Latest weblogs at NNM (20 entries)

Thursday 2015-03-05 20:56
Author: Ingmarie Nilsson
Plötsligt händer det!
Hittills i mitt liv har det aldrig slagit fel.
Förr eller senare så händer det.
Igen.

Det där att det helt plötsligt vänder.
Åt alla håll och oavsett vad det gäller.
Utan att man alltid fattar varken hur eller varför.
Moll blir dur.
Regn blir sol.
Kaos blir lugn.
Tunga ben blir lätta ben.

Och i dag var jag där igen. När tunga ben blev lätta ben.
Eller kanske började det redan i går för intervallerna gick ju faktiskt förvånansvärt bra.
Därmed inte sagt att jag sprang varken fort eller var pigg i dag, konstigt vore väl kanske det, men den där k-ä-n-s-l-a-n var där igen.
Du vet den där när det liksom flyter och kroppen är samspelt ända nerifrån och hela vägen upp.

Sprang bl.a ”långa” rundan runt ljuva Flaten.
Äntligen går det att ta sig runt igen.

   
 
Några få stråk av is kvar men inte värre än att det gick att ta sig förbi. :-)
Några få stråk av is kvar men inte värre än att det gick att ta sig förbi. :-)
  
 

Så ge inte upp, vad det än gäller, utan fortsätt sträva dit du vill.
Livet går sällan på en rak räls men det är ju faktiskt lite det som är tjusningen med det hela tänker jag.
Kanske det helt enkelt svänger hit och dit för att vi ska testas och se om vi verkligen vill det vi strävar mot och har som mål?
Så vi inte kämpar i onödan mot något vi bara tror vi vill. :-)

Keep it up and you will be kept up.
[Comments]
Wednesday 2015-03-04 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Dubbel-onsdag
Intervaller på grusväg är förvisso jobbigt men åh vad härligt det är att kunna!
Både att göra och att slippa asfalt, is och slir.
Heja våren!

10 x 2 min + 10 x 1 min. 1 min. gå/joggvila rakt igenom.
Keep it simple.


  
En av mina stackars kollegor ligger hemma nerbäddad med flunsan men jag var inte svårövertalad till att ta hennes Indoor Running-pass nu i eftermiddags.
Att springa ”tillsammans” på löpband är faktiskt hur skoj som helst!
Det blir ett himla ös!
Och jag drogs förstås med ännu en gång. :-)


 
Sen var det ju bara att rulla vidare in på la gym.

Dagens hörna. Ser kanske fattigt ut men jag lovar att det går att bli både trött och svettig där när jag bestämmer övningar och tempo. :-)
Dagens hörna. Ser kanske fattigt ut men jag lovar att det går att bli både trött och svettig där när jag bestämmer övningar och tempo. :-)


TRX är en fin grej och denna övning, benlyft med indrag, gör snabbt hamstring duktigt trötta.
TRX är en fin grej och denna övning, benlyft med indrag, gör snabbt hamstring duktigt trötta.
Men jag märker att det gör gott!
Men jag märker att det gör gott!
 
Jag sköter PT Rafaels rörelse- och styrkeövningar flitigt som attan. Vill ju inte stå med skäm-mössan på när vi ses för ny test. ;-)
Jag sköter PT Rafaels rörelse- och styrkeövningar flitigt som attan. Vill ju inte stå med skäm-mössan på när vi ses för ny test. ;-)

Jag älskar onsdagar som dessa!
Eller nej, jag älskar (nästan) alla dagar.
Livet är för kort för något annat. :-)

Hej hopp!
[Comments]
Tuesday 2015-03-03 18:37
Author: Ingmarie Nilsson
Tre pass på en dag
I dag är det 21 veckor sedan operationen.
Tjugoenveckor!
Mer än fem månader!
Jösses vad tiden går fort!

Fråga mig inte hur det gått till för jag har banne mig inget vettigt svar.

Jag är hur som helst oerhört tacksam för att det har gått så bra som det har med mitt ben.
Vi kämpar på och gör framsteg mest varje dag.

Så vad kan väl då vara bättre än att fira med tre pass på en och samma dag?

Numero 1 var med bästa Roger. (Fredda fick ledigt för han åkte Öppet Spår i går. Då får man faktiskt t.o.m skippa poolrungänget.)
25 x 70-20 + upp- och nedjogg.


Raskt vidare till Spåris och pass numero 2.
Ett Hot Mojo-yogapass.
Ljuvligt!
Och lagom svettigt.


Direkt efter dusch nr. två (eller tre om man ska vara petig för man duschar ju faktiskt före badet också) så traskade jag till Vigårda för en supernajs lunch tillsammans med Kalle Flodin.
Massor av babbel och har jag tur kanske jag får ta del av hans mega-spännande projekt. Och får jag så kommer även du få. Indirekt.
Genom den där braiga tidningen du vet.

Så håll alla tummar och tår du har!


Just där, mätt och belåten efter maten, så hade det varit enkelt att bara åka direkt hem.
Men nu hade jag varit så himla smart (!?) att jag lämnat kvar alla bad- och simgrejer på Eriksdalsbadet så jag var liksom tvungen att åka dit igen.
Och när jag sen ändå var där, och baddräkten nästan hade hunnit torka, så var det ju liksom lika bra att köra ett simpass också.
Hokus pokus så var pass numero 3 också avklarat.


 
Efter tre (eller faktiskt fem om man ska vara petig för det blev ju ytterligare en ”förebadet-dusch”) och flera timmar i bassängen så är det inte utan att jag med säkerhet kan säga att jag är väldans ren denna dag.

Kram!
[Comments (3)]
Monday 2015-03-02 20:29
Author: Ingmarie Nilsson
Ny vecka - nya tag
Alla löppass är verkligen i-n-t-e skoj men man gör dem ändå.
För gör man dem inte så kan man inte heller njuta av de bra tänker jag.

130 min. slit från steg ett i går. Enda bra var att jag gjorde det och att det tog slut. Hu så jobbigt det var!
Men det är bara att vila, spotta i nävarna och sen nya tag!
För vet du, plötsligt vänder det!
Frågan är aldrig om utan när. Bara man håller i och håller ut.

 
  
 

Simningen gick i alla fall hyfsat och i dag är det måndag vilket betyder ny vecka och nya tag!

Det kändes verkligen läckert att att få traska upp till ”skol-kullen” tidigt (nåja, ganska tidigt i alla fall) denna måndagsmorgon när solen sken och fåglarna kvittrade.
Vilket privilegium!


Det är verkligen superskoj att gå i skola. Finns ju i princip hur mycket som helst att lära sig om man vill. :-)
Suger åt mig så mycket ny kunskap jag bara kan.


Så det är där jag tillbringat mestadels av dagen men måndagar betyder ju även Indoor Running!
Egentligen var väl benen inte väldigt mycket piggare i dag än i går så jag tog det därför lite easy i backarna. Jag har ju annars en viss tendens att dras med av all den kraft som skapas där bland alla löpbands-löpare. Jag upplever också att det är en smula enklare att springa på band. I princip är det ju bara att lyfta lite på fötterna.;)

När jag sen ändå var i gång körde jag vidare på gymet. Styrka i min lilla höra…


…och rörelseövningarna à la Rafael.
Han är hård mot de hårda men hans hjärta är av renaste guld!


Det är kul att köra på Medis!
Mycket fokuserade träningsmänniskor och mycket energi.
Tycker det är häftigt att det finns så många olika typer av människor med olika mål som ändå tränar på samma ställe.
Som t.ex. min coola kollega Danijela.
Det syns nog ganska väl att vi har lite olika träningsfokus om man säger så...


 
Det häftiga är att vi ändå kan ta del av varandras kunskap och ha användning av det i våra respektive idrotter.
Ge och du får!

Och i morgon gott folk är det tisdag.
Då blir det nya utmaningar och nya upplevelser!

Life i s good!
[Comments (2)]
Sunday 2015-03-01 15:34
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Saturday 2015-02-28 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
SuperSaturday!
När väckarklockan ringde i morse var det nära på att jag inte fick upp ögonen. Så trött var jag.
Men det var bara att masa sig upp för har man en dejt så har man.
Och har man ett mål så har man.
Även om det inte är ett ”högt” mål så nås det inte av sig själv.
Man får minsann jobba för att det ska bli resultat.
Dessutom var det ju inte vilken dejt som helst.

Att kuta på Bosön med världens bästa Karin är nämligen en fest utan dess like.
En svettig sådan.

Jag är fortfarande långt från hennes fart-kaliber men det spelar ingen som helst roll.
Det är bara att köra på så gott man kan.
Förr eller senare blir det bättre bara man håller i och håller ut tror jag.
Och även om mina tider är usla just nu så blir jag trött som fasen.
Men jag återhämtar mig super-fort och det är ju ett gott tecken.

5 x 300m. + 8 x 200m. var mitt pass.
Sen var benen som gelé en stund.
Karins pass var en smula tuffare. Och snabbare.:-)


Racer-Karin!
Racer-Karin!
  

Nedjogg och 48 styrke-tabataintervaller senare var vi båda väldans nöjda.

 
Som den tur-flicka jag är blev jag sen bjuden på mat hemma hos Karin och hennes goa familj.
Snacka om lyx!

Massor av babbel om allt möjligt och en del av det de berättade kommer du faktiskt kunna läsa om i den där braiga tidningen om några månader.

Det dröjde förresten inte många minuter innan vi var ute på nätet och surfade runt för att kolla lopp och resor.
För så kan det bli när löparnördar börjar babbla.
Idéer skapas, drömmar föds och några kommer garanterat bli förverkligade.


 
Mätt, tillfreds och obeskrivbart lycklig for jag hemåt via Eriksdalsbadet för en timmes poolrun.
Inte mycket att berätta om det mer än att det var ovanligt lugnt med tanke på att det var både helg och lov.


  
Nu sitter jag i hemma soffan och slöar.
Mätt igen och fortfarande lika obeskrivbart lycklig.

Kram & tack!
[Comments (2)]
Friday 2015-02-27 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Proffshjälp
Att löpare inte är de mest smidiga av människosläktet är ingen direkt nyhet och jag är inget undantag. Trots att jag både stretchar och yogar flitigt. (Hur det hade varit om jag inte gjort det vågar jag nästan inte tänka på. Som en levande telefonstolpe?)

Lägg till stigande ålder som inte heller direkt bidrar till en smidigare kropp och en ihopsydd hamstring så förstår t.o.m jag att här är en baksida som behöver jobbas med.
Jag är som en gummisnodd när det gäller bakåtövningar av alla de slag men när jag ska framåt, typ röra tårna, är det tvärstopp.
Jag är inte på jakt efter att bli som en fällkniv men en smidig baksida tror jag är en nödvändighet om man vill bli så bra löpare som möjligt.
Plus för att förebygga felbelastningar och skador.
Och jag vill verkligen bli mitt bästa jag så då måste jag ta till all hjälp jag kan få.

Naprapat-Mats är en av mina klippor i (löpar)livet som jag försöker besöka så regelbundet som möjligt.
Han fixar så småskavanker aldrig blir större än just små, knådar, trycker och är en allmän peppare.
Man blir glad av att besöka Mats!
Nu har han dessutom en ny cool drop-bänk!
Rena rama high-tech makapären!
Men bra är den. I alla fall för min kropp och i synnerhet när Mats styr den. :-)

Nej man står inte upp utan bänken sänks lugnt och fint när man är på plats. :)
Nej man står inte upp utan bänken sänks lugnt och fint när man är på plats. :)

Inga större fel på kroppen men lite rundservice är aldrig fel.

Sen har jag skaffat riktig super-proffshjälp.
Rafael Diez är både bra löpare, PT på Sats Medis och en hejare på bl.a just rörlighetsträning.
Trevlig är han också och även han blir man väldans glad av att träffa!
Bättre kombo kan man väl inte få?


Så i går fick jag göra en hel radda med olika tester och mätningar, bli synad och granskad uppifrån och ner och min känsla är helt rätt. Jag är fruktansvärt orörlig på baksidan av kroppen plus att det är stor skillnad på höger och vänster sida.
I synnerhet är höger fotled verkligen en svag länk i min kropp.

Så här ska minsann jobbas.
Varje dag i en månad ska jag göra alla rörlighets-övningarna jag fått plus några styrkeövningar för rumpa och baksida lår så de börjar jobba ordentligt igen.
Allt hänger samman och man är inte starkare än sin svagaste länk tänker jag.
Om en månad blir det ny test så det gäller att jag inte maskar.
Eller fuskar.

Två timmar har jag därför ägnat åt Hot Mojo-yoga, styrka och specialövningar denna dag.
Och simtränat.
Insim, 16 x 100m. där de sista 50m. simmades så fort jag bara grejade (15-20 sek. vila) och avsim.


Dessutom har jag inhandlat en ny våtdräkt.


Absolut ingen fancy eller värstinggrej (det skulle ändå inte hjälpa) men det är inte utan att jag känner mig ruskigt seriös.

Kram!
[Comments (4)]
Thursday 2015-02-26 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Oväntade lyckomöten
Först trodde jag det var en tillfällighet, och det här låter kanske helknasigt, men jag har märkt de senaste åren att jag blir arg av att springa för mycket på asfalt.

Är det dessutom en massa rullgrus på så kan jag bli riktigt ilsk och irriterad.

Hela min kropp och min själ längtar efter att kunna springa på grusvägar och stigar utan is och annan sörja som stör rytmen.
Jodå, jag vet att det bara är att gilla läget, att det mesta sitter i skallen och att jag inte är tvungen att springa men det hjälps inte.
Jag blir påverkad på ett inte alls smickrande sätt.
Där har jag något att jobba på…

Men kanske jag inte försöker tillräckligt mycket helt enkelt för att jag ju vet att det förr eller senare blir bättre.
Dessutom är jag ju en obotlig optimist och tror att i morgon är en is- och snöfri dag.

I stället härdar jag bara ut. Och plötsligt kommer då dagar som i dag när solen skiner, bäckarna porlar och det går att springa kilometer efter kilometer på mjukt underlag.
Nog för att jag älskar det annars men nu är det som att vara nykär!

 

 
Inte blev det hela ett dugg sämre av att jag där i skogen träffade på allra bästa Alfred som höll mig sällskap en bra stund.
Är man inte glad innan så blir man garanterat det när man umgås med Alfred.
Han är inte bara en stor löpare utan även en minst lika stor förebild och inspirationskälla.
Det gick inte att kuta hela grus- och stigvägen runt fina Flaten men med lite kringelikrokar tog vi oss runt.

  
Ibland var det bara att gå, eller vända, men snart är även detta borta!
Ibland var det bara att gå, eller vända, men snart är även detta borta!
 

Efter denna 90-minutare var mitt leende lika brett som det är mellan mina öron. :-)

 
Nu i kväll har jag påbörjat något riktigt skoj och spännande men det berättar jag mer om i morgon.

Kram!
[Comments]
Wednesday 2015-02-25 21:35
Author: Ingmarie Nilsson
Indoor (Running)
Jag minns hur galet glad jag var när jag kunde börja köra på crosstrainern efter jag opererat benet.
Jag fullkomligt avgudade den där maskinen.

Riktigt lika förtjust i den är jag inte nu men jag tror den gör gott, särskilt för rumpmusklerna, så då och då blir det ett pass.
Som i dag.

Något jag däremot gladeligen kör så ofta det finns möjlighet är HEAT.
Svettigt, tufft och utmanande. (Anna du skulle älska det. Mycket hopp & skutt. Och varmt.)

Roligast av allt denna dag var ändå Indoor Running-passet jag fick möjlighet att vika på.
Sats Sveavägen är dessutom världens lyxplace. Där finns en speciell sal för Indoor Running och man har både headset och musik.
Hur flådigt som helst!


Och jösses vilket ös det blev!
Inte en tröja var torr och banden fick jobba hårt.
Det var så skoj att jag inte ville sluta.

Tack vare detta har det också blivit tre dagar på raken med backträning.


Heja benen!
Heja kroppen!
Heja våren!
Heja livet!
[Comments (2)]
Tuesday 2015-02-24 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Sport(lovs)dag
Vet inte om det är för att det är sportlov men jösses så mycket folk det var på La gym i kväll.
Jag har inget sportlov men jag sportar ändå. :-)

Varenda pryl var upptagen och de stackare som absolut skulle köra i maskinerna fick mest stå och vänta.
Jag jobbar ju inte riktigt så utan tänker "ju enklare ju bättre". Gummiband, några olika hantlar, en matta, en bosuboll, ev. en bänk och en liten hörna så klarar jag mig finfint.
Det går att bli trött med det lilla.
Jag lovar!

Gott om plats var det däremot i "min" backe.
Hade dessutom sån tur att precis när jag kom dit så kom stora grävmaskinen och slängde på rejält med grus så jag slapp att slira.
Uppjogg, backe 12 x ca. 3 min. (upp+ ner), jogg ca 15 min, 3 serier med utfall+grodhopp+ enbenshopp + nedjogg.
Sen kändes benen lite... lustiga.


Tur jag hade den goda krutdrycken i kylen.


  
Hej hopp!
[Comments (2)]
Monday 2015-02-23 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Mer löpträning
Löpning är galet hett just nu och snart är det dax för ännu en ny löprelaterad klass i Sats regi.

"Training for Runners”.

Man kan ju tycka vad man vill om allt detta ”extra” men jag tycker det för det mesta är enbart positivt och kul!
För jag tror att ju mer det finns att välja på ju större chans är det att fler upptäcker att löpning är något faktiskt de allra flesta kan vara med på och utöva oavsett nivå.
Det gäller ju liksom ”bara” att börja där man är.

I går hade vi utbildning på denna kurs och turligt nog blev jag godkänd för det är en riktigt bra och rolig klass!
Fokus intervaller, styrka, balans och rörlighet.
Start 31/3.


Men man kan ju inte bara hålla på att utbilda och coacha andra. Det gäller ju även att sköta sin egen träning och sträva mot sina egna mål.
Gårdagens löppass var en snöklafsig 90-minutare och inte mycket att berätta om mer än att det var blött och slirigt.

Det har varit väldigt blött i dag också men tack och lov inte av snöblask.

Bl.a har jag simmat med sällskap av bästa Fredda.
Så fantastiskt bra att få direkt feedback! Fredda är nämligen ett proffs!
Men det är också då, när jag simmar med riktiga simmare, som jag verkligen märker hur sjukt långsam jag är.
Som en slö padda plaskar jag framåt i slow motion medan de andra swischar förbi.

Hå hå ja ja. Men det är bara att öva vidare.
Och inte ge upp.
Om det där att det tar 10 000 timmar innan man kan något stämmer så har jag ju liksom en bit kvar…


 
Direkt efter mitt Indoor Running-pass nu i kväll var det möte på Urban Tribes-kontoret som ligger på andra sidan stan.
Det händer mycket skoj där kan jag berätta och det är alltid 100% trevligt folk som är med.


  
Tyckte jag hade tänkt till väldigt bra som planerat att springa dit.
Få extra träning och slippa SL en stund.
Vad jag inte hade räknat med var att det då hade börjat regna isspik.


Det var ju ingen fara att få var inomhus på mötet men det kändes som tre evigheter innan jag äntligen transporterat mig hem igen. (Fast då var det mest med SL:s hjälp.)
Så nu sitter jag här med vita fingrar, blå läppar, bortdomnade tår inlindad i filtar och surplar hett te.
Och mår väldans bra!

Kram från mig till dig!
[Comments]
Sunday 2015-02-22 19:42
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Choose to live life from the heart.
/Läst på en Yogi-tepåse


[Comments]
Saturday 2015-02-21 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Mer plus än minus
Det finns, som med det mesta, både för och nackdelar med 08a land.

De största nackdelarna är trafiken, långa restider (och den stress det oftast innebär), trängseln, oljuden och faktiskt också ibland att det finns för mycket att välja på. Det gäller liksom att t.ex. veta vilken film man vill se om man ska på bio annars kan man lätt drabbas av en faslig beslutsångest.

Men nu bor jag ju här och då gäller det att hitta varendaste litet plus som går att finna.
Gnälla hjälper ju inte för det är som det är här oavsett.
Den dag jag känner att nackdelarna är fler än fördelarna kommer jag helt enkelt att flytta för livet är för kort för att man inte ska trivas där man är anser jag.

Det stora utbudet är ju faktiskt även en stor fördel för det finns få begränsningar. Det mesta finns vare sig det gäller att göra eller att se.
Har man bara gott om tid kan SL dessutom ta en till de mest magiska platser och det är hyfsat nära både till skog, sjöar, hav och tystnad.
Och i ärlighetens namn är det ganska skönt att ha många biofilmer att välja mellan för alltid finns det någon som passar. :-)

”Min” fantastiska skog har jag i princip om husknuten och nu har det smält undan så bra att det gick alldeles utmärkt att köra intervaller på den stora grusvägen.
Min kropp jublar för även om den just nu tolererar asfalten så gillar den inte den.
Jag märker tydligt att återhämtningstiden, oavsett typ av pass, blir väldigt mycket längre när jag kutar asfalt kontra grus/stig.
Så heja regnet! Bort med isen och fram med leran!

5 x (3+2+1) min. med 1 min gå/joggvila rakt igenom blev det i dag.
Enkelt och bra.
Och jobbigt förstås. :-)
Men förhoppningsvis gör det här slitet gott och ger resultat i form av raskare ben och starkare hjärta och lungor.

  

En annan stor fördel med 08a land är Eriksdalsbadet.

Jag älskar verkligen det stället.

I alla fall när man kommer lite senare en helgdag, alt. tidig vardagsförmiddag, för då är det oftast lugnt och gott om plats.
Kan jag sen kombinera det med 08a lands (och universums) guldklimp nummer ett så är lyckan total.

Guldklimpen är världens bästa Karin!
Att hon tog sig tid att umgås med mig denna lördag är jag oerhört tacksam för.

Vattenlöpning och simning är en perfekt kombo kan jag berätta.
Avslutas med fördel i bastun.


 
Enjoy life!
[Comments (2)]
Friday 2015-02-20 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Framåt, uppåt och vidare
Tro det eller ej men en gång i tiden tyckte jag 5 km. var sjukt långt att springa.
En halvmara fanns inte ens på min världskarta.
Fattade inte hur man kunde kuta så långt eller hur man ens kunde vilja göra det.

Men livet har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig för se som det blivit.
Hittills.
Jag vet helt ärligt inte hur många halv- och helmaror jag sprungit genom åren.

Jag tror de flesta begränsningarna till om vi lyckas eller ej sitter i huvudet.
Och att du innerst inne inte riktigt vill, eller vågar, om det inte blir som du föresatt dig.
För den där inte önskan och längtan tror jag måste finnas om man ska klara av ett mål oavsett vad det gäller.

Jag tror också att man behöver ta lagom stora steg för att komma fram.
Ungefär som att gå uppför lagom stora trappsteg där du hela tiden vågar dig upp till en ny avsats utan att få svindel.
Eller ”höja ribban efter hand” som det så fint brukar heta.

När det gällde yoga i värme startade jag förvisso direkt med 90-minuters pass men då hade jag å andra sidan yogat "vanligt" i en herrans massa år. Dessutom gillar jag ju som bekant värme.
42 grader var det visst i dag på 90 minuters-Hot Mojon.
Gött!

Det var inte längesedan jag klarade 25 m. crawl första gången och jag minns fortfarande mina första både 50 och 100-meters crawlningar utan att jag trodde jag skulle dö.
Eller åtminstone inte nära på drunkna.
Om någon i somras sagt till mig att jag skulle klara av att simma flera kilometer i sträck nu i vinter så hade jag gapflabbat.

Men jag gör faktiskt det.
2000 m. blev det i dag.
Helt enl. coach Mats roliga program.
För mig är det en viktig bit.
Att han tror jag klarar det gör att jag också tror det.


 
Efter måndagens långpass kändes det nästan lätt med "bara" 2 km.
Med betoning på nästan för det är fortfarande långt från plättlätt för mig och det tar sin lilla tid.
Men jag gör det med stor glädje!
För jag vill verkligen lära mig det här.
Det finns en inre längtan och så länge den finns kommer jag fortsätta kämpa!
Framåt, uppåt och vidare.


Kram från småskrynklig Ingmarie
[Comments (3)]
Thursday 2015-02-19 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Den som söker finner
Hej hej!
Ingmarie heter jag och jag längtar som en tok efter våren.
Det är därför jag söker så frenetiskt efter varendaste litet vårtecken och det är därför jag tjatar så mycket om det här.

Och den som söker finner.
Jag har nämligen två riktigt säkra och ett lite mindre säkert.

Det första säkra är att det var ljust när jag stack till gymet vid kl 17.
Det andra är att planeringen inför vårens alla träningar och event med Urban Tribes är i full gång.
Och jag är både stolt och glad över att jag får vara en del av detta även i år.
Snart, snart kör vi igång och då kommer det att köras så det skvätter i leran och sprätter i gruset kan jag lova.


 
Det tredje, ej så säkra vårtecken men ändock ett sådant, är att många delar av mina springvägar är faktiskt springbara.
Även grusvägarna.

Benen var en smula trötta sen i går men själ och hjärta var desto gladare av att få skutta fram på isfritt och mjukt underlag.


Fortsätter det så här så försvinner isen snart även från min sjö och jag kan bada igen.

 
Två säkra tecken av tre är ändå inte så illa, eller hur? 

Kram från våryster Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2015-02-18 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
Osminkade intervaller
Samtidigt som jag verkligen, verkligen, verkligen kan fasa inför ett intervallpass och den trötthet som det för det mesta för med sig, så kan jag längta så jag nästan dör längtandöden.
Visst är det märkligt?
För hur det än är så älskar jag både den där tröttheten och känslan av att ha klarat av ett tufft pass.

Dagens tuffa bestod av 3 x 10 min. (vila 90 sek.) + 8 x 30-30sek. + olika hopp och styrkeövningar för benen.
Kändes absolut bra men jag blev duktigt trött.
Faktiskt väldigt trött.
Men det var också meningen för desto goare känsla efteråt.

Någon sån där flaschig look med välsminkade ansikten och piffiga frisyrer som t.ex en del av friidrottarna har, trots att de tränar (vilka grenar låter jag vara osagt...), kommer jag aldrig lyckas fixa.
För när man kör såna här pass så ingår svett, tokfrissa och mundrägel vare sig man vill eller ej.

Och jag vill ha det så.
Osminkat och oglamoröst.
Uppsnofsad kan jag ju vara sen.
Om jag vill och orkar. ;-)

 
 
Små glimtar av barmarkslycka. :-)
Små glimtar av barmarkslycka. :-)
Och små glimtar av solskenslycka. :-)
Och små glimtar av solskenslycka. :-)
 
När man är riktigt trött så får man lov att vila på varenda trappavsats. Man behöver inte ens hålla ögonen öppna. ;-)
När man är riktigt trött så får man lov att vila på varenda trappavsats. Man behöver inte ens hålla ögonen öppna. ;-)

Vattenlöpningspasset i kväll var desto lugnare på alla sätt och vis. Låg intensitet och lugn stämning i bassängen.
Men lik väl osminkat och ofriserat. ;-)

Så nu är den viktiga balansen återupprättad.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2015-02-17 19:39
Author: Ingmarie Nilsson
Webbredaktör
Visst kan jag mer än ofta känna mig både hjärnslö, trög i skallen och allmänt korkad men den dag jag slutar vara nyfiken och villig lära mig nya saker så är det nog dax för träfracken.

För mig är det nämligen då på något vis synonymt med att man tappat livsgnistan och gett upp livet.

Nyfiken kan man ju vara på så många olika vis menar jag.

Man kan t.ex. vara det på andra människor, på nya platser och miljöer, på olika teorier och fakta och på sig själv.
Det där sista är nog lätt att glömma bort men vi människoknytt är ju faktiskt inga statiska varelser.
Åtminstone är inte jag helt samma person som jag var för 10 år sedan. Eller ens för ett halvår sedan.
Undra just vad jag är för en filur om 1 år. :-)

Hjärnan är en muskel som behöver användas, utmanas och tränas.
Precis som resten av kroppen.
Use it or lose it tänker jag.

Att då ha möjlighet att få gå kurser och olika utbildningar är ett stort privilegium tycker jag.
I dag avslutades den ena kursen jag går.
Poppius webbredaktör-utbildning.
Tyvärr får jag säga för det har varit otroligt skoj!


Nu är jag ju inte på något vis full-lärd efter detta men jag begriper åtminstone lite mer.
Jag har gått en hel del av deras kurser och alla har hållit hög standard enligt mig.
En smula dyrt, ja, men denna gången hade jag ju förmånen att få ett stipendium så plånboken är fortsatt glad.

Och jodå, vi blev bjuda på semlor också.


Tjingeling!
[Comments]
Monday 2015-02-16 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Coachen sa och jag gjorde
När jag gick med i TT&M så innebar det även att jag får vara med på alla deras träningar och blev med simcoach. Åtminstone när jag är hemma i Halmstad.
När så snälla simcoachen Mats skickar förslag på vad jag ska roa mig med i bassängen ja då gör man ju, eller hur?

Och eftersom jag inte har någon större erfarenhet av det här med att köra ”riktig” simträning efter program så vet jag inte heller riktigt vad som väntar.
På gott och ont antar jag.
Så jag simmade.
Längd efter längd.
Övning efter övning.
Det var så mycket olika grejer att jag hade varit tvungen att skriva upp allt innan för det fanns inte en chans i världen att jag skulle komma ihåg allt annars.
Ett tag trodde jag nästan att den där listan aldrig skulle ta slut.
Och trött blev jag. Framförallt i skallen. Det var då ingen racerfart men jag gjorde det.

Hela programmet.

Totalt 3000 meter.

Vem hade trott det för bara en månad sedan? Inte jag!

Ärligt talat så hade jag nog aldrig ens kommit på tanken att testa om det inte var för Mats.
Så där ser man!
Man klarar mer än man tror!


  
Sen var det bara att ta sig hem igen, äta, ladda om och på med springkläderna.
Kutade till Medis och körde min Indoor Running-klass med fortsatt fokus på backar. Jag kan innan tänka att jag inte ska köra så hårt men det håller i typ 5 min. Sen dras jag med jag också.
Full sula så svetten rann på oss alla och löpbanden glödde.
De är tuffa de där löparna på Medis minsann!
Och det är galet skoj!

Avslutade det hela med 40 min. cirkelträning på gymet.
Vem hade kunnat tro det i morse när jag trött vinglade upp ur sängen ner på yogamattan?


Nu ska jag slöa minst lika hårt.
Kram
[Comments (2)]
Sunday 2015-02-15 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Varför jag gör som jag gör
Det finns säkert de som undrar varför jag fortfarande håller på att träna som jag gör.
Som undrar varför jag fortfarande kör intervaller och tränar 1-2 pass/dag.
Och som undrar när jag ska sluta.
Jag kommer ju ändå aldrig att bli ”bättre” och lika snabb som jag en gång varit.
Jag kommer kanske inte ens att någonsin mer vinna ett lopp.

Men det spelar ingen roll!

Jag springer, och tränar, helt enkelt för att jag älskar det.
Det är min passion och min livsstil.
Faktum är att jag mer eller mindre levt så här i över mitt halva liv. För mig är det här helt "normalt".

Jag behöver inte vinna en massa pris, ära och berömmelse för att pressa mig och slita hårt.
Det är själva känslan jag vill åt. Den när jag känner mig stark, levande och full av energi!

Som i går.
När kroppen är helt synkad och varje steg känns starkt och lätt.
12 x 2 min. (1 min. gå/joggvila) i fina Aleskogen.

 
 

Eller som i dag när jag kutade lugnt och (relativt) långt tillsammans med Hans.
Japp, samma Kiropraktor-Hans som fixar till min kropp då och då.
Så att masa runt med mig får han som lite extra tack för hjälpen. :-)

  

 
Men för att kunna njuta av det här måste jag ju också hålla igång. Annars blir det enbart jobbigt.
Egentligen är det av ren lathet jag aldrig slutar träna för jag tycker det är så galet jobbigt att börja om.

Och jag älskar kontrasterna!

Ensam när jag vill det och i gemenskap när jag vill det.
Jag älskar att springa i skogen med bara mig själv men jag älskar också den gemenskapen som blir när jag tränar med andra sportare.
Faktum är att de flesta av mina vänner har jag träffat via idrotten.

En ny härlig bekantskap är t.ex Sara. Tuff triathlet, men med ett hjärta av guld, som jag lärt känna via min klubb TT&M.


Och så här kommer jag förhoppningsvis se ut en hel del i sommar. :-) (Nej inget Triathlon men en annan slags kombo blir det.)

 
Man behöver faktiskt inte sträva efter att bli ”bäst” hela tiden men man kan, och bör, sträva efter att bli sitt bästa jag tänker jag.
Och jag tycker jag blir ett bättre jag när jag får träna som jag gör. Kanske helt enkelt för att det är jag. :-)

Sen är det nog som så också att jag tycker inte jag behöver ”bevisa” något mer eller ”be om ursäkt” för att jag inte vinner lopp. Jag har ju faktiskt haft förmånen att få vara en stund på ”toppen”. Det är en härlig grej men att få och kunna springa med en stark och frisk kropp, oavsett fart, är ändå det härligaste!

Så var det med den saken.
Nu är (tyvärr) min vistelse i fina Halmstad slut för denna gången.
Tack för barmarken, de mysiga stunderna med vänner & familj, katten Sighsten som hållit mig sällskap, min lilla stuga som min snälla kusin och kusinman lånar ut till mig så ofta jag vill och till kära moster som alltid ställer upp när det kniper.

Lilla brorsdottern Iris gillar inte att bli fotad trots att hon är söt som en blomma.
Lilla brorsdottern Iris gillar inte att bli fotad trots att hon är söt som en blomma.
  

 
"Min" fina stuga.
"Min" fina stuga.
En station som många andra men ändå en av de bästa jag vet. :-)
En station som många andra men ändå en av de bästa jag vet. :-)
 
Fika med andra lillebror Daniel mellan två tåg. Tåg som f.ö. skötte sig riktigt bra. :-)
Fika med andra lillebror Daniel mellan två tåg. Tåg som f.ö. skötte sig riktigt bra. :-)

See you soon again!
[Comments (6)]
Saturday 2015-02-14 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda...
...är egentligen ett tips.
Prova att under en vecka andas djupt, lugnt och medvetet i 5 minuter/dag.
Blunda gärna.
Upplev effekten.



[Comments]