Latest weblogs at NNM (20 entries)

Saturday 2015-05-02 22:10
Author: Ingmarie Nilsson
Välja val
Det är minsann inte alla dagar det spritter i benen när det vankas intervaller.
Eller vilket pass som helst som vankas för den delen.

Ibland är det liksom lite trögt och tröttsamt utan att man egentligen vet varför.
Eller så vet man.
Jag vet i alla fall varför mina ben inte spritte så väldans denna dag. Man behöver inte vara Einstein för att begripa att de senaste 2-3 dagarnas träning och jobb sätter sina små spår.

Men då har man, som jag ser det, (minst) två val när de planerade intervaller väntar.
Det har man väl förresten egentligen i princip alltid oavsett vad det gäller.

1: Strunta helt i passet och ta vilodag alt. köra ett lugnt pass.
2: Köra som planerat, acceptera att det inte är plättlätt men se det som ett galet bra pannbenstränar-pass.

Att köra (tuffa) intervaller är mentalt jobbigt oavsett pigga ben eller ej men det blir allt lite extra utmanande när de är opigga.

Jag valde alternativ nr. 2.

För även om jag gör mycket av träningen på känsla nu för tiden så har jag väl bestämt mig så kör jag.
Jag är ju varken sjuk eller skadad, jag hade sovit bra, käkat bra och kände mig liksom inte ”allmänt” trött. Det var ”bara” benen som var en aning slitna och i min värld är det ingen ursäkt för att skippa ett intervallpass.

6 x 5 min. (gå-joggvila 1 min.) + 10 x 1 min. (gå-joggvila 40 sek.) + hopp & skutt i backe.
Inget av det där gjorde benen ett dugg piggare men däremot vet jag att både de och mitt pannben blev väldigt mycket starkare. :-)



Mat, lite jobb, ett simpass och en superbra biofilm på det and I call it a great Saturday!

Don´t miss this!
Don´t miss this!

Önskar dig en fortsatt trevlig helg.
Och välj smart oavsett vad det gäller. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2015-05-01 19:24
Author: Ingmarie Nilsson
Vikten
Jag äger ingen våg.

Mellan tummen och pekfingret vet jag ändå på ett ungefär vad jag väger, det räcker, för jag bryr mig helt ärligt inte vad siffrorna visar nu för tiden.
Jag litar på känslan.
När kläderna hänger/stramar, eller när kroppen känns för tung/för skranglig, är jag ur fas helt enkelt.

Men ibland vore det intressant att få veta hur mycket svett jag egentligen gör av med. Både under ett löppass eller som i dag när det blivit både en timmes crosstrainer, en halvtimmes styrka och 90 min. Hot Mojo-yoga.


Mycket är det i alla fall.
Jättemycket!
Typ litervis!

Och då gäller det att fylla på. Här litar jag åter på känslan.
Dricker helt enkelt så länge jag är törstig. Vanligt vatten och kokosvatten är helt klart mina favoriter och det jag tror är det bästa för i alla fall min kropp.
Sen gör det ju faktiskt ingenting att det är så himmelskt gott också.


Jag gillar att svettas och tror stenhårt på att det håller kroppen ung, alert och pigg.
Och det man tror på brukar ju funka, eller hur? ;-)

Kram.
[Comments (2)]
Thursday 2015-04-30 21:39
Author: Ingmarie Nilsson
(Lur)Valborg
Varenda vädersajt hade spått blygråa moln och regn denna Valborg.
Det verkade stämma bra när jag begav mig ut, regnmolnen hängde ruskigt tunga över hustaken, men vad hände?

Hann i princip bara värma upp och köra en av mina 12 stycken 2-minutersintervaller innan solen sken från en absolut klarblå himmel.


Jag hade packat på mig ganska rejält med kläder men det hjälpte varken att ta av jacka eller cabba upp brallorna. Svetten rann likväl så det sved i ögonen.


Nu gör ju detta mig absolut ingenting , jag gillar ju värme, men lite lurad kände jag mig allt.
Springa i långbrallor när det var shortsväder liksom! :-O
Nästa gång ska jag ha kortbralla under långbrallan. :-)

Bada kan man dock göra oavsett. :-)

 

Jag behöll dock både långbrallor och jacka på under kvällens Running Intervalls by Urban Tribes.


 
Mitt gäng höll förvisso en jämrans fart så det var verkligen inga större problem att hålla värmen, men motvinden var emellanåt inte nådig varken när det gäller kraft eller temperatur.

Vi var dock mycket starkare än kastvindarna minsann och höll oss stadigt på fötterna.
För vilket gäng!
Så mycket kraft, kämparglöd, endorfiner och glädje på en och samma gång!
Ett bättre sätt än detta att fira Valborg på vet i sjuttsingen om det finns!


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-04-29 20:03
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Tuesday 2015-04-28 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Den där längtan...
Att längta kan verkligen vara galet jobbigt. Och riktigt smärtsamt.
Just nu längtar jag kopiöst mycket efter att åka hem till Halmstad och få träffa min familj och mina vänner där.
Minns ju nästan inte när jag var där sist…

Men att längta är nog trots allt inte enbart av ondo.
Längtan visar också vad som är viktigt och betydelsefullt i ens liv tänker jag.Och det gör troligtvis även att man uppskattar det/den man längtat efter extra mycket när man väl ses igen.

Kanske det är därför jag tycker det är så extra skoj att kunna, och få, coacha igen.
I över ett halvår har jag ju inte kunnat så som jag velat p.g.a operationen. (D.v.s få vara med och leka själv.)
Kvällens Sats Running Intervals by Urban Tribes på Kristinebergs IP var inget undantag.
Vilket drag!
Och saken blir inte ett dugg sämre av att våren äntligen är här.
Hett, hett efterlängtad i alla fall av mig. :-)


 
Vad längtar du efter just nu?
[Comments]
Monday 2015-04-27 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
Första återbesöket
Tänk vilken liten krigare vårt lilla troll är. Från att ha varit helt nere under isen och med ena tassen på andra sidan livet så är hon nästan som vanligt igen.
I dag var vi på ett första återbesök på Djursjukhuset. Vi har haft (minst) tre olika veterinärer men jag får lov att säga att de är fantastiska och har full koll på allt som hänt. Annat mot vanliga vårdcentralen det...

Medicinen verkar funka och ögonen ser så fina ut att veterinären tycker det räcker med att vi ger ögondroppar 2ggr/dag nu. Rena semestern mot de sju gånger det varit sen hon kom hem. Ett himla pyssel kan jag berätta. Det är ju inte precis som så att hon tycker det är lattjolajbans och samarbetar när det är dax. Men hon är duktig och väldigt tapper.
Och vi gör det så gärna. Bara hon mår bra så är vi glada.
Win-win rakt igenom!


 
Det märks verkligen på min kropp att jag är lugn i sinnet igen. Nu är den åter smidig och värken jag hade i leder och nästan in i cellerna är helt borta. Märkligt va?
Stress och allmän röra kan jag hantera väldigt mycket bättre än sorg och oro.
Det sistnämnda kan man ju liksom inte göra ett skvatt åt hur man än försöker. Det bara tär.

Hur som helst så bara måste jag skärpa till simträningen. Känns som jag tappat all teknik och mest ligger och harvar runt igen.
Suck.
Men som den optimist jag är så tror jag det kommer vända om jag bara håller i och håller ut.


Kuta funkar i alla fall bra! Liksom coachandet, jobbandet, sömnen, aptiten och livet i stort.
Så vad gnäller jag över? Egentligen. Fy skäms Nilsson. ;-)

Kram!
[Comments]
Sunday 2015-04-26 19:24
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland gör jag tokiga grejer (som visar sig vara väldigt otokiga)
Emellanåt är jag verkligen så lättövertalad och lättlurad att det nästan är skrämmande. Ett litet mail från coola Erik med en fråga om jag kanske ville vara med på ett (annorlunda) lopp och jag säger ja utan att ens fundera.

Salomon City Trail innebär att man springer på alla möjliga och omöjliga ställen inne i stan. (08a-land i detta fallet.)
Det enda man kan vara säker på är att det är inget vanligt asfaltsnötande på platt bana.
Här handlar det om trappor, kullerstenar, grusvägar, upp, ner, stenhällar och backar i en salig blandning. Alla som kutat innan ”varnade” mig för att banan är sjuuuukt jobbig och ska man kuta 14 km (= två varv) så får man slita ont.

Men vad sjuttsingen!
Kuta skulle jag ju oavsett och varför inte då testa något helt nytt?
Ja så tänkte jag...
Så därför stod jag där bland 100-tals andra i solskenet på Kungsan denna dag och väntade på startskottet.
Fortfarande lyckligt ovetande. :-)


Min uppladdning kanske inte var den allra bästa egentligen.
Många mil denna vecka plus intervaller i fredags och i går inte mindre än tre (!) pass.
Först 70 min. löpning följt av 70 min. vattenlöpning med bästa Lisa.
Vi hade inte setts sen… ja vi minns faktiskt inte när så det var ju liksom snudd på ”tvunget” att passa på när vi äntligen kunde synka våra liv.

 

Plus 50 min. Hot Mojo-yoga.

 
Jag hade med andra ord inga varken höga förväntningar eller krav på prestation.

Mycket skoj folk i starten. Som t.ex Fredda, Viktor och Joakim . Goa grabbar!
Mycket skoj folk i starten. Som t.ex Fredda, Viktor och Joakim . Goa grabbar!

 
Plötsligt var vi i väg. Redan efter några 100 meter var det att bita tag i första backen vid Slottet. Sen rullade det på. Upp och ner, trappor, kullerstenar och jag vet inte allt. Två varv.
Väntade på att det där tokjobbiga skulle börja men det kom liksom aldrig.
Fatta mig rätt. Visst var det jobbigt men inte jobbigt.
Jag tyckte faktiskt det var skojigt exakt hela vägen.
Kanske helt enkelt för att jag inte toksprang utan tog det hyfsat lugnt. Så pass att jag hann både fota och babbla och njuta av utsikten.

 
 

Hade som mål att vara under 90 min. Klockan stannade på 72!
Tror jag blev åtta totalt och det är jag verkligen nöjd med!

Och här är vi efter. Fredda, jag, Viktor och Joakim. Ännu gladare! :-) Endorfiner är härligt!
Och här är vi efter. Fredda, jag, Viktor och Joakim. Ännu gladare! :-) Endorfiner är härligt!
 

Sen var det bara att ta sig hem fort som attan, byta kläder och iväg till en PT-kund.
Hej å hå!
Och just det ja.
Är man i Kungsan får/kan man ju inte låta bli att även fota de fina körsbärsträden.


Tjingeling!
[Comments (3)]
Saturday 2015-04-25 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2015-04-24 19:48
Author: Ingmarie Nilsson
She´s back!
Visst är det fascinerande hur kroppen kan reagera på känslor och tankar?

Sen Elvira blev sjuk har jag haft en fruktansvärd värk i alla leder och kroppen har varit så tung så tung att den nog inte kunnat upplevas tyngre.
Att försöka springa ”fort” har inte funnits ens i min sinnevärld. Däremot lugnt och långt.
Men så idag, när jag visste att vi snart skulle få hämta hem vår lilla fyrbent, var det som att (nästan) allt bara vände.
26 x 1 min i skogen (30 sek. vila) + hopp och skutt i backe + vattenlöpningsintervaller.


Men även om vi nu visste att Elvira skulle få komma hem så visste vi ju inte hur det egentligen stod till med henne så det var med blandade känslor vi tog oss till djursjukhuset.
Hur skulle hon må? Hur skulle det bli?
När vi äntligen fick se henne igen var det nästan så hjärtat sprängdes av lycka. Faran är inte över, det kommer bli livslång medicinering och många återbesök till veterinären, men hon är så otroligt mycket piggare!


Och jag tror hon är ganska glad över att få vara hemma igen. :-)

 

 
Hon har redan sovit i sängen, slappat i soffan, slukat all mat och lagt alla mattor ”till rätta
Lilla trollet.


Kram från glad Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2015-04-23 19:53
Author: Ingmarie Nilsson
Telefonsamtalet
Väntat, väntat, väntat. På det där telefonsamtalet från Djursjukhuset.
För att få veta hur vår lilla kissekatt mår, om hon behöver opereras igen och hur prognosen är.
Känslorna har åkt berg-och dalbana mellan hopp och förtvivlan mest hela dagen.

Göra ingenting är förstås ett sätt att hantera det hela men det är inte riktigt min grej. Just i dag har jag försökt aktivera mig med att städa, kuta, jobba och Hot Mojo-yoga helt enkelt för att jag inte orkar vara ledsen och orolig hela tiden.

Till slut ringde de.

För att göra en lång story så kort som möjligt så är det som så här, om jag fattat allt rätt, att Elvira drabbats av hyperthyros. D.v.s en överaktiv sköldkörtel/giftstruma.
Tydligen väldigt vanligt. Särskilt hos katter över 12 år.

Detta gjorde att hon på väldigt kort tid gick ner massor i vikt vilket i sin tur gjorde att ögonen hamnade fel och ögonlocken vek sig och skadade hornhinnan.

Det här visste de inte när de opererade, de provsvaren kom senare, så den stressen det innebar att sövas och fraktas fram och tillbaks gjorde att hennes inte organ nästan kollapsade.
En katt som dessutom inte äter tillräckligt innebär livsfara.
Nu har de gett henne dropp och mat, fixat det andra ögat och påbörjat medicinering mot hyperthyreosen.
Faran är inte över men hon är bättre.

Så om inget oförutsett händer får hon komma hem i morgon!



Tjohooooo!

Gissa om vi längtar!
[Comments (2)]
Wednesday 2015-04-22 20:34
Author: Ingmarie Nilsson
Status quo
Mitt hjärta är fullt av sorg och oro och helst ville jag bara lägga mig ner i soffan och sova tills allt är över.

Vår älskade lilla Elvira the cat är jättesjuk och kvar på djursjukhuset. Det är så ekande tomt här hemma att det inte kan bli tommare.

Ingen som tjatar efter mat, ingen som ligger i soffan bredvid, ingen som spinner, ingen som jagar bollar, ingen som gömmer sig under mattorna, ingen som ligger i sängen och vill bli kelad, ingen som babblar om allt och inget eller skäller på fåglarna på balkongen.
I snart 15 år har hon varit en del av mitt liv och även om jag begriper att hon inte kommer leva för evigt så hoppas och önskar jag att vi får fler år tillsammans.



Sorg, oro och hjärtvärk är tuffa grejer och det tar oändligt mycket energi. Men även om jag känner mig dränerad på all ork så gav jag mig ut i skogen för att kuta. Helt villkorslöst.
Lät känslan styra. Ibland fort. Ibland långsamt. Ibland gråtandes. Ibland med lugnt sinne.


130 min. senare var sorgen inte mindre men jag mådde åtminstone inte sämre. Tvärtom.
Löpning ÄR terapi oavsett vetenskapliga bevis eller ej.
I alla fall för mig.

Var en sväng på gymet med.
Kände att jag behövde den energin som produceras där. Inte heller det gjorde sorgen eller oron mindre men det var åtminstone en stund då hjärnan fick annat att tänka på…

Take care out there och ta vara på livet.

[Comments (5)]
Tuesday 2015-04-21 17:20
Author: Ingmarie Nilsson
Hjärtesorg
I dag är ingen rolig dag.
I dag är en sorgens och orons dag.

Vår älskade lilla Elvira har blivit inlagd på djursjukhuset.


Jag vet att en del (okänsliga) kan tänka att ”äsch hon är ju bara en katt” men den som säger så vet varken vad kärlek är eller förstår vad det innebär att leva med ett älskat djur.
Elvira är en i vår lilla familj och har funnits i mitt liv i snart 15 år.
Jag vet också att hon har det bäst där just nu men mitt hjärta värker så jag tror det ska gå sönder.

Kram från ledsen Ingmarie.
[Comments (9)]
Monday 2015-04-20 19:47
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland är det molnigt trots sol...
Tillbaks i 08a land. Utan en endaste incident!

SJ sköter sig riktigt bra nu för tiden! (Peppar, peppar…)
Och det är jag glad och tacksam för eftersom jag ju faktiskt älskar att åka tåg!

Kom på i går kväll att jag inte haft en löpfri dag på, för mig, väldans många dagar så den fick bli idag.
Poolrun och simning på fina, och supertrevliga, Tivolibadet. Trots att det var ganska mycket barn på simundervisning och lekte som vildar så var de liksom ”skötsamma”. De lyssnade på både instruktörer och lärare och hjälpte varandra på ett vis som jag nog aldrig upplevt i Stockholm.
Undra varför?


I lyan väntade denna lilla arma sötnos.


Hon är inte helt lycklig i den där tratten och det andra ögat verkar inte helt bra det heller.
Kanske blir det återbesök hos djurdoktorn tidigare än beräknat.

För att spä på ”eländeskvoten” så har jag tappat en tandkrona på ena käksidan och på den andra håller jag på med en rotfyllning som är en av de knepigaste min tandis någonsin varit med om.
Vad slutfakturan blir vågar jag inte ens tänka på! :-O

Jag har även fått punka på cykeln, flera nya löpskor som "helt plötsligt" inte passar mina fötter, jag har beslutsångest över en del ganska "stora beslut" som jag behöver ta och varken telefon eller dator funkar som de ska.
Håhåjaja.
Men det blir nog bra och ordnar sig till slut det här med.

Kram från mig till dig!
[Comments (2)]
Sunday 2015-04-19 18:06
Author: Ingmarie Nilsson
Återhämtningsdag De Lux!
Det känns som att varje gång jag är i Skåneland så blir allt så himla bra!
Upplevelserna, människorna, ställena jag besöker, atmosfären, stämningen och känslan i kroppen.
Is it a sign?

Denna dag är inget undantag.
Bästa Thomas och Petra har förgyllt min dag så till fullo att den måste glittra och glänsa ända upp till solen som skinit på oss.
Planen var en kort lugn löprunda på förmiddagen men det blir ju inte alltid precis som man tänkt sig.
Lugn var den men 100 minuter är kanske inte så ”kort”. (Även om allt förstås är relativt.)
För hur kan man vilja sluta kuta när sällskapet är det bästa, samtalsämnena aldrig verkar ta slut, grönskan frodas, fåglarna kvittrar och kroppen är med?

Det är njutning på skyhög nivå det!

 
 

 
Lunchen intogs på Darins.
För ynka 80 riksdaler fick jag en portion så god och så stor att jag undrar om jag någonsin kommer bli hungrig igen.
Vilket lyxställe för hungry Runners!


Men hur mätta vi än var så blev det ett riktigt bra pass på Petras hemmagym också.
Jag tror jag vet minst en som kommer ha lite träningsvärk i magen i morgon.
Och det är inte Petra. ;-)

 
TACK ni båda guldklimpsvänner!
Nu smider vi vidare på våra planer. Planer som du också kommer kunna vara med när det är dax. :-)

I morgon var tanken att jag skulle åka hem till Halmstad men eftersom det är som det är hemma med lilla Elvira så avbryter jag min lilla turné och åker tillbaks till 08a land i morgon.
Känns förstås tråkigt att inte få träffa mina nära och kära men jag får förhoppningsvis snart en ny chans.

Kram från tacksam och hjärtevarm Ingmarie
[Comments]
Saturday 2015-04-18 21:27
Author: Ingmarie Nilsson
Ekotrail på Österlen
Jag vet banne mig inte hur jag ska börja.

Denna dagen har varit…. magisk!

En sån där sällsynt då verkligheten är bättre än drömmen du vet.
Så där så man nästan tror det inte är sant eller som man är med i en riktig feelgoodfilm!

Ekotrail på Österlen överträffade alla mina förväntningar. Från början till slut.
T.o.m vädret var perfekt.
Jag har haft så otroligt skoj och verkligen, på riktigt, njutit av varendaste litet steg upp och ner för backarna (Skåne är inte platt) såväl som lerpölarna och det enda jag egentligen kan gnälla över är att de där knappt 22 km tog slut på tok för fort!
För det var ett sånt lopp det var planerat att bli och det var ett sånt lopp det blev.
Ett njutar och upplevelse-lopp.

Jag har tagit så mycket bilder att jag haft världens beslutsångest över vilka jag ska dela med mig av men jag gör ett litet försök.

Jag har sovit på supermysiga Kuskahusen och blivit så väl omhändertagen av värdfolket att hade jag stannat kvar för länge hade jag blivit odrägligt bortskämd.
Det är andra gången jag är där och jag hoppas det blir många, många gånger fler för det är en oas!
Absolut helt omöjligt att stressa där och absolut omöjligt att inte trivas.


 
Min kära, kära vän Thomas mötte upp och tillsammans tog vi oss till Christinehofs slott där starten skulle gå.
Trots stor konkurrens av en massa andra lopp så var loppet fulltecknat sen länge. 600 pers som skulle kuta antingen 12 eller 21 km + hejarklacker och RBU-vandrare. Det kunde ha blivit kaos men allt flöt på hur bra som helst.
Parkeringen, nummerlappsutdelningen, toaköer, starten och allt vad det nu kan vara som ska klaffa innan alla får springa iväg.

 
Thomas och jag utan nummerlapp..
Thomas och jag utan nummerlapp..
..och med. :-)
..och med. :-)

Är det kalas så är det! Då har man kjol och…
Är det kalas så är det! Då har man kjol och…
 
…och fintröja. :-)
…och fintröja. :-)
 
Några av alla LonesomeRunnerslöparna.
Några av alla LonesomeRunnerslöparna.

Inga engångsmuggar så långt ögat nådde. Alla bar med sina egna. Så galet smart!!!
Inga engångsmuggar så långt ögat nådde. Alla bar med sina egna. Så galet smart!!!

Bland alla jag träffade fanns bl.a Sarah och Anna som jag ju hade lyckan att få hänga en hel del med i Portugal också. :-)


Själva banan var magisk! Mycket mer backar än jag trodde (lika många höjdmeter som på Lidingöloppet) och så vacker att jag fick ögonvärk.
Tog det verkligen lugnt och upplevde aldrig varken trötthet, stelhet eller motivationsdipp. Vilken resa!

 
 
 
Vid en av vätskestationerna stod minsann självaste Kjell-Erik Ståhl och servade! :-)
Vid en av vätskestationerna stod minsann självaste Kjell-Erik Ståhl och servade! :-)

Thomas och jag kom i från varandra men i stället fick jag sällskap av en från början okänd man men du vet hur det är. Löpning förenar och sammansvetsar. Peter visade sig vara en fantastiskt trevlig människa och vi babblade om i princip allt mellan himmel och trailstig och plötsligt var vi i mål.
Hur kunde ett lopp ta slut fort?
Men vi babblade så bra att vi redan har en ny plan så vi kan babbla vidare.
Om bara min kropp vill. ;-)

 

Härliga Yoie Rasta-Runner vann damernas 12 km överlägset och allra, allra bästa Anna sprang så snabbt och bra (som alltid) att hon minsann kom 3:a totalt på långa! (Jag kom 8:a och är mer än nöjd med det!)
Samtliga resultat hittar du på hemsidan.


 
Alla som kom i mål fick en helt fantastiskt fin och unik medalj.


Jag hörde inte en enda negativ kommentar efter målgång. Alla verkade lika glada och lyckliga som jag.
Helt otroligt!
Det var mycket kramar både hit och dit efteråt och endorfinruset visste liksom inga gränser! :-)

Anette som styr på Kuskahusen hade förvisso inte kutat men hon var den bästa hejarklacken ever!
Anette som styr på Kuskahusen hade förvisso inte kutat men hon var den bästa hejarklacken ever!
Supersnabba Anna
Supersnabba Anna

Supertuffa Sarah
Supertuffa Sarah

Superbästa Thomas! Själv verkar jag ha fastnat på varendaste bild. :-O
Superbästa Thomas! Själv verkar jag ha fastnat på varendaste bild. :-O

 
Och den vi alla kunde tacka är Joel Galy som är grundaren till det hela.
När prisutdelningen var klar fick han stående ovationer. Det säger en hel del…

Jag tycker verkligen synd om alla som inte fick/kunde springa detta lopp, eller helt enkelt missat att det finns, men snart snart kommer du få läsa om hela äventyret i den där braiga tidningen.
Jag har redan anmält mig till nästa år. :-)

Superfotografen Luca har fotat så kameran snudd på glöder från alla möjliga håll och kanter. Han har verkligen farit omkring som värsta paparazzi denna dag.
Thomas inte bara kutade utan var även chaffis åt oss när vi skulle vidare till Kristianstad.
Sånt måste belönas med en rejäl fika.


Så nu är jag här några dagar för att hitta på annat skoj.

Men det bästa denna dag är ändå att Elvira the cat verkar må bättre så mitt hjärta värker inte riktigt lika mycket längre.

Kram från glad och tacksam Ingmarie.
[Comments (5)]
Friday 2015-04-17 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Österlen med hjärtont...
Vill redan nu "varna" för ett högst rörigt inlägg men det är så min skalle är just nu...

När jag var liten var min dröm att bli veterinär men jag insåg ganska snabbt att det aldrig skulle funka för jag blir helt förstörd av att se ett djur lida.
(Även en av anledningarna till att jag valt vego-liv.)
Så när en av de jag älskar mest i livet inte mår väl brister nästan mitt hjärta.
Lilla Elvira hade fått något skrot i ena ögat så det var helt igensvullet nu på morgonen. Hon var trött och liksom inte sig lik så jag ringde djursjukhuset direkt.


Tur i oturen så fanns en akuttid till en ”ögondoktor”.
Till saken hör att just i dag skulle jag ju åka till Österlen för att kuta Ekotrail i morgon.
Ett ganska ”stort” projekt tillsammans med bästa fotograf Luca där både tåg, hotell, intervjuer och hela biddevitten är inbokat. Inte helt enkelt att bara blåsa av.

Nu har i alla fall älskade lilla Elvira varit hos doktorn. Hennes ena ögonlock hade av någon anledning vänt sig ut och in så efter blodprover och evig väntan så blev det sövning och operation.
Hon har fått tratt på huvudet och är helt groggy efter både läkemedel och den tuffa dagen. Hon ska ha droppar och grejer efter schema i en vecka innan det är dags för återbesök.
Lilla pluttan...
Inte kan man förklara heller.

Jag kom med tåget tillsammans med Luca och försöker nu ladda om både kropp och knopp men det är banne mig inte lätt.
Försöker åtminstone le. ;-)


Knoppen är väl en sak. Värre med kroppen tror jag.
De senaste dagarna har varit knökfulla av träning. Intervaller i tisdags. Plus H-backen. Intervaller i onsdags. I går blev det ett styrkepass, ett Hot Mojo, cykling på trögcykeln hit & dit samt två coachpass med intervaller både högt och lågt i blåst, regn, sol och hagel.
Behöver jag säga att benen mest kändes som två klumpar på dagens löptur?
Men skit detsamma. Jag ska kuta för att uppleva och jag kommer ha finfint sällskap. :-)
Och jag tycker det är så galet kul att få och kunna coacha igen!

Ett av gängen i går var Lululemon.
Varje torsdag bjuder de på gratis löpträning mellan kl. 18 och 19.
Vi som coachar gör det också gratis.
Ibland är det jag som håller i det, ibland någon annan, men oavsett så är det för alla.
Adress: Riddargatan 20.
T-bana Östermalmstorg.
Ingen anmälan behövs.
För bra för att missa, eller hur?

 
Från det ena till det andra (igen) så har jag och Luca hur som helst landat på ljuva Österlen nu.
Vi bor på ett av de finaste ställena jag vet.
Kuskahusen.
En oas där det är omöjligt att inte trivas och varva ner.
Även om man har hjärtvärk och hemlängtan.
Jag vet att Elvira blir väl omhändertagen därhemma men det är verkligen inte skoj någonstans det här.

Vi tar en dag i taget. Kanske avbryter jag min ”Söderturné” och åker hem direkt efter morgondagen.

Kram från Ingmarie med hjärtvärk.
[Comments (5)]
Thursday 2015-04-16 13:37
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Wednesday 2015-04-15 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Den hårfina balansen
Ibland lever jag verkligen inte som jag lär.

Till andra säger jag att de inte ska vara så hårda mot sig själv, känna tacksamhet till kroppen och inte ta löpningen/träningen på så himla stort allvar. Det är ju faktiskt bara en lek!

Men själv är jag tydligen ett undantag.

Jag kan vara hård som sten mot mig själv och uppleva att jag är en nolla bara för att benen inte springer snabbare.

Så sent som i december/januari kunde jag ju för sjuttsingen inte ens sitta ordentligt p.g.a hamstringruptursoperationen jag gjorde i oktober. Benet är helt läkt nu och i dag t.ex så kutade jag 8 x 4 min. intervaller utan större problem än att det var jobbigt (!) och att farten är usel. I mina mått mätt alltså.

Skäms på mig!
Bot & bättring Nilsson.

Så TACK kroppen! Jag är dig evigt tacksam för att du orkar med mina (egenställda) krav.

 

Men även om jag kan var stenhård mot mig själv så är jag inte självtaskig. Jag är en rackare på att ta powernaps mitt på dagen, blunda för dammråttorna och jag unnar mig i princip bara näringsrik mat.

Att t.ex yoga, meditera och simma i en nästan tom simhall är rena rama superbelöningen om du frågar mig.
Dock måste jag verkligen se till att få in mina simpass varje vecka för jösses vad tekniken blivit kass. Nog för att jag var långsam och armklen redan innan men nu går det löjligt långsamt och jag blir blixtsnabbt groteskt trött i de där spagettiarmarna.

Håhåjaja.
Det går då verkligen snabbt utför om man inte passar sig!


Bästa naprapat-Mats fixar den regelbundna rundkollen och rundsmörjnigen av min snälla kropp.
(Eller kanske det är just därför den är snäll?)
Och fastän det inte är så himla behagligt hela tiden, hans ”fotfixare är en oskön pryl kan jag berätta även om den gör gott, så ligger jag där jag ligger och behöver inte göra ett endaste smack mer än att bli omhändertagen och fixad.
Det är så lyxigt så det nästan slår gnistor om det.

Dessutom blir man ju galet glad av att träffa honom!


Kanske kan man vara ganska tuff mot sig själv om man bara samtidigt är lyhörd, realistisk, ömsint och balanserar det hela med mycket kärlek och omvårdnad?
För hur det än är så pressar man sig inte en bit utanför den där bekvämlighetszonen då och då så blir det inte mycket förändringar och/eller utveckling varken på det ena eller andra viset tänker jag.

Och helt ärligt så gillar jag ju det på något märkligt vis.
Att vara lite tuff och hård mot mig själv och inte vika ner bara för att det är snorjobbigt, obehagligt eller svåruppnått.
Men jag kan bara vara det om jag får tid till att softa, yoga och meditera också.
Missar jag den biten så blir det tvärstopp och jag blir mest en otrevlig typ som inte ens jag själv vill umgås med.

Yin och Yang i en jämn balans. :-)
Så enkelt men ändå så svårt!
Hur tänker du kring detta? Berätta gärna!

Kram.


[Comments (6)]
Tuesday 2015-04-14 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Klenisknep
Det är nog inte helt enkelt att vara min kropp. Den kastas från den ena aktiviteten till den andra och från den ena temperaturen till den andra i en osalig blandning.
Men ännu hänger den med ganska bra i svängarna och ingen är mer glad och tacksam än jag över det.

Tuffa poolrun-intervaller med ”mina” (racer)grabbar Fredda och Roger kräver nämligen sin lilla (kraft)insats.
Och jag tror faktiskt även de var ganska möra efteråt för det blev mest en massa trötthetsfnitter när vi väl var klara.
Då vet man att man haft både kul och tagit ut sig.

 

Men hur mycket jag än kämpar på i den där poolen så fryser jag men Hot Mojon tinade åtminstone upp mig till normaltemp men jag fick komplettera med filt i soffan.

Jo så klen är jag…

Men en garanterad upptinade trots regn och rusk är min kära Hammarbybacke.
I dag hade jag fått äran att tillsammans med min Urban Tribes-kollega Nicolas drilla ett tufft litet gäng upp och ner i backarna.


Nicolas är från La France och en hejare på bl.a triathlonträning och coachning. Förhoppningsvis får vi jobba ihop fler gånger för det var riktigt skoj!
Trots kyla, regn och rusk.

 
Sa jag att filten i soffan är minst lika skön nu?
Raggsockarna också. :-)

Nu hoppas jag på lite sol och värme till helgen för på lördag är det ju dax för detta.
Tjoho!

Kram.

[Comments (2)]
Monday 2015-04-13 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Testad
Om man ska definiera denna måndag med ett enda ord så är det v-ä-n-t-a.

Jag vill nästan inte tänka på hur många timmar jag stått på en perrong och hoppats på att pendeln/tuben ska komma och sen väntat/hoppats på att just den pendeln/tuben som äntligen kom skulle rulla vidare.
Två (!) timmars försening till skolan är inte helt ok tycker jag. I alla fall inte när värdarna hela tiden säger att "tåget kommer snart".

Men jag kom fram så småningom. Till den fina skolan högt uppe på höjden.


Allt det där gjorde dock att jag inte vågade stanna till sista lektionen för när Fartlekspasset på Sats börjar måste jag ju som coach faktiskt vara där. Och det var tur jag tänkte så för det var lika mycket försening även på andra hållet.

Hujedamig!

Det är ju en sagolik tur att jag inte behöver stå ut med detta varje dag som jag vet att många måste. Allt byggande i och runt spåren, plus alla ”vanliga” SL-fel à la signal-vagns-spår-lednings-lövpåspåret och för mycketkyla/värme-fel, har gjort att detta väntande har blivit till vardag för många. Snacka om bortkastad (arbets- och livs)tid.
Faktum är att jag tycker det borde vara gratis att åka tills det blir ordning på allt men tvärtom planeras SL-korts priserna att höjas.
Ta betalt är de nämligen väldigt bra på.

Jodå jag vet att det inte är lönt att hänga upp sig på saker jag ändå inte kan påverka, och jag vet att jag har ett val hur jag ska tänka och jag vet att det är bra med kommunaltrafik men ibland tryter även mina lugna yogandetag. ;-)

Fast kanske ska jag helt enkelt bara tänka och säga: "Tack SL för att du övat mig i både tålamod och acceptans redan denna veckans första dag”. ;-)

Men annars har de två senaste dagarna varit hur bra som helst. Skolan är kul och lärorik, coachpasset flöt på hur fint som helst trots en rejäl hagelskur mitt i,” premiären" av
Training For Runners likaså ( dock ingen hagelskur där) och benen är så där lagom mosiga efter gårdagens intervaller.
Fast just då, när jag väl kommit hem igen och gått alla trappor upp till lyan, var jag så trött att jag nästan inte orkade knyta upp skorna.

}
 

Men det bra med att ha guldfiskminne som jag är att nu när jag sitter här hemma i goa fåtöljen, nyduschad och mätt i magen, så tänker jag att det var nog inte så farligt trots allt.
Varken med intervallerna eller SL.

Hej hopp!
[Comments]