Latest weblogs at NNM (20 entries)

Sunday 2014-08-31 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
08a trainingcamp
Det är inte alls nödvändigt att åka bort för att ha lite trainingcamp.
Man kan faktiskt (oftast) hitta på riktigt skojiga grejer även på hemmaplan.
Jag är ju dessutom så lyckligt lottad att jag har likasinnade som hänger på.

I går blev det ett fint 150 min. pass i back-skogen med allra bästa Sophie.
Fattar inte riktigt hur det går till men tiden går alltid svindlande fort i hennes sällskap.
Kanske beror det på att vi har så otroligt mycket att babbla om varje gång vi ses. :-)


 
Solen sken och svetten rann så det fanns bara ett sätt att avrunda det hela på.
Detta:

 

Men hur mycket svett jag än producerat så fanns det tydligen ännu mer till Hot Mojon.
Jag skojar verkligen inte när jag säger att det ser ut som jag stått i en dusch efteråt.
Ser det dock som ett tecken på att kroppen verkligen fungerar som den ska.


I dag blev det goa intervaller med ”mitt” Run tough-gäng
5 x 600 m. + 4 x 300 m. i farter mellan 3.30-4 min./km.
Galet kul som alltid!


Min fina lillebror Daniel är i stan så jag drog först med honom på lunch på Chutney. (Gott som alltid.)


 
Och sen ett rejält styrkepass på en av de bästa lekplatserna i stan.

 
 

 

Som avslutades med ett skönt Hot Flex pass.


Lägg till en del transport-löpning/cykling på det så kan man väl kalla det en ganska aktiv helg? :-)

Något är väldigt bra med kroppen just nu för den känns inte alls och jag känner mig snudd på odödlig.
Ett tydligt tecken på att det är dax att bromsa även om jag helst av allt bara vill ösa på.

Give me a race!

Och det blir det nog snart men just i morgon är det jag som tar det lugnt.
Ja så lugnt det nu går tillsammans med grabbarna vill säga... :-)

Kram från tacksam Ingmarie.
[Comments (1)]
Saturday 2014-08-30 14:20
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Livet fortsätter ge dig samma utmaningar om och om igen, tills du lär dig. Om du ser ett mönster, sök lärdomen.
/Karen Salmansohn


[Comments]
Friday 2014-08-29 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Fredagsliv
”Det är mycket” nu som man brukar säga när livet rör sig lite väl snabbt.

Mycket jobb, mycket utbildningar, mycket som händer och mycket som ska hända.
Och mitt i allt ska min egen träning få plats plus vila och återhämtning.

Livspusslet kan vara knepigt att få ihop men det går.
Allt handlar ju egentligen om val och prioriteringar.
Var sak har liksom sin tid och man kan omöjligtvis göra allting alltid.

Och jag väljer i princip alltid träning för det är en del av mig och något jag både vill och mår bra av.
Men ibland behöver jag ändå ”hjälp”.
Hjälp för att pressa på lite och hjälp till att utmana mig själv så jag inte hamnar i det där bekvämlighetsträsket.
För det mesta grejar jag att ta ut mig även om jag är ensam men sparring är i princip aldrig fel.
I synnerhet inte när det är av världens bästa Fredda.
20 x 60-30.
Fredda jagar och jag jagas.
Ingen pardon någonstans.
Fullt ös och hårt som fasiken.
Och jag älskar det!
På riktigt!





Det som dock är en smula knäckande är att farten jag höll på de där en-minutrarna är typ den jag plättlätt kunde springa milen på förr i tiden... :-O

Men å andra sidan.
Jag har lyckats behålla passionen för detta i över 25 år!
Trots motgångar, dalande tider och ”omöjliga” fötter.

Det tycker jag är coolt. :-)

För som någon klok sa:
Never underestimate the power of passion.

[Comments (3)]
Thursday 2014-08-28 21:29
Author: Ingmarie Nilsson
Torsdagsgnäll och torsdagsglädje
Jag vet att vissa saker, typ vädret och SL, är det inte lönt att gnälla över för det är som det är och båda lever sina egna små lilla liv oavsett vad jag vill och tycker.

Men något jag tycker är urkasst, och som jag gnäller över varje år trots att det är meningslöst, är att Eriksdals utebad stänger på tok för tidigt.
Redan förra helgen var det tack och goodbye för i år.
För Stockholm Stad är det tydligen redan vintertid.
Och tro mig, jag har försökt få dem att tänka om men näpp. Orsaken säger de är ”personalbrist”.

?????

Med tanke på alla arbetslösa låter det mycket märkligt i mina öron.
Så i stället för utebad så har hela stället nu förvandlats till en festivalscen.


Håhåjaja.
Men vad begriper väl lilla jag om det där?
Inte lönt att deppa. Innebadet funkar det också och ännu är där hur lugnt och fint som helst.

Något som i alla fall inte pausar är Sats löparklasser.
Där är det full rulle minsann och det är så roligt att jag nästan dör rolighetsdöden varje gång.
På riktigt!
För med så många glada och peppade löpare på en och samma gång kan det liksom inte bli annat.

I dag blev det även en lite extrarunda runt Södermalm med två av mina stammisar Claudia och Szilárd.
Det var, och är, en ära att få vara ”sällskapsdam" till dessa två.
Så otroligt härliga, glada och pigga löpare som gjort ofattbara framsteg!
Utan tvekan två (dolda) talanger som bara är i början av sin karriär.

Claudia ska springa halvmaran om några veckor och är flitig som en arbetsmyra.
Hon kommer springa hur bra som helst den där dagen även om hon just nu tvivlar en smula.
Men efter många års erfarenhet så ser jag både det ena och det andra.
Så sanna mina ord.
Hon kommer slå sig själv med häpnad.

Szilárd började kuta för mindre än ett halvår sedan och är redan snabb som en vessla. I dag satte han dessutom distansrekord.
Den mannen begriper nog inte själv hur bra han blivit på så kort tid.





Så vad gör väl ett stängt utebad när man ändå har det så är här skoj och bra ute i det fria?

Tack för i dag och håll fast vid träningen vad och hur den än är.
And do it with a big smile!
[Comments (2)]
Wednesday 2014-08-27 18:41
Author: Ingmarie Nilsson
Slippa välja
Jag vet inte hur det är med er andra men när jag kör hårt så svettas jag oftast så det rinner ner i ögonen oavsett temperatur och på Hot Mojon ser jag mest ut som om jag precis har duschat.

Min svettproduktion är det med andra ord inga större fel på.
Kör jag hårt blir jag dessutom väldans osmart i hjärnan direkt efteråt och har stora problem med att välja om jag tvingas till det.
I dag var inget undantag efter mina 4 x 10 min. intervaller även om det inte gick fort.
Benen är inte helt med mig ännu men trött, det blev jag.

Den perfekta återställaren när man svettats mycket är utan tvekan kokosvatten om du frågar mig.
Orkade inte välja utan tog en av varje sort.
Bästa på marknaden och snudd på farligt god. :-)


Komplettera sen med kokosolja så blir kroppen snudd på som ny igen.
Men välj kallpressad ekologisk!
T.ex från Holistic, Alpha-Plus, Kung Markatta eller Cocosa.

Och för att du ska slippa välja så uppmanar jag dig att omedelbums bläddra fram till sid. 52 i senaste numret av Runner´s World och läs min artikel om Rubin McRae.
Han må vara en ”liten” man men han har ett gigantiskt (löpar)hjärta, är en stor inspirationskälla och är en av de driftigaste människor jag stött på.
Enjoy!

 
 
[Comments (4)]
Tuesday 2014-08-26 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Regn kan vara utvecklande
Det finns i princip inga dåliga frågor men vissa är lite knepigare än andra trots att jag fått dem oräkneliga gånger.

Den ena är: ”springer du även på vintern?” och till viss del kan jag faktiskt förstå den frågan.
Vintern kan ju trots allt innebära många minusgrader, ishalka och/eller storm.
Men jo, jag springer även då. :-)

Men den andra: ”springer du även när det regnar” har jag väldigt svårt att förstå.
Vi människoknytt är ju faktiskt inga maränger gjorda på socker utan vi är uppbyggda av kött, blod, ben och en jämrans massa vatten.

Men visst, det är inte alltid så kul att kuta i ruskväder.
Det är dock (nästan) alltid värst före.
När man står inne och tittar ut på regnet och de blygråa molnen.
Då gäller det att inte fundera allt för mycket utan bara göra för väl ute brukar åtminstone jag inte fatta varför jag ens funderade.

Pass ett var blötast.


Turligt nog har jag ju mer än ett par löparskor så jag var åtminstone torr vid starten av andrapasset.
Efter var jag åter plaskblöt men jag var väldigt färgglad.


Och gänget som var med i kväll byggde inte bara en starkare löparkropp. De byggde pannben också!
Speedplay i regn har nämligen den dubbel-effekten.
Blöta och skitiga efteråt men framförallt glada och nöjda.


För så tror jag det är.
Lite motstånd och att förflytta sig utanför sin bekvämlighetszon gör också att vi blir starkare och utvecklas som människor.
Oavsett vad det gäller.

Gör vi samma sak på samma sätt och med samma ansträngning som alltid så händer det inte mycket.
Vi stagnerar, blir bekväma , lite lata och kanske t.o.m lite rädda för det som är nytt och ovanligt.

Så våga hoppa utanför bekvämlighetsramarna emellanåt.
Gör något nytt, ovant och kanske "obekvämt".

För vem vet, det kanske är ännu bättre, roligare, häftigare och vackrare där "på andra sidan". :-)
[Comments]
Monday 2014-08-25 17:41
Author: Ingmarie Nilsson
Tillbaks i hjulspåren
Det känns absolut helt ofattbart att jag fått vara med om allt jag fått vara med om de senaste elva dagarna.
Det känns mest som att jag har drömt eller inbillat mig alltihop.

Men både framsida lår och tvättkorgarna vittnar om att det inte är så. ;-)

Kan inte heller förstå att jag i lördags kväll åt en gigantisk vegopizza (så stor att jag var tvungen att be om en doggybag…) med mina vänner. En middag där vi till 98% enbart pratade om den dagens upplevelser och om hur vi alla ville göra det minst en gång till.

Några saknas helt enkelt för att ibland blir sömnbehovet för stort. ;-)
Några saknas helt enkelt för att ibland blir sömnbehovet för stort. ;-)

Ännu mindre kan jag förstå att jag att så sent som i går sprang en obeskrivbart ljuvlig runda i fina, fina Zermatt.
Tanken var att lunka en platt liten runda men jag insåg ganska snart att något sånt hittar man inte där.

Om man inte vill springa fram och tillbaks på en 200-meterssträcka utmed älven vill säga.
Och det vill man inte när man en gång väl upplevt dessa magiska berg.
Väl uppe så glömmer man både mjölksyran, lungpipet och de stela benen på en millisekund.




Det blev t.o.m en sväng på flådiga gymet innan vi skulle resa tillbaks mot 08a land.


Just det där resandet hade jag kunnat vara utan för sitta är ju som sagt var inte min grej. Särskilt inte timtals i först en minibuss och sen på flyg.
Men jag ska inte gnälla.
Det här har varit värt allt rumpskav i hela världen!

Nu är det bara att snabbt som blixten komma in i 08:a-landsrutinerna igen.
Sista måndagen i augusti har inneburit jobb, poolrun, Hot Mojo och att försöka planera så jag får ihop resten av veckan.

Tur jag har så klok hjälp för min egen skalle är ganska mosig.


Au Revoir som de säger på utrikiska.
[Comments]
Sunday 2014-08-24 10:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Tro att du kan och du är halvvägs där.
/Theodore Roosevelt

[Comments]
Saturday 2014-08-23 17:25
Author: Ingmarie Nilsson
Matterhorn Ultraks
Vilken dag!
Matterhorn Ultraks är utan tvekan en av de häftigaste upplevelser jag haft i hela mitt liv och ett av de coolaste lopp jag någonsin kutat!

Nästa år blir det antingen snabbare på 16 km eller en längre distans för det här bara m-å-s-t-e jag göra om.
Allt har varit perfekt.
Veckan före i Engelberg, vädret, människorna, maten, boendet, naturen, organisationen runt tävlingen och t.o.m underlaget. Jag sprang med mina Newtonpjux och det funkade hur bra som helst.
Att jag sen är en potta på att springa nerför när det är miljarder stenar i vägen kan ju inte de rå för.

Men satan i gatan, det där ska jag lära mig så jag också kan susa så där tufft och obehindrat över dem.

Före starten. Så redo jag bara kunde bli.
Före starten. Så redo jag bara kunde bli.
Vid starten för långa banan
Vid starten för långa banan
 
De riktigt tuffa är i väg
De riktigt tuffa är i väg
30 km starten sett från mitt fönster
30 km starten sett från mitt fönster

 
16 km är inte ”långt” och i förhållande till både 30 och 46 är det rent av mesigt men det kan jag berätta att det var då ingen ”walk in the park”.
1100 höjdmeter upp och lika många ner + en jämrans massa backar däremellan.

Men jag älskade det från steg ett.
Det här var min typ av lopp!

Kände mig pigg, stark, tuff och riktigt modig!
Totalt kom jag 22:a (ca. 500 startande på 16 km.) och 9:a i min klass.
Tid 2.11 inklusive klädbyte, vätskestopp, gråtafördetärsåvackert-stopp och stannabakomenbuske-stopp. :-)
Inte så illa ändå för en asfaltsnötare som inte lyfter på fötterna i onödan. ;-)

Mina vänner Christofer och Olle sprang långa banan och de är minst lika nöjda och glada. Båda sprang superbra!
Emelie F. kom femma på långa och var jättenöjd.
Niklas fick tyvärr bryta och de andra har jag inte riktigt koll på i skrivande stund.

  
Efteråt har jag slappat i lyxbassängen och lyxbubbelpoolen, fått Compexbehandling, käkat och minglat runt.

 

Jag är så otroligt nöjd och framförallt tacksam över allt jag fått vara med om och jag är mycket medveten om vilket oerhört privilegierat liv jag lever.

Tack alla ni som gjort detta möjligt.

Christofer och Olle på Swiss Alpine Explorers, Stefan på Runner´s World, Peak Performance och min fantastiska familj som alltid finns där med stöd och pepp.
[Comments (6)]
Friday 2014-08-22 22:04
Author: Ingmarie Nilsson
Zermatt
Jag vet att jag sagt att Engelberg är ett av jordens paradis typ femtielva gånger men det vet i sjuttsingen om Zermatt inte är ännu lite mer paradis fast på ett annat sätt.
Vilket ställe!

Bara att ta sig hit är ett äventyr.

Först fyra timmars bilresa på vägar så krokiga att de inte ens går att rita på kartan till Täsch.
Där måste man snällt ställa bilen och byta till tåg/taxi eller minibuss de sista kilometrarna till Zermatts station för det är nämligen förbjudet att köra bil hela vägen hit och längre än till stationen kommer man alltså inte.
I hela området förflyttar man sig antingen till fots, på cykel, med häst och vagn eller elbil.
Inga avgaser med andra ord.


Själva byn är så gullig och full av liv att jag nästan dött gullighetsdöden.
Men det finns ändå ingen som helst tendens till tingeltangelsouvenir-känsla utan allt är av hög kvalité och oerhört både flådigt och stiligt.
Och dyrt som det mesta i detta land...

Det är i princip helt omöjligt att missa vad som är på gång just nu för varenda hörna andas Matterhorn Ultraks.


 
Och på tal om flådigt.
Hotell Monte Rosa som jag bor på må inte se så mycket ut för världen utifrån men inuti!!
Oj oj oj!

Utan någon som helst tvekan är det ett av de lyxigaste ställen jag någonsin bott på och jag har bott på en del olika hak i mina dar.


Utsikten från mitt rum, en del av rummet och en goodiebag från Peak Performance som hette duga!
Utsikten från mitt rum, en del av rummet och en goodiebag från Peak Performance som hette duga!
 
Och jag förstår verkligen hur Matterhorn kan vara ett av jordens mest fotograferade berg.
Magiskt är bara förnamnet…


Eftermiddagen och kvällen har ägnats åt sightseeing, fönstershopping, häng med kompisarna, kolla alla coola prylar som sponsorerna till loppet har, presskonferens, mingel och en lyxmiddag så fin att jag nästan inte vågade andas.
När jag kom jag tillbaks till hotellrummet hade de varit och ”bäddat natt” för mig.
Jag sa ju att det är l-y-x-i-g-t!

Inte utan att jag blivit en smula Starstrucked. Här jämte Emelie och den norska ”RW-kollegan” Tomas.
Inte utan att jag blivit en smula Starstrucked. Här jämte Emelie och den norska ”RW-kollegan” Tomas.
Pressmingel + gräddan av eliten.
Pressmingel + gräddan av eliten.
Goaste vännerna!
Goaste vännerna!

 
Jag ska som sagt var förvisso bara springa ”messträckan” i morgon men det spelar ingen roll.
För mig kommer det ändå bli tufft med alla tusentals höjdmeter jag ska upp och ner för på hög höjd och ruffig terräng.

Första målet får bli att jag ska hålla mig på fötterna hela vägen för annars blir det ju liksom inget för dig att läsa i den där superbraiga löpartidningen så småningom.
Andra målet är att ha skoj och uppleva till fullo hela vägen.
Att njuta är nog att lova för mycket... ;-)

Jag är nog så redo jag tror jag kan bli just nu so let the party begin!
Eller rättare sagt:
Let the party continue!

[Comments (3)]
Thursday 2014-08-21 17:47
Author: Ingmarie Nilsson
Engelberg dag 7
Man kan nästan inte ha varit i Engelberg utan att ha besökt klostret helt enkelt för att det har en så central roll för både byn och dess historia.
Det var nämligen ”tack vare” en munk år 1120 som byn fick sitt namn och s.a.s "kom till" även om det redan före denna tid fanns bebyggelse i området.
Munken hade, kort sammanfattat, sett en ängel i bergen när han kom till dalen så det är därför det heter just Engelberg.

Klostret har bl.a en egen internatskola, ”hotell”, trädgårdsmästeri och ysteri.
Besökare får bara vistas i vissa områden så vi hängde på en guidad tur för att få veta så mycket som möjligt.

Man får ju tycka och tro vad man vill men det är onekligen väldigt spännande att få ta del av Benedectinermunkarnas liv, historia och filosofi.
Det är som en helt annan värld i världen och så otroligt långt ifrån min egen vardag.
Och helt ärligt tror jag inte jag är någon varken nunne- eller munk-kandidat för jag hade säkerligen inte klarat av deras liv särskilt länge.

 

Två softa träningspass blev det också.
En timmes finlöpning i snorottan plus 30 min. simning och 40 min. poolrun på seneftermiddagen.
Inbillar mig att just detta är den perfekta uppladdningen inför lördagens lilla äventyr.



 


I morgon lämnar vi detta lilla paradis och det känns sorgligt på riktigt! Men livet är fullt av möten och avsked så jag försöker att bara gilla läget.
Om jag får bestämma så kommer jag tillbaks hit för även om jag fått se och uppleva otroligt mycket denna vecka så finns det ännu mer kvar att utforska.

Samtidigt ska det bli superspännande att få se och uppleva Zermatt och Matterhorn som är jordens mest fotograferade berg!
Hur coolt är inte det?


Life is good!
[Comments (2)]
Wednesday 2014-08-20 21:08
Author: Ingmarie Nilsson
Engelberg dag 6
Vi övergav de vackra bergen en stund och körde en riktig klassiker i stället.
Fast backfritt var det inte.
Inte tröttabenmedmjölksyra-fritt heller.
Menjädrans vad gött det kändes.

Började med 10 x 2 min. med 1 min. vila.
Varannan lätt nedför och varannan lätt uppför men det kan jag berätta att nedförslöpan kompenserade inte på långa vägar uppförslöpan.
Den sög så det rev i lungorna och min pipande sugrörsandning hördes garanterat ända till andra sidan golfbanan.

Jag hade inte en chans mot grabbarna men det blev väldans bra sparring.
För oss alla för antingen blev vi jagade eller så jagade vi.
Fast när jag och Christofer fortsatte med 6 x 30-30 hjälpte det inte hur jag tog i.
Men jag gillar att det är gott krut i dagens ungdom!


 
När alla de andra var nöjda fortsatte Ingmarie med distans, 20 min. tröskel och ännu lite mer distans.
Gammal är ändå äldst.
(Att killarna ska köra det riktigt tuffa racet på lördag, och jag bara ”barnracet”, kan ju förstås ha spelat en viss roll till deras ”avvikelse”…)



Sen var det bara att ladda om för en halvdag i supermysiga Luzern.
En riktig liten pärla bara några (långa) stenkast från Engelberg.

Vi tillbringade många i timmar i ”Gamla stan” och för att komma dit kunde man bl.a gå över den fina gamla träbron.
Vi tillbringade många i timmar i ”Gamla stan” och för att komma dit kunde man bl.a gå över den fina gamla träbron.
Hittills i mitt liv har jag aldrig stött på någon som gillar att kolla in hälsokostaffärer lika mycket som mig men här är banne mig två jämlikar! Lycka!!!!!
Hittills i mitt liv har jag aldrig stött på någon som gillar att kolla in hälsokostaffärer lika mycket som mig men här är banne mig två jämlikar! Lycka!!!!!
  
Christofer och Olle är verkligen två suveräna killar på alla sätt och vis.
I mitt nästa liv ska jag se till att gifta mig med dem båda två. ;-)

De är inte ”bara” fantastiska som vänner, löpsällskap och reseledare utan även som guider och bramat-finnare.
De fattar exakt vad jag gillar och behöver.
Kvällens middag var inget undantag.
Den ”lilla” buffétallriken jag smällde i mig på Opus kommer garanterat hålla mig mätt tills i morgon lunch.
Minst.


I morgon ska jag göra något jag faktiskt tror jag aldrig gjort innan.
Superspännande!

kram, godnatt och på återseende.:-)
[Comments (3)]
Tuesday 2014-08-19 21:59
Author: Ingmarie Nilsson
Engelberg dag 5
Jag befinner mig i ett av jordens paradis så jag undrar var träningsvärken i benen kommer ifrån...?
För inte finns väl sånt där?
Göta Petter vad det är besvärligt att krångla sig ur sängen på morgonen.

Men skam den som ger sig!
När jag väl bara startat igång kroppsmaskineriet igen så är den trots gnisslet ganska samarbetsvillig.
Och även om benen är fulla av träningsvärk så får jag så många doser av Runner´s High att jag faktiskt glömmer bort hur ont det gör.
Eller kanske det bara är höghöjdsluften som gör att jag inte varken känner eller tänker riktigt klart. ;-)
Träningsvärk är hur som helst en både skön och bra värk om du frågar mig så egentligen ska jag väl inte gnälla. ;-)

I går kväll kom några nya resenärer som ska vara med och leka på resten av Matterhorn veckan och tillsammans åkte vi upp till Ristis i förmiddags där vi kunde välja lite hur och vad vi ville göra.
Själv valde jag att kuta/vandra en dryg timme.
Mycket upp men lika mycket ner så det blev balans.
Ibland på lättsprungna asfalt- och grusvägar, ibland på riktigt (enl. mig) tekniktuffa stigar.
Ibland ensam och ibland med sällskap.
Men hela tiden gudavackert och fridfullt.
Det är verkligen ett magiskt landskap.


 
 

 
Vi fattade aldrig riktigt vad det här var men på vissa vandringsleder fanns en ”skattkista” med ett bokuppslag i. Varken jag eller sällskapet för dagen är begåvade med att förstå det tyska språket men vi förstod dock så pass mycket att det var någon saga. Sann eller osann. :-)
Vi fattade aldrig riktigt vad det här var men på vissa vandringsleder fanns en ”skattkista” med ett bokuppslag i. Varken jag eller sällskapet för dagen är begåvade med att förstå det tyska språket men vi förstod dock så pass mycket att det var någon saga. Sann eller osann. :-)



Ömma ben botas bäst genom att man sänker ner både dem och resten av kroppen i vatten.
Det är (bl.a) sån där värdefull kunskap jag lärt mig genom åren. :-)
Därför blev det så. 80 min. lugn och fin vattenlöpning i byns lilla fina badhus.
Till en början var det helt tomt och i ärlighetens namn blev det aldrig särskilt trångt sen heller för den delen.
Snacka om überlyx!


I morgon fortsätter äventyret och jag längtar!

Kram från klenisen.
[Comments]
Monday 2014-08-18 21:16
Author: Ingmarie Nilsson
Engelberg dag 4.
Kära pojkar och flickor.
Damer och herrar.
Gamla, unga och mittemellan.
Korta och långa.
Blonda och brun-svart-röd-grön-orange-lila-rosa-gul-rosa-grå-håriga.
Löpare och ickelöpare.
Och alla ni andra människoknytt som läser det här..

Om det finns ett, eller flera, himmelrike på jorden så är Engelberg och dess omgivningar absolut ett av dem.
Jag vet, för jag har varit mitt i det i dag.

Det blev inte helt som vi tänkt oss eftersom delar av vår planerade rutt var avstängd, men eftersom jag tror att allt har en mening så har jag valt att tro att det var för vi skulle se och uppleva precis det vi såg och upplevde just denna dag.

Dagen i dag har varit en av de som kommer att påverka mig resten av livet för dagen i dag har varit så otroligt minnesvärd att även om jag försöker så kommer jag inte lyckas att radera den ur min lilla hjärna.
Den är fastetsad för all tid och evighet.

Och även om det är mer eller mindre omöjligt att försöka förklara så hoppas jag att alla dessa bilder kan få dig att förstå bara lite av allt det jag fått vara med om denna dag…

Provinsens flagga som har en hisnande story bakom sig. Du kommer (troligtvis) få läsa den i en löpartidning nära dig om några månader. :-)
Provinsens flagga som har en hisnande story bakom sig. Du kommer (troligtvis) få läsa den i en löpartidning nära dig om några månader. :-)



 
 
 


 
När vi efter diverse olika klättringar, rutter och omrutter nådde Fürenalp på strax över 1800 m.ö.h. tog vi oss en (pytte)liten fika som satt som en smäck i kroppen.
Jag är ju inte mycket för det där egentligen utan vill helst hålla på tills jag är klar och sen fika.

Och även om jag funderade på hur i all sin dar jag skulle få igång mina ben igen efter att först suttit en stund, och sen stått still i liften ner (man kan ju inte ha varit här utan att ha åkt lift du vet), så kunde jag ju inte gärna börja börja gnälla något om ”trötta ben” inför ungdomarna.
Någon slags stolthet har jag trots allt.
I stället valde jag att se det som en intressant erfarenhet.


  
Och visst fasiken var det ett par stela ben jag vevade igång igen.
Upp, upp, upp till parkeringen där bilen stod.
Men så flög en sån där toktanke genom skallen och jag hör mig själv säga att jag springer hem också. Vi ses!.
Så vips blev det ytterligare 11-12 km. löpning och lite corestyrka i den söta lilla trädgården vid hotellet.

När jag väl var klar hade klockan hunnit bli över 16 och med tanke på att jag hållit igång över fem timmar (minus kaffe/lift-stunden) och bara levt på en kopp kaffe, 1/3 sportbar och några klunkar specialdryck sen frukost så var det väl kanske inte så konstigt att jag var en smula hungrig.

Men det har jag tagit igen med råge nu i kväll. :-) Maten är gudagod så det var inga som helst problem. :-)


Det är verkligen enkelt att vara ”här och nu" på detta ställe.
Enkelt att släppa på alla ”måste” och ”borde”.
Enkelt att andas och bara vara.
Det är helt enkelt väldigt lätt att leva och jag inser till fullo att livet är nu.

Så lev det så väl du kan.

 
[Comments (11)]
Sunday 2014-08-17 21:56
Author: Ingmarie Nilsson
Engelberg dag 3
Nog för att molnen, regnet och diset är vackert och skapar dramatik på sitt lilla vis men ska jag vara ärlig så är det ändå solen som är mitt element.
Och i dag kom den.
Med besked.

Plötsligt kunde jag se allt och hela Engelberg förändrades.
Om det var storslaget innan så är det ingenting mot i dag.

Vi började dagen med en lite längre löptur som även fick inslag av lite fart.
Mer för vissa än för andra.
Och jag tillhörde inte riktigt de där ”vissa”. :-)

 


Aldrig har jag sett så många (hus)tomtar på en och samma gång som i denna trädgård. De hade t.o.m en egen pool!
Aldrig har jag sett så många (hus)tomtar på en och samma gång som i denna trädgård. De hade t.o.m en egen pool!
 
Olle i full sula
Olle i full sula

 


Efterfrukostlöpningen blev en kortkort liten sak vid Luzernsjön.
Yogan, simningen och vattenlöpningen blev desto längre.
Vilket ställe det där är!
Så klart vatten att jag kunde se tånaglarna och så ljuvligt att jag nära på dog ljuvlighetsdöden.

Men lite tacksam är jag över våtdräkten till den första vattensessionen för det var i ärlighetens namn inte precis någon bassängtemperatur.
Vid den andra hade dock både jag och vattnet blivit uppvärmda av solen så då körde jag ”naturellt".
(Men jag hade baddräkten på. ;-))

Kor även som dekoration på taket. :-)
Kor även som dekoration på taket. :-)
 
Olle inte bara springer fort. Han simmar snabbt också. Snabbt och lätt som fiskarna.
Olle inte bara springer fort. Han simmar snabbt också. Snabbt och lätt som fiskarna.

 
 
Jag harvade fram så gott jag kunde men…
Jag harvade fram så gott jag kunde men…
…det är inte riktigt samma sak att simma i stilla vatten som i svallande vågor…
…det är inte riktigt samma sak att simma i stilla vatten som i svallande vågor…
 


 
Jag förundras över hur mycket vi tre har att prata om, och att vi faktiskt gör det, för hur det än är kände jag ju inte Christofer och Olle särskilt väl innan denna resa.
I princip inte alls om jag ska vara ärlig.
På bara några dagar känns det som om jag känt dem hela livet och om det är något jag tycker är riktigt häftigt så är det just när sånt händer.
När man träffar själsfränder som både bekräftar och berikar mitt eget liv.
Som inspirerar, utmanar och får mig att tänka i helt nya banor samtidigt som jag får lov att vara precis så som jag är utan att bli ifrågasatt.

Jag hoppas de upplever samma sak för de måste ju dras med mig ett tag till. :-)


Kram & tack för ännu en härlig dag från Ingmarie med de möra benen.
[Comments (2)]
Saturday 2014-08-16 21:47
Author: Ingmarie Nilsson
Engelberg dag 2
Jag tror en, kanske t.o.m tre, kommer både somna ovaggat i kväll och ha möra ben i morgon.

Den ena är jag.
De andra Olle och Christofer.
Helt enkelt för att nästan fyra timmar effektiv träning + en massa timmar i annan rörelse av något slag borde ha den effekten.

Men vilken dag!

Om jag var lyrisk i går är det ingenting mot i dag.

Vi började direkt på morgonen med ca. en halvtimmes morgonjogg plus löpskolning, yoga och meditation.
(Hur det kom sig att även jag körde lite löpskolning den tiden på dygnet funderar jag fortfarande på men jag skyller på grupptrycket. ;-))


 
Efter frukost blev det bergslöpning.
Från ca. 1000 m.ö.h där vi bor upp till ca. 1800 m.ö.h till ett ställe som heter Trübsee.

Otroligt skiftande natur och jag fullkomligt älskar ljudet av bjällrorna från korna, naturens dofter, vyerna och faktiskt även blandningen av regn och sol.

Det är något både skrämmande och fascinerande med alperna.
Man vet liksom inte riktigt vad naturen har på gång och om den skulle vilja sätta in sina verkliga krafter så skulle vi små människoknytt inte ha någonting att sätta emot med.
Särskilt inte männsikoknytt med bara löparskor på fötterna.

Men naturen var snäll i dag och bjöd på en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.
Inte ens om jag blir senil för allt har blivit mycket väl inpräntat i min skalle.

Egentligen var jag nog mest orolig att det skulle vara allt för teknisk terräng för en intelyftabenenionödan-person som mig men killarna hade lovat att det skulle funka fint och de höll (än en gång ) vad de lovat.
De där två kan man lita på har jag märkt.





 
Men visst fasiken var det galet jobbigt emellanåt och det var inte utan att jag tyckte det var ganska skönt att ganska många timmar senare få stanna utanför hotellet igen.
Min tröst är att Olle & Christofer också var ganska möra.:-)


 
Men är det trainingcamp så är det.
Badhuset måste ju också gynnas och testas så det blev nästan en timmes poolrun/simning också.
Helt klart värt (minst) ett besök till!


 
Vad morgondagen har att bjuda på är ännu lite ovisst men en sak är säker, den kommer bli bra oavsett.

Tack och kram från glad och tacksam Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2014-08-15 21:59
Author: Ingmarie Nilsson
Engelberg dag 1
Så var jag äntligen här!

I Engelberg.


Sent i går kväll kom jag fram efter en liten småäventyrlig resa tillsammans med Christofer som är en av grundarna till Swiss Alpine Explorers som jag åker med.
Vi lyckades nämligen hoppa av vid fel tågstation.
Men allt löste sig på ett finfint sätt och vi kom fram både välbehållna och glada.


Och här bor jag.
Ski Lodge Engelberg.
Namnet till trots är här inga skidor just nu mer än de som hänger på väggarna.
Däremot finns det mycket vandrings- och löparskor vilket är helt i min smak.

Och om jag ska beskriva mitt boende med ett ord så är det mysigt.
Så där så man nästan känner att ”här kan jag bo resten av mitt liv”.
Det är (nästan) som att bo hemma.
Sovrumsfönstret har dock lite annan vy än i 08a land. ;-)


Sovrumsvyn åt ena hållet. :-)
Sovrumsvyn åt ena hållet. :-)
  
Jag vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig varken av boende eller miljö men jag vet att jag aldrig ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig detta!
Du har säkert också upplevt människor som berättat lyriskt med glittrande ögon och nästan drägel i mungipan om platser så vackra och underbara att det bara inte går att beskrivas utan måste upplevas.
Själv brukar jag tänka att, ”ja, ja, det är säkert jättefint och bra men nog överdriver du väl ändå lite?”
Så tänkte jag i alla fall lite när Christofer beskrev Engelberg för mig.

Nu vet jag att han inte alls överdrev.

Min löptur, som jag gjorde ensam eftersom Christofer och hans kompanjon Olle var på möte hela dagen, var m-a-g-i-s-k.

Trots en del regn och mycket moln.
Eller kanske var det just därför?
Ja du ser ju själv…




 


  
Två timmar, ganska många höjdmeter och kilometer senare var jag fullkomligt rusig av endorfinlycka.

Och när jag nu i kväll sitter här, mätt och belåten och efter många timmars prat om träning, resor och meningen med livet tillsammans med Christoffer och Olle så känner jag mig så oerhört privilegierad, glad, lugn och lycklig.

Christofer och Olle. Två fantastiska killar på alla sätt och vis som även är nära vänner, duktiga atleter och upphovsmännen till Swiss Alpine Explorers.
Christofer och Olle. Två fantastiska killar på alla sätt och vis som även är nära vänner, duktiga atleter och upphovsmännen till Swiss Alpine Explorers.

Längtar som ett barn tills det blir morgon igen även om jag vet att den kommer bli både utmanande och tuff.
[Comments (4)]
Thursday 2014-08-14 12:50
Author: Ingmarie Nilsson
Hej då och hej hej!
Ny-vattenlöpt, ny-simmad och ny-duschad.
Väskan är (full)packad och biljetterna fixade.

I´m ready to Rock´n Roll!

Så hej då 08a land och hej hej Engelberg.

[Comments (3)]
Wednesday 2014-08-13 21:15
Author: Ingmarie Nilsson
Sömnlös
Den här superfullmånen är verkligen inte särskilt bra för min sömn.
Svårt att somna, vaknar titt som tätt och känner mig allt utom utsövd när klockan ringer God Morgon.
Och när jag inte sovit ordentligt blir jag mest en seg degklump och orkar knappt röra mig i styrfart.

Håhåjaja.

Därför var det så väldigt skönt att ha möjlighet att kuta helt ensam i skogen i dag.

Prestigelöst, kravlöst och planlöst.
Helt på känsla i superlugn fart.

Skogen är otroligt helande för mig.
Är jag virrig i hjärnan, stressad, orolig eller trött av en eller annan anledning så finns inget bättre för mig än att vara nära träd, få trampa med fötterna direkt på jorden, höra tystnaden och andas syrerik luft.
Då landar jag och hittar liksom åter tillbaks till mig själv.
Till det som är viktigt i mitt liv.
Hjärnan fungerar helt enkelt som den ska igen. :-)


 


Jag var även på ännu ett Hot Mojo-pass för jag kände att jag behövde det.
Tur för mig att det fanns platser kvar. :-)

 
Sen var jag pigg igen och redo för lite jobb så under några timmar har jag hängt på en av 08a lands finaste idrottsplatser.


I morgon blir det en helt annan typ av dag och jag kommer (förhoppningsvis) att avsluta den på ett helt annat ställe.

Så häng med på ett (svindlande) äventyr!
[Comments (3)]
Tuesday 2014-08-12 22:06
Author: Ingmarie Nilsson
Min 5:2a
Fem pass på två dagar är ganska bra ”diet” tycker jag.
Särskilt när alla har varit både roliga och bra var och en på sitt vis.
För det är ju faktiskt så jag kör mest nu för tiden.
Lustfyllt och passionerat. :-)

Hot Mojo är det nästan två månader sen jag gjorde sist men jag märkte hur mycket jag verkligen saknat det nu när jag äntligen gjorde det igen.
För även om det inte är så mycket ”riktig” yoga så hittar jag alltid ett visst flow som gör mig både lugn och glad.
Mjukheten i kroppen får man liksom på köpet. :-)

Sen har jag kört två relativt fartfyllda löppass. Ännu ett Run tough med en bunt 600 + 300-metersintervaller och ett Run Speedplay med en salig blandning av intervaller mellan 20 och 180 sek.
Hur skoj som helst och det roligaste är alla glada, svettiga leenden från deltagarna efteråt.
Hittills har jag inte hört någon som ångrat ett pass eller inte tyckt det varit skoj.
Tvärtom!
Många kommer tillbaka om och om igen.
Bra betyg.

Och även om jag gillar att träna själv så är det roligt med allt detta sällskap.

I dag var det lugn poolrun tillsammans i solsken med allra bästa Lisa
Och så mycket kan jag säga att samtalsämnen hade vi då ingen som helst brist på.


 
Det saknas inga samtalsämnen med mina superduper-buddies Fredrik och Roger heller men när vi kör i poolen är det så pass hårt att ingen av oss orkar prata.
Intervaller i regn gör det hela dessutom ännu lite mer utmanande.

Vet inte riktigt vad de babblar om där…
Vet inte riktigt vad de babblar om där…

Kanske att det var bra att jag ”lurade” dem till att köra 4 extra intervaller.
Kanske att det var bra att jag ”lurade” dem till att köra 4 extra intervaller.
 
Men ”bristen” på babbeltid tog vi igen genom en gemensam långlunch efteråt i går.
Jag är så himla glad över att få hänga med dessa två goa grabbar.
De är värda allt guld, silver och diamantglitter som finns!

I poolen har jag dessutom en chans att hänga med dem.
Det är värre på land.
Då blir jag avhängd direkt.
Men skam den som ger sig! Så länge jag kan ska jag åtminstone se till att flåsa dem i nacken.

För något jag är bra på är att hålla ut och hålla i.
Gör man det bara tillräckligt länge så är man snart i kapp. :-)

Tack & kram från tacksam Ingmarie.
[Comments (2)]