Latest weblogs at NNM (20 entries)

Saturday 2014-11-22 18:31
Author: Ingmarie Nilsson
Finbesök i finstaden
Minns du att jag berättade om när jag träffade Petra när jag var i Kristianstad för drygt två månader sedan?
Jag sa ju redan då att vi snart skulle ses igen, jag kände det liksom på mig, och så blev det.

Halmstad har därför haft extra fint besök i några dagar och ingen har väl varit gladare än jag över det för vilken tjej det där är!
Tuff och mjuk på samma gång.
Ödmjuk, stark och med ett enormt fokus.
Hon vet vad hon vill kan jag avslöja.

Tiden går som bekant fort när man har roligt och dessa två dagar hon varit här har verkligen bekräftat den regeln för jädrans vad klockan snurrat på.

Men vi har ju hunnit med en hel del också förstås. Ingen av oss är precis typen som sitter på rumpan allt för länge.
Och vi är lika bra på att babbla båda två men vi är också väldigt bra på att göra det samtidigt som vi gör något annat.
Förutom när vi körde det där härliga Hot Yin Yoga passet för då var vi faktiskt tysta.
Och lugna.
Men sen har vi legat i ganska bra med både det ena och det andra.
Crosstrainer och gym i fredags t.ex.

 
Fredagens lunch blev på ”Hello”. Helt ok men de snålisarna bjöd inte ens på vatten. :-(
Fredagens lunch blev på ”Hello”. Helt ok men de snålisarna bjöd inte ens på vatten. :-(

Eftersom jag inte är så springbar så fick Kenth, som också är på ”hemmavisit”, guida Petra på en löptur medan jag gjorde annat.

”Sharing is caring” tänker jag.. :-)

Så jag roade mig med sånt som att få trollhåret fixat av bästa Anne på Salong Gabrielle.
Och jag tror det syns. :-)

 
Men i dag fick hon följa med mig på en äkta ”gå-jogg-sightseeing-rehab-tur” bl.a upp till fina Galgberget.



Petra hängde glatt med på mina hopp och skutt övningar. Bra grejer det där även för en icke-opererad. :-)
Petra hängde glatt med på mina hopp och skutt övningar. Bra grejer det där även för en icke-opererad. :-)
  

  
Eftersom alla våra grejer var parkerade på gymet så passade vi på att både köra lite på crosstrainern och att styrketräna.
Man ska aldrig ett bra (tränings)tillfälle är min melodi.
Och Petra var i ärlighetens namn inte särskilt svårövertalad. ;-)


 
Goa grejer det också och man blir galet hungrig av att hålla på så där i flera timmar utan stopp.
Det blev Spis&Deli i dag. De har från att ha varit suuuuperbra, och sen till rent urkassa, nu blivit riktigt bra igen.
Det blev Spis&Deli i dag. De har från att ha varit suuuuperbra, och sen till rent urkassa, nu blivit riktigt bra igen.

Dessutom bjöd de på kaffe efter att ha gjort lite fel med vår mat. Serviceminded och sånt gillar vi. :-)
Dessutom bjöd de på kaffe efter att ha gjort lite fel med vår mat. Serviceminded och sånt gillar vi. :-)

Men nu är det roliga slut för denna gången för Petra har åkt hem till Skåneland igen.


  
Men nu inte bara tror utan vet jag att vi snart ses igen för vi har planerat både det ena och det andra inför framtiden.
Och den är både ljus, rolig och väldigt spännande.

Hej hopp!
[Comments (2)]
Friday 2014-11-21 19:04
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Create a life that feels good on the inside.
Not one that just looks good on the outside.

/Okänd

[Comments (2)]
Thursday 2014-11-20 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Ingen brådska
Det är väldigt enkelt att vara ödmjuk inför både sig själv, andra och livet när allting rullar på och man som jag får vara i en fantastisk miljö.

Och det är enkelt att börja tro att man är smått odödlig när kroppen är snäll, inte gnäller och gör framsteg var eviga dag.
Men jag försöker vara så klok jag bara kan.

Bromsar mig själv mest hela tiden och tar det så försiktigt så försiktigt att jag nog borde få ett försiktighetspris.
Men samtidigt så måste jag ju utmana mig för annars kommer jag ju stå kvar på samma ställe resten av livet och det tycker jag vore väldans trist.

Så jag gå/joggar vidare helt på känsla och (peppar peppar) så verkar det funka fint.

  

Nu i kväll har jag utmanat mig genom att testa ett superhärligt Yin Hot Yoga pass på ett nästan nyöppnat ställe här i Halmstad tillsammans med ett riktigt finbesök.

Besöket ska jag berätta mer om sen men vi kan väl säga som så att det var inte många som var stelare än mig i den där heta salen.
Å andra sidan var det väl heller inte många som opererat sin hamstring för bara 6 veckor sedan. ;-)

Och tack och lov är ju yoga ingen tävling.
Inte rehabträning heller.
Så jag skyndar långsamt vidare i takt med magkänslan och hjärtats röst.
[Comments]
Wednesday 2014-11-19 19:39
Author: Ingmarie Nilsson
Livet & döden
Du som läser här och/eller känner mig har nog förstått att jag är en snudd på löjligt levnadsglad liten person.
Så har det dock inte alltid varit.
Jag har haft perioder i livet då jag verkligen lidit av så svår depression att jag tvångssjukskrivits.

Men på något vis, och av någon anledning, så har det där vänt och jag kan ibland inte ens förstå hur jag kunnat vara så där djupt nere i det svarta hålet.
Det är som om det hände i en annan tid i ett annat liv.
Må jag heller aldrig mer hamna där för det är ett så fruktansvärt tillstånd att jag inte ens önskar den elakaste människa det.

Motsägelsefullt nog så tänker jag ändå ofta på döden. Faktiskt mer eller mindre varje dag.
Det kan låta makabert men jag vandrar gärna på någon kyrkogård och läser på stenarna vad personen som ligger där hette, hur länge han/hon levde och ibland kan det ju t.o.m stå vad personen hade för yrke eller hur den var.
Jag går där och funderar på att en dag kommer även jag ligga under jord men jag vet banne mig inte vad jag vill att det ska stå på min gravsten.
Här ligger (Spr)Ingmarie” eller mitt favvouttryck ”Inget varar för evigt. Inte ens eländet” är inte klatschigt nog så jag får allt leva vidare ett tag till så jag kan klura vidare.

På Söndrums kyrkogård går jag alltid och fantiserar om hur ”den glada Anna” eller ”grosshandlaren Egon Johansson” var, hur de bodde och vad de gjorde på dagarna.
För just de där personerna ligger vid en grav jag i princip alltid besöker när jag är i Halmstad.


Det är egentligen en förskräckligt sorglig historia men det är ju så där livet är.
En del dör dock på tok för tidigt kan man ju tycka men så tänker jag att egentligen vet vi ju ingenting om vad som är den stora meningen med allting.
Man föds, lever, dör och återuppstår.
Så tror i alla fall jag.
Att allt går i cykler och att vi kommer tillbaks i någon form någon gång.
Sa Ta Na Ma.
Födelse, liv, död, återfödelse.

Kanske det är just därför jag är så levnadsglad?
För jag vet, både från egen erfarenhet och efter alla år som sjuksköterska, att livet kan ta slut på mindre än en millisekund.
Att tiden vi har här är begränsad och vi vet inte ens hur lång den är.

Och kanske det även är därför jag tycker så mycket om att träna?
Då om någon gång känner jag ju verkligen att jag har en kropp som lever. ;-)

Jag börjar bli ganska bra på att köra tufft även på crosstrainern nu.


Trodde aldrig det skulle hända men bara för att jag ville och längtade (!!!) så avslutade jag cardiopasset med att köra 12 x 20-10handcykeln.
D.v.s 20 sek. absolut max följt av vila 10 sek. 12 ggr.
Sen var jag helt slut.
Och det är liksom det som är meningen med det där upplägget.


Härjade en stund på gymet också när jag nu ändå var där.
Flit och kontinuitet lönar sig för det går framåt med stora steg för mitt ben. Ja, resten av kroppen också förstås.


Jobbandet förla jag på Sveriges troligtvis finaste bibliotek.

  
Jag skulle kunna vara kvar där mest hela tiden för jag älskar verkligen den där miljön.
(I mitt nästa liv ska jag nog försöka bli en biblioteks-bok.)
Men precis som livet en gång tar slut så tar bibblans öppettider slut.
Om inget oförutsett händer så återuppstår dock hela bibbla-härligheten redan i morgon bitti så jag kan hänga där igen.


Lev väl och lev nu för i morgon kan det vara för sent.
[Comments (3)]
Tuesday 2014-11-18 18:29
Author: Ingmarie Nilsson
Sex veckor senare
Jag älskar att springa och jag älskar hästar och ridning men som det är just nu så kan jag ju inte göra något av dem helt till fullo.
Nu skulle jag ju kunna tänka att ”det går inte så jag struntar i båda” men det där ligger inte riktigt för mig.
I stället tänker jag ”att jag gör det som ändå går och försöker få lite av båda ändå.”
För något går ju faktiskt nästa alltid att göra.
I synnerhet i detta fallet.


Så jag åkte med mamma till stallet där Anne och Johanna också fanns + hästarna Stjarni, Hvarfari och Silver.
Sen stallpysslade jag, hakade på det jag kunde i skogen när de red och jag gå/joggade, njöt av att gosa in mig i häst- och stallukt och fick dessutom go fika i stallgången.

 

Emellanåt skuttar jag både baklänges och gör studshopp åt sidan. Bra grejer!
Emellanåt skuttar jag både baklänges och gör studshopp åt sidan. Bra grejer!
  
  
  
Mamma på Stjarni, Johanna på Silver och Anne på Hvarfari
Mamma på Stjarni, Johanna på Silver och Anne på Hvarfari


  
Drygt 7-8 km. gå/jogg utan problem blev det.
Kryddat med hästsällskap emellanåt.
Sämre kan man ju verkligen börja (tis)dagen.

Och faktum är att jag tycker jag på något vis lyckades både äta kakan och ha den kvar. :-)

I dag är det förresten alltså sex veckor sedan operationen För bara tre veckor sedan gick jag med kryckor.
Visst är det då nästan en lite svindlande tanke att jag i dag kan fira på detta vis?



[Comments]
Monday 2014-11-17 16:59
Author: Ingmarie Nilsson
Rosig & mosig
Jag är bra på det här.
Att gotta mig.
Jag blir så bortskämd så det nästan är skrämmande.
Och det har bara gått två ynka dagar här på bäst-västkusten.

I går kväll fick jag t.ex träffa en ganska stor del av min härliga familj när mamma och Ulf bjöd på middag.

Vi var så många, trots att vi inte är alla här, att...
Vi var så många, trots att vi inte är alla här, att...

...jag måste fota från två håll. :-)
...jag måste fota från två håll. :-)
  
Som med det mesta i denna stad så finns allt på nära avstånd.
Gymet också.
I går fick jag sällskap av en av de coolaste människor jag vet.
Ulf är inte bara en fantastisk ”extrapappa”.
Det var även han som en gång i tiden fick mig att börja kuta ö.h.t och även om han själv har lagt springskorna på hyllan så är han mer fit än de flesta. Han satsar numera stenhårt på cykling och är med i CK Bure´s Master-topplag.
Till saken hör att han började cykla seriöst för bara några år sedan och att han nästa år fyller 70.
Så kom aldrig och säg att något är för sent!

 

 
Benet, och rumpan, blir bara bättre och bättre men jag skyndar fortsatt långsamt ”and run by feeling”.
Ingen klocka, inga sträckor. Bara känsla.
Och mycket sköna o goa känslor är det.


 
Det blev gym och crosstrainer även i dag men på ett helt annat ställe.
Jag, mamma och lillebror Daniel har tillbringat hela måndagen på Hotell Tylösands Dag-Spa.
Det är så himla skönt att hänga med dessa två för vi känner varandra så väl och man kan verkligen bara vara.


För 535 riksdaler har vi kunnat träna på gymet, bubbelpoola, simma, äta, vandra vid havet, vila och t.o.m jobba.

Med denna utsikt var det inte ett dugg svårt att köra de där 80 min. :-)
Med denna utsikt var det inte ett dugg svårt att köra de där 80 min. :-)

  


Jodå, jag simmar där. Så fint att jag nästan inte syns. ;-)
Jodå, jag simmar där. Så fint att jag nästan inte syns. ;-)
 

Maten var helt ok även om det, som så ofta, ska ”grejas till” så förbenat. Jag är ju en simpel människa och som sådan gillar jag helt enkelt simpel mat.
Men mätta blev vi!


Jobbandet skötte jag och Daniel på lite olika vis både här och där.

Sämre jobbvy kan man ju faktiskt ha. :-)
Sämre jobbvy kan man ju faktiskt ha. :-)
 
Jag brukar säga att om man gillar Halmstad mellan november och mars så gillar man staden alltid.
För det går inte att förneka att det är obeskrivligt både grått och blåsigt mest varje dag denna tiden.

Nu för tiden så gillar jag faktiskt det.
Det är på något vis vackert i allt det gråa och karga.
Allt lugnar ner sig och det känns i både kropp och själ.

  

Så nu sitter jag här, rosig och mosig, och önskar mig absolut ingenting mer än att bara fortsätta vara.

Kram.
[Comments (4)]
Sunday 2014-11-16 15:53
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Saturday 2014-11-15 15:59
Author: Ingmarie Nilsson
Mot bästkusten
08a land är bra på många sätt och vis men hur det än är så är Halmstad ”hemma” för mig.
Det är där jag har mina starkaste rötter och det är där största delen av min familj finns.
Ju mer åren går ju mer längtar jag dit.
Kanske ett ålderstecken men sämre finns ju. ;-)
Tre gånger har jag fått ställa in resan p.g.a operationen och svårigheten med att sitta hyfsat efteråt, men nu är jag hur som helst snart där och jag ska gotta mig riktigt ordentligt i massor av dagar.

SJ har skött sig perfekt även denna gång.
(Peppar, peppar.)
Jag älskar verkligen att åka tåg. Från A till B samtidigt som jag både kan jobba, sova, äta, läsa och gå på toa. Hur bra som helst ju!


 
Resan var så finurligt utformad att jag hade några timmars paus i Göteborg och vad passar väl då bättre än att se till att få till ett träningspass?
Det bästa med det var att jag även fick sällskap av allra bästa Jenny.
Du vet den fantastiska kvinna som du kunde läsa om i Runner´s World för inte alls längesedan.


Tiden försvann rasande fort och det var precis så jag hann med tåget sista biten.


Hej hej bästkusten!
[Comments (2)]
Friday 2014-11-14 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
I make my own Sunshine
När hela världen är grå och solen lika långt bort som solen är i november då får man skapa sina egna strålar för att inte helt gråa igen sig.

Jag har massor av bra knep.
Här är några.

Som t.ex en skinande gul badmössa.
Jag har (hittills) inte sett någon som blivit mindre glad av min i alla fall.
Dessutom var det ”simpremiär” för mig i dag och trots många veckors uppehåll gick det riktigt bra!


D-vitamin är snudd på ett måste under denna solfattiga vinterperioden.
Minst 2500 ie/dag.
T.ex. så har både Alpha-Plus och Holistic bra grejer.


Häng mycket med härliga, roliga och energigivande människor på mysiga ställen.
En sådan som Erik som man blir sprudlande glad av bara av att se.
Enda felet med honom är att vi ses på tok för sällan trots att vi nästan bor grannar!
Hur kan det bli så tokigt?
Vi hängde hur som helst i flera timmar på bibblan i Sickla och en del av det vi babblade om kommer du kunna läsa i den där bra tidningen så småningom.


Och på tal om goa människor och bästa tidningen så kan du i senaste numret av RW läsa min artikel om Världens bästa Jona.
Där är en Quinna som både vet hur man skapar och ger kraft, energi och solstrålar.
Och som är både stentuff och sammetsmjuk på en och samma gång.
Sid: 56-59.
Don´t miss it!


 
Så du ser.
Solen finns men just nu har den bara tagit en lite annorlunda form mot sin vanliga.

Kram från Sunny 08a land..
[Comments]
Thursday 2014-11-13 23:23
Author: Ingmarie Nilsson
SuperThursday
Hello alla!

I dag har det hänt roliga grejer minsann.
Det gör det i och för sig varje dag om man bara tänker efter men här är min (utan rangordning) torsdags topp fyra.

* Succén med förra vintern/vårens Runner´s Strength kommer tillbaks i januari.
Jag körde det jag kunde i dag när jag testade den på utbildningen och förhoppningsvis är kroppen redo för alla skojiga övningar när det är dax för full release.
Tills dess får jag nöja mig med att nöta in alla moves i skallen.
Och så mycket kan jag säga att det är minst lika kul, tufft och svettigt som förra koreografin.
Don´t miss it!


* Jag har blivit med coach. Men ingen träningscoach utan en skrivcoach. Hade första mötet i dag och det var långt över förväntningarna. Kul, spännande och idéberikande.
Har redan flera grejer jag ska börja jobba med.

* Jag har cyklat både ute och inne för första gången på över fem veckor!
Och jag kom ihåg hur man gör. ;)


* Bästa tidningen kommer göras ännu bättre och det kommer även innebära att jag har (minst) ett finger med i det hela.
Wohoooo!

Ja det var det hela men frågar du mig är det en torsdag som går till historien som en av de bästa i mitt liv. :-)

Tjingeling!
[Comments]
Wednesday 2014-11-12 18:26
Author: Ingmarie Nilsson
Mjukstart
Det är ensamt att vara fast i alternativtränings-träsket så när jag får sällskap är det som lilla julafton.

Särskilt när det är av racer-grabbarna Roger & Fredda.

Vi brukar ju mest härja i bassängen tillsammans men i dag lyckades jag på något vis få dem till att hänga med mig på gymet.
70 min. på crosstrainern och sen en massa skojiga (och bra) övningar på gymet.
En del tunga med få repetitioner.
En del lätta med många repetitioner.
Allt beroende på syftet.

Med tanke på att jag stapplade omkring med kryckor för bara drygt två (!!!) veckor sedan så tycker jag det är snudd på ofattbart att jag klarar det jag gör nu.
Men kroppen är som sagt var en fantastisk manick som ofta klarar mer än man tror är möjligt.
Särskilt om man ger den rätt förutsättningar.



För 3-4 dagar sedan kunde jag inte ens drömma om att göra ett utfallssteg men kolla! I dag gjorde jag det!
För 3-4 dagar sedan kunde jag inte ens drömma om att göra ett utfallssteg men kolla! I dag gjorde jag det!

Försiktigt, försiktigt (en del skulle nog t.o.m kalla mig mesig) så provar och testar jag mig fram till vad kroppen vill, kan och förmår dag för dag.
Jag lyder alla råd jag får men bara om de känns rätt. Faktum är att jag både avstått och avvaktat en hel del övningar som sjukgymnasten sagt helt enkelt för att de känts fel just då.

Om det är rätt eller fel att göra så här vet jag egentligen inte men jag litar på mitt förnuft och min magkänsla till fullo.

Därför blir mina första trevande "riktiga" löpsteg ute på mitt lilla vis.
(Innan har det liksom mer bara ”råkat” bli några enstaka löpliknande steg när jag varit ute och traskat.)
I stället för att köra klassiskt en viss tid efter klockan så sprang jag helt på känsla.

Ibland blev det 10 meter, ibland 100.
Och enbart på mjukt underlag.
Bara tanken att försöka springa på asfalt gör mig nämligen illamående.

Totalt inte mer än kanske en km. jogg av hela rundan men det kan jag säga att den kilometern var en av de bästa i hela mitt liv.
Du som varit i en liknande situation vet garanterat vad jag menar.
Den känslan.

  

  
Anledningen till att jag gör som jag gör är att jag tror att om jag bestämmer mig för att köra efter klockan så kommer jag antingen köra tills tiden är ute oavsett hur det känns eller sluta innan jag ”ska” för att det inte känns bra och då finns risken att jag kommer bli besviken för att jag inte klarar det jag "bör".

Ja så tänker jag.
Bättre skynda långsamt och mesigt än att inte kunna skynda alls.
[Comments (5)]
Tuesday 2014-11-11 16:01
Author: Ingmarie Nilsson
Kort och underbart
Många, många, många gånger i mitt liv har jag fascinerats, förundrats och undrat över hur i all sin dar jag kan ha så mycket tur som jag har i livet.
Som är född där jag är, som har en fungerande kropp, som har familj och nära vänner, som får uppleva en massa saker och som får hjälp utifrån när jag behöver den som mest.

Vänner kan man nog aldrig få för många av.
Och då menar jag inte vänner som i "bekanta" utan i vänner som finns där oavsett vad livet gör med en och oavsett avstånd.
De är sällsynta och värda mer än guld.
Maria i Falun är definitivt en av dessa unika.
Vi hade inte sett IRL på massor av år men när jag kramade om henne i går när jag kom fram var det som det gått max 5 minuter sen sist.

Så mycket att lyssna på, prata och berätta om att vi nästan inte hann sova.
Dessutom bjöd hon på bananpannkakor så goda att jag nästan smällde av!

  
Marias hus, som ligger precis vid den stora Dalaskogen, är det gulligaste man kan tänka sig och prinsessan Stella smälte mitt hjärta direkt!
(Det hjärta som inte gör det måste det förresten vara något fel på...)


Fina, kära Falun var sig både likt och olikt.
Det märks att det snart ska ske stora grejer här för det byggs till och byggs om både här, där, högt och lågt.


 
Tidigare än tuppen var vi uppe i morse och traskade iväg till gymet.
I Falun, precis som i Halmstad, är det nära till allt och man är framme fortare än man ens hinner säga gurkburk.
Men både i bassängen och på gymet var det fullt ös så det fanns minsann ingen tid till att varken gäspa eller fundera på om man var trött utan det var bara att hänga på och köra i gång.

Observera ett av Faluns signum i bakgrunden. Hoppbackarna. :-)
Observera ett av Faluns signum i bakgrunden. Hoppbackarna. :-)

  
Dusch och frukost på det och sen traskade jag iväg en kort promenad för att bli upphämtad som värsta VIP-personen av Robert från Mighty Sport.
Åtminstone är det inte särskilt ofta för mig att få bilskjuts och absolut inte i sån här cool bil.


Vi åkte ut till Roxnäs där Alpha-Plus finns och även IFM-kliniken.
Där jobbar flera olika näringsterapeuter och näringsmedicinare.
Grundaren, och en av de bästa näringsterapeuter alla kategorier i Sverige, och troligtvis världen, är Peter Wilhelmsson.
Inte ens Guru-Danne är bättre så då fattar du exakt hur bra han är!

Peter har hjälpt mig flera gånger förut.
Han har skrivit oräkneliga böcker, han utbildar och håller föreläsningar inom bl.a näring, hälsa och livsstil.
Han är i en klass för sig och det han inte kan om näringsmedicin är på något vis inte värt att veta. Han är som en levande uppslagsbok.
Dessutom är han en bra löpare!
Det är förresten Peter som hjälpte Clas Björling att komma tillbaks till toppen igen när han blev svårt utbränd.

Så under många timmar har han gjort en rad olika otroligt intressanta tester, analyserat resultaten kollat ut exakt vad min kropp behöver just nu.

  

Det känns otroligt tryggt och hoppfullt just nu även om jag samtidigt mer än någonsin förstår att det kommer ta sin lilla tid att ta sig tillbaks.
Men då kommer jag å andra sidan vara starkare och mer taggad än på väldigt länge.

Sen hanns det inte med mycket mer.

Fick åter skjuts i coolbilen men denna gången av bästa Lollo.
(Nästan så jag kände att det började bli en vana att få specialskjuts hit och dit…)
Vinkade av vackra Falun och åkte med tåget tillbaks till 08a land igen för i snart är det dax för andra äventyr.

Fina Runn!
Fina Runn!
  

Även om det var ett på tok för kort besök så är jag så oerhört glad och tacksam för de timmar jag fick där, för alla som tagit emot mig med stora famnen och för all hjälp jag fått.
T.o.m SJ har skött sig exemplariskt! :-)

Men jag sa ju det.
Jag har en enastående tur i livet!

Kram & tack!
[Comments (2)]
Monday 2014-11-10 14:49
Author: Ingmarie Nilsson
Going north
I ganska exakt sex år bodde jag och hjärtat i Falun innan vi flyttade till 08a land.
Orsakerna till flytten är flera.
En av dem stavas jobb.

Trots att jag än i dag emellanåt längtar tillbaks något alldeles förskräckligt mycket så har jag bara varit där en ynka gång sedan vi flyttade för drygt fem år sedan.
Och den enda gången blev jag matförgiftad!

Nu är jag på väg igen och tänker banne mig hålla mig både frisk och på benen.

  
The Old Style-train. Men gott om plats.
The Old Style-train. Men gott om plats.

Men kaffet är nytt (och gott) och fönstervyn fantastisk. :-)
Men kaffet är nytt (och gott) och fönstervyn fantastisk. :-)
 
Faktum är att jag redan nu tror mig veta att jag kommer bli extra piggboostad av både det ena och det andra.
Exakt hur får du veta i morgon men jag kan säga så mycket att jag ska träffa några av världens bästa inom sina områden.

Hej hej fina Dalarna!

(P.s. Jag är inte bakis efter i går.)
[Comments (2)]
Sunday 2014-11-09 17:48
Author: Ingmarie Nilsson
Under sker än i våra dar minsann
Visst är det både märkligt och häftigt hur ofta det händer att precis när man behöver något väldigt mycket så får man det?

I alla fall är det vad som allt som oftast händer mig.
Eller kanske jag bara inbillar mig att det är så där för att jag önskar att det ska vara så?

Men förklara då detta.

Just när jag som mest behövde få jobba med annat än det jag kan i min egen lilla kammare, få träffa roliga människor och babbla om allt och inget så är Allt för hälsan mässan och jag får träffa så mycket folk och babbla så mycket att jag till slut nästan inte mäktar med mer.
Men jösses vad skoj det har varit!
Och jösses vad jag sålt grejer!

Robert på Mighty Sport- the drink mixer number 1!
Robert på Mighty Sport- the drink mixer number 1!
  
Roliga kollegor är guld! Som Jonathan från Mighty Sport och Jenny från Urtekram
Roliga kollegor är guld! Som Jonathan från Mighty Sport och Jenny från Urtekram

Och precis när jag var som mest less på att inte kunnat klara mig helt själv utan hjälpmedel så kunde jag plötsligt!
Nu kan jag både ta på strumporna och knyta skon.
Tjohoooo!

Kanske stolen kan räknas som "hjälpmedel" men jag satte upp foten och knöt skon alldeles själv minsann.
Kanske stolen kan räknas som "hjälpmedel" men jag satte upp foten och knöt skon alldeles själv minsann.

Men inte bara detta.
Det är lätt att tro att man snabbt blir bortglömd som löpcoach, särskilt när mina kollegor är så grymt duktiga, så när jag under bara några timmar får höra av fem olika personer under fem olika situationer att de saknar mig jättemycket började jag nästan gjädjelipa.
Min kantstötta coachroll blev plötsligt hel och fin igen.
Tack!

Och så till sist, men inte minst, två nya grejer som jag klarat av på träningen i dag precis när jag tyckte det inte hänt några framsteg alls.

1: Enbens höftlyft. Bara några få men det var mest för att jag inte vill overdo anything.



2:
Pampadapampadam och trumpetfanfarer!

En bunt 1-minuters ”joggintervaller” på löpbandet.
Jag har garanterat aldrig tyckt ett löpband var så roligt som i dag.
Och det har garanterat aldrig gått så långsamt heller.
Men skit detsamma.
Det gick åtminstone fortare än när jag går och helt klart sprang jag.
Fördelen med löpband är att hamstring får vila ganska mycket + att det finns inget man (läs jag) kan snubbla på.


 
Det är nästan så jag känner mig både rusig och hög av lycka denna dag.
Måtte jag inte bli bakis i morgon…
[Comments (3)]
Saturday 2014-11-08 19:29
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
I am who I am today because of the choices I made yesterday.
/Eleanor Roosevelt


[Comments]
Friday 2014-11-07 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Allt För Hälsan
I dagarna fyra är det Allt för Hälsan Mässan och jag är med även i år.
För vilket år i ordningen vet jag inte riktigt men jag börjar känna mig som en stammis.

Har agerat drinkblandare av rikets bästa sportdryck, kollegan Robert fixade de gröna drinkarna och jag de röda, och babblat om produkterna som om jag aldrig gjort annat.
Fast om man ska vara lite petig så var jag ganska bra på att babbla redan innan.



Hann traska runt en del och det var med en hel del gammalt men också en hel del nytt bland alla montrar.
En del riktigt bra grejer och en del… underliga grejer om jag säger så. ;-)

Ibland undrade jag även lite om en del av besökarna kanske hamnat fel och egentligen skulle ha gått in på Mat- och Vinmässan precis jämte.
Eller så ”bottnade” de med det nyttiga för att sen kunna gå all in bland kakor, gräddiga såser, stekar och vinflaskor efteråt.
Vad vet jag, vad vet jag…?

Jag ”bottnade” med ett bra träningspass för oavsett hur kul det än är så blir då jag bra mör i både kropp och knopp av den där miljön.

Vill du smaka, babbla och/eller ge mig en kram så finns jag där även i morgon.

Välkommen!
[Comments (6)]
Thursday 2014-11-06 17:20
Author: Ingmarie Nilsson
Tåflirt!
Nu du!
Nu är det n-ä-r-a!
För kolla här vad jag klarade av i dag:

Nå högerfoten med vänster hand och…
Nå högerfoten med vänster hand och…
…med höger hand.
…med höger hand.
 
Dessutom satte jag på mig en strumpa utan strumppådragaren i dag.
Förvisso en sån där stor ”enkel” sak, typ raggsock, men ändå.
I did it!

Och det är inga problem att köra på för fullt på crosstrainern nu heller.
Men jag är lite för ”kass” på den.
Är väl helt enkelt inte varken tillräckligt stark eller tekniskt bra helt enkelt. För även om jag blir trött så kan jag liksom inte maxa.
Så jag avslutade dagens cardiopass med maxintervaller på handcykeln.
Där kan jag bli toktrött.
Hujedamej!

Men det kunde jag ju faktiskt inte i början så jag antar att om jag bara övar lite till kommer jag att lyckas även på crossen.


Jag är flitig som en myra när det gäller rehabövningarna och jag fortsätter bygga styrka på både det ena och det andra viset.
Jag ska erkänna att ibland tjuvlyssnar/tittar jag på alla PT som kör med sina klienter och så härmar jag helt enkelt efter det jag tycker verkar vara bra.
Jodå, jag vet att det är en smula småsnålt men ärligt talat är det omöjligt att stänga både öron och ögon när de är precis jämte.
Och med tanke på hur mycket jag lärt ut gratis både här och där så jämnar det nog ut sig på karmakontot.
Hoppas jag…

  

 
Mina ynka 600 sek. ”ståpåställetjogg” är så rasande fort över att jag nästan inte hinner med.


Tycker det börjar bli dax att jag ska få testa springa mer ”på riktigt” nu.
Men jag skyndar långsamt för även om jag är korkad ibland så är jag faktiskt inte korkad i hela huvudet.

F.ö. tycker jag att snöslasket kom lite väl tidigt i år.


 
Å andra sidan gjorde det att inomhusträningen var lite extra nice just i dag.
Och efter att ha traskat de där obligatoriska dagliga rundorna så är det ju faktiskt obeskrivbart skönt att komma in igen.

På återseende!
[Comments (2)]
Wednesday 2014-11-05 19:02
Author: Ingmarie Nilsson
Grådag
Vissa dagar är verkligen inte tjolahopp ens för en snudd på överpositiv person som mig.

Som i dag.
Kände mig lika eländig, klen, grå, less och trött som naturen.


 
Egentligen helt utan anledning för jag har absolut ingenting att gnälla över.
Tvärtom!
Det är bara en av de där grådagarna som ingår i livets väv.
Hade det bara varit samma färger så hade den ju blivit ganska trist.
Livsväven.
Eller hur?

Och det hjälper ju inte att lipa eller dra täcket över huvudet och hoppas eländet i huvudet försvinner.
I alla fall funkar det inte på mig.
Man får liksom stå ut, rida igenom grådasket för vips är man igenom dom!

Ibland är det en lätt resa. Ibland en mindre lätt.
För mig räckte det en hel del med att träffa Naprapat-Mats en stund sen tyckte jag plötsligt det var lite mindre grått både ute och inne.


Redan i morgon är det en ny dag.
Då tror jag absolut molnen är helt borta och solen skiner igen.
[Comments]
Tuesday 2014-11-04 19:00
Author: Ingmarie Nilsson
Fyra veckor senare
För fyra veckor sedan tog jag tuben till Danderyd, blev uppskuren med ett nästan 15 cm. långt snitt i häcken, fick hamstringfästena ihopsydda, fixade och fastsatta i sittbenet med en hake (och vad det nu var som behövdes), var smålullig av alla mediciner, kände ingen aptit och klarade mig inte ens till toan av egen maskin.

I dag, bara 28 dagar senare, gick jag till tuben med raska (så raska jag kan oavsett) steg, åkte till Sats Medis, körde 70 min. (!!!) fartlek på crosstrainern så svetten sved i ögonen, 400 sek. "stillastående mjukmatte-löpning" och ca 50 min. styrka för hela kroppen.
Plus att jag har traskat några timmar ute.
Både framlänges, baklänges och sidleds. :-)

 

Jag kan dessutom nästan sitta helt vanligt om jag använder tjock-kudden, gå i trappor utan problem, sova på rygg, fixa tvätten, dammsuga, känna hunger och snart, snart tror jag att jag kommer kunna ta på mig högerstrumpan och skon helt utan mina hjälpredor.

Så visst sjuttsingen är kroppen fantastisk!


Heja kroppen och knoppen!
Vi på väg tillbaks till vardagslivet!
[Comments (2)]
Monday 2014-11-03 17:21
Author: Ingmarie Nilsson
Slow walker
Jag läste någon studie någonstans någon gång att snabba löpare är långsamma gångare och vice versa.

Det där tyckte jag lät jättebra så det har jag tagit fasta på för om det är något jag är så är det en långsam gångare.

Inte tycker jag det är särskilt kul heller om jag ska vara ärlig men just nu tycker jag ändå att det är helt ok och jag är oerhört tacksam att jag kan.

Mina morgonpromenader är på ett vis.
Då startar jag dagen, sjunger min mantrasång, går alltid ensam med mina tankar som enda sällskap och verkligen suger i mig av naturens energi och magi.
För även om det är den gråaste tiden på året så får jag lov att säga att dagarna varit övervägande otroligt fina.
Det känns även som om det är mindre med ljud och brus på morgonen och för mig är det extra njutbart eftersom jag har så otroligt stort behov av att få de där tysta stunderna varje dag.

  

Har jag sen tur, och det har jag i princip alltid, så får jag sällskap om jag ska gå "långtur."
I dag gick bästa Mia med mig och vips så hade vi gått runt hela Årstaviken samtidigt som vi hann att babbla en massa om allt och inget.
Det kallar jag att vara dubbelsmart för vi ses på tok för sällan om du frågar mig.


  
Och eftersom vädret är så milt så körde jag rehabövningarna ute.
När jag ”sprang” mina 400 sek. på stället så var det med en stor lyckokänsla i magen!
Men gräset blev visst lite ledset…
[Comments (2)]