Latest weblogs at NNM (20 entries)

Thursday 2016-02-11 06:40
Author: Ingmarie Nilsson
Joshua Tree National Park
Den enda nackdelen med att resa och hitta ställen man verkligen gillar är den dag man måste lämna det.

Fatta mig rätt! Jag är oerhört tacksam över våra veckor i paradiset men det var med stor sorg i hjärtat vi for från fina San Clemente i går kväll.
Jag snörvlade en hel del kan jag berätta.

Det som dock gjorde det hela lite lättare är att nästa etapp på vårt äventyr har börjat.
Nu befinner vi oss i Indio och i dag har vi upplevt en del av Joshua Tree National Park. Jag skriver ”en del” för parken är galet stor och det krävs flera dagar för att ens komma i närheten av att se allt.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att beskriva landskapet. Pannkaksplatt men med höga berg mitt i allt och stenbumlingar i formationer som man inte begriper hur de ens har kommit dit. Ungefär som en jätte har gått omkring och slängt stenhögar lite varstans mitt i det platta liksom.
Supercoolt!
I den norra delen som vi var i dag finns det massor av Joshua trees. Därav namnet på parken.
Som vanligt vill jag helst upptäcka springandes. Tycker jag både upplever och ser mer då. Så ganska snart började jag kuta medan Anders körde till en punkt vi bestämt (varken gps eller mobiltäckning är att lita på där) sen sprang vi någon liten trail ihop, jag fortsatte till nästa punkt, kutade ihop igen o.s.v tills mina fötter började gnälla, det var sen eftermiddag och min mage kurrade högljutt.

På väg från Indio. Rakorna är inte att leka med men utsikten kompenserar. För det mesta.
På väg från Indio. Rakorna är inte att leka med men utsikten kompenserar. För det mesta.

 
Barker Dam. En gång i tiden var den en vattenreservoar för boskap och gruvor. I dag är det mest bara en liten pöl.
Barker Dam. En gång i tiden var den en vattenreservoar för boskap och gruvor. I dag är det mest bara en liten pöl.
 
 
Wall Street Mill from a long time ago. Nu är det bara rester kvar.
Wall Street Mill from a long time ago. Nu är det bara rester kvar.
Det är mycket viktigt att man håller sig på trailsen. Detta är vildmark med många farliga djur och även om man aldrig är "säker" så kan man i alla fall inte komma vilse. Så här välmarkerade är dock inte alla trailsen men det är inga svårigheter att hitta.
Det är mycket viktigt att man håller sig på trailsen. Detta är vildmark med många farliga djur och även om man aldrig är "säker" så kan man i alla fall inte komma vilse. Så här välmarkerade är dock inte alla trailsen men det är inga svårigheter att hitta.
 

Själva byn Joshua Tree är verkligen ingen stor håla men de har ofattbart nog ett makalöst bra vegohak som heter The Natural Sisters.
Dyrt som skam men milde himmel vilken mat! Och man fick så stora portioner att både jag och Anders fick ta en varsin Doggy bag. Då är det mycket mat!

 
På hemvägen tog vi omvägen inom några av de andra Desert cities in the valley. Mycket palmer, mycket golf, mycket carshops och mycket shoppingcenter. Vackert på sitt alldeles egna vis.
När solen sen går ner är det för sent för sightseeing för det blir absolut kolsvart.
Vi hamnade i en sån här igen och avslutade det hela med att simma i hotellets ljuva ”Olympic size pool.”
Blir garanterat en repris i den efter morgondagens äventyr.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-02-10 07:15
Author: Ingmarie Nilsson
Egotripp, finbesök och brutet löfte
You are so inspiring! You´re an animal! (Följt av en high-five.) You´re my hero! You´re flying!

Det var några av kommentarerna jag fick höra i dag när jag körde mina intervaller och hopp & skuttövningar på beachtrailen.
Och det där är nästan snudd på ”vardagsmat” i USA ö.h.t. Inte så konstigt då att man blir både peppad, glad och får både en egoboost och en släng av hybris trots att det svider i benen och svetten rinner i ögonen.
Eller så är jag bara ovanligt lättlurad. Och lättroad.


Jag äter förresten lunch ute mest varje dag. Hemmagjord. Med ny vy varje gång. Fint som attan.

  
Och bara en kort bit från dagens lunchhak fick jag se denna skönhet! Tydligen väldigt speciellt!


 
Anders hade fått för sig att han inte skulle bada i dag. (Don´t ask me why.) Men det gick ju si så där med det.


Jag kommer aldrig att lova något sådant! Kanske jag var en säl i mitt förra liv? Eller en sjöjungfru. ;-)

 
Jag älskar verkligen havet. Det fascinerar mig samtidigt som det skrämmer en del. Så otroligt starkt, i synnerhet här där vågorna verkligen suger, otämjbart, mystiskt, oändligt och vackert på en och samma gång.
Lukten, ljudet, färgerna och skiftningarna beroende på tidvattnet kan få mig att börja gråta av lycka.
I början av vår vistelse var tidvattnet lågt på morgonen och blev högre och högre fram på dagen. Nu är det tvärtom.
Högt tidvatten kan göra yogamovesen lite extra utmanade. :-)



Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-02-09 06:04
Author: Ingmarie Nilsson
Heta, ljuva dagar
Ännu en gång åkte vi till Laguna Coast Wilderness park (dock annan ingång) och härjade runt både länge och väl där och i Crystal Cove State Park. Ändå har jag massor kvar att upptäcka där. Hårt liv det här…

Bommer trail, Rattlesnake trail, Moro trail, Elevator trail, (gissa om den var brant?) Bommer trail, Water tank trail och sen ner till havet.
Start på höjden, ner i dalen, upp igen, ner, upp, ner, upp och till slut n-e-r.
Jag och Anders höll ihop en stund innan jag drog iväg på mitt håll.


 
Om du klickar på bilden och kollar noga ser du en liten röd prick långt borta. Det är Anders. :-)
Om du klickar på bilden och kollar noga ser du en liten röd prick långt borta. Det är Anders. :-)
 
Han är där borta med någonstans.
Han är där borta med någonstans.
 

 
Det knepiga med de här rundorna är att man aldrig riktigt vet hur långt det egentligen är. Det kan se ut som en sak på kartan men när backarna är som både halva, hela och tredubbla Hammarbybackar emellanåt så blir det liksom en smula mer än vad det till en början verkade som.

Men det är också det som är lite av tjusningen. Att inte veta vad som kommer härnäst, att inte veta hur jobbigt det kommer bli och att ”tvingas” småsmutta på vattnet trots att munnen är snustorr just för att man inte vet hur långt det är kvar.
När jag väl kom ner till stranden efter några timmar, och mil, brann mina fossingar och munnen var som ett sandpapper.
Tur det finns både vatten att dricka och att bada i!
Och vet du, jag fullkomligt älskar det!

Det blev mycket plask i vågorna denna heta solskensdag.
Och skönt slappande på vackra beachen.



En fördel med att sen även köra ett svettigt Hot Vinyasa-yogapass är att när man kommer ut igen känns det väldigt svalt.

Hårt liv det här som sagt var, men någon måste ju offra sig. ;-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-02-08 05:55
Author: Ingmarie Nilsson
Dubbel-Super-Söndag
När man mår och känner sig så här som jag gör nu, odödlig, stark och nästan löjligt lycklig, det är då man börjar leva lite ”farligt”. För det är då det är så himla enkelt att göra too much, gå över gränsen och hamna på den ”dödliga” sidan.
Eftersom jag är stor flicka numera så försöker jag därför leva mer och mer som jag lär.

Gasa är kul och bra, faktiskt nödvändigt emellanåt, men lättar man inte på den där gasen emellanåt kommer man garanterat att krascha. Ingen går fri från det. Ingen är ett undantag.
Det handlar om Yin och yang. Balans. Jämvikt.

Därför tog jag en ”lugn” dag i dag. Allt är relativt men för mig betydde det en dryg timmes lugn löpning i sprillans nya fina Newton.
Det är på något vis lika sorgligt varje gång jag behöver kassera ett par som jag kutat många härliga rundor med. Som att slänga en gammal kompis på tippen.
Ja så löjlig är jag..
De nya var illa fall både sköna, pigga och färgglada!


Var även en dryg timme på gymet och körde ett riktigt bra pass. Jag inte bara känner mig starkare, jag är starkare.
Tjoho!

Arnold..
Arnold..

..me and Anders. :-)
..me and Anders. :-)
 
Sen var det bara att traska ner till vår playa och njuta!

 

Ett skönt, lugnande Yin-yogapass gjorde ytterligare gott för att lugna ner hela min kropps system.


I dag är det förresten inte vilken söndag som helst i detta stora land.
It´s Superbowl Sunday!
Den 50:e!
Superbowl är ofattbart stort i vanliga fall. I år har det varit gigantiskt!

En dag vill jag se det live. Jag gillar det även om jag inte fattar riktigt allt. Roligast är dock reklamen. (Den måste vara bra för priset per 30 sekunder är svindlande 5 miljoner dollar!)
Och The late show efteråt är lika skoj. Man får tycka vad man vill om Obama men rolig är han!
(Broncos vann förresten över Panthers om du undrar.)


  
I morgon är det ny dag och ny vecka och även om jag (förhoppningsvis) är (och verkar) lite klokare nu mot förr så tycker jag livet blir roligast så här:


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-02-07 05:28
Author: Ingmarie Nilsson
Min Löpningens Dag 2016
Tror minsann jag har firat Löpningens dag på olika vis varje år sen starten 2010 men firat har jag och i dag var inget undantag.
Jag gillar ju att fira. Livet är kort så det gäller att hitta på en anledning varje dag tycker jag. Och det finns. Alltid! :-)

Så jag firade med intervaller på fina beachtrailen.
12 x 2 min. (gå/jogg-vila 1 min.) + 12 x 30-30.
Lite möra ben sen i går men det kändes ändå helt ok.
Anders firade också på trailen men skippade intervalldelen.

 

  
Piffade till det hela med hopp på bänk och de där 129 trappstegen. Riktigt goa grejer för benen! Särskilt när de redan är ganska möra...

 

 
Har man tränat hårt är vilan extra skön. Och det svalkande havet.
I dag var vågorna hyfsat snälla och gick superbra att leka i utan att vi riskerade åka med ut igen.

Det stora havet gör att man förvandlas till en liten prick på ett tjillenix!
Det stora havet gör att man förvandlas till en liten prick på ett tjillenix!
 
Även Anders trots att han är över 2 m. i strumplästen
Även Anders trots att han är över 2 m. i strumplästen
 
Och surfarna
Och surfarna
 

Lördag betyder även Live Music Vinyasayoga på fina haket.
I dag var det en DJ som spelade. Galet bra! Och Maggie som höll i klassen är en 10-poängare på alla sätt och vis!
Tufft och svettigt med massor av skratt och kärlek.

DJ Josh och Yogateacher Maggie.
DJ Josh och Yogateacher Maggie.

Hoppas du har haft en fin Löpningens dag också!
Tusen tack alla som varit med på ett eller annat vis och tack alla som skrivit och lagt in bilder här.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Saturday 2016-02-06 06:34
Author: Ingmarie Nilsson
Parkernas parker och strändernas strand
Har jag berättat att jag har en sjukt smart sambo?
Inte bara på det där matematiska-programmerings-fatta-svåra-grejer-viset utan även smart som i klurig.

För hör här.

När vi var i Alisoparken i förrgår blev Anders väldigt sugen på att få kuta där jag kutat men för att jag skulle slippa kuta samma runda igen hade han klurat ut en helt ny runda till mig. Som i princip hade kunnat utökas till att bli hur lång som helst.
I och för sig inte så jättesvårt för parkområdena är gigantiska men logistiken skulle bli en annan och den tänkta rundan var ju verkligen ett okänt blad.

Jag nappade förstås direkt.
Helt ovetandes om vad som egentligen väntade.

Vi tog bilen till Top of the World och planen var att vi så småningom skulle ses nere vid en strand Anders hade kollat upp. Jag skulle ta mig dit springandes och Anders skulle helt enkelt köra ner när han var klar och möta upp mig.


Tid och mötesplats bestämdes innan vi gav oss av.
Var och en på sitt håll. Så modiga har vi nämligen blivit.
Tog mig via den övre rimmen ner på ”Stair step trail” ner till botten in i Laguna Coast Wilderness park, upp på en annan topp via ”Laurel Canyon trail” och efter ett kort velande bestämde jag mig för att ta mig allra längst bort i parken via "Bommer ridge trail" innan jag skulle springa tillbaks ner till havet.

Egentligen inget svårt beslut för jag kände det som jag kommit till himlen. Galna backar, vackra sagoskogar, klippformationer som fick mig att tappa andan, fågelkvitter, strålande sol, värme, hårt packade sandstigar och vägar, prasselljud i buskarna, tystnad och obeskrivbara vyer.
Längst bort i det nordvästra hörnet av parken fanns även vatten så jag kunde fylla på. Och tur var väl det för svettränderna blir både många och vita i den här delen av världen.
Samtidigt ska man inte överdriva drickandet. för då kan det gå riktigt illa. Det ska mycket till innan man dör av törst men inte alls lika mycket för att dö av övervätskning. Jag litar på att kroppen vet så jag dricker helt enkelt när jag är törstig.

Fatta att det finns de som CYKLAR här!
Fatta att det finns de som CYKLAR här!
 
 
 

Det där med att springa ”ner" till vattnet är dock en sanning med modifikation för precis när man tror man tagit sista backen upp och det ska vända neråt så kommer det en till och en till och en till och en till.
Hur mycket backar kan det egentligen finnas?
Men allt nötande har gett resultat för jag känner verkligen att jag blivit starkare!
Under timmarna jag höll på mötte jag max tre andra löpare men däremot oräkneliga MTB:are. Förstår att de gillar att köra här!
Själv var/är jag helt gråtfärdig av lycka. Vilken runda!

 
 
  

Men så klart tog backarna slut, inget varar ju för evigt, och såklart jag kom ner till havet och s-t-r-a-n-d-e-n, mötte upp Anders som var lika lyrisk han och såklart vi både badade, käkade lunch, kollade på surfarna och slappade.

 
Fotograferna väntar på surfarna som väntar på vågorna. :-)
Fotograferna väntar på surfarna som väntar på vågorna. :-)

Det kallar jag en rejäl belöning på en redan belöning!
För springa en så fin runda är en belöning i min värld.
Sa jag att jag har en väldigt smart sambo?

Vi var kvar tills tidvattnet nästan nuddade våra handdukar. Avslutade denna kanondag med ett av de bästa yogapass jag varit på ever. Då är det bra!


Now is all we really have.
And at this Now I´m just where I want to be.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-02-05 05:15
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Thursday 2016-02-04 07:01
Author: Ingmarie Nilsson
On The Top Of The World
Jag fattar inte riktigt hur mycket fina parker det finns att kuta i bara i vårt närområde. Vi har ju varit i en del redan och har ändå massor kvar!
Det kostar ofta några $ att parkera (typ 3) och det är värt vartenda öre!
Då ingår välvårdade och markerade trails, parkinfo om naturen och djuren, kartor, toa, vatten och oftast någon slags picknick-area. Med parkeringsavgiften stödjer man att parkerna bevaras och är välvårdade och det tycker jag känns fint i både magen och hjärtat.

Aliso ligger precis sydost om parken vi besökte i måndags.
En gigantisk park med oräkneliga trails i olika svårighetsgrad. (En oas för MTB:are!) Trots att jag kutade i 140 min. hann jag bara se en liten hörna av hela härligheten.

 

I dag kutade jag och Anders ganska olika men vi hade samma mål. Bara det att jag tog en rejäl omväg. ;-)

Målet var The top of the world. Jo det heter faktiskt så. Och jag kan förstå varför.
What a view!
Nästan så jag tappade andan helt och då menar jag inte p.g.a backarna. ;-)

Får också lov att säga att jag är galet impad av Anders! Att ta sig från botten till toppen är minsann inget man bara snyter ur näsan så där. Han tog sig ju dessutom ner igen.

 
Kunde inte låta bli. Och lite sköna yogamoves kan ju liksom aldrig skada.
Kunde inte låta bli. Och lite sköna yogamoves kan ju liksom aldrig skada.
  

 

 
Tog i princip samma (om)väg tillbaks och då märkte jag hur mycket jag trots allt kutat uppför.

  

Vita ränder av svett, en nyans brunare och höga på endorfiner möttes vi åter vid the parkentrance.


 
Den lunchen satt förbenat gott i magen kan jag berätta.


För att inte tala om kaffet och bageln på bästa varuhuset och de där timmarna i yogasalen nu i kväll. Två klasser. Bara för att jag kunde och ville.

Vilken dag! Känner mig oerhört privilegierad och lycklig in i varendaste liten cell.
Shanti shanti!

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Wednesday 2016-02-03 05:11
Author: Ingmarie Nilsson
Det där jobbiga "före"
Det jobbigaste med intervaller är inte själva intervallerna utan stunden före. När man värmer upp och gör sig redo. Jag kan ha en aning om hur det kommer bli men jag vet aldrig helt säkert förrän jag verkligen är igång.
Kanske det är så för alla? Oavsett vilken idrott eller syssla man ska göra som kräver lite extra ansträngning.

Dagens intervaller (+ styrka direkt efter) gick hur som helst väldans bra tycker jag. Liksom svårt att inte njuta i denna miljön även när man är skittrött.

 


Inom yogan säger man förresten att så som man ”är” på mattan speglar hur man ”är” även utanför. Vissa är superentusiastiska i början och tröttnar efter ett tag. Andra är jämna rakt igenom, någon fipplar med en massa annat och har svårt för att vara still och koncentrera sig, någon är seg i starten men får upp ångan efter ett tag och ytterligare någon växlar mellan ”på” och ”av” mest hela tiden.

Tycker det där är otroligt intressant.
Jag är trögstartad rent fysiskt men sen vill jag nästan inte sluta. Jag har oftast superlätt på att vara absolut stilla, vara i nuet och tänka ett andetag i stunden.
På mattan såväl som utanför mattan.
Det där att vara stilla och i nuet är något jag lärt mig medan det där att vara trögstartad nog är något jag alltid varit även om det är lite tvehågat.
Får jag för mig att göra något ska det helst ske i går men när det gäller träning och fysisk aktivitet vill jag starta lugnt för att sen öka efter hand.

Inget sätt är egentligen varken rätt eller fel eller ens för evigt. Precis som allt runt omkring oss förändras så förändras ju även vi. Om vi bara tillåter oss.
Det är superspännande tycker jag. Och rogivande på något vis. Att inget är för evigt. Inte ens eländet. :-)


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-02-02 06:13
Author: Ingmarie Nilsson
Laguna Coast Wilderness Park
Vi var lite sega i starten denna måndag, stormen hade stört nattsömnen en smula, och vi velade både länge och väl hur vi skulle lägga upp dagen. Ja sådana bekymmer har vi. It´s a hard life but someone´s got to do it. ;-)

När det har regnat mycket (vilket det gjorde i går) så stänger en del parker men med teknikens hjälp fick vi till slut reda på att Laguna Coast Wilderness Park var öppet så vi packade ihop oss och for dit.

Vilken höjdare!

Både bokstavligen och bildligt talat!
Här snackar vi Loving Life, Runner´s high och be in the moment.
När vi kutar så här på helt okända platser, med olika fart och olika länge gör vi helt enkelt som så att jag kutar iväg till en viss punkt, vänder och springer tillbaks till Anders, kutar vidare till en ny punkt, tillbaks o.s.v, o.s.v. På så vis har vi lite koll på varandra.

Sen brukar det ändå bli att jag förlänger ännu lite till. Då blir det sms...
Liksom helt omöjligt att låta bli att vilja kuta lite till i denna miljön!

 
 
Långt, långt där borta skymtar LA:s skyskrapor!
Långt, långt där borta skymtar LA:s skyskrapor!
 

Ett par timmar senare sladdade jag in på parkeringen igen. Vansinnigt nöjd och vansinnigt lycklig.
Och en smula vindblästrad för även om vinden mojnat rejält sen i går så fläktade det på ganska bra emellanåt.

 
Som sagt var. Mat ute i solen efter träning är oslagbart härligt!
Som sagt var. Mat ute i solen efter träning är oslagbart härligt!

På vägen hem lyckades vi hinna inom den stora bokaffären innan jag landade på mattan för ännu ett magiskt yogapass.
Räknade ut att jag tillbringat över 11 timmar där förra veckan. Så inte konstigt jag känner mig ovanligt både smidig, lugn och full av energi!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-02-01 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Yogaliv (och lite annat liv)
Himmel och hav vad det har fläktat i dag!

Eller nej nu underdrev jag nog allt. Vi snackar hårda vindar. Och piskande regn. Så där mycket att jag trott både palmerna och gatlamporna skulle knäckas och bilen flyga iväg.
It ain´t always sun in California.


Men i morgon ska solen skina igen, vinden mojna och vi är glada ändå för utan vind ingen stillhet och utan regn ingen regnbåge.

 
Det var delvis därför jag planerat in ett cykelpass idag och med facit i hand var det väldans smart.
Körde ett hiskeligt tufft cykelpass på gymet.
Svårt att se glad och ”tjusig” ut just då men efteråt kunde jag le desto större!



Jag tror ju dock inte på att gasa mest hela tiden. Det funkar åtminstone inte för mig. Något jag lärt mig den hårda vägen.
Hur man coolar ner det inre (och yttre) systemet är högst individuellt men för mig är yoga och meditation idiotsäkert.
I synnerhet klasser som i dag. Först en meditation och Pranayama-klass och sen direkt en Yin-yoga-klass.
Under denna typen av pass kommer alla system i kroppen ner till ”slow-forward”. Inte bara andningen, rörelserna och hjärtslaget utan även hormonsystemet, tankarna och sinnet.
Något som faktiskt är livsviktigt om man inte vill ha ett överhettat inre eller få kortslutning. Nu för tiden är det där ju varken rocket science eller hokus pokus. Oräkneliga forskningar visar hur viktigt det är för hälsan att kunna balansera gasen och bromsen.

Men yoga kan vara oerhört tufft både fysiskt och mentalt också så lite försiktig får man vara så det inte blir gasen även där.
I går var jag med på en ruskigt cool och tuff Vinyasa-yogapractise med Live music.
Vilken grej!
Trots att det var en "non-heated" klass svettades jag som om jag stod under en dusch.
:-)
Fanns inte en chans att tänka på något annat än här och nu och jag lovar att varenda liten muskelcell jobbade under de där 80 minuterna.


Vet att jag upprepar mig som en gammal hackig skiva men pure.love.yoga. är värt att tjata om. Alla lärarna är absolut top-class! Dedikerade proffs! Inte för att yoga är en tävling utan mer för att de verkligen är yogisar inifrån och ut och kan förmedla hela budskapet som yoga innebär. Det är ju så himla mycket mer än bara den fysiska biten. Det handlar även t.ex. om hur man förhåller sig till livet, till andra och till sig själv.

 
Så berätta! Yogar och/eller mediterar du? Varför/varför inte?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-01-31 04:39
Author: Ingmarie Nilsson
Vegoliv
Mer än en gång har jag fått frågan vad jag äter för att orka det jag gör och så sällan är sjuk.
Det verkar som om många automatiskt tror att vegomat innebär mest sallad och väldigt lite med både energi och proteiner.
Särskilt proteiner. Folk är ju helt fixerade vid det där!
Faktum är att risken för proteinbrist är minimal i vår del av världen. Tvärtom äter de flesta på tok för mycket vilket i sin tur är en belastning för hela kroppen.
(Undrar förresten om frågan är lika vanlig till köttätare?)

Att ha valt vegoliv innebär inte ett liv där man späker sig och lever asketiskt alla veckans dagar, eller att man inte ”får” äta vissa saker. Jag ”får” äta precis vad jag vill men jag väljer vego av hälsomässiga, etiska, humana, globala och känslomässiga skäl.
Jag vill inte vara en del av den vidriga industrin köttproduktion är mot både djur, natur och andra människor.
För så här är det: Efterfrågan styr tillgången och så länge folk köper kommer eländet fortsätta.
Spelar ingen roll vad det gäller. Same, same.
Och alla borde välja minst en vegodag/vecka. Skulle göra stor skillnad både för djuren, andra människor och miljön.

Men tillbaks till den där frågan.

Svaret är enkelt. Jag äter! I vardagspraktiken innebär det ungefär flingor av olika slag, bär, bröd, nötter, fröer, alla typer av grönsaker, bönor, linser, hampa, kokosolja, tofu, soja i olika former, avocado, groddar och emellanåt ”vanlig" (eko)yoghurt, getost och t.o.m ett ägg om det är från glada hönor. Men faktiskt ytterst lite frukt! Gillar det helt enkelt inte.
I min värld är det inga problem att göra vegomat. Köttmat verkar mycket knepigare! Ska även tillägga att sambon inte är vego även om han äter "min" mat hemma och det funkar hur fint som helst.

Jag tar även en del kosttillskott såsom t.ex d-vitamin, magnesium, selen och alger/grönt pulver helt enkelt för att det inte finns tillräckligt av allt i vår mat nu för tiden även om man väljer eko.
(Här är f.ö. en bra länk om just det: Morotsliv.)
Och något rätt måste jag ju ha gjort för nu firar jag snart 35 år som vego. :-)

Och jag äter gott! Alltid!
Skulle inte få för mig att äta ”ogod mat”. Då gör den mer skada än nytta tror jag.
I dag lunchade vi på Active Culture. Vego, eko, mättande och himmelskt gott!


  
Mat är nästan alltid extra gott när man tränat innan.
Jag hade dels dammat av tuffa intervaller på beachtrailen innan. Molnen hopade sig men svetten rann och sved rejält i ögonen.

 

 
Plus en effektiv dryg timme på gymet. Sen kändes det liksom att jag levde…
Nu har förresten även Anders hittat en av mina favvomaskiner! :-)


Hur mycket jag än älskar gymet så kommer jag nog ändå aldrig att bli riktigt så här nördig… ;-)
(Klicka på bilden om du inte ser texten.)

  
Har även fått uppleva ett vansinnigt svettigt, annorlunda och magiskt yogapass på finhaket.
Vilken grej!
Men det ska jag berätta om i morgon.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-30 05:41
Author: Ingmarie Nilsson
Upp och ner, ner och upp mest hela tiden
Jag gillar backar och tur är väl det för annars hade jag haft problem här.
Precis när man tror man gnetat sig upp för en backe så kommer ännu en till och ännu en till och ännu… Ja du fattar.

De platta partierna är både lätträknade och lättavverkade då de oftast är superkorta men går det upp så går det ju oftast även ner och vyerna är värda all svett och mjölksyra i världen!

Där borta började jag.
Där borta började jag.
 
En av många och den ser inte så brant ut på bild men verkligheten är en helt annan. Jag vet för jag var där. ;-)
En av många och den ser inte så brant ut på bild men verkligheten är en helt annan. Jag vet för jag var där. ;-)

Mot havet!
Mot havet!
Om det inte är allt för brant ner går det desto enklare och snabbare. Nästan flygvarning. :-)
Om det inte är allt för brant ner går det desto enklare och snabbare. Nästan flygvarning. :-)
 
Två timmar distans i den ljuva solen ger kanske inte så många kilometer men känns i den här terrängen. I alla fall för mig.
Perfekt att kunna svalka de möra benen direkt i Oceanen.
Lika crazy vågor och sug i dag så det var tur det fanns lite kraft kvar i kroppen så jag inte sögs med ut igen.
Jag älskar verkligen det där vattnet!


 
Blev även ytterligare 2 timmars yoga. Ett ”Soothing yoga” och ett ”Hot Vinyasa”. Det första är superlugnt och det andra om inte supertufft så i alla fall bra tufft.
Precis som backarna när jag tänker efter. Lätt utför. Tufft uppför. Balans och jämvikt.
Exakt som jag tycker det ska vara.

Hur som helst är jag nu mest bara mjuk och rosig som en övermogen persika.
Och absolut tillfreds med tillvaron.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2016-01-29 05:48
Author: Ingmarie Nilsson
Varför det är bra med starka ben
Som jag ser det finns det två sidor.

Dels gör de att man efter ett ruskigt bra, men också ruskigt tufft, intervallpass orkar ta sig alla trappstegen först upp från Beach trailen (129 st.) och sen trappstegen (inte riktigt lika många) upp till lyan.



Vinka på Anders från balkongen när han var tillbaks från sin löptur kräver förvisso inte så mycket benstyrka men å andra sidan hade jag inte orkat stå upp så hade jag inte sett honom över räcket.


Det gör också att man klarar av över två timmars yoga där benen, ja hela kroppen för den delen, får jobba så svetten rinner, hjärtat bankar extra fort emellanåt och andningen blir både djupare och mer medveten efter hand.


Sen är starka ben en absolut nödvändighet när man envisas med att bada i den stora oceanen när den suger som mest.



Eftersom jag tror att allt hänger samman så tänker jag att starka ben även ger ett starkt mind och vice versa.

För det krävs inte bara starka ben för att ta sig igenom aktiviteter som intervaller, yoga och Ocean-bad utan även bra med fokus, närvaro och beslutsamhet. Slappnar man av i skallen slappnar även benen av och slappnar man av i benen slappnar även skallen av och det blir liksom ingen riktig ordning på någonting.

Så det är bara att jobba vidare med båda. Tillsammans ger och gör de superkraft!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-01-28 05:31
Author: Ingmarie Nilsson
Så hände det!
Någon, minns inte vem, sa till mig en gång för längesedan att det är vid 50 livet börjar. Där och då begrep jag inte hur det skulle kunna stämma. 50 var ju typ jätte-gammalt.
Typ nära döden.
På den tiden fattade jag nog inte ens att jag varken kunde eller skulle bli så "gammal".
Så där härligt sorglöst som man gör när man är riktigt ung.

Nu börjar jag dock förstås vad den där människan menade.

Det är inte så att jag inte levt fram tills nu, för det har jag, men faktum är att jag undrar om jag någonsin känt mig gladare, piggare, starkare och med mer livslust än nu.
Visst, jag är långsammare rent löpmässigt Och visst rynkorna och de grå hårstråna är fler medan fastheten i musklerna är mindre.
Men det spelar liksom ingen roll. Det är känslan av att livet är som bäst just nu som är viktig.
Och av vetskapen att jag har en massa roligt framför mig.
Halvsekels-dagen firade jag på mitt lilla vis.
Två timmar tuff bergslöpning, god mat, havsbad, strandhäng, yoga, presentöppning och tid tillsammans med världens bästa sambo.
Vill även från djupet av mitt hjärta tacka alla som grattat mig på ett eller annat vis.
Tusen, tusen tack!

 

 

 

 

Som 50 + 1 dag har jag roat mig med ett riktigt gött poolrun-pass + ännu en hot yoga session. Börjar bli ”kändis” på det där härliga yoga-haket.
Hade det inte varit så förbenat dyrt att hoppa i Aquatics-bassängen så hade jag garanterat varit kändis där med men hur bra där än är så tycker jag $8 är en smula för mycket.


Mittemellan har vi gjort en rejäl utflykt norrut till Dana Point, Laguna beach, Newport beach, rekat terrängen inför framtiden i Laguna Coast Wilderness park och fikat.
Det är i princip omöjligt att fånga de hisnande vyerna, valarna i havet, de vackert sjungande fåglarna, himlen, solen, bergen, blommorna, de oändliga stränderna och den stora oceanen på foto men här är några glimps.


Tur jag inte skulle lägga min handduk här för jag hade nog aldrig kunnat välja var…
Tur jag inte skulle lägga min handduk här för jag hade nog aldrig kunnat välja var…


Så numera vet jag att livet inte alls tar slut vid 50. Tvärtom!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-01-26 16:39
Author: Anders Gustafson
Dagens födelsedagsbarn
August 24, an Angel sent me a sign.
October 20, I drowned in her eyes.
Year 2001, I woke up from my sleep.
From that moment on, she is always on my mind.

Stort grattis på födelsedagen min älskade.
[Comments (1)]
Tuesday 2016-01-26 16:37
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå.

För i dag är ingen vanlig dag för det är Ingmaries födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra! :-D



[Comments]
Tuesday 2016-01-26 05:22
Author: Ingmarie Nilsson
Finns alltid något nytt att lära
Jag älskar verkligen den här känslan när man är ”hemma borta”. Du vet den när man skapat rutiner fastän man inte är hemma. När det liksom flyter på och allt fungerar utan ansträngning, undran och letande.

Men vill man så finns det ändå alltid något nytt att upptäcka och lära i livet vare sig man är hemma eller borta och jag är ju en nyfiken skit som gillar att testa nytt. (Inbillar mig lite i hemlighet att det håller både kropp och knopp ungt också.)

För även om jag inte ”letar” så hittar jag nya stigar och vägar mest hela tiden så löprundorna har en tendens att bli en smula längre än jag tänkt mig. Det finns ju så många spännande vägar att utforska!



T.o.m på gymet hittar jag på nya grejer att göra. Känner mig stark som både grabbarna Stallone och Schwarzenegger vars foto hänger på gymets väggar. (Dock lite oklart varför. Har svårt att tänka mig att de varit där men vem vet?)


Varje yogapass jag varit på, och det är en del nu, har jag lärt mig nya grejer och det är riktigt coolt tycker jag. Jag vet att jag sagt det innan men lärarna på Pure.Love.Yoga. är verkligen the top of the top!


Dock tar jag kortaste vägen ner till beachen. Och alltid samma. Max 5 min. dit på två ben. Och sämre lunchvy, och badbalja, kan man ju ha, eller hur?


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-01-25 05:07
Author: Ingmarie Nilsson
Hur blev det så här? Vad hände?
2016 är ett speciellt år för mig.
Det är året då jag levt ett halvt sekel. E-t-t h-a-l-v-t s-e-k-e-l! 50 hela år.
Femtio!

Jag fattar egentligen inte hur det har gått till.
Eller hur det egentligen känns. Jag är nog mest bara väldigt förvånad. På tisdag vet jag mer. Det är då det är exakt 50 år sedan jag föddes på Halmstad BB av min älskade mamma som var ynka 18 år.
Pappa var inte mycket äldre han. 21 bast. Så otroligt unga… Själv har jag ju inga kids alls och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle varit om jag fått barn i den åldern! På den tiden var jag ju dessutom mer vild än tam.

Många tycker att det här med att fylla år inte är något att fira. En del säger t.o.m att det är ”en sorgens dag”.
Jag begriper inte alls det där. För mig är en ny födelsedag en otrolig gåva! Det betyder ju att jag fått vara med i jordelivet ännu ett år! Något som inte alls är en självklarhet. Allt för många människor som varit en del av mitt liv har dött för tidigt.
En del har inte ens fått leva i 30 år..
Kanske är de på ett bättre ställe, kanske inte. Kanske vi ses igen, kanske inte.
Vem vet? Egentligen.

Men i stället för att bara fira en enda dag så tänkte jag fira hela året! Det är bl.a därför jag är här jag är. Och därför jag ser till att varje dag blir så bra som möjligt.
Jag tänker att det är nu som är viktigt och faktiskt det enda jag har.
I går hade också ett ”nu”, liksom i morgon kommer att ha sitt ”nu”, och faktum är att ett ”sen” nästan genast blir ett ”nu”.
Det är ju egentligen ganska lönlöst att älta det som varit eller oroa sig för framtiden för vi kan inte göra något åt det. Det är i nuet vi ska sträva efter att vara.

Och vet du, varje dag jag vaknar så tänker jag att jag får en ny dag med massor av möjligheter.
Om och om och om igen. Visst är det en fantastisk grej?
Det blir inte alltid toppenbra men oavsett så blir det ännu en dag i det som är mitt liv och jag vill att de dagarna jag får ska vara färgglada. Då räknas även både svart och vitt in. Och grått.

Just nu är det dock bara starka glada färger för det är väldigt, för att inte säga helt omöjligt, att inte älska livet och nuet när man har har detta inpå husknuten.
Och vi kan väl även säga som så att när det gäller löpträningen så behövs det inga extra särskilda backpass. Det ingår liksom vare sig man vill eller ej.

 
 
 
 

 
"Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är "jag".
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare."
(Tomas Tranströmer, "Minderne ser mig".)

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Sunday 2016-01-24 04:10
Author: Ingmarie Nilsson
Boostad
Visst finns det mycket skit i det här landet. Som t.ex. all trafik (inkl. att många kör som biltjuvar), vissa staters vapenkärlek, all reklam på tv, den ibland extrema fattigdomen och lika extrema rikedomen samt den negativa miljöpåverkan.

Dessutom är dollarn tokdyr just nu bara för att kronan är så otroligt svag.
Men det där stoppade inte oss från att shoppa loss på Roadrunners för även om kronan är svag så är skor ändå väldigt mycket billigare än i Sverige.



Och hur det än är så ser jag mest fördelar i detta landet. Jag skulle lätt kunna flytta hit om det inte var för den där lilla detaljen med Green card. Skulle kunna bo i princip var som helst av alla de platser jag hittills varit på när jag tänker efter. Med undantag av Kansas.

Intressant det där.
Vad det är som gör att jag trivs så himla bra just här. Faktum är att jag upplevt det så sen första gången jag var här 1991. Och nej, det är inte för att jag är mer ledig, även om jag har en del jobb med mig denna gång, för i så fall skulle det ju kännas likadant oavsett var jag befinner mig utan stämpelklocka.

Hur som helst. En av de grejerna jag gillar, och det kanske kan verka otroligt fjantigt, är alla uppmuntrande och peppande hejarop jag får när jag t.ex. springer eller är på gymet.
Ord som ”looking good”, ”you´re strong” ,”,wow, you´re fast” gör mig både löjligt glad och superpeppad!
Jag gör förresten ganska ofta likadant hemma i Sverige. Tjoar glatt åt okända i löparspåret, eller säger hur impad jag är av någon på gymet, och oftast blir ju folk glada så det är märkligt att det liksom inte sprider sig och fler gör likadant.

Så kanske det är för all pepp som det känns så galet bra i kroppen nu? I kombination med barmark, värme, perfekta löparvägar, yoga och bagels.
Drog till med 4 x (3+2+1) min. + 10 x 30-30 + hopp & skutt + upp- och nedjogg denna förmiddag.
Kändes ruskigt bra!
Jag peppade två tjejer att hänga med mig på några 30-sekundare och jösses vad de kämpade bra! Lyckan i deras ögon när de grejat det var oslagbar!

  

 
Efter att ha jobbat klart, jag slappar och leker som sagt var inte riktigt hela tiden, så blev det gymet igen.
Även där kändes det ruskigt bra och jag var stark som en Grizzly-björn!
Här är två av mina benfavvisar.


 
Det är skönt att vara glad, stark och peppboostad. :-)

Kram från Ingmarie. 
[Comments (3)]