Latest weblogs at NNM (20 entries)

Sunday 2016-05-01 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Fyra ä-n-t-l-i-g-e-n
Vissa saker kan man nästan längta ihjäl sig efter.
Du vet så där så hjärtat värker av saknad.

Som den här tiden när vårvärmen äntligen kommer, det doftar jord, fåglarna kvittrar ikapp och alla blommor spricker ut.



Eller när man äntligen kan göra ett skönt Sprada-pass i ovan nämnda vårvärme. Emellanåt var det så varmt att t.o.m den tunna tröjan kändes för varm under min 2,5 timmarstur.
I Flaten-sjön var det förvisso svalt, kanske runt 8 grader, men jag hann inte mer än komma upp ur vattnet innan jag var varm igen tack vare solen.
Ljuvligt!

 

Jag kanske inte tänkte äntligen, eller hade längtat ihjäl mig efter BodyBalance-passet, men skönt var det och en väldigt fin avslutning på veckan.
Satt som en smäck i kropp & knopp. :-)


Men allra, allra mest har jag längtat och väntat efter denna stund då vår lilla fina Elvira the cat äntligen, äntligen kom hem igen efter att ha varit på ”svärföräldrarnas fina pensionat" i vad som känts som en halv evighet.
Anders for upp och tog med henne hem på tåget. Vilken lycka att få se dem där på perrongen!

 
Elvira avskyr att åka bil men är jätteduktig på att åka tåg, tub och cykel. (!!!)
Jag vet att hon haft det fantastiskt bra men jag tror hon tycker det var ganska bra att komma hem hit med och rulla runt på golvet, käka och sen sova under täcket i sängen. :-)


 
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2016-04-30 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Valborg
Om jag fattat det hela rätt så har Valborg firats som ”vinterns sista dag” sen lång tid tillbaks.

Om det är hedendomen, kristendomen, tyska köpmän eller svenska bönder som ligger bakom valborgseldarna låter jag vara osagt, men firandet av sista april som vinterns sista dag finns i en rad olika kulturer och epoker. Att vi i Sverige kallar dagen för Valborgsmässoafton är egentligen lite märkligt eftersom Valborg tydligen kom in i almanackan först 1901. Eller så kom hon kanske in i almanackan just tack vare detta firande?

Hur som helst så tycker jag man ska fira, rejält, och det kan man egentligen göra precis hur som helst. Med eller utan brasa.

Så här gjorde jag:

Fin morgonyoga och meditation, frukost och långläsning av tidningen innan jag tog tuben in till stan där bästa Jenny mötte upp och gjorde mig sällskap i Hagaparken.
Man behöver som bekant inte köra exakt samma pass så vi hade sällskap dit och tillbaks till gymet. Dessemellan gjorde vi lite eget skoj. Mitt pass blev 3 x 10 min. + 10 x 30-30.
Känslan var helt ok även om benen kanske inte direkt dansade fram. Men det har ju sin förklaring.
Coachar man mycket så blir det förvisso många timmar på benen men det blir ingen vidare kvalité på det hela. Ingen vila heller för den delen.
Men jag gnäller inte. Bara konstaterar. :-)


Man behöver inte köra samma grejer på gymet heller! Det går lika bra ändå!
Och alla foton blir inte briljanta heller men de funkar de också.


Inte långt från Odenlan ligger Organic Green. Du som hängt med här ett tag vet att det är ett av mina absoluta favvohak. För Jenny var det första besöket men jag är 100% säker på att det inte var det sista.
That food is to die for!
Vego och eko såklart. :-)
Inte blev det hela direkt sämre av att vi kunde sitta ute och njuta av solen.


  
Men där kunde vi ju inte sitta och drälla resten av dagen. Jenny for åt sitt håll medan jag for vidare till Eriksdalsbadet och körde ett roligt och (för mig) tufft pass helt enl. Coachens anvisningar.
Man får säga vad man vill om min simning men jag är lydig och flitig som få.


Egen bana nästan hela tiden och massor av plats i både duschen och bastun.
Bättre än så där kan det ju inte bli!
Brasan skippar jag dock. Laddar för morgondagen i stället för då ska…
Ja det får du se i morgon! :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-29 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Peace can not be kept by force. It can only be achieved by understanding.

/A. Einstein

[Comments]
Thursday 2016-04-28 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Prestera lagom
Samhället i dag handlar i mångt och mycket om att prestera, göra karriär och ”vara” någon.
Inget fel i det så länge man känner att det är på en lagom nivå som man mår bra av. Att sträva framåt är ju faktiskt oftast av godo och det är troligtvis det som gjort att vi människoknytt är där vi är i dag och inte lever kvar i grottor.

Samtidigt så upplever jag det ofta som att människor vill prestera på alla plan. På jobbet, hemma, i sin social umgängeskrets och faktiskt t.o.m i ett förhållande och inför sina barn.
För mig börjar det blinka röda lampor direkt för jag tror att det där är ohållbart i längden. Alla behöver någon slags andrum och plats där vi slipper den där prestationshetsen och alla krav. En plats där vi bara är.

Presterande människor vill gärna prestera även på löpträningen och även om det också kan vara bra så är det är ju trots allt bara löpning. En fantastiskt rolig idrott (den bästa om du frågar mig) men den är verkligen inte på liv och död. De allra flesta av oss springer och tränar ju faktiskt för att det ska vara roligt och för att vi ska må bra av det. Eller hur?

Så när jag coachar försöker jag ofta ”avdramatisera” det hela en smula helt enkelt för att jag vill att så många som möjligt ska hitta, och behålla, glädjen i att kuta.
Det betyder inte att passen inte kan vara både tuffa och utmanande eller att man inte kan ha mål med sin träning. Vad jag menar är att utan glädjen så tror jag helt enkelt att glöden förr eller senare kommer att slockna och då har man ju på något vis förlorat en värdefull bit i livet.
En del behöver mer morot än andra. En del behöver mer broms än andra. För mig är det nog den största utmaningen som coach. Att "läsa av" deltagarna och varken driva för mycket eller för lite. Det är en konst och vill det sig väl kommer jag lära mig det riktigt bra till slut.

Jag har lekt löpare i över 30 år nu på i princip alla nivåer från nybörjare till elit. Jag har kämpat och slitit. Gråtit tårar och varit rusig av lycka. Jag har velat ge upp och jag har velat ha mer. Men ska jag vara helt ärlig så har jag nog aldrig uppskattat löpningen så mycket som de senaste åren. Det är som om jag äntligen fattat!
Fattat att löpningen är en gåva och inget man kan ta för givet.
Fattat att jag inte ”är” mina prestationer men det jag har gjort och gör ska jag bära med stolthet. Oavsett vad andra tycker.
Fattat att sann glädje är det som skapar livslust och (kanske) livslång kärlek. Spelar egentligen ingen roll vad du ägnar dig åt.
Jag tror helt enkelt att vi behöver skratta mer åt oss själva ibland och inte ta oss på så himla stort allvar.
Vad tror du?

Torsdagracet är väl kanske lite crazy men jag lovar att jag gör det med glädje från början till slut.
Även om mitt jobb är en aning mer oglamoröst när det regnar snöblandat och kvicksilvret håller sig mellan 4 och 7 som i dag. Dock plusgarder tack och lov. Och tack och lov för att alla vinterkläder inte var bortplockade. Min mössa värmde gott och alla deltagare har varit extra glada för att de utmanade sig dubbelt och tog sig ut i blasket.


Inne är det dock varmt och gott. Veckans citat på mina Indoor Running pass har varit:
”If you still look cute after your workout you haven´t worked hard enough”.
Tycker jag lyckats ganska bra med den!

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (9)]
Wednesday 2016-04-27 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
Onsdags-trissen
Hello folks!
Fryser ni i den icke-existerande vårvärmen?

Jag får nog lov att säga att just i dag, när det nöp rejält i näsan av kylan, kändes det ganska lyxigt att få köra en Indoor Running-klass. Garanterat frysfritt.
Kul är det alltid!


Men hur det än är så är ute bäst. Jag skulle verkligen ruttna om jag tvingades vara inne hela tiden. Det är väl därför jag valt som jag valt när det gäller idrott och liv antar jag.
För även om det är kyligt så är det alltid värst att stå inne och titta ut. Har man bara fått igång (kropps)maskineriet så kommer ju också värmen. Endorfinerna får man på köpet och jag tror banne mig de blir ännu fler när man delar dem med andra som t.ex på kvällens Outdoor Running-klass.

  
Om mindre än en månad öppnar förresten Eriksdals utebad.
Känns snudd på ofattbart men oj vad jag längtar. Vattentemperaturen brukar faktiskt vara bättre ute än inne och bastun är alltid en skön plats att avsluta det hela i.
Jag och härliga Lisa körde en repris på förra veckan eftersom den var så bra med först simning och sen poolrun.
Det är überlyx att kunna vara där vid lunchtid för just då är det i princip alltid massor av plats och man slipper trängas i varken duschen eller bassängen.
jag har en ny baddräkt med. Syns det? :-)

 

Och snart vänder det och vårvärmen kommer. Det är bara att hålla i och hålla ut. För vänder gör det alltid. Någon gång.


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Tuesday 2016-04-26 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk på hur du tänker
Jag tror helt ärligt på att man redan när man vaknar på morgonen i mångt och mycket kan bestämma sig för hur dagen ska bli.
Inte så du kan bestämma exakt vad som kan och ska hända utan mer hur du ska förhålla dig till det som kommer ske. Även det du inte vet om.
Nu menar jag inte stora trauman av olika slag utan vardagsgrejer. Som att kassakön är längre än du räknat med, solen skiner, chefen är sur, du får ett fint leende av någon, diskmaskinen läcker eller du blir bjuden på kaffe av en okänd.

Våra tankar styr så otroligt mycket mer än vi anar! Tänker du sura, buttra, negativa tankar är det galet svårt att vara glad.
Men tänker du snälla, trevliga och positiva tankar så är det å andra sidan galet svårt att vara sur.
Inte bara när det gäller det som sker runt omkring dig utan även hur du tänker om dig själv och ditt liv.
Man brukar säga att dit tanken går går också kraften. Så tänker du elaka tankar om t.ex en kroppsdel så kommer den kroppsdelen ganska säkert inte må bättre. Antagligen inte resten av kroppen heller.

Det här är inte längre hokuspokus eller flum flum. Vetenskapen har gått framåt enormt när det gäller just tankens kraft.
Det finns oräkneliga böcker och forskningsrapporter att ta del av.
Här är t.ex en intressant artikel. Liksom här och här.
Det finns även kurser att gå om man vill lära sig mer om olika metoder. Själv tycker jag ju att yoga och meditation är finfina grejer.

Så därför börjar jag varje morgon med att direkt yoga och meditera en liten stund. Där lägger jag liksom grunden för dagen. Där skapar jag en känsla av att (nästan) oavsett vad som händer så kommer jag att vara vänligt sinnad och det kommer att ordna sig.
Har jag extra tur som i dag när Jenny, en av mina absoluta favvo-yogainstruktörer, har ett extra 75 min yogapass på eftermiddagen som jag hinner vara med på så är min tankelycka total.
Bilden är inte från idag men känslan efter ett pass med Jenny är densamma.
Då förstår du kanske hur magiskt bra hon är. :-)


Sen tror jag i och för sig att oavsett om jag bestämt mig för att känna tacksamhet och glädje denna dag så hade det varit svårt att inte lyckas.
Förutom sol, god mat, planering och SL-flyt så har jag ännu en gång fått drilla ett av mina supergäng.


 
Vet inte hur länge de har varit ”mina” men det är länge nu. Trots att de alltid blir så trötta att de nästan inte ens orkar torka snoret.
Men minnet är som bekant bra kort ibland.
Kanske särskilt om man tänker glada tankar om svettiga händelser för då kommer man ju bara ihåg den goa känslan som endorfinerna alltid ger.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Monday 2016-04-25 17:50
Author: Ingmarie Nilsson
Den alltid rosa magneten
Våren må både tveka och dröja men den är här.

Ett av de säkraste tecknen är körsbärsträden i Kungsan.
Vackert så man blir tårögd och jag tycker det är supercoolt att folk mer eller mindre vallfärdar dit för att uppleva det hela. Det är alltid knökat med folk som kollar, luktar, fotar, umgås och bara är.
År efter år efter år efter år.

Jag med.

Fast nu har jag ju det så turligt att jag inte behöver vallfärda dit utan kan göra ett snabbstopp på (jobb)vägen.
Det är en av fördelarna när ens jobb innebär att man ”måste” springa genom stan. Enda nackdelen är väl egentligen att man inte är direkt ensam på trottoarerna...



Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-04-24 21:07
Author: Ingmarie Nilsson
Kurs-söndag
Gå upp snortidigt är inte min grej, särskilt inte en söndag, men vissa grejer är värda att offra sig för och snöra på löpskorna innan solen är uppe.

Alpha-Plus ordnade nämligen en föreläsning om Idrottsnutrition och epigenitik med föreläsaren Dr. Robert A. Rakowski.
Första delen (största delen om idrottsnutritionen i går) missade jag men dagens om generna har jag slukat.


Och ja, det var minst lika intressant som det låter.
Att sammanfatta en hel dag, som lätt hade kunnat få vara en vecka, är snudd på omöjligt.
Mycket kortfattat handlade det om hur lite våra gener egentligen betyder och om hur stor påverkan vi själva kan göra på dem. Åt alla håll.
Egentligen är det bara 10% av alla sjukdomar som är direkt genetiska. Resten är livsstilsrelaterat.
Och även de där 10% kan du till stor del göra något åt enl. den forskning som finns.
Your DNA is not your destiny”.
Även om vi har en gen för ex. diabetes så kan vi påverka den genom vår livsstil.

De sammanfattande råden för ett friskt och hälsosamt liv enl. Dr. Rakowski är:

Eat right.
Drink right.
Think right.
Move right.
Sleep right.
Poop right.
Talk right.
Många av de där grejerna är till viss del individuella men det allra mesta funkar för alla.
Sen gäller det förstås att förstå på riktigt vad de där punkterna betyder. :-)


Vi fick alla även en första glimt av Peter Wilhelmssons nya bok ”Snabbare, starkare, friskare.
Om du gillar konditionsträning så är den här ett måste. Jag vet för jag har haft äran att få vara med på en liten hörna i jobbet med den.
Du beställer den enkelt här. (Maila dem. 20% rabatt t.o.m den 23/6 så passa på!)

  
På tal om Mighty Sports så blev vi bjudna på deras nya smarriga proteinbars.
Tror jag gillar Power Bite bäst. :-)


Det bra med tidig start är att det blev tid efteråt för ett bra sim- och poolrunpass.
I slutet av helgdagarna är Eriksdalsbadet (oftast) ganska glesbesökt så det var gott om plats för mig och mitt super-sällskap Ulrika.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2016-04-23 19:57
Author: Ingmarie Nilsson
Några saker jag tror på
Jag tror på pulsering. Är det hårt så är det hårt och är det lugnt så är det lugnt. Nästan oavsett vad det gäller. Sen är ju det där med ”hårt” och ”lugnt” förstås väldigt individuellt.
Jag tror även att det är i vilan och stillheten insikter, kreativitet och kunskap föds och gror. Rusar man hela tiden på hinner man ju liksom aldrig varken känna efter eller fundera på vart man är på väg.
Ja det är så jag tänker i alla fall.
Yin & Yang.

I går blev det därför två yogapass och ett simpass.
Lugnt och fint. Simningen gjorde jag i min egen ensamhet men helt efter coachens program.
På yogan parkerade jag mig bara på mattan och lät mig ledas. Oerhört skönt att slippa fundera eller tänka på nästa steg så som min vardag annars oftast alltid är.
Faktum är att jag nästan inte pratade på hela dagen!

I dag blev det svettigare och tuffare men ska jag vara ärlig så kan jag ”sejfa” ganska mycket även på mina hårda pass. Hårt behöver liksom inte betyda max.
Sen hade det ändå inte hjälpt om jag hade maxat för mitt fina löpsällskap Karin är snabbare än mig även om jag har en superdag och hon en intesuperdag.
Men även en traktor och en Porsche kan köra ihop! Jag jagade och hon jagades. :-)

 
Och jag tror på glädje!
Av Sprada blir man garanterat glad! Just i dag verkade det dock bara vara änderna och jag som fattat det…

 

Jag tror också på variation. Därför kör jag även annan träning. Som t.ex. styrka. Tack och lov har jag allt sånt på ena jobbet och jag älskar verkligen att härja runt där bland alla grejer och trötta ut kroppens alla muskler. I dag var det dessutom så turligt att det fanns ett Hot Mojo yoga-pass som tajmade perfekt!


Varje dag väljer jag också att tro på tacksamhet. Och ödmjukhet.
Inför mig själv, min omgivning och livet.


Om jag har rätt eller inte i det jag, och du, tror på spelar egentligen ingen roll. Åtminstone inte så länge det känns rätt i mage och hjärta och inte skadar någon eller något.

Vad tror du på?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-22 10:40
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Being negative only makes a difficult journey more difficult.
You may be given a cactus, but you don´t have to sit on it.
/Okänd

[Comments]
Thursday 2016-04-21 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Tough Thursday
Under ganska många veckor framöver kommer (förhoppningsvis) mina torsdagar se ut som i dag.

Den börjar med morgonyoga, frukost och sittastilla-jobb. (Läs skrivjobb av olika slag.)
Men sen är det inte mycket mer rumpsittar-nötande.

In till stan med (som alltid) hjälp av cykel, tuben och benen för coachpass nummer ett. Intervaller med ett glatt gäng där det gäller att ha snabbskorna på fossingarna.


Hem. Fixa mat och matlåda. Och äta förstås.
In till stan igen på samma vis som innan för ett coachpass av ett annat gäng. Inget hårt men benen ska vevas igång oavsett. Passade på att ta ett par andra skor. Så snabbskorna fick vila lite till senare.


Tillbaks till söder. Ena jackan byttes till en annan.


Tio minuter till godo innan det är dax för att köra en Indoor Running intervall klasshemmagymet.
Det är däremot hårt. Egenpåhittade pyramidintervaller med knorr. (= En backe mitt i alltihop.)
Garanterat svettrikligt!

  
Här någonstans hade det väl kunnat räcka egentligen men när jag nu ändå är på gymet så passar jag på att köra ett bra styrkepass också. Det är ingen garanti för ett skadefritt (löpar)liv men däremot vet jag att om jag inte gör det så kommer kroppen förr eller senare protestera på något vis.
För det är viktigt med styrketräning om du frågar mig. Dessutom är det ju bra även för övriga livet tänker jag. För att inte tala om hur kul det är!



Allt det här är helt självvalt och jag längtar redan till nästa Tough Thursday.
För att jag kan, vill och får.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-04-20 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Temperaturväxlingarna
Vi männsikoknytt har många unika förmågor i jämförelse med andra levande varelser. Liksom vi inte har vissa förmågor som andra har.
Om vi t.ex. blev helt lämnade i naturen utan några som helst hjälpmedel skulle vi ganska säkert snart duka under medan de flesta andra djur klarar det galant hela sitt liv.
Å andra sidan har vi människor t.ex förmågan att kunna tänka abstrakt och att anpassa oss till olika temperaturer.

Ju mer jag tänker på det där med kroppens förmåga till temperaturväxling ju häftigare tycker jag det är. Vilken grej liksom. En inbyggd termostat!

I dag svettades jag först så kläderna droppade när jag höll i ett Indoor Runningpass. (Ja det kan verka lite tokigt att kuta inomhus nu men hellre det än att sitta still på en kontorsstol. Klassen finns, jag gillar det och har förmånen att få göra det som jobb. Inte mycket att tveka på liksom.)

Några timmar senare efter ett sim- och poolrunpass tillsammans med härliga Lisa så frös jag så tänderna skallrade. Men det gäller att jag ligger i och övar, övar, övar nu om det ska bli någon vettig simmare av mig. Dessutom vill jag ju inte skämmas inför coachen. Det är en sak om jag övat och ändå inte kan. En helt annan om jag inte kan för att jag varit för lat för att öva.


Frysandet satt hårt i så när jag tog mig hemifrån senare (igen) för att köra kvällens Outdoor Runningpass hade jag rena vintermunderingen på!
Om det var därför jag fick många blickar, eller om det var för att jag var så färgglad, låter jag vara osagt.
Varm blev jag i alla fall, så några lager åkte av, och kul hade vi jag och min partner in crime Pär, när vi drillade ett glatt gäng i en av Söders fina parker.

  
Innan jag kommit hem var jag kall som en isbit igen och det krävdes både varm dusch, kokhett te, raggsockar och filt för att tina upp.

Var är det där svenska lagom när man behöver det som mest?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-04-19 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
April april
Man får ju säga vad man vill om årets aprilväder men det lever då verkligen upp till sin egen myt om att vara ombytligt.

Det är inte helt enkelt att klä sig till (ute)jobben när man ena stunden vill vara helt barbent, barhuvad, vantlös och ha max en t-shirt på överkroppen (ja och en bh förstås) för att nästa vilja ha både regnjacka, långbrallor, vantar och mössa.
Min transportrygga är ganska knökad av diverse vädersurvival-kit.

Men våren är här och jag är otroligt glad att jag valt att lägga mycket krut på just utejobben ett tag fram över.
I min värld är det über-lyx att få betalt för att kuta även när det är växelväder och tiden är för knapp för att stanna och lukta på blommorna.


Det är faktiskt så über-lyxigt att jag ibland undrar om jag bara drömmer. Men i så fall undrar jag även vem det är som sliter ut alla mina skor och gör att tvättkorgen alltid är full…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-04-18 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Med coach
Simning är en underbar idrott men lurig som attan.
Underhåller man den inte så är den mer eller mindre förlorad.
Åtminstone om man som jag inte till fullo riktigt fått till varken tekniken eller flytet.

De simpass jag gjort de senaste 4-5 månaderna är lätträknade och varje pass har mest känts som ett evigt kämpande och hur oskoj som helst.
Men eftersom jag verkligen vill kunna simma bra så är det bara att ta tag i det ordentligt (igen) och se till att få ordning på det hela en gång för alla. Simning är en av de grejer som är väldigt svårt att lära sig utan hjälp om man vill få till en bra teknik.

Nu är det då så himla turligt att en av mina kollegor är en extremt välmeriterad multisportare och förutom löp-och cykelcoach är han även simcoach.
Plus att Nicholas är en rackare på swimrun, som ju är ett moment i sig, så valet att fråga honom om hjälp var liksom både lätt och självklart. Dessutom vet jag sen innan att han är otroligt pedagogisk, lugn och metodisk.


Simning är svårt för mig och har varit hela tiden även om det varit små (flyt)ljusglimtar emellanåt.. Simning är så totalt olikt löpning att det är som att jämföra en blå Volvo med ett blått munspel . Enda likheten är att de har samma färg. Enda likheten mellan simning och löpning, som jag ser det, är att man måste andas.

Och äntligen var det skoj igen!
Inte en enda gång kände jag att jag var så kass som jag vet att jag egentligen är helt enkelt för att Nicholas lyfte fram det som trots allt var lite bra och korrigerade det som var mindre bra.

I en timme övade jag flytläge, armsträckningar, rotationer, benspark och tryck. Sen gick brandlarmet och vi fick rusa ut! Jo, på riktigt! Och om du inte vet kan jag berätta att det är ganska kallt att i blöta kläder vara ute i några ynka plusgrader.
Tack och lov var det falskt larm så jag kunde värma upp mig i bastun när vi blev insläppta igen.

Så nu ska det nötas, nötas och nötas. Jag vill ju inte göra min supercoach besviken eller slänga pengarna i sjön (!) och ffa vill jag kunna simma så där lätt och ledigt som det kan se ut en gång för alla. Gärna snabbt också.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-04-17 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
En liten klurighet att fundera på
Det är mycket jag inte begriper här i livet och det här är en grej.

Hur kan det komma sig att jag månad efter månad i USA har känt mig smidig och spänstig som en färsk gummisnodd utan en tillstymmelse till varken stelhet eller ömma fötter bara behöver några ynka dagar i 08a land innan kroppen blivit stel, kantig och fossingarna gnäller?

Inte så att det är någon ”fara” men kroppen markerar liksom. Den är inte lika tillfreds med tillvaron helt enkelt.

Jag springer och tränar inte mer än jag gjorde där. Snarare tvärtom. Är det det som är felet?

Är det något i den amerikanska maten/jorden som gör att kroppen mår bättre? Jag vet t.ex att de har mer selen i sin mark men jag tar extra här hemma så det borde inte vara det.

Är det alla bagels?

Att höghöjden får mig att må bra vet jag (även om jag inte kan förklara varför) men faktum är att jag mår bra även på sealevel i det landet.

Och nej, det har inte att göra med om jag jobbar eller ej för i så fall skulle det räcka med att åka till Borås och bo på hotell. ;-)
Dessutom har jag ju jobbat även over there.

Värmen hjälper, det vet jag ju, men det är inte alltid 20 plus ens i Californien.

Asfalten/stenplattorna och alla tvära start och stopp i coachjobbet här spelar säkert roll men jag tror inte det är hela förklaringen. Kanske det helt enkelt inte finns någon förklaring. Eller kanske det är så enkelt att jag mår extra bra i både kropp och själ så fort jag hamnar i det där toklandet? (Undantag Kansas...)

Nu låter det som att jag mår skit här men det gör jag verkligen inte.
Det är mer en fråga om grader på min må-bra-skala som allt som oftast är på topp-poäng nu för tiden.
Jag tycker mest det är är fascinerande att det kan bli så här och det vore väldans intressant att fatta varför.

Hur som helst så blev det ett bra långpass i dag.
Det började med dubbla jackor, vantar, blygrå himmel och regn och slutade med en jacka, inga vantar, några små molntussar på en blå himmel och sol.


 
Liksom yogan är löpningen en av de finaste gåvor jag fått här i livet och jag har lärt mig att den aldrig går att ta för given.
Men tvärtemot yogans trygga och stabila grund är löpningen mer skör och ostabil. Vill inte kroppen så går det liksom inte oavsett vad man gör.
Så även om det går långsamt och benen är trötta som i dag är jag tacksam som fasen för att jag kan och får.


Tackade och belönade mig själv med ett härligt yogapass i värmesalen. Det är mjumma för hela mig så just nu är jag i alla fall som en halvfärsk gummisnodd. :-)

Så berätta! Har du någon plats på jorden du känner att din kropp och själ mår extra bra av att vara?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-04-16 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Det blev ett annat party
Jag må ha missat ett Österlenparty med knorr men 08a land kan minsann också bjuda på fest!

Det enda jag möjligtvis kan gnälla över är kanske att vädret varit en smula för svalt för min smak men turligt nog har jag fått en supernajs mössa från bästa klubben. Hade ju faktiskt varit förskräckligt synd att inte få använda den på många månader.


Av de lopp som fanns valde jag Kvarnloppet av flera anledningar.

En är att det är ett ”gediget gammalt lopp” med bra rykte men som jag aldrig kutat. Efteranmälningsavgiften var dessutom bara 200 kr. vilket är precis lagom tycker jag.
Banan (två varv på en 5 km runda) var väl inte varken den vackraste eller roligaste jag kutat men allt var otroligt välorganiserat och jag träffade en hel bunt med härliga löparkompisar!
Hade bra flyt och mycket ork! Sen att benen inte rör sig snabbare är en annan sak. Höghöjdsträning är (~troligtvis) bra grejer men den begränsar även fartträningen.

Skit detsamma. Jag är nöjd och tacksam som attan!

 
En annan anledning är att alldeles i närheten bor allra bästa Karin som jag nästan längtat ihjäl mig efter.
Nu var hon så snäll att hon efter racet bjöd på både sitt härliga sällskap och fantastiskt god (vego)mat.
Så god att inte ens en smula blev kvar. :-O


  
Vi har båda hunnit bli lite äldre sen vi sågs sist och sånt ska ju firas.
Min present till Karin är inte så mycket att orda om men den jag fick av henne var så fin och bra att jag nära på trillade av stolen!

Gosh!

Tur jag har några år på mig att klura ut en lika fin tills hon fyller det nya 30.


 
På hemvägen passade jag på att köra ett bra pass på ”mitt” hemmahak.
Det ser inte mycket ut från utsidan men insidan. O la laaaaa!! Måste vara ett av de finaste, bästa, coolaste, största och nyaste gym som finns i vårt land just nu!
I looooove it!


Helt ärligt, jag måste vara en av universums mest lyckligt lottade människoknytt alla kategorier.
tack för i dag alla och allt som varit med på ett eller annat vis.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-04-15 19:17
Author: Ingmarie Nilsson
Huvudet under armen. Eller i alla fall på fel plats.
Just nu skulle jag ha befunnit mig på hotell i Kristianstad, laddat för fina Österlen trail (som jag kutade förra året) och sett fram emot att få träffa bl.a Anna, Fredrik och Thomas. Men så är det alltså inte. Klant-Nilsson sitter i stället kvar i 08a land.

På något vis hade jag lyckats boka tåg till fel dag och det var rena turen jag kom på det. Ringde nämligen SJ i går för att ändra till en lite senare restid men se det gick ju inte för dagen var fel och dessutom vara alla andra tåg fulla. Att boka om dagarna skulle ha kostat en (i min värld) halv förmögenhet så det var bara att avboka allt ihop. (Tack och lov var den ombokningsbar och hotellet avbokningsbart.)

Det här har faktiskt aldrig hänt mig förut men jag tror jag vet hur det gick till denna gången.
SJ har en ny sida och den gör att även om man klickar i att man vill resa ex fredag så kommer torsdag eller lördag fram.
(Jag har påtalat felet och de ”jobbar med det”.)
När jag bokade denna biljett var jag inte tillräckligt uppmärksam antar jag och så blev det så där tokigt.

Hå hå ja ja.
Det svors mycket i vår lya i går kväll kan jag berätta. Hade vi haft skorsten hade det säkerligen rykt ur den.

Men nu är det som det är och kanske det var lika bra så?
Tänk om jag gått upp i snorottan, hoppat på tåget och det uppdagades söder om Södertälje! Det hade varit väldigt oskoj. Troligtvis hade det blivit väldigt dyrt också.

Och efter en galen vecka med minst två löppass/dag i någon slags intervallform så kanske 21-22 km i terräng (troligtvis dessutom regnblöt sådan) inte hade varit en toppenidé trots allt.
Jag är ju numera ganska bra på att acceptera och tänka om så jag har hittat ett annat, kortare, lopp här i 08a land som jag troligtvis kommer kuta. Förvisso ska jag då också helst kuta lite snabbare, vilket kroppen och knoppen inte verkar så inställd på, men bra träning blir det hur som helst.
Har jag tur träffar jag andra fina vänner i stället.

Livet tar sin tvära kurvor ibland och det är bara att hålla i hatten och hänga med så gott det går. En sån här grej är ju egentligen bara en fjantbagatell och har ingen som helst betydelse i det stora hela.
Jag försöker att alltid hitta de ljusglimtar som ändå finns för de finns!
Plötsligt fick jag ju en ”extra” dag som jag har använt till dubbla yogapass och ett poolrun-pass.
Kärlek!

Ju mer jag yogar ju mer undrar jag hur man kan leva utan den?

Som ett stort stabilt berg, eller ett träd med gigantiska rötter, så finns den kvar oavsett vad som händer runt omkring.
För mig är det en av de största gåvor jag fått i livet...


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-04-14 22:39
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Undret är inte att flyga i luften eller gå på vattnet utan att vandra på jorden.
/Okänd

[Comments]
Wednesday 2016-04-13 20:57
Author: Ingmarie Nilsson
Behöver nog lära mig klockan igen
Kom till dagens första jobbplats i precis lagom tid men tyckte det var något ”konstigt”. Ovanligt lugnt och ingen som hade börjat förbereda sig för min Indoor Runningklass kl. 11.15 vilket det alltid är annars. Det var liksom helt tomt överallt.

Gick på toa och kollade snabbt på klockan. 9.50 stod den på. Tänkte att det där var ju märkligt. Hade den ställt om sig helt plötsligt? Kollade telefonen. Samma där. Kollade väggklockorna. Same same. Då fattade jag att jag helt enkelt var en timme för tidigt på plats.
Hur kunde jag se och tänka så galet?

Ja jösses. Men hellre det än tvärtom! Och tack och lov finns det ju superroliga grejer att roa sig med där. :-)


Till nästa klass kom jag dock i helt rätt tid så kanske jag inte behöver vara orolig.
Stort glatt gäng som körde backintervaller så asfalten nästan glödde!


Kram från Ingmarie.

P.s. Till ”Intresseklubben antecknar”: Nu kan jag nog säga att jag är helt tillbaks i hjulspåren för lyan är nystädad. ;-) D.s
[Comments]
Tuesday 2016-04-12 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Med rask fart
Nästan lite läskigt hur snabbt man trillar in i de gamla vanliga hjulspåren igen trots tre månader på andra spår.

Matlådor lagas, tvätten tvättas och SL-kort + badkort har inhandlats.


Både Coop och Ica har besökts och första groddsatsen har hunnit bli klar.
Mums!

 
Jag har även hunnit med flera jobbmöten och ett besök hos Guru-Danne.
Inte för att det är några fel på mig (inga reparerbara i alla fall) utan mer för att jag vill förebygga och se till att kropp och knopp är i balans så jag kan tuffa på så länge som möjligt. Inte för att ens Danne kan ge 100% garanti för evig ungdom men man får göra det man kan för att det ska bli så bra som möjligt tänker jag.
Dessutom blir man ju så galet glad och pepp av att träffa den där mannen! (Och nej, jag är inte sponsrad där heller.)


Alla mina jobb har gjorts minst en gång redan och dagar som dessa är jag verkligen tacksam över att ha det som jag har det. För tänk vilket privilegium att få kuta intervaller i vårsolen tillsammans med ett glatt gäng och en fin kollega.

  
Det enda jag ännu inte har gjort är att städa men av någon anledning så känns det liksom inte så bråttom att komma in i det hjulspåret…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]