Latest weblogs at NNM (20 entries)

Monday 2014-09-22 19:16
Author: Ingmarie Nilsson
Världens bästa måndag
Jo jag tror faktiskt det varit det i dag!
På riktigt!
Åtminstone detta året. :-)

För hör (läs) här:

Poolrunintervaller med grabbarna och mycket (löpar)snack i pauserna.
Fredda har varit i La France och kutat ett 87 (eller om det var 89…) km. traillopp. Och han haltade inte ens! Roger har kört ännu ett racerlopp mot sin väg till NY maran.
Tuffa grabbar jag har som sparring med andra ord och det är goa grejer det!


Benet var si så där men när jag efter de där intervallerna hade simmat en stund och kravlade mig upp kändes det nästan ingenting!


  
Förvisso har det varit ruskväder mest hela dagen men när jag kom ut från ännu ett 90 min Hot Mojo pass (med betoning på Hot) så var det nära på att jag kunde se solen.
Och benet kändes verkligen ingenting.
Värme verkar vara da grej helt enkelt


Men det bästa i dag är att läkaren ringde om röntgensvaret.
Inga frakturer och diskbråcket är inte värre än vanligt.

Jihaaaa!

Vad som orsakade vurpan lär jag aldrig få veta, jag kollade ju faktiskt inte om där var något hål i asfalten, men (nerv)smärtan nu beror sannolikt på att höften/skinkan fortfarande är svullet och klämmer någon nerv.

Kanske det är en av de där oförklarliga sakerna som har hänt mig flera gånger förr?
(Jag har faktiskt en alldeles egen liten "svart bok" med alla de mystiska "åkommor" jag haft som ingen kan förklara och som oftast sen försvinner nästan lika fort som de kommer...)
Kroppen kanske begriper något jag inte begriper och tvärnitar för att jag ska förstå.
Du som varit med här ett tag minns kanske t.ex. den där gången innan NY-maran? När underbenet helt utan någon som helst förklaring svullnar och gjorde så ont att jag inte ens kunde stå på det.
Tre olika läkare sa tre olika diagnoser. Jag fick t.o.m antibiotika för en av dem trodde det var rosfeber. (Vilket det alltså inte var.)
Den enda som kunde fixa mig var Guru-Danne.
Men ingen vet fortfarande vad det var och någon mara blev det inte heller.

Så nu blir det mycket jobb för både naprapat- Mats och Guru-Danne för nu vill jag bli bra!
Fort som fasen.
Om det här hände för att kroppen inte tycker jag ska kuta LL så lovar jag att lyssna.
Det kommer fler lopp och andra utmaningar.

Tjingeling!

[Comments (2)]
Sunday 2014-09-21 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Bellman, svett & magneter
Väderförståsigpåarna lovade regn så då gällde det att suga ut det gottiga från solen in i det sista.
Och röra på kroppen så mycket som det klarar av just nu.

På Långholmen finns ett übergulligt litet café som heter Bellman cafét. Eller egentligen Stora Henriksviks café men eftersom där är ett Bellamnmuseum också så blir det just Bellmancafét.
Dit cyklade jag och hjärtat i går eftermiddag för att träffa Ulrika, sötaste lilla Vendela och vännerna Gylle och Ann.

Det där stället är en oas!
Är du i 08a land är det nästan ett måste att åka dit.
Gott kaffe också. Eller fruktmust om man så vill.
Plus mackor, kakor, soppa, glass, bullar, pajer och äppelkaka.
Men där kan jag inte säga riktigt hur det smakade för jag kan ju inte testa allt.
I alla fall inte på en och samma gång.
Men ingen av oss klagade på våra olika val.


 


  
Vägen dit har jag kutat oräkneliga gånger och den är fin även från cykelsadeln.

  

Här har jag också varit en sväng.


Inte riktigt lika varken roligt eller mysigt men himla bra att de har öppet en lördag. På tisdag hoppas jag veta vad det visar.
Det jobbigaste just nu är egentligen inte att jag har ont. Det är att inte riktigt veta varför och vad det är som spökar.

Jag tror mer och mer på att det ”bara” är en nerv i kläm. (Förutom den inflammerade höften.)
För egentligen har jag inte riktigt ”ont-ont” i benet längre. Inte så farligt i alla fall.
Det är mer att helt plötsligt kommer det en ilande smärta och/eller att jag liksom inte får benet med mig.
Om du tänker dig nackspärr men i benet. Så länge du har huvudet i ”rätt” läge så är det liksom ok men gör du ”fel” rörelse så kan det göra djävulskt ont.

Ja typ så.

När jag cyklar känner jag inget.
Vid vattenlöpning känner jag heller ibland ingenting men så helt plötsligt är det som om någon sticker en kniv i benet. Inte för att jag vet hur det känns men jag kan ju ana.
I vattnet händer det ju inte heller så mycket när benet vägrar lyda.
Alltid något positivt...

Simmat har jag också gjort men där sa axeln ifrån efter ett tag. Den gör nämligen mer ”ont-ont”.

Hot Mojo verkar dock vara grymt bra.
Jag hade missat att det var 90 min. i stället för de vanliga 55 när jag var där sist. Sådana missar gillar jag!
Det är verkligen något med värmen. Plötsligt funkar hela kroppen utan att ens gnälla.
Det kan ju ev. bero på att när jag gör fysiska utmaningar i 42 graders värme med hög luftfuktighet så har jag fullt sjå med att bara andas ordentligt. Och inte halka i svetten

 
Gymet funkar också hyfsat. Har t.o.m kört ett crosstrainingpass nu i kväll.
Lycka för mig även om jag fick ”fuska” lite genom att hitta på egna övningar när coachens inte funkade.
Men man gör det man kan och jag blev både trött och svettig och då är jag också väldans nöjd.


Och minsann hade väderförståsigpåarna rätt.
Plötsligt blev det väldans blött, kallt, mörkt och väldigt mycket höst.

Det lär bli många besök i gymets Hot sal framöver.

Fokus är framåt och på att bli springbar fortare än kvickt!

Tjingeling från 08a land.
[Comments]
Saturday 2014-09-20 20:12
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det du jagar, glider undan.
/Tomas Andersson Wij


[Comments]
Friday 2014-09-19 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Livets berg- och dalbana
När allt rullar på friktionsfritt så är det så otroligt enkelt att ta saker och ting för givna.
Att tro att det alltid kommer vara så där bra för evigt, att livet alltid kommer att leka och att man liksom har hittat ”receptet” till hur man får allt att fungera och flyta på utan missöden.
Spelar ingen roll om det gäller jobb, träning, boende, familj, vänner eller hälsan.

I alla fall funkar jag så.
Jag måste påminna mig själv gång på gång att stanna upp och verkligen uppskatta allt det jag har och gör för annars hamnar jag i den där ”fällan”.

För sen plötsligt händer en grej som gör att livet tappar riktning och oftast drar det med sig både en och två och fem andra grejer av bara farten.
Ibland är det bra grejer. Ibland mindre bra.
Det enda man vet är att det förr eller senare händer.

Jag inbillar mig att det är så där livet är. Som en berg- och dalbana. Vissa åker både högre och lägre beroende på vilken bana man väljer.
Väljer man den "säkra barnbanan” blir dipsen inte så hårda men å andra sidan blir inte topparna så höga heller.

Jag är definitivt den som åker den där med stora svängar, många loops, mörka tunnlar, soliga höjder och branta backar.
Då blir det ibland också lite extra kämpigt när man är på botten och ska upp igen. I alla fall om man tappat farten.
Men upp kommer jag igen.
Det har jag åtminstone alltid gjort hittills.

Och hur eländigt allt än kan verka så finns det alltid minst en bra grej i livet och något litet ljus.
Det är de man ska fästa blicken på och hålla fast vid.
Tills man hittat det där ”receptet” igen, livet åker räkmacka och man åter är uppe på toppen. :-)

 
[Comments (2)]
Thursday 2014-09-18 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Skapar solsken
Om det är något jag är bra på, förutom att träna, så är det att hitta på saker jag mår bra av och blir glad av.
När jag tänker efter så är det ju det jag gör mest varje dag helt enkelt för jag tror det är det som är meningen med livet.
(Undantag städdagar för de har jag ännu inte lyckats göra särskilt lustfyllda.)

Så även om jag inte kan göra en del av det jag gillar så finns det massor av andra saker.
Som att träffa Ulrika och (nästan) helt nya jordbon Vendela.
Den lilla tösen är söt så jag dog sötdöden direkt och att umgås med Ulrika är som att få en stor injektion av både klokskap och energi.



Jag gillar egentligen inte att gå, tycker det är tråkigt, men med sällskap kan det vara riktigt trevligt.
Solen sken, vattnet glittrade och en del av båtarna hade fortfarande fullt med grönskande växter på däcken och jag gick utan smärta.
Det tar sig!


 
Extra plus denna dag är att jag fått svettas!
Ja jag vet att det kan verka en smula märkligt att det är en så höjdargrej men en dag utan svett är hemskt i min värld.
Jag känner mig liksom inte ren även om jag duschar 28 gånger.
"Smutsen" sitter kvar inuti.
Fyra dagar utan att svettas gör att jag känner mig instängd i min egen kropp.
Så därför var jag på ett Hot mojo-pass och det funkade hyfsat bra. Man gör ju liksom det man kan oavsett om man drösat i asfalten eller ej.

Dessutom var det tydligen ovanligt varmt.
Typ över 40 grader.
Tror bara det var jag som inte gnällde...
[Comments (5)]
Wednesday 2014-09-17 19:05
Author: Ingmarie Nilsson
Orkar inte mer
För det allra mesta är jag en glad, stark, positiv och energisk tjej.
Det är inget jag ”hittar på” eller ens behöver anstränga mig för att vara.
Jag bara är sån.

Men visst har även jag mina svackor.
Visst blir även jag ledsen, besviken, arg, frustrerad och rädd.
Visst kan även jag känna mig som en ensam och skör liten, liten skruttplutt utan någon som helst gnutta mod eller positivt tänk.

Som nu.

Att trilla i backen under en löpintervall är egentligen ingen stor grej, jag vet det, men ibland tror jag att man ändå måste få tillåta sig att tycka de ”små” sakerna är ganska stora och sorgsna.

Jag har ont.
Jag kan inte röra mig som jag vill.
Jag blir rädd när jag tänker på scenariot om igen.
Jag kan inte jobba som jag vill.
Jag missar en resa till Högbo brukshotell (och ett jobb) som jag så länge velat åka till. Surt som osötad rödvinbärssylt!
Jag väntar på ännu fler undersökningar och kommer inte veta svaret förrän om en dryg vecka. Sånt gör mig orolig för jag vill veta vad det är jag har att deala med.

I dag var jag nämligen hos ännu en läkare (second opinion eftersom den första inte ens kände på min rygg och mitt ben) som genast diagnosticerade en inflammerad höft p.g.a smällen.
Nästa steg är en MR för att se hur ryggen egentligen mår.

Nu är det dock så bra och väl att jag har fantastiska ”livlinor” jag kan prata med, lipa en skvätt inför och sen få kloka uppmuntrande, konkreta och konstruktiva ord från.
En löpar- och cykelvän sa bl.a att drösa i backen under löpning är mycket värre än under cykling.
Cyklingen ger förvisso gräsliga skrapsår men man glider mer. Löpandes faller man tungt och får skrapsår.
Det hjälpte faktiskt att höra för plötsligt kände jag mig inte fullt så klen och mesig trots allt.

Efter det bestämde jag mig.

Tre dygn med självömkan får banne mig räcka.

Dax att spotta i nävarna, skapa nytt fokus, sträva efter att bli hel och frisk fort som fasen och sluta gnälla så förbenat.
Helt enkelt acceptera läget och göra något åt det.
Gör inte jag det så gör ingen det och då kommer det inte hända ett smack.

Så jag har bl.a börjat bomba min kropp med extra bra grejer.
Som t.ex. Arnica, Mighty N´Zyme och koncentrerad Gurkmeja. (Det sistnämnda både i form av egen ”pasta” och i kapslar.)


Och jag har rehabtränat det jag kunnat och vips blev jag både piggare och gladare.

Dessutom så är det ju faktiskt som så att blommorna blommar fortfarande, solen skiner på dagarna, såren läker på armar, händer och knän och jag kan gå både barbent och med tofflor.


  
Det kommer gå över det här också för du vet ju vad jag brukar säga:
Inget varar för evigt. Inte ens eländet.
[Comments (4)]
Tuesday 2014-09-16 19:02
Author: Ingmarie Nilsson
Sakta framåt
Det händer inte så mycket här nu kan jag berätta.
Eller jo det gör det säkert men inte i min lilla värld.

Kroppen kämpar på för att läkas och jag kämpar på för att härda ut.

Jag vet att det (ännu) inte är någon fara varken med det ena eller det andra när det gäller kondition och styrka, och jag vet att jag inte kommer dö av några dagars (ofrivillig) vila, men ibland är känslan bara helt enkelt starkare än förnuftet.
Det här är en utmaning för mig men jag tar den som en vuxen kvinna.

En dag i taget och ett andetag åt gången.

Jag mediterar kraftfullt mantra för att finna kraft och ro.
Och jag tänker snälla tankar till alla ömma kroppsdelar för dit tanken går dit går också kraften tänker jag.
Så då gäller det att tänka varma, mjuka och vänliga tankar för annars kan det bli helt tokigt.
Tack och lov att jag bor som jag gör så jag kan få extra kraft från alla träden.


Och för att bli påmind om att livet inte alltid är så enkelt men att det ändå kan bli bra så kom senaste RW på posten i dag.
Och fastän det är jag som skrivit artikeln om Jenny (sid. 62-65) så blir jag lika gripen varje gång.

Don´t miss it!
Det är en oerhört gripande story hon har att berätta...
Så spring genast iväg till brevlådan, bibblan, tidningskiosken eller var du nu har din närmaste tidning.

 
Take care out there!

[Comments (5)]
Monday 2014-09-15 19:29
Author: Ingmarie Nilsson
Dagen efter
Optimist som jag är tror jag fortfarande på mirakel trots att jag nästan inte kan gå ordentligt.
Dessutom är höger axel helt kass men röntgen visade tack och lov ingen fraktur.
"Bara" en inre blödning och nerver i kläm.
Bästa naprapat-Mats har rätat ut det som går att räta ut i min arma lekamen och pysslat om min sneda och ledbrutna kropp på bästa vis. Ryggen ska dubbelkollas inom kort så vi vet vad vi har att deala med.

När det händer olyckor som i går kan jag vara blixtsnabb på att genast måla fan på väggen och tro att livet är slut.
Eller i alla fall att det planerade loppet är det.

Det känns som det har gått troll i det där Lidingöloppet.
De senaste tre åren har jag nämligen haft finflyt i träningen fram till ca. 2 veckor före start men sen har något hänt.
Förra året hoppade tårna ur led. Året innan strejkade en muskel.

Funderar på vad det är universum vill säga mig men kommer banne mig inte på svaret.
Tycker jag levt hyfsat balanserat på alla sätt och vis men ändå blev det stopp även i år.

Kanske bara det är ännu en test jag ska igenom för sånt är livet. Vi prövas hela tiden om och om igen men kommer vi igenom de där små och stora hindren så blir vi starkare och tuffare och förhoppningsvis även ödmjukare och klokare.
Ja så väljer i alla fall jag att se det.

Denna dagen kunde ha slutat som en sån jag helst bara vill glömma men livet vill mig ändå gott.
För förutom den stora fina solen på himlen så har 08a land haft finbesök av allra bästa Jona från Skåneland.

Hittade henne i solen såklart!
Hittade henne i solen såklart!

En livs levande solstråle som frikostigt delar med sig av både sin klokskap och vänskap till mig.
Om en inte jättelång framtid kommer även du kunna läsa om denna kvinna i den där braiga tidningen du vet.



Jag behövde verkligen den där stunden. Känner att jag fortfarande är i någon slags skum chock och är helt slut i både kropp och knopp.
Dels för att det hände så snabbt och oförberett och dels för att jag tänker på hur illa det verkligen kunde ha gått.

Och jag tror Jona märkte det, att jag var lite off i skallen, för det finns nog ingen jag känner som är bättre än hon på att känna in och liksom ge energi dit det behövs.
Tack!

Lite ”piggade” det också upp att hon, för en dryg vecka sedan, också vurpat men redan är fit for fight igen och såren så gott som helt läkta.

Mitt till vänster. Hennes till höger.
Mitt till vänster. Hennes till höger.

Så låt oss hoppas på det bästa.
Snabb läkning, snabb återhämtning och ny energi.
Och att jag finner kraft & tålamod nog att härda ut.
[Comments (4)]
Sunday 2014-09-14 17:31
Author: Ingmarie Nilsson
Platt fall
Jag hade tänkt att jag skulle skriva dagens inlägg medan jag satt utmattad i soffan efter en tuff tränings-söndag.
Med en sån där skön trötthetskänsla du vet.
Och jag hade tänkt det skulle bli ett käckt och glatt sådant med fina träningsbilder.
Ja ungefär som jag brukar. :-)

Men det kommer det alltså inte att bli…

Jag börjar dock med gårdagen för det är en slags ödets ironi att det blev som det blev i dag och det är inte utan att jag börjar fundera lite extra på hur det där med karma egentligen fungerar…

I går så skippade jag nämligen nummerlappen till Stockholm Halv-Marathon och agerade volontär som sjukvårdare i stället.
Kanske sticker jag ut näsan väl mycket nu men jag tycker faktiskt alla som kutar lopp någon gång skulle testa vara funktionär. Både för att förstå hur det är och för att "ge tillbaks".
Jag har stått oräkneliga gånger både vid nummerlappsutdelning, värdeinlämning, start, vätska, mål, väskutlämning och framförallt som sjukvårdare.
Det var snudd på perfekt löparväder i går men det är alltid några som blir dåliga. Vi hade fullt upp till sent på kvällen men allt slutade väl.


  
Det lite ”hemska” var att det var ruskigt skoj!
Alltså fatta mig rätt. Det är inte roligt att folk mår dåligt men det är roligt att kunna hjälpa och jag gillar när det är fart och fläkt.
Och det är roligt att se alla dessa löpare med olika storlekar, stilar och mål som kämpar sig runt i varierande fart.


  
Sen gjorde det ju inte saken direkt sämre av att det var så många andra trevliga som både jobbade i området och som kom och sa hej till mig!

Jag sjukvårdade, Karin sprang (fort!!!!) och Micke fotade. Alla behövs för ett bra lopp!
Jag sjukvårdade, Karin sprang (fort!!!!) och Micke fotade. Alla behövs för ett bra lopp!

Bästa naprapat-Mats stod till tjänst i ”knådtältet”.
Bästa naprapat-Mats stod till tjänst i ”knådtältet”.
 
Träningen hade jag gjort på fm. och allt var frid och fröjd.
I dag var planen att kuta till Sats Medis, köra Run Tough-passet kuta hem igen och sen köra crosstraining + Hot Flex precis som förra veckan.
Men det blev alltså inte så.

Jag kutade förvisso till Medis och kom halvvägs in i intervallpasset men sen blev det så här:


Mitt i en intervall, sprang i ca. 3.50 fart, så stöp jag i asfalten.
Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad som hände men jag minns det som att högerbenet bara vek sig.
Jag misstänker att den där nervinklämningen jag har haft av och till helt enkelt slog till 100%.

Skrapsåren kan jag leva med. De läks på ett tjillenix med hjälp av kokosolja.

Stelheten är inte hellre mycket att oja sig över. Sånt går också över.

Det som är högst oroande är att både höger arm och höger ben är snudd på obrukbara för något annat än små, små superlångsamma rörelser.
Jag skulle inte kunna ta ett simtag om jag så fått betalt och absolut inte springa ens ett halvt steg.

Tack och lov har Mats en tid i morgon så jag åtminstone slipper vara helt ramsned men just nu känns Lidingöloppet vääääldigt långt bort och jag har väääääldigt stor lust att skrika några fula ord.

Men det hjälper ju inte mer än för stunden.
Om ens det för jag tror det slår tillbaks det där onda.

Så jag har torkat tårarna, skärpt till mig och tänker att det blir som det är tänkt och jag får hänga med så gott jag kan.
Det kunde ju faktiskt varit vääääldigt mycket värre….
[Comments (11)]
Saturday 2014-09-13 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det finns en tid och plats för allting.
/Eileen Caddy

[Comments]
Friday 2014-09-12 20:20
Author: Ingmarie Nilsson
Fredags-mys och funderingar
Ibland, och just nu ganska ofta, så springer jag inne i storstadens brus och dån och varje gång funderar jag på hur i all sin dar folk står ut med att bo så där?

Jag vet inte ens om jag skulle klara av att jobba där varje dag.
Och tänk då hur det skulle vara om man både bodde, jobbade och sprang där var och varannan dag.
Hujeda mig!
Jag skulle troligtvis få psykbryt och bli sjuk inom en vecka för så klen är jag.

Min kropp och själ behöver tystnad, skog och grusknaster under löparsulorna för att må bra.
Varje gång jag kommer från stan och passerar den stora bilgränsen vid Hammarbyhöjden/Sickla, eller hur jag nu springer, så känns det som att 50 ton lämnar mina axlar och jag kan äntligen andas igen.
Lyllos mig som har hela fina Nackareservatet inpå husknuten.

  
Och kolla vad jag hittade när jag sprang hem från Hot Mojon i förmiddags!
Ännu ett nytt utegym och det ligger precis vid min favvobacke.


Nu har jag alltså 1-2-3-4-5-6-7 utegym inom 4 km. åt alla väderstreck.
Heja 08a land!

Och heja alla som kom och kutade med mig i kväll på Run Pace-passet i fina Lill-Jansskogen. Massor av korta intervaller (15-15 sek) + lite annat gott & blandat.

Måtte politikerna, och de andra som bestämmer, aldrig få för sig att bygga i de skogar och naturområden som fortfarande finns kvar här i vår huvudstad.
Jag tror nämligen alla, även de mest inbitna stadsbor, behöver dessa oaser. :-)


Kram från skogstrollet.
[Comments]
Thursday 2014-09-11 21:29
Author: Ingmarie Nilsson
Det magiska vattnet
Det gäller att hitta det positiva i att Eriksdals fina utebassäng är tömd på vatten och stängd för säsongen trots sommarväder.
Annars skulle jag nog börja lipa varje gång jag går förbi den där tomma grå cementhålan.

En är att det är tyst, lugnt och gott om plats i inomhusbassängerna. I alla fall om man kan vara där på förmiddagen eller vid lunchtid.


Det är något speciellt med att befinna sig i vatten. Bäst är troligtvis ute i det fria i havet eller i en sjö men man tager vad man haver för stunden tänker jag.

Efter bara en liten stund, oavsett om jag vattenlöper eller simmar, så känner jag hur både kropp och sinne liksom coolar ner sig.
Kanske har det något att göra med att vi dels består av så mycket vatten och dels att vi ju faktiskt har ett ursprung i vatten.
Inte vet jag men det är lika fascinerande varje gång det sker.

Jag är dock säker på att vatten är bra för oss människor både invärtes och utvärtes.
När jag surfade runt för att läsa mer för ett tag sedan så hittade jag bl.a. denna boken som jag bestämt tror jag ska läsa.!
Och även en sida om Vattnets dolda budskap där man bl.a kan läsa om hur Dr. Emoto undersökt hur vattnet förändrades beroende på hur det behandlades.

”Han gjorde bl.a ett experimentet då han tog vatten i en flaska, fryste ner det och sen undersökte han vattenkristallerna i ett mörkfälltsmikroskåp. Sen gjorde han om experimentet och tillade budskap till vattnet, klistrade på lappar med olika texter, frös ned vattnet och undersökte kristallerna i mikroskåp. Det visade sig att när han satte texter som "kärlek" och "tacksamhet" blev vattenkristallerna underbart vackra. Medan när han skrev "jag hatar dig" så såg vattenkristallerna ut som en spya.”

Onekligen väldigt spännande tycker jag!
Och med tanke på hur många tiotusentals liter det är i bassängen hoppas jag det är många snälla tankar som tänks där.
Det gjorde, och gör, i alla fall jag så hoppas de sprids. :-)


Andra träningspasset bestod av ett Run Pace-pass och ett styrkepass.
Det första lugnt och det andra halvlugnt.

Tack, kram och hejsvejs!
[Comments]
Wednesday 2014-09-10 19:53
Author: Ingmarie Nilsson
Utmanande onsdag
Jag visste vad som väntade denna onsdag så det var tur jag sov gott i natt. :-)

Utmaning nummer ett:
Intervaller med bästa Fredda. I dag var det han som höll i upplägget och jag hade ingen riktig koll på vad som väntade. Det enda jag visste och fattade var att det skulle bli väldigt jobbigt.

Det som var skönt var att jag slapp tänka. Jag bara parkerade mig och gjorde som han sa att jag skulle.
Fokus var Lidingöloppet och vad passar väl då bättre än slingan vid Hammarbybacken?
Den är i princip exakt som mellan 16-20 km på LL- banan. D.v.s inte en endaste liten platt millimeter.
Och då skojar jag inte.

Det står att den är 900 meter men min TomTom sa 820-840 meter. Kanske den inte hängde med i alla kurvor och upp och ner för branterna men skit detsamma. Det var jobbigt som fasen oavsett.

Så här var upplägget:

2 varv med fart men fokus teknik.
3 varv fullt ös.
1 varv max.
1 varv där resten av ev. kvarvarande energi skulle bort.
Hujedamig vad jag slet uppför men shit vad jag for fort fram nerför!

Hade inte klarat en till om jag så fått betalt.
Eller jo.
Nästan allt har ett pris.;)

Och den som säger att man blir snygg av löpning har aldrig sett mig efter ett hårt pass...
Det är ingen vacker syn någonstans.


 
Utmaning nummer två:
Sats nya klass HEAT.
Klassen innehåller fem heat i 30 sekunders-intervaller med övningar som bygger på de fem grundläggande elementen; konditionsträning, styrka, balans, flexibilitet och snabbhet i 45 min.
Inget konstigt med det men då ska man veta att allt görs i värmesalen. D.v.s i 38 grader och med hög luftfuktighet.

Tufft, ja, men inte så tufft som jag trodde.
Svetten rann inte utan stänkte, ingen risk att ens en fryslort som jag fryser, så det där kommer jag köra fler gånger!

Utmaning nummer tre:
På samma ställe som Heat-passet fast i en annan sal.
Test om jag är en tillräckligt duglig instruktör för andra klasser på Sats förutom de löpbaserade. Och JA, det är jag tydligen!
Så nu blir det ännu fler utmaningar.
Men inte riktigt ännu. :-)


Sen var det väl egentligen en fjärde utmaning denna dag även om jag inte behövde göra ett smack förutom att ligga still.
Men hur mycket jag än gillar Naprapat-Mats, och hur mycket gott jag än vet att hans behandlingar gör, så är det sällan särskilt behagligt.
Knepet är att andas.
Lugnt och djupt.


I morgon ska jag hålla mig till gamla välkända saker utan några större utmaningar.
Någon måtta får det ju vara på spänningen under en och samma vecka.
Den är ju förresten inte slut ännu.

Kram från Ingmarie som troligtvis bytt ut all svett i kroppen under en och samma dag och som just nu sitter still i soffan med fötterna i högläge. ;-)
[Comments (2)]
Tuesday 2014-09-09 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Salming
En av alla fördelar med att ha löpcoachning som jobb är att jag "måste" testa olika skor.
Eller snarare jag blir erbjuden att testa.
Om man ska hårddra det så finns det ju egentligen inga ”måsten”.

Hur som haver löparen kär, mina fötter är ju som bekant en smula klena.
Hittills har inga andra skor passat mina kräsna fossingar förutom Newton som funkar till 100%.
Men nu blev jag alltså erbjuden att testa Salmings löparskor och efter allt gott jag hört om dem så ville ju jag såklart också prova dem.
Faktum är att jag har ett par Speed redan men i fel storlek.
Svårt att testa då...

Men nu har jag bytt till rätt storlek och dessutom fått ett par Distance som jag invigde redan i dag på Run Speedplay-passet.

Rosa = Distance. Gul/gröna = Speed
Rosa = Distance. Gul/gröna = Speed

Och minsann!
Med mina sulor från Anatomic så kändes de riktigt bra!
Fortsättning följer. :-)

Extra kul denna dag var att hänga på Runner´s Store och snacka om allt och inget med en massa andra löparnördar. :-)

 
[Comments (2)]
Monday 2014-09-08 18:19
Author: Ingmarie Nilsson
Vems liv ska man leva?
Det finns säkert de som tycker jag lever ett ”fattigt” liv som bara tränar och tränar, äter, sover, yogar, mediterar, reser, tränar ännu lite till och jobbar än här och än där till synes helt ostrukturerat.
Som inte har barn, hus och bil.
Som fortfarande strävar efter att springa snabbt och lätt trots att "bästföredatumet" för längesedan är passerat.
Och som inte har några som helst planer på att sluta drömma eller börja äta kött bara för att det sägs vara socialt enklare.

En anledning är att jag inte vill ändra på något just nu och en annan är att det spelar ingen roll hur jag gör för det kommer ändå vara ”fel” i någons ögon.

Det finns alltid människor som inte gillar det du gör eller den du är oavsett hur mycket du försöker ”behaga”.
Förr brydde jag mig jättemycket vad folk tyckte.
Ville ha ”godkänt” inte bara för vad jag gjorde/inte gjorde utan även för hur jag såg ut, vilka åsikter jag hade och vem jag umgicks med.
I dag kan jag skratta åt det och tycka det är skitlöjligt.

Men visst, vi vill nog alla tillhöra ett sammanhang och känna gemenskap i en grupp.
Jag antar (och hoppas) att det är mycket därför man väljer att ingå i grupper som medvetet förstör och gör onda saker. För att känna tillhörighet oavsett hur destruktivt det än är. Jag vill helt enkelt inte tro att en människa föds ond.

Med åren har jag lärt mig.
Lärt mig att jag aldrig kommer bli älskad av alla, att det alltid kommer finnas människor med synpunkter och åsikter på hur jag lever/inte lever och vad jag borde/inte borde göra.
Men vet du, det är ju faktiskt bara jag som vet hur jag vill leva mitt liv.
Bara jag som vet när jag mår bra och när jag följer mitt hjärtas röst.
I mina ögon är det det som är meningen med livet.
Att leva mitt liv.
På riktigt.
Inte så som man tror att andra vill man ska göra.

Förstå mig rätt.
Allt behöver ske i ett samspel och inom lagens ramar förstås men hur man än vänder och vrider på det så har jag lyxen att kunna välja mina val.
Du också.
Och de val jag gör i dag påverkar resten av mitt liv.
Det blir inte alltid exakt som jag vill och önskar men då kan jag välja hur jag förhåller mig till det.
Nej, det är inte alltid så enkelt men det går att öva sig till.
Precis som vi en gång lärde oss gå fastän det var skitsvårt.

Ja så tänker jag.
Så jag fortsätter i samma anda ett tag till.:-)

Jag har så kul att jag t.o.m ställer väckarklockan på snortidigt för att hinna träna med Fredda och Roger.
Måndag är ju = vattenlöpningsintervaller med grabbarna följt av Hot Mojo.
30 x 70-20 och jag hann t.o.m köra några simlängder.
Lunch tillsammans på Kulturhuset och sen är då jag redo både för resten av dagen och hela denna veckan.

 

Lev väl!
[Comments (8)]
Sunday 2014-09-07 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsfys
Dagar som i dag när solen skiner, himlen är vackert blå och luften klar så älskar jag mina utejobb ännu lite mer.

Transportlöpning följt av intervaller på Årstabron med Run Tough-gänget och det kan liksom inte bli en mycket bättre söndagsstart.
Nu låter det nog svettigare än vad det var för jag hade en "lugn" grupp.
Perfekt efter gårdagen.
Benen vaknade till liv men passet slet liksom inte.

Tufft var däremot Crosstrainingpasset.
Och det fanns absolut inte en chans att slöa till. Fullt ös in i det sista och det var galet skoj!
De sista 8x20-10 sek. av grodhopp och fasadklättrare var det nästan så att kroppen inte bar mig.
Men jag älskar den där känslan.
Av att vara riktigt fysiskt trött efter att ha gjort något.
Och jag är framförallt tacksam både att jag kan och får.

Turligt nog så fanns det ett Hot Flex så jag fick stretcha min ej så smidiga men möra kropp.


Svettades så där mycket att jag till slut inte svettades längre du vet.
Då gäller det att fylla på med bra svettersättning.


Tja, lite så där kan man roa sig mellan vardagsbestyren en helt vanlig söndag.
Hoppas du haft en fin vecka för i morgon är det dax för en ny!

[Comments]
Saturday 2014-09-06 19:52
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass med knorr
Jag ska erkänna ännu en sak.

Trots att jag älskar att springa så har jag just nu så oerhört svårt att motivera mig till att springa långpass. I alla fall när jag ska göra det själv.
Tycker det är tråkigt helt enkelt.
Så då gäller det att lura sig själv lite. I dag lyckades jag riktigt bra tycker jag.

Sprang hemifrån ut till Gärdet (ca. 10 km.) och sen runt runt där så jag fick ihop lite ”lagom” distans.


 
Och där bland tiotusentals andra mötte hjärtat mig med packningen så jag snabbt kunde svira om och kuta Tjejmilen.



Ett lopp jag inte sprungit på många år, men jag har å andra sidan sprungit det oräkneliga många gånger, och hade egentligen inte alls planerat att springa i år heller. Men förra helgen fick jag ett av mina små infall, mailade och frågade lite snällt om jag kunde få en startplats och vips låg ett startbevis i brevlådan i onsdags.
Vem kan liksom låta bli att vara med på partyt då trots att formen är långt ifrån på topp?
Så många tjejer att mingla och babbla med på en och samma gång. Kan ju inte bli annat än bra.
Särskilt när ett av loppets kampanjer är att belysa flickors lika rättigheter.

Nu för tiden gör jag ju faktiskt detta bara för att jag tycker det är så roligt och älskar sporten.
De enda kraven jag har är mina egna och de kan jag styra.

Loppet kändes helt ok och jag hade hur kul som helst.
Det borde verkligen inte finnas en bild på mig där jag inte antingen klappar händer, ler, babblar, gör high five eller skrattar.
Mellan tumme och pekfinger fick jag ihop 28-30 km och jag hade inte tråkigt en sekund!

Sista backen. Ingen kan väl ialla fall anmärka på min lutning. :-)
Sista backen. Ingen kan väl ialla fall anmärka på min lutning. :-)
Min vän och adept Karin sprang bra som alltid fast hon fattar det inte själv riktigt… ;-)
Min vän och adept Karin sprang bra som alltid fast hon fattar det inte själv riktigt… ;-)
 
Och Sophie! (I mitten.) Hon är vassast av alla. Stabil som en klippa och snabb som en vessla.
Och Sophie! (I mitten.) Hon är vassast av alla. Stabil som en klippa och snabb som en vessla.

Ärligt talat tror jag inte jag kutat så otroligt mycket fortare utan distansen innan.
De sista veckorna har det blivit minst två träningspass/dag och minst 12 mils löpning/vecka vilket är mycket för mig nu för tiden.
Ingen ursäkt, jag gillar inte sånt, utan bara en förklaring.:)

Sen tog jag och hjärtat matpaus. På mysiga och fina vegohaket Södermanna vegetariska.
Att vara trunkbärare till mig är nämligen ingen barnlek utan kräver sin man.
Men Anders börjar bli ganska van efter alla dessa år. ;-)

 

Avslutade det hela med en dryg timmes vattenlöpning och simning. Och jädrans vad bra det gick att simma! Var tvungen ta några extra längder ”baraföratt”.


 
Grattis alla ni som sprang och tack alla ni som var där och hejade.
Utan er vore loppet inte ens hälften så skoj!
Och särskilt tack till Helene. (Hoppas du läser detta.)
Dina ord värmde djupt in i hjärtat och jag kommer bevara dem där så länge jag lever.

I morgon är det söndag men det blir inte en vilodag. :-)

Tjingeling från glad och tacksam Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2014-09-05 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Oavsett vilka svårigheter du haft i det förflutna, kan du börja på ny kula idag.
/Buddha


[Comments]
Thursday 2014-09-04 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Mitt minne är bra men tydligen väldigt kort
Att all träning är en färskvara det vet vi.
En vecka helt utan träning och kurvan börjar gå nerför. Två veckor. Ja då är det lite som att börja om igen om än på ett högre trappsteg.
Men att simtekniken försvann SÅ fort var en chock.

Mindre än två veckors uppehåll och jag plaskade fram som om jag inte tagit ett crawltag i hela mitt liv.
Kallsupar, baktung och absolut noll armkoll.

Först blev jag lipfärdig och tänkte nästan ge upp och nöja mig med vattenlöpningen men jag tog mitt förnuft till fånga.
Jag kunde ju inte bete mig som en barnunge och börja böla bara för att det blev en liten motgång.
Skärpning Nilsson!

Så jag började om.

Hittade flytläget, fokuserade på långa fina armtag och lugn andning.
Och vips!
Tekniken kom tillbaks och jag kunde crawla igen.
Skam den som ger sig!


Styrketräningen och löpningen grejade jag i alla fall utan problem.
Helt nytt upplägg på Run Pace-klassen och jag tycker nog deltagarna ser ganska nöjda ut.


Det svåraste i dag har dock varit att disciplinera mig resten av dagen och jobba (inomhus) för när solen skiner så ljuvligt som nu vill jag vara ute.


Hej hopp!

[Comments (2)]
Wednesday 2014-09-03 19:16
Author: Ingmarie Nilsson
Intervall-onsdag
Det är en ynnest, en ära och ett stort privilegium att ha en alldeles egen hare och sparringpartner som Fredda även om det innebär väldigt blandade känslor.

Före har jag ångest, under tiden är det mest en nära-döden-upplevelse men EFTERÅT!

O lalalaaaa!
Då är jag i nöjdhetshimlen flera timmar.



 

10 x 2 min. + 10 x 1 min..
Jobbigt som bara fasiken men när man överlevt intervalldöden får man både vara med på Hot Mojo och bada.
Ja det tycker i alla fall jag. :-)

  
[Comments (2)]