Archive Mar 2008 (42 entries)

Sunday 2008-03-30 19:17
Author: Ingmarie Nilsson
Känslig näsa och längtan
För bara några dagar sedan kändes den annalkande ändringen till sommartid mest som ett hån. Men banne mig! Det är vår i luften!


Dofterna som är i luften nu är bland de bästa som finns. En slags lukt av pånyttfödelse, ljus, värme och liv.
Jag är löjligt känslig för lukter, på gott och ont, och det finns särskilt vissa jag blir näst intill hög av.

Som lukten av tjära på järnvägsspåren, tunnelbanelukt(!), häst, vanilj, hö, bark och våt asfalt. Så vem behöver knark? Träning och en doftsniff räcker långt. Dessutom garanterat billigt och det ger ingen som helst hang-over.;-)

Så med en liten blyg vårsol på himmelen och vårdofter i luften har det inte varit helt lätt att vara alternativtränande idag. Ett par timmar på spinningcykeln och efter lunch ytterligare ett pass i poolen blev det. Hade sällskap av vännen Peter i vattnet så den timmen gick fort. Den gör ju det när man har sällskap och kan babbla.
Och det kan jag ju.
Peter med..

Åkte ut till min "Falunaprapat" Annika nu i kväll. Helt suveränt duktig! Hon bor med familjen i ett timrat hus vid en stor sjö. En idyll så vacker att det liksom gör ont i magen. Längtan efter att kunna springa på stigar i skogarna blir inte direkt mindre när man är där, men själen rofylls av naturen och jag är alltid behagligt lugn när jag åker därifrån.

Måtte mina fötter hålla nu för benen är ju fulla av spring.
Och näsan vill definitivt ha något annat än svettig spinningsal och klor-lukt.
[Comments]
Saturday 2008-03-29 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
En liten sjukling
Anders är sjuk. Förkyld.

Inte jättesjuk, men han är ju kille och det är inte mycket som ska till för att det mesta ska bli jobbigt och besvärligt.
Vet nog ingen tjej som inte har en kille/man som blir halvdöende när näsan rinner.
Och absolut megadöende om det ställs krav de där dagarna. Typ handla, tvätta, städa..

Konstigt det där.

Är killars förkylningsvirus värre än tjejers?
[Comments]
Saturday 2008-03-29 18:59
Author: Ingmarie Nilsson
Spring i benen
Det verkar som om sulorna funkar!

Åtminstone för fötterna.
Vaderna och ryggen protesterar lite men det är helt klart bättre.

Har kunnat kuta två dagar på raken. I dag var det egentligen inte inplanerat men kompisen Peter fick mig på andra tankar. Som vanligt ska jag väl säga... Han är bra på att övertyga den skurken. Och jag är väl inte särskilt svårövertalad heller om jag ska vara ärlig.
Inte när det gäller träning.. :-)

Vi for ut till Hosjöstrand och vännerna Caroline och Erik som bor där. Tillsammans stack vi ut på en underbar löptur. Barnen Emil och Ville var med i varsin babyjogger och det dröjde inte länge innan bägge hade somnat.
(Tips till föräldrar med barn som inte vill sova. Skaffa en babyjogger!)

Tänk vad tiden går fort ibland! Hann knappt säga "skruvmutter" innan en timme hade gått och jag fick springa hemåt för att inte få ett allt för långt pass. Lite förnuft finns kvar. ;-)

Jag och Caroline hade så mycket intressant att prata om.
Om Ayur Veda, träning, yoga, USA, livet och framtiden.
Löpning är spännande på det viset. Tankarna blir kreativa och det är som om själva rörelsen gör att människor förenas på ett väldigt, väldigt speciellt vis. Främlingar blir vänner. Vänner kommer ännu närmre varandra.
Man blir öppen på ett sätt som man aldrig blir annars.

Måste bli en ny tur snart! Men de där tre, Caroline, Erik och Ville, åker till Florida nästa vecka.
Nej då, jag är inte avundsjuk.
Bara lite...
[Comments]
Thursday 2008-03-27 00:55
Author: Ingmarie Nilsson
Nattsudd
Efter en bra dag med träning, god lunch med vännen Terese på "in restaurang" (jo det stavas med litet i) och en eftermiddags-tupplur, så är jag nu på jobbet på Karolinska Universitetssjukhuset.


Det är lugnt här just för tillfället och jag hoppas det ska förbli så. Det betyder att alla mår bra och sussar gott. :-)
Dessutom har jag sprungit runt som en tok så många nätter förr att en lugn natt känns som lite bonus.

Att jobba natt är speciellt och säkerligen inte något nyttigt för kroppen. Åtminstone inte i längden.
Det är oftast lugnare på det viset att man slipper "dagjobb" som telefon, ronder, besökare, vissa undersökningar m.m. Patienterna är dock lika sjuka på natten som på dagen och allt kan hända.

Just nu är jag på en forskningsavdelning och det är väldigt annorlunda mot en "vanlig" avdelning. Inga sjuka, bara unga friska personer.

Det finns två väldigt bra saker med att jobba natt:
1. Det blir "legalt" att gå och lägga sig på eftermiddagen och sova.
2. När alla andra kommer till jobbet kl 07 i morgon bitti för att slita, så får jag åka hem och lägga mig.
[Comments]
Tuesday 2008-03-25 15:22
Author: Ingmarie Nilsson
Plats-tjuvar
SJ har ett nytt bokningssystem, igen, och det är väl lite si så där. Svårt att hitta billiga biljetter med kort varsel om man inte har tur och "vinner" på Tradera förstås.


Man betalar helt enkelt för det man vill ha och behöver, vilket i och för sig är helt rätt.

Vad jag däremot inte kan fatta är hur, vissa, kan bli så förbaskat sura när man kommer och säger att den platsen de sitter på är "min".
Jag har bokat och betalt för en platsbiljett.
De har inte gjort det.

Om det är någon som ska sura så är det ju jag.
För att de har snott min plats.
Jä...la parasiter!
[Comments]
Tuesday 2008-03-25 15:11
Author: Ingmarie Nilsson
Cool variation
Friskis i Falun, och många andra ställen med så klart, är det stor variation på medlemmarna.


På kvällarna är det "the young ones". Killar och tjejer med lite tonårsvingliga kroppar, biffiga grabbar med biceps som mina lår och tjejer med flashigaste kläderna.
Och så jag. Som höjer upp medelålden lite. ;-)

På morgnar och förmiddagar är det övervägande äldre där. Pensionärsgäng där träningen är en del av det sociala livet och frukosten i caféet en av höjdpunkterna.
Härliga människor! Klädseln är allt från Susan Lanefelt trikåer, till värsta urtvättade t-shirten med dito shorts.
Och så jag. Som denna gång drar ner medelåldern ett snäpp.

Skönt att kunna vara så där lite mitt emellan. :-)
[Comments]
Tuesday 2008-03-25 12:52
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

Den som lever utan galenskap är inte så vis som han förmodar.
/Francois de la Rochefoucauld
[Comments]
Monday 2008-03-24 16:38
Author: Ingmarie Nilsson
B(r)A(n)D-larm
Det hade kunnat bli ett (extra) kallt bad i dag.

Hela helgen har det varit riktigt lugnt och skönt i poolen på Lugnet. Så lugnt att jag ibland har varit helt själv i "motionsdelen". För att variera brukar jag vid sådana tillfällen springa åttor, göra rundvolter, vända snett upp och rakt igenom. Med andra ord; jag springer dressyr-ridvägar. Vissa saker sitter tydligen väldigt djupt rotade. ;-)

I dag hade dock halva Falun hittat dit. Trots det underbara vädret ute. Jag hade sprungit mina tillåtna 40 min. ute innan, vilket var ljuvligt skönt. Vädret alltså. Benen var mest tjuriga.

Väl i plurret var det var både "dasslocks-simmarna", "valrossarna", "hoppa-så-det-stänker-ungarna", "jag-gör-som-jag-vill-ungarna" och "skrika-så-det-hörs-ner-till-stan-ungarna".
Not so nice.

Många föräldrar verkar helt lägga sina barns beteende och förehavande till badvakternas ansvarsområde och skiter fullständigt i vad de, ungarna alltså, hittar på.
Ärthjärnor!

Nåja. Inget att göra åt. (Det är förresten bl.a. vid dessa tillfällen som det är förskräckligt svårt att tänka mindfulness.)
Hann i princip bara en runda innan brandlarmet gick.
Det blev otroligt nog ingen som helst panik.
Tvärtom!
En del trodde kanske att det var någon slags ny mobiltelefonsignal.
Eller så hade de tinnitus hela bunten.
Så småningom kom i alla fall alla upp och vi slussades som en skock får till nödutgången vid ena sidan av badhallen.
Var ruggigt orolig att jag skulle behöva gå ut.
(Blöt) baddräkt, barfota och -10 grader ute var inte direkt något som lockade.
Så där stod vi.
Väntade.
Och frös.
Brandmännen kom i sina röda tjutande bilar. Lite läbbigt var det allt. Tänk om det verkligen brann!
Men det var tack och lov falsklarm så vi fick hoppa i igen.

Är nog ändå mest glad över att jag inte stod naken i duschen med shampoo i håret.
Och handduken i skåpet.
[Comments]
Monday 2008-03-24 16:15
Author: Ingmarie Nilsson
Tomt, tid och mindfulness
Så har alla åkt hem igen. Anders föräldrar, Daniel och hans Daniel, och nu i morse mamma och Ulf. "Bara" jag, Anders och Elvira kvar.
Känns väldigt tomt. Det har varit helt underbart och fantastiskt att ha alla här.
T.om. vädret har visat sin bästa sida. Även om det varit bitande kallt, ner mot -10 grader, så har det varit sol och klarblå himmel varje dag.:-)


Kan ändå inte fatta hur hiskeligt fort helgen gått. Tycker inte det var länge sedan mamma skickade mail om tågtiderna och ännu mindre tid sen de kom hit.
Vad hände?
Man längtar och ser fram emot något. Plötsligt är det tid för det där man längtat efter och, swosh, så är det över.
Är det inte märkligt?

När jag längtar efter något som ska hända senare så brukar jag, när det där tillfället är, verkligen stanna upp och tänka; nu är det.
Känna efter liksom. Ta in känslan. Njuta.
På finare psykologispråk kan man kanske kalla det mindfulness.

Här följer ett citat av läkaren Ola Schenström, hämtat ur SvD 16/5.

"Vi lever i ett slags ”ADHD-samhälle” med hyperaktivitet och uppmärksamhetsbrist. För att klara av att leva i en så distraherande värld och inte bli stressade av all information vi översköljs med, måste vi träna upp vår förmåga att välja bort och emellanåt rikta hela vår uppmärksamhet mot en enda sak under en längre tid."

Artikeln handlar bl.a. om meditation, “mindfulness”, och vikten av att fokusera på en sak åt gången.

Man kan även säga att det är "medveten närvaro i nuet utan att värdera".
Inte så lätt som det kanske låter. Det krävs träning. Massor av träning.
Något som dagens superstressade människa, ironiskt nog, inte tycker sig hinna med.
Men mindfulness funkar faktiskt.
Man blir lugnare, mindre stressad, tankarna mindre splittrade och närvaron större.

Jag är långt i från "bra" på det här, (går tack och lov inte att tävla i mindfulness) men jag jobbar på det. Så fort jag känner hur skruvstädet dras åt och stressen håller på att äta upp mig så stannar jag upp.
Försöker ställa mig vid sidan av mig själv och bara betraktar. Är problemet verkligen ett "problem"? Är det verkligen något att stressa upp sig för?
Ibland funkar det. Ibland inte.

Mindfulness hjälper även, åtminstone mig, att känna efter och bevara det bra och trevliga som händer i stället för att jag direkt ska rusa iväg till nästa roliga sak.
Det finns ju så himla mycket skoj att göra!
Och helst på en gång. ;-)
[Comments]
Thursday 2008-03-20 11:45
Author: Ingmarie Nilsson
Sulor
I går hämtade jag mina inläggs-sulor på Anatomic i Solna.

Inte nog med att de både är trevliga, service-minded och snabba där, jag tror banne mig att sulorna funkar med! :-)

Var ute och sprang sammanlagt 50 minuter idag. Inte helt smärtfritt men det gjorde inte "ont-ont". Mer som en lite domnande känsla.
Hoppet har vaknat till liv!
Började nästan tro att jag var dömd till att behöva vara i spinningsalen och poolen resten av livet..

I eftermiddag åker jag till Falun igen, men först väntar lunch med vännen Camilla och en behandling av "min" naprapat Daniel. Det är aldrig behagligt att gå till honom för han lyckas på något mysko vis alltid hitta de där punkterna som gör allra allra mest ont.
Men jag antar att det är det som är meningen och en av anledningarna till att han är så himla bra.
Och det är garanterat effektivt.
[Comments]
Wednesday 2008-03-19 09:17
Author: Ingmarie Nilsson
Potatis-siffror
Många är "rädda" för att äta potatis för de tror man blir tjock av det.

Löjligt!
Den nyttiga lilla knölen är full av viktiga näringsämnen så fortsätt ät!
Eller börja.

Det intressanta är de här siffrorna:
1970 åt varje norrman 79 kilo naturlig potatis.
2004 åt varje norrman bara 28 kilo naturlig potatis.
Mellan 1970 och 2004 har konsumtionen av bearbetad potatis ökat från 7 kilo till 36 kilo.

De är visserligen från Norge men de är troligtvis nästan exakt desamma i Sverige.

Är det månne därför folk tror man blir tjock av potatis? När det i själva verket är frityren och fettet i pommes fritesen och chipsen som gör det.
[Comments]
Wednesday 2008-03-19 09:05
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.
[Comments]
Tuesday 2008-03-18 23:07
Author: Anders Gustafson
GPS på armen
Det är väl lika bra att börja med att erkänna att jag emellanåt är en riktig tekniknörd. Men det är dock väldigt sällan om jag får säga det själv...


Hur som helst, jag har under ett par veckors tid använt den Garmin Forerunner 305 som Ingmarie köpte med sig från USA. Jag trodde redan innan att den skulle vara rätt cool och kunna en hel del, men redan innan jag kommit halvvägs i bruksanvisningen överträffar den mina förväntningar med råge. Så många saker jag nu upptäckt och som jag inte visste jag behövde... Jag tyckte det skulle bli kul att kunna få bättre värden kring distans, fart och tid och dessutom få möjlighet till att ha koll på pulsen. Få bättre överblick på hur jag tränar helt enkelt.

Efter att nu ha sprungit ett tiotal gånger med klockan (eller ska vi kanske benämna den superdatorn), så måste jag säga att jag är mäkta imponerad. Känns som att tillförlitligheten hittills är mycket bra och precisionen på GPS-delen håller sig under en procents avvikelse. Dessutom är det mångdubbelt fler funktioner än jag trodde innan och i vissa fall verkar det endast vara fantasin som sätter gränser för hur klockan kan användas. Nu får jag verkligen svart på vitt hur långsam jag är på mina träningspass.

Så kontentan av det hela är att det varit värt allt slit vi (eller snarare Ingmarie) hade i USA för att få tag i denna tingest.

Förresten så har jag ännu inte kopplat in klockan till datorn, där jag hört att de ska finnas mycket intressanta program...
[Comments]
Tuesday 2008-03-18 21:54
Author: Ingmarie Nilsson
Smutsig?
Efter en hektisk dag med träning, utprovning av sulor och naprapatbehandling träffade jag vännen Ulrika på Centralbadet.


Födelsedagspresenten jag hade fått av henne skulle användas. Vi har gjort detta en gång innan och det är ett underbart ställe.
Wet west i den underbara poolen som är omgiven av vackra målningar och pelare. Sköna hängmattor och fåtöljer är strategiskt utplacerade utmed poolkanten. I högtalarna hörs klassisk musik.
När man känner sig färdigtränad traskar man vidare till Thermalbadet och bubbelpoolen. Vill man, kan man även göra ett stopp i baren på vägen och ta en smoothie eller en god macka.
När fötterna, och kroppen, inte kan bli skrynkligare masar man sig till någon av de tre olika basturna och svettas.
Ljuuuvligt!
Men det fanns de som verkade vilja förstöra glädjen...

Jag försöker verkligen att inte ha fördomar men ibland är det svårt.
När vi sprungit runt ett varv i poolen, vi var noga med att inte "störa" simmarna, så simmar en kvinna förbi och säger, på 08-dialekt, "man måste tvätta sig innan".
Ähum..
!!!!
Tvätta sig?
Klart att vi hade duschat och tvättat oss! Såg vi skitiga ut?
Sa det till henne men fick inget svar. Bara en överlägset snorkig blick och hennes näsa åkte minsann rakt upp.
Ulrika, som är näst intill döv utan sin hörapparat, hade inte hört det och blev lika chockad som mig när jag berättade.
"Jag har redan duschat tre gånger i dag så jag är inte smutsig" säger hon med hög röst.
Fru viktigpetter bemödade sig inte ens att ge oss en blick sedan.

De flesta besökarna verkar tillhöra det fiiiina folket. Stockholmare som minsann vet hur man ska bete sig.

Jag och Ulrika pladdrade väl lite för mycket och lite för högt i deras tycke. Blir ju gärna så när man inte har träffats på ett tag.
Det finns inte en skylt, eller ens en postit-lapp, med "prat förbjudet" och vi var absolut inte ensamma om att prata.
Kanske använde vi fel dialekt?
(Jag halländska. Ulrika skånska.)

Vi försökte att inte vara i vägen, faktum är att vi tar mycket mindre plats än de som simmar, men vi störde väl på något vis ordningen för alla blängde bara surt på oss.

Var vi sen dessutom skitiga så är det klart att vi måste ha rört om ordentligt i deras ordentliga, fina och märkvärdiga 08-värld. ;-)

Inte ett leende, inte en vänlig blick.
Inte ens ett "hej och välkommen" eller "tack för besöket" av personalen.
Visst är det dåligt?

Men vi njöt, och det blev en härlig eftermiddag och kväll.
[Comments]
Tuesday 2008-03-18 09:10
Author: Ingmarie Nilsson
I väntans tider 2
Inte heller denna gången handlar väntan om varken tillökning eller tomten.
Inte heller om meningslöst väntande.


Denna gången handlar det om väntan som i att "se fram emot".
För på fredag, !

Då kommer mamma, Ulf, Anders föräldrar Anna-Lisa och Åke och min bror Daniel och "hans" Daniel och hälsar på oss i Falun.

Längtar, längtar, längtar.
[Comments]
Monday 2008-03-17 23:26
Author: Ingmarie Nilsson
I väntans tider 1
Nu pratar jag inte om "väntans tider" som i att vänta barn eller vänta på tomten.
Nej, jag pratar om telefonköer.


Det började redan tidigt idag. Skulle ringa infektionsmottagningen för att göra en simpel ombokning av en tid. Redan i sjukhusväxeln möttes jag av; "just nu är det många som ringer men vi tar strax emot ditt samtal".
Borde kanske redan då anat att det var något lurt och skumt med just denna måndagen, men naiv som jag är så tänkte jag att det nog var en tillfällighet.
Ha!
När jag väl kom fram var det ändå ingen som svarade. Ringde åter till sjukhusväxeln, åter kö, och fick så småningom till svar att mottagningen öppnar inte förrän kl. 10.
Nähä. Kunde jag kanske fått reda på direkt?
Kl. 10 ringer jag igen direkt till mottagningen. "Just nu är det många som ringer men...bla bla".
Så där höll det på till kl. 11.28. TVÅ minuter innan telefontiden var slut.

Det var de första två köerna, men det kommer mera.

I lördags köpte jag och älsklingen ett mobilt modem för att vi ska kunna komma ut på nätet var vi än är.
"Hur enkelt som helst" sa man i Teliabutiken.
"Bara att sätta i sladdarna och följa instruktionerna".
Men det är ju underbart! Sånt gillar jag.
Och faktum är att det var (nästan) så enkelt när vi senare på kvällen testade.
Glad i hågen åkte jag med tåget till Stockholm i morse i tron att jag denna gången skulle kunna surfa med min egen dator och slippa leta efter "Sidewalkexpress" eller något annat internet ställe.
Men säg den lycka som är för evigt..
Inte sjutton funkade det.
Inte telefonummret till supporten heller för det har tydligen min mobiloperatör spärrat.
Idioti!
Älsklingen fick leta reda på ett annat nummer. Ett där man fick knappa sig fram till olika alternativ och gissa vart man kommer då?
Alldeles rätt.
Till en kööööö.
Historien är lång, men jag ska försöka sammanfatta eländet så gott det går.
Det började bra.
Kom först fram till någon snubbe som sa att jag skulle gå in på Telias hemsida och felsöka.
Men herregud!
Vad hade han mellan öronen? Luft?
Jag ringde ju för att jag inte kom ut på nätet.
Sa det till honom med och avslutade med; pucko!
(Inte snällt,jag vet, men det var så otroligt korkat att jag inte kunde låta bli!)

Tomhuvudet kopplade mig vidare. Väntade första gången i 40 min. och var etta i kön då det bröts! Ringde om och då var det plötsligt 19 före mig och väntetiden beräknad till 38 min.
Så där höll det på.
Ringde även butiken i Falun men de visste (såklart) ingenting.
När jag kom till Karolinska sjukhuset (skulle dit på en kurs) kunde jag koppla upp mig på deras nätverk och kom även äntligen fram till en "riktig" röst.
Rösten, en ganska trevlig tjej, kunde inte hjälpa mig trots flera sökningar och åtgärder.
"Troligtvis måste du uppdatera Windows Vista för det har ofta varit problem med det", säger hon till slut.
Fick ett SMS med sidan jag skulle gå in på. Som så mycket annat så skulle det vara jättelätt.
Jo, säkert om man håller på med det dagarna i ända, men jag är en vanlig döing utan någon större IT-kompetens.
Med andra ord, jag lyckades inte. Trots att jag följde instruktionerna och trots att det var något som blev nedladdat. (Vet i sjutton vad. Stackars sambon får väl rensa lite sen..)
Ringer Telia igen. Väntar. Får prata med en riktigt, riktigt dryyyyg 08-dialekt.
"Du förstååår väl att det inte är modemet det är fel på, det är wiindows viista". Du måste ringa Miiiiicrosoft. Vi kan ju oooomöjligt kunna deras program ochså".
Så drar hon en ramsa om telias förträfflighet och om att felet inte är hos dem.
Lyssnar inte ens på vad jag säger.

Ringer Microsoft.
Om det är något telefonsystem som är dåligt så är det deras. Har aldrig varit med om något liknande!
SAS, SJ, Telia. De är inte ens i närheten.
Först kommer man till växeln som kopplar till supporten som visar sig vara det samma som en telefonsvarare där man ska välja siffra beroende på problem.
Efter fem val var jag totalt bortkollrad och la på. Provade två gånger till med samma resultat. (Trodde liksom att jag så småningom skulle komma rätt..)

Fjärde gången säger jag till hon i växeln att jag vill prata med en riktig röst men se det går inte för de finns inte där hon är.
Näha nä.
Kan hon inte ringa dem då?
Nä nä.
Nytt försök. Knappar på måfå in siffrorna.
"Om du vill ditten tryck 1". "Om du vill datten tryck 2" o.s.v. i all oändlighet.
Och voilá!
En "riktig" röst! (Jag var faktiskt tvungen att fråga om det var sant.)
Den trevlige grabben som fanns där bakom alla siffror och inspelade röster hjälpte mig och allt blev installerat.
Frid och fröjd.
Piluttan mig!
Hjälpte inte ett smack.
Ringde Telia-supporten igen. Kö. (Big suprise..)
Vid denna tidpunkt var klockan halv sex på kvällen och jag var gråtfärdig av frustration. Kursen var slut och alla på avdelningen började packa ihop.
Jag med.
Gav helt enkelt upp.

Buss och tunnelbana till lägenheten. Skitväder ute.
Eftersom jag är envis som en lus ville prova bara EN gång till innan jag cyklade till Forsgrenska badet. (Extremt behov av att få coola ner mig och inget är bättre än träning då)
Men nej då. Funkar inte. Ringer till Telia bara en gång till och se på sjutton!
Efter endast 6 min. köande kommer jag fram till en norrländsk röst som lyssnar och till slut fattar lika lite som mig vad problemet är.
Provar olika lösningar men inget fungerar. Så frågar han om jag provat ominstallera hela kitet.
Lite uppgivet trycker jag på den ikonen och plötsligt kommer "rätt" ruta upp!
Bingo!
Jag fattar inget.
Han fattar inget.
Men vem bryr sig?
Bara det funkar!
[Comments]
Sunday 2008-03-16 23:08
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
I sista minuten, men nog så tänkvärt..

Trygghetens boja är frihetens pris
(MajGull Axelsson, författare)
[Comments]
Saturday 2008-03-15 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Rumpskav och nytt rekord
Ännu en grej jag aldrig trodde jag skulle göra.
Långpass på cykel.
Tre timmar.
Inte vanlig cykel ute med frisk luft och natur, utan på en spinningcykel!

Det var Grand Spa och Sport som ordnade detta roliga "lördagsnöje". :-)

Smått galet men det blev "enklare" än jag trodde. (Allt är ju som bekant relativt.)

Servicen var kanon! Juice och bananer serverades med jämna mellanrum och vattenflaskorna hann aldrig bli tomma innan de fylldes på.
Men det bästa. Den smått fantastiska upplevelsen som gjorde att tiden flög fram och att det nästan var som att cykla ute.
I Pyrenéerna!
Med hjälp av en stor filmduk susade vi tillsammans fram på de slingrande vägarna i strålande sol.
Vilken känsla!
Jag blev nästan åksjuk ett tag.
Så verkligt var det!
Och så enkelt var det att glömma både tiden och det gråa kalla vädret där ute.
Lättroad och lättlurad.
Det är jag det.
Med ömmande rumpa. ;-)
[Comments]
Saturday 2008-03-15 21:01
Author: Ingmarie Nilsson
Poolmarodörer
Erkänner det villigt.
Jag är wet west-addicted.
Hur tråkigt det än kan verka, och många gånger verkligen är, så liksom kräver min kropp att få komma ner i vattnet och få sträcka uuuut.

En psykolog skulle säkert tolka det som ett försök att bli ett foster igen. Ligga i livmodern och skvalpa.
Varmt, bekymmersfritt, tyst och mörkt.
Typ.

Oavsett. Vattnet är ett måste, men säg den himmel utan moln eller, för att dra ännu en klyscha, "i de lugnaste vatten"...

Att folk simmar och skvätter en del runt omkring mig accepterar jag helt och hållet. Är varken rädd om frissan eller make-upen, för jag har varken det ena eller andra, och jag är inte heller rädd för att bli blöt.
Förstås.
Däremot har jag så himla svårt att fatta varför en del som crawlar måste plaska så vansinnigt mycket.
Som om händerna omvandlas till två stora dasslock som verkligen ska smacka ner i vattnet så att det stänker minst 10 meter bort.
Ett sådant "simsätt" måste väl ändå vara enormt oeffektivt?
Det är i alla fall förbaskat jobbigt att ha en "smackare" i banan jämte när man springer.

Varför?
Jo, när man springer med wet west så är det ungefär som att kuta på land men utan stötar, plus att man jobbar med hela kroppen. Även armarna är ju under vatten.
Med andra ord, jag jobbar på ganska bra, och när jag jobbar på andas jag ganska mycket.
(Ganska vanligt..)
Det vill säga jag har munnen öppen.
(Också ganska vanligt...)
Varje gång "smackaren" kommer får jag alltså helt ofrivlligt en halv liter vatten i munnen.
Kan tala om att bassängvatten är inte särskilt gott.
Eller nyttigt.

Ännu mindre förståelse har jag för galningarna som envisas med att dyka ner i vattnet precis där jag är.
Men hallå! Syns jag inte eller?
Vart tog "visa hänsyn-skyltarna" vägen?
[Comments]
Friday 2008-03-14 16:51
Author: Ingmarie Nilsson
Fullt i skallen och trötta ben
Tre roliga, intensiva och långa dagar i hufvudstaden är snart avslutade.

Eftersom jag aldrig jobbat på den här typen av avdelning innan, en forskningsavdelning, så var det en herrans massa nytt att lära.
För att inte tala om alla dessa papper man ska hålla reda på.
Förstås. Det är ju forskning det handlar om.
Det är absolut inte något fysiskt tungt jobb, men visst känns det i benen när man traskat runt och stått stilla i nästan 9 timmar.

Onsdagen blev en slags halv inskolning. Men sen har jag jobbat på riktigt duktigt själv. ;-)
Tror inte jag har sabbat något viktigt.
Hjärnan har gått på högvarv men jag hoppas den kan hålla reda på mig så jag kommer hem i kväll.

Klockan är megaviktig på ett sånt här ställe. Inga vanliga små klockor på väggen utan STORA digitala saker där varje sekund räknas.
Varje natt har jag drömt om de där klockorna, och jakten på sekunderna.
Snacka om tidsfixerad.
Alla är supertrevliga här och jag har blivit otroligt väl omhändertagen. Har fått mer uppdrag hit så det känns bra!

I kväll åker jag alltså hem. Hade hoppats på att kunna åka lite tidigare men det var fullt på tåget. (!) Fler som vill till Falun...

Har inte bara jobbat, utan hunnit roa mig lite med. :-)
Är ju vansinnigt lättroad så för mig innebar det bl.a. två underbara ,nåja, spinpass på SATS. Roligast var det förstås att träffa Camilla. En riktig energi-kick!
[Comments]
Tuesday 2008-03-11 11:59
Author: Ingmarie Nilsson
Säkert (?) vårtecken.
Nu har de börjat sopa undan all sand på cykelbanor och vägar här i Falun.


Brukar vara ett säkert vårtecken.
Hurra!
Men jag är pessimist när det gäller det, för jag tror de (kommunen alltså) är för optimistiska.
Det blir garanterat minst ett bakslag med snö och halka.
Sanna mina ord!
[Comments]
Tuesday 2008-03-11 09:50
Author: Ingmarie Nilsson
Nya äventyr
I dag ska jag åka till Stockholm för några dagars jobb på Karolinska.

Vet inte riktigt vad det innebär om jag ska vara ärlig. Är så att säga ännu lyckligt omedveten. hehe
Det är en forskningsavdelning där man testar nya läkemedel på friska patienter.
Känns onekligen spännande, och jag tror det blir kul!

Det bästa är ändå att jag äntligen kan gå till SATS.
Ja ja, jag vet att jag är nördig. Men det bjuder jag på. :-)
Dubbla spinningpass i kväll (gäller ju att passa på!) och dessutom får jag träffa vännen Camilla.
Wonderful!
[Comments]
Tuesday 2008-03-11 09:44
Author: Ingmarie Nilsson
Spinningens underbara värld
Kan inte låta bli att spinna (!!)vidare på spinningtemat.

Det är en smått fascinerande liten värld.
Inte bara för att det kan vara en så stor skillnad på kvalitén utan även på olika regler och på vilka som är med.

På många gym, i Sverige ska jag väl tillägga, får man inte gå in i salen innan instruktören kommer.
Ofta av säkerhetsskäl heter det.
Kan dock inte riktigt köpa det argumentet. Man gör det, precis som all annan träning, på egen risk och det är sällan (aldrig?) en nybörjare går in och trampar loss.
Sämsta skälet är nog ändå det Friskis här har.
"Det blir så varmt i salen".
Men herregud! Varför går man på ett spinningass? Är det liksom inte det som är en del av grejen? Att svettas??
Fortfarande kan jag undra om jag varit på samma pass med tanke på hur det ser ut runt min cykel...
Eller gör jag fel?

Och deltagarna. Det finns verkligen alla typer och det är bara så underbart!
De flesta är "vanliga" (vad nu det innebär) med lite diskreta cykelbrallor och cykeldojjor.
Lagom svenskt så där.
Så plötsligt dyker det upp några verkliga entusiaster! Eller kanske man lite fräckt ska kalla dem "wanna-be-cyclists"?
Värsta proffsmunderingen med flashiga kläder fulla av reklammärken, pulsklockor,svettband, specialhanddukar och vattenflaskor som står i rad både på och jämte cykeln. De käkar banan och bars innan som om de skulle ut på värsta långpasset. (I själva verkat handlar det om 45 min. medelspinn...)

Det är ungefär som "Vårruset". Många stoppar i sig bananer, energikakor och gud vet allt innan de där 5 km ska avverkas. Tror väl att det behövs energi a la Vasaloppet. Inte vet jag.
I slutändan har de ätit mer än vad de gjort av med.

Men tillbaks till spinningen. De här "wanna-be-cyklisterna" är oftast dessutom smått (läs mycket) överviktiga. En del av männen, för det är till 99% män, har en kalaskula som gör att de inte kan ha sett tårna på en väldans massa år.

Men visst, kan alla dessa grejer hjälpa människor att träna så är det toppen! Men oftast försvinner de lika snabbt som de kom. Kanske för att de kom på att alla de dyra prylarna kan ju (tyvärr) inte träna åt en. Det får man liksom sköta själv. ;-)

Jag beundrar verkligen alla som vågar sticka ut!
Det är kul med original!
Original som orkar hålla i.
[Comments]
Sunday 2008-03-09 23:10
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass på cykel
Två timmar och 10 minuter på spinningcykeln blev det i dag.

Ganska nöjd med den insatsen och det bästa var att jag hade (nästan) inget ont i foten! :-)

Men nu ska jag vara duktig flicka och inte rusa iväg. Lyssna på älsklingen och coachen.
När det inte gör ett dugg ont ska jag ändå vänta minst två dagar till med att springa.
Jodå, jag ska klara det!
Kan man kanske gå på KBT för sånt? "Bråttomsyndromet".

Pekka, coachen, var och hälsade på en sväng i eftermiddags och det är alltid lika kul att träffa honom.
Han skäller först lite på mig och ger sen förhållningsorder på löpande band.
Kul, kul.
Fast han blev väldigt tyst när Garmin Forerunner-klockan kom fram. Då fick han annat att tänka på. (Tänk ändå vad pojkar är lätt-roade och lätt-distraherade)

Men jag gillar honom!
En klippa med stort tålamod!
Och han brukar dessutom ha rätt.

Uaagh! Can´t belive I just wrote that!!

[Comments]
Sunday 2008-03-09 22:53
Author: Ingmarie Nilsson
Inte så fin
Hur kommer det sig att det är "finare" att vara morgonpigg än kvällspigg?


När någon ringer på morgonen svarar jag oftast inte alls. Men om jag, yr i bollen, ändå kraxar "hallå" (hur uppenbart som helst att jag inte var vaken) så svarar jag garanterat alltid "nej" på frågan om jag sov.
Varför? Det är ju bara så himla fegt!
Dessutom är det ju en lögn! Jag är ju trött på morgonen.
(I synnerhet när jag är nyvaken.)
Ärligt talat, hur många skuttar glatt upp ur sängen när klockan ringer? För ni morgonpigga har väl en väckarklocka?!?

Morgonpigga anses vara "bättre" människor. Sundare, alertare, ansvarsfullare och mer disciplinerade liksom.
(Säkert någon gammal Lutherlära eller något från det slaviska bondesamhället.)


Den morgontrötte är däremot lat, slö, slapp och likgiltig.
Har garanterat suttit uppe och glott på tv:n hela natten, surfat eller spelat tv-spel. Tillsammans med chipspåsen och colaflaskan.
Förstås!

Men hallå! Jag kanske jobbade i går kväll! Slet järnet och missade min skönhetssömn när du morgonpigga sött låg och sussade i din säng.
Tänk på det ni!

Tycker det är en himla tur att vi är olika.
Tänk om alla skulle börja jobbet kl 07. Kaos direkt.

Så jag fortsätter allt att vara morgontrött.
Ibland.
Och kvällstrött.
Ibland.
:-)

[Comments]
Saturday 2008-03-08 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Plus och minus med USA
Några plus och minus med USA.
Enligt mig.
(Det finns betydligt mer att ta upp men då skulle det aldrig få plats här.)


Jag gillar:

  • Bagels
  • Starbuck´s Coffe
  • Att i princip alla frågar "how are you doing" och säger "have a nice day". Sånt blir jag glad av!
  • Att det finns särskilda gräddfiler på de stora vägarna där de som är minst två i bilen får köra.
  • Alla olika Tofu och sojaprodukter
  • Att man inte blir betraktad som ett (besvärligt) skumt UFO när man frågar efter t.ex. särskild mat eller lowfat milk till kaffet.
  • Reflexer i vägbanorna
  • Att man oftast får svänga höger även om det är rött ljus.(Efter att ha lämnat företräde för de andra trafikanterna förstås)
  • Dubbla böter om man kör för fort när det är arbetare på vägen .
  • Alla otroligt bra gym
  • Att "jantelagen" i princip inte existerar där. Det är tillåtet att vara både framgångsrik, ha misslyckats (men försökt), se vältränad ut och att komma sist men ha kämpat väl. De positiva orden och kommentarerna flödar ständigt! Väldigt bra för både självkänslan och självförtroendet. Inställningen är: Allt är möjligt. Det finns inga begränsningar om du vill göra något.
  • Stoltheten över sitt land.T. o.m. på en elrullstol kan man se den amerikanska flaggan svaja. Festligt!
  • Valfriheten. Åtminstone för de flesta, och definitivt för alla med pengar.
  • Allt volontärarbete. Många ställer upp och hjälper till gratis med saker de gillar och tycker är viktigt. Tex. i parkerna, skolorna, på de statliga biblioteken och till hjälp för gamla och sjuka.
  • Att de flesta löpartävlingarna har ett hjälpande syfte. Man har loppet för att få in pengar till allt från alzheimersjuka och cancersjuka barn till att rädda en byggnad, en djurart eller miljön.
  • Att få matkassarna packade när man handlar. Fast ibland är det en himla röra och det är alltid alldeles för många kassar.
  • När man handlat kan man ställa shoppingvagnen vid bilen. Inga plastbrickor,eller 10-kronor behövs som "pant". Antar att ingen gör sig omaket att sno en vagn eftersom det troligtvis är för långt att gå hem.
  • Att människor uppskattar att få positiva kommentarer och uppmuntrande ord. Inga bortförklaringar eller ursäkter utan ett glatt "TACK"
  • Ostförpackningar med "zip". (Alltså slutbara förpackningar. Inga extra plastpåsar behövs)
  • Nattlampor. Små lampor man sätter direkt in i kontakten och kan ha lysande under natten så man hittar till toan. Finns i Sverige men inte helt lätt att hitta. Här hittar du dem överallt och alla har dem. Mysigt och trevligt!
  • Barnes and Noble. Bokaffären där man kan läsa både tidningar och böcker till fikat. Utan att behöva köpa!


Jag gillar inte:

  • Överkonsumtionen på allt. Det behövs inte 28 olika flingor att välja på eller 13 olika sorters vatten i både glas och plastflaskor.
  • Alla bilar
  • Snabbmaten
  • Betongvägar
  • Alla "private areas" där man inte får vara. Kilometerlånga staket. Överallt.
  • Att skatten (tax) oftast inte är påslaget på prislappen utan kommer som en "surprise" när man ska betala.
  • Den dåliga insikten och oviljan till att återvinna och tänka på miljön.
  • De sociala orättvisorna. Trots att skatterna faktiskt är ganska höga!
  • Den groteskt långa valrörelsen och kostnaden det innebär. Borde vara bättre att lägga pengarna på sjukvård, skola och de utslagna. Politikerna ska jobba! Inte åka runt och showa!
  • Deras ständiga inblandning i olika krig. Kostar inte bara en vansinnig massa pengar utan innebär även att människor och djur dör, och att miljön förstörs ytterligare.
  • Att det går att stämma allt och alla. Om du bara har pengar nog att betala advokaterna.
  • Tillåtelsen att bära och använda vapen. (I vissa stater)
  • Dödsstraff (I vissa stater)
  • Att det är så svårt att få ett "Green Card" (arbetstillstånd)
  • Dubbelmoralen. Typ ingen sex före äktenskapet. Jo men tjena!
  • Reklamen. Inte bara på Tv:n utan även alla lappar, anslagstavlor, skyltar, bilagor i tidningarna, på radion, i affärerna, i kyrka, ja, överallt finns den!
  • Att när man letar efter "Donkin Donut", "Starbucks" eller "Subways" så hittar men inte en enda, men när man är mätt och inte ett dugg sugen på varken kaffe eller bagels, DÅ finns de där ställena plötsligt i varje hörna. Märkligt... Men det där gäller väl inte bara i USA.
  • Dammsugarna. Stora otympliga monster! Och dessutom totalt obrukbara.
  • Deras, oftast, dåliga intresse i övriga världen. Världsnyheterna i tidningarna är max två sidor. Och då är det mest om länder som USA har intresse i. Typ Irak.
  • Hur de kör. Jä..la galningar! Slalom mellan vägbanorna och, oftast, utan att ens blinka! Idiots!
  • Det stora pengabehovet. Enligt "Panera-Jeffrey" måste man tjäna minst $150 000, helst $200 000, per år i en familj med 2 + 2. Och då handlar det ändå inte om några stora utsvävningar. Ett hus, en bil, att kunna resa.
[Comments]
Saturday 2008-03-08 19:04
Author: Ingmarie Nilsson
Knepig kropp och ett avslöjande
Fattar inte att jag kan bli så seeeg i kropp och knopp av en \"liten\" resa och flygtur.

Hjärnan är lika trög som gammalt snor, och startsträckan för lite aktivitet där uppe är lika långsam som hos en gammal Volvo Amazon. Förvisso en kultbil men snabb är den INTE.

Och kroppen. Tja, den är väl som en rostig gammal Amazon då. Med bara en fungerande cylinder.
Ibland slår gummiklubban till totalt och jag kan STÅ och sova. Utan stöd.
Det som varit ovanligt bra efter denna gångens långresa är att jag sover hela nätterna. Jet-lagen brukar annars vara ett helvete och jag kan vakna mitt i natten och vara sugen på både frukost och lunch.
Och fika. Och kvällsmat.
Samtidigt!

Foten och tårna lever sitt eget lilla liv. Ibland är det som om fotbenen ligger och skaver mot varandra med ett rakblad emellan.(Dvs. det gör jä...gt ont!)
Och sen ibland känner jag inte ett smack.
Skumt. Är det bara en bluff? Latmasken kanske har hamnat där? I min vänsterfot.

Men annars är det bra! ;-)

Det har blivit en del turer upp till Lugnets pool och till Friskis spinningsal sen jag kom hem.
På vardagarna strax före lunch är det riktigt lugnt och skönt i simhallen. Har t.o.m. hänt att jag har varit helt ensam i poolen. Men vad hjälper det? Jag är ändå hänvisad till motionsbanorna. Fram och tillbaks, fram och tillbaks. Tänk om någon kunde bygga en wet west bana! Typ en rundbana med träd, små hus, hagar med djur och fågelkvitter.
Vilken grej!
Som att springa "på riktigt".
Kanske kan starta min "wet west-skola" där...

Lugnets pool är sammanlagt lika stor som den del i WPB jag hade att kuta runt på. Simmarna hade nämligen sina egna banor.
Inte konstigt att det känns så... pluttigt!

Fredagens spinnpass var både pluttigt och trist. Ingen fart alls och det berodde inte enbart på min tröga kropp. Den är lättväckt om den bara sparkas i gång på rätt sätt. Och det är INTE genom kass musik och tråkiga kombinationer. Instruktören hade nog en, om möjligt, ännu sämre dag än mig.
I dag var det betydligt bättre. Fart och fläkt! Rolig instruktör och bra musik.
Hej och hå! Kroppen vaknade och foten kändes inte av ett dugg.
Aha!!!
Det ÄR där den bor!
Latmasken.
He he. Trodde han, för en han är det säkerligen, verkligen att han kunde lura mig den lille skiten?
Han vet nog inte vem han tampas mot. ;-)
[Comments]
Thursday 2008-03-06 23:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Livet är här och nu och kanske sedan
(Okänd)

[Comments]
Thursday 2008-03-06 22:59
Author: Ingmarie Nilsson
Hemma
Med blandade känslor är jag tillbaks i Falun igen.

Underbart att vara hemma hos Anders och Elvira igen förstås! I dag träffade jag dessutom kompisen Peter för att fira hans 40-årsd...
Nej just ja!
20 var det ju han fyllde! :-)
Tillsammans med hans sambo Anna och lilla Emil åkte vi med "Snövesslan" (bandvagn) upp till Toppstugan vid Rommes skidanläggning i Borlänge.
Fantastiskt kul och trevligt!
Dessutom var maten jättegod men servitrisen lite väl nonchalant så hon fick inte så mycket dricks...

Kom som sagt var hem i går morse till Sverige. Innan jag hade kommit hela vägen hem, SJ skötte sig inte så där jättebra nämligen, hade det gått över 24 timmar sedan jag startade.
Liiite segt. Typ bomull, kola och gammalt snor i skallen. Hur kroppen var kan jag inte ens förklara.

Men Ingmarie hon kämpade duktigt på och höll sig vaken hela dagen.
Efter Lost stupade jag i säng.
Utmattad är bara förnamnet.

Det är vid de där tillfällena man undrar om det är värt det. Att resa sådär långt alltså.
Svaret är givet.
Jo, det ÄR det!
[Comments]
Tuesday 2008-03-04 14:46
Author: Ingmarie Nilsson
Flygplatsväntan
Undra just hur många timmar jag har spenderat på att vänta på en flygplats.

Man skulle kunna se det som bortkastad tid, och visst, ibland är det verkligen det.

Men det är en ganska intressant plats. Alla dessa människor! Vad gör de här? Vart ska de? Hur har deras liv sett ut hittills? Vad väntar dem i framtiden?

Så där kan jag sitta och fundera.
Men det är tyvärr väldigt sällan jag får svar.

WPB är en höjdare eftersom det är fri internet. :-)
När jag väl kom in vill säga.
Mamma mia vilken procedur!

Det gick hur smidigt som helst att lämna bilen, och det kändes megalyxigt att sitta helt ensam i den stora bussen från car rental platsen.
Mina väskor tog i och för sig upp 5 personers platser.
Typ.

Ingen kö heller till incheckningen.
Finfint tyckte jag men det ska ju inte vara för enkelt.
Man ska själv knappa in allt innan man får lägga väskorna på vågen.
Hittade inte ens bokningsnumret på min lapp. Skrev mina förnamn i fel ordning med och se det går inte. Måste vara EXAKT.
"Värdinnan" var tack och lov tålmodig och jag klarade mig t.o.m. från övervikt.

Sen var det säkerhetskontrollen.
Allt ska läggas i lådor och alla vet ju vid det här laget att minsta lilla flaska ska vara i plastpåsar så något sånt hade jag inte.
Datorn ska förstås visas upp. vem vet vad jag har gömt i DEN! ;-)
Och skorna ska av. Efter att man stått i någon slags röntgen som blåser små puffar av luft på en. Som i "Lustiga huset" på tivoli.
Fast jag blev skiträdd!!

Boarding time!
[Comments]
Tuesday 2008-03-04 02:48
Author: Ingmarie Nilsson
Gymvärlden
Ger mig på en liten jämförelse innan jag stänger ner locket på datorn over here.

Mycket är detsamma på gymen här som i Sverige men det finns några små pikanta skillnader.
Inte bara här i Florida utan på alla andra ställen jag varit på med.

Over here duschar de flesta hemma. (Antar jag i alla fall..)
Skåpen i omklädningsrummet är mest till för att förvara ett eventuellt ombyte.
Observera eventuellt.(!)
Om det nu ändå sker, att någon ska duscha, så tar man med sig alla sina grejer och gömmer sig bakom duschdraperiet. Inte ens strumporna åker av innan man är bakom det där draperiet.
Inga gemensamma utrymmen här inte, utan man har sin egen lilla kupé.
När jag tänker efter så under alla år är det väldigt sällan jag har sett en naken amerikanska. (Inte för att jag går och kollar men...)
Är de pryda?
Bara blyga?
Eller är det av bekvämlighet? Kanske jobbigt att packa ner duschgrejer och rena kläder menar jag.;-)
Här behöver man ju dessutom inte frysa när man går ut genom dörren. Tvärtom!

Hur det är hos killarna vet jag dock inte... ;-)

Svettas, i synnerhet så det syns ,är inget som eftersträvas.
Alltid minst en handduk att torka bort den ev. lilla, lilla svettdroppen med. Alla fläktar ska vara på och AC:n på max.
På spinningen var det t.o.m. en kvinna som hade en egen liten fläkt med sig.
Herre min dar.

En väldigt bra grej är att det oftast finns handsprit att använda.
Man vill ju helst inte ens tänka tanken på vad som finns på alla grejer. Bättre att ta död på äcklet direkt.

Ofta är det väldigt handikappvänligt. Är gymet på flera plan så finns det nästan alltid en hiss.

Spinningpassen är väldigt livade och bra men de andra passen jag har gått på har ofta haft låg kvalité.

Över lag tycker jag gymen här är fantastiska med hög klass och service.
Ta det bästa härifrån till Sverige och vice versa så skulle det bli ett 10-poängsgym direkt!

Bästa gymet jag varit på är i Albuquerque. Sports and Wellness.
Förutom att det är ett förstklassigt gym med allt man kan tänka sig från maskiner, utrustning och service till klasser, pooler och jaccuzzi, så får man även handdukar, schampo, balsam, hudlotion och t.om. topz (!) och munvatten (!) varje gång man är där.
Sånt gillar jag. :-)
Det är LYX!

Och jo, det är fler som duschar där.
[Comments]
Tuesday 2008-03-04 02:22
Author: Ingmarie Nilsson
Sista träningen, sista Panera sista...
Det är med ganska stor sorg i hjärtat jag tar farväl av allt.

Att jag kommer till USA igen tvivlar jag inte en enda sekund på. Det är mer en fråga om när.

Gjorde sista träningspasset på LA Fitness i eftermiddags men hann dessvärre inte med jaccuzzin.
Belönade mig i stället med en gigantisk och multi smarrig smoothie från Smoothie King.
Är fortfarande mätt!
Ingen lingondricka i den inte.
Burp. ;-)

Städning, tvätt och packning fixade jag under dagen. Ville ha det gjort så jag slipper det nu i kväll.
Trista saker det där.
Ska dock väga mina väskor. 2x23 kg. får man ha och jag tror jag klarar mig.
Duktig som jag är så lyckades jag handla på mig lite till i dag när jag var på Runner´s Edge.
Bland annat ett par löpardojjor till vår underbara vän och lägenhets-katt-post-vakt Maria.

Åker snortidigt i morgon bitti och sen väntar en evighetsresa, typ 24 timmar.
Hugaliga!
DET är inget att vara avundsjuk på kan jag säga. Bara att hoppas att de visar bra filmer på Atlantflyget.
Och att jag kan sova.

Konstigt att tänka att på onsdag är jag ,förhoppningsvis, i Falun.
Hos Anders och Elvira.
Och jo, visst längtar jag!!

Hoppas med att ni som läser denna bloggen fortsätter att läsa.
Men nu kommer det mer att bli om livet i Falun och det kanske inte är riktigt lika spännande som här.
Men nästan.

Dessutom har min älskade lovat att det snart kommer en "kommentar-ruta" så ni med kan skriva.
(He he, nu satte jag allt blåslampan i rumpan på honom.)
[Comments]
Tuesday 2008-03-04 02:01
Author: Ingmarie Nilsson
Missad date
Skulle ju träffa Natacha för en löptur på horsetrailsen idag och hade verkligen, verkligen sett fram emot det.

Stod och väntade i 20 min. innan jag började köra runt i kvarteret där vi bestämt att ses. Tänkte att hon kanske bara hade parkerat på ett annat ställe och att vi inte såg varandra.
Parkeringsplatserna här är nämligen oftast modell a la IKEA x 10.

Men ingenstans var hon. Efter 30 min. gav jag upp och åkte till "min" park och sprang själv.
Kände mig ledsen och besviken, men samtidigt anade jag att det var något som var "fel" för hon verkade absolut inte vara typen som bara skiter i att komma till något man bestämt.
Dessutom hade vi mailat varandra på kvällen innan.
Så till slut var jag mest orolig.

Men jo, det hade blivit lite galet.
Hon hade visserligen varit lite sen, men dessutom på ett helt annat ställe.
Hon hade helt missuppfattat mig. Och jag henne.
Som det kan bli!

Det viktigaste var ju dock att det inte hänt något allvarligt.
Och jag vet att vi kommer att ses igen.
[Comments]
Tuesday 2008-03-04 01:49
Author: Ingmarie Nilsson
Jobb
Det finns några jobb jag verkligen hoppas jag slipper ta.
En del kan inte ens kallas jobb. Snarare någon slags straffarbete.

Här är några:

¤ Ta betalt vid Tolls.(Vägtullar på stora vägar)
Tänk att behöva sitta där i en liten plåtbur ute i ingenstans på en gigantisk motorväg och ta betalt av varenda bil som passerar. Inget utom betong, bilar och glasrutan du sitter bakom att titta på. Tvingas andas in ton av avgaser. Hur kul kan det vara på en skala? Och nyttigt?
Måste vara ett av de mest själsdödande jobben som finns.

¤ Städa t.ex. hotell eller gym.
Visst syns det man gjort och visst blir människor säkert glada och uppskattar det man gör, men tänk allt läbbigt hår man måste städa upp!
Urk!
Höj lönerna för dessa hjältar och hjältinnor som pallar med det!

¤ Stå vid vägkorsningar som en levande dansande reklampelare. Finns massor av olika varianter. Locka kunder till något fast-food ställe, biltvätt eller t.o.m. för att göra manikyr.
Bara ett par kvarter från lägenheten går det dagligen flera personer utklädda till Frihetsgudinnan. "Liberty Tax" heter företaget som jobbar med att få kunder som de kan "hjälpa" betala den årliga skatten att förhoppningsvis kunna få tillbaks pengar genom olika avdrag. Kostar förstås pengar och jag är ganska säker på att de där reklampelarna inte är precis överbetalade.
Inga risktillägg heller.
För att stå bland alla bilar, avgaser och riskera få värmeslag.

¤ Stå vid vägkorsningar och sälja rosor för $5. De flesta bemödar sig inte ens att ge de stackarna ett leende.. Ännu värre att behöva stå och tigga vid vägkorsningarna.
Se f.ö. riskerna med ett sådant jobb på punkten ovan.

Och här är några "jobb" skulle jag ALDRIG ta. Oavsett! Jag hade helt enkelt inte klarat av det.
  • Slaktare
  • Slaktbilsförare
  • Djurförsökare
  • Avrättare
  • Torterare
  • Människosmugglare
  • Mördare
[Comments]
Monday 2008-03-03 02:06
Author: Ingmarie Nilsson
Playa-observationer
Troligtvis sista dagen på playan i dag. I morgon blir det till att tvätta, städa och packa.

Känns väldigt vemodigt.
Men jag längtar förstås vansinnigt mycket efter Anders, Elvira, vännerna, min familj och att träna på SATS. :-)

Hur som helst blev det en härlig dag på stranden. Fler än jag som hade samma plan idag så det var välpackat. Dock inte som Halmstads köttmarknad på Tylösand under högsäsong. Här blandas det hej vilt. Pensionärer som gömmer sig väl under parasoll och filtar, barnfamiljer med halva "Toys"R"s" i bagaget, innefolket med hippaste badkläderna, och så har vi surfarna.
Dessa surfare.
Jag kan inte annat än vara imponerad!
Timme ut och timme in håller de på. Jag hade väl knappt ens kommit över den första lilla vågen på väg UT.
Ännu mindre hade jag kunnat stå på den där brädan och svingat runt den som om den vore en del av min kropp.

Faktum är att jag skulle inte ens våga! För jag är en riktig tvättäkta fegis!

Det intressanta är dels att där inte var en enda tjej! Och sammanlagt var det minst 50-60 surfare ute på vågorna.

Det andra är att det var inte en enda överviktig! Bara muskler.

Överviktig var däremot kvinnan som på någon mirakulöst sätt kommit ner på stranden. Först när jag såg henne så såg det ut som om hon satt bakom någon slags stor boll så att bara hennes huvud syntes.
Men "bollen" var tältet hon hade sin kropp i.
Hon satt på stranden med två barn jämte sig (den ena ruggigt lik henne) Jag begriper som sagt var inte hur hon kom dit över huvudtaget, men framförallt förstår jag inte hur hon skulle komma därifrån!

Var kvar en stund extra bara för att se om jag skulle få svaret..
Jag vet, jag vet!! Riktigt, ruggigt fult av mig, men jag var på något vis fascinerad.
Hur i all sin dar kan det gå så långt?
Undra om jag skulle kunna hamna i samma situation? Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.

Tyckte så fruktansvärt synd om henne.
Vilket handikapp.
Vilket öde.
Fångad i sin egen kropp.


[Comments]
Monday 2008-03-03 01:02
Author: Ingmarie Nilsson
Bra och dålig träning
Testade ett nytt gym nu i kväll, Gold´s Gym, men det var en riktig besvikelse.

Trist lokal, mörkt, kändes ofräscht fastän det i princip är helt nytt och många av personalen var riktigt snorkiga.
Gratis är inte alltid bäst...

Men spinningpasset i morse var makalöst bra så nu har jag en favvoinstruktör till. Sonya.
Wow! Vilken kvinna!
Hon är dessutom ruggigt lik min kompis och förebild Anita i Borlänge.
Ett tag trodde jag nästan att det var hon som kom in i salen!
Snacka om "look-a-like"!

Vi var 300 cyklister som drog iväg på A1A (kustvägen). Solen sken, klarblå himmel och bara en svag bris fläktade våra svettiga kroppar. (Förutom fart vinden.)
La in en extra rusch för att hinna innan det slog om till rött (för vem vill bli efter?), kämpade på i kvicksanden, trampade som en tok uppför den långa, långa branta backen och for som en pil nedför på andra sidan.

Det var åka vill jag lova!
Och förbaskat kul!

Skapa visuella bilder är inte lätt, särskilt inte när man ska göra det för andra, men när det görs bra är det en riktigt kick!
Är sen även musiken bra, då är det stor risk (chans) att det ryker om hojarna. ;-)
Men det är klart, man kan inte göra alla nöjda, men på både Sonya och Don´s pass kan jag lova att ingen har gått därifrån utan ett (svettigt) leende.

Mitt favoritställe i Sverige, SATS har i mitt tycke bland de bästa instruktörerna i Sverige. En del har anammat just visualisering och jag säger bara; fortsätt med det!



[Comments]
Monday 2008-03-03 00:34
Author: Ingmarie Nilsson
Överraskning
Nu får jag nog räkna mig till verklig stammis på Panera

I går när jag fått "det vanliga" så behövde jag inte betala!!!
"It´s on the house today" sa killen bakom kassan.
Hur gulligt som helst!
Pussgurka! :-)

Idag verkar WPB alla pensionärer ha kommit hit.
Samtidigt!
Det är ett fasligt kacklande!

Dock inga blåhåriga tanter, men en del är vääääääldigt välmålade. (Vill snarare kalla det spacklade)
Och håren vääldigt välfriserat. Många liter spray där.
Tveksamt om ens en "Gudrun" kan rubba de där lockarna.
[Comments]
Sunday 2008-03-02 03:01
Author: Ingmarie Nilsson
Sällskap
Fick mer trevligt sällskap i dag.

Åkte till Aquacrest för att springa med wet westen en sista gång.
Snyft! Jag kommer verkligen att sakna det där stället!
Och människorna där.
Alltså livvakterna för det är ju av någon underlig anledning inte så himla många besökare.

Till min stora glädje var Natacha där, triatleten från Kanada, så vi travade runt, runt, runt, runt, bytte varv, travade lite till,runt, runt, i över en timme och pratade, pratade, pratade.
(Jag är ju rätt bra på det och med vissa går det ännu bättre.. hehe)

Ännu en gång har jag fått uppleva hur "skenet kan bedra".
Natacha är en super-SUPER-trippelsuper snygg 27-årig tjej som, när man först pratar med henne, verkar ha ALLT.
Inte bara utseendet.
Ett fantastiskt liv där hon mer eller mindre kan leva på sin idrott, resa runt, träffa vänner och göra det hon vill.
Men det var alltså inte riktigt så "enkelt".
Det fanns mycket sorg och tragedi bakom det vackra och tillsynes perfekta livet.

Och visst är det ofta så?
Man tror att "alla andra" har det så himla bra.
Men så skrapar man lite på ytan, kollar in bakom kulisserna, och det visar sig att i allas liv finns det både glädje och sorg, svårigheter och problem.
Det hjälper inte att vara varken multimiljonär eller jordens vackraste.
Ingen är så att säga immun mot livet.
Men det är klart.
Kanske pengar kan göra att vissa saker ändå är lättare att klara av och orka med. (?)

Jag och Natacha ska ses på måndag igen och jag ser verkligen fram emot det
Vi försöka kuta på "riktigt" sätt.
Två halta lottor.
Jag med min fot, hon med sin onda rumpa och ben.
Kanske man kan prata bort det? ;-)

Har fått massage av Patti idag med och där är ännu en som jag kommer att sakna.
Och som har en enormt spännande livshistoria.
Även den behåller jag för mig själv.
Men oj, vilka kvinnor jag träffat! :-)
[Comments]
Sunday 2008-03-02 02:35
Author: Ingmarie Nilsson
Liten värld
Åkte till John Prince Park, parken närmast lägenheten, i morse. Strålande sol och härligt varmt.

Fattar fortfarande inte riktigt HUR stort det är där!
Hittade ännu mer ställen att springa på. Dels en liten udde ut i vattnet, och dels några horsetrails.
Lite småont i foten så denna gången gav jag mig inte ut på några "äventyr", men åh vad önskar att jag kunde!
Finns inget bättre sätt att se och uppleva nya ställen än att göra det springande.

Varmt var det som sagt var så jag passde på att fylla på vattenflaskan i en av the drinking fountains när jag var klar.
Bakom mig står en kvinna med ett vätskebälte, typ Perfektas vätskebälte, runt midjan och väntar på att få fylla på sina flaskor.
Hon ser väldigt amerikansk ut. Solbrillor, keps, top, shorts, iPod och en Garmin Forerunner på armen.
Hon frågar om jag haft en "nice run" och vi börjar småprata lite om ditten och datten.

Så frågar hon var jag kommer från och jag svarar "Sweden".
"Oh, so am I" svarar hon.
Så vi skiftade snabbt om till att prata svenska.
Lustigt!
Så liten världen är.
Erika som hon heter kom till Florida som au-pair för 24 år sedan och fastnade.
Gift med en amerikan, 3 barn, gymnastiklärare. Hon började springa för ca. 3 år sedan, efter att hon fyllt 40, och har på bara några månader avverkar tre maror nu.
Imponerande!

Varje sommar åker hon "hem" till Värmland och hälsar på men hon längtar alltid tillbaks till Florida.
Även om hon ibland är väldigt trött på trafiken, värmen, trängseln så är det WPB som är "hemma" för henne.

Vi stod där en lång sund och pratade.
Hur trevligt som helst!
Var nog tur att det var varmt så hennes ben inte helt stelnade till innan hon skulle springa vidare hemåt.




[Comments]
Saturday 2008-03-01 02:02
Author: Ingmarie Nilsson
Oflyt men slutet gott.
Eftermiddagen flöt inte på särskilt smidigt.
Men på något vis löste sig allt ändå.
Det brukar ju det.

Började med att påsen jag hade mina kläder och handduk i på något vis hamnade i en vattenpöl. Fråga mig inte hur, för det var torrt på marken när jag satte ner den.
Så vimsig har jag inte blivit.
Ännu...
Upptäckte det precis innan jag skulle hoppa i poolen så jag hängde upp allt med förhoppningen om att det skulle torka i solen.
Tröjan var torr men det var också det enda.
Shortsen, underbyxorna, handduken.
Plaskblött.

Och jag som skulle till kiropraktorn direkt efter poolträningen och därefter få massage.
Dear o dear!
Ingen tid till att åka hem och byta heller.
Bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Blev dessutom försenad för trafiken var en mardröm på "95:an".
5-6 filer och det gick i sniiiigelfart.

Så jag kom till Chris´ praktik med andan i halsen, inga trosor, blöta shorts men dock med en torr t-shirt. :-)
Och det funkade det med.
De skrattade bara när jag berättade.
Alla där är verkligen hur underbara som helst.
Serviceminded är bara förnamnet.

Chris fixade med mina fötter, stretchade och justerade ryggen.
Dessutom röntgade han min fot. Gratis!
Inte en tillstymmelse till fraktur.
Tvärtom ser min fot fantastiskt frisk ut.
Skelettet alltså.
Så helt klart är det en inflammation/neurom mellan metarsalbenen.

Bara att fortsätta som jag gör. Helst skulle jag väl vila foten helt, men som han sa, "det skulle ta död på dig". ;-)
Så jag får göra det som inte gör ont helt enkelt.

Massagen blev tyvärr inställd för Patti var fast i shoppen. Blir i morgon istället.

Nu sitter jag på ett ställe som heter Soma i Lake Worth.
Ett café med smarrig vegetarisk mat,olika healthy smoothies, teer, kaffe och, förstås, fri internet. :-)
De har även olika Yoga klasser här.

Mysigt och himla trevligt!
Trägolv överallt, ljust grönfärgade väggar, stora tavlor, bord och stolar och en bar med höga stolar.
Sitter i en mjuk, skön fåtölj.
Undra just om den är lika magisk som de på Panera...
Verkar inte så.
Kanske för att det är den enda fåtöljen här. ;-)

Och kläderna har torkat. Men jag har fortfarande inga trosor!!
;-)
[Comments]
Saturday 2008-03-01 01:23
Author: Ingmarie Nilsson
Poolpolare
På Aquacrest, poolstället, finns en hel del ödlor. Inga stora läbbiga saker, utan små verkligen urgulliga.

Cirka 10 cm. långa, brun-grå-gröna, svarta ögon, spretiga "tår" och en liten svans med knorr (!) på.

De springer runt, stannar upp, kollar lite, springer vidare.
Ibland kommer de riktigt nära och belive me, de ÄR söta!
Hade en av dem hos mig nästan hela tiden idag.
Han, inte för att jag vet om det var en "han", satt och kikade på mig både länge och väl, drack lite vatten,kikade lite till, blinkade lite finurligt med sina ögon och kliade sig på huvudet med ena frambenet. Precis som en hund!

Varför berättar jag om detta?
No idea!
Han var bara så himla kul att titta på och så söööt!

Påminde mig nog lite om Elvira. Inte utseendemässigt gud bevars, men på sättet.
Självständig, stolt, söt, och oemotståndligt charmig.

Min älskade är uppe i Sundsvall för att hämta henne hos "farmor och farfar".
Åh vad jag längtar efter att få träffa henne igen!
Och efter Anders med förstås. ;-)
[Comments]
Saturday 2008-03-01 01:05
Author: Ingmarie Nilsson
Skenet kan bedra
Frös som en tok i går kväll för det var ruggigt kallt! Några fjuttiga plusgrader bara, och man ska komma ihåg att husen här inte är byggda för kyla..

Men idag är värmen här igen och det har varit en kanondag.

Cyklade i morse. Spinning alltså.
Man ska ju inte ha förutfattade meningar men när instruktören kom in blev jag lite fundersam.
Liten dam i 60-årsåldern, grått, kort spretigt hår. Såg inte särskilt vältränad ut.
Trista solkiga kläder. Grå t-shirt. Urtvättade svarta shorts.
Jag som redan kände mig lite småseg kände inte direkt att inspirationen rann till om jag säger så...
Fattades bara att hon skulle börja spela gammel-tjoa med.
(Men jag kom på sen att de har ju inte sån musik här så i skallen ändrade jag det till western-tjoa.)

Hon satte ett spräckligt pannband på huvudet och körde igång.
Och se på sjutton!
Ungefär som en islandshäst. De kan se ut som ett ök i hagen och verka orka att max gå till stallet.
För att äta.
Men när sadeln åker på, då jä..ar! Då blir det åka av!

Beverly som "damen" heter, kunde verkligen cykla!.
Benen gick som trumvirvlar och hon drev på hela tiden.
När sen godingar av både Depeche Mode, U2 och Phil Collins var med på musik repertoaren, ja då blev jag nästan kär i henne.:-)
[Comments]