Archive Jun 2008 (41 entries)

Monday 2008-06-30 21:44
Author: Ingmarie Nilsson
Blöt uppifrån, nerifrån, inifrån och ut.
Att kalla vädret ostadigt och bedrägligt just nu är väl en underdrift.

När jag var på gymet i morse sken solen, när jag kom ut regnade det, sol när jag lagade mat och regn när jag var på väg ut med maten till balkongen.
Sol när jag satt vid datorn och knegade och, otroligt nog, även när jag cyklade upp till poolen på Lugnet.

T.o.m. en stund när jag var i.
(Kryss i taket!)
Men sen öppnade han där uppe alla kranar och verkligen öste ner regn. Det smattrade jädrans i vattnet.

För alla som inte vet, så gör ösregn som träffar vattenytan och sen studsar upp i ögonen, vansinnigt ont.
Såg inte ett jota, men det var å andra sidan ganska folktomt i bassängen så det gjorde inte så mycket.
Ingen risk för krock. ;-)

Och lite kul var det för det blev så hysteriskt på något vis.

Människor sprang upp från vattnet som skjutna ur en kanon och irrade runt för att rädda sina kläder, handdukar och väskor från att dränkas.
Mina stod tack och lov under ett bord och var hyfsat skyddade.
Har ju varit med förr... ;-)

Skönt att till slut ha fått linda in sin russinkropp, efter all vätan menar jag, i pyjamas, morgonrock och tjocka sockar.

Men snart kommer värmeböljan och himmel vad jag ska njuta!
No more raggsockar!
[Comments]
Sunday 2008-06-29 21:32
Author: Ingmarie Nilsson
Att cykla är inte miljövänligt
Åtminstone inte på elitnivå.

Cykel-SM har ju pågått här nu i en vecka, och idag var det le Grand Finale.
Herrelitens linjelopp-182 km.
14 varv på banan i en hiskelig fart, och jag kan berätta att en del av backarna är inte nådiga!
Varken upp eller ner.

Undra förresten hur de kände efter första varvet.
När de visste att det skulle bli 13 sådana varv till menar jag...
Att provköra en tävlingsbana är inte samma sak som att köra race.
Det vet jag av erfarenhet.
Fast då har det handlat om löpning förstås. .-)

Men tillbaks till miljön.
Cykla är verkligen miljövänligt, men med elitcyklingen kommer automatiskt en hel drös med "servicebilar" och de är då inte miljövänliga!

Före varje klunga kommer det först x antal MC-poliser.
Efter varje klunga kommer det sen x antal bilar med cyklar och hjul på taken och säkerligen hela bagaget fullt med mekk grejer.
18 mil med kanske 30-40 bilar eller mer, bara för att cyklisterna ska ha full service om och i fall att.
Inte särskilt miljövänligt.

I mina ögon är det rent idiotiskt och helt vansinnigt!

Inte särskilt rättvist heller.
Dels för att det lottas i vilken ordning bilarna får köras, och dels för att det blir de med mest pengar som får mest och bäst service.

Fast det sista är väl typ som vanligt.
Money talks som det heter.

Slopa hela systemet eller gör varvbanorna kortare så servicebilarna kan stå utplacerade med jämna mellanrum.
Ungefär som vätskelangningen bara får ske inom vissa områden.

Det var hur som helst verkligen jättekul att kolla på, och ju mer jag själv cyklar, desto mer imponerad är jag över framför allt eliten.
Hur pallar de?
Käkar de taggtråd varje morgon eller vad är hemligheten?
"Bara" hård träning?

Oavsett så är jag fortfarande djupt imponerad.
Mina egna 3-4 timmarspass känns plötsligt väldigt fjuttiga...
[Comments]
Saturday 2008-06-28 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Livet är så länge vi lever det.

/Ingela Agardh, journalist och mångårig medarbetare på bland annat SVT:s Aktuellt. Död den 17:e juni i år. Hon blev 59 år.

[Comments]
Friday 2008-06-27 18:35
Author: Anders Gustafson
Schack matt
Ja, vad säger man? Världsklass tror jag ligger närmast till hands...

Världsklass gäller tyvärr inte mig utan min kära sambo. Häromdagen avslutades vårt senaste schackparti med att min kung blev slagen. Jaja, det brukar hända ibland att jag förlorar, men inte så här snabbt. Jag tror inte ens att vi hann göra fem drag var innan det på något mystiskt sätt stod en vit dam bredvid min svarta kung och det fanns inget sätt för mig att smita undan. Medan jag hade fokuserat på att flytta de larviga bönderna, så tog Ingmarie tydligen sikte på min kung. Smack!

Jag har nog inte kommit över chocken ännu. Men det är bara att gratulera till utskåpningen. Nästa parti ska jag försöka vara lite mer fokuserad på hela spelplanen. Dessutom kanske jag ska läsa på om vad schackspelet går ut på också.
[Comments]
Thursday 2008-06-26 08:17
Author: Ingmarie Nilsson
Ny krönika på Netdoktor
Kolla in här på >>Netdoktor.
:-)

[Comments (1)]
Wednesday 2008-06-25 21:48
Author: Ingmarie Nilsson
(Villo)vägar
Tog ut Silverbullet #2 för en liten tur i morse.

Med betoning på liten.
Lite småhängig och inte helt på G, men ut ville jag.
Förstås.

Hinsnoret, Aspeboda, Torsång och tillbaks mot Falun var det tänkt.
Hjärnan sa "runt Runn", det var planen, men så plötsligt, strax efter Torsång, så svängde Silverbullet # 2 höger och jag bara hängde med.
Ja, vad kunde jag göra?
Kunde ju liksom inte hem med cykeldjjor på fötterna de kvarstående 2-3 milen. ;-)

Underbara vägar.
Hästgårdarna avlöste varandra lika ofta som svamparna pluppar upp ur jorden på hösten.
Luften var mättad av doften från nyslaget hö.
Medvind och sol.
Plötsligt var jag i Stora Skedvi och klockan visade på långt över två timmar.

Falun 31 stod det på en skylt åt vänster.
Bara att trampa på.
Och nu var vinden inte lika nice längre.
Med undantag av någon ynka centimeter så var det motvind heeeela vägen hem.
Herregud vad det blev slitsamt.
Fick t.o.m. trampa nedför.
Grym hemlängtan.

Men vad händer när jag väl är i Hosjö och bara någon mil hemifrån?
Jo, då svänger Silverbullet # 2 åter höger och tar den absolut längsta vägen hem.
Med några extrasvängar.

Hur kunde det hända?
Klockan stannade på 4 timmar.
Och jag var ganska nöjd. :-)

Inte helt fel att lägga sig på Annikas massagebänk efter det om man säger så.

Har dessutom hunnit med att tvätta, hämta tågbiljetter, köpa kattmat på djursjukhuset, leka med Elvira, ordna med några intyg, cykla med en fullproppad kasse till återvinningscentralen, köra ett pass med wet westen i poolen, laga matlådor till nästkommande jobbdagar och packa väskan för resan till Stockholm i ottan i morgon.

Allt utan att känna stress.
Märkligt...
Vissa dagar kan det räcka med att tandtråden är slut eller posten är sen för att jag ska gå i taket.
Som sagt var, märkligt...

Tror inte jag är så förkylningssjuk längre. ;-)
[Comments]
Wednesday 2008-06-25 21:21
Author: Ingmarie Nilsson
Dyrt att vara kissnödig
Undra om de ska kallas "kiss-polis"? Poliserna som ska bötfälla de som kissar offentligt.

Halland är tydligen flitigast med att bötfälla.
Undra varför?
Extra kissnödiga där eller extra nitiska poliser?
Blir ju förstås en bra extrainkomst för polisen.

Kommer staten att sätta upp fler "Bajjamajor" utmed vägarna i och med detta?
För stackars alla vi löpare, cyklister, vandrare, skidåkare, stavgångare som blir kissnödiga på våra turer långt hemifrån.
Och därmed från toan.

Å andra sidan krävs det automatiskt fler vältränade poliser så de kan springa efter oss och det är ju bra! ;-)

Eller kanske skog och äng inte räknas som offentlig?

Urin är sterilt.
Helt ofarligt!
Hundar och katter kissar ju ute! Hur har beslutsfattarna tänkt där?
Kisspåsar?

Tycker det vore bättre om de la krut på att fånga fortkörare, rattfyllerister, mördare, tjuvar och banditer än en kissare!

Trams!
[Comments (2)]
Tuesday 2008-06-24 21:42
Author: Ingmarie Nilsson
Från en annan sida av banan
Tror aldrig att jag varit på en cykeltävling i hela mitt liv.
Är förresten säker på att jag inte har det.
Har aldrig trott att jag skulle det heller.
Ännu mindre jobba på en!

Men som det heter; man ska aldrig säga aldrig!

I lördags när jag var ute och trampade så var det helt omöjligt att inte se alla Cykel-SM skyltar.

Kollade upp det hela på nätet när jag kom hem.
Bara det är skumt. Varför liksom?
Hjärnan spelar mig små spratt hela tiden märker jag...
Gör och tänker sådant som inte ens fanns på min världsbild för ett halvår sedan.
Hur i all sin dar kan det bli så?
Undrar just var det här ska sluta..?
Med en färd till månen? (Det är nämligen något jag absolut inte vill).

Nåväl.
Läste att cykel-SM går 22-29:e juni.
4 dagar i Svärdsjö och resten i Falun.
Hjärnan fick väl ännu någon slags knäpp, för plötsligt kom tanken;
jag kanske skulle vara funktionär och bara en halv minut senare läser jag i PM:et att de behöver funktionärer.
(!!)

Ett tecken?
I don´t know, men skickade hur som helst ett mail till Roine, tävlingsledaren.

Snacka om att få ett glatt telefonsamtal som svar!
Han hade blivit jätteglad över mitt mail och att jag ville vara med.
Tänk så lätt att göra någon glad... ;-)

Så idag har jag varit ansvarig sjukvårdare på cykel-SM.
(Och lite trafik-dirigerare.)

Riktigt skoj!

Själva sjukvården är ju inte mycket annorlunda mot någon annanstans, men allt annat var i princip helt nytt för mig.

Tempolopp, linjelopp, parlopp, utväxlingskontroller, servicebilar, uppvärmingsritualer och framförallt alla dessa prylar!
100-tals modeller av sadlar, hjälmar, skoöverdrag, brallor, tröjor, däck, ramar, smörjmedel, handskar, verktygslådor, skor m.m. m.m.

Snacka om pryl- och mekksport.

Är helt yr i skallen.
(Och det är inte bara p.g.a av den begynnande förkylningen som fullkomligt flög på mig i går kväll.)
Banchefen Tobbe svarade dock glatt på alla mina "dumma" frågor.
Typ;
varför har en del hjälmar som ser ut som om de kom från ett rymdskepp?
Varför har en del skoöverdrag fastän det inte regnar eller
vad håller de för kilometertid?

Som det sig bör var jag så att säga sysslolös. Som sjukvårdare är det ju ett bra tecken.
No accidents! :-)

Hann med en tävling till men från åskådarsidan.
I plurret.
Simtävlingar på Lugnet medan jag körde wet west i banorna bredvid.

Helst vill jag ju springa race själv förstås.
Undra just om det någonsin blir så igen.
Känns far away just nu.:-(
[Comments]
Monday 2008-06-23 16:22
Author: Ingmarie Nilsson
Svårt att bestämma sig
Han där uppe alltså.

Regn, sol, regn, sol, kallt, varmt, kallt, varmt.

Är inte det ett tecken på stark stress?

Han borde coola ner, stackaren.
Lämna över väderbesluten till någon annan.
Mig t.ex.
Då blir det sol dagtid och regn nattetid.
Cirkus 20-25 grader.

Någon som röstar emot?
[Comments]
Monday 2008-06-23 16:19
Author: Ingmarie Nilsson
Balsam för kropp och själ
Sverige är fantastiskt på många sätt och vis och under sommaren är hela landet som en enda stor Bullerby.

Kan inte sluta fascineras över alla dessa idyller som finns i princip överallt i vårat avlånga land!

Prunkande trädgårdar, blomstrande ängar, badbryggor, skördetröskor, uteserveringar, betande kor, ystra föl och glass i stora lass.

Men det finns vissa ställen som ändå är lite mer än andra.
Som är ännu lite mer idyll och oas.
Som ger det där lilla extra jag lever på i flera dagar.
I bland veckor.
T.o.m. i månader!
Om man kan få ögonvärk för att det är så vackert, så är det just på dessa platser det sker.

Masesgården i Västanvik utanför Leksand är ett sånt ställe.
Spelar egentligen ingen roll när man åker dit för det är alltid lika vackert, fridfullt och rogivande.
Men denna tiden är extra speciell.
Dessutom serverar de mat som även den värsta "anti-vegetarianen" gillar.
Prova får ni se!

Några gånger om året far vi dit och i går var det dax igen. Fick sällskap av vännerna Peter, Anna, Emil och Annas föräldrar Anders och Birgitta.

Som om idyllkvoten inte var tillräckligt fylld blev vi bjudna på kaffe hos Anders och Birgitta på deras lantställe i Heden några kilometer väster om Leksand.
En, så att säga, äkta Dalagård i falurött med snickarglädje ända in på dass!

Hästar som betar i hagen utanför husknuten, en liten sjö med egen roddbåt mindre än ett stenkast från den vackra porten i ett av uthusen och mitt på den gräsklädda gårdsplanen var kaffebordet dukat.
Underbart är bara förnamnet.:-)
Snacka om ögonvärk!
Jag var helt lyrisk!
Det är en slags tvetydig känsla. Samtidigt som jag blir lugn och nästan sovtrött, hade jag varit ensam där hade det garanterat blivit en tupplur, så är det som om hela kroppen suger åt sig av energin som naturen och miljön ger.

Mycket spring i benen efter allt detta alltså.
Men löpardojjorna får fortsätta vila tills tån slutat tjura.
Dumsnut!

Cyklade i stället hem till Falun på Silver Bullet #2.
Som i sin tur fått skjuts av Silver Bullet #1 dit.;-)
[Comments]
Monday 2008-06-23 10:03
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken fantastisk tur!
I dubbel bemärkelse.

Lördag.
Midsommardagen 2008.
Tar ut Silver Bullet #2 och trampar i väg.
Kändes lätt.
(Förstår senare varför. Det var medvind.)
Susar förbi Hosjö mot Svärdsjö.
Tanken var att hinna dit för att kolla på Kyrkbåtsrodden men kom precis lagom för att se alla bilarna åka därifrån.
Med kyrkbåtarna på släp efter.

Snopet.

Älsklingen hade tagit Silver Bullet #1 och mötte upp i Svärdsjö.
Med tanke på hur litet samhället är så har de några riktigt bra ställen.
Bl.a. finns mitt favoritbageri Brödleva där.
Jag lovar att det är det bästa brödet som finns!
Fruktbrödet är direkt beroendeframkallande.
Och då ska man veta att jag i normala fall avskyr russin och annat grejs i bröd.
Men Brödlevas bröd är inte normalt.
Det är magiskt!

Tyvärr var det inte öppet så det blev det "näst bästa" stället i Svärdsjö.
Pizzerian.
I ärlighetens namn finns det inte så mycket mer att välja på om man blir fika sugen... ;-)

Den ligger, som sig bör, mitt i byn.
Där parkerade vi våra Silver Bullets för att ta en fika.
Ägarna är supergulliga.
Värmde tunnbröd och tog inte ens betalt för det!
Påtalade dock att de borde börja sälja bröd från Brödleva.
Då kommer jag garanterat att bli cykelstammis där. ;-)

Med full mage cyklade jag hemåt.
Himlen var skrämmande svart på sina håll och det var nu jag kände den.
Motvinden!
Stretade på upp och ner för backarna.
Vilken tur!
Så fantastiskt vackert överallt att det inte ens är lönt att försöka beskriva.

Och inte droppe föll på mig.
Förrän jag kom upp till Lugnet.
Men inte ens då blev det så illa med tanke på hur himlen såg ut.
(Den var svart som sot nämligen)
Lite stänk bara.
Snacka om tur!

Passerade hemmet och trampade vidare upp till Gamla berget och Lilltorpet.
Strax efter badplatsen bor vännen och "Elvira-passaren" Maria med sin familj.
Anders mötte upp (denna gång på cykel) och vi gjorde en snabbvisit i deras helt otroligt fina hus.

De har verkligen lyckats med att blanda gammalt och nytt. Från början ett sommartorp som är både bevarat, omändrat och helt omgjort.
Timell är ljusår från vad de har åstadkommit!

Efter över tre timmars cyklande var det skönt att sjunka ner i soffan, titta på film och käka glass.
Och höra regnet smattra utanför.
[Comments]
Saturday 2008-06-21 14:42
Author: Ingmarie Nilsson
VVM
Inte som i Veteran VM utan som i Våga Vägra Midsommar.

Fatta mig rätt.
Jag gillar verkligen midsommar och allt vad det innebär.
Den där känslan av att hela sommaren ligger framför mig. Maten, traditionen och allt det vackra i naturen är verkligen en högtid.
Under de år vi bott här i Dalarna har vi farit runt som galningar och kollat på midsommarstångsresning, musiktåg, båtparad, folkdräktsvisning, dans och gud vet allt varje sommar.

Varenda liten by med aktning har sitt eget firande och det finns hur mycket som helst att välja på här runt Falun och framförallt runt Siljan.

Så det var inte därför jag och älsklingen (den fyrbenta bryr sig inte så mycket) "vägrade midsommar" i går.
Vi bara kände inte för det.

I stället blev det en egen variant som började med ett pass i den gigantiska isvaken. Poolen på Lugnet alltså.
Det passet visste var det tog!
Däckade totalt efter lunchen.
Utan snaps.
Inget hade kunnat hålla mig vaken.
Sov som en stock i en halv timme innan jag masade mig upp igen.

På något vis blev det åter liv i kroppen.
Kanske för att solen behagade visa sig?
Eller var det kaffet?
Oavsett så kom Silver Bullet #2 fram och det blev en två-timmars tur på vägarna bland vackert klädda midsommarfirande människor med kransar i håret.

Jag hade väl också en slags "krans" när jag tänker efter.
Mitt hår som spretade rakt ut under hjälmen. ;-)

Så lite midsommarkänsla blev det trots allt när jag susade förbi de folkdräktsklädda, spelande dalkullorna och masarna vid midsommarstängerna.

Kom så småningom till Sundborn där hela bron är målad i bästa Carl Larsson stilen.
Sundborn goes extreme again har börjat!
En utmaning till alla där mycket av det trygga, invanda svenska vänds upp och ner.

Precis som Carl Larsson gjorde för 100 år sedan!

Hela sommaren ordnas det olika typer av aktiviteter och workshops.
Jag kommer absolut att åka dit flera gånger.
Binda en egen fågelskrämma, måla, tillverka papper, göra en stråhatt eller dreja.
Eller kanske spela munspel?

Intresserad?

Det ordnas bl.a. bussturer från Stockholm.
1095 kr och då ingår, förutom resan, lunch, guidade kulturella visningar och work shops för den som vill.

Nu ska jag rasta Silver Bullet #2 igen.
Och kolla på midsommarstänger. :-)
[Comments]
Thursday 2008-06-19 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Från bastu till frys till (korkade) gubbar.
Tvära kast för den stackars kroppen. ;-)

Toksvettiga cykelintervaller i förmiddags.
Gäller ju att passa på för Friskis är stängt fredag och lördag. :-(

Bytte sen svetten mot istappar när jag och Anna körde wet west uppe på Lugnet i eftermiddags.
Sablar vad kallt det är i den poolen!
25,6 grader stod det på tavlan.
Ha!
Den lätta går jag inte på.
Möjligtvis att det är det 10 cm ner i vattnet men inte nere vid mina ben och fötter.
No way.

Inte konstigt att Dalfolket är bland de fetaste i landet...
Vem blir uppmuntrad till att simma när man riskerar frostskador?

Dax att skriva till kommungubbarna och klaga.
Igen.

Att de, kommungubbarna alltså för det är mest gubbar, ens kunde tänka tanken att lägga miljontals kronor på att rusta upp hoppbacken inför ett eventuellt Skid-VM är för mig en gåta.
I stället för att höja temperaturen någon grad i vattnet menar jag.
"Finns inga pengar" heter det.
Pyttsan!

För de fortsätter tänka så.
Inget skid-VM 2013 men nytt försök till 2015.

Deras hjärnor måste vara helt igenkloggade av Falukorvsfett.
[Comments]
Wednesday 2008-06-18 14:26
Author: Ingmarie Nilsson
På väg hem
Tuffar fram med SJ.

Enligt kartan är vi snart vid Laxå.

Har åkt nya dubbelspåret vid Falkenberg men inte sjutton gick det fortare!
För jag antar att det är det som är meningen med alla de miljoner det kostat att bygga spåren och den nya stationen?

Under en bra bit är det max 70km/h som gäller för spåren måste "köras in".
???
Behöver de liksom vänja sig vid att tågen kommer, dess tyngd och fart?
Som om det vore någon slags test om det håller och tåget kan gå för fullt.
Borde väl i så fall vara gjort innan det kommer tåg med människor i?
Fattar ingenting.

Men jag är å andra sidan ingen ingenjör... ;-)

Det har varit en underbar vecka och det är alltid lika mysigt hos mamma och Ulf i Steninge.
Finns inget bättre hotell i hela världen och framförallt inga bättre värdar.

Tack!

Längtar redan tills vi ses nästa gång.
[Comments]
Wednesday 2008-06-18 14:11
Author: Ingmarie Nilsson
Staden med tre hjärtan
Vissa ställen här i Halmstad har ändrats ytterst lite under de fem och ett halvt åren jag inte bott här.

SATS är ett och det är väl kanske inte helt bra...
Det är okey men skulle helt klart må bra av att fräschas upp och förnyas lite.
I synnerhet nu när jag svettats järnet på deras cyklar. ;-)

Undrar förresten fortfarande vem som har "uppfunnit" de där gym-cyklarna och då i synnerhet sadeln.
Ingen människa har så brett mellan sittbensknölarna som de där sadlarna är breda.
Helt hopplösa!
Skrota dem!
Genast!

Hur som haver.
Vad mer är sig likt i Halmstad?
Staden med tre hjärtan.
Ganska mycket faktiskt och här är ett litet urval;

-Busskaoset. Fortfarande kör de rakt genom stan och värst är det precis på Brogatan vid Stora Torg. Måste någon innan det gör något åt eländet?
-Östras bageri ligger där det (nästan) alltid har legat, och har absolut lika gott bröd som de alltid har haft. :-)
-Nissan rinner fortfarande genom staden och varje år fiskas det upp lika mycket skrot från den. Kan folk inte slänga sin skit på tippen?
-Stränderna är lika långa och fina, och Tylösand är lika packad à la köttmarknad som vanligt. När vädret är fint alltså. Vid regn är det gym och muskelpumpning som gäller.
-Prins Bertils stig. Klart vackraste löparstigen. Och jodå, man kan gå där med. ;-)
-Statyerna. T.ex. Europa och tjuren och Picasso´s Kvinnohuvud. Lite mossigare har de kanske blivit, men som de stenbumlingar de är står de där de alltid stått och sprutar sitt vatten.
-Slottet. Färgen på byggnaderna är en av de vackraste jag vet. Hade den t.o.m. i hallen i lägenheten på Hertig Knutsgatan.
-Bok- och ekskogarna. Finns det något mer fantastiskt? Ute vid Sperlingsholm är det nästan så jag tappar andan av hänförelse. Saknar det massor. Grädden på moset där ute är slottet och det lilla kapellet. (Som jag förresten har skrivit en B-uppsats i historia om!)
Besök!
-Brottet. Lika underbart som alltid. Men jag gillar inte att det kostar att gå in i omklädningsrummen. :-(
[Comments]
Tuesday 2008-06-17 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
"Ta inte livet för givet. Jag såg inte månen eller stjärnorna på tretton år."
/Rickard Flinga, som tillbringat 20 år i Texas hårdaste fängelser och 13 av dem i isoleringscell. Straffet för att han besinningslöst hade skjutit ihjäl en arbetskamrat med 11 skott då denne förgrep sig på hans dotter.

[Comments]
Monday 2008-06-16 21:47
Author: Ingmarie Nilsson
Fortfarande lika förälskad
Han är underbar.

Envis och bångstyrig, lite egen, luktar ljuvligt och kan knuffas så man flyger iväg flera meter.
Älskar gräs och havre.
Inte Anders alltså utan Greifir.
Islandshästen som ägaren, Lisa, är så gullig och låter mig låna när jag är här.:-)

Jag och mamma fick en underbar tur på stigarna i naturreservatet och bokskogarna här ute i Steninge.
Nyregnat, och haglat, doftade det godare och bättre än den dyraste parfym.

Nu har jag precis ätit en stor tallrik med jordgubbar.
Svenska, söta, stora och saftiga. :-)

Och på onsdag får jag träffa mina andra älsklingar. En tvåbent och en fyrbent.
[Comments]
Sunday 2008-06-15 22:34
Author: Ingmarie Nilsson
(Nästan) hela min stora familj
Blev rejält deppig efter att ha gjort ett försök till att springa i dag. Efter 10 minuter gav jag upp.
Smärtan gjorde att jag inte ens funderade på att streta vidare. :-(

Det hade ju känts riktigt bra i tån innan. I princip inget ont och den såg så normal ut som en av mina tår bara kan.

De blir aldrig mer bli "normala" efter alla blåsor och blånaglar. Inga sandaler med rödlackade tånaglar och släta fossingar här inte.
Men det är smällar jag kan ta.
Bara de inte gör ont!

Så det blev wet west i stället.
Lagom kul..
Och jag var som sagt var lagom glad..

Men så kom mina underbara syskon, "hela" såväl som "extra", ut till oss i Steninge.
Fyra saknades men vi var ändå nio stycken + mamma och Ulf.
Dessutom kom grannen Camilla och hennes lilla Hilda, 3 år, in.

Plötsligt vände allt och jag blev glad igen!
För vad är väl en ond tå mot en (stor) familj som trivs och fungerar ihop?

Och i höst bli jag både extra-faster och extra-moster.
Inte illa! :-)
[Comments]
Saturday 2008-06-14 23:32
Author: Ingmarie Nilsson
Minnenas live-resa
Efter spinning, egna cykelintervaller och styrketräning, det gäller ju att utnyttja fribiljetten till fullo, så körde jag med hyrbilen till ett ställe som heter MagasinetSlottsmöllan.

De har tyvärr ingen hemsida men är lätt att hitta.
"I backen vid stenbron". :-)

Det ligger i en gammal lada och där finns, förutom ett café, även ett galleri och försäljning av hantverk.
Inga mellanhänder så priserna hålls låga.
Och de har alltid massor av fina saker.

Hela stället andas ett slags lugn. Som om åren av historia i takets, golvets och väggarnas träbjälkar viskar rogivande ord.
Tryggt och stadigt står det kvar trots år av förändringar.
Lukten är en slags blandning av mjöl, trä och jord.
Jag älskar att gå och strosa där. När jag bodde i Halmstad cyklade jag ofta dit bara för att "vara".

Så missa det inte när ni har vägarna förbi.
Tyvärr är det bara helgöppet.

For sen vidare ut till pappa i Bögilt utanför Simlångsdalen.
Bögilt ligger verkligen bortombortom.
Tre hus i byn.
Ett är bebott...

Men åh så ljuvligt!
Skog, ängar, bäckar och vilda djur inpå husknuten.
Bara vindens sus hörs.
Luften är frisk med doft av tall, blommor, gräs och jord.
Uppe på höjden har man utsikt över de nästan oändliga skogarna.
Det blir lite som att åka tidsmaskin tillbaks till ungdomen varje gång jag åker dit.

Herregud vad det lät!
Som om jag vore 99 år och satt på ålderdomshem.
Men det är ju trots allt några år sedan jag var 15-20 år..
Men bara några. ;-)

Hur som helst så var det ju där jag bodde under många år och minnena från den tiden är, så klart, både bra och dåliga och sådana väcker alltid känslor.

Blev bjuden på underbar lunch med egenodlade grönsaker.
Finns det något godare?
Mös där hela eftermiddagen.
Längtar redan till nästa gång för det är något speciellt med Bögilt.

Med eller utan minnen.
[Comments]
Saturday 2008-06-14 22:51
Author: Ingmarie Nilsson
Blodsband
Vissa saker sitter verkligen i generna.

Så länge jag kan minnas så har jag haft ett gigantiskt, en del skulle nog t.o.m. kalla det smått sjukligt, behov av att få frisk luft och sol.
En dag utan att ha fått vara ute och jag känner mig helt förstörd.
Två dagar och jag är ett nervvrak.
Tre dagar och jag dör.
Åtminstone inuti.

T.o.m. när jag legat heldäckad i influensa och feber så har jag snorande och stapplande tagit mig ut. Om än bara två minuter.
Måste ha luft!

Sova i ett rum utan öppet fönster är ett stort livstrauma för mig.
Andas samma luft en hel natt!?
Uargh!
Jag får fullständig panik.
Fråga min stackars älskling.
Han brukar klaga på frostskador när det har varit -20 grader och jag tvingat honom sova med öppet fönster.
Fast jag tror ändå han gillar det, för hade han absolut inte stått ut har vi ju fler rum att sova i. ;-)

Inte heller kan jag ha något på huvudet. Mössa åker på vid typ -15 grader men innan dess är det bara öronen som skyddas.
Keps eller dylikt mot solen är totalt otänkbart.
Jag fullkomligt kvävs då.

Men jag kan faktiskt skylla på mina gener.

I går var jag och mamma och hälsade på mormor där hon bor på Frennarps äldreboende.
Ett mysigt litet ställe med naturen inpå knuten i Halmstads utkant.
Personalen är fantastisk och det roliga var att min gamla arbetskamrat, Ingrid, jobbar där.
Det var så himla kul att träffa henne!
Vi jobbade ihop på något som hette nattpatrullen för typ 20(!!) år sedan, och det var ett av de roligaste jobben jag haft. Mycket tack vara Ingrid.
Så det känns skönt att veta att hon har hand om mormor.

Generna var det ja. :-)

Vem är brun som en pepparkaka, rullar ut rullstolen så fort tillfälle ges och absolut inte vill ha solhatt?
Right!
Mormor.
Och mamma är preeecis likadan.
Minus rullstol förstås.

Så nu vet jag hur det blir när jag blir gammal.
Kan jag inte springa så kommer jag att rulla fram i en hiskelig fart ute på vägarna med håret flaxande.

Kanske kommer det att finnas rullstolsrace för 80+-åringar... ;-)
[Comments]
Thursday 2008-06-12 23:37
Author: Ingmarie Nilsson
Kärt återseende
Förutom att det är lugnt och skönt att vara "borta hemma" så är det kul att träffa gamla vänner.
Och platser.

Nu är det ju inte så himla länge sedan jag var här förra gången, april närmare bestämt, så det hade inte hunnit hända så mycket på den yttre fronten.
Typ husbyggen, nya affärer, vägarbeten och annat som ändrar strukturen och minnet av "mitt" Halmstad.

Men ändrat är det sen jag flyttade från staden för ca. 5 år sedan.
Massor!
Och allt är inte bra.
Många av mina gamla fina löp-rundor har blivit gigantiska shopping komplex och stora bilvägar. :-(
Gårdar, hagar och fält har gått i graven under grävskoporna för att vi ska kunna konsumera mer och frakta oss snabbare.
Jag kan förstå det men samtidigt är det så sorgligt.
Aldrig mer liksom...

Men det var ju inte det jag skulle skriva om .
Utan om roliga saker!
Vissa saker finns trots allt kvar och den lilla ändringen som är gjord har bara gjort att det blivit ännu bättre.

Träningskompaniet-TK är ett sådant ställe.

TK var mitt stamställe under en herrans massa år.
Faktum är att jag var med från början då någon gång på 90-talet.
Undrar just hur många timmar jag tillbringat, och hur många liter jag svettats, där?

Åkte i alla fall dit och hälsade på i dag och det kändes som att åka 10 år tillbaks i tiden. :-)
Många av de som jobbade där då är kvar. Nina, Micke, Vicky och Ann-Ki för att nämna några.

En del ombyggnad var gjord, förstås, och det var så fint!

Var kvar en bra stund och tjabbade med alla.
Är ju hyfsat bra på det. ;-)

Helt underbart och jättekul!
"Mitt" TK blomstrar och det var verkligen ett kärt återseende.
[Comments (1)]
Thursday 2008-06-12 22:54
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Man saknar inte det tomma båset förräns kon är på plats.
Martin Johansson, Steninge.
;-)

[Comments]
Thursday 2008-06-12 22:51
Author: Ingmarie Nilsson
Blixtrar, dunder och tå-hjälp
Det var inte väckarklockan som väckte mig i morse utan åskan.

Jag tror nästan pulsen flög upp till 190 direkt för det small något alldeles vansinnigt högt!
Trodde för ett ögonblick att det var skottlossning.

Tydligen hade det åskat lika galet mycket under halva natten men det hade jag inte hört ett skvatt av.
Måste ha sovit riktigt, riktigt tungt.

Så upp kom jag med en väldans fart.
Åskan fortsatte och det blixtrade så det såg ut som om det slog gnistor från elledningarna. Och det smällde så högt att rutorna skallrade.
Utan överdrift!

Jag tycker det är skitläbbigt. Vilken kraft!
Naturen har ändå makten.
När dess kraft sätter in har jag/vi har ingenting att säga till om.
Det började dessutom ösregna och hagla så ett tag var allt helt vitt.
Inte läge att ligga i solstolen precis..
Var t.o.m. (nästan) glad att jag inte var ute och sprang just då.

Och springa får jag nog vänta med ett tag. Besöket hos kiropraktorn Sven på Malmborgs kiropraktik gav besked.
De är lite gammaldags på det viset att de trots dagens internet-samhälle inte har en hemsida. Journalerna skrivs fortfarande för hand liksom tidsbokningen, men när det gäller diagnos och behandling är de helt oslagbara och verkligen "nymodiga".
Ingen som helst annonsering och ändå är det fullbokat i flera veckor.
Det är kvalité det!

-Hm, sa Sven och kliade sig i huvudet när han såg och kände på min tå.
Sven är liten och smal och ibland undrar jag hur han kan ha sån styrka trots sin "litenhet".
Han har nog banne mig jobbat som kiropraktor sen den dag han föddes för han verkar kunna allt.

Där stod han i alla fall.
-Lägg dig på mage, sa han.
Jag snurrade snällt runt, Sven gjorde några olika muskeltester och nästan direkt hittar han grundfelet.
Korsryggen.
Jag har haft problem där av och till, men det hade jag inte sagt till honom innan för jag hade absolut inte kunnat koppla ihop det med tån.
Kanske inte så konstigt...
De är ju en bit ifrån varandra. ;-)

Tydligen är det som så att en av alla nervbanor som utgår från korsryggen går ner under foten och fram till, just det, "pektån".
Med andra ord; är det fel på den ledningen så blir det fel i tån.
Bruten är den alltså inte, men senan är inflammerad.
Justering av ryggen, laser på senan, Fortodol (gurkmeja i koncentrerad pillerform), Arnika (mot svullnad) och vila från löpning ett tag så ska det nog bli bra.

Hoppet har fått (nytt) liv!
[Comments]
Wednesday 2008-06-11 22:02
Author: Ingmarie Nilsson
Framme
Så var jag i Halmstad igen.

Eller rättare sagt i Steninge hos mamma och Ulf just nu.

Smålyxig resa från Stockholm med X2000 1:a klass nästan hela vägen.
När det funkar är det absolut bästa färdmedlet.
Miljövänligt, avslappnande, säkert och beställer man i tid så är det även billigt.

Men det är när det funkar alltså.

Vänta i tid och otid är förvisso fortfarande allt det ovanstående men också förbenat irriterande och TRIST.

Aah, ska bli så himla skönt att slippa slåss mot klockan några dagar.
Åtminstone inte allt för mycket.
Några spinning-pass, yoga, luncher, kiropraktor, kinesolog,fika, ridning och...

Nämen!
Hur kunde det bli så där helt plötsligt?

Tror jag ska gå och lägga mig. Utan att ställa klockan. :-)
[Comments (2)]
Tuesday 2008-06-10 20:46
Author: Ingmarie Nilsson
Tå-tårar
Hur i all sin dar kan en ynka tå göra så förgrymmat ont?

Var ute tidigt, tidigt i morse och kutade.
Inte så tidigt som vännen Terese förstås, men nära på. ;-)

Hur som haver.
Kände av tån i början som vanligt, men det har alltid lättat efter hand för att sen komma på slutet igen.
Skumt bara det.
Kan den verkligen vara bruten då? Borde det inte göra ont hela tiden i så fall?

Men i dag släppte det inte.
Jag bad, hoppades och önskade att det skulle släppa men eländet värkte mer och mer. Kortade ner rundan rejält och har sen haltat runt på jobbet hela dagen. :-(

Det blir verkligen värre av att jag går och står en hel dag.
Men man kan ju knappast stanna hemma för en ond tå...

Hämtade ut ett par specialsulor till hos Anatomic men inte ens de, som verkligen kan fötter, kunde klura ut vad det är.

It is a mystery!

Nästa steg är att jag ska till en kanonduktig kiropraktor i Halmstad.
De har dessutom avtal med landstinget så det blir kanske en remiss till röntgen.
Nu vill jag verkligen veta vad det är, och vad jag ska/inte ska göra.

Åker ner till Halmstad i morgon och då får jag äntligen träffa min älskade familj igen. :-)

Längtar, längtar.
[Comments (3)]
Tuesday 2008-06-10 18:28
Author: Ingmarie Nilsson
Storstadsfenomen?
Undra om Stockholmare är ovanligt folkskygga.

Eller är de latare? Bekvämare? Kvar i gammal vana?

Anledningen till att jag undrar är att det är så makalöst många som åker ensamna i sina bilar.
När jag cyklade till jobbet i morse t.ex. så var kön vid Slussen flera 100 meter lång.
Och där sitter de.
Stockholmarna.
En och en i varsin bil.
Köandes. Väntandes.

Bussarna går ofta och de swishar förbi alla i sin gräddfil. T.o.m. jag är snabbare på min gamla hoj.
Det kan alltså omöjligtvis vara för att det går fortare med bil.

Att man måste ta bilen i en mindre stad med dålig kommunikation kan jag förstå, men i en storstad? Alla kan väl inte bo så dåligt till att det inte går en endaste buss?

So why?
Är det likadant i alla (stora) städer?
Som ett slags "storstads-lathets-virus"?
[Comments]
Sunday 2008-06-08 19:02
Author: Ingmarie Nilsson
Packad rullande bastu
Det är varmt ute nu men jag vet ett mycket varmare ställe.

SJ tåget kl. 17.32 mellan Falun-Stockholm.

Absolut smockfullt och folk trängs i gångarna.
Visst får man skylla sig själv om man inte bokat sittplats men samtidigt kan jag inte fatta hur SJ kan tillåta att det blir överbokat.

Var finns säkerheten?

Inte bara överfullt med människor utan även alla väskor som står huller om buller överallt.
Behöver föraren bromsa så kommer det att hända saker.
Dåliga saker.
Sånt som skadar och gör ont.
I värsta fall oreparerbara skador.

Och ventilationen fungerar bara ibland.

Skamligt och förbaskat dåligt tycker jag.
Skärpning SJ!

Längtar efter glass och ett dopp i Runn...
[Comments]
Sunday 2008-06-08 10:45
Author: Anders Gustafson
The Stanley Cup Returns to Hockey Town!
Rubriken är ett citat från dagens NHL.com och jag kan bara hålla med. De flesta tänker förstås på att bucklan åter hamnat i Detroit, men det är en alldeles för enkel slutsats att dra.

Tittar man lite djupare ner i champagnedropparna i botten på bucklan, så inser man såklart att hockeystaden som avses måste vara Njurunda. För fyra år sedan tog Fredrik Modin (då spelandes för Tampa Bay Lightning) med sig Stanley Cup till orten där han började spela hockey. I sommar kommer Henrik Zetterberg (spelandes för Detroit Red Wings) få möjlighet att ta med bucklan hem till samma ort. Alltså, "the Stanley Cup Returns to Hockey Town!" innebär att bucklan ska till Njurunda igen.

I denna tid då statistiken inom idrotten hanteras in absurdum och där det är dunderkoll på alla de svenskar som vunnit Stanley Cup, är det faktiskt lite kul att "metropolen" Njurunda kan stoltsera med att ha fostrat två av dessa vinnare.

Tack Henrik och Fredrik för att ni ser till att bucklan hamnar där den hör hemma!
[Comments]
Sunday 2008-06-08 00:15
Author: Ingmarie Nilsson
Slappedag à la Ingmarie
Hann knappt lägga huvudet på kudden i går kväll, eller ens säga godnatt till älsklingarna, innan jag somnade och jag tror banne mig jag sov i exakt samma ställning hela natten.

Risk för trycksår om det blir en vana.
Vaknade dock innan det gick så långt, och t.o.m. före klockan, för jag var spräng kissnödig.
Irriterande...

Men hyfsat utsövd var jag, och livet blev genast både ljusare och lättare. :-)

Svettade mig igenom ett tufft cykelpass på Friskis.
20x2 min. med 30 sek. vila + 5x 40-20. Styrka och stretch som avslutning.

Jobbigt-ja, men med September i öronen lurade jag bort den värsta mjölksyran.
Åtminstone ett tag...

Älsklingen och jag packade sen cykelkorgarna med lunchlådor, tidningar, handdukar och solstolar och trampade tillsammans i väg till oasen och favvostället; Främby udde.

Ljuvligt fridfullt med svalkande vindar, sol och härligt bad.
Jag njöt.
Åh, vad jag njöt!

Träffade vännen Anna fram på sen-eftermiddagen för ett wet west pass i poolen på Lugnet.
Nu var t.o.m. vattnet där riktigt behagligt och hade de inte stängt stället hade jag nog legat i och trampat runt fortfarande.
Skrynklig som ett russin.

Men så är ju också Falun Europas nya värme-metropol!
För ni har väl inte missat att vi hade den högsta temperaturen i hela Europa i går?
Det var andra värmerekordet på en vecka.

Så vem behöver åka söderut?
Åk till Falun i stället! :-)
[Comments]
Saturday 2008-06-07 21:27
Author: Ingmarie Nilsson
Gratis hjälp
Det finns en rad olika sidor på nätet där man genom bara ett klick ger ett bidrag.

Här är några bra:

Ett klick för skogen

Care2
(Har flera olika kategorier att välja mellan.)

Wildglobe

The rainforest site

The hungersite


Så det är bara att börja klicka på!
[Comments]
Saturday 2008-06-07 21:02
Author: Ingmarie Nilsson
Mycket märklig annons
Kyrkogårdsförvaltningen har just nu en slags annonskampanj.

Sitter det en skylt på din gravplats? kan man läsa.

?????

Jag har ingen gravplats.
Ännu.
Tack och lov.

Och om jag nu hade det så är väl det mest troliga att jag inte kan läsa den eller åtminstone inte förmedla att jag kan läsa den.(?)

Eller kan det vara som så att Svenska kyrkan har börjar kommunicera direkt med de döda nu?
Typ ett medium?
Man undrar ju...

När man läser själva skylten det handlar om förstår man dock vad det egentligen menar;
Släktingar eller närstående till gravsatta! Var vänliga kontakta kyrkogårdsförvaltningen för upplysningar!

Så visst var det en väldigt märklig annonstext?
[Comments]
Friday 2008-06-06 17:41
Author: Ingmarie Nilsson
Glädjespridare x två
Blev väckt av väckarklockan i morse.

Trött, trött men var "tvungen" att gå upp för att passa tvätt-tiden.

Ingen lust till någonting. Fanns bara en slags olustkänsla i hela kroppen. Trots det underbara vädret ute.

Jag älskar sol och värme, får aldrig nog, men kan jag inte vara ute och njuta hela tiden blir jag av någon konstig anledning låg och liksom deppig.
I synnerhet som jag vet att det fina vädret kommer att vara slut när jag väl är ledig. :-(

Jag vet att det är helknäppt ett "sjukt" tänk, men det är så det är.
Stress, mycket jobb, för lite sömn, inte kunnat träna som jag vill och den onda tån gör väl inte saken bättre förstås.

Kom i alla fall ut och sprang en sväng innan jag tog hojjen till SATS Söder och yogan med Camilla och Therese.

Åh, så undebart!
De var fantastiska ihop.
Skiftades om med att instruera och "rätta till" oss som yogade.
Kände hur livsgnistan sakta men säkert kom tillbaks trots att tån begränsade mig rejält!

Tack, tack, tack ni två!

Det blev ju inte heller direkt sämre av att Camilla tog sig tid att äta en sen lunch med mig under sin första semestertimme.:-)

Meningen var att vi skulle äta på Hermans men det var absolut knökfullt så i stället testade vi ett nytt place.
Café Hängmattan på Södermannagatan 10.
Ett riktigt klipp!
Inte nog med att det var nyttigt, vackert serverat på stora mörkt blå tallrikar, obeskrivbart gott, hyfsat billigt och mycket att välja på. Det var även lugnt, svalt och fantastiskt trevligt.

Rekommenderas!

Det trevliga sällskapet ingår dock inte i den vanliga menyn. ;-)

[Comments (1)]
Friday 2008-06-06 17:10
Author: Ingmarie Nilsson
The big mystery
I went to my naprapath Daniel yesterday as planned.

The wacky thing is that my body actually feels very good. No pain in the leg(s) or in my back.
My strides are long and powerful. The whole body wants to run.

Except that silly little second-toe on my right foot.

It hurts, but not all the time, it´s swollen, but not all the time, and it´s very annoying, and that´s all the time.

For a while I thought it was broken, but no tests indicates that.
I can´t really tell when it came either, but I´m quiet sure it was during work some weeks ago after standing and walking a lot.

So there I was, at Daniel´s clinic, and this is where he makes the most remarkable discover.

He has exactly the same problem on his right second-toe and he had it almost at the same time as I did!
Weird-isn´t it?

It´s even more weird when he tells me he´s never ever seen anythng like it.
The bad thing: he´s no idea of what it is. :-(

One should then have in mind that Daniel is one of the best naprapaths I´ve ever been to, and so far he´s helped me with all my problems. (And that´s not just a few if I say so...)
During all the years he´s also seen a lot of different injuries and one of his specialties are actually feet problems.

But this-it´s a true mystery.

His guess and believe is, to put it simply, that the toe´s tendon in some way are "out of track". All the tiny muscles around it therefore has to work overtime and starts to cramp. The tendon sheath becomes irritated and swollen and all those things hurts.
Of course...

What to do?
Daniel doesn´t know, but he´s going to study all his books, ask other naprapaths plus his old mentor during the weekend. I´m sure he´ll find out a solution.
He has to!

All the (painful) stretch and triggerpoint massage he did seems to have helped a little.
What makes it worse is standing and walking. With another word; working. ;-)

Running is okey to a "never before knowing time".
Annoying!
It´s very seldom that I have the time to stop, sit down on a stone and wait till it´s okey again. (Sometimes that means 2 days..)

Is this a "new" thing?
Maybe we should christen it?

The only good thing is that Daniel really knows how painful his treatment is.
He can´t even do it on himself.
But on the other hand.
That doesn´t help me.
It still hurts!
[Comments]
Wednesday 2008-06-04 22:45
Author: Ingmarie Nilsson
En (oväntad) oas
Var tvungen att hoppa över löpningen i morse.

Foten, eller rättare sagt tån, krånglar och det verkar inte bli bättre... :-(
Höger "pektå" är det som spökar. Gör ont både på och under. Vet i sjutton vad det är. När jag gått en hel dag ser den en ut som en riktigt fet liten prinskorv.
Inte riktigt normalt antar jag.. (?)
Ska till Daniel i morgon igen. Få se vad han säger.

Hur som helst.
Det blev alltså wet west träning i poolen i stället. Valde inomhusvarianten trots att vädret knappast kunde varit bättre. Är så sablars dyrt på t.ex. Eriksdalsbadet att ska man dit får det handla om att stanna mer än 90 min.
Snålt-jag vet. ;-)
(Är det förresten risk att soldagarna snart är slut??)

Det visade sig vara ett riktigt bra val av I.Nilsson. :-)
Ett tag var jag helt själv där.
Helt otroligt!
För man ska veta att i vanliga fall är nämligen Forsgrenska badet minst sagt knökfullt.
Typ översvämnings-risk-fullt.

Så ni förstår!
Vilken lycka.
Lugnt och skönt innan dagens jobb.
En riktig oas.
Mitt på Söder.
[Comments]
Wednesday 2008-06-04 20:28
Author: Anders Gustafson
Forskning tyder på att alkohol försämrar muskelstyrkan avsevärt
Genom att i dessa dagar studera omgivningen så har jag kommit fram till vissa slutsatser avseende alkoholens påverkan på kroppen. Det mest anmärkningsvärda med min empiriska forskning verkar vara att muskelstyrkan snabbt avtar med promillehalten i kroppen. Låt mig redogöra för iakttagelserna och resultaten.

På eftermiddagar ses ofta män (nåja, i sanningens namn är det väl mest pojkar och förvuxna pojkar det handlar om) gå omkring med famnen full av flak med ölburkar. Oftast är det ett eller ett par flak, dvs dessa figurer bär omkring på mellan 5 och 20 kg i famnen. Efter att ha burit omkring på lasten ett bra tag slår sig pojkarna ned i en park eller på någon annan allmän plats. Medan eftermiddagen lider mot kväll och kvällen mot natt så tömmer dessa vältränade(?) pojkar innehållet i burkarna, varvid pojkarnas promillehalt raskt stiger. När flaken är tömda och endast tomburkar återstår är det dags att bege sig iväg. Då visar det sig i en klar majoritet av fallen att pojkarna har förlorat all muskelstyrka! Detta faktum baseras såklart på att gossarna inte längre orkar bära flaken trots att ett flak har gått från 8 kg till långt under 1 kg i vikt. Helt tömda på muskler lämnar istället gossarna flak och tomburkar vind för våg. Slutsatsen måste givetvis vara att alkoholintag försämrar muskelstyrkan tiofalt.

Som en parentes kan nämnas att detta samband är starkt förknippat med IQ-nivån också, eftersom det verkar vara samma relation mellan promillehalt och muskelstyrka som mellan promillehalt och IQ. Då bör man alltså även kunna sluta sig till att intelligensen ligger lagrad i musklerna, vilket i sin tur måste innebära att vill man vara smart gäller det att vara stark.

Klockren bevisföring utan logiska luckor än en gång...

Det jag vill ha sagt med detta är att det är beklämmande att folk inte kan ta med sig det skräp de bär ut i parkerna, utan att de tar för givet att någon annan ska städa upp.
[Comments (2)]
Tuesday 2008-06-03 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

Lev i nuet för det är det enda ögonblick du har.
/Deepak Chopra, författare, hälsoguru m.m.

[Comments]
Tuesday 2008-06-03 21:22
Author: Ingmarie Nilsson
Lång dags färd mot kväll
Känns som en hel, eller åtminstone halv, evighet sedan jag gick upp i morse.

Vaknade redan 05.30.(!!!) En hel timme innan jag var "tvungen". Försökte verkligen somna om, men icke.

Så kl. 08 hade jag redan varit ute och sprungit 70 min., duschat och var i full gång med att käka frukost.
Undra just när det hände sist..

Cyklade till jobbet på ett av mina favvoställen KTA, och där har det varit svettigt värre kan jag lova.
Det är inte många dagar på året som jag önskar mig AC, men i dag var det definitivt en sådan dag.

Milda Matilda.

Efter 9 timmar var jag "fri" och hann med ett yoga pass innan jag nu, ca 12 timmar efter jag cyklade hemifrån, äntligen har landat i soffan.

En gissning är att jag somnar ovaggad...
[Comments]
Monday 2008-06-02 22:36
Author: Ingmarie Nilsson
Grattis Henrik!
I dag blev det klart.

Henrik Rüffel är uttagen att springa maraton på Paralympics i Peking.

Fantastiskt kul!

Henrik, 42 år, har en ögonsjukdom som heter Retinitis Pigmentosa (RP). En delvis ärftlig sjukdom där ögats näthinna helt enkelt dör och personen blir synskadad.
Så sent som för två år sedan sprang han så att säga själv. I dag måste han alltid ha en ledsagare med sig.

I Runner´s Worlds OS-special kommer en artikel om Henrik som jag skrivit.

Håll utkik!

Han är en kämpe utan dess like och en fantastisk människa på flera sätt.
Läs artikeln så förstår ni.
[Comments]
Monday 2008-06-02 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
Det ofattbara
Den 11:e juni 1994 sköt Mattias Flink ihjäl sju personer och sköt mot ytterligare tre.
21 skott i korta skurar. Alla träffade.

Enligt Högsta Domsolen var han i ett psykosliknande tillstånd som inte upphörde förrän han själv blev skjuten i höften av en polis.

I DD kan man bl.a läsa;
Utredningen visade att den annars så korrekte, prydlige och omtyckte fänriken Mattias Flink en tid varit deprimerad på grund av en olycklig kärleksrelation. Han hade fått vredesutbrott under spritförtäring, misshandlat både kamrater och flickvän och sökt psykologhjälp för detta. Läkarna insåg att han behövde hjälp, ville ha nya samtal med honom snarast men Flink hade bett att få skjuta upp dem, till tisdagen efter massmorden.
Morden var dessutom ett sorts självmordsförsök.

Domen blev livstids fängelse.
I dag ska hans fall omprövas.

Han har suttit på olika fängelser sedan händelsen. Skött sig exemplariskt hela tiden. Gått i terapi och kommit till insikt. I dagens FK kan man läsa hur Mattias Flink för första gången berättar med egna ord hur det är.

Förlåtelse tror Mattias Flink inte på. Han är nöjd om offrens anhöriga bara accepterar att han finns.
–Jag önskar dem att leva utan hat, säger Flink i den första intervjun sedan dödsskjutningarna i Falun 1994.

Kan man förstå?
Jag tror faktiskt jag på något vis kan det. För vissa personer slår det totalslint när sprit kommer i kroppen och det vet man ju (oftast) inte förrän det är för sent.
I kombination med den depression han befann sig i så...ja, jag kan förstå.
Faktum är att jag tror det skulle kunna hända mig med. Kanske vem som helst om (alla fel) faktorer är med.

Men kan man acceptera?
Jag tror det finns både ett ja och ett nej.
Nej, för ett mord är helt enkelt aldrig acceptabelt. Oavsett.

Men även ett ja bara för att på något vis kanske man måste det? För att inte förgås själv. Det går ju liksom inte att göra något åt det. Det är redan gjort.
Oåterkalleligt.


Och kan man förlåta?
Jag vet inte. Jag har ingen som helst aning och jag kommer aldrig att veta förrän om jag själv hamnar i den situationen.
Vilket jag innerligt, innerligt hoppas jag inte gör.
Någonsin.

Vad jag vet är att jag känner med de anhöriga och vännerna till offren, med Mattias Flink och med hans anhöriga.

För efter den där natten i juni har ingens liv varit detsamma längre.
Och kommer aldrig någonsin mer att bli.
[Comments]
Sunday 2008-06-01 22:12
Author: Ingmarie Nilsson
Det fantastiskt underbara
Jag skulle kunna ha sådana här dagar varje dag. Året om.

Äta frukost i lugn och ro på balkongen. Klädd i pyjamas.
Blomdofter i luften. Läsa DD tillsammans med älsklingen. Vi har dock en varsin del. Enklast så.
Och lugnast. ;-)
Fyrbenta älsklingen sitter vid våra fötter och spanar ner på gården.

Träna, fixa lunchkorg och ta cyklarna till Främby udde vid sjön Runn.
Läsa och slappa. Ta ett dopp. Kolla på alla båtar som glider förbi. En fika på caféet. Njuta av utsikten.

Cykla hem i den svala kvällsbrisen.

Så underbart ljuvligt att jag aldrig kommer att kunna beskriva det.
Det är helt enkelt lycka.
[Comments (1)]
Sunday 2008-06-01 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Samtal i skogen
Fick sällskap av vännen M på löpturen i förmiddags.

Solen värmde, vindarna var ljumna och bara vi två springare i de djupa skogarna. (Det kändes åtminstone så. Fanns säkert en och annan nisse gömd bland träden.)

Det är konstigt det där. Och väldigt fascinerande.
Under många löppass, särskilt de lite längre, så blir oftast samtalen både djupa och intressanta.
I största anförtroende berättas det om stort och smått. Både sånt man tänkt på förut, och sånt som hjärnan inte ens har ägnat en sekund åt innan.

Visst, naturen gör väl sitt till. Man blir lugnare och mer harmonisk. "Jordad" på något vis.
Men inte bara.

Det är som om löpningen i sig öppnar upp portar till det inre. Saker man i normala fall aldrig skulle diskutera eller ens berätta om kommer fram.
Och det sker oavsett om turen går i skogen, på landsvägar eller bland husen.

Man vet också att allt som sägs, berättas, diskuteras och anförtros stannar där. Mellan oss löpare.
Som en tyst överenskommelse.

Kanske något istället för dyra timmar hos psykologen?
Dessutom får man bra kondition.
Gratis. :-)
[Comments]