Archive Aug 2009 (94 entries)

Monday 2009-08-31 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Music time
Texten är väl inte direkt någon muntergök men låten är ändå grymt bra!

Helt perfekt att köra crosstrainer eller cykelintervaller till. :-)

(Och nej då, jag är inte miljöskadad. Inte alls, inte alls...)

[Comments (2)]
Monday 2009-08-31 19:09
Author: Ingmarie Nilsson
Det yttersta tecknet
Nu är sommaren definitivt slut.
Over and out.
Finito and goodbye.
(Jag är dock mycket tveksam till om det över huvudtaget har varit någon?)

Friluftsbadet på Lugnet är nämligen stängt fr.o.m i dag, tror faktiskt de är sist i Sverige, så nu är vi hänvisade till inomhusbassängen igen.

Vilket är helt ok!

Undra dock om det inte är någon vajsing på värmeregleringen för det var hiskeliga varmt i vattnet.
Blev svettig bara av att gå ner de där ynka trappstegen.
(Jag är en av de som är mogen nog att prata pension du vet...)

Men jag tänker inte klaga och absolut inte berätta för någon för då sänker de väl temperaturen de där snåljåparna på kommunen.

Jodå.
Jag har varit med förr, så jag vet.

Sssshhhhhhh.
[Comments]
Monday 2009-08-31 15:21
Author: Ingmarie Nilsson
Så kom den! Igen. Fastän jag trodde att det aldrig mer skulle bli så..
Och den kom nästan meddetsamma.
K-ä-n-s-l-a-n.

Den där som är så svår att finna men så underbart ljuvlig när det väl infinner sig att jag skulle vilja kunna stanna tiden.

Känslan av flow och total frihet.

Ingen smärta som gjorde det omöjligt att tänka på annat, inga tunga ben, ingen trötthet.
Bara lätt, smärtfritt och enkelt.

Jag och mina Fila i Falu-skogen.

4x10 minuter med lite plikttrogen gång emellan blev det.
Och lite vib som grädde på tårtan.

Jag och mina nya buddies
Jag och mina nya buddies

De kanske inte är supersnygga men vad gör det? De sitter som gjutna på mina fötter och det är som att springa på moln!
De kanske inte är supersnygga men vad gör det? De sitter som gjutna på mina fötter och det är som att springa på moln!

Jag har tack och lov två par Filadojjor.
(Och hade haft fler om det funnits fler att köpa när jag var i USA men överallt var min storlek slut...)

De andra är de jag har haft (och kanske kommer att ha?) på tävlingarna.
Mina andra Fila
Mina andra Fila

Och jag begriper inte varför de slutade att tillverka dessa helt enastående superdojjor??

Oavsett.
Julafton kom verkligen tidigt i år! :-)

(Och jag hoppas innerligt att den inte tar slut lika fort som när den är i december..)
[Comments (8)]
Sunday 2009-08-30 21:37
Author: Ingmarie Nilsson
Uppdatering
Bara så du hänger med i svängarna.

Hela familjen, två såväl som fyrbenta, är åter samlade hemma i Falun.

Och i morgon ska jag springa!
I mina Fila-dojjor som jag köpte in the US.

Trallalalalalaaaaaaaa!

(P.s. 1. Inte ens det trista faktum att jag ska både städa, tvätta och jobba kan få mig att deppa ens en millisekund.)

(P.s.2. My darling bara skrattar åt mig för jag beter mig tydligen som ett barn kvällen innan julafton. Inte så konstigt för det är ju julafton i morgon!)
[Comments (4)]
Sunday 2009-08-30 15:32
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass
Sprang i två timmar och 40 minuter idag. :-)

Med mina två (trogna) kompisar förstås;

Wet westen och baddräkten
Wet westen och baddräkten

(Och naturligtvis sprang jag i vattnet.)

Hade inte tänkt att det skulle bli riktigt så länge men eftersom det var sån superlyx så kunde jag inte låta bli.

Det var nämligen "hopp-tid" från kl. 11.30 vilket innebar att de öppnade upp alla banor och bara hade en bana kvar för motionssim.

Så det var bara att fortsätta där på "singelbanan" och harva fram och tillbaks, fram och tillbaks, men eftersom ungarna tröttnade på att hoppa så blev det näst intill tomt i den där stora delen (sju banor x ca. 20 meter) och kunde det ju inte vara! ;-)

Ett varv tog sin lilla tid och plötsligt blev det så himla mycket roligare!
Jag tycker i och för sig alltid att det är roligt, men precis som löpning på land kan det vara mer eller mindre skoj.
Och som du vet är jag en lättroad typ. ;-)
[Comments (2)]
Sunday 2009-08-30 09:37
Author: Ingmarie Nilsson
Matpatrullen i farten
Sundsvall är ungefär lika kasst när det gäller bra vegoställen som Halmstad, men vi hittade ett hyfsat bra ställe att äta på.
Precis vid ån ligger Body In Motion där det serveras soppor, kötträtter (inget för mig alltså), Panini, Focaccia och även olika sallader men då ingen vegetarisk!


Deras idé är att få en helhet genom att att servera hälsosam, fräsch och nyttig mat samt sälja nutritionsprodukter, träningskläder, färdigställda maträtter, kroppsvårsprodukter, träningsaccessoarer och ge rådgivning i sina egna butiker.

Låter verkligen jättebra men kan det kallas helhet när man inte har vegetariska alternativ?
Det tycker i-n-t-e jag.

Jag fick dock en god "specialdesignad" sallad med extra mycket bönor, men för att få bra poäng av mig krävs det bra mycket mer än så.

Ingmaries betyg:
2 av 5
[Comments (4)]
Saturday 2009-08-29 18:19
Author: Ingmarie Nilsson
Lördagsgodis
Fortsätter min kloka (eller för all del om du så vill, mesiga) upptrappning av löpningen. Festade med hela 5 minuter i dag.
Sju gånger. :-)
Med lite gång dess emellan.
(Vill ju inte bli bakis...)

Och det gick fint!

Måste erkänna att de (fötterna alltså) är lite ömma (efteråt) men poolen tog bort det mesta av det, och med de smarta pilotterna och mina supersulor så är fötterna ganska glada igen.

Lika försiktig som jag är att börja springa igen, lika försiktig är Elvira.
I synnerhet ute.

Sitter på säker mark och kikar ut genom balkongräcket
Sitter på säker mark och kikar ut genom balkongräcket

Vågade sig ut en kort tur på plåttaket med betoning på KORT. Hann inte ens fota hela henne. ;-)
Vågade sig ut en kort tur på plåttaket med betoning på KORT. Hann inte ens fota hela henne. ;-)

Min plan är att springa varannan dag nu och sakta trappa upp.
På måndag kanske jag vågar gå loss på hela 10 minuter åt gången.

Behöver man vätskebälte då? ;-)
[Comments (4)]
Saturday 2009-08-29 17:55
Author: Ingmarie Nilsson
Frågan är vilket...
Jag må vara galen men frågan är hur det egentligen är.

Om det krävs en galning för att vara klok, betyder det då att det krävs en "kloker" för att vara galen?


Det är frågan det!
[Comments]
Friday 2009-08-28 23:01
Author: Ingmarie Nilsson
En lösning? (Som jag behöver hjälp med)
Jag fick ett hett tips av Dunceor.

Ett tips om en speciell sko.
Newton Running.

Den verkar väldigt lik mina Fila superpjux (som dessvärre inte tillverkas längre) så kanske de vore något när mina fötter är med i matchen igen?

Enligt upphovsmannen Danny Abshire springer många helt fel.

De sätter i hälen först och rullar sen över på framfoten.
Enligt honom ska man landa på framfoten för att få bästa, effektivaste, skonsammaste och snabbaste (löp)steget men dagens skor är inte gjorda för det.
Där är det mesta uppbyggt kring hälen, den del som ska vara minst i backen enligt Abshire.

Den minnesgode vet att jag springer exakt så som han beskriver att man "ska".
På framfoten.


Mina skor ser inte ens använda ut vid hälen men kan vara totalt utslitna vid framfoten.
(Jag har faktiskt försökt förklara att jag borde bara betala för halva skon men ingen försäljare går med på det. Konstigt...)

Kanske då inte så konstigt att jag får ont?
När inga skor "hjälper" min fot.

Det låter och verkar som om de här skorna verkligen kan vara något för mig.
Enda haken (det finns alltid en sådan när det är något som verkar för bra) är att de inte finns i Sverige, i alla fall inte som jag vet, och jag vill ju gärna prova dem innan jag köper.

Vad tror du om dem och hur hade du gjort?
Kanske rent av någon som testat dem?
[Comments (12)]
Friday 2009-08-28 12:25
Author: Ingmarie Nilsson
Smart liten grej
Kan du gissa vad det här är?


Och skrolla nu inte ner för att se "svaret"!!!



Har du kommit på det?












Okej, här är svaret;

Jo, den här lilla fina kudden letade min snälla "svärmor" Anna-Lisa fram ur sina gömmor.
Man trär öglan över tån, trär på socken och vips har framfoten en mjuk kudde under sig som avlastning och dämpning.


Och du ser väl hur glad min fot blev?
[Comments (2)]
Friday 2009-08-28 12:17
Author: Ingmarie Nilsson
Chockstart
Redan klockan 07.30 var jag inne i Sundsvall och hängde på dörren till Ryggkliniken.
(Ändå var jag där inte först!)

Om jag var trött innan så botades det fortare än snabbt där inne.
P-A Forsberg må vara en sjuhelsikes bra naprapat men stötvågsbehandlingen är inte skön!

Tyckte det hade gjort mindre ont de sista gångerna men nu hittade han lite andra käcka punkter under foten som tydligen behövde sig en omgång.

Göta petter! Det gör skitont och är snudd på outhärdligt.

Men jag överlevde tydligen.

Fortsatte till Sporsthallsbadet för att få göra något kul (och mindre plågsamt) med. (D.v.s. springa med wet west.)
Ett riktigt smart drag visade det sig.
Som mest var vi fyra pers i poolen. :-)

Tillbaks i Njurunda med (sen) frukost i magen och ny energi har jag slagit mig ner på kontoret.


Antar att man kan ha det bra mycket sämre på jobbet? ;-)
[Comments (2)]
Thursday 2009-08-27 17:28
Author: Ingmarie Nilsson
Hoptryckt, hopklämd, mosad och förstelnad
Hur i all sin dar kan man bli så förstörd i kroppen av att göra ingenting?

Ryggen värker, fötterna värker, magen värker, nacken värker, fingrarna värker, ögonen värker och t.o.m. skallen värker.

Men snart är jag framme.

Känns som om jag skulle behöva ligga i en sträckbänk för att räta ut den arma kroppen.

Och kanske någon slags mangel...

[Comments (2)]
Thursday 2009-08-27 15:27
Author: Ingmarie Nilsson
Reserapport
Tåget tuffar på, just nu är jag någonstans mellan Uppsala och Gävle, och artikeln jag skriver börjar få ett sammanhang och bli en levande berättelse.

Byte och bensträckare i Stockholm.
Precis lagom med tid för att hinna till Vegogreen och köpa en vego-wrap! :-)


Har förresten funderat på det där med mitt skrivande.
Jag älskar verkligen det men samtidigt är det en slags hatkärlek för när jag väl samlat in allt jag ska och skrivit ihop en text, så är jag så trött på mina egna ord att jag nästan inte ids finslipa texten.

"Trösten" är att många andra skribenter tydligen känner ungefär likadant.

Samtidigt är det även det som är en del av utmaningen. Att fundera och klura på bra formuleringar, få "flyt" och en löpande röd tråd.

Det är en konst som är oerhört svår och kräver massor av träning, tålamod och övning.

Ungefär som löpning där just t-å-l-a-m-o-d är det viktigaste ordet att kunna.
[Comments]
Thursday 2009-08-27 11:34
Author: Ingmarie Nilsson
Ingen risk för mossväxt på Nilssons kropp
Sitter på tåget igen.

Denna gången mot Sundsvall.

För att träffa mina underbara "svärföräldrar" och vår fyrbenta lilla ögonsten Elvira förstås.
(Hon bryr sig nog inte så mycket men jag längtar!)

För att hinna med ett träningspass innan tåget skulle gå (kl. 9.23-pip!) så fick stackars Ulf köra in lite extra tidigt (och det är tidigt för han börjar jobba kl 07) till Halmstad och lämna av mig på Sats.
(Och ja, jag var först där om man inte räknar personalen.)

Kändes bra att få svettas lite innan över 9 timmars resa.

Men det är ganska fint att sitta på tåget, surfa, dricka kaffe och se på landskapet som susar förbi.

Men visst ja, jag måste ju jobba med.
Visste väl att det var någon hake med det hela...;-)
[Comments (4)]
Thursday 2009-08-27 11:20
Author: Ingmarie Nilsson
Hallandstips
När du åker förbi Särdal, någon mil norr om Halmstad längs med
kustvägen, så får du inte missa att stanna vid Särdals kvarn


Här kan du fika, kika i kvarnen, ta del av historien och köpa utsökta produkter.

Eller vad sägs om havtornssylt, sylt till gröten (den heter faktiskt så), blåbärssaft, örtkryddor, färdigställda delikatesskorgar, skorpor eller äkta halländskt havssalt?
Kanske någon vacker vävnad, choklad eller en fin present till något barn?

Det är en fröjd att gå runt där, både ute och inne, och väl värt att åka till.
Passa sen på att gå ner en sväng till havet.
Magiskt vackert.
En sann lisa för både kroppen och själen.

Och säkert extra bra för (ömma) fötter.
[Comments]
Wednesday 2009-08-26 19:00
Author: Ingmarie Nilsson
Iiiiiiiiii (Eller; hur du får håret att resa sig utan vind)
Vi har husdjur även i 08-land.
Som tack och lov bor utanför.
(Dammråttor räknas inte.)

Trodde de hade försvunnit (från början var de nämligen två) eftersom de helt galet fetestora näten utanför fönsterna var borta.
Observera att jag skriver fönster i plural.
Det var alltså inte bara tjockt utan även långt.

Men åtminstone en är alltså kvar.
Den stora.
F-e-t-a.


Undra om han ätit upp den lille....?
(Jag tror det är en "han". Lite dålig på att se sånt...)

I Steninge där jag är nu är det snudd på ännu värre.
Fetegam-spindeln sitter utanför köksfönstret och han/hon käkar flugorna direkt!
Ser du flugan i "munnen"? URK!!
Ser du flugan i "munnen"? URK!!

Det bara måste vara en utav de här de visar den stackars flickan i Tomteverkstaden på julafton!

I Falun är vi tack och lov förskonade från dessa kusligheter.

De kanske helt enkelt inte gillar dalmål, kurbits, Falu rödfärg och Dalahästar?
[Comments (5)]
Wednesday 2009-08-26 18:52
Author: Ingmarie Nilsson
Det tydliga (oönskade) familjedraget
Mina fötter funkade ganska bra i dag med.

Utökade mina två minuter till svindlande tre.

Ungefär.
Ibland liksom "glömde" jag visst kolla klockan... ;-)

De är ömma efteråt men inte värre än att det är ok.
Tog turen på Galgberget inne i Halmstad och hoppade sen direkt ner i poolen.

Klokt om jag får säga det själv.
Passet blev lite längre och fötterna blev nedkylda.

Att det är genetiskt det här med mina fötter vet jag, och i dag blev det ännu mer klart att detta är ett familjedrag.

Inte bara jag (längst till höger) och mamma (mitten) har skitdåliga fötter. Även Stjarni, mammas häst, har det. (Och vilken HANS "fot" är kan du nog komma på med uteslutningsmetoden) De fransar sig som en transmatta och går sönder hur lätt som helst
Inte bara jag (längst till höger) och mamma (mitten) har skitdåliga fötter. Även Stjarni, mammas häst, har det. (Och vilken HANS "fot" är kan du nog komma på med uteslutningsmetoden) De fransar sig som en transmatta och går sönder hur lätt som helst

Faktum är att Stjarnis fötter är så kassa att jag inte ens kunde rida idag. :-(

Men han verkade himla nöjd ändå!
Det är alltså MAT i hinken :-)
Det är alltså MAT i hinken :-)
[Comments (4)]
Wednesday 2009-08-26 08:28
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Fiskar kan gäspa och just nu är det mulet och blåsigt i Steninge.

[Comments]
Tuesday 2009-08-25 16:32
Author: Ingmarie Nilsson
Viktig (samhälls)information
Du vet väl att Sveriges (världens?) godaste glass tillverkas inte alls långt härifrån där jag befinner mig?

Nämligen SIA glass.


Att jag är glassoman vet du kanske med, så det gör verkligen ingenting att min älskade mamma jobbar just där. :-)
[Comments (6)]
Tuesday 2009-08-25 16:26
Author: Ingmarie Nilsson
Hallandstur
Fick låna Ulfs hoj idag.

Inte direkt någon racerbike (vilket ju bara är bra för en mes som mig..) men med 24 växlar, fungerande bromsar, sadel och dessutom ljumna vindar och sol, så det var ju liksom bara att trampa iväg. :-)


Hade inte bestämt varken hur långt, hur länge eller vart jag skulle.
En riktigt befriande känsla!
Tog mig först till ett av de vackraste ställena här runtomkring.
Ugglarp


Så såg jag skylten.
Ginstleden stod det på den. Följde markeringarna som tog mig utmed kusten ända till Falkenberg.


Tillbaks mot Heberg, Slöinge, Asige, Getinge och åter Steninge.
Förbi oändliga vidder, lyckliga grisar, djupa skogar, gödseldoft och höbalar.

Lite drygt tre timmar blev det.
Den äkta cykelbränna fick jag på köpet. :-)

Det konstiga är att var jag än var så påminde varenda liten (och stor) väg på något vis om löpning.
Om hur jag har sprungit där.
Var det inte långpass eller tävling så var det intervaller eller snabbdistans.
Konstigt va?
Har jag verkligen kutat runt överallt? ;-)
Och jag såg nog hur skorna ville...
S-p-r-i-n-g-a.


Det blåste precis lika mycket som jag kom ihåg det med.
Från alla håll och kanter men mest framifrån. ;-)

Jösses vad nostalgisk jag börjar bli.
Tjatar om gamla löparminnen.
Snart blir det väl att jag börjar berätta om hur hårt det var, att ingen har tränat så hårt som jag/vi minsann gjorde eller sprungit så fort på de där rundorna.

Men det är väl så de där riktiga skrönorna kommer till?
Av (gamla) löpartokar som aldrig får nog.
[Comments (2)]
Monday 2009-08-24 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Om du kan drömma om det, kan du göra det
/Walt Disney

[Comments]
Monday 2009-08-24 21:14
Author: Ingmarie Nilsson
Och så här blev det!
För du har väl suttit och väntat på detta?
Hur det gick med I.Nilssons eventuella augusti-julfton. ;-)

På något underligt vis så var det nästan så jag inte vågade testa att springa, för så länge jag inte vet om det skulle funka eller inte så behövde jag ju liksom inte bli besviken.
Då kunde hoppet och drömmen få leva vidare liksom.

Men jag provade, och vet du, det funkade riktigt bra!
Sprang svindlande två minuter, gick en, sprang två o.s.v.
15 gånger gjorde jag detta.

Underbart, ljuvligt och en helt osannolik lyckokänsla!

Ont?

Lite.

Men det var mer en sorts stum ömhetskänsla än ontkänsla.
Den där vassa stenen som det känts som om jag har trampat på varenda sablans steg verkar vara borta.

(Och tänk att två minuter kan gå så fort!)

Fortsatte in på ett av Halmstads absolut finaste och fräschaste gym.
Nämligen Friskis.

Missa INTE om du är i Halmstad. Gymet är bara en pytteliten del av hela stället
Missa INTE om du är i Halmstad. Gymet är bara en pytteliten del av hela stället

Efteråt var det väl kanske inte så superkul.
Fötterna var ömma som sjutton.
Och lite svullna.

Det snorkalla vattnet i Nautiluspoolen var väl inge höjdare, men fötterna gillade det skarpt!

Hade förstås ännu hellre tagit det där wet west passet här;

Jag i Badesee i Bad Gastein, Österrike
Jag i Badesee i Bad Gastein, Österrike

Men som sagt var, man kan inte få allt.
Åtminstone inte på en och samma gång.

Eller?

Önska kan man i alla fall alltid.
[Comments (8)]
Monday 2009-08-24 10:00
Author: Ingmarie Nilsson
Som ett barn på julafton...
...är jag idag.

Kommer det att funka?
Kommer det att göra ont?
Kommer jag att kunna ens ett steg?

Springa alltså.

Det vore en underbar present...
[Comments (2)]
Sunday 2009-08-23 23:03
Author: Ingmarie Nilsson
Trolleri trollera
Nu är jag ännu längre hemifrån.
Bara så där.
På några timmar.

Befinner mig nu på västkusten.
I Steninge som ligger ett par mil norr om min gamla hemstad Halmstad.

Ja, bara så du vet. ;-)
(Du kanske inte ens har undrat?)

Här ska jag vara några dagar och fylla på mitt "varamedfamiljen-förråd".
Och lite annat.
Träna, få behandling, fixa lite, kolla lite, ordna några saker, träna lite till, träffa vänner också hade jag ju tänkt vila lite med.

Dygnet har på tok för få timmar för att jag ska hinna med allt jag verkligen vill.

Ungefär som vanligt alltså. ;-)
[Comments (2)]
Sunday 2009-08-23 21:29
Author: Ingmarie Nilsson
En riktig regnbågsdag
Vilken fantastisk dag det blev!

Precis som jag trodde!

Lille Sebastian är döpt, Linda och Charlotte är nu vigda och välsignade och jag har träffat, förutom min familj, massor av underbara och fantastiska människor.

Regnbågsdag kräver regnbågskläder
Regnbågsdag kräver regnbågskläder

Inbjudan
Inbjudan

Min lillebror Daniel med sonen Sebastian, (Sebastians mamma) Charlotte och Linda (numera alltså gift med Charlotte)
Min lillebror Daniel med sonen Sebastian, (Sebastians mamma) Charlotte och Linda (numera alltså gift med Charlotte)

Daniel och Sebastian
Daniel och Sebastian

Huvudpersonen himself. En riktig, riktig PUSSgurka! Så ofattbart SÖT!
Huvudpersonen himself. En riktig, riktig PUSSgurka! Så ofattbart SÖT!

Jag vill klart med vara med lite...;-)
Jag vill klart med vara med lite...;-)


Fint va?

TACK Sebastian, Daniel, Charlotte och Linda för att jag fick vara med på denna fantastiska, speciella och helt underbara dag!
[Comments]
Sunday 2009-08-23 08:53
Author: Ingmarie Nilsson
Fest hela dagen!
För vad ska man annars säga om en dag som kommer att innehålla enbart roligheter?

Det blir först träning på flådiga SATS Kungsgatan här i Götelalalalaborg.
Omsvidning till lite finare kläder (även om jag tycker träningskläder oftast är väldigt fina) och vidare till Näset där lille Sebastian ska döpas. Det blir även en välsignelseceremoni för Charlotte och Linda.
Samtidigt får jag träffa min underbara stora, härliga, älskade och (minst sagt) brokiga familj. :-)


Det enda som saknas är väl att mina fötter skulle vilja vara med på att springa...

Men man kan inte få allt här i livet. Åtminstone inte på en gång. Och kanske är det bra att sprida ut det roliga lite?
[Comments]
Saturday 2009-08-22 16:39
Author: Ingmarie Nilsson
Uppmaning till bojkott!
Trodde jag hade något sånär koll på hur det går till inom hästvärlden, men tydligen inte.

Jag är grundlurad!

Läser med förskräckelse artikeln Hästjobb med livet som insats i tidningen Djurens Rätt. (Nr 1)

Den beskriver hur ofta trav-(och galopp)hästarna blir skadade och får förslitningar, hur dåligt djurskyddslagen följs, hur två-åringarna tvingas att tävla fastän de fortfarande växer, hur pengarna styr, hur de skickas till slakt så fort de inte kan springa tillräckligt bra, syr ihop könsorganen för att det inte ska komma in luft (och därmed göra stoet ovilligt att springa) och hur hästarna tvingas att stå ut med diverse "hjälpmedel", t.ex. checkrem, tungband, huvudstång och pullburk, för att de ska springa så fort som möjligt.
Gemensamt för alla dessa "redskap" är att de på olika sätt ska kontrollera hästen.

Checkremmen är en rem som fixerar hästens huvud i ett upprest läge. Hästen kan med andra ord inte sänka huvudet eftersom remmen går från checkbettet, upp över nacken, ned över mankammen och fäster i selen.
Checkremmen gör det svårare för hästen att kunna galoppera. Enligt Jenny Lundell som är professionell travtränare används checkremmen för att hindra hästen från att falla framåt om den snubblar, vilket den lättare gör om den är trött.

Du kan läsa hela artikeln här.
("Varnar" för mycket starka bilder)

På samma sida kan du även ladda ner och läsa rapporten Älskade hästar-en granskning av hästvärlden av Sara Asteborg, Eva Carlsson och Lena Lindström och läsa andra artiklar från bl.a. pressen.

Stjarni. Garanterat fri från trav-och galoppsportens hemska värld
Stjarni. Garanterat fri från trav-och galoppsportens hemska värld

Travsporten omsatte 2007 nästan 12 miljarder kronor.
Hisnande siffror.
Men så länge folk spelar kommer djurplågeriet att fortsätta.

Jag kommer aldrig någonsin mer att spela på trav och galopp och jag hoppas verkligen, verkligen att du inte heller gör det.

Gå även med i Djurens Rätt som arbetar för att göra livet för hästarna bättre.
[Comments (6)]
Saturday 2009-08-22 15:39
Author: Ingmarie Nilsson
Ockupation
Nilsson-Gustafson är ute och reser igen.

Med SJ till västkusten och Götelalalalaborg.

Betalar man snordyrt för biljetterna ska man väl även få ta mycket plats?

[Comments]
Friday 2009-08-21 21:43
Author: Ingmarie Nilsson
Hur jag (för ovanlighetens skull) blev helt STUM
Hittade ett helt otroligt fascinerande inslag på TBVU:s hemsida.

Kari Martens är mannen som från överviktig (läs fet) soffpotatis blivit en supertriatlet.

Och då inte bara den vanliga Ironman där man simmar 3,8 km, cyklar 180 km och avslutar med att springa ett maraton. (42 195 m.)

Nej Kari gör ultratriatlon, d.v.s dubbel Ironman eller längre.

Även så långt som tio gånger längre.
Deca Ironman

Förra hösten kom han tvåa i Mexico på den, troligtvis, tuffaste tävlingen i världen.

Simning 38km (16h 58min)
Cykling 1800km (97h 02min)
Löpning 422km (98h 06 min)
Totaltid: 212h 06min (8 dygn 20h 06min)

I höst är det dax igen.

Kolla det här inlägget från Gomorron Sverige



Att hans fötter inte var att leka med efter Mexico kanske inte behöver nämnas;


Kari Martens är dessutom över 50 år.
Helt ofattbart!

Jag vet inte hur det är med dig, men mig ger han då både hopp, inspiration och han bevisar att (nästan) allt är möjligt.

Bara man vill.
[Comments (3)]
Friday 2009-08-21 14:51
Author: Ingmarie Nilsson
Boktips
Vad är det som gör att det blir som det blir och är det menat att bli så eller är det en slump och ren tillfällighet?
Kanske det handlar om en "synkronicitet", en meningsfull slump, som på något vis spelar en roll i ditt liv.

Jan Cederquist som skrivit boken Slumpen är ingen tillfällighet ger många exempel från både sitt eget och andras liv på hur märkliga sammanträffande och osannolika händelser både har löst problem och förändrat liv.
Han berättar även om vetenskapliga resonemang och fakta som eventuellt kan ligga bakom dessa märkliga händelser.



Jag gillade den här boken skarpt!
Den gav mig inte bara ny kunskap, nya idéer utan även hopp.
Den är rolig, tankeväckande, spännande och skriven på ett ödmjukt vis.
Cederquist beskriver det svåra på ett enkelt och lättförståeligt sätt.
(Alla de där vetenskapstermerna gör nämligen att min hjärna slår volter emellanåt och det blir total kortslutning mellan synapserna.)

Livet är kanske ännu märkligare än vi tror?

Ingmaries betyg;
4 av 5
[Comments (2)]
Friday 2009-08-21 09:45
Author: Ingmarie Nilsson
Bättre och bättre dag för dag
Foten alltså.

Är lika fixerad vid den som en sån där envis inåtvänd finne som känns men inte syns.
Känner, kollar, pillar, synar och klämmer för att se om den kanske är borta!

Så här är dagsläget för alla som är intresserade av jordens (universums?) mest omskrivna fötter:
Jag förnimmer punkten nu men kan faktiskt i bara strumplästen utan att halta.
(För som min darling säger; man får vara glad över det man kan)

Har testat lite annan träning där fossingarna använts och det verkar funka.

S.k. crosstraining maskin. Om inte annat så får åtminstone jag grym träningsvärk i överkroppen...
S.k. crosstraining maskin. Om inte annat så får åtminstone jag grym träningsvärk i överkroppen...

Här hemma i Falun har jag ju med min dyrkade Powerplate och en övning jag inte har kunnat göra innan funkar plötsligt!
Nämligen vadövningen.


Vågar jag hoppas?
[Comments]
Thursday 2009-08-20 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Omnämnd!
Det har hänt någon gång innan men denna gången är det liksom extra stort.

På en av mina absoluta favvo-bloggar skriver N´batha nämligen så här.

Även om han skriver att jag är tokig så ser jag det som en slags komplimang.

Tror nämligen det krävs, och behövs, både tokighet och galenskap för att inte bli helt knäpp i denna konstiga värld vi lever i. ;-)
[Comments (9)]
Thursday 2009-08-20 18:56
Author: Ingmarie Nilsson
Nästan
På tal om poolen.

Några 28 grader som jag bad om i går var det förstås inte i vattnet.

Men snubbarna som bestämmer på kommunen slipper åtminstone 60-minuters badet.

Det var hela 26 grader i dag nämligen.

Och solen sken så jag ska vara snäll nu. :-)
[Comments]
Thursday 2009-08-20 18:51
Author: Ingmarie Nilsson
Älskad och saknad av MIG
Tog vägen via det där stora varuhuset (no names) för att handla efter dagens poolpass.

Inget särskilt med det.
Lika mycket folk och grejer som vanligt.

Eller nej förresten, det var något galet jippo utanför där det såldes stackars kokta kräftor, två "trubadurer" (egentligen nog lite snällt sagt) som sjöng fjompiga snaps(!)visor, en lika fjompig GB-glass gubbe som sprang omkring och fullt med folk som åt de stackars kräftorna.

Hur som helst.
Lastade på cykeln, trampade hem och skulle precis lasta av hojjen när jag såg att min avgudade, välbehövliga, dyrkade wet west var borta!

Puts väck!

Bara att hoppa på cykeln igen och trampa så fort benen bara orkade samma väg tillbaks.
(Vi har inte särskilt långt dit men det är en segeseg uppförsbacke.)

Tänk om jag inte skulle hitta den?
Kanske någon tagit den (vilket är förståeligt) eller bara slängt den.
(Vilket skulle vara oförståeligt och absolut oförlåtligt!)

Men så där!
Nästan framme vid stora affären ligger den.


Tilltuffsad och lite oljig, men hel och jätteglad över att se mig. ;-)
[Comments]
Thursday 2009-08-20 09:46
Author: Ingmarie Nilsson
The true and full story of GAX
Det var ju naturligtvis inte bara onda blåsförklädda fötter som gällde för världens bästa Camilla under GAX.

Här är hennes egen berättelse av hur det verkligen var.

Räds inte längden.
Bara läs, förundras, förvånas, njut och häpna.

Mitt livs hittills största utmaning: GAX 100 miles ägde rum 15-16/8 2009.
(Berättat av Camilla Ringström.)

Jag skulle vilja påstå att loppet började redan en vecka innan ovanstående datum. Det var då jag summerade de tips jag fått, gjorde en näringsplan och började packa mina tre dropbags. En av nätterna drömde jag att jag befann mig mitt i loppet, dessutom mitt i natten och en känsla av total meningslöshet sköljde över mig. Min hjärna hade börjat bearbeta det faktum att 160,9 km faktiskt skulle avverkas! Visserligen hade jag sprungit långt innan, hela 100 km, men det framstod plötsligt som fjuttigt jämfört med vad väntade. Och gissa om jag fick rätt!

Kristina och jag möttes på Stockholms central tidigt på fredagsmorgonen och rullade söderut med X2000: Det var oerhört skönt att ha äventyrliga Kristina (som skulle avverka 50 miles) som sällskap. Jag blev inte ensam med min nervositet och kunde bolla tankar och idéer med någon som förstod. När vi sedan mötte upp Staffan och Emelie i Kivik (efter att ha blivit upplockade av min kära sambo och supporter i Kristianstad) steg spänningen ytterligare och det fortsatte faktiskt i samma stil: ju fler löparkollegor som mötte upp, desto fler fjärilar i magen.

Vid 19-tiden på fredagskvällen var vi nio stycken som desperat letade uppladdningsmiddag i ett fullbokat restaurang-Ystad. Här pågick nämligen ett Tattoo samma helg Det fick bli pizza för min del. Att överhuvudtaget få i sig ett stort mål mat blev prioriterat denna kväll, exakt vad fick komma i andra hand.

Natten före kunde jag som tur var sova riktigt gott. En halvtimme före väckarklockans signal tyckte kroppen att det sovits tillräckligt, dags att gå upp och duscha och äta frukost. Yoghurt med Start! Och två ostamackor stod på frukostmenyn. Detta skulle förhoppningsvis lämna magen hyfsat snabbt och ge plats för energibars, bananer, kardemummabullar m.m.


Vi kom till starten vid torget ungefär halv åtta på morgonen. Ännu fler kända ansikten än kvällen innan syntes där. Plus några helt (för mig) okända också. Hela 32 löpare kom till start på Sankt Knuts Torg! Vi bytte ”sista-sekunden-tips” innan Stefan samlade oss till start med orden: ”Ni är idioter! Lycka till!”.


I duggregnet gav vi oss av norrut längs Ystads gator. Som tur var hade vi även fått en behaglig lufttemperatur, så vi behövde inte frysa. Jag sprang bredvid Emelie och det gav mig en otrolig energikick att få byta kommentarer med henne i loppets början. Speciellt som jag visste att det bara var en tidsfråga innan hon skulle springa ifrån mig.

Att vi alla någon gång under loppet skulle springa fel rådde det ingen tvekan om. Men att några skulle råka ut för den första felspringningen redan innan vi passerat 5 km blev en total överraskning! Jag var nära att bli en av dem. Bäst att fiska upp kartan redan här och börja spana efter de orangea markeringarna längs Skåneleden.

Kartan fick sedan stanna i min hand genom så gott som hela loppet. För det mesta var den en kär vän, speciellt i kombination med kompassen, men det hände att den fick ta emot en och annan svordom också. De tips om att ta med kompass och att ha tränat på att springa efter en karta som jag fått visade sig vara klockrena! Dock fanns ibland saker i verkligheten som inte var markerade på kartan och det kunde lätt ställa till förvirring i en trött löparhjärna.

De första milen visade sig vara lättsprungna och tog oss genom ett böljande skånskt jorbrukslandskap i duggregnet. Flera ställen hade den där typiska vykorts-karaktären där allting bara ser så vackert och somrigt ut. Detta i kombination med ett förhållandevis samlat startfält gjorde att den första kontrollen (maraton) dök upp i ett nafs! Jag låg perfekt till enligt min tidsplan, vilket stärkte självförtroendet rejält. Redan här hade Jörgen (sambo) hunnit heja på mig flera gånger men ännu inte behövt fylla på mina förråd. Dock var det skönt att veta att han åkte runt med både en vattendunk och godispåsar som jag och andra löpare kunde nyttja om vi ville.


Strax efter första kontrollen ändrade banan karaktär. Det började när vi klättrade in i en kohage efter ungefär 50 km. För det första blev det svårare att hitta rätt väg och för det andra ändrades underlaget från asfalt/grus till stigar, gräs, stenar och lera. Ibland fanns knappt ens en synlig stig. En oförglömlig passage var bokskogsklädda Lövestads åsar. Som hämtat direkt ur en sagobok! De följande två milen hade jag stor hjälp av Janne och arrangören Stefan med navigeringen. Multisportarna Erik och Stefan fanns också i närheten och de var riktigt vassa på att läsa kartan! Dessutom gavs det en hel del peppande kommentarer. Jag minns att Janne sa till mig att jag skulle klara loppet ”hur lätt som helst” och det betydde mycket. Janne gav mig också en hel del information om vad som väntade längre fram på banan, kryddat med lite tips om hur jag skulle tänka för att härda ut på en del av de riktigt utmanande partierna.

Det var ungefär vid Brösarps backar som jag tappade mina färdkamrater och blev solo i många mil framöver. Backarna var riktigt slitiga och trots den öppna terrängen var det klurigt att hitta rätt väg över kullarna. När jag väl passerat dem var det lättsprunget ner mot Haväng och banans andra kontroll. Jag förstod att det skulle finnas mycket folk vid kontrollen och jag såg fram emot att få information om hur det gick för övriga löpare och då speciellt för Emelie.

Efter påfyllning av energi och info om aktuell ställning i loppet bar det av mot stranden. Härifrån och framåt skulle vi följa strandkanten nästan hela tiden. Det kändes fantastiskt bra att jag lämnade Haväng helt enligt min tidsplan. Att springa i strandkanten och lyssna på vågorna framåt kvällningen var en ny, vacker upplevelse. Jag tror att variationen i underlag bidrog till att kilometrarna bara svischade förbi. Det var hela tiden lätt att plocka fram nya delmål, trots att jag aldrig sprungit här tidigare.


I Kivik tömde jag mina skor på sand sittande i bakluckan på Jörgens bil. Många tömningar skulle följa efter denna, visade det sig. Jag var förvånad över hur mycket sand som packats i skorna trots mina nyinköpta damasker. Det kändes som om skorna blev en storlek större efter sandtömningen!

Efter Kivik var siktet inställt på Stenshuvud. Det gick bara inte att missa den enorma höjd som tornade upp sig alldeles intill havet. Den såg mäktig, vacker och skrämmande ut! Vägen upp till huvudet kantades först av en riktigt mörk skog och efter skogen bar det av rejält uppför! Trappor och stenar ledde vägen upp till toppen. Här mötte jag också en hel del turister på väg ner från utsikten. Kanske undrade de vad en svettig löpare med nummerlapp gjorde här strax före mörkrets inbrott. De tittade lite skeptiskt på mig men sa ingenting.

Väl uppe vid utsikten från Södra huvudet kunde jag inte låta bli att ta upp mobilen och ta en fantastisk bild ut över havet och kusten för att skicka som MMS till nära och kära som jag visste tänkte på mig under loppet. Nerfärden mot stranden var precis så brant och läskig som jag blivit förvarnad om. Med ungefär nio mils löpning i benen blev det en extra utmaning. Det värkte i knäna när jag väl kommit ner men strandlöpningen rådde snart bot på detta. Ett svårnavigerat parti vid Knäbäckshusen följde. Jörgen mötte upp här för att hjälpa mig hitta rätt väg men det visade sig ändå vara knivigt. Min låga energinivå gjorde mig dessutom lite grinig. När jag väl var på rätt spår igen började det bli mörkt och nästa möte med Jörgen i Baskemölla betydde pannlampa på. Jag var otroligt glad för hans små hejaklacksstationer här och där fram till Simrishamn, för nu hade jag inte sett någon annan löpare på väldigt länge och började känna mig lite ensam.

Efter Simrishamn var jag verkligen ensam. Jörgen åkte till vandrarhemmet för att sova och lämnade mig vid 22.30-tiden. Jag kämpade på i mörker, kohagar och sanddyner de följande timmarna. Havets vågor slog mot stranden och med dem inom hörhåll vågade jag leta bästa möjliga stig lite längre in mot land här och där. Jag tror att jag hittade en ganska behaglig och bra väg ända fram till Mälarhusen.

I Skillinge pågick en del fester nära stranden och vid en av dem stannade jag till och blev bjuden på en mugg vatten men tackade nej till erbjudandet om kladdkaka. Det lät säkert helt sjukt i folks öron när jag berättade hur långt och länge vi sprang. ”Vart ska du?” frågade en man. När jag svarade Ystad blev kommentaren ”Men det är ju jättelångt dit!”.


Mina ben var nu slitna och jag kände av både knä och benhinna/ankel på vänster sida. Jag var mentalt förberedd på detta och att våga vara i smärtan, våga lyssna på den och inse att det faktiskt ändå gick att fortsätta gjorde mig på ganska gott humör. Det var ju precis såhär som det skulle vara!

Vid Mälarhusen skulle jag enligt kartan ta mig upp i skogskanten ovanför stranden, vilket jag också gjorde. Hade jag vetat att strandkanten var ett betydligt bättre val som dessutom var snällare mot ben och fötter hade jag kunnat spara mycket kraft här. Nu bar det av i konstiga kringelikrokar bland strandråg, tallar och sanddyner. Hela tiden hade jag skenet från Sandhammarens fyr i sikte och precis som Janne förvarnat mig om verkade den inte alls komma närmare trots att jag slet mig stadigt framåt. Vid Sandhammaren låg också den sista kontrollen och mentalt kändes det viktigt att komma dit, nästan som om det varit själva målgången. Jag svor högt över avståndet och den besvärliga stigen och till slut började jag intala mig själv att det inte fanns någon fyr, att det bara var en illusion.

Men visst fanns det en fyr! Och flammande marschaller visade vägen till kontrollen. Det var oerhört skönt att komma dit och få varm soppa och bli ompysslad av fantasiska funktionärer. Här kom de första 50 miles-löparna ikapp mig. De var två stycken. En av dem visade sig vara ett välbekant ansikte från Stockholm, något som gladde mig extra mycket.

Strax efter Sandhammaren ”dog” min GPS och jag bytte till en vanlig klocka. Nu kunde jag inte längre få information om kilometertider och aktuell hastighet. Det gjorde inte så mycket. Jag förstod att härifrån skulle det gå långsamt och smärtsamt mot mål, vilket det också gjorde. Jag hade ont i vänster knä när jag sprang och om jag istället promenerade gjorde det ont i ankeln och jag kände av blåsorna som uppstått under fötterna. Det var som att välja mellan pest eller kolera. Ett stycke framför mig hade 50 miles-löparna sprungit fel och jag kom då ikapp dem. Det fanns ett par hagar som skulle passeras i mörkret och det var verkligen klurigt att hitta ”utgången” på andra sidan när man bara såg några meter framför sig i pannlampans sken. Vi slog följe, 50 miles-löparna och jag och vi höll ihop ända fram till Kåseberga där Jörgen hade morgonens första hejaklacksdepå. Den beryktade klapperstensstranden strax före Kåseberga klarade vi av gående och pratande, så jag upplevde den aldrig som särskilt besvärlig.

Det bar av uppåt mot Ale stenar och här hade det ljusnat så pass att jag kunde stänga av pannlampan. Den förrädiska branten mot havet passerades och jag kunde lämna kullarna för att ta mig ned mot Hammar och de sista lättsprugna två milen mot Ystad. Här sprang jag ner från kullarna lite för tidigt och var ett tag både förvirrad och grinig, men snart var jag på rätt spår igen och även om det gick riktigt, riktigt tungt och gjorde ont så visste jag att jag nu i princip hade klarat loppet och att det bara var att slita sig in mot Ystad. Jag tömde skorna på sand i tron om att det var sista gången och bytte strumpor. Jag ville helst inte titta på mina fötter, men jag kunde ju inte undgå att se när jag skulle byta strumpor. Om det var ett bra eller dåligt beslut vet jag inte. Just då var jag riktigt trött. Det tog emot att både äta och dricka men jag visste att jag var tvungen. Chips var det som gick lättast att få ner och vatten var det enda som kändes hyfsat ok att dricka. Synen av fötterna höjde knappast humöret. Det fanns flera rejäla blåsor både under fotsulorna och på tårna och ett par av dem var ordentligt inbäddade i våt sand.


En mix av riktigt långsam löpning och rask gång tog mig hela vägen in mot Ystad i morgonsolen. Jörgen kom joggandes mot mig och peppade mig de sista fem kilometerna. Att vi faktiskt sprang in i målet på torget kändes fantastiskt! Just i det ögonblicket var jag mer trött än lycklig. Jag minns att Emelie omfamnade mig och jag såg att hon också var sliten.

Efter någon timme hade jag samlat kraft nog för en mödosam dusch nere i hamnen. Att sedan få slappa och slumra på Sankt Knuts torg samtidigt som löpare efter löpare nådde målet var otroligt skönt! Emelie, Jörgen och jag stapplade iväg till en hamburgerrestaurang och jag lyckades få i mig åtminstone ¾ av min portion och dricka några deciliter läsk.

Vi stannade länge i målet på torget, det var en solig sensommardag och att få ta del av de andra löparnas berättelser var jättekul! En härlig familjekänsla uppstod. Trots loppets längd så tyckte jag att tiden gick fort, ingen kilometer utom möjligtvis den allra sista kändes lång och jag var hela tiden förvissad om att jag skulle klara utmaningen.


När jag nu två dygn senare skriver denna berättelse finns det fortfarande intryck kvar att smälta. Jag är oerhört stolt över att ha genomför detta tuffa, långa, vackra lopp. Jag betalar just nu ett pris i form av ett svullet underben, gapande sår på två tår där det har suttit tånaglar förut och en rejäl, ömmande blåsa under trampdynan på högerfoten. Min gång är lätt haltande och just nu känns tanken på att springa inte lockande överhuvudtaget. Men jag kommer igen! Och jag hoppas att GAX kommer tillbaka också!
/Camilla Ringström
[Comments (5)]
Wednesday 2009-08-19 23:12
Author: Ingmarie Nilsson
Inget för känsliga
Mina fötter må vara världens (kanske t.o.m universums?) ömkligaste, sorgsnaste, ondaste, konstigaste och fulaste men när jag träffade världens bästa Camilla två dagar efter hennes GAX-äventyr så vet i sjutton...

Hennes fötter var banne mig inte att leka med!

(Och det är nu känsliga läsare i-n-t-e ska kolla vidare)

Direkt efter loppet
Direkt efter loppet

Efter "operationen" på måndagen. Blåsorna är punkterade och naglarna borta
Efter "operationen" på måndagen. Blåsorna är punkterade och naglarna borta

Två dagar senare. Observera de söta Kitty-plåsterna.! Det gäller att gulla ordentligt med fossingarna. ;-)
Två dagar senare. Observera de söta Kitty-plåsterna.! Det gäller att gulla ordentligt med fossingarna. ;-)

Största blåsan under ena foten
Största blåsan under ena foten

Den stora skillnaden mellan hennes och mina fötter är att de där blåsorna är något som tillhör en (lång)löpares vardag och de läker på ett tjillenix.
(Därmed inte sagt att det varken är snyggt, skönt eller behagligt!)

Mina fötter däremot hittar på nya skumma åkommor som ingen människa begriper sig på.

Men som sagt var,
varför vara helt vanlig?
[Comments (4)]
Wednesday 2009-08-19 15:30
Author: Ingmarie Nilsson
Liklik
Tillbaks hemma i Falun igen.

Lugn och ro.
Ingen hets.
Cykeln tar mig dit jag vill för det är nära till allt.
Ingen risk att bli påkörd av en galen SL-buss eller hetsig 08-SUV.

Glad i hågen cyklade jag hela (långa) backen upp till Lugnet i förmiddags-solen för att få hoppa i poolen.
Gissa då hur jag kände mig när den här skylten stod vid entrén;


Just den här biten av alternativträning verkligen hatar jag.
Att vara beroende av öppettider, fungerande tillräckligt djup pool, cyklar och annat bröte.

Men det var ju liksom bara att gilla läget...
Cyklade hem igen och försökte få något vettigt gjort, vilket var lättare sagt än gjort för allt verkar ha varit nedlagt, nedstängt och nedtrappat denna förmiddag.
(Har jag missat något viktigt??)

Klockan 12 prick var jag tillbaks på Lugnet.
Av med kläderna, på med badkläderna och så i plurret.

Det var en chock!

Vattnet var inte kallt, inte ens iskallt, utan frys-frost-antarktisktkallt.

22 grader.
En gång till;
T-j-u-g-o-t-v-å grader.

Det var något "fel" på värmeanläggningen, men i morgon så lovade de att det skulle vara varmt igen.
(Sa till dem att skruva upp till 28 grader som kompensation för i dag men de skrattade bara åt mig...)

Såg mitt långpass fladdra all världens väg.
Här gällde det att bita ihop, jobba som sjuttsingen och stå ut så länge det bara gick.

Efter 70 minuter gav jag upp.
Inte bara kroppen frös.
T.o.m hjärnan började dra ihop sig och skicka konstiga signaler och tankar hejsom haver.

Jag var inte blåfrusen.

Jag var likblek.

Satt i bastun tills åtminstone känseln i fingrarna kom tillbaks.
Var helt enkelt för hungrig för att vänta på tårna med.

(Är det inte varmare i morgon kommer jag att tvinga samtliga kommun-ansvariga att vara i minst 60 minuter!)
[Comments]
Wednesday 2009-08-19 10:04
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans värdelösa vetande
Det är omöjligt att nysa med ögonen öppna

[Comments]
Tuesday 2009-08-18 16:54
Author: Ingmarie Nilsson
Lyssnar-tips
Jag fortsätter traggla igenom Sommar i P1.
De flesta är bra men vissa är extra-extra bra och det är just de jag skriver om här.

Så nästa tips blir Sara Paborn som i våras debuterade med boken Släktfeber.
(Som jag dock inte har läst.)

-I mitt program kommer jag att prata om författare som jag önskar att jag träffat, om mina misslyckade försök att bli en äventyrlig vagabond och om vikten av att acceptera sig själv som den jobbiga typ man faktiskt är.

Programmet börjar lättsamt men en bit in berättar Sara om både svåra och mycket privata saker.
Tänkvärt och berörande.

Missa inte!
[Comments (4)]
Tuesday 2009-08-18 16:40
Author: Ingmarie Nilsson
Super-date
Det är bara drygt en vecka sedan jag var där sist.
En vecka full av händelser och massor av god mat som du vet.
(För du läser väl bloggen både duktigt och noggrant? ;-) )

Men ändå verkligen längtade jag dit igen för numera vet jag att jag inte blir besviken.

Tvärtom blir jag glad, mätt, nöjd och oerhört belåten.
Har du inte testat ännu så är det hög tid nu!

The place is VegoGreenVasagatan. (I 08-land.)

Börjar få mina favvorätter men det är banne mig inte lätt att välja bland alla godsaker! (Men å andra sidan är det ju ett oerhört angenämt lyx-problem.)

Får inte med allt smarrigt men du kan kanske ana...
Får inte med allt smarrigt men du kan kanske ana...

Ted var lika trevlig, och gjorde lika smarrig lunch, som alltid.
Dessutom hade jag sällskap av världens bästa Camilla.

Något mörk bild men det är Ted och Camilla vid godsakerna :-)
Något mörk bild men det är Ted och Camilla vid godsakerna :-)

Trots att Camilla sprungit GAX 100 miles för bara två dagar sedan så får jag lov att säga att hon rörde sig förvånansvärt smidigt och såg nästan oförskämt pigg och fräsch ut!

Men det visste jag ju på något vis egentligen redan innan.

Är man en tuffing så är man, och Camilla är dessutom en oerhört ödmjuk sådan.
En helt klart oslagbar kombination!
[Comments]
Tuesday 2009-08-18 08:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Man kan inte lämna sina drömmar ensamma för länge. De måste vaktas och skötas om annars kör livet över dem med sin egen oförfärade framfart
/Sara Paborn ur "Sommar i P1 2009"

[Comments]
Monday 2009-08-17 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Min never ending (?) fothistoria
Ny tryckvågsbehandling i dag hos Jonas ErnestamAgiloklinikenSödermalm.


Jonas inte bara behandlar han tar även emot oss klenisar på den fina kliniken
Jonas inte bara behandlar han tar även emot oss klenisar på den fina kliniken

Det gör faktiskt inte lika ont nu som första gången.
Därmed inte sagt att det är varken skönt eller behagligt för det är det i-n-t-e.
Så länge mina behandlare inte säger att det är bortkastad tid (och pengar) så ska jag ge det en chans.
Nu ska jag vila från det här i minst tre veckor och se vad som händer.
(Du glömmer väl inte bort att sända många varma, snälla, gulliga, fjäskiga och smickrande tankar till mina fossingar så de blir glada och hela igen? ;-) )

For sen vidare till Råsunda i Solna.
Där finns (bl.a.) Anatomic och Ulf Jönsson.

Det är Ulf som hjälpt mig med mina sulor. Han fixar, justerar och klurar så det ska bli bra.
Och det blir det.
Alltid.
Han är ett proffs!
Dessutom är han snabb och de är extremt service-minded där.
Ringde i morse och hade nya sulor på eftermiddagen!

(Sen att mina fötter ändå inte alltid funkar kan inga sulor i världen hjälpa...)



T.o.m. lite extra mjukt på framfotens undersida
T.o.m. lite extra mjukt på framfotens undersida

Nog borde väl fötterna bli glada av dessa?
(Fast de verkar vara förbaskat svårfliratade...)
[Comments (4)]
Monday 2009-08-17 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Tok-körning
Det är inte lika kul att träna när jag inte kan springa, men alternativet, att inte träna alls, är mycket värre.

Började med cykelintervaller på SATS Medborgarplatsen.
Det blev en slags rekord i antal 1-minutare för mig.
50 stycken med 30 sek. vila.
Så pass lätt växel så jag kunde hålla mellan 100-110 i kadens.

(Satte säkert "rekord" i mest svett på den där cykeln någonsin med.)

När jag senare ändå väntade på tvätten (många högar som skulle tvättas) passade jag på att köra ett wet west pass på Eriksdalsbadet med. :-)

Riktigt lugnt och skönt där nu när skolor och arbetsplatser åter börjar fungera.

Mest imponerad är jag nog över min rumpa som klarade av att sitta hela passet på den här groteska cykelsadeln!

Finns det någon människa som har så brett mellan sittknölarna och finns det någon som tycker de där sadlarna är bekväma?
[Comments (4)]
Sunday 2009-08-16 23:57
Author: Anders Gustafson
Som att vänta på jultomten
Jag är en av dem som sett fram emot finalen på herrarnas 100 meter för att se hur fort jamaicanen Usain Bolt tänkt springa. Det blev ju mer party och magi än jag kunnat vänta mig och äntligen fick vi se Bolt springa hela sträckan.

Vilken oerhörd slakt av världens mest eftertraktade rekord.

Efter några timmars distans till hela spektaklet blir min dom: Usain Bolt sprang rakt in i historieböckerna och är nu den störste idrottsmannen genom alla tider, alla kategorier.

16 augusti 2008: 9.69
16 augusti 2009: 9.58
Undrar vad killen kommer hitta på den 16 augusti 2010?
[Comments]
Sunday 2009-08-16 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
Men jag måste erkänna...
Han är fantastisk!
Usain Bolt.

Shit vad han kan kuta!
Vilken show!

snyggt och så snabbt!

Det nya världsrekordet100 meter är nu 9.58.

Allra bäst är ändå inte själva prestationen utan det faktum att det faktiskt verkar som om Bolt tycker det är riktigt, riktigt roligt att springa!

Han utstrålar verkligen äkta glädje!

Kanske det är en av anledningarna till att han är så extremt överlägsen?
[Comments]
Sunday 2009-08-16 21:31
Author: Ingmarie Nilsson
En RIKTIG prestation!
Det har världens bästa Camilla gjort.

Inga fjompiga 100 meter löpning utan 100 miles.
Alltså ca. 16 mil.

Det är grejer det!

I helgen har nämligen GAX gått av stapeln i Skåne.

En vacker men tuff och krävande bana.

Camilla kom tvåa (och sexa totalt) på tiden 24.34.10.

(Har tyvärr inga bilder men jag hoppas det kommer...)

Bästa kvinna (och trea totalt) blev Emeilie Andersson med tiden 22.25.50 vilket dessutom är detsamma som Svenskt rekord!

Lite annat att springa i nästan ett dygn mot fnjuttiga och knappa 10 sekunder.

Jag vet då vilka jag är mest imponerade av. :-)
(Och sjukt sugen på att försöka göra samma sak själv...)
[Comments (3)]
Sunday 2009-08-16 21:05
Author: Ingmarie Nilsson
Väntan....
Just nu är det nog många, många som sitter bänkade framför tv:n och väntar.

Och väntar.
Och väntar.
Och v-ä-n-t-a-r.

Usain Bolt.

På hur han (förhoppningsvis) fullkomligt krossar sitt eget världsrekord på 9.69.

I ärlighetens namn tycker jag 100 meter är.... tja, som en liten fis i rymden.
Syns, hörs och kanske känns en ynkligt liten stund.
Hinner ju knappt starta förrän de är klara.

Tacka vet jag riktig löpning.
Åtminstone 3 och 3/4 varv bör avverkas. (D.v.s. 1500 m)
Gärna 25.
Och allra helst ska det vara ute på vägarna i 42195 meter.

Det är riktiga grejer det!

Men hur det är så har jag ryckts med av denna helgalna masshysteri inför final-loppet och sitter nu och tokglor på Nyhetskanalen.

Herregud vad jag måtte vara lättpåverkad. ;-)
[Comments (1)]
Sunday 2009-08-16 18:36
Author: Ingmarie Nilsson
Försöka duger tydligen inte....
Tyckte det kändes ganska ok i foten i morse.

Så där så jag faktiskt inte ens kände av den!
(Nästan i alla fall....)

Eftersom jag får göra allt som inte gör ont (vilket förstås inte alltid är så lätt att bedöma för vad är "ont"?) så snörade jag på mig löpardojjorna för att testa.

Funkade väl si så där...

Av de 60 min. jag var ute blev det kanske max 20 min. löpning. Stannade och gick så fort jag började känna av tån/tårna/foten, eller vad det nu är som gör ont, för det är liksom lite överallt förutom den där löjliga fjutt-punkten vid andra tån.

För att inte helt baka ner i deppeträsket så har jag kompletterat det hela med ett rejält styrkepass på SATS Sickla plus ett helahavetstormarwetwestpassEriksdalsbadet.
Inte för att det var mycket folk som var där och plaskade utan för att det blåste (och gör förresten fortfarande) så infernaliskt.

Ett mindre helvete att cykla dit på den gamla hojjen men desto lättare hem. :-)
(Om jag ser ut som ett troll i huvudet i vanliga fall kan jag berätta att jag ser ut som den där dockan i tomtefilmen på julafton precis när hon får se spindeln. Dock är det inga käcka papiljotter som kommit farande för att fixa till eländet...)

Foten är åtminstone inte värre än den var innan mitt lilla försök.
Och det var väldigt kul den pytte-pytte-pytte lilla stund jag sprang och det inte gjorde ont.

Det gäller ju att vara glad för det lilla.
Även om det lilla är mikroskopiskt.

I morgon ska jag på ny behandling.
Måtte det göra gott...
[Comments (2)]
Sunday 2009-08-16 10:01
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken TUR...
...att vi inte alltid bor så här trångt.


Undra hur länge vi skulle stå ut utan att vilja kasta stekpannan på varandra...?
[Comments (3)]
Sunday 2009-08-16 09:58
Author: Ingmarie Nilsson
Bildbevis
Inte bara att my darling faktiskt kom i Badesses 20 gradiga vatten, utan även att han äntligen har provat på att springa med wet west. :-)


Han ÄR faktiskt där som en liten, liten prick ;-)
Han ÄR faktiskt där som en liten, liten prick ;-)

Om han gillade det?

Tja, svårt att säga.
Han var inte direkt anti i alla fall för han höll på ett tag, men tekniken behöver slipas lite och kanske kan ett något varmare vatten göra att han är i lite längre. ;-)

Dessutom var väl inte min ww direkt gjord för honom...
[Comments]
Saturday 2009-08-15 23:20
Author: Ingmarie Nilsson
Så var det (nästan) som vanligt igen
Tillbaks i Sverige.
Åtminstone kroppen.
Tar nog längre tid för skallen att landa...
Trots att vi bara varit borta en vecka så känns det mycket längre sen vi var här i 08-land.

Tänk att en vecka ibland kan kännas som en evighet och vara så seg så seg, för att en annan gång gå så fort, så fort och vara så fantastisk, innehållsrik, utvecklande och spännande att det känns som om en millisekund och samtidigt som ett halvt liv passerat.

Märkligt med att tänka att så sent som i morse satt jag på "inne-biken" och svettades, åt en gigantisk frukost följt av bad i Badesee under stekande sol i Bad Gastein, Österrike.

Nu sitter jag (vi) i ett regnigt Stockholm i Sverige.

Och visst är det läskigt hur snabbt det går att förflytta sig och hur mycket det går att hinna med och uppleva under en ynka dag?

Inte konstigt att det rör till sig i skallen ibland.

Hos vissa kanske mer än hos andra...
[Comments]
Saturday 2009-08-15 09:09
Author: Ingmarie Nilsson
Sista dagen
Känns inget kul alls. :-(

Lämna vårt fina hotell med de sköna sängarna, fina rummet, den utmärkta servicen, gästvänligheten, spa-avdelningen, maten och utsikten.
Wildbad hotell från baksidan
Wildbad hotell från baksidan

T.o.m. "inne-biken" kommer jag att sakna.

Nästan lika fin utsikt som den i Njurunda.

Under alla mina resor har jag rest både på egen hand och med en rad olika arrangörer.
Utan någon som helst tvekan så har Alpresor, som vi åkt med hit, varit absolut de bästa.

Vilka p-r-o-f-f-s!

När man läser olika resenärers omdömen brukar de vara så sockersöta så det riktigt dryper.
Luktar liksom betalning och muta lång väg.
Men för en gångs skull så stämmer de.
Alpresor är verkligen så bra som det står i varje recension.

Har absolut inget att klaga på.
Det finns inte ens ett (typiskt svenskt?) "men".
Rekommenderar dem till fullo och naturligtvis blir mitt betyg 5 av 5 möjliga.

Bye bye Bad Gastein och på återseende!

[Comments (2)]
Friday 2009-08-14 23:10
Author: Ingmarie Nilsson
Hur...
...kommer det sig att jag aldrig kan få samma känsla av att träna "annat" som jag får när jag tränar löpning?

Hur kan det vara så himla stor skillnad på upplevelse att cykla, eller springa med wet west, (tufft) i två timmar kontra springa i maklig fart i bara en timme?
(Där det sistnämnda förstås är det som ger mest)

Hur kan en kropp längta, sukta, vilja och kräva att få springa så mycket som min?
Och varför funkar den då inte?
(Tån och foten är ju trots allt en del av min kropp. Om än så liten...)

Är det bara som jag tror att jag vill springa?
Borde inte min skalle vid det här laget då ha luskat ut "lögnen"?
Eller är jag bara så urbota korkad?

Förklara gärna det om du kan...

Själv fortsätter jag att l-ä-n-g-t-a.
Kanske det är just detta, att jag aldrig ger upp löpningen utan tjurar vidare, som kallas passion?
[Comments (2)]
Friday 2009-08-14 21:35
Author: Ingmarie Nilsson
Mer mat!
Som sagt var, ingen risk att vi går hungriga här.

Kolla in vår 5-rätters middag som vi fått varje dag. (Dock inte samma meny varje dag förstås...)

Startar med salladsbuffén. Sedd från ena hållet...
Startar med salladsbuffén. Sedd från ena hållet...

...och andra hållet och det blir...
...och andra hållet och det blir...

...ungefär så här
...ungefär så här

Sen kommer soppan...
Sen kommer soppan...

...följt av huvudrätten. Just i dag fick jag Tofu och Anders fisk (<em>Men med mycket, mycket tjusigare namn..</em>)
...följt av huvudrätten. Just i dag fick jag Tofu och Anders fisk (Men med mycket, mycket tjusigare namn..)

Olika frukter, kex och ostar
Olika frukter, kex och ostar

Och efterr.. Nämen! Den tog visst slut innan kameran hann fram! :-O (<em>Det var äppelkaka på tallriken innan gamarna hunnit fram...</em>)
Och efterr.. Nämen! Den tog visst slut innan kameran hann fram! :-O (Det var äppelkaka på tallriken innan gamarna hunnit fram...)

Inte behövde vi diska heller.
Ganska fint va?
[Comments (2)]
Friday 2009-08-14 21:15
Author: Ingmarie Nilsson
Ännu en dag i paradiset
Bad Gastein är verkligen lika löjligt vacker som det ser ut i varenda resebroschyr, och minst lika vackert är Bad Hofgastein som ligger ca. 8km härifrån.

Hojjarna hade vi lämnat tillbaks, rumporna ville inte mer,
utan vi tog i stället bussen dit. (Efter att jag plaskat runt i en halv evighet på Felsen badet. Det gäller ju liksom att utnyttja de där tre timmarna, som kostat multum, till max...)



Strosade omkring, njöt av lugnet, solen och den vackra omgivningen.





Känner mig inte alls "färdig" att åka hem i morgon igen...
Så många fler vackra ställen att se och tänk alla löparvägar jag har kvar att upptäcka och uppleva!

Men vem vet, ödet kanske tar mig hit igen fortare än jag anar. :-)
[Comments (3)]
Friday 2009-08-14 10:02
Author: Ingmarie Nilsson
Mat, mat, mat
Helt omöjligt att vara här en hel vecka utan att nämna maten.
Ingen risk att gå hungrig någon längre stund här.

För att börja med frukosten så vet jag inte om jag någonsin har upplevt något liknande.

Scandic-frukostarna kan slänga sig i väggen, här snackar vi om en lyxig, fräsch, hälsosam och supergod frulle.
Extra, extra av allt.
Och ännu lite till. :-)

En bråkdel av den gigantiska buffén
En bråkdel av den gigantiska buffén

En första omgång. Gröt med sojamjölk, bär, frukter, ägg, flingor, underbart gott bröd, olika pålägg (även vego), kaffe, juice o.s.v o.s.v. Och jodå, pannkakor, bacon, sockerkakor av olika slag, muffins och omelett med om man är sugen på sånt
En första omgång. Gröt med sojamjölk, bär, frukter, ägg, flingor, underbart gott bröd, olika pålägg (även vego), kaffe, juice o.s.v o.s.v. Och jodå, pannkakor, bacon, sockerkakor av olika slag, muffins och omelett med om man är sugen på sånt
[Comments (2)]
Thursday 2009-08-13 22:18
Author: Ingmarie Nilsson
Jag är tydligen inte ofelbar (!)
I vanliga fall gillar jag inte att behöva erkänna att jag har haft fel men just i detta fallet är jag tvungen, och det gör det mig faktiskt i-n-g-e-n-t-i-n-g!

Hur kan det stämma?

Jag (vi) trodde vi hade upplevt det vackraste som Österrike har att erbjuda när vi fick uppleva Grossglockner.

Tills i dag...

Trampade upp den långa, branta och extremt svettiga vägen (över 500 höjdmeter) till Sportgastein och Österrikes största nationalpark Hohe Tauern.

Anders "nya" MTB med "dubbeldämpning". (Lite större än den andra)  Gick som tåget. Åtminstone nedför. ;-)
Anders "nya" MTB med "dubbeldämpning". (Lite större än den andra) Gick som tåget. Åtminstone nedför. ;-)


Att beskriva synen när vi väl kom fram går inte.
Skulle bara låta fjompigt och fnjuttigt.
Ja, rent av löjligt.
Det enda jag kan säga är att får du möjlighet så åk dit!
Du kommer inte att ångra dig.

Jag lovar!

Älsklingen ville dock ännu högre upp för att se utsikten, men inte med cykelns (eller benens) hjälp utan med bergbanan.

"Gasteiner bergbahnen"  upp (och ner) till "Kreuzkogel" toppen 2686 m.ö.h
"Gasteiner bergbahnen" upp (och ner) till "Kreuzkogel" toppen 2686 m.ö.h


Långt där nere syns Böckstein/Bad Gastein
Långt där nere syns Böckstein/Bad Gastein


Jag ville hålla mig på marken, njuta av bergen som omslöt mig, av fäbodarna och fjällnaturen.
Har "kommit på" att just den där höjden runt 1500-1600 m.ö.h. så mår jag som allra, allra bäst. (Som i Albuquerque).
Där är jag i någon slags fullkomlig harmoni och kroppen funkar som allra bäst.

Lyckliga (?) fjällkor. Helt säkert lyckligare än "fabriks-korna" i alla fall...
Lyckliga (?) fjällkor. Helt säkert lyckligare än "fabriks-korna" i alla fall...

En fjäril som höll mig sällskap både länge och väl. Lycklig den med?
En fjäril som höll mig sällskap både länge och väl. Lycklig den med?

En sak är i alla fall 100% säker; JAG var lycklig där
En sak är i alla fall 100% säker; JAG var lycklig där

Visst är den söt? Det finns massor av dem! :-)
Visst är den söt? Det finns massor av dem! :-)

Inte lika söt som den ovan men MINST lika lycklig
Inte lika söt som den ovan men MINST lika lycklig

Behövs väl egentligen inga ord...
Behövs väl egentligen inga ord...

Nästa gång vill jag kunna springa där.
Vilken dröm.
Och drömmar kan bli sanna...
[Comments (4)]
Thursday 2009-08-13 18:25
Author: Ingmarie Nilsson
Läs-tips
Den "ena halvan" på en av mina favvobloggar Dumbas (N´batha M´bwele) har skrivit ett otroligt bra inlägg i dag.
(Den "andra halvan" är Fisken. En annan slags "galning" mot oss löpargalningar. ;-) )

Egentligen är det precis som alla andra dagar, att det är bra, roliga och underfundiga inlägg, men denna är extra bra.
Du kommer att förstå varför när du läser den.
[Comments (2)]
Thursday 2009-08-13 09:19
Author: Ingmarie Nilsson
Namne
Du som hänger på den här sidan vet ju vid det här laget att vår bil heter Silverbullet #1
och min cykel Silverbullet #2.

Här i Bad Gastein finns en namne men av ett helt annat slag...


Undra just vem som härmat vem...?
[Comments (2)]
Thursday 2009-08-13 08:51
Author: Ingmarie Nilsson
God morgon!
Nog är den här utsikten (från sängen) smått fantastisk?


Rent av himmelsk!

Svårt, för att inte säga omöjligt, att inte känna sig (och vara) glad och oerhört lycklig.

Oavsett rumpskav eller ej. ;-)
[Comments (4)]
Wednesday 2009-08-12 22:06
Author: Ingmarie Nilsson
Skav
Nu har jag inte mest ont i foten längre.
Den är t.o.m. nästan smärtfri om jag jämför med vad som gör verkligen megaont.

Nämligen min rumpa!

Snacka om rumpskav!

Hur i all sin dar är cyklister skapta? Eller vänjer man sig och får läderhud efter ett tag?
(Jodå, jag har cykelbrallor men inte sjuttsingen hjälper det!)

Cykelturen i dag gick ner till dalen och vidare mot Bad Hofgastein, Dorfgastein och diverse avstickare till byar med hutlösa tungvrickarnamn.

Tanken vara att vi skulle få det lite plattare, och därmed lättare.
Mestadels var det väl så, men hur man än vänder och vrider på det så är det nästan aldrig helt platt.
Dessutom är det några verkliga mördarbackar som alltid bara måste trampas för att vi ska komma hem igen.

Kort (foto)paus i Bad Hofgasteins centrum
Kort (foto)paus i Bad Hofgasteins centrum

En av alla idylliska vyer
En av alla idylliska vyer

Något cykelproffs blir jag aldrig men det går kanske att vinna pris i att se töntigast ut?
Något cykelproffs blir jag aldrig men det går kanske att vinna pris i att se töntigast ut?

Gud var nog ändå på ett himla bushumör när han gjorde Gasteinerdalen med tanke på alla dessa helgalna backar.
Eller så var varenda grävskopa och ångvält upptagen så jordhögarna (bergen) liksom aldrig blev utspridda.
Vad vet jag, vad vet jag?
Men jag vet att de ger mjölksyra.

En, av de få, platta vägarna
En, av de få, platta vägarna


Så för att kyla ner rumpan ;-) stannade vi vid Gasteiner Badesee på hemvägen.
Får väl erkänna att egentligen var det för att jag ville få springa med wet westen en liten stund i den fina sjön.
Lätt att vara småkaxig innan (Anders tyckte även jag hade så himla snygg frissa...)
Lätt att vara småkaxig innan (Anders tyckte även jag hade så himla snygg frissa...)

Men inte riktigt lika kaxig när jag väl skulle i det 20-gradiga vattnet. Dessutom hoppade (!) det gigantiska FISKAR i sjön
Men inte riktigt lika kaxig när jag väl skulle i det 20-gradiga vattnet. Dessutom hoppade (!) det gigantiska FISKAR i sjön

Men gissa om jag njöt!!? Vilken vy! Vilken känsla!
Men gissa om jag njöt!!? Vilken vy! Vilken känsla!


Hade det inte varit för att det blev så kallt hade jag nog varit kvar tills solen gick ner. Inte blev jag biten av någon firre heller. :-)
Hade det inte varit för att det blev så kallt hade jag nog varit kvar tills solen gick ner. Inte blev jag biten av någon firre heller. :-)

Frågan kvarstår dock;
Hur räddar vi våra rumpor?
[Comments (10)]
Wednesday 2009-08-12 09:31
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Det finns 53 stycken kort i en kortlek. Antalet sätt varpå de kan ordnas är omkring:
80660000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000.
Om man nu hade detta antal kortlekar och om varje kortlek vägde bara så mycket som en enda väteatom så skulle de väga en miljard gånger så mycket som solen.
//www.fortunecity.com


[Comments (4)]
Wednesday 2009-08-12 09:27
Author: Ingmarie Nilsson
Några bilder...
...att drägla på för Mc-fantaster (särskilt till Fisken) och cyklister (och kanske en o annan löpare ;-) ) som läser den här bloggen, genom att visa de här serpentinvägarna som vi upplevde på vägen mot Glossglockner i går.




(Och som sagt var, klicka på dem för att se dem större)
[Comments (8)]
Tuesday 2009-08-11 22:02
Author: Ingmarie Nilsson
Bildkavalkad
V-i-l-k-e-n d-a-g.

Den går lätt in på vår topp 10 lista över upplevda och sedda platser.

Vi har nämligen sett Grossglockner.
Du som varit där förstår.
För dig som ännu inte upplevt detta sagolika och magnifika ställe kan jag berätta att det är Österrikes högsta berg. 3798 meter ö.h.
Pasterze-glaciären vid Grossglockners fot är dessutom en av de största i alperna. (Och den största i Österrike.)

Vägen dit är en av Europas mest spektakulära vägar så slingrande och branta att jag fortfarande inte fattar hur vi kom upp (och ner) helskinnade!
Hisnande och storslaget är bara förnamnen.

På hemvägen var vi även inom Heiligenblut som tre år på raken har blivit framröstad som Österrikes vackraste.

Vi förstår varför...

Det har varit en omtumlande dag med mängder av intryck så jag låter bilderna tala för sig själv.
(Klicka gärna på dem så ser du bättre)
Håll till godo!

Vägen mot Grossglockner. Vi var verkligen I molnen
Vägen mot Grossglockner. Vi var verkligen I molnen

2271 m ö.h. enl. Garmin
2271 m ö.h. enl. Garmin


Några av de toksöta murmeldjuren
Några av de toksöta murmeldjuren

Grossglockner
Grossglockner

Kolla in spegelbilden!
Kolla in spegelbilden!









Långt där borta i dalen ligger Heiligenblut
Långt där borta i dalen ligger Heiligenblut


Anders framför Heiligenbluts vackra kyrka
Anders framför Heiligenbluts vackra kyrka
[Comments (4)]
Tuesday 2009-08-11 07:59
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Om en idé inte verkar bisarr till att börja med, så är den ingenting att hoppas på.
/ Niels Bohr

Vy från Graukogel, Bad Gastein
Vy från Graukogel, Bad Gastein
[Comments (2)]
Monday 2009-08-10 23:05
Author: Anders Gustafson
Tack för alla gratulationer
Jag har haft en underbar dag i alpernas hisnande natur, med fullt sjå att hänga med fröken Nilsson i de hiskeliga backarna. Men jag cyklade i alla fall uppför alla backarna och, till skillnad mot vissa mesar, även nedför.

Egentligen borde jag kanske ha färgat bort alla mina gråa hårstrån, slätat ut rynkorna och skaffat en PT. Just ja, en PT har jag ju redan...

I övrigt har det, med ålderns rätt, inte varit varit många knop under dagen.
[Comments (2)]
Monday 2009-08-10 21:21
Author: Ingmarie Nilsson
The Master bikers
Vi (numera båda) veteraner fick tag på två riktigt nice Mountainbikes (MTB) i dag.
Och bra kartor.
(Eller fick tag på och fick tag på. Snarare betalade för. Smakar det så kostar det som bekant...)

Naturligtvis hyrde vi hjälmar med. Men undra om det inte hade varit billigare att köpa dem...
Naturligtvis hyrde vi hjälmar med. Men undra om det inte hade varit billigare att köpa dem...

Jag och den numera gamla mannen i mitt liv (att jag sen är äldre är en helt annan sak) trampade i väg med Prossau som mål.

"Endast" 1238 meter ö.h. räknas det som en "lätt" tur.
Och visst, det är den nog, men det var några rejäla backar emellanåt. Trampade och slirade i gruset uppför de brantaste så svetten rann ner i ögonen.

Anders på väg uppför sista backen mot "hytten"
Anders på väg uppför sista backen mot "hytten"

Nedför var det värre.
Älsklingen må ha varit en bra bit efter mig upp men ner är han desto snabbare.
(Som en sabla raket!)
Min hjärna skenar (som vanligt) iväg och jag är redan i respiratorn innan jag ens hunnit börja rulla.


Så det är väl bara att erkänna.
Jag fegade ur och gick ibland...

Oavsett så var det värt varje svettdroppe, mjölksyresprut och extra hjärtslag för det var bedövande vackert.


Fikapaus. Sämre ställe kan man ju hitta...
Fikapaus. Sämre ställe kan man ju hitta...
[Comments (4)]
Monday 2009-08-10 19:46
Author: Ingmarie Nilsson
En slags konst
Förstå vilken super-extrem lyx det är här när mitt nattlinne ligger vikt på det här viset på den perfekt absolut veck-fritt bäddade sängen.


Som en mycket vackert vikt servett.
Ett konstverk utan dess like!

Lite annorlunda mot hemma....
[Comments]
Monday 2009-08-10 17:50
Author: Ingmarie Nilsson
Bad-dag
Kan nästan påstå att jag varit blöt från morgon till kväll.

Wet west träning i poolen, cyklat MTB i ömsom stekande sol (= svett) och ömsom i regn, traskat i regn, badat bubbelpool, badat aromabastu, torrbastu, ångbastu och jag kan t.o.m säga att jag badat i duschen för strålarna där är som värsta vattenfallet.
(Inga snåla miljöstrålar där inte).

Borde med andra ord vara ganska ren nu.

Och skrynklig! ;-)
[Comments]
Monday 2009-08-10 09:27
Author: Ingmarie Nilsson
GRATTIS Anders!
I dag fyller kärleken i mitt liv 40 år.

Nästan åtta av dessa har jag haft lyckan att få dela med honom.
Jag hoppas, önskar och vill att det ska bli många fler.


Du är anledningen
Till att jag står kvar
Du är meningen i mitt liv
Den enda meningen jag har
Du är mitt syfte
Utan dig står allt stilla
Du är min själ
Du fyller mig med känslor
Du är mitt samvete
Du får mig att tänka rätt
Du är mitt hjärta
Och det är för dig det slår
/ Max Jensen
(Publicerad hos http://www.diktkonst.se: April 17, 2008)



Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut i den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt,
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
/Nils Ferlin


Att älska är ingenting. Att vara älskad är någonting.
Att älska och att vara älskad är allting.
/T.Tolis V.


[Comments (5)]
Sunday 2009-08-09 22:28
Author: Ingmarie Nilsson
Och så var det träningen
Ingen som helst risk att den glöms bort trots semester och naturmagi. ;-)

Men någon löpning är det inte att tänka på.
Dels p.g.a. "order" efter den senaste behandlingen, och dels för att det helt enkelt gör så ont att jag inte ens funderar på att prova.

I stället tog jag mig till hotellets lilla gym och satte jag mig på en av cyklarna där.
Undra just om någon ens använt dem innan? Allt verkar så sprillans nytt!
Oavsett så är jag ganska säker på att ingen har svettats så mycket som vad jag gjorde på den som jag satt och trampade på. ;-)
10x 3 min (med 30 sek. vila) + 15x40-20.

I kväll besökte jag Felsentherme-badet.
En gigantisk badanläggning med hur mycket olika pooler och avdelningar som helst.

Och hur dyrt som helst.

För dyrt om man ser till vad jag behöver och vill ha.
För tre gånger à tre timmar kostar det 48 Euro.
Så då gäller det att vara där så länge det går.
Typ tills skinnet skrynklat sig till ett russinliknande tillstånd. ;-)
Nyttjade de två poolerna som funkade för wet west löpning till fullo.
Den ena var 32 grader och den andra mer normala 24-26.
Vattnet här sägs vara extra hälsosamt och hälsofrämjande så det kanske ger en slags dubbel effekt?
Tränad och yngre. ;-)

Säkerligen i alla fall kalasbra för tån och foten.


[Comments (4)]
Sunday 2009-08-09 22:11
Author: Ingmarie Nilsson
Backlandet
Precis som jag sa så hade det slutat regna i morse. :-)

Bergen låg inlindade i dimmoln men det förhöjde bara effekten på något vis.
Såg nästan ut som om de var ditklistrade.

Traskade ner till själva centrum i förmiddags utan några som helst planer mer än att kolla in omgivningarna.
(Stan är verkligen inte stor. Mycket mindre än Falun. Blinkar du mer än två gånger har du missat det.)

Backarna är hiskeligt jobbiga. Eller backarna förresten. Vill nog snarare kalla det lodräta stup.
Vågar inte ens tänka tanken klart på hur det blir om bromsarna i bilen/cykeln/bussen pajar när man är mitt i en av dem.

Hur det var så kom vi till en skidlift. Bara så där liksom. Utan att ens ha vetat att den fanns. Inom 20 minuter var vi på väg i en av de där rangliga stolarna upp till Graukogel, 1956m ö.h.
(Jag tycker nämligen alla skidliftar är rangliga och läskiga där de hänger i en lina på en liten fjompig "krok". Helt sjukt!)

Men det var värt att trotsa både hjärtklappning, svindel och "näradödenupplevelse" för jösses så vackert!

Tyvärr går det aldrig att riktigt fånga storslagenheten på bild, i synnerhet inte med en mobilkamera, men med lite fantasi kan du nog förstå det mäktiga skådespelet som naturen gav oss
Tyvärr går det aldrig att riktigt fånga storslagenheten på bild, i synnerhet inte med en mobilkamera, men med lite fantasi kan du nog förstå det mäktiga skådespelet som naturen gav oss



På väg ner igen
På väg ner igen


Hann med lite mer rundvandring i stan. Bl.a. gick vi in i den vackra St Preims Kirche.

Inte helt fel att bara kunna sjunka ner på en mjuk stol i den lyxiga restaurangen med utsikt över byn, och äta fem-rätters igen.


All denna mat är kanske meningen för att vi ska rulla lite lättare ner för backarna...?
[Comments (2)]
Sunday 2009-08-09 10:17
Author: Ingmarie Nilsson
Beslutsångest
Finns väl egentligen bara ett fel med det här stället.

Det finns för mycket att välja mellan!

Var ska vi börja?

Bada i varma källor, hyra cyklar, åka linbana, kolla vattenfall, rida, besöka Felsentherme, äta, njuta av naturen, åka busstur, lära oss getost-tillverkning, vandra, äta choklad, spela schack, spa-behandlas, shoppa, springa eller traska backe upp och backe ner?

Vandring och löpning försvinner dock från "listan".
Åtminstone min.
Foten vill inte och måste vila!

Som om det gjorde saken enklare...
[Comments (3)]
Saturday 2009-08-08 23:01
Author: Ingmarie Nilsson
Bad Gastein - here we are :-)
Är det semester så är det, och ska det vara fint så ska det.

Vårt hotell stavas l-y-x.

I restaurangen har vi vårt eget bord med utsikt över dalen, servicen är exceptionell och vårt rum är verkligen bedårande.
Mjuka sköna sängar, fluffiga täcken, badrock och innetofflor :-)
Mjuka sköna sängar, fluffiga täcken, badrock och innetofflor :-)

Soff- och surfhörna
Soff- och surfhörna

Balkongdörren
Balkongdörren

Och badrummet! Oj oj oj. Får inte med allt på en bild för det är verkligen gigantiskt. Dusch OCH badkar. Om Anders blir trött på mig kan jag bo där. Jag och wet westen ;-)
Och badrummet! Oj oj oj. Får inte med allt på en bild för det är verkligen gigantiskt. Dusch OCH badkar. Om Anders blir trött på mig kan jag bo där. Jag och wet westen ;-)

Vet i sjutton om jag bott mycket finare.
(Förutom några snuskigt lyxiga i Asien där jag t.o.m. fick "hjälp" att både tvätta och torka händerna efter toa besöket)

Inte ens regnet där ute kan förstöra känslan av ledighet just nu.

Det kommer förresten snart att sluta.
Typ i morgon bitti.
När vi sovit klart vår skönhetssömn här i alpluften.
[Comments (4)]
Saturday 2009-08-08 08:53
Author: Ingmarie Nilsson
Snart drar vi!
Söderut.
Till alperna. :-)

En vecka med frisk alpluft kommer att göra susen för en trött kropp och själ som min.

Har funderat och funderat och funderat på om datorn ska med eller inte.
Borde jag liksom inte klara en ynka vecka utan att koppla upp mig?
Kom fram till att om jag inte tar med den så kommer jag att lägga ner massor av tid på att leta efter någon slags internetställe när abstinensen blir för stor, så illa är mitt beroende nämligen, så för att spara tid får den åka med. ;-)

Någonstans ska den väl få plats?

Inte begriper jag hur det kan behövas så mycket prylar för sju dagar. Måste vara baddräkten...
Inte begriper jag hur det kan behövas så mycket prylar för sju dagar. Måste vara baddräkten...

Det lär inte bli några fantastiska rapporter om bedårande löp-rundor men jag lovar att varenda pool inom en mils radie ska vara wet west-testad. ;-)
[Comments]
Friday 2009-08-07 22:33
Author: Ingmarie Nilsson
Efterlysning!
Var är min skatteåterbäring?

Alla utom jag verkar ha fått.
Har Skatteverket glömt mig?

Eller?
Väntar du med?

[Comments]
Friday 2009-08-07 22:31
Author: Ingmarie Nilsson
Eftermiddags-mys
Så här skönt hade min darling det i eftermiddags.


Själv höll jag mig förstås i solen.
Ska till bra mycket för att jag ska vara i skuggan.

Vid närmare eftertanke så vet jag nog inget...
[Comments]
Friday 2009-08-07 22:27
Author: Ingmarie Nilsson
Skjuten
Inte av en "riktig" pistol förstås utan en stötvågs-pickadol
(Kanske det inte är helt "politiskt "korrekt" att ha en sådan rubrik med tanke på alla hemskheter som händer i Sverige just nu. Å andra sidan är jag ju sällan "korrekt" så det jämnar kanske ut sig...)

Blev väldigt väl omhändertagen av JonasAgilokliniken och han var inne på
ungefär samma sak som P-A.
Att det är ett Mortons neurom men att det även är någon synnerligen konstig sak på själva sesambenet.
(Men vem vill väl vara vanlig och ha vanliga diagnoser??)

Hur som haver så trodde han absolut att stötvågsterapin, nya inlägg samt avlastning kommer att göra susen.
Och hellre det än detta!


Faktum är att det gjorde inte alls lika ont som förra gången. :-)
Ny behandling om drygt en vecka.
Ungefär så här men (naturligtvis) på tån som gör ont.



Om alla som läser här tänker snälla, snälla, gulliga, värmande, läkande och helande tankar om min vänstra fot, så tror jag det blir läkningsrekord. :-)
[Comments]
Friday 2009-08-07 11:07
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Centillion
1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
Ett av de högsta tal som går att få. En etta följd av sexhundra nollor.

[Comments]
Friday 2009-08-07 10:57
Author: Ingmarie Nilsson
Laddar...
...för en ny omgång tryckvågsbehandling.

Perfekt en solig och varm dag som denna.
Eller hur?
I dag blir det dock inte hos P-A utan på Agiloklinken här i 08-land.
(Har bara hört positivt om dem så det blir säkert lika bra.)

Så har det hjälpt något?
Svårt att säga efter bara en behandling och några få dagar.
Men jo det är bättre.
Om än inte springbart.
Ännu.

Men det kommer, det kommer. :-)
[Comments]
Thursday 2009-08-06 19:41
Author: Ingmarie Nilsson
Inte mycket...
...att säga om denna dagen mer än att jag har förstått att det är väldigt varmt och skönt där ute.

Här inne på jobbet är det snudd på kyligt.
(Kanske för att vi ska stå ut i våra långbrallor och med värmen frän alla apparater?)

Hängde på låset till Eriksdalsbadet i morse (=tidigt) så lite har jag fått vara ute.
(Låter jag bitter? Näha!)

Märks att semestrarna börjar ta slut för jag var då înte ensam i bassängen trots den tidiga timman, och det är åter packat med cyklar i cykelställen och smockat med folk på pendeln.
Det bra är dock att SL har börjat återgå till sin normala tidtabell. (Därmed inte sagt att den är bra men klart bättre än de senaste veckornas indragningar.)

Om några timmar stämplar jag ut och då ska jag njuta av lite ledighet. :-)

Vore ju himla trevligt om det fina vädret ville hålla mig sällskap.
Lovar att inte klaga på att det är varken för varmt, för soligt eller för ljummet vatten.

Som om det någonsin skulle ske... ;-)
[Comments (4)]
Wednesday 2009-08-05 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
Moviedax
Sommaren med Göran har nästan precis haft premiär och i söndags var vi och såg den.

Peter Magnusson inte bara debuterar som långfilmsregissör, han har även skrivit manus och spelar själv huvudrollen.

Filmen utspelar sig en sommar då Göran letar och suktar efter kvinnan i sitt liv men det går inget vidare bra.
Göran är en slags förvuxen pojke som är både konflikträdd, "låtsas-viktig" och en outsider.
Människorna runt omkring honom är en slags karikatyrer på nutidsmänniskor. Igenkänningsfaktorn är hög och pinsamheterna många men det finns även en lite allvarlig underton mellan dråpligheterna.

Kanske Peter Magnusson gör sig allra bäst i lite kortare sketcher men jag gillade verkligen filmen!
Dessutom är det en lång rad med både nya och "gamla" superduktiga skådisar.

Förutsägbar, visst, men vansinnigt rolig!
Och det var precis det jag ville ha och se.



Ingmaries betyg;
4 av 5

[Comments]
Wednesday 2009-08-05 21:52
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.

/Jean Sibelius


Grand Canyon
Grand Canyon

[Comments]
Wednesday 2009-08-05 08:13
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa ÄR lite galnare än andra
För det här nedan är i-n-t-e jag.

Det är min mamma.
Alltså Sebastians farmor.








Jag börjar så smått begripa varför jag är som jag är... ;-)

Men jag måste erkänna att även om jag tycker hon är (lite) galen så är hon inte bara världens bästa mamma, hon är även världens coolaste!
[Comments (2)]
Tuesday 2009-08-04 17:14
Author: Ingmarie Nilsson
Mesiga fotbollsspelare
Läser i bl.a. Expressen om Zlatans första träning efter handskadan som han tvingats operera.

Han hade fått order om att ta det lugnt och inte belasta handen.

????

Spelar han inte fotboll?

Sen skulle han heller inte bli svettig för då ökar risken för att såret kan bli infekterat.
Det begriper jag, men kan man verkligen säga att man har tränat då?

I samma tidning läser jag med att det går tungt för HBK.
De förlorar och förlorar.
Nu senast mot Brommapojkarna.
Dagen efter matchen "tvingades" de ut av tränaren Andersson för att jogga 15+15 minuter med 5 minuters vila mellan.
Enligt Tim Sparv gick det dessutom väldigt långsamt.

Många hade tydligen känt det som ett straff för de brukar aldrig göra så där förrän de kommer hem till Halmstad igen.
Typ flera dagar senare.

Tvång?
Straff?

Ska de inte klara av ett sånt litet fjuttpass "dagen efter" utan att klaga?

Jag har sagt det innan och jag säger det igen.
Fotboll är överreklamerat.
Många spelare gnäller om de måste träna under julen, midsommar eller annan röd dag.
Vågar inte ens tänka på hur det låter om "tvingas" träna varje dag.
Och detta trots att dessa "proffs" dessutom får (snuskigt bra) betalt.

Mitt råd:
Byt "jobb"!
Och byt till en mindre jobbig "sport".
Typ minigolf.
[Comments (4)]
Tuesday 2009-08-04 14:47
Author: Ingmarie Nilsson
Slut...
..på lugnet.
Sitter på tåget mot Stockholm och jobbet igen. :-(

Meningen var att jag skulle vara ledig hela veckan men eftersom det var sån kris, och chefen bad så snällt så snällt, så sa jag i ett mycket svagt ögonblick ok till två fulldagar.

Det riktigt sura är att jag precis fått reda på att det blivit dubbelbokningar vilket alltså betyder att jag inte hade behövt åka ner!

Kommer att jobba ändå, men det känns, och är, verkligen ruttet...
Eller vad tycker du?
[Comments]
Tuesday 2009-08-04 09:17
Author: Ingmarie Nilsson
Bättring?
Kan det vara så att foten redan är bättre?

Något har åtminstone hänt för så sent som i går eftermiddag kunde jag inte göra så här;


Eller är stackarn så chockad efter gårdagens behandling att den liksom "glömmer" att göra ont?


[Comments]
Monday 2009-08-03 21:43
Author: Ingmarie Nilsson
Ont som förhoppningsvis gör gott
Det var med stor förhoppning om hjälp jag begav mig till P-A ForsbergHärnösands ryggklinik.


Lite motsägelsefullt namn på flera sätt.

Det ligger nämligen i Sundsvall (men alltså även i Härnösand) och det var inte ryggen jag gick dit för utan foten.

P-A gjorde en blixtsnabb diagnos.
Morton´s neurom.
Enkelt förklarat så har nerverna mellan fotbenen klämts ihop p.g.a. att foten liksom "sjunkit ihop", vilket i sin tur gör att det smärtar som sjutton vid varje steg man tar.
Oftast är det mellan tredje och fjärde tån (vilket jag haft innan) men detta sitter på/mellan tvåan och trean.

Det man kan göra förutom att vila i en halv evighet är inlägg (har jag redan men kanske behöver justeras), operation (gud vet hur lång väntetid men brukar funka ok) eller tryckvågsbehandlng.

Bara att välja...

Jag hade ju mer eller mindre bestämt mig för att testa tryckvågor om han ansåg/trodde det skulle hjälpa mig, och eftersom han gjorde det så blev det så.

Med en liten "varning" om att det gör ont som f..n.

Låter väl himla trevligt va?...

Not.

Men jag är ingen mes så det var bara att bita ihop och bita ihop och bita ihop och...

2000 stötar under ca. 3 minuter och jag lovar att det var väldigt långa tre minuter...

Men P-A var nöjd med resultatet så då är jag det med. ;-)

P-A Forsgren
P-A Forsgren

Han passade på att fixa till min ömmande nacke och rumpa med akupunktur, ström och justering (jag har förstås snedbelastat och spänt mig galet mycket när jag försökt springa så det är klart det blir tok i kroppen...) så nu är jag så gott som ny!

Eller nåja, kanske inte riktigt, men förhoppningsvis lite helare.

Jag är otroligt nöjd, fick stort förtroende för P-A, och jag tror, och hoppas, det här kommer att bli kalasbra!
På fredag ska det bli en ny behandling men den blir i Stockholm.

Bara att börja ladda. ;-)
[Comments]
Monday 2009-08-03 18:55
Author: Ingmarie Nilsson
En paradisisk alternativdag
Det gäller att göra det bästa av situationen trots att foten vägrar vara med.
Eller rättare sagt, den vägrar sluta göra ont.

Så jag drog ut "svärfars" motionscykel i trädgården och började trampa.

Tror aldrig jag har haft så fin utsikt på en stillastående cykel.
Inte så illa va?
Inte så illa va?

Perfekt placerad med dricka nära till hands för det behövdes!
Perfekt placerad med dricka nära till hands för det behövdes!

Tog inte lång stund innan jag var tvungen att ta av mig tröjan för att inte helt flyta bort
Tog inte lång stund innan jag var tvungen att ta av mig tröjan för att inte helt flyta bort

80 min. och 40 st. 1-minutersintervaller senare
80 min. och 40 st. 1-minutersintervaller senare

Cykeln var nog inte riktigt glad för det luktade lite skumt bränt...
Dessutom "hakade" den upp sig på nivå sju (av 10) så jag fick jobba rejält för att hålla bra varvtal.

Men hellre det än tvärtom. ;-)

Och avslutningen, den blev så här;
Pricken i vattnet är jag. Wet west i en sjö stavas f-r-i-h-e-t!
Pricken i vattnet är jag. Wet west i en sjö stavas f-r-i-h-e-t!

Efter 40 min. fick jag kravla mig upp ur Dövikssjön (<em>Dyket</em>) för någon swimming-poolvärme var det då inte. men vad gör det när solen värmde så skönt?
Efter 40 min. fick jag kravla mig upp ur Dövikssjön (Dyket) för någon swimming-poolvärme var det då inte. men vad gör det när solen värmde så skönt?

Förutom detta, och ett naprapatbesök som jag ska berätta mer om sen, så har jag bara slappat.
Så för att vara en dag utan löpning får jag nog säga att den har varit riktigt, riktigt bra!

Jösses vad lätt det är att vänja sig. :-)

I morgon blir det dock att återgå till "verkligheten" igen men förhoppningsvis är energi-lagrena så välfyllda att det blir en baggis!
[Comments (2)]
Sunday 2009-08-02 22:42
Author: Ingmarie Nilsson
Balkongvy
Sämre än så här kan man ju verkligen ha det...

Sitta på balkongen och blicka ut över detta;



Inte många knop gjorda idag vilket känns helt fantastiskt bra! :-)

Filosoferat och funderat.
Smält maten.
Njutit av solen och lugnet.
Tänkt snälla goda tankar om foten.
(Och önskar att den ska sluta göra ont och hoppas på att få hjälp i morgon...)

Kan nog ganska enkelt vänja mig vid detta livet.
Drönarlivet. ;-)
[Comments]
Sunday 2009-08-02 16:55
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass
Dock inte springandes. :-(

Tog istället Silverbullet #2 på en tur.
Observera de coola (!) GULA brillorna ;-)
Observera de coola (!) GULA brillorna ;-)

Trampade bort till (och detta skriver jag för att du ska kunna Googla fram min resrutt ;-) ) Kvissleby och vidare mot Tuna och Matfors, runt sjön Marmen, tillbaks mot Njurunda via Attmar och Sörfors.

Bedårande vackert och t.o.m. solen kom fram och värmde min kropp och mitt sinne.

Långa sega uppförsbackar och lika långa rakor, sånt som jag älskar.

Värre med nedförsbackarna.

Där är jag en mes!
Bromsar och ber att det inte ska komma ett hål eller att däcket får punka så jag vurpar och slår halvt ihjäl mig.
För det gör jag.
I min värld är det inga små skrubbsår utan jag får åka tut-tutbilen, hamnar på akuten, IVA, i respirator och sen permobilen...

Miljöskadad?
Kanske lite.

Men jag inte ens vinglade.

Kom hem i ett helt paket tre timmar senare. :-)

Jobbigt?
Nej.

Kul?
Njeaee.
Hade en miljard gånger hellre sprungit i tre timmar...

Men den dagen kommer.
Jodå!
Och när den gör det, och jag är trött, då ska jag tänka på hur mycket jag längtar just nu.
[Comments]
Saturday 2009-08-01 23:17
Author: Ingmarie Nilsson
Från det ena till det andra till det tredje
Jodå, det har blivit träning i dag med.

Ond tå eller inte.
Jag har ju inte träningsförbud. ;-)

Först cykelintervaller.
20x2 min med 30 sek. aktiv vila.
Fortsatte sen direkt till Vibes för att bli riktigt dyng-trött. ;-)

Men eftersom jag är som jag är, solen sken, ledig dag och wet westen inte hade blivit rastad på över en vecka så var jag ju liksom tvungen att cykla upp till poolen på Lugnet med. ;-)

Men tillbaks till cykelpasset.

Jag lyssnar aldrig på musik när jag springer eller gör någon annan uteaktivitet, men inne på en spinningcykel är musik ett krav.
iPoden är laddad med en salig blandning och idag blev "nedcyklingen" (heter det så??) till en av de vackraste låtar jag vet.


Första gången jag hörde den var nog när jag såg filmen den var med i.
Philadelphia med bl.a. Tom Hanks.

Du har säkert sett den.
Om inte så se den!
Den handlar om hur den homosexuella advokaten Andrew Beckett (Hanks) blir avskedad från den konservativa firman där han arbetar p.g.a. att han har AIDS. De tror nämligen att det smittar.
Som ett sista försök till fred stämmer Beckett firman med hjälp av en homofobisk advokat som dock snart inser att Beckett inte är olik någon annan människa bara för att han är homosexuell.


Låten och filmen påminner mig om den stora Pride-festen som pågått hela veckan i Stockholm.
I dag var det en slags avslutning genom den helt fantastiska paraden som kilometerlång går genom Stockholms gator.

Just i år missar jag den, men alla de år jag deltagit som superstolt syster är helt sanslöst roliga, häftiga och helt underbara!
Vilken fest!
Så mycket glädje och lycka på ett och samma ställe, bland så många olika sorters människor, och det utan bråk, är verkligen smått ofattbart och helt fantastiskt!

Men det finns de som inte tycker och vill att det ska vara så.
Som vill förstöra, förgöra och sabotera.
Som tror att homosexualitet är en sjukdom, ett val och något som ska och kan utrotas.

Hur kan man ha så inskränkt syn?
Och vad spelar det för roll om man älskar en människa av samma kön eller av motsatt kön?
Det måste väl ändå vara kärleken som är det viktiga?

(Kom precis på att jag har gjort det igen. Tjusigt hoppat från svettiga cykelintervaller till musik till film till homosexualitet. Därav rubriken... Hur kan en hjärna vara så rörig??)
[Comments]
Saturday 2009-08-01 22:31
Author: Ingmarie Nilsson
Anlänt
Äntligen framme i Sundsvall eller rättare sagt i Njurunda.
U-n-d-e-r-b-a-r-t att vara här.
Som att komma hem.
Lugn och ro.
Frid i kropp och själ.

Elvira vet exakt vart hon ska gå när hon kommer till sitt privata pensionat.

Först matskålen.
Sen går hon vidare och kollar runt i alla rummen på alla sina specialställen innan hon går hit;
In under täcket i våra sängar
In under täcket i våra sängar

Men fyller man år så är det helt okej!
För i dag blev vår lilla sötnos nio år.

Å andra sidan gör hon sådär oavsett födelsedag eller inte, och det är helt okej det med, för hon är ju vår lilla ögonsten. :-)
[Comments (2)]
Saturday 2009-08-01 15:08
Author: Ingmarie Nilsson
Packar och packar och packar om
Det är en del att tänka på.

Först Sundsvall en sväng (för att besöka mina underbara "svärföräldrar" som dessutom har ett "Elvira-pensionat"), vidare till Stockholm för att jobba och därefter en vecka i Österrike!!. :-)

Men jag tror jag får ihop det.

Gäller att inte glömma träningskläder, skor, flygbiljetter, badkläder, pass, fler skor, Elvira, cykeln, Euro, Mastercard, wet west, kamera, dator, iPod, tågbiljetter, laddare till alla dessa apparater som ska med, cykelhjälm och Anders. (Obs. Skojar!!)

Fast det vet i sjutton om allt det där går att ta med till de Österrikiska alperna.
Max 20kg/skalle är det som gäller nämligen.

Cykeln och alla dess tillhörigheter åker bort direkt.
Elvira stannar som sagt var på sitt privata pensionat.
Kanske jag kan ta bort några sockar...

Kvar blir då det här;
Mina bags
Mina bags

Värre för Anders.
Han har bara kommit så här långt;

Riktigt spännande, eller hur? ;-)
[Comments]