Archive Nov 2010 (36 entries)

Tuesday 2010-11-30 21:42
Author: Ingmarie Nilsson
Tips!
I morgon är det första december och precis som Världens bästa Camilla så kan jag än i dag komma i håg hur underbart och hur pirrigt det var alla dessa dagar fram till jul när jag var barn.
Öppna luckorna för att se vad som fanns bakom.
Vänta på tomten.
Mystiken, ljusen, spänningen och dofterna.
Minns att jag knappt kunde sova alla de där nätterna!
(Inte konstigt jag var speedad med så mycket sömnbrist. ;-))

Vet inte riktigt när jag slutade med att ha en adventskalender.
När jag inte fick någon kanske?
Känns på något vis inte lika roligt att köpa en till sig själv.

Men nu har jag fått en!

Samma Camilla har nämligen ordnat en där inte bara jag utan även du kan vara med och öppna varje dag!

Hur ska jag nu kunna sova?
[Comments (6)]
Tuesday 2010-11-30 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (2)]
Tuesday 2010-11-30 21:22
Author: Ingmarie Nilsson
Långsamt
Lika fort som tiden gick förra tisdagen lika långsamt har dagen gått i dag.
Jag menar verkligen l-å-n-g-s-a-m-t:

Ändå kan jag inte säga att dagen varken varit särskilt tråkig eller jobbig.

Den började med en helt magisk 70-minuters löptur i morse på knarrande snö tillsammans med soluppgången.


Vattenlöpningen var väl inte riktigt lika magisk för Kronobergsbadet var av någon anledning tocksmockat med ungar som inte fattade att det varken är smart eller tillåtet att hoppa/dyka rakt ner bland oss motionssimmare och vattenlöpare.
Den ansvarige läraren verkade inte ha lärt sig det där med att "ha ögon i nacken" som alla mina lärare hade.
Han hade för den delen inga ögon fram heller för han såg ingenting verkade det som.
(Eller han kanske inte ville se?)

Jobbet var typ som vanligt men lunchen var väldigt ovanlig.
Inte stället, det blev än en gång på toppenstället Kura, utan för att jag blev intervjuad.
I form av löpexpert.
Låter fint va?
Inte så märkvärdigt som det verkar men det var hur som helst roligt.
Och ärofyllt förstås.
Resultatet kommer i nummer två eller tre av tidningen Hälsa till våren. :-)

Så du ser, det har inte varit någon dålig dag!
Och ändå har det gått i snigelfart.
Förklara det om du kan!
[Comments (2)]
Monday 2010-11-29 21:11
Author: Ingmarie Nilsson
Snuvad av kräk
Ovanligt sen kom jag till Forsgrenska badet i dag efter jobbet.

Så sen så att det vanliga gänget som jag brukar börja med (nu pratar vi om ett gäng verkliga vanemänniskor) hade försvunnit och gäng nummer två redan hade hoppat i.
(Jag brukar ju trampa runt ett tag så det blir en del "byten" under tiden...)

Efter drygt halva mitt pass kommer badvakten och sjasar upp oss.
Ingen mer simning lek, gympa eller vattenlöpning för någon hade kräkt i den "lilla" bassängen.
(Den stora och lilla hänger liksom ihop och delar samma vatten.)

Så där stod vi bad-sim-lek-tränings-sugna och huttrade på kanten ett bra tag innan vi fick acceptera att det inte skulle bli något mer dopp.
Med en trånande blick på den inbjudande tomma bassägen fick jag lämna leken i halvtid.


Skittrist men mest synd är det förstås om ungen som kräktes.
Min enda biverkan är att jag kommer att ha fasligt mycket spring i benen i morgonbitti. :-)
[Comments (8)]
Sunday 2010-11-28 17:13
Author: Ingmarie Nilsson
Det börjar bli mycket nu
Snö alltså.

Min lilla korta löptur i morse var mestadels i oplogade spår och i motvinden kändes det verkligen att det är vinter. (Om nu någon missat det...)

Ibland är det ganska skönt att inte ha någon bil.Åtminstone inte när de ser ut så här...
Ibland är det ganska skönt att inte ha någon bil.Åtminstone inte när de ser ut så här...

Min (o)vana trogen så blev det sen spinning på Sats Medis följt av vattenlöpning på Forsgrenska.
Inga megajobbiga pass något av dem, men jag håller igång ganska länge vilket jag inbillar mig är väldans bra.

Som en extra piff denna dag så hade jag sällskap av världens bästa Anneli.
Tror inte en första advent kan bli mycket bättre än så!

Fläktsystemet var ur funktion i spinningsalen så det ångade rejält kan jag berätta.
Men jag förstår inte varför det ska ojas och stånkas så mycket om det?
Man är väl där för att svettas och det är ju bara att ta det lite lugnare om man tycker det är jobbigt.
Jag tror dock att det mesta sitter i skallen för om man börjar stressa upp sig och börjar tänka att oj, oj, oj vad varmt det är så blir det ju inte direkt enklare.
Nej, gilla läget eller gå ut säger jag. ;-)
Svettpölen under mig var dock densamma oavsett om fläkten var på eller av.

Varmvattnet var med paj på Sats (håller gymet på att braka?) men vem bryr sig om dusch?
På med torra kläder, ut i snöyran och trava vidare till badet.
Lugnt och skönt i bassängen och massor av plats!

Två rena och fina donnor. :-)
Två rena och fina donnor. :-)

Det verkar som om det årliga "julförsvinnandet" från gym och bad har börjat.
Antar att det är (den vanliga) julstressen som drabbat de flesta stackare.

Tycker det mest är tragiskt.
Tror att de allra flesta skulle må bra mycket bättre om de fokuserade mer på varandra och att bara vara än att handla julklappar och laga kilovis med mat.

Så mycket förhoppningar, drömmar och illusioner som byggs upp kring en enda stackars dag.
Och tyvärr även oro, rädsla och ångest.
Långt ifrån alla kommer att uppleva en lugn och fridefull jul.
Misshandels-statistiken åker i höjden denna helg.
Barn och kvinnor är absolut de mest utsatta.

Och djuren.

Nu tänker jag inte bara på alla de stackars djur som levt i någon av köttfabrikerna för att bli till korv och skinka.
(Dock inte till mig. Vegojul är mycket både godare, billigare och hälsosammare.)
Även husdjuren får ta emot slag och sparkar när ondskan tar över.

Tusentals hemlösa människor får varken känna smaken av glögg, värmen av att sitta uppkrupen i en soffa eller höra Kalle Anka och hans vänner för femtioelfte gången.

Därför vill jag påminna om att även du kan stödja dessa utsatta.
Kanske ge ett bidrag till en organisation du tror på och stödjer, köpa Situation Stockholm eller liknande tidning, hjälpa till med någon frivilligverksamhet eller skänka kläder.

Hos oss är det dock både lugnt, mysigt och fridfullt och det ska så förbli över hela julen.

Min (väldigt) gamla adventsljusstake har spårlöst försvunnit så jag hittade på en egen.

[Comments (9)]
Saturday 2010-11-27 15:27
Author: Ingmarie Nilsson
Det tog EXAKT en vecka...
...sen var jag tillräckligt upptinad för att göra om förra lördagens lilla äventyr.

Precis som då så klev jag upp i ottan, käkade ett stort lass med min specialgröt med extra allt, tuben till Hässelby gänget, tränade med dem och sen kutade jag hemåt.

Visserligen från i går men frånsett att jag hade mössa, vätskebälte, andra underställskläder men inga dubbar i dag så var det nog ganska snarlikt. :-)
Visserligen från i går men frånsett att jag hade mössa, vätskebälte, andra underställskläder men inga dubbar i dag så var det nog ganska snarlikt. :-)

Hemåt med extra knorr. :-)
För en bit av vägen fick jag sällskap av min "nästansyster" Ulrika
(Vi brukar kalla oss "nästansystrar" för många tar fel på oss vilket jag tar som en enorm komplimang!)

Tråkvägen blev plötsligt mycket roligare och snipp snapp så var jag vid Rålis och så över St.Eriksbron, höger runt Södermalm. Vid Skanstull hade jag tänkt ta tuben sista biten men hur det var så fortsatte jag till Hammarbyhöjden. (Erkänner dock villigt att de sista kilometerna var ganska tjuriga för då lutar det bara segt upp, upp, upp.)

Det är möjligt att jag hade kunnat kuta den sista biten hem med men när jag stannade klockan hade jag kutat nästan non-stop i 2 timmar och 50 minuter så på något vis insåg jag att det var bra där.
(Non-stop minus några kisspauser men plus lite löpskolning och stretch)


Och 34 km är ändå inte fy skam så här i slutet av en hel festmånad. ;-)

Att sen, efter dusch och mat, kunna slappa en halvtimme i soffan det är långpass med knorr det!
[Comments (6)]
Friday 2010-11-26 21:38
Author: Ingmarie Nilsson
Vad man kan göra en extraledig fredag
Det var med en olustig känsla jag vaknade i morse.

Även om jag vet att gårdagens strul inte var mitt "fel" så känns det inget bra.
Inte bara för att jag blev snuvad på min resa utan framförallt för att jag har bundit upp andra människors tid som i sin tur kanske har fått pussla och fixa för att vi skulle ses och så
blir det inget.

Men tack vare alla snälla, peppande och söta kommentarer jag fick av er, mina bästa läsare, så vände jag på tankarna och bestämde mig för att känna glädje igen!
SJ ska minsann inte få förstöra för mig och allt är ju verkligen inte elände.

Jag slapp t.ex. betala hotellet trots sen avbokning tack vare supertrevlig och verkligt serviceminded personal.
(Tack First Hotell Garden i Malmö!)

Så med en extra hel ledig dag, vad gör jag då?
Jag skulle ha kunnat slappa och läsa en av de 57 böcker som ligger olästa men...
Näää.

Jag valde att städa och skrubba hela lägenheten nerifrån och upp, skriva färdigt en text, blanda min egenkomponerade mysli, handla och baka.

Det var i alla fall jag som blandade och startade den.
Det var i alla fall jag som blandade och startade den.

Och självklart har jag tränat!
Kutat 50 min. i vattnet och 80 på land där det blev lite åka av. :-)
Sprang genom skogen, ut på cykelbanan mot Älta, några stegringslopp och så iväg!
30 min. i tröskelfart.

Perfekt plogad cykelbana men för säkerhets skull hade jag på mina Yaktrax. Idiotsäkert grepp!
Perfekt plogad cykelbana men för säkerhets skull hade jag på mina Yaktrax. Idiotsäkert grepp!


15 min. ena hållet och sen vända.
Hårt, jobbigt och extremt pannbensbyggande för även om cykelbanan var fin så är själva vägen så där lagom kul.
(Läs supertrist.)
Bilvägen går precis jämte och raksträckorna är långa.

Kroppen känns fortsatt bra men det var allt lite slitigt. Kanske berodde det på alla kläderna, det faktum att även om broddat är att föredra mot halka så blir det ju inte riktigt samma känsla som utan eller på att jag är ovan vid att ligga och nöta i det tempot.
Men det spelar ingen roll!
Jag har ju inte ont, jag kan och det är väldigt svårt att inte bli glad och lycklig när "mina" skogsvägar är så här fina;



Så nu är jag verkligen glad igen.
Om vintern fortsätter så här så kan den få vara ända till sista mars!
Kallt, knarrande vit snö och sol-det är fint det!
Men sen vill jag att det blir vår.
Fort som attan!

Har dessutom bokat om min Skånelandsresa så om tre veckor ska jag åka.
Om jag så ska hänga i dörrhandtaget. ;-)

Novemberfesten må snart vara över men jag tänker då dansa vidare.
Hela året ut och in i nästa!
För nu ska jag kämpa mot mina mål.

[Comments (11)]
Thursday 2010-11-25 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Novemberfesten som kom av sig
Väskorna var packade, tågbiljett bokad, hotell fixat, planer gjorda för en fantastisk helg i Malmö.

Planen var nämligen att det skulle kutas intervaller med Daniel i morgon.
Sen skulle jag även äntligen få träffa Katarina, Anna, Sara och förhoppningsvis Sofie och vi skulle bada kallbad, äta och babbla.

Jag skulle springa långpass i "skogen", äta på några av Malmös alla vegohak, handla på Astrid och aporna, njuta av hotellfrukost och träna på Sats.

For runt som ett jehu hela dagen, knegade dubbelt så effektivt, ändrade om på jobbet och slirade i snömodden för att hinna med tåget.

Och jag var i tid.

Hämtade ut biljetten och stod på rätt ställe när SJ, fyra minuter innan avgång, kommer på att det är ett annat spår tåget ska avgå från.

Hur det blir när alla resande till ett fullsatt X2000 ska förflytta sig samtidigt genom en redan överfull centralstation en trappa ner, kan du nog lätt räkna ut.

Jag är dålig på att knuffas och slå mig fram.
Tog nog även lite för givet att det skulle bli någon minuter försenat så jag skulle hinna.

Tåget står kvar när jag kommer upp men dörrarna går inte att öppna och plötsligt så bara rullar det i väg!

Och där står jag kvar.
På perrongen.

Tillbaks upp till centralen för att förtvivlat förklara och få ny biljett men icke.
Knökfullt på vartenda tåg.

Så jag är kvar i 08;a land.
Arg, besviken, ledsen och frustrerad.

Jag upprepar för mig själv veckans tänkvärda.
Försöker tänka att det säkert finns en mening med det som sker och att den där resan skulle ändå säkerligen bli både jobbig, tråkig, trist, onödig och kass.
Eller alldeles, alldeles underbar.

Men november är inte över ännu så jag får väl försöka festa till det här hemma tills vi får ihop en ny helg.
Kanske blir den under decemberfesten?
[Comments (21)]
Wednesday 2010-11-24 19:39
Author: Ingmarie Nilsson
L-y-x-pass
Så kom den där vintern på riktigt till slut.
Klass två varning har utfärdats och en koll ut genom fönstret i morse tydde på att det nog stämde ganska bra.
(Tycker det ganska ofta är lite överdrivet det där. Eller så är det bara ett sätt för kvällstidningarna att skapa rubriker...)
Nordanvinden piskade snön så den yrde runt, runt och under den göms luriga isfläckar.

Så vad gör man? (Läs jag. )

Struntar i att kuta eller ställer sig på ett band inomhus?
Möjligt, men inte jag.
Inte i dag i alla fall.

På med kläderna och fast med mina Yaktrax för det här var en alldeles perfekt dag för backträning! :-)


När vinden kom emot mig var det som att få små stickiga och svidande isbitar slängda i ögonen och på ansiktet.
Inte ett dugg trevligt. :-(
När den kom från sidan höll jag på att flyga ner i diket men med den i baken så fick jag en himla fart! ;-)

Trots järngrepp med Yaktraxen så vågade jag mig ändå inte på min favvobacke. D.v.s Hammarbybacken.
Upp går väl an, men ner.
Jag vet av erfarenhet att det kan vara slirigt nog utan is och snö så det fick bli mina "gamla" backar.
Det går alldeles utmärkt att bli trött i dem med.

10x ca 80 sekunder ( + jogg ner), löpning ca 20 min. till nästa backe som tar ca. 3½min. uppför.
Körde fem sådana innan jag sprang hemåt för lite löpskolningsövningar.
Totalt 110 min. löpning utan paus så det blev ganska bra ändå. :-)

Med stelfruset ansikte så blir leendet mest till en skum grimas
Med stelfruset ansikte så blir leendet mest till en skum grimas

Så hur kan jag kalla detta ett lyxpass?
Jo;

1. Både den korta och långa backen var plogad så det blev bara ytterst lite snöpuls.
2. Jag hade medvind uppför. Vilket i och för sig gjorde att jag fick slita med motvinden nedför...
3. Jag kunde springa direkt hem och slapp bli kall. Bara rakt in i en varm dusch.
4: Absolut inget ont någonstans.
5. Inte ett endaste slirsteg tack vare mina Yaktrax. Ser du dessa spår i snön så kan det vara jag som gjort dem.
(Vattenlöpningen är alltid lyx så den är liksom redan inräknad. :-))


Är inte det lyx så säg?
[Comments (13)]
Tuesday 2010-11-23 22:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
It´s not what happens to you, but how you react to it that matter
/Unknown


[Comments (2)]
Tuesday 2010-11-23 22:47
Author: Ingmarie Nilsson
Jag tror inte på tomten
Inte på klockan heller.

För hur kan sekunder, minuter och timmar vara så helt olika?

De kan vara så långa så långa och så långsamma att, ja att klockan nästan stannar.
Eller så kan de gå så rasande fort att klockan glöder och det blir fartränder i luften.

Som i dag.
Allt har gått fort.
Innan jag ens har börjat har det liksom varit över.

Löpningen i morse kändes snarare som 70 sekunder än 70 minuter, på jobbet (trots övertid) kändes det som om jag kom och sen gick direkt igen, lunchen är alltid snabb så där var det som vanligt, på det timmeslånga vattenlöpningspasset hann jag bara doppa kroppen innan jag skulle upp och t.o.m de vanligtvis megatrista tunnelbaneturerna gick i raketfart.
Nu har dessutom klockan hunnit bli jättesent fastän jag nyss gick upp.

Förklara det du!

Har klockan gått fortare än vanligt i dag eller är det bara så enkelt att jag har haft en helt galet rolig dag i dag?

Inte från i dag OM det nu är någon som tror det. Nej det här är från en av de där underbara dagarna i somras när lillebror fotade mig vid den halländska kusten. Då gick med tiden i en hiskelig fart men det känns som väldigt längesedan.
Inte från i dag OM det nu är någon som tror det. Nej det här är från en av de där underbara dagarna i somras när lillebror fotade mig vid den halländska kusten. Då gick med tiden i en hiskelig fart men det känns som väldigt längesedan.
[Comments (4)]
Monday 2010-11-22 21:48
Author: Ingmarie Nilsson
Lättar på gasen och testar nytt
I dag har jag tagit det väldigt lugnt.

Om man med lugnt menar att gå upp i snorottan, jobba extra länge och extra mycket, köra ett ganska rejält Powerplate pass och sen avrunda det hela med vattenlöpning tillsammans med halva 08;a lands befolkning (lite överdrivet kanske) på Forsgrenska.
Jag försökte ändå med utmattningsmetoden, men de rackarna (simmarna alltså) byter ju av varandra!
En upp och två ner.
Ynglar av sig fortare än kaniner medan jag förblir solo.
Hur schysst är det liksom?

Det absolut tuffaste i dag har ändå varit att övertala mig själv att inte göra mer och absolut inte springa.
Kroppen känns nämligen ruskigt bra.
Så där skrämmande bra du vet.
Så där så man undrar om det är något lurt på gång.

Men nääää!
Så klart det inte är.
Den är glad och nöjd helt enkelt. :-)
Därför bromsar jag.
Så den ska fortsätta vara just glad och nöjd så jag (förhoppningsvis) kan gasa vidare.

Sen har jag gjort matlådor, dammsugit, lekt med Elvira the cat och ä-n-t-l-i-g-e-n startat upp min iPhone4.
Det var visst inte som vanligt att bara byta sim-kort och vips så funkar det.
Det ska överföras, aktiveras, installeras och uppdateras innan den ens går att ringa med!
Det där med att tekniken förenklar vet i sjutton om jag håller med om.
Tiden man lägger ner på att förstå enkelheten tar ju en himla massa tid.
I alla fall för mig...

Men man lär så länge man lever som det heter. :-)
Nu ska jag bara lära mig hur i all sin dar den funkar med. :-)

Och så har jag ju träffat Löpar-Janne med.
Och han vet hur man fotar med phönen. :-)
[Comments (13)]
Sunday 2010-11-21 18:32
Author: Ingmarie Nilsson
Mitt alldeles egna lilla (special) triathlon
Förutom lite, lite stelhet i vaderna och lite, lite ömhet i tån så känner jag inte av ett smack från gårdagen.

Nästan så jag tycker det är lite skumt...
Jag kanske bara drömde alltihop?

För att testa och spänna bågen en aning mer så kutade jag 30 min. i skogen innan jag drog iväg på mitt vanliga söndagsrace.
Spinning en timme på Sats Medis direkt följt av en lika lång vattenlöpningsrunda på Forsgrenska badet.

Härliga grejer det där! :-)

Tre saker förundrade mig extra mycket i dag.

1. Hur mina ben kan vara så oberörda. Inte av löpningen i sig men av faktumet att jag kutade mestadels på asfalt i går. Jag som bara plöjt grus och stigar och har gjort nästan allt för att undvika det hårda i en hel evighet.
Är de bara chockade?

2. Hur det kan finnas människor som simmar saktare än vad jag kutar i vattnet.

3. Hur man lyckas köra ett helt spinningpass utan en endaste svettdroppe på golvet. Jag har ju en halv sjö under min och är så blöt att det går att vrida ur kläderna.


För övrigt vill jag tipsa om en absolut perfekt julklapp/present/överraskning till någon i din närhet eller till dig själv.
(Fast ger du den till dig själv är det förstås ingen överraskning...)
Cirkus Cirkör är tillbaks i stan!


Med samma underbara föreställning som jag knappt fann ord till för att beskriva.

Se, lyssna, känn, upplev.
Du kommer inte att ångra dig!
[Comments (12)]
Saturday 2010-11-20 16:16
Author: Ingmarie Nilsson
Vem behöver läppstift?
En dag kommer jag nog att tänka på just denna lördagen i november som en riktigt trevlig dag med ett härligt långpass där jag först tränade med Hässelby SK;s underbara löpargrupp och sen sprang in till stan.

En del av gänget
En del av gänget

Ungefär som jag i dag kan tänka tillbaks på de där 10x1000m jag tok-körde på Galgberget i Halmstad, de 20x400m på banan i stekheta Canberra, tröskelpassen på höghöjd i Albuquerque eller den där maran i Wien när det snöade på tvären och blåste så att t.o.m de stora partytälten flög iväg.

D.v.s att det var ju inte så himla dumt eller tokigt ändå.
Inte särskilt jobbigt heller.
(Ännu en fördel med guldfiskminne.)

Inte för att jag på något vis mådde dåligt idag eller för att det var jobbigt.
Tvärtom!

Jag mådde nästan snuskigt bra och när jag väl var framme vid den tunnelbana som jag ansåg lämplig så visade Garmin ca. 3 mil och 2½ timme.


Vågade inte fortsätta fastän jag ville för dels tyckte jag att jag hade fått min beskärda del av avgaser (vägen Hässelby-city är ingen höjdare men den bygger pannben!) och dels tyckte jag att jag hade utmanat ödet tillräckligt ändå.
Glöm liksom det där med 10% ökning/vecka...

Jag hade tagit med mig mitt fina bälte som jag inte använt sen Vertex så vätska hade jag. Lite tuggbart med om jag hade blivit sugen.


Inte ens fötterna protesterade särskilt mycket trots att jag både sprungit med mina nya dubbar på is och i snömodd och sen en hiskelig massa på asfalt.
Jag säger än en gång; Danne + Newton = sant! :-)


"Dubbarna" köpte jag så sent som i går.
I den där "farliga" affären Add nature.
Hade hört av en annan löpare att Yaktrax Pro skulle fungera bra att springa med och trots att butikens personal verkade lite (läs mycket) skeptiska (de hade aldrig hört någon som kutat med dem) så slog jag till!



Ett köp som visade sig vara riktigt lyckat för de sitter, och fungerar, perfekt.
Av alla "träpå-dubbar" jag testat är dessa utan tvekan de bästa.
Funkar även att springa med dem direkt på asfalten utan att man tror dubbarna ska gå igenom sulan rakt in i foten.
(Jag tog visserligen av dem efter ett tag när det var helt rent från snö och is och det är klart att det är bättre utan dem då.)
Yaktrax är ju lite annorlunda som du ser. mer som en slags minivariant av en snökedja vilket ger ett jämnare tryck under foten men som ändå gör att greppet är superstabilt.

Så det var alltså inget av allt det som var varken jobbigt eller otrevligt.

"Problemet" kom när jag först väntat och sen åkt tunnelbana en liten, liten stund.
Blöt som jag var, av svett såväl som av fukten, så blev jag iskall.
Jag gjorde verkligen mitt bästa för att hålla värmen på tuben och brydde mig inte ens om att alla glodde som om jag var en galning (!!) när jag gjorde små hopp, åkerbrasor och armsving.
(Visst, jag kunde haft en torr tröja med mig men var skulle jag ha bytt om? varenda träd är ju för sjuttsingen mer naket än herr Colting!)

Att försöka springa sista biten från stationen var bara att glömma. Mitt blod och mina leder hade frusit till is.

Så nu sitter jag här.
Med indigo-blåa läppar, stelfrusna fingrar och vitnande tår.

Och funderar på när jag ska göra om det.
[Comments (11)]
Friday 2010-11-19 19:59
Author: Ingmarie Nilsson
Alla goda ting är inte tre
Fisken skrev i en kommentar för ett tag sedan att han har fyra riktiga vänner.
De andra kallar han bekanta.

När jag tänker efter så har jag absolut fler bekanta, eller kanske jag kan kalla de goda kamrater, än riktigt, riktigt nära vänner.
Du vet en sån vän som du kan ringa mitt i natten, som du vet skulle släppa allt om du behövde hjälp och som finns där oavsett om det gått en dag, en månad eller ett år sedan sist.

Jag tänker inte nämna någon siffra men en av mina absolut käraste, finaste, underbaraste och äldsta vänner är Marie.

Eftersom vi båda lyckas kladda in en vansinnig massa aktiviteter i våra almanackor, och bor allt för många mil i från varandra, så är det inte så lätt att synka ihop våra liv.
Men i dag skedde det!

Mellan möten, jobb och kurser fick jag några ovärderliga timmar med henne. Timmar som jag ska bevara och njuta av tills jag får några nya.

Att vi har pratat, pratat, pratat, skrattat, förundrats, förfasats, pratat, pratat och skrattat och pratat och pratat och pratat ännu mer behöver jag nog inte ens skriva.
(Fast jag gjorde visst just det ändå...)

Drog med henne på ett (vad jag tror uppskattat) Powerplatepass.
innan godaste lunchen på Organic Green.
(Det där superduper-stället jag skrev om här och som t.o.m Fisken besökt!)

Länsade och bortplockade tallrikar så allt det goda ligger i våra magar. :-)
Länsade och bortplockade tallrikar så allt det goda ligger i våra magar. :-)

Längtar redan till nästa gång och jag hoppas och tror att det faktiskt kommer att bli redan denna sida nyår. :-)

Och jag har kutat både på land och i vattnet. På lätta fina ben utan det allra pytteminsta ont!
Är inte ens stel sen i onsdags.
Som grädde på kakan har jag ett roligt jobb som väntar och ute syns den vackra månen.
Stor och skinande ger den mig massor av kraft och styrka.


Det blev många goda ting på en endaste dag det där.
Många fler än ynka tre.

Tänk vad det är härligt med November-fest!
[Comments (13)]
Thursday 2010-11-18 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Stökigt? Här kommer lösningen
Ibland funderar jag på hur många timmar jag har ägnat mitt liv åt att städa.

Inte bara hemma i mitt eget hem utan även hos andra och på alla de olika jobb jag haft.
Vet inte ens om jag vill veta när jag tänker efter.
Och hur det än är så är jag väldigt säker på att jag har tränat fler timmar. :-)
(Nej, jag ser inte städning som träning även om jag vet att vissa gärna vill det.)

Men nu har jag kommit på hur jag ska göra tack vare min fina (och saknade) vän Maria i Falun.

1. Skapa en ny mapp på datorn.
2. Ge mappen namnet "stöket i huset."
3. Ta bort mappen.
4. Datorn kommer att fråga:
"Vill du ta bort stöket i huset permanent?"
5. Klicka på ja-knappen.
6. Lägg fötterna på bordet, ta en drink och bara NJUT.

Jag har både tränat, jobbat och städat i dag.
På jobbet får jag städa själv men här hemma har jag och älsklingen finfin hjälp av Elvira the cat.
Hon är nämligen expert på att samla ihop mattorna.

[Comments (11)]
Wednesday 2010-11-17 19:48
Author: Ingmarie Nilsson
Släng den i väggen!
Svd har haft en riktigt intressant artikelserie om avundsjuka.

Den har handlat om avundsjuka rent generellt men även avundsjuka mellan syskon, arbetskollegor, vänner, i förhållande och i familjen.

En viss avundsjuka kan säkert vara bra.
Den kan bli en drivkraft och en motivationsfaktor som tar dig framåt.
Men när den byts till en slags sjuk missunnsamhet och blir till ren elakhet, då har det banne mig gått för långt och är allt utom sunt.

Det förvånar och gör mig ledsen när jag hör hur en del människor både hånar, förtalar och sprider osanningar om t.ex. andra löpare som det går bra för.
Eller människor som smutskastar någon som tränar mycket utan att vara "världsbäst".

Just det där sista är ett väldigt konstigt fenomen men tyvärr verkar det vara vanligare än vad jag vill tro.

Varför kan man inte få träna "mycket" (allt är som bekant relativt) utan att prestera en massa?
Varför kan man inte få köra stenhårda pass utan att ha varken något mål eller plan?
Varför kan man inte få träna massor av timmar varje dag och vecka utan att behöva be om ursäkt för det?
Och varför kan man inte få träna bara för tränandets skull?

Måste man visa resultat för att det ska vara ok och liksom "legalt" att spendera tiden på träning i stället för... tja vaddå?

För mig är det där ett helt galet tankesätt.

Jag tycker det är mycket konstigare att det finns människor som väljer att inte träna.
Som väljer att inte känna hur kroppen blir starkare, orken ökar, känna syret som fyller lungorna, svetten som rinner, den underbara tröttnaden efteråt, behaget som sprider sig i kroppen när man väl står i duschen och hur extra bra maten smakar efter att ha tränat.

Det är helt ok att de väljer bort allt det där, men skit då i vad jag (och alla likasinnade) gör!
För jag tränar helt och enbart för min egen skull.

Och okej, jag har både en plan och flera mål, men jag väljer att inte basunera ut dem.
Inte just nu i alla fall.
För om det är något de där avundsjukingarna göder sig på så är det när mål och planer inte nås och det tänker då inte jag unna dem just nu. ;-)

Och tränat har jag i dag.
Hårt och (ganska) mycket.

Travade i väg till min kära (!) Hammarbybacke och satte i gång.
Upp på "framsidan" och ner på "baksidan".
Vände och samma igen från andra hållet.
Åtta gånger upp och ner, d.v.s fyra upp-ner på varje sida.

Här är starten. Vid liften. Sen tar jag den vänstra vägen och den må verka enkel men...
Här är starten. Vid liften. Sen tar jag den vänstra vägen och den må verka enkel men...
...alldeles efter kurvan kommer första "knölen" innan...
...alldeles efter kurvan kommer första "knölen" innan...

...den andra upp mot toppen som är rejält brant
...den andra upp mot toppen som är rejält brant

Väl uppe så är det typ 10 meter platt men eftersom jag är högst upp och ska ner så...
Väl uppe så är det typ 10 meter platt men eftersom jag är högst upp och ska ner så...
...går det ner, ner, ner till...
...går det ner, ner, ner till...

...vändpunkten vid backens fot
...vändpunkten vid backens fot

(Tydligare bilder från i somras hittar du bl.a. här.)

Varje runda tog ca. 13-14 minuter och alles totalt, med upp- och ned-jogg, höll jag på i 100 minuter utan att jag ens tänkte på tån!
Men trött blev jag. :-)
Och förbenat nöjd när jag väl var klar.

Inte helt lätt att ta kort på sig själv i farten...
Inte helt lätt att ta kort på sig själv i farten...

Och eftersom det är Novemberfest hela månaden så la jag lite extra grädde på dagen genom lite lugn vattenlöpning.

Egentligen skiter jag i vad de där avundsjukingarna tycker och tänker men jag blir ledsen när jag ser och hör att de förpestar livet för underbara människor.
Men de kan gå runt där med sin avundsjuka och må pyton för ingen kan väl möjligtvis må bra av det?

Och som någon klok sa, minns ej vem, 50% av alla människor kommer inte att gilla dig oavsett vad du gör så varför bry sig om dem?
Sant!
Jag ägnar hellre tiden åt de 50% som faktiskt gillar mig och slänger avundsjukefolket långt, långt bort. :-)

Hur gör du?
[Comments (30)]
Tuesday 2010-11-16 21:16
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
No one knows what he can do until he tries

[Comments (8)]
Tuesday 2010-11-16 21:10
Author: Ingmarie Nilsson
Mer Newton! :-)
Jag har fått en del frågor angående Newtonskorna efter mitt
förra inlägg om dem som jag tänkte att fler kanske har nytta att få svaren till.

Skorna finns tyvärr ännu så länge inte i Sverige.
Jag köpte ju mina i NY men om man nu inte har vägarna förbi USA, hur gör man då?

Daniel som var "först" med dem (av de jag känner) köper sina på nätet från
MilletSports i England.
Det har funkat kanon och han har fått dem efter ca. 5 dagar.
Pris ca. 1 650:- inkl. frakten som ligger på ca 130:-.
När man beställer från England verkar man slippa tull och annat trams vilket är ett problem när man beställer från USA.
(Plus att det tar mycket längre tid.)

När det gäller storleken så har jag hört flera råda att köpa 1/2 storlek större än sina "vanliga" skor.
Både jag och Daniel kör samma storlek som i "vanliga" skor men Daniel trivs betydligt bättre i en 1/2 storlek större.
(Jag har inte testat det så jag vet inte.)
Anledningen till att en något större sko kan vara bättre är att de är så pass mjuka och formbara (som en strumpa ;)) att man kan påverka mycket med snörningen.
Därför kan det vara bättre att vara på säkra sidan och ha en lite större sko än vanligt för då kan man "styra" passformen beroende på hur fötterna känns för dagen.

Helst ska man förstås prova innan.

Lycka till!

Mina godingar har dock fått vila i dag.


Men det betyder förstås inte att jag har vilat. ;-)
Cykelintervaller (8x4 min. + 8x40-20) så svetten sprutade, ännu ett tufft Powerplatepass och 50 min. lugn vattenlöpning som avslutning.
Jodå, jag har jobbat med och suttit fast i tunnelbanan p.g.a signalfel.
Tänk vad de kan hitta på-SL.
Är det inte löv, is, snö, regn, kvistar, värme eller för lagom temperatur så är det, just det, signalfel.

Och i morgon, då ska mina Newton få komma ut igen. :-)
Signalfel eller ej.
[Comments (6)]
Monday 2010-11-15 20:53
Author: Ingmarie Nilsson
Härligt härligt men farligt farligt
Ett riktigt blötväder här i 08;a land i dag men eftersom jag blev snuvad på mina två-minutersintervaller i fredags så tog jag igen det i dag.
Lite regn har ju ingen dött av. ;-)

12 stycken med 30 sek. vila.

Och det kändes...

Fantastiskt!

Visst var det både blött och kallt, och visst blev jag trött, men jag hade världens flyt och det kändes så himla lätt!

Så fantastiskt och lätt att jag körde tre till.

Bara för att jag kunde och ville.

Och det är det jag menar med ”farligt, farligt”.

Det hade varit så himla lätt att dra på några till med risken att det hade blivit en för mycket.

Blöt ända in på skinnet
Blöt ända in på skinnet

Och mina fina Newton var så smutsiga så smutsiga så de fick komma med mig in i duschen.


By the way, väldigt snart kommer lite mer nyttig info om dessa magiska skor. :-)
[Comments (13)]
Sunday 2010-11-14 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken avslutning!
Veckan som gått var ämnad att gå i tacksamhetens och fartens tecken och minsann att den har!

Dagen i dag bjöd på ett riktigt bra spinningpass på Sats Medis i 70 minuter (jag trampade lite på egen tid för att få till en snygg siffra ;-) ) och sen direkt till Forsgrenska badet för en lika lång stunds ganska hård vattenlöpning.

Fint va?

Det är underbart att vara inne i ett sånt här "odödlighets-stim" där orken aldrig verkar tryta.
Men det bästa, det är att jag känner mig glad och att jag inte har ont!
Går inte att beskriva hur tacksam jag är över att kunna gå som vanligt folk och t.o.m kunna kuta utan att ens tänka på tån!
Inte ens spinningskorna klämde i dag!

Och vet du, jag kan t.o.m gå i strumpsock här hemma och det, det kommer jag inte ihåg när jag kunde sist!


Jag är i grunden en mycket positiv och glad person men ibland (tack och lov väldigt sällan nu för tiden) så ramlar jag ner i det där svarta hålet.
Att känna glädje är faktiskt ingen självklarhet eller något du kan "trycka i gång" hur lätt som helst.
Vissa kan, och grattis till er säger jag bara, men en del av oss har inte den fysiska "förmågan" eller vad jag ska kalla det.
För jag tror att det i mångt och mycket handlar om just fysiska förutsättningar.
Hur mycket "glad-hormoner" vi har, hur transmittorer, nerver och kemiska föreningar fungerar i just min kropp.
Visst kan vi påverka väldigt mycket själv men en del har det enklare än andra.

Att säga till någon att rycka upp sig eller ta sig i kragen är ett hån för man kanske inte har någon krage att rycka upp sig i.

Hur som helst, det var absolut inte meningen att det här skulle bli ett deppinlägg för jag mår ju alldeles förträffligt bra!
Jag vill bara påminna mig, och dig, att ta vara på stunderna av lycka för de kan försvinna fortare än du anar.

Så nu ska jag njuta av lyckan att kunna äta nybakat bröd.


Är du glad?
[Comments (15)]
Saturday 2010-11-13 22:16
Author: Ingmarie Nilsson
Festlördag!
Håll i hatten och följ med!

Frukost med tuppen (För det är väl vid 7-snåret?) Den vanliga smarriga havre.råg-dinkel-amaranth-gröten med sojayoughurt och bär. Och kaffe förstås...
Frukost med tuppen (För det är väl vid 7-snåret?) Den vanliga smarriga havre.råg-dinkel-amaranth-gröten med sojayoughurt och bär. Och kaffe förstås...

Fullpackad väska på hojjen. (Tyckte jag var lite smart som tog mini-resväskan med hjul så jag skulle slippa kånka. Att det är tant-varning bjuder jag på. ;-) )
Fullpackad väska på hojjen. (Tyckte jag var lite smart som tog mini-resväskan med hjul så jag skulle slippa kånka. Att det är tant-varning bjuder jag på. ;-) )

Full fart till tuben som...
Full fart till tuben som...

...tar mig till Hässelby
...tar mig till Hässelby

Lördag är ju detsamma som träning med Hässelbys löpargrupp. En timmes löpning, plus lite annat skoj, där 98% av min löpning var på ASFALT och det UTAN att jag kände ett endaste dugg i varken fötter eller ben. Snacka om L-Y-C-K-A!
Lördag är ju detsamma som träning med Hässelbys löpargrupp. En timmes löpning, plus lite annat skoj, där 98% av min löpning var på ASFALT och det UTAN att jag kände ett endaste dugg i varken fötter eller ben. Snacka om L-Y-C-K-A!

Banan var obrukbar men vi hittade förstås på alternativ. Flaskorna hann dock inte riktigt med...
Banan var obrukbar men vi hittade förstås på alternativ. Flaskorna hann dock inte riktigt med...

Marianne informerar på vårt lilla minimöte medan vi smaskade i oss våra medhavda lunchlådor och jag höll ett litet mini-föredrag om löpningens "mjukvara" :-)
Marianne informerar på vårt lilla minimöte medan vi smaskade i oss våra medhavda lunchlådor och jag höll ett litet mini-föredrag om löpningens "mjukvara" :-)

Tuben till stan och ett kort vattenlöpningspass på Kronobergsbadet
Tuben till stan och ett kort vattenlöpningspass på Kronobergsbadet

Tuben igen och vidare med pendeltåget till Älvsjö för att gå på...
Tuben igen och vidare med pendeltåget till Älvsjö för att gå på...

..Allt för Hälsan Mässan där jag fick det mest perfekta sällskapet av...
..Allt för Hälsan Mässan där jag fick det mest perfekta sällskapet av...

...Anneli (d.v.s. http://annelitenmottanteliten.blogspot.com) och hennes Patric
...Anneli (d.v.s. http://annelitenmottanteliten.blogspot.com) och hennes Patric

Det första vi gick till var förstås till Erik och hans fantastiska Swopperstolar, (http://ergorupp.se). Du vet väl att du kan VINNA en om du beger dig dit. Exakt vad du ska göra får du reda på där. :-)(Jag gjorde det och borde få pris för att jag är tvärsist!)
Det första vi gick till var förstås till Erik och hans fantastiska Swopperstolar, (http://ergorupp.se). Du vet väl att du kan VINNA en om du beger dig dit. Exakt vad du ska göra får du reda på där. :-)(Jag gjorde det och borde få pris för att jag är tvärsist!)

Massor av uppträdande och föreläsningar. Här Blossom och Sanna Ehdin
Massor av uppträdande och föreläsningar. Här Blossom och Sanna Ehdin

Anneli testar EFX (http://se.efxscandinavia.com)
Anneli testar EFX (http://se.efxscandinavia.com)

Naturligtvis besökte vi Powerplate-hörnan!
Naturligtvis besökte vi Powerplate-hörnan!

"Vill ha grej". Söt väska till Iphonen. :-)
"Vill ha grej". Söt väska till Iphonen. :-)

Proppad påse med mig på...
Proppad påse med mig på...

...bussen hem
...bussen hem

Om ni tycker min dag varit aktiv så är det ändå inget mot vad alla de som springer de där ultraintervallerna har varit och är. (Ingen nämnd ingen glömd som det heter)

Men det är klart...
De har säkert vilat mellan milen. ;-)
Så som jag ska göra nu.

Ryggläge i soffan och i natt tror jag...
Ryggläge i soffan och i natt tror jag...

...att jag kommer att sussa lika gott som Elvira the cat. :-)
...att jag kommer att sussa lika gott som Elvira the cat. :-)
[Comments (6)]
Friday 2010-11-12 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Me and my Newton
Jag vet inte hur det är hos dig men här är det rena skridskobanan.
Mina fina, fina skogsvägar har förvandlats till en lång isgata som är helt omöjlig att ta sig fram på.


Enda något sånär riskfria underlaget var bilvägarna men de är ju gjorda av asfalt.

Så vad göra?
Strunta i det?
Leta upp ett löpband?

Näpp.

Jag sprang i väg på asfalten.
Livrädd för att tån/foten skulle börja protestera direkt men inget hände.
Studsade fram som på den gamla goda tiden (nästan i alla fall) och undrade vad i all sin dar som hade hänt.

Fast jag vet ju.

Danne + Newton = sant. :-)

På något vis hittade jag en av de få små grussnuttar utan is som fanns på denna sidan staden.
Nämligen baksidan av Hammarbybacken.
Så istället för de planerade två-minutersintervallerna travade jag och upp och ner där åtta gånger.

Baksidan är inte varken lika lång eller jobbig som framsidan, du vet den där som jag kutade en himla massa gånger i somras, men den är tillräckligt tuff för att åtminstone jag skulle bli trött.
I alla fall den sista biten. Lägg dessutom till en rejäl motvind så blir det skojigt värre.

Utan att jag begrep riktigt hur så hade jag kutat i 90 minuter innan jag var hemma igen och då var det minst 40 minuter på asfalt.
Utan att ha det minsta ont någonstans


Jag verkligen älskar mina Newton och kan knappt bärga mig innan jag ska få prova racerpjuxen.
Men en sak i taget.
Träningsvarianten duger fint ännu så länge.

Så vad är det då som är så bra med dem?


Framförallt är det känslan.

Det känns verkligen som om jag studsar fram på små moln. Eftersom jag är en utpräglad framfotslöpare så har jag ingen som helst nytta av all dämpning, uppbyggnad, luftkuddar och allt vad det nu kan vara som alla andra skor har i hälen.
Faktum är att jag skulle kunna ha en sko utan någon häl alls!

Newton har all sin uppbyggnad exakt där jag vill ha den. D.v.s på framfoten.
Tanken med det är just att "lära" löparen att springa på framfoten för att, enligt dem, på så vis skapa ett bättre, effektivare och snabbare löpsteg.
(Läs gärna mer här.)


En annan grej är att skon tillåter mina fötter att få plats.
De har i princip inga sömmar alls vilket gör att det inte klämmer eller skaver någonstans.

Steget och drivet blir, och känns, helt annorlunda mot "vanliga" skor och jag märker att jag faktiskt kutar lite fortare i dem.
Det är dock inte så bra att de springer av sig själva. Jag får jobba för de där sekunderna. ;-)

Jag är medveten om att jag kan låta smått frälst men det bjuder jag på.
Av alla skor jag testat, och det är några hundra, så tror jag banne mig att dessa slår nästan alla!
(Och de de inte slår är sådana som inte längre finns och som jag hade på den tiden jag var yngre och mina fötter fortfarande var ganska glada.)

Faktum är att jag gillar dem så mycket att jag vårdar dem lika fint och försiktigt som om de vore gjorda av guld!
Och det, det har jag aldrig gjort med några löpardojjor förut!

Tvättar dem rena och...
Tvättar dem rena och...
...ser till att de torkar ordentligt med hjälp av mina coola "Stuff-it". :-)
...ser till att de torkar ordentligt med hjälp av mina coola "Stuff-it". :-)

Har du chans att prova dem så tycker jag verkligen att du ska det!
Vad jag har förstått så kommer de att komma till Sverige nästa år så håll utkik!
Om du sen köper ett par så var bara försiktig när du börjar använda dem.
Följ instruktionerna ordentligt så kommer det att bli hur bra som helst.
Jag har inte ångrat mig ens en millisekund och har svårt att tro att jag ska göra det heller.

Daniel tack för att du fick mig att våga testa och hitta dessa skor!
(Du borde verkligen få gratis dojjor från dem resten av livet!)
[Comments (13)]
Thursday 2010-11-11 21:48
Author: Ingmarie Nilsson
Me and the pool
En gång för längesedan, så längesedan att jag inte minns när, så verkligen ogillade jag allt vad bassänger hette.
Tyckte de var urk-äckliga.

När jag väl kom över det så pass mycket att jag kunde prova på vattenlöpning så tyckte jag egentligen det, vattenlöpningen alltså, var ganska trist.

Nej, fel, jag tycker det var skit-tråkigt att trava runt där i vattnet.
Fick inte riktigt till det och det tog faktiskt flera år innan jag liksom "kom på" hur det skulle vara och kunde känna samma känsla som när jag kutar på land.

Och nu, nu är jag ju smått beroende av både bassängen och vattenlöpningen.

Så kan det alltså gå om man inte passar sig! ;-)

Var i alla fall väldans glad att jag fick vara inne under mitt 90-minuterspass i dag för utebadet ser väl så där lagom lockande ut...


Nackdelen med inomhusbad är just att jag måste vara inne, helst vill jag ju vara ute hela tiden du vet, men med rejält med kläder på kroppen njöt jag av solstrålarna den korta tid jag kunnat vara ute idag.
(Även jobbet är ju inomhus.)


Extra tacksam är jag i dag för att jag kom i perfekt tid till att hinna med tuben hem för att.....



...städa.

Verkligen inte jordens roligaste men vet du vad, jag är ändå glad över att jag har ett hem att städa för det är långt ifrån en självklarhet.

Och i morgon då har tån vilat färdigt från gårdagens behandling och jag ska kuta igen.
Hur bra är inte det?
[Comments (6)]
Wednesday 2010-11-10 19:35
Author: Ingmarie Nilsson
Om att sopa bort molnen
Jag har varit hos Danne igen.
"Min" botgörare och helare.
Han som sätter nålar högt och lågt, ger mig blomsterdroppar och hjälper kroppen kommer till balans.

Tån är nästan helt bra och jag tillskriver honom 95% av helandet för det var när han började på sin behandling som det vände helt.

Men Danne lagar inte bara tår.
Han verkar kunna fixa det mesta på både in- och utsidan.
Åtminstone startar han processer som gör att man själv kommer på hur man ska bli "hel" igen.

Vi pratade om mörkret.
Om hur kämpigt jag tycker det är när hela vintern ligger framför mig och kylan biter sig in under huden.
Jag tror alltid jag har känt och varit så där.
Blir liksom trädgårdens blommor vissen när sommaren är slut och blommar först när solen värmer igen.

En läkare skulle antagligen kalla det säsongsbetonad depression, d.v.s vinterdepp, och kanske är det så men det blir ju liksom inte mindre eller lättare bara för att jag har ett namn på det.

Helt klart är jag född i rätt land men bor i fel.
Åtminstone mellan november och april.
Vi är alla olika men jag behöver känna solens strålar, lukten av värme och känslan av mjuk mark för att må riktigt bra.

Så hur gör jag för att ändå härda ut?
Jag kan ju liksom inte dra täcket över huvudet och gå i ide även om jag bra gärna hade velat.

Det allra bästa är om jag kan åka i väg några veckor till solen för att få både ljus, värme och ett avbrott.
Vara ute i dagsljuset (om det visar sig) är en nödvändighet men ofta blir det ändå på tok för lite.
Ett lugnare tempo med så lite stress som möjligt, mycket sömn, hälsosam mat och extra mycket D-vitamin är andra livsnödvändiga saker för mig.

Och förstås att träna.

I dag blev det cykelintervaller på Sats Hötorget så det stod härliga till!


26x2 min. med 30 sek vila.
Allt som var kvar av mig till slut var det här;


Jag skojar förstås. :-)
Men det var verkligen grymt jobbigt och benen fick känna på fart något jag tror är gynnsamt även för löpningen.

Efteråt behövs det förstås mat och med världens bästa sällskap (d.v.s älsklingen) så testade vi ett nytt ställe.
Organic GreenRhensgatan 24 precis vid T-bana Rådmansgatan.


Jag valde Lins-soppan där även bröd, hummus och sallad ingick.
Älsklingen tog deras Limegryta. (Som jag förstås nallade lite av.)

Det var.......
Gudagott!


Absolut ett av stans bästa ställen och hade det inte varit lite för långt från mitt jobb så hade jag t.o.m valt det före Kura.
Då förstår du kanske hur bra det är!

Helt salig (och proppmätt) tog jag mig till Forsgrenska badet.
Sprang i vattnet och övade på crawlningen.
Njöt av känna "flytet", av lugnet som blir när lunchrusningen är över och av tystnaden.

Laddade mina batterier och fick tid till eftertanke.
Kände extra tacksamhet över att jag hade fått äta den där lunchen, fått bli mätt och få ny energi.

Men leken tog slut och jobbet kallade.
Nu får jag i stället sitta i favoritstolen under kvällen och vara disciplinerad i stället.


Men det var det värt för mörkret skingrades och det har finns en sol över mitt huvudet och i mitt sinne i stället trots att det är kolsvart ute. :)
[Comments (12)]
Tuesday 2010-11-09 22:12
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Every moment of your life is infinitely creative and the Universe
is endlessly bountiful. Just put forth a clear enough request,
and everything your heart desires must come to you
/Okänd

[Comments]
Tuesday 2010-11-09 22:05
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa dagar är det verkligen lätt att hålla sig för skratt
Som i dag.
Novemberfest eller ej.

Snö, regn och nordan-västan-östan-södran vind, kallt och jä..igt blött.

Jag gillar det inte.
Blir less, missmodig och ännu mer less.

Att det sen blir tunnelbanekaos och gör att den redan långa resan tar tre gånger så lång tid gör det inte direkt varken roligare eller enklare.

Suck och gnäll.

Men jag visste ju att det skulle bli så här så jag har ändå varit lite smart om jag får säga det själv.

Hehe.

Nu när fötterna är på min sida så kan jag ju välja ganska fritt hur jag vill träna. :-)
Så i stället för att köra alternativt i dag och kuta i morgon så gjorde jag tvärtom.
Kutade i morse innan skiten från himlen förstört allt för mycket och i morgon, innan solen kommer åter-för det gör den på torsdag, så sätter jag mig på hojjen inomhus.
Visst var det väl riktigt smart va? ;-)

Att kunna äta frukost nummer två efter 70 minuters löpning och en varm dusch när det stormar ute är bra fint det. :-)
(Att jag sen var tvungen att bege mig ut igen för att ta mig till jobbet förträngde jag in i det sista.)

Min egen grötblandning (havre-råg-dinkel-amaranth-linfrö) + vetegroddar, hallon, valnötter och sojayoghurt.
Min egen grötblandning (havre-råg-dinkel-amaranth-linfrö) + vetegroddar, hallon, valnötter och sojayoghurt.


När sinnet känns så här tungt är det nära på att jag vill göra som jordens roligaste (Elvira the) katt.



Men hur det än är, trots blajvädret och med de för tillfället tunga svarta molnen som hänger över mig, så är jag otroligt tacksam över att kunna kuta alls och att jag har ett varmt hem att krypa in i.

Och det kan väl ändå inte vara så här hela vintern?
Blött, slaskigt och blåsigt.

Jag röstar i alla fall för en ovanligt solig och snösomstannarkvar-rik vinter. :-)
[Comments (8)]
Monday 2010-11-08 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Click for a brick
Det är otroligt lätt att ta saker och ting för givna.
Människor med.
Och hälsan.

Det är som om vi måste bli påminda med jämna mellanrum för annars glömmer vi helt.
Antingen genom att vi själva eller någon i vår närhet blir skadade eller sjuka eller att något hemskt händer där vi blir drabbade eller involverade på något vis.

I alla fall är det så för mig.
När allt känns bra så rullar det ju liksom bara på.
Och på ett sätt är det kanske bra för jag tror att det hade varit ohållbart om vi ständigt gick omkring och tänkte på allt elände som kan hända.
Eller hur?

Mitt första tröskelpass på en halv evighet gjorde mig hur som helst både glad, tacksam och rejält trött i dag.
Kroppen är inte riktigt med på att kuta "fort" ännu men jag måste ju liksom börja någonstans.
Och jag hade ju lovat den fart denna veckan. :-)
(Allt är med som bekant relativt men det Garmin sa efter dagens pass tror jag inte ett skvatt på! Brukar du med få racertider?)

Det här är INTE från i dag för idag var det kallingar, dubbla underställströjor, vantar och vindjacka som gällde!
Det här är INTE från i dag för idag var det kallingar, dubbla underställströjor, vantar och vindjacka som gällde!

Att jag sen även hunnit med både ett riktigt tufft pass på Powerplaten och "lagompass" i bassängen gör ju inte dagen direkt sämre.

Men det är fler saker som jag med är oerhört tacksam över just i dag.

Nämligen att jag lever i ett land där alla har tillgång till sjukvård och där den anpassas beroende på hur stor eller liten du är.
Vi har specialister för barn såväl som vuxna.
Det är inte någon självklart.

Med risk för att bli tjatig så vill jag än en gång påminna om Toby Tanser´s projekt för att samla in pengar till Kenyas första barnsjukhus.

Toby är en av de mest beundransvärda människor jag känner och jag vet att pengarna helt och hållet går dit de ska.
Han har vigt sitt liv till detta, lever ett mycket enkelt liv och han jobbar helt ideellt och har redan bl.a startat två skolor.

Häromdagen fick jag detta mail som jag hoppas du vill läsa och fundera över.
Min förhoppning är att även ditt namn kommer att stå på en av tegelstenarna.

Big acts call for desperate measures!

Two years ago when I was sitting, drinking a cup of coffee, I heard there was no kids public hospital in Sub Saharan Africa (800-million).
I could not believe it.
Being currently poor, without medical insurance, no full time job save unpaid charity work I was not your prime candidate to stand up and say "yes".
Yes to building the first.

Well, no one else would and with all these Aid conferences crying about changing the tragic child mortality rate in Sub Saharan Africa I figured this would be a great place to start...

A place where the actual syringes, face masks etc are for kids and where the kids don´t sit behind the adult patients;.
A center, it´d be a teaching center too, so hooking up with an existing adults hospital, (est and running since 1917), partnering with the Government so I have no sustainability issues, in a campus that receives millions of dollars for "research" (no chance of corruption as the pepfar/gates/usaid research money have done years upon years of vetting, auditing, ongoing checking)

In short, it is perfect!
In fact in the words of the big charity folks I keep on meeting, it is "inspired."

Yet as always funding is the issue.
So two years ago I emailed seven friends.
"Can you pledge something, anything, so I can have at least a few names on my wall of fame to build the hospital, so my name is not all alone?"
Yes
And now we have thousands of names, and over $900,000
I ONLY need one million to begin digging!

So my latest and greatest fund raiser is not running just the NYC Marathon, as I did last year with a Shoe4Africa team, this year I will runt he marathon as a warm up.
Then I fly to Africa, go to the African Coast (where I was attacked ten years ago and left for dead), then run.

Not for a hospital to treat my open head wounds as I did then, but now to run for a hospital to help the nation of not only Kenya, but also the children of Southern Sudan, and Eastern Uganda (for that is the catchment area of 11-million people).
I will keep running till one of three things happen;
1. I drop and break a leg.
2. I get eaten by lions as I run through the Tsavo game park.
3. I reach the top of Mt. Kilimanjaro (Africa´s highest peak), which is the plan with from the Sea to the Stars to commit to breaking ground.

For our Malaria Awareness race we invited the Deaf and Disabled kids from the local villages to run. Instead of medals we gave Malaria nets and shoes
For our Malaria Awareness race we invited the Deaf and Disabled kids from the local villages to run. Instead of medals we gave Malaria nets and shoes

Now to say every dollar counts is never so more true than in this story (we had less than $800 after that first email).
My commitment is total.
I work full time on this project, and other Shoe4Africa projects (school building, education events, women empowerment races, Aids Awareness programs) so much that it takes up all of my time, from dawn till nearly dawn the next day.

As I don´t pay myself I am getting poorer by the month, and as a former girlfriend pointed out;
"Make friends with the people of the slums in Nairobi as that is where you are ending up", which might well be the case...
(Gone from the Upper East Side to Harlem this past year, step by step.)

But hey, at least I will have a hospital to go to!

Thus please, if you can, open the door for me, and really a donation is more important than the amount!
(Ignore that if your name is Alicia Keys.)
Then go to Shoe4africa and punch in the number!
There´s a generation of children with no health care highlighted by the horrid statistic that 4/5 kids who die in Kenya do so without EVER seeing a health care provider in their entire, too short, lives.
/Toby
[Comments (5)]
Sunday 2010-11-07 19:09
Author: Ingmarie Nilsson
Första partyveckan är slut
Att gå upp kl 07 en lördagsmorgon är inte jordens roligaste. ( I ärlighetens namn tycker jag det är okristligt tidigt.)

Att sen dessutom behöva transportera sig i över en timme enkel väg gör inte det hela direkt lättare...

Men jag vet ju att det är värt det!

För nu, när fötterna vill igen, så kan jag ju vara med på Hässelby träningen där så många roliga och glada människor finns.
Som t.ex. min fina vän Karin.


Gruppen är ganska stor nu och vid uppvärmningen delar vi därför in oss i olika grupper.
Var "min" grupp höll till kanske du kan ana?

Exakt.

I skogen så klart.
Asfaltslöparen Nilsson har ju blivit en riktig skogsmulle.
Men man vet förstås aldrig vad som kommer att hända nu när jag har mina Newton... :-)

Börjar jag bli tjatig? Men de ÄR bra! Lovar att förklara på hur vis inom kort
Börjar jag bli tjatig? Men de ÄR bra! Lovar att förklara på hur vis inom kort

Vi körde löpskolning, stegringslopp och styrka. Några festade till med korta intervaller men där mesade jag ur.
Varför liksom utmana ödet?


Intervaller fick jag desto mer av på spinningcykeln i dag.
Fantastiska Caroline hängde med mig till passet som var på Sats Medborgarplatsen.
Först 70 minuter där och sen direkt till Forsgrenska badet för en timmes löpning i plurret.
Och jodå, vi både duschade och bytte till badkläder innan plurret och Caroline var faktiskt förberedd på vad som väntade så jag lurade inte med den stackarn.
Någon bild kom jag dock inte ihåg att ta och jag har banne mig ingen bra ursäkt heller.
Ja, förutom guldfiskminnet då... ;-)

Och jag har festat ännu mer under helgen må du tro.
Godaste middagen i går kväll för mig och älsklingen hemma hos Anneli, hennes P och deras två sötnosar. (D.v.s döttrarna.)
Det hisnar i mig när jag tänker på att chansen att vi överhuvudtaget skulle ha träffats egentligen är minimal.
Våra liv är ganska olika och levs på helt olika platser.
Det är tack vare den här lilla simpla bloggen som jag får vara en del i deras liv och det är jag oerhört glad över!
(För att göra dig ännu lite mer avis kan jag berätta att vi bl.a fick smaka Annelis helt magiskt goda surdegsbröd.)

Så hur har det gått med novembers första festvecka?
Klarade jag mina 14?

Jajjemensan!
Med flera timmars råge till och med.

Och November-festen den fortsätter förstås!
Nästa vecka ska gå i farten och tacksamhetens tecken.
Jag börjar direkt i morgon.

Jag ska helst enkelt bjuda min kropp på lite träningspass med extra fart i, och varje dag ska jag tänka på något som jag känner extra stor tacksamhet över.

Det är inte bara fest just nu. Det är VACKERT med!
Det är inte bara fest just nu. Det är VACKERT med!

Du är väl fortfarande med på Novemberfesten?
[Comments (11)]
Saturday 2010-11-06 08:35
Author: Ingmarie Nilsson
Nio
I dag är det nio år sedan det blev vi.

Ofattbart för det känns ju som i går!

Aldrig kunde jag tro att det fanns en människa som jag skulle älska så djupt och innerligt som dig.
Eller att jag skulle få så mycket kärlek som du ger mig.

Visst går det upp och ner, precis som livet självt, men varje dag tillsammans med dig är en gåva.

Vi
Vi

Du är den bästa som finns och jag är obeskrivligt tacksam över att jag får vara en del av ditt liv.
[Comments (15)]
Friday 2010-11-05 14:26
Author: Ingmarie Nilsson
Fredagsparty!
Fortsätter grånovember på det här viset så kommer det att vara bättre (eller värre beroende på hur man ser det) än hela världens och universums Milleniumfirande tillsammans!

För vad annat kan det bli med en blå himmel, strålande sol, vindstilla och 90 minuters ljuvlig löpning tillsammans med fantastiska vännen Anneli?
Finaste rundan som tog oss till Björkhagen, Hellas, Ältasjön, runt Flaten, Skrapnäck och sen hem igen.
Lugnt och fint.
Ren njutning och totala lycka.

Kan det liksom bli mycket bättre?
Du ser ju själv exakt hur bra det var!

Anneli...
Anneli...
...och jag
...och jag

Nästan samma färg men helt olika. (Och då menar jag inte bara storleken...)
Nästan samma färg men helt olika. (Och då menar jag inte bara storleken...)


Inget ont, ingen trötthet.
Bara härligt, härligt!

För att verkligen se till att det blir en novemberfest utan dess like har jag dessutom bokat en liten resa ner till Skåneland i slutet av månaden.
Då kommer det att blixtra ända upp till Oliver Sture i norr, ner till Petra down under och tvärsöver till Taina i det stora landet kan jag lova!

Och när jag väl bara har jobbat klart (sitter hemma och försöker disciplinera mig) så ska jag ta mig till bassängen och rocka loss lite. ;-)
Är det party så är det!
Eller hur?

Hur november-festar du?
[Comments (11)]
Thursday 2010-11-04 22:33
Author: Ingmarie Nilsson
Behåll eller hiva
Vi har alla våra vanor och ovanor.

Många är bra att ha och hålla fast vid men en del bör skrotas fortare än kvickt.
Som att röka/snusa, äta skräpmat eller missköta sin kropp på andra vis.
Inte heller är det någon bra vana att göra sånt du inte gillar, umgås med människor du inte trivs med eller på andra sätt vara taskig mot dig själv.
Du är dig själv närmast och du är värd det bästa.

Att vara snäll mot sig själv, göra roliga saker och ta hand om kroppen tycker jag på något vis är varje människas skyldighet mot sig själv.
För vem ska annars göra det?

Jag lyckas absolut inte alltid.
Tvärtom.
Ibland är jag duktigt dum mot mig själv, t.ex. sover för lite, stressar för mycket eller äter oregelbundet, men då ser jag till att vara extra snäll mot mig själv sen.

Att träna är en sak jag gör enbart för min egen skull.
För att jag vill, för att jag kan och för att både kropp och själ mår bra av det.
Helst skulle jag förstås vilja kunna kuta varevigaste dag men då skulle jag ju faktiskt vara osnäll mot mig själv för kroppen vill inte det.

Så i dag blev det annat.
Alternativträning är bra fint det med!
Galna cykelintervaller på Sats Medborgarplatsen.
10x5 min med 1 min. vila + 12x40-30.
Behöver jag säga att det var svettigt?


Lite Powerplateträning på det och jag var hysteriskt hungrig.
Som en liten ängel kommer Anneli och tar med mig till Kura café.
Det, det är snällt det!
Att umgås med Anneli är som balsam för kropp och själ.
Jag blir glad, lugn, pigg och sprallig på en och samma gång!
En riktig snällhetsgärning mot mig själv som jag mår fantastiskt bra av.

Sent, sent efter jobbet kom jag äntligen till badet.
Kolsvart ute och jag trodde jag skulle vara ensam där i bassängen men tji fick jag!
Men det var inte knökfullt och vattnet var ljuvligt så jag njöt.

Nu ska jag göra som Elvira the cat.
Sträcka ut
Men jag låter Elvira ha köksmattan ifred och tar soffan i stället.
Hon lär komma dit med så småningom.
Liksom hon lär komma till sängen...


Vad har du gjort för något snällt mot dig själv i dag?
[Comments (3)]
Wednesday 2010-11-03 18:49
Author: Ingmarie Nilsson
En skitdag
Det är ett riktigt skitväder ute.
En tvättäkta trist novemberdag med regn, blåst och en himmel gråare än den gråaste blyertspenna.

Man kan ju deppa ihop för mindre...

Men hahahaaaa och trallatrallalatrallaa!
I dag är det inte vilken (gråtrist)dag som helst för i dag är det Ingmaries springdag!
Trallalalla trallaaa!

Det är alltid värst att stå inne och titta ut så det vara bara att snöra på Newtonpjuxen och köra igång.


De första 10-15 minuterna är så där lagom mysiga men sen, när värmen väl kommit, lederna slutat knaka, (ni ynglingar som läser detta, bara så ni vet, det är så där det blir när du blir äldre!) när regnet inte längre känns som isbitar mot huden och flytet infinner sig, lever livet igen!

Om det sen inte gör ont någonstans (inte ens i fötterna) steget känns lätt och orken är stor, då är det nära till att jag lipar en skvätt.
Av lycka!

Tanken var 60 minuter men det blev på något konstigt vis 80.
lycklig var jag!


Jobbat hemma hela dagen vilket betyder att jag kunde sticka till badet lite när jag ville. (En halvsanning men visst låter det bra?!)
Det förvånar mig att det (hittills) varit så himla lugnt på baden.
Oavsett tidpunkt.
Jag trodde att det skulle vara ett hysteriskt kaos denna veckan när det är höstlov men ungarna verkar inte vilja spendera det i bassängen.
De leker väl vid någon strand de små krabaterna.
Medan mamma och pappa dricker paraplydrinkar och lyssnar på ljudböcker. (Eller vad de nu gör.)
För ungarna sitter väl inte inne och degar?

En timmes vattenlöpning blev det i alla fall. Och några längder simning.
(Simning räknas dock inte in i mina 14.)

Med andra ord, en riktigt, riktigt bra (skit)dag.:-)
[Comments (16)]
Tuesday 2010-11-02 23:07
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Everything comes to him who waits
/Okänd

[Comments (5)]
Tuesday 2010-11-02 22:56
Author: Ingmarie Nilsson
Är du i gång? Det är jag!
Jag fullkomligt skiter i (ursäkta språket) att det just nu regnar och blåser ute, för nu är den igång.

Novemberfesten!

Jag kör på direkt.
Den här veckan har jag tänkt få till minst 14 timmar konditionsträning.
Plus styrka och rörlighet.
(Vad det därefter blir för roligheter får du veta senare.)
Eftersom fossingarna vilar i dag så blev det vattenlöpning, cykel och rodd.
Funkar nästan lika bra som att kuta.

Mitt planerade lunchmöte blev dessvärre inställt men en lunchdejt med älsklingen var ännu bättre!

Hit gick vi. B-a-g-e-l-s. Mmmmm
Hit gick vi. B-a-g-e-l-s. Mmmmm

En gigantisk bagel (som jag ju älskar) med massor av smarr.

Bagel á la USA
Bagel á la USA

Helt vego förstås.
Hummus, avocado, lök, sallad, tomat och gurka.
Jag var så mätt så jag trodde att jag absolut inte skulle orka äta mer i dag men det kunde jag förstås. :-)

Undra vad Anna Anka skulle tycka om den måltiden förresten...

Egentligen tycker jag hon är en stropp men med risk för att bli flådd levande så måste jag, precis som Katarina skrev för ett tag sedan, säga att jag gillar hennes stil i hennes senaste program.
Hon är tuff, rak, ärlig och enkel.
Inget jamsande utan rakt på.

Våga fråga dig själv varför du inte är sann och snäll mot dig själv.
Vem tackar dig för att du inte lever det liv du vill och vem säger att du inte kan det?

Det är verkligen inte alltid lätt att "rycka upp sig".
I synnerhet om man inte har något att "rycka upp sig" i.
Jag vet för jag har varit förbenat långt ner i det svarta hålet själv, flera gånger dessutom, och det är ingen lek.

Tvärtom.

Det är blodigt allvar och ett helvete från början till slut.
Men det finns hjälp.
Och det är just det jag gillar med Anka.
Hon tycker inte synd om sina klienter utan ber dem ta itu med problemet.
För hur det än är så är det ju det enda som hjälper.
Och jag gillar, även om det är överdrivet, den amerikanska mentaliteten.
Det är ok att lyckas och du kan.

Sånt blir jag peppad av!

Och kom ihåg;
Det liv du lever nu är resultatet av de val du har gjort innan och de val du gör nu formar din framtid.
[Comments (12)]
Monday 2010-11-01 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Jag började på ett men slutar på ett helt annat
Jag började nämligen på ett inlägg om ålderns betydelse men ids banne mig inte skriva klart just i kväll.
Det har varit en lång dag med jobb, träning, städ och tvätt.

Ska även, efter tips från Staffan skriva ett inlägg om hur jag upplever mina Newton pjux i jämförelse med "vanliga" löpardojjor.
Men först måste jag testa dem lite till.
Ännu är jag ett blåbär på dem och alldeles för nykär. ;-)

I dag blev det hur som helst mina "vanliga" löpdojjor och det är faktiskt som så att jag upplever dem som mer "onda".
Onda för mina fötter.
Men inte värre än att jag kunde kuta i 90 minuter!.
Hur lycklig tror du jag var efter det?

Rätt.
J-ä-t-t-e-lycklig!


Lite PowerPlate, vattenlöpning och pyssel av "min"
(kan dock tänka mig att låna ut honom om du ber snällt) mirakelnaprapat Stefan så är fötterna faktiskt ganska glada igen.

I morgon får de dock vila men på onsdag, om inget oförutsett händer, så blir det de där skorna som jag känner att jag börjar bli lite tjatig om.
hehe

För övrigt har jag bestämt att tänka precis som Katarina.
Att november minsann inte ska bli en grå månad utan en festens tid.

Så det så!
[Comments (11)]