Archive Mar 2010 (71 entries)

Wednesday 2010-03-31 17:37
Author: Ingmarie Nilsson
Det blir bara värre med I . Nilsson
Inte nog med att jag är korkad jag är bortskämd med.

Varje vecka kommer städerskan och fixar hela huset.
Även "min" avdelning.
Lämnar sängen så här;


När jag sen kommer hem igen så ser den ut så här;


Det är inte mycket bättre på gymet för där har jag all lyx jag nästan kan tänka mig.
Behöver inte ta mig med något mer än kroppen och träningskläderna.

Handdukar
Handdukar

Tvål, hudlotion, schampo, balsam...
Tvål, hudlotion, schampo, balsam...

...topz, bomullstussar....
...topz, bomullstussar....

...munvatten, hårspay, hårgele och deo. I´s all there!
...munvatten, hårspay, hårgele och deo. I´s all there!

Men jag tränar, tvättar mina kläder, lagar min mat och handlar själv. ;-)
[Comments (4)]
Wednesday 2010-03-31 05:06
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Harar springer fortare i uppförsbackar, än i nerförsbackar och så här slits mina löpardojjor;

Framdelen är i princip helt nedsliten medan bakdelen är nästan oanvänd. Visst borde jag bara behöva betala för HALVA skon? ;-)
Framdelen är i princip helt nedsliten medan bakdelen är nästan oanvänd. Visst borde jag bara behöva betala för HALVA skon? ;-)
[Comments (12)]
Wednesday 2010-03-31 04:42
Author: Ingmarie Nilsson
Är jag ovanligt korkad?
Det kändes inte alls så pjåkigt i "svansen" i morse.
Struttade runt lite på golvet i mitt rum för att känna efter och även om det inte var helt super så gjorde det inte "ont-ont" utan mest stelt.

Hade det blivit så mycket bättre att jag skulle kunna springa?

Förväntansfull och lycklig tog jag på mig löparkläder och snörade på dojjorna.
Ut i det ljuvliga vädret till mina älskade stigar.


Jag var så inställd på att det skulle funka att springa så när smärtan kom efter bara tre ynka steg blev jag mest förvånad!
Försökte lite till för att se om det släppte men efter fyra minuter gav jag upp.
Det blev inte bättre och det var inte kul.

Jag älskar verkligen att springa (som du väl fattat vid det här laget) men att springa med "ont-ont-smärta" gör jag inte.
Faktum är att det hade inte gått även om jag velat.
Och då gör det ont.

Tog mig hem och vidare till gymet.
Mördande jobbiga intervaller på Schwinnbiken styrketräning och vattenlöpning.
(Energin är det då inget fel på.)
Inget av det där gör ont.

Bunkrat upp massor av D-vitamin i solen och känner fortfarande ingen smärta.
Det är själva "stöten" som blir när foten kommer i backen som gör ont.
Jag har testat mitt skelett och det är helt ok, men från och med nu kommer jag att tänka att det är en (stress)fraktur trots allt tills motsatsen är bevisad.
6-8 veckor med no running.

Mitt mål är raserat och får skjutas på framtiden.
Jag vet att det finns andra lopp och jag vet att jag kommer att kunna springa igen, men just nu känns det för jä..igt!

Jag är frustrerad, arg, ledsen och förbannad på mig själv.

Varför sprang jag den där måndagen när jag egentligen inte hade tänkt det? (Svaret vet jag; tidsbrist. Går mycket fortare att springa en runda än att ta sig till badet med allt vad det innebär.)

Var det ett straff för att jag hade beklagat mig lite efter lördagens långpass och då jag erkände att jag kände en slags "hatkärlek" till det?

Varför var jag inte klokare och förstod att min övre gräns för vad kroppen klarar var nådd?

Å andra sidan, hur skulle jag vetat?
Jag hade ju inte ont någonstans innan, jag mådde bra, det hade känts både lätt och smärtfritt veckorna innan och det var ju bara en kort-kort runda jag skulle springa.
kort att den troligtvis hade kunnat kvitta, men så tänkte jag inte då...

För att bli bättre och utvecklas som löpare så måste man öka och ändra träningen i "lagom dos". Ingen vet (ännu så länge) vad som är lagom dos eller när gränsen är nådd.
Den där gränsen är dessutom högst individuell och kan skifta med tiden.

Jag gick tydligen över den.
Den där lilla måndagsturen på isigt underlag var tydligen helt enkelt för mycket för mig.
Jag önskar verkligen att jag vore lite klokare och förstod lite mer om hur min kropp funkar.

Det är lätt att vara efterklok och jag vet inte ens om jag lärt mig något.
Mer än att jag ännu en gång får bevisat hur mycket jag älskar att springa, hur mycket det betyder för mig och hur mycket jag saknar det...

[Comments (10)]
Tuesday 2010-03-30 05:31
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.
/Konrad Adenauer


Blommande träd i Albuquerque just nu
Blommande träd i Albuquerque just nu
[Comments (2)]
Tuesday 2010-03-30 03:35
Author: Ingmarie Nilsson
Helrenovering
Helandet går framåt även om det är extremt l-å-n-g-s-a-m-t.

Smärtan är mycket mindre nu än för bara några dagar sedan.
Har jag tur så kanske jag kan springa "på riktigt" åtminstone en gång innan jag måste åka hem.

Rejält styrkepass + intervaller i poolen blev det i dag.
8x7 min. och sen vila i solen. :-)
Jag överdriver inte om jag säger att det varit upp mot en 30 grader i dag.
Och ännu varmare ska det tydligen bli!
Me like!
Enl. mig kan det nämligen (nästan) aldrig bli för varmt. ;-)

Inte nog med att det är väldans skönt att vistas under den där solen, jag har fått några nya vänner under (sol)frossandet med.
Bl.a triatleten och vego-entusiasten Eric och hans sambo (jodå, det finna "sådana" även här i dubbelmoralens land ;-) ) Alexa.
Supertrevliga!

Sen var det då dax för rubrikens tema; helrenoveringen.

Först Dr. Hodge och sen direkt till Dr. Linden för akupunktur.
Ställena ligger vägg i vägg så det är himla smidigt!


Nålar i rumpan, på benen, på ryggen och i magen(!!) tillsammans med infrarött ljus.
Nog borde allt detta hjälpa en ömmande liten, liten svans?

Manglad och stucken men fullt GÅNGbar :-)
Manglad och stucken men fullt GÅNGbar :-)


Mitt mål att kunna springa den 8/5 känns dock väldigt långt borta just nu och det är skit-trist!
Det är möjligt att det finns någon mening med det här, men jag kan banne mig inte se det just nu.
Kan du?

Tröstade mig med att åka till Alb. Running Shop igen.
Inget tidningsköp i dag (jag har köpt alla läsvärda som finns att få tag på nämligen) men däremot två par running-shoes.
Ett par till mig och ett par till älsklingen.
Den tvåbenta alltså.
Tror nämligen inte att Elvira the cat är så intresserad av sånt där...;-)
[Comments (6)]
Tuesday 2010-03-30 02:42
Author: Ingmarie Nilsson
Superbra initiativ!!
Är du i Stockholmonsdag den 31/3 och kan vara ta dig till Bellevue, gräsplätten vid Socialhögskolan/Wenner-Gren Center, kl 17.30 så ska du absolut haka på Paula som ordnar en kanonbra grej!
Nämligen ett anti-min-löppass.

Läs mer här.

[Comments (2)]
Monday 2010-03-29 17:40
Author: Ingmarie Nilsson
Mer om vattenlöpning
Tänk vad lätt det är att ta för givet att alla förstår vad man menar så för att reda ut lite begrepp fortsätter jag med en del två på vattenlöpningstemat.

Många tror att man ska röra botten när man vattenlöper och visst, det kan man med, men då förlorar man den stora fördelen med att minska stötar och belastningen på leder och ligament.
Om man springer på botten behöver man ju inte heller ha något bälte.

Möjligtvis i så fall skor för ändamålet.
Det kan man ha när man vattenlöper i djupt vatten med, för att få extra tyngd på benen, men jag rekommenderar det inte till en början utan först när du är van och har hållit på ett tag.
Det finns även vikter att ha på armarna om man vill det.

Från ett av gårdagens pass :-)
Från ett av gårdagens pass :-)


En annan fråga som var intressant är om man tränar frånskjutet och vaderna.
Det blir absolut inte samma träning som när man springer på land men om du jobbar med fötterna, d.v.s "flexar" dem upp och ner, så blir det ganska bra träning.
Liksom löpning på land kräver extra styrketräning så gör vattenlöpning det med.

Ännu en fördel med vattenlöpning på djupt vatten är att även
överkroppen får jobba.
Håll armar och händer precis som du gör när du springer på land men överdriv armpendlingen.
Du ska helst inte "paddla" dig fram utan det är benen som ska göra mesta jobbet.
Vattenlöpning är lite "bakvänt".
Ju fortare och hårdare du springer, ju saktare går det framåt.

Bältet är som sagt var inte någon flytväst även om den hindrar dig från att sjunka som en gråsten om du inte springer.
Syftet med bältet är att det hjälper dig hålla kroppen i en upprätt position.

Om du sprinttränar och kör superkorta intervaller klarar du dig utan bälte (vet att bl.a. systrarna Kallur gör det) men när det gäller längre intervaller och distansträning så skulle det ta för mycket energi till att bara hålla näsan över vattenytan och själva löpningen blir helt enkelt lidande.
Och det är ju det som är själva grejen.
Att springa i vattnet.

Egentligen finns det inte så många rätt eller fel. Det jag skriver är bara tips baserat på erfarenhet och vad jag lärt mig genom åren av andra.
Det viktigaste är hur som helst att det känns bra och att det ger den effekt som du är ute efter.:-)


Vattenlöpning funkar i princip för alla, elit såväl som motionär, och är verkligen perfekt om man har problem med t.ex. knän, rygg, fötter eller är överviktig.

Lycka till, kör hårt och ha kul i plurret!
[Comments]
Monday 2010-03-29 06:59
Author: Ingmarie Nilsson
In my head
För ett tag sedan skrev Masse bl.a. om musik som gnager sig fast i skallen.
Så där så att den överröstar allt annat och alltid hörs.

Blir förstås väldigt jobbigt om det är en dålig eller trist låt men helt ok om det är någon bra.

Just nu finns det två låtar i min skalle.
(Vilken som hörs mest beror på vilken jag hörde sista.)

Tack och lov är båda (enligt mig) kanonbra.




Eller vad tycker du?

Har du någon "skall-låt"?
[Comments (9)]
Monday 2010-03-29 06:17
Author: Ingmarie Nilsson
På eder begäran ;-)
Efter lite trixande och ögonblink ;-) så fick jag tillåtelse att ta foto när jag härjar på Schwinnbiken.
(Som åtminstone några av er ville.)



Visst ser det riktigt skojigt ut! :-D
(Och nu menar jag inte att jag ser skojig ut, för det vet jag redan, utan själva cyklandet.)

Jag tror faktiskt att jag bjuder på en bild till bara för det.


Totalt summeras veckan till cirka 4½ timmeSchwinnen, 11½ timme vattenlöpning, 3 styrketräningspass och de där 30 minuternas försök till löpning i början på veckan.

Att jag vill springa är det väl ingen som direkt tvivlar på, och i dag har jag faktiskt funderat på det eftersom det inte har gjort lika ont vid svanskote-eländet.
Men jag ska minsann vara lika klok och smart som jag är när det gäller andra (det är som bekant så himla mycket enklare) och vänta några dagar till för att se åt vilket håll det bär hän.

Återhämtning i solen tycker jag dock är väldigt klokt och något jag rekommenderar alla.


Särskilt mig själv. :-)
[Comments (9)]
Sunday 2010-03-28 07:19
Author: Ingmarie Nilsson
Vattenlöpning
Springa i bassäng är helt klart ett av de allra bästa sättet att träna alternativt eller som komplement till "riktig" löpning.
Att jag gillar det är väl inte direkt någon hemlighet? ;-)

Det är skonsamt för senor, ligament och skelett samtidigt som du kan göra det precis så jobbigt eller lätt som du själv vill.
All löpning går att "översätta" till vattenlöpning.
Utom möjligtvis backträning. ;-)
Distans, intervaller, långpass, fartlek, tröskel, löpskolning eller snabbdistans-allt det där funkar.

Många bra och seriös löpare kör periodvis åtminstone ett vattenlöpningspass/vecka just för att det går att köra tufft samtidigt som det är skonsamt.
Under mina år som elitsatsande fick jag in ett extra intervall-pass i veckan tack vare vattenlöpningen. Något som, för mig, aldrig skulle ha funkat om jag försökt "på land".

Man måste inte ens ha en pool. Den här lyxen hittade jag i Bad Gastein förra året (Jag springer omkring där som en liten, liten prick. ;-) Klicka på bilden så ser du)
Man måste inte ens ha en pool. Den här lyxen hittade jag i Bad Gastein förra året (Jag springer omkring där som en liten, liten prick. ;-) Klicka på bilden så ser du)

Faktum är att jag tycker många fler borde göra det.
Både för att det är bra och för att "kunna" det den dagen en ev. skada kommer. (Och det gör det förr eller senare hos de allra flesta som springer.)
Om det "bara" blir ett pass/vecka så rekommenderar jag intervaller av något slag.

Vattenlöpning är även perfekt som ett återhämtningspass.
Vattnets tryck blir som en slags massage för kroppen.
Tidsmässigt så kan du räkna med samma tid på land som i vattnet. Här går det dock utmärkt att springa *mer.
Faktum är att mer=bättre när det gäller vattenlöpning.

Några saker som kan vara bra att veta;

  • Spring med ett något överdrivet löpsteg och jobba samtidigt hela tiden ordentligt med armarna. Luta dig inte för mycket varken fram eller bak. (Lutar du dig fram blir det som hundsim och det är ju inte riktigt meningen. Det är ganska lätt att "fuska".) Jobba även med fötterna. Testa olika steglängder, frekvenser och böjning/rakhet på benen.
  • Du ska inte nudda botten
  • Bältet är inte en flytväst. Den klarar inte av att hålla dig flytande.
  • Pulsen inte blir riktigt lika hög som på land eftersom vattnets tryck "hjälper till" att forsla tillbaks blodet till hjärtat.
  • En del specialister på ämnet menar att förutom den bra träningen så ökar även kroppen antalet mitokondrier, "energifabriker", eftersom trycket gör att det blir en liten syreskuld i musklerna.
  • Ge inte upp! Prova vattenlöpningen åtminstone 5-10 gånger innan du sågar den.
Det tar lite tid att lära sig och "bli vän" med att springa i vattnet, men när du väl kommit på hur bra det är så vill du inte vara utan det. :-)

Det finns bälten att köpa på vissa ställen hemma i Sverige eller prova nätet.
Om du vill så har jag även några att sälja.
Märket är Speedo och det är ett enkelt bälte med ett spänne. det torkar fort, väger nästan ingenting och är lätt att "rulla ihop".



Pris; 450 riksdaler.

Vattenlöpning är inte varken lika roligt eller härligt som "riktig" löpning, men det är ett bra alternativ.
Extra roligast är förstås att ha sällskap.
Som här med min fina vän Caroline. :-)

[Comments (14)]
Saturday 2010-03-27 23:22
Author: Ingmarie Nilsson
Poolnötarentusiasten
Jag hade tänkt två timmar vattenlöpning.

Det blev både det och 40 minuter till.
Vågar knappt tänka på hur många vändor det blev i den där 25-meters bassängen...
T.o.m badvakterna var fascinerade.
Och faktiskt lite impade! :-O

Skrynklig som ett russin, men nöjd in i själen, ligger jag och slappar i den gigantiska sängen.


Det är nämligen lite för kallt för att ligga ute i solen. ;-)
Men det är förstås inte kallare än att det är shorts som gäller.

Nästan framme vid Porter-huset och Sandia Mountains
Nästan framme vid Porter-huset och Sandia Mountains

Men i morgon lovas över 25 grader och strålande sol så då åker bikinin på.
Igen. :-D

[Comments (2)]
Saturday 2010-03-27 07:15
Author: Ingmarie Nilsson
Kvälls-mys
Vad gör man här då?
I Albuquerque.

Tja, man kan kolla på bio t.ex.

Men inte den där som man måste åka till och passa en tid för att få se.
Nej, man kollar hemma.
Och då menar jag inte storbilds-tv.

Jag menar riktig bio.



Max 100 meter till sängen när filmen är klar.

Kan det blir mycket bättre?
[Comments (12)]
Saturday 2010-03-27 04:11
Author: Ingmarie Nilsson
Svans-status
Svanskotejox-eländet är varken bättre eller sämre.
Var hos Dr. Hodge igen och visst är där en viss förbättring men ännu kan jag inte ens fundera på att kuta. :-(

Känns otroligt segt det här...
Den där läkaren hemma i Svedala hade nog inte riktigt koll på vad han sa och gjorde.
En vecka och sen skulle jag vara ok. Det var absolut inte något farligt eller allvarligt.
En liten sträckning av ligamentet bara.

Jag har aldrig haft det innan så jag vet inte varken hur det känns eller vad prognosen är.
Med facit i hand så är jag frågande till varför jag inte ens blev röntgad?
Eller hade han röntgensyn och kunde utesluta ev. felställningar och frakturer?
Om det inte är bättre när jag kommer hem ska jag röntga "svansen".
Ve honom om det är något allvarligt!
Hade detta hänt här i USA så hade den läkaren blivit stämd för länge sedan.
(Kan man överhuvudtaget det i Sverige?)

Så i stället för att springa på de underbara stigarna så fortsätter jag att svettas och nöta på Schwinn biken och trava i poolen.
Trots att själva "airdyne-hjulet" blåser halv storm (ingen bra träning om man är rädd om frissan) så svettas jag floder.
Det "bra" är att den är i princip alltid ledig!
Fattar inte hur det kommer sig...
Den som är så jobbig och kul! ;-)

Kör intervaller så det står härliga till!
I går; 8x5 min.
I dag; 4x10 min.
Styrketränar, gör lite yoga och springer i poolen.
Vill ju inte säcka ihop. ;-)
Faktum är att det allra värsta är om jag varit stilla för länge.
Då gör det helt vansinnigt ont!

På tal om storm.
(Så här hoppar min hjärna nästan alltid mellan ämnena IRL. Förstå min stackars älskling när han ska hänga med i mina tankebanor)
I dag har det stormat så jag nästan varit rädd för att jag skulle blåsa i väg med bilen.
Eller få ett trafikljus i skallen.

Jizes!

Hämtade Shannon (dottern i huset, förlåt slottet) och de stackars ungarna jagade kepsar, papper och tröjor som inte suttit fast ordentligt.
Men de gjorde det förgäves.
It was gone by the wind.

Det märks kanske inte så väl hur det blåser, men jag lovar att hade jag haft peruk hade den varit LÅNGT borta nu. ;-)
Det märks kanske inte så väl hur det blåser, men jag lovar att hade jag haft peruk hade den varit LÅNGT borta nu. ;-)

På tal om att hämta vid skolan.
Det finns skolskjuts (de gula bussarna du vet) men eftersom Porter-barnen går i privat skola så är det föräldrarnas lott att hämta/lämna.
Sjukt många bilar på en och samma gång.
Och alla går på tomgång.
Länge.
Väldigt många tror helt enkelt inte att det finns ett samband mellan bilar och miljöförstörelse.
Eller på att återvinning är viktigt.
Tyvärr är det ju lite liknande tendens där hemma med...

I morgon får Schwinn-biken vila.
Men inte jag.
För jag vill helt enkelt inte! :-)
[Comments]
Friday 2010-03-26 16:07
Author: Ingmarie Nilsson
Kolla in det här!
En utmaning för alla killar finns på Max&Nisses sida.

Är du med?
[Comments (2)]
Friday 2010-03-26 05:24
Author: Ingmarie Nilsson
Om du...
...fick önska tre saker helt för din egen skull, vad skulle du önska dig då?

Det finns troligtvis inte några självklara svar utan de är nog lika många som det finns läsare av denna sidan.

Om jag fick önska skulle det första vara att få ha hälsan hela livet.

När man är frisk och hel tänker man inte så mycket på hur viktig den är.
Det kan t.o.m vara så att man tar hälsan för givet.
Förr eller senare blir man dock påmind om hur viktig den är...
Med tanke på hur jag har misshandlat min kropp på både det ena och andra viset genom åren så är det ett mindre mirakel att den överhuvudtaget fungerar.
Jag tänker då inte bara på att jag har tränat den hårt.
Under flera år fick den alldeles för lite näring och jag lät den aldrig vila.
Önskan och längtan efter att orka springa var dock starkare än att stressa livet ur mig själv så rent krasst kan man säga att löpningen räddade mitt liv.
Och kroppen är fantastisk!
Ger man den bara det den vill ha och behöver, så fixar den ganska mycket.

Den andra önskan jag har är något så simpelt och ytligt som att alltid ha tillräckligt med pengar.

Jo du läste rätt.
Pengar gör mig inte lyckligare men det är banne mig en förutsättning för att vara lycklig.
Pengar betyder (tyvärr) trygghet och det behöver åtminstone jag.Utan pengar kan du inte få mat, inte tak över huvudet, inga kläder och du kan inte göra allt du kanske vill.

Den tredje önskan, som för mig även är den viktigaste, är att få ha, och känna, ständig livsglädje.

Det är nämligen ingen självklarhet att vara glad och ha livslust.
Visst kan vi alla kan vi känna oss deppiga och lite låga men snart nog blir vi glada igen.
Så är livet.
Men det är inte det jag syftar på.
Det jag menar är när livet syns helt meningslöst och utan någon som helst ljuspunkt.
Som om allt är insvept i gråhet som bedövar hela själen och håller en fast i ett järngrepp vecka efter vecka.
En meningslöshet som är så tung att den nästan inte går att uthärda.
Jag har haft, och kan fortfarande få, sådana perioder även om det nu för tiden tack och lov är mer och mer sällan.

Utan livsglädje kan man inte heller varken känna eller ge kärlek och kärleken till livet, till sin omgivning, till sin familj och till sin älskade är till syvene och sist det som är allra, allra viktigast.
Eller hur?

När jag är här, i Albuquerque känner jag livsglädje varje dag.
Varje dag.
Inte ens det faktum att jag inte kan springa kan förstöra känslan.

Jag tror aldrig jag riktigt kommer att kunna beskriva hur det känns för jag vet knappt själv.
Det är en djup, djup inre känsla av välbefinnande.
Tänk ett tillfälle när du varit riktigt nöjd, glad, tillfreds och mått så där galet bra.
Precis så känns det.

Och nej, det är inte bara för att jag är "ledig" eller för att det är "annan miljö".
Då skulle det ju kännas så vart jag än åkte som inte var "hemma".
T.om. Borås skulle ju ha funkat i så fall. ;-)
Och riktigt "ledig" är jag inte heller eftersom jag har en hel del jobb att göra och har haft de senaste gångerna jag varit här.

Inte heller beror det på att det är så otroligt fint att springa här för jag har haft långa perioder som jag inte har kunnat ta ett steg, som nu, men lik förbenat så fortsätter jag att gilla stället.

Det är något annat, men jag kan inte sätta fingret på vad.

Solen, den blå himlen, naturen, bergen, Rio Grande, det busiga vädret, gymen, människorna, husen, "mina" shoppingställen, utbudet av bra mat och att kunna välja men lugnet i naturen eller pulsen i staden.
T.o.m att åka på (de ganska trista) vägarna blir jag glad av!



Framförallt är det nog Sandia Mountains magi.
Så länge jag lever så kommer jag inte att tröttna att se på dess fantastiska skiftningar.



Albuquerque ger mig helt enkelt den livsglädje som jag, och du med förstås, så väl behöver.

Har man inte livsglädjen så hjälper varken super-hälsa eller all världens pengar.

Det är kanske så enkelt det är?
[Comments (8)]
Thursday 2010-03-25 16:15
Author: Ingmarie Nilsson
Inte lätt inte
Snö och kallt i går.
Strålande sol och varmt i dag.

Inte utan att det är svårt att veta vad man ska ha på sig.

Stackars mig. ;-)
[Comments (4)]
Thursday 2010-03-25 16:06
Author: Ingmarie Nilsson
Begär
Jag är nog jordens största bagelfantast men det finns faktiskt ett bröd till jag är barnsligt förtjust i.
Seeduction


Hittas i Whole Foods extremt stora bröddisk.
Organic wheat flour, seed mix (organic sesame seed, organic pumpkin seed, organicmillet seed, organic poppy seed), (organic) sourdough starter, water, salt, honey, canola oil and yeast.

Toppa med avocado, banan, tofu och alfa alfa.
(Japp, kräver stor mun. ;-) )

Mums!
[Comments (6)]
Thursday 2010-03-25 04:12
Author: Ingmarie Nilsson
Substitut
Kan man inte trötta ut sig på att springa finns det andra "knep" att ta till. ;-)

Att jag är en vattenlöpningsfantast av värsta graden är väl ingen direkt nyhet men även jag behöver lite ombyte från poolen och av att få känna annat än klor på huden.
Svett t.ex och det fixar den här på ett tjillenix.

Schwinn cykeln
Schwinn cykeln

Schwinn cykeln, eller Airdynne-cykeln som den med kallas "upptäckte" jag förra året när jag var här.
När självaste Paula Radcliffe använde den så flitigt var jag ju liksom bara tvungen att testa jag med.

Den må se både töntig, antik och ful ut men tro mig, den är sjukt jobbig.
Ju hårdare och fortare man kör ju "längre" kommer man och desto jobbigare blir det eftersom motståndet ökar ju snabbare man trampar.
Tror att det på vissa roddmaskiner är ungefär samma teknik.

Den är superenkel att använda.
Displayern visar tid, kadens, distans och kaloriförbrukning. Inga som helst knepiga inställningar eller val att göra.
Bara att trampa med benen och jobba med armarna.

14x2 minuter på den där och jag var kokt.
Känslan är faktiskt snarlik den när jag springer intervaller.
D.v.s. skönt jobbigt.
Lägg där till två pass i poolen och det var extra smarrigt med favorit snacksen.
Kaffe och bagel.

Koffeinfritt kaffe eftersom klockan var över 17. D.v.s min magiska gräns för koffeinintag om jag ska somna på rätt sida midnatt
Koffeinfritt kaffe eftersom klockan var över 17. D.v.s min magiska gräns för koffeinintag om jag ska somna på rätt sida midnatt

Så där!
Ännu en fiffig grej att ta med hem till Svedala!
Lär bli tunga väskor...

Någon annan som testat denna lilla godbit?
[Comments (5)]
Wednesday 2010-03-24 16:47
Author: Ingmarie Nilsson
Smart grej
Jag har visat den här innan men den är värd att visas igen.
Inte för att den är särskilt snygg utan för att den är smart.


S&W har de denna lilla käcka "centrifug".
Man stoppar ner de blöta badkläderna i hålet, trycker ner locket så att centrifugen startar, håller några sekunder och vips så är grejerna inte längre dyblöta!

Enkelt men genialt!

Varför har de inte sådana hemma på badhusen?
Åtminstone inte de jag besöker.
Har ditt badhus något liknande?
[Comments (8)]
Wednesday 2010-03-24 16:40
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Boxaren Jack Johnson var den som skrattade sist, när han inte fick köpa båtbiljetter p g a sin hudfärg.
-Båten hette Titanic.




[Comments]
Wednesday 2010-03-24 05:16
Author: Ingmarie Nilsson
Nice try...
Vissa saker vet man inte förrän man testat.
Som t.ex. om svanskotan/ligamentet var tillräckligt ok för att springa med.

Och vissa saker måste man på något vis "springa sig igenom".
Det kan göra ont/kännas obehagligt eller vara jobbigt men efter en stunds löpning går det liksom över.

Så jag provade i dag.
Att springa på de underbara stigarna vid Sandia Mountains fot.
Stigarna där jag sprungit 100-tals timmar förut och som jag aldrig kommer att tröttna på.

Det kändes inte toppen men det kändes inte heller "ont-ont".
Så jag fortsatte.
Ibland högg det till, ibland kändes det nästan ingenting.
Gick lite för att se om det skulle släppa helt men var (är) banne mig värre.
Jag är, som jag sagt innan, inte gjord för att promenera eller sitta.
Jag ska antingen springa eller ligga ner. ;-)

Förstå hur jag vill springa mer och mer och....
Förstå hur jag vill springa mer och mer och....

....mer på dessa underbara stigar!
....mer på dessa underbara stigar!

Hela kroppen utom det där lilla området runt svanskotan känns hur bra som helst.
Benen, hjärtat, lungorna och varenda cell vill inget annat än att få springa!
Området är inte är större än min handflata, men det påverkar och styr hela min kropp till 100% just nu och det är extremt retsamt!

Efter 20 min. fick det vara nog.
Det gjorde för ont.
Det där är precis vad Anneli kallar det; Ingmarie-plågeri.
Att ha det ljuvliga så nära men ändå så långt borta...

Arg, ledsen och frustrerad tog jag mig till poolen för i den känner jag ingenting.
När jag travat runt där en stund, i dag blev det 90 ganska hårda minuter, så känns det så bra att jag liksom tror att jag är helt smärtfri.
När jag sen går upp och inser att det inte är så blir jag nästan förvånad.
(Det är det som kallas guldfiskminne...)

Hann med ännu ett pass på S&W (jag bara måste vara en av deras trognaste gäster just nu) innan jag tog till plan B.

Akupunktur

Dr. Hodge hade rekommenderat mig att testa för att bli av med smärtan och inflammationen.
Jag hade ju heller liksom inget att förlora på att testa.
Dr. Janet Linden, var snäll nog att ta emot mig trots att det egentligen var stängt.

Det kallar jag service!

Jag fick nålar över hela rumpan och ner på benen, ström, infraljus och lite andra medikamenten.
Även hon var full av hopp om att det här ska ordna sig men det kan ta några dagar innan det märks om det har hjälpt.
Får göra vad jag vill så länge det inte gör ont.

Så det blir väl till att åka ännu en del vändor till gymet.

Observera hur örhängena med Turquoise (som finns just här runt Alb.) matchar ww. ;-) (Klicka på bilden om du inte har hökögon)
Observera hur örhängena med Turquoise (som finns just här runt Alb.) matchar ww. ;-) (Klicka på bilden om du inte har hökögon)
[Comments (9)]
Tuesday 2010-03-23 22:22
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det som gör livet så värdefullt är att det aldrig kommer tillbaka
/Okänd

[Comments]
Tuesday 2010-03-23 16:25
Author: Ingmarie Nilsson
Prinsessan i väst
Att huset jag bor i är "modell större" har du kanske förstått.
Om jag inte har räknat fel så finns här åtta badrum.
Behöver jag säga mer...? ;-)

Jag har min egen lilla hörna. :-)

Här går jag in "till mig"
Här går jag in "till mig"

Ärligt talat har jag det så bra så det är nästan skämmigt.
Åtminstone overkligt!
Eller vad sägs om det här;

Sovrummet
Sovrummet

Badrummet. Det är duschen rakt fram
Badrummet. Det är duschen rakt fram

Och köket
Och köket

Kan en flicka ha det mycket bättre?
[Comments (4)]
Tuesday 2010-03-23 02:03
Author: Ingmarie Nilsson
Is there any hope for me?
Vaknade ganska tidigt i morse och var lika orolig som i går när jag gick upp.
Skulle det vara bättre eller sämre i svanskotan?
Skulle det göra lite ont, ont eller skitont?
(Det är stor skillnad på de där graderna.)

Gick några steg och...

Tjoho!

Det gjorde bara lite ont.
Så pass lite att jag efter frukosten snörade på mig löparpjuxen och gav mig ut på mina älskade stigar.
Först rask (nåja) gång för att efter några minuter övergå i en sakta jogg.

Som alltid efter ett löpuppehåll längre än två dagar så känner jag mig enormt ringrostig.
Det är som om autopiloten helt har lagt av. Benen går lite hur som helst och jag känner nästan svindel.
Knasigt-I know.

Jag varvade mellan att jogga och gå.
Försiktigt försiktigt.
Det var inte smärtfritt men det gjorde inte "ont-ont".
Och som jag n-j-ö-t.
Solen som värmde, utsikten mot bergen på ena sidan och staden på den andra, känslan av en liten svettdroppe som letade sig fram i pannan, skorna som landade på den mjuka stigen och ljudet av min andhämtning.
Det är lycka för I.Nilsson det! :-)

Stannade efter exakt 30 minuter och hade direkt på ispåsen innan jag tog mig till poolen.

Efteråt var det varken bättre eller sämre vilket jag nog får tolka som ett gott tecken.
Lite slappande i solstolen efteråt kan ju heller aldrig vara fel för en öm svanskota. ;-)


For sen till Dr. Hodge för att få höra den "riktiga" diagnosen. För även om det är bättre så är det svårt att säga hur pass bra det är och om det kommer att bli helt bra inom rimlig tid.
Planen och min önskan är ju att kunna kuta den 8/5...

-Is there any hope for me? frågade jag honom när han undersökte mig.
(Vågade knappt lyssna på svaret men jag var ju så illa tvungen för jag kunde ju inte gärna stoppa fingrana i öronen. ;-))
Svaret kom fort.
-Oh yes, there is plenty of hope for you, svarade han.
Gissa lättnaden jag kände...

Dr. Hodge och hans "magiska" bänk. Gpenom att höja de olika sektionerna på bänken och liksom trycka ner dem med min kropp, samt trycka på olika punkter på kroppen, så kan han justera det som felar. (Gjorde det dig klokare?;-) )
Dr. Hodge och hans "magiska" bänk. Gpenom att höja de olika sektionerna på bänken och liksom trycka ner dem med min kropp, samt trycka på olika punkter på kroppen, så kan han justera det som felar. (Gjorde det dig klokare?;-) )

Kotorna satt fortfarande inte helt bra, och inflammationen i ledbandet är kvar, så ispåsen får fortsätta vara min buddy och det blir ett nytt besök på fredag.
Men nu får jag göra (nästan) "vad jag vill", dvs. allt som inte gör "ont-ont".
Tjoho!
Igen. :-)

Utanför Dr. Hodge´s klinik
Utanför Dr. Hodge´s klinik

Hur firade jag en sån här rolig grej då?
Jo, genom att besöka en av de bästa löparaffärerna här; Albuquerque Running Shop.

Ja, solen ÄR stark! :-O
Ja, solen ÄR stark! :-O

Förra året när jag var här var det fötterna som spökade men när de väl var bättre så sprang jag en hel del med löpargruppen de har vilket förstås var superduperkul!

Nu håller jag tummarna för att det kan bli så i år med. Utan något "ont-ont".
[Comments (12)]
Monday 2010-03-22 05:34
Author: Ingmarie Nilsson
Svansont
I går kväll hade jag så vansinnigt ont i svanskotan, ut i rumpan och ner i benet att jag knappt kunde gå och absolut inte somna.
Till slut stod jag inte ut utan tog en NSAID pilla (Diklofenak) trots att jag inte "borde".

Sömn är dock viktigare, och smärta kan förvisso vara bra eftersom det är ett varningstecken, men när man vet varför det gör ont så ska man inte försöka "vänja" sig vid den för det går inte.
Tvärtom kan det bli värre om man inte bromsar i tid.
Väldigt enkelt förklarat så kan långvarig och/eller svår smärta göra att kroppens smärtsystem förändras.
Det kan uppstå skador i smärtbanorna och i vävnaderna som kan göra att det svårare att bli av med det onda.
Nu menar jag inte att man ska ta en tablett så fort man har ont men har man ont-ont så tror jag faktiskt det är bra att bromsa.

Det var dock egentligen inte riktigt det jag skulle skriva om.;-)

Jag somnade till slut och sov som ett barn.
När jag vaknade i morse vågade jag knappt röra mig för jag var rädd att det onda skulle vara kvar.
Kravlade mig ur sängen och kunde mirakulöst ta mig ta mig till badrummet utan några större problem.
Jag var inte smärtfri men på en smärtskala 1-10 så var det max 4.

Trodde först att pillan kanske fortfarande verkade (jag är lättpåverkad som sjutton) men hela dagen har varit "bra".
Inte så bra att jag har tänkt att jag skulle kunna kuta "på riktigt" (jag provade dock några steg men det kändes inget vidare) men absolut bra.

Mycket märkligt.

Var det för att Daniel skickade cyberplåster till mig?

För att jag har legat och lapat sol i solstolen med ispåsen på rumpan?

Eller är det alla bagels jag tuggat i mig?

I den bästa av världar fortsätter det i denna takten och jag är på stigarna och skuttar fram fortare än min vita springare tar mig till gymet. ;-)
(Och den är snabb!)

Det blev två vattenlöpningspass och ett rejält styrkepass i dag.
Inte lika bra vecka som den förra då det blev 9 timmar riktig löpning plus några timmar i poolen.
Men med tanke på omständigheterna, en hel "vilodag (vet förstås inte om 24 timmars resa kan räknas som "vila" direkt) och jetlag så är över 8 timmar vattenlöpning + några timmar på biken ganska ok.

Nog för att jag gillar poolen men nu räcker det!
Jag vill ju nöta (löpar)skor!
Här;

Känner inte igen den här smärtan och ska jag vara riktigt ärlig är jag orolig för att det är något mer än "bara" ligamentet, de sneda ländkotorna och den sneda svanskotan.

Hoppas Dr. Hodge fortfarande säger att han kan hjälpa mig i morgon...
[Comments (4)]
Sunday 2010-03-21 21:17
Author: Ingmarie Nilsson
Dagens samtalsämne
De amerikanska nyheterna är oftast väldigt fokuserade på vad som sker inom landet och ytterst lite på vad som sker i resten av världen.
Kanske för att USA trots allt är väldigt stort och bara det som sker här räcker mer än väl för en hel tidning eller en hel nyhetssändning.
Det absolut största samtalsämnet på nyheterna och i tidningarna här just nu är röstningen om den nya vårdreformen.

För eller emot.
Jag är, trots alla nyheterna, för dåligt insatt i det hela.
Naturligtvis vill jag att alla ska ha det bättre och att alla ska ha möjlighet till vård, men det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet är inte helt enkelt att förstå.
Ingen är helt utan möjlighet till vård som det är i dag vilket många kanske tror, men systemet är långt ifrån bra.

Dessutom, om jag nu fattat allt rätt, så är det ingen som helt vet vad som står i det där förslaget eller vad det egentligen innebär.
(Kanske ingen som orkar läsa alla de där 1000-tals sidorna??)
En av de största politikerna lär även ha sagt något om att vi måste rösta ja så vi kan se vad hela förslaget innehåller.
Låter väldigt konstigt och skumt.

Det är ganska rejäl smutskastning från båda sidorna och The Tea-party protesterar hej vilt i Washington.
Jag har försökt förstå genom att lyssna på nyheterna samt frågat ganska många här men jag har (hittills) inte fått något vettigt svar.
Hittar inget bra i de svenska medierna heller.
Kanske du vet?
Inte heller verkar folket vara särskilt positiva till reformen om man ser på vad t.ex. Gallup undersökningarna visar.

I dag ska röstningen dock ske men hur det blir vet vi nog först om några år.
Att något måste hända med det befintliga systemet tycker åtminstone jag är en självklarhet men om just denna vårdreformen kommer att göra det eller ej vågar jag inte svara på.

Själv njuter jag av solen och värmen och av att titta på den här roliga, finurliga och vackra vindsnurran. :-)


Visst blir man glad av att titta på den!?
[Comments (4)]
Sunday 2010-03-21 04:55
Author: Ingmarie Nilsson
Vattenmärke
Vad var det jag sa?
Det tog t.o.m mindre än 24 timmar innan det vände.
Snöbilderna var från kl. 8 i morse.
Den här från kl. 17.

Jag syns som en liten prick på stenen. Klicka på bilden om du vill se mer ;-)
Jag syns som en liten prick på stenen. Klicka på bilden om du vill se mer ;-)

Det blev vattenlöpning i poolen i dag.
(Surprise!?)
2½ timme för att vara exakt men där någonstans kände jag att min dagliga dos av klor var mättad. ;-)
Om det är bra eller dåligt att jag sprang så länge låter jag vara osagt, men faktum är att när jag är i vattnet är det den enda gången jag inte känner av ryggen/svanskotan/ligamentet någonting.
Med undantag av när jag ligger ner men det kan jag ju inte göra dagarna i ända för då skulle jag garanterat få ont någon annanstans.
Eller ännu värre, få en blodpropp.
Det kändes hur som helst bra och jag tyckte inte ens att det var tråkigt!

Nu i kväll har jag gjort diverse stretch- yoga- och styrkeövning efter Pats rekommendationer för att inte helt stelna till av allt isandet. ;-)
Men jag har inte korsat benen. ;-)

Om det är bättre?
Jag vet inte riktigt.
Ont har jag men nu är åtminstone benet "med" mig och jag kan lite mer normalt.
Och det är ju inte måndag ännu...;-)

Men tillbaks till poolen.
En av anledningarna till att det blev så pass länge som det blev var att jag under en stund fick sällskap vars början är en ganska kul story.

Förra året när jag var här blev jag bekant med en gentleman som heter Michael.
Vi träffades i spinningsalen och eftersom "alla pratar med alla" där, och eftersom vi ofta hamnade på cyklarna bredvid varandra, så blev det en hel del sagt.
Vi träffades även i poolen då han simmade en hel del och vad jag gör vet du ju. ;-)
Michael blev lite nyfiken på vad jag höll på med och rätt som det var hade han köpt ett eget bälte och började knata runt i bassängen han med.
jag trodde förstås det var övergående men han gör det fortfarande!
Två gånger i veckan.
You inspired me and I really like it, berättade han.
Visst är det häftigt!
Jag har satt vattenlöpningsmärken i Albuquerque. ;-)

Det ska tilläggas att Michael inte direkt är någon dussinvara.
Han är 70++ år och i nästa vecka åker han till North Carolina för att segla en månad.

Så där vill jag med kunna göra när jag är 70++.
[Comments (11)]
Saturday 2010-03-20 16:28
Author: Ingmarie Nilsson
Det svänger och det svänger SNABBT
Albuquerque ligger in the desert vilket betyder att dagarna är varma, nätterna svala och t.o.m riktigt kalla ibland.
Dessutom kan vädret skifta fortare än kvickt.

Shorts och t-shirt ena dagen, vinterjacka och långbrallor andra dagen.
Så här ser det ut just nu hos mig.
Inga snödrivor direkt men ändock...
Inga snödrivor direkt men ändock...



En del av huset jag bor i med Sandia Mountain bakom
En del av huset jag bor i med Sandia Mountain bakom

Vill man ha in tidningen får man minsann gå ut och hämta den. ;-)
Vill man ha in tidningen får man minsann gå ut och hämta den. ;-)

Ingen risk att man blir uttråkad ialla fall. ;-)
(Inte för att det skulle hända även om det var stekande sol varje dag.)
I dag är nog en av årets ytters dagar då det faktiskt är riktigt bra att vara "alternativare" för det är rejält halt ute.
Men jag vet att inom ett dygn är det strålande sol och klarblå himmel igen.
[Comments (4)]
Saturday 2010-03-20 01:00
Author: Ingmarie Nilsson
Mirakel(?)mannen
Morgonens spinningpass var verkligen superbra, men efteråt var jag inte så kaxig. Hela benet var pinnstelt när jag for till "min" mirakel-kiropraktor och kinesiolog Dr Hodge.


Och han gjorde mig inte besviken denna gången heller.
Precis som jag själv misstänkt så var det inte bara ligamenet som spökade utan det var även hela svanskotan och de nedersta ländkotorna som satt helt snett.
Med hjälp av sin väldigt speciella bänk (även den ska jag fota) så fixade han till mig och gav mig stränga förmaningar.

Ingen spinning*.
Ingen löpning.
Variera ställning så ofta som möjligt.
Inte korsa benen.
Försiktig vattenlöpning.
"Cryotherapy" vilket betyder att det ömmande stället ska kylas ner i max 20 min. varje timme för att minska inflammationen som blivit i ledbandet.
Ingen mer NSAID utan låta kroppen sköta jobbet med hjälp av kylan och gurkmeja som stoppar inflammationer.

Detta gäller till återbesöket på måndag då jag (förstås) hoppas allt är bra igen. :-)

Min nya buddie
Min nya buddie

Orsaken är helt klart att jag kutat på isigt underlag och en sån här typ av skada sker på ett ögonblick och inget man kan "förutse".
Även om det är extremt retsamt och framförallt trist så är det åtminstone inte helt orsakat av min egen dumhet.
Jag borde förstås inte ha kutat på isigt underlag men vad gör man när det såg ut som det gjorde och man vill springa?

Dr Hodge var i alla fall helt säker på att det skulle bli bra.
Faktum är att han lovade att det skulle bli det och då vet jag att det blir så. :-)

Och om jag nu ändå skulle bli "skadad" så är Albuquerque definitivt ett av de bästa ställena att vara på.:-)
[Comments (5)]
Saturday 2010-03-20 00:54
Author: Ingmarie Nilsson
Pedaltramp
Det är så himla käckt och bra här för jag somnar sent och vaknar tidigt.;-)
Sover som ett barn och har så mycket energi att det nästan börjar bli jobbigt.

Kl. 09 satt jag på spinningcykeln för jag tyckte det kändes så pass bra i ryggen. Det gjorde heller inte ont när jag trampade och svettades de där 70 minuterna.

Spinning-passen på S&W är till stor del samma som på de flesta gymen hemma men det är några saker som är lite annorlunda.

Några exempel;

Cyklarna är skitbra.
Kadens, tid, puls, sträcka och kaloriförbrukning syns på en liten display vid styret.Pulsband finns alltid att låna.
Sånt gillar jag!

Passen är bra fördelade med uppvärmning och nedvarvning, precis som de flesta hemma, och beroende på vad det är för "tema" på passet så blir själva innehållet förstås därefter. I dag var det fokus på kadens vilket är superkul! Vad jag vet finns inget liknande hemma. (?)

Instruktörerna är för det mesta bra, men om jag ska jämföra med hemma så är de här mer "energiska" och liksom "roliga".
Det är fart och fläkt från början till slut.
De pratar, skojar, tjoar och kan namnet på nästan varje deltagare.
Visst finns denna underbara sort även hemma! Sats ledare är till 99% alltid bra.
Världens bästa Camilla och Super-Glenn är två exempel.
Skillnaden är med att här är musiken inte riktigt lika mycket i fokus utan det är själva "temat". Instruktören pratar mycket om varför man ska göra si och så, vad man ska tänka på, teknik och andra tips.
Kanonbra!

SalenS%W Del Norte är en av de tjusigaste jag varit i. Hela den ena långsidan, och den är l-å-n-g, är en målning av cyklister som kommer farande.
(Om jag får möjlighet ska jag smyg-fota den så du med får se.)

Över lag så känns passen ofta väldigt "vänliga". Folk hejar på varandra och det tjattras järnet ända fram tills passet börjar för att börja om så fort det är slut.
Och naturligtvis får man lov att sitta både före och efter passet och trampa.
Inga tramsiga F&S regler här inte. ;-)
(Förlåt alla F&S fans men jag tycker det är en urlöjlig regel att man måste stanna för att stretcha och relaxa. Stretcha kan jag göra själv sen och relaxa...? Hur lätt är det när man är dyblöt och bland hårda cyklar?)

Slet som en galning och ibland "fuskade" jag genom att inte trampa på så tung växel och sakta som läraren sa.
Mest för att jag vet att jag blir just tung i benen av det och tanken är ju att jag snart ska kuta igen.
(Å andra sidan tycker jag det är mycket jobbigare att cykla med hög kadens så egentligen kanske jag inte kan kalla det fusk...?)

Att det hela sker på hög höjd (Albuquerque ligger på ca. 1600-1800 m.ö.h) gör ju inte det hela direkt lättare.
Men säkert extremt mycket effektivare. :-)
[Comments]
Friday 2010-03-19 05:18
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
År 1994 släpades 36 021 felparkerade bilar bort i New York och på en vanlig fotbollsplan får det plats 51 000 människor. Om de står tätt.

[Comments (6)]
Friday 2010-03-19 05:15
Author: Ingmarie Nilsson
Flying high
Jag skojade verkligen inte när jag skrev att det skulle bli en flygtur i privatplan till Sedona i Arizona.
Det var inte ens något jag tjatade mig till (något jag kan vara ganska bra på annars) utan som jag blev erbjuden i nästan samma stund som jag satte foten i Porter-huset.

Och även om jag visste det skulle bli tufft, jetlaggad som jag är, och även om jag visste det skulle bli en dag utan någon vettig träning (bara ett kort vattenlöpningspass långt före soluppgången) så tvekade jag inte en sekund.
Hur ofta får man liksom ett sånt erbjudande?

Förra året åkte jag med Pat (dvs. Mr. Porter) till Telluride så jag var inte helt novis.
Pat är en extremt duktig och tålmodig pilot och instruktör så till slut klarade jag av att svara på alla hans frågor om hur man ser höjd, fart, frekvenser, bränsle, distans, tid och färdriktning.
:-)
Och ja, jag har "kört" själv med flera gånger, och ja det är skitsvårt, och nej jag ska inte försöka mig på ett eget flygcertifikat.
Är nöjd med att sitta bredvid. :-)

Pats plan är en Beechcraft Turbo Bonanza V35 1979 med plats för fyra personer.



Vi kunde nog inte ha valt en bättre dag för himlen var klarblå, solen sken och vinden var svag.
Åtminstone på på morgonen men p.g.a det varma vädret (här hoppar jag över beskrivningen om hur det gör att molnen kommer och vinden ökar på, för jag skulle bara trassla in mig i något som jag aldrig skulle ta mig ur) så var det rejält "bumpy" på sina ställen på hemvägen.

Take off
Take off
From the inside :-)
From the inside :-)
På väg
På väg

De magiska röda bergen i Sedona
De magiska röda bergen i Sedona

Väl framme, det tog ca 1½ timme till skillnad mot bil som lätt tar en hel dag, blev det brunch på innestället Coffe Pot.

Helt ok men inget "måste" att besöka om du frågar mig. Deras specialitet är omelett, vilket jag i normala fall inte äter eftersom jag inte äter ägg, men vid vissa tillfällen får man vara så okrånglig som möjligt...

Rostad bagel är aldrig fel
Rostad bagel är aldrig fel

Den egentliga anledningen till att vi åkte dit var för att Pat ville se på some art.
Både han och hans fru Trish (som just nu är i Colorado Springs med kidsen) är otroligt konstintresserade och har en gigantisk samling i sitt lika gigantiska hus.

Med konst menar jag inte bara tavlor och målningar utan det handlar även om statyer, stenformationer, kristaller, mineraler och saker jag inte ens visste fanns och än mindre kan uttala namnen på.



Även om jag är långt ifrån konstintresserad så var det både roligt och intressant!
I vissa av affärerna var jag nästan rädd för att andas för hade jag rivit ner något hade det kunnat bli otroligt dyrt...

Förra gången jag var här med min älskling så kollade vi lite med betoning på lite.
Vad vi istället gjorde kan du bl.a. läsa här och här.

Det har som du förstår varit en helt fantastiskt rolig och spännande dag på alla sätt och vis.
Tror jag har lärt mig mer om flygning och konst under dessa timmar än under hela mitt sammanlagda liv.

Den har varit varm med.
Jeans i 20-25 graders värme är inte något jag rekommenderar.

När vi närmade oss Albuquerque igen så kände jag ändå att det var skönt att vara hemma igen.

Sandia Mountain och Albuquerque
Sandia Mountain och Albuquerque

Någon mer träning pallade jag inte med trots att jag hade tänkt det, men dagen hade helt enkelt varit för "lång".
Vi flög i väg vid kl 08, och då hade jag redan varit uppe i ett antal timmar, och kom hem strax efter kl. 19.
Ingen kan säga att jag inte har tagit det lugnt med träningen i alla fall.
Och visst är det bättre i ryggen/benet.
I morgon ska jag dessutom på behandling hos Dr. Hodge.
Magi-kiropraktorn som hjälpt mig mer än en gång innan.

Med tanke på hur lugnt jag tagit det de sista dagarna borde jag ha hur mycket spring i benen som helst.
Framförallt har jag ett sug och en längtan som nästan gör ont.
Nog är det ett bra tecken?
[Comments (10)]
Thursday 2010-03-18 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Man kan ju ha det bra mycket sämre (trots att alla delar inte är på topp)
Kroppen tyckte jag skulle gå upp kl. 04 i morse, eller om det kanske var huvudet, men jag låg kvar för vad skulle jag upp och göra?
Kolsvart ute och inte ens gymet var öppet. ;-)
Somnade förstås om lagom tills klockan ringde...

Det lilla skitligamentet i ryggen bråkar fortfarande.
(Förlåt mig ligamentet, du är väldigt viktig för min balans har jag förstått, men just nu när du plågar mig med smärta gillar jag dig inte.)
Det gör absolut mindre ont och det "bra" med det hela är att jag inte ens behöver fundera på om jag ska springa eller ej för det skulle inte funka om jag så fick obegränsat betalt.
Det säger väl förresten en hel del om hur ont det trots allt gör eftersom jag i vanliga fall gladeligen kan betala för att få kuta...

Jag må ha löpförbud men tack och lov inte träningsförbud.
Tvärtom så sa läkaren att vattenlöpning var bra att göra!
(Nästan så jag ville pussa honom för visst är det snudd på helt ofattbart att en läkare säger så?)
Så det blev poolen på "mitt" favvo-super gym Sports&Wellness Del Norte.
Och fastän jag var "tvungen" att vara inne när solen sken från den klarblå himlen, fåglarna sjöng, vinden ljummen som en varm sommardag i Sverige och hela kroppen fullkomligt skrek (och skriker fortfarande) efter att få springa på stigarna vid berget så njöt jag.
Av att inte känna smärta, av att få träffa flera av mina vänner, av att få ta del av S&W lyx och av att ha fått chansen att få komma hit ännu en gång.


Dessutom gör jag det gratis för när jag var här förra året och kom tvåa på ett lopp så vann jag en månads fri träning på S&W gym.
Hur bra som helst! :-)

Skrynklig som ett russin åkte jag med min vita springare till Whole Foods Market där jag käkade lunch och bunkrade upp med alla möjliga goda vego-grejer.

Den vita springaren utanför en av mina favvo-shops
Den vita springaren utanför en av mina favvo-shops

Än en gång undrar jag när Whole Foods kommer till Sverige. (?)
Enda felet är väl att det är kusligt enkelt att göra av med pengar där.;-)

Det har varit en helt underbart vacker dag med strålande sol, klarblå himmel, kvittrande fåglar och ljumna vindar.
Ungefär som en fantastiskt fin svensk sommardag.
Och det käns att det var på tok för mycket med tights och jacka men jag ville prova några av de fina kläderna från Röhnisch så det var bara att stå ut.
Stackars mig...;-)

En pytteliten del av huset jag bor i med mitt älskade Sandia Mountain i bakgunden
En pytteliten del av huset jag bor i med mitt älskade Sandia Mountain i bakgunden

I morgon vankas en tur till Sedona i Arizona.
Med privatplan.
(Nej jag skojar inte!)
Tror nog jag kan härda ut fastän planet är litet och att klockan kommer att ringa snortidigt. ;-)
[Comments (12)]
Thursday 2010-03-18 03:03
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är aldrig för sent att få minnen för livet
/ Bo Säfström

[Comments (2)]
Wednesday 2010-03-17 17:37
Author: Ingmarie Nilsson
Framme!
Att sitta i luften i över 13 timmar plus en himla massa väntande och traskande i långa flygplatskorridorer är inte det bästa för någon kropp och verkligen inte för en med ett litet skitligament i svanskotan som bråkar.

Men jag överlevde och nu är jag här!

Säkerhetssystemet för att överhuvudtaget komma in i USA har alltid varit extremt, och värre blev det ju efter 11/9.
Efter den förra "flygattacken" i januari är det om möjligt ännu värre.

Hur någon kunde ta sig igenom hela systemet med något slags vapen eller annat förstörande innan är mig en gåta, och nu...
Det borde verkligen vara helt omöjligt!
Allt man har med sig och på sig synas inte bara en och två gånger utan fem och sex gånger och samma frågor besvaras om och om igen.

Why are you here?
Where are you going?
How long are you staying?
Bla bla bla.

Men vad vet jag....
Är dåligt insatt i den branschen så det finns säkert knep där med.
Som i det mesta.

Jag kom i alla fall in i landet, kom så småningom till rätt destination liksom min väska gjorde, hämtade min hyrbil (tror banne mig att det är samma som förra gången) och hittade direkt till Porter-huset.
Alltså till dem jag bor hos. :-)

Verkar kanske inte så märkvärdigt men trots att jag varit här så många gånger så är det inte helt lätt att hitta rätt väg i en miljonstad med ständiga vägbyggen, i mörkret, efter en nästan 24 timmar lång resa och med halvgalna körande amerikaner som zick zackar förbi.
(Blinkers, ligga i höger körfält om man kör saktare och annat vanligt hyfs finns liksom inte.)

Flera gånger under min resa så funderade jag på om jag gjort "rätt".
Skulle jag stannat hemma och kurerat mig?
Kommer skadan att bli sämre av resan?
Kommer jag att längta hem?
Är det här en helt onödig resa och tänk om det bara blir skit!
Jag tvivlade helt enkelt vilket nog aldrig hänt förr när jag åkt hit.
Någon slags osäkerhet hade planterat sig i min kropp och tankar som vem tror jag att jag är som bara kan åka i väg så där for genom skallen.

Men nu vet jag att det var rätt.
Tror jag... ;-)
Det känns i alla fall helt rätt.
Även om jag saknar mina älsklingar där hemma så det värker i magen så är Albuquerque platsen där mitt hjärta hör hemma.

Jag hoppas jag kan förmedla en liten del av denna känslan till dig under dessa veckor som jag är här.
För du hänger väl med?
[Comments (12)]
Tuesday 2010-03-16 09:35
Author: Ingmarie Nilsson
Det blev inte någon...
...inställd resa för nu är jag på väg! :-)

Det blev taxi hela vägen till Arlanda för det var enda sättet att klara av det, men nu är jag här och har passerat varenda säkerhetskontroll.


Och det är inte värre i benet. :-)

See you!
[Comments (14)]
Monday 2010-03-15 19:23
Author: Ingmarie Nilsson
Förbenade blajmåndag
Att livet kan vända otroligt fort det vet jag redan.
Ett ord, en olycka, ett möte, eller ett dödsfall och plötsligt är ingenting sig likt längre.
På en millisekund kan allt det som varit vara borta eller något nytt komma till.
På gott och på ont.

Just nu, i mitt liv, på ont.
Både bokstavligt och bildligt talat.

I dag som skulle ha blivit en sån rolig dag med löpträning, jobb med kunder, vattenlöpning och massage blev inte alls som jag tänkt mig.
Det blev mest bara skit.

Men jag tar det från början.
Och det blir långt så sluta här och hoppa till slutet om du inte vill ha "mellanlagret". ;-)

Den senaste tiden har jag i princip inte haft ont någonstans.
Lite småstel och stram här och där men det är mer sånt som tillhör löparens vardag.

I går var det ljuvligt och jag hade inga som helst känningar av någonting någonstans.
Inte mer än på e.m. när jag suttit stilla och jobbat vid datorn en stund.
Tyckte det gjorde lite ont runt svanskotan men det har det gjort typ 25 000 gånger innan och lite stretch brukar hjälpa. (Vilket jag förstås gjorde)

Började dagen som jag tänkt mig med en kort löptur och det kändes fortfarande lite stel men inget oroväckande.
Galet halt nästan överallt och det var mer tur än skicklighet att jag inte trillade.
Men något blev värre på slutet av turen.
(Tack och lov får jag väl lov att säga för jag hade varken tid eller lust att stanna där ute på isgatorna och försöka hem.)
Så fort jag kom innanför dörren så ville mitt högerben inte mer.
Det bara vek sig.
Kunde inte lokalisera smärtan mer än till ett litet, litet område runt själva svanskotan.
Ingen strålning nedåt.
Inget ont i benet.
Men , det funkade nästan inte.
(Hur jag kunnat kuta minuten innan undrar jag fortfarande!)

På något vis kom jag i duschen, ut, kläder på, frukost och ner till gatan igen för att ta mig till jobbet.
Där tog det tvärstopp.
Tanken på att gå den där dryga km. till tunnelbanan bara fanns inte.
Tårarna började komma både av smärta och frustration för jag behövde verkligen ta mig till jobbet och det är ju i morgon jag ska åka!

Fick ut cykeln så jag kunde delvis rulla fram på den och delvis luta mig som avlastning.
Mötte upp "min" massör Ida som fick nyckeln till jobbet så hon kunde ta hand om sina kunder och ringde till mina kollegor som turligt nog kunde rycka in för mig medan jag for till Cityakuten på Hötorget.
För jag förstod ju att något var galet!

Fanns ingen ortoped förrän senare på e.m.
Krånglade mig gråtande till jobbet där snälla, söta Ida tog hand om mig och hittade en massa ömma knutor.
Men benet ville fortfarande inte.
Som en kniv skar det in i svanskotan och all kraft i benet var totalt borta.

Mina tankar på vad det kunde vara var förstås en fraktur eller ett sjuhelsikes diskbråck men som supernaprapaten PA sa; Nu ska du inte tro det värsta.

Mina snälla kollegor Karin och Thomas kunde tack och lov ta hand om kunderna (TACK än en gång!) och jag tog mig så småningom tillbaks till Cityakuten.
T.o.m rullator-ägarna var snabbare och jag åkte i varje rulltrappa och hiss jag kunde hitta.
Då har jag ont!
S-k-i-t-o-n-t!

Ytterligare lite vänta innan jag fick träffa Dr. vadhannuhette.
Han var hur som helst trevlig och efter lite tryckande och dragande var diagnosen klar.
Och nej det var inte det värsta.

Ett sträckt litet (skit)ligament.

Gör extremt ont men är helt "ofarligt".
Avlastning, aniti-inflammatoriska och smärtstillande tabletter så är det tydligen borta på en vecka.
Orsak; Utan tvekan is-halkan.
De små, små vridningarna som blir på hal is har helt enkelt gjort att ledbandet vid svanskotan blivit sträckt och överansträngt.
Och det sker fort!
Om inte på en millisekund så näst intill.

Tabletterna skulle så gott som hjälpa direkt så flygresan skulle inte vara några problem.

Låter ju fantastiskt bra men jag väntar fortfarande på att det onda ska släppa...
Som det är nu finns det inte en chans i världen att jag kan ta mig till Arlanda med packning och allt.

Och jag som dessutom fått ett så underbart fint litet resekit av snälla Caroline och tack vare Milla även ett par urtjusiga kompressionsstrumpor från Go Co Co.


Snart måste jag bestämma mig.
Åka eller inte åka. Det är frågan...
[Comments (16)]
Sunday 2010-03-14 19:16
Author: Ingmarie Nilsson
Den där reklamen
Anneli skrev om den missriktade reklamen för ett tag men något riktigt svar på varför man får den blev det aldrig.

Men nu vet jag varför jag fortfarande får den där tramsiga Postkodlotteriet-reklamen, erbjudande om hantverkshjälp, bilbärgningshjälp, städhjälp och prenumeration på både Sköna hem och Vi föräldrar trots att jag varken vill ha eller behöver något av det.

Jag har lurat dem! ;-)

[Comments (5)]
Sunday 2010-03-14 18:19
Author: Ingmarie Nilsson
Ändrad plan som blev en bra plan
Jag trodde benen skulle vara mycket värre i dag.
Långpasset i sig är väl ingen fara men med tanke på att det var så pass mycket asfalt som det var i går så visste jag ju inte riktigt hur det skulle kännas.

Att sitta ihopklämd i en biostol (Saga, Kungsgatan, salong 4 rekommenderas inte för trötta löparben) gjorde ju inte stelheten direkt mindre.
Men både ben och fötter bar mig snällt upp ur sängen när det var dax att kliva upp.

Daniel befann sig i stan och både jag och Anneli ville verkligen träffa honom och hade därför tänkt haka på hans söndagstur över bl.a den beryktade Västerbron.
(Som i verkligheten inte är så märkvärdig mer än om man sprungit backen upp till den för andra gången efter ett antal mil.)

Efter en del funderande och velande så insåg jag till slut att det skulle bli allt för tufft för mig, för det skulle innebära ännu en snortidig morgon och jag bara pallade inte.
Klent-I know...
Men så där är det.
Allt för ofta måste man välja och ibland måste man välja bort även roliga saker...

I stället kom Anneli till mig så vi skulle få en sista gemensam tur.
Fyra veckor är extremt lång tid när det gäller att inte få träffas, men det är förstås även oerhört kort när det handlar om att få vara i paradiset.

Underlaget var långt ifrån perfekt och vinden var isande kall när den kom emot oss.
Men det var bara små stunder och helt betydelselöst för mestadels var det sol, medvind och barmark.
Tror jag...
För även om det inte var så, om det verkligen var skridskobana, motvind och skugga hela rundan, så märkte jag det inte.
Hade inte ens brytt mig.
Med Anneli kan man bara må bra och bli glad.
Där finns liksom inga andra alternativ. :-)


Hon for hem för att packa väskan och dra till Indien.
Jag for till badet för att trava lite i poolen.
Min väska ska med packas klart.

Nedräkningen har börjat! :-)
[Comments (5)]
Saturday 2010-03-13 21:42
Author: Ingmarie Nilsson
Det tvetydiga långpasset
Jag ska erkänna en sak.
Kanske inget ovanligt men kan nog tyckas lite "konstig" när det gäller mig...

Inför varje långpass (för mig är det just nu de som är över 2 timmar) så tänker jag; Hur i all sin dar ska det gå idag? Kommer jag att orka?
Som en liten "reträtt-väg" tänker jag med; Blir det för jobbigt så får jag gå.
Eller springa kortare.

Samtidigt vill jag springa.
En slags konstig hatkärlek för jag vill absolut inte vara utan dem.
Långpassen.

Hittills har det faktiskt aldrig hänt att jag har varken gått eller kortat ner passet.
Däremot kan förstås farten minska, så ibland skulle man kanske snarare kalla det hela för snabb gång...;-)

Så det var samma tankar och känsla jag hade i dag när det var dax igen.
Skulle jag orka?

För att få lite ny miljö att kolla på så for jag från


till


med hjälp av tunnelbana och bilskjuts av snälla Karin.

Att springa rakt hem skulle inte bli tillräckligt så när jag kommit över Lidingöbron gjorde jag en loop runt Kaknästornet och Gärdet och runt Rosendals trädgårdDjurgården.
Där gick det verkligen snigellångsamt mellan varven för det var extremt dåligt sandat.
Rena isgatan och det är ju ett av Stockholms mest poppis promenadställe.
Hur tänker Stockholm stad där?
Eller är sanden slut?

Kutade sen vidare mot Slussen, Danviksklippan, Sickla och Nackareservatet.
Fortfarande för "lite" tid så det blev några extravarv på cykelbanorna innan klockan visade tre timmar.
(Sträckan har jag ingen susning om. hade jag tagit snabbaste bilvägen hem hade det varit 27,7 km enl. hitta.se så det borde vara mer med tanke på mina kringelikrokar.)


Visst var jag lite trött, och visst var benen lite möra, men än en gång undrade jag varför i all sin dar jag varit så "orolig" innan.

Det riktigt bra var att trots att säkert 80% sprungits på asfalt så var fötterna inte ömmare än vanligt! :-)
Men det var onekligen skönt att ligga med dem i högläge ett tag.


Mina ynka tre timmar är ändå ingenting mot vad Mia presterat i dag då hon sprang 6 timmars och kom trea efter att ha kutat 62 595 meter.
Galet bra!

Har förresten kollat på bio med i dag.
Up in the air med bl.a den inte helt okände George Clooney.
Rekommenderas!
[Comments (16)]
Friday 2010-03-12 18:46
Author: Ingmarie Nilsson
Sista snö(slir)backpasset
Åtminstone hoppas jag verkligen att det är snöfritt när jag kommer tillbaks från mitt paradis i mitten av april.

Det blev snudd på exakt samma backpass som förra veckan med skillnaden att den långa backen blev fem i stället för fyra. :-)

Men det var från början inte ett "självklart" pass även om det blev som jag planerat.
Lite småseg gav jag mig ut och de första 10-20 stegen var banne mig ingen lek.
Träningsvärken från de två på raken tuffa Powerplate passen sitter nämligen fortfarande i benen.
Och jag som trodde jag var bra tränad...

Men det räckte med de där få stegen.
Sen bara vände det!
For fram som ett jehu backe upp och backe ner.
Okej för att farten inte är så mycket att hurra för men så länge jag känner mig stark, inte har ont och orken finns, ja då är jag både glad och nöjd.

Var t.o.m så pigg att jag sprang en extra krok på slutet så det hela landade på totalt 110 minuter.

Att solen både sken och värmde gjorde då inte mig ett dugg!

Ser du svetten i pannan? Det är ett STORT vårtecken när den syns och inte fryser till is direkt. :-)
Ser du svetten i pannan? Det är ett STORT vårtecken när den syns och inte fryser till is direkt. :-)

Jag kan verkligen inte säga att jag är bra på backar (jo, nedför) men jag gillar det och jag tror det är grymt effektivt.
Det ger styrka, uthållighet, pannben och det faktum att benen får träna på att kuta upp och ner om och om igen tror jag ger en slags "omställningstålighet".
För det är tufft att från att ha sprungit nedför, eller på platten, plötsligt få segebackar uppför att tampas med.
(Eller det kanske bara är jag som tycker det?)

Inte från idag men väl en backe
Inte från idag men väl en backe

Bilden är förresten en liten "hint" om vad mötet i tisdags handlade om. :-)

Avrundade dagen med ett vattenlöpningspass.
Inomhus alltså.
I poolen.
Perfekt för (trötta) backben.
[Comments (8)]
Friday 2010-03-12 09:54
Author: Ingmarie Nilsson
Test av linne och tights
I min rosa bag som jag tack vare Milla fick från Röhnisch fanns som du vet bl.a. de helt underbara trosorna.
De har utan tvekan fått betyget 5 av 5 möjliga av mig.

Men där var mer som den uppmärksamma nog har läst.

Som jag lovat så skulle jag berätta om resten av innehållet och nu har turen kommit till Kajsa Coloured racerback och
Kajsa Zip Tights.

Linnet testade jag först.
Satt perfekt när jag körde på löpbandet (lite för kallt att ha ute ännu så länge...) liksom på både yoga och styrketräningspass.
Inget skav, inget "fladder" och supersnyggt!
Jag valde dessutom rosa för att riktigt piffa till det hela. ;-)


Ingmaries betyg;
5 av 5 möjliga.

Eftersom mina vader är ganska "kralliga" så satt tightsen först inte alls bra.
Spände och stramade och det blev som om de "drogs" nedåt.
Den lilla dragkedjan löste dock det hela och plötsligt kändes de riktigt sköna!
Har provat dem på både yogan och på styrketräningen, där är de perfekta att ha, men som löpartights är de sämre.
Snygga är de förstås men jag tycker fortfarande de "stramar och tyvärr känns kanterna av dragkedjan lite för mycket.

Rosa detaljer för att matcha linnet. :-)
Rosa detaljer för att matcha linnet. :-)

Dragkedjan uppdragen så att även mina vader fick plats.
Dragkedjan uppdragen så att även mina vader fick plats.

Ingmaries betyg;
3 av 5 möjliga.

Alla plaggen verkar vara av mycket bra kvalité. Med tanke på hur skönt särskilt linnet och trosorna är så är det ett stort plus för det kommer garanterat att bli många vändor i tvättmaskinen för dem.
[Comments (2)]
Thursday 2010-03-11 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
My day...
...so far.

Upp ur sängen.
Minifrukost
På med löparkläderna och ut
Kuta, kuta, kuta
Hem-dusch-kläder på
Storfrukost
Administrativt vid datorn i blixtfart
Till tunnelbanan som tog mig till jobbet
Jobb, jobb, jobb med lunch inklämt någonstans i mitten
Powerplate träning
Massage av "min" underbara Ida
Några (korta) telefonsamtal
Handla på vägen hem med tunnelbanan
Kela och busa med Elvira the cat
Några toabesök har jag nog med gjort
Kolla posten
Städa
Äta
Sylta, safta, baka

Okej den sista raden var väl lite lögn. ;-)
Men resten är sant och nu ligger jag här.


Tror inte jag hinner med så mycket mer i dag. ;-)

Hur har din dag varit?
[Comments (8)]
Thursday 2010-03-11 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
Ser och syns du?
Även om vi går mot ljusare tider så är det fortfarande mörkt på kvällarna.
Har du inte gatlampor som hjälper dig att se var du sätter fötterna kan det bli knepigt om du inte har lyckan att kunna springa på dagtid.

Men det finns som tur var bra pannlampor.

LED lenserpannlampa är ett exempel.
Den lyser upp till 160 meter alt. mycket brett beoende på hur man ställer in den. Lampan har dimmer, ställbart ljushus (85 grader) och batteriet sitter på bakhuvudet för bästa viktfördelning.
Brinntid per laddning är ca. två timmar i ett sträck. Drivs med 3 laddningsbara AAA batterier.


En pannlampa gör inte bara att du ser bättre.
Du syns bättre med.
Tro det eller ej men det har faktiskt hänt mer än en gång att två löpare har sprungit på varandra i mörkret...

Den som inte ser min älskling måste vara blind! Inte nog med att han har pannlampa och reflexväst, han är även rejält många centimeter över havet. ;-)
Den som inte ser min älskling måste vara blind! Inte nog med att han har pannlampa och reflexväst, han är även rejält många centimeter över havet. ;-)

Hur gör du när det är mörkt och du ska ut och kuta?
[Comments (8)]
Wednesday 2010-03-10 22:19
Author: Ingmarie Nilsson
Tuff igen ;-)
Egentligen hade jag tänkt parkera benen på löpbandet men när jag såg det helt fantastiskt fina vädret så bara totalvägrade jag.
Vem vill vara inne när solen strålar, himlen är klarblå, smältvattnet porlar och fåglarna sjunger?
Inte jag!

Hade inte riktigt bestämt mig för vad det skulle bli ens när jag stack ut.
Tänkte på det Jumper skrev i sitt inlägg "Den ofrivillige löparen".
Om att han inte vill ha förutbestämda träningspass för då skulle de allt som oftast bli inställda för att så småningom upphöra helt

Lite så där är jag med nu för tiden.
Vill inte helt spika mina pass och köra dem slaviskt oavsett vad.
Jag har liksom gjort det där.
I flera år dessutom.
Inget kunde rucka på programmet.
Det skulle följas.
Punkt.
Och just då var det helt ok!
Jag ville ha det så och med facit i hand så blev det ju ganska bra. :-)

Men just nu vill jag ha mer flexibilitet.
Visst följer jag en plan men ganska ofta känner jag efter vad kroppen känner för just den dagen.
Det lite roliga är att det blir alltid minst så mycket/så jobbigt som jag hade funderat på innan passet, men när jag släpper (mina egna) krav så kommer också den sanna lusten och energin!

Som i dag.

Travade iväg och redan efter ett par minuter visste jag vad det skulle bli.
"Min" fantastiskt roliga (och tuffa) fartlek.
Visst var det rejält slirigt emellanåt och när isfläckarna kom så var det bara att sakta farten, ibland t.o.m stanna, men det var på max två ställen.
Fick t.o.m känna grus under skorna och för några ynka sekunder flög jag.

Det var som om energin från jorden sköts rakt in i mina ben!
Magic!

Mitt största problem i dag var nog egentligen inte det luriga underlaget utan den sjukt onda träningsvärken jag hade i benen!
Något jag kan "tacka" PowerPlate för. ;-)

Ser du träningsvärken? ;-)
Ser du träningsvärken? ;-)

I stället för tänka tre omgångar à 10 minuter så blev det fyra gånger.
Totalt 90 härliga minuter.

Och energin har suttit kvar hela dagen.

Efter ett superspännande möte som jag hoppas jag snart, snart kan dela med mig av, så blev det ett löppass i poolen med.
Hade det inte varit för att de av någon anledning stänger på kvällen så hade jag nog kutat runt där fortfarande.
Skrynkligare än ett russin.

Så där kan det bli när lusten får styra. :-)
[Comments (13)]
Wednesday 2010-03-10 21:40
Author: Ingmarie Nilsson
Jag är superstolt!
Fick en fråga av Beavertrack för ett tag sen om jag ville gästblogga hos honom.

Vilken ära!
Så klart att jag ville!
(Dessutom är bloggen vansinnigt både rolig och klurig! )

Temat skulle handla om vego-livet och den skulle vara provocerande.

En del av er kommer att känna igen den men här ser du resultatet. :-)
[Comments]
Wednesday 2010-03-10 09:54
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Antalet sätt på vilket man kan fylla i en tipskupong UTAN att få ett enda rätt är 8192 stycken och en krokodil kan inte räcka ut tungan.

[Comments (3)]
Tuesday 2010-03-09 20:58
Author: Ingmarie Nilsson
Bangade...
Hade tänkt köra något litet mer träningspass efter jobbet men när det väl var dax att gå hem så orkade jag bara inte.

Det var inte den här vanliga tröttheten som man kan få på slutet av dagen.
Jag hade helt enkelt ingen lust att träna och för mig är det ett "tecken".
Ett tecken på att "något" inte är helt rätt och träning ska inte genomföras till varje pris om du frågar mig.

Så jag bangade!
Åkte hem och handlade mat i stället.

Vet inte riktigt varför.
Kanske sovit för lite?
Två dagar med tuffa PowerPlate träningar som satt sig i kroppen? (Det nämligen inte bara ser jobbigt ut. Det är!)
Eller är det en släng av vårtrötthet som Ann-Charlotte skrev i en kommentar
Är det kanske p.g.a att älsklingen är sjuk-sjuk och jag inbillar mig att jag med håller på att bli sjuk? (Men eftersom jag har stängt av min "bli-sjuk-frekvens" så kommer det inte att ske.)

Nåja.

Nu har jag bestämt att det bara var bra att jag bangade och åkte hem för på väg till tunnelbanan träffade jag ingen mindre än Nix!
En av mina absoluta favvo-bloggare! :-)
Det roliga är att vi aldrig setts IRL, inte ens pratat med varandra, ändå visste vi direkt vem den andra var och som om vi "kände" varandra.
Riktigt coolt, eller hur?

Stackarn fick sin löptur försenad bara för att jag babblade på (som vanligt) men jag var glad och nu ska jag ge både honom & hans Company en special-inbjudan.

Och nåde dem om de bangar!

Mes i dag, tuffing i morgon! ;-)
Mes i dag, tuffing i morgon! ;-)
[Comments (5)]
Tuesday 2010-03-09 15:14
Author: Ingmarie Nilsson
Var det bara jag?
Är det bara på skoj eller är det verkligen sant?
Kan det vara nära nu?
Så nära att jag kan säga snart?

Det jag kände i morse när jag stack ut på min löptur var nämligen lukten av vår!

Den där speciella doften med en blandning av varm sol, jord, vatten, liv, grönt, värme och lycka.

Kände du med?
Visst var det den?
[Comments (4)]
Tuesday 2010-03-09 10:10
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vi försörjer oss på det vi får, men vi skapar ett liv av det vi ger
/ Winston Churchill

[Comments (5)]
Monday 2010-03-08 22:28
Author: Ingmarie Nilsson
Rivstart på veckan
Efter att ha varit hemifrån nästan 14 timmar har jag äntligen landat på min underbara Swopperstol.

Denna dag har jag annars verkligen inte nött rumpan.
Men benen.
Och resten av kroppen.
Är dödens trött så om jag inte skriver fort, fort kommer jag garanterat att somna med huvudet på tangenterna.

Vad jag har gjort?

Förutom ett vattenlöpningspass i svinottan så har jag jobbat, jobbat, jobbat vilket har inneburit både egen utbildning på PowerPlate, andras utbildning, "vanliga" instruktionsklasser och lite annat kneg som hör till en jobbdag.

Men jisses vad kul det varit!
Och jisses vad man kan bli slut i kroppen på ynkliga 30 sekunder.

Mina toppenkollegor Thomas och Karin blir instruerade av Wiley om hur man kan variera vanliga simpla "utfall" i det oändliga.
Mina toppenkollegor Thomas och Karin blir instruerade av Wiley om hur man kan variera vanliga simpla "utfall" i det oändliga.
ALLT går ALLTID att göra jobbigare
ALLT går ALLTID att göra jobbigare

En annorlunda biceps övning
En annorlunda biceps övning
Per och Anders jobbar på sex-packet. Jag LOVAR att denna övning är sjukt jobbig!
Per och Anders jobbar på sex-packet. Jag LOVAR att denna övning är sjukt jobbig!
Oavsett var du har fötterna. ;-)
Oavsett var du har fötterna. ;-)

(Vill du läsa mer om PowerPlate träning så kolla t.ex. här.)
Jag fick även extremt finbesök i dag. :-)

Eller jag och jag...

De var ju liksom "tvungna" att passera mig för att komma till naprapaten
vilket jag förstås var superlycklig över för vem blir inte glad av att få träffa både Bureborn och Sofie?
samma gång dessutom! :-)
(Jodå, det är ok att vara lite avundsjuk. ;-) Jag förstår så väl)


Sofie fick prova på ett lugnt PowerPlate pass efter sin behandling. (Men då var jag inte snabb nog med kameran...)
Bureborn å sin sida klev försiktigt upp och körde sina ordinerade excentriska tåhävningar och nog ser hon ganska nöjd ut? ;-)


Nu önskar, hoppas och tror jag av hela mitt hjärta att besöket varit av godo.
Själv kommer jag att somna ovaggad.
Måste skynda mig till sängen för även om Swopper-stolen är guda-skön så är min säng ännu skönare.
[Comments (9)]
Monday 2010-03-08 07:21
Author: Ingmarie Nilsson
Mer mums
Vet inte om du testat något av mina sista vego tips men här är några supersmarriga alternativ till;

Vego korv som smakar exakt som "vanlig" korv enligt (köttätande) sambo. "Kids love it" står det på paketet men passar garanterat vuxna med. Och inte en endaste gris har fått lida. :-)
Vego korv som smakar exakt som "vanlig" korv enligt (köttätande) sambo. "Kids love it" står det på paketet men passar garanterat vuxna med. Och inte en endaste gris har fått lida. :-)

"Tofu-pizza filéer". Sjukt gott. Kall såväl som varm.
"Tofu-pizza filéer". Sjukt gott. Kall såväl som varm.

Finns bl.a annat i en av mina favvo affärer, Gryningen, på Södermalm.

Har du någon (färdiglagad) vego-favorit?
[Comments (14)]
Sunday 2010-03-07 19:17
Author: Ingmarie Nilsson
Och resten av söndagsnöjet....
...hos oss har i dag varit;

Spela spel. "Mexico Train". Eller spela och spela. Älsklingen sopade banan (bordet) med mig...:-( Men jag tror han fuskade!(Nej då, jag är ingen dålig förlorare. Inte alls. Inte alls...)
Spela spel. "Mexico Train". Eller spela och spela. Älsklingen sopade banan (bordet) med mig...:-( Men jag tror han fuskade!(Nej då, jag är ingen dålig förlorare. Inte alls. Inte alls...)

Och att:

Igen! Bara några dagar sen sist. Lägger grannarna SIN tvätt i VÅR korg?
Igen! Bara några dagar sen sist. Lägger grannarna SIN tvätt i VÅR korg?

För övrigt summerar veckan 9 timmar och 10 minuter löpning, 4½ timmar vattenlöpning, ett yoga pass och 3 styrketräningspass.
Inte dåligt alls men ändå kan jag önska att jag fått till ett cykel-pass med.

Vad är det man säger?
Mycket gapar efter mer. ;-)
[Comments (9)]
Sunday 2010-03-07 16:59
Author: Ingmarie Nilsson
Söndags-dates
Efter ett långpass är det alltid lite "intressant" att känna hur kroppen känns "dagen efter".
Stel som en pinne (stelare än vanligt alltså), trött, pigg, ont eller inget alls?

Jag trodde faktiskt det skulle vara värre i dag för efter ett bio besök i går kväll (I love you Philip Morris en helt ok film men inget "måste) var det med ganska stappliga ben jag tog mig hem.
Åtminstone de första minuterna för sen har de liksom kommit i gång igen.
Blir kanske så med välanvända modeller...;-)

I morse när jag klev upp ur sängen var jag därför inte direkt förvånad över att det var lite stelt.
Det är det förresten för jämnan och allra värst är det när jag inte har tränat. Då är det som om hela maskineriet har rostat igen.
Och fort går det.
Som sagt var, så är det väl med välanvända modeller...

Hur som helst.
Förvånad blev jag däremot över att det gick så himla lätt att springa i dag!
Eller var det mitt fantastiska sällskap som gjorde det?

Jag och Madde med solen i ögonen! Svårt att inte bli glad. :-)
Jag och Madde med solen i ögonen! Svårt att inte bli glad. :-)

Jag hade lovat mig själv att det skulle bli max 50 minuter löpning (på land) och det höll jag. :-)
Hem, snabbt ombyte, grabba tag i (den färdigpackade) väskan och iväg till badet.
För de där 50 minuterna gällde som sagt var bara på land.
I plurret är det en helt annan sak.;-)

Och sällskapet där kunde inte ha varit bättre!
Min underbara vän Anneli hade "tjuvstartat" lite innan jag väl kom i men 90 minuter ihop i ett (nästan) folktomt Eriksdalsbad är (nästan ) lika bra som ett lika långt pass på land.

Nästa...

Att vara med Anneli är som att få en j-ä-t-t-e-stor vitaminspruta rakt in i blodet och det bästa är att det är långtids-effekt på den.
Fast hade jag fått välja hade jag gärna tagit en liten dos varje dag.
Någon risk för överdosering finns nämligen inte. :-)

Eftersom man inte får fota där inne, och eftersom Anneli var snabbare än mig på att både duscha och klä på sig, så får det bli en "gammal" bild på oss två. :-)


En sak är då säker, åtminstone var jag lika glad då som nu för vilka vänner jag har!
Som håller mig sällskap när jag så önskar!
På land såväl som i vattnet.
( Och framförallt som står ut med mitt tjattrande...)

Tanken slog mig plötsligt...
Är jag en vän-utnyttjare?
[Comments (8)]
Sunday 2010-03-07 09:26
Author: Ingmarie Nilsson
Lycka är...
...att vakna före väckarklockan och inse att man kan ligga och dra sig en stund till. :-)

[Comments (4)]
Saturday 2010-03-06 15:16
Author: Ingmarie Nilsson
Lördags skoj
Det borde automatiskt bli superlätta ben och ett glatt sinne med tanke på hur underbart solen skiner och värmer i dag. :-)

Sinnet var det väl i och för sig inget fel på, men benen var då långt ifrån pigga.
Åtminstone i början.
De vaknade till liv så småningom och höll sig (ganska) vakna tills jag var nästan hemma vid dörren igen.

Med risk för att bli tjatig så var det ungefär samma procedur som så många andra lördagar.
Upp tidigt, frukost, på med kläder och vätskebälte, tunnelbanan till Hässelby och klubbens härliga löpargrupp.

Just i dag var det dock lite klent med folk. Sportlovet märks på fler sätt än att det är fullt med ungar överallt. ;-)
Många är helt enkelt bortresta.
I ärlighetens namn var vi fler ledare än "adepter" men vad gör väl det?
Kuta skulle vi ju oavsett.

Jag mesade dock lite och vek av in mot stan innan vi var "hemma" vid klubbstugan igen.
Cykelvägen mellan Hässelby och stan är nämligen allt utom rolig och trevlig så att ännu en gång springa fram och tillbaks på den kändes inte vidare lockande...

Belöningen (en del kanske skulle vilja säga "straffet") för att jag kortade ner blev att jag i stället för att springa rakt hem fick förlänga rundan, så när jag kom in till stan så tog jag mig först över Västerbron.

Sällan (<em>läs aldrig</em>) man har tid att kolla på utsikten under Stockholm marathon så nu passade jag på. Min frissa brukar det vara lite si och så men just här kan jag faktiskt skylla på vinden. ;-)
Sällan (läs aldrig) man har tid att kolla på utsikten under Stockholm marathon så nu passade jag på. Min frissa brukar det vara lite si och så men just här kan jag faktiskt skylla på vinden. ;-)

Fortsatte runt Södermalm och vidare mot Danviksklippan, Sickla, Nackareservatet, Björkhagen, Kärrtorp och en extra knix runt Bagarmossen för att få "rätt" sluttid.

Hemma!
Hemma!

För är det bestämt tre timmar så är det.
Inte 2.57 och absolut inte 2.59.

Sån är, och gör, jag. Hur är och gör du?
[Comments (15)]
Friday 2010-03-05 21:49
Author: Ingmarie Nilsson
Sugproppar under sulorna-hur hamnade de där?
Helt magiskt vackert ute i dag.
Den blå himlen, solen och knarrandet under fötterna.
Småslirigt, men inget som direkt störde i min makliga fart, och lite trötta ben vilket dock var ganska väntat efter gårdagen. ;-)

Travar fram på de snöiga vägarna.
Känner mig glad och tänker på allt och inget. Hamnar på andra sidan Järlasjön och plötsligt, för en kort stund, blir det asfalt under löpardojjorna.

Men vad händer?

I stället för att få mer flyt, fart och studs känns det som om skorna liksom suger sig fast i marken.
Som om det är både sugproppar och klister under sulorna.

Hur kan det bli så?

Passet i poolen kändes åtminstone likadant oavsett var jag befann mig.
Blött. ;-)
[Comments (4)]
Friday 2010-03-05 14:24
Author: Ingmarie Nilsson
Några av fynden
Kommer du ihåg förra lördagen när jag shoppade järnet?
Bl.a en bunt med böcker.

Lovade berätta vilka så här är några av dem;


De får nog dessvärre stanna hemma när jag drar västerut för packningen lär vara full redan utan dem...
[Comments (2)]
Friday 2010-03-05 13:55
Author: Ingmarie Nilsson
Frukostmöte
I tisdags nämnde jag ju att jag var på besök i en av stans största sportaffärer, närmare bestämt Adidas butik på Sveavägen


Främst riktade de sig till gruppen som skulle springa Göteborgsvarvet men vårt marathon-nätverk hade blivit inbjudna via Petra och vem tackar nej till en löparträff?

Jag kom dit lite för sent (hm..) men hann ändå få ta del av informationen om deras produkter. Både vad det gäller skor och kläder.

Milla (tyvärr bara hennes rygg), Terese, Miranda, Petra och Sofie (<em>som jag tror knappt syns..</em>) var några som spanade in kollektionen
Milla (tyvärr bara hennes rygg), Terese, Miranda, Petra och Sofie (som jag tror knappt syns..) var några som spanade in kollektionen

Fick även springa över en särskild "foto-platta" för att de skulle kunna se vilken sko som passar bäst för just mitt steg.
En sak är säker, min fotisättning var inte vad de brukar se.
På datorskärmen syntes nämligen bara min framfot.

Men "testaren" fann sig snabbt och jag fick faktiskt förslag på två par olika skor. :-)

Deras kläder verkar helt klart vara grymt bra för löpare med
funktionsmaterial och "rätt" skärning så det inte stramar och skaver.

Har du testat några av Adidas grejer och vad tycker du i så fall?
[Comments (4)]
Thursday 2010-03-04 21:11
Author: Ingmarie Nilsson
Pigg-recept och nu ska du få veta! :-)
Lika slut som jag var efter backpasset lika pigg blev jag av att ha varit på världens bästa Camillas helt fantastiska och underbara yoga-passSats Zenit.

Har du aldrig testat just hennes yoga-klass så gör det omedelbums!
Sen kan du fortsätta med hennes spinning, core puls och pilates av bara farten. :-)
Du kommer inte att ångra dig, jag lovar!!

Hade på mig denna finfina Röhnisch tröja som jag ska berätta mer om sen. :-)
Hade på mig denna finfina Röhnisch tröja som jag ska berätta mer om sen. :-)

Testade även på att transportlöpa några kilometer med min gamla Haglöfs tight ryggsäck och det funkade riktigt bra!

Har jag bara inte för mycket i den ska nog även min rygg klara av att ha packning
Har jag bara inte för mycket i den ska nog även min rygg klara av att ha packning

Så snart ska jag förhoppningsvis vara lika effektiv som Sofie som inspirerat (och inspirerar) mig till att prova detta färdsätt. :-)

Och så var det då dagens absoluta höjdare!
Det som jag skulle berätta om nu i kväll.
Den som gör att jag fullkomligt studsar av obeskrivlig glädje och l-y-c-k-a!

Undrar du vad? ;-)

Tisdagen den 16 mars åker jag till mitt paradis Albuquerque igen.
Den platsen på jorden där jag trivs allra, allra bäst, där jag är som mest hemma, där jag är jag till 100%, där jag varit så många gånger att jag tappat räkningen men som jag längtar till varje dag.

V-a-r-j-e d-a-g...

Platsen där solen (nästan) alltid skiner, där himlen (nästan) alltid är klar blå, där det finns triljoner stigar att springa på, där jag kan äta bagels varje dag, där ett av jordens bästa gym finns och som ger mig ro i både kropp och själ.


Förra året hade jag lyckan att få vara där i tre månader. Nu blir det inte riktigt lika länge men fyra hela veckor är miljarder gånger bättre än noll.

Fyra veckor i paradiset.
Gissa om jag längtar... :-)
[Comments (19)]
Thursday 2010-03-04 13:52
Author: Ingmarie Nilsson
Backar suger
Benen var inte fjäderlätta innan backpasset och de blev det definitivt inte under eller efter heller.
Lägg till lite bakhalt underlag och kastvindar så har du mitt pass i ett nötskal.

Men det som inte dödar härdarheter det ju.
Eller om det kanske är tvärtom? ;-)

Samma korta backe som förra veckan och den långa backen blev ännu längre men färre till antal (fyra för att vara exakt).
Totalt 100 minuter och jag var inte bara ruggigt trött efteråt, jag var helt slut!

Det kunde varit jag... Nu är det inte det (!!) utan ett av "konstverken" i Bonnierhusets stora entré
Det kunde varit jag... Nu är det inte det (!!) utan ett av "konstverken" i Bonnierhusets stora entré

Men vad gör väl det?
För just i dag, för ca. 10 minuter sen, blev det bestämt.

Exakt vad får du veta i kväll. Kan bara säga att jag är garanterat en av jordens lyckligaste just nu. :-)
[Comments (11)]
Wednesday 2010-03-03 22:26
Author: Ingmarie Nilsson
Tänkvärd (?) reklam
Det här är en reklam-plansch som just nu syns på tunnelbanestationerna i 08:a land och jag gillar den.
Inte för själva utseendet eller kanske en själva grejen, men för orden:

[Comments (7)]
Wednesday 2010-03-03 21:56
Author: Ingmarie Nilsson
Hur mina (trötta) ben blir glada
Trots att solen sken så ögonen tårades i morse så var det bra kallt om näsan när vinden låg på.
I alla fall på just min löptur. ;-)

Benen var dessutom snortrötta och blytunga så det gick sakta, sakta men vad gjorde väl det?
För när vinden var i ryggen, solen i ansiktet och fågelkvittret nådde mina öron, ja då kan man ju inte annat än vara lycklig.
Eller hur?

Senare på dagen fick jag finbesök av Anneli och Kajsa.

Stretch och massage efter PowerPlate-passet. Fina grejer det! :-)
Stretch och massage efter PowerPlate-passet. Fina grejer det! :-)

Ett annat finbesök jag fick idag var av Fitness Sessan. :-)
Inte utan att jag känner mig lite poppis just i dag. ;-)

Själv är jag ju beroende av den där plattan så jodå, jag har både styrketränat, stretchat och relaxat på den.
Och även om benen benen fortfarande är lite trötta så blir de alltid glada igen av vibbarna. :-)
[Comments (5)]
Wednesday 2010-03-03 14:25
Author: Ingmarie Nilsson
Super-shopping ställe :-)
En av de många bra sakerna i 08:a-land är att det finns ett enormt utbud på hälsokostaffärer, men det är även lika stort utbud på själva "innehållet" i dem.
Tyvärr har vissa både dålig sortering, ”skumt” utbud och okunnig personal.

En av de affärer jag gillar är Gryningen på Folkungagatan.


Det är en ekologisk hälsokostaffär med ett gigantiskt utbud av olika maträtter, vitamintillskott, teer, grönsaker, frukt, mjöl, fröer, gryn, produkter för kroppsvård, godis, kakor, rengöringsprodukter, böcker, makrobiotiska varor och juicer för att nämna en del.


Att det är dyrare med ekologiskt och/eller vegetariskt är bara en myt.
Flera undersökningar visar att det är precis tvärtom.
Under förutsättning att man inte bara köper hel- och halvfabrikat förstås, men det är ju dyrare oavsett om man köper vego eller ej.
På köpet bidrar man till en renare och bättre miljö och får en mycket näringsrikare kost som i sin tur leder till en bättre hälsa och livskvalité.

Har bl.a hittat detta helt fantastiska bröd;


Om du, eller har någon i din närhet, som säger att de inte kan vara utan kött p.g.a smaken så är Gryningen ett perfekt ställe att hitta bra och supersmarriga alternativ.

Det här pålägget t.ex.;



Personalen är kunnig och även om jag skulle önska att vissa av dem var lite mer serviceminded så är de över lag trevliga.

Helt klart värda ett besök!
Våga prova vego! :-)
[Comments (7)]
Wednesday 2010-03-03 13:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Den mexikanska sporten Pok-ta-Pok är en föregångare till basketen och Buenos Aires betyder "bra luft"...

[Comments (2)]
Tuesday 2010-03-02 21:31
Author: Ingmarie Nilsson
Krubb för en (vego)löparmage (och alla andra magar med för den delen)
Det är inte bara poolen som är "belöningen" för mig efter ett hårt träningspass.
En lunchdejt med älsklingen smäller absolut högre!
Men varför behöva välja när jag kan få båda? :-)

Vi sågs på ett av mina favvohak.
VegoGreenVasagatan 42.

Det finns väl en risk att jag börjar bli tjatig om det här stället men det är verkligen värt ett besök!

Det absolut svåraste är att VÄLJA för det finns massor av läckerheter som...
Det absolut svåraste är att VÄLJA för det finns massor av läckerheter som...

...supertrevliga Ted och Rami gör gudagoda rätter av. Prova ska du se! Billigt är det med.
...supertrevliga Ted och Rami gör gudagoda rätter av. Prova ska du se! Billigt är det med.


Vilket är ditt favvo-lunchställe?
[Comments (3)]
Tuesday 2010-03-02 21:18
Author: Ingmarie Nilsson
Tröskel-tisdag
Fortsätter veckan i det här tempot lär jag ligga som en blöt trasa på golvet (eller i bästa fall på soffan) på söndag.

Efter ett snabbmöte i en av de största sportbutikerna i city (blir förhoppningsvis mer om det senare) så begav jag mig till det riktiga höjdarstället tvärs över gatan;
Sats Hötorget.
Inte för att det egentligen är det finaste Sats stället utan just för att det är Sats vilket räcker långt för mig som den Sats-nörd jag är. (Hur många "Sats" blev det där månne?;-) )

För att inte göra om förra veckans allt för tuffa löpbandspass, som snarare blev en lång, snorjobbig intervall än det trösklepass som var menat, så var jag i dag både klok och smart. :-)
(Det händer faktiskt då och då att även min skalle tänker till innan den gör ;-)).

Efter ca 20 min. uppvärmning gjorde jag precis så som jag gör när jag kör ute.
Under 30 minuter stegrade jag farten successivt tills det blev "hard but comfortable".
Jag tittade aldrig på hastigheten utan gick helt på känslan och ändrade allt eftersom. (Äger ingen pulsklocka så att gå på pulsen spricker redan där...)
D.v.s aerobisk tröskelträning.

Hade precis som innan 1% lutning på bandet vilket verkligen gör stor skillnad gentemot 0% om du frågar mig.

I snitt blev det mellan 13-14 km/h och även om jag blev trött så hade jag kunnat kuta några minuter till om det hade knipit. ;-)


Lite gymhäng blev det med förstås.


När jag har "lyckats" bra med ett tröskelpass så är kroppen trött men inte slut efteråt och det var precis så det kändes när jag var klar efter 70 minuter.

En perfekt avrundning för mig efter ett sånt här pass är ett vattenlöpningspass vilket jag gjorde lite senare på dagen efter jobb och lite tokrus i stan.
(Hur mycket folk finns det egentligen? Jobbar ingen?)

Vattnet är verkligen mjumma för både ben och sinne och min "belöning" till mig själv.

Brukar du "belöna" dig efter hårda pass och i så fall hur?
[Comments (4)]
Tuesday 2010-03-02 08:11
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Om du följer din nuvarande riktning, var kommer du att befinna dig om fem år eller om tio år? Och är det dit du vill komma?
/Tony Robbins (Via Camilla)

[Comments (9)]
Monday 2010-03-01 22:43
Author: Ingmarie Nilsson
Slut
Inte jag (det ska mer till än ett trögt pass för att få mig ur spel) men däremot är vinter-OS över för denna gången.
Jag är ingen stor varken tv- eller sport-tittare för jag vill helst göra själv.

Men visst, det har varit några helt fantastiska ögonblick!
Hellner, Haag, Kalla, Ferry, Olsson, Pärson, Myhrer och curlinglaget (även om jag personligen inte tycker det sistnämnda är en OS-gren) för att nämna några.

Jag tycker med att Svt har lyckats ruggigt bra med sin OS-studio, val av kommentatorer och när det gäller musiken!

För nog är det väl fler än jag som gått igång på låtarna?
Som velat snöra på dojjorna och bara kuta (eller i alla fall skutta runt lite) när den här spelades;


Och den här;


Men jag satt kvar i soffan.
Och studsade. ;-)
[Comments (11)]
Monday 2010-03-01 17:04
Author: Ingmarie Nilsson
Enkelt och effektivt
Måndag morgon.
Eriksdalsbadet.
Fullt av sportlovslediga ungar men i "stora" bassängen är det gott om plats.

Har bara tid för en timmes lekande innan jobbet så det gäller att vara effektiv som attan.

"Uppvärmningsjogg" 10 min.

10x4 min. intervaller.

"Joggvila" ca. 30 sek.

"Nedjogg" 5 min.

Hårt, jobbigt, härligt.
Svårare än så behöver det inte vara!
En sådan start och dagen kan inte bli annat än bra.
[Comments (5)]
Monday 2010-03-01 08:18
Author: Ingmarie Nilsson
Något kul som jag miss(at) (igen)
Varje morgonen när jag öppnar ytterdörren för att ta in tidningen så tokrusar Elvira the cat ut, slänger sig på det (skitiga) kalla golvet och rullar runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt.


Och jag som trodde att jag var lättroad...;-)
[Comments (5)]