Archive May 2010 (51 entries)

Monday 2010-05-31 21:02
Author: Ingmarie Nilsson
En okänd (?) guldklimp
Egentligen varken vill eller borde jag ju fortsätta berätta om det.
Guldklimp-stället i 08:a land.

Jag borde inte avslöja om hur ljuvligt underbart det är, eller om hur både kropp och själ mår så bra att skulle fler göra det så skulle alla lycko-piller tillverkare få gigantiska förluster.

Nej, egentligen borde jag hålla tyst och låta alla som inte vet förbli ovetandes så att det fortsätter att vara lugnt och skönt.

För någon slags miss bara måste det vara.
Att inte fler kommer till Eriksdalsbadets utebad är för mig nämligen en mycket stor gåta.

I morse fick jag sällskap under mitt vattenlöpningspass av min fina, fina vän Karin.

Som vi njöt!

Solen, det absolut perfekt temperade vattnet, den ljumna vinden, fågelkvitter och de gröna träden runtomkring oss.

Det var så härligt att jag tog en sväng till på kvällen.
Gäller ju att passa på!



Mitt mål är att köra alla vattenlöpningspassen i utebadet så länge det är öppet.
Klarade jag Faluns utomhuspool så klarar jag allt! ;-)

Men vis från föregående somrar så vet jag med att skenet bedrar.
Det här är bara lugnet före stormen.
Lagom till semestern och värmeböljan, kommer badet att invaderas av soldyrkare, pic-nic folk, plaskare, gulliga barn, odrägliga barn, snälla vuxna, hemska vuxna, stojare, kastaskräpare, gnällspikar och intevisahänsynare.

Tills dess kommer jag att njuta 100% av att vara (nästan) själv när jag går över gräsmattan till och från bassängen. :-)


Och vill du hänga med mig på ett pass så är du mer än välkommen!
[Comments (4)]
Sunday 2010-05-30 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
Ingen frågade mig minsann!
Om jag ville vara med och ge 1000 glas till Victoria och Daniel i bröllopspresent.

För det ville jag inte.

300 000 kronor kostade de visst.

Tre hundra tusen kronor!
För glas som de ska dricka ur?

Och varför 1000 stycken?
Ska de ha ett nytt varje dag?

Är det vettigt?
(Och nej jag röstade inte fram Reinfeldt så jag är oskyldig där.)

Undra hur många måltider och nätter på ett härbärge just de där pengarna skulle kunna ge en hemlös...
[Comments (12)]
Sunday 2010-05-30 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
Ombyte förnöjer heter det
Jag vet att jag inte borde eftersom tre dagar på raken är en dag för mycket, men jag kunde inte låta bli...
När solen skiner, benen är pigga, smärtan är ett minne blott och kroppen full av energi så går det som det går när man heter I. Nilsson.

Jag sprang i dag med.

Men jag sansade mig ändå ganska rejält.
En kort och lugn löprunda där jag delvis fick sällskap av inte helt okända Anna Rahm och hennes blivande man. :-)

Det var nog tur att det inte var någon längre stund för deras långsamma tempo är definitivt inte som mitt långsamma.
Men jag orkade i alla fall prata. ;-)

Svirade sen snabbt om.

Från dessa...
Från dessa...
..till dessa
..till dessa

För bara några dagar sedan har nämligen min fina Sunn fått sällskap av en Scott.

Sunn och Scott sida vida sida. Precis som jag och min älskling (nästan) alltid är. ;-)
Sunn och Scott sida vida sida. Precis som jag och min älskling (nästan) alltid är. ;-)

Sunn och lilla jag
Sunn och lilla jag

Scott and my darling
Scott and my darling

Det blev en härlig tur på välkända vägar (för mig) i lugn och komfortabel fart några timmar.

Breda vägar...
Breda vägar...

...och ganska smala stigar
...och ganska smala stigar


Perfekt som återhämtning och perfekt innan mitt fortsatta arbete vid skrivbordet.
Inget flängande i dag alltså.
Ingen koll av mitt kära utomhusbad heller. :-(

Men som rubriken säger; ombyte förnöjer.
Lugn dag hemma stället för ett evigt farande än hit och än dit. Inte en enda tid att passa på hela dagen!
(Förutom tvättstugan då men det gills väl inte riktigt...)

Kanske det därför blir extra roligt att flänga runt i vanlig måndagsfart i morgon? ;-)
[Comments (3)]
Saturday 2010-05-29 20:16
Author: Ingmarie Nilsson
Urladdad
Eftersom jag har haft äran att få hjälpa Anneli med hennes träning så vet jag med att hon är i ruggigt bra form.
Hon inser det bara inte riktigt själv.
Ännu...
Vissa veckor har varit riktigt, riktigt tuffa men hon har grejat det galant!

Det var alltså ett pass tillsammans med henne jag laddade för i går kväll.


Fartleksintervaller 2-3-4-5-5-4-3-2 min. med ca. 1 min. joggvila mellan varje.
(Förstår inte vem som kommit på något så jobbigt...Inte jag väl? ;-) )

Och som hon kutade!

Så snabb att hon knappt ens fastnar i kameran!
Så snabb att hon knappt ens fastnar i kameran!

Jag hängde faktiskt med hela vägen och det är jag MYCKET glad och tacksam för
Jag hängde faktiskt med hela vägen och det är jag MYCKET glad och tacksam för

Intervallerna gjordes på kuperat 2,5 km spår i skogen. Fyra varv blev det innan vi var klara och kunde lufsa hem igen.
Nöjda och glad. :-)
Och urladdade.
I alla fall jag.


Dusch och sen direkt bli bjuden på supergod vego-lunch är bästa lyxen om du frågar mig.

Vi har känt varandra i ganska exakt ett år nu men det känns som en hel livstid.
Inte på ett trist sätt, så där så att det blivit tråkig slentrian, utan på ett helt fantastiskt magiskt, roligt och härligt sätt!
Jag känner mig avslappnad, glad, nöjd och "som hemma" när jag är med Anneli och hennes familj.

Visst är det ändå bra konstigt att det kan vara så?
Att man med vissa bara "är" trots att man egentligen inte känt varandra särskilt länge, medan man med andra aldrig är riktigt sig själv trots att man kanske umgåtts i åratal.

Till slut var jag dock tvungen att lyfta rumpan från köksstolen och bege mig in mot stan (tvärförbindelser existerar som bekant inte i 08:a land) och då var jag ju liksom även tvungen att känna efter om utebadet var lika skönt i dag. ;-)

Och jodå, det var det!

[Comments (6)]
Friday 2010-05-28 21:48
Author: Ingmarie Nilsson
Svett
I går hade jag för lite på mig.
I dag för mycket.

Ingen ordning alls.
På vädret alltså.
På mig är det ju alltid ordning. ;-)

Toksvettades verkligen!
Inte som filmstjärnorna. De verkar ju bara svettas extremt runt halsen, en bit ner på bröstet och en liten sträng på ryggen.

Jag har allt det där och armsvett, ben-svett, magsvett, fotsvett och helryggs-svett.


Och ansikts-svett förstås.

Men härligt var det!
Totalt 70 minuter med en liten "paus" på sats Sickla för ett gymbesök, för även om jag diggar PowerPlate något enormt mycket så gillar jag "vanlig" styrketräning med.
Och det ena behöver ju inte utesluta det andra. :-)

By the way.
Utebadet var lika underbart i dag
som i måndags.

Ville nästan inte gå upp när jag väl kom i men till slut var jag tvungen.
De stängde nämligen...


Nu ska jag ladda inför morgondagen.
Med nybakta brödbullar.


Exakt vad jag laddar för får du reda på i morgon. :-)
[Comments (8)]
Thursday 2010-05-27 21:03
Author: Ingmarie Nilsson
Annat tramp
Är inne i ett sånt där stim när jag somnar som en stock men vaknar vid 3-4 tiden och kan inte somna om förrän precis innan det är dax att gå upp.
Extremt retligt.
Skyller allt på den där tjock-fulla månen som är nu.

Det blev ändå ett morgonpass på min käre Sunn.
Lite småkyligt får jag nog säga att det var men jag får väl skylla mig själv som inte kollade på temperaturmätaren utan går efter kalendern.
(För jo, jag tycker faktiskt att man ska slippa långkallingar, underställ och halsduk i slutet av maj!)

Fast det går ganska bra att få upp värmen med hjälp av Sunnen. :-)
Tok-trampar på rakorna och uppför backarna och försöker släppa på nedför.
Tycker fortfarande det är lite (läs mycket) läskigt när det går för fort och när det är för mycket grus men det hjälper att se på fete-däcken för att jag ska lugna ner mina dallrande nerver åtminstone lite.
(Förstår någonstans att det är en falsk trygghet men så lättlurad är jag!)


Kör helt med cykelpjuxen nu och tycker det funkar riktigt bra.
Känner mig superproffsig! ;-)


Innan någon av de där jätte (enligt mig alltså) uppförsbackarna måste jag dock bestämma mig.
Köra eller inte.
Att stanna mitt i och försöka komma loss är nämligen bara att glömma.
Åtminstone klarar inte jag av det.
(Tips någon?)
Har jag bestämt mig och inte klarar det så går det liksom bara på ett vis.
"Sidovurpa".
Inget kul alls men det var tack och lov länge sen nu.
Skrapsår, brutna ben eller stukade fötter har jag ingen som helst lust med.
Inte någonsin!

Men det kommer heller aldrig att ske.
I min cykelvärld är det nämligen alltid fint väder, cykeln går aldrig sönder, kedjan sitter alltid där den ska och jag vurpar aldrig så att jag slår mig.
(Lättlurad som sagt var...)

Tröttheten försvann förresten någonstans där på stigarna och grusvägarna.

Naturen ger.
Så enkelt är det.

[Comments (7)]
Wednesday 2010-05-26 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
En liten djävul på lur
Livet är bra enkelt när man (läs jag) kan kuta igen!
På med löparkläder, löpardojjor och ut.
Inom ett par hundra meter är jag i skogen.

Perfekt!

Finns hur mycket vägar och stigar som helst att välja mellan.
(Kan ibland vara väldigt jobbigt för en med lika stor beslutsångest som mig...)

Tog först en loop runt Sickla och Hästhagen innan jag hamnade vid Hellasgården.

Det var nästan folktomt när jag fortsatte på 5 km slingan (den som jag numera vet är snudd på exakt just 5km) förutom en (ung) tjej som kutar ett par 100 meter framför mig.
När hon stannar för att knyta skorna kommer jag i kapp och förbi men hör ganska snart att hon travar på bakom mig och av flåset att bedöma försöker hon komma i kapp.

Närmre och närmre.

Det är då det händer!

De där hornen växer ut!


Här skulle banne mig inte springas förbi!
Och skulle hon skulle hon minsann få jobba för det!

La in både en och två växlar till. Lite ringrostiga men de fanns!
Alla som sprungit femman vet att den är ganska kuperad men jag stretade på.
Backe upp och backe ner.
Ingen kom förbi.
Hörde henne inte men såg en skymt när det var någon lite längre raka, och plötsligt var hon helt borta.

He he.

(Möjligt att hon vek av men jag väljer att tro att hon kroknade.)

Så jag kan nog säga att det blev ca. 4½ km tröskel mitt i de där 80 minuterna jag kutade.
Inte så himla illa!
Än kan tanten!
I alla fall lite. ;-)

Hade absolut inget ont.
Åtminstone inte tills jag lite senare besökte Daniel...
Han med nyporna.
Jag tror minsann han har en speciell röntgensyn så han hittar exakt rätt ömmande (trigger)punkter att trycka på.

Det värsta, men ändå det bästa, är att det verkar ju hjälpa! :-)
[Comments (16)]
Wednesday 2010-05-26 18:45
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande nummer TVÅ
Vet i sjutton vad den lilla tog vägen för nu är den stora själv igen.
???????



Ingen kan ju säga annat än att det är både livat och spännande i vår lilla rondell! :-)
[Comments (5)]
Wednesday 2010-05-26 09:04
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Först var "den" där, den lustiga rondell-hästen. (Svårt att se om det är en han eller hon.)
Sen försvann "den" och då hittade jag "den" här.

Men nu förstår jag vad som hänt...

"Den" är tillbaks och har blivit TVÅ! :-)

[Comments (4)]
Tuesday 2010-05-25 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Ditt o datt o ingenting
I dag får jag nog skriva lite som Fotbollslivet-Erik skrev i går.
Att jag är helt tom på idéer och blog-material.

Inte för att det inte har hänt något, tycker det mesta snurrar på i en hiskelig fart, utan för att det liksom inte känns varken meningsfullt eller särskilt intressant att skriva om.

Som att vi hade översvämning i ena omklädningsrummet på jobbet, att jag åt en
s-u-p-e-r-god hemmalagad vego-burgare till lunch, det fortfarande inte blivit någon högvinst på någon lott och jag därmed fortfarande är orik, att vår tvättkorg för en gång skull är nästan tom, att hård PowerPlate-träning två dagar på raken är jobbigare än det låter, jag har bokat biljett till Halmstad i juni (samtidigt som det där fjant-bröllopet är) och drömmer om en resa till NY, den snart fulla månen gör att jag förvisso inte ylar men gör att jag sover ur-kasst eller att jag kutade 50 minuter i morse absolut smärtfritt.

Vad Elvira the cat tycker om mitt dravvel syns väl ganska bra...


Återkommer när jag har något mer vettigt att förtälja. ;-)
[Comments (10)]
Tuesday 2010-05-25 09:01
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Today is the tomorrow you worried about yesterday
/Okänd


[Comments (2)]
Monday 2010-05-24 22:15
Author: Ingmarie Nilsson
Måndag (Jösses vilken trist rubrik!)
Det var då inga sommarvindar à la i lördags när jag cyklade till Eriksdalsbadet i morse.
Nästan vant-varning.
Nästan...

Skulle köra ett lagom lugnt vattenlöpningspas i bassängen hade jag tänkt.
Det där med att bada ute kändes plötsligt inte så lockande trots att det i dag var premiär för utebadet.

Men vad hjälpte det vad jag tyckte och ville?
De som bestämmer gör precis som de vill.

Hela innebadet var av någon anledning tok-stängt och skulle inte öppna förrän kl. 09.
Inte en chans att jag kunde vänta så länge och i plurret ville jag.
Och skulle jag.
Så det var bara att bita ihop och hoppa i.

Hur det var?

Inte som jag trodde, d.v.s kallt och obehagligt.
Det var helt ofattbart, enastående underbart!

Om ett bassäng-vatten kan vara helt perfekt så var det i dag.
Fortsätter det så här så är sommaren räddad oavsett vilket väder det blir. :-)

Enda "jobbiga" var att gå upp ur plurret och ta sig de där ca. 200-300 meterna till omklädningsrummet för var det kallt.
Förbenat kallt t.o.m.


Men det gjorde ingenting för både duscharna och bastun var ljuvligt varma.

En riktig superstart på en helt vanlig måndag alltså men som ändå var en väldigt speciell måndag.
Det var ju faktiskt den enda måndagen den 24:e maj 2010 jag någonsin får.

Jag hade dessutom fin-fint besök på jobbet i dag.
Flera stycken egentligen eftersom jag tycker att alla som kommer till mitt jobb är speciella och unika.

De här två hann jag dock fånga på bild innan de försvann vidare på andra äventyr. :-)
Mina fina vänner Karin, som du kanske känner igen från RW-reportaget, och Löpar-Janne.


Har du förresten sett Janne´s riktigt coola tatuering?
Om inte, kolla här;


Hur har din enda måndag den 24/5 2010 varit?
[Comments (7)]
Monday 2010-05-24 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
Alternativ återhämtning(?)
Att träning bryter ner och vilan bygger upp är ingen varken nyhet eller hemlighet.
Det går dock inte att vila sig i form. ;-)

Det där med vad vila och återhämtning är, och betyder, kan dock vara väldigt olika från individ till individ.
En del behöver flera dagar helvila medan andra fungerar bra på att ha en till två dagar med lättare löpning.
Enda sanningen är att alla behöver återhämtning av något slag mellan de hårda passen.
(Hårt är förstås med individuellt och relativt.)

För mig har alltid vattenlöpning fungerat både som återhämtning och alternativ hård träning.
Som jag skrivit innan så kan man köra ruggigt tuff "löpning" även i djupt vatten men utan den negativa effekten som stötarna på land ge.
Dessutom tror jag att vattnet i sig har en slags terapeutisk verkan.
Trycket gör att det blir som en slags massage för hela kroppen och slagg liksom "trycks ut".

Elvira the cat vilar mycket.
Väldigt, väldigt mycket för att vara mer exakt.
Utan att ha tränat innan.
Förstår inte hur hon kan vara så smidig och stark som verkligen inte gör för många knop under en dag.

Vem kan liksom hoppa från stillastående upp på ett högt bord efter att ha vilat dagarna i ända?

Är det så här man skulle göra kanske?
Är det här liksom knepet? ;-)

[Comments (2)]
Monday 2010-05-24 07:55
Author: Ingmarie Nilsson
Måndagen..
...i dag är en väldigt ovanlig måndag för den kommer aldrig igen.


Ta därför vara på, och gör det bästa du kan, av den.
[Comments (2)]
Sunday 2010-05-23 14:34
Author: Ingmarie Nilsson
Gråtfärdig
Skulle ha sprungit med på delar av Anneli´s sista riktigt tuffa långpass men magen var tjobbalejsan så jag vågade helt enkelt inte åka kommunalt så långt utan en endaste toa i närheten. (Intressekluben antecknar väl nu?)

Springa ville jag ju hur som helst.
Det finns ju massor av skog här och en hel del "toastopp" med om planerar väl. ;-)
Älsklingen tänkte testa att springa runt Ältasjön och jag var förstås inte sen att haka på.

Inte jag alltså utan älsklingen. ;-)
Inte jag alltså utan älsklingen. ;-)

Det är bara en liten del av den där rundan som går på asfalt och bland hus. Resten är på stigar, grusvägar och små broar.

Här är han med
Här är han med

Jag antar att du ser vem som är vem... ;-)
Jag antar att du ser vem som är vem... ;-)


Känner mig fortfarande som en sån här...;



...men känslan är bra och det är ju ändå det viktigaste.
Visst var vädret bra mycket ljuvligare i går, men vem bryr sig när kroppen vill och kan springa?
Inte jag!

Det HÄR är däremot jag. ;-)
Det HÄR är däremot jag. ;-)

Själva rundan runt sjön är snudd på exakt sex km. Dit och hem ytterligare fyra.
Men jag var inte riktigt "nöjd".
Tyckte det kändes för lite och för kort och ville ha mer!
Sa hej då till älsklingen och fortsatte vidare själv.
Dumt?
Vem vet.

Pinnade på helt i min egen takt.
Fort i bland.
Snabbt ibland.
(Sakta menar jag förstås...)
Backe ner och backe upp.


Planerade 70 minuter blev till 80 som till slut blev 90 minuter!

Nittio minuter löpning!

För er som planerar springa maran är 90 minuter som en fis i rymden, men för mig, som längtat som en törstande längtar efter vatten i öknen, var det här stort!
Det var ju faktiskt bara några veckor sedan jag sprang fem minuter x6.
Orken är det absolut inget fel på.
Det är i benen det känns, för även om de är tränade så har löpmusklerna fått vila ett bra tag nu.

Stel-ja.
Ont-nej.
(Och magen var lugn som en filbunke...)

Så nu sitter jag här.
På min Swooper stol.
Gråtfärdig.

Av glädje! :-)
[Comments (25)]
Saturday 2010-05-22 18:57
Author: Ingmarie Nilsson
Där var de!
Löparglädjen, träningsglädjen och livsglädjen på en och samma gång.
I och för sig har alla tre funnits där hela tiden, men det var länge sedan och inte helt fullt ut.
Inte som i dag.
Så där bubblande djupt, djupt inifrån så det känns som om man vill jubla, slå kullerbytta och volta på en och samma gång.
(Om man kan alltså)



Tyckte alla log mot mig men kanske var det, kom jag på sen, för att jag log hela tiden?
T.o.m uppför de värsta segebackarna.


Egentligen vet jag inte hur jag ska beskriva det hela
Det var så där så jag inte ville sluta.
Att jag älskar solen och värmen är det väl få som undgått, och kanske du också vet att jag är lika förtjust i skogens dofter, de små krypen som hamnar på min hud och vinden som svalkar mitt ansikte.
Säkert hjälpte alla fina kommentarer jag fick här efter gårdagens inlägg (TACK!), min underbara familjs stöd och SMS:et i morse från vackra, fina MarathonMia.

Kroppen må vara (löp)otränad och farten är då inget att skryta med, men k-ä-n-s-l-a-n!

O la laaaa!

Den var något utöver det vanliga.

70 minuter var jag ute.

70 magiska minuter då det inte fanns en tillstymmelse till smärta någonstans!
Helt ofattbart.
Helt jä...la galet och mirakulöst o-f-a-t-t-b-a-r-t!

Var bara hem och hämtade väskan med grejer och cyklade direkt från Bagis till Eriksdalsbadet.
(Hade en liten, liten förhoppning om att de kanske hade tagit sitt förnuft till fånga och öppnat utebadet någon dag för tidigt, men icke...)

Väl framme insåg jag att jag varken hade handduk eller torra trosor med mig...
(Du som varit med här ett tag vet att det inte är första gången.)

Vad göra?
Strunta i det?
Icke!

Jag både vattenlöpte och tränade på min crawl (jo tack, det går ganska bra nu) och var med andra ord så blöt jag kunde bli.
Men det finns alltid en lösning.
Hårtork och pappershanddukar funkar alldeles utmärkt som handduks-stand in. Prova får du se! :-)
Och en värmande sommarsol förstås!

[Comments (18)]
Friday 2010-05-21 16:33
Author: Ingmarie Nilsson
Val
Obs;
Långt inlägg med "djup botten" så läs inte om du vill ha ett rosafluffigt med käcka träningsupplevelser. Det kommer en annan gång. ;-)

Med val menar jag inte riksdagsval utan daglig-val.

Jag hade nämligen en plan på att åka till Göteborg för att dels kolla Varvet och dels för att kunna träffa delar av min familj som jag inte sett sen....var det januari?

Jista min tid!

Det är länge så det är klart att jag längtar efter dem.

Men som med så mycket annat i livet så blir det inte alltid som man tänkt sig.
Överhopad av jobb och en stress som ligger under skinnet och kryper för än det ena och än det andra gjorde att jag fick avstå.
Surt och trist men (tyvärr) helt självförvållat.

Det är så himla lätt att skylla på andra eller på annat men jag har ju på något vis lyckats försätta mig i den här situationen själv.
Igen!

Jag är bättre nu för tiden på att bromsa mig själv.
Bättre på att känna efter när det börjar braka iväg åt fel håll och jag inte kommer att orka.
Men jag är inte bra på det!

Jag vill helt enkelt för mycket och jag tror att jag kan.
Inser inte alltid att efter att ha brakat ihop rejält inte bara en utan två gånger så är min stresströskel ungefär lika hög som ett pappersark...

Jag vill ju så gärna orka allt!
Så som jag gjorde förr.
Orka med alla sociala aktiviteter, fara runt, vara "duktig" och liksom inte "missa" något.

Men jag är inte "som förr"...

Inre stress syns inte på utsidan.
Min utsida, d.v.s den fysiska kroppen är stark och jag orkar hålla igång den både länge och väl. Jag är ytterst sällan sjuk (peppar, peppar) och mitt utseende skvallrar (oftast) inte om någon inre slutkördhet. Åtminstone inte förrän det har gått väldigt, väldigt långt för jag kan bita ihop och hålla skenet uppe ruskigt länge.

När den där tröskeln är förbipasserad står jag redan vid kanten till stupet.
Stupet som jag kallar det svarta hålet.
Att trilla ner i det är omöjligt att beskriva.
Ungefär som din värsta mardröm eller en sorg så tung att dina axlar knappt orkar bära den och ditt hjärta håller på att slitas itu.

Samtidigt.

Där, i "hålet" är det kaos, svart och tomt på en och samma gång.
Mitt sätt att komma i balans igen är naturen, ensamheten och att träna.


Rätt eller fel sätt?
Inte vet jag. Jag vet bara att det hjälper mig.
Så som den bl.a. gjorde under en av de värsta händelserna i mitt liv.

Många lyckas säkert hålla fasaden uppe så att utåt verkar allt hur bra som helst, men inåt...
Hur är det där?
Egentligen?

Nu låter det kanske som om jag är världens depp-människa men det är jag inte.
I grund och botten är jag nästan alltid glad, lycklig och oerhört tacksam för allt jag har.

Men kanske det är just därför som jag även "kan" känna detta svarta hål?
Som två motpoler finns de sida vid sida i mitt liv och ibland tippar det över på ena eller andra hållet.
Underbart i bland och helt förskräckligt ibland.

Så jag tog en lång paus i dag.

Från allt.

Vågade inte utmana ödet genom att springa tre dagar på raken utan tog ut Sunnen i den gassande solen.
Trampade och trampade så svetten rann.
For fram på välkända stigar och grusvägar så hjärnan inte ens behövde tänka på vart ska vi.

Inte från i dag. Långärmat var bytt mot kortärmat och solen sken ännu mer
Inte från i dag. Långärmat var bytt mot kortärmat och solen sken ännu mer

Några timmars ensamhet i naturen.
Det hjälper nästan alltid.
Kanten till hålet kommer längre och längre bort.
Om bara lugnet runt omkring får vara ett tag så blir det bra igen.
Jag vet det, för så mycket har jag lärt mig.

Inte heller från i dag men ändå samma.
Inte heller från i dag men ändå samma.

Nog om detta.
Jag har valt att kravlat mig upp igen från den tillfälliga svackan och tänker banne mig stanna på rätt sida av kanten nu.

För i morgon ska jag ju springa igen! :-)
Om inte kroppen hittar på något bus...;-)

[Comments (17)]
Thursday 2010-05-20 15:22
Author: Ingmarie Nilsson
När en önskan går i uppfyllelse
För en önskan har det varit.
Och framförallt en längtan.

Hela den långa vintern, alla smärtsamma dagar och mörka morgnar.
Även om jag får uppleva det aldrig så många gånger så kommer jag heller aldrig att få nog eller tröttna.

Tvärtom.

För mer smakar mer.

Det är tidig morgon.
Solen värmer min kropp som är klädd i enbart shorts, t-shirt, sockar och löpardojjor.
Doft av nyslaget gräs, jord och blommor.
Hör fågelkvitter och prassel i buskarna från något djur som jag inte ser.
Springer lugnt fram på grusvägar och stigar.
Inget som stör.
Inget dån eller brus.
Bara jag, mina tankar och den fantastiska naturen.


50 minuter för mig själv.
Det är 100% lycka för mig.

Cyklade sen till jobbet.
För att få njuta lite till.
I shorts och linne.
Vinden fladddrar i håret och mina ben känns starka.
Kisar lite med ögonen när solen blir för stark. Tänker att "nästa gång ska jag ha solbrillor på".
(Men så där tänker jag varje gång och glömmer lik förbenat bort dem.)

Jag följer med i strömmen. Den som pulserar sig fram genom storstadens gator.
Brus och dån, stress och småkaos.
Men det stör mig inte.
I stället berikar den mig på något vis.
Får mig att känna som att jag är en del av det hela.

Det är frihet!
Och glädje!
Att få vara med ännu en dag i det som kallas livet.
[Comments (12)]
Wednesday 2010-05-19 23:12
Author: Ingmarie Nilsson
Lästips
Om du har missat det här...;

Karin, PowerPlaten och jag :-)
Karin, PowerPlaten och jag :-)

...så spring genast och köp maj-numret av Runner´s World och kolla in sid. 70.


Och om du vill kan du även kika på sid. 32-33. :-)

[Comments (8)]
Wednesday 2010-05-19 19:15
Author: Ingmarie Nilsson
Och jag begriper (som vanligt) i-n-g-e-n-t-i-n-g
Fortfarande ganska öm och stel i baken när jag kravlade mig ur sängen i morse (varför sover åtminstone jag som bäst när klockan ringer?) men nog kändes det lite bättre!?
Jag kunde trots allt röra benet åt alla håll utom inåt.

Eftersom jag hade lite för ont om tid för att ta mig till något alternativtränings-ställe, inte var riktigt sugen på att rasta Sunnen men ändå ville ut, så bestämde jag mig för att åtminstone en sväng.
Fastän jag tycker det är dödens trist.

Redan efter mindre än 20 steg så tänkte jag att; äsch, jag kan lika väl prova att springa lite. Bara 20 minuter eller något. Blir det pannkaka får naprapat-Daniel rädda mig. ;-)
Hade ju ändå tid hos honom.

Efter några minuter så tänkte jag att; jag kan lika väl ta 30 minuter för det gjorde ju faktiskt inte ont!

Mycket märkligt.
Och konstigare blev det.

Efter de där 30 minuterna så tänkte jag att; jag kan ju lika väl springa 10 till! När jag ändå är i gång liksom.
De där 40 blev till 50 men då sa förståndet stopp.
(Fast egentligen var det för att jag inte hann mer.)

Utan smärta!

Förklara den du!

Var det för att jag cyklade så mycket i går? Först med Sunnen och sen några extra mil till och från jobbet. (På tanthojjen)

Var det för att jag stretchade och masserade baken på Powerplaten som en städ-manisk skurar vasken i går?
Och körde styrkeövningar på densamma så jag trodde jag skulle behöva färdtjänst hem?

Är det värmen som jag älskar så högt och som äntligen har kommit hit?

Eller var det för vattenlöpningspasset jag klämde in sent på kvällen med vännen Ulrika i ett knökfullt Kronobergsbad ?
(Vad gjorde förresten alla där? Då?)

Förstå hur himla nöjd jag var efter löppasset och förstå hur ännu nöjdare jag var när det inte gjorde mer ont efter.
Stel-ja men inte ont!

Daniel skulle jag som sagt var ändå besöka. Helt bra är det ju inte.
Fastän det kändes ok så var jag en aning nervös för man vet aldrig vad den mannen hittar ().;-)


Jag förklarade vad som hänt och trots hans gedigna erfarenhet (bl.a. som naprapat för landslaget i amerikansk fotboll) har han aldrig hört eller sett något liknande.
(Numera är jag med i hans "svarta specialåkommer-bok" minst två gånger.)

En blödning? Kanske, men inget kändes eller visade tecken på det.
Dessutom borde det ha blivit mycket värre efter gårdagens genomkörare.
En sträckning? Kanske, men då borde det inte ha gått över så fort.
Triggerpunkter som fått spel? Kanske. Jag har en hel hoper av dem på baken som ömmar något infernaliskt men frågan är varför och hur?

Det är som jag alltid säger;
Kroppen går banne mig inte att lita på.

Ska nästan bli spännande att se (och känna) vad den lurifaxen ska hitta på härnäst.
Jag kanske ska börja med någon slags vadslagning?

Med tanke på vilka lustiga grejer den, kroppen alltså, hittar på så tvivlar jag dock på att någon annan kommer att vinna...
[Comments (12)]
Wednesday 2010-05-19 08:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Kommer du ihåg förra veckan när jag berättade om vår rondellhäst som försvann?
Plötsligt var den tillbaks och sen försvann den igen.

Nu har jag hittat den.
Här;


Han/hon kanske blev trött och behövde luta sig mot staketet?
[Comments (7)]
Tuesday 2010-05-18 14:35
Author: Ingmarie Nilsson
SKIT en gång till
Har du någonsin hört talas om att någon blivit skadad av att stretcha?

Om inte så kommer du att få det nu.

I går gjorde jag den där "rumpstretchen" som jag gjort typ 387 gånger innan utan problem.
Tvärtom har den gjort underverk.

Men inte i går.
I går händer något så jag får skitont på övre delen av stora rumpmuskeln upp mot höften och ner mot själva benet.
Det gör så förbenat ont att jag inte ens kunde tänka tanken på att springa i dag.
Och då gör det skitont!

Cykla är dock ok så min käre Sunn blev rejält rastad i morse.
(Hojjade sen in till stan och jobbet med men på "kärring-cykeln". Hade så himla mycket packning att både pakethållare och cykelkorg krävdes.)

Har tack och lov en tid hos Daniel (han med nyporna du vet...)

Hur i helskotta kan det bli så här galet?

Nu är jag less. :-(

S-k-i-t-l-e-s-s.
[Comments (17)]
Tuesday 2010-05-18 09:52
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den här krönikan av Anna Larsson är inte tänkvärd bara i dag utan alla dagar.
Det är en text som jag önskar att jag hade fått läsa när jag var yngre och att alla läser idag.

Maskros må vara ett ogräs men jag tycker det är underbart vackra små solar! :-)
Maskros må vara ett ogräs men jag tycker det är underbart vackra små solar! :-)
[Comments (2)]
Monday 2010-05-17 22:57
Author: Ingmarie Nilsson
SKIT x 2
Att jag är helt emot (kött)kedjor som Mc Donald, Max och Burger King o.s.v är väl inte varken någon nyhet eller överraskning.
Har aldrig fattat vitsen eller det "bra" med dem.
Näringsfattig smörja, "slit-och-släng-mentalitet" och en katastrof för både människa, djur och natur.

Hur någon av fri vilja kan vilja äta det där skräpet är mig en gåta!
Och dessutom betala för det!?

Nu visar det sig att det inte bara är skitmat (ursäkta språket) som serveras där och att det fuskas hej vilt med det som serveras.

Även personalpolitiken är rena skiten.(Ursäkta igen men det finns liksom inget bättre ord)
Läs om eländet i SvD, i Aftonbladet eller kolla på Svt2

Måtte nu fler fatta vilket skräp den där Mc D & co är och sluta gynna dem genom att köpa deras skit.
[Comments (8)]
Monday 2010-05-17 21:30
Author: Ingmarie Nilsson
Utebadsugen
Det behövs inte minusgrader, is och snö för att SL ska lyckas strula.

I morse och i kväll (kanske hela dagen?) har det varit något "växelfel" och hela systemet brakar.
Tänker inte trötta ut dig genom att dra historierna här men slutsatsen är att hela min dag blev försenad och planerna ganska raserade.

Men det hjälper liksom inte att tjura eller bli arg i kampen mot SL för det hjälper inte ett skvatt.

Mitt vattenlöpningspass blev i alla fall av men rejält förkortat för att jag skulle hinna till jobbet.
50 minuter tröskelträning är inte riktigt det samma som att kuta tröskel på land men en sak är säker; jobbigt är det.

När jag ("tvingades") gå in slängde jag längtansfulla blickar mot den numera fyllda utomhuspoolen.


24 maj öppnar den! :-)
Bara att hålla tummarna för att vädret är lika fint då och fortsätter det så här kan jag snart hoppa i det "riktiga" plurret! :-)
Oj oj oj vad jag l-ä-n-g-t-a-r!
Gör inte du?

I morgon blir det jag som tar cykeln till jobbet för vem vet vad SL hittar på för bus och sinkar mig ännu en dag?
Kan ju vara för varmt.
Eller komma en kvist på spåret.
Eller ett löv...
[Comments (7)]
Sunday 2010-05-16 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Som skrivet var...
Läser i SvD att kungen ska betala halva Kronprinsesse-bröllopet vilket i praktiken betyder 10 av ca. 20 miljoner kronor.

Kan tyckas mycket men då ska man veta att han får 125 miljoner kronor av staten, d.v.s våra skattepengar, bara i år.
En sablans massa pengar om du frågar mig.

60 av de där miljonerna är hans apanage.
Kallas visst medel till kungafamiljen och dess verksamhet.

Något är fel här.
Tok-fel!

I princip har jag inget emot varken kungen eller hans familj, jag önskar dem all lycka och välgång i livet och de får lyxa hur mycket de vill, men jag är emot att så stor del av våra skattepengar ska gå till en verksamhet som är helt förlegad.
Jag tycker fortfarande att blåblodspengarna bör omfördelas för det finns människor som behöver dem mycket mer, och verksamheter som är betydligt viktigare än deras lyxleverne.

Hovets ekonomi;

I år får de kungliga hovstaterna 118 miljoner kronor i anslag från staten, för engångskostnader. Ovanpå det tillkommer fem miljoner kronor för bröllopet och två miljoner kronor för ökade säkerhetskostnader, totalt 125 miljoner kronor.

I fjol uppgick statsanslaget till 117 miljoner kronor. Även i fjol fick kungahuset fem miljoner kronor extra för det kommande bröllopet, totalt sett alltså tio miljoner kronor under de två åren i statsanslag för bröllopet.

Ungefär hälften av statsanslaget går till slottsstaten, det vill säga kostnader för att vårda och visa upp de kungliga slotten. Den andra hälften går till det kungliga apanaget, det vill säga pengar till hovet.

(Källa: Kungahuset (TT))
[Comments (14)]
Sunday 2010-05-16 15:15
Author: Ingmarie Nilsson
När kroppen får bestämma så blir det som det blir
Visst kändes det att jag cyklat en massa timmar i går, och visst är det både ljusår och eoner till att jag springer med någon verklig fart i benen (om ens någonsin mer), men banne mig!
I dag kan jag faktiskt kalla passet för ett löp-pass!

Kroppen fick helt bestämma både väg, fart och distans.
(Eller näää. Inte riktigt. Det sistnämnda hade jag begränsat redan innan annars hade det säkerligen kunnat gå riktigt illa.)

Och som den ville!

Den ville ut på de backiga stigarna i Nackaresevatet.
Den ville springa så fort den bara kunde ibland och superlugnt i bland.
Den ville absolut inte stanna och den gjorde inte ont.


60 härliga och svettiga minuter följt av noga (rump)stretch på köksbordet (!!) och på balkongen.
(Köksbordet är grymt bra för rumpstretch för det är en perfekt höjd.)


Det där var allt som behövdes för att jag skulle börja drömma igen.
Drömma om att kunna springa långt, om att kunna springa fort, om att kunna springa lopp och om att (fortsätta) springa smärtfritt.

Lättlurad?
Mycket möjligt.
Men det är galet härligt att få drömma en stund!

[Comments (21)]
Saturday 2010-05-15 20:51
Author: Ingmarie Nilsson
Ömmande delar
Nu är inte bara ena bakhalvan öm utan nu är hela som ett stort blåmärke.

Men vet du, det har det varit värt!
Från början till slut för vilken helt fantastisk (cykel)dag jag har haft! :-)



Nästan fyra timmar aktiv cykling upp och ner på stig, landsväg, grus och sand med en mini lunchochkollabalkongmöbler-paus inklämd mitt i allt tillsammans med älsklingen som mötte upp vid Sickla.


Tuffade förresten till mig rejält idag.
Tills nu har jag nämligen mesat med "vanliga" dojjor när jag cyklat men det håller ju inte i längden.
Jag vill ju kunna kalla mig cyklist och de kör knappast runt i jympadojjor...
Så nu var det dax.
Att utmana mig själv lite till och ta på mina riktiga cykelskor.

Cykelsko-premiär på Sunnen
Cykelsko-premiär på Sunnen

Det är lite läskigare när man "sitter fast".
I synnerhet i de riktigt branta upp- och nerförsbackarna.
Men det funkade!
Inte en enda vurpa. :-)

Det stora problemet för mig är inte trötta ben eller energibrist.
Jag hade kunnat trampa på ett bra tag till.
Nej problemet är, förutom faktumet att baken blir ömmare än en solsvedd näsa och skallebank tillsammans, att mina fötter gör något helt förbenat ont efter några timmar.
(Även när jag har meskört med "vanliga" skor)

Är det bara jag eller är detta en vanlig "cykelåkommer"?
Hur gör bikarna för att undvika rumpskav och gnälliga fötter?
Eller är de bara tuffa och härdar ut?
(Vilket då alltså måste betyda att jag är mesig?)

Hamnade bl.a på Sörmlandsleden en bit men när det blev för mycket lera, rötter och stenar vände jag. Riktigt så tuff är jag inte. Ännu...
Hamnade bl.a på Sörmlandsleden en bit men när det blev för mycket lera, rötter och stenar vände jag. Riktigt så tuff är jag inte. Ännu...

Min beundran för triatleterna blir förresten större och större ju mer jag cyklar.
Hur gör de för att få benen att springa efter att ha suttit timtals på hojjen?
Det skulle krävas bra mycket av mina ben för att få dem att kuta efter dagens övningar.
Går det kanske att muta dem?

I morgon ska de dock få springa.
Mina ben alltså.
Men utan cykeltramp innan. :-)
[Comments (16)]
Saturday 2010-05-15 10:43
Author: Ingmarie Nilsson
Helt omöjligt...
...att vara inne i dag.

Löpardojjorna får dock vila
Framförallt behöver min ömmade bakhalva sen i går vila.

Men det finns ju andra sätt att roa sig på!
Med läcker-Sunnen t.ex. :-)


Vad ska du göra i dag?
[Comments (10)]
Friday 2010-05-14 21:22
Author: Ingmarie Nilsson
Pinad
Vill man bli fin får man lida pin heter det ju som bekant.
Vill man bli hel får man med lida pin minsann.
Inte bara av skadesmärta, som i och för sig är pytteliten hos mig nu om man jämför med för bara två veckor sedan, utan även av behandlingen.

Det var dax för det i dag igen.
P-i-n-a.

Naprapat Daniel´s nypor är inte att leka med.
Milda Matilda!
Han hittar exakt rätt triggerpunkter och så trycker han så jag tror både muskel och ben ska gå av.
Egentligen trycker han inte så hårt men hittar han en öm triggerpunkt så gör det ont oavsett.
Och jag har en hel del såna där...
Så många att nu känns det som om jag har ett bautastort blåmärke på hela ena halvan av baken.

Men jag vet att det där onda gör väldigt gott! :-)

För att gulla med mig själv efter denna pers så ville jag unna mig något riktigt smarrigt, och min värld är det glass och framförallt bröd.
Av det sistnämnda fanns inget hemma så det var bara att börja baka. :-)

Resultatet
Resultatet

Nu,en stund senare, är det bara den stora biten kvar.
Men jag åt inte allt själv.
Jag fick bra hjälp av älsklingen.
Den tvåbenta alltså. :-)

Den fyrbenta bryr sig föga.


[Comments (2)]
Friday 2010-05-14 13:30
Author: Ingmarie Nilsson
Den dubbelbottnade löparen
En av förutsättningarna för att vara löpare tror jag är att man gillar, och klarar av, att träna ensam.
Det är ju även mycket det som är en del av tjusningen med att springa.

Jag kan välja.

Kuta själv, med någon annan eller i grupp.
Jag behöver inte anpassa mig till någon eller något annat om jag inte vill.
Löpningen kan jag göra oberoende andras livs-scheman, öppettider, ljus eller mörker.
Så himla enkelt och hur bra som helst!

Därmed inte sagt att man behöver vara varken asocial eller en enstöring.
Jag brukar kalla mig själv för en social ensamvarg.
För precis så är det!
Jag trivs att vara med mig själv och mitt eget sällskap liksom jag trivs att vara med andra människor, men jag vill kunna välja.

När jag erbjuds sällskap på någon av mina pass tar jag (oftast) gladeligen emot det!
De gånger jag inte gör det är helt enkelt för att ibland vill jag bara vara för mig själv med mina egna tankar.

I dag var dock ingen sådan dag så när jag hade chansen att haka på bröderna G så gjorde jag förstås det!

Bröderna G= my darling Anders (höger) och hans bror Mattias
Bröderna G= my darling Anders (höger) och hans bror Mattias

Eftersom de ville testa om deras Garminklockor (jag har fortfarande bara en vanlig "start-stopp" klocka) var synkade och om 5 km rundan vid Hellasgården verkligen är
fem kilometer så tog vi oss genom skogen ut på slingan.



Backe upp och backe ner.
Ljuvligare än ljuvligt även om jag mest känner mig som en sån här just nu;


Utan huset på ryggen såg det dock ut så här;


Min plan att jag skulle kuta max 30-40 minuter för att inte öka för mycket raserades dock.
Det blir lätt så när sällskapet är trevligt, vädret är varmt och jag pratar för mycket. ;-)

Totalt blev det i stället 55 minuter ännu en gång.
Eftersom jag absolut inte kan sluta på en "femma" så blir jag alltså tvungen att kuta åtminstone en gång till innan veckan är slut så total-summan slutar på noll.
(Lite smart gjort när jag tänker efter...hehe)
Jag, Mattias och Anders
Jag, Mattias och Anders

Hur lång den där femman är?
Enligt Garmin (och tre olika mätningar) så är den faktikst ganska exakt 5 km.
[Comments (6)]
Thursday 2010-05-13 20:10
Author: Ingmarie Nilsson
På rätt väg (?)
Ett tecken på att man (läs jag) är på väg tillbaks till den mer riktiga löpningen är när man kan springa med sällskap utan att bromsa den andre allt för mycket.

Helt oplanerat så blev i dag just en sån dag.

Jag ljuger rejält om jag säger att det är lätt att kuta.
Benen känns som två stockar som helst bara vill lufsa fram i någon slags extra super-slowmotion-fart.
Men vad gör väl det så länge det inte gör ont?

Så jag lät dem helt enkelt göra det.
Masa sig fram på de fina stigarna i Nackareservatet.

Glad var jag redan innan jag snörade på löpardojjorna och gav mig iväg och gladare blev jag för plötsligt dyker ett välbekant ansikte upp där på stigen.
Goa vännen Madeleine kom farandes från andra hållet och snäll som hon är så höll hon mig sällskap resten av min runda.
(Själv hade hon några härliga mil framför sig)

Det var nu jag verkligen märkte hur supersakta jag måtte ha sprungit innan för det blev allt lite jobbigare när jag skulle springa jämte någon annan och prata.
För att vara tyst ens fastän luften började ta slut, det kan jag nästan inte. ;-)

Men åh vad det var härligt!
55 minuter non-stop så nu är mina siffror jämna igen. :-)

Eftersom det var helt galet varmt när vi kutade så tyckte jag att det var himla smart av mig att packa ner shorts att ha på efter vattenlöpningspasset som jag gjorde direkt efter.

Ha!

Värmelampan hade, lagom tills jag var klar, blivit utbytt mot någon förbenad kylfläkt.
Det tycker jag faktiskt var väldigt fräckt!

Kylknottriga ben...Och ja, ärret på knät är en löparskada. Spräckte det under ett träningsläger i Australien. Lagom kul men nu är det tack och lov bara ett... ärr :-)
Kylknottriga ben...Och ja, ärret på knät är en löparskada. Spräckte det under ett träningsläger i Australien. Lagom kul men nu är det tack och lov bara ett... ärr :-)

Nåja.
Jag är hur som helst otroligt glad över både springtur, sällskap och all grönska!

[Comments (9)]
Thursday 2010-05-13 00:22
Author: Ingmarie Nilsson
Supermorgon blir superdag blir superkväll
En lång dag är snart slut men vilken dag!

Tvåtimmars-tur på Sunnen i solkskenet.
Trampade på så svetten lackade och jag var faktiskt riktigt trött när jag väl var klar.




Testade fler nya vägar, for ut till havet vid Ersta viken och tog mod till mig och for nedför backar som jag egentligen tyckte var gräsligt läskiga.
Och jag vurpade inte en enda gång!
Självförtroendet växte flera meter!

Jag fortsätter att förundras över att trots att jag bor i Sveriges huvudstad så kan jag på mycket kort tid ta mig djup in i skogen där det enda som hörs är fågelkvitter, porlande bäckar och suset från trädtopparna.
Eller till öppna vatten med idylliska badvikar som bara väntar på att jag (och du) ska hoppa i.
Gärna med vattenlöpningsbälte. :-)

Rofyllt, energigivande och exakt vad min stressade hjärna behövde denna morgon.


Eftermiddagen var desto livligare.
Vattenlöpning med bästa Anneli.
Den stackarn trodde vi bara skulle trava runt i snacktempo.
Och det gjorde vi med!
En stund.
Men det blev även lite uppfriskande kortintervaller som jag vet att hon kommer att ha nytta av den 5/6. :-)


På kvällen hade jag fått äran att bli inbjuden till en inspirationskväll som Petra och Kent ordnat på Runner´s Store.

Ingrid Lindgren Andrén, som sprang sin första mara i fjol efter att ha börjat löpträna för bara några år sedan, berättade bl.a om hur det är att börja springa lite senare i livet och hur det var att springa första maran.
Enormt inspirerande!

Anna von Schenck som nu är klar för att springa maran på EM i sommar, berättade om sin väg till eliten och hur hon får ihop det med tre barn och civilingenjörsjobb, hus, man och träning på elitnivå.
(Hon har dessutom en forskarexamen.)
Anna bevisar verkligen att allting går om du bara vill.

Ingrid och...
Ingrid och...

...och Anna!
...och Anna!


Min "uppgift" var att prata om veckorna före maran, själva mara dagen, om hur det (troligtvis) skulle vara under loppet samt veckorna efter.
En sak är säker, det finns massor att prata och diskutera när det gäller den biten!
Roliga och intressanta frågor kom upp och jag gjorde mitt bästa att svara på allt.
Kul som sjutton!

Hela kvällen var enormt trevlig och rolig!
Och det förstås.
Med så många löpare på en och samma gång kan det ju liksom bara bli super-bra!

Träffade bl.a fantastiska MarathonMia, trevliga Staffan spralliga Miranda, nybekanten Anna, otroliga Paula och en massa andra underbara människor.
(Jag är en potta på att direkt komma i håg namn så jag avstår att nämna ens ett för då kanske jag missar någon av alla er andra fantastiska människor jag pratade med.)

Tack för att jag fick vara med och tack alla ni som kom och förgyllde min kväll med intressanta frågor och diskussioner!
[Comments (21)]
Wednesday 2010-05-12 14:34
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
När våren började komma fanns plötsligt den här härliga hästen (?) i rondellen vid vårt hus;


Tydligen passade det inte de styrande (kommun-gubbarna?) för nu är den borta. :-(

Skamligt, eller hur?
[Comments (4)]
Tuesday 2010-05-11 23:15
Author: Ingmarie Nilsson
Alternativträning
Jag hoppas att ni har kollat, och lyssnat, ordentligtSverige springer del 6 i kväll!

Annars rekommenderar jag att ni gör det här.

Då kan ni bl.a få se makalösa Fredrika och få ännu mer "bevis" på hur bra alternativträning (som jag alltid tjatar om) är!
T.ex. vattenlöpning.

Lite synd dock att de bara visade "mesfart".
Det går att köra ruskigt hård löpning även i vattnet!

Vill du med och testa?
[Comments (7)]
Tuesday 2010-05-11 22:54
Author: Ingmarie Nilsson
Lyckodag är löpardag är lyckodag! :-)
Att jag lyckades pricka in min löpardag på en av årets (hittills) absolut mest ljuvliga morgnar gjorde inte det hela direkt sämre. :-)

45 minuter non stop löpning utan någon som helst smärta.
:-D

Jag vet att jag brukar säga att jag "aldrig" avslutar mina pass på siffran "5" men det finns inga regler utan undantag.
"Skynda långsamt" är ett sånt undantag men om inget oförutsett händer så kan jag lova att veckosumman kommer att sluta på siffran 0. ;-)

Lite stelt var det men inte värre än att ett rejält stretch pass på PowerPlate fixade till det hela så nu är jag smidig som en gymnast.
Nästan.
På tal om PowerPlate så berättade coachen till proffs-boxarna jag hade på besök i går att det hade tyckt det varit "skitkul" men "sjukt jä..la jobbigt"!

Ha ha!
Och ändå var jag "ganska" snäll. ;-)

Lika härligt som i morse var det när jag tog mig hem i kväll.


Det är svårt att tänka sig en ljuvligare tid än nu när grönskan spirar och vi har hela härliga sommaren framför oss!
[Comments (2)]
Tuesday 2010-05-11 09:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är i motvind och inte i medvind som en drake stiger.
/Okänd

[Comments (7)]
Monday 2010-05-10 22:19
Author: Ingmarie Nilsson
Perspektiv
Visst finns det dagar, ganska många om jag ska vara ärlig, när jag känner hur stressen nästan snörper åt halsen på mig och jag knappt kan andas bara för att jag har på tok för mycket att göra.
Dagar då jag nästan önskar att jag var arbetslös och hade problem med att fördriva tiden eller åtminstone var lite förkyld och fick vara hemma från jobbet några dagar.
(Så länge sen jag var förkyld att jag inte ens kommer i håg hur hemskt det egentligen är...)

I och för sig skulle jag nog inte ha problem med att fördriva tiden oavsett, men det låter bra.
Ungefär som jag ibland kan se mig själv iklädd solhatt, blommig klänning och sandaler där jag står vid staffliet och målar, drejar mina lerkrukor och pysslar i trädgården.
Det låter och verkar bra, rena idyllen, men i verkligheten så skulle jag inte klara av det.

Myrorna i brallan skulle (troligtvis) göra sig påminda innan jag ens hunnit få upp penseln, lerklumpen eller fröna ens var sådda. ;-)

Men ändå, vissa dagar är bara för mycket.

Ända tills jag blir påmind.
Påmind om att livet är skört och att på en millisekund kan något hända så jag inte längre kan stressa runt eller ha mycket att göra.

Jag tänker t.ex. på flickan som blev överfallen och våldtagenEriksdalbadet i går när jag precis varit där.
Jag kan inte ens föreställa mig hur hon mår i dag.

Jag kan heller inte föreställa mig hur de gruvarbetare och räddningspersonal som just nu sliter för sina liv i den Sibiriska kolgruvan har det, hur människorna på Island som drabbats så svårt av Eyjafjallajökulls utbrott lever, hur folket i det krisdrabbade Grekland mår eller hur föräldrarna till lilla Ida klarar sina dagar i ovisshet.

Men jag vet med ganska stor sannolikhet att de gärna skulle byta sina dagar mot mina med "vanliga" aktiviteter som jobba, handla, laga mat, äta vid ett köksbord, kela Elvira the cat, läsa tidningen, tvätta, titta på tv, träna och somna i sin egen säng.

Jag vet med att många hade velat kunna träna överhuvudtaget men som av olika anledningar inte kan eller ens får.

Sånt där tänker jag på när det är extra körigt och vattenlöpningen i poolen känns lagom kul.
För det är ju då jag inser!
Inser hur förbenat bra jag har det!

När jag sen har en helt galet rolig dag på jobbet med besök av bl.a. proffsboxare (och jo de blev riktigt trötta av mitt special Power Plate pass), av fantastiska kämpen Löpar-Janne och av flera "prova-på:are" som inser hur galet bra PowerPlateträning är, ja då blir jag riktigt, riktigt lycklig.

Att jag sen sitter som en påse nötter i soffan, och knappt ens orkar skriva, gör faktiskt ingenting! :-)

Och i morgon, då är det en riktig lyckodag för då är det en helt vanlig jobb-tisdag men det är också min löpardag! :-)
[Comments (6)]
Sunday 2010-05-09 19:05
Author: Ingmarie Nilsson
Lekdag à la Ingmarie :-)
Jag skrev ju innan att jag skulle leka i dag och det har jag verkligen gjort.

Med råge!

Och jösses vad jag har haft kul!
En helt makalöst rolig dag!

Jag började med det jag tycker är allra, allra roligast och som jag gillar allra, allra mest.

Springa.

I hela 40 oavbrutna minuter!

Knappt jag fattar det själv.
Det var en mycket underlig känsla att kunna kuta så "länge" utan att ha ont.
Utan att det stramade än här och än där och utan en känsla av att jag ville stanna för att det kändes så vidrigt smärtsamt.

Jag liksom bara....sprang! :-)

Inte fort, och säkerligen inte särskilt graciöst heller, men vad sjuttsingen gjorde väl det?
Jag var så lycklig att jag minsann grät en skvätt.
Så där känslig och lättrörd är jag...

Snabbt byte till andra lek-kläder för en bike-tur med min fantastiska vän Ida.
(Som dessutom är en grymt duktig massör.)


Oj, oj, oj!

Vilken tur!
Vilka vägar!
Vilken u-p-p-l-e-v-e-l-s-e!
Folk som hörde oss ropa glädjetjohej och glädjetjoho måtte ha trott att vi var på rymmen från något ställe med galler, men det var just så där vi kände hos!
Tjohejiga och verkligen barnsligt lyckliga!
I flera timmar! :-)

Ida och hennes bike. Nog är det vackert och nog blir du lite bike-sugen?
Ida och hennes bike. Nog är det vackert och nog blir du lite bike-sugen?

My back...
My back...

Och dagen var ju tack och lov inte slut där.
(Jo, jag var uppe tidigt.)

Eftermiddagen (dock inte hela) tillbringade jag springandes i plurret tillsammans med min underbara "nästan-syster" Ulrika.


Såg förresten att de börjat fylla på utomhuspoolen och om bara några ynka veckor kommer de äntligen att öppna den.


Jag skriver äntligen för det betyder att det är sommar på riktigt!
(Hoppas han där uppe, eller vem det nu är som bestämmer, förstår det med och sätter på värmelampan illa kvickt!)

Det värsta, och bästa, med de här lekdagarna är att de smakar mer!
För vem gillar inte att leka?
[Comments (15)]
Sunday 2010-05-09 09:00
Author: Ingmarie Nilsson
Tillägg
Två till som gjort kanonlopp i går!
Nämligen Jumper och Karin.
Nu har även Hempa lagt ut en rapport.

Läs, inspireras och njut.

Nu ska jag ut och leka en (liten) stund.
Förvisso med mig själv men jösses vad kul jag kommer att ha! :-)

[Comments (4)]
Saturday 2010-05-08 19:01
Author: Ingmarie Nilsson
Skäms...
Jag känner mig som en riktigt, riktigt dålig människa just nu...
Som fegade ur.
Och svek.

Egentligen borde jag verkligen ha hejat på mina vänner som kutat lopp i dag men jag orkade inte.

Orkade inte höra ljudet av 1000-tals löparfötter som sprang fram, känna stämningen av t-ä-v-l-i-n-g eller se hur underbart glada och nöjda alla är som passerar mållinjen.
Superegoistiskt, jag vet, och det hade inte varit några som helst problem om det inte vore så att jag med hade tänkt kuta lopp.

Skäms på mig!

Men jag tänkte på er alla och jag vet med att ni har åstadkommit fantastiska prestationer!

(Utan någon som helst rangordning)

Karin, Thomas, Catharina, Kalle, MarathonMia, Madeleine, Andréa, Anna (von Schenck), Maria och Fredrika, Lisette, Staffan, Tobias, Carina, Janne, Petra och jag väntar ivrigt på att få veta hur det gått för Hempa och Ann

Phu!

När jag tänker efter hade det varit stört omöjligt att heja på alla!
Särskilt inte eftersom det var flera olika lopp på helt olika ställen.
(Excuses, excuses...)

Jag har säkert med glömt/missat någon (?) men det är i så fall inte min mening!

När jag inte fick vara med och leka med alla andra (d.v.s springa lopp) så fick jag helt enkelt roa mig på egen hand...

Cykel pulsSats Zenit där temat var tröskel 20 minuter.
Vet inte hur de var med de andra men jag blev jätteglad för
tröskelträning är min favvo!

Det är inte som att kuta tröskel men svetten rinner och kroppen blir så där härligt trött!
Om jag kan lita på pulszonerna så höll jag mig där jag skulle.
Mellan 80-95% av max.
Strålande bra!
La till lite rökare på slutet och när jag klev av efter 70 minuter var det en stor svettpöl vid min cykel.

Som vanligt...

Jag begriper inte hur de där som inte svettas gör!
Har de någon slags fläkt där de sitter?
Eller special-antiperspirant inkletad på hela kroppen?

Fortsatte sen direkt till Crosstrainern.
Eftersom det finns flera tv-apparater vid de där maskinerna hade jag fullt sjå med att kolla på Talang, Lance Armstrong Tour, Teen mom och något annat som jag redan har glömt vad det var.

För att visa att jag egentligen är en (förklädd) löpare så hade jag på mig denna;


Och snart ska jag vara med och leka jag med.
Så det så!

När det gäller Stockholm marathon så kommer jag att vara den som hörs och syns mest av alla hejare!
Någon måtta på skämmigheten får det ju allt lov att vara.
[Comments (13)]
Friday 2010-05-07 22:22
Author: Ingmarie Nilsson
Fyrfaldig tjat-dag
Jag brukar ju säga att jag inte vill ha en massa prylar som begränsar mig.
Särskilt inte när jag tränar.

Men det är en sanning med modifikation...

Några grejer har jag ju trots allt och mina prylar kräver dessutom att jag rastar dem och det är ett himla pyssel kan jag berätta!
Vilket väder eller vilken veckodag det är bryr de sig inte ett skvatt om.
Inte att jag har annat att göra heller.

Först tjatade mina (tjusiga) Fila löpardojjor.

Vem kan liksom säga nej till dem?
Vem kan liksom säga nej till dem?

4 x 10 minuter bjöd jag dem på i dag!
(Eller kanske det snarare var de som bjöd mig?)

With no pain!
Jiihaaa!

I "pausen" (en minut) mellan de där 10-minuterna så stretchar jag rumpan helt efter Daniel´s instruktioner.
Känns fortfarande som om jag har flera gigantiska blåmärken efter hans nypor men det där onda verkar ha gjort riktigt gott!


Så fort pjuxen var färdigrastade så var det Sunnen som ville ut.
Inte hjälpte det att jag försökte förklara att det var ganska kallt och blåsigt ute, eller att jag började bli hungrig efter att ha städat hela lägenhet från golv till tak.
(Nåja. Lite överdrivet kanske...)

Nej då.
Jag vill ut tjoade den.
Så vad gör jag?
Grannarna kan ju för sjuttsingen bli sura för mindre så det var bara att lyda.

For fram på <strong>breda</strong> stigar...
For fram på breda stigar...

...och <strong>smala</strong> stigar.
...och smala stigar.

I ärlighetens namn tyckte jag det var minst lika roligt som Sunnen. :-)

Fick vila några timmar, tur det så jag fick lite jobb gjort med, innan nästa gäng började tjata.

Vattenlöpningsbältet och the Goggles
Vattenlöpningsbältet och the Goggles

Tog tuben till Forsgrenska badet vilket visade sig vara en höjdare för konstigt nog så är tydligen just det stället inte det populäraste i 08:a land en fredagskväll.
??
Det var nästan tomt och jag kunde härja på bästa jag ville.

Själva vattenlöpningen är inte mycket att orda om.
Inte crawlandet heller egentligen mer än att nu har jag klarat flera 25-meters längder utan att svälja halva bassängen. :-)
(Att jag får vila en halv evighet mellan varje längd för att orka är en helt annan sak.)

Så faktum är att jag har gjort en slags fyrthalon i dag!
Eller kan det heta; Quadrithalon

Kanske kan bli en ny OS-gren?
[Comments (12)]
Thursday 2010-05-06 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Jag väljer att vända tanken
Att jag inte kan springa det jag tränat för under hela denna långa vintern, Lidingö Ultra, nu på lördag är verkligen skit.

Du skulle bara veta hur jag har hoppats, drömt och hoppats lite till att det på något mirakulöst vis skulle vända och jag skulle kunna kuta trots allt.

Men icke.
Det blir ett DNS (Did Not Start) för mig på lördag.

Det gäller dock att se så mycket som möjligt från den ljusa sidan för livet blir både roligare och enklare då.
Inte hjälper det att deppa heller.
Tvärtom blir det bara ännu värre.
Dessutom får man sur-rynkor och vem vill ha det?
Med.

Så nu tänker jag så här;

Vad bra att jag inte ska springa på lördag för då kan jag göra något annat!
  • Jag kan heja på någon av mina vänner som ska kuta Kungsholmen t.ex.
  • Jag kan planera för något annat lopp som jag skulle ha missat om jag sprungit 50km nu.
  • Jag hinner hitta på lite annat på lördag än att "bara" kuta. Som att jobba. ;-)
  • Jag hade inte fått uppleva vattenlöpnings-passet i morse då svetten rann i ögonen och jag blev så trött att jag knappt tog mig upp ur poolen. 14 x 3½ minut med ca 40 sek vila. Phjuuu!

Och det bästa, vet du vad det är?.

Jo, om det stämmer med väderprognosen att det ska bli regn, kallt och blåsigt på lördag så är jag verkligen överlycklig att jag inte ska kuta, för det är då verkligen inte något Ingmarie-väder.
Jag vill ha sol, öken-värme och vindstilla.

Så egentligen kanske det var tur att jag halkade där på isen, för tänk vilka möjligheter det öppnade!

Och vad är väl en bal på slottet....;-)
[Comments (14)]
Wednesday 2010-05-05 23:22
Author: Ingmarie Nilsson
Sjufaldig lycka på en och samma dag

1. Att kunna/få springa.
Just nu är jag uppe i svindlande 6 x 5 minuter.
Okej, det är verkligen inte är särskilt mycket, men det är banne mig bra mycket mer än noll.
Struttade fram på grusvägarna.
Förbi vitsippor, hagar, golfspelare, barn, cyklister, barnvagnsförare och hundar.



2. Min Sunn!
Vid varje tur upptäcker jag nya vägar och ser nya vyer. Vad gjorde det att solen gick i moln precis då jag var ute när jag kan fara fram på stigar som den här?



3. Behandling.
I dag var jag hos Daniel. Det är en pina från början till slut men när det gäller mjukdelsskador finns det ingen som slår honom på fingrarna.
(Om du undrar varför jag går hos olika så är det för att jag har jag ett litet lager av olika terapeuter beroende på vad jag behöver hjälp med.)
Jag trodde ledbandet var ok tills han gick loss på det. "Huvudproblemet" sitter just nu i både lilla och stora rumpmuskeln.
Han säger som mina andra terapeuter; "Det sitter benhårt"! (Men jag tror minsann han småler för ju knivigare problem ju roligare tycker han.)
Det finns dock hopp även för mig. :-)

4. Vattenlöpning.
Jag har inga som helst problem med att springa i bassängen själv. Eller själv och själv förresten. Det är alltid någon mer där men det är ju inte något riktigt "sällskap".
Får jag "riktigt"sällskap blir jag superglad!
Får jag det då dessutom av en så underbar människa som Anneli ja då kan det inte bli mycket bättre!
(Möjligtvis om vi hade haft längre tid i vattnet innan det var dax att gå upp.)

5. Vänner.
Avrundade dagen med att käka tillsammans med mina helt otroligt fina vänner Sofie, Milla och Anneli. Alla tre har jag funnit via bloggen!
Visst är det både fantastiskt och häftigt?

Jag Anneli, Sofie och Milla
Jag Anneli, Sofie och Milla


6. Att kunna åka hem.
Det är ju faktiskt ingen självklarhet att ens ha ett hem. I mitt hem finns dessutom mina två älsklingar. En tvåbent och en fyrbent. Den tvåbenta ger mig alltid minst en kram när jag kommer innanför dörren.
Och den fyrbenta...
Hon vill helst att jag ska lägga mig på mattan och kela henne.

Lite butter innan jag gör som hon vill...
Lite butter innan jag gör som hon vill...

Hon får till 99% alltid sin vilja igenom.
Utan att ens tjata!

7. Få sova.
I min egen säng.
Inte heller det är någon självklarhet.
Allra helst inte i en så skön säng som min. :-)
[Comments (11)]
Wednesday 2010-05-05 09:04
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Björnar kan snarka, fiskar kan gäspa och en igelkotts kroppstemperatur är på sommaren ca. 37 grader C.
På vintern är den ca. 9 grader C.

[Comments (4)]
Tuesday 2010-05-04 22:16
Author: Ingmarie Nilsson
Tisdag igen
Tyckte det precis var tisdag!
Vad hände där emellan?

Är det åldern som gör att tiden går fortare eller är är det vårt samhälle, och därmed tiden, som snurrar snabbare och snabbare och snabbare så att jag helt enkelt inte hinner med?

Eller är det som så att klockorna faktiskt går fortare?
Att varje timme nu för tiden egentligen bara är 45 minuter mätt med 1970-talets tid?
Att klockorna liksom har blivit effektivare och hakat på höghastighets-tekniken.

Ja, jag vet då inte!

Oavsett så för att orka med världens (och mitt eget) tempo så behöver jag en motvikt.
Något som lugnar, bromsar, balanserar och får mig ner på jorden igen.

För mig har denna motvikt alltid varit att vistas i naturen och att vara i närheten av djur.
Uppvuxen på landet med hundar och hästar har jag så att säga haft det inpå knuten vilket jag är oerhört tacksam för.

Tror det hela bottnar i att både naturen och djuren är helt kravlösa.
Med dem kan jag liksom "bara vara".
Precis som när jag är med min älskling.

Trots att jag har flyttat så många gånger att jag tappat räkningen så har jag ändå alltid sett till att naturen funnits i närheten.
T.o.m här i galna 08:a land.
Allra allra helst vill jag förstås springa i den, det är som om det blir mångfaldig effekt av dess läkande effekt då, men det kan även räcka med att sitta vid ett träd för att jag ska känna lugnet komma.



I nästan hela mitt vuxna liv har jag haft djur.
Hästar, hundar och katter.
De ger livet ett annat perspektiv för de visar vad som är viktigt.
Äta, sova, kela och busa.

Elvira the cat är specialist på det där!
Och hon är en specialist på att få mig att skratta, må bra och coola ner.

Ser du henne? Tassarna sticker fram under soffan :-)
Ser du henne? Tassarna sticker fram under soffan :-)

Hur hämtar, och får, du ny energi?
[Comments (10)]
Tuesday 2010-05-04 09:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem att bygga rede i ditt hår.
/Kinesiskt ordspråk

[Comments (3)]
Monday 2010-05-03 23:56
Author: Ingmarie Nilsson
Nu har jag med testat! :-)
Det där som "alla" pratar om.
Har hört den ena berättelsen bättre (eller värre beroende på hur man ser det) än den andra.

Mördande, ofattbart, roligt, galet och bara måste upplevas är lite av det jag hört.
Jag vet inte någon som varit med som inte har sagt att det är bland det jobbigaste de gjort!

Nämligen Rubin Mc Rae´s beryktade pool run.

Inte så konstigt att jag var lite små-nervös när jag klev in på Sveavägen 54 och ner i Dive Swedens lokaler.
Efter en tidig morgon med först MTB-träning med Sunnen följt av en heldag på jobbet och ett rejält Power Plate så var jag heller inte direkt superladdad inför passet som skulle börja 19.30.

Varje pass är "bara" 45 minuter långt, men 45 minuter kan vara väldigt långa.
Jag vet ju hur långa ynkliga 30 sekunder kan vara på Power Plate!

Själva poolen är verkligen inte stor men med en himla käck anordning så "hakas man fast" via sitt vattenlöpningsbälte (som man lånar där) i en lina och så att säga springer på stället.
Kanske låter trist men jag lovar att Rubins klass är allt utom trist.

Det var fantastiskt kul, väldigt annorlunda och helt galet jobbigt mellan varven!
Svettigt var det med.
Både av ansträngning och för att vattnet är så varmt.
Och visst blev jag trött, men ska jag vara riktigt ärlig så hade jag kunnat (och velat) köra ett pass till.
Tror inte det var för att jag fuskade för jag tog verkligen i så mycket jag bara kunde!
Nu menar jag inte att alla de som säger att de tycker passet är jobbigt är dåligt tränade.
Absolut inte!

Tvärtom!

Men även om jag är i en usel (läs obefintlig) löpform så är jag inte dåligt tränad och man kan väl ganska lugnt påstå att jag är ganska van vid att springa i vatten. ;-)

På väg hem och fortfarande ångande varm. Inte lönt att vara rädd om frissan när man är med på Rubins pool-running för du blir garanterat genomblöt! :-)
På väg hem och fortfarande ångande varm. Inte lönt att vara rädd om frissan när man är med på Rubins pool-running för du blir garanterat genomblöt! :-)

Har du inte testat så rekommenderar jag det varmt.

Men planera i god tid för det blir blixtsnabbt fulbokat!
[Comments (9)]
Monday 2010-05-03 18:37
Author: Ingmarie Nilsson
En omfördelning av blåblodens pengar vore kanske på sin plats?
Ingen har väl kunnat undgå att läsa/se/höra om det förestående kungliga bröllopet. (?)

Hur mycket det kommer att kosta kommer jag inte ihåg men det är då inga småsummor det handlar om utan åtskilliga miljoner kronor.
Och det är vi skattebetalare, d.v.s du och jag, som står för den största delen av notan utan att ens vara bjudna!
(Eller är du kanske bjuden?)

Jag tycker det är skamligt och för min del får de gärna skrota hela idén med "blått blod".
Det vore helt ok om de betalade sin lyx själva men som det är nu är de Sveriges (världens) största socialbidragstagare och det finns massor av människor som behöver de där pengarna mycket mer.

Läste dessutom att Haga slott ska renoveras och göras säkrare för Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel Westling för 16 miljoner kronor!

SEXTON MILJONER KRONOR!

Minst!

Hutlöst!
Rent av skamligt!

Samtidigt har, enl. dagens Metro, föreningen Cruz Azul i Göteborg samlat in sängar, rullstolar och operationsbord för att hjälpa de behövande i jordbävningsdrabbade Chile men de saknar pengar för att kunna frakta dit sakerna.
9000 kronor fattas visst.

Är det för mycket begärt att en del av socialbidraget till de blåblodiga gick till den där resan i stället?

Ännu bättre vore det förstås om de även delade med sig till vård, skola och omsorg.

Men det vore väl för mycket begärt...
Hur ska de då kunna åka på sina lyxsemestrar, jaga och döda djur, shoppa på fina gatan och köra rally?
[Comments (16)]
Sunday 2010-05-02 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Jungfrutur(erna)
Även om det varit en aktiv dag även i dag så har det inte varit riktigt lika full rulle som i går.
Söndagen är som bekant vilodag och ska helgas och jag vill ju inte helt hamna i fördärvet. ;-)

Enda inplanerade jag hade i dag var att träffa min fina vän Caroline för ett gemensamt löppass i poolen.
90 minuter som försvann på ett litet tjillenix!
(Eller var det någon som fipplade med klockorna?)

Riktigt sant är det förstås inte att jag inte hade något annat inplanerat för jag skulle även hinna hämta min Sunn innan Sportsonaffären på Söder stängde.
(Jag gillar söndagsöppet och jag gillar verkligen så snabb service!)

Och inte sjutton kunde jag hålla mig från att testa den "på riktigt"!
I skogen!
På stigar, grusvägar, asfalt och gräs.


Lite smågrejer som behöver justeras men jisses vad kul!
For fram som ett litet jehu.
Det var åtminstone vad jag trodde tills de riktiga MTB-körarna kom.
Även om jag trampat för allt vad benen höll så hade jag inte hängt med.
Dessutom körde rakt in i skogen där det inte fanns tillstymmelse till stig.
Tar nog ett tag innan jag är på den nivån...

Konstigt det där förresten.
Är det så här alla nya löpare känner sig?
Som en liten bluff?
Jag känner mig som en slags låtsas-cyklist. En tvättäkta wanna-be som trots massor av mils cyklade, trots att jag äger flera cykel-brallor och cykelskor och t.o.m har genomfört två cykel-lopp inte ens är i närheten av att känna mig som en riktig cyklist?

När är man det?

Bara på låtsas?
Bara på låtsas?

Samma fråga kommer ofta inom löpningen.
När är man löpare?
När känner man sig som löpare?

Eftersom jag har sprungit så länge jag kan minnas, och väldigt mycket de senaste 20 åren, så är det kanske inte så konstigt att jag inte kommer ihåg när jag "blev löpare".

Jag kanske föddes som en. ;-)

När jag cyklar och ser alla löpare (det verkar på något skumt vis alltid vara fler när jag själv inte kan kuta) så tänker jag;
Ja, ja. Du kan tycka att jag ser töntig ut och skratta åt mig men du skulle bara veta! Jag är egentligen en löpare. Det här är bara en förklädnad och den dag jag kan springa igen så ska jag minsann visa var skåpet ska stå!

Ha!

Och jag har börjat det där skåp-placeringsprojektet.
Lite, lite, pytte-liiiite.


En minut sen går jag lika länge.
Eller lika kort för en minuts jogg är banne mig över innan jag ens hinner säga blåsippa!

Men vet du, det kvittar för jag är överlycklig för varendaste sekund!
[Comments (15)]
Saturday 2010-05-01 22:11
Author: Ingmarie Nilsson
Min 1:a maj lördag innehöll inga tåg men en himla massa annat :-)
Är det inte väckarklockan som får mig ur sängen på morgonen så är det garanterat Elvira the cat.

Antingen pratar hon upp mig eller så kokar hon upp mig för när hon ligger jämte/på mig i sängen är hon som en levande kamin.

Att en så liten kropp kan producera så mycket värme är helt obegripligt!
Att en så liten kropp kan producera så mycket värme är helt obegripligt!

Väl vaken och uppe så var det ju lika bra att tuta och köra.

Städa och feja så det stod härliga till!
Städa och feja så det stod härliga till!
Piffade till det hela med en ny fin VÅRaktig disktrasa ;-)
Piffade till det hela med en ny fin VÅRaktig disktrasa ;-)

Tuben in till Sats Medborgarplatsen för ett spinningpass.
50 minuter lyckades Therese (tror hon hette så) få åtminstone mig rejält svettig och trött.
Nu är jag ju som jag är så det där "lilla" räckte ju inte. ;-)
Fortsatte en timme på cross-training-maskinen innan jag kände mig helt nöjd.

Enda nackdelen med cross-trainern är att fötterna domnar allt för lätt
Enda nackdelen med cross-trainern är att fötterna domnar allt för lätt

Svettig bli man i alla fall :-)
Svettig bli man i alla fall :-)

Av såna där roligheter blir åtminstone jag väldans hungrig!
Vad kan då passa bättre än en lunch-dejt med älsklingen?

Jag och my darling. Mätta och belåtna efter supergod mat på Chutney. Vego såklart! :-) (Finns på Katarina Bangata på Söder)
Jag och my darling. Mätta och belåtna efter supergod mat på Chutney. Vego såklart! :-) (Finns på Katarina Bangata på Söder)

Och sen.
Då var det verkligen dax.
Dax för Nilsson att bestämma sig.
Sluta vela eller fortsätta vela.
Slå till eller inte.

För och nackdelar hade avhandlats.
Plus mot minus.
I synnerhet det där minus för det skulle svida i plånboken rejält om jag bestämde mig för att slå till.

Så hur blev det?
Velar jag fortfarande eller har jag äntligen bestämt mig?

Nyfiken?

Spännande? ;-)

Så här blev det;

Jag är numera ägare till en Sunn Cross Country Prim S3. :-) Extremt mycket fattigare med, men det känns (fortfarande) helt rätt
Jag är numera ägare till en Sunn Cross Country Prim S3. :-) Extremt mycket fattigare med, men det känns (fortfarande) helt rätt

Hur jag (vi) firade att jag gjort av med en massa pengar?
Med bio.
Den här;

The Ghost Writer
The Ghost Writer

Riktigt bra!

Nu ska jag drömma om hur jag snart både springer och cyklar på de fina stigarna och vägarna i skogarna här.

Och du vet ju vad jag brukar säga, drömmar kan bli sanna!
[Comments (5)]