Archive Jun 2010 (47 entries)

Wednesday 2010-06-30 22:07
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Jag lyssnar om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen på Kent´s nya skiva En plats i solen bara för att den är så himla bra!

[Comments (4)]
Wednesday 2010-06-30 22:04
Author: Ingmarie Nilsson
Slängde bort vardagen en helt vanlig vardag
Att få, och kunna, vara ledig en dag mitt i veckan är verkligen lyx.
Och i dag var jag verkligen ledig.

Inga tider att passa, inga "måsten" och inga deadlines.

Att sen få sällskap av två superpinglor, min härliga vän Karin och världens bästa Camilla på dagens löppass gör ju inte saken direkt sämre.

Karin och Camilla
Karin och Camilla


Hämtade upp dem vid tunnelbane-stationen och när de lastat av sina små packningar (ännu en bra sak med varmt väder) så gav vi oss i väg.
Eftersom Camilla har kört riktigt tuffa pass de senaste dagarna (eller kanske jag ska säga veckorna) så lämnade hon oss efter en liten stund för att utforska skogen på egen hand.

Karin och jag blev alltså ensamma med vårt öde.

Nämligen "min" fartlek.
Den blir precis så jobbig som man vill att den ska bli och jag älskar den.
Trots att jag måste ha gjort de där repetitionerna flera hundra gånger om.
Bra med guldfiskminne. :-)

Vi körde den på femmans spår vid Hellasgården.
För dig som aldrig sprungit den kan jag berätta att den är inte världens enklaste precis.
Där finns en del backar som suger rejält.
Men som jag brukar säga, går det upp så går det ju också ner om start och stopp är på samma ställe.

Det var varmt, flåsigt, jobbigt och toksvettigt (såg ut som om vi duschat) men jag njöt från början till slut.
Njöt så mycket att jag var "tvungen" att köra en omgång till så totalt blev det 4 vändor à 10½ minut.

Inget ont, ingen stelhet och nästan ingen trötthet!
Visst är det märkligt?
Har kroppen fått tok-fnatt?
Eller är den i någon slags chock-tillstånd?
Som om den liksom inte riktigt fattat att jag faktiskt kör ganska hårt med den emellanåt.

Men jag njuter!
Åh så jag njuter!
Varje dag, varje timme och varje sekund som den är så här snäll mot mig.

Karin skulle vidare på andra äventyr och for hemåt, men Camilla förgyllde min dag genom att både stanna på lunch och eftermiddags-slapp i solen.


Ska även erkänna en sak.

Jag duschade inte förrän många timmar senare.
Hade bytt till torra kläder och svetten hann liksom torka innan det var läge och då tyckte jag det kvittade.
Skulle ju snart bada.:-)

I dag blev det dock Eriksdalsbadet.
Lite av ren lathet (logistiken skulle bli krångligare) men mest för att njuta av sällskapet så länge som möjligt. :-)
På så vis fick jag ju även en stund på tuben tillsammans med Camilla.

Är det lyxonsdag så är det.

Och jo, nu är jag ren och fin igen.
[Comments (7)]
Tuesday 2010-06-29 21:56
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vi skapar världen genom våra tankar
/Buddha


[Comments (4)]
Tuesday 2010-06-29 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
Bye bye huset och äntligen invigning
I dag var det dax att lämna tillbaks mitt fina lånehus.
Eller ja alltså, huset står kvar.
Det var jag som flyttade på mig.

Jag må vara förvirrad och cykla vilse, men till mitt försvar får jag säga att det är (oftast) bara när stressad Ingmarie och helt nytt ställe kombineras ihop.
Annars är jag ganska bra på att hitta.
Oftast räcker det faktiskt att jag springer en runda en gång sen kan jag den.

Så nu när jag kutat runt där vid huset några gånger hittar jag riktigt bra och kan "komponera ihop" en och annan runda.

Innan jag packade ihop och for till jobbet så hann jag med en helt underbar morgontur i skogen. Det blev härligt blandade 70 minuter löpning på cykelvägar, elljusspår och trails.

Tyst, fridfullt och varmt.

Jag älskar verkligen det här vädret!
Det är ett riktigt Ingmarie-väder.
För min del får det gärna vara så här hela sommaren.
Det ska vara så där så att jag längtar efter att ta på mig lång-brallor.
Då har det varit en bra sommar! :-)

Så nu är jag alltså hemma igen.
Övertalade älsklingen att hänga med till Hellasgården när vi kom hem fram på kvällskvisten.
Cyklade rakt genom skogen och var där på ett tjillenix.
Hur bra och lyxigt som helst

Jag hade ju redan bestämt mig så jag funderade inte ens.
I dag skulle jag äntligen få bada i en "riktig" sjö.

Det var fullt med folk både i och runt Källtorpssjön.
Och jag förstår varför.
Så ljuvligt, så ljuvligt i vattnet att det är helt obeskrivbart!
Och det funkar hur bra som helst att springa vattenlöpning där. :-)

Ser du mig? :-)
Ser du mig? :-)

Älsklingen hade sagt att han minsann inte skulle bada men när han såg alla andra ändrade han sig, och när han väl kom i ville han knappt gå upp igen.
Då är det skönt!


Åt medhavd matsäck sittandes på en klippa.
Njöt av det vackra och innan vi var hemma igen hade klockan hunnit bli nio!

En perfekt start på dagen som fick en lika perfekt avslutning. Måste ha varit världens bästa tisdag.

Hur går det för dig då? Har du badat ännu?
[Comments (8)]
Monday 2010-06-28 20:17
Author: Ingmarie Nilsson
Bad-jobb-mat-jobb-dag
Jag måste erkänna att det känns si så där kul att behöva vara inne hela dagen när det är sommar ute men det är bara att gilla läget.
Är ju inte precis ensam om att behöva jobba. :-)

Fick i alla fall ett underbart vattenlöpningspass med fina, fina vännen Ulrika i morse och jag förstärkte några av alla mina olika ränder på kroppen.
Solen tar nämligen grymt bra när man travar runt i vattnet så då blir det "baddräkts-ränder".
Sen har jag "linne-ränder", "top-ränder", "shorts-ränder", "kortatights-ränder" och några svaga "bikini-ränder".
Blir väl snart inhyst på ett läskigt zoo för att jag liknar en zebra. ;-)

Vi var precis klara när typ alla kom dit.
Med solen omvandlas nämligen poolen plötsligt till en sardinburk!
Det här håller ju inte!
Nu är det jag som ska testa en riktig sjö!
Med massor av plats!

En riktigt rolig och bra grej i dag var att jag och älsklingen hittade ett superbra matställe.

Där fanns massor av bra vegorätter och det var verkligen superfärskt, supergott och supernyttigt!
Åt dessutom deras supersallad. :-)



Var?
Kura Café på Torsgatan 31 bara ett stenkast från St. Eriksplan.

Ägarna kommer från Nya Zeeland och de var verkligen innebörden service personifierade.
Fixade och trixade så att vi skulle vara helt nöjda.
Vill man inte sitta där får man låna filt och sitta i parken!
Inte billigaste alternativet kanske men med tanke på matens kvalité och på hur trevliga de är så var det snorbilligt!

Bästa sällskapet :-)
Bästa sällskapet :-)


Rekommenderar verkligen ett, eller varför inte flera, besök dit!
Utan tvekan 5 av 5 stjärnor.
[Comments (9)]
Sunday 2010-06-27 14:34
Author: Ingmarie Nilsson
Trailrun
Först hade jag tänkt hänga på inbjudan från världens bästa Camilla för att se nya vyer och få underbart sällskap av åtminstone både henne och MarathonMia.

Men du vet hur det kan vara ibland.
Man får bara inte ihop det.
En timmes åkande med SL allt för tidigt en söndagsmorgon bara för att komma till "starten" + att jag har jobb jag behöver göra gjorde att jag fick tänka om.

Och det blev bra det med!

Utmanade mig själv (och ödet) genom att trava iväg in i skogen och följa några av de 1000-tals stigar som finns här där jag tillfälligt bor.

Över stora stenar och små stenar.
Över stockar och grenar, på fina mjuka barrstigar, över rötter och stubbar, förbi sjöar, under stora träd och genom blåbärsris.
Måste ha kutat igenom hela faunan.
En del fastnade visst i håret.

Drickavatten hade jag "glömt" så efter en timme styrde jag stegen mot ett stall för att tigga vatten. Och jodå, de var snälla och bjöd. :-)

Förundras över hur någon/några överhuvudtaget har hittat alla dessa stigar och gjort spår av dem!
Vilken grej liksom!
Helt fantastiskt!

2½ timme blev det utan att jag riktigt begrep hur det gick till.
Såg till att få "sträcka ut" benen sista halvtimmen genom att kuta på platta vägar.

Tror det här var perfekt för min kropp.
Lugnt, långsamt och mjukt.
På något vis kan jag tycka att trailrun är väldigt "bekvämt".
Åtminstone när det är så torrt och fint som nu.
Man lufsar på i lugnt tempo och har fullt upp med att hålla reda på benen så man hinner liksom inte tänka på så mycket annat.

Benen som bar mig. Hela vägen. :-)
Benen som bar mig. Hela vägen. :-)

Nu ska jag krydda dagen med en rejäl cykeltur på Sunnen och lite jobb.

Vad gör du i dag?
[Comments (14)]
Saturday 2010-06-26 19:55
Author: Ingmarie Nilsson
Så här tufft kör jag!

Kutar så blodet börjar rinna utanpå kroppen.

Men jag tar det från början. :-)

Jag kände redan vid första löp-steget att det inte skulle bli "lätt" i dag.
Benen var sega.
Som två oformliga klumpar inpackade i cement.

Om det var lågtrycket, gårdagens pass eller det faktum att det blev lite slarvigt med maten direkt efter träningen i går låter jag vara osagt helt enkelt för att jag inte vet.
Men jag mådde absolut inte dåligt, hade inget ont heller, så det var bara att bita ihop.

Sån är jag. :-D
Har jag bestämt mig så har jag.

30 minuter i tröskelfart på slingan vid Källbrinks IP.
Den ska visst vara 1873 meter enligt info-tavlan och är den där typen du vet som först bara går upp, upp, upp och sen ner, ner, ner.
Med andra ord inte optimalt för ett tröskelpass där man strävar efter ett mer jämnt flyt men man tager vad man haver som Kajsa Varg sa.

Jag kan helt enkelt rundorna och vägarna för dåligt här (är alltså tillbaks på mitt botemedels-ställe) och ville hålla mig till ett "säkert kort".
Slet som en tok i varje uppförsdel för att sen pinna på allt vad benen kunde i varje nedförsdel.
Totalt blev det 4 varv, d.v.s 7492 meter.
Säger hon som inte är någon siffernörd. ;-)

Och nej, jag klarade det absolut inte på några 30 minuter. Lägg på ett par tre minuter så kommer du närmre sanningen.
Var tydligen så trött att jag inte riktigt märkte att jag drämde i den där handen i ett träd i en tvärskarp kurva.
Värre än så var det alltså inte.
Inga coola klättringar eller drastiska vurpor.
Bara jag som inte kunde hålla armarna i styr. ;-)

Men jag kan berätta att det sved rejält när svettsaltet kom i de där såren.


Nåja, man kan ju inte vara på topp alltid. ;-)
Och jag genomförde det ju trots allt!

Dessutom hade jag ruggig tur med vädret för jag har hört hur hagelkulor stora som pingpong-bollar fallit på andra stackars 08;a-bor.

Tunga moln men de behöll sitt innehåll. :-)
Tunga moln men de behöll sitt innehåll. :-)

Det jag tänkte på när det var som värst, som motiverade mig till att överhuvudtaget fortsätta för så jobbigt var det, var eftermiddagspasset.
Vattenlöpningen.
Låter säkert märkligt hur jag kan längta till ett annat pass när det jag håller på med redan är skitjobbigt men se det är det som är det fina med vattenlöpningen!

Antingen kan man köra stenhårt även där eller så har man det som ett njutningsfullt återhämtningspass.
Det var alltså det sistnämnda jag gjorde och jag fick sällskap av min underbara "nästansyster" och klubbis Ulrika.
Hon och jag är absolut universums största vattenlöpningsfantaster.
Utan konkurrens!

Älsklingen mår bättre i dag så vi tog en kort liten cykeltur och njöt av kvälls-solen.

Det verkar som om det var något magiskt kurerande med midsommarnatten trots allt.
Eller så var det mina häxbrygder... ;-)
[Comments]
Friday 2010-06-25 20:15
Author: Ingmarie Nilsson
Midsommaraftons äventyr
Det var jag, solen och kartan som gav oss iväg tidigt i morse. Åtminstone kändes det så för det var då ingen tät trafik i skogen.

Det är enkelt att hitta när man vet vägen men när man som jag i dag 1 aldrig har satt sin fot där innan, 2 inte har en riktigt bra karta och/eller 3 är lite allmänt småförvirrad som jag, ja då blir det som det blir.

Sprang glatt i väg och visst hittade jag både vägar och stigar som jag trodde skulle ta mig rätt. Men varför ta närmsta vägen när det går att göra extra rundor både på snåriga stigar och förbi stora höghus?
Och jag kom fram, efter diverse extra turer, till mitt mål för dagen.
Flottsbro.
Makalöst vackert och jag var inte så lite sugen på att få bada!

På samma sida finns även den här;
Skidbacken!
Skidbacken!

Men nej, jag vågade mig inte på någon extra träning à la Världens bästa Camilla för jag skulle ju tillbaks med. Men backen finns kvar så man vet ju aldrig...

Det var betydligt enklare att ta sig "hemåt" för det fanns stora skyltar som lotsade mig rätt. :-) Förbi ännu fler hästhagar, mjuka skogsstigar och nybyggda lyxkåkar.

Och den här;
Källbrinks IP. Måste vara en av Sveriges absolut finaste löparbanor!
Källbrinks IP. Måste vara en av Sveriges absolut finaste löparbanor!

Om jag blev sugen?
You bet!
Tog mig en liten sväng där inne. Gick ju liksom inte att låta bli. :-)
Totalt blev det 1 timme och 50 minuters midsommarafton-löp.
Inte dumt alls!

Fortsättningen var lika fin den med om än vilsammare.
Stackars älsklingen är sjuk så medan han vilade sig hemma for jag ut till Siggesta gård för att ta reda på hur 08:orna firar midsommar. ;-).

Önskar så att jag kunde trolla honom frisk men jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra andra friska.
Själv har jag mina små knep som (oftast) hjälper. :-)
Men jag tror att han och Elvira the cat hade det helt ok tills jag kom hem igen och förstörde lugnet.

Riktigt härligt att kunna sätta sig vid dukat bord men gissa min besvikelse när det enda i vegoväg som fanns var salladsblad och potatis!
Vi hade ändå kollat noga innan att jodå, det skulle finnas "massor" av alternativ.
Jag var ju inte bara hungrig, jag var utsvulten!

Riktigt dåligt!
Fattar fortfarande inte hur man kan tro att man som vego äter fisk och fågel.
Exakt vad är fisk och fågel om det inte är kött från djur?
Äter man det så är man inte vego-då är man fuskvego.

Punkt.

De fixade dock fram när jag sa till, och det var helt ok, men när de ville jag skulle betala fullt pris (hela 250 riksdaler) då protesterade jag.
Fick ner det till 169 kr vilket var mer ok men fortfarande dyrt om du frågar mig.

Mitt sällskap var hur som helst det bästa tänkbara!
Helena, Sara, Jörgen och världens bästa Camilla
Helena, Sara, Jörgen och världens bästa Camilla

Hann även slappa en bra stund i gräset, fota, lyssna på midsommarvisor och helt enkelt bara vara och må helt underbart!
Midsommarstång fanns förstås med.
Midsommarstång fanns förstås med.

Tack kära vänner för en härlig Midsommarafton!

Nu ska jag se om jag kan trolla älsklingen frisk.
Den magiska Midsommaraftonen kanske hjälper mig. :-)
[Comments (5)]
Thursday 2010-06-24 20:16
Author: Ingmarie Nilsson
Den ofattbara kroppen
Jag börjar tro att jag mesade under intervallerna i går, att jag bara trodde att jag var trött, för jag känner absolut ingenting i benen.
Ingen stelhet, ingen trötthet och absolut ingen som helst smärta någonstans.
Peppar, peppar.
Stelheten och tröttheten kommer kanske i morgon efter de berömda 48 timmarna.

Men i ärlighetens namn fattar jag ingenting!
Vad har hänt med min kropp?
Hur i all sin dar kan den plötsligt bli så här... bra?
Vad jag vet har jag inte gjort någon drastisk förändring mot förr.
Tuffar på som vanligt.
Äter inga nya frukostflingor eller knaprar några skumma internet-beställda piller heller. ;-)

Men jag är försiktig!
Vågar inte utmana ödet utan håller mig till mina fem löpdagar/vecka ännu så länge.
Så därför blev det ett ganska tufft vattenlöpningspass + PowerPlate i dag.

I dagarna tre ska jag nu fira och (på ett förnuftigt vis) ta igen veckans två löpfria dagar. :-)
Ska springa så mycket som det bara hinns med!

Sitter i kvälls-solen och planerar.
Kollar kartor och planerar men spikar inget utan tänker vara öppen för förslag och förändring.

Midsommaren i år kan bli hur magisk som helst.


Jag önskar dig den bästa av alla midsomrar oavsett vad du gör eller var du är!
[Comments (10)]
Thursday 2010-06-24 07:42
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Den kända disneyfiguren Mimmi Pigg, har inte alltid haft det namnet.
Från början var hennes svenska namn Mimmi Tutt

[Comments (4)]
Wednesday 2010-06-23 21:09
Author: Ingmarie Nilsson
Botmedlet som kom av sig
Det är konstigt det här, men visst är det så att innerst inne "vet" man sanningen men det är inte alltid man vill "se" den?

Min sovtrötthet berodde med största sannolikhet nog ändå på för lite/för dålig sömn.
Det är ju en sak att ligga i sängen åtta timmar men en helt annan om det är kvalité på de där timmarna.
Orsakerna till min dåliga sömn är flera och det mesta stavas s-t-r-e-s-s.

Men jag verkar ha hittat botemedlet. :-)

Man ser till att ha snälla vänner som lånar ut sitt stora (läs gigantiska) hus som ligger lugnt och lite avskilt när de själva är på semester.
Absolut knäpptyst.
Inga bilar som dånar förbi, inga ungar som skriker eller grannar som väsnas.
Bara tyst sus från träden.

Så vad gör man med nyfunnen energi som räcker ända upp till hårfästet?
Jo man (läs alltså jag) snörar på dojjorna, travar iväg till det kuperade elljusspåret och kör intervaller.
16x 2 min. med ca. 45 sek. vila.

Svettigt, härligt, roligt och med en känsla av superstyrka men jag ska villigt erkänna att de tre sista var ruskigt jobbiga.


Inget ont någonstans.
Bara den där välbekanta tröttheten som jag både älskar och hatar.

Nu skulle jag kunna skriva en hel roman om hur jag stressade i väg på en alldeles för liten cykel, kommer vilse och irrar runt innan jag så småningom hittar en pendeltåg-station (men inte den jag tagit sikte på!) kom på att det inte fanns lås till cykeln och att jag alltså ändå inte kunde lämna den där, missar tåget till mina planerade möten, försöker hitta tillbaks till huset för att "börja om" (med en annan cykel) och där, någonstans på en väg jag inte vet var den är och aldrig kommer att hitta igen, fick I. Nilsson psykbryt.

Kan låta urlöjligt men detta var helt enkelt den utlösande faktorn efter en allt för lång tid (för mig) i 310 knyck utan andhämtning.
(Halmstad-helgen räckte tydligen inte.)

Vad jag gjorde?

Grät, svettades, grät ännu mer, snorade, ringde min underbare älskling som tröstade och stöttade som han alltid gör.
Avbokade allt jag skulle gjort under dagen och tog time-out.

La mig platt på gräset, djupandades och bara försökte landa.


Det funkade.
Inte ens kaoset på Eriksdalsbadet kunde störa mig när jag kom dit fram på kvällen.
(När solen kommer verkar nämligen varenda 08:a vallfärda dit.)
Jag hittade dessutom till rätt pendeltågstation. :-)

Eller så orkade jag bara inte bry mig.
Djupandningen fortsätter och jag njuter i "mitt botemedel-ställe".
[Comments (10)]
Tuesday 2010-06-22 15:06
Author: Ingmarie Nilsson
En halv?
Inte vet jag vad det är men något är det för jag är så ofantligt trött.

Inte i kroppen.
Den är pigg!
Trots den tidiga timmen skuttade den glatt iväg i morse och benen dansade så lätt och fint backe upp och backe ner under min 70-minuters löptur.
Dessutom har den fått utså (ännu) ett mastodontpass på PowerPlaten helt utan problem och än är ju dagen inte slut. ;-)

Nej, det är huvudet som är trött eller rättare sagt den lilla biten ovanför näsan liksom.
Trött som i sovtrött.

Extremt märklig känsla.

Känns som om jag skulle tillåta mig att blunda så skulle jag somna omedelbums!
Har svårt att tro att det verkligen är sömnbrist för jag sover minst 7-8 timmar/natt.

Kan jag ha drabbats av bara en halv tsetse fluge-dos?
[Comments (13)]
Tuesday 2010-06-22 09:23
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
If you meet someone who has no smile, give him one of yours
/Okänd


[Comments (4)]
Monday 2010-06-21 20:17
Author: Ingmarie Nilsson
Den andra sidan. (Som egentligen kanske inte är den bästa men som ändå blir den bästa)
Jag brukar ju säga att det alltid finns två sidor av allting för annars kan det liksom inte finnas.

Glädje-sorg.
Svart-vitt.
Lätta ben-tunga ben.
Upp-ner.
Natt-dag.
Ja du förstår nog. :-)

En bra sak med att det inte är superväder (om man som jag med superväder menar varm sommardag) är att det är mycket lugnare med, och på, vissa saker.

Som i morse.

Gråmulet, kylig vind och långt ifrån sommarvärme.
Sådana morgnar är det väldigt lugnt i Eriksdalsbadets utebassäng.
Ett tag var jag helt ensam i motionsdelen och det, det är banne mig lika unikt som att vinna på lotto!

Eftersom jag har mer än ett bälte, och det dessutom går att hyra för ynka 30 spänn i kassan, så kanske jag får sällskap av någon hågad snart? :-)
Eftersom jag har mer än ett bälte, och det dessutom går att hyra för ynka 30 spänn i kassan, så kanske jag får sällskap av någon hågad snart? :-)

Det må vara kyligt i luften men vattnet, det är ljuvligt skönt och bastun värmer upp även den värsta frysfisen efteråt. ;-)

[Comments (12)]
Sunday 2010-06-20 19:14
Author: Ingmarie Nilsson
Hem igen
Så var denna helgen mer eller mindre slut.
Sitter på tåget hem och tänker på hur helt fantastiskt det har varit!

Att få träffa (nästan) hela min familj.
Inte behövt stressa.
Ätit gott, sovit bra och länge, hunnit (och kunnat) träna och bara varit!

Tänker inte ens försöka förklara hur alla vi är relaterade till varandra för det är nästan omöjligt men här är en del av dem.
Tänker inte ens försöka förklara hur alla vi är relaterade till varandra för det är nästan omöjligt men här är en del av dem.

Det var minst sagt osäkert vädret så vi började inne men...
Det var minst sagt osäkert vädret så vi började inne men...

...fortsatte ute :-)
...fortsatte ute :-)

Nästa 035-besök kommer tack och lov inte att dröja lika länge som det gjorde denna gången. Redan i augusti ska jag ner igen och innan dess kommer jag att träffa en del av dem i 08;a land. :-)

Hur har din helg varit?
[Comments (9)]
Sunday 2010-06-20 17:17
Author: Ingmarie Nilsson
Min juni-söndag
Hade tänkt en lite kortare återhämtnings-löppass följt av vattenlöpning i dag.
Förvisso är allting relativt men 90 minuter löpning är kanske lite väl långt även i väldigt lugn fart.
Men det var så det blev i dag.

Vattenlöpningen blev en ½ timme i en tom bassäng i Getinges utebad.
Dessutom är det gratis!
Hur bra som helst! :-D


Men tillbaks till löpturen.
Sprang på asfalt såväl som på stigar i bokskog.
På slingrande grusvägar förbi hästhagar och Faluröda hus, genom stora gårdar, jämte havet förbi söta små sommarstugor och vräkiga lyxvillor.
Vackert så jag får hjärtsnörp.
Undra just om det finns något ställe som är lika fint som Sverige just nu?

Trots att nästan hälften av turen gick på asfalt så kände jag inte av fötterna en endaste sekund.
Inte benen heller!
Det är nästan så jag tror det är något lurt på gång för kan det verkligen kännas så här bra så länge?


Men fatta mig rätt.
Jag njuter!
Av varje millisekund.
I morgon blir det lugnt. Allt för att inte riskera något.

Jag känner en otrolig tacksamhet till min kropp som vill, och kan, det jag önskar göra just nu..
Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte vara.
[Comments (7)]
Saturday 2010-06-19 16:31
Author: Ingmarie Nilsson
En annan smärta
Planen;
8 x 4 minuter.
En minuts gåvila.
Inget att fundera på.
Bara att tuta och köra.

Totalt 70 minuter som avslutas med 40 minuter vattenlöpning som extra återhämtning.

Varken mer eller mindre.
Rakt och enkelt pass.

Jag genomförde det utan problem.
Och det bästa, vet du vad det är?
Jag har inte ont någonstans!

Inte i fötterna, inte i benen, inte i ryggen och inte i rumpan.
Det "enda" som känns är en ren och skär jäkla trötthet.

And that,
That´s a pain I´m used to!

[Comments (9)]
Friday 2010-06-18 22:56
Author: Ingmarie Nilsson
Som det kan bli! :-)
Aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle bli ännu en super dag denna vecka.
Men se det blev det!
(Och vet du, jag tro faktiskt att det blir fler.)

Så vad har då varit så super med den här fredagen?

Häng med så får du se! :-)

Halvlång sovmorgon, frukost och sen bussen från Steninge in till "stora staden". (Halmstad alltså.)


Och där, äntligen!
Äntligen fick jag åter igen springa en av mina absoluta favoritrundor utmed Nissan och runt Sperlingsholms gods i de ljuvliga bokskogarna.
Åh som jag saknat!


Och Therese som höll mig sällskap förgyllde det hela ännu lite till.
Trots att det var första gången jag träffade henne "live" så känns det som om vi inte gjort annat än kutat ihop hela vårt liv! :-)
(Den stackarn lyssnade tålmodigt på mitt babblande om både godsets statare, kapellet, Halmstads alla olika löprundor, om gamla löpar-rävar och annat dravvel.) ;-)

Så om du läser Therese, tack!


Lite vattenlöpning och dusch på det sen var jag redo att traska vidare.



Lunch med pappsingen och vidare till hans fina affär.


Bussen hem tillbaks till Steninge och sen!
The grand finale av denna underbara dag.

Jag, Greifir, mamma och Stjarni.

Mamma pussar Stjarni. Eller om det är tvärtom...
Mamma pussar Stjarni. Eller om det är tvärtom...

Greifirs rumpa
Greifirs rumpa

Genom bokskogen, under gigantiska ekträd och över Guds gröna ängar. Jo det heter så och det ÄR som en guds gåva. Så vackert är det!
Genom bokskogen, under gigantiska ekträd och över Guds gröna ängar. Jo det heter så och det ÄR som en guds gåva. Så vackert är det!


Förutom att vi blev jagade av en skock får !!) så gick det hur bra som helst.

[Comments (10)]
Thursday 2010-06-17 17:21
Author: Ingmarie Nilsson
Hej då!
Nu drar jag från 08:a land!


Förvisso inte så långt.
"Bara" till Halmstad och "bara" över helgen men kort kan vara helt underbart det med!

Ska mysa med min familj som jag inte träffat sen...Ja säg det!
Jag minns inte!
(Och det beror inte enbart på mitt guldfiskminne.)

Jag ska springa på mina gamla välkända och älskade vägar, jag ska rida och gnugga in mig med hästlukt så mycket som det bara är möjligt.
Jag ska sova så länge som kroppen vill, strunta i klockan och jag ska läsa Hallandspost-blaskan.
Blir det fint väder ska jag minsann doppa kroppen i havet med.

Men innan jag är där så har jag några timmar på tåget och det går verkligen ingen nöd på mig.
1.a klass X2000 är helt ok.


Tänker och funderar på allt spännande som bestämts innan i dag men än är det för tidigt att berätta exakt vad.
Men däremot kan jag berätta att benen känns finemang efter gårdagen. :-)
Den lilla mörheten som fanns försvann nästan helt under vattenlöpningspasset.

Just nu är livet väldigt, väldigt fint.

Hur mår du?
[Comments (16)]
Thursday 2010-06-17 17:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Nu har både den lilla och den stora rondell-hästen varit borta i säkert en vecka.
Ingen aning om var de är. :-(

Kanske är de på semester? :-)
Tillsammans!
Tror de behöver det för de såg onekligen lite grå och "hårlösa" ut. ;-)

[Comments (3)]
Wednesday 2010-06-16 18:07
Author: Ingmarie Nilsson
Super-onsdag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (Observera alla utropstecken)
Att ta sig hemifrån mig till flådiga Saltsjöbaden tar ungefär en timme kommunalt så varför ödsla tid på sånt när jag har två ben som fungerar?
Dessutom går det att "gena" genom hela Nackareservatet som är miljarder gånger finare än tråk-avgas-asfaltsvägen.

Hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta eller hur det skulle vara eftersom vissa delar skulle bli helt nya för mig.
Sanningen att säga hade jag inte riktigt vägen klar heller för kartan jag printade ut var minst sagt usel.
Tanken var i alla fall att springa både dit och hem och så mycket fattade jag att det skulle ta några timmar.

Dumt och riskabelt?
Kanske, men ibland måste man spänna bågen och våga testa.

Jag kunde inte ha valt en bättre dag, det är något som åtminstone är säkert. Solen strålade och vindarna fläktade precis lagom.
Packade en liten midjeväska med SL-kort, torr tröja, lite pengar, mobilen, vattenflaska och en Odwalla-bar.


Jag stack i väg tidigt, annars skulle jag inte hinna till mitt mål i tid nämligen.
Helt klart var jag först på stigarna för det var fullt av små fina spindelnät som envisades med att fastna i mitt ansikte.
(Har dock hört att det ska vara bra för hyn. ;-) )

Anledning till att jag skulle till Saltsjöbaden var nämligen inte bara nöje.
Eller jo, egentligen var det ju det för träning är nöje för mig.
(För det mesta!)
Målet var ett studiebesök på Cozy Corner.
PowerPlate stället jag hört så mycket positivt om.

Och så mycket kan jag berätta att ryktet stämmer för det är superfint och de som jobbar där är verkligen superproffs och supertrevliga! :-)




Det blev ett enormt inspirerande, roligt och svettigt besök för jag kunde ju inte låta bli att köra med i en av klasserna jag med. :-)

När jag höll på som bäst på plattan, när mjölksyran svämmade över och jag var dödens trött, så lovade jag mig själv att åka kommunalt hem trots allt.
Någon måtta får det ju trots allt vara på det roliga.
Även för mig.

Men höll jag det?
Näpp.

Sprang hem med bara för att jag ville och kunde!

Eftersom jag "fuskade" lite och fick skjuts av snälla Lubbe för att komma direkt till grusvägen och därmed slippa asfalten, så var jag ju liksom "tvungen" att förlänga hemvägen. ;-)

Det var, ska vi säga "intressant", att försöka få igång benen efter det där Powerplatepasset.
Lite som att ha sugproppar under skorna och blyväst.

Men det släppte och då!
O la laaaa!
"Flög" är väl att ta i men jag dansade och studsade verkligen fram.

2½ timme totalt utan att ha varken ont eller bli särskilt stel!
Inte så illa för en tant som för mindre än två månader sedan inte kunde ta ett endaste löpsteg p.g.a. den där svansen.

Men du förstår nog varför jag ville när du ser det här;



Hemma igen! Extrasaltad. ;-)
Hemma igen! Extrasaltad. ;-)

Hur jag mår nu?

Alldeles utmärkt!
Funderar redan på när jag ska göra om det igen. :-)
[Comments (11)]
Tuesday 2010-06-15 21:10
Author: Ingmarie Nilsson
Det enkla (borde vara det självklara)
Egentligen behövs det inte mycket för att livet ska vara så där extra bra.
Lite sol, ett leende från en annan människa, känna doften av hägg och syren, se en kattunge leka, skratta åt en rolig historia eller lyssna på favvo-låten.

Det är så lätt att vi glömmer bort de där enkla sakerna i vår teknik-, utseende och prylfixerade samhälle.
Åtminstone tycker jag det.

Kanske är det när vi tar något för givet som vi till slut på något vis blir påminda om att man faktiskt inte kan det.
Aldrig någonsin.

När du är frisk har du glömt hur det är att vara sjuk och när du är hel har du glömt hur ont den där skadan som förpestade ditt liv gjorde.

Och tur är väl det, att vi alla har lite guldfiskminne ;-), för det skulle bli oerhört jobbigt att "komma ihåg" alla svackor och dippar livet haft.

Jag har dock min svans-skada i starkt minne för det var en lång och eländig historia.

Så nu, när jag inte känner någonting när jag kutar, är jag så ofattbart lycklig!
Jag kommer på mig själv där jag springer att jag inte ens kan komma ihåg vilket ben det var som gjorde så vansinnigt ont och det måste väl vara ett bra tecken?

Även om det (troligtvis) kommer att hända andra saker med min busiga kropp så njuter jag av det som är precis nu för jag, och du, kan ändå inte styra över allt som sker i framtiden.

[Comments (5)]
Tuesday 2010-06-15 09:56
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Fake it till you feel it
/Gretchen Rubin som under ett års tid testade och samlade ihop alla möjliga teorier om hur man blir lycklig

[Comments (4)]
Monday 2010-06-14 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Är huvudet dumt får kroppen lida.
Jag brukar alltid cykla till Skanstull och Eriksdalsbadet men ska jag vidare in till stan (t.ex. till jobbet) så föredrar jag tuben.
Inte bara för att jag är (lite) lat utan mest för att trafiken är helt galen, det är triljoner stoppljus och avgaserna är om möjligt ännu värre än i övriga 08;a land.

Men i dag var alltså skallen (ovanligt) korkad.
Badkläder och vattenlöpningsbälte kom jag i håg.
Handduk med.
Kläder hade jag ju på mig redan. ;-)

Det var SLkortet som blev kvar hemma.
Bara att trampa vidare efter bassängpasset och en himla massa timmar senare även trampa hem.
I ärlighetens namn kan jag inte säga att jag direkt led av att behöva cykla lite extra. :-)
Tog en liten extrasväng runt Kungsträdgården, slottet och alla jippon med Love Stockholm.



Jag kan inte skryta med att jag varit på så mycket av allt som händer i stan just nu (sanningen är noll saker) men jag gillar temat!
Kärlek.
Dock kan jag tycka att det alltid borde vara kärlekstema i livet.
Tror världen skulle vara snällare då, eller vad tror du?

Liksom jag tycker att det borde vara mors-fars-systers-brors-o.s.v, o.s.v-dag varje dag.
(Jag har nämligen ingen "egen" dag, inte ens namnsdag, vilket förstås gör att jag är extra avis på alla som har "en dag"...)

Jobbet var inte riktigt klart trots att jag både låst, släckt och kommit hem.
Sunnen var ju kvar.
Skitig som attan sen i går.

Så här är bildbeviset.


Det kanske bor en liten cykelmek i mig med? ;-)
[Comments (9)]
Sunday 2010-06-13 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Ännu en söndag à la Nilsson :-)
Inte vet jag vad som hänt men något är det.

Jag är inne i sett sånt där "odödlighets-stim". Känns som om min kropp klarar precis vad som helst just nu.
(Men lugn, jag vet att det bara är vad skallen tror för min kropp är dessvärre inte odödlig.)

Känns absolut ingenting i benen sen gårdagens trots allt ganska tuffa pass.
Fick anstränga mig hårt för att lägga band på mig och inte öka på min en-timmes löp-pass till något som jag kunde få betala dyrt för redan innan jag stannat.


I stället såg jag till att aktivera mig med lite matlåde-lagande, brödbak och tjej-fika hemma hos oss med mina super-underbara (blogg)vänner Anneli, Milla och Sofie.
Snacka om uppstyltat à la familje-fot. Men vi ÄR ju faktiskt lite av en familj. En blogg-löpar- och vänfamilj! :-) Sofie, Milla, Anneli och jag
Snacka om uppstyltat à la familje-fot. Men vi ÄR ju faktiskt lite av en familj. En blogg-löpar- och vänfamilj! :-) Sofie, Milla, Anneli och jag

Fast jag ljög nog lite där.
Jag var inte helt lugn.
En tur på Sunnen hanns också med.
En skitig sådan.

Syns inte här men jag var prickig av lera och små-sten. Sunnen likaså. Den som jag tvättade så sent som i går! Otack är världens lön...
Syns inte här men jag var prickig av lera och små-sten. Sunnen likaså. Den som jag tvättade så sent som i går! Otack är världens lön...

Det där med att jag är en finväders-cyklist stämmer alltså inte för i dag var det ösregn, knädjupa vattenpölar och lervälling som gällde.
Men vet du vad!?

Jag gillade det så mycket att jag vill göra om det så fort det bara är möjligt!
Typ när kläderna har torkat lite.

Jag tror minsann det bor en liten skitgris i mig. ;-)
[Comments (12)]
Sunday 2010-06-13 20:14
Author: Ingmarie Nilsson
Party!
Att Mia är poppis visste jag redan innan.
En människa med så stort hjärta och så många aktiviteter på sitt schema som hon har så kan det inte bli annat.

Hon är helt enkelt en underbar människa och som du kanske kommer ihåg dessutom en drottning.

På hennes fest i går kväll märktes det verkligen hur många som gillar henne.
Trots att huset med tillhörande trädgård är gigantiskt så fick vi knappt plats!

Mia fotar och spanar uppe på altanen men syns bara som en liten prick. Verkligen kasst, nej PINSAMT, av mig att inte lyckas ta något bättre foto av födelsedagsbarnet...
Mia fotar och spanar uppe på altanen men syns bara som en liten prick. Verkligen kasst, nej PINSAMT, av mig att inte lyckas ta något bättre foto av födelsedagsbarnet...

Det var en salig blandning med löpare, icke-löpare, arbetskamrater, grannar, barn, släkt och vänner från när och fjärran.

Världens bästa Camilla och hennes Jörgen var två av gästerna och...
Världens bästa Camilla och hennes Jörgen var två av gästerna och...

...så jag och älsklingen förstås. :-)
...så jag och älsklingen förstås. :-)

Ofattbart god mat, massor av trevliga människor och helt galet roligt!
Jag är verkligen superglad och tacksam över att jag fick vara med på ett hörn för vilket partaj!

Tro mig när jag säger att det kommer att pratas om det tills hon fyller jämnt nästa gång... :-)
[Comments (2)]
Saturday 2010-06-12 14:56
Author: Ingmarie Nilsson
Den andra är (nästan) alltid värst!
Åtminstone när man ska kuta 4x10 minuter (2 min. vila) som jag gjorde i dag.

Uppvärmning 25 min. inkl. stegringslopp, intervallerna och sen 25 min. nedjogg i vandrande pinne-fart..

Det passet suger men Mamma Mia vad det är bra!
Att jag sen ser ut som ett troll i huvudet (ofrivilligt) det bjuder jag på för jag är supernöjd!

Och supertrött...


Med mat i magen, duschad och ombytt är jag dock fit for fight igen för nu bär det av till fest hos fina Mia! :-D

Vad gör du i dag?
[Comments (10)]
Saturday 2010-06-12 10:19
Author: Ingmarie Nilsson
Rejäl snedfördelning
Läser i dagens Svd att Kronprinsessbröllopets totala kostnad inte kommer att bli "bara" 20 miljoner kronor utan snarare 100 miljoner kronor!

En av de största utgifterna blir att renovera Haga slott, som kungen fått av regeringen, för att paret ska kunna bo där.
45, 5 miljoner kronor hamnar visst slutnotan på.

Men det är inte allt.

Kungen får dessutom 4,5 miljoner kronor i år + 3,5 miljoner kronor nästa år för att sköta kåken.

Och det är vi, skattebetalarna, som är bidragsgivarna men trots det kommer vi troligtvis inte ens att få gå in där.

På nästa sida i samma tidning kan du läsa om hur satsningen på att de hemlösa inom fem år skulle halveras helt har misslyckats.
Efter två år har bara fyra personer (ca en hundradel) fått bostad.

Orsak; Bostads- och pengabrist.

Tänk om en av de där miljonerna som det kostar att renovera Haga slottet kunde gå till de hemlösa, som i Stockholm just nu uppges vara 286 personer.

Men ingen prinsess-saga slutar väl på det viset?
[Comments (7)]
Friday 2010-06-11 20:17
Author: Ingmarie Nilsson
Frihet!
Jag trodde i min enfald att om jag slog upp ordet frihet i Svenska Akademins ordbok så skulle jag få en bra och exakt förklaring av vad ordet egentligen betyder.

Pha!

I stället står det en lång radänga av beskrivningar som är helt omöjlig att sammanfatta.

Lite bättre var det i Wikipedia.
Frihet är rättigheten att utöva och utveckla självbestämmande utan begränsningar i form av förtryck.

Just nu känner jag en otrolig frihet!

Även om jag inte är där just nu så känner jag samma totala frihet som jag gjorde vid Grand Canyon. Och minnet lever kvar.
Även om jag inte är där just nu så känner jag samma totala frihet som jag gjorde vid Grand Canyon. Och minnet lever kvar.

Jag kan tänka, tycka och vara precis så som jag vill.
Utan varken yttre eller inre ramar, regler eller krav.
Vill jag ha håret i hästsvans kan jag det.
Vill jag låta det hänga fritt kan jag det och vill jag se ut som ett troll så kan jag det med!
(I bland vill jag förstås inte det men gör det ändå...;-) )

Att vara fri är för mig möjligheten att kunna välja och att jag inte är beroende av varken andra människor eller av ting, utan att jag aktivt kan välja hur jag vill ha det och med vem jag vill umgås med.

Jag lever med en underbar man och jag (vi) har jordens sötaste katt.
Jag har flera jobb som ger mig lön så jag kan äta, ha tak över huvudet och åka med SL så mycket jag bara vill, men jag är ändå inte tvungen att jobba med just det jag gör nu för jag är inte livegen.
Jag kan välja om jag vill vara kvar eller inte.
I dag har jag dessutom varit ledig vilket gör att jag har hunnit med massor av grejer. :-)
Ingen klocka att passa och inga deadlines.
Allt är inlämnat och för tillfället kan jag bara vänta på att få tillbaks allt och blir det till att tok-jobba igen.
(Men det är helt själv-valt och något jag vill.)

Även om jag inte kan göra exakt så som jag kanske skulle vilja så har jag fortfarande friheten att kunna välja hur jag förhåller mig till min situation.

Min kropp fungerar och gör (åtminstone just nu peppar-peppar) inte ont någonstans och jag är frisk och stark.

Jag sitter inte fast med några dyra hus-bil-båt-tv-lån (förutom det där studielånet som jag fortfarande hoppas jag ska kunna lösa in med någon lott-vinst eller okänt arv...) och jag kan både läsa, skriva, se och höra.

Det finns inga hot om att jag ska berövas min frihet för att tvingas kriga, sälja mig eller arbeta utan lön.
Inte heller behöver jag vara rädd för att det jag skriver ska försätta mig i ofrihet.

Den allra största inre friheten känner jag ändå när jag springer.
Löpningen innebär att det är jag och min kropp i ett samspel.
Det spelar ingen roll om det regnar, är stekande hett, bitande kallt, benen är tunga eller kroppen full av energi.

Friheten finns där oavsett.

I dag var det jag, skogen och vattenpölarna som dansade ihop.


90 minuter av total frihet.
Hur underbart är inte det?

Light in the Soul
Freedom

to dance

a flower in a breeze

freedom

to smile

a light in a heart

freedom

to walk

a path in a forest

freedom

to think

a flicker in a cave

freedom

to speak

a word in a poem

freedom

to be me

a chance in a life

freedom

/By janlee

Vad är frihet för dig?
[Comments (12)]
Friday 2010-06-11 16:21
Author: Ingmarie Nilsson
(Nästan) allt går med lite envishet
I alla fall att få med sig matkasse, blomkasse, kattsand, ett 10 kilos paket och mig på cykeln .


Borde jag kanske rent av ha envis som middle-name? ;-)
[Comments (4)]
Thursday 2010-06-10 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
PMD
Nej, jag har inte skrivit fel.
Det är inte PMS jag menar utan PMD som i Post-Maraton-Depression.

Bl.a Masse har ett inlägg i ämnet och på marathon.se har Szalkai skrivit om det.

Eftersom jag tycker det är en otroligt viktig grej, och vanligare än man tror, så spinner jag vidare lite till i ämnet. :-)

"Syndromet" handlar om den där känslan av tomhet som kan komma efter att man sprungit en mara.
Det behöver naturligtvis inte vara bara efter en mara även om det nog är det vanligaste.
Den kan komma oavsett om det har gått bra eller dåligt.
Kanske t.o.m mer när det har gått bra för när man kämpat länge för att uppnå ett mål, och det sen är över på några fjuttiga timmar, så kan det kännas som att det liksom inte finns något kvar.
Tanken; var detta allt? pluppar upp i skallen och man undrar om det var värt allt slit.

Jag har upplevt det massor av gånger och det är lika tufft varje gång.
Men det går över!

Det viktiga är att vara medveten om att det är helt normalt.
Ibland kan känslan sitta i flera veckor och ibland går den över på några dagar.
Den kan komma direkt och den kan komma så sent som flera veckor efter.

Det jag vet fungerar för mig är att så fort som möjligt komma i gång med lätt träning igen för att få in någon slags tränings-rutin i tillvaron, för att få lite endorfiner (s.k. må bra hormoner) och för att helt enkelt börja tänka framåt igen.

Stanna upp ett tag, och njut av din prestation, men sen är det dax att gå vidare
Stanna upp ett tag, och njut av din prestation, men sen är det dax att gå vidare

Jag vet att många redan har nya klara mål.
T.ex. Andrea, Ann, Anneli, Daniel, Lennart, Janne, Magnus, Nix & Masse, Mia, Oliver Sture och Staffan.
Sånt värmer mitt (gamla) löparhjärta! :-)

Som jag skrivit innan så bör den första veckan efter en stor prestation vara lugn.
Känns allting bra, d.v.s. att du är frisk och (någorlunda) hel, så kan träningen börja stegras så smått vecka två.
Du behöver inte nödvändigtvis springa men det ska vara träning som ger puls.
Vattenlöpning och cykel är t.ex. utmärkta alternativ och komplement till löpningen.

Ju längre du väntar med att komma i gång, desto jobbigare blir det.
Latmasken är en envis rackare och den bor i oss alla!
(Jodå, även mig!)

Även om det känns motigt så kämpa på för rätt som det är finns glädjen och lusten där igen.
Jag lovar!
Men du måste jobba för den.
Motivation, lycka, fokusering och träningsglädje är inget som kommer till dig eller som du får.
Du måste skapa det själv.

Exakt hur du ska skapa det är högst individuellt.

Spring i nya miljöer, strunta i klockan och spring i den farten som känns bra, skaffa en träningskompis, gå med i en klubb, anlita en tränare, hitta ett nytt mål, testa andra träningsformer eller belöna dig extra ofta med t.ex massage efter ett träningspass.

En resa där du kan få springa i helt annan miljö kan vara en ny motivation. och du behöver inte åka ända till Indien som jag gjort här. ;-) Det finns säkerligen massor av nya rundor i din närmiljö att upptäcka!
En resa där du kan få springa i helt annan miljö kan vara en ny motivation. och du behöver inte åka ända till Indien som jag gjort här. ;-) Det finns säkerligen massor av nya rundor i din närmiljö att upptäcka!

Vad du än gör så tro inte att du kan vila dig tillbaks till motivation och träningslust.
En skada kanske gör att du inte kan springa men det finns som sagt var många andra alternativ. :-)

(Undantag till allt detta är naturligtvis sjukdom men planera ändå gärna.)

Lycka till!
[Comments (14)]
Wednesday 2010-06-09 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Missa för allt i världen inte det här!
Familjen Lodin vet de flesta löpare vem det är.
Hela familjen andas, lever och är löpning och Nils Lodin är mannen som en gång i tiden bl.a. startade dagens RW.

Men vet du att en av dem, Johanna Lodin, är en helt enormt duktig sångerska och låtskrivare?

Nyligen blev hon kontaktad av Snowfish.com som lagt upp henne som tävlande artist i tävlingen The next big thing.

Om du inte tror mig så lyssna här.

Glöm inte att rösta!
Det gör du busenkelt genom att klicka på någon av de fem små rutorna som finns under själva "skivspelaren" där du lyssnade på låten.

Lyssna och njut!

[Comments (3)]
Wednesday 2010-06-09 14:23
Author: Ingmarie Nilsson
Intervaller som heter duga (Åtminstone för mig)
Det var ingen nådig träningsvärk jag hade i benen i morse. (Orsak stavas PowerPlate-träning.)
Men programmet var bestämt och då blir det så. ;-)

14x2 minuter med 1 min. gåvila eftersom tanken var att jag skulle vara någorlunda pigg i benen inför varje intervall.

Och även om det är tufft och jobbigt så njuter jag.
Jag njuter av att kunna.

Farten är inte så mycket att orda om.
Mellan tummen och pekfingret någonstans mellan 3.50-4.10 fart beroende på hur backarna var.
(Kuperat spår med ytterst få platta partier)

Två-minutersintervaller är på något vis helt perfekt för precis innan jag känner att nej, nu orkar jag snart inte mer så piper klockan! ;-)


Jag vet förstås att det i mångt och mycket handlar om vad skallen är inställd på, men två minuter klarar man liksom alltid.
Även med träningsvärks-ben.

Nu är jag lagom trött men jätteglad och oerhört tacksam.
[Comments (11)]
Wednesday 2010-06-09 09:45
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Men egentligen är det här ruggigt viktigt vetande.

I dag kom nämligen listan på sommarens Sommarpratare.


Det är absolut en av sommarens höjdpunkter!

Det är inte lätt att hinna med, men det går jättebra att lyssna på t.ex. nätet i efterhand.
Ska du lyssna?
[Comments (9)]
Tuesday 2010-06-08 22:37
Author: Ingmarie Nilsson
Ofrivilligt frivillig start
Det har varit ännu en förskräckligt lång dag.
Kanske känns den extra lång eftersom den faktiskt har varit extra lång.

Någon hade nämligen satt alarmet på 30 min. för tidigt.
(Undra vem? Inte jag väl?)
Även om jag hade kunnat somna om så kunde Elvira the cat det inte.

Som du vet så är nämligen alarmsignal det samma som m-a-t för henne, och hon tjatar och tjatar och tjatar så länge som det behövs för att hon ska få sin vilja igenom.

Snacka om uthållig...
Hon skulle nog kunna bli en oslagbar maraton-löpare när jag tänker efter.


Det "bra" med det hela var att plötsligt hade jag ju mer tid till att springa! :-)
Kuta direkt på morgonen är egentligen inte min favvo-tid, för jag är ganska trött och seg, men när jag väl kommer ut och kroppen startats igång (tar 10-15 minuter) så är det verkligen underbart!
Knepet är att bestämma sig kvällen innan för skulle jag känna av hur kroppen är när jag vaknar så skulle det aldrig bli några morgonpass.
Att jag sen fortfarande inte har ont någonstans, inte ens efter de där 80 minuterna, det är härligt det!

Kvällspass i poolen efter den (extra)långa dagen och det är snart dax att sova igen.
(Och i kväll ska jag minsann sätta alarmet själv så det blir rätt...)

Elvira the cat har redan däckat...

[Comments (7)]
Tuesday 2010-06-08 09:58
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Ändra dina tankar och du ändrar din värld
/Norman Vincent Peale


[Comments (5)]
Monday 2010-06-07 21:36
Author: Ingmarie Nilsson
Vad tycker du om måndagar?
Är det en sån där dag du bävar för?
Kanske för att det betyder att helgen är slut och det är fem dagar till nästa?

Eller är du som jag, som faktiskt (nästan alltid) gillar måndagar?

För mig känns måndagar på något vis som en nystart.
De betyder ny vecka, nya möjligheter och ny planering.
Tänk att få den chansen varje vecka!
Tycker det är riktigt, riktigt häftigt!


Mina måndagar just nu är extremt hektiska, långa, arbetsamma och fulla av oväntade saker.
Det är helt klart veckans tuffaste dag och när jag nu äntligen landat hemma i soffan, efter att ha varit hemifrån i över 14 timmar, så är jag ganska mör.

Nej, där ljög jag.

Jag menar mycket mör.
Skallen är full av både bomull och klister, kroppen tung som bly och mina rörelser är väl ungefär lika snabba som hos en vandrande pinne.
Ja, du fattar nog...

Träningen?
Jodå.
Tidigt vattenlöpningspass som jag under en stund även hade i sällskap av underbara vännen Karin.
Trots att hon slog sitt gamla Stockholm marathon rekord med hela 22 minuter i lördags så var hon lika pigg som vanligt.
Med andra ord ännu en super-woman personifierad.

Och jodå, jag vet att det finns massor av super-men med. :-)

En super-person kan man vara oavsett vad man presterar eller gör.
Det spelar ingen roll om man är gammal, ung eller mittemellan.
Man eller kvinna.
Fattig eller rik.
Kort, lång, smal, tjock eller har röd näsa.

En super-person är en med varmt hjärta, som ger värme, sprider glädje och delar med sig av sin tid till andra.
Springandes såväl som icke-springandes.
På lätta ben såväl som på stapplande.

Och det bästa, och mest fantastiska, vet du vad det är?
Det är att alla mina vänner är super-personer!
[Comments (15)]
Sunday 2010-06-06 19:05
Author: Ingmarie Nilsson
Dagen efter
Festen är över och det är ett år tills nästa.

Säkerligen många, många som stapplar omkring på stela och ömmande ben i dag.
Och vet du, jag tycker inte ett dugg synd om någon av er!
För det är helt självförvållat och den smärta som ni alla känner i dag är för att ni gjort något roligt och bra i går.

Minne från gårdagen. I dag var allt borta och planen fylldes av barn som sprang mini-maran
Minne från gårdagen. I dag var allt borta och planen fylldes av barn som sprang mini-maran

Så njut av den.

Lika viktigt som att ladda och vila före loppet är det att göra det efter.

"Vila" innebär inte att ni (bara) ska ligga som hösäckar i soffan.
Promenera, simma, cykla, jogga 10-20 min. eller vattenlöp lite varje dag.
Absolut bästa medicinen mot stela mara-ben.

Absolut inget hårt eller långt denna veckan även om ni känner er pigga.
Det straffar sig.
Jag lovar.
Kroppen är trött, sliten och småsöndrig oavsett vad du tror.

Många glömmer med den viktiga maten.
Även nu ska du tanka den med nyttig, hälsosam och helande krubb så den blir hel och fin så fort som möjligt igen.
Visst kan du "unna" dig lite skräp, men att tro att kroppen mår bra av det är verkligen som att tro på tomten och att lura sig själv.
Den behöver riktig näring.

Jag har däremot inte behövt vila. (Även om jag åter igen gärna vill påpeka att jag slet i går. ;-) )

Löpning och vattenlöpning i värmande sol med min härliga vän Caroline.
Det är fint det! :-)


Fast egentligen är jag ganska avis på alla er med ömma mara-ben...
[Comments (14)]
Saturday 2010-06-05 20:52
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken f-e-s-t!
Jag är helt slut och ändå har jag inte kutat maran idag!

Men jag har varit med!
Först så här, som sjukvårdare.

Sjukvårdarens bästa vänner före en mara; tejp, vaselin och solskydd.
Sjukvårdarens bästa vänner före en mara; tejp, vaselin och solskydd.

Fick besök av flera andra bloggare.
Inte för att de behövde min hjälp utan för att säga "hej" och det är helt otroligt så kul det är att träffas IRL!
Och verkligen märkligt att det känns som om man känner varandra fastän man aldrig setts innan!

Bl.a kom Daniel, Staffan, Lennart, Anneli och Magnus.

När starten gick fortsatte jag som hejare vilket låter betydligt enklare än vad det är.
Har farit som ett skållat troll från ena sidan av stan till den andra.
På cykel, gående och springandes.

Jädrans vad jag har slitit och jädrans vad jag har varit nervös.
Det är mycket värre att stå jämte och vänta.
Ville ju så gärna att det skulle gå bra för alla jag känner.
Och det verkar ha hjälpt med all energi jag försökt föra över, åtminstone av det jag vet hittills, för alla har kutat helt fantastiskt bra!

Att förhållandena dessutom varit perfekta (precis som jag sagt de skulle bli ;-) ) gör ju inte det hela sämre.
Mina (blogg)vänner har kutat som en bunt gaseller och flera personliga rekord har satts.
Bl.a av min fina vän och klubbis Karin.
Pers med 6 minuter!
Ny tid; 3.16.34.
O la laaaa!

Eftersom jag har haft både ett och två finger med i Anneli´s träning så kändes det extra nervöst att följa henne.
Jag visste ju hur hon kämpat, hur bra hon tränat och jag anade vad hon skulle kunna göra, men bra!
Pers med över 15 minuter och flera minuter under sitt uppsatta (dröm)mål!
Inte utan att det kom en liten lyckotår. :-)

Anneli på väg hem med tuben efter sin helt enastående prestation. 3.26.50!
Anneli på väg hem med tuben efter sin helt enastående prestation. 3.26.50!

Om jag blev sugen på att kuta själv?

Både och.

Jag vet vad som krävs för att kuta snabbt och jag vet hur mina fötter skulle kännas efter 42 km på asfalt.
Inget av det där lockar just nu.
Men känslan av att vara i bra löp-form, av att kunna kuta fort och av att korsa mållinjen, det är jag sugen på.

Tack och lov finns det fler lopp att rikta in sig på...:-)
[Comments (19)]
Saturday 2010-06-05 09:32
Author: Ingmarie Nilsson
Service à la Nilsson
Det blev precis som jag trodde och hade beställt.
Det extremt omdiskuterade mara-vädret.

Jag har dessutom redan testat det åt dig som ska kuta i dag. :-)

Det är, och kommer att bli, perfekt!

17-18 grader.
Fläktande, svag vind.
Sol men lagom till start kommer de där tussmolnen in som jag med beställt. ;-)

Kan det bli mycket bättre?
Bara att kuta och njuta!
[Comments]
Friday 2010-06-04 22:07
Author: Ingmarie Nilsson
Trötta ben
Tröskelpass kan vara lätt som en plätt eller slitsammare än en hel mara.
Som i dag.
30 minuter (av totalt 80) med blytunga ben som det inte fanns en tillstymmelse till klipp i.
Men jag gjorde det och oavsett så är jag alltid nöjd efteråt.
Och så länge det inte gör ont någonstans så är jag gladare än de sju dvärgarnas Glader. :-)

Men jag tror jag vet varför benen är trötta.
Fel, jag vet.

Med tanke på hur mycket energi jag sänder ut nu till alla de människor jag känner som ska kuta maran i morgon så är det konstigt att jag ens orkar stå!

Min lista på alla som jag ska heja på är hur lång som helst!

En del av alla på min lista. Ska försöka rota fram startnummer på alla med...
En del av alla på min lista. Ska försöka rota fram startnummer på alla med...

Tror du att du som ska kuta har det tuffast?

Pha!

It´s like a walk in the park.

Att kuta är ingenting mot att dela ut nummerlappar (som jag gjort i dag), vara sjukvårdare och stå jämte för att supporta (som jag gör i morgon).

Tro mig, jag ha gjort båda.

Att stå jämte innebär att jag inte kan påverka, inte kan hjälpa, inte kan känna hur det känns och inte dela med mig av min energi. (Även om jag som sagt var försöker...)
Dessutom är det mycket roligare att kuta.

Från värmemaran för tre (?) år sedan. Det var nog nästan bara jag som njöt av värmen ;-)
Från värmemaran för tre (?) år sedan. Det var nog nästan bara jag som njöt av värmen ;-)

Men vad vore maran utan sin publik?
Inte ett skvatt!

Så jag ska minsann sköta mitt jobb!
Heja och peppa allt jag kan!

Så till dig som ska springa;
När du blir trött, tycker det är tråkigt, det känns långt kvar, tvivlet kommer eller det bara är allmänt jäkligt, tänk då på alla oss som inte kan/får springa!
Tänk på hur vi gärna hade bytt med dig och hur lyckligt lottad du ändå är som är med i denna fantastiska fest!

För det är det.
Ett giganstiskt partaj där du är en del.

Spring, njut, skratta, svär, grimasera, svettas, vinka, drick, le, var stolt och kom ihåg att du springer enbart för din egen skull och för att du kan!
[Comments (11)]
Thursday 2010-06-03 21:06
Author: Ingmarie Nilsson
Upp och ner med solen
Löparpjuxen fick vila i dag.
Kroppen verkar inte vilja springa mer än två, absolut max tre dagar på raken.
Har absolut ingenting att säga till om där, så det är bara att snällt lyda..
Däremot tycker den det är helt ok att träna så i dag gav mig Sunnen en härlig tur i morgonsolen.


Jag gillar verkligen de där passen. Inte så långa, 80 minuter blev det i morse, men det är med fart och fläkt som jag trampar på!

Eller...
Det beror ju förstås på vem man jämför med.
Jag tycker jag kör för allt vad benen går men ändå finns det transportcyklare som kör om mig!
Visst är det vansinnigt fräckt?
Nästan lite taskigt.

Okej för att de ser ut som värsta proffsen och har suuupersmala däck, men ändå...
Kan ju inte tänka mig att de tar i för allt vad de är värda så som jag gör.

Nåja.
Livet är inte rättvist.
Snabba cykelben och tuff cykelskalle var inte det som jag blev tilldelad.;-)

Kvällssolen njöt jag än en gång av i bassängen, jag måste absolut vara en av deras trognaste gäster, och det var hur många som helst som simmade men bara jag som sprang.

Märkligt...

Nyfikenheten till vad jag hittar på finns, för det är alltid minst en som frågar, och de allra flesta säger att det verkar ju jättebra!
Men tydligen stannar det där.
Vid en fråga.
Är det modet som sviktar, lättjan som vinner eller ljuger de bara när de säger att det verkar bra och roligt?

Hur som helst så missar de något.

Jag säger som jag sagt så många gånger förr; vattenlöpning är både underbar och suverän träning.
Simma med.
Och gudarna ska veta att jag längtar tills jag kan göra båda sakerna i en riktig sjö!


Längtar du efter något just nu?
[Comments (9)]
Wednesday 2010-06-02 18:55
Author: Ingmarie Nilsson
Synd att klaga :-)
Finns det någon i 08:a land som kan klaga på vädret just nu?
Eller någon överhuvudtaget som har haft samma ljuvliga onsdag som vi.
Enda "felet" är väl att man behöver vara inomhus och jobba... ;-)

Men jag har tursamt nog hunnit vara ute och njuta lite!
Körde "mitt" härligt jobbiga fartlekspass och även om jag blev riktigt, riktigt ruskigt tröttnjöt jag.

Varenda sekund och vartenda steg njöt jag!

För det var ju precis detta jag längtat efter så länge!
Kunna känna att kroppen inte gör "ont-ont" (trötthet, tunga ben, andnöd, mjölksyra och stumhet i hela kroppen räknas nämligen inte som ont-ont) och bli sådär stel och mör som man bara kan bli efter ett rejält löp-pass.

Som vanligt har jag inte en aning om varken fart eller distans. Det blev hur som helst tre vändor av den där Carlzén special och 80 min. totalt.
Det räckte mer än väl för mig just nu...

Jag såg i alla fall till att ha matchande shorts och pjux. :-)
Tröjan åkte av ganska fort. Det där med hur jag ska klä mig rätt verkar jag helt ha glömt bort.

Gulvita Fila skor och gula Craft shorts. Fint som guld!
Gulvita Fila skor och gula Craft shorts. Fint som guld!

Faktum är att kroppen kändes ( och känns) så pass bra att hårdnypade Daniel nästan inte kunde hitta något att plåga mig med.

Observera att jag skrev n-ä-s-t-a-n.

Hans jämrans röntgensyn hittar alltid något nytt otyg.
Min lite småtrilskandes tå t.ex.
Men det var å andra sidan mitt eget fel.
Säger jag A (ont) till honom så blir det liksom B (fixa) direkt.

Var även en kort sväng inom mitt kära utomhusbad för lite vattenlöpning.
Kan väl säga som så att det var fler som hittat dit i dag...
Gräsmattan var inte tom och jag var inte ensam i bassängen.

Men härligt, det var det fortfarande!

[Comments (10)]
Wednesday 2010-06-02 09:59
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Det kanske inte är något "vetande" direkt men det här är vansinnigt roligt!
Kolla själv! :-)


[Comments (4)]
Tuesday 2010-06-01 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
För bra för att vara sant?
Är du som jag?

Att när saker och ting liksom bara flyter på, när allt verkar trilla på plats, livet känns allmänt bra och det inte gör ont någonstans, då börjar jag oroa mig!
Oroa mig för hur länge det ska vara och vad för elände som ska hända härnäst.

För någon gång tar det såklart slut.
Den fluffiga lycko-bubblan spricker och ut rinner någon grå sörja.

Superidiotiskt att tänka så, jag vet, men lik förbaskat ploppar de där tankarna och funderingarna upp i skallen.

Kan man stänga av den där vansinnes knäpp-kanalen på något vis?
Liksom deleta den på något smart sätt?


Tills jag kommit på hur jag gör det ska jag minsann fortsätta att njuta. :-)
[Comments (10)]
Tuesday 2010-06-01 14:24
Author: Ingmarie Nilsson
Hjälp till du med!
Fick ett mail från min fantastiska vän Toby Tanser.

This time I am running for a whole nation of children who do not have a single public Kid´s hospital!

From the Sea to the Stars
I would love your support on this one...
This December I hope to get started with the children’s hospital I am building in Kenya.
Every donation counts to get this moving. It has been my full (unpaid) job for the last two years.
I need your help to add some bricks. No amount is too small.

In Kenya one kid in every eight is dying before the age of five and that they do not have a single children´s public hospital is a key factor in this horrible stat.
Moreover 80% of all children who die do so without ever seeing a health care provider.
Please help me give them access to basic healthcare.

To coincide with the ground breaking I will run from the port of Mombasa, by the Indian Ocean, to the top of the world´s highest free standing mountain.
No easy task and one that will take me through a Lion infested game park.
I would be honored if you could support me in my efforts and make a donation (tax deductible).

More details and to make a secure online donation please visit my fund raising page and view the video.
Shoe4africa.
PLEASE SPONSOR ME FOR AN AMAZING RUN

/Toby
Full time volunteer, CEO & staff, of Shoe4Africa

Jag kan garantera att pengarna kommer att hamna där de ska.
Om alla som läser det här bidrar med ynka $10 (knappt 80 kronor) så kommer det att bli en himla massa pengar till barnsjukhuset!
Visst har du råd med det?
(Att använda PayPal är busenkelt och enormt säkert)

Är du med?
[Comments (2)]
Tuesday 2010-06-01 09:55
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Pain is temporary, glory is forever.
(Hämtat från Åsa´s blogg)

[Comments (4)]