Archive Jul 2010 (44 entries)

Saturday 2010-07-31 21:50
Author: Ingmarie Nilsson
Punkan lagad på snigeln ;-)
Sov över 9 timmar i natt så något skumt var det i kroppen.
Tror jag haft något magvirus för det har varit en väldans aktivitet i det där området. ;-)

Men i dag kände jag mig mycket piggare.
Så pass pigg att jag satte en sån här på magen;


Det är över ett år sen jag hade en sån där sist så det kändes....
ovant!
Jag har kutat Falkenbergs Stadslopp oräkneliga gånger, och vunnit det lika många, men en sak är säker, jag har aldrig sprungit det så långsamt som i dag...

Mitt mål var "bara" att ta mig runt, inte ha ont, inte bli trött och komma under 45 minuter.
Så egentligen borde jag vara nöjd för jag grejade allt det där men nej, jag är inte riktigt nöjd.
På något vis trodde jag nog ändå att jag skulle kuta lite fortare.

Tiden var egentligen så dålig att det är pinsamt.
42.38.
Snudd på 10 minuter från mitt pers...
Å andra sidan var det mer än 10 år sedan med. ;-)
Placeringen var lååångt ner på listan så den var inte heller något att glädja sig åt...
(Fast jag var nog först i min åldersklass. ;-) )

Men det var förstås inte bara elände. :-)



Jag hade (och har) absolut inget ont trots att loppet gick på asfalt.
Jag blev inte ett dugg trött och hade lätt kunnat kuta ett varv till, vilket jag nästan gjorde med men lite lugnare.
Det var roligt, kändes lätt som en plätt (vilket det förstås gör när man inte tar i) och det var ett bra träningspass.

Dessutom är det första jag hör när jag kommer i mål från en av de andra tjejerna som sprungit; Gud vad du är snygg!
Svårt att hänga läpp då. :-)
(Jag sa förstås direkt "va" och hon upprepade samma sak så det var nog inte som jag varken hallucinerade eller hörde fel. Och jag tror hon var seende för hon sprang utan ledsagare. )

Kände mig som sagt var superpigg hela tiden och hade massor av energi kvar.
Största anledningen till att jag inte fortsatte kuta och kuta efteråt var framförallt för att jag var så himla hungrig.
(Starten var kl 14 så det blev lite knas med maten.)
Min underbara mamma fixade det där och ordnade den godaste vegotallriken jag kunde önska!


Vi två avrundade kvällen med att gå på bio och kolla Bröderna Karlsson.
Roligt, gullig, underhållande och verkligen en lättsam film.
Absolut sevärd men inget du behöver kolla på bio utan går lika bra på DVD.

En sak kan jag nog konstatera efter dagen.
Jag är inte särskilt snabb just nu men jag är förbenat stark och uthållig

Och det är inte så dumt det heller.
[Comments (16)]
Friday 2010-07-30 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Punkalagning pågår
Det här bara måste vara bra om man har segekropp och punka!

Ryggläge, bra bok, ett glas vin och sprakande brasa. Ute hörs regnet smattra och vinden vina. (Typiskt Halmstad-väder...)
Ryggläge, bra bok, ett glas vin och sprakande brasa. Ute hörs regnet smattra och vinden vina. (Typiskt Halmstad-väder...)

Eller vad tror du?
[Comments (8)]
Friday 2010-07-30 11:55
Author: Ingmarie Nilsson
Punka
Hur kan en kropp från att ha varit pigg, lätt och nästan outtröttlig bara helt plötsligt bli trög, trött och seg?
Kan det vara så illa att det har vänt men åt helt fel håll?
Att de senaste veckorna och t.o.m månadernas helt otroliga flyt är slut och nu väntar dess motsats en tid?

Då blir frågan;
Varför just nu?
Kan Mr. och Mrs. seghet inte vänta ännu 1½ vecka med att komma och hälsa på?
De är inte välkomna just nu!
(Egentligen aldrig men absolut inte nu!)
Jämrans skitstövlar! :-(

Är i alla fall inte segare än att jag tagit mig till tåget och är nu på väg ner till Halmstad för en kort-kort visit.

En resa som började högst annorlunda!
För hur ofta träffar man på en alldeles äkta Ballongprinsessa?
Trots att ingen i min (första klass)kupé var barn så fick vi önska oss vilken slags ballong vi ville.

Ballongprinsessan får det att se lekande enkelt ut att blåsa upp några ballonger och förvandla dem till..
Ballongprinsessan får det att se lekande enkelt ut att blåsa upp några ballonger och förvandla dem till..

...en drake eller varför inte en..
...en drake eller varför inte en..

...fin bröllopsballong? :-)
...fin bröllopsballong? :-)

Makalöst duktig tjej som verkar ha många strängar på sin lyra.
Ordnar barnkalas för både barn (vuxenfria) och vuxna (barnfria) med trolleri, fiskdamm, hoppborg och lekar.
Kanske något till nästa födelsedag?

Vad jag önskade mig?
Ja gissa... ;-)

En löpare så klart! :-)
En löpare så klart! :-)
[Comments (8)]
Thursday 2010-07-29 21:27
Author: Ingmarie Nilsson
Jag hade i alla fall tur med vädret :-)
Visst behöver vi regn men i dag blev det nästan löjligt.
Han där uppe (eller vem det nu är) behövde väl inte släppa ner allt på en och samma gång?
Det var mer än en person som blev totalt dyblöta av någon korkad bilist som inte fattar att decimeterdjupa vattenpölar stänker!

Jag klarade mig tack och lov.
Fick t.o.m låna ett paraply så jag kunde komma ut en sväng på lunchen. :-)


Tack och lov var det inte lika blött i morse när jag tog ut Sunnen.

Det blev en lugn fin tur i skogen.


Är fortfarande lika mesig och undviker de värsta partierna.
Nej fel, jag är mesigare för nu när jag är hel, frisk och kan springa utan några större problem så är jag skiträdd för att vurpa och skada mig.

Men någon nytta gör det säkert att fara fram på även de snälla stigarna.
Benen rör sig och får cirkulation men slipper löpningens belastning, hjärtat får jobba lite och jag får frisk luft. :-)
Och framförallt är det ju kul!


Nu är det snart bara en ynka vecka kvar till det här.

Inte utan att det börjar bli lite pirrigt och framförallt funderar jag på vad sjutton jag gett mig in på!

Det är ju helt galet!
Men sjukt spännande med förstås.

Det är egentligen bara tre saker som jag oroar mig för.

1. Att det ska regna/snöa på tvären
och/eller
2. Att jag ska få ont-ont i fötterna eller någon annanstans.(Och där räknas även om jag trillar och bryter armar och/eller ben.)
och/eller
3. Att jag inte ska sova en blund på natt-tåget upp. Har nämligen aldrig åkt natt-tåg men alltid velat. Kanske inte smartaste tillfället att testa...

Jag kan inte göra så mycket åt något av det så alltså måste jag komma på något bra sätt att tänka för att "lura" skallen...

Trött kommer jag såklart med att bli.
Det är mest en fråga om hur trött.
Men det, det är en känsla och smärta jag är van vid och som jag är betydligt bättre på att hantera.
[Comments (12)]
Thursday 2010-07-29 00:07
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Många hamstrar blinkar med ett öga åt gången och hajen är den enda fisken som kan blinka med båda ögonen.

[Comments (5)]
Wednesday 2010-07-28 20:58
Author: Ingmarie Nilsson
Nytt och nya
Vissa dagar är segare än andra.
I bland vet man varför (sömnbrist, stress, förkylning t.ex) men ibland vet man inte varför.
Det bara är.

Så var det för mig i dag.
Sov bra och (tror jag) tillräckligt i natt, inte stressad, ätit bra och jag känner mig inte sjuk.
Ändå var det segt.

Eller egentligen var det snarare som så att kroppen var ok men det fanns liksom ingen gnista.
Inget jäklar anamma eller någon riktig vilja när intervallerna skulle köras.

Men jag gjorde dem.
Förstås.
Seghet är ingen ursäkt till att låta bli i min värld.
8 x 3+1 minut med 1 minuts gåvila i kuperat spår.
Trött blev jag men vid varje paus återhämtade jag mig så fort att jag undrade om jag drömt att jag för bara 10 sek. sedan trodde jag (nästan) skulle stupa.

Skumt...

Satt segheten i skallen eller i kroppen? Hönan eller ägget...
Satt segheten i skallen eller i kroppen? Hönan eller ägget...

Hjälpte inte att jag hade nya fina racerskor heller.
Ett par Adizero.
Helt ok på mina fötter även om de inte är riktigt lika fina och bra som mina Fila.
Men de jag har är så slitna att det snart är sockarna jag springer på och eftersom de inte tillverkas mer "måste" jag testa ut några nya.

Invigda Adizero
Invigda Adizero

Eftermiddagen blev desto bättre!
Träffade Jesper och hans bror JohannesEriksdalsbadet för att inviga dem i vattenlöpningens underbara värld.

Om nu de tyckte det var lika ljuvligt som vad jag tycker låter jag vara osagt men trevligt var det!
(För mig tog det faktiskt lång tid att bli biten av vattenlöpningen men när jag väl var det var jag fast.)

Fantastiska människor som, trots att jag aldrig träffat dem, kändes som gamla vänner.
Och vänner är de, om än sprillans nya.
[Comments (13)]
Tuesday 2010-07-27 22:12
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Kom ihåg att vår inre energi är starkare och övervinner alla energitjuvar som vi stöter på ibland.
Vi måste bara komma ihåg att tanka för egen del ibland.

[Comments (2)]
Tuesday 2010-07-27 22:07
Author: Ingmarie Nilsson
Bokmalet
Du som varit med här ett tag vet att jag älskar böcker.
Kan vandra timtals i bokaffärer och måste inte absolut köpa något (även om det i princip nästan alltid blir så ändå) utan jag kan vandra där bara för att lukta, känna, titta, fundera och uppleva bokvärldens magi.

Allra helst vill jag äga boken jag läser för jag vill kunna bläddra i den senare, men har med åren insett att det skulle bli snudd på omöjligt.
I alla fall så länge jag inte bor i ett slott eller åtminstone ett stort hus med bibliotek.
(Lär väl inte få någon del i Haga-slottet även om där finns plats.)

Mitt arbetsrum är fullt av böcker och ändå har jag x antal ouppackade stora flyttkartonger med ännu fler. De står staplade i förrådet p.g.a platsbrist och jag saknar dem.
Att göra mig av med böckerna skulle vara (nästan) lika hemskt som att mista mina ben eller mitt hjärta.


Oftast har jag minst två böcker på gång.
Emellanåt hinner jag dock inte läsa så mycket men ett par sidor/ dag försöker jag hinna med.
Fel.
Jag tar mig tid till det.

Förundras över de som läser på tunnelbanan och tänker att jag kanske skulle börja med det jag med, men risken att jag skulle missa min hållplats blir allt för stor så jag har helt enkelt inte vågat.
En annan risk är väl att jag skulle tillbringa allt för mycket tid sittandes där.
Hitta på alla möjliga anledningar till att åka fram och tillbaks, fram och tillbaks för att få en lässtund på tuben. ;-)

Att läsa är bra om du frågar mig.
T.o.m livsnödvändigt!
Jag lär t.ex. mig nya saker, får inblick i andras liv, det skapar drömmar, är en liten flykt från vardagen och det ökar både mitt ord- och språkförråd.

Enda haken är att när jag läser en bra bok så försvinner tiden.
Kvällen blir natt och sovtimmarna allt för få.
I morse kändes det...
Det var nära att jag hade satt om alarmet för att få sova en stund till i stället för att ta på löparkläderna och sticka ut.
Men vi har ju ett "extra-alarm".
Ett som inte går att stänga av förrän man tagit sig upp och gett det mat.
D.v.s. Elvira the cat.

Å andra sidan vet jag med att jag nog aldrig skulle gjort det ändå.
Sovit vidare.
För hur trött jag än är så vet jag att ett inställt planerat pass är mångt mycket värre än att vara trött i några minuter.

Jag börjar alltid lugnt.
Låter känslan bestämma farten. Känner efter hur kroppen är och mår just den dagen.
Efter 5-10 minuter så kunde jag inte begripa hur jag ville ligga kvar i sängen!
Så urbota dum tanke!

Det blev en underbar tur.
Benen var pigga,inga smärtor och luften doftade fuktig, ljummen sommarmorgon.
Kan det bli mycket bättre?
80 minuter senare var jag hemma igen.
Nöjd, glad och pigg!

Dusch, frukost och sen tant-biken till jobbet.
Som en perfekt avslutning på dagen blev det (förstås) vattenlöpning.
Det som gjorde det extra perfekt var att jag hade drömsällskap av Anneli.
Hon gör mig alltid extra glad.

Förresten, jag ringde SJ i går kväll eftersom jag inte förstod mig på deras skumma system.
Och vet du, det var fel på deras sida!
Allt var dubbelt så dyrt.
Så nu blir det en kort Halmstad-resa i alla fall. :-)

Det gäller att inte ge upp!
Vad det än gäller.
[Comments (9)]
Monday 2010-07-26 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Lugn dag (men jag är förvirrad!)
Ofattbart nog känner jag i princip ingenting i benen sen backarna i lördags.

Men jag äventyrar inget.
Håller mig till min "lugna måndag" oavsett.

D.v.s vattenlöpning.
Kan berätta att det var ingen sommarvärme varken i eller jämte bassängen i morse.
Var blå som en smurf när jag väl var klar.
Någon lång sittning i bastun hanns nämligen inte med.
Vart tog sommaren vägen?

Nåja.
Blev desto varmare av Powerplateträningen. :-)

Har försökt finna en så billig färd som möjligt ner till Halmstad i helgen.
Flyg är snabbt men dyrt.
Tåg långsammare och ännu dyrare!
Hur hänger det ihop?

I går gick en enkelbiljett loss på ca. 1400 kronor.
Under dagen i dag kostade samma biljett plötsligt bara hälften men då hann jag inte köpa.
(Den proceduren tar nämligen sin lilla tid...)
Nu, några timmar senare, är det snordyrt igen!

Hur hänger det ihop?

Tycker det är ytterst märkligt att priserna kan ändras så mycket.
Eller är det bara jag som inte fattar principen?

Får väl fortsätta att kolla.
Nästa gång priset faller, om det faller, så gäller det att slå till.
Blixtsnabbt!

Kanske enklare att köpa en Triss-lott och hoppas på vinst?
Då slipper jag ju liksom bry mig om priset...
Känns som att det är ungefär lika stor chans vilket som.
Billig biljett med SJ eller lott-vinst.
(Och jo, jag är allt lite sur.)
[Comments (8)]
Sunday 2010-07-25 21:26
Author: Ingmarie Nilsson
Det fanns en tid...
...då jag trodde att livet var oändligt.

Då jag trodde att jag var både odödlig och osårbar.
Att kroppen alltid skulle fungera, pengarna rulla in, vännerna och familjen alltid skulle finnas där.

Det har även funnits tider då jag trott att livet varit slut.
Att lyckan aldrig mer skulle komma till mig eller att jag skulle få känna kärlek och glädje igen.
Tider då livet gått i moll och ingenting har fungerat.

Med tiden har jag förstått och lärt mig att ingenting i livet är oändligt.

För livet skiftar.
Lycka byts mot sorg.
Sorg mot lycka.
Sol blir regn.
Regn blir sol.
På en mikrosekund kan livet vända och fastän jag vet det så är jag aldrig riktigt förberedd när det väl sker.

Det är därför jag är så obeskrivbart glad och tacksam för att jag just nu mår så bra.
För att min kropp är med mig, för att livet flyter på och för att min himmel har ytterst få moln som oroar.

Varje dag är en ny gåva och jag tar tacksamt emot.
Förstår att jag vunnit en av de högsta vinsterna som går att vinna i livets lotteri .
Att ha fått födas i ett land som har fred, rikedom, grönska och frihet.

Flög fram på fjäderlätta ben i dag trots mastodontpasset i går och vattnet var perfekt tempererat för vattenlöpning i Eriksdalsbadets bassäng.


Avrundade dagen med att se en annorlunda, märklig men fantastiskt bra film.
New York I love you.
Så många olika liv i samma stad.
Tänkvärt och gripande.

Imorgon kan mitt liv vara helt annorlunda.
Därför är jag tacksam över det som är nu för det är ju faktiskt där jag är i denna stund.

[Comments (8)]
Saturday 2010-07-24 19:02
Author: Ingmarie Nilsson
Me and the summit part two (och varför )
För att bli bättre, oavsett vad det är, så måste man utmana sig själv och göra det lite svårare och/eller tuffare efter hand.

Talesättet "du blir bra på det du gör" stämmer synnerligen när det gäller löpning.
Springer du samma runda i samma tempo alltid kommer du att bli bra på det men ganska snart stagnerar utvecklingen.
Förändras något blir det både jobbigare och svårare.

Därför gav jag mig på Hammarbybacken igen. Precis som förra lördagen.
Med en hel del förändringar förstås.
Men jag tar det från början.

"Uppvärmningen" var lite längre än förra gången.
35 min. för att vara exakt.
Sen blev det tio backar i stället för åtta och sex av dem hade jag extravikten med mig.

Midjebälte med diverse innehåll på ca 2 kg
Midjebälte med diverse innehåll på ca 2 kg

Att det gör skillnad är ingen tvekan. När jag tog av mig det kände jag mig både naken och lätt.

Varje runda är knappt 1 km.
Jag började vid skidliftens start och kutade sen så här;

Här tar jag vänstra vägen och den må se mesig ut men runt kröken...
Här tar jag vänstra vägen och den må se mesig ut men runt kröken...

...ser det ut så här och...
...ser det ut så här och...

...och vidare så här
...och vidare så här

Väl uppe, där skidliften så att säga vänder, blir det utför.


"Fördelen" i dag var att jag hade medvind upp och motvind ner. Tvärtemot förra gången.
Älsklingen kom med och testade lite, men rullandes.

Anders på hojen. MYCKET läskigare och svårare än att kuta om du frågar mig...
Anders på hojen. MYCKET läskigare och svårare än att kuta om du frågar mig...

Totalt sprang jag i 90 minuter upp och ner och det kändes bra hela tiden! :-)

Sista för denna gången
Sista för denna gången

Jag hade faktiskt kunnat köra ett par till men jag
hade lite andra planer.
Fortsatte att kuta (hela tiden med den där extravikten) och när jag väl var hemma igen så stannade klockan på 3 timmar och 20 minuter.

Frissan har vinden fixat och är helt gratis. Saltet på toppen med.. ;-)
Frissan har vinden fixat och är helt gratis. Saltet på toppen med.. ;-)

Trött?
Njae.
Inte värre än att jag orkade duscha, laga mat, baka, springa lite vattenlöpning och handla.:-)

Så varför gör jag detta?
För att det är så himla kul?

Svaret är både ja och nej.

Ja för jag tycker det är jätteroligt!
Är så himla glad och tacksam att min kropp är med mig och jag älskar känslan av att orka.

Och nej, det är inte "bara" därför jag gör det.

Om kroppen är hel och frisk om exakt två veckor har jag nämligen tänkt springa det här.
Jag har inga som helst mål eller krav på mig själv mer än att jag ska genomföra det och må bra under tiden.
Så bra man nu kan må för banan är då inte lättsprungen.

Kolla banprofilen så förstår vem som helst att de där 43 km i fjällen och 1800 höjdmeter inte är detsamma som det jag gjort här hemma.
Hammarbybacken är som ett litet gupp i jämförelse med Ottsjöfjället.
Världens bästa Camilla har redan testat...
När man sen kollar resultaten genom åren och ser att ultraräven och terrängspecialisten Maria Lundgren (hon har bl.a svenska rekordet på 6-timmars och har vunnit hela St Olavsloppet) behövde nästan 5 timmar på sig, ja då fattar man att det här är varken någon racerbana eller särskilt enkelt.

Men vad är livet utan lite utmaningar och äventyr?
För oavsett så kommer det att bli en upplevelse utan dess like för mig och ett fantastiskt långpass!
Det är därför jag vill göra det.

Jag hoppas kunna kuta (och bitvis säkerligen ) hela utan allt för mycket smärta. (Då menar jag "ont-ont" smärta.)
Gör jag det under 5.20 är jag absolut nöjd.
Allt annat blir bonus.
[Comments (19)]
Friday 2010-07-23 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
Dubbel inspiration
I grund och botten är jag verkligen en lant-lolla och en skogsmänniska. Uppvuxen i de djupa skogarna vid den småländska gränsen och lite senare ännu längre bort i de halländska tassemarkerna.
Van vid att ha jord under naglarna, gå i gummistövlar, mocka hästskit och ha mig själv som enda sällskap.

Därför behöver jag ännu mer den stillheten som naturen ger nu sedan vi har blivit 08:or för jag upplever det som att det är ett ständigt sus och brus. Det är liksom alltid något som hörs.
Allt utom tystnaden.

Jag älskar verkligen mitt Nackareservat med den stora tysta skogen, stigarna, grusvägarna, vattnet och stillheten.
Där vill jag vara minst en gång per dag för där kan jag höra tystnaden och känna lugnet trots att det är så nära storstan.
Magiskt.

Men ibland gör jag förstås undantag.
Som i dag.
När löp-sällskapet bor i andra änden av stan så får man helt enkelt mötas vid mitten.
Vid Sats Odenplan och styra stegen mot
Haga parken och rundan runt Brunnsviken.

Mitt fina sällskap var Ulrika.
Jag blir alltid glad av att vara med henne!
Hon stimulerar mina tankar med intressanta diskussioner och kluriga frågor. Dessutom är hon ett energiknippe utan dess like.
Jag tackar och tar emot.
Njuter av varje sekund och är evigt tacksam över att jag har en så fantastisk vän.

Att springa med henne innebär alltid samma sak för Ulrika har bara två växlar.

Snabbt och skitsnabbt!

Det är inget att be för.
Bara att haka på och kuta för allt vad benen bär.
I vintras hade jag inte en chans, inte ens 500 meter, men nu pallade jag hänga med hela rundan!
Orkade t.o.m prata!
Så kanske det blivit lite mer liv i mina ben trots allt. :-)

Inte från i dag utan från Halmstad i juni. Men det är JAG. :-)
Inte från i dag utan från Halmstad i juni. Men det är JAG. :-)

Nästa pass var betydligt lugnare (åtminstone svårt att springa lika fort i vattnet) men det var minst lika bra, roligt och trevligt!
Att vara med Anneli är som att få en injektion med en blandning av glädje, lycka, funderingar, lärdomar och jäklar anamma.
För hon är både klok, stark och tuff på ett mycket mjukt och positivt vis.
En kombination som ger och som hon både delar med sig av och som kommer att ta henne långt, långt.

Lugnt och skönt på Eriksdalsbadet så jag simmade några längder med.
Kämpar med crawlen men det är sjuttsingen vad det ska vara svårt!
När jag nästan är framme vid kaklet efter 50 meter så börjar jag tänka och då funkar ingenting längre.

Måste alltså se till att lämna hjärnan vid bassängkanten nästa gång och bara simma.
[Comments (4)]
Friday 2010-07-23 00:56
Author: Ingmarie Nilsson
Först kom ingenting, sen kom ingenting sen kom...lite
Jag hade verkligen längtat.
Sett fram emot det i flera veckor.
Till det som både Fisken, Ann, Andréa och en himla massa andra redan gjort.

Stressade i väg från jobbet för att hinna och mötte upp älsklingen på vägen.


Väl där träffade vi på de här godingarna;

Patric och Anneli
Patric och Anneli

Anneli och hennes Patric.

Så vad var det då som hägrade?
Jo de här;


Kent.

Hur det var?

Efter att först ha fått genomlida ett fruktansvärt kasst förband (undra om de betalade för att få vara med) så fick vi vänta, vänta, vänta och vänta.
När klockan var över 21 (över än en timme försenat) behagades killarna släntra upp på scen.
Det kvittar hur bra och hur stora de är, sånt där är både nonchalant och ohyfsat.
Som om min tid inte är lika viktig som deras tid.

Inte en ursäkt.
Inte en förklaring.

De första låtarna var si så där sen blev det riktigt bra ett tag förutom att ljudkvalitén var usel.
Slutet var med si så där med undantag av den sista låten då ljusteknikerna (om de nu var flera) verkligen fick till det.
För om det var några som hade lyckats med kvällens konsert var det de.
Ljussättningen var formidabel.
Men det var ju inte riktigt det jag betalt och tagit mig dit för...

Så betyget blir inte mer än 3 av 5.
Verkligen synd och lite av en besvikelse.

Och träningen i dag?

Lugn och härlig.

Jag och Sunnen
Jag och Sunnen

Tiderna hölls och inte en endaste tekniker behövdes för att piffa till det hela.
Bara jag, skogen och Sunnen.

Det enkla är oftast även det bästa.
[Comments (3)]
Wednesday 2010-07-21 19:47
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Nu är där varken några hästar eller någon skylt i rondellen.

Helt tomt så när som på några torra grässtrån.


Lite trist...
Undra var de håller hus?
[Comments (8)]
Wednesday 2010-07-21 19:44
Author: Ingmarie Nilsson
Att jag aldrig lär mig
Det är exakt två veckor sedan jag körde två-minutare förra gången och trots att det är långt ifrån längesedan så har jag glömt hur långa ynka två minuter faktiskt kan vara.
Åtminstone när man är trött och det är uppförsbacke.

Men jag klagar inte!

Kroppen var med mig, benen med, och det blev totalt 20 stycken med 45 sek. vila.

Svetten rann, nej fel, den forsade, och jag njöt!
Värmen, solen och vindarna gör mig bara gott.

Efter några timmars (vanligt) jobb blev det (förstås) en tur till Flaten.
Jag trodde det var betydligt varmare än vad det tydligen är.
I dagens DN stod det nämligen att det bara är ynka 20 grader i vattnet!
Antingen har de mätt fel, jag har blivit tåligare eller så är det så "enkelt" att eftersom jag trodde det var varmare så blev det så med.
Inte nog med att jag lättroad alltså.
Jag är lättlurad med!

By the way.

Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varit så myggbiten som i år.
Men de biter bara på ett och samma ställe de skitstövlarna.
På mina överarmar.
Särskilt vid armbågarna.
Är det extra gott blod där?


Men kan någon förklara för mig varför de måste spruta in kligift när jag har bjudit (nåja) dem på blod?
Det är ju som att få en present av någon och sen smälla den personen på käften och så gör man väl ändå inte?

[Comments (6)]
Tuesday 2010-07-20 22:45
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (roliga) tänkvärda
Om man går fort och ler mycket är det ingen som ser att man är ful.
/Lasse Åberg

[Comments (13)]
Tuesday 2010-07-20 22:37
Author: Ingmarie Nilsson
Fötter och ben
Det må finnas aldrig så många studier, fantaster och förespråkare för barfotalöpning och/eller löpning med Vibram Five Fingers (VFF) men jag älskar att springa i ett par helt nya (passande) löpardojjor.
Känns som om jag plötsligt studsar fram och allt blir så mjukt så mjukt.

I synnerhet när man byter från ett par som ser ut så här på undersidan;

Om du klickar på bilden så ser du att jag sliter oerhört mycket på framdelen, i synnerhet den ena, men nästan ingenting på bakpartiet
Om du klickar på bilden så ser du att jag sliter oerhört mycket på framdelen, i synnerhet den ena, men nästan ingenting på bakpartiet

Jag tror att barfotalöpning/VFF kan vara jättebra men inte för alla.
Åtminstone inte några längre sträckor.
Vi är alla olika med olika förutsättningar och olika kroppar.
T.ex. om du har, eller har haft, skador i fötterna så kan de förvärras eller komma tillbaks. Vissa sjukdomar, t.ex. diabetes kan göra att känseln är nedsatt vilket kan bli förödande om du springer barfota.

En anledning till att just barfotalöpning är så "inne" just nu är att en del menar att det är det bästa sättet att träna framfotslöpning.
Något jag ändå redan gör.
Denna teknik sägs göra att man springer fortare och att skaderisken minskar.
Vad jag vet finns det inga riktigt bevis för att det verkligen är så.
Att skadorna har ökat i takt med att skorna blivit stabilare och mer uppbyggda är en sak men att just häl-löpning är orsaken finns, vad jag hittat, inget riktigt belägg för.

I boken Runner`s body berättas att år 2004 studerade man fotisättningen hos elitlöpare under Sapporo International half marathon.
248 män och 35 kvinnor observerades med hjälp av en höghastighets kamera.
Det man fann var;
  • Majoriteten (75%) landade på hälarna
  • En av fyra (24%) löpare landade på mellanfoten
  • Bara fyra av de 238 löparna landade på framfoten.

Onekligen intressant, eller hur?
Men som med allting är detta ändå inte den absoluta "sanningen".

Man måste med ta i beaktande en rad olika faktorer som t.ex. att det finns olika grader av fotisättning oavsett var man landar.
Jag tror inte på att det finns en teknik som passar alla, precis som det inte finns en sko som passar alla, eftersom vi är olika.
Däremot kan man alltid förbättra sin löpteknik men då på mer än ett sätt.

Jobba med det du har, tänk klokt, ha tålamod och försök inte ändra på ditt naturliga löp-steg allt för mycket är mitt råd.
Viktigast är att springa avslappnat.

Jag har faktiskt sprungit en hel del barfota som komplement till min träning, så jag vet både hur och vad det är, men mina fötter gillar det inte särskilt mycket.
De har små genetiska defekter, är extremt känsliga och just nu kan jag inte ens tänka tanken på att springa barfota utan att få ont.
Men jag vet att man aldrig ska säga aldrig...

Hur som helst.
Mina nya dojjor, som inte är de bästa som finns men som passar mina fötter bra, är de här;

Nike Vomero 4
Nike Vomero 4

Undrar du förresten över mina ben?

Träningsvärken, är inte värre än att jag har kutat 80 minuter, tränat PowerPlate (dock inga ben) och sprungit i poolen 50 minuter i dag :-)

Och just det, jag har cyklat till och från jobbet med.
[Comments (8)]
Monday 2010-07-19 21:41
Author: Ingmarie Nilsson
Där var den! :-)
Den där "berömda" 48-timmars kom även till mina framsida lår efter lördagspasset.
D.v.s. det är då träningsvärken sätter in.
Men eftersom den sortens "smärta" inte är farlig och verkligen inte gör ont-ont så bekymrar jag mig inte så mycket.
Tvärtom gillar jag den!

Jag visste ju att den skulle komma.
Hade varit ytterst konstigt annars!

Träningsvärk får man (mest) vid excentriskt arbete.
D.v.s när musklerna arbetar i en bromsande rörelse så som jag gjorde när jag sprang brant nedför.

Teorin om varför man får träningsvärk har länge varit att de s.k. z-banden som finns i muskelfiberns myofibriller brister vilket i sin tur leder till att myofibrillerna och muskelfibrerna skadas och blir inflammerade.

I bl.a. en avhandling gjord av Ji-Guo YuUmeå universitet, visar dock att att Z-banden inte alls brister.

Nu vet vi att Z-banden inte är skadade, utan förändringarna är ett led i bildandet av nya sarkomerer som gör att myofibrillerna förlängs och muskeln blir tåligare, säger Lars-Eric Thornell, professor i anatomi, som har forskat i muskler i många år.

Nästa gång man gör samma övning så blir träningsvärken mindre (om det inte går för länge mellan gångerna vill säga) eftersom muskeln förstärks direkt och förbereder sig på mer arbete i stället för att reparera en skada som man tidigare trodde.

Varför får man då värk?
Den sitter inte i muskelfibrerna, för där finns ingenting som kan känna den, utan nerverna finns utanför, i bindväven runt fibrerna.
De är dessa nerver som registrerar att någonting har hänt, att vi har ont och känner ömhet när vi drar samman våra muskelfibrer, förklarar Thornell.

Thornell menar med att man inte nödvändigtvis behöver vila men att man bör ta det lite lugnt eftersom det blir en svullnad och därmed en kraftnedsättning i muskeln efter hårt (ovant) arbete.
Inte heller hjälper det att stretcha. Faktum är att det inte verkar finnas några vetenskapliga bevis för att det skulle lindra eller hjälpa.

Så nästa gång kanske jag inte känner någonting efteråt!
Och så stark jag kommer att bli! :-)

Jag har nog med gjort ganska "rätt" i dag på veckans lugnaste dag.
90 minuter vattenlöpning och Powerplate träning med extra massage på framsidan av låren.
Dundergrejer för trötta och ömma ben det där.
Hade finaste sällskapet både i poolen och på plattan bredvid mig av min "nästan-syster" Ulrika.
Då kan det ju liksom bara bli superbra! :-)

Ulrika och jag. Tro det eller ej men hon är MINST lika mycket vattenlöpngsfantast som mig.
Ulrika och jag. Tro det eller ej men hon är MINST lika mycket vattenlöpngsfantast som mig.

Hur gör du när/om du får träningsvärk?
[Comments (15)]
Sunday 2010-07-18 18:32
Author: Ingmarie Nilsson
När det blir för mycket av det g-o-d-a
Lite, lite känner jag av framsida lår sen klättrandet i går, men absolut inte värre än att jag kunde kuta två timmar med de här pinglorna;


D.v.s. Anneli och Madde!
Madde, jag och Anneli
Madde, jag och Anneli

Faktum är att jag känner mig oförskämt fräsch i benen men min vana trogen blev det lite vattenlöpning med.
Skulle ju ändå in till stan.;-)
Till det här;


Hermans ligger jättefint uppe på Fjällgatan på Söder med utsikt mot Djurgården.
Den vegetariska (förstås) buffén är både stor och god och det är väldigt lätt att äta "för mycket".
Så där så man ångrar att man tog den där sista påfyllda tallriken...

Första omgången. Ja, du förstår hur magen ser ut efter tre tallrikar av denna storleken väl?
Första omgången. Ja, du förstår hur magen ser ut efter tre tallrikar av denna storleken väl?

Och sällskapet, det var det bästa av allt.
Lillebror Markus och hans Lina var på besök från Halmstad.

Anders, jag, Markus och Lina
Anders, jag, Markus och Lina

Markus var förresten den som tog fotot på mig vid stranden :-)

Filmen i går, För kärleken, var enormt bra.
Var så tagen att jag knappt kunde resa mig från stolen.
(Och nej, det berodde inte på att jag var trött i benen.)
Tankeväckande, stark, gripande och med fantastiska skådespelare.
Absolut inte någon "feel-good movie" men jag rekommenderar den till fullo!
Får lätt 5 av 5 stjärnor av mig!:-)

Nu ska jag lägga mig på rygg för att försöka smälta all den där maten.
Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att bli hungrig men jag vet hur det är...
Guldfiskminnet är som sagt var kort.
I morgon har jag glömt hur proppmätt jag är just nu.

Eller förresten, jag kanske glömt det redan om någon timme. :-)
Eller nej, jag har glömt nu för jag ser jordgubbar! :-)
[Comments (8)]
Saturday 2010-07-17 16:52
Author: Ingmarie Nilsson
Me and the summit
Jag skrev ju i går att jag skulle klura ut något extra roligt att göra på min lediga lördag och det lyckades jag verkligen med.
För vad kan vara roligare än att attackera den så omtalade Hammarbybacken?

Springandes alltså. :-)

Med tanke på vilka hiskeliga historier jag hört om att kuta där, hur jobbigt det är och hur trött man blir, så hade jag stor respekt för vad som väntade.

Tar ca. 20 min. att kuta dit och jag hade bestämt att det skulle bli upp och ner minst fem gånger.
Började nere vid skidliften och tog grusvägen som går på "utsidan" upp till där skidliften vänder, ner på grusvägen som går på "insidan" ända ner till till skidliften igen, vände och så direkt om igen.
Ingen aning om hur långt det egentligen är men varje runda tog ganska exakt 9½ minut.
Det allra svåraste var nedför när det blir brant och rullgrus.
Blir liksom "bananskals-effekt" om man inte är försiktig.
Men jag höll mig på benen.

Efter fem vändor kände jag mig inte riktigt klar så jag tog tre till.
Hade velat göra ytterligare några men jag vill först känna efter hur benen reagerar. :-)
Totalt harvade jag runt där i 75 minuter men jag var inte tröttare än att jag kutade en extra sväng på 45 min. efteråt med.
Ni som sprungit här vet med att det är väldigt svårt att få det helt platt så det blev många backar i dag.
Totalt 2 timmar och 20 min.
Ännu så länge känns benen helt ok men vi får väl se hur det är i morgon...

Om det nu är någon som tror att jag klarar värmen så pass bra som jag gör för att jag inte svettas så kan jag härmed säga att det där kan ni glömma.
Jag svettas floder och i dag var jag så salt att det t.o.m var vitt på shortsen.


Skitig blev jag med.
Med sockar...
Med sockar...

...och utan sockar
...och utan sockar

Snabb dusch, vätska och lite återhämtningsmat sen cykel till min favorit-vattenlöpningsplats Flaten.
Spelade ingen roll att regnmolnen hängde som tunga, svarta gardiner över mig.
Det var ljuvligt och en perfekt avrundning med lugna 30 min. löpning i vattnet.


Jag är övertygad om att det är super som återhämtning (och rehabilitering) med ett bad efter träningen.
Precis som t.ex. Jumper med gjorde häromdagen och som Nix äntligen verkar ha fattat med. ;-)
Vattenlöpningen gör att du får "sträcka ut" kroppen, kylan dämpar ev. små mikroblödningar och trycket från vattnet gör att slagg och annat förs bort både enklare och snabbare.

Kom några regndroppar, men vad gjorde väl det?
Matlådan hade jag gjort innan och nog kan man ha det bra mycket sämre än så här när man käkar (sen) lunch?
(Även om det fick bli långärmad tröja en stund.)


Ännu en belöning väntar.
Bio.
För kärleken.
[Comments (10)]
Friday 2010-07-16 22:09
Author: Ingmarie Nilsson
Ännu ett hett tips!
Gillar du löpning?
Har du då läst denna?

Born to Run av Christopher McDougall
Born to Run av Christopher McDougall

Annars, gör det!

Eller nej, gör det oavsett om du gillar löpning eller ej för det här är en bok där författaren inte bara hyllar löpningen. (Särskilt ultra.)

Born to run är även en bok om ett land och ett folks historia.
Den är en äventyrsberättelse och en faktabok liksom den ger intressanta personporträtt och fakta om alla möjliga saker.

Läs, njut, inspireras och förundras.

[Comments (6)]
Friday 2010-07-16 21:17
Author: Ingmarie Nilsson
Alternativdag med extra finfina besök
Det blev en tidig tur på Sunnen i morse innan jobbet för även om det känns oerhört och förvånansvärt bra i kroppen just nu så fortsätter jag med mina alternativdagar.
På så vis håller den förhoppningsvis ihop i ett stycke och utan att gnissla ett bra tag framöver.
(Man skulle lite elakt även kunna kalla mig en livrädd mespropp men jag väljer att tänka att jag är väldigt klok i stället. ;-) ...)

Det har blivit en hel del extra PowerPlate träning denna veckan och det känns.
Inte som träningsvärk utan mer att musklerna är trötta.
På ett positivt sätt.
Det är så den träningen funkar.
Man kan tro att "det där var väl inget" men om man prova att göra samma övningar dagen efter så inser man att det var en hel del som hände i musklerna...
För att få, och känna, effekten så bör man träna 2-3 ggr/vecka under 2-3 veckor.
För effekt, det har det!

Och jag mår superbra av det!
Stretchen och massagen man kan göra på "plattan" är guld värt!
I alla fall för min kropp.

I dag blev det extra guldigt för finingarna Mia och Anneli kom och körde ett litet pass.
Jag var dock så himla hungrig att jag ganska snart drog med dem för att äta i stället.
Blev olika sallader på ett pizzahak i närheten av jobbet.
Ok men inget mer.

Jag, Anneli och Mia
Jag, Anneli och Mia

Längtar tills Kura öppnar igen.
Om jag nu ska festa till det och "äta ute" då vill jag verkligen ha valuta för pengarna och det får jag där.

De extra finfina besöken var inte slut där.
Fantastiska Ulrika med dotter Micha kom och tränade.
Micha som lärt mig mina första crawltag om du minns?
(Jag, klantskallen, glömde att fota dessa två juveler...)
Fortsätter de så här flitigt (andra gången denna veckan) så kommer de att ha muskler hårda som sten om några veckor.
Sanna mina ord!

På vägen hem var det lika bra att sticka inom Eriksdalsbadet för en timmes vattenlöpning.
Cyklar ju liksom ändå förbi det. ;-)
Galet mycket folk så någon extra simträning brydde jag mig inte om.
Jag behöver massor av plats för att jag överhuvudtaget ska få till det där med riktiga crawltag. Skvalpar det för mycket så blir jag sjösjuk. ;-)

Och nu?
Nu har vi städat och relaxat på balkongen en stund.
Och i morgon är det ledig lördag.
Väldigt skönt.

Ska klura ut något riktigt skoj att göra... :-)
[Comments (2)]
Friday 2010-07-16 00:14
Author: Ingmarie Nilsson
Hett tips!
Via Staffan hittade jag bloggen Hjärnfysik.

Faktum är att det är snudd på brottsligt att inte läsa den, för så bra är den!
[Comments (2)]
Thursday 2010-07-15 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Favorit repris(er)
Både i går och i dag har det blivit löpturer tidigt på morgonen innan jobbet.

80 minuter per gång.
Ljuvliga, lätta, varma och energigivande.

Kroppen är fortfarande helt på min sida.
Även om jag anstränger mig aldrig så mycket så hörs inte ett endaste gnissel.
Ingen trötthet, ingen smärta, ingen stelhet.
Märkligt och alldeles, alldeles u-n-d-e-r-b-a-r-t!

I går fick jag åter igen lunch-sällskap av min älskling och åter igen gick vi hit;


Till Kura caféTorsgatan 31. (Och nej, jag är inte sponsrad av dem.)
Supersalladen är bland det godaste jag ätit och det går riktigt att känna hur energin liksom forsar in i cellerna och ut i musklerna.

Supersallads. En med lax och en vego. Surdegsbröd och vatten får man till. :-)
Supersallads. En med lax och en vego. Surdegsbröd och vatten får man till. :-)

Finns massor av andra finfina grejer med och det är absolut ett "måste-ställe" att besöka i 08:a land!
(Nästa vecka har de dock tyvärr stängt.)


En annan favoritrepris är den här personen;


Ida.
Hon är inte bara en underbar vän, hon är en baddare på att massera med.
Så nu är kroppen min ännu gladare. :-)

Hur mår du?
[Comments (8)]
Wednesday 2010-07-14 21:36
Author: Ingmarie Nilsson
Sluta gnäll och tänk annat
Jag tycker att det är ett förskräckligt gnällande över vädret just nu.

Det kan ev. finnas anledning till gnäll om du är sjuk, har ett handikapp som gör att du inte kan röra dig fritt, är gammal eller om du är barn.
Men annars tycker jag faktiskt inte det är försvarbart att gnälla över sol och värme.
Det är dessutom så oerhört kort tid det är så här.

Därför ska jag berätta en alldeles sann historia som förhoppningsvis får dig att både tänka om och tänka nytt.

I min närhet finns en ung kille som vi kan kalla för Billy.
Han och han bästa vän, honom kallar vi Andy, bestämde sig för drygt 1½ år sedan att, förutom att styrketräna, även börja löpträna.
Jag gav förslag på hur de kunde lägga upp sin träning men som de ystra kalvar på grönbete de var så blev det på tok för mycket av det roliga.

Benhinnorna protesterade mest.
Läkaren ordinerade vila så löpträningen fick avvakta.
Billy blev av med sina smärtor efter ett par veckor men för Andy var det så illa att han fick gå på kryckor och äta morfintabletter.
När jag hörde det så trodde jag de skojade!
Tyckte det lät väldigt konstigt att ha så ont av benhinneinflammation.

Och det var det.

Smärtorna visade sig bero på en mycket elakartad form av skelettcancer.
Tiden som följde var full av strålbehandlingar, cellgifter, provtagningar, starka mediciner och långa sjukhusbesök.
Prognosen var dålig men hoppet fanns kvar.

För att förstå hur otroligt nära de här killarna stod varandra så kan jag bl.a. berätta om en händelse som skedde i kallaste februari i år.
När Billy var på väg för att göra en sedan länge planerad långresa så reser Andy dagen efter en tuff strålbehandling över 20 mil för att kunna vinka av sin vän vid tåget.

Långresan blev avbruten redan efter några månader.
Andy hade hastigt blivit mycket sämre.
Billy åkte hem, mer eller mindre bosatte sig hos Andy och blev nästan direkt även sin väns personliga assistent.
Dag som natt var de vid varandras sida.

En av Andys sista önskningar var att än en gång kunna köra motorcykel en varm sommardag.
Men det blev aldrig mer så.

I förrgår dog han.
Han hann precis att fylla 23 år.

Så tänk efter innan du gnäller på vädret.
Du kan ju ändå inte varken ändra eller påverka det.

Lev i stället.
I morgon kan det vara försent.

[Comments (19)]
Wednesday 2010-07-14 10:18
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Ett fikon består av 50% socker och harar springer fortare i uppförsbackar, än i nerförsbackar.

[Comments]
Tuesday 2010-07-13 17:47
Author: Ingmarie Nilsson
Slaveriet fortsätter
Plågan har alltså fortsatt även i dag.

Var tvungen att sova i den där svala husvagnen och vakna alldeles av mig själv i dag med.
Suck...
Efter den gigantiska frukosten blev jag sen meddragen på en löptur.
Med intervaller.
Som om jag skulle vilja det?
8x4 min. med ca 45 sek. vila i (minst) 32 graders värme.
Totalt 80 minuter.

Jodå.
Här sparades det inte på krutet minsann.

Svettigt som attan så det var lika bra att kuta fortast möjligt så det fläktade lite mer.


Att sen återigen behöva åka, denna gången dessutom med bil, till badet för att vattenlöpa, äta medhavd lunch, sola och duscha kallt, det var jobbigt.

Väldigt jobbigt t.o.m.
Oj oj oj.
Tur jag är på väg hem med tåget nu och får vila upp mig på jobbet resten av veckan...



Naturligtvis har de här dagarna inte varit eländiga en endaste sekund.
Jag hade längtat efter det här ända sedan det bestämdes för flera veckor sedan.

Mina käraste vänner Marie och Sten har jag känt i en herrans massa år.
Det var löpningen som förde oss samman men det är inte den som är kittet i vår vänskap.
Fast visst både pratar och utövar vi en hel del löpning fortfarande. Det är ju liksom en del av livet!

Vår vänskap är dock något mycket djupare än så.

Fastän Marie och jag kanske "bara" ses en eller ett par gånger om året så är det som om det vore för max en dag sedan.
Vi fortsätter prata där vi slutade förra gången och sen fortsätter vi babbla tills vi åter måste skiljas åt.
Telefonräkningarna kan emellanåt bli ganska höga...

Sådana vänner är mer värt än allt guld, alla segrar, alla pengar och alla diamanter i världen.
Det är ovärderligt och jag är evigt tacksam för att jag får ta del av denna gåva som äkta vänskap är.

Och det är fortfarande nog ganska bra fart på tanterna. ;-)

Marie och jag
Marie och jag
[Comments (7)]
Tuesday 2010-07-13 17:22
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Everyone dies, but not everyone lives
/"Brevehart"


[Comments]
Monday 2010-07-12 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Slavliv
Att vara i Linköping innebär verkligen ingen vila.
Nej, då är det minsann arbete från tidig morgon till sen kväll.

Var tvungen att se till att vakna av mig själv t.ex.
Ingen väckarklocka här inte.

Sen har jag varit tvungen att äta både frukost och kvällsmat sittandes i en sån där mjuk solfåtölj på altanen.
Sånt ger risk för utveckling av sådana där latmaskar.
Det vet väl alla hur farliga de är?

Rasta hundarna, handla och släpa hem kassarna är med min lott.

Tiger, Zick-zack, jag och Neo. Och matkassarna...
Tiger, Zick-zack, jag och Neo. Och matkassarna...

Och som den billiga arbetskraft jag är så bor jag förstås i husvagn med.
Jodå, så är det.



Och inte nog med det, sen var jag tvungen att cykla både fram och tillbaks ända till badet inne i Linköping för att springa vattenlöpning, simma, sola, äta lunch och bli ännu brunare.

Och äta en jämrans massa jordgubbar och glass.


Ja men du förstår väl hur jobbigt jag har det!
Ett sabla liv.
Vet inte hur jag ska stå ut.
[Comments (15)]
Sunday 2010-07-11 22:38
Author: Ingmarie Nilsson
Testdax på årets varmaste (?) dag?
Så vad var det nu jag hade köpt?

Inga Fivefingers.
Det tror jag inte mina fötter är så med på...
Men jag ska faktiskt ta och prova en dag.

Ingen pulsklocka eller trailskor heller.

Nej, det var en sån här;


En "riktig" midjeväska med 2 st. 7,5 dl flaskor och fickor för att ha extragrejer så jag kan springa extra långt och länge. :-)
Mer spännande än så var det inte.

I ena fickan hade jag en sån här;

Kompass!
Kompass!

Älsklingen hjälpte mig att återuppliva hur den där lilla manicken fungerar.
Så idag såg det ut så här;


Jag hade valt ut att jag skulle testa Saltsjöbadsleden i Nackareservatet.
Tänkte att det kan ju vara bra att träna på såna där saker för man vet ju aldrig vad det kan dyka upp för roliga saker i framtiden. ;-)

Hade ingen aning om varken svårighetsgrad eller sträcka. Tänkte att det får ta den tid det tar liksom.
Kalla mig gärna naiv, eller dum, men så tokig är jag.
Så jag travade iväg till Hästhagen där leden börjar och gav mig iväg.



En sak är säker, särskilt en hade ääälskat den här rundan.
Stubbar, sten, rötter, spångar, klipphällar, upp, ner, under träd, över träd, öppna fält och genom snårskog.

Vad jag tyckte?

Helt underbart och så himla roligt!
Tiden bara försvann!
Och bältet funkade hur bra som helst även om det i början kändes att jag vägde minst 1½ kg. extra men det löste sig ju så att säga efter hand ju mer jag drack.

Som en "äkta" trail-löpare så stod jag på öronen en gång med förstås men jag såg till att välja rätt ställe.
I mjuk barrskog.
Så det enda som hände var att jag fick lite skrubbsår och blev superskitig.

Efter ca. 2½ timme var jag ute på 10 km spåret runt Hellas och visst, det var onekligen skönt att få gasa på lite och sträcka ut på benen de sista 40 minuterna.

Totalt 3 timmar och 10 minuter effektiv löptid.
(Jag är nämligen en sån där som stänger av klockan när jag kollar karta eller tvingas stanna för att kolla efter markeringar t.ex.)

Visst var det varmt, troligtvis den varmaste dagen på året, och det var precis så de där 1½ literna vätska jag hade med mig räckte.
Men tvärtemot t.ex. N´batha så tycker jag att skogen svalkar jättemycket!
Det kan säkert vara så med att jag klarar värmen ovanligt "bra" men framförallt så handlar det mycket om att jag lyssnar på kroppen och anpassar farten efter rådande omständigheter.

Det säger ju sig självt att det inte går att springa i sitt vanliga tempo när det är 30 grader varmt, likväl som i minus 25 grader som det var i vintras, men det verkar som om alla inte fattar det.

Jag tror med att många "stressar upp sig" bara för att det är extra varmt och är trötta redan innan de ens börjat kuta.
Tänker att oj, vad varmt det är och nu blir det jobbigt innan det ens har börjat bli jobbigt.
Likadant var det i vintras men tvärtom.

Det finns alltid ursäkter att hitta på för att inte springa om man nu vill det.
Men är du seriös i ditt tränande, lär dig att gilla läget och anpassa dig så blir det både roligare och enklare.

Hemma igen. Skitig och dan
Hemma igen. Skitig och dan

Cyklade direkt till Flatenbadet och sprang 30 min. i vattnet med.
Är det långpass så är det. :-)

Och nu, nu är jag i Linköping.
Hos finaste vännerna Marie och hennes Sten.

Men jag åkte faktiskt bil hit. :-)
[Comments (13)]
Saturday 2010-07-10 18:44
Author: Ingmarie Nilsson
Fel val men kanske ändå rätt beslut (Eller om det heter tvärtom?)
Det där med att jag planerat att springa mycket i dag baserade sig på att jag hade tänkt kuta Musköloppet.
Hade klurat på det någon vecka och tänkte att det kunde ju vara en kul grej men så när jag vaknade i morse hade jag absolut ingen lust!

Fanns inget som helst sug efter att sitta i bil, fästa en nummerlapp på bröstet, kuta och sen försöka ta sig hem med SL:s taskiga kommunikation.

Något sa mig att det inte stod rätt till i kroppen, och jag vill verkligen inte riskera något nu när det flyter på, så efter lite fundering bestämde jag mig för att helt enkelt skita i det och bara köra egen tröskelträning.

Och vad händer då?

Jo jag springer de där 40 minuterna i tröskelfart och vill nästan inte sluta springa för det kändes så himla bra!
Det var så där så jag t.o.m sökte mig till de värsta backarna!

Vilken buskropp va?
Kände mig onekligen snuvad på konfekten.

Men kanske det ändå var rätt val?
Vem vet hur det hade varit om jag satt på mig den där nummerlappen, de små hornen hade vuxit ut och jag hade pressat mig lite till?

Jag väljer att tänka att det ändå var rätt beslut just i dag för förutom att jag fick ett bra träningspass så har jag och älsklingen (som äntligen är hemma igen) haft en fantastisk eftermiddag vid Flaten. :-)


Men nu vill jag tävla!

Juli är verkligen inte loppens månad.
Letar febrilt.
Någon som har något förslag?
Asfalt, terräng, bana.
Spelar ingen roll.
Förslag mottages tacksamt!
Men helst inte allt för långt bort från 08:a land.

Berättade jag förresten att jag att jag har shoppat?
Något som jag aldrig trodde att jag skulle köpa?


Innehållet hoppas jag kunna testa i morgon. :-)
[Comments (13)]
Friday 2010-07-09 21:08
Author: Ingmarie Nilsson
Jag är kär!
I Flaten.

Denna underbara oas bara några stenkast (beroende på vem som kastar förstås) från närmsta tunnelbana och du är där på cirka 40 minuter om du åker från gettot i city.

Helt ofattbart!

Själva rundan runt den är inte så lång, kanske sex kilometer, men med lite kringelikrokar och extrasvängar så travade jag ihop 80 minuter i dag.
Men hur underbart det än var och är där så var det tröttsamt i dag.
Inte så att jag var seg, stel, hade ont eller ens kände mig tung utan jag kände mig just bara...trött.

Ingen aning om varför.


Och det går som sagt var att göra annat än att "bara" springa runt sjön.
Förutom att man förstås kan cykla runt den, eller gå, så är det ett ljuvligt ställe att bada i, springa vattenlöpning, sola, läsa, sova och bara vara vid.
Har hittat ett ställe dit inte många går heller så det är lugnt och skönt.


Hoppas jag tankade massor av ny energi där för i morgon hade jag tänkt kuta mycket.

Men bara om kroppen vill.
Skallen vill (nästan) alltid så den kan jag inte lita på.
[Comments (3)]
Thursday 2010-07-08 22:38
Author: Ingmarie Nilsson
Spenderar allt vad jag kan
Att börja dagen med en rejäl cykeltur på Sunnen en helt fantastisk sommarmorgon, duscha, äta frukost på balkongen (gröt med tofu, nötter, jordgubbar, diverse fröer och jordgubbar), jobba lite "lagom" mycket (drygt sex timmar), käka medhavd lunch sittandes på en parkbänk i solen och läsa Born to Run (skitbra!), springa vattenlöpning och träna crawl (blir långsamt bättre) och sen äta tillsammans med mina helt enastående fina vänner Anneli och hennes PatricVapiano i Gamla stan..

Patric, Anneli och jag
Patric, Anneli och jag

Traska vidare till Fotografiska för att se bl.a Annie Leibovitz mästerverk. (Absolut sevärt!)


Njuta av den varma sommarkvällen och utsikten mot Djurgården innan cykelfärd hemåt igen.


Det, det tycker jag är ett himla bra sätt att spendera sina vakna timmar och minuter på en torsdag i juli år 2010. :-)

Faktum är att den enda egentliga rättvisa som finns i världen är väl att vi alla (levande) har 24 timmar varje dygn att spendera.

Hur och vad vi sen väljer att göra med den där tiden är högst individuellt.
De allra flesta av oss i vårt land kan faktiskt välja men många väljer att tro att det är omgivningen och andra som gjort att vi gör det vi gör och måste göra det.

Och så kan det naturligtvis vara, men det mesta tror jag att vi har försatt oss i själva.
Det är enklare att skylla på andra och annat än att ta eget ansvar för sitt liv men det blir ingen förändring förrän du själv gör något åt det.
Om du nu vill ha en förändring vill säga.

Varenda litet val du har gjort och gör har tagit dig dit du är nu.

Med andra ord, framtiden är din.
[Comments (5)]
Wednesday 2010-07-07 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Färgval
Jag skulle kunna välja att måla i svart.

Möjligtvis med inslag av grått och brunt.

Tänka att jag är en gammal och patetisk f.d. hyfsad löpare som aldrig kommer att kunna kuta riktigt fort igen.
Jag skulle kunna välja att vara avundsjuk på alla unga människor som har livet framför sig och på de som bor i fina villor och har obegränsat med pengar.

Jag skulle kunna välja att förbanna min kropp och min platta rumpa, de fula fötterna, mina spinkiga armar, rynkorna, de gråa hårstråna och små brösten.
Bitterheten över att ha missat många chanser som livet erbjudit men som jag inte tagit och över alla som varit elaka mot mig, skulle kunna genomsyra min kropp, liksom jag skulle kunna gräma mig fördärvad över alla jag sårat och varit elak mot genom åren.

Jag skulle kunna välja att tänka att troligtvis mer än halva mitt liv har försvunnit och att det nu bara går utför.
Det vore ännu enklare att då med tänka att jag inte ens har hus, barn, bil eller har gjort en ”riktig” jobbkarriär som en "vanlig" människa har.
Troligtvis kommer jag aldrig ens att hitta ett arbete där jag känner att ”här vill jag stanna” för min själ är av mycket rastlösare natur.
Så rastlös att jag inte ens kan bo på ett och samma ställe längre än på sin höjd några år innan det börjar krypa under skinnet och jag söker vidare.

Jag skulle med kunna tänka att jag bara är en obetydlig liten skit, som en fis i rymden, och egentligen inte är ett dugg viktig för varken planeten eller vår framtid.
Jag kommer inte att göra några märken i vår historia och kommer antagligen att bli bortglömd ganska fort när jag inte kan påminna om att jag finns.

Men jag målar inte så.

Visst finns det stråk av de där mörka kulörerna men mest väljer jag andra färger ur min palett.
Vitt, gult, rött, orange, klarblått.

Jag väljer att tänka att även om det finns många medelålders kvinnor som springer fortare än mig så är det betydligt fler som inte kan springa 18 stycken 2-minuters intervaller i 4-minuters tempo.
Jag har starka fina vader, får plats med rumpan i byxorna, måste inte ha bh, rynkorna ger mig karaktär och med hårtoning försvinner de där gråa hårstråna om jag vill.

Livet har hittills gett mig fantastiska upplevelser, äventyr och vänner.
Faktiskt mer än många upplever under en hel livstid!
Jag väljer att tänka att med varje dag, månad och år så har jag även blivit lite klokare och mer erfaren och om det så bara är en person jag kan inspirera eller hjälpa så är det bra nog.

De fel jag har gjort kan jag förvisso inte göra ogjorda men just då, när det hände, visste och kunde jag inte bättre. På samma sätt som det troligtvis var för de som sårat mig. Jag väljer att förlåta mig själv och ska göra mitt bästa för att inte göra om samma misstag.

Jag väljer att tänka att min rastlöshet också gör mig flexibel, nyfiken, orädd och initiativrik vilket i sin tur borde göra att sinnet, kanske t.o.m kroppen, håller sig ungt.
Att inte ha barn är ett medvetet val jag gjort efter att noga ha lyssnat på min inre röst.
Jag har helt enkelt ingen längtan.
Hus och bil kan jag skaffa om jag vill men just nu är det inget jag eftersträvar.

Varje atom och molekyl i universum är viktiga.
Mina med.
Så även om jag inte blir ihågkommen så kommer delar av just mig att vandra vidare i all oändlighet och vem vet, en dag kanske en del av min materia hamnar hos någon som verkligen är och blir historiskt viktig!
Eller som kutar snabbare än någon annan någonsin gjort!

Jag väljer att vara tacksam för det jag fått, det jag har och det jag kommer att få.
Livet är ingen varken rättighet eller skyldighet.

Ingen självklarhet heller.

[Comments (29)]
Wednesday 2010-07-07 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Den försvann ett tag.
Rondellhästen.
Den lilla har ju varit borta längre.

Men så plötsligt var den tillbaks!
"Hårigare" än någonsin tillsammans med en Till salu-skylt!


Men i dag var det bara detta;


Undra vem som köpte den...
[Comments (2)]
Tuesday 2010-07-06 13:23
Author: Ingmarie Nilsson
Hur tänkte hon här?
Fisken uppmärksammade mig på det här.

Jag kan bara hålla med det han skriver;

Det hade ju varit bättre att bjuda BARA kvinnor på lunch för pengarna för att åskådliggöra orättvisan i skillnaden i lön mellan könen.
Gör om. Gör rätt!

Eller vad tycker du?

[Comments (6)]
Tuesday 2010-07-06 10:03
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.
/Albert Einstein

[Comments (3)]
Tuesday 2010-07-06 10:01
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk om...
...jag hade lyssnat på den där första inre rösten när jag vaknade i morse som sa att; äsch, sov lite till och hoppa över löpningen.
Och tänk om jag hade varit skadad, bott i ett land där kvinnor inte får springa eller där det är krig, om jag varit sjuk, om jag bodde i ett område som drabbats av någon katastrof eller om det varit isande kallt ute.

Då hade jag aldrig fått uppleva denna helt magiska morgontur på lätta ben i tyst skog, bland grönskande ängar, förbi stilla vatten och där trädens skuggor och den ljumna vinden svalkade min hud.
80 minuter av total lycka och inre frid.

Ja tänk om...


Det är inte alltid så lätt att sticka ut och träna det första man gör på morgonen, men det är värt det.
Åtminstone har jag (hittills) aldrig mått sämre av det.
Tvärtom är jag nu full av energi inför en jobbdag.

Förbered dig kvällen innan genom att lägga fram kläder, skor och något lätt att äta och dricka.
Du måste bestämma dig innan du går och lägger dig för annars blir det inte av.
Hjärnan är nämligen inte alltid smart nog att ta rätt beslut när klockan ringer på morgonkvisten... ;-)

Elvira the cat, hon ligger däremot kvar i sängen och snusar.


Snacka om drönarliv...
[Comments (5)]
Monday 2010-07-05 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
Min vilodag
Jag började på ett långt inlägg om vätska, svett och kramp men känner att jag får avsluta det i morgon för det har varit en lång dag och min skalle börjar gå rundgång.

Uppe med tuppen, frukost, vinka av älsklingen som har semester och for uppåt landet, hojen till Eriksdalsbadet, lugnt vattenlöpnings-och sim återhämtningspass (jösses vilket långt ord), tuben sista biten till jobbet, jobba, jobba, jobba, tuben tillbaks till cykeln, cykla hem, köpa jordgubbar, rensa jordgubbar, laga matlåda till i morgon, göra kvällsmat, busa med Elvira the cat, äta den där kvällsmaten, packa väska till i morgon, prata med älsklingen i telefon och svara på mail.

Tror det var allt denna dagen...

Men visst ja!

Jag har vattnat blommorna med.
På balkongen såväl som inne i lägenheten. Noppat döda blommor och blad med minsann.
Och tränat PowerPlate.
Även passat på att ordna bland hyllorna i mitt arbetsrum och rotat som en galning efter ett kompass. (Utan napp)

Det räcker nog så va?

Måndagar är trots allt min vilodag.

[Comments (4)]
Sunday 2010-07-04 20:27
Author: Ingmarie Nilsson
Så här kan man med göra en varm söndag i juli
Allt är som bekant relativt och det var långt ifrån lika långt som vissa andra sprang i dag men tre timmar är ändå tre timmar.
Och till mitt försvar får jag väl säga att jag pausade inte. ;-)

Visst var det varmt, och visst var det jobbigt.
Fel, det var emellanåt skitjobbigt!
Men så där är det ibland och det är liksom bara att gilla läget.
Just de passen bygger säkerligen både pannben och en massa extra mitokondrier och jag hade absolut inget ont någonstans. :-)

Tre timmar senare
Tre timmar senare

Cyklade nästan direkt till Flatenbadet och sprang 30 minuter i vattnet.
Gudagott för en kokande kropp.

Sa jag att det var väldigt gott med mat efter det där?
Eller att jag inte kissade förrän långt senare på kvällen?
Eller att det var superskönt att inta denna positionen?


Vad har du gjort i dag då?
[Comments (14)]
Saturday 2010-07-03 23:27
Author: Ingmarie Nilsson
Mycket skulle jag kunna hitta på men INTE detta;
Fotrally.
Att är nämligen bland det tråkigaste jag vet.

Men jag är full av beundran över de som var med.

Och vem vann?

Jo, den jag trodde hela tiden!
Fantastiska MarathonMia!
Alldeles, alldeles galet men samtidigt så himla härligt!
GRATTIS Mia!

[Comments (9)]
Saturday 2010-07-03 22:37
Author: Ingmarie Nilsson
Blött inifrån och utifrån
Nu vet jag var ett av Sveriges, kanske t.o.m världens, bästa och vackraste vattelöpningsställen är.

Nämligen här;


I sjön Flaten.
Det är t.o.m. bättre än i Runn och då är det förbenat bra för jag älskar Runn.

Fast nu tror jag att jag älskar Flaten mer.

Dels är det varmare i vattnet (sjön är ju mindre) och dels slipper jag vara rädd för att någon flådig båt susar på mig.
I Flaten är det bara små uppblåsbara farkoster som guppar omkring i maklig fart och är (tror jag) helt ofarliga.

Men innan jag hoppade i plurret kutade jag "vanligt" med.
3x 10 min. med 2 min. vila hade jag tänkt mig.
När jag höll på med den andra började överläggningen i skallen.
Antingen så kör jag fyra och behöver då bara jogga ner 10 minuter. Eller så gör jag de planerade tre och joggar ner 20 min. Totalsumman blir ju 70 min. oavsett.

Hur jag gjorde?

Jag körde fyra och joggade ner 20 min.
Förstås. ;-)

Även jag tycker det är varmt nu och jag svettas verkligen floder. Ser ut som om jag stått i en dusch när jag väl är klar.
Jag svettades så mycket i dag att jag började frysa.
Men jag gillar det och det bekymrar mig inte.

Älskar att känna de varma vindarna, solen som skiner på mig, att slippa en massa kläder och hur bra musklerna mår.
Visst blir jag med påverkad men på något konstigt vis så bryr sig min hjärna liksom inte om värmen alls lika mycket som kylan.
När det är kallt börjar den tänka negativt, blir trög, slö och tycker det mesta är jobbigt.
I värmen däremot blir min skalle glad, kvick, positiv och tycker livet är som att studsa på mjuka bomullsmoln.
Inte så konstigt att även kroppen blir gladare då!

Och nu när min kropp verkar ha hamnat i en slags positiv spinn och gör allt jag ber den om så blir det förstås ännu bättre!

Och jag tror verkligen den gillar belöningen.
Vattenlöpning i sval sjö.

Så ser det ut. Jag och "flytbältet". :-)
Så ser det ut. Jag och "flytbältet". :-)


Som en liten, liten, LITEN prick ser du mig när jag vattenlöper i fantastiska Flatensjön
Som en liten, liten, LITEN prick ser du mig när jag vattenlöper i fantastiska Flatensjön

Lägg därtill en medhavd supersmarrig (vego)matlåda, en tjock bok och en bedårande vacker utsikt.


Vem blir inte bli glad då?
[Comments (4)]
Friday 2010-07-02 20:51
Author: Ingmarie Nilsson
En dröm i uppfyllelse
Ända sedan den där gången för längesedan i vintras när jag i knädjup snö och med nordanvinden i ansiktet sprang runt sjön Flaten, så har jag längtat efter att få göra det igen.

Jag har drömt, fantiserat och hoppats på att kunna få göra det i sommarsol på barmark iklädd bara shorts och top.

Jag har cyklat runt den flera, flera gånger men det är ju liksom inte riktigt samma sak.
Att springa är det ultimata sättet att se, känna, höra och uppleva naturen.
Åtminstone enligt mig...

Varför jag inte gjort det?

Mycket för att det är några kilometer "transportsträcka" på asfalt dit och eftersom mina fötter är små känsliga varelser så har jag helt enkelt inte vågat.
Visst hade jag kunnat cykla dit och sen kuta men... tja jag har velat ha hela paketet liksom.
Kunna springa från början till slut.

Men nu är läget annorlunda.
Med Sunnens hjälp har jag hittat andra oasfalterade vägar dit. :-)
Dessutom så är mina fötter mycket gladare och starkare just nu så lite asfalt klarar de av.

Men i dag var det dax.
I strålande sol både himlen och i mitt sinne och klädd med den tunnaste klädsel jag vågade mig på. ;-)

Och det var minst lika underbart som jag fantiserat om.
Så underbart att jag förlängde med två sjöar till, nämligen Ältasjön och Söderbysjön.

Följ med här så förstår du vad jag menar!

Koloniträdgårdar vid Orhem
Koloniträdgårdar vid Orhem


En del av Flaten
En del av Flaten

Hos Unga Örnar kan man få vattenpåfyllning. De var supertrevliga och hjäpsamma!
Hos Unga Örnar kan man få vattenpåfyllning. De var supertrevliga och hjäpsamma!


Gigantiska stenblock som gjorde att jag kände mig som en liten, liten myra
Gigantiska stenblock som gjorde att jag kände mig som en liten, liten myra

Flatens svar på Tylösand. ;-)
Flatens svar på Tylösand. ;-)

En del av Söderbysjön
En del av Söderbysjön

Nog borde det här göra även den värsta asfaltsnötaren sugen på skog, sjöar och stigar?

Jag längtar definitivt tillbaks!
[Comments (16)]
Thursday 2010-07-01 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Allt ont känns inte
Det var nästan en chock att komma ut i morse för det var ju kallt!

Eller ja, det beror förstås på vad man jämför med.
Om man jämför med i vintras så var det ökenhetta, men om man jämför med i går (det är ungefär så långt som mitt guldfiskminne sträcker sig) så var det skitkallt!
Men Sunnen skulle rastas och när jag väl bara rullade i väg så var det bara h-ä-r-l-i-g-t!

Doft av nyslaget hö, fågelkvitter, knastret från däcken när jag for fram på grusvägarna och en förvånansvärt pigg kropp!

Gammal bild men den får duga i dag. Såg nog ungefär likadant ut i morse
Gammal bild men den får duga i dag. Såg nog ungefär likadant ut i morse

Kroppen ja.
Sa ju så sent som i går sa jag att jag inte hade ont någonstans, och det har jag inte.

Eller snarare jag hade inte.

Tills jag hamnade under "min" Ida´s massagehänder...
Plötsligt var hela baklåret stelt, rumpan som en hård pingisboll och t.o.m. knävecket protesterade lite.
Men bara vänstersidan.
Höger var fin som hos en oförstörd liten unge.
Tror dock att Ida har gjort så att det blev jämvikt.

Roligare än sådär har min dag inte varit.
Resten av tiden har det varit det gamla vanliga du vet.
Fraktas i boskapsvagnarna (d.v.s med SL), jobba och fraktas tillbaks.

Och nu ska jag vika tvätt...
[Comments (6)]