Archive Aug 2010 (45 entries)

Tuesday 2010-08-31 23:21
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det jag hör glömmer jag, det jag ser minns jag, det jag gör det kan jag.
/Kinesikst ordspråk

[Comments (2)]
Tuesday 2010-08-31 23:09
Author: Ingmarie Nilsson
Vill man vara fin får man lida pin
Ja så brukar det ju heta i alla fall.

Problemet är att oavsett hur mycket pin jag lider så kommer mina fötter aldrig att bli "fina" eftersom de är obotligt knöliga och fula.
(Om jag inte låter någon sätta kniven i dem förstås men det tänker jag försöka undvika så länge jag bara kan.)

Men pinad blev min lilla (nåja) fossing i dag igen av den där stötvågs pickadollen.
Fast i ärlighetens namn är det inte farligt längre och superduper naprapat-Stefan är både nöjd över resultatet och störtsäker på att det snart är helt bra.
Och honom tror jag på!

Kombinationen stötvåg + Powerplate verkar vara mina fossingars recept för egentligen borde de nämligen inte må så pass "bra" som de gör.

Kantiga och knöliga som få men ganska glada. Och välvårdade, det är de!
Kantiga och knöliga som få men ganska glada. Och välvårdade, det är de!

Eftersom man inte ska anstränga det behandlade området efter behandling (väldans mycket behandling där) så fick jag ju se till att rasta mig före både den och jobbet. ;-)

En makalöst härlig entimmes löpning och ovan nämnda Powerplate blev det och eftersom vattenlöpning är väldigt snällt mot stötta fossingar så blev det förstås det i kväll.
Något annat vore ju liksom otänkbart.
[Comments (3)]
Monday 2010-08-30 21:58
Author: Ingmarie Nilsson
Så simpelt kan det vara
Det må verka som om jag alltid är pigg, glad och med en bubblande energi men så är det förstås i-n-t-e.

Även jag har dippar och dagar då energin går på lågvarv.
Men det är klart.
De är inte så många, de där bottendagarna.

För det mesta är jag glad och pigg!
Får jag bara sova, äta och träna så grejar jag en hel del men saknas en av de där tre komponenterna så kan min värld rasa helt.
Jag behöver sova minst sju timmar varje natt, jag kräver näringsrik vegomat (gör den helst själv) och jag vill träna åtminstone en timme/dag.
Så funkar jag och nu för tiden accepterar jag det och skiter fullständigt i om någon annan tycker jag är helgalen.

Antar att det är både bra och dåligt.

Dåligt eftersom jag är så beroende av att det ska fungera och är snudd på löjligt oflexibel när det gäller just mat, sömn och att få träna. (I synnerhet de två första)

Bra eftersom då ser jag till att sköta de där sakerna så gott det går och de är ju faktiskt ganska enkla behov och vanor jag kräver för att må bra.

Tror det är viktigt att man accepterar sig själv som man är och fungerar, och att man påminner sig om att vi alla är olika.
Det som funkar för mig funkar inte nödvändigtvis för dig och vice versa.

Samtidigt kan jag även tycka att det är viktigt att just det enkla, basala och lite monotona ska finnas i vår högteknologiska värld där allting går i racerfart.

Nu för tiden är det som om ingenting får vara tråkigt utan det ska ske något hela tiden.
Många stackars ungar far fram och tillbaks mellan aktiviteter och hinner ju för sjuttsingen inte ens att fundera på vad de egentligen vill.

Vuxna är inget undantag.
Snarare tvärtom.

Är det rädsla som gör att vi inte vågar stanna upp?
Eller kanske lättja?

Det är enkelt att rulla på i samma gamla hjulspår oavsett vad det gäller.
Bekvämt, tryggt och säkert.
Du vet vad du har men inte vad du får.

Och tänk om vi kommer på att det liv vi lever inte alls är det liv vi egentligen vill leva.
Hur blir det då?

Att springa är för mig en slags meditation.
En stabil grund som får mig i balans oavsett vad som än händer i resten av livet.
Det är nog därför som jag tjurar vidare trots att det blivit en hel del motgångar och bakslag genom åren.
Eller om jag säger så här, jag har haft väldigt många chanser att lägga av om jag hade velat.
Brutna tår, kraschad knäskål, köttsår, sprucken armbåge, diskbråck, stressfrakturer, muskelskador på både längden och tvären, blåsor så infekterade att jag fått blodförgiftning, nervskador och en hel radda med annat som jag delvis förträngt.

Så varför väljer jag inte en annan idrott?
Varför fortsätter jag ändå och börjar om och om och om igen?

Svaret är hur enkelt som helst.

Jag älskar att springa och kärleken är alltid värt att kämpa för. :-)


[Comments (21)]
Sunday 2010-08-29 16:26
Author: Ingmarie Nilsson
Från det ena till det andra
Ett av de allra bästa ställena i hela Göteborg, förutom Liseberg då ;-) ,
är utan tvekan Skatås.

Denna oas med motionscentrum, stugor, bad och (förstås) oändliga löpvägar.
Under min elittid åkte jag dit från Halmstad i princip varje vecka för att köra intervaller, och ibland även långpass, med min tränare och klubbkompisar så jag kan nog säga att jag "kan" den där skogen. :-)

Det värmer mitt löparhjärta att se hur fint allt sköts och bevaras och hur mycket folk det alltid är där som kutar och idrottar!
Hotellfrukost må vara ljuvligt och vansinnigt gott men det är inte helt smart att kränga för mycket innan ett löppass...
Men förutom att jag kände mig som en heffaklump så blev det en fantastisk tur!

Började med 10:an som även visade sig vara en del av ett lopp i dag!
Hade helt glömt bort (eller förträngt) att Skatås genrep gick av stapeln.
Det var väldigt nära att jag hade satt en nummerlapp på bröstet, men än en gång var förnuftet starkare.
(Eller var jag bara mesig?)

Hur som helst struttade jag runt den där 10:an i maklig fart och fortsatte sedan genom skogen in mot stan igen.
Alles totalt 80 minuter utan någon större protest från tån.
Kan jag kanske hoppas på att jag är i gång igen?


Med en hel timme till godo innan tåget skulle rulla mig och älsklingen till 08;a land så hann vi i lugn och ro avnjuta en lunch på det här stället;


Andrum är mer eller mindre ett "måste" att besöka när man är i Göteborg.
Ligger ett stenkast från centralstationen och förutom att det är ett jättemysigt ställe så är maten obeskrivbart god!
Vego förstås! :-)



Proppmätt ännu en gång i dag så sitter jag nu på tåget.
Landskapet svischar förbi, regnskurarna och solen skiftas om att dominera där ute och än en gång förundras jag över att en vecka har försvunnit i en sådan rasande fart.

Vad hände egentligen?

Det har varit en vecka med sorg, glädje, jobb, vila och eftertanke.
Mina grubblerier har fortsatt men börjar mer och mer anta en form av beslut.

I bland är det det allra svåraste.
Att bestämma sig.
Få se när, och om, jag kan och vågar...
Om inte annat måste jag bestämma mig för att sluta grubbla.
[Comments (15)]
Saturday 2010-08-28 23:36
Author: Ingmarie Nilsson
Vill du ha ett sexpack på rekordfart?
Jag vet exakt hur man gör.
Och det är varken tråkigt, jobbigt eller ens särskilt svettigt.
Lite dyrt kanske men det är det absolut värt!

Hur?

Jo, man ser till att ta sig till Liseberg i Göteborg, köper åkband eller åkpass, knyter skorna ordentligt, tar ett djupt andetag och sen är det bara att börja!

Åk Kanonen, Berg- och dalbanorna, Uppskjutet, Uppswinget, Höjdskräcken, Hanghai och allt vad de nu heter.

Se med till att ha sällskap av andra med samma (barna)sinne så är effekten garanterad!

Vi må se lite halvloja ut men under ytan är det ett gäng busungar du ser! Lina som är sambo med lillebror Markus, jag och en av mina andra lillebröder Daniel
Vi må se lite halvloja ut men under ytan är det ett gäng busungar du ser! Lina som är sambo med lillebror Markus, jag och en av mina andra lillebröder Daniel

Jag älskar att åka karuseller!
Så sjukt roligt och efter att ha skrattat ohejdat i flera timmar så kan jag lova att magmusklerna har fått sig en omgång som heter duga.
Dessutom bränner man säkert en hiskelig massa kalorier av att skratta så mycket!

Vi var kvar långt in på natten men till slut var både pengar och skratt-tårar slut och vi fick ge oss.

Ser du jätte-Tobleronen? Det var INTE jag som vann, jag vinner inte ens vid "vinst varje gång", utan Lina :-)
Ser du jätte-Tobleronen? Det var INTE jag som vann, jag vinner inte ens vid "vinst varje gång", utan Lina :-)

Och jodå.
Jag har tränat med.
Efter den gigantiska hotellfrukosten begav jag mig till finfina Valhallabadet.
Eftersom jag är Satsmedlem så går jag in "gratis" där. :-)
(Fast egentligen finns det inget som är "gratis" om du frågar mig.)

Varje gång jag har besökt det där stället så är det minst två-tre andra som kör vattenlöpning.
Det finns t.o.m en särskild hörna med massor av flytbälten att hyra för en tjuga.
Hur bra är inte det?

Slet på ganska bra.
20 x ca 3½ min med bara ca 20 sek vila. Totalt 100 min.

Det lite roliga är att när jag var klar med mina intervaller hade temperaturen i bassängen stigit med 0,2 grader.

Var det någon som sa att vattenlöpning inte är ansträngande?
[Comments (3)]
Friday 2010-08-27 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Och DÄR tog det roliga slut
Det är inte utan jag undrar.
Undrar om Halmstad och Steninge ville säga förlåt vårt skruttiga väder och därför bjöd på strålande sol i dag när jag pinats (nåja) i en vecka av stormvindar och ösregn.
(För det var väl inte för att reta mig?)

Begav mig till Brottet där det är helt perfekt att hoppa på fantastiska Prins Bertil stigen.


18 km utmed havet om man tar hela.
36 om man tar samma väg tillbaks. :-)
Och det har jag gjort.
Men inte i dag.

Perfekt stig nästan hela vägen. Undantaget är någon % asfalt
Perfekt stig nästan hela vägen. Undantaget är någon % asfalt


Fastän jag sprungit så ofantligt många timmar och mil innan så tycker jag det känns lika ovant att "börja om" igen. Som om autopiloten helt har lagt av och kroppen glömt hur den rätta löprytmen ska vara.

Men den känslan varar tack och lov inte särskilt länge.
Redan efter ett par hundra meter byts den ut mot den riktiga känslan.
Den där när benen går av sig själv, armarna pendlar avslappnat utmed sidan, kroppen fylls av styrka och energi och allt känns så där fantastiskt som det bara kan göra när man springer.

Det hade varit så otroligt enkelt att fortsätta hela Prins Bertil stigen.
Så lätt att glömma att varken tån eller resten av kroppen är redo för långpass och att tro att jag var exakt där jag slutade innan Vertex-äventyret.

Men förståndet var med mig.
Efter 25 min. vände jag.
Tog en extra vända på min gamla intervall-slinga vid simstadion bara för att jag hade tid över.
(Vägen måste nämligen ha varit kortare hemåt för den tog slut redan efter 22 min.)

Och festen var inte slut där!

Vid stigen och Brottet ligger ju den här oasen;


Lägligt, eller hur? ;-)

Det är svårt att beskriva exakt hur det kändes men om du tänker dig vatten så perfekt tempererat att du knappt känner det, en värmande sol, ingen vind, ingen trängsel, klarblå himmel och med en kropp som inte gör ont någonstans utan bara är, ja då förstår du hur mitt vattenlöpningspass var.


Och en sak är då säker, hade det inte varit för att jag skulle med tåget så hade jag fortsatt tills badvärdarna kastat ut mig.

Tåget kom jag med för i dag var mitt 035-lands besök slut för denna gången.
For dock inte hem till 08-land utan till Göteborg och hit.
Inte dumt alls! :-)

Om en liten stund kommer även älsklingen.
Behöver jag säga att jag längtar?
[Comments (12)]
Thursday 2010-08-26 20:11
Author: Ingmarie Nilsson
Det är inte alltid så lätt men man gör så gott man kan
Jag vet inget djur, tvåbent eller fyrbent, som kan vara så totalt avslappnat och så supercoolt som en katt.

Kolla t.ex. in Silver-katten.

Avslappnad som om han vore medvetslös
Avslappnad som om han vore medvetslös

Bryr sig inte om något annat än att vara ute, få mat och sen bli kelad.

Och Elvira the cat!
Det vet vi ju hur hon är och gör.


Kan ligga och dröna i sängen mest hela dagen.
Busa med mattan, spana på fåglar och käka sen är hon nöjd.

Det blir förstås inte mycket gjort om dagarna, och det är väldigt svårt att betala räkningarna med ett sånt leverne, men visst borde vi nog alla lära oss lite mer av dem?
Leva lite lugnare mellan varven och inte stressa upp oss för både det ena och det andra.
Leka lite mer och göra sånt vi tycker är roligt!

Åtminstone borde jag det så i dag tog jag efter och det gick ganska bra!

Frukost i s-l-o-w m-o-t-i-o-n.
Bläddrade sakta, sakta i tidningen och läste väldigt noga om vad som hänt i de halländska byarna.
(Inget värt att skriva om här.)
Lite jobb innan jag for in till stan för lite lugn cykel-träning på (gratis stället) F&S.

Så långt var allt väl men vad händer när jag sätter mig på hojen?
Det tog max två minuter så hade kroppen bestämt mig.
Stentufft tröskelpass 45 min. följt av 8x40-20 där jag inte sparade på mjölksyran en milliliter.
Plus "på och avcykling" (eller vad det nu heter) förstås.

Med spagetti-ben tog jag mig till Powerplate stället (körde samma som i går) och avrundade det hela med 70 min. vattenlöpning.

Kan kanske låta mycket men det var enbart roligt, avslappnat och energigivande!

Och sen har det varit lugnt.
Fönstershoppat, vattnat blommor och lapat sol. :-)
I dag hade vinden vilodag och havet var åter stilla.

Vackra naturreservatet i Steninge
Vackra naturreservatet i Steninge

Nästan som i går alltså men själva russinet i kakan, det goda cocktail-bäret och grädden på tårtan, det sparade jag.

Tills i morgon.

Då ska löpardojjorna fram och jag ska kuta igen!
Fötterna verkar helt med på det och säger att de längtar de med! :-)
[Comments (8)]
Wednesday 2010-08-25 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
En smarrig cocktail
Jag har en hiskelig tur jag!

Just denna veckan har nämligen tjusiga Friskis i Halmstad gratisvecka!
(Och gratis är ju alltid lite trevligt, eller hur?)
Jag tror banne mig det är det finaste gymet som finns i denna stad.
Fräscht, ljust, luftigt, stort utbud och bra läge.

Blev cykelintervaller på spinninghojjen.
(Gillar att de har den möjligheten även på gymet!)
Med cykelpjux minsann!
18x 2 min. med 30 sek vila.
Snorjobbigt och toksvettigt men det kändes riktigt, riktigt bra!. :-)

Kolla in golvet. Så är det i hela gymet! + glastak så det är ljust och fint! O la laaaa!
Kolla in golvet. Så är det i hela gymet! + glastak så det är ljust och fint! O la laaaa!

Direkt vidare till She Shape där jag hittat en Powerplate som jag får nyttja.
Lycka för kroppen.
Särskilt fötterna. ;-)

30 min. träning i hög intensitet + rejäl massage av mina fötter.

När jag ändå var i gång så fortsatte jag till bassängen med. :-)
Fick sällskap av superpingel-pärlan Therese som ville prova på vattenlöpning.
Jag har ju haft glädjen av att få springa ute med henne en gång innan och det var minst lika roligt att träffa henne inomhus!

Om hon gillade det?

Jag tror det.
Hon fortsatte nämligen glatt under tiden jag körde några vändor crawl.
(När jag ändå var i vattnet liksom.)

Men det allra bästa av alla aktiviteter i dag, vet du vad det var?

30 minuter löpning


Jag hade lätt kunnat fortsätta men bromsade springet i benen och var en klok (!) flicka.
För det mesta kändes det bara pytte-pytte-pyttelite, ibland högg det till och ibland tänkte jag inte ens på foten vilket väl ändå måste vara väldigt bra? :-)

Kom på att det känns mindre i tån när jag springer än när jag går.
Nog måste det vara ett tecken på vad jag ska göra och på vad min kropp gillar? ;-)

För övrigt kan jag berätta att det behövs då ingen hårtork i 035 land.


[Comments (15)]
Wednesday 2010-08-25 09:34
Author: Ingmarie Nilsson
Höst tips
Känns det lite deppigt att sommaren snart är slut?
Inget kul att göra i höst?

Då har jag receptet så du slipper hänga läpp!
Kolla in alla roliga grejer Sport Support center erbjuder!

Visst känns livet genast lättare? :-D
[Comments (4)]
Wednesday 2010-08-25 09:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Denna dagen, fast år 1930, föddes skotten Sean Connery. 32 år senare var han världskändis som den ej helt obekante James Bond, agent 007.

[Comments]
Tuesday 2010-08-24 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Storleken har ingen betydelse
Det är nämligen den lilla, lilla "långetån" och området runt omkring som styr allt i mitt liv just nu.
Något överdrivet kanske men det är banne mig inte särskilt långt från sanningen.
Den vill nämligen fortfarande inte riktigt det samma som jag vill, d.v.s. kuta, och i detta fallet har jag ingenting att säga till om.
I ärlighetens namn vill den inte ens ibland.
Den bestämmer helt och hållet hur och vad jag kan/inte kan.

Spelar ingen roll att alla andra tår, alla andra ben, öronen, näsan, bukspottkörteln, hela min övriga kropp, själen och hela min hjärna vill kuta.
Tån vill inte och då blir det som den vill.
(Nu vill jag skriva ett gäng riktigt fula ord men du får välja dina egna. Och ta i ordentligt!)

Det finns dock vissa saker den går med på.
Tack och lov för det!

Jag cyklar inne och ute, kör vattenlöpning inne och ute och styrketränar.(Inne.)


Nu har jag även hittat en Powerplate här i 035-landet och faktum är att det känns något bättre efter ett pass på den. :-)

Måste med erkänna att i dag var det lite, men bara lite, bra att vara "alternativare" för vädret är minst sagt ostabilt.
Störtskurar och en vind som nästan gör att jag flyger i väg.

Här kan man snacka om "havet stormar"...
Här kan man snacka om "havet stormar"...

Hur det än är så har hoppet inte svikt mig ännu.
Jag vet att det vänder en dag.
Frågan är bara när...
[Comments (15)]
Tuesday 2010-08-24 08:52
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är aldrig för sent att få minnen för livet
/Bo Säfström

[Comments (3)]
Monday 2010-08-23 14:09
Author: Ingmarie Nilsson
Gör det du tänkt innan det är för sent
Att bli äldre innebär inte bara att den egna kroppen förändras eller att det egna livet förkortas.

Även människorna runt omkring dig ändras och blir äldre.
Nära och kära som funnits så länge du kan minnas finns en dag plötsligt inte mer.
En människa som du nästan tagit för givet är borta för alltid och inget går att göra för att få tillbaks den personen.

Ingenting kan ge dig ens en millisekund så att du ska hinna säga det du tänkte säga men aldrig hann eller tog dig tid till att göra.

Ingenting kan ge dig möjligheten att säga förlåt eller förklara att du ångrar något dumt du sa eller gjorde och som du egentligen inte menade.

Ingenting kan göra så att du kan få ge den människan bara en endaste kram en gång till.

Döden är obarmhärtig och slutgiltig och slår lika hårt oavsett var du bor, vad du gör, om du är rik, fattig, lång, kort, tjock eller smal.

Var rädd om dina nära och kära. Säg och gör det du vill redan i dag. I morgon, t.o.m om en minut, kan det vara för sent.
Ta hand om dig, lev dina drömmar och det liv du vill.
Det liv du lever just nu.


[Comments (14)]
Sunday 2010-08-22 22:47
Author: Ingmarie Nilsson
(Porrbilds)tips!
Kolla in Bureborns sida.

Coolt va?
(Bilderna på mig är dock nr 29 och 204.)


Nästan så jag blir sugen igen.

N-ä-s-t-a-n.

[Comments (6)]
Sunday 2010-08-22 21:51
Author: Ingmarie Nilsson
Kan en skit(morgon) bli en guld(dag)?
Jag har ljugit lite.

Eller kanske ska jag säga förenklat det för mig.

Egentligen är jag nämligen inte i Halmstad utan i Steninge som ligger ca 16 km norr om Halmstad.
Det är en liten kustby med bl.a ett jättefint vandrarhem, en restaurang, några hantverksbodar och t.o.m en skola.
Inte för att det kanske spelar någon roll, men rätt ska vara rätt. :-)

Oavsett så regnade det i morse med och foten ville inte alls kuta. :-(
Kändes lagom muntert.
Eller nej, nu ljög jag igen, det kändes för jä..igt!
Jag är trött på att inte kunna kuta som jag vill.
Trött på att ha ont i en tå som jag slog i en flyttkartong för mer än ett halvår sedan.
Trött på att..

Nej stopp!

Innan de svarta tankarna hann att slå rot i skallen så såg jag till att ändra riktning på dem och plantera in glada tankar och känslor i stället.

Jag är ju faktiskt väldigt bra på att roa mig!

For till underbara Brottets utebad.
Tempererat saltvatten som är öppet en vecka till!
Gratis är det med!
Det du!
Annat mot 08;a land det. ;-)

2½ timme vattenlöpning + några hundra meter crawl.
Och tro det eller ej men solen kikade fram lite!
(Och jo, jag var ganska skrynklig efteråt och framförallt galet kissnödig!)


Medhavd matsäck vid havet.
Inte dumt alls.


Eftersom jag är som jag är så fortsatte jag hit;


40 min. cykel och ett rejält styrkepass.

Trött?

Nej!

Och tur var väl det för kvällen har tillbringats i flådiga Tylösand.
Men inte på krogen och inte med några "hippa" brats.

Även i dag mötte jag nämligen upp min fina och underbara lillebror Markus som även hade med sin lika fina och underbara Lina.


Några timmars mer fotojobb och jag kan bara säga att det blev skitbra bilder.
Exakt hur bra kommer du att få se, om inte förr, någon gång i vår.
Men så här såg det bl.a ut när vi höll på. :-)




Och du ser väl?
Solen.

Så visst kan en skitmorgon bli en gulddag!

Det mesta sitter ju faktiskt i min skalle och i mitt sätt att välja hur jag ska tänka.
[Comments (5)]
Saturday 2010-08-21 21:15
Author: Ingmarie Nilsson
Blött som i JÄTTEblött
Inte vet jag var den där Spanien-värmen som tidningarna haft så stora rubriker om är, men en sak är jag väldigt säker på, den är då inte här i Halmstad.

Hängmattan är absolut oanvänd...
Hängmattan är absolut oanvänd...

Halmstad är fint, åtminstone mellan april och oktober men resten av året är stället ingen hit.
Tro mig, jag vet efter att ha bott här i över 30 år.
Kylan, vinden och fukten går genom märg och ben oavsett hur man klär sig.

Regn och blåst överhuvudtaget är ingen höjdare här och särskilt inte när man som jag längtar efter sol och värme.
Det må vara ett i-lands och verkligen ett lyxproblem, men jag behöver verkligen sol och värme för att må bra och greja den långa mörka vintern utan att helt krokna och deppa ihop.

Jag vet att det är något jag inte kan påverka, vädret är ju som det är, utan det är mer ett faktum och konstaterande.
Däremot kan jag påverka mitt tänk, min inställning och var jag bor. :-)

Därmed inte sagt att det är så enkelt, och mina lediga dagar verkar jag ha lyckats tajma helt fel.

Nåja, varm kan jag bli ändå.
Foten och tån är ok, men inte bra nog för löpning i dag med, så det blev till att kuta i bassängen i stället.
Den som inte tror eller tycker att vattenlöpning är jobbigt gör helt klart fel.
Eller som jag hörde någon vattenjympaledare säga;
Känns det lätt är det inte rätt.

(I andra sammanhang är det snarare tvärtom. D.v.s känns det lätt är det rätt

Blev ruggigt trött och svettades så det rann in i ögonen.
Resten av kroppen svettades säkert lika mycket men det rann ju liksom i väg. ;-)
12x5 min. med 1 min vila, följt av löpskolning.
(Jodå, det funkar alldeles utmärkt i vattnet! Blir sjukt jobbigt med.)
Totalt 100 min. och lika säker som jag är på att solen inte är här, så är jag säker på att detta var ett av de bästa vattenlöpnings-pass jag gjort ever! :-)
Total fokus, massor av kraft och rejäl utmattning.


Med mat i magen så drog jag på mig lite annan utrustningen än baddräkten.
(Men med facit i hand var det onödigt...)


Hojjade till, enligt mig, den finaste stranden i 035-land.
Nämligen Haverdal.


Den karga naturen, stranden, alla de fina husen, lugnet, den "låga profilen" (är inte så coolt som t.ex. Tylösand enl. vissa) och havet skapar tillsammans en underbar helhet.
Sommar såväl som vinter.

Väl där mötte jag min underbara lillebror Markus för lite fotojobb.

Lika? Inte utanpå kanske men inuti!
Lika? Inte utanpå kanske men inuti!

Vi hann precis bli klara innan himlen öppnade sig och den stora fläkten från himlen sattes igång.
Men jag ville inte sitta kvar där under en gren så det var bara att börja trampa "hemåt" igen.

Behöver jag säga att jag blev blöt?
Igen.
Vilken tur att vatten är bra för hyn! :-)
[Comments (11)]
Friday 2010-08-20 14:08
Author: Ingmarie Nilsson
Rätt eller fel får jag veta sen (vare sig jag vill eller ej)
Tycker alltid det är lika läskigt när jag ska "börja om" igen efter att inte ha kutat på ett tag.
Fem dagar utan löpning är en hel evighet i min värld.
Spelar ingen roll att jag tränat en massa annat.
Det är springa jag vill.

Foten och tån kändes så pass bra att i dag ville jag testa.
"Måste" ju liksom börja någon gång.

Men starten blev miserabel!

Ont efter två steg så jag avbröt direkt men gick en bit och då släppte det genast.
Kom ut på grus och provade igen.
(Envis är ju mitt middle-name som du vet...)
En, två, tio, hundra steg utan smärta och jag var i gång! :-D
Åter igen studsade jag fram i mitt älskade Nackareservat.
Plötsligt hade det gått en timme!
Fråga mig inte hur, för det begriper jag inte själv, men jag kan ju inte ha haft särskilt ont för riktigt tålig (och korkad) är jag inte att jag springer med "ont-ont" i onödan.

Lite öm men absolut ingen fara när jag var klar och jag hoppas förstås det här lilla äventyret inte straffar sig...

Inte vet jag om det hjälper men min magkänsla, och den ska man lita på, sa kylning så jag satte foten på en ispåse en stund.

Ja här ser du hur kantig och knölig min fot är...
Ja här ser du hur kantig och knölig min fot är...

Hann precis med tåget ner till Halmstad.

Som vanligt 1:a klass i X2000. ;-) Få se om SJ sköter sig i dag...
Som vanligt 1:a klass i X2000. ;-) Få se om SJ sköter sig i dag...

En hel vecka där nere, en del jobb men mest ledigt, med en avrundning i Göteborg känns som exakt det jag behöver just nu.
[Comments (12)]
Thursday 2010-08-19 22:15
Author: Ingmarie Nilsson
Det har varit...
...en väldigt lång dag i dag.

För att hinna träna innan andra besöket hos naprapat-Stefan (efter är det nämligen inte så lämpligt) så var det bara att masa sig upp i tid, äta frukost, hojja in till stan på tantcykeln och sätta sig på den stillastående hojjen inne på Sats Zenit för att kör intervaller.

Igen.

När jag tänker efter så har jag nämligen kört någon slags kvalitetspass varje dag denna veckan.
Blir lätt så när jag inte kan kuta för energin är det då inget fel på.
För att få en känsla som är ens i närheten av att vara den samma som att ha kutat en timme så krävs det en sablans massa alternativträning för mig.

4x10 minuter med 2 min. vila blev det i dag.
Strävar efter hög och lätt kadens snarare än låg och tung för att inte få cykeltunga ben.
Svettas så mycket att det rinner in i öronen när jag kör så där, och till slut hör jag inte ens musiken i hörlurarna från iPoden p.g.a sjöbildningen där inne i örongångarna.
Hur det ser ut på resten av kroppen och på golvet kan du ju gissa...

Besöket hos naprapat-Stefan var enbart positivt!
Trots stötvågen.

Jag har ju i och för sig känt att det varit mycket bättre men inte riktigt så bra att jag vågat springa.
Tänkt att det är bättre att vänta en dag extra.
(Nästan så jag är imponerad över min egen klokhet där!)
Och det inte bara känns bättre.
Det är bättre! :-D
Snart, snart kan jag kuta igen.

Firade det hela lite senare med det här;



En superlunch tillsammans med världens bästa Camilla på mitt absoluta favvo-hak Kura café.

Jag och Camilla
Jag och Camilla

(Och nej jag är inte sponsrad utan skriver detta för att de verkligen är femstjärninga.)

När jag väl kom i bassängen för ett vattenlöpningspass efter jobbet så var det nästan skymning.

Men hallå!
sent var det inte!
Är sommaren redan slut?
Kommunen tycker åtminstone det för på söndag stänger utebadet för i år. :-(
Man kan bada måndag till onsdag med men utan att vattnet är uppvärmt.
Oavsett så är det ett tecken på att sommaren snart är slut och jag kan inte ens vara med på avslutningen (fäller en tår) för då är jag många mil söderut (ler igen).
I morgon far jag nämligen till min gamla hemstad Halmstad.

Och just det, jag klarade av att crawla flera 50-meterslängder även i dag minsann!
Det var alltså ingen engångsföreteelse i går. :-)
För säkerhets skull vill jag ändå förtydliga att bara för att jag klarar av de där längderna utan att få andnöd så är jag inte snabb och det är troligtvis inte särskilt vackert heller. (Svårt att se mig själv simma)

Men se det struntar jag i för det är kul och jag är glad och stolt över att jag lärt mig trots att jag passerat "bästainlärningsåldern" för länge, länge sedan.
[Comments (9)]
Wednesday 2010-08-18 22:15
Author: Ingmarie Nilsson
Där satt den!
Nej, inte löpningen. :-(
Har inte kunnat kuta i dag heller.
Tån är inte riktigt så glad att jag vill stoppa den i en löpardojja.
Ännu.
Men rekordsnabbt läkande ska det bli!
Inte för att jag egentligen vet vad som är "normal" läkning på det här, men i min värld är det så pass snabbt att jag inte hinner få allt för allvarlig abstinens efter att få springa.
D.v.s några dagar.
Max!
Det är med andra ord brådis nu!

Men det finns annat som har funkat något alldeles strålande bra i dag!
Ja t.o.m ofattbart bra!

Kommer du ihåg när jag hade min första crawl-lektion?
Och hur jag har gnetat på men ändå inte fått till det?
Aldrig fattat hur i all sin dar man kan klara 50 meter crawl utan att få andnöd och sen behöva vila, alldeles blå i huvudet, i minst fem minuter mellan varje längd.

Well, i dag kom jag på "knepet".
Vilken lycka!
Rätt som det var så bara lossnade det och jag hade crawlat de där 50 meterna.
Och jag gjorde det igen och igen och igen tills jag blev för kissnödig och var tvungen att gå upp.
(Hade nämligen vattenlöpt 80 minuter med.)

ha!
Vem sa att det inte lönar sig att vara envis och tjurig?

Har även hälsat på en sväng hos helt fantastiska Anna von Schenck.
Tre barn, stort hus, jobbar snudd på heltid och springer på elitnivå.
Som sagt var, vem sa att det inte lönar sig att vara envis och tjurig?
Men det räcker förstås inte.
Att få ihop den familjens vardag kräver även en himla massa flexibilitet och mod!
Flexibilitet för att få tid till träning och mod för att våga testa och prova sina drömmar!
Sådana människor inspirerar mig.
Massor!

Jag har ingen varken dröm eller önskan om att bli topp-cyklist (dock gärna lite modigare) men det är vansinnigt kul!

Så i dag kom Sunnen ut än en gång.


Det fick bli "vanliga" skor i dag för jag ville inte klämma in tån i någon cykeldojja. Blir inte alls lika bra att cykla då men svettig lyckades jag bli ändå. :-)

Och som du vet, när man har lekt så måste man städa och plocka i ordning efter sig.

Tvätt av min fina Sunn
Tvätt av min fina Sunn

Kunde jag lära mig crawla och överlevde Vertex ja då borde jag väl klara även de där läskiga upp- och nedför-backarna tillsammans med Sunnen?

Och nog borde min tå vilja springa väldigt snart?
[Comments (28)]
Wednesday 2010-08-18 10:32
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Världens största muffins vägde 88,7 kg (Var den är nu vet jag inte. Uppäten?)

[Comments (4)]
Wednesday 2010-08-18 00:47
Author: Anders Gustafson
One small step for man...
It is a long time since I wrote here, but now it is time to hit the keyboard again.

The reason is that the Cheetah Conservation Fund (CCF) needs help, so that their invaluable work can go on.



When God wanted perfection this was the result!
When God wanted perfection this was the result!

The following is from a song by Depeche Mode:
You can´t change the world
But you can change the facts
And when you change the facts
You change points of view
If you change points of view
You may change a vote
And when you change a vote
You may change the world
[Comments]
Tuesday 2010-08-17 22:05
Author: Ingmarie Nilsson
Ont som (förhoppningsvis) gör gott (ännu en gång)
Kommer du ihåg min stackars, stackars tå som jag slog in i en flyttkartong när vi flyttade i december?
Som blev blå, fete-svullen och gjorde superont.

Svullnaden och blånageln är kvar men den har inte gjort direkt ont.
Snarare har den känts helt bortdomnad.
Så där som efter bedövning hos tandläkaren.
(Besparar dig fler bilder på min fot, åtminstone tillfälligt, för det är ingen vacker syn...)

Hur som helst.
Efter det lilla äventyret i fjällen så var båda mina fötter förskräckligt ömma.
Faktum är att det har varit hundratals gånger värre än träningsvärken i låren som kom efter allt klättrande.
Men det har ändå känts ok att kuta, ja t.o.m bättre än att gå, fram tills efter passet i lördags.
Kände av både min stackars tå och hela undersidan av framfoten men trodde det skulle gå över som det brukar.
Vilket du kanske förstår att det inte har gjort eftersom jag skriver om det här.
Har inte ens funderat på att springa, så ont har det gjort.
(Och då gör det ont!)

Fick snabbt en tid hos naprapat Stefan Löwenborg som jag hört så mycket gott om men aldrig besökt.
(Har ju liksom inte behövt.)

Och så mycket kan jag säga, ryktet är sant!
Han är superskicklig och ställde ganska snart en diagnos.

Överansträngd och inflammerad sena vid tån.

Låter kanske illa men det går ganska snabbt över med behandling enl. Stefan, och det är betydligt "bättre" än Morton´s som jag befarade att det var eftersom jag haft det innan.

Stefan Löwenborg som finns på SportLife, Västmannagatan 44A. Ett säkert kort om du vill ha hjälp med att förebygga eller behandla någon redan uppkommen skada.
Stefan Löwenborg som finns på SportLife, Västmannagatan 44A. Ett säkert kort om du vill ha hjälp med att förebygga eller behandla någon redan uppkommen skada.

Receptet;
El och ultraljudsbehandling + stötvåg.
De två första känns mest lite lustigt.
Pirrar på något skumt vis.
Det tredje däremot, stötvågen, har jag fått innan så jag var beredd.
Trodde jag!
Det gör ont som (ursäkta) FAN men det underlättar ändå lite att jag vet att det hjälper.
Nytt besök på torsdag.
Om det inte redan har blivit bra. :-)

Avvakta med löpning tills det känns ok i foten.
Trist!
T.o.m skit trist!

Men träna går förstås att göra ändå.:-)

Cykelintervaller på Sats Zenit (kommer inte ihåg att det var jobbigt eller att jag brukade svettas mycket!), vattenlöpning och Powerplate.
Nu ber jag för en rekordsnabb läkning av den där senan.
Jag upprepar för säkerhets skull;
R-e-k-o-r-d-s-n-a-b-b.

Det tog förresten inte ens en vecka innan jag fick inviga mitt nyinköpta regnställ från Fjällräven som jag fyndade så snorbilligt i Ö-vik.

Kalasbra både att cykla, gå och (tror jag) kuta i
Kalasbra både att cykla, gå och (tror jag) kuta i

Men det gör absolut ingenting om det får hänga i garderoben ett litet tag till.
[Comments (17)]
Tuesday 2010-08-17 08:22
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är bättre att leva sitt eget liv på ett ofullkomligt vis än att leva en fulländad imitation av någon annans
/Bhagvad Gita-yogisk tidskrift

[Comments (6)]
Monday 2010-08-16 21:32
Author: Ingmarie Nilsson
Dricka eller inte?
Att jag gillar sol och att springa är det väl få som missat. (Någon?)
Kombineras de där två så blir det förstås ännu bättre. :-)

Med tanke på det som hände under lördagens Midnattslopp då två män dog, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats med ett litet inlägg om just värme och vätska.
Många tror att de dog p.g.a vätskebrist men jag är mycket tveksam till att det var så.
Tror snarare att det var något hjärtfel och/eller annat.
(Det blev förresten en ganska livlig diskussion om just detta på Max&Nisses sida.)

Jag har dock extremt stor respekt när det blir varmt och långt träningspass som kombineras, för jag vet att det oerhört fort kan bli direkt farligt.
Att dricka ordentligt när det är så som det är här just nu är inget jag tror man behöver ens fundera på för åtminstone jag blir törstig när det är sånt (underbart) väder.
Även om jag klarar värmen förhållandevis bra så svettas jag floder.
Kan vara helt vit av salt.
Och just det tycker är intressant för då skulle man kunna tro att jag förlorar massor av elektrolytsalter varje gång.

Enligt bl.a. boken Runner´s body (Ross Tucker, PhD och Jonathan Dugas, PhD) så får man inte salt(natrium)-brist när man svettas en massa utan tvärtom blir natrium-koncentrationen hög i blodet.
Kroppen är nämligen så himla finurlig så att den strävar hela tiden efter att upprätthålla elektrolytbalansen.
Författarna till boken hänvisar bl.a till olika mätningar på svett som visar att det inte innehåller särskilt höga mängder av elektrolytsalter även om det ser ut så.

Om man däremot dricker för mycket vatten så är risken stor att man istället spär ut den där nivån och drabbas av för låg natriumnivå.
S.k. hyponatremi vilket är livsfarligt.
Sportdryck hjälper till en viss del men de flesta blandningarna har alldeles för låga elektrolytnivåer för att egentligen vara bra nog enl. författarna.
Läs innehållsförteckningen på din sportdryck så ser du det själv.
Koncentrationen är allt för låg i jämförelse med kroppens och gör snarare att utspädningen blir större.
Dessutom gäller det att kroppen kan ta upp elektrolyterna både snabbt och lätt.

Det finns de som är övertygade om att salttabletter hjälper mot kramper eftersom det tillför kroppen extra elektrolyter, och det är mycket möjligt att det är så, men av vad jag har hittat så finns det inga riktiga bevis för att det är så.
Om den teorin skulle stämma så borde alltså de som får kramp ha låga elektrolytnivåer.

Martin Schwellnus (Professor of Sports Medicine at the University of Cape Town in South Africa) och hans kollegor gjorde två stora undersökningar under Two Oceans marathon (56 km) och Ironman (3,8 km simning, 180 km cykling och 42,195 km löpning) där de jämförde "krampare" med "icke-krampare".
Vad man fann var att alla låg inom normalvärde på både natrium, kalium och magnesium.
De kunde även jämföra plasman och såg att de som krampade t.o.m hade högre plasmavolym.

Schwellnus & Co menar att den gamla teorin om att kramper orsakas av elektrolytbrist måste ifrågasättas för den håller inte.
Deras teori är bl.a att kramp orsakas på mikroskopisk nivå i muskelcellens nerv- och reflexsystem när den blir uttröttad.

Du kan läsa mer om detta t.ex. här, här och abstraktet hittar du här

Man har bl.a sett att om en löpare springer "för fort" för sin kapacitet så är sannolikheten stor att denne drabbas av kramp.
Det har även visat sig att en stor, stark muskel klarar sig bättre än svaga samt att regelbunden stretch kan förhindra kramper.

Schwellnus säger inte att detta är den absoluta sanningen, men helt klart är att de gamla teorierna inte längre håller och att det behövs mer forskning på hur det hela egentligen fungerar.

Läs gärna med vad Hjärnfysik skrivit om detta.
[Comments (13)]
Sunday 2010-08-15 21:39
Author: Ingmarie Nilsson
Punkan som lagades utan att jag märkte hur
John Blund hade nog slängt på mig extra mycket av sitt pulver för det var attans vad sängen var skön i morse.
Så trött så trött att det var nästan vidrigt.
Men upp kom jag för dagen kunde inte spillas bort på "ingenting".

Att komma hem efter att ha varit borta ett tag innebär i princip alltid samma saker.
Packa upp, tvätta, läsa post, städa och handla.
Finns det något som kan gapa så tomt som ett tomt kylskåp?
Men nu är vårt välfyllt minsann.
Och matlåda fixad för i morgon är det back to business som gäller.
Jobba alltså.

Har även fixat med lite jobbrelaterade administrativa "måste-göras-grejer".
Sånt som jag borde ha gjort innan ledigheten men bättre sent än aldrig. ;-)
Bakat har jag med.
Och läst om alla fina prestationer som gjorts i helgen.
Av Ann, Anneli, Benet, Daniel, Janne, Johan, Magnus och Pernilla.
(Har jag glömt eller missat någon så får du förlåta mig för det är inte meningen i så fall!)

Även om det varit hyfsat varmt i dag och jag verkligen längtat efter att än en gång få hoppa i Flaten så blev det vattenlöpning i Eriksdalsbadets bassäng.
Trodde det skulle vara nästan öde med tanke på det mulna vädret och regndropparna som kom, men tji fick jag!
Absolut knökfullt och jag var (än en gång) väldans glad över att vattenlöpning inte kräver så mycket plats. :-)
Men bra är det.

Träningen var dock inte slut där.
Är det ledig söndag så är det.
Min kära och fina Sunn ville ju med ut!
Eller var det kanske snarare så att jag ville ut med den.
På grusvägar och stigar, genom sandhögar och lerpölar.


Så från att ha haft punka på morgonen så blev det en ganska bra dag ändå.
Den måste på något mysko vis ha lagats i ett rasande tempo för jag hade glömt den i samma sekund som jag slängde benen över sängkanten.:-)

Hur har din söndag varit?
[Comments (9)]
Saturday 2010-08-14 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Underbart ÄR kort
Lördag och äntligen både sol och härlig värme.
I morse försökte jag verkligen bunkra upp den där underbara känslan av att äta frukost ute.
Du vet, den där när solen värmer kroppen, gräsdoften kittlar näsan och fåglarna sjunger så vackert.
Dagen ligger framför dig och du har massor av tid kvar att glädjas av den.
Tror ingen mat smakar godare än just då när den avnjuts ute.

(Hemma i 08;a land finns ingen sån lyx som egen trädgård. Dock egen balkong vilket inte är fy skam minsann!)

Veckorna efter att jag har sprungit en mara, även de (överlånga) som går i fjällen, är nog den enda gången jag aldrig lyssnar på kroppen fastän den känns bra.

Kroppen är sliten oavsett vad den visar och känner och det blir till 99% alltid bakslag om man drar på för fort och för tidigt.
Antingen genom skador, sjukdom och/eller genom att få en djup inspirationsdipp.
Att köra t.ex intervaller eller tävla veckan efter en mara-tävling är absolut vansinne om du frågar mig.
Det finns en regel om att man ska vila från en ny tävling lika många dagar som miles man har sprungit.
D.v.s 26 dagar efter en mara.
Jag har väl inte alltid hållit den regeln, och som med allt så beror det på, men den ger en liten fingervisning om hur man bör tänka.

Hur som helst.
I dag var en sån dag det hade varit oerhört lätt att bryta det där och göra "för mycket".
Sprang en av mina favvorundor jag har i Njurunda.
Mot Njurunda-bommen och sen ut på Strandleden som ringlar sig utmed Ljungan mot Kvissleby.



Över bron och vidare mot Nyland. Genom det lilla samhället, badsjön, förbi kossorna i hagarna och in i skogen igen på gran- och sandstigarna.



Varmt och svettigt.
Exakt som jag vill ha det. :-)
Totalt 90 min. i lugnt tempo fastän benen var fulla av spring.

Att sen få hoppa direkt i plurret för en stunds vattenlöpning, det är lycka det!

Ser du att jag vinkar där ute? Efter 30 min. var jag nöjd. Och sval. :-)
Ser du att jag vinkar där ute? Efter 30 min. var jag nöjd. Och sval. :-)

Älsklingen tog sig en liten sväng med bältet och han t.o.m gillade det!
Tror minsann det bor en liten vattenlöpare i honom med!

Jodå, han är där ute
Jodå, han är där ute

Lite slapp i solstolen efter lunchen med en ny lovande bok.


Men som med allting så tar även de lyckliga stunderna slut.

På måndag är det jobb igen och jag ljuger rejält om jag säger att jag längtar..
I dag var det därför dax för hemfärd.
Packa ihop alla pinaler och åka tåget hem till 08;a land.

Hur i all sin dar kunde nio (av tio lediga) dagar gå så oerhört fort?
[Comments (15)]
Friday 2010-08-13 23:17
Author: Ingmarie Nilsson
Bad x 3
Det första badet blev vattenlöpning i ute-bassängen på Himlabadet i Sundsvall.
Underbart som alltid.
Andra badet var i fina, härliga Ljungan något som (nästan) aldrig är fel.

På väg ner till Njurundas, kanske t.o.m Sundsvalls bäst bevarade hemlighet! Stigen fixas varje år liksom själva badplatsen. Det putsas och fejas på stenarna så det blir finare än golvet på slottet
På väg ner till Njurundas, kanske t.o.m Sundsvalls bäst bevarade hemlighet! Stigen fixas varje år liksom själva badplatsen. Det putsas och fejas på stenarna så det blir finare än golvet på slottet

Och vattnet! O la laaaa
Och vattnet! O la laaaa

21 grader var det visst. Som jag njöt! Blir mer av denna varan i morgon förstås!
21 grader var det visst. Som jag njöt! Blir mer av denna varan i morgon förstås!

Och det tredje badet?
Det var i svett.
Under och efter 70 min. löpning.
Minst lika underbart det förstås! :-)

Ingen stress eller brådska på hela dagen och kvällen avslutades på Mellanfjärdens teater för att se De 39 stegen.
(Baserad på Alfred Hitchcocks berömda spionfilm.
En publiksuccé från West End och Broadway, prisad som världens bästa komedi.)


Rolig, smart och helt fenomenalt spelad!
Helt klart 5 stjärnor av 5 möjliga!

Vi har varit och sett flera olika föreställningar där och hittills aldrig blivit besvikna.
Teatern är i en gammal lada vid ett fiskeläge. Jämte finns både hotell, restaurang, galleri och en både supercool och annorlunda butik med alla möjliga hantverk.
Förutom att själva showen är suverän så är den även "lagom" lång.
Totalt knappt två timmar.
Efter en dryg timme så är det paus 30 min. vilket betyder (medhavd) f-i-k-a.


Visst kan man ha en sämre utsikt än denna?
Visst kan man ha en sämre utsikt än denna?

Det är väldigt lätt att vänja sig vid sådana här dagar.
Kanske t.o.m för lätt...
[Comments (7)]
Thursday 2010-08-12 22:40
Author: Ingmarie Nilsson
Ny roadtrip
Som den vattenlöparnörd jag är så var jag ju tvungen att testa bassängen även i Ö-vik.

Eller Paradisbadet som det så käckt heter.
Om det var så mycket paradis låter jag vara osagt.
Även om jag tycker vattenlöpning är ovärderlig så tycker jag 110 riksdaler är på tok för dyrt för att få använda en pytteliten del av bassängen.
Anledningen är (tror jag) att det finns en sån där bautastor lek- och rutschkaneavdelning.
Det är väl bra och kul men varför ska man (jag) behöva betala för något jag inte använder?
Kan de inte ha olika priser beroende på vad man vill göra?
Som de har på t.ex. Himlabadet i Sundsvall.

Nåja, det var hur som helst underbart att få kuta i vattnet innan det var dax för utcheckning från hotellet och vidare färd söderut.

Har du aldrig upplevt vårt världsarv Höga kusten så rekommenderar jag dig verkligen att planera in en resa dit.
Vackert är bara förnamnet.
Som de turister vi är så åkte vi såklart turistvägen och även om jag har åkt delar av den innan så är jag lika förundrad och överväldigad av dess skönhet varje gång.
Bestämde mig för att jag inom en ganska snar framtid ska springa, eller åtminstone cykla, den där vägen för att riktigt kunna njuta.
(Att ha takluckan öppen blir inte riktigt samma sak. ;-) )

Hungriga blev vi med.
Trots den där hotellfrukosten.
När magarna började kurra något alldeles förskräckligt så stannade vi till vid Gårdsbutiken.
Det fanns ingen vegomat (förstås) men med lite trolleri och en service som hette duga så fixade de fram en riktigt smarrig måltid till mig.
Sånt gillas!
Så där borde alla ställen vara och göra för det går bara de vill.

Lugnt och skönt med utsikt över ängar och skog
Lugnt och skönt med utsikt över ängar och skog

Pausade när benen behövde sträcka på sig och när vi kom till Höga kusten bron kom den efterlängtade solen fram. :-)



Det tog längre tid än vi trodde att komma till slutmålet men det blir lätt så där när man inte har någon tid att passa och kan såsa sig genom tillvaron. ;-)

Men vi kom fram.
Till Njurunda.
Här växte älsklingen upp och det finns inget hotell i världen som kan jämföras med att få bo här hemma hos hans fantastiska föräldrar.

Utsikt mot Ljungan. Där ska jag bada i morgon! .-)
Utsikt mot Ljungan. Där ska jag bada i morgon! .-)

Det är förresten här Elvira the cat huserar just nu och ska få göra ett tag till.
Inte utan att jag är lite avis och önskar jag vore katt när man får ha det så här bra.

Kroppen har klarat av bilresan ganska hyggligt och nu längtar jag efter att få springa i morgon.

Men först ska det sovas.
Om Elvira låter mig få plats i sängen vill säga...
[Comments (4)]
Thursday 2010-08-12 09:45
Author: Ingmarie Nilsson
Köp och lästips
Jag brukar allt som oftast köpa och läsa Situation Stockholm.
De hemlösas egen tidning.
Den är alltid läsvärd med intressanta reportage och artiklar.

Just nu säljer de en specialutgåva för att "fira" 15-årsjubileum.
(Skriver "firar" för egentligen är det ju sorgligt att det ens finns hemlösa.)


Där kan du läsa de bästa reportagen, intervjuerna och krönikorna genom åren.
T.ex. finns intervjuer med bland andra Amanda Ooms från 1998 och OS-bombaren Mats Hinze från 2002. Och här finns något så ovanligt som en intervju med kungen.

Missa inte!
[Comments (6)]
Wednesday 2010-08-11 23:01
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
En tvärfot = 8-10 centimeter och en fingerbredd = 1,85 centimeter

[Comments (2)]
Wednesday 2010-08-11 21:00
Author: Ingmarie Nilsson
Ö-vik
Om jag bortser från USA där allting är gigantiskt så tror jag sängarna här på Statt är bland de största jag någonsin sovit i!

Det är nästan så jag kan sova både på längden och bredden.
Sov både gott och länge i den och med (ännu en) överdådig hotellfrukost (tur det bara är en kort period för annars hade jag snart vaggat fram som en Michelingubbe genom tillvaron) bestämde vi oss för att testa gula leden.
En trailstig som slingrar sig runt Åsberget och den börjar bara ett stenkast från kyrkan här i Örnsköldsvik.
Lyxigt!

Älsklingen på väg...
Älsklingen på väg...

...och jag
...och jag

Stig, rötter, mossa, stora stenblock och stenhögar. Det gällde att hålla tungan rätt i mun
Stig, rötter, mossa, stora stenblock och stenhögar. Det gällde att hålla tungan rätt i mun

Så nu vet vi hur och var Bergakungen höll sig ren!
Så nu vet vi hur och var Bergakungen höll sig ren!

Det tog sin lilla tid som du kanske förstår och sammanlagt höll jag igång ca. 90 min. inkl. vägen dit och hem.
Perfekt för en lite småstel fjällmarakropp. ;-)
Lugn fart och med stor variation på underlag såväl som steglängd.


Hann även med att testa ett av gymen här. Vill ju inte helt säcka ihop. ;-)

Jag gillar den här staden!
Lagom stor, massor av ställen att springa på, trevlig atmosfär och nära till både skog, sjöar och havet.
Hade jag blivit erbjuden ett bra jobb här så hade jag lätt kunnat flytta hit!
Lätt!
(Har du något så kontakta mig omedelbums. Förresten, om det gäller skrivjobb eller något löp-relaterat så är allt välkommet. Almost anywhere! Så där, nu var det sagt.)

Förutom hockey är Ö-vik djupt förknippad med Fjällräven så naturligtvis var vi ”tvungna” att åka till Fjällräven och Naturkompaniets outlet.
Fastän vi inte skulle handla något så kom vi ut med en proppfull påse.
Fråga mig inte hur...

Innehåller en Gore-tex jacka till älsklingen, ett regnställ med jacka och byxa i Hydratic-material till mig och två stycken special- resekit som (vi tyckte) var snorbilligt!
Innehåller en Gore-tex jacka till älsklingen, ett regnställ med jacka och byxa i Hydratic-material till mig och två stycken special- resekit som (vi tyckte) var snorbilligt!

Packningen kommer att bli tung hem för innan under dagen hade det blivit en annan påse;


Och det vet vi ju alla hur mycket böcker väger så det var väl kanske tur att jag tog mig den där turen till gymet trots allt. ;-)

Fint att vara ledig. :-)
Vad har du gjort i dag?
[Comments (12)]
Tuesday 2010-08-10 23:49
Author: Ingmarie Nilsson
Vägfararna
Någon (säger inget namn så har jag inget sagt) har helt missuppfattat mig.
Jag beställde sol och värme till min ynka lilla semestervecka.
Inte regn och grådis.
Särskilt inte när det är älsklingens födelsedag!
Taskigt, eller hur?
Men jag har försökt pigga upp dagen så gott det har gått.

Drog med födelsedagsbarnet på en löptur på morgonen i geggig lera och genom vattenpölar. (Jag är ju liksom van nu. Hehe)
Lämnade sen fina Östersund och for norrut mot okänt mål.
Förbi Hammerdal, Strömsund, Hoting, Junsele och Sollefteå.
Kan berätta för dig som inte vet att det är väldigt mycket skog i denna landsdelen.
Och sjöar.
Mil efter mil efter mil.


Hålor är det med gott om.
D.v.s där Ica och krogen är byns mittpunkter och där inredningen i det sistnämnda är i äkta 70-talsstuk med plyschklädsel och stora blom-mönstrade väl nedsuttna soffor.
Och såna här dekorationer väl synliga utmed vägen;

Strömsunds stolthet?
Strömsunds stolthet?

Kan inte låta bli att fundera på vad folk gör och lever av i dessa små ställen mitt ute i ingenstans långt bort från all annan civilisation?
Och hur kommer det sig att väldigt många gårdar är helt överfulla av diverse skrot?
Bra att ha?
Men det är klart.
De är ju sin egen lilla civilisation och slipper allt vad storstads-stress heter.
Inte utan att jag är lite avundsjuk för mest var hela vår långa bilresa oerhört vacker med djupa skogar, oändliga vidder, pampiga gårdar, oräkneliga loppisar och antikbodar, kor som betade på stora gröna ängar, porlande älvar, berg och dalar.


Men nästan åtta timmar i bil är ungefär sju timmar för mycket för I. Nilssons kropp.
Jag är inte gjord för att sitta ihopfälld i en plåtburk men det går ju inte att hålla på att pausa en gång i kvarten.
Därför har vi nu landat i Örnsköldsvik.
Två nätter till priset av en på anrika First Hotell Statt.
Kroppen är utvecklad, i morgon blir det bilfritt och jag har beställt sol. :-)

Sämre kan man ju verkligen ha det. :-)

[Comments (9)]
Tuesday 2010-08-10 10:58
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (6)]
Monday 2010-08-09 22:15
Author: Ingmarie Nilsson
Regnig måndag
Det är allt bra fint att få sova tills man vaknar av sin egen inre lugna, fina väckarklocka i stället för en yttre skrällande som får hjärtat att ticka dubbelslag innan ens ögonen öppnats.

Min inre väckte mig strax före åtta.
Hotellfrukost i slow motion och sen packade vi in oss i bilen för en heldag i, och runt, Östersund.
Vi har varit här innan med, men eftersom det är ett så fantastiskt ställe så var det ganska självklart att åka hit igen när vi ändå var i närheten.

Känner mig nästan som vanligt förutom lite ömma fötter och framsida lår.
För att inte förivra mig, lura mig själv och galoppera iväg för tidigt så blev det min second-best favvo sysselsättning i dag.

Exakt.

Vattenlöpning. :-)

Det ser ut som om jag har kapat kroppen och att benen är max 7 cm men det är vattnet som gör det. ;-) Bara jag i poolen hela timmen. Kan det bli lyxigare? Sa jag förresten att jag NJÖT av passet?
Det ser ut som om jag har kapat kroppen och att benen är max 7 cm men det är vattnet som gör det. ;-) Bara jag i poolen hela timmen. Kan det bli lyxigare? Sa jag förresten att jag NJÖT av passet?

Trots den där gigantiska frukosten så kurrade magen snart igen. Vi hade redan innan riktat in oss på ett ställe som vi inte visste ett smack om.
Bara läst reklamen och det vet vi ju alla hur den kan ljuga.
Det visade sig att det gjorde den på sätt och vis med för det var ännu bättre än vad broschyren sa.
Persåsen ligger ca 4 mil söder om Östersund.
Där finns hotell, restaurang, stugor, olika hantverksutställningar, konst, möbler, presentbod m.m.
Kan låta trist men jag lovar, det var det inte!
Maten var dessutom bland det godaste jag ätit på länge och det var absolut inga problem att vara vego här heller!

Kunde ju inte låta bli att strutta omkring i den här tröjan. ;-)
Kunde ju inte låta bli att strutta omkring i den här tröjan. ;-)

For sen vidare några mil rakt ut i skogen till något jag verkligen älskar att besöka.
Nämligen fäbodar.
Funderar ibland på om jag levt i en sådan i något av mina förra liv för jag blir helt salig och lyrisk bara jag ser en!
Stannade vid Långbuan för att njuta.
Och som vi njöt!
Särskilt jag. :-)

Av utsikten, djuren, dofterna, kaffet, våfflorna, de trevliga människorna, den friska luften och tystnaden.



Kaffestugan
Kaffestugan

Köpte förstås även äkta getost från glada getter
Köpte förstås även äkta getost från glada getter
|
Utsikt genom kaffestugedörren
Utsikt genom kaffestugedörren


En sån här dag spelar det ingen roll att semestervädret inte var det bästa, att plånboken blivit lite tunnare eller att fossingarna är lite ömma.
För en sån här dag är en dag som jag kommer att komma ihåg länge, länge och plocka fram när livet någon gång känns grått.
En minnesdag som kommer att få mig att le, sprida värme ända in i märgen och färga livet ljust igen.
[Comments (8)]
Sunday 2010-08-08 20:49
Author: Ingmarie Nilsson
Vertex- den längre versionen
Har du ont om tid eller inte lust att läsa länge så sluta redan nu.
Om du inte vill kolla på bilderna förstås. ;-)
(Vill du se dem större så klicka på dem.)

Nu när jag har hunnit smälta lite av gårdagen ska jag försöka berätta mer om hur det var.

Vill du läsa en riktigt utförlig beskrivning av hur banan var så rekommenderar jag Camillas berättelse.
Kom då med ihåg att Camilla som sagt var älskar tuff terräng.
Ju lerigare, trixigare och snårigare det är, ju bättre tycker hon det är.
Men t.o.m hon erkände att det var tufft och svårt.

Kolla även in Vertex egen sida och kolla framförallt in banprofilen så förstår du lite mer hur ”backarna” var.

Men jag tar det från början.
Jag, Camilla och Helena träffades sent på fredagskvällen för att ta nattåget upp till Undersåker.
Bara det var ett äventyr!
Jag har aldrig åkt nattåg och så mycket kan jag väl säga att jag har sovit bättre i mina dar...
Kanske inte bästa uppladdningen innan man ska kuta 43½ km och 1800 höjdmeter i vansinnig terräng men det var ändå väldigt mysigt och roligt och inget jag ångrar.
Det hade säkerligen inte förändrat någonting om jag sovit i en "vanlig" säng.

Tre laddade brudar ;-)
Tre laddade brudar ;-)

I Undersåker blev vi upphämtade och körda direkt till starten där vi fick vårt start-kit och lämnade våra packningar.
Det var obligatoriskt för varje deltagare att ha med minst 5 dl vätska, vindjacka, underställströja, första förband och kompass.

Starten skedde ute på en åker och redan efter 30 meter var man blöt om fötterna.
Eller nej, i jämförelse med vad som skulle komma var de snarare bara lite lätt fuktiga. ;-)

Så hur ska jag nu beskriva det hela för att du ens ska få dig en hum om hur det var...

Om du tänker dig att du är ute i skogen och ser något som liknar en stig och genast tänker där går ju omöjligtvis att springa och springer i stället vidare på vägen/stigen du redan är på.
Så där ”omöjligtvis” var det i princip hela tiden.
Sammanlagt var det kanske 4-5 km med fast mark under fötterna.

Någon km av fast mark. Jag som tvåa i vit tröja. Skorna börjar redan se lite skumt mörka ut men det blir värre...
Någon km av fast mark. Jag som tvåa i vit tröja. Skorna börjar redan se lite skumt mörka ut men det blir värre...

Resten var lera, grästuvor, rötter, ännu mer rötter, små stenar, mellanstora stenar, stora stenar, små berg, stora berg, stup, såphala spång, dyblöta myrar, upp och ner för både Välliste, Håll och Ottfjällets höjder och ner igen, mer stup, mer rötter, mer lera och sen lite obanat snår på det.
Och ännu mer lera.

Camilla in action
Camilla in action

Min absoluta svaghet är när det går brant utför bland rötter och/eller på knölig, rullande sten.
Jag bromsar, försöker parera, lyfter benen högt, högt och fegar hela tiden.
De som placerade sig i toppen är alla skidåkare och/eller orienterare och mer eller mindre födda på en myr.
Dessa bergsgetter sprang inte, de FLÖG!
Enda stället vi var lika var nog uppför Ottfjället för där gick minsann även de!
Det är inte för inte som det kallas ”väggen”.

Mer än en gång tänkte jag att det här är vansinne!
Kommer jag levande i mål ska jag aldrig mer utsätta mig för sånt här.
Hur kunde jag ens tro att det inte skulle vara svårt?

Men samtidigt kände jag en slags bubblande glädje av att få vara med.
Jag i denna hisnande miljö tillsammans med likasinnade.
I ett ”riktigt” äventyr.

Och det är verkligen bedårande vackert.
Så där så det liksom knyter sig i magen, tårarna svider i ögonen och det knappt går att andas!
Mäktigt, vidunderligt, magiskt och ofattbart på en och samma gång.
T.o.m vädret var magiskt!

Ottfjället. Det tredje fjället vi besteg. Där uppe har jag alltså varit. Och sen ner på andra sidan.
Ottfjället. Det tredje fjället vi besteg. Där uppe har jag alltså varit. Och sen ner på andra sidan.

Jag fick heller aldrig några svackor.
Inte en tillstymmelse till trötthet ens på slutet.
När jag äntligen kom fram till grusvägen som skulle ta mig de sista 3 km till mål så var det jag som flög.
Förbi stapplande medtävlande och hejande publik.
Hela vägen in till mål.



En stund senare kom Camilla som tvärtemot mig hade älskat banan men hon erkände att även hon hade tyckt att den var både svår och tung.

Lite ömma fötter och något stela ben var det enda jag kände efter de där 5.52.53 i fjällen.
Mådde faktiskt oförskämt bra!


Men som jag såg ut!


Kommer du ihåg mina fina röda skor?
Well, så här såg de ut efteråt;

Sockarna var en gång VITA!
Sockarna var en gång VITA!

Vi spekulerade lite i hur många kalorier vi kunde ha förbrukat under loppet.
Förutom att jag hade sportdryck med mig och såna där små förpackningar av nötcreme (superbra!) så blev vi serverade med bars, bullar, pasta, kakor, godis och chips på tre olika stationer och i mål fanns det ännu mer att välja på!
Nu åt jag förstås inte särskilt mycket, eller ens av allt, men sammanlagt låg jag garanterat på plus om jag räknar in kvällens enorma buffé som vi blev serverade.
Massor av goda vego-grejer för faktum är att jag var varken särskilt ensam eller unik med mina matvanor bland dessa människor!

I morse var det inte värre än att jag stack ut och joggade en sväng.
Innan vi for vidare, Camilla och Helena till tåget och jag och älsklingen mot Östersund, så tog vi en tur till Nulltjärn.
Hade jag varit själv så hade våtbältet åkt fram direkt!
Ett vackrare och bättre ställe för vattenlöpning är svårt att finna.
I stället tog jag fort av mig dojjorna och vadade ut.


Kunde t.o.m få med mig de andra två snäckorna och det är nästan en bedrift i sig. ;-)


Vertex Fjällmaraton var sannerligen ett äventyr från början till slut.
Ett äventyr och en upplevelse jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig!
Ju mer jag tänker på det ju mindre fattar jag att jag klarade det!
Vilken grej liksom!

Jag är stolt, glad och framförallt otroligt tacksam av att jag både kunde och gjorde det!


Stort tack Anders, Camilla, Helena, arrangörer, publik och medtävlande för en oförglömlig helg.
Skulle jag mot förmodan glömma så lär väl skorna påminna mig...

Och även om jag sa aldrig mer så vet du ju att man ska aldrig säga aldrig. ;-)
[Comments (31)]
Saturday 2010-08-07 22:32
Author: Ingmarie Nilsson
Vertex, den korta versionen
Det blir en snabb uppdatering för jag surfar på lånat modem.
Är ju i tassemarkerna och hit hittar tydligen inte Telia. ;-)

Saknar riktigt bra ord för hur det här helt galna loppet egentligen var...
Spelar ingen roll hur mycket jag lusläst banbeskrivningen för det gick inte att fatta förrän jag var mitt i det.

Men om jag säger så här;
Det var det skitigaste, lerigaste, trixigaste, backigaste, stenigaste, halaste och mest rotrika lopp jag någonsin kutat och jag vill inte göra om det.

(Om jag mot förmodan börja mumla något om "nästa år" så stoppa mig!)

Världens bästa Camilla däremot älskade det men då ska man med veta att hon tuggar terräng till frukost.
Och lunch.
Och middag.
Det gör inte jag!
Lera upp till naveln (nej jag överdriver inte), snubbelrötter och miljarder stenar i olika storlekar är inte riktigt min grej.

Men jag lever fortfarande och jag kom i mål i ett stycke. :-)
Kom inte sist heller utan nia.

43½ km på 5.52, nästan en timme efter segraren.
Det säger en hel del.
Det mest frustrerande var att jag hade så himla mycket spring i benen men kunde aldrig springa på förrän jag äntligen kom ut på en grusväg men då var det bara 3 km kvar.
Så dax då liksom...

Och det var verkligen vackert!
Hisnande, underbart, bedårande och snudd på ofattbart vackert.
När jag väl vågade lyfta blicken från backen vill säga...;-)

Jag mår hur bra som helst och det enda som jag känner av är mina ömma fötter.
Undra om de någonsin blir rena igen...
[Comments (20)]
Friday 2010-08-06 15:29
Author: Ingmarie Nilsson
Nära nu...
Tänk vad en god natts sömn kan göra!

Jag sov som en prinsessa i natt (men utan någon ärta) och vaknade utvilad, pigg och full av energi.
Så där så det liksom bubblar inombords! :-)

Faktum är att jag kan inte minnas när jag sist kände mig så laddad och så förväntansfull inför ett lopp som jag gör inför morgondagens.

Jag skiter fullständigt i om jag kommer att behöva baklänges hela vägen och komma jättesist för mitt mål är att njuta, uppleva och vara där.

Jag har tränat bra och borde orka.
Visst kan jag önska att jag hade varit ute på några riktigt överlånga pass i snärjig terräng men å andra sidan har min kropp mått bra vecka efter vecka och månad efter månad på den träningen jag gjort och för mig är det viktigt.
T.o.m det viktigaste.
Under många år pressade jag kroppen hårt, och visst gav det resultat, men nu är dels min livssituation annorlunda och dels så finns inte lusten att träna riktigt så mycket och så hårt kvar.
Jag har liksom gjort det.
(Men jag vet med att man ska aldrig säga aldrig...)

Nu har jag, efter diverse funderingar och resonerande med mig själv och med andra, även bestämt mig för vilka pjux jag ska ha.
De här;

Adizero XT
Adizero XT

Väderprognosen lovar 17 grader och sol :-) men det är vått, halt och lerigt efter allt regnande så "vanliga" löpardojjor är riskabelt på hala spång och klippor, i lera och i våtmark enligt de som kan och vet.
(Själv är jag ju en gröngöling när det gäller fjällterräng...För säkerhets skull har jag packat med både vantar och öronvärmare. Har hört att det kan skifta fort där uppe. ;-) )
Med de här dojjorna borde t.o.m jag kunna hålla mig hyfsat på benen för de har sulor som traktordäck!


Lite chansning är det för de är väldigt nya men jag har gått, stått och kutat timtals i dem utan problem.
De studsar glatt fram med mig i och verkar superdigga skogsstigar lika mycket som jag.
Ont i fötterna kommer jag garanterat att få oavsett vad jag har på dem.

Ätit bra har jag med gjort.
Inget överflöd, det blir jag bara tung och däst av, men med ordentlig näringsrik och energigivande mat.
Vego förstås. :-)

Lunchen i dag. Nästan så jag inte begriper att allt får plats i min mage...
Lunchen i dag. Nästan så jag inte begriper att allt får plats i min mage...

Nu ska jag bara packa det sista, ta mig till natt-tåget, sova och i morgon kl. 09 bär det av!
43 km i det som kallas världens tuffaste maraton!
Några saker är helt säkra.
Det kommer att bli skitigt, blött, tungt, lerigt, jobbigt, underbart och strålande vackert!

Jag vet att jag har gjort så gott jag har kunnat med förberedelserna utifrån de förutsättningar jag har.
För mig är det bra nog.

[Comments (17)]
Friday 2010-08-06 14:38
Author: Ingmarie Nilsson
En annan slags ofattbarhet
Det finns annat som är absolut ofattbart med.
T.ex. ofattbart dumma och korkade människor.

Som låter sin hund sitta inlåst i bilen trots att det är gassande sol och/eller varmt ute, eller som den här stackars hundens ägare gjorde i går.


Band hunden (utanför Lidlaffären på Folkungagatan) i gassande sol och på stekhet asfalt.

Eftersom jag är emot allt vad djurplågeri och djurförtryck heter och är, så gick jag in i affären och bad dem ropa i högtalarna för att efterlysa ägaren.
Döm av min förvåning när de säger att de inte har något sådant högtalarsytem!

Så vad göra?

Jo I. Nilsson ställer sig på en lite låda och gastar högt och tydligt;
Vem äger hunden här utanför?

En kvinna på väg till kön är modig nog att svara att det är hon. Jag förklarar att det är inte ok att göra så.
Att hunden mår dåligt där ute.
Den gnyr och kan knappt ha tassarna på marken för att det gör ont av värmen.
Men jag är ensam och har ingen som kan hålla den svarar, ursäkta språket men, idioten.

Behövde den gå med alls?
Behövde hon binda den i solen?
Behöver/ska hon ha någon hund?

Om hon skämdes tvivlar jag på.
Hon var/är för dum för det.
Men kanske, kanske hon inte gör om det.
[Comments (7)]
Thursday 2010-08-05 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Äntligen!
Egentligen vet jag varför jag är så trött just nu.

Det beror varken på överträning, förkylning eller någon extrem stress utan på att jag sovit obeskrivligt dåligt de senaste fyra nätterna.
Och varför jag gör det vet jag med.
Det handlar om grubblerier och beslut jag behöver ta.
Innerst inne vet jag troligtvis svaret, det gör vi alla om vi bara tar oss tid och framförallt vågar känna efter, men ibland är det extra svårt och det tar mer tid och kraft att komma fram till det som är rätt.

Att helt koppla bort de där tankarna är inte helt lätt.
Jag är dålig på det.
Fastnar lätt och grubblar mig halvt fördärvad tills dess att jag tagit beslut.
flyger de sin kos.
Men jag ska i alla fall försöka att inte låta dem förstöra min skönhets ;-) sömn allt för mycket mer.

Dessutom är det i dag dagen S.
S som i s-e-m-e-s-t-e-r.
D.v.s betald ledighet.
Kommer faktiskt inte ihåg när jag hade det sist...

Nu är jag l-e-d-i-g i hela 10 dagar!
Tio dagar utan några planer mer än lördagen och att vi ska hem från Sundsvall en vecka senare.
Känns enormt lyxigt och alldeles, alldeles underbart.

Det känns med som om "något" har vänt.

Energin börjar pirra i kroppen och jag längtar till fjällen, till tågresan upp som jag gör tillsammans med världens bästa Camilla, till det stora äventyret loppet kommer att vara, till att få träffa nya spännande människor, till att få ha hela dagar tillsammans med älsklingen och till att slippa passa en massa tider.

Jag påminner mig om att livet är här och nu och det är både fantastiskt och snudd på ofattbart!

Ofattbara med för de är ofattbart goda!
Ofattbara med för de är ofattbart goda!
[Comments (12)]
Wednesday 2010-08-04 21:34
Author: Ingmarie Nilsson
Ensam med mina (knasiga) tankar
Tycker det är fascinerande hur mycket inställningen och förväntningen till saker och ting betyder.

Dagarna innan semester kan verkligen vara evighetslånga medan jag resten av året förundras över hur snabbt veckorna och månaderna går!
Själva semestern brukar dock gå i en rasande fart.

Om du tar en tugga av en kanelbulle eller en glass så förväntar du dig att den ska smaka på ett visst vis och gör den inte det är risken stor att du blir besviken.

De flesta av oss vill, och förväntar oss, att sommaren ska bestå av varma dagar då man kan bada, gå i shorts och sandaler och umgås med vänner under ljumna kvällar.
Skulle vi tvingas gå med mössa, vantar och långbrallor skulle vi tycka det varit en kass sommar.

Lite samma är det med träningen.
Är jag inställd på att springa 3 timmar så vill jag inte sluta efter 2.30 och det är nästan samma sak på andra hållet.

Ska jag springa 60 minuter så kan det vara svårt att plötsligt ändra det till 2 timmar. (Fast lite enklare tycker jag nog allt att det är.)

Men det stämmer ändå inte alltid det där tänket.

Trots att jag visste att mina två älsklingar (fyrbent och tvåbent) skulle åka norrut i dag, och att jag därmed skulle bli lämnad ensam hemma, så känns det extremt tomt!
Jag är van vid att både vara och klara mig själv (och jag gillar det) men jag vänjer mig inte att vara utan de där två.

Just nu har jag med väldigt svårt att fatta att det var min kropp som för bara några veckor sedan sprang upp och ner för Hammarbybacken, med extravikt, utan minsta problem.
Samma kropp som jag nästan fick kämpa för att göra trött.
Att kuta över en timme nu skulle vara som att bestiga Mount Everest genom att hoppa grodhopp upp.
Det har blivit en slags omvänd förväntning.
Jag har tänkt och trott att denna veckan ska vara lätt och behaglig men i stället är det bara trögt, tungt och fruktansvärt slitigt.

Från en annan tid. En tid då energin var vardagsmat
Från en annan tid. En tid då energin var vardagsmat


Energin borde ju spruta ur öronen på mig med tanke på hur pyttelite jag gör.
Antingen så har kroppen redan fastnat i latmaskens fälla eller så laddar den.

Jag hoppas förstås på det sistnämnda...
[Comments (13)]
Wednesday 2010-08-04 10:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
48 033 par gifte sig 2009. Vanligaste dagen att gifta sig var på en lördag och augusti var den populäraste månaden.
(Hur många som skiljde sig förtäljer dock inte historien)

[Comments]
Tuesday 2010-08-03 22:14
Author: Ingmarie Nilsson
Drönarliv
Det här är en riktig slappevecka med mina mått mätta.

Har plötsligt massor av tid över men jag vet inte precis om jag hinner med så mycket mer.
Jag blir tvärtom latare av att inte träna för fullt.
Skjuter upp saker för jag tycker jag har all tid i världen att göra det sen.

Samtidigt antar jag att det är bra med lite slöeveckor.
Veckor då effektiviteten går på sparlåga och tiden liksom får rinna iväg på att göra ingenting.

Det är inte så illa att jag ligger på soffan och käkar praliner dagarna i ända (ännu) för jag jobbar, tränar lite smått och allt det andra vardagspysslet men det går långsamt, är oeffektivt och helt utan brådska och press.

Jag är en människa som kräver full rulle (inom vissa gränser) för att inte dega ihop totalt.
Ju mindre jag har att göra ju slöare och slappare blir jag.
Dessutom mår jag dåligt av det.
Kommer i håg den där vintern när jag hade klumpfot och inte kunde röra mig på tre veckor.

Fick jag något gjort?
Lärde jag mig Photo-shop som jag planerat?
Sorterade jag bland pärmar och i garderoberna som jag tänkt?
Skrev jag några av de där artiklarna jag funderade på?
Bakade jag?
Fick jag ens ett brev skrivet?
Nähä då.
Satt där som en klump och tänkte att det gör jag sen.
När klumpfot sen äntligen åkte av och livet blev som vanligt igen, blev det fart på Nilsson igen.

Men några dagar så här, där det är lite "lagom" slappt, är underbart!
Vilar och laddar kroppen med supermat.
I dag var lunchen gjord av de här trevliga grabbarna på mitt favoställe Kura café.


De är från Nya Zeeland och förutom att de gör mat så god att ögonen tåras så är de bland de mest service-minded jag någonsin träffat.
Testa själv får du se!
Jag kan slå vad om nästan vilken peng som helst att du inte blir besviken.
Så bra är det! :-)

Fint sällskap hade jag med.
Anneli, Patric och min egen älskling.

Anneli, Patric, Anders och jag precis innan vi sätter igång att njuta av supermaten
Anneli, Patric, Anders och jag precis innan vi sätter igång att njuta av supermaten

Skrev nog fel i går förresten.
Det är bara två dagar till jag har semester i 10.
Tjoho!
[Comments (10)]
Tuesday 2010-08-03 10:08
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det till synes omöjliga är möjligt
/Hans Rosling



[Comments (2)]
Monday 2010-08-02 20:20
Author: Ingmarie Nilsson
Måndagar är en konstig dag
SJ skötte sig nästan klanderfritt (bara 15 min. försenade...) och jag kom till slut lyckligt hem i går.

Snigel-punka-loppet är raderat ur minnet och jag tänker i stället att nu kan det bara bli bättre!
Nästa gång ska jag ta i lite med och sluta med mitt mysspring.
D.v.s efter lördagens äventyr för där handlar det bara om att ta sig från A till B i ett stycke.

Det är något skumt med natten mellan söndagen och måndagen för till 95 % så sover jag alltid dåligt då.

Spelar ingen roll om jag ska jobba eller är ledig.
Det är som om det gått troll i den där natten.
Funderar på om jag äter eller gör något konstigt på söndagarna som jag inte äter eller gör annars, om det är något med hur stjärnorna och planeterna står eller om trollen bara sitter i min skalle?
Ännu har jag inte hittat svaret på gåtan.

Måndagar är alltså min zoombie-dag.
Känns som om jag vandrar omkring i en bubbla och det mesta går i slow motion.

Att köra ett lugnt vattenlöpningspass är därför perfekt den här dagen och i dag var det extra underbart.
Brydde mig inte om att svarta regnmoln hängde över huvudet, att vattnet var lite väl svalt eller att det var ovanligt trångt i bassängen för jag hade verkligen längtat.
Det var nämligen hela fyra dagar sen sist och i min värld är det väldigt längesedan.

Fick förresten lite insider-information om förhållandena uppe vid Vertex fjället i dag.
(Verkar du tycka att jag fundera mycket på det där så har du helt rätt. Min skalle äter Vertex-funderingar just nu.)
Förvisso var infon inte från en löpare men av en som varit där och både ridit och tältat hela helgen.
Enligt henne var det i och för sig blött men inte så jag ska behöva oroa mig allt för mycket.
(Och hon vet vilken mes jag är när det gäller lera, gegga och regnrusk.)

Väderprognosen säger regn ena dagen, sol andra och mulet tredje så den går den inte att lita på.
Värsta hittills var två plusgrader och kraftigt regn.
Måtte inte den prognosen slå in...

Men kanske jag vågar lämna både gummistövlar, simglasögon och flytväst hemma ändå. ;-)
Vantar och mössa får dock åka med.
Och skor förstås.
Frågan är bara vilka...

Och nu är det bara fyra dagar tills jag har semester!
10 hela lediga dagar.
Om jag längtar?
Det kan du ge dig på!
[Comments (8)]
Sunday 2010-08-01 15:40
Author: Ingmarie Nilsson
På räls
Av gårdagen känns inte ett skvatt.
Kroppen känns hur pigg som helst och utan en enda krämpa eller ens minsta stelhet. :-)
Sprang 90 härliga minuter i förmiddags.
Utmed havet och inne i skogen.
Bland sommarstugor och lantgårdar.
På slätten såväl som upp och ner för backarna.
I sol och i regn.
Med andra ord, en väldans blandad kompott.


Härligt från början till slut och min tacksamhet för att kroppen är på min sida saknar ord.
Nu ska jag ha en väldigt lugn vecka förutom det där långpasset på lördag förstås. ;-)

Det som slog mig i går, och som både skrämmer och förundrar mig, är att det aldrig växte ut några horn från min panna.
Tror aldrig det har hänt när jag haft en nummerlapp på bröstet.
Oavsett så brukar jag kriga till sista droppen.
Sprang mest och myste och struntade fullständigt i om någon sprang förbi mig.
Tvärtom hejade jag glatt och tjoade bra jobbat eller heja!
Hm...
Undra vad det kan betyda?
Att jag tappat tävlingsstinget?
Eller var det bara i går? För att jag inte hade som mål annat än att det skulle vara lätt och behagligt?
Och det var det ju. :-)
Framtiden får väl utvisa hur det egentligen förhåller sig.

Sitter på tåget tillbaks till 08;a land igen.
SJ må vara ett stort skämt men Öresundstågen är minsann inte ett dugg bättre!
Förutom att stolarna är extremt obekväma så kan de tydligen inte ens räkna.
Det var absolut knökfullt upp till Göteborg.
Jag hade köpt en första klass biljett men kom inte ens in i den vagnen utan fick snällt stå hela vägen i en gång proppfull med andra i samma situation.
Är otroligt glad över att jag inte lider av klaustrofobi eller behövde gå på toa för det hade varit helt omöjligt.

Inte en centimeter över någonstans
Inte en centimeter över någonstans

Det här hade varit helt ok om jag åkt i t.ex. Indien, där räknar jag liksom med det, men det är inte ok i ett modernt land som Sverige där jag dessutom betalt dyrt för att få en plats.

Och jodå, klagomailet är redan skickat.
För sån är jag. Har svårt att hålla tyst när jag, eller någon i min närhet, blir orättvist behandlad.

Nu sitter jag i en bekväm förstaklassfåtölj på ett X2000 och än så länge sköter SJ sig.
Peppar, peppar...
[Comments (11)]