Archive Sep 2010 (41 entries)

Thursday 2010-09-30 23:34
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Fredagen den 8/10 åker jag och älsklingen till staden med stort S i landet med stort L.

Exakt dit.

NEW YORK!

[Comments (10)]
Thursday 2010-09-30 23:18
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland väljer man fel
I alla fall gör jag det.
Men många (alla?) gånger vet jag inte förrän jag har facit i hand.
Som i dag.

Eftersom jag visste det skulle bli en jättelång dag och att det skulle vara både sent, kallt och absolut kolsvart innan jag skulle åka hem, så valde jag att ta tunnelbana hela vägen i stället för att cykla in till stan som jag brukar.
Verkligen urkorkat!
För vad händer?
El-fel och totalkaos.
Om tågen rullade så gick det så sakta så sakta så egentligen hade jag gått fortare in.
(Och då ska man veta att jag är en superslow walker)
Tack och lov var jag ute i god tid (magkänslan?) så jag hann i tid till jobbet.
Summering; Lättja straffar sig.

Senare i kväll drog jag med vännen Anneli på vad jag trodde skulle bli en helkväll med olika prova-på-behandlingar för kroppen. Du vet, härlig massage och fot- och ansiktsvård.
För det var så det stod i inbjudan.
I stället fick vi göra allt pyssel själva och visst, det var härligt men jag ville ju bli ompysslad av någon annan än mig själv.
Dessutom kändes hela evenemanget som en slags väckelsemöte för just dessa produkter. (Som egentligen är jättebra men det blev lite för bra till slut.)
Summering igen; Lättja straffar sig.

Jag har gjort de typiska stå-i-fel-kö med förstås. Det gör jag alltid.
(Så ställ dig aldrig i samma kö som mig om du har brådis för min går alltid långsammast.)

Och jag har faktiskt gjort några bra val i dag.
Härligt svettiga cykelintervaller på Sats St.Eriksbron och den här makalöst goda lunchen;


Kura cafés magiska supersallad.
Måste upplevas för att förstå exakt hur god den är.

Och mitt sällskap var absolut rätt val.
Camilla och Helena.



Men men, jag blev några erfarenheter rikare och framförallt är jag glad över timmarna med mina vänner.

För utan dem hade mitt liv varit otroligt fattigt hur många andra bra val jag än hade gjort.
[Comments (6)]
Wednesday 2010-09-29 20:34
Author: Ingmarie Nilsson
Vantvarning!
Visserligen är jag en fryslort om händer och armar men är det inte lite väl tidigt för det här?


De behövdes i alla fall i morse när jag stack ut.

Men egentligen gjorde det inte så mycket för det var en ljuvlig morgon!
Benen är fortfarande lika pigga och fina vilket verkligen tyder på att jag inte tog i särskilt mycket i lördags. För lite brukar ju en massa backar kännas.
All vattenlöpning och Powerplate-träning har säkerligen hjälpt till med.
Och foten?
Den känns men ingen fara. :-)

Jag har inte bara haft vantar mig.
Jag har farit runt som en med.

Till jobbet, träningen, jobbet, möte, jobbet, hem.
Fram och tillbaks på tunnelbanan som en... just det, vante.


Det är åtminstone välinvesterade pengar.
SL-kortet.
Och vantarna.
[Comments (10)]
Tuesday 2010-09-28 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vi är olika och skall därför leva våra liv lite olika

[Comments (4)]
Tuesday 2010-09-28 22:08
Author: Ingmarie Nilsson
Det kunde ha gått riktigt illa
Mitt guldfiskminne gjorde att jag glömde berätta om dramatikenLL.

Två gånger!

Första gången var när man kutar förbi ett av de där bostadsområdena.
Det är förhållandevis platt där så farten var hyfsad.
Jag låg först i en klunga och min hjärna tänkte på i princip ingenting.
Lite som vanligt alltså.
Jag bara sprang.
Helt plötsligt rusar en katt fram precis framför mina fötter!
Som från ingenstans!

Milda makaroner.

Inte vet jag hur det gick till men jag reagerade blixtsnabbt och lyckades hoppa över den.

Med hjärtat i halsgropen kutade vi vidare. Gänget bakom klarade sig med tack vare min tjusiga manöver, för hur det hade gått om jag stupat vågar jag inte ens tänka på.

Andra gången var strax före Aborrebacken.
En stackars löpare stupade rakt framför mina fötter, men än en gång lyckades jag hoppa undan.
Stannade och hjälpte honom upp förstås och såg till att han var ok.
Vilket han tydligen var, för han sa tack och hej och kom före mig i mål.

Schysst...

Vem sa att löpning är långtråkigt och händelselöst?

Betydligt lugnare har dagens träning varit.
Underbara 50 minuter i skogen på morgonen och ungefär lika långt i bassängen på kvällen.
Benen känns löjligt pigga så nu måste jag vara försiktig och inte bli för ivrig.

Denna veckan är nämligen planerad som en lugn vecka för att jag inte helt ska bli som en urvriden trasa.
Även om det brinner i alla ändar så tänker då inte jag brinna upp.

För att orka med det här galna livstempot som är just nu behöver jag verkligen träningen. Den ger mig kraft och energi liksom den coolar ner hjärnans snurr..

Som en helt gratis multivitamandrink!
[Comments (8)]
Monday 2010-09-27 21:29
Author: Ingmarie Nilsson
Det brinner i alla ändar
Det är lite mycket just nu för Nilsson.
Förra veckan var jag bara ledig en dag och det var den dagen jag sprang det där loppet.

Likadant är det denna veckan förutom att det inte är något lopp inplanerat.
Den enda lediga dagen hoppas jag blir fredag.
Då ska jag städa och packa för hela helgen innebär kurs från tidig morgon till sen kväll.

Anledningen till att det är lite to much just nu är att, förutom de vanliga jobben, så fick jag ett tjockt paket på posten för ett tag sedan.


Bokmanuset har genomgått en första granskning och nu ska det rättas.
Fort som attan!
Jätteroligt men dygnet har trots allt bara 24 timmar och det är oftast sömnen som blir lidande.
I alla fall för mig.
Men klar blev jag.
För denna gången.
Lär få fler sådana där paket...

Benen är pigga och känns bra, fötterna håller sig hyfsat lugna och jag är kärnfrisk, men för att hålla mig på den säkra sidan så valde jag att kuta i vattnet i dag med.
Och ett pass på Powerplaten förstås.
På så vis undvek jag (kanske) att somna i skogen eller snubbla på en kvist.
Pp-träningen gjorde jag i morse när skallen var som klarast, i vattnet är det svårt att snubbla och det är definitivt på tok för livat för att kunna somna där.
T.o.m för en sovtrött Nilsson.

Förresten, tycker du att Clint Eastwood, Madonna, Claudia Schiffer, Elle Macpherson, Heidi Klum, Kylie Minogue, Hilary Swank och Sting är vältränade?

Vet du vad de och bl.a. topp-fotbollsspelare i England, grabbarna i Chicago Bulls, Rocco Mediate, Svenska damgolf-landslaget, Lance Armstrong och 100 000-tals andra, unga såväl som gamla, har gemensamt?

Jo, alla tränar PowerPlate.:-)

Till slut vill jag flagga för en snudd på måste-se-tv-program-serie.
Nämligen Sommarpratarna.
Se direkt eller på Svt Play.

Missa inte.
[Comments (15)]
Sunday 2010-09-26 19:41
Author: Ingmarie Nilsson
Nu vet jag hur det känns när ett helt hus gungar!
Det hade varit lätt att bli lurad.
Tro att "gubbarna" i VNV Nation var lite halvtrötta och skulle bjuda på en hyfsat lugn konsert.


Men ha!

Efter två (!) förband kom de in i exakt rätt tid. (23.30. Annat mot nonchalanta Kent det!)
Om det var bra stämning innan så var det ingenting mot vad det blev.
Mamma mia vilket gäng!
Vilket ös!

På äkta brittiskt manér skämtades, lattjades och spelades det och jag lovar att det var inte ett enda par fötter som stod still.
Inte ens mina!
Ingen kropp var stilla och inga armar hölls vid sidan heller förresten för det var omöjligt!

Wow!


Spelade ingen som helst roll att det var många låtar jag aldrig hade hört eller att jag bara kunde några enstaka textrader.
Jag blev som uppslukad ändå.
Lagom tills taket skulle lyfta och golvet braka varvade de ner med en lugn låt.

Faktum är att allt var perfekt! (Utom möjligtvis starttid. På tok för sent om du frågar mig...)
Publiken var blandad och det fanns allt från svartklädda syntare och kostymnissar till punkare och jeansfolk.
Som vi. :-)

"Jeansfolk" à la oss. Jag festade minsann till det med en hel stor stark! ;-)
"Jeansfolk" à la oss. Jag festade minsann till det med en hel stor stark! ;-)

Och för denna helkväll som höll på till efter kl. 01 betalade vi bara 250 kronor!
(Än en gång en jämförelse med Kent´s hutlösa pris som var nästan 500kr/styck!)

Ingmaries betyg; 5 av 5 möjliga.

Det blev sovmorgon förstås. Masade mig upp vid 9-tiden men med frukost i magen var jag pigg som en mört igen. (Om nu de är pigga?)
Hojjade iväg till Eriksdalsbadet för ett vattenlöpningspass
med Anneli.
Hon som alltid ger mig så mycket energi och i dag var inget undantag. :-)

90 minuter travade jag runt. Underbart för lite småömma fötter.
(Resten av kroppen är helt ok och verkar inte ha fattat att den sprang över 3 mil i går.)

Men sen har det varit lugnt.
Om man nu kan kalla jobba för lugnt.
Jag satt förvisso den mesta tiden men det, det tycker jag är jobbigt.
[Comments (3)]
Saturday 2010-09-25 18:55
Author: Ingmarie Nilsson
Backigt långpass med en himla massa andra löpare :-)
Jodå jag sprang LL i dag.
För att jag ville.

Vädret såg lovande ut, jag var springsugen och kroppen kändes ok.

Som vanligt var det packat med folk som skulle ut till Lidingövallen men efter alla år de arrangerat det här loppet så har de fått in en bra rutin så det flöt på fint.

Före start träffade jag bl.a. Daniel, hans fru Sophie, Anneli och nya bekantskaperna Mikael och Sara.
Fantastiskt kul!

Sara, Daniel, Anneli, jag och Mikael. Fortfarande rena och fina ;-)
Sara, Daniel, Anneli, jag och Mikael. Fortfarande rena och fina ;-)

Det blev den kortaste uppvärmningen någonsin.
Typ 10 minuter + några stegringslopp.
Det blir lätt så där när man (läs jag) pratar med var och varannan man (jag) stöter på.;-)

Startskottet gick i alla fall i tid and off we ran!

Trångt, bökigt, armbågar, lera och vattenpölar.
Inte lätt att hitta rytmen men eftersom min plan var att ta det lugnt och se det som ett lite snabbare långpass så kände jag mig aldrig stressad.
Målet var först och främst att ta mig runt utan krämpor men helst under 2.30 vilket jag tyckte kändes rimligt.

Så jag tuffade på.
Fortsatte att babbla med både okända och kända.
Vinkade och sjöng med när det var musik.
Försökte att inte bekymra mig över fötterna.
Drack den giftigt blå sportdrycken och väntade på att bli trött.

Men inget hände!
Ingen svacka och fötterna var hyfsat snälla hela vägen.
Vid 20 km märktes det att jag hushållit med krafterna för dels så sprang jag om den ena efter den andra och dels så kunde jag trycka på t.o.m uppför de två sista backarna. (Aborrbacken och den sista vid 28km vad den nu kan heta.)

Lidingölopps-publiken är fantastisk och jag hann både se och vinka till Mia och Jumper.

Och plötsligt var målet där!
2.22.41 blev sluttiden och placeringen 33:a. (Tror jag. )
Ingen superprestation (jodå, jag vet att allt är relativt) men jag är nöjd och (ännu så länge) nästan oförskämt pigg!
Inte så illa pinkat för en tant i sina bästa år! ;-)

Daniel och Sara sprang otroligt bra men i skrivande stund är jag osäker på hur det gick för alla andra jag känner.
Men en sak vet jag, Anneli did it again!
Hon klarade sitt tredje av årets tre mål.
Silvertid och pers med fyra minuter.
Det du!

Lite svettigare, lite smutsigare men två glada och snygga (!!) pinglor är det! ;-)
Lite svettigare, lite smutsigare men två glada och snygga (!!) pinglor är det! ;-)

Fötterna?
Lite ledsna.
Två blodblåsor har de fixat med.
Men inte värre än att de ska orka med en konsert i kväll. :-)
[Comments (27)]
Friday 2010-09-24 23:11
Author: Ingmarie Nilsson
Så här blir det
I ärlighetens namn så har Lidingöloppet aldrig varit en stor grej för mig.

Kan både ha och mista det.
Förstår inte riktigt varför jag funderar på att springa det när det inte ens varit något mål i år.
Jag blev bara tillfrågad om jag ville vara med och svarade "ja".
Helt utan eftertanke.

På "min" tid (gud vad det låter gammalt och pretentiöst) var 15 km tävlingsklassen för tjejer och jag gillade det aldrig.
Vasst, hårt och tufft.
Kanske det är därför jag aldrig har "fått till det".
Inte ens om jag varit i kanonform så har jag kutat särskilt "bra".

30 km är däremot trevligare.
Inte lugnare men...mjukare på något vis.
Kanske för att det är blandat killar och tjejer?

Så egentligen är det hela väldigt, väldigt enkelt.

För vad allt handlar om för mig här och nu är att må bra.
Precis som ständigt kloka Katarina sa så
är jag vuxen nog att få ta mina egna beslut men tvärtemot vad Fisken tycker och tror så måste jag ingenting och det är en befriande tanke.

Samma kloka Katarina (jo, hon är en av mina husgurus) skrev vid ett annat tillfälle att det gäller att hitta sitt eget fokus.
Vad är det som driver just mig?
Vad vill jag uppnå?
Vad vill jag?

Det spelar ingen roll vad det gäller.
Jobb, familj, träning eller högst personligt.
Målet och syftet måste vara klart annars blir det ingenting av någonting.
Då kommer drömmen och önskan att hänga kvar i luften och till slut ruttna och falla av som en övermogen frukt.
Eller, i värsta fall, lever du någon annans drömmar och glömmer bort dina egna.

Mitt mål och syfte med löpningen och träningen är inte längre att varken vara snabbast eller orka längst.
Jag har levt elitliv så det både räcker och blir över och även om det var en fantastisk tid så är jag färdig med den biten.

Jag har heller ingen önskan om att enbart hålla på med löpträning och bli någon slags "allmän tränare".
Inte heller vill jag "frälsa" alla till att bli löpare. Vi är olika och ska så förbli.

Nej, det jag vill är att kunna fortsätta springa bara för min egen skull.
För att det är en del av mig och för att jag helt enkelt fortfarande är vansinnigt, passionerat och galet förälskad i det.

Men min önskan är också att visa att trots att "bäst före-datumet" för länge sedan har gått ut, det inte finns några konkreta tidsmål eller längdmål, kroppen inte alltid vill det jag själv vill, att det blir avbrott p.g.a. både det ena och det andra, så kan man ändå fortsätta att kämpa, börja om och om igen, träna både mycket, hårt och gilla det.


Så därför, om kroppen vill, och om jag känner för det, så kommer jag att kuta LL.

Bara för att.
[Comments (12)]
Friday 2010-09-24 19:03
Author: Ingmarie Nilsson
Ett annat sätt
Vad gör man (jag) när det blir rundgång i skallen och samma tankar kommer om och om och om och om igen?

Tar en paus från det förstås! :-)

På dagen träffade jag mina fina, underbara och superkloka vänner Marathon Mia och
Camilla höll mig sällskap på gemensam lunch igår på mitt favvohak Kura Café.
(Visst fick de höra snurret några varv men sen glömde jag bort det. Finns ju så mycket annat kul att babbla om!)

Jag kan verkligen inte tala mig varm nog om hur mycket jag gillar Kura.
Både stället, personalen och maten. Det måste upplevas! I går hade det varit sån rusch där att nästan allt var slut men simsalabim så trollade de fram fantastiska läckerheter till oss alla.


Verklig magi fick jag och älsklingen uppleva på kvällen.
Besökte Södra teatern för att se Cirkus Cirkör´s hyllade Wear it like a crown.


Efter att ha hört så otroligt mycket positivt om dem, hur fantastiskt och helt enastående deras uppträdande är, så var mina förväntningar minst sagt skyhöga!
Fast egentligen visste jag inte exakt vad jag förväntade mig för ingen hade riktigt kunnat förklara vad det var de gjorde som var så fantastiskt.

Nu efteråt vet jag inte vad jag ska säga/skriva för det var...ofattbart!

Jag var så överväldigad att jag nästan grinade.
Cirkus Cirkör är magi, upplevelse, konst, akrobatik, känslor, action, insikter och allt ihop en gång till i en salig blandning!

Känslorna i min kropp åkte berg och dalbana än hit och än dit.
De berörde och satte mina tankar i spinn.
Det är verkligen helt omöjligt att beskriva för det måste upplevas.
Du som sett dem vet vad jag menar...

Nu undrar jag bara varför i all sin dar jag dröjt så länge med att gå och se dem och vill inget hellre än att få se deras andra föreställningar.

Orden de lever efter ska jag med ta med mig;

Vi tröttnade på att drömma stort och leva litet så vi gav järnet för att leva vår dröm.
[Comments (6)]
Thursday 2010-09-23 22:54
Author: Ingmarie Nilsson
Rundgång i hjärnan
Vill, vill inte.
Kan, kan inte.
Ska, ska inte.

Så där går det runt i min stackars skalle när jag tänker på lördagens race på Lidingö.

Jag vill för att det (oftast) är roligt att vara med i lopp, springa i skogen, uppleva stämningen och bli så där ljuvligt trött i kroppen, men samtidigt vill jag inte för någonstans där bak härjar den där förbenade prestationsdjävulen.
Den som säger att jag inte duger om jag inte springer fort nog.
Som hånskrattar åt mina halvdana försök och gång på gång påminner mig om att några 2.10 som du gjorde för fyra år sedan kommer du aldrig att göra igen.

Jag kan för jag har en kropp som fungerar. Jag är frisk och jag vet att jag orkar men jag kan inte om min fot () bestämmer sig för att bråka.
Då är det tok-kört.

Jag ska för att jag vill och kan, men nästa sekund ska jag inte för tänk om det blir pannkaka av allt i hop och, framförallt, tänk om foten blir helt kass och jag inte kan springa på veckor och månader.
Är det värt det då?

Så där far det alltså runt.
Då är det kanske inte så konstigt jag blir trött i huvudet!

Prestationskraven kan jag slänga på tippen.
Egentligen har ingen några krav på mig.
Det är bara mina egna som spökar.
För vad är det jag måste "bevisa" och göra?
Jag har, mig veterligen i alla fall, inga skyldigheter att prestera något alls.
Jag måste faktiskt ingenting mer än att må bra, ha kul och göra det jag vill.


Dessutom kan jag inte kräva så mycket av mig själv för jag har inte tränat ens i närheten av hur jag tränade inför förra Lidingö och mitt längsta pass sen Vertex är på två timmar.
Några backpass har det heller inte blivit.

Nog kan väl jag få kuta ett lopp bara för att jag vill och för att det är roligt utan att behöva prestera?
Nog kan väl jag få springa ”dåligt” utan att jag för den skull är en dålig löpare eller blir en sämre människa?

Det största problemet är ändå den där tån.
Jag är livrädd att jag ska förvärra något.
Att det åter igen blir en period av smärta och alternativträning. En tid då bara tanken på att springa smärtar.

Så visst kan jag kuta om bara jag och kroppen vill.
Visst kan jag få se hela loppet som ett fint långpass med full service och sällskap på vägen.
För ett bra träningspass, det blir det oavsett.

Det lär bli blött och kallt med.
Något jag verkligen inte gillar, men det är ett annat problem.
[Comments (17)]
Thursday 2010-09-23 08:07
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Kackerlackor kan springa i farter upp mot 5 km/timmen

Borde alltså kunna kuta i från dem ganska lätt...


[Comments (14)]
Wednesday 2010-09-22 21:52
Author: Ingmarie Nilsson
Tuta och kör för böveln!
Två-minuters på schemat.
12 närmare bestämt.

Köra så det ryker så länge det går.
Spänna bågen så mycket jag kunde men ändå inte så hårt att den skulle brista.
Det är en balansgång som är hårfin och jag undrar just om det t.o.m är som så att det är snudd på omöjligt att helt lära sig exakt hur hårt man ska spänna den där bågen.

Jag körde i alla fall!

Inte så det rök kanske men jag hade inte kunnat kuta fortare än jag gjorde utan att stupa.
Tror banne mig inte det hade hjälpt om det bara hade varit 100 meter för mina ben går liksom inte fortare oavsett.
Nu för tiden finns det inte så många växlar...

En annan sak jag märkt är annorlunda (förutom alla andra rent fysiska skavanker och nedgångar) är hur skallen funkar.

Förr, under min s.k. "elit" tid kunde jag verkligen pressa mig stenhårt.
Gillade att bli så där in i dödens trött och gav mig aldrig.

Nu tycker jag det där är både svårt, jobbigt och nästan lite trist.
Är liksom inte sugen på att kämpa så där tufft och mycket längre.
Skulle nog kunna säga att jag är lite mätt på det.

Inte så att jag inte vill köra mina intervaller, fartlekar, backar och tröskelpass för jag gillar verkligen det!
Tycker det är underbart att kroppen är med mig och att efter alla dessa år som löpare fortfarande kunna känna samma lycka och glädje av att springa.

Nej, det är snarare som så att jag är nöjd med att det är lagom jobbigt nu.
Har svårt för att pressa ur mig det där allra, allra sista.
Visst blev jag trött i dag. Men inte dödens. :-)


Det gick dock snabbt över.
Dusch och mat sen var jag som ny igen.

Vegogryta med dinkelvete, kikärtor, kidneybönor, broccoli, tofu, kryddor och rotfrukter tillsammans med...
Vegogryta med dinkelvete, kikärtor, kidneybönor, broccoli, tofu, kryddor och rotfrukter tillsammans med...
...rivna mörötter och ingefära, vitkål, kokosfett, mjölksyrade rödbetor, mungbönsgroddar och gurka. Hur smarrigt som helst! :-)
...rivna mörötter och ingefära, vitkål, kokosfett, mjölksyrade rödbetor, mungbönsgroddar och gurka. Hur smarrigt som helst! :-)

Perfekt uppladdning för att klara resten av dagkneget.
D.v.s "vanligt" jobb innan jag kunde ta hojen till dagens andra höjdpunkt.

En efterlängtad dejt med Anneli.
Eftersom vi är som vi är (särskilt jag) så blev det (förstås) ingen fika dejt utan en vattenlöpningsdejt. :-)

Anneli schasade jag dock ut för att hon skulle köra sina löp-intervaller innan hon fick lufsa runt med mig i plurret. ;-)
Jag roade mig med att fila på crawltekniken så länge. Helt ofattbart att jag klarar hundratals meter i ett svep nu!
Det var ju inte länge sen 25 meter var max.

Glad, "avpratad", nöjd, full av "Anneli-energi" och så där ren som man bara kan bli efter bad, dusch och bastu cyklade jag hem igen i det vackra månskenet.

Funderade på hur jag ska göra med LL.
Exakt vad får du veta i morgon.

Om du vill...
[Comments (12)]
Tuesday 2010-09-21 22:39
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Gör livet så enkelt som möjligt, men inte enklare
/Albert Einstein. (Fritt översatt)

[Comments (6)]
Tuesday 2010-09-21 21:58
Author: Ingmarie Nilsson
Kan man stappla fram på cykeltrampor?
I så fall är det precis det jag gjorde när jag äntligen kunde cykla hem i kväll efter en lång, lång, jättelång dag.


Inte nog med att jag var helt slut, jag var så vansinnigt hungrig med att jag nära på började tugga på insidan av kinderna.
Och då är jag utsvulten!

Men jo då, det har ändå varit en bra dag.
Löpturen i morse var lika underbar som jag drömde att den skulle bli även om den var väldigt blöt.
Konstant regn och vattenpölar som halva Vänern i skogen.

Men vem bryr sig liksom?

Jag sprang ju!
70 minuter på lätta fina ben. :-)
När jag sen cyklade till jobbet så hade jag ju mitt fina regnställ som skyddade mot blötan.
Så som sagt var, vem bryr sig om regnet?

Trots att jag körde PowerPlate träning i går, och hade ganska rejäl träningsvärk (jodå, man kan visst få det fastän jag brukar säga att man inte kan...), så blev det ett pass även i dag.
Enda felet med den där träningen, precis som med löpning, cykling, vattenlöpning och all rolig träning, är att den är beroendeframkallande.
Du vet, mycket vill ha mer och mer och mer.
Och en Pp är tyvärr väldigt svår att ta med sig i väskan och plocka fram när suget sätter in.
Därför gäller det att passa på när det finns möjlighet!

För att stilla ett av mina andra begär, när jag ändå var i närheten, så tog jag en sväng i bassängen med.

Varför liksom välja när man kan få allt? ;-)
[Comments (5)]
Monday 2010-09-20 22:12
Author: Ingmarie Nilsson
Hur kunde det gå så illa?
Valet.

Hur kunde SD få så många som var 17;e röst?
Vad är det egentligen som händer i Sverige?

Jag blir både arg, besviken, rädd och ledsen.

Om du inte förstår deras sjuka politik så kan du t.ex. läsa här.


[Comments (12)]
Monday 2010-09-20 21:08
Author: Ingmarie Nilsson
Magi (?)
Måndagar är helt klart en av mina tuffaste dagar. Inte träningsmässigt utan jobbmässigt.
Men så är det kanske för de flesta som jobbar måndag-fredag.
Känns som om allt ska hända under denna ynka dag.

Fullt ös från början till slut och dessutom "måste" jag gå upp långt tidigare än solen för att hinna i tid.

Något jag i ärlighetens namn inte är så förtjust i.
Jag är egentligen varken någon morgon- eller kvällsmänniska men jag är absolut inte morgonpigg.
Helst vill jag sova till kl. 08 varje morgon. Då mår jag som bäst.
Egentligen är jag snarare något mittemellan. En slags dag-människa.
Särskilt förmiddagarna. Det är min absolut bästa tid!

Hur kommer det sig förresten att det på något vis är "fulare" och "sämre" att vara morgontrött än att vara morgonpigg.
Det är mer än en gång jag blivit lite småhånad när jag inte vill börja jobba allt för tidigt eftersom jag är trött då!
Om alla skulle vara morgonpigga och vilja börja tidigt, vem skulle då jobba kvällar och nätter?
(Något jag inte har några större problem med.)

Hm.
Hur kom jag in på detta när tanken var att skriva om magi?
(Du ser! Hjärnan spårar ur totalt när jag tvingas gå upp för tidigt!)

Av gårdagen känner jag ingenting.
(Såg förresten att min officiella tid på den där några hundra meter förkortade 10km banan var några sekunder bättre än jag trodde. 38.37 :-) )
Kanske kommer den i morgon, stelheten, men jag tror faktiskt inte det.
Dels har jag tagit det megalugnt i dag, bara Powerplateträning och lite lugn cykling, och dels för att jag har fått hjälp av magi-mannen.

Du vet han som hjälpt mig med både fötter och rygg.
Han som skjuter stötvågar och fixar klick i ryggen.
Han som är lugn, trygg och fantastiskt hjälpsam.
Ja just han.
Stefan Löwenborg.
Naprapaten som verkar ha magi i händerna.

Foten, eller snarare tån, är ok men inte helt bra.
Jag känner av den efter varje löptur men det går (hittills) alltid över lagom till nästa pass.
Kände även av lite från bröstryggen. En välkänd liten låsning som kommer tillbaks då och då.
Inga stora grejer men inget jag vill ha kvar om jag nu ska kuta den där galna banan på lördag.

På ett tjillenix fixade Stefan till mina små skavanker och jag studsade (nåja) glatt ut från Sportlife där han håller till.

I morgon bitti ska jag med upp tidigt men inte snortidigt.
Och jag ska inte till jobbet direkt utan ut i skogen.
Så här;


Plötsligt längtar jag tills väckarklockan ringer. ;-)
[Comments (7)]
Sunday 2010-09-19 18:05
Author: Ingmarie Nilsson
Tröskel med sällskap
Mellan frukost och (förvisso ganska sen) lunch i dag har jag;

  • Skrivit några (korta) mail
  • Cyklat till och från Eriksdalsbadet
  • Kutat ett 10km lopp (som egentligen bara var ca. 9½ km)+ upp- och nedjogg förstås
  • Haft en privatlektion (i löpning)
  • Sprungit i vattnet
  • Packat upp trunken med alla blöta kläder
  • Gjort matlåda till i morgon

Och efter lunch;
  • Vattnat blommorna
  • Dammsugit lägenheten
  • Jobbat lite
  • Mailat ännu fler mail
  • Slappat i soffan
  • Slösurfat
  • Bakat
  • Tvättat

Undrar du över loppet?


Bestämde mig egentligen först i morse för att jag skulle kuta med nummerlapp på magen.
Slängde allt vad prestationskrav heter på sophögen och beslutade att ett tröskelpass i sällskap är bra mycket roligare och bättre än att gneta runt helt själv.
Sällskapet bestod av alla de andra som sprang Carl-Henriks minne idag.
5 eller 10 km fanns att välja mellan (men det var alltså några hundra meter för kort) och just 10 tyckte jag var perfekt.

Det är verkligen inget stort lopp men trevligt och välarrangerat.
Mest en massa unga triatleter.
Och så då jag som drog upp medelåldern några hack. ;-)

Stockholm City Triathlons Club vill genom tävlingen hedra sin klubbkamrat Carl-Henrik som hastigt dog till följd av en hjärtmuskelinflammation den 16 september 2008 endast 26 år gammal.
Loppet blir även en påminnelse om hur skört livet är, något vi alla nog allt för lätt glömmer bort i den raketfarts-snurrande vardagen.

Tröskelpass skulle det alltså bli och tröskelpass blev det.
När startskottet gick rusade alla iväg som en svärm bålgetingar!
Inte en chans att jag skulle kunna haka på där!
Tack och lov för att jag är gammal i gården och hade is i magen.
Efter ett par kilometer var jag i kapp och förbi de flesta.
Inte racerkillarna förstås. ;-)

Kändes busenkelt hela tiden.
Blev aldrig trött, fick aldrig ont och väl i mål hade jag kunnat fortsätta ett bra tag till i samma fart.
Tiden enligt min klocka; ca 38.44.

Och jo, jag vann. :-)


Kanske, kanske vågar jag trots allt hoppas på start nästa lördag?
[Comments (36)]
Saturday 2010-09-18 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Hopp, lek och plask
Om jag kunde begripa hur jag, som kan kuta och träna i timtals, kan bli så förgrymmat trött av att gå uppför en trappa?

Som denna på Eriksdalsbadet.


Eller jo, rent teoretiskt kan jag det, men jag kan ändå inte riktigt fatta det.
(Och ja då, det är helt ok att kalla mig korkad...)

Visserligen hade jag gjort en hel del innan jag traskade uppför den där trappan, men faktum är att det är ännu jobbigare om jag inte gjort något alls.
Då har min motor hel lagt av och det krävs massor av kraft för att starta upp den igen.
Det kanske är som min käre extrapappa Ulf brukar säga.
Du är precis som en Formel 1 motor.
Den behöver en rejäl uppvärmning men sen jäklar! Då kan den köra på både länge och väl.

Vi är alla olika men jag kräver verkligen en lång startsträcka.
Har aldrig begripit mig på hur de där som kan sätta av i full kareta är skapta när jag själv måste börja i snigelfart för att sen arbeta mig upp i sköldpadde-ardenner-traktor- och så småningom min travhästspring-fart.

I dag blev det lite av alla delarna för det var äntligen dax för Hässelby-träningen att dra i gång igen!
En av grupperna, "min" förstås, övergav asfalten och drog in på Grimstaspåren.
Jag hade blivit varnad att det var fasligt kuperat där men jag vet inte det jag.
Visst är det några rejäla backar mellan varven men farligt är det inte.
Dessemellan är det ju pannkaksplatt!
Jag säger bara; Välkommen till min skog!. ;-)

Efter hopp och lek och tjo och tjim (d.v.s intervaller och annat skoj) så var det ledarmöte.
Snälla Marianne hade fixat supersmarrig vegolunch och jag lovar, det höggs i rejält. :-)

Några av oss
Några av oss
Tur att grytan var stor...
Tur att grytan var stor...

Och dagen var ju inte över bara för att mötet (och maten) tagit slut!
Regnet fullkomligt öste ner så när megatrevliga Arne erbjöd mig skjuts in ända in till stan så var jag förstås inte sen med att tacka ja.
Han skulle nämligen nästan precis till mitt "andra hem".
Det där stället med trappan du vet. ;-)

Trodde det skulle vara tjocksmockat med folk men tji fick jag!
Gott om plats så jag travade på i en timme och avlutad med några hundringar crawl. :-)

Med andra ord en riktigt bra träningsdag!
Så vad gjorde det att regnet fortsatte strila och både jeans och dojjor blev plaskblöta när jag hade (och har) en superbra jacka och jag varit slö nog att inte cykla längre än till Kärrtorp. På så vis slapp jag cykla hela vägen hem utan kunde slöa på t-banan ända dit i stället.


Ibland är det bra att vara lite lat. ;-)
Och roligare än så här blir det inte i dag för nu ska jag fortsätta lata mig.
[Comments (14)]
Friday 2010-09-17 22:17
Author: Ingmarie Nilsson
Påminnelse!
Om du av någon anledning har missat att det är val på söndag så kommer här en påminnelse.

Har du inte bestämt dig så kolla de olika debatterna som har varit och är på tv.
Det mesta finns även på weben och hittills har de jag sett varit riktigt bra program!
Livliga diskussioner där det väl kommit fram vad de olika partierna står för och vilka olika ideologier de har.

Jag har i alla fall bestämt mig!
För mig är de viktigaste områdena rättvisa, miljö, lika värde, jämställdhet, djurens väl, vård och att förebygga ohälsa.

Inget parti är "perfekt", eller har "allt", men något parti tycker och kämpar säkerligen för dina hjärtefrågor.

I dag la jag mina tre röster.
Använd dina du med.
För kom ihåg;
Det är ingen självklarhet att varken kunna eller få rösta.

[Comments (13)]
Friday 2010-09-17 21:40
Author: Ingmarie Nilsson
Det ryker! (Frågan är bara hur länge)
Visst är det superkul med tävlingar men tänk vad bra det hade varit om man ibland kunde få bestämma helt själv när de skulle vara!

I så fall hade jag haft nummerlapp på mig i dag.
Benen gick som trumvirvlar och energin fullkomligt flödade i cellerna.
Det var så där lätt att jag började undra vad som i all sin dar hänt!

Även i kväll kändes det helt ok. Inte för att jag sprang så mycket, det var mest mina adepter som fick jobba, men hade det varit vattenlöpningstävling så hade jag nog banne mig vunnit.
Åtminstone på uthållighet. ;-)

Utebadet är tokstängt men det går förstås hur bra som helst att kuta ute och vattenlöpa inne. :-)
Utebadet är tokstängt men det går förstås hur bra som helst att kuta ute och vattenlöpa inne. :-)


Var allt bara en tillfällighet eller (hemska tanke) håller jag på att bli sjuk?
(Fast det har jag ju å andra sidan slutat med så därför går den teorin fetebort. haha.)

Var det magiska Ida´s händer som fixade allt i går när jag fick massage av henne?
Kanske var det gårdagens cykelintervaller och den energiska Pp-stretchen jag gjorde efteråt som fick fart på benen?
Eller har det plötsligt bara vänt?

Självklart hoppas jag att det är allt det där ovanstående, utom det första förstås, men oavsett har det varit några förbenat härliga träningspass!

Och det är väl ändå det som är det viktigaste?
[Comments (3)]
Thursday 2010-09-16 20:29
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Jag har kommit på att det är svårt att hitta på helt värdelöst vetande.
Vad är liksom helt värdelöst?
Förutom alla dessa helt värdelösa och idiotiska opinionsmätningar som görs inför det stundade valet.

Så i dag får du därför veta att den här låten, med VNV Nation, är en av de allra, allra vackraste låtar jag någonsin hört.


Eller vad tycker du?

Och vet du vad som är extra roligt?
(Men lite småvärdelöst att veta.)
Det är att den 25/9 ska jag och älsklingen uppleva dem live! :-)

Ett annat lite halvvärdelöst vetande är att dagens träning bestod i ett megasvettigt cykelintervallpass.
4 x 10min (2 min. vila) + 15 x 30-30.
Jag svettas så där mycket att det liksom börjar klafsa i skorna och de dyngsura brallorna lätt kan missuppfattas vara blöta p.g.a något annat...
När jag stretchar efteråt så droppar det både från fingrar och örsnibbar.

Förstå hur mysiga de kläderna är att plocka upp efter jobbet då de har legat i en påse hela dagen...
[Comments (3)]
Wednesday 2010-09-15 20:34
Author: Ingmarie Nilsson
Snuvad på konfekten x TVÅ
Jag gillar att kunna jobba hemifrån. Tycker det är jätteskönt att slippa jaga klockan, stressa iväg och anser det är en enorm frihet att kunna styra min dag (nästan) så som jag själv vill.

Det finns dock en och annan nackdel.
Som att det är lätt att såsa runt lite väl länge om man inte har självdisciplin eller att man inte pratar med en enda levande själ på hela dagen.
(Har ju inte ens Elvira the cat att tjabba med för hon är fortfarande på lyxpensionatet i Njurunda.)

Eller som det som hände i dag.
Fick ett mail från Fisken som var på besök i 08;a land.
I dag hade jag äntligen haft chansen att få träffa honom IRL vid en (spontan)lunch men eftersom jag befann mig på andra sidan stan, fortfarande hade pyjamasen på mig (harkel) och var mitt uppe i ett jobb så fanns ingen tid för några sådana utsvävningar. :-(
Hade jag befunnit mig inne i stan hade det antagligen varit mycket enklare.

Men jag hoppas jag får fler chanser...

Det var den första snuvningen.
Den andra var lunchpasset. (Fördel hemmajobb!)
Var supertaggad för att köra intervaller.
8x 4min. hade jag tänkt.
Värmde upp som vanligt och satte av.


Den första är nästan alltid både jobbigast och "svårast" för det kan vara lite klurigt att veta farten. I synnerhet eftersom det är ett tag sen jag körde just 4-minuters.

Det kändes egentligen inte dåligt men inte alls så bra som jag trodde det skulle göra.
Det var trögt, tungt och alldeles förbenat jobbigt.
Så jobbigt att jag funderade på att ge upp efter den sjätte.
(För dig som inte vet så är slingorna runt Björkhagen/Kärrtorp inte direkt de plattaste som finns heller.)

Men jag mådde varken dåligt eller hade ont, och som du kanske vet så anser jag att vanlig sketen trötthet inte är någon anledning till att ge upp.
Så jag gnetade på.
Slet som ett gammalt tröskverk och vips så var jag färdig!


Det positiva är att jag återhämtar mig blixtsnabbt!
15 sekunder och jag var redo igen.(Fast jag vilade i 60)
Så då undrar jag förstås om jag trots allt inte tog i ordentligt och bara inbillade mig att det pep i lungorna och benen var helslut?
Eller var det guldfiskminne som gjorde att jag glömde så fort?

Själv tror jag att det (åter igen) är det lilla korsbenet som spökar.
Känner allt för väl igen det.
Men hjälp finns att få och hjälp ska jag få. :-)

Vattenlöpningen och simningen gick desto lättare om än inte så smidigt för det var rackarns vad Eriksdalsbadet var poppis just denna kväll!
Nästan lika poppis som mitt nybakade bröd. :-)
[Comments (10)]
Tuesday 2010-09-14 20:55
Author: Ingmarie Nilsson
Det svänger!
Vädret alltså.
(Det är väl sånt man pratar och skriver om när man inte har något vettigare att komma med?)

Men det är ett faktum.
Vädret är lika nyckfullt som SJ:s punktlighet och politikernas löften som just nu haglar över oss.

Jag började dagen med en g-u-d-o-m-l-i-g löptur.
Dimman låg fortfarande kvar som ett mjukt täcke över marken.
Det doftade nyklippt gräs, luften var sommarljummen och solen sken i mitt ansikte så där fantastiskt skönt som bara solen kan.

Jag ljuger om jag säger att jag flög fram på grusvägarna och stigarna där i skogen, det gör jag nästan aldrig så tidigt på dagen, men kroppen var med mig och jag njöt från sekund ett.

Kan man överhuvudtaget börja en dag på ett bättre sätt?
Kan något gå fel efter en sådan start?


Inte för mig.
Inte i dag i alla fall.
Allt har rullat på som det ska.

Så det gjorde inget att "någon" skiftat väderkanal lagom till jag skulle hojja iväg från jobbet på kvällskvisten.

När jag kom hem kunde jag ju byta om till torra kläder, dricka te, äta mumsmackor och slökolla på Idol.
(Jodå, jag erkänner, jag kollar faktiskt på det emellanåt.)

Dagen har egentligen inte varit särskilt "speciell" utan ganska vanlig.
Har varken vunnit på lotteri, fått någon rolig post eller blivit erbjuden drömjobbet.
Den är helt enkelt en av alla mina vardagarna.
En av alla dessa vardagar som till slut blir hela mitt liv.

Därför är det så viktigt att både njuta av den och uppskatta även de små och till synes helt vanliga sakerna som finns och sker.
[Comments (11)]
Tuesday 2010-09-14 09:51
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den som vill leva om sitt liv har inte levat.
/Karen Blixen


[Comments]
Monday 2010-09-13 21:17
Author: Ingmarie Nilsson
Av
Det har varit en sån där dag i dag.
En Odag.

Oinspirerad, Ostrukturerad, Omotiverad, Oengagerad och Oenergisk.
Känns som om allt gått på halvfart.
Morgontidningsläsningen, jobbet, vattenlöpningen, mailandet, PowerPlate träningen, planeringen och transporterandet.
Egentligen borde dagen ha haft dubbelt så många timmar med tanke på att (känns det som) jag gjort allt så otroligt långsamt.
Men jag tror att det varit lika många timmar som vanligt... (?)

Jag är i alla fall enormt glad och tacksam över mitt fina och superbra Fjällräven-regnställ som jag fyndade i Ö-vik.
Höll mig både varm och torr trots att himlens kranar vreds på med jämna mellanrum när jag cyklade till jobbet i morse.


Men regn och grådagar behövs för att solen ska kunna lysa och skina igen.

Precis som det behövs sådana här av-dagar för att det sen ska bli riktiga -dagar.
[Comments (9)]
Sunday 2010-09-12 19:14
Author: Ingmarie Nilsson
Om om
Ganska ofta funderar jag på hur det skulle varit om om inte hade funnits.

Hade jag då blivit specialist-sjuksköterska, börjat springa regelbundet och slutat festa som en tok?
(Jodå. Jag var ganska vild där ett tag...)
Hade jag gått igenom en sorg så stor att den enda lindringen var att springa ännu mer (och t.o.m bli hyfsat bra på det), rest så mycket som jag gjort, bott i Falun och sen i 08;a land, träffat min underbare och fantastiske sambo, fått Elvira the cat, haft mitt nuvarande jobb, blivit journalist, haft en fet tå eller börjat blogga?

Hade jag ens funnits?

Kanske hade jag bott kvar i Halmstad, jobbat på ICA, haft fem ungar, druckit Novaluzid till frukost och den enda motion jag utövat skulle vara den när jag gick till diskbänksfläkten för att röka.

Eller hade det ändå blivit som det blivit?

Är mitt (och ditt) öde redan uppgjort?
Är allt förutbestämt och blir som det är tänkt oavsett?
Är vår "fria vilja" bara en illusion?

Jag har inget svar för jag vet inte.
Men jag (tror jag) vet att utan bloggen hade jag aldrig träffat fina, mysiga och söta Anna i dag.


I en timme fick jag njuta av hennes sällskap och när jag sen fortsatte på egen hand för att få ihop mina två timmar så blev det så kusligt tomt!
Hur kan jag känna saknad efter en människa efter så kort stund?

Märkligt...

Vissa människor sprider värme och energi runt sig så det känns.
Anna är definitivt en sådan.

Och kroppen verkar hålla!
Mat, mys, lugn vattenlöpning och (vilo)söndagen blev fulländad.
[Comments (17)]
Saturday 2010-09-11 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Jobba uppifrån och ner. Inifrån och ut
I dag var det äntligen dax.
Dax att börja på arbetet med att få lite fart på de där benen jag har.
Dax för mig att ta på de här skorna;

"Snabbisarna". Adidas adizero
"Snabbisarna". Adidas adizero

Sötebrödsdagarna är över.
(Det gäller bara att få hela kroppen att fatta det med...)

Ett gäng två-minutare hade jag planerat på ett ganska kuperat spår.
12 stycken närmare bestämt.
(Kan ju inte börja direkt där jag var innan. Så korkad är inte ens jag...)

Den första och andra är alltid värst för kroppen är på något vis inte riktigt med på noterna trots uppvärmning och stegringslopp.
Och jag sprang.
Och sprang.
Och sprang.
Gåvilade 50 sek. mellan varje. (Var tvungen att röra på mig annars hade myggjäklarna tuggat sönder mig.)

Det konstiga är att de första två-minuterna kändes längre än de efter 10.
Så det blev 15.
Ger en fin och jämn slutsiffra.
30 minuter intervaller. :-)

Trött blev jag så det både räckte och blev över men inte värre än att jag orkade gå uppför trapporna hem till oss på fjärde våningen.


Jättenöjd men framförallt enormt tacksam för att jag inte hade ont någonstans.
(Mjölksyra räknas som bekant inte till det onda.)

Dusch, mat, (hemma)jobb, en kort tupplur och sen på det igen.
Inte springandes utan på två hjul tillsammans med min fina, fina vän Ida. (Du vet hon som även är en hejare på att massera.)


Ingen tok-körning för vi hade alldeles för mycket att prata om. Det blir lätt så där när man inte setts på ett tag...
Men några timmar var vi ändå ute och hann även inom Sats Sickla, vi åkte ju liksom ändå förbi, för ett hyfsat styrkepass.

Känns som om hela kroppen har fått jobba i dag.
Både fysiskt och psykiskt.
D.v.s en dag helt i min smak!

Och inte lär den bli sämre i morgon. :-)
[Comments (5)]
Friday 2010-09-10 20:16
Author: Ingmarie Nilsson
Justerad eller "det är det lilla som gör det"
I går när jag var hos naprapat-Stefan verkligen kände och hörde jag hur den lilla, lilla, pyttelilla låsningen i korsbenet verkligen släppte.

Trots att jag har blivit knäckt och bänd hundratals gånger (nej jag överdriver faktiskt inte) och det har smällt värre än en hel kulspruteavlossning, så har jag dels aldrig blivit behandlad med just den rörelsen och dels aldrig upplevt den befrielse som jag kände.

Och egentligen smällde det inte så mycket.
Det var mer som ett klick och all spänning liksom bara försvann.
Den där lilla låsningen hade i sin tur fortplantat sig upp i bröstryggen och där knakade det desto mer.
Men det gör det å andra sidan nästan alltid.
Jag kan oftast rätta till just de kotorna själv genom att "rulla" över en stor boll.
Enkelt och effektivt men denna gången satt alltihop stenhårt fast som nitat i betong.

Jag flög visserligen inte fram i dag men skillnaden var ändå som att jämföra vinterns kallaste dag med sommarens varmaste.
Så visst hjälpte det!

T.om. vattenlöpningen kändes bättre.
Och simningen.
Jag kunde ju andas ordentligt igen.
Längd efter längd efter längd crawlade jag.
Förvisso långsammast av alla men ändock...
Det blev så många att jag tappade räkningen och då är det många! :-)

I morgon bär det vidare.
För nu, nu är bågen spänd!

[Comments (21)]
Thursday 2010-09-09 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
Vad har du hittat på i dag?
Denna torsdag i september år 2010.
Berätta!

Vill du veta vad jag har gjort?

Well, håll i hatten för nu åker vi.

  • Cyklat till och från jobbet inne i den kokande grytan (d.v.s city)
  • Jobbat mina åtta timmar
  • Tack vare en specialinbjudan har jag minglat runt på Forma Publishing Groups årliga Öppet hus. Jag med en massa coola författare och annat bokfolk. himla kul!
  • Jobbat lite till med andra grejer.
  • Skrivit ca 58 mail. (Olika längd förstås men ändock...)
  • Bokat resa till New York! _Jihaaaa! :-D
  • Kört ett tufft Powerplate pass.
  • Fått (sista?) stötvågsbehandlingen på lilla fossingen av den fantastiska naprapat-Stefan. Och det var inte bara foten som blev fixad. Han hittade och fick även loss ännu mer låsningar i korsbenet. Nu kommer jag att flyga fram nu. Vilken lättnad att kunna röra sig normalt!
  • Cykelintervaller på Sats Zenit. 40 x 60-30. Totalt 80 min. Lätt växel, hög kadens. Toksvettigt och skitjobbigt men vansinnigt kul och härligt!


Och så har jag förstås ätit, varit på toa, sms:at, duschat och snackat i telefon med. :-)

Och i morgon, då ska jag springa. :-)
[Comments (10)]
Thursday 2010-09-09 08:12
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Kanske inte är helt värdelöst att veta men Kjell Enhager tilldelades Stora talarpriset 2009 och jag förstår varför då jag har haft förmånen att lyssna på honom en gång för längesedan.
Han är en fantastisk talare och inspiratör!

Den 18:e november ska han vara i Stockholm och jag hade gärna velat gå men betala 995 kr PLUS moms, är det inte lite väl saftigt?
För ynka 90 minuter?

Visserligen ingår frukost men inte ens jag kan äta så mycket...

Annonsen i gårdagens SvD
Annonsen i gårdagens SvD



[Comments]
Wednesday 2010-09-08 14:18
Author: Ingmarie Nilsson
Nu är det SLUT!
En (den största) orsaken och anledningen till den extrema trögheten i mina ben är troligtvis löst.
Egentligen visste jag själv men kunde inte göra något åt det utan behövde hjälp.

Naprapat-PA som hjälpt mig massor av gånger fixade till det värsta i måndags (Låt dig inte luras av han jobbar för Härnösands Ryggklinik. På måndagar är han nämligen i 08;a land. :-) ).

Det var en riktigt tjurig låsning i korsbenet och ända upp i nacken.
Som i sin tur var orsakad av att jag gått knasigt p.g.a av min onda tå.
Allt hänger som bekant samman.
No wonder att det känns som att springa med handbromsen i hela tiden!

"Vilade" snällt från löpningen (på land) i går men i dag bestämde jag mig för att nu får det banne mig vara slut på jamsandet!

Inspirerad och peppad av Katarina gav jag mig ut i morse.
Jag var så himla säker på att det skulle vara busenkelt så när det inte var det blev jag mest förvånad.

Men gav jag upp?
Struntade jag i mina föresatser och lullade på i mysfart?
Kastade jag in handduken?

Nähä!

Jag har inte ont någonstans och mår inte dåligt (peppar peppar) och jag "måste" ju börja någonstans om det ska hända något.
Anledning nummer två till trögheten är trots allt att jag mes-sprungit för länge nu.
Det kommer heller inte att bli lättare bara för att jag väntar.
Snarare tvärtom.

Så det var bara att bita ihop.
Av de 70 minuter jag kutade höll jag en rel. hög fart i 40 min.
Gissningsvis runt min tröskelfart eller lite snabbare.
Jag ljuger om jag säger att det var enkelt, för det var ganska slitigt, men jag gjorde det!
Och det höll! :-)

Kanske värmen hjälpte mig med? Underbara sol!
Kanske värmen hjälpte mig med? Underbara sol!

Uthålligheten har jag så det både räcker och blir över.
Nu är min plan att satsa mycket mer på fart men behålla ett långt pass i veckan.

Det får bära eller brista.
Bågen ska spännas!

[Comments (21)]
Tuesday 2010-09-07 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Livet behöver inte vara perfekt, huvudsaken är att man lever det

[Comments (6)]
Tuesday 2010-09-07 21:52
Author: Ingmarie Nilsson
Olika slags tid
Om man vill ha stora bassängen på Eriksdalsbadet nästan för sig själv så är det tydligen tisdag morgon man ska masa sig dit.
(Måndag kväll rekommenderas däremot inte.)

Totalt max 20 personer.
Några kända (typ Lars Frölander och Stefan Nystrand), några okända och så jag.
Fanns t.o. m. en till som körde vattenlöpning men tyvärr av den lite snorkiga typen.
Du vet en sån där som inte verkar vilja se en likasinnad och tittar bort hela tiden när man möts.

Jag är nämligen likadan i vattnet som på land.
Hejar på alla de som gör "samma sak" som mig, d.v.s kutar, men det känns bra töntigt att säga hej om jag inte får ögonkontakt.
Fast det kanske jag skulle ha gjort?
Han kanske bara var (är) extremt blyg?
Kan ju hoppas det i alla fall för snorkiga (vatten)löpare är bra trist.

Förresten, när jag ändå är inne på vattenlöpning.
En del ställen har fattat hur bra det är. :-)
(Får väl försöka förlåta dem att de har bilden som annons för vattenjympa...)

Passet blev hur som helst kanonbra!
12 x 4 minuter med korta 20-30 sek. vila.
Plus upp- och nedjogg förstås.
Tufft Powerplate på det och jag fick vara nöjd för i dag.
Något annat har inte hunnits med nämligen.
Full rulle på jobbet och även om kollegan tack och lov är frisk igen, och jag därmed slipper jobba dubbla pass, så har på något mycket märkligt vis även denna veckas kalenderblad blivit fullklottrad med alla möjliga grejer.

Och jag har som vanligt ingen aning om hur i all sin dar det kunde hända!
Måste nog låsa in min kalender någonstans så den inte blir så fullklottrad av den där, vem det nu är, som gör det...
[Comments (2)]
Monday 2010-09-06 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
Vad är meningen?
Lite, nej mycket, taskigt känns det allt att i somras när allt bara rullade på och jag kände mig odödlig då fanns det inte en enda löptävling inom 100 mils radie.
Nu när jag verkligen är dödlig med en kropp lika trög som en gammal skördetröska, då finns det hur många lopp som helst att välja mellan inom cykelavstånd!

Någon eller något verkar vilja krångla till det för mig.
Är det en test?
En test för att kolla om jag verkligen är den löpare som jag säger att jag är i själ och hjärta.

Varför?

I så fall är denne någon/något inte bara taskig utan ovanligt korkad med!
För som jag sagt så många gånger innan (kallas visst även upprepning eller tjat) så har jag haft miljarder (okej, lite överdrivet) tillfällen att lägga löpardojjorna på hyllan och börja ägna mig åt något enkelt och mer eller mindre osvettigt som boule, jympa, knyppling, hoppa hopprep, gång, körsång, sömnad, fotboll eller varför inte konstsim?
Inget fel på något av det där egentligen.
Troligtvis inte så himla enkelt alltid heller. I synnerhet inte det sistnämnda.
Det är bara det att det är inte jag.

Jag vill vara ute, få svetten att rinna, bli fysiskt trött, känna doften av gräs och löv, höra fågelkvitter, få jord på skorna och granbarr i håret, känna vinden i håret, solen i ansiktet, regnet på kroppen och jag vill uppleva den frihet som bara löpningen kan ge mig.

Just därför kommer den där någon/något alltid att förlora för även om min kropp tillfälligtvis inte kan det jag vill och önskar, så kommer min själ och mitt hjärta alltid att vilja springa.

I verkligheten eller i drömmen.
På tävling med likasinnade eller med bara mitt eget sällskap.


Och du vet ju vad jag mer sagt så många gånger innan.
Drömmar kan bli sanna och blir sanna.
[Comments (11)]
Sunday 2010-09-05 22:07
Author: Ingmarie Nilsson
Vänner, bockar av och önskar (Med andra ord en salig blandning)
Egentligen är de viktiga sakerna i livet ganska enkla men långt ifrån självklara.
Sömn, mat, vara frisk, ett hem, tillgång till naturen och syrerik luft, kunna träna, fred och ha goda vänner.

En äkta vän är en människa som du känner dig helt avslappnad med. Som du vet att du kan ringa mitt i natten när det kniper, kan gråta ut hos, skratta med och bolla dina idéer med.
En människa som du vet är ärlig mot dig, som gläds med dig och delar din sorg.

Jag är lycklig nog att ha flera riktiga vänner.
Både från lång tid tillbaks och nyfunna.
En del av dem träffar jag ofta och en del väldigt sällan men det spelar ingen roll för en äkta vän finns kvar även om det är långt mellan gångerna som vi träffas.
Därmed inte sagt att det helt går att strunta i att vårda vänskapen för den behöver tas om hand precis som alla förhållanden.
(Så tror jag i alla fall.)

Det är nu lite mer än ett år sedan jag träffade
Anneli för första gången.
Att min magkänsla var rätt vet jag i dag för hon är en fantastisk vän och allt är tack vare den här lilla plutt-bloggen och löpningen.

Ingen av oss varken ville eller var sugen på att kuta Tjejmilen i dag så vad är väl då ett bättre sätt att umgås än med med ett gemensamt litet löppass på tu man hand?

Nog för att jag gillar solen men ibland gör den visst att även jag ser ut som ett spöke...
Nog för att jag gillar solen men ibland gör den visst att även jag ser ut som ett spöke...

In i Nackareservatet, bort till Hellasgården, ett varv på 10km slingan, förlängning på förlängnng tills klockan stannade på 110 minuter.

Anneli och...
Anneli och...

...jag :-)
...jag :-)

Lika underbart som sällskapet var (är) faktumet att mina fötter inte gjorde ont!
Eller okej, lite ömma efteråt men i jämförelse så är det ingenting!

Det där stavar jag l-y-c-k-a.

Jobb hela eftermiddagen (nu har jag snart bockat av allt som skulle hinnas med i veckan minsann) innan det blev ett kort vattenlöpnings- och simpass på Eriksdalsbadet.
Och vilka stöter jag på där?
Jo Nix & Masse.
Två av mina favorit-bloggare!

De där två har börjat i simskola, men inte vilken som helst utan en sån där där man lär sig crawla på riktigt.
För att de inte skulle skratta ihjäl sig (jag vill ju inte orsaka dödsfall p.g.a min fjantiga crawlstil) så höll jag mig långt bort från dem.

Att gå i skola är förresten verkligen otroligt kul, jag skulle lätt kunna vara den eviga studenten, men jag vill hellre gå i en annan skola.
Och en dag så ska jag igen.
Måste bara köpa en vinstlott först. ;-)
[Comments (9)]
Saturday 2010-09-04 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
Pillutta dig som missade detta!

Sport Support center dagen.
För jo, du missade verkligen något.

Föreläsningar, diskussioner och träning i en härlig blandning.
Christer SkogSSC är alltid fantastisk att lyssna på.
I dag berättade han bl.a om träningen från ett bredare perspektiv, vilka effekter olika slags träning har, om diverse "redskap" man kan använda sig av och annat intressant.
Vi andra pratade mer grenspecifikt och höll i varsin träningsdel på eftermiddagen.
Martin Larsson hade hand om (rull)skidåkningen, Bernt Johansson om cyklingen och lilla jag ansvarade för löpningen. :-)

Nästan hela gänget. En bunt GULDklimpar! Underbara människor och riktiga superkämpar!
Nästan hela gänget. En bunt GULDklimpar! Underbara människor och riktiga superkämpar!

Jag och Christer. (Tror ni förstår vem som är vem. Väl? )
Jag och Christer. (Tror ni förstår vem som är vem. Väl? )

En riktig heldag från kl 09-17 som försvann lika fort som jag cyklade till och från SSCDjurgården.


Eller nej förresten, mycket snabbare för det vet vi ju hur snigellångsam och mesig jag är på hojen...
Vid tillfälle ska jag vara med i Bernts grupp så jag får möjlighet att lära mig ett och annat.
Blir nog hans mest hopplösa adept någonsin.
Men någon ska ju vara det. ;-)

(Ännu värre hade det dock varit om jag gett mig in i Martins grupp. Vågar inte ens tänka färdigt tanken. Jag och rullskidor. Nej, det går liksom bara inte. )

Dagen blev inte sämre av att jag fick läsa detta mail när jag kom hem;
Hej Ingmarie,
Jag vill bara tacka för en kanondag och ett jätte bra träningspass.
/Hälsningar Micke

Inte utan att jag växte några centimeter där!
TACK!
[Comments (9)]
Friday 2010-09-03 21:23
Author: Ingmarie Nilsson
Efterlysning!
Exakt när och hur hände detta?
Hur kan hösten redan vara här?
För det är den!
Ser och känner massor av tecken.
Regn, kyligt, klar luft, mörker och gula löv.

Så stopp och belägg ett tag!

Jag är ju för sjuttsingen inte klar med sommaren ännu!
Jag vill ha mer bad ute, mer sol, mer värme och mer bara ben.

Det heter visserligen att man ska frysa in hösten och svettas in våren men i dag mesade jag rejält och tog på långtightsen. Förvisso lövtunna men ändock, det är tidigt!
Jättemassormegamycket för tidigt.


Inte heller fattar jag var lättheten i benen, den outtömliga energin och de studsande stegen tagit vägen.
Borta, borta.
Försvann de där i början av augusti någon gång när vädret vände?
Eller har jag glömt dem någonstans?
(Hittar du någon av dem så skicka genast hem dem till mig där de ska vara.)
Nu är kroppen bara trött, seg och tung.

Nåväl, vis av erfarenhet (det är det bra med att bli äldre) så vet jag att det vänder.
Förr eller senare.
Åt alla håll.

Och allt är verkligen inte blaj.
Jag har i princip inget ont och mellan regnskurarna tittade den underbara gula, varma solen fram och värmde mitt ansikte.


Och det, det är lycka det. :-)

Mer än halva av min mastodontvecka är dessutom gjord och ännu så länge håller jag ihop.
Jag gör exakt som Mia skrev i en kommentar; Ta en dag i taget så är veckan hanterbar!

För så är det!
En sak i taget, fokusera, bocka av och ta tag i nästa grej.
Till slut är listan slut och man är färdig och då känns det finemang minsann!

Bockade av nummerlappsutdelning för Tjejmilen i dag.
Så härligt att se den fantastiska blandningen av alla olika tjejer, kvinnor, damer, flickor och vad de nu kan kallas som ska kuta på söndag.

Önskar förstås att jag hade varit en av dem, men som det är just nu vill inte mina fötter vara med på några sådana äventyr.

Men du vet ju, en dag vänder det och tills dess kutar jag på stigar, grusvägar och på mjukt gräs.
Och det är minst lika bra det! :-)
[Comments (11)]
Thursday 2010-09-02 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Lunchval och lite annat dravvel
Lyckades få till en långlunch och vad gör man (läs Ingmarie) då?

Helt rätt.

Kutar förstås! :-)

Travade från jobbet ner mot Hagaparken och Wenner-Gren center.
Fastän jag varit i byggröran som är där just nu flera gånger innan, så höll jag knappt på att hitta in till parken!
Milde himmel vad de röjer där.
Dammet yr, trumhinnorna håller på att sprängas och nåde den som kommer i vägen för en lastbil för de kör som biltjuvar!

Det blev rundan runt Brunnsviken med en del förlängning.
Totalt 80 min. och det var varken fantastiskt eller lätt.
Faktiskt ganska segt och jobbigt när jag tänker efter.
Lite halvtrist så där.
Inte heller var det någon kunglighet som var ute och sprang eller spatserade så att jag åtminstone hade fått en liten kändisglutt för mina skattepengar.
(Kan inte låta bli att undra vad de gör hela dagarna? Tror då inte att de städar, handlar, lagar mat eller jobbar i alla fall...)

Men oavsett så var det en härlig runda, jag mådde bra och foten protesterade inte allt för mycket trots att det blev en hel del asfalt! :-)
Så med andra ord, synd att klaga.

Dagen har förvisso varit sjukt fullspäckad under 11 timmars jobb, men framförallt har den varit rolig!

Underbara möten med människor som gör mig glad, cykelturer i både sol och regn, god mat och kanske, kanske en början på något nytt och spännande.
Och även om det inte blir något så är det roligt så länge jag får hoppas och önska.

Att drömma är ju faktiskt både gratis och välgörande.



Vad drömmer du om?
[Comments (15)]
Thursday 2010-09-02 15:45
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans (värdelösa) vetande
Antalet sätt på vilket man kan fylla i en tipskupong UTAN att få ett enda rätt är 8192 stycken.
(Jag har dock inte testat om det stämmer men det låter högst troligt med tanke på hur många gånger jag inte har vunnit...)

[Comments (2)]
Wednesday 2010-09-01 21:59
Author: Ingmarie Nilsson
För att orka krävs det syre
Det är lite mycket i det Nilssonska livet nu.
Överfullt, proppfullt, översvämmat, fullpackat och helt enkelt skitmycket!
Denna veckan är, i mina mått mätt, helt omänsklig.

Inte nog med att min stackars kollega är jättesjuk så jag får jobba hans pass med, jag har en deadline hängande över huvudet, extraarbete för klubben, ett specialuppdrag, ett annat specialuppdrag, en intervju som behöver planeras in plus allt det "vanliga" som ska hinnas med.
Du vet, tvätta, göra matlådor, handla samt en nödvändig vända med dammsugaren.

Men det är bara att beta av dag för dag, längta till söndag (för då hoppas jag det lugnat sig) och göra så gott jag kan.

För att överhuvudtaget orka så behöver jag, förutom sömn och mat, få vara ute och jag behöver träna.
Planen för i dag var cykelintervaller inomhus, men när jag tittade ut på morgonkvisten och såg den ljuvligaste av de ljuvligaste morgnar, ja då planerade jag snabbt om.
Flexibilitet kallas det visst. ;-)

Tog ut Sunnen och hojade i väg.

Morgonen inte bara såg magisk ut, den var det!
Med solen på kroppen trampade jag fram på små och stora grusvägar, på stigar, på små snuttar asfalt och tog även rundan runt mitt favvoställe Flaten.
Ofattbart att det var här jag sprang vattenlöpning för bara några veckor sedan för även om solen sken så var det banne mig ingen badvärme.

Var tog sommaren vägen?
Den hann ju knappt börja innan den var över.
(Och här suckar jag djupt...)



Vattenlöpning blev det långt, långt senare men inomhus.
Någon måtta på uteliv får det vara även för mig. ;-)
[Comments (12)]