Archive Jan 2011 (35 entries)

Monday 2011-01-31 20:44
Author: Ingmarie Nilsson
Hemma igen
En halvmara är absolut inte lika slitsamt som en hel mara men den går inte omärkt förbi kroppen om du har tagit i lite.

På något vis hushöll jag nog ändå ganska bra på krafterna för jag var inte trött varken under tiden eller efter loppet och när jag kollar på mina kilometertider så ser jag att jag sprang som en jämrans Duracell-kanin!.
Om det är så exakt och tjusigt som pacecalculatorn beräknat vet jag inte men vad sägs om 5-kilometerstider på; 21,21/ 21,29/ 21,31/ 21,06?
Nästa år ska jag be om att få vara pacemaker. ;-)


Det som "bromsade" och gör att jag just nu inte kan kuta mycket fortare är för att jag helt enkelt inte har den farten i benen.
(Plus att jag nog är lite feg...)
Däremot är jag uthållig och det är trots allt grunden till det mesta.

Hur som helst.

Dagarna efter lopp över 10 km tar jag det nu för tiden alltid väldigt lugnt.
Allt för många gånger har jag trott att jag varit okej bara för att kroppen känns bra men den luras för den är inte återställd på några dagar efter ett (hårt) lopp.
Särskilt inte efter en halv/hel mara.
Däremot kan den vara uppe i varv för att den reparerar sig och det är just det som gör att man tror att allt är ok.

Desto länge sträcka jag kutat desto längre "vila" men det behöver inte betyda att jag inte tränar.
Olika former av crosstraining där vikten inte behöver bäras är superbra!
Som t.ex. cykla, simma, ro eller vattenlöpa.
Inget hårt utan bara lätt.
Kroppen får en bra genomblödning och återhämtar sig därmed lite snabbare. Dessutom är det bra för skallen att göra lite "annat" ett tag.

För min del blev det ett lätt cykelpass i ottan på hotellets gym innan avfärd.
Följt av storstädning när jag väl kom hem.
(Det där kallar jag dock inte träning för träning är kul men det är inte städning.)
Dock är golvet hos oss inte riktigt så skinande blankt som det på Barcelonas flygplats...


Nu ska jag hålla mig hemma ett tag och det ska onekligen bli skönt att få äta min vanliga specialgröt och läsa morgontidningen till frukost. :-)
[Comments (14)]
Sunday 2011-01-30 20:21
Author: Ingmarie Nilsson
Med fyra sekunders marginal...
...till sub 90.

1.29.56.

Du får tro vad du vill men jag är förvånad för jag trodde verkligen inte det skulle gå!

Antingen var banan för kort, min Garmin visat helt galna tider eller så hade jag bara en väldigt bra dag.
Fast egentligen tycker jag det kändes ungefär "som vanligt" när benen är med mig. :-)
Så det bara måste vara min skor... ;-)

Men innan jag ens börjar berätta om loppet vill jag tacka alla ni fina, underbara människor som skickat SMS, mailat och kommenterat här på bloggen!
Känns nästan som om jag har vunnit OS! ;-)
Ni är fantastiska och jag är säker på att all den energi ni förmedlat till mig hjälpte till.
(Ni borde alltså vara rejält trötta nu.)
Miljarder tack!

Så till dagen;
Jag sov bra hela natten, åt en lätt frukost och svirade om innan jag joggade iväg till starten.
Supersmidigt att bo där jag bor för det är hur nära som helst.
Värmde upp precis som jag brukar och kände mig bara så...lugn.
Inte "otaggad" utan snarare fokuserad och "bestämd".

Det var många fler som skulle kuta mot vad jag hade trott!
Tror det var ca 7-8000.
Kom i god till startfållan och var fortfarande inte nervös men jag ville kuta!
Blev ju inte direkt mindre springsugen när de rev av några AC/DC låtar... :-)

När starten gick så startade jag även min klocka men sen kollade jag inte en enda gång på den!
Sprang helt på känsla men bromsade medvetet bara för att inte få punktering.
Ingen trötthet, inga svackor, lätta ben, magen var lugn och fötterna snälla.
Hela vägen!
(Just nu är väl fötterna inte de lyckligaste men om det beror på loppet eller allt traskandet efteråt låter jag vara osagt. ;-) )

Det var ganska kallt och vid 10 km började det regna men jag brydde mig liksom inte.
Tänkte bara på att det skulle kännas bra och att jag ville få en positiv upplevelse.
Det var ett sånt där lopp när jag liksom inte tänkte så himla mycket utan bara sprang!
Och upplevde.
Kollade på omgivningarna, vinkade på publiken, drack några klunkar vatten och försökte förstå att jag var i Barcelona och sprang en halvmara!

Det var egentligen först på målrakan som jag la på ett kol för att komma under de där "magiska " 90 minuterna.
Placering 15 totalt, 2;a i min klass och ännu en medalj rikare. ;-)

Blöt av både regn (mest) och svett
Blöt av både regn (mest) och svett

Så visst sjuttsingen är jag nöjd!
Loppet som sådant var både välorganiserat, billigt (24 Euro), trevligt och lättsprunget sånär som att det var en del tvära kurvor och att det blev ganska halt när regnet kom.

I vanliga fall brukar ju fältet sprida sig rejält efter några kilometer men här var det var faktiskt trångt på de breda vägarna p.g.a att det var så många löpare!
Med andra ord ingen som helst risk att kuta fel.
Jag rekommenderar verkligen det här loppet!

Dessutom är ju Barcelona en fantastisk stad!
Om du tror att jag legat på sängen och pussat medaljen resten av dagen så tror du fel. ;-)
Som den turist jag är fortsatte jag mitt bussåkande, ätande, fotande och fikande.

Satt högst upp på dubbeldäckaren förstås trots att det var kallt om både näsa och öron
Satt högst upp på dubbeldäckaren förstås trots att det var kallt om både näsa och öron
Men utsikten blir fin där uppifrån! I hörlurarna berättar "min" guide om allt vi åkte förbi. Superbra!
Men utsikten blir fin där uppifrån! I hörlurarna berättar "min" guide om allt vi åkte förbi. Superbra!

Annorlunda hus...
Annorlunda hus...
Vy från berget Montjuic
Vy från berget Montjuic

Dagens matställe. Fresc Co. Helt ok ställe med en GIGANTSK salladsbuffé men för lite med varm vegomat (Govinda hade stängt...)
Dagens matställe. Fresc Co. Helt ok ställe med en GIGANTSK salladsbuffé men för lite med varm vegomat (Govinda hade stängt...)

Jag har låtsats vara Spanjorska och sippat kaffe från minikoppar men jag måste sakna någon slags Spanjorska-gen för hur klarar de sig?
Jag vill ha min mugg med kaffe!

Hela världen är full av "dolda talanger" och Barcelona är inget undantag.
Den här mannen spelade gitarr utanför Nationalmuséet och det var så vackert och bra att jag kände hur tårarna kom! Satt kvar både länge och väl och bara njöt! Både av musiken och utsikten.
Den här mannen spelade gitarr utanför Nationalmuséet och det var så vackert och bra att jag kände hur tårarna kom! Satt kvar både länge och väl och bara njöt! Både av musiken och utsikten.

På La Rambla trängs "konstnärerna" för att få rita och måla porträtt av förbipasserande. Med varierande framgång och talang. Den här mannen var dock en av de talangfulla. Vi var många som bara stod och gapade när han skapade
På La Rambla trängs "konstnärerna" för att få rita och måla porträtt av förbipasserande. Med varierande framgång och talang. Den här mannen var dock en av de talangfulla. Vi var många som bara stod och gapade när han skapade

Biljetten till NY Marathon borde vara säkrad men hur det än går så är jag som sagt var nöjd och framförallt enormt tacksam över att än en gång fått springa ett lopp!

Och kanske den där tävlingsskallen ändå finns kvar för plötsligt är de små hornen utvuxna igen, revanschlusten tillbaks och mitt fokus flyttat till vårens utmaningar!

Det är svårt att lära en gammal hund att sitta... ;-)
[Comments (43)]
Saturday 2011-01-29 19:40
Author: Ingmarie Nilsson
Nu struntar jag i det här!
Det var kolsvart och ösregn i går kväll när jag kom fram men en sak är säker.
Oavsett hur det går i morgon så har jag det nästan snuskigt bra här!

Redan på flygplatsen blev jag smått överväldigad av hur flådigt det var!
Stort, tjusigt och helt galet rent!
Jag ljuger inte när jag säger att jag kunde spegla mig i golvet!
Ska för en gångs skull se till att ha mycket tid där när jag åker hem.

Bor ett stenkast från start och mål på Hotel Ayre Caspe.
Nog för att det är 4-stjärnigt men jag känner mig som värsta primadonnan här!
Dörrar och hiss öppnas av the doorman (eller vad de nu kan kallas) och hela rummet är som taget från en inredningskatalog!

Välkomstfat med fina godsaker
Välkomstfat med fina godsaker

Allt finns färdigserverat i badrummet. T.o.m tandborste, tandkräm och kam!
Allt finns färdigserverat i badrummet. T.o.m tandborste, tandkräm och kam!

T.o.m TOAPAPPRET är specialvikt med emblem!
T.o.m TOAPAPPRET är specialvikt med emblem!

Om jag ska klaga på något så är det väl att sängen är en aningens för hård för min kropp och att frukosten var ett skämt för en grötfantast som mig.
Blev helt sockerhög och kanske var det därför som det kändes ganska ok att lufsa runt en stund i den Zoologiska parken.

Me and the mammuth ;-)
Me and the mammuth ;-)
Lång skugga men det var då det. Senare på dagen kom regnet igen. Precis som de lovat att de ska göra i morgon med. :-(
Lång skugga men det var då det. Senare på dagen kom regnet igen. Precis som de lovat att de ska göra i morgon med. :-(


Start och mål i morgon vid Arc d`Triumph
Start och mål i morgon vid Arc d`Triumph

Nummerlappen hämtades på vägen, det gäller att vara effektiv, för sen har jag lekt turist hela dagen.
Införskaffade ett sånt där "hop-on-hop-off" busskort. En bra investering för man får se en himla massa!
Hann absolut inte med allt i dag för Barcelona är stort!
Och helt fantastiskt vackert, intressant, trevligt och "mysigt"!

Hela stan genomsyras av arkitekten Gaudi´s verk och det första jag kollade på var (den smågalna) skapelsen av Sagrada Familia som påbörjades 1883 om jag fattat det hela rätt.



Det kommer att ta minst 30 år till innan kyrkan är klar, men Gaudi lär ha sagt att hans arbetsgivare (d.v.s gud) inte har någon brådska så det får ta den tid det tar. ;-)
Just nu har de byggt 8 torn men när den är klar kommer det att vara 16 torn ( 12 för apostlarna och 4 för evangelierna).

Lunchen intogs på ett säkert ställe.
Govindas i "gamla stan".
Underbart god, varm vegomat!


Strosade omkring där bland de trånga kvarteren.
Kollade på när konstnärerna arbetade, artister framträdde, trängdes i några gigantiska shoppingcenter (gick dock ut nästan lika fort som jag gick in) och förundrades över en av de magiska marknaderna i närheten av La Rambla.


Syns kanske dåligt men här står en "robot-snubbe" som var helt otroligt "verklig"!
Syns kanske dåligt men här står en "robot-snubbe" som var helt otroligt "verklig"!

Kulturen har ett starkt fäste här men inte större än att vissa snabbmatskedjor (no names) och kaffehak finns. :-)


Jag känner mig hyfsat och pigg och "laddad" inför morgondagen för vet du vad?
Jag har bestämt mig för att strunta i att "prestera" för jag har ju faktiskt inget att bevisa eller leva upp till!
Inga krav, mer än mina egna, på att åstadkomma något.

Har insett att jag mår förfärligt dåligt om jag hela tiden ska tänka på att jag "måste" fixa en tid.
Antar att jag har gjort just det tillräckligt många gånger i mina dar och är därför ganska "mätt" på det...
Eller snarare övermätt.
Jag trodde att jag fortfarande var en tävlingsmänniska men det verkar som om min prestations-skalle helt enkelt har fått nog av det där.

Jag gör det här för min egen skull för allra, allra mest är jag faktiskt otroligt glad över att ha denna möjlighet
Det är ingen självklarhet att varken kunna kuta, resa eller tävla!
För mindre än ett ½ år sedan kunde jag inte ens tänka tanken att kuta 21.1 km på asfalt.

Och jag kan nog ändå lova att jag inte ska komma osvettig i mål om jag kommer dit. :-)
[Comments (34)]
Friday 2011-01-28 15:01
Author: Ingmarie Nilsson
Den där Garmin...
Ända tills i höstas har jag använt en simpel "start- och stopp" klocka när jag kutat.
Alltid.

Den har ingen som helst koll på kilometertider, fart, sträcka, kaloriförbrukning eller puls.
Och det har ju funkat ganska bra! :-)

I oktober när vi var i New York så slog jag ändå till och köpte mig en Garmin 305 XT.
Den är bra och rolig men den är även stressande.
I alla fall för mig.

Nu när jag laddat över mina rundor från lägret så ser jag hur in i bängen långsam jag är.
Svart på vitt.
Bara att inse och acceptera att jag är seg, stark och uthållig men löjligt l-å-n-g-s-a-m.
Och nej, jag skojar inte nu heller!

glöm det där med sub 1.30 ni som tror det.
(Men tack för att ni tror så höga tankar om mig!)
Den tiden finns inte på min världskarta även om jag har en fantastisk dag.
Om nu mina fötter eller mage pajjar så är sub 1.44 i fara men det är inte mycket jag kan göra något årt varken nu eller under loppet.
Det blir som det blir.

Jag har velat och velat.
Ältat och diskuterat för att komma fram till att det nog trots allt är bättre att åka än att inte åka.
Mår jag skit kan jag strunta i det men tänk om jag mår bra, och är hemma, då blir det galet svårt att kuta det där loppet.
;-)

Jag är lite orolig.
Inte av nervositet utan för den där skumma tungheten jag har på framsida lår (ingen annanstans konstigt nog) och för min mage som levt lattjolajban i flera veckor.
(De spanska bacilluskerna som är omöjliga att undvika även om man är aldrig så försiktig.)

Det blir som det blir och är menat.
Jag tänker göra så gott jag kan utifrån de förutsättningarna jag har på söndag.
Mer kan jag inte.

Om det finns internet på hotellet i manäna land lovar jag att rapportera.

Tack alla ni som peppat och stödjer mig!
Ni är guld och diamanter värda!
[Comments (17)]
Thursday 2011-01-27 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Snart dax
Barcelona halvmaraton om några få ynka dagar...

Tiden jag behöver klara för att nå mitt mål, 1.44, är som sagt var kanske inte så himla märkvärdig "på pappret".
Tiden är ju faktiskt över 30 min. från mitt pers. (=Personliga rekord.)
Men det var ju några år sedan och vad som helst kan hända.

Mest orolig är jag över att fötterna ska krascha, magen pajja eller att det blåser och regnar småspik.
Då hjälper inte ens min tjurskallighet.
I alla fall inte om fötterna pajjar.
Så allt under 1.44 kommer jag faktiskt att vara nöjd med.

Hur som helst så kan jag ju inte dundra på som jag gjort de senaste veckorna, så mycket begriper t.o.m jag, så i dag blev det lätt distans med ett gäng fartökningar.

Plus spinning med en av världens bästa instruktörer.
Alla kategorier.
Nämligen världens bästa Camilla.
Jag hade bestämt innan att ta det lite lugnt men vad händer?
Denna magiska kvinna väcker min tutaochkörinstinkt och innan jag vet ordet av så sitter jag där och toktrampar.
Snacka om lättlurad...
Tur att det bara var ett kort pass. :-)

Vi kryddade det hela med ett besök på mitt absoluta favvohak här i 08;a land.
Ja du vet kanske? :-)
Kura café.


Varmt, mysigt, välkomnande och så underbart ljuvligt god mat att jag känner hur saliven rinner till bara jag tänker på det!

När vi hade ätit upp så fick jag den här;


Som en försenad liten födelsedagstårta!
God?
You bet!

Om du undrar hur de kunde veta att jag fyllt år så var det för att Camilla gav mig en fantastiskt vackert inslagen present med ett lika fantastiskt innehåll.
Nämligen den här;


Boken Löpning en världshistoria.
Gissa om jag längtar tills jag kan drunkna in i den berättelsen!?

Om det känns bra inför söndagen?

Verkligen inte.

Sen jag kom hem från La Playitas har jag haft tunga ben.
Jag skojar inte!
De är verkligen blytunga.
Mjölksyran kommer av minsta lilla trottoarkant och jag fattar i-n-g-e-n-t-i-n-g.
Har dragit ner massor på träningen och verkligen tagit det lugnt.
Jag hoppas Dannes behandling i går kommer att göra verkan innan söndag.
Annars blir det knivigt att ens klara sub 2 timmar känns det som.
Faktum är att det är så tungt att jag lekt med tanken att skippa alltihop!

Men jag mår ju inte dåligt och det kan ju vända. :-)
Dessutom är jag en obotlig optimist.
I synnerhet när det gäller löptävlingar.
Och lotter. ;-)
[Comments (20)]
Wednesday 2011-01-26 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
En annan siffra
Många tycker det är tråkigt att bli äldre.
Vill helst hoppa över födelsedagarna och önskar att de vore 5-10-15-25 år yngre.

Och visst, det kan jag med ibland.

Önska att kroppen var som för 20 år sedan då den klarade i princip vad som helst oavsett hur jag behandlade den.
Att jag inte hade några rynkor eller gråa hår, att jag hade ännu fler år framför mig att få leva och att människorna i min omgivning inte heller blev äldre och dog.

Men det funkar ju inte så.
Vi lever och vi dör.
Hur många dagar vi blir tilldelade vet vi inte förrän den sista.

Därför har jag valt att se det som en stor lycka att ha fått vara med ännu ett år här på jorden.
I dag fyller jag en siffra högre.
Lite halvjämn och fin.
45 år.
Tycker det känns bra!


Dessutom betyder siffran att jag är yngst i klassen i ett helt år!
Inte dumt alls.;-)

För att sköta om mig så bra som möjligt så var jag hos "min" kinesiolog och he(a)lare Danne i dag.
En fin present till mig själv. :-)
Jag mår bra men det behövde ändå fixas lite i min välanvända kropp och Danne är en kroppsfixare av bästa sort!

Firat har jag gjort med morgonyoga, vattenlöpning, presenter, tappa headsetet till phöööönen så jag var "tvungen" att köpa ett nytt, telefonsamtal, handla, jobba, mysa med älsklingen och Elvira the cat, god mat (vilket jag i och för sig alltid äter) och förstås en springtur i skogen med solen i ansiktet.


Hur brukar du fira din födelsedag?
[Comments (33)]
Tuesday 2011-01-25 23:45
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det som gör livet så värdefullt är att det aldrig kommer tillbaka
/Okänd


[Comments (2)]
Tuesday 2011-01-25 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Det kunde ha varit värre
Två dagars maskande får räcka.

I dag tyckte jag att jag hade tagit det tillräckligt lugnt tillräckligt länge.
D.v.s. skallen tyckte det.
Benen var väl mer tveksamma...

Men har jag bestämt mig så har jag och dessutom hade jag ju stämt träff med min suveräne sparringpartner, och vän, Löpar-Janne.
Kunde ju inte låta honom få allt det roliga för sig själv! ;-)

Så vi körde!
I Sätrahallen.
10x300 m + 6x200m. ca 45 sek. vila mellan varje och 2 min serievila.


Inga superpigga ben som sagt var.
Den där "extra växeln" ville inte riktigt vara med men jag är ändå nöjd.
För trots lite trötta ben höll jag ett jämt och bra tempo.
Den snudd på obligatoriska löpskolningen var förstås också med.
Och vattenlöpningen på kvällen. :-)

Det var helt perfekt att springa i hallen en förmiddag som den här för det var gott om plats!
Massor av härliga, tuffa, spänstiga och hårdkörande veteraner att inspireras av och jag kände mig plötsligt riktigt ung! :-D

Det är aldrig för sent varken att börja eller satsa.
Sätt dina mål på en rimlig nivå så kan du med!
Det måste inte vara i just löpning utan kanske något annat du länge funderat på att du skulle vilja göra mer av eller lära dig.
Måla, skriva, spela blockflöjt, tapetsera, göra en perfekt surdegslimpa eller knyppla.

Gör det!

Om det inte blir "perfekt", om du "misslyckas", om det inte är så roligt som du trodde eller om du "kastar pengarna i sjön" för att du satsar-vad gör det?
vet du ju i alla fall och slipper att gå och undra och fundera resten av livet på hur det skulle ha varit.

Livet är för kort för att du ska vänta till "sen".
Och vet du, sen är nu.

[Comments (9)]
Monday 2011-01-24 20:42
Author: Ingmarie Nilsson
Det går snabbt utför
Hur klen kan man bli på ynka två veckor??

För på den pyttelilla tiden har jag blivit en riktig frysfia!

Frös när jag gick upp, frös när jag åt frukost, frös när jag satt och jobbade och frös väldigt mycket när jag tvingade ner min stackars frusna kropp i bassängen.
(Ångrade t.o.m ett tag att jag inte tagit med våtdräkten men inser att jag skulle ha blivit ännu mer uttittad än vanligt. För trots att jag vattenlöpt så oräkneligt många gånger i alla möjliga bassänger, så är det alltid någon som frågar eller ger undrande blickar över vad det är jag pysslar med.)

Men jag har en idiotsäker metod att ta till när jag inte kan springa mig varm.
(Planerad vila från det i dag nämligen)
Och det är inte bastu utan ett pass Pp-träning.
Sen finns det ju både vantar, halsduk och mössa! :-)


När jag har varit iväg så här på en riktigt bra resa så har jag lärt mig att jag lätt kan "drabbas" av en dipp efteråt då det känns tungt och lite deppigt.
Därför tar jag det lite "lugnt" och är extra snäll mot mig själv några dagar.
Låter mig vara lite låg och seg, om det blir så, för jag vet ju att det går över.

Och jag vet med att de här senaste veckorna kommer jag att ha glädje och nytta av framöver.
Både med och utan mössa. ;-)
[Comments (10)]
Sunday 2011-01-23 23:01
Author: Ingmarie Nilsson
Bye bye Fuerteventura
Varje morgon efter min lilla yogastund har jag gått en sväng till ett alldeles särskilt café.

A cat café.

Dit kan vem som helst gå och ge mat till de katter som finns där. Tanken är att på så vis undviks det att katterna flockas runt matborden eller står och jamar vid ens fötter efter mat.


Katterna är underbart fina och ser ut att må ganska bra.
Jag kommer att sakna sötnosarna men vilken tur att jag har en Elvira the cat att komma hem till!
Hon är ju ändå sötast av alla. :-)

I dag var det sista gången jag myste där för nu är resan slut.
Det har varit två helt magiska veckor och jag är supernöjd med hela resan!
(Förutom alla gapiga och snoriga ungar, att bassängen fortfarande är isande kall och att internet krånglat mest hela tiden.)

Medvetet har jag inte gjort en enda utflykt, eller något annat kringarrangemang, utan verkligen koncentrerat mig på att träna, äta och vila.
Tycker jag har lyckats ganska bra där. :-)

Hann med ett sista löp-pass före frukosten innan bussen till flygplatsen skulle fara.
Kändes lite sorgligt på något vis.
Att lämna allt det härliga.
Och konstigt att veta att nästa pass blir i snö, halka och med flera lager kläder på!
Fast å andra sidan slipper jag att ta på mig en massa extra så fort jag ska ner i bassängen. :-)

Jag skulle kunna ha det så här bra mycket längre än denna korta tid...
Men även om solbrännan snart är ett minne blott så kommer minnena att finnas kvar för alltid.






Jag känner mig verkligen utvilad och laddad inför allt nytt och spännande som ligger framför mig.
2011 kommer att bli ett händelserikt och magiskt år!
Det har jag bestämt. :-)
[Comments (6)]
Saturday 2011-01-22 15:31
Author: Ingmarie Nilsson
Sista körningen och lite om mina planer
För snart 20 (!!!) år sedan sprang jag mitt första maratonlopp.
(Nu fattar du hur länge jag har hållit på!)
Slog på stort direkt och kutade den i New York.

Kommer inte ens i håg tiden. Tror det var runt 3.10-3.15.
Men jag minns att jag tyckte den sista halvmilen var förskräckligt lång!

Min dröm är att, 20 år senare, åter få stå på starlinjen och ta mig runt det där loppet.
Det är förstås mycket som ska klaffa.
Framförallt måste mina fötter hålla för asfalten och som det är nu har jag inte ens en plats.
Det går att försöka på det där lotteriet men med min "tur" när det gäller sånt där så tänker
jag inte ens försöka.
Det går däremot att kvala fram till 31/1 och det är just det jag tänker försöka göra!
För att jag ska vara garanterad en plats måste jag klara halvmaran på 1.44 och det ska jag försöka göra i Barcelona den 30/1.
(Snacka om att vara ute "i sista minuten!")

Det kan låta som en baggis på pappret, men jag tar ingenting för givet!
Börjar t.ex. mage eller fötter att krångla har jag ingenting att säga till om.

Om några dagar blir jag dessutom "yngst i klassen".
Ett år äldre och jag "hoppar upp" (eller heter det "åker ner"?) en åldersklass.
Inget ont som inte har något gott med sig.;-)
Det är även därför jag tänker köra lite extra hårt just detta året.
För att se hur långt jag kan komma. :-)

I dag körde jag sista hårda passet här på La Playitas.


"Min" fartlek.
Fyra serier à 10½ min. + ännu ett gäng 100-meters lopp, lite löpskolning och vattenlöpning.
Jag ska erkänna att den första serien var vansinnigt seg.
Så där seg så jag undrade om jag ens skulle palla!
Men vips så vände det och kändes riktigt bra!


Lite crosstrainer och styrketräning på det så är jag färdig för i dag.

Just denna lördag, när jag tänk steka mig lite i solen, så rullade det in en sablans massa moln som mörkade himlen.
Även paradiset har visst sina (bak)sidor men mellan varven kom strålarna ändå igenom och värmde så skönt. ;-)

[Comments (27)]
Friday 2011-01-21 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Vad har hänt?
Med den här?


För konstigt nog känns nämligen kropp och ben riktigt bra!
(Peppar, peppar. Måtte jag nu inte få sota för att jag skriver så!)

De borde vara tröttare med tanke på att dels har jag sprungit nästan 50% mer här än vad jag gjorde hemma innan jag åkte (glöm det där med "10% regeln"...) och dels är det tuff terräng här.
Få rundor är platta och "vilsamma".
Faktum är att jag kan inte ens komma ihåg när jag kutade så här mycket, och hårt, under flera veckor senast.
(Allt annat jag pysslar med upptill är ungefär det samma som hemma.)
Antingen är kroppen i någon slags chocktillstånd eller så har den fattat att jag inte aldrig kommer att ge mig. ;-)

Det finns säkert flera anledningarna till att mina ben och fötter har hållit så bra här trots min förhållandevis tuffa träning.
(Allt är som bekant relativt.)

En är att jag till 90% springer på grus. (Precis som kenyanerna! Läs More fire så får du fler heta tips! ;-))
Det finns massor av vägar att välja på och jag springer ofta "utanför" de markerade rundorna.
Tycker det är förhållandevis enkelt att hitta här även om det blivit en del "omvägar" emellanåt.
Men jag gillar ju "omvägar" så det gör inte så mycket. ;-)

En annan anledning är att jag kommer ner i bassängen så fort efter löppasset.
Vattnet både svalkar (särskilt i denna is-bassängen här) och fungerar som en slags "massage" p.g.a trycket.

All vila mellan passen, slippa stress, massor av mat, värme och solens kraft gör förstås sitt till. :-)


Idag blev det två löppass. Ett före och ett efter frukost.
(40 resp. 80 min. för den som är intresserad.)
Lugnt och fint där känslan helt fick bestämma farten.


Och vattenlöpning förstås. :-)

Jag tror förresten att det är dax för mig att byta skor nu...

Om du är intresserad så klicka på bilden så ser du hur extremt mycket jag springer på framfoten! 
<br>Inte så konstigt att Newton passar mig så bra! Hälen är ju helt oanvänd!
Om du är intresserad så klicka på bilden så ser du hur extremt mycket jag springer på framfoten!
Inte så konstigt att Newton passar mig så bra! Hälen är ju helt oanvänd!

Kommer inte de nya med posten snart så är det risk för att sockarna börjar synas. ;-)
[Comments (14)]
Thursday 2011-01-20 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
Nilsson trissar lite till
Det finns få saker som provocerar så mycket som politik, lägga sig i vad folk äter och/eller "kritisera" barn, och deras föräldrars, beteende.
Och jag gillar att diskutera allt det där. ;-)

Så som jag gjorde i går.
Men att kritisera barns beteende (och indirekt deras föräldrar) är big no no!
Det är nästan skottpengar på oss!

I synnerhet när det kommer från en som inte har några egna.
Jag "vet" ju liksom inte hur det "egentligen är".
Sen att jag har en hel drös med syskon, vänner och släkt med barn, har jobbat med barn och faktiskt vet en hel del om barn spelar ingen roll.
Inte ens det faktum att vi lever i ett land där man får ha en åsikt utan att bli halshuggen hjälper.
Jag har inga barn alltså kan och vet jag ingenting om barnuppfostran och ska inte heller ha någon åsikt.

Typ.

Ska man hårddra det så borde ingen som inte vet något om moln, vindar och luftfuktighet få ha en åsikt om vädret heller...

Jag har hur som helst påpekat om kaoset både för Apollo och anläggningen.
Tycker fortfarande inte att det är ok att ungarna smäller ballonger, leker tafatt och snorar i maten.
Jag är ju som sagt var inte ensam om min åsikt.

Har även fått veta att på hotellet (jag bor i lägenhet) så finns inga barnfamiljer så jag kan gå dit och äta i stället.
!!!!
Grejen är att när jag ringde Apollo innan resan för att fråga om några saker så sa de att jag inte kunde det.
Det var därför jag valde lägenhet eftersom jag ville kunna äta med Jona när hon var här, trots att det var mycket dyrare.
Vilket lurendrejeri!

Men skit detsamma.
Allt annat är ju bra! :-)

Min morgonyoga var magisk då jag fick se både månen som försvann och solen som gick upp!



Jag trissade upp löpningen med i dag.
20 x 2 min med 1 min. gåvila.
Jag gick tillbaks vilket innebar att hade jag precis gnetat mig upp för en backe fick jag snällt gneta mig upp en gång till. :-)
Mystiskt nog var det oftare så än tvärtom...

Det här passet är, för att citera supertriatleten Clas Björling inget blöjpass!

Lika kuperat som vanligt men av någon underlig anledning så tyckte jag rundan bestod av mer medvind och både färre och lättare backar i dag.
Men det borde vara en omöjlighet för det är samma väg jag kör på fram och tillbaks och vindstilla är det då inte.

Lite vattenlöpning och spinning på det där och dagen var ganska fulländad. :-)


Och mer av både sol och bad förstås. :-)

[Comments (13)]
Wednesday 2011-01-19 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Lite ris i paradiset
Som du nog har förstått så är jag verkligen supernöjd med La Playitas.
Det är absolut ett av de bästa träningsställen jag har varit på.
(Och jag har varit på en hel del...)
Mitt verkliga paradis är dock som du kanske vet i Albuquerque. Inget slår det! :-)

Men hur som helst.
Det har kommit grus i maskineriet här de senaste dagarna.

Jag har verkligen uppskattat den goda maten och lugnet i matsalen, så som det var förra veckan, men nu har allt det där förvandlats till ett inferno av gapiga, stojiga, snoriga, skrikande och lekande barn.

Fatta mig rätt.
Det är helt ok att det är ungar här, men jag gillar inte när de skriker, far runt och "pillar" i allt i en matsal där åtminstone jag vill ha lite ro.

Föräldrarna verkar inte fatta ett dugg, eller så har de blivit helt avtrubbade, men faktum kvarstår.
Det är k-a-o-s där.

Jag väntar så länge jag kan nu på kvällen för att det ska ha lugnat ner sig lite men "priset" jag får betala är att en hel del av maten är antingen slut eller så slafsig av alla som rört runt att jag inte vill äta den.

Kan inte barnfamiljerna sitta i en egen avdelning i stället för att vara "överallt".
Och kan det inte vara någon slags åldersgräns på när ungarna får ta sin mat själv?
Eller på hur man ska bete dig över huvudtaget.
För hur mysigt är det att komma efter en vuxen eller en unge som stått och hostat och snorat över faten?

Verkligen trist!
Och skamligt dåligt.
Kalla mig kinkig och petig, men det här är en sån sak som gör att jag inte ens kommer att försöka hitta en ny resa hit under våren.

Men annars är det bra!
Solen skiner fortfarande och kroppen är glad.
Morgonlöpning följt av yoga och frukost startade min dag.


Enda molnet är att jag har en liten, liten skitblåsa under ena foten men så liten den är så känns den.
Dock inte värre än att jag kunde kuta en gång till efter frukost.
Tanken var att det skulle bli ca. en timme men du vet hur det kan gå när man ska testa en ny väg...
Den där timmen blev till två och med vattenlöpning på det så bestämde jag mig för att spinningskorna får vila till en annan dag.
Löpardojjorna fick också ledigt resten av dagen. :-)

[Comments (23)]
Wednesday 2011-01-19 00:19
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Nothing great in the world has been accomplished without passion
/Unknown


[Comments (6)]
Tuesday 2011-01-18 20:03
Author: Ingmarie Nilsson
Slut på maskandet
Lika lite som det blåste i går, nästan lika mycket har det blåst i dag.
Och med blåsten kommer motvinden och yrande sand.
Så mycket att duschen ser ut så här när jag stått i den. ;-)

Lite "strandsand" är dock inkluderat i detta. :-)
Lite "strandsand" är dock inkluderat i detta. :-)


Men vad gör väl det?
Solen skiner, det är stekande varmt och livet leker!

I dag släppte jag på bromsen, la i några växlar och tryckte på gasen.
Inte helt i botten men en bra bit ner.

Värmde upp i 20 min innan jag satte av.


40 min. i en blandning av tröskel- och snabbdistans fart.
(Därmed inte sagt att det var "snabbt"!!!!)
Attans tufft i början för de där backarna suger verkligen.
I synnerhet när det dessutom är motvind.
Vände efter 20 min. och exakt hur tuff vinden och backarna är märks på klockan.
"Hemvägen" gick ca. 1½ min. fortare.
Det är ganska mycket på 20 min.

En bunt 100-meters lopp, löpskolning och vattenlöpning på det, och jag var ganska nöjd.
Och trött.:-)

Troll-frissa och mungipe-drägel fick jag på köpet ;-)
Troll-frissa och mungipe-drägel fick jag på köpet ;-)

Fast inte tröttare än att jag kunde köra en timme på gymet på kvällen.
Det är enormt inspirerande att vara där för du ser inte en enda oentusiastisk, halvslö tränande som, i alla fall jag, ser där hemma.
Alla är superfokuserade!
Inte bara "eliten" utan även de som verkar ha vilat lite väl länge. ;-)

Det är det som är en av de absolut bästa och roligaste grejerna här.
Att det är så blandat.
Det finns liksom något för alla.

Även (f.d) soffpotatisar!
Jag har fått fart på åtminstone en person här och jag tror hon är tacksam även om hon grymtar något om "grym träningsvärk överallt." :-)
[Comments (9)]
Monday 2011-01-17 20:07
Author: Ingmarie Nilsson
Bromsar in
Det är när det känns som allra bäst som man ska bromsa.
Det är också då det är som allra svårast att stanna upp.
När allting flyter på.
När kroppen är med dig och du känner dig smått odödlig.

Så som jag gör nu.

Men jag grejade det ganska bra i dag!

Trots alla löpare, cyklister, golfare, gymare, simmare, jympare
och spinnare som försökte dra ner mig i fördärvet. ;-)

Jag har inte tvärbromsat men jag har tagit det lugnt.
Morgonyoga med finaste Jona för sista gången här, för i dag for hon hem till Skåneland.
Jag saknar henne så jag har ont i magen men hennes röst finns inom mig och leder mig rätt både i yogan och i mina värdsliga tankar.

Min yoga- och livsguru Jona
Min yoga- och livsguru Jona

Ett pass med grod-dr... jag menar våtdräkten blev det med.


100 minuter ganska hårt men sen var jag så kissnödig att jag såg u-båtar och fick snällt kravla mig upp.

Resten av dagen har tillbringats i horisontal läge nästan hela tiden.
Havet lockade för den svalkande brisen har varit svag i dag.


Fint sällskap hade jag ett tag av min nyfunna vän (och gasell) Simret Restle.


Världen är liten för det visade sig att hon känner min vän Toby.
Du vet han som startade Shoe4Africa och From the sea to the Star.
Toby som jag förresten har skrivit ett långt reportage om i nyaste numret av Runners World. :-)
Och liksom alla andra har Simret bara gott att säga om denne man.

Jag har precis läst klart hans bok More Fire.
Om du är bara det minsta, minsta pyttelilla intresserad av löpning så är det här en bok för dig!


Den är utan tvekan en av de absolut bästa böcker jag någonsin läst!
Informativ, spännande, lärorik och otroligt inspirerande!
Blir du inte sugen på att kuta när du läser den så blir du det aldrig! ;-)

Och ja, du får reda på hur kenyanerna tränar, äter, lever och tänker.
Och ja, du får reda på hur de kan vara så extremt bra löpare.

Read it!
[Comments (19)]
Sunday 2011-01-16 23:07
Author: Ingmarie Nilsson
Stunder
Som en mjuk våg översköljer lyckan mig flera gånger på en och samma dag.

Vid yogan i soluppgången.


Mina yogavänner Linda, Jona och Lina
Mina yogavänner Linda, Jona och Lina


Finaste yogaJona som delar med sig av sin kunskap och klokhet till oss andra "vanliga dödliga"
Finaste yogaJona som delar med sig av sin kunskap och klokhet till oss andra "vanliga dödliga"

Det sägs att det tar minst 21 dagar innan man får in en ny vana men även om det kommer att ta 310 dagar så har jag bestämt mig för att se till att yogan blir denna vana.
För jag vill ta reda på vad som (eventuellt) kommer att hända med min kropp och mitt sinne om jag gör yogan till en del av mitt liv.
Enda sättet att ta reda på det är att prova och jag har ju absolut ingenting att förlora.

Lyckan kom även under dagens löppass.
Sprang utmed bergets kant till nästa by.


Försökte hitta en stig som skulle ta mig över toppen tillbaks "hem" men berget var större, brantare och tuffare än mig så jag fick se mig besegrad och kuta samma väg tillbaks.
Men det gjorde inget för vägen var vacker, solen sken och kroppen var med mig.
Avslutade festen med 20 x ca. 130 meter stegringslopp och vattenlöpning.


Under solens strålar fortsatte lyckan skölja över mig med jämna strömmar.
Ett barns leende, pratstunden med älsklingen där hemma, den svalkande vinden och ljudet från havet.
T.o.m inne på gymet var den med mig idag fastän träningen på crosstrainern kändes så där lagom inspirerande.
Men lyckan kan vara med dig trots att det för stunden inte är superroligt.
Att sen få avsluta dagen med Jona är för mig både ett privilegium och lycka på högsta nivå.

Jag griper och sparar dessa stunder av lycka djupt inom mig så att jag kan plocka fram dem en dag när jag behöver bli påmind om hur gott livet kan vara.

[Comments (10)]
Saturday 2011-01-15 19:55
Author: Ingmarie Nilsson
Lever livet
Omgivningarna runt paradiset La Playitas är förvisso både vackra och löpvänliga men de är inte alltid helt enkla.
Det är ganska knepigt att finna en helt platt runda.
Eller rättare sagt, det finns inte.
Men backarna ger styrka och tuffhet och jag gillar dem!
Det gäller "bara" att lära sig lite teknik och att anpassa farten.

Ett långpass var planerat och ett långpass blev det.

Upp, upp.
Upp, upp.

Kilometer efter kilometer
Kilometer efter kilometer

Men det går ju ner lika mycket som det går upp. :-)
Men det går ju ner lika mycket som det går upp. :-)

Det är lugnt och skönt där ute bland bergen.
Ibland känns det som om jag är helt ensam på hela ön!
Det enda som hörs är getternas bräkande, en hund som skäller i fjärran, vinden och fåglarna.
Sprang genom några byar med vitkalkade hus.
En och annan lös hund tittade lite undrande på mig men de verkade inte ens orka bry sig.
Inte de få människor jag såg heller för den delen.

Det bra med ett långpass är att många nya vägar hinner utforskas.
Ibland tog de tvärslut och jag fick vända.
Ibland förvandlades de till steniga, knixiga små stigar.
Ibland var "vägarna" bara uttorkade flodfåror.
Oavsett så krävs det både teknik och koncentration. Något jag tror jag har stor nytta av i min löpning på "släta" vägar.


Den nordafrikanska solen värmde mig hela tiden men vindarna fläktade och jag klarade mig bra på några klunkar vatten.

Lugnt och fint hela tiden. Målet var bara att hålla benen igång. Inte pressa fart eller jaga kilometer.
Men man kommer ändå en bra bit, och hinner att se en hel del, på tre timmar
Det var nämligen så länge jag höll på.

Belönade mig själv och min kropp på bästa sättet.
Med ett svalkande dopp i havet följt av mat, stretch och lugn simning.
Utan våtdräkt!


Just nu lever jag det bästa liv som går att leva och jag är oändligt tacksam.
Jag vet att inget av detta är någon självklarhet och just därför njuter jag extra mycket av varje sekund som jag får mig tilldelad.
[Comments (15)]
Friday 2011-01-14 23:19
Author: Ingmarie Nilsson
Varför välja när man kan göra (nästan) allt
En av de absolut bästa sakerna här (förutom solen, träningsutbudet, närheten till allt, havet, maten, värmen, människorna, bergen och alla löpvägar) är att här är jag inte ett dugg "konstig".
Det är alltid några fler som tränar, oavsett tidpunkt på dygnet, och det är alltid några som tränar mer.
Både när det gäller tid, distans och galenskap. ;-)

Jag är inte ens "konstig" fastän jag är en väldigt udda fågel bland alla proffssimmare i bassängen när jag hoppar i, iförd våtdräkt, med mitt bälte.


Innan vattenlöpningen hade jag (förstås) avverkat ett rejält löppass (på land).
Nämligen så här;

Uppvärmning 20 min.
3x 12 min. med 2 min. vila mellan varje.
Skitjobbigt för den första var med svagt, alternativt brant uppför, + motvind.
Den andra 50-50 jobbigt/lätt och den tredje-ja då var det lätt som en plätt men å andra sidan var jag ganska trött då...
Joggade ca. 10 min. Sprang 12x100m. fullt ös med gång/jogg tillbaks.
Löpskolning och sen löpning "hem" ytterligare 15 min.

Men träningsdagen var inte slut efter löpning på land och i vatten.
Här finns ett digert utbud på olika klasser och naturligtvis måste jag testa mer än bara spinningen. :-)

I dag blev det ett corepass följt av något de kallar för "Kara-T-Robics".
(Går närmast att förklara som en slags blandning av karate och aerobics.)
Varje pass är på 60 min. men den effektiva tiden är snarare 50.
Jag var hur som helt ganska mör efteråt.
Kanske för att jag skippade de flesta pauserna och fortsatte med övningen tills det kom en ny. :-)




Mitt träningsdag var förvisso ganska tuff men om jag jämför med t.ex. triatleterna så är den i-n-g-e-n-t-i-n-g!

Faktum är att den är nästan löjligt mesig i jämförelse.

Med åren har jag ändå lärt mig att jag inte ska jämföra mig med andra eller vad/hur andra gör.
Jag kan ta lärdom förstås, och diskutera olika metoder och filosofier, men hur det än är så kan jag inte påverka det andra gör, bara det jag själv gör.

Det viktiga är att tro på det man gör, och på sig själv förstås, hålla sig till sin plan så det inte blir en massa duttande och hattande än här och än där och att göra sitt allra bästa.
Mer går ju faktiskt inte.

En sak är dock säker.
Jag mår alldeles förträffligt bra och skulle lätt kunna stanna här en lång tid framöver.
Typ tills våren är säkrad i Sverige. :-)

[Comments (10)]
Thursday 2011-01-13 20:41
Author: Ingmarie Nilsson
"Vilo"dag
T.o.m jag begriper att det inte går att köra på i 180 knyck varje dag så därför har
just denna dag varit "lugn".

En liten lagom blandning av vattenlöpning, styrketräning och crosstrainer. :-)

I bakgrunden syns superproffs triatleten Rasmus Henning i vitt. :-)
I bakgrunden syns superproffs triatleten Rasmus Henning i vitt. :-)

Men mest har det varit det här jag har gjort;

Gymet här är helt ok! Där finns det mesta man behöver och lite till.
Det finns även ett utegym som väl inte är himla "fantastiskt"
men det är helt klart en kul grej!
Inte heller här kan man klaga på utsikten
Inte heller här kan man klaga på utsikten

När man tränar mycket så är maten extremt viktig.
Tyvärr kan det ju vara lite si och så med den varan även på (vissa) träningsresor.
Dock inte här.
Maten är fräsch, varierande, god och hälsosam. Inte en chans i världen att jag går hungrig här.
Eller går ner i vikt. ;-)

Jona med sin ena tallrik...
Jona med sin ena tallrik...

...och jag med min ena. :-)
...och jag med min ena. :-)

Och på tal om mat.

Kommer du ihåg min berättelse om flygresan med SAS till NY?
Den när jag inte kunde uppgradera mig bara för att jag hade "specialmat"?
Efter att jag mailat och klagat x flera så har de ändrat på den regeln nu!
I dag fick jag nämligen det här svaret;

Hej Ingmarie,

Jag ber att få återkomma till ditt tidigare ärende som gällde uppgradering med EuroBonus
poäng.
Önskar meddela dig att det numera är möjligt att uppgradera resan och få med sig sin förbeställda specialmåltid vilket tidigare ej kunde erbjudas.
Vi hoppas att dina kommande resor med oss blir positiva och till full belåtenhet!

Med vänlig hälsning

Elisabeth Pierong
/Supervisor

Det där kallar jag kundvård och vem var det som sa att tjat inte lönar sig? ;-)
[Comments (14)]
Wednesday 2011-01-12 23:10
Author: Ingmarie Nilsson
En dag på Fuerteventura...
...när Nilsson får bestämma. ;-)

07.10: Lätt morgonjogg följt av mjukyoga med Yona på stranden i soluppgången. Njutning till 100% och en helt perfekt start på dagen.


08.30: Dusch följt av frukost tillsammans med Yona. Som vanligt går tiden alldeles för fort när jag är med henne...
9.45: Läsa/svara på mail och förbereda knopp och kropp på nästa etapp.
10.30: Dax för de här;

"Racerpjuxen"
"Racerpjuxen"

Intervaller. 15x 2 min. med 1 min. joggvila. Tufft, hårt och skitjobbigt!
Plus några serier löpskolning. Och upp och nedjogg förstås.
Det finns (nästan) hur mycket (springvänliga)vägar som helst att välja på här men det är inga autostrader om jag säger så. Grusvägarna kan bara både knöliga och fulla med djup tung sand.
Bitvis är det dessutom rejält sega backar.
Lägg därpå en motvind så kan du kanske ana hur segt det kan bli..
Men det går desto snabbare nedför och i medvind! :-)

Jo, jag har armsvett. TROTS att jag är tjej. ;-)
Jo, jag har armsvett. TROTS att jag är tjej. ;-)

13.10; Vattenlöpning. Iförd våtdräkten förstås för även om jag var kokande varm efter intervallerna och solen sken allt vad den kunde, så är vattnet fortfarande isande kallt.

14.10: Lunch och slappande i solstolen
17.00 Spinning advance. Om det var så "advance" låter jag vara osagt. 50 minuter blev det ialla fall och utsikten kan då ingen klaga på!


18.05: Stretch på gymet.
18.20: Handlade extra nötter och vatten i minishopen.
18.40: Dusch, "skypa" med älsklingen, läsa och svara på några mail.
19.15: Middag med finaste Yona. Maten är verkligen fantastiskt bra. Fräsch, varierad och supergod!
Och lika fantastiskt är dessa samtal jag (hittills) haft med Yona.
Tänkvärda, roliga, gripande och framförallt inspirerande!
21.10 Blogga, läsa bloggar, maila och surfa runt lite innan kroppen ska inta horisontalläge i sängen.

Behöver jag ens skriva att jag har det alldeles förträffligt bra här?
[Comments (17)]
Wednesday 2011-01-12 00:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Live passionately, even if it kills you, because something is going to kill you anyway
/Okänd

[Comments (4)]
Tuesday 2011-01-11 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
Det finns (nästan) alltid en lösning
Det må vara isande kallt i den där bassängen men jag är minsann inte den som ger mig!
På något vis skulle jag komma på hur jag skulle kunna köra vattenlöpning utan att riskera att förvandlas till en isstaty.

"Räddningen" kom med fina, vackra Jona.
Jona som jag träffade för första gången nere i Malmö för några veckor sedan och som berörde mitt hjärta och min själ så djupt att det aldrig kommer att försvinna.

En sann super-triatlet som laddar iförd hela munderingen :-)
En sann super-triatlet som laddar iförd hela munderingen :-)

Som den triatlet hon är så har hon även en våtdräkt och den fick jag låna för att testa om 1 det överhuvudtaget funkar att kuta med i vattnet och 2 den höll mig varm.

För dig som aldrig haft en våtdräkt på kan jag berätta att det är ett litet äventyr bara att ta på sig det där korvskinnet!
Tio minuter efter "start" var jag dock klar.

Visst ser jag LITE proffsig ut?
Visst ser jag LITE proffsig ut?

Och vilken skillnad det blev!
Fortfarande lite "svalt" men jag frös inte!
Sen att jag var en udda fågel bland alla simmarna det bjuder jag på. :-)


Enda anledningen till att jag gick upp överhuvudtaget efter 90 minuter var för att jag var så in i bängen kissnödig!
Och det är inte som att bara dra ner brallorna när den där ska av...

Jag har kutat "vanligt" med. Upp bland bergen före frukosten. Bara jag, vidderna, himlen och soluppgången.
Och är man på träningsläger så är man.
Det tredje passet blev därför på gymet. Crosstrainer och "bollövningar".

Sa jag förresten att jag mår alldeles förträffligt bra?
Eller att maten är utsökt, solen skiner och jag inte har någon som helst hemlängtan?
[Comments (14)]
Monday 2011-01-10 22:44
Author: Ingmarie Nilsson
Redan slut?
I går kväll och i natt trodde jag det roliga skulle ta slut innan det ens hade börjat.

Att mitt extremt korta besök i den iskalla poolen i går skulle straffa sig direkt.

Skenet bedrar. Inte ens de mest härdade simmarna står ut med kylan utan har våtdräkt på sig
Skenet bedrar. Inte ens de mest härdade simmarna står ut med kylan utan har våtdräkt på sig

Anledningen till att den är så vansinnigt kall är att värmepumpen är paj och de väntar på
någon reservdel. Och eftersom jag är i mãnana land kan det betyda en dag likväl som en månad eller ett år om det vill sig illa.
T.o.m havet är varmare så då förstår du kanske hur kallt det är!

Jag frös något alldeles förskräckligt efteråt och det gick inte över trots varm dusch, varma kläder och varm mat.
Jag frös så jag skakade när jag gick och la mig.
Eller snarare frossade jag men utan feberyrsel.

Somnade dock bums för att ett par timmar senare vakna av att jag fullkomligt badade i svett och sen kom frossan igen följt av svett, frossa svett o.s.v jag vet inte hur många gånger.
När jag vaknade på morgonen var jag helt vimmelkantig och såg snarare ut som om jag festat hela natten än att ha sovit 9-10 timmar.
Tänkte att det blir nog vila i dag för något kändes helt galet.

Masade mig till frukosten där jag fick en liten pratstund med sötaste Anna som varit här en vecka men skulle fara hem i dag.
Smaskade i mig frukosten med god aptit och plötsligt kände jag hur livsandarna återvände!
Ett litet pass skulle jag nog ändå kunna testa.
Lugnt och fint.
Lyssna på kroppen och vända om det inte kändes bra.

Den "lilla" rundan blev 2 timmar och 10 min.
Backe upp och backe ner. På slätten, på grus och på asfalt.
Utan problem.

Den vita snön blev utbytt mot vitt (svett)salt and I love it!.


Ett par timmar senare med ännu mer sol på kroppen och ännu mer mat i magen var jag på det igen.
Crosstrainer och styrketräning så ytterligare lite mer svett rann.

Vet inte vad det var för skumheter kroppen har haft för sig men så särskilt sjuk är jag nog inte.
:-)

Och det känns som om jag kommer inte kommer att ha några som helst problem med att roa mig här i två veckor.
Största problemen kommer att vara att bromsa och att välja.
Lyxproblem, jag vet, men kan vara nog så knepiga ändå.

[Comments (8)]
Sunday 2011-01-09 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
Framme
Lång,seg resa men nu är jag här.

Solen skiner, poolen är iskall, lägenheten super najs, internet krånglar och jag väntar på att få mat! Mer än så blir det inte i dag.:)
[Comments (14)]
Saturday 2011-01-08 15:15
Author: Ingmarie Nilsson
Uteidrott är inget för mesar!
Du kanske tror att jag alltid tycker det är busenkelt att bege mig ut för att springa?
Att jag inte tycker snömodd, halka, kyla och snöpuls är jobbigt eller att jag inte ens fryser?
Att jag alltid längtar efter att få kuta?

I så fall kan jag berätta att du har helt fel!

Jag får med kämpa mot (latmask och bekvämlighets)tankarna i skallen som hellre vill vara inne i värmen och mysa.
Jag får med verkligen stålsätta mig för att inte vända om redan efter 15 minuter p.g.a att jag håller på att frysa både rumpa och näsa av mig.

Det finns inga genvägar till att nå resultat och jag vet det.
Och jag vet med att alternativet, inte springa alls, är ännu värre.

Så jag biter ihop.
-14½ grad känns i kinderna och det tog över 20 min. innan tårna började vara med mig.
Men sen körde jag.
Samma backe upp och ner.
Varje "runda" upp-ner tog ganska exakt 3.40 (min.) och jag gjorde det 15 gånger innan jag kutade "hem" igen.
"Lagom" jobbigt för jag har ju trots allt en lugn vecka.

Två saker är dock tvärsäkra.
Det är garanterat myggfritt och det finns inte en endaste pormask i världen som överlever denna "ansiktsmasken"...


Nästa löppass hoppas jag blir i shorts för i morgon åker jag hit! (Om nu någon missat det...;-) )

04.40 (!!) kommer taxin och hämtar mig och tills dess borde t.o.m SJ ha lyckats ta oss ner till 08;a land igen...


Efter de här (allt för få) ljuvliga dagarna hos "mina" fantastiska "svärföräldrar" känner jag mig laddad upp över öronen.

Må det få fortsätta vara så.
[Comments (8)]
Friday 2011-01-07 20:55
Author: Ingmarie Nilsson
Det vänder snabbt
Lika stormigt som det var i går, lika lugnt var det i dag.
Stilla, tyst och sagolikt vackert.


Det blev 90 min. löpning i dag med och det blev det verkligen bevisat att underlaget, väder och vind spelar roll!
Min kilometertid i dag kontra i går var nästan samma trots att ansträngningsgraden i dag var långt mindre än i går.

Lite skrämmande men ganska festligt med!


Sundsvalls kommun har satsat hårt på sitt äventyrsbad och det har kostat multum med pengar.
Den "vanliga" bassängen finns (tack och lov) kvar och här har de gjort så bra att man inte behöver betala för mer än det man gör. Går jag inte in i lekdelen behöver jag alltså inte betala för det.

60 riksdaler kostar det att gå in i "motionssim-delen" och jag fick verkligen maximal valuta för mina pengar när jag var där i dag!
Från början var vi cirka tio pers i hela bassängen men efter bara en liten stund var vi tre.
Jag och två "riktiga" simmare.
Liksom svårt att gå upp då...
Nästan straffbart!
När jag hade så mycket plats och kunde kuta runt precis som jag ville menar jag.

Så det blev en stund, 70 minuter för att vara exakt, och eftersom jag hade så lite publik vågade jag mig på lite simträning med. :-)

Styrketräningen blev i form av snöskottning.
Undra just hur mycket snö det finns där uppe som inte kommit ner ännu?
Det börjar ju bli en del här nere nu.

[Comments (9)]
Thursday 2011-01-06 21:32
Author: Ingmarie Nilsson
Ingen rädder för snön här!
Sundsvall, eller rättare sagt Njurunda där vi befinner oss nu, ligger inte i norraste Norrland, även om många tror det.
Men däremot mitt i Sverige.
Och precis som i resten av vårt avlånga land så är det v-i-n-t-e-r här.

Just i dag så mycket att det är klass två varning.
Det snöar små, hårda, vassa isbitar, blåser så flaggstängerna viker sig och snödrivorna växer sig högre och högre.
Himlen har varit olika nyanser av svart hela dagen.
Älsklingen har skottat snö från taket under den korta stund då det var lite uppehåll på snöandet.


Och lekt (snö)längdhoppare...


Varning eller ej.
Jag har kutat ändå!
Klarade jag det denna gången så skulle jag klara av även i dag.

Det var ett varierande pass om jag säger så.
Bitvis flög jag fram, både bokstavligen och bildligt talat, och bitvis slet jag som en forna tids galärslav.

Men trots busvädret var benen fulla av spring och jag ville köra på.
Av de 90 minuter jag kutade så blev 40 riktigt hårda. Inte fartmässigt men prova att trycka på allt vad du kan i vadhöga snödrivor och branta sliriga backar så vet du vad jag menar.

Så här fin väg var det inte överallt...
Så här fin väg var det inte överallt...

... och i stället för blommor i håret hade jag istappar.
... och i stället för blommor i håret hade jag istappar.

Dagens andra pass körde jag inomhus.
I källaren.
Bland svettiga träningskläder.


40 minuter cykling plus styrketräning på "hemmagymet".
(Här finns både hantlar, rep, mattor och gummiband minsann!)

Det ska mer till än lite skitväder för att stoppa mig.
För jag har bestämt mig.
[Comments (8)]
Wednesday 2011-01-05 18:52
Author: Ingmarie Nilsson
Jag lyssnar och jag lyder
Det finns vissa saker som är lika självklara som att jorden är rund och att vi behöver syre för att leva.

En är att det går banne mig inte att slarva med sig själv när man blir äldre och/eller tränar mycket.
Inte när man är yngre heller egentligen men det märks inte lika fort då.

Själva träningen är egentligen inte så knepig, den går alltid att få till om du vill och planerar, nej det är tiden mellan passen som är det kniviga.
Det ska vara lagom med mat, vila, jobb och socialt liv.
Slarvar du så straffar det sig förr eller senare på ett eller annat sätt.
Det kan gå åt skogen ändå förstås men förutsättningarna för att nå dit du vill dubblas mångfalt om du sköter alla bitarna.
Ingen rocket science det där, eller hur?

De senaste åren har jag mer och mer pulserat min träning. Både när det gäller en enskild vecka, en hel månad och ett år.
Hård följs av lätt, lätt av medel eller hård o.s.v.
Det verkar funka för peppar, peppar så har jag inte varit sjuk på evigheter och skadorna jag haft har inte varit löp-relaterade utan snarare klant-relaterade.

Jag har också blivit lite bättre på att "mota Olle i grind" och ta de första signalerna på allvar.
Därför besöker jag t.ex. regelbundet min "kroppshe(a)lare", Danne för en check och han hittar alltid något som behöver fixas lite.
Oftast vet jag ju förstås själv.
Har bl.a. känt lite smålåsningar och spänningar i fötterna och Danne hittade direkt felen när jag besökte honom i dag.
Det är verkligen ingen mysbehandling det handlar om, jag känner att jag lever om jag säger så, men jämrans vad det blir bra!

Fördelen med att vara sin egen coach är att då gör jag som jag vill (och tror).
Nackdelen är att det lätt kan bli för mycket av det goda.
I alla fall funkar jag så.
Det är bl.a. därför jag tar hjälp nu.

Tanken var en lugn vecka för att vara superladdad inför de nästkommande två veckorna här och när coachen säger att ju lugnare ju bättre så lyssnar och lyder jag som den snälla flicka jag är. ;-)

Men det betyder förstås inte att jag ligger raklång på soffan. (Och det vet coachen..)
Någon måtta får det ju lov att vara!
Dessutom blir jag bara seg och slö av att leva drönarliv.
Men det är jag det.

En timmes lugn (snöpuls)löpning och lika lång vattenlöpning är ändå en ganska slapp dag för mig.
Plus lite extra i form av släpande och kånkande av katt och bagage till tåget.
För nu bär det norrut några dagar.


Så jag kan vila och träna upp mig innan allvaret börjar.;-)

För nu är min båge spänd och jag siktar!
Missar jag första gången så tro mig, då kommer jag att skjuta igen!
Än finns det liv i kroppen och du vet väl;
finns det liv så finns det hopp!
[Comments (7)]
Tuesday 2011-01-04 23:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Friendship is when people know all about you but like you anyway
/Anonymous

[Comments]
Tuesday 2011-01-04 22:55
Author: Ingmarie Nilsson
Urblåst
I dag, eller rättare sagt nu när det är sen kväll, har Nilsson absolut blogg-idétorka.

Det ekar lika tomt i min skalle som i en utrymd lägenhet.
(Eller för all del min plånbok.)

Inte för att det har varit en varken dålig eller händelselös dag.

Tvärtom!

Jag fick uppleva ett magiskt och rent sagolikt löp-pass tillsammans med soluppgången i morse och tvärtemot i går var bassängen bara halvfull. :-)

Jobbet har flutit på och jag har t.o.m hunnit fixa håret hos frissan.
Har inte ens fått något fönsterkuvert!
Packningen har påbörjats för i morgon drar vi norrut en sväng innan jag drar långt söderöver på söndag.

Älsklingen är lika underbar som alltid och Elvira the cat lika söt som alla dagar. (Hon har aldrig varken "bad-hair-day" eller påsar under ögonen p.g.a sömnbrist.)

Så du ser.
Det har verkligen inte varit en dålig dag!
Men jag är tom.
I skallen.

Så nu ska jag göra som Elvira the cat.
Sova.


I morgon börjar min (nästan) tre veckor långa ledighet.
Och den ska jag fira med att gå upp kl. 06. :-)
[Comments (5)]
Monday 2011-01-03 20:03
Author: Ingmarie Nilsson
Samma visa som förra året. Och förra, och förra, och förra o.s.v.
Veckorna som kommer måste vara några av de mest beslutsamma och bestämda under hela året.
Eller är det mest ångest och dålig samvete?

Simhallar, gym och fitness-center av alla de slag fylls upp till bredden.
Gå ner i vikt kurer, bästa bantningspulvret och diverse dieter toppar löpsedlarna.
Folk köper träningskläder, nikotinplåster och (minst) ett nummer för små "vanliga" kläder (de kommer ju snart att passa) som om det vore det sista de skulle göra.

Nu ska nyårslöftet/nyårslöftena infrias.
Jodå.
Komma i form, gå ner i vikt, bli hälsosammare, sluta röka eller vad det nu må vara.


Kronobergsbadet är tydligen inget undantag.
Det var packat med folk trots att jag var där en udda tid (som i vanliga fall är den lugnaste) och det var bra många fler än en som beklagade sig över all julmat de ätit, hur tjocka de blivit och hur otränade de var.

Undra hur många som verkligen vill och har bestämt sig för en förändring, och hur många som bara tycker de borde och hoppas det sköter sig själv utan allt för mycket ansträngning?
För det ska vara just enkelt.
Minsta motståndets lag verkar styra för när halva februari är slut är det som vanligt igen och ursäkterna är lika många som nyårslöftena.

Jag blir tokig på det här!
Varför utsätta sin kropp för allt det där om de nu inte mår bra av det?
Varför hela tiden "börja om" med det nya livet i stället för att bara fortsätta med ett bra liv?

Helt obegripligt för mig men mest tycker jag synd om dessa människor.

Människor som uppenbarligen aldrig har mått riktigt, riktigt bra.
Som inte har "kommit på" hur härligt det är att träna och hur bra man mår av att äta ordentligt.
Som inte riktigt vet hur det känns med en stark och frisk kropp.
Som ständigt verkar gå omkring med en slags molande "jag borde inte" tanke i hjärnan.

Vilket trist liv det där verkar vara!
Det dåliga samvetet livet.

Jag gör som jag brukar.
Nyårslöfte eller ej.

D.v.s tränar.
På så vis behöver jag aldrig fundera på om jag behöver börja om.

Klicka på bilden om du vill se den större. :-)
Klicka på bilden om du vill se den större. :-)
[Comments (17)]
Sunday 2011-01-02 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Jag önskade mig "åka" och "åka" blev det! (Och nu ska du få veta)
Av de uppemot en 5-6 stycken som vi var från början återstod "bara" 2 när det väl var dax.

Jag och Lennart i Sätrahallen.

Mest trist för de som inte kunde vara med för attans vad vi hade kul och vad det blev bra!
(I alla fall om du frågar mig och jag var ju trots allt 50% av gruppen... ;-) )

Hade bara träffat Lennart som hastigast en ynka gång innan men ändå kändes det som om jag visste ganska bra vem han var.
Lite skum känsla det där.
Bloggandet gör ju liksom att man får en inblick i någon annan människas tankar och vardag och vips så har du en liten plats i den personens liv.
I alla fall är det lätt att tro det men har man otur kan det bli helgalet när/om man väl ses.
Plötsligt kanske det inte finns någonting att prata om.

Hur som helst så blev det inte så denna gången.

Lennart är inte bara en bra löpare, han är trevlig, rolig, intressant och enormt lätt att få kontakt med.
Faktum är att vi hade nog kunnat springa runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt och babblat fortfarande om det inte var så att övriga livet kallade. ;-)

Och vi babblade förstås inte hela tiden.
Inte ens jag.

3x400 meter + 4x300 meter + 6x200 meter.
1 min. vila och 2 min serievila.
Avrundat med lite löpskolning.


Det var inte något max pass men tillräckligt hårt för att åtminstone jag skulle bli så där härligt trött.
Och tro det eller ej men trots att jag sprang "längre" än förra gången så sprang jag snabbare i dag.

Det tar sig, det tar sig. :-)
(Är dock inte riktigt lika rask som Lennart. I alla fall inte ännu... hehe)
Och det bästa, det är att kroppen känns fortsatt bra.

Avrundade dagen med ett perfekt återhämtningspass på Eriksdalsbadet i sällskap med min lika vattenlöpningstokiga vän Ulrika.
(Jo det finns fler än jag som gillar det så där galet mycket!)

Till slut ska jag berätta vad som händer den första lördagen i februari.
D.v.s inte söndagen som jag skrev i går (den dagen var nämligen redan upptagen för det är Samernas Dag) utan lördagen den 5/2.

gott folk, är det dax för löpningens dag igen!
Precis som förra året.
(Men som då var en "mittiveckanhändelse" i bäcksvart mörker)

Anledningen till att dagen har blivit ändrad till att hädanefter bli just första lördagen varje februari, är att det är lätt att komma i håg och för att de allra flesta är lediga då.
Dessutom är det ljust och fler ser oss. :-)

I 08:a land firar vi med gemensam samling kl 11 vid Karlaplan för en gemensam tur.
(Vid ingången till Fältöversten.)
Vi räknar med ca. en timmes löpning men du kan kuta både kortare och längre om du vill förstås.

Var du än bor, oavsett hur fort/långsamt du springer, om du har vita/röda/svarta/lila/orange/blå/spräckliga/randiga/rutiga skor, är ung/gammal/mittemellan eller om du gillar att äta ägget okokt så är du välkommen!

Bor du inte i 08.a land, eller inte kan komma just då, så fira ändå!
Ordna något där du befinner dig, spring själv eller heja på de som kutar.

Det viktigaste är att vi hyllar denna underbara livsstil.
Löpningen.

Är du med?
[Comments (31)]
Saturday 2011-01-01 22:15
Author: Ingmarie Nilsson
Gott Nytt År!
Då ska vi lära oss skriva 2011.

Vet inte hur det är med dig, men jag tycker det är ganska häftigt!

Tänk att jag har fått vara med om ännu ett nyår.
Ännu ett nytt år som ligger framför mig som ett oskrivet blad.
Ännu ett år jag har fått leva.

Ganska ofattbart när jag tänker efter...

Det blev ett extremt lugnt "firande" för oss i går.
En del skulle nog t.o.m kalla det trist.
I alla fall för oss tvåbenta.
Men det gick verkligen ingen nöd på oss.
Värre var det för Elvira the cat.
Hon gömde sig under soffan när det smällde som värst men jag tror faktiskt att våra hjälpmedel hade en viss effekt.

Den stora fördelen med att somna innan kl. 01, trots nyår, är att det inte var segare än vanligt att gå upp i morse. ;-)

2011 års första dag.

Vad gör du då?

För mig var svaret givet.
På med löpdojjorna och ut i snön.


Jag var verkligen inte tidigt ute men tidigt nog för att det inte skulle vara plogat överallt.
Det var snöpuls, slir och autostrada i en salig blandning och jag sprang så sakta så sakta att klockorna nästan stannade.
Men det spelade ingen roll för meningen med passet var att jag skulle ta det megalugnt efter gårdagens genomkörare.
Tog mig till Sats Medis och körde ett ganska rejält styrkepass.


Får garanterat lite skön träningsvärk i morgon för jag hittade på lite nya övningar. :-)
100 minuter lugn löpning blev det totalt för det finns många vägar att ta sig "direkt" till och från Medis. ;-)

Benen och kroppen känns bra (!) och jag hoppas det inte ändrar sig tills i morgon för då lär det bli åka av!

Och i morgon ska jag också berätta vad som händer första söndagen i februari.
[Comments (8)]