Archive Oct 2011 (37 entries)

Monday 2011-10-31 23:18
Author: Ingmarie Nilsson
Jag försökte i alla fall
Benet var bättre i dag. Så pass bra att jag valde löpkläder och Newton i stället för cykelutrustning eller baddräkt + flytbälte.

Kände också att jag var "tvungen" att testa innan avresan på torsdag så jag vet hur benet reagerar.
Vore ju knasigt att åka ända till andra sidan Atlanten utan att ha en aning om det ens skulle funka en kvart.

Och det var ganska ok att kuta de där 40 min.
Om man bortser från de där första stolpiga 10.;)

Men sen kom den igen.

S-m-ä-r-t-a-n.

Dessutom hade det redan i går blivit en liten bula på utsidan av underbenet där smärtan sitter och börjat knarra och knastra så fort jag flexade foten upp eller ner.

För att göra en lång historia bra mycket kortare så har jag via x antal läkare på jobbet träffat en (enl. personalen) duktig ortopedare som direkt gav mig en tredje diagnos.
En mycket kraftigt inflammerad sena men orsaken är inte helt glasklar.
"Överansträngning" stämmer nämligen inte riktigt men det finns förstås inga regler utan undantag och jag brukar ju vara just det där undantaget.
(Min superbästa naprapat har t.o.m en särskild svart bok med mina udda och konstiga åkommor. ;-))

För säkerhets skull tog de en massa prover. Fanns inga som helst tecken på varken propp eller rosfeber.
Det är banne mig inte lätt att vara patient med alla dessa olika bud!

Men jag tror på detta sista.
Tredje gången gillt heter det ju.
Så nu blir det till att gå från ett rävgift (pencillin) till ett annat rävgift (NSAID) för att förhoppningsvis få ordning på det här och blir det inte en förbättring får man gå vidare med röntgen.

Fetebenet efter att ha haft vanlig socka på mig ca 1 timme...
Fetebenet efter att ha haft vanlig socka på mig ca 1 timme...

Läkaren vill helst att jag ska stanna i soffan, eller åtminstone sitta på en stol, minst 3-4 dagar men med mitt jobb är det en omöjlighet om jag inte sjukskriver mig.
Och det bär verkligen emot...

Med sorg i hjärtat har jag tagit beslutet att något NY blir det inte.
Får helt enkelt spara det till nästa år.

Och kanske ett 21-årsjubileum inte är så tokigt det heller?
[Comments (21)]
Sunday 2011-10-30 19:05
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Your time is limited, so dont waste it living someone else´s life. Don’t be trapped by dogma, which is living with the results of other people´s thinking.
Don´t let the noise of other´s opinions drown out your own inner voice.
And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become.
Everything else is secondary.
/Steve Jobs 1955-2011

[Comments]
Sunday 2011-10-30 18:57
Author: Ingmarie Nilsson
Man gör så gott man kan
Har fortfarande för ont för att kuta med Newton på fötterna och det är trist, trist, trist och gör mig ledsen, ledsen, ledsen.

Men yoga, vattenlöpning, MTB och vattenlöpning funkar och det är kul, kul, kul och gör mig glad, glad, glad.

Det är inte alltid lätt att hålla mungiporna uppe men hur det än är så är livet roligare när man är lite glad och då gäller det att göra det bästa möjliga av det man har just nu.
[Comments (8)]
Saturday 2011-10-29 19:52
Author: Ingmarie Nilsson
Yogahelg
Modul tre på min fantastiska Yogalärarautbildning är i full gång.

Började i går och slutar i morgon e.m.
Långa dagar som varvas mellan praktik och teori.
Mycket skratt, mycket nytt, mycket att förstå, mycket att lära och väldigt mycket kärlek och värme.

Jag är så obeskrivbart glad över att jag vågade ta det där steget att anmäla mig och börja denna (livs)resa.
obeskrivbart glad över att ha fått möjligheten och att få vara en del av denna fantastiskt härliga grupp av människor som jag (troligtvis) aldrig hade träffat annars.

Ewa, en av våra lärare, som inte bara är en fantastisk instruktör och människa. Hon har även en kropp som kan utför varje övning som det bästa skolexemplet du kan tänka dig. Men det bra med Kundaliniyogan/Livsyogan är att man inte behöver vara som en gummisnodd! Alla kan utöva den! :-) Även jag med mina superkorta hamstrings och udda fötter.
Ewa, en av våra lärare, som inte bara är en fantastisk instruktör och människa. Hon har även en kropp som kan utför varje övning som det bästa skolexemplet du kan tänka dig. Men det bra med Kundaliniyogan/Livsyogan är att man inte behöver vara som en gummisnodd! Alla kan utöva den! :-) Även jag med mina superkorta hamstrings och udda fötter.

Hela goa gruppen!
Hela goa gruppen!

Yoga är ingen garanti varken för ett långt, friskt och smärtfritt liv om det nu är någon som tror det.
Inte heller är det någon garanti för evig lycka och befrielse från olyckor och elände.
Även en yogi kan möta motgång och drabbas av allt som alla vi människor kan.

Man har inte färre eller mindre känslor bara för att man yogar och det är absolut inte meningen att man ska trycka undan dem.
Tvärtom.
De är livsviktiga och ska finnas med som en del av livet.

Men i stället för att "fastna" i ilska, sorg, frustration, sorg eller vad det nu må vara så kan yogan hjälpa till att acceptera, frigöra kraft och göra att man agerar istället för att (enbart) reagera.
Så det finns och är en skillnad.
Yogan kan nämligen hjälpa dig att ta dig igenom det jobbiga.

Just nu har jag stor hjälp av den.

För jag är ledsen och arg över att det här drabbat just mig men jag accepterar läget och förlitar mig på att det kommer att bli som det är menat på bästa vis i slutändan.

Och kanske det är som coachen halvt på skämt och halvt på allvar sa i går;
-Nu har du tvingats vila, vilket hade varit omöjligt annars, och blir förhoppningsvis så pass frisk att du kan jogga några pass innan maran. Det kommer att bli jättebra!

Om det blir som han tror får tiden utvisa men jag hoppas av hela mitt hjärta att han har rätt.

[Comments (2)]
Friday 2011-10-28 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
Det var fel. Men ändå rätt
Någonstans har jag hela tiden känt att det inte riktigt stämde med att det skulle vara en överansträngning som orsakat det onda i mitt ben.
Visst kan det hända även en person som är van att träna, men när jag inte ens haft minsta lilla pyttelilla känning innan som ett varningstecken så verkade det minst sagt skumt.

När det sen inte gick över utan snarare blev värre och inte ens var bra på morgonen när det åtminstone borde ha varit mindre svullet, ja då blev jag ännu mer fundersam.

Smärtan är svår att förklara.
Som en galen kramp blandat med knivhugg (nu vet jag ju inte hur det känns men...) så intensiv att det knappt går att andas.

När jag var hos Daniel i dag höll han helt med mig.


Det är något som inte stämmer.

Varken för överansträngning, stressfraktur eller ventrombos.
Benet var (är) mer svullet och dessutom över ett större område, värmeökat, ömt och lite rött.
Inget av det där har lättat, vilket det alltså borde, utan tvärtom ökat.

Det var då jag började ana...

Så nu i kväll gjorde jag det som jag, med facit i hand, kanske borde ha gjort direkt.
Besökte en läkare på Capios Vårdcentral Ringen.
(Att jag jobbar med en hel hoper hjälper tydligen inte... Trodde ju det skulle bli bra.)


Det var smidigt som attan och innan jag ens hann säga blåbärspaj fick jag träffa dr. Massimov.
En trevlig prick och, som den kampsportare han är, dessutom fattade precis hur det känns att inte kunna träna som man vill och att missa ett stort mål.

Och han tror precis som jag.
Att det är Rosfeber men, tack och lov, en "mild" variant.

Har börjat på pencillinkuren och hoppas (förstås) på mirakelsnabb förbättring.
Och än sker ju i under även i vår tid...
[Comments (9)]
Thursday 2011-10-27 19:59
Author: Ingmarie Nilsson
Växlingar
Först var jag mest förvånad.
Och lite frustrerad över att jag inte kunde springa söndagens planerade 35 kilometer.

Sen blev jag arg.
Över att det över huvudtaget hände, över smärtan och för att jag inte fick vara med på utmaningen.

Samtidigt inser jag att min smärta, oro och mitt obehag inte är någonting mot vad många tvingas genomlida varje dag, vecka, månad och t.o.m år.

Men det hjälps inte.
Jag må vara ego men jag är också mig själv närmast och jag är ledsen nu.

Och det må ha varit, och vara, det smartaste att bara sitta stilla hemma och v-i-l-a.
Det är den enklaste sak i världen att säga till andra när man själv är skonad från elände men det säger jag; kasta första stenen du som gör exakt rätt alltid.

Förutom att det är svårt rent praktiskt att nöta soffan hela dagen så är det för mig som att välja mellan pest eller kolera.
Deprimerad och ha ont eller "bara" deprimerad.

Just det valet är väldigt enkelt för mig.
Minns allt för väl hur jag blev förra gången när jag verkligen var tvungen och inte kunde annat.
Den smärtan vill jag inte ha igen.

Så jag fortsätter hoppas några dagar till.
Hoppas på att benet ska bli lika hastigt bra som det blev hastigt dåligt och att jag än en gång får uppleva The Big Apple springandes.


[Comments (13)]
Thursday 2011-10-27 00:24
Author: Ingmarie Nilsson
Kan man inte det ena kan man ju alltid göra det andra
När jag inte kan träna som jag vill, d.v.s springa obehindrat "på riktigt" (vattenlöpning räknas som "oriktigt"), så får jag hitta på andra sätt att trötta ut kroppen på.

Som att jobba kvällspass och nattpass direkt efter varandra.

Klarar foten/benet detta borde den klara en mara kan man tycka men tyvärr är det ju inte riktigt samma sak.
Troligtvis är det här inte ens särskilt bra.
I alla fall inte för kroppen men det blir åtminstone lite livat när lönen kommer. ;-)
[Comments (8)]
Tuesday 2011-10-25 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
Mer röstning
Kolla in den här bilden som min makalöst duktiga bror Markus tagit!

(Han är även en av fotograferna i boken.)

Du som har fejjan-RÖSTA!

[Comments (4)]
Tuesday 2011-10-25 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
Om om
Att yoga är lite som att springa trots att det på sätt och vis är två helt olika saker.
(Fast jag tror de hänger samman men är i olika former)

Ibland finns lusten där och hela passet flyter lika lätt som en smörklick i solen.
Ibland är det motigt att ens börja och varken fokus eller harmoni infinner sig.
Ibland är det varken eller.

Men, precis som med löpningen, så har jag (hittills) aldrig ångrat ett pass eller mått sämre av det.

Tvärtom.

Jag kan känna mig loj, låg, trött och absolut noll i inspiration när jag vecklar ut mattan, men när jag rullar ihop den igen är allt det där bortbytt mot kraft, styrka, beslutsamhet och energi.
Tycker det är häftigt!

Ganska ofta får jag en hisnande känsla när jag tänker på hur det skulle ha kunnat bli, eller snarare inte bli, om jag inte haft turen att träffa finaste Yoga-Jona den där vinterdagen i Skåneland förra året.


Hur hade då livet blivit?
Hade våra vägar ändå mötts och hade jag ändå funnit yogan för att det var menat så?

Jag lär aldrig få veta men visst är det en svindlande tanke!
Att om om inte funnits så hade livet (kanske) varit helt annorlunda!

Liksom jag aldrig lär få veta hur min fot och mitt ben varit om om inte funnits i lördags.
Hade det hänt ändå?
Kanske något ännu värre skulle ha hänt om inte detta hände?

Det går att trassla in sig i de här tankarna hur djupt som helst så jag slutar här.

Ont har jag fortfarande.
Skitont!
Dock inte när jag står still, är i bassängen, styrketränar (överkroppen) eller ligger i soffan med benen i högläge.
Alltid något, men svårt i praktiken.

Och jag har tröstat mig med att bl.a göra besök i den här affären.

Goodstore på Skånegatan
Goodstore på Skånegatan

Och den här.

Gryningen på Folkungagatan
Gryningen på Folkungagatan

Fina och fantastiska båda två och värmer mitt vegohjärta gott.

Jag fortsätter vara tålig och tror på det bästa.
Alternativet är nämligen så mycket sämre.

Dagens Yogitepåse; "Let things come to you"
Dagens Yogitepåse; "Let things come to you"
[Comments (5)]
Monday 2011-10-24 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Nu vet jag mer
Enligt världens bästa naprapat,och han brukar både ha rätt och fixa till det mesta, så är det här en akut kraftig överansträngning i senan med en ovanligt kraftig svullnad vilket gör att det är som ett slags halvakut kompartmentsyndrom.

Åkomman är väl kanske egentligen inte så konstig om det hade varit så att jag var otränad, hade kört ett stenhårt löppass på hårt underlag eller i alla fall hade känt av något innan, men inget av det där stämmer in särskilt bra på mig...

Jag har åtminstone inte gjort något "fel" utan det här är något som varit omöjligt att förutse eller förebygga.
En ögonblicks sekund och det går inte att få ogjort.

Daniel gick på rejält med sin behandling och så mycket kan jag säga att det var i-n-t-e ett dugg skönt.
Satan i gatan vad ont det gjorde.

Och gör.

Traska och stå i tio timmar på hårda golv har inte gjort det hela bättre precis.
Hela underbenet är svullet och inte ens smärtstillande hjälper.
(Jag är egentligen en riktig anti-piller människa men det blev ett nödfall. Kunde ju liksom inte gärna bara sätta mig på en stol med benet i högläge eller gå omkring och lipa på jobbet...)

Nytt besök hos Daniel på fredag och tyvärr kan detta ta lång tid.
Torsdagens Goretex utmaning är förstås helkörd och NY hänger väldigt löst.
Har redan ställt in mig på att det inte blir.
Allt annat blir plus men just nu vill jag bara kunna stå, sitta och gå utan smärta.

Och jag antar att det kunde varit bra mycket värre.
Det kunde ju t.ex. ha snöat!
Eller ännu värre, varit slask.

Och jag vet ju att förr eller senare så vänder det.
Det gör det alltid för inget är statiskt.
Bara att hoppas på att det blir förr.

För än har jag inte slängt in varken löpardojjorna eller tävlingslinnet!
Det ska till bra mycket mer än det här för att jag ska ge upp!

[Comments (19)]
Sunday 2011-10-23 18:12
Author: Ingmarie Nilsson
Skrot
Springa behöver jag inte ens fundera på, det är en omöjlighet just nu, och lika illa är det med att .

Men om jag inte kan springa långpass så kan jag åtminstone cykla långpass.
Det är långt ifrån samma sak men jag fick åtminstone vara ute.

Finaste Scotten
Finaste Scotten


Var det bra eller dåligt att göra det?
Inte vet jag.
Jag hade kanske mått bra av att helvila rent fyiskt men då hade jag deppat ner mig totalt för så där blir jag.
Jag kan absolut helvila men då vill jag den ska vara vald.
Inte påtvingad.
Dessutom har jag varken mer eller mindre ont nu efteråt.
I alla fall inte i foten/benet.
Ryggen och ändan protesterar desto mer...

Har pratat med min guru Danne och (som vanligt när det gäller mig) så är det här något högst ovanligt och konstigt.

Jag har inte haft några som helst indikationer på smärta innan, jag körde inte hårt tempo, jag var inte särskilt sliten, sprang inte i ovan miljö, hade inte nya skor och hade dessutom redan sprungit 2½ mil utan några som helst problem.

Så hur kunde det hända?
Teorierna är flera.
T.ex. att det kan vara ett litet ben i foten som kommit fel, att senan som flexar foten hastigt blivit överansträngd eller att det är en överaktiv triggerpunkt.
Det kan tydligen bli så här när man t.ex. springer hårt med spikskor men jag har ju inte ens tittat på några.

Kompartment eller stressfraktur stämmer inte riktigt men det finns väl ingen regel utan undantag och jag brukar ju vara bra på det.
Att vara "undantaget"...

Oavsett vad det är så har jag, helt efter regelboken, kylt de här första 24 timmarna.


Med hjälp av Dannes instruktioner har jag nu börjat massera för att få igång cirkulationen ordentligt men det är lättare sagt än gjort för det gör skitont!.
Danne har ingen ledig tid förrän på torsdag men redan i morgon bitti har jag lyckats få tid hos världens bästa naprapat!
Just nu fattar jag dock inte ens hur jag ska kunna ta mig dit och än mindre hur jag ska kunna traska runt på jobbet...

Och för att spä på eländet så förutom benet så har jag under dagen lyckats få en begynnande nackspärr och en ländryggssmärta som känns misstänkt likt det där diskbråcksonda jag hade i somras.

Varför liksom nöja sig med en smärta?
Och varför kommer detta nu?

Kanske har jag varit övermodig trots att jag verkligen följt både program och lyssnat på signaler från kroppen?
Kanske jag inte varit tillräckligt ödmjuk även om jag tror att jag varit det?
Jag har lätt för att börja klandra mig själv även om jag innerst inne vet att jag gjort så gott jag kunnat.
Lätt för att vara hård mot mig själv, tänka elaka tankar och tycka jag är värdelös när jag "misslyckas".
Är aldrig så mot andra, då känner jag enbart medlidande och empati, utan bara mot mig själv.
Som om jag vore ett undantag från alla regler och borde fatta bättre.

Men denna gången ska jag göra helt tvärtom!

Jag ska bara tänka snälla, kärleksfulla tankar om att jag gjort, och gör, mitt bästa och att jag inte är en sämre människa bara för att benet gör ont.
(Jodå, jag begriper hur dumt det sista låter men förnuft och känsla är två helt olika saker...)
Och som ett litet tecken stod det så här på dagens yogitepåse;

"Let love elevate yourself to excellence"
"Let love elevate yourself to excellence"

Det finns troligtvis en mening även med detta men just nu är det stört omöjligt för mig att se vad.
Får lov att återkomma med svaret när, och om, jag kommer på det.
[Comments (22)]
Saturday 2011-10-22 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Plötsligt vänder det. Åt FEL håll!
Mellan tummen och pekfingret blev det 26-27 km.i dag.
Helt enligt coachens plan.
Ljuger rejält om jag säger att det var superlätt, för det var det inte, men kroppen var med mig, tiden gick fort och vädret var fint.:)


Klarade mig t.o.m bra på bara lite vatten.
Om det är bra eller dåligt att inte fylla på med kolhydrater under tiden låter jag vara osagt men för mig funkar det oftast och när jag väl överraskar kroppen med socker blir den (för det mesta) helt galet pigg!

Kutade med mig själv som enda sällskap och just i dag kändes det väldigt bra.
Behövde den där stunden för mig själv och mina tankar.

Så där sprang jag.
Nöjd och belåten.
Trodde livet var en lek, att jag var odödlig och orosmolnen borta med den senaste blåsten.
D.v.s tills det var bara någon kilometer kvar.

Då började det göra ont, men inte "ont-ont", på ett litet, litet område på nedre utsidan av skenbenet.
Tänkte först att det bara var lite vanlig stelhet men när jag duschat och käkat insåg jag att så inte var fallet för det gick inte över.
Ibland gör det så ont att jag inte kan röra mig för att sen nästan helt försvinna!

Vad är det här för trams?

Det är ett ställe som jag aldrig känt av förr så jag har ingen aning om vad det är men jag misstänker att det har med senan och musklerna som flexar foten att göra.


Skräckscenariot är en stressfraktur eller ett kompartmentsyndrom men eftersom det är lördag så finns ingen av mina gurus att rådfråga.

Finaste Lisa som jag fick sällskap av i poolen lite senare hjälpte mig att spekulera i det mystiska men inte ens hennes kloka skalle visste svaret.
Jag är dock oerhört tacksam över att hon var där för hur det än är så är vänner de som får livet att lysa även när kroppen trilskas.

Dagens Yogitepåse; "Delight the World with compassion, kindness and grace".
Dagens Yogitepåse; "Delight the World with compassion, kindness and grace".
[Comments (8)]
Saturday 2011-10-22 10:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Dröm om morgondagen.
Minns gårdagen.
Lev idag
/Okänd


[Comments]
Friday 2011-10-21 23:12
Author: Ingmarie Nilsson
Softis
För att få effekt av all träning behövs lite lugnt mellan varven.
Jag skriver inte "vila" för det låter som om man måste ha en heldag i soffan.
Vilket i och för sig kan vara ok om man vill, har möjlighet och gillar det.

Jag varken vill, har möjlighet eller gillar det men i dag har ändå varit väldigt (tränings)soft.
Det blev en sväng på yogamattan, i gymet och i poolen.
Inget hårt utan bara lugnt, avslappnat och helt kravlöst.

Att jag sen sprungit runt som ett skållat troll på jobbet är en helt annan sak.
Och att vi bor tillsammans med världens sötaste katt. :-)


För övrigt tycker jag det är fantastiskt bra att köttfria måndagen spritt sig även till vårt avlånga land!

Mer sånt!

Och när man väl valt måndagen som köttfri är steget lätt till att ta en dag till och snart kanske de stackars djuren slipper leva och dö i fabrikerna...

För så länge efterfrågan finns kommer de få fortsätta lida.
Valet är ditt om du vill vara en del av det.

Dagens Yogitepåse; "True understanding is found through compassion"
Dagens Yogitepåse; "True understanding is found through compassion"
[Comments]
Thursday 2011-10-20 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans riktiga tuffing
26 km varav 20 i tröskelfart och det kändes inte lika lätt som förra veckan.

Tufft, utmanande och (förhoppningsvis) effektivt.

Behöver jag säga så mycket mer?

Jo förresten, jag hade i alla fall tur med vädret. :-)




[Comments (10)]
Thursday 2011-10-20 17:02
Author: Ingmarie Nilsson
Im in!
TACK alla ni som röstat på mig till det här!

Jag kom med!

Liksom Janne och min Bad Gastein-kompanjon Adam.

Min utmanare är tydligen någon liten racersnabb ungtupp.
Milde himmel!
Jag har ju egentligen ingen aning om vad det hela innebär men att det kommer att bli en utmaning, det vet jag.
Och att jag ska göra mitt allra, allra bästa utifrån de förutsättningar jag har just den dagen.
[Comments (16)]
Wednesday 2011-10-19 22:52
Author: Ingmarie Nilsson
Solen finns!
Kroppen känns helt ok men sinnet är mellan varven ungefär lika grå som himlen just nu.
Så där blir jag ibland, särskilt denna årstiden när dagarna blir mörkare och mörkare, och det är något jag lärt mig acceptera med åren.
(Visst lät det riktigt gammalt och klokt!?)

Sedan jag började med Holistics D vitamin har det dock, utan att överdriva, blivit hundratals gånger bättre!


Det finns massor av forskning som visar att den lilla solvitaminen hjälper mot deppighet.
Dessutom är den bra mot bl.a.förkylningar, benskörhet, vissa cancerformer och inflammationer.
Varenda kotte borde ta extra tillskott åtminstone under höst och vinter.
Är övertygad om att antalet sjukdagar skulle minska drastiskt och (rävgiftet) influensavaccin bli onödigt.

Mitt andra "botemedel" är att vara ute.
Helst springandes förstås.:)
Ljus och endorfinhöjande rörelse i samma paket.


Lägg till Livsyoga på det och sinnet blir nästan sommarljust igen!

Sol och löpning! Bästa kombon om du frågar mig. Bilden är dock inte från i dag, OM du tror det, men känslan den finns väl bevarad i sinnet. :-)
Sol och löpning! Bästa kombon om du frågar mig. Bilden är dock inte från i dag, OM du tror det, men känslan den finns väl bevarad i sinnet. :-)
[Comments (5)]
Tuesday 2011-10-18 19:27
Author: Ingmarie Nilsson
Kort och hårt
Inte ens jag (!) var supersugen på att bege mig ut i dag när vinden ven, löven yrde och den blygrå himlen bara väntade på att få släppa ner allt regn.
I ärlighetens namn var jag inte så sugen på mycket annat än att sova vidare i morse när klockan ringde men jag vet också att det i-n-t-e skulle få mig att må bättre.

Det här blåsiga, grå, kyliga, ruggiga vädret är inget bra för min kropp och mitt sinne.
De vill ju ha sol och värme!

Men ett uppiggande yogapass gör susen för (mina) tunga tankar och ger dessutom massor av energi.
Har funkat till 98% av gångerna hittills så något rätt måste jag göra. :-)

Vädret är ju som det är och springa (ute) ville jag så det var det bara att gilla läget, ta på de långa tajtsen och trotsa vädergudarna.


15x 75 sek med 45 sek. vila i de välkända och fina småkuperade spåren vid Björkhagen och Kärrtorp.
Segt som kola i början trots rejäl uppvärmning och extra många stegringslopp, men efter fem intervaller var benen minsann igång igen!
Perfekt pass att få fart på dem.
(Sen är ju det där med "fart" relativt förstås...)

Himlen började släppa ner regn lagom tills jag var klar men det hindrade mig inte från att köra några effektiva varv på utegymet.
Det bra med regn är att där är gott om plats bland stockar, stenar och redskap och om det stämmer att lera och vatten är bra för hyn så bara måste min ha blivit finare i dag!

Den snygga frissan får man på köpet
Den snygga frissan får man på köpet

Andra passet blev också blött trots att det var inomhus.
Riktigt mysigt att lämna regnet och mörkret och kliva in genom dörrarna till Forsgrenska badet för lite poolrun.


Trodde det skulle vara tjockt med folk, det brukar vara det vid den tiden och särskilt vid "dåligt" väder, men tydligen ville folk inte ens bege sig ut för att kunna gå in.

Och vad gör väl lite regn när man har så här fina gummistövlar?

[Comments (7)]
Monday 2011-10-17 23:28
Author: Ingmarie Nilsson
Att leva sitt liv
Visst var benen lite trötta i dag men 80 min. blev det åtminstone sprunget i Nackareservatets fina skog.

Men även om benen blir trötta av att kuta så tror jag banne mig de blir tröttare efter en dag på jobbet där de får stå, stå, stå och gå, gå, gå på hårda golv.

Å ena sidan kanske de inte blivit så trötta om jag inte kutat så pass mycket som jag gör, men å andra sidan kanske de varit ännu tröttare om jag inte sprungit!

Jag tror (förstås) på det sistnämnda.
För jag är inte tröttare än någon annan.
Tvärtom!
Och för att jag väljer tro att löpning är bra och för att jag vill springa. :)


Jag vill också tro att har du en inre önskan så finns även kraften till att förverkliga den.
Kanske blir det inte alltid som du tänkt från början men förr eller senare kommer denna önskan att leda dig dit du vill.
Om du verkligen vill.
Och önskan måste vara din.
Inte grannens, chefens, barnens eller den du lever tillsammans med.

Så fundera ett tag på frågan;
Vad vill du verkligen?
Gör du det?
Om inte-varför?

Ditt hjärta har svaren.
Våga följa det.
Det "perfekta" tillfället till att ta ett förändringens steg, om du behöver det för att leva som du vill, kommer aldrig för det finns helt enkelt inte.
Livet är fullt av "om bara" och "sen" och kommer så att förbli.

Väntar du på att "sen" och "om" ska försvinna är risken ganska stor att dina innersta önskningar och drömmar om hur du vill leva och göra med ditt liv förblir just önskningar och drömmar och följer med dig ner i graven.

Och nog vore det bra sorgligt?
Att leva ett liv som inte riktigt är ens eget?
[Comments (16)]
Sunday 2011-10-16 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Onöjd men glad (och lite stolt)
Det fanns en tid då jag tyckte (min) "skamgräns" på milen var 36 minuter.
Men det var då det.
I en annan tid och nästan en annan värld.

Men var sak har sin tid och nu är det definitivt andra tankar, andra mål och andra förutsättningar som gäller och det är bra det också!

Egentligen var jag inte ett dugg nummerlappssugen i dag men den åkte på ändå.
Av erfarenhet vet jag att det oftast vänder och oavsett så är ett lopp bra träning.


Hässelbyloppet må vara en snabb bana men då har man inte räknat med trängseln!
Helt omöjligt att kuta som jag ville när det var trångt som i en överpackad sardinburk.

På upploppet finns det dock bra med plats. :-)
På upploppet finns det dock bra med plats. :-)

Känslan var ok men inte "bra" och jag är heller inte riktigt nöjd med tiden, 41.05.
Kanske jag borde vara nöjd med tanke på de senaste veckornas rel. hårda träning men jag springer ju för sjuttsingen lika fort på tröskelpassen som är både längre och tuffare!

Men jag är ändå glad!

För jag väljer att vara glad över att kunna, att jag fortfarande hänger med hyfsat, att känslan är där och att glädjen finns kvar.
På något vis är jag också allt lite stolt över att jag efter alla dessa år fortfarande har ett driv och kan hålla ångan uppe.
Och allra, allra mest är jag oändligt tacksam.
Att kunna och vilja är varken en självklarhet eller en rättighet.

Och det var ju trots allt väldigt kul!
Så många bekanta (och obekanta) att tjabba med!
Skulle lätt kunnat fortsätta både länge och väl med det! Bl.a. Träffade jag Andrea (äntligen), Madde, Lennart, Staffan och min forna chef Peter WilhelmssonAlpha Plus.


Passade även på att göra en m-y-c-k-e-t spännande och intressant intervju av en stor inspirationskälla.
Håll utkik i RW;s december nummer så kommer du att förstå.
När jag väl var klar hade alla dragit iväg och den förut överbefolkade grusplanen var tom sånär som på några flitiga funktionärer.


Detta året har verkligen varit bra, precis som jag tänkt och det är ju tack och lov inte slut ännu, men jag har redan en massa nya mål och utmaningar för 2012.
Det kommer att bli hur kul och spännande som helst.
På mer än löparplanet.
Det ska gå för jag vill!
Mesta motståndet tror jag faktiskt sitter mellan mina öron. ;-)

Dagens Yogitepåse
Dagens Yogitepåse

P.s. Fortsätt gärna att rösta på mig här.
Tack och kram.
[Comments (13)]
Saturday 2011-10-15 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
Tre guldklimpar på en och samma dag
Lika stort behov som jag har av ensamhet, tystnad och tid till eftertanke, lika stort behov har jag av att träffa och umgås med min familj och mina vänner.
När de två är i balans mår jag som bäst.

Utan nära och kära skulle livet vara tomt, och troligtvis innehållslöst, men även korta, eller långa, möten med okända kan berika och ge livet en ny dimension.
Och vem vet vad de där "okända" kontakterna kan leda till?
Även en nu nära vän var ju från början en främling .

Kanske är det så att det inte finns något som heter, eller kan kallas, tur men jag tycker faktiskt jag har det som har så många fina människor i min närhet.
Min familj, och mina vänner, är fantastiska!

I dag har jag haft lyckan att få träffa tre av mina allra finaste vänner.
Tre mycket speciella kvinnor som var och en har en säkrad plats i mitt hjärta.

Det började med en träff vid Salomonbutiken inne i 08;a city där världens bästa Camilla bjöd på löptur.


Nya bekantskapen Linda hängde på en stund och förgyllde vår tur (om möjligt) ännu mer.

Linda och Camilla på väg bort från och...
Linda och Camilla på väg bort från och...
...mot mig
...mot mig

Kunde inte låta bli att sticka fram trynet ;-)
Kunde inte låta bli att sticka fram trynet ;-)

Vi sprang lugnt och fint på stigarna och vägarna i Lilljanskogen, duschade på Sats Regeringsgatan och mättade magarna på fina Bianchi café.


Är allt lite glad att jag inte är helt cykelfrälst för då hade jag nog haft svårt att koncentrera mig på den goda maten med alla de där blänkande hojjarna och prylarna runt omkring mig.

Camilla for sedan norrut mot sitt och jag for söderut för att träffa min härliga vän Karin.
Och vad kan väl vara bättre än att förena nöje med nöje ännu en gång?
Ett vattenlöpningspass i Forsgrenskas pool och det var ordnat.


Visst älskar jag att springa, träna och äta men även min s.k. "estetiska sida" behöver mättas med jämna mellanrum.
Tillsammans med finaste Anneli fick jag i dag se och uppleva ännu en av de fantastiska utställningarna på Fotografiska.



Det är svårt att förklara hur alla bilderna som visas ser ut eftersom det är tre helt olika slags utställningar som pågår. Och det är absolut omöjligt att beskriva Nick Brandt´s helt makalösa djur- och naturbilder.
Hur har han gjort?

Har du möjlighet så ta dig absolut tid att åka dit!
Jag har nämligen svårt att tänka mig att du skulle ångra dig.

Livet är egentligen ganska enkelt och okomplicerat för att det ska vara fint. :-)

Dagens Yogite påse
Dagens Yogite påse
[Comments (9)]
Saturday 2011-10-15 10:03
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den som går vilse kan av misstag finna nya vägar.
/Artur Lundkvist

[Comments]
Friday 2011-10-14 23:40
Author: Ingmarie Nilsson
Och som vanligt begriper jag ingenting
Benen var väl inte direkt sugna på några tuffa banintervaller i dag men springa ville de!

15 km hann jag med plus ett pass på mitt kära utegym.


Jag vet inte vad det är som gör att jag just nu tycks återhämta mig i raketfart trots (för mig) rel. hård träning eller varför jag är näst intill löjligt pigg och har varit så ett bra tag nu.

Är det kanske solen?


Eller månen?


Eller superblandningen av Glutamin och Rödbetsjuice?


Eller all yoga?


Kanske allt tillsammans eller ingenting av det?

Inte vet jag.

Jag vet bara att jag så mycket det bara är möjligt lyssnar på magkänslan och det som mitt hjärta säger.

Med öppna armar, varmt hjärta och stort leende tar jag emot, njuter och tackar allra ödmjukast.

Hur mår du?
[Comments (3)]
Thursday 2011-10-13 20:26
Author: Ingmarie Nilsson
Långpanna och röstning
Att springa är lite som livet själv.
Det är inte en ständigt rosafärgad drömtillvaro om det nu är någon som tror det.
Det går upp och det går ner.
Ibland känns det ljust och lätt som en plätt.
I bland mörkt, tungt och tröstlöst.

Dagens 35 kilometer var inget undantag.
Började med ett par ben som var stela som stålpinnar men efter de där 20 minuterna (de som jag alltid tycker man ska ge sig själv och kroppen innan man "ger upp") så hade stålet bytts ut till kött och blod igen.
Och så fortsatte de att vara men de hade banne mig ingen som helst lust att springa "fort".



Man kommer en bit under 35 km. och jag kan tycka det är lite svårt ibland att variera mig.
Jag vill ju inte "springa sönder" mina fina skogsvägar!


Så i dag styrde jag kosan söderut mot Skogås.
Hittade fina, vackra vägar men också vägar som var så tråkiga och trista att t.o.m en grå betongvägg skulle verkat exotisk i jämförelse.
Och i ärlighetens namn var det mer "ner" än "upp" i Nilsson kropp i dag.
Segt, blåsigt och oinspirerat.

Men så där är det som sagt var ibland och inte mycket att hänga läpp för.
Och nu har jag redan glömt hur segt det var och minns det mest som ett ganska bra pass.
Guldfiskminne är bra.

Det positiva är att jag behöver inte längre vara nyfiken på hur de där vägarna ser ut, fötterna var snälla trots mycket asfalt, jag har inte ont någon annanstans heller, jag är frisk och jag grejade det trots att det var småkämpigt mellan varven.
Dessutom var det sol och uppehåll hela rundan.


Så jag är ändå nöjd och glad och ännu gladare blir jag om du vill rösta på mig här.
Gärna varje dag fram till t.o.m den 19/10 och gärna från varenda dator du kan komma åt!
(Man kan rösta en gång/dygn från varje dator i ens närhet. Mer rättvist än de där då man kan klicka 9493927627 gånger på raken.)


Tack på förhand! :-)
[Comments (15)]
Wednesday 2011-10-12 22:53
Author: Ingmarie Nilsson
Jag har sålt mig!
Till Finland.

Ja alltså inte jag personligen, jag finns kvar i 08;a land och är helt min egen, utan min bok.
Det känns (förstås) otroligt roligt och helt osannolikt!
Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle gå så här bra!

Men utan alla som hjälpt mig på vägen hade det förstås inte blivit mycket mer än en tanke.
Ingen nämnd, ingen glömd och alla finns nämnda i boken. :-)
Och tusen tack till dig som köpt den.
Det gör mitt hjärta varmt och jag hoppas förstås du har glädje och nytta av den.

Och jo då.
Jag har gjort det boken handlar om också.
Sprang 20 fina kilometer denna onsdags soliga höstmorgon.


Känner en enormt stor tacksamhet.
Över att kroppen är glad och jag känner meningsfullhet.
Över de vackra höstfärgerna och för att livet är fint.



[Comments (11)]
Tuesday 2011-10-11 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Tröskel(knep)
Tröskelpass är ingen walk in the park precis. Faktum är att de är de pass jag har mest "ångest" inför och verkligen gruvar mig inför.

Att ligga "på gränsen" under lång tid kräver mycket av både kroppen och psyket.
Men det är grymt effektivt!
När man vet syftet och varför man gör en sak, och har målet klart, ja då blir det i alla fall lite lättare.
Sprang 15 km i tröskelfart i dag. Plus upp- och nedjogg förstås.



Det är sällan jag är direkt "sugen" på den här typen av pass, och i dag var inget undantag, men ändå gör jag dem.
Varför?
Jo för att jag vet att de hjälper mig mot det jag vill, för att tillfredsställelsen av att ha gjort ett är hundra gånger större än ångesten före, för att jag innerst inne vill och för (att jag vet) att jag kan.

Höll ganska exakt samma fart som mitt 12 km tröskelpass förra veckan och då hade jag inte söndagen i benen (fast jag får nog lov att erkänna att benen känns nästan snuskigt bra) så det borde vara ett gott tecken.


När (för det är sällan om) det blir kämpigt under de här passen tar jag till mitt lilla "knep".
Det är inget märkvärdigt eller konstigt.
Helt gratis är det också!
Tyst i skallen rabblar jag två olika mantra.

Det ena är; Nice and easy, nice and strong (påhittat av mig själv) och det andra är Sat nam. (Används ofta i Kundalini Yogan och betyder ungefär "Jag är sann" eller "Sanning är min idientitet".)
Inbillning eller ej, det funkar (för det mesta) för mig. :-)

"The mind gives to you, you are not given to the mind". Läst på en Yogitepåse
"The mind gives to you, you are not given to the mind". Läst på en Yogitepåse

Men ingenting är starkare än sin svagaste länk och även om jag varken någonsin kommer att sätta några personliga rekord eller leva proffsliv igen så vill jag vara frisk, hel och bevara den där speciella känslan som bara löpningen kan ge mig.
Det är bl.a. därför jag besöker min kroppshe(a)lare Danne regelbundet.

Han kollar upp hur min kropp mår, behandlar det som behövs och framförallt ger han mig inspiration och kraft!
I dag besökte jag honom ute i Haninge och det bra där är att vägg i vägg ligger det här;

Torvallabadet
Torvallabadet

Bara att traska rakt ner i plurret för lite vattenlöpning alltså.
Mycket bättre än så där kan det väl knappast bli?

[Comments (9)]
Monday 2011-10-10 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Nöter annat också
Kroppen har varit snäll och inte protesterat ett endaste skvatt trots att jag drillade den ganska hårt i går.

Men även om man ska spänna bågen ibland så ska man inte spänna den för hårt eller för ofta så i dag har jag tagit det lite lugnt.
"Bara" styrketränat och vattenlöpt.
Och yogat förstås.
Håller på att lära mig två nya program som är fina utmaningar både för kropp och sinne.

Har även jobbat häcken av mig genom att nöta rumpan på min fina Swopperstol.
Och på biostolen.
Igen.
Men då var det (tack och lov) inte jobb utan enbart för nöjes skull.
Såg Jägarna2.


Den må vara en aning förutsägbar och lite för klichéartad över hur "norrlänningar är" men jag tyckte den var grymt bra!
Förutom att den var spännande, välgjord och vacker så är det fantastiska skådisar!
Särskilt Lassgård.
Han är min för evigt stora idol och Stormare spelar sin roll suveränt.

I morgon hoppas jag dock det blir annat nötande.
Så att inte bågen slappnar av.
Men bara om kroppen vill.
Knoppen kan jag inte riktigt lita på för den vill oftast både mer och för mycket. ;-)
[Comments (5)]
Sunday 2011-10-09 18:51
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass med lopp
Söndag är för många = långpass.
För mig också även om jag nu för tiden är bra mycket flexiblare och det ibland t.o.m är nödvändigt att stuva om eftersom jag jobbar så oregelbundet.
(Definitionen "långpass" är ju dessutom relativt...)

På helgerna brukar det dessutom vara tävlingar och riktigt bra, roligt och praktiskt kan det bli om de båda förenas.

Som i dag.

Ett stenkast (nåja) från där vi bor gick Hellasloppet i dag och eftersom jag gärna
ville tävla, aldrig har kutat det där loppet, det var så otroligt nära och jag inte hade en endaste liten ursäkt till att låta bli (förutom en akut nackspärr) så packade jag vätskemidjebältet och kutade dit.


Gjorde en lång uppvärmning för planen var att alltså få till ett långpass också. Loppet var bara en del i det hela.
Varför liksom välja när man kan göra båda?

Hellas 10 km bana är inte den snabbaste precis.
Faktum är att jag tror det bara är precis vid start och mål som det faktiskt är platt annars går det mer eller mindre upp och ner hela tiden.
Om det är en för- eller nackdel att veta vad som komma ska redan innan vet jag inte men jag tror att det hjälpte mig i dag.
Det var många som kroknade redan efter 2-3 km vilket ju var bra för mig för då kom jag i kapp. ;-)

På något vis lyckades jag hålla väldigt jämn fart och det kändes väldigt "behagligt" hela tiden.
Min fantastiska vän Kattis Lilja från Linnea vann på 39.39
Jag kom 6;a på 43.05.


Coola (Linnea)brudarna Carina och (segraren) Kattis
Coola (Linnea)brudarna Carina och (segraren) Kattis

Men ska det vara långpass så ska det och då räcker inte det där för mig.
Fina Madde mötte upp och höll mig sällskap på resten av passet.


Lite trögstartat var det allt innan kroppsmaskineriet kom i gång igen, och vi tog det väldigt lugnt, men kroppen var snäll och lät mig hållas hela vägen hem.
Totalt blev det i alla fall en 33 km.
Det där tycker jag en dam i sina bästa år får vara nöjd med. :-)

Gav mig själv den absolut bästa belönings-återställaren från Holistic direkt när jag kom hem.


Inte bara fina grejer det där utan också förbenat gott!

Nu har den här veckan, som jag smått fasade för förra söndagen eftersom den varit fullpackad av jobb, möten, träning och en radda oplanerade saker, tagit slut och jag har klarat av allt det jag ville och behövde.
Konstigt det där.
Att det (nästan) alltid löser sig till slut ändå.

Men kanske är du som jag?
Ju mer jag har att göra ju effektivare blir jag.
Ge mig en tränings- och jobbfri dag och jag får ingenting gjort.
(Hur en hel vecka, eller ve och fasa en hel månad, skulle se ut vågar jag inte ens tänka på! Tror knappt jag hade kommit ur sängen.)
Men ge mig ett fullspäckat schema på gränsen till att rinna över, blir det fart minsann!

Men det är klart.
Lagom är bäst.
Och balans

Därför ska jag lägga mig i soffan nu.
[Comments (25)]
Saturday 2011-10-08 21:59
Author: Ingmarie Nilsson
Lördagsgodis
Begynnande fullmåne + sen jobbkväll är ingen superhit för min sömn.
Eller kanske jag mer ska säga för min "insomning" för när kroppen väl taggar ner så sover jag som en medvetslös.

Tills Elvira the cat tycker det är dax för frukost.
Då kan ingen sova för den damen kan tjabba mer än jag.;)

Så p.g.a "nattsuddet", och påföljande sovmorgon, blev dagen lite förskjuten men det är inte lönt att stressa upp sig för det hjälper ju inte ett smack.
Tvärtom!
En sak i taget och det brukar lösa sig ändå.

Och jag har sett till att hinna med det viktigaste förstås.
Som att springa.
Blev ett lugnt och fint 70 minuters pass i skogen.
Inte jordens piggaste ben men det hade jag inte väntat mig heller.
Härligt var det hur som helst!


Utegymet drog i mig som vanligt.


Vet i sjuttsingen vad det är med där stället men något är det!.
Benen liksom springer dit av sig själv!

Finns massor av skoj att göra där.
Det här t.ex.

Sidoplanka upp och...
Sidoplanka upp och...
...ner med extra stentyngd på höften
...ner med extra stentyngd på höften

Ryggövning med extra stentyngd
Ryggövning med extra stentyngd

Plankan med bara ett ben i
Plankan med bara ett ben i

Kunde inte heller låta bli ett poolpass när jag hade chansen att få sällskap med min härliga vän Lisa.
Det gäller att passa på du vet.:)
Lisa är verkligen en av de människor som får mig att må väldigt, väldigt bra.


Men sen fick det vara bra när det gällde träning.
Om kroppen vill blir det nämligen mycket jobb för den i morgon.:)

Har därför laddat extra med en helt otroligt bra film.
Niceville.


Se den!
[Comments (5)]
Friday 2011-10-07 22:32
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den som går vilse kan av misstag finna nya vägar.
/Artur Lundkvist

[Comments]
Friday 2011-10-07 22:31
Author: Ingmarie Nilsson
Skogsträff
Det är en himla tur att jag har ett jobb som tillåter en viss flextid för annars hade det blivit lite extrasvettigt i dag.

Det blir lätt så när man helt oförberett får trevligt sällskap på löpturen och man glömmer både tid och rum.
Som i dag.

Mitt på den såphala träbron utmed Ältasjön (där gäller det att ha tungan rätt i mun just nu om man inte vill åka ner i plurret) kom nämligen min gamla löparvän (och rival) Annika farande.(Gift med den inte helt obekante herr Szalkai.)
Även om jag har guldfiskminne så vet jag att det är väldigt längesedan vi sågs sist.
För länge visade det sig eftersom vi hade så mycket att babbla om att rundan blev längre än vad jag tänkt och egentligen hade tid till.
Men det var det definitivt värt!
Både tack vare sällskapet och den ljuvliga förmiddagen.


Pendeln var förresten också sen så det jämnade ut sig.
Jobbet fanns ju dessutom kvar trots att jag var några minuter sen.

Jag tror att det finns en anledning med det mesta som sker i våra liv.
Jag vill i alla fall tro det för annars skulle så mycket bli totalt meningslöst.
Som om det vi gör och säger saknar betydelse.
Jag tror det finns en mening med mötena vi får med andra människor.
Att det är något vi ska lära oss eller föra vidare.
En tanke, ett ord, ett leende eller kanske en lugnande hand.

Vad tror du?
[Comments (7)]
Thursday 2011-10-06 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Bestäm dig!
Det här kan säkert låta både hårt och motsägelsefullt av en person som alltid tjatar om att vi ska lyssna till magkänslan, men jag tror att många känner efter lite för mycket ibland.

Särskilt före träning.

Om man kanske är för trött, har lite ont någonstans, vädret är för dåligt eller om man kanske är lite sjuk.

Nu menar jag inte att man aldrig ska känna efter men gör du det hela tiden är risken stor att det inte blir någonting av något för det finns nästan alltid något litet motstånd i
kroppen till det som inte är alltigenom "behagligt".
Även om man innerst inne vet att det är något man mår bättre av.
Det kan även gälla t.ex. jobb, relationer eller när man behöver ta avgörande beslut.

Jag säger som kloka Erik; endera gör man det, eller så skiter man i det.
Älta inte eller ångra dig.
Det tar bara en massa onödig energi.
Bestäm dig och kör sen på det.
Inte bara när det gäller träning utan oavsett.
Plåga inte dig själv med att tjata om "jag borde" eller "jag borde inte ha..."

Därmed inte sagt att det alltid är så enkelt, jag har mina veldagar jag också minsann, men det går att öva upp.
Allt är inte alltid roligt och en del saker gör vi för att det förväntas av oss, för att vi bör eller för att göra någon annan lycklig.
Men oavsett så tror jag att ett leende och tanken på att vi har bestämt oss och att vi har valt gör att det blir både roligare, enklare och energigivande.
Så nästa gång du velar;
Le, gör ett val och ta ett beslut.

Dagens intervallpass funderade jag inte ens på om jag skulle eller inte skulle köra.
För självklart skulle jag!
Trots att höstvindarna ven så det tjöt.
Förvisso var det inte jag som "bestämt", utan coachen, men jag valde att följa hans förslag och jag gjorde det med stor glädje.
Även när det sved i benen.
I ömsom regn, ömsom sol, ömsom plant och ömsom backigt spår.

Testade förresten att kuta med kompressionsstrumpor.
Har använt GoCoCo´s fina länge men då bara på jobbet och när jag reser.
Vid de tillfällena är de underbara!


Om de funkade?
Inte vet jag.
Benen kändes ungefär som vanligt men blev ovanligt varma.
Kanske är de bäst för de som har problem med underbenen?
Jag fortsätter nog med mina "korta" sockar.
Men jag vet ju också, man ska aldrig säga aldrig. ;-)

Visst var det ruggigt höstväder och visst var det tufft men när jag bestämt mig så blir det så.
För jag vet ju att jag tycker det är enormt härligt när jag väl bemästrat det där lilla motståndet.

Precis som det här;




[Comments (15)]
Wednesday 2011-10-05 22:21
Author: Ingmarie Nilsson
En (annan) sorts vänner
Vänner och vänskap måste vårdas och nu var det allt för längesedan sist som jag hade en dejt med en av mina käraste.
Förvisso var just denna dejten mer med en sak men lik väl en vän.

Och vilken dejt vi fick!
Jag och Scotten.


Vid den tiden på dygnet (snortidigt om du frågar mig) är det ytterst få människor ute så när risken att krocka var minimal kunde vi fara fram i skogen som vilda otämjda tokar.
Eller nåja, Scotten gasade men som den mes jag är så bromsade jag förstås...




T.o.m på utegymet var det folktomt och jag tror banne mig det var första gången någonsin. Det är nämligen ett väldigt poppis ställe.:)

KlantNilsson lyckades förstöra fotot genom att ha sina fingrar i vägen...
KlantNilsson lyckades förstöra fotot genom att ha sina fingrar i vägen...

Verkligen en härlig start på en för övrigt hektisk dag.

Men ändå har något saknats denna dag.
Jag har känt mig lite "off" och inte riktigt på hugget.
En känsla av att inte vara helt tillfreds och som om jag "glömt" något.

Och jag vet både varför och vad.

Min morgonyoga.

Jag fick helt enkelt välja.
Sen jobbkväll och tidig morgon dagen efter betyder minimalt med sömn.
Mitt behov av att få vara ute en stund i dagsljus fick helt enkelt styra.

Så starkt har mitt behov tydligen blivit att jag behöver en yogados varje morgon.
Och där ser man även hur otroligt fort en (bra) vana kan få fäste i vardagen.
För även om jag numera har hållit på ett bra tag så minns jag att det bara tog några veckor innan jag var "in- och omprogrammerad".

Nu är jag tydligen lika fast i yogan som i löpningen.

Jag ska vårda dem så ömt jag kan så de vill stanna kvar för jag hoppas att dessa två, för mig, livsnödvändiga vänner är med mig så länge jag själv vill och önskar.
[Comments (11)]
Tuesday 2011-10-04 23:12
Author: Ingmarie Nilsson
Lyx och underverk en helt vanlig vardag
Egentligen skulle jag bara vilja vara hemma nu och yoga, springa, skriva, yoga, springa, skriva, yoga, springa, skriva men eftersom de där sysselsättningarna så dåligt betalar mina räkningar och mat så är det ju en himla tur att jag har ytterligare någon som gör det.

D.v.s ett "riktigt" jobb (vad nu det är) som dessutom är väldigt roligt och som gör att jag hinner njuta av dagsljuset innan det är dax att stämpla in.

Nästan två timmar hann jag kuta och som genom ett under försvann vartenda regnmoln, himlen blev klar blå och solen fick chans att sprida sitt ljuva sken rakt på mig.
Det där är vad jag kallar både tur och lyx!


Ett annat under (och lyx) är att pendel-tvärbana-tub-resandet funkade helt felfritt både till och från jobbet.

Det är minsann inte mycket som behövs, eller som jag begär, för att livet ska leka! :-)


[Comments (5)]
Monday 2011-10-03 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
Det finns många solar!
När gråa regntunga moln gör det omöjligt för solen att skina igenom, ja då gäller det att hitta sina egna små solar.

Så här t.ex;

Härlig yoga mitt på golvet!

Springa ett tufft 12 km. tröskelpass i en fart bättre än någonsin på den rundan!

Äta Solens vitamin.

Glädjas över höstens färger och de blommor som fortfarande finns kvar.


Dricka vetegräsdrink och äta fantastiskt god vegomat på favvohaket Organic Green tillsammans med världens bästa mamma och Ulf.


Shoppa loss hos Gryningen.

Köra ett härligt vattenlöpningspass, basta och stretcha på Forsgrenska badet.

Leka med, och roas av, Elvira the cat förstås!

[Comments (15)]
Sunday 2011-10-02 19:17
Author: Ingmarie Nilsson
Och plötsligt var det söndag!
Enda nackdelen med yoga, som jag ser det, är att den genomförs inomhus.
Åtminstone för det mesta och i vår del av världen.
När isvindarna viner inpå knuten är det förstås en stor fördel att den inte är ute. ;-)

Och det är definitivt värt det!
Jag känner mig stark, glad, lycklig, motiverad, inspirerad och full av livslust efter denna steg 2 helg.
(Och skallen är fullkomligt proppfull med ny kunskap och nya insikter!)

Friskluftsbehovet går ju tack och lov enkelt att stilla på annat vis.
En cykeltur, en promenad, en löptur, (medhavd) utelunch och allt är fixat.



Att få ha utbildningen på "hemmaplan" underlättar betydligt mot som när vi var i de djupa skogarna.
Kort resväg, sova i egen säng och nära till bassängerna. :-)
Hann med ett vattenlöpnings-pass på Forsgrenska tillsammans med Lisa och Karin.
Två pinglor som det är omöjligt att ha tråkigt tillsammans med.
Lägg sen till tjoande ungar, skvättande ungar, hoppandeungar, sura gubbar och trängsel så får du helheten.

Fast egentligen var det bara helt otroligt underbart!

Helgen är slut och mysveckan över.
Om kroppen vill och hjärtat är med så börjar "allvaret" i morgon.
Men det kommer aldrig att bli allvarligare än vad jag vill och bestämmer.

För jag har ett val.

[Comments (13)]
Saturday 2011-10-01 21:47
Author: Ingmarie Nilsson
Yogar vidare
Kan bara komma på ett riktigt passande ord för hur jag känner mig just nu.

Mörbultad.

Både på utsidan och insidan.

Att yoga och meditera må verka simpelt, särskilt för någon som är hyfsat tränad, men att sitta i samma ställning minut efter minut efter minut efter minut, trots att hela kroppen darrar av utmattning, kräver sin Yogini.
Det krävs även mod, kraft och en stor portion ödmjukhet för att göra en resa in i hjärtat och själen.

Jag kämpar på så gott jag kan, accepterar mina begränsningar och det som inte går att förändra (just nu), utmanar mig själv och känner tillit till att det som är ämnat att ske också kommer att göra det för att min intuition kommer att vägleda mig rätt.

Kraft kan vi få på många olika vis och det gäller att hitta sina egna källor.
För mig är naturen och löpningen två.
Helst tillsammans.
Tidigt i morse, i solens första sken, begav jag mig ut för att fylla på.


Trodde jag skulle vara ensam där i skogen men det var visst både golfare, hundägare, stavgångare, löpare och strosare som hade samma tanke och behov.

Känns på något vis både hoppfullt och rofullt att veta.
[Comments (4)]