Archive Mar 2011 (35 entries)

Thursday 2011-03-31 22:34
Author: Ingmarie Nilsson
Jag lägger ner
15x 75 sek. löpintervaller.
Kort vila.

Gasen i botten från början till slut.
Sprang allt vad benen förmådde denna "halva" sovdag på den vackra grusvägen runt Björkhagens golfklubb.

Jag sprang för mina fötter, för min gamla klasskamrat som precis dött av cancer, för Daniel och Sofie, för dig som på något vis kämpar där ute och för solen, våren, fåglarna och naturen som äntligen vaknat till liv.
Jag sprang för mitt liv.
För att jag har fått ett och för att jag har ett.



Därför lägger jag ner.

Lägger ner tankarna och funderingarna från gårdagen ett tag.
Jag älskar verkligen löpningen och att springa, det är en stor del av mitt liv, och jag kommer att satsa som jag planerat detta år för det är det jag vill och önskar.

Kanske är det fel.
Kanske rätt.
Ingen vet. Allra minst jag.

Staffan är en av er som verkar fundera som mig.
Att mina fötter och min kropp på något vis har anpassat sig till de förhållande som råder.
En operation är ingen garanti för att det blir varken bra eller bättre, men den kommer garanterat att skapa en obalans som jag just nu inte vet om jag vill/orkar ta.
Å andra sidan är mina "knep" som gör att jag kan kuta troligtvis bara en slags konstgjord andning men även den kan hålla länge. :-)
Du kommer garanterat, om du vill, att få ta del av mer om mina tankar och funderingar kring detta.

En (ev.) operation skjuts därför fram till november efter NY Marathon.
Om fötterna håller så länge vill säga.
I annat fall får jag tänka om men just nu vill jag bara njuta av att jag kan, vill och vågar.

[Comments (10)]
Wednesday 2011-03-30 17:38
Author: Ingmarie Nilsson
Ska jag bryta ihop eller bita ihop?
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja för just nu är det en ännu värre röra än vad det brukar i min skalle.

På något mysko sätt mår jag både bra och dåligt just nu.
Bra för att det inte var värre och för att jag mot alla odds fortfarande kan.
Dåligt för att det var värre än befarat och för att det kan braka fullständigt när som helst.

Det är mina fötter det handlar om.

Du som varit med här ett tag vet att jag har haft hiskeliga bekymmer och smärtor.
För att göra en lång story kort så är det mestadels genetiska problem som gjort att jag bl.a har opererat en tå som gick ur led helt av sig själv och har haft Morton´s x flera.
Jag har artroser i bägge stortårna, hammartå och lite andra skvanker plus att jag lyckades slå en av mina tår i en flyttkartong förrförra vintern så den bröts vilket fortfarande förföljer och besvärar mig.

Utan Danne och mina Newton skor hade jag inte kunnat ta ett löpsteg.
Det är då ett (två) som är säkert!

Men hur som helst så har jag sedan i november väntat på att få komma till en fotortoped-specialist läkare i Uppsala och i dag var det dax.
På något vis hade jag hoppats på att han skulle säga något i stil med att det här löser vi med en operation av "knölen" (hallux valgus) och sen skulle allt bli bra.
End of story liksom.

Det var tills jag såg röntgenbilderna...


Fem av mina tår sitter "fel".
Tre är helt ur led.
Den där tån som jag redan opererat, och som jag led så mycket för, är helt kaputt och kommer aldrig mer att bli bra.

Läkaren tittade väldigt konstigt på mig när jag sa att jag springer "en hel del"...
Jag borde inte kunna alls.

Och kanske "kan" jag inte?
Smärta är ju relativt och jag kan ju inte säga att jag inte känner något alls, för det gör jag, men i jämförelse mot vad det har varit så är det max 2 på en skala 1-10.
När jag har Newton-skorna på vill säga.
Utan dem blir det 8.
Utan några skor alls 9-10.

Läkaren förklarade otroligt ingående och precist hur operationerna går till, fick t.o.m se en film, och vad som bör likväl som kan hända.
Det här blir inga "vanliga" operationer och det kan bli bättre såväl som sämre.
Normalt sett så skulle fötterna bli bättre av en operation men det här är inget "normalt" tillstånd.
Jag kanske kan klara av att kuta som jag gör i en månad, ett år eller fem år till men fötterna kan också pajja helt redan i morgon.
Linan är skör som den tunnaste sytråd.
Det går inte att "lova" något och läkaren kan inte ens jämföra med någon annan för han hade inte sett något liknande någonsin innan...

Suturerna (d.v.s stygnen) tas redan efter 8-10 dagar och efter ca. 6 veckor kan man börja jogga lätt igen.
Om det går bra vill säga...

Så nu sitter jag här med miljarder funderingar.

Ska jag/ska jag inte operera?
Ska jag chansa och operera så fort som möjligt eller ska jag vänta och i så fall hur länge? Till efter Stockholm?
Efter NY?
Vågar jag ens operera? Det kan ju bli värre. T.o.m så dåligt att jag aldrig mer kan kuta.
Ska jag strunta i det och hoppas det håller tills jag dör? (Vilket är lika osannolikt som att jag skulle kunna hoppa till månen på ett skutt.)
Eller ska jag kuta så länge det går och operera när de kraschat helt och hoppas det går att fixa ändå? (Vilket verkar lika osannolikt som att de håller.)
Frågan är liksom inte om de pajjar utan när.

Jag vet att detta är ett lyxproblem för många, många har det mycket värre, men det är lik väl ett problem för mig.
Även om jag inte borde känna mig deppig så gör jag det.
Var helt tom inombords när jag väl kom hem igen.
Cykelintervallerna rensade ut en del och kanske några dagars funderingar och diskuterande med kloka människor kan få bitarna på plats.

Läkaren kunde inte ge mig något annat råd än att fundera på saken.
(Kan tyvärr inte sova på saken för jag ska jobba i natt.)

Han föreslog med att jag kanske helt enkelt skulle njuta så länge jag kunde, det är ju trots allt ganska ok just nu, och sen ta ett beslut när det gör allt för ont.
Fast då kanske jag å andra sidan aldrig mer kan springa ordentligt.

Det lite konstiga är att jag har ju faktiskt minst ont när jag springer. (!!)
Och att jag (nästan) alltid njuter av att springa är ju inte direkt någon hemlighet. :-)

[Comments (35)]
Tuesday 2011-03-29 21:03
Author: Ingmarie Nilsson
Man har inte roligare än man gör det
Det är svårt, kanske t.o.m omöjligt, att påverka omgivningen, vädret eller andra människor.
Men det går att göra något åt sig själv och sina egna tankar.
Åtminstone för det mesta.

Så en dag som denna, grå, kall, isig och kryddad med snöblandat regn, då gäller det att liva upp det hela en smula!

T.ex. med lite färgfull utrusning.


Visst är det massor av barmark nu men i skogen är det lurigt.
De finaste grusvägar och stigar kan helt plötsligt förvandlas till en livsfarlig isbana!
I en av backarna fick jag sätta mig på rumpan för att över huvud taget komma ner i ett stycke och i en annan fick jag mer eller mindre krypa uppför.
Det bra är att ingen annan var så galen att ens försöka ta sig fram där så jag är säker på att ingen såg mig. ;-)

Ett besök hos "min" he(a)lare Danne är a-l-d-r-i-g fel.
I dag var inget undantag.
Han är en av mina "hemligheter" till hur jag hållit mig hel och frisk så här länge, det är jag 100% säker på, för han är en rackare både på att hitta vad som är "fel" och sen fixa till det.
Nu vet jag t.ex. mer om orsaken till varför benen inte springer riktigt så fort som de borde.
Och även vad jag behöver lite mer av i kosten och hur mycket både skallen och nattjobbet verkligen påverkar mig.

Allt går att, och ska, åtgärdas för jag vet ju vad jag vill och mår bra av.

Full av ny energi drog jag vidare till Sats Medis och "min" lilla hörna för att köra mitt
egenpåhittade styrkepass.


En härligt svettig timme innan jag gick raka vägen till Forsgrenska för ett kort, halvhårt, vattenlöpningspass.

Ovanligt många tittade på mig när jag traskade dit.
Undra varför...

[Comments (6)]
Monday 2011-03-28 21:54
Author: Ingmarie Nilsson
Underbart är kort. Och (ibland) långt. :-)
Vet inte om det är det faktum att jag inte tog i ordentligt på loppet i går, eller om det var min "kenyanska nedjogg" (=megalugnt i 50 min.), som gjorde att benen var (nästan) som vanligt i dag.
Men så var det. :-)
Enda molnet på den annars klarblå himlen var att någon tyckte att vi skulle ha mer av den där vita varan uppifrån.
Han/hon/den/det har tydligen varit någon annanstans än i Sverige i vinter och missat allt.


Men solen ville annat och sken så härligt att när jag väl var tillbaks efter mina 2 timmar och 40 min. så var det mesta borta.


Det "gamla (f.d.) vita" lär ligga kvar ett tag till men det går onekligen åt rätt håll!
Och det blev en härlig löp-tur runt, och i, Linköping.
Farten fick styras av underlaget för helt klart är det bra mycket lättare att trycka på när det ser ut så här;


Mot så här;


Jag tog det dock ganska lugnt.
Lyssnade på kroppen, på min inre röst och på fågelkvittret.
Ett pass för insidan såväl som utsidan.
För kroppen såväl som för själen.

De behövs med!

De där passen som är kravlösa, njutningsfulla och lugna.
Inte bara när det gäller träningen utan i övriga livet också.
De flesta av oss far runt som små uppskruvade jehun i en värld som bara går snabbare och snabbare.
Vi "ska" (helst) vara uppkopplade, tillgängliga och uppdaterade 24-7.
I längden blir det ohållbart.
Förstås.
De flesta av oss både förstår och inser det, men det är svårt att hoppa av galentåget och ta en paus.

Det är där skogen kommer in i mitt liv.
Där kan jag "bara vara".
Där finns en stabilitet och trygghet bland tunga stenar, slingrande stigar och åldrade träd som jag inte kan finna någon annanstans.


Träning kräver mat som du vet och vad kan väl vara bättre än att få avnjuta den med en av sina absolut käraste vänner?
D.v.s "min" fina Marie.


Det var en kort visit hos min kära vän men miljarder gånger bättre än ingen alls.
Det är ändå alla de här små tillfällena som gör helheten.
Som gör att livet blir rikt och att det till slut blir ganska mycket trots att varje gång kanske varit kort.

Precis som med träningen.
Bättre lite och ofta än sällan och mycket.
Men det är klart, det får gärna vara ofta och mycket med... ;-)

Så tänker i alla fall jag.:-)
Så därför blev det ett kort vattenlöpningspass när jag väl hamnat i 08;a land igen.
För att jag ville, kunde och behövde.
Och för att även de små stunderna räknas.
[Comments (5)]
Sunday 2011-03-27 21:06
Author: Ingmarie Nilsson
Efterlängtat återseende och ännu ett race
Jag har längtat som en törstande i öknen ända sen förra gången.
Längtat så där så det gör ont i magen!
I över fyra månader!
Efter Marie. Den "gamla" racer-löparen och en av mina äldsta och absolut käraste vänner.

Men i dag blev det!
Hon hade varit på kurs i 08-land och jag var inte sen med att föreslå att jag kunde åka med henne hem till Linköping och stanna över tills i morgon.
Det är väl sånt som kallas att bjuda in sig själv..?
Eller, om man vill vara elak, att snyltgästa. ;-)
Å andra sidan vet jag med att Marie inte skulle sagt ja om hon inte velat/kunnat/orkat. :-)

Så nu är jag här.
Inte bara hos Marie utan även hos hennes fantastiske man Sten och de fyrbenta godingarna Neo och Zick-Zack.
Den sistnämnde är en av de roligaste, gladaste, spralligaste och häftigaste hundarna jag någonsin träffat!
Undra om jag kan smuggla med honom hem...
Framförallt så undrar jag vad Elvira the cat skulle säga!? :-O

Neo och Zick-zack
Neo och Zick-zack

Och just det ja!
Jag har ju svettat ner det här igen i dag.


Premiärmilen.
I en svalkande (läs isande) blåst gnetade jag runt de två varven på 42.06.
Inte mycket att hänga i julgranen men bättre än så var jag inte i dag.
Trots alla underbara påhejningar från bl.a. Andréa, Karin, Marianne och Staffan.
Tack alla!

Att jag inte kan persa (det skulle nämligen betyda sub 33 min.) begriper t.o.m jag, men under 40 min. ska banne mig benen klara av!
Och det kommer. Måste bara ha t-å-l-a-m-o-d.
Och, i ärlighetens namn, lite mer jäklar anamma!
Blev ju inte ens särskilt trött...


Det jag tröstar mig med är att jag hade nästan exakt samma tider på bägge varven (21.01/21.04), att jag inte fick en endaste svacka och att jag ännu en gång höjde (inte drog ner som jag skrev först...) medelåldern rejält bland de där 70- och 80-talisterna. ;-)
[Comments (18)]
Saturday 2011-03-26 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Segisen (som försvann)
Jag hade chansen att haka på Hempa, Morgan och Staffan i dag när de skulle köra racerintervaller i hallen men med tanke på hur jag känt mig under dagen så var det nog tur jag avstod...
Även solen har ju sina fläckar och i dag hade jag verkligen en hel bunt av dem på, framför, bakom och i mig.

Benen kändes egentligen bra men resten av kroppen har varit seg och trött.
Allt har gått i snigelfart denna dag.
Helt klart en rejäl baksmälla av nattsuddet.:-(

Försökte få igång skallen genom att mer eller mindre tvinga den till tankeverksamhet med lite jobb, men det har väl gått si så där...
Måste nog läsa igenom det jag fick gjort extra noga när hjärnan väl vaknat igen...
Om den gör det. ;-)

Men det blir som sagt var inte bättre av att göra ingenting så jag har både kutat, yogat x 2 och varit på TFRSats Odenplan.

För vem vill liksom missa att träffa både världens bästa Camilla och lika mycket världens bästa Anneli på en och samma gång?
Inte jag!

Jag, Camilla och Anneli
Jag, Camilla och Anneli

Och någonstans där mellan passen försvann de!
Tröttheten och segheten
Så där blir det.
Alltid.


Man kan förvisso bli väldigt trött av träning men oavsett så ger den energi.
Direkt eller efter ett tag.
Tror förresten det är en av de största anledningarna till att jag tränar så pass mycket som jag gör.

Jag skulle helt enkelt inte orka att låta bli!

Varför tränar du?
Och om du inte gör det-varför ej?
[Comments (8)]
Friday 2011-03-25 21:48
Author: Ingmarie Nilsson
Tävla (om du vill) och mitt (vanliga) fredags-skoj
Nu är den på väg till tryck.

B-o-k-e-n som jag skrivit.

Om löpträning.
Förstås...:-)

I senaste numret (nr.4) av tidningen Hälsa finns en liten artikel om mig med bl.a några olika enkla tips om löpning.


De har även utlottning av boken så om du kanske vill ha den så kan du vara med och tävla här.


När jag ändå är igång med min egotripp så kan jag berätta att även ICA-kuriren kommer att ha en artikel + utlottning i något av de närmsta numren. :-)
Boken kommer (förhoppningsvis) att finnas i handeln senast i maj.

Men nog om det.
Det duger ju inte att bara skriva om träning. jag behöver, och vill, ju göra själv med.
Efter några timmars sömn (tack och lov sista jobbnatten denna veckan), städning och mat for jag till Sats Medis för mitt alldeles egna "lilla"
cirkelpass.
Jag la till och ändrade lite bara för att jag kände för det men fem varv på ca. 40 min (utan någon som helst paus) blev det!

Ryggöving där jag "för runt" en vikt bakom ryggen och sen fram där jag "lämnar över den till andra handen. Byter varv efter hälften
Ryggöving där jag "för runt" en vikt bakom ryggen och sen fram där jag "lämnar över den till andra handen. Byter varv efter hälften

Baksida lår + rumpa. Antingen kan man "bara" lyfta höften upp och ner eller så kan man ha höften uppe hela tiden och rulla in bollen mot rumpan
Baksida lår + rumpa. Antingen kan man "bara" lyfta höften upp och ner eller så kan man ha höften uppe hela tiden och rulla in bollen mot rumpan

"Turkish get-up". Börjar liggande...
"Turkish get-up". Börjar liggande...

...och upp på en arm/ett ben innan man "svingar in det lyfta benet under kroppen och reser sig upp.
...och upp på en arm/ett ben innan man "svingar in det lyfta benet under kroppen och reser sig upp.

Du ser hela den övningen mycket bättre här.
Körde, förutom detta och de vanliga övningarna även "hunden" och sidoplankan innan jag plockade ihop och lämnade min lilla hörna. :-)


Men inte för att åka direkt hem utan för att traska till Forsgrenska, köra ett vattenlöpningspass och bastu.
En perfekt avslutning på fredagen och start på helgen.
Eller hur? :-)
[Comments (11)]
Thursday 2011-03-24 17:41
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Be proud of who you are
/Läst på den lilla lappen på en tepåse från Yogi tea

[Comments (8)]
Thursday 2011-03-24 17:35
Author: Ingmarie Nilsson
22-0
Att jobba natt har många fördelar men det är ingen baggis om det nu är någon som tror det.
Det är segt, kämpigt och säkerligen inte särskilt nyttigt att tvinga kroppen att vara alert kl 04.
Men jag gillar jobbet och mina kollegor är bland de bästa som finns!
Vilket förstås underlättar när det ibland är bomull mellan öronen fram på småtimmarna... ;-)

Vissa nätter, som den som var när jag under de 11 timmar jag jobbade satt ner max 5o min.totalt, så är man inte så kaxig när det väl är dax att masa sig hem igen.
Men jag undrar ändå om inte den där biten mellan pendeltåget på Södra Station och tuben på Medis (max 800 meter) är det allra jobbigaste på hela natt-passet...;-)
Jag är så trött att jag nästan snubblar på gruskornen!
Rena turen att jag inte vaknat upp i Märsta i stället...

Segt är det med att masa sig upp ur sängen efter lite sömn, fika något lätt, dra på träningskläderna och sticka ut.
Det hade varit superenkelt att skita i det.
Att bara fortsätta masa runt och vänta på att åka till jobbet ännu en gång.

Men jag vet att jag blir piggare av att komma ut, få träna och fylla kroppen med syre.


Planen var backar och backar blev det.
22 stycken à 80-85 sek. one-way.
(Något snabbare nedför.)
Jag fokuserar på här och nu, en backe i taget och jag kör min sedvanliga "match".
I början står det 0-22 till backen.
Efter en vända 1-21.
Sen 2-20, 3-19, 4-18 och plötsligt är det 11 lika!
Innan jag nästan vet ordet av är det 22-0 till mig!

Det roliga med de här matcherna är att jag hittills alltid har vunnit.
Och jag använder detta lilla "knep" även på andra saker.
Som jobbet t.ex.
Just nu står det 1-1 mellan mig och nattkneget.
I morgon bitti, vid 07.30 om inget oförutsett händer, så är det 2-0 till mig igen.

Så länge jag vinner är alla matcher roliga!
Och jag väljer ju själv vilka jag vill vara med i. :-)
[Comments (10)]
Wednesday 2011-03-23 16:47
Author: Ingmarie Nilsson
Ä-n-t-l-i-g-e-n
Tänk vad mycket man kan längta efter.
Hur stark känslan kan vara och hur nästan obeskrivligt underbart det är när den där önskan och längtan äntligen blir till verklighet.

Det må vara en längtan efter semester, en person, mat, sak eller plats.
Känslan är densamma fast kanske i lite olika intensitet.

Jag undrar om jag någonsin längtat så mycket som jag gjort denna vinter.
Längtat efter intervaller.
På grus.
I skogen.

Men i dag blev det äntligen verklighet.
Jag, mina Racer-Newton, i skogen, på grusvägen.


Jag höll nästan på att vända när jag sprang in i Nackareservatet för det var ganska isigt trots gruset.


Men "något" (intuition eller bara denna stark längtan?) sa mig att jag skulle fortsätta.
Och minsann!
Början av Sörmlandsleden var det nästan så mycket barmark som det någonsin går att bli.

Så där körde jag mina 3x(2-3-4 min.) intervaller.
Fram och tillbaks.
Motvind så det stod härliga till på ena hållet (men nedförsbacke) och medvind (och uppför) på andra hållet.
Vad gjorde väl det att jag fick tvärvända mitt i en intervall, eller att folk trodde jag var mer galen än vad jag är, när jag fick springa på mjukt fint grus?
Inte ett smack.
Jag sprang för allt vad tyget höll och blev så pass trött att jag nog faktiskt inte hade klarat så många fler.

Tror jag...


"Problemet" med mig är att jag återhämtar mig blixtsnabbt (till en viss gräns i alla fall) så efter en stund i lugnare tempo drog jag till med ett ganska rejält löpskolningspass.
Faktum är att det var helt omöjligt att inte göra det för jag hittade en hel grusplan att leka runt på! :-)

Nöjd?
Absolut!
Om jag vill mer?
You bet!


Men inte i dag.
Nu laddar jag om för framför mig väntar två megalånga jobbnätter.

Något jag inte längtar riktigt lika mycket efter... ;-)
[Comments (7)]
Tuesday 2011-03-22 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Det mesta går att lura sig igenom ;-)
När jag har ett långt, tufft träningspass framför mig så brukar jag "lura" mig själv och dela upp det i små tårtbitar.
För mig funkar det även på andra stora såväl som små projekt. T.ex. arbete eller andra saker som man vet är "jobbiga".

Jag ser till att hela tiden vara "här" och fokuserar på det jag gör just nu.
Inte på det som komma skall.
Oavsett om det gäller en hel månad, en vecka, en dag eller en ynka minut.

Som i dag.

Massor av jobb att beta av och ganska tuff träning.

Så jag har gjort en sak i taget.
Bockade av mina "to-do-listor" allt eftersom.
Allt hanns inte med på morgonen men för varje sak jag gjorde gav jag mig själv en klapp på axeln.

Åkte in till Sats Medis och satte igång med dagens pass.
22x2 min cykelintervaller med 30 sek. vila.
Svettigt och jobbigt förstås men det var ju liksom meningen. :-)
Egentligen skulle det "bara" varit 20 men eftersom jag är lat och inte orkar (!) "cykla ner" i 10 min. så körde jag två till för att på så vis bara ha 5½ min. tills det blev totalt 70 min..
För som du väl kanske vet kan jag ju inte avsluta mina pass med ojämna minuter så då får jag även stå mitt kast... ;-)

Direkt vidare för 30 min. intensiv styrketräning där ordet "vila" inte existerar.
Roligt som attan men vid det laget hade jag nog ingen svett kvar att svettas. ;-)


Torra kläder på innan jag traskade vidare till Forsgrenska och körde 60 min. vattenlöpning.
(Jodå, jag duschade innan jag hoppade i bassängen.)

Rätt som det var var jag klar med mina tre stationer utan en endaste svacka.

Bara att åka hem igen och fortsätta beta av de där to-do-listorna.
Inte helt klar ännu men nästan.
Och det är ju förhoppningsvis en dag i morgon med. :-)


Enda trista med dagen är väl att jag varit ute och njutit av vårvädret på tok för lite.
Men på något vis så gör det inget!
Det räcker att jag vet och ser att den är här!

Tror inte jag har köpt så mycket tulpaner sammanlagt under hela mitt liv som jag gjort denna vinter! Borde kanske köpt "tulpan-aktier". ;-)
Tror inte jag har köpt så mycket tulpaner sammanlagt under hela mitt liv som jag gjort denna vinter! Borde kanske köpt "tulpan-aktier". ;-)

Ska ta igen det i morgon.
Då hoppas jag på sol, massor av barmark och krut i dojjorna. :-)
[Comments (6)]
Tuesday 2011-03-22 00:18
Author: Ingmarie Nilsson
Måndag med extra allt
Det blev ingen punktering efter gårdagen.
Tvärtom får jag nog lov att säga. :-)
När jag dessutom slapp den där 2½ kg klumpen till ryggsäck och "bara" hade midjebälte med lite vatten i en flaska så kändes benen ännu lättare.


Lät näsan och lusten bestämma vart jag skulle springa och i ärlighetens namn vet jag inte riktigt var jag har varit.
Men jag kom hem. :-)
2 timmar och 40 minuter travade jag runt på okända såväl som kända vägar och än en gång tackar jag kroppen (särskilt fötterna) för att den går med på allt detta asfaltsnötande.
Och tack Newton med förstås. :-)
(Jag vet att jag tjatar om de där dojjorna men du måste förstå vilken lycka det är att kunna kuta utan att det känns som om fötterna ska gå sönder.)


Någon mer träning har det inte hunnits med men det betyder inte att jag inte har roat mig.
För det har jag.

Jobb inne i stan innebar t.ex. även en fika med fantastiska Mia.


Som alltid ger hon massor av energi och inspiration så det var med ett stort leende på läpparna jag tog mig till Täby Park Hotell för att lyssna på Jonas Coltings föreläsning Den nakna hälsan


Bland alla åhörare så hittade jag ingen mindre än Super-Micke.


Ännu en anledning att le stort denna härliga måndag!

Eftersom jag aldrig träffat Colting innan, och i ärlighetens namn inte ens läst hans böcker särskilt noga heller, så var jag ganska neutralt inställd.
Men samtidigt, med tanke på all promotion både han och hans böcker har och har haft, så var förväntningarna minst sagt höga.
Så mycket hade jag ju också förstått att Jonas berör på ett eller annat sätt.
Det verkar som om antingen gillar man honom eller så verkligen ogillar man honom.


Nu vet jag vad jag tycker. :-)
Jag gillar honom.
Av allt det han bl.a pratade om; hälsa, mat, träning, inställning, fokus, tålamod, myter, livsstil m.m., så höll jag med honom till 90%.
Det jag inte höll med om var t.ex. att han anser att vi ska äta mer animaliskt mättat fett.
Något jag alltså inte håller med om.

Lite ifrågasätter jag även hans förespråkande av barfotalöpning eftersom jag inte tror att det är bra för alla, men jag tror heller inte han menar det egentligen.
Tiden fanns bara inte riktigt för ett djupare resonemang.

Jag gillar hans sätt att provocera, ifrågasätta och röra om i grytan och jag håller fullständigt med om att på tok för många har gått på livsmedelsverkets rekommendationer, alla dessa olika dieter, "pastakonspirationen" och att vi ständigt måste ha nya kolhydrater för att orka träna.

Jonas gav verkligen det han lovade.
Inspiration och motivation.

Har du möjlighet så rekommenderar jag verkligen att du går och lyssnar på honom under hans Sverige- turne´.
Jag kan nästan lova att du inte kommer att gå därifrån oberörd. :-)

Av mig får han 5 av 5 möjliga trots att maten var slut när jag väl köat mig fram till fikabordet.;-)
[Comments (11)]
Sunday 2011-03-20 21:41
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass med träningsrace
Det finns de som inte tycker man ska tävla för mycket, de som tycker man ska tävla mycket, de som tycker tävlingar är ett "måste" för att kunna motivera sig till att träna över huvudtaget, de som tycker tävlingar är pest, de som älskar tävlingar och de som tycker allt det här på en och samma gång. :-)

För mig är tävlingar en rolig grej, en krydda i löparlivet, och som nu för tiden förvisso fortfarande är en tävling men inte något blodigt allvar.
Att tävla för att få ett riktigt bra träningspass i sällskap med andra och med (förhoppningsvis) bra service tycker jag är ett superbra sätt att tillbringa en solig söndag i mars på.
Därför plockade jag fram det här;

Tävlingslinnet. :-)
Tävlingslinnet. :-)

Coachen hade skrivit in Två Sjöar Runt som en del av långpasset och som du vet så jag gör ju som han säger för jag vet att det blir bäst då. :-)

Det här loppet var med andra ord inget "prio-lopp" och jag hade inte laddat ett endaste dugg för det.
Dessutom är 5,7 km över innan jag ens har hunnit fatta att det börjat. ;-)

Startplatsen. För tillfället väldigt tomt...
Startplatsen. För tillfället väldigt tomt...

Jag hade dock tre mål med det hela.
Att komma under 24 min., att inte komma sist och att känslan skulle vara hard but comfortable.
D.v.s jag skulle ta i men inte maxa.

Jag uppfyllde alla målen.

Tiden blev 23.32, jag kom inte sist trots ett getingbo av snabbfotade kvinnliga löpare, och det kändes "lagom" jobbigt.
Dessutom lyckades jag höja medelåldern rejält i "dam"klassen. (Som i ärlighetens namn mest bestod av en massa flickor! ;-))

Alla ni som varit i 08;a land i dag vet att vädret var helt magiskt.
Strålande sol, många plusgrader, fågelkvitter, vattenpölar och tunna tajts.
Och förstås Newtonpjuxen. De är alltid med. :-)


Även om min tid är ljusår från vad jag gjort på den där banan en gång i tiden, och även om jag var nästan 3½ min. långsammare än vinnaren, och klubbisen, Louise Wiker, så är jag absolut nöjd.
Mina ben går inte mycket fortare just nu men däremot kände jag att jag lätt hade kunnat kuta ett varv till i (nästan) samma fart. :-)

Men träningen var som sagt var inte slut bara för att jag kutat i mål.
Snabbt ombyte, på med ryggan (som visst vägde 2½ kg.!) och lite återhämtningsdryck i magen innan jag kutade hela vägen hem till Bagis.
Totalt blev det timme.
Inte en endaste svacka och benen var pigga ända fram till ytterdörren.

2½ kg. ryggsäck. Undra hur det påverkar fart och ansträngning...?
2½ kg. ryggsäck. Undra hur det påverkar fart och ansträngning...?

Energin var tydligen inte slut för jag både lagade mat, bakade och duschade innan det blev 50 min. poolrun tillsammans med bästa Ulrika.

Kanske blir det punktering i morgon men det var det mer än väl värt i så fall! :-)
[Comments (21)]
Saturday 2011-03-19 21:52
Author: Ingmarie Nilsson
Välkommen!
Du är efterlängtad!
Kära, kära vårsolen.


Det finns förvisso på tok för mycket av det här kvar;


Men fortsätter det i den här takten, med strålande sol och plusgrader, så är allt snart ett minne blott för vårtecknen är så otroligt många fler nu! :-)




Dagen har avnjutits med en väldigt lugn löptur, yoga på Sats Södra Station, lässtund på balkongen (jo det är sant!) och bio.


Kritikerrosade King´s Speech.
Välspelad, gripande och storslagen.
Rekommenderas varmt.
[Comments (6)]
Friday 2011-03-18 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
Solen finns alltid! (Även om den inte syns på himlen)
Jag skulle kunna skriva något om skitvädret som dragit in och gnällt lite till om hur eländigt jag tycker det är att våren dröjer.

Men det gör ju ingen glad så därför struntar jag i det. :-)

Nej, i stället ska jag berätta för dig hur ljuvligt det var att få gå och lägga sig efter nattjobbet i morse (eller kanske snarare i förmiddags) när (de flesta andra) jobbade, sova några timmar, käka, städa och sen dra på sig träningskläderna och ta tuben till Sats Medis ännu en gång denna veckan.

Värmde upp på cykeln innan jag satte igång med det "riktiga" jobbet.

Ner i källaren till...
Ner i källaren till...

...min lilla privata hörna
...min lilla privata hörna

Jag har satt ihop en egen liten cirkelträning med en blandning från passet jag gjorde med världens bästa Camilla och eget påhitt.
  • Kettlebell svings
  • Turkish getup
  • Sidoplanka + "sidobenlyft"
  • Rodd-drag med kettlebell
  • Enbens-hopp
  • Planka med indragning på boll + armhävningar

Min favvoövning.Dra bollen in och ut mot/från kroppen. Ju längre ut mot tårna du har bollen ju jobbigare blir det och det gäller att spänna hela kroppen hela tiden. :-)
Min favvoövning.Dra bollen in och ut mot/från kroppen. Ju längre ut mot tårna du har bollen ju jobbigare blir det och det gäller att spänna hela kroppen hela tiden. :-)

Avsluta med armhävningar och (helst) spikrak kropp
Avsluta med armhävningar och (helst) spikrak kropp

Kettlebell svings
Kettlebell svings

Jag är långt ifrån lika tuff som Camilla, och just i dag skyller jag på "nattjobbs-baksmälla", men fem varv i hårt tempo blev det = ca. 40 min. non-stop.

I vårt stillasittande samhälle så behöver vi verkligen styrketräna och ag har märkt att ju äldre jag blir desto viktigare är den.
Muskler, ben, senor och ligament blir svagare med åldern vare sig vi gillar det eller ej och jag är övertygad om att alla skulle må bra/bättre av att göra åtminstone två styrkerelaterade pass/vecka.

En perfekt avslutning på det hela gjordes här;

Forsgrenska badet
Forsgrenska badet

Fredag efter kl 17.30 och hela stället blir som förvandlat.
Vacker musik ur högtalarna, ganska lite folk och lugnet brer ut sig som en mjuk filt.

Så vad gör det då att det är (tillfälligt) skitväder?
Inte ett smack!
Solen och ljuset finns inom oss, oavsett hur himlen ser ut.

Don´t let go, never give up it´s such a wonderful life.
Please, listen to it here. :-)
[Comments (18)]
Thursday 2011-03-17 17:37
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Att vara uttråkad är att tillåta sig hänga i luften ett tag

/sid. 28 i "Tid att vara ensam" av Patricia Tudor-Sandahl



[Comments (5)]
Thursday 2011-03-17 17:29
Author: Ingmarie Nilsson
Karaktärsdanande 3T-pass
3T som i;
Trögt
Tungt
och framförallt
Trist.

Men så där är det ibland.
Löparlivet.
Det går lite upp och ner utan att man alltid riktigt fattar hur eller varför.
Precis som hela livet gör.

Vad som är hönan eller ägget låter jag vara osagt.
D.v.s om det var trist för att det var tungt och trögt, eller tungt och trögt för att det var trist.
Jag tror dock mest på det sistnämnda.

För även om jag är obeskrivbart tacksam över att kunna kuta på asfalt, det hade varit tok-kört för mig nu annars när hela skogen är täckt av glashal is, så tycker jag det är skittrist att kuta på enbart cykel- och bilvägar.
Fastän de flesta börjar bli hyfsat isfria.

"Avfärd"
"Avfärd"

Men hur många T det än må ha varit så blev det på något konstigt vis en tur på 2 timmar och 50 minuter.
(Kollade faktiskt flera gånger extra så det inte stod 1 i stället för 2. ;-) )
Testade åter igen nya vägar i ett försök att piffa upp det hela och man hinner ju ganska långt på den tiden. :-)
Även i mitt sås-tempo...
Bagarmossen, Skarpnäck, Farsta strand, Ågesta, Huddinge, Stuvsta, Johanneshov, Hammarbyhöjden och Bagis igen för att vara lite mer exakt. :-)

Hemma igen
Hemma igen

Jag blir inte särskilt sliten i kroppen av de här passen.
Det är mest fötterna som protesterar lite genom att bli ömma.

Lite rumpstretch är dock aldrig fel
Lite rumpstretch är dock aldrig fel

Inte det här heller. :-)
Inte det här heller. :-)

Och två saker är då säkra.
Det här passet byggde pannben och det kommer att bli bus-lätt att sova en stund innan natt-kneget.:-)
[Comments (9)]
Wednesday 2011-03-16 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
(Förhoppningsvis) sista gången på ett tag.
Ännu finns det inte tillräckligt långa is- och bilfria sträckor för att jag ska kunna köra intervaller ute utan att riskera livhanken.
Eller i alla fall armar och ben.

Så än en gång blev det Sats Medis och ett av löpbanden där.
Jag måste erkänna att jag är en aningens trött både på att kuta tråkvägen dit och på att nöta band, men det är absolut bättre än att tvingas avstå från mjölksyra. ;-)
Men som du kanske vet är jag ganska bra på att koppla på "knepen" och fokusera blicken.
Sen är det liksom bara att köra.


3x(2-3-4 min.) med 1 min. vila och 2 min. serievila.
Jag märker för varje gång att jag kan öka lite, lite mer men om det beror på att jag blivit "bättre" eller om det bara är för att jag "vågar" mer låter jag vara osagt.
Däremot vet jag att jag blir förbenat trött!


Nästa gång hoppas jag det blir hårdkörningute.

De här passen är verkligen inte i den svarta zonen som det går att läsa om i senaste Outside.
D.v.s den där zonen där träningen känns varken lätt eller hård utan lagom jobbig.
Förvisso bekvämt men i längden kommer den inte att ta dig ett endaste hack upp på utvecklingsstegen.
I stället ska träningen vara, enl. dem och de specialister de frågat, hård och försiktig. Inte något jams mittemellan.
Utan att jag har vetat om det så tror jag det är så jag tränar just nu.
Åtminstone för det mesta.

När jag tar det lugnt är det verkligen super lugnt.
Och när det är hårt, ja då är det hårt.
Få pass blir liksom "mittemellan" men nu ska jag sträva efter att i princip inte ha några alls där i mellanmjölkens land. :-)
Dagens vattenlöpningspass var i den lätta zonen.
Och den satt som en smäck för min kropp.

För att kunna fortsätta må bra, både fysiskt och psykiskt, så var det åter dax för mitt regelbundna besök hos "min" fantastiske kroppshe(a)lare Danne.
Jag är så otroligt glad över att ha "hittat" denne ofattbart duktiga, och inspirerande människa.
Det kvittar vad jag kommer med för skavanker så fixar han det!
Eller kanske det är närmre sanningen att han fixar så att kroppen fixar.:-)

För så finurlig och smart är den!
Den fantastiska kroppen.
Är vi snälla mot den och pysslar om den, ger den näring, vila och utmaningar så grejar den väldigt, väldigt mycket.
Även om vi slarvar lite ibland. :-)
[Comments (10)]
Tuesday 2011-03-15 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Olika droppar, ett förslag och ett tips
Jag låtsas inte höra att det enl. vädervetarna ska komma flera centimeter med snö på fredag igen för i dag kom våren till 08;a land!
Visst är det så?
(Snälla, säg nu ja!)

Visserligen har jag inte kunnat njuta så mycket av den fina solen.
Jag somnade nästan innan jag hunnit äta upp gröten i morse.
Det var en tuff jobbnatt som verkligen tog slut på alla mina energidroppar.
Men det var å andra sidan en väldigt en skön känsla att få gå/åka hem och veta att jag är ledig två hela nätter nu. :-)

I kväll var det i stället andra droppar som pressades ut.
Svettdroppar.
Spinning på Sats Hötorget med Tomas.
Riktigt bra och full rulle hela vägen!
Och styrka på det.
Fina grejer vill jag lova.

En hög med svettkläder. Vem sa att inomhusträning ger mindre tvätt? ;-)
En hög med svettkläder. Vem sa att inomhusträning ger mindre tvätt? ;-)

Sen har jag för femtioelfte gången skickat tillbaks det här tramset med tydliga instruktioner ditskrivet!


Fattar inte varför de envisas skicka när vi aldrig har, eller kommer att, gå med i det där lurendrejeriet.
Så inte nog med att de, enl. mig, försöker luras och bara är ute efter att tjäna ännu mer pengar.
De är korkade med.
Men om alla vi som inte vill ha det där skickar tillbaks kuverten så kanske, kanske de fattar till slut? :-)

För övrigt rekommenderar jag dig att läsa Johan/Hjärnfysiks blogginlägg.
Inte konstigt att jag tror att jag fortfarande är 25...;-)
[Comments (11)]
Monday 2011-03-14 17:14
Author: Ingmarie Nilsson
Nu igen? :-O
Jag begriper inte hur det går till men jag tycker det är mest måndag och fredag hela tiden.
De andra stackars dagarna verkar liksom bara försvinna ut någonstans i periferin.
Märkligt va?

Och i dag är det alltså måndag igen.
Vad kan då vara mycket bättre än ett 2½ timmars löp-pass för att fira det? :-)
Ett löp-pass som bjöd på, förutom relativt lätta ben och ett sås-tempo som heter duga, flera kilometer med isfri grusväg!
Det du! :-)
Nu dröjer det inte länge förrän det är barmark hela rundan och tills det (förhoppningsvis) är så här varmt och skönt! :-)


Innan vattelöpningspasset såg jag till att piffa till dagen med lite extra lyx i form av en lång-vegolunch på Chutney.
Det är ju trots allt måndag.
(Och jag ska jobba extra i natt så då måste jag ju pyssla om mig lite extra. Eller hur? :-) )


Och sällskapet var inte vem som helst minsann utan tillsammans med härliga Catharina.
Catharina som det var på tok för längesedan jag träffade.
Det var så längesedan att vi båda hade glömt när...
Skamligt!

Med den strålande solen i ansiktet är det inte så lätt att bli fotad... ;-) Men ljuvlig är den! Solen!
Med den strålande solen i ansiktet är det inte så lätt att bli fotad... ;-) Men ljuvlig är den! Solen!

Denna härliga människa träffade jag första gången när vi båda gick en utbildning på Poppius för en si så där 5-6-7 år sedan.
(Minnet sviktar men ett år hit eller dit kan väl inte spela så stor roll? ;-) Dessutom har jag gått så många utbildningar där att jag borde få pris! Men jag älskar den skolan och så fort jag har fått i hop tillräckligt med pengar ska jag gå ännu en kurs. Bara så du, och intresseklubben antecknar, vet. :-) )

Ingen dålig måndag med andra ord!
Jag är så otroligt glad och tacksam över denna fina dag som jag har fått.

Tacksam över att jag inte bor i t.ex Japan, där 100 000 tals människor just nu lider både fysiskt och psykiskt, eller i Libyen, där människornas vardag består av våld, terror och misär.

Jag känner tacksamhet över att mina fötter inte protesterar mer än de gör trots den omilda behandling jag låter dem utstå med allt detta asfaltsnötande.
Jag är tacksam över att vara frisk, kunna äta mig mätt varje dag och ha rena kläder att ta på mig.
Jag är glad över att ha ett jobb att gå till i kväll/natt även om det är lite kämpigt med sömnen och jag är glad över att återigen kunna cykla till tuben.


Jag är tacksam över att ha ett hem, en familj, vänner, Elvira the cat och min älskade, älskade sambo.

Jag är tacksam och glad över det som kan tyckas som självklarheter, men som för många, många människor bara är en ouppnåelig dröm.
[Comments (17)]
Sunday 2011-03-13 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans hårding
Veckans hårdaste pass är/var verkligen inte någon walk in the park.
Åtminstone inte för mig.
25 km varav 15 km i tröskelfart.
Jag körde 12 av de där "hårda" kilometerna på bandet och resten ute.

Börjar bli tråkigt att glo i den där spegeln men samtidigt lite bekvämt. Ingen halka, inga iskalla vattenpölar och inga ton av kläder. "Bara" att placera fötterna på bandet, trycka på start och lyfta på dem (fötterna alltså) tillräckligt ofta så jag inte åker av bandet. Det är MYCKET jobbigare att köra tröskel på band än ute om du frågar mig.
Börjar bli tråkigt att glo i den där spegeln men samtidigt lite bekvämt. Ingen halka, inga iskalla vattenpölar och inga ton av kläder. "Bara" att placera fötterna på bandet, trycka på start och lyfta på dem (fötterna alltså) tillräckligt ofta så jag inte åker av bandet. Det är MYCKET jobbigare att köra tröskel på band än ute om du frågar mig.

Jag blev så galet trött att de sista 10 min. innan jag var hemma igen hade jag knappt styrfart.
Men passet var säkert både nyttigt och bra. ;-)


Avrundade (efter att ha stoppat mat i magen) med ett lätt
vattenlöpningspass, bastu, lång stretch och tacksamma tankar till min kropp som klarade av detta tuffa pass.
För mig är det en väldigt fin belöning. :-)

Den bästa belöningen var dock lite senare på kvällen när bäste Alfred kom.

Alfred!
Alfred!

Massage hemma är guld värt!


Ingen stress att ta sig någonstans och efteråt är det bara att såsa vidare innesluten i den där "massage-dvalan".
[Comments (18)]
Saturday 2011-03-12 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Motivationen - Hur jag gör. (Långt inlägg men kanske har du nytta av det. :-) )
Det är allt lite konstigt det här.
Att jag ena dagen kan vara så motiverad både till att träna, fixa, planera, och t.o.m städa, att det nästan är löjligt, för att nästa dag var som ett litet uttorkat russin utan lust att ens kravla mig upp ur sängen.

Eller egentligen är det väl inte så konstigt.
Varken jag eller du är ju några maskiner utan styrs av både tankar, känslor, hormoner, nerver, omgivningen och en himla massa olika system i kroppen.

Trots att solen sken från en klarblå himmel, och trots att det är både lördag, ledig dag och livet borde leka, så hade jag ingen lust att kuta hårt i förmiddags.

Jag har lärt mig att acceptera det där men därmed inte sagt att jag låter mig fastna i de där "lågperioderna".
I så fall skulle jag inte få någonting gjort någonsin mer för i grunden är ju människan, i alla fall jag, ganska lat och bekväm av sig. ;-)

Men jag vet med att motivation och inspiration är inget man "får" som ett litet fint inslaget paket på posten.
Nej, det måste skapas och den enda som kan göra det är jag själv.
It´s all in my head.

Det må vara vår i luften men underlaget är fortfarande extremt förrädiskt.
I bland så här fint;


Men tyvärr lika ofta så här;


Eftersom hallen var upptagen av några fjantiga (ursäkta) mångkampstävlingar så blev det till att trava iväg till Sats Medis igen för att inte riskera något.
Jag tror aldrig jag har sprungit så här mycket på löpband någonsin!
Och i dag var säkerligen inte sista gången...

hur gör jag då?
För att hitta den där motivationen och inspirationen som jag måste skapa själv?

Mitt första, och största, "knep" är att helt enkelt inte tänka så mycket.
Jag bara gör.
Stänger liksom av och slutar känna efter.
Nu menar jag förstås inte att jag "stänger av" sjukdomar och skador, utan det är "latmasken" och "bekvämlighetsnissen" som bor i min kropp jag nonchalerar.

Det andra knepet är min erfarenhet.
Jag har gått igenom de här känslorna miljarder gånger och jag vet att det vänder.
Livet går upp och ner och just den här "haringenlust-känslan" går över om jag bara motar bort den fort som attan.

Det tredje är att jag tänker framåt.
Jag har en plan och ett mål med min träning och jag vet vad som gäller.
Även om jag tycker själva resan mot målet är minst lika roligt som slutdestinationen så är det lätt hänt att börja tänka att "det är så långt dit att jag nog kan vila/maska lite i dag".
Och det kanske man kan, men risken är att en maskdag blir 5 blir 3 veckor blir en månad och sen är det för sent.

Jag vill veta att jag har gjort så bra jag har kunnat efter mina förutsättningar den dag målet är där.
Sen kan saker hända utmed vägen, men seghet och ren lättja är ingen orsak till att skippa träningen om du frågar mig.
Särskilt inte om du har ett mål att sträva efter.

Det fjärde knepet är att tona ner förväntningarna. Jag gör det jag ska men tillåter mig att tänka att om det är för jäkligt så kan jag alltid bromsa farten eller rent av gå en stund.
Nu har det i princip aldrig hänt, men bara känslan av att jag "får" hjälper.
Men det ska väldigt mycket till för att jag ska göra mindre än vad jag tänkt mig.
Tror faktiskt aldrig det har hänt när jag tänker efter...

Det femte är att jag tänker på känslan som jag vet infinner sig efter passet. Hur bra jag mår när jag väl klarat av det jag bestämt mig för.

Det sjätte är att alltid belöna mig själv när jag har genomfört de där hårda, tuffa passen.
Det kan vara allt i från en extra fin middag, massage eller fika på stan till att jag ger mig själv en stor kram och klapp på axeln.

Jag tror att just det där, att berömma sig själv, är superbra!
Hitta din trigger.
Gör en segergest när du klarat det du tänkt.
Var stolt och var nöjd med både dig själv och din kropp.

Hur det gick för mig i dag då?

Jo tack.:-)

Efter 30 min. uppvärmningslöpning ute så satte jag igång.
3 x 60 + 120+ 45+ 90 sekunders intervaller med varierande vila.
Avrundade med 6 x 45 sek. för att tvinga mina trötta ben att fortsätta kuta "fort".

Den gula "grejen" nere till vänster på displayen är min lilla "fusklapp. :-)
Den gula "grejen" nere till vänster på displayen är min lilla "fusklapp. :-)

Första serien mesade jag lite, mest för att jag inte riktigt visste hur fort jag "vågade" sätta hastigheten på, men de två andra körde jag på.
Som du kanske vet så har jag ju min lilla "princip" att jag aldrig sänker när jag väl satt en fart så det var bara att bita ihop. ;-)
Jag tycker det är mycket svårare att hitta farten på band än "på riktigt" ute men jag gillar att se hur benen trummar på.
För mig blir det en slags fokuserad meditation.


Och sen rullade resten avdagen liksom bara vidare.
Efter mat hemma tog jag mig åter till Sats men denna gång på Odenplan.
Lite cykling innan Training For Runners.
Du vet det där som världens bästa Camilla håller i.
Lika roligt och bra som förra veckan.

Belöningen i dag blev det här;

Jag och Camilla
Jag och Camilla

I morgon väntar veckans tuffaste pass.
Men jo då, jag vet.

It´s all in my head!
[Comments (12)]
Friday 2011-03-11 21:06
Author: Ingmarie Nilsson
Det går att hitta på mycket under en (halv) fredag
Just i dag, när nattjobbs-känslan ligger som ett segt hölje över både kropp och själ, orkar jag inte ens tänka på att springa.

Eller okej, tänka på det orkar jag :-) men inte göra.
I stället har jag, efter några timmars sömn, städat, tvättat, handlat och kört ett vattenlöpningspass.

Mycket lugnare. ;-)

Och just det ja!
Klämde in ett besök hos naprapat JonasAgilokliniken i morse med!
(Var så trött så det är rena undret att jag inte somnade där på britsen eller gick vilse när jag väl skulle ta mig hemåt.)
Har nämligen känt en liten, liten låsning i korsbenet de senaste dagarna, och eftersom jag känner igen det, och eftersom det började värka hela tiden, så ville jag få bort det fortare än fort!
Att hitta en akuttid en fredags morgon utan att behöva ta min trötta kropp genom halva stan är inte jordens enklaste, men superJonas trollade med både knä och händer och fixade alltihop! :-)

Tror det har släppt helt för jag har inte ont längre! :-)
Orsaken till det onda är de förbenade isgatorna.
Det är jag helt säker på!
Men snart är det barmark!
Och jag längtar fortfarande lika mycket efter grusvägar, stigar, jordlukt, ljumna vindar och efter att kunna doppa kroppen i både sjöar och hav. :-)


Segheten i kroppen kommer att gå över och är inget jag bekymrar mig för.
I morgon blir det tuta och köra igen och 2011 års planer är nu ännu mer exakta.

Trallalalalaaa!

NEW YORK MARATHON.
Marathon registration status: Accepted
Entry number: 739070

Men du vet hur det är.
Smakar detkostar det.
Nästan 1800 riksdaler.
Phjuu!
Men det är det (förhoppningsvis) värt! :-D

För att piffa till 2011 som kommer att bli ett toppen-år ännu lite mer så har jag,
förutom mina andra mål, även anmält mig till Stockholm Marathon.

Jodå.
Så kan det gå när man (jag) har en coach som sätter mina tankar i rullning och verkar tror på mig. :-)
Men som alltid så är det ändå kroppen som bestämmer och har sista ordet.

Men det bästa, just i dag, vet du vad det är.
Jo, den här;


Boken Yoga. När som helst, var som helst av finaste Yoga-Jona.
Jona som gett mig mina enkla men bra yoga-övningar som jag gör (nästan) varje dag. :-)
Boken är underbar, vacker, enkel att förstå och otroligt inspirerande.
Skaffa den du med.
Genast!
För den är verkligen för alla!

Särskilt för sömniga efterjobbet-kroppar. :-)
[Comments (11)]
Thursday 2011-03-10 17:00
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Problem som hotar att växa en över huvudet måste man sluta vattna
/ Stig Johansson

[Comments (10)]
Thursday 2011-03-10 16:55
Author: Ingmarie Nilsson
En slags enkelhet
Sova.
Äta.
Resa.
Jobba, jobba, jobba hela natten lång.
Resa.
Äta.
Sova, sova, sova (nästan) hela dagen lång.
Äta.
Träning i form av löpning i snöblandat regn och ett riktigt tuff styrkepass på Sats Medis.
Äta.

Och sen börjar hela ramsan om igen.

Roligare än så är det inte här just nu.
Vad gör du?
[Comments (8)]
Wednesday 2011-03-09 16:50
Author: Ingmarie Nilsson
På upptäcktsfärd
Ömheten i benen var som bortblåst i morse men särskilt pigg vet jag inte om jag kan säga att jag var.
Mådde faktiskt lite illa när jag tänker efter.
Inte ens min superduper-gröt lockade trots att jag verkligen älskar den och längtar efter den redan kvällen innan.

Men jag ville ändå ut för nu väntar två dygn med intensivt jobbande och minimalt med dagsljus.
Bestämde mig för ett lugnt pass.
Ett sånt som Magnus brukar kalla myspass.
Hade ju massor av tid, hela dagen faktiskt, och för att variera mig lite så bestämde jag mig för att testa lite nya vägar.
Eftersom jag hade tid så skulle det ju liksom inte göra så mycket om jag sprang fel. :-)
Hade även en (löjlig) förhoppning om att det skulle vara mindre isgata någon annanstans...

Sprang mot Farsta och följde den väg som såg bäst ut.
Med "bäst" menar jag den som var minst isig för riktigt bra verkar det inte vara någonstans om man inte vill springa inne i stan fram och tillbaks vill säga.
Mindre taggig än i går, och inte ett enda biltutande, så blev det till slut en ganska bra runda utan ett endaste miniraseri-utbrott. ;-)
Jag hittade flera nya vägar som jag ser fram emot att kuta när det blir barmark. Bl.a. runt Drevviken.

Och jag tog det lugnt.
Lugnt som i l-å-n-g-s-a-m-t.
Efter 2 timmar och 40 minuter var jag plötsligt hemma igen och både trötthet och illamående var som bortblåst!
Nog är löpning en bra medicin! :-)

Jag längtar så det gör ont i magen efter den riktiga våren.
Efter barmark, grusvägar, doften av jord, ljumna vindar och fågelkvitter.


Efter bara ben, solbränd näsa och biketurer på min fina Sunn.

Ännu mer längtar jag efter att få springa lättklädd i värmande sol och kunna doppa benen i sjön.


Och snart blir det så!
Nu är det bara en kort tid kvar innan mina önskningar slår in.:-)

Men oavsett hur mycket jag längtar efter våren och sommaren så finns det något jag alltid längtar efter ännu mer.
Som finns i mina tankar varje dag.
Som har en dragningskraft på mig som jag omöjligtvis kan styra över och än mindre förklara.
Som är där mitt hjärta hör hemma.

Du som känner mig och har följt mig vet.
Albuquerque.



Nu är det snart ett år sedan jag var där och kanske det är därför min längtan är extra stark just nu. (?)
Men om jag får bestämma så kommer det inte att dröja så länge som ett helt år innan jag är där igen.

Tills dess får jag drömma vidare.
Och det går ganska bra det med.
Ett tag i alla fall. :-)
[Comments (10)]
Tuesday 2011-03-08 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
Eldar för kråkorna
Den där ishalkan i söndags tog bra på mina ben för de var fortfarande ganska mosiga i morse.
Inte trötta och ömma som av för mycket träning utan möra p.g.a att de spänt sig onaturligt.
(Hårfin skillnad men det är skillnad.)

Packade i alla fall ryggan med "inomhus-grejer" och travade min tisdagsvana trogen till Sats Medis.
Lika förbenat halt i dag med och jag vet inte vad det är som händer med mig men jag blir arg på all den här isen.
Skitlöjligt för vad hjälper det?
Inte ens min ilska kan smälta det tjocka lagret av hårt packad is som brett ut sig (nästan) överallt där jag vill springa.

Men när en bilist för mycket tutat på mig för att jag sprang på bilvägen så var det som om själve fan for i mig.
(Den som lever efter AyurVeda skulle säga att jag hade/har ett stort pittaöverskott just nu...)
När samma bilist stannade vid rödljuset sprang jag dit och drämde vanten i rutan samtidigt som jag gapade något om att du ser väl hur det ser ut på trottoaren dumhuvud?
-Man får inte springa på bilvägen blev svaret.
Ha! (Det är en 50-väg och det finns inte skylt så långt ögat når om att man inte får gå/springa på den.)
Det får man visst. Tror du jag springer på den för att det är kul?
Där hade hon inget svar.
Sen sprang jag vidare.
Lite lugnare.

Måste nog ta och coola ner mig.
Bryter jag inte benen eller nacken så blir jag väl nedslagen av en bilist om jag fortsätter så här.;-)

Nåväl.
Jag kom helskinnad fram, svirade om och satte igång.


3x12 min. med 3 min. gåvila var planen och planer är till för att följas, eller hur?
Även när det är lite tungt i benen.
Drog inte på för fullt men tillräckligt mycket för att jag skulle bli rejält både trött och svettig.
Faktiskt så pass trött att jag inte ens skulle orkat bli arg på en endaste tutande bilist.
Tror jag. ;-)


Styrketräning på det och lunchen satt som en smäck i magen när jag väl kom hem igen. :-)

Kom iväg sent på kvällen för ett vattenlöpningspass på Forsgrenska och vid den tiden är det fullt med folk.
Vattenjympa, crawlare, plaskare, "vanliga" simmare och snigelsimmare i en salig blandning.

Och så jag då.
Sniglarnas snigel. :-)
[Comments (13)]
Monday 2011-03-07 19:41
Author: Ingmarie Nilsson
Mesiga jag
Det må verka som om jag är en tuffing som tål en hel del men jag lovar, i grund och botten är jag en riktig mes.
Skiträdd för både det ena och det andra utan någon som helst anledning.
Som t.ex. tandläkaren.

Jag vet inte varför, men jag avskyr det verkligen.
Har inte haft ett hål i tänderna sen Gud minns när men det hjälper inte.
Det hjälper inte heller att tänka att jag minsann ska vara både tacksam och glad över att ha möjlighet att få tänderna kollade och ev. fixade.
Jag har ångest lik förbenat!
I flera veckor innan!

I Falun hittade jag en riktigt bra, Mats Bäckström, men här i 08;a land har jag haft (minst) 2082 ursäkter till att inte hitta en ny trots att jag tappade en gammal plomb för flera månader sedan!
Barnsligt, eller hur?

Men i dag var det ändå dax.
Jag hade fått så många "tecken" på att jag skulle söka upp min gamla klubbkamrat, och numera tandläkare, Walter af Donner (alias "Valle") att jag liksom inte kunde stoppa huvudet i sanden längre.

Jag har varit hos många tandläkare i mina dar men ingen har varit så här bra!
Lugnt, fint och helt smärtfritt fixade han den där tanden.
Det var så bra och trevligt att jag genast bokade in en heltäckande undersökning om bara några månader trots att han inte hittade några fel på mina andra tänder.
(Han har ju faktiskt inte röntgensyn. ;-) )
Valle med fru Eva-Lena som i dag även var tandsköterska. :-)
Valle med fru Eva-Lena som i dag även var tandsköterska. :-)

(Och nej, jag får varken rabatt eller extra putsning för att jag skriver detta.)

Med andra ord har jag gått och oroat mig helt i onödan.
Snacka om energi-slöseri...

Har förstås inte varit hos tandis hela dagen.
Förutom (hemma)jobb så har det tränats lite med. :-)
Startade med cykelintervaller på Sats Medis.
36x1 min. med 30 sek. vila. 70 min. totalt.


Det var ett tag sedan och jag hade tydligen helt glömt hur jobbigt det kan vara!
Slet rejält på slutet och att jag var dyngsvett behöver jag kanske inte ens skriva... :-)


Och Sats ligger som du kanske vet väldigt nära Forsgrenska badet så det var ju lika bra att knata dit och köra en timmes vattenlöpning med.
Kom vid en perfekt tidpunkt för det var hur lugnt som helst.
Fin-fint för både kropp och själ.
Mycket bättre än så här kan nog en ny härlig vecka inte starta!
[Comments (19)]
Sunday 2011-03-06 19:15
Author: Ingmarie Nilsson
Lämnar ilskan i vattnet, svullar och flyger lite i stället. ;-)
Det var inget fel på varken benen eller energin i dag men däremot underlaget!

Jag höll banne mig på att få både ett och åtta vredes-utbrott.
(Jodå. Jag kan bli galet arg!)
Under de 2 timmar och 20 min. jag kutade var förvisso mestadels av underlaget ok men de 20-30% som var dåliga var verkligen skitdåliga!
Och absolut livsfarliga!

En blankis som var så hal att det inte ens gick att stå still utan att glida.
Helt sjukt!
Finns ingen sand kvar?
Höjden var när jag kom till Älta och var absolut tvungen att ta mig ut på bilvägen och ändå skulle idioterna som körde förbi mig tuta som galningar!
Som om jag sprang där för att det var kul!

Fattar man inte som bilförare att en löpare som springer på vägen gör det för att det inte finns alternativ?
Ser de inte en meter åt sidan att cykel- och gångbanan var förvandlad till en skridskobana?
I så fall ska de inte ha körkort heller!
Jädrans pucko!
Svor långa (oskrivbara) ramsor och hötte med handen men inte sjuttsingen hjälpte det!
Tur att jag fick ett härligt vattenlöpnings-pass med världens bästa Ulrika efteråt för annars hade jag nog kokat fortfarande. ;-)

Nercoolad och lycklig för att jag överhuvudtaget överlevt det där passet med både benen och armarna i behåll begav jag mig till Hermans.
Ett av Söders absolut bästa vego-ställe.



Att man (läs jag) blir hungrig av att träna är väl ingen nyhet och som vanligt blev det både en och två och tre välfyllda tallrikar som slank ner i magen.


Jag verkar aldrig lära mig för ännu en gång blev magen så där proppfull så den stod ut åt alla håll och kanter. ;-)
Men gott var det!
Och sällskapet var ett av de mest efterlängtade någonsin.
Nämligen mamma och Ulf!
Och älsklingen förstås. :-)


Som de turister vi är i detta 08;a land (känns nämligen fortfarande så trots över ett år med 08;a adress) så begav vi oss till Globen för att åka upp med
Skyview.

Hade inga som helst förväntningar men jag tycker nog allt att det var värt sitt pris.

Uppåt sett från botten
Uppåt sett från botten
Toppen. Den vita lilla pricken i mitten långt där borta är min favvokulle Hammarbybacken
Toppen. Den vita lilla pricken i mitten långt där borta är min favvokulle Hammarbybacken


Nedåt sett uppifrån
Nedåt sett uppifrån

Lite slapp i soffan och slötittande på dumburken så är jag redo för en ny härlig vecka!

Vad har du hittat på i dag då?

(P.s. Träningsvärken som jag trodde skulle komma från gårdagen har antingen kommit av sig eller så laddar den för att kännas desto mer i morgon.)
[Comments (13)]
Saturday 2011-03-05 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Ännu en favorit i repris
Jag vet inte om jag är ovanligt lättroad eller om det bara är för att jag på något vis gillar rutiner, men i dag blev det ännu en favorit i repris.

Intervaller i Sätrahallen.
Visst kändes det lite avigt att gå inomhus när solen strålade ute men den lurades för det var banne mig varken särskilt varmt eller trevligt att försöka hålla benen i styr på isfläckarna.
(Jag springer nämligen alltid en stund ute före.)
Och tro det eller ej, men jag älskar den där hallen!
Anneli, Hempa, Morgan och Löpar-Janne höll mig sällskap i dag.
(Vissa hade dock fräckheten att kuta i väg så fort att jag inte hann med... ;-) )

Från vänster; Jag, Morgan, Hempa, Anneli och Janne. Vem Nissen på golvet är vet jag dock inte...
Från vänster; Jag, Morgan, Hempa, Anneli och Janne. Vem Nissen på golvet är vet jag dock inte...

Kroppen kändes ruggigt tung och liksom fylld med vatten i varenda cell när jag värmde upp.
Ännu en "bi-effekt" av nattjobbet.
Man är liksom i en slags jetlag fastän man inte har rest ens till grannlandet.

Men intervaller skulle det bli och intervaller blev det!
3x400m. + 4x300m. + 10x200m. Vila 60 sek. rakt igenom.
Och kroppen?
Ja den hade bara lurats.
Kände mig pigg och stark hela tiden!
Sen att benen inte går mycket fortare är en helt annan sak. ;-)

Janne och Hempa. Två snillen som spekulerar. :-)
Janne och Hempa. Två snillen som spekulerar. :-)

Det blev (förstås) löpskolning och nedjogg också och i dag var det faktiskt inte många protester. ;-)

Ett försök till gruppfoto skulle också göras men det är minsann inte lätt att samla ihop ett gäng endorfinstinna löpare! ;-)

Hempa, Janne, Anneli, jag och Morgan. Men vaddå kolla in i kameran? ;-)
Hempa, Janne, Anneli, jag och Morgan. Men vaddå kolla in i kameran? ;-)


Efter en snabbvisit hemma så for jag vidare till Sats Odenplan för ska det vara en favorit i repris så ska det vara "all way in".
Eller hur?
Därför blev det Training For Runners med världens bästa Camilla som instruktör.
Okey för att jag är partisk men två saker är då helt säkra.
Detta var den absolut bästa TFR jag varit på och Camilla är outstandig som instruktör!
Prova så förstår du!.

Jag borde få träningsvärk av denna dagen, men du vet vad jag brukar säga;
Man kan inte lita på kroppen. ;-)

TACK all ni som förgyllt min lördag!
Utan er hade den inte varit en promille så braC
[Comments (13)]
Friday 2011-03-04 21:02
Author: Ingmarie Nilsson
Light-dag
I dag är jag verkligen inte särskilt rask eller smart.
Inte för att jag kanske är det annars heller men 3½ timmars sömn gör det sannerligen inte bättre om jag säger så.

Därför har jag ägnat mig åt så okomplicerade saker som det bara varit möjligt.
Städa, handla, tvätta och trava runt, runt, runt i bassängen. :-)

Lustigt det där egentligen.
Eller snarare märkligt.
Hur kroppen (och knoppen med för den delen) kan, från att ha varit pigg och alert, förvandlas till en slags oformlig, omedgörlig, opigg och oenergisk klump på mindre än ett dygn.


Hur hjärnan känns vill jag inte ens försöka förklara. ;-)

Måtte nu kroppen fixa till sig med en natts (förhoppningsvis god) sömn och vända till sitt vanliga jag under de nästkommande 12 timmarna för i morgon är det tänkt att bli ännu en favorit i repris
Med de här på fötterna. :-)

För övrigt tycker jag det är rent ut sagt för jäkligt att grisbonden, och f.d. ordföranden för Swedish Meats, Lars Hultström är den som får ersättning och går fri från sitt djurplågeri, medan djurrättsaktivisterna, som filmade hans och 90 andra grisgårdar runt om i landet för att dokumentera vanvården av grisarna, blir åtalade och krävs på skadestånd.
Var finns rättvisan?
Och varför blev det som tyst om den här skandalen?
Har folk som äter griskött redan glömt?
Det verkar så för försäljningen verkar då inte ha dalat och grisarna har fortfarande lika fruktansvärda "liv".
Väntar bara på att det även ska visas hur kor, hönor, kycklingar, får lamm och fiskar har det för tro inte att de har det så himla mycket bättre.
Men efter den här domen är det nog få som vågar...

Och varför har en del människor djur när de ändå inte verkar tycka om dem?
Som det här puckot.
Måtte åklagaren vara en vettig människa så den stackars hunden får komma till ett kärleksfullt hem.

Hur kan förresten en människa i sina sinnes fulla bruk vara så korkad att hon (det är oftast just en hon) bär päls eller som nu den där pälsbollsmössan.
En del av de där kändisarna som nämns är jag inte så förvånad över men Victoria!
Trodde verkligen hon var smartare än så men tydligen inte.

Oj då!
Märkte plötsligt hur min hjärna gick igång igen och hur adrenalinet pumpats runt.
Den dag djurplågeri inte triggar i gång mig är nog inte förrän den dag jag ligger tre meter under jord för det gör mig verkligen både bedrövad och helt skogstokig!
Men jag hoppas och tror att fler ska upptäcka att det går alldeles utmärkt att leva utan både kött och päls.

För djuren, människan, naturen och hälsans skull.


Oavsett om det blir helt eller delvis så hoppas och önskar jag helt enkelt att fler vågar, och vill, välja det gröna alternativet. :-)
[Comments (17)]
Thursday 2011-03-03 17:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Why are you trying so hard to fit in, when you were born to STAND OUT?
/Okänd

[Comments (8)]
Thursday 2011-03-03 17:32
Author: Ingmarie Nilsson
Händelselöst
Det händer inte så mycket när det är sovdag.

Eller sov och sov förresten.
Ingen kan anklaga mig för att ha sovit varken bra eller för mycket i alla fall.
Kom i bingen strax efter kl. 9 och sov halvdant till strax efter kl. 14 när jag masade mig upp.

Rent hopplöst det där.
När man egentligen är toktrött men inte kan sova.
Min mat- och sovklocka blir liksom helt rubbad.


Det är just "dagsovandet" som är det knepiga i nattjobbandet. Funkar inte det så blir det väldigt tungt och segt efter ett tag.
Faktiskt helt omöjligt.
Jobbade natt i en himla massa år på 90-talet men till slut gick det inte just för att jag inte sov på dagen.
Tänkte att kroppen blivit annorlunda nu, för det har den ju, och skulle greja det hela lite bättre.
Tiden får utvisa hur det blir.
Jag tänker i alla fall inte börja må så där dåligt igen då jag var konstant trött och helt upp- och nedvänd i kroppen.

Men i stället för att såsa omkring här hemma och bli ännu segare så tog jag en snabbfika och stack ut.
Och se på attan!
Kroppen var pigg trots sömnbristen.
Eller kanske just därför.
Stresshormonerna kan göra kortvariga underverk.

Körde ett gäng av min "korta" backar, 16 närmare bestämt, och fick ihop 80 min. härlig löpning.

Finns t.o.m kvar tid för en liten tupplur innan jag ska iväg igen och turligt nog ringde sovklockan precis nu. :-)
[Comments (12)]
Wednesday 2011-03-02 16:16
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland har jag allt bra tur!
För när det gäller väder kan man väl ändå inte prata om skicklighet?

Så tänk då om det hade varit som så att det var i dag jag skulle ha kört gårdagens pass på band och i går dagens distans ute.
Hm, blev kanske krångligt det där men jag tror du fattar...

För i dag ville jag inget annat än att få vara ute!
Strålande sol från en klarblå himmel och blott -4 grader.


När jag svängde av på vägen ner mot Erstaviken så både såg och kände jag den!

Grusvägen.

D.v.s det riktiga gruset.
Inget sånt där påslängt för att undgå halkan utan den äkta varan av fin mjuk grusväg.
Sammanlagt var det flera hundra meter och jag gjorde små glädjeskutt av bara farten!
(Jadå. Det är helt ok att kalla mig lättroad. :-))

Och jag kände lukten.
Du vet den där av jord och mylla som bara våren kan bjuda på.
Var så lycklig över dessa små, små, pyttesmå vårtecken att jag nästan började grina.
Det finns alltså hopp om att det blir vår och sommar även i år. :-)


2.20 stannade klockan på men det kändes som max 30 minuter.
Lätta, glada och pigga ben.
Bara att tacka och ta emot.
Hade det inte varit för att jag hade en tid att passa så hade det garanterat blivit längre men jag skulle ju till min he(a)lare Danne igen.:-)

Danne utanför sin klinik. Tel.nr. stämmer dock inte.
Danne utanför sin klinik. Tel.nr. stämmer dock inte.

Jag besöker honom för att rätta till de småfel som trots allt uppstår vid mycket träning.

Jag besöker honom även för att "mota Olle i grind" och på så vis förhoppningsvis undvika onödiga avbrott i träningen.

Jag besöker honom för att få tips och hjälp så jag kan få ut så mycket som möjligt av både träningen och livet utifrån de förutsättningarna jag har.

Och jag besöker honom för att få inspiration för det får jag varje gång.
Sån är han.
En he(a)lare för både ut- och insidan. :-)

Nu ska jag sova en stund för när du sussar din skönhetssömn i natt då jobbar jag.
Och i morgon blir det vice versa. :-)
[Comments (21)]
Tuesday 2011-03-01 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
Favorit i repris
Det blev nästan en exakt kopia av förra tisdagen.

Jag packade ryggan med extradojjor och torra kläder, sprang till Sats Medborgarplatsen, kände samma nervositet och nästan ångest (jodå) som förra veckan innan jag satte i gång!
(John! Nu får du blunda för nu kommer de där dojjorna igen! ;-) )


3 x (2-3-4 min.) med 1 min. vila mellan varje intervall och 2 min. serievila.
Men med en förändring.
I dag var jag mycket både flitigare och tuffare med att trycka på "plus" knappen.
Har en liten outtalad regel (precis som det där med att jag måste avsluta varje pass med en tid som slutar på noll) som är att har jag satt en fart så får jag inte sänka den.
(Om jag inte mår dåligt eller får ont förstås. Trötthet räknas inte dit.)

Och du vet hur det kan vara. En fart som känns lätt i en, två, kanske t.o.m tre minuter kan bli ett mindre helvete under den fjärde. ;-)
Men jag höll ut.

Benen, ja hela kroppen förstås, fick jobba på och jag sprang progressivt hela tiden! :-)
70 minuters löpning senare (inkl. löpningen till gymet) var jag plaskblöt av svett men helt galet nöjd och förstås väldigt lycklig.
Både av endorfiner och av det faktum att jag klarat av det.
Och för att jag kunnat!


Att springa på löpband är omdiskuterat och "skolorna" är lika många som åsikterna.
För min del tror jag ändå som sagt var att det är väldigt bra.
Inte bara för att slippa sliret där ute just nu utan framförallt för att liksom tvinga benen att jobba utanför sin komfortfart.
Samtidigt ska man vara medveten om att springa på band, även med någon grads lutning, inte är detsamma som att kuta ute.

På något vis tycker jag det är både enklare och svårare.
Enklare för det är ju bara "att lyfta på benen" men svårare just för att farten är så konstant.

Hur som helst var det roligt och med kompletterande styrketräning blev det ännu roligare! :-)

Var en sväng på Forsgrenska badet på kvällskvisten för ett vattenlöpningspass (surprise!) och hade mentalt förberett mig på ett mindre kaos nu när det är sportlov.
Men tji fick jag!
Hur lugnt och skönt som helst i bassängen!

Kidsen gör tydligen något annat.
Kan ju alltid hoppas att det är någon sport. :-)
[Comments (9)]