Archive Apr 2011 (36 entries)

Saturday 2011-04-30 18:25
Author: Ingmarie Nilsson
Sydkustloppet 2011 (Och jag gillar när jag har rätt ;-) )
Snälla Thomas kom och hämtade mig och Anneli utanför hotelldörren för att ta oss till starten för Sydkustloppet utanför Trelleborg.
Lite annat mot SL det. ;-)

Sofie, Anneli och Daniel filosoferar (?) vid startområdet
Sofie, Anneli och Daniel filosoferar (?) vid startområdet

Snyggingen Anna (orka mera) laddar och blir fotad utan att märka det. hehe
Snyggingen Anna (orka mera) laddar och blir fotad utan att märka det. hehe

Strålande sol, ca. 15 grader och, skulle det visa sig, i princip konstant motvind.
Lägg sen till knixiga stigar, tuvor och ton med djup sand så förstår du på ett ungefär vad det hela handlade om...

Men ändå, vilken bana!
Vilket lopp!
Så otroligt fint!

Havet, sanddynor, knotiga träd, superflådiga hus, slingrande stigar, båtar i alla de former och storlekar, grusvägar, fiskmåsar, lukten av tång, asfaltsrakor så långa och platta att man inte såg slutet på dem, pittoreska små byar och massor av folk som hejade på!
(Bl.a godingen Therese och jag tror Kent var där med. Förlåt om jag missade någon men jag hann inte riktigt se...)
Sofie var nog vår största supporter som for som en skottspole för att både både heja och fota.
Det kan banne mig inte bli mycket bättre än så!

Målet var vid Sveriges sydligaste udde Smygehuk.
Vackert så man blir tårögd.
Jag var pigg hela vägen. Inte ens en tillstymmelse till svacka och jag sprang enbart på känsla och vad underlaget så att säga "tillät".
Det är nämligen inte helt lätt att trycka på när man har sand upp till anklarna och motvinden nästan gör att håret flyger av. ;-)
Lovar att jag hade minst 3 kilo sand i skorna vid målgång.
Nåja, nästan i alla fall.
Drack bara några munnar vatten men det funkade tydligen det med för jag har redan kissat.

Daniel kom 3:a och persade trots att det förra året hade varit medvind.
Jag säger bara, se upp för den grabben! Han blir extra vass i år!

Sara som varit skadad tog det som ett bra träningspass (!!) och en sak är lika säker, hon kommer att visa ryggen för alla när hon är helt tillbaks igen.
Att Anneli skulle springa bra visste jag redan innan. Det vet/tror hon aldrig men jag vet alltid eftersom det är jag som säger vad/hur hon ska träna. ;-)

Jag, Anneli och Anna (orka mera) efter målgång
Jag, Anneli och Anna (orka mera) efter målgång

Och här har även Sara kommit med. Och vi andra har bytt kläder. :-)
Och här har även Sara kommit med. Och vi andra har bytt kläder. :-)

Och just det ja.
Jag vann!

Ledde från start till mål och på något mysko sätt vann jag med nästan 4 minuter före snabbisen och superinspiratören Anna (orka mera).
Sluttiden 1.33.06 är kanske inte så mycket att skryta med men på den banan så är åtminstone jag nöjd.
(Fullständiga resultatlistor hittar du här)



Jag rekommenderar detta lopp med hela mitt hjärta för en mer välorganiserad, vacker och äventyrlig ½mara får du leta efter!
Strunt detsamma om den är "långsam".
Stort tack till arrangörerna!
Om kroppen bara vill så ska jag absolut kuta nästa år med.
Utan tveka!
(Måste ju se till att försöka behålla mitt banrekord nu med. ;-))

Utan att ens passera duschen slukade jag och Anneli maten på nolltid.
Utan att ens passera duschen slukade jag och Anneli maten på nolltid.

Men nu är vi rena och fina och ska iväg på nästa FEST!

Jag sa ju att det skulle bli en rolig dag! :-)
[Comments (30)]
Friday 2011-04-29 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
I nytt "land"
Tänk ändå hur enkelt det är att förflytta sig nu för tiden.
Utan att ens behöva göra särskilt mycket själv.
En (ibland t.o.m osynlig) biljett och resan mot annan plats kan börja.

I går;
Vaknade i min egen säng hemma i 08;a land.
Åt min vanliga specialsuperfrukost, läste SvD, körde intervaller i Nackareservatets kuperade spår och slappade på tågresan söderut.
Åtminstone nästan hela vägen.
Disciplinerade mig faktiskt och jobbade lite.
Tåg är perfekt på det viset.
Jag sitter där jag sitter och kan varken träna, städa eller ränna runt allt för mycket. ;-)
(Dessutom är det miljövänligt och i går var det bara 15 min. försenat. Man får ju inte ha för höga krav på SJ...)

I dag;
Vaknade i en helt annan säng i Skåneland.
Åt hotellfrukost , läste Sydsvenskan, sprang ett lugnt såspass i Pildammsparken som förvisso är pannkaksplatt men istället bjöd på rejäl motvind emellanåt.



Lunch på Rawfood tillsammans med mina fantastiska vänner Daniel, Sofie, Anna, Sara och Katarina.
Alla har jag träffat via bloggen och ingen är lyckligare än jag för det!
Underbara människor!
Vänner för livet, det är jag säker på.
Vi kommer att sitta på samma hem och gagga om våra äventyr, krämpor och livsöden när den tiden är inne.
Sanna mina ord.

Daniel, Sara, jag, Anna, Sofie och Katarina.
Daniel, Sara, jag, Anna, Sofie och Katarina.


Maten var helt galet god och jag skulle kunna flytta hit omedelbums bara för att ha möjligheten att kunna äta där varje dag.
Och självklart är allt vego. Inte en endaste djurprodukt så långt ögat når.
Ingen gluten heller så det borde passa de allra flesta magar.

Traskade vidare till Slottsparken för att få lite "gift" i form av kaffe. Så det liksom blev lite balans i systemet. ;-)
Men gott var det!


När Anneli äntligen kom från 08;a land hit till Skåneland hade de andra farit vidare på olika håll.
På så vis fick jag rå om, och ha, henne alldeles för mig själv.
Inte dumt alls. :-)


Med tanke på hur lite jag gjort i dag, och på hur mycket mat jag kränkt i mig, så borde jag verkligen vara fullproppad med energi inför morgondagen då det är dax för det här.
Orkar jag inte kuta borde det åtminstone funka att rulla fram.
Trots motvind. ;-)
Och kanske blir det en del av den här varan;

Sandstrand (?)
Sandstrand (?)

Jag har inga om helst krav eller förväntningar mer än att jag vill att det ska bli roligt!
Och det, det är jag helt säker på att det kommer att bli!
[Comments (11)]
Thursday 2011-04-28 18:05
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Ta vara på ditt liv, för nu är det din stund på jorden

/Vilhelm Moberg

[Comments (2)]
Thursday 2011-04-28 17:16
Author: Ingmarie Nilsson
"Avslöjanden"
I går, och i dag, har verkligen bjudit på stora, feta nyhetsrubriker i varenda tidning.

Då tänker jag inte på t.ex. Johan af Donners förklaring att det i mångt och mycket var fåfänga (!!!) som gjorde att han förskingrade alla de där pengarna från Röda Korset eller om SAAB;s osäkra framtid.

Nej, jag tänker på Patrik Sjöberg och Emma Igelströms "avslöjanden".

Patrik Sjöberg som i sin nyutkomna memoarbok berättar hur han under flera år blivit utnyttjad sexuellt av sin tränare, och "styvpappa" Viljo Nousiainen.
Och inte bara han.
Flera andra som haft Viljo som tränare träder nu fram och berättar.
Ingen har vågat innan.
I stället har de förträngt, skämts och förnekat.
T.o.m för sig själva.
Sjöberg berättar bl.a hur mycket hat som funnits (och finns) inom honom och hur hans stundtals vilda liv till stor del berodde på dessa övergrepp.

Emma Igelström erkände direkt när det avslöjades att hon förskingrat pengar.
Hon slutade sin simkarriär p.g.a ätstörningar som hon fick behandling för men hennes, som hon själv säger "beroendepersonlighet", gjorde att hon för några år sedan blev
alkoholmissbrukare.
Även hennes liv har varit fullt av lögner, svek och skam.

Det är fruktansvärda avslöjanden och berättelser.
Så många år av lidande.
Och det värsta är att de är långt ifrån ensamma.

Barn, och vuxna, som utnyttjas sexuellt är mångt mycket vanligare än vad man tidigare trott.
Inte bara inom idrottsvärlden där adepten är i en slags beroendeställning till sin tränare, utan i samhället i stort.
Även om det diskuteras mycket mer nu för tiden så är ämnet fortfarande enormt tabubelagt och de utsatta känner stor skam.
Mörkertalet är troligtvis ännu större än vad man tror men minst ett barn i varje skolklass bär på en hemlighet liknande Sjöbergs.
Minst.
Hur många vuxna det handlar om är det troligtvis ingen som vet...

Jag har inga svar på varken hur man ska förebygga eller behandla de som utför sexövergrepp men jag vet att det är inte bara är ofattbart hemskt, vidrigt och oförsvarbart, det är även ett brott.
Och även om de människor som blivit utsatta får hjälp så måste de ensamma bära sina minnen livet ut.

Igelströms missbruk är inte samma sak som att bli sexuellt utnyttjad men vem är den som kan "gradera" graden av hemskheter i livet?
Ätstörningar och alkoholmissbruk innebär ett ibland livslångt lidande och som i Igelströms fall ofta leder till ångest, depression och tankar på att ta sitt liv.
Många tar även steget och ser döden som enda utvägen ur helvetet.
För missbruk är ett helvete.

Särskilt när det gäller ätstörningar eftersom mat är något man aldrig kan undvika så som man kan med t.ex alkohol och droger.
Maten måste du konfronteras med flera gånger om dagen, varje dag, sju dagar i veckan, året runt.
Du kan aldrig "vila" från den ångesten som maten medför.

Det är inte maten som är problemet, den är bara ett symtom på något annat mycket djupare.
Exakt vad det är är lika unikt som våra fingeravtryck men i grund och botten handlar mycket om en väldigt dålig självkänsla.
D.v.s vad du tycker om dig själv.

Det finns tack och lov hjälp att få men vägen ur helvetet kan vara både lång, svår och stundtals nästan outhärdlig.
Jag vet för jag har varit där...

Min förhoppning är att båda dessa "avslöjanden" ska skapa debatt, förståelse, ökad kunskap och synliggöra problemen.
Jag hoppas med att fler blir uppmärksamma på alla de små signaler som en drabbad ändå oftast utsänder.
Vare sig det handlar om sexövergrepp, ätstörningar, alkohol-drog-spel- eller annat missbruk.
Även om just du inte kan hjälpa den personen så kan du vägleda till dit hjälpen finns.

Våga fråga!
Våga vara obekväm.
Du kanske räddar någons liv...
[Comments (16)]
Wednesday 2011-04-27 22:18
Author: Ingmarie Nilsson
Såspasset som kom av sig
Halv sovdag efter ännu en natts jobb.
Det blir inte många timmars sömn men det är som det är.
I natt får jag sova när jag ska. :-)

Träningen är förhållandevis lugn denna veckan.
Cykelintervaller och Powerplate i går (japp jag har äntligen hittat en som inte ligger på andra sidan 08;a land i förhållande till var jag bor) och i dag var det menat bli en timmes soft löppass.

Travade iväg in i skogen och hann inte mycket längre än någon kilometer när ingen mindre än min klubbis och storlöpare Anna von Schenck kom farande.
Och jag är ju inte den som tackar nej till sällskap när det erbjuds på ett så enkelt och bra sätt!
Men sällskapet innebar även att sås-tempot var över för Anna hade lite bråttom hem. ;-)
Märkligt nog fann sig kroppen på bara några minuter i det högre tempot och jag pallade t.o.m att prata. ;-)

Kanske var det min fina Albuquerque Road Runner tröja som gjorde det?


Eller var det mina fräsiga (fartrands-)strumpor. :-)

[Comments (4)]
Tuesday 2011-04-26 18:07
Author: Ingmarie Nilsson
Finns det en framsida så finns det även en baksida. Och vice versa...
Jag har rest över nästan hela världen.
Sett hisnande vyer, spektakulära byggnader, galna konstverk, berg, dalar, öknar, täta regnskogar, stora hav och blågröna laguner.
Men ytterst få platser, om några alls, slår Sverige just nu.
Grönskan, färgerna, lukterna, ljuden och energin.
Det är något magiskt.
Som om varenda atom får liv igen och vaknar ur sin frusna vinterdvala.

Jag tycker verkligen synd om alla de som blir deppiga just nu.
Som finner livet extra tungt när det egentligen borde bli så mycket lättare!
Nu när man äntligen kan få slippa alla kläder, den stora tvätthögen, slirigt underlag, stelfrusna leder och mörker.
Nu när livet åter börjar spira och ljuset hittat hit.

Kanske känner jag extra mycket för dessa människor eftersom jag varit en av dem.
En av dem som hamnat djup ner i deppighetens svarta hål.
Och då inte "bara" på våren.

Mitt liv må verka lätt som en plätt, att jag alltid är positiv, full av energi och aldrig har några större bekymmer.
För det mesta är det så men det har verkligen inte alltid varit så.

Jag har kämpat mot sjukliga depressioner, livshotande sjukdomar, ångest, bottenlös djup sorg, livsleda och meningslöshet.
Det har funnits perioder i mitt liv då jag varit extremt självdestruktiv och det är väl rena "turen" att jag inte haft anlag till att bli alkoholist eller drogmissbrukare...

Men livet ville tydligen annat med mig.
Någonstans inom mig har det ändå funnits en kraft som varit, och är, starkare och större än det svart onda.

Nämligen livslusten.

Det finns inte en lösning på hur just jag tagit mig ur och igenom alla dessa tunga år men några saker går som en röd tråd genom hela mitt liv.
Jag tänkte berätta dem för dig.
Varför förklarar jag senare.

Naturen. Där får jag kraft, lugn och stabilitet igen. Utan skogen blir jag vilsen och tankarna fladdrar iväg som oroliga andar till "fel" ställen. Och jag upplever den gärna tillsammans med en häst. :-)


Löpningen. Det var faktiskt därför jag en gång började springa. För att på något vis "fly" från demonerna inom mig. Men i stället för att fly så märkte jag att jag konfronterades med dem. Och vann! Det var främst löpningen som "räddade" mig när det var som värst. Där var jag jag och så är det fortfarande. Jag kan träna "annat" och finna ro men det blir aldrig riktigt detsamma som när jag springer... Allra, allra helst springer jag förstås på land, men gärna även i vattnet. :-)



Terapi. Nu för tiden är det inte så "skämmigt" att säga att man går i terapi men , för 15-20 år sedan, var det inte så vanligt. Nu är det många år sedan sist men jag vidhåller fortfarande att man måste vara modig för att gå i terapi. Det är ett tufft jobb!
Men värt det om du har "rätt" terapeut.

Maten. För mig är bra och rätt kost enkla råvaror och vego. Döda djur ger dött sinne och död kropp. Dessutom vill mitt samvete inte vara med om den industri, miljöförstöring och oetiska politik det medför att föda upp djur enbart för att bli människoföda. Du kan läsa mer här om du vill.

Solen. Utan den slocknar jag! Min relativt mörka hy kräver ljus och mitt behov av att vara ute är enormt. Det är inte konstigt att vintrarna och vårarna varit så jobbiga. Mitt D-vitamin förråd har varit på noll när solen äntligen visat sig. Sedan jag började med extra D-vitamin tillskott har i princip alla mina "dippar" försvunnit.
Men det ska vara av rätt sort och i tillräcklig mängd;


Kinesiologin. I Halmstad har alltid Svenne hjälpt mig. Här i 08;a land har jag min guru Danne.Läs mer här om du vill.

Albuquerque. Mitt paradis på jorden. Jag har varit där oräkneliga gånger och tröttnat aldrig. Där finner jag total ro och harmoni och jag längtar dit varje dag.


Övriga kost tillskott. Jag använder främst Holistics produkter för jag tycker helt enkelt att de är väldigt bra.
Vad jag tar beror på hur jag mår, vad jag gör och hur livet ser ut. (Kommer att berätta mer om hur jag ser på just maten och kost-tillskotten i en senare blogg.)

Min älskade sambo, familjen och mina vänner. Tror inte ens jag behöver förklara. :-)

Så varför berättar jag då allt det här?
Är det ens någon som bryr sig?

Jag skriver det för att visa att jag inte varken är en alltigenom muntergök, tycker livet är så himla lättsamt alltid eller har åkt på en räkmacka genom livet.
Precis som de flesta andra så har jag fått kämpa, och gör fortfarande, med både mina mörka sidor och livets vedermödor.

Framförallt så skriver jag om det för kanske kan jag inspirera och hjälpa någon mer som känner sig låg och/eller har fastnat i en negativ spiral.
Kan "mina knep" hjälpa bara en endaste människa så blir jag glad!
Ge inte upp!
Det finns hjälp att få även om det ibland kan ta tid att hitta just det som fungerar för en själv.

För livet är värt att levas.

[Comments (26)]
Monday 2011-04-25 21:02
Author: Ingmarie Nilsson
En lugn (?) dag
Vi åkte hem från paradiset Njurunda i går kväll
Trafiken var lugnare och vi fick en "extra" dag hemma innan vardagen tar vid igen.

Hade gärna varit kvar för jag trivs fantastiskt bra där!
Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge.:-)
Tanken var med att vi skulle ta det extra lugnt denna dag men du vet hur det är.
Har man myror i brallan så har man och med "bara" ett lugnt träningspass inplanerat av coachen så kan de bli väldigt många.
Fastän jag haft klänning på mig. ;-)

Städat och lagt golv på balkongen (dock inte så märkvärdigt som det låter), cyklat till och från Eriksdalsbadet för ett vattenlöpningspass på 90 min. (nu vill jag verkligen att utebadet ska öppna!), handlat (mat), tvättat (fattar inte hur det kan bli så mycket i korgen nu när det används varken vantar, jacka eller långkallingar), lämnat tillbaks hyrbilen (det var i och för sig inte jag utan älsklingen som gjorde), solat (och fixat några nya ränder) och läst ut den här boken;


Mycket visste jag redan innan men det är alltid bra att bli "bekräftad" i sina teorier.
Helt klart en intressant bok som rekommenderas!

I morgon blir det annat.
Då är lugnet slut på riktigt. ;-)
[Comments (7)]
Sunday 2011-04-24 17:33
Author: Ingmarie Nilsson
Mer mil och mer sol
Det blev en långtur till denna veckan. Helt enligt planerna för denna vecka har jag samlat många mil.
Tror minsann det blev någon slags "rekord" för denna sida millenniet.
Och det utan att kroppen protesterat!

Tre timmar löpning i strålande sol på allt från asfalterade autostrador, sandstrand och fina grusvägar till slingrande stigar, backar och skoterleder och det var längesedan ett långpass kändes lätt.



Avrundade med 40 min. vattenlöpning i Njurundahallen.
Det gäller att gynna de snälla som har öppet trots röd dag. :-)

Min påfyllning. Enbart vego förstås. :-)
Min påfyllning. Enbart vego förstås. :-)

Just nu känner jag extra stor lycka och tacksamhet.

För att jag har möjligheten att ha fått tillbringa påsken här i Njurunda med älsklingens fina familj.

För att jag klarat mina "deadlines".

För att min kropp "stått ut" denna vecka trots mycket både jobb och träning.

För att jag är frisk och för att jag får leva.

För att jag fått njuta av solen, värmen, dofterna och känna gräset mot min hud.


Jag tackar ödmjukast för alla dessa gåvor.
Så lätta att ta för givna trots att de inte är det.
Det är aldrig för sent att få minnen för livet.
(Bo Säfström)
Och det har jag verkligen fått denna härliga helg.
[Comments (8)]
Saturday 2011-04-23 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Intervaller, kärt återseende och utflykt
Minst lika varmt, soligt och skönt i dag som i går.
Och en minst lika härlig påskafton som långfredagen var.
Nej, fel, den är/har faktiskt varit ännu bättre.

Vaknade före väckarklockan (bara det är ett tecken på att jag är bra återhämtad), åt långfrukost ute i morgonsolen, läste Sundsvalls tidning och fortsatte njuta av den underbara utsikten över Ljungan.


Svirade sen om till shorts, top och hoppade i mina Newton pjux för att avverka dagens löppass.
Förvånansvärt lätta ben trots att de denna veckan har kutat (förhållandevis) många mil.
(Och veckan är ju inte slut ännu...)
10 x 5 min med en min. gåvila.
Lätt som en plätt!

Jag litar inte helt på min Garmin för ska jag tro på den så kan farten med samma ansträngningsgrad skilja över 30 sek./km och fel löpkänsla tror jag inte att jag har.
Eller?
Inbillar mig att om det blir för mycket backar och/eller skog så är den inte riktigt med.
Deprimerande ibland men förstås glädjande ibland.:-)

Jag har inte tränat Powerplate sen i december (förra året) och jag saknar det helt galet mycket!
Det finns förstås ställen i 08;a land som har dem men de ligger helt "fel" i förhållande till var jag bor och befinner mig. :-(
Enligt mig är det en av de absolut bästa träningsformerna man kan tänka sig.
Styrka, stretch och massage i ett och samma paket och det tar i runda slängar ca. 30 min.
(Om man inte "ska bara lite till" som jag vill säga...)
Jag inser nu att jag "måste" ta mig tid för i dag kom jag på exakt hur mycket jag saknat det.
Inne i Sundsvall hittade jag nämligen en på Belle Visage.


Koncentrerade mig på styrkeövningar för överkroppen och stretch/massage för underkroppen.
Kändes liksom mest rättvist. ;-)

Tanken var att köra vattenlöpningspasset i Sporthallsbadet inne i stan men de hade stängt.
Bara öppet 9-12 på helgerna.
Skamligt!
Eller hur?

Lilla Njurundahallen hade däremot öppet (det är nämligen egentligen i Njurunda jag befinner mig) och snacka om lyxpass!


Inte en kotte så långt ögat nådde!
Hade hela bassängen och omklädningsrummet helt för mig själv!

Gräddklicken på det hela denna påskaftons kalas var en utflykt till kulturarvet Galtströms bruk.



Jag och älsklingen har varit där innan men det är värt många besök.
Njöt av medhavd fikakorg i kvälls-solen.


Inte utan att jag börjar bli bortskämd här...
Men å andra sidan;
Why not? :-)

[Comments (8)]
Friday 2011-04-22 17:14
Author: Ingmarie Nilsson
No need for Sauna here
Här i mitten av Sverige (längre norrut än så ligger faktiskt inte Sundsvall) finns det förvisso lite, lite kvar av äckel-snön (ursäkta men jag är sjukt trött på den) men inte mer än att jag kan titta bort och därmed slippa se eländet.
Och det är ljusår från förra gången vi var här.
Då när jag såg ut så här efter löp-passet;


I dag var bilden i stället så här efter lugna 20 km;


I medvind och med solen i ansiktet var det nära på kokgränsen och kokade gjorde jag.
Men inte just då utan på cykeln.
En timmes trampande inkluderat ett gäng en minuters-intervaller på motionscykeln som vi (vilket i praktiken betyder älsklingen och hans pappa) dragit ut på altanen där solen gassade som bäst.

Sämre utsikt kan man ju ha. :-)
Sämre utsikt kan man ju ha. :-)

Jag tror på att man ska dricka när man är törstig, inte bara för att man "ska". Som här, för  jo, jag var supertörstig efter de där timmarnas träning
Jag tror på att man ska dricka när man är törstig, inte bara för att man "ska". Som här, för jo, jag var supertörstig efter de där timmarnas träning

Och jag njuter.
För min del får det gassa precis hur mycket som helst!
Med solen kommer värmen och energin till mig.
Väcker livsandarna och ger harmoni.
Jag må vara född i rätt land men mestadels av året bor jag banne mig i fel.

Fast just nu är jag förstås på ett väldigt bra ställe.:-)

Jag och älsklingens pappa Åke
Jag och älsklingens pappa Åke

Älsklingen och hans mamma Anna-Lisa
Älsklingen och hans mamma Anna-Lisa
[Comments (6)]
Thursday 2011-04-21 22:37
Author: Ingmarie Nilsson
En helt vanlig (?) (Skär)torsdag
I princip varje morgon kör jag mitt lilla special-yoga program som jag fått av allra bästa Yona.
Hon som även skrivit en av de finaste böcker jag har i min (välfyllda) bokhylla.

Lite varje dag är mitt motto, då blir det av, och nu har det blivit både en vana och begär att få den där lilla stunden på morgonen.
Mina dagar innehåller inte särskilt många "dötider" så för mig är morgonen bästa tiden.
Jag känner av kroppen, mjukar upp den, andas och samlar mig inför det som komma ska under dagen.

Yogan går att göra var som helst och när som helst. Här i Stadsparken i Uppsala
Yogan går att göra var som helst och när som helst. Här i Stadsparken i Uppsala

Det är något både konstigt och lite lustigt men nu för tiden tycker jag nästan att jag oftare upplever den där underbara känslan av flow när jag springer mot vad jag gjorde förr.
Du vet, när kroppens alla delar är i samspel och det liksom bara flyter på.
(Eller så är det bara mitt guldfiskminne som spelar mig ett spratt. ;-))
Det t.o.m känns som att jag kutar lika fort som förr men klockan visar (förstås) något helt annat.



Men det kvittar egentligen.
Visst vill jag kuta snabbare (vem vill väl inte det) men samtidigt så är det ju just flowkänslan som jag tror vi alla strävar efter.
Utan den försvinner på något vis själva löpglädjen.
I alla fall för mig.

Dagens pass var mitt hatkärleks-pass.
15km i tröskelfart.
Nog är det fysiskt tufft men jag tror egentligen det är jobbigast rent mentalt.
Att ligga på gränsen till mjölksyrelandet under så lång tid.
Men det går!
Och någonstans där på andra varvet på Hellas-femman så kom det där efterlängtade flowet.
Och inte blev det mindre av att en kvinna tjoade Heja, dig känner jag igen, av solen, av värmen, av den ljumna vinden eller av att kunna kuta i min älskade skog.

Men visst är det ett sjuhelsikes tufft pass!
28km totalt och jag var både trött, hade mundrägel och vita saltstrimmor på topen.


Vattenlöpningspasset lite senare var en ren befrielse för benen.
Och för skallen för jag hade sällskap av bästa Ulrika och det är aldrig fel. :-)

Resten av helgen spenderas i Sundsvall.
Ett av jordens bästa ställen om du frågar mig.
(Hyrbil hit. Packningen fick inte plats på kvasten. Men vi åkte åtminstone förbi Blåkulla. :-) )

Men något viloläger blir det inte.
Det har bästa coachen sett till. ;-)
[Comments (5)]
Thursday 2011-04-21 10:00
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Utan tvivel är man inte riktigt klok.
/Tage Danielsson

[Comments (2)]
Wednesday 2011-04-20 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Patetisk (?)
Ordet patetisk kommer av patos, det grekiska ordet för känslosam.
Från början var ordet positivt men under upplysningstiden, om jag fattat det hela rätt, så ändrades det där för då var det mer inne att vara förnuftig, rationell och behärskad.
Var man då känslosam = okontrollerad = opålitlig.

Så med utgång från den negativa betydelsen, för det är ju dessvärre så vi oftast använder det, när blir/är man patetisk?

Är det när man låtsas vara någon man inte är?
När man sätter in en annons i DN för att man tappat bort en femkrona?
När man inte förstår och/eller accepterar att man inte kan leva som en 25-åring när man är 40+?
När man följer varenda dokusåpa på tv?
När man lever ett innehållslöst och torftigt liv (vad nu det är) eller tvärtom ett liv där man ständigt försöker få bekräftelse på olika sätt och vis. (T.ex. genom droger, b-kändisskap eller massor av olika förhållande.)
Är det när man lever i en slags låtsasvärld och tror man ska bli rockstjärna trots att ingen annan tror på det eller är det när man ständigt försöker se yngre ut än vad man är genom att botoxa, skära, lyfta, klä sig, färga sig och ibland även bete sig som en yngre upplaga av sig själv?.

Tanken och frågan har slagit mig mer än en gång.
Är jag patetisk?

Som fortsätter kuta och träna förhållandevis hårt trots att jag har haft mina 10 år "på toppen" för länge-längesedan?

Som hela tiden strävar efter att bli bättre trots att jag är en "före detta" och faktiskt aldrig någonsin mer kommer att kunna springa maran på 2.33 eller milen på sub 33 igen.

Som låter löpningen och träningen fortsätta vara en av de absolut största delarna i livet.

Som tävlar trots att jag nu för tiden "förlorar" oftare än jag "vinner".

Det finns säkert de som tycker att jag är "patetisk" men jag har kommit fram till att jag fullkomligt skiter i dem.

Jag tränar och tävlar ju för att jag gillar det!
Inte för att bli världsbäst men däremot så bra som jag kan bli just nu.


Jag tränar för att jag behöver det och för att det helt enkelt är en del av mig och mitt liv.
Jag kommer att fortsätta att sträva efter den där underbara känslan som kan infinna sig under löpningen.
När allt stämmer, när flytet infinner sig och varenda del av kroppen är i harmoni.
Du som någonsin upplevt det vet vad jag menar. :-)

Jag kan finna detta "flow", när jag liksom inte behöver anstränga mig för att göra det jag ska vid andra tillfällen i livet med, men det är i löpningen som känslan blir som starkast.

Om det är så här jag känner och tänker om en månad, ett år eller tio år vet jag inte.
Jag vet bara hur det är just nu och det måste väl ändå vara det viktigaste?

Så därför kommer jag att fortsätta gneta på.
Patetisk eller ej.

Både sprang och styrketränade i dag fastän kroppen är som i en vakuumbubbla efter jobbnätterna men jag vet att det blir ännu värre om jag inte tränar.
Då fastnar den liksom där.
I seghetens land.

Och förresten så är jag gärna patetisk för det kan väl ändå inte vara fel att vara känslosam? :-)
[Comments (21)]
Tuesday 2011-04-19 17:56
Author: Ingmarie Nilsson
Sorg
Vad är väl en stulen Sunn några tår som är ur led eller ett segt nattpass när jag läser att min stora idol Grete Waitz har dött?

Inte ett dugg.
Faktiskt inte ens värt att nämna!

Tack Grete för alla fina minnen, all inspiration och alla kloka råd du gett.

Du var, och är, en stor förebild och kommer alltid att så vara.
[Comments (5)]
Tuesday 2011-04-19 17:48
Author: Ingmarie Nilsson
I stället för
Det hade varit perfekt att ta en tur med Sunnen i dag när det skulle vara "alternativpass-dag".

Strålande sol, lätt vind och lite småtrött efter första nattens jobb.
Men eftersom ju någon/några pucko tyckt annorlunda och därför snott den av mig så blev det inget med det.

Bittert.
Och surt.
Är fortfarande både ledsen och arg!
Må den/de ruttna i helvetet!
Idioterna.

Så istället blev det till att ta tanthojjen till Eriksdalsbadet för ett vattenlöpningspass.


Och även om det inte är riktigt samma sak som att susande få trampa fram ute på skogsvägarna så är det ett väldigt bra substitut.
Absolut ett av de bästa. :-)

Ja så bestämmer jag.
Inte samma sak men ändå väldigt bra.
Och ännu bättre blir det när utebadet öppnar igen. :-)
[Comments]
Monday 2011-04-18 17:50
Author: Ingmarie Nilsson
Långpanna
Om det är något denna sablans långa vinter lärt oss som överlevt den så är det väl att härda ut och att ha tråkigt. (?)
Efter att ha kört långpass på långpass på långpass i såväl vacker vinterskrud som i snösörja (mest) och på blankis så är ett långpass i skogen, på barmark i strålande solsken en baggis!

Eller i alla fall bra mycket lättare!
Och roligare!

För riktigt som en baggis var inte mitt 35km pass i dag trots både sol, skog och mjuka vägar.
Men bra nära. :-)



Rundan jag sprang är ganska kuperad och bitvis svårframkomlig p.g.a trädfällning och stenbumlingar.
Och visst var (är) benen lite stela i dag och i princip helt "krutfria" men som jag njöt!
Ä-n-t-l-i-g-e-n fick jag uppleva det jag längtat efter så mycket att det värkt i både mage och hjärta.
Skogen, tystnaden, dofterna, blommorna, luften, knopparna, solen och den där speciella frihetskänslan som långpasset ger.

Även om jag är en social människa så är en bättre beskrivning nog att jag är en social ensamvarg.
Utan mina ensamma stunder, hemma eller allra helst i skogen, skulle jag krympa som människa.
Min energi skulle sina och livsgnistan slockna.

Ibland har jag mer behov av ensamheten.
Ibland mindre.
Jag försöker att lyssna och följa min inre röst för den vet när det är dax.
När jag måste få andas i min egen takt, tänka mina egna tankar och bara vara jag.

Därför njöt jag nog extra mycket i dag för även om helgen har varit superkul så har den även varit intensiv.


En kort sväng i bassängen på det och hela kroppen känns (nästan) som ny.
Nu väntas några jobbnätter och därmed blir träningen lite lugnare.

Och jag är fulltankad. :-)
[Comments (8)]
Sunday 2011-04-17 19:00
Author: Ingmarie Nilsson
Allt beror på hur jag väljer att se det
Jag skulle kunna vara hur missnöjd som helst med dagen. Både för att det inte blev något lag trots att jag ställde upp och för att jag kom sist.

Eller sist och sist.
Det beror ju på hur man ser det.

Det var minst en handfull som bröt, och det tycker jag är ännu värre än att springa dåligt, och det var ännu fler som inte ens kom till start trots att de var anmälda.

Jag visste inte förrän jag kom i mål att vi inte hade något andralag och först blev jag både arg och ledsen.
Kändes som om jag sprungit i onödan och liksom "förnedrat" mig lite.
Det är inte jättelattjo att komma sist även om ju någon måste göra det med.

Men jag väljer att se det på ett annat vis.
Jag sprang inte "dåligt".
Det var bara det att 17 andra var snabbare än mig i dag. ;-)

Min tid, 33.39 betyder 4.12/km och jag hade lätt kunnat kuta minst 2-3 varv till i den farten.
Det känns bra på något vis.
Än är tanten inte slut. ;-)
Jag är stark, seg och faktiskt ganska tuff.
För hur många "gamlingar" vågade ställa upp och hur många har tävlat på olika nivåer i nästan 20 år av de som var med i dag?
En!
Och det var jag.:-)


Sammantaget har det varit en härlig helg!
Sol, fantastisk stämning, roliga människor, hotellfrukost och det blev ju två riktigt bra träningspass som jag kommer att ha stor nytta av.

Det jag mest gillar med just Terräng-SM är att man kan vara med oavsett ålder.
Faktum är att det är den enda SM tävlingen där alla åldersklasser tävlar samtidigt.
Verkligen inspirerande!

Nu vet jag dessutom både hur det är både att komma först och sist på ett Terräng-SM.
Hur många vet det?

Och du vet väl, man måste våga förlora för att kunna vinna. :-)

Jag laddar om för om två veckor är det dax för det här.
Jag längtar och då ska jag banne mig inte komma sist. :-)

Nu bjuds på bildspel!
Håll till godo! :-)
(Klicka på bilden om du vill se den "stor")

Innan starten
Innan starten

Startskottet avfyrat
Startskottet avfyrat





Silver
Silver

Lagbrons
Lagbrons
[Comments (21)]
Saturday 2011-04-16 19:05
Author: Ingmarie Nilsson
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig...
Fem ynka sekunder skilde mig och guldmedaljen.
Visst kan det verka hur knäppt och otacksamt som helst att inte vara nöjd med ett silver men sån är jag.
I alla fall på vissa lopp.

Jag vet inte om jag hade kunnat bättre om jag insett att jag var så nära men det retar mig verkligen.
Och svider.
Fem sekunder.
Jag såg inte att jag hade en före mig och hade inte hört ett smack av vad som tjoades utmed banan. (Det tjoas en hel del om jag säger så...)
Men så där är det och det är bara att gratulera Marie Olsson som vann.
Hon var bäst.
I dag.

Coachen var i alla fall nöjd.
Klubben med.
Så när jag tjurat färdigt, slickat såren och fått lite perspektiv så kanske jag med blir nöjd...
Fast jag tvivlar starkt.
Enda jag väl egentligen är nöjd med är tiden.
15.58.
Och att jag faktiskt var med!

Starten
Starten

Prisutdelning. 1;a Marie Olsson, 2;a jag och 3,a Helene Nilsson
Prisutdelning. 1;a Marie Olsson, 2;a jag och 3,a Helene Nilsson

Det blev faktiskt en medalj till!
Lagbrons till mig, Mia Edvardsson och Camilla Andersson.


Banan var långt ifrån någon walk in the park.
Den sög.
Visst gick det i princip konstant nerför den första kilometern men sen kom b-a-c-k-e-n som hette duga.
Kolla banprofilen här så förstår du...

Förstår inte riktigt hur de tänkte när de planerade men helt klart var/är den utslagsgivande.
Som vanligt tog jag det ganska lugnt i början men redan under första varvet kroknade en hel del i den där mördarbacken och jag sprang förbi.
Men det räckte alltså inte.
Hjälpte inte ens att jag hade ett par sprillas nya fina Newton på mig dagen till ära. ;-)


Fast å andra sidan kanske jag inte ens fått medalj om jag inte hade haft dem och jag hade troligtvis inte varit med överhuvudtaget om jag inte hittat dessa mina räddningsänglar.

Inte kan jag få revansch i morgon heller för då handlar det bara om att överleva.
Låta ungdomarna rusa iväg och hoppas på att de kroknar. ;-)
Ingen idé att ens försöka jaga dem.
Fyra varv på den banan kommer hur som helst att bli en utmaning!
Men allt för världens bästa klubb!

Vårt tält. :-)
Vårt tält. :-)

Det har varit en strålande fin dag och en himla massa roliga möten.
Alla mina fina klubbkamrater, bästa coachen Pekka, Catharina S. och Helene N., Lars Hagborg, Midde (Hamrin), Andy, Anette och förstås A. Lennart Juhlin-statistikens mästare. :-)

Gladast var jag ändå över att älsklingen tog sig dit trots att han är krasslig!
(Jag hoppas han lägger upp lite roligare bilder än de jag bjuder på här..."Hint, hint". ;-))

Resten av dagen har jag babblat, slappat, hinkat i mig vatten (tydligen varmare än jag trodde) och förstås ätit.


Just nu vill jag inte kuta men i morgon är en ny dag och då ska den där banan nötas igen.
Med eller utan trötta ben.
Och absolut med ett (bitvis grimaserande) leende!
[Comments (20)]
Friday 2011-04-15 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Felsteg kan bli trappsteg uppåt.
/Okänd

[Comments (8)]
Friday 2011-04-15 20:12
Author: Ingmarie Nilsson
Hjärnträning och på plats
Visst är det kämpigt att jobba natt och visst är jag många gånger snortrött.
Särskilt vid 4-5 snåret på morgonen, när jag är på väg hem igen och på kvällen när jag "gått" av mitt pass.
Men samtidigt tror jag att jag hade varit minst lika trött om jag varit tvungen att gå upp tidigt varje morgon för det tycker då jag är skitjobbigt!
När klockan ringde 05.30 i morse trodde jag nästan inte det var sant.
(Tänkte skriva att jag trodde jag skulle men riktigt så illa var det inte. Fast bra nära!)
Dessutom hade jag sovit dåligt.
Något jag helt och hållet beskyller månen för.
Den börjar bli full nu nämligen.

Hur det nu än var så kravlade jag mig upp, fick i mig frukost och fixade det sista med alla väskor (för dagen och för resan senare på kvällen) innan jag cyklade till tuben.
Lyckades t.o.m få med mig matlådan. :-)

Anledningen till min tidiga morgon var en utbildningsdag på jobbet.
En gång om året (minst) ska vi ha genomgång av HLR, defibrillering och läkemedel.
I dag på vuxna. Senare även för barn.
Verkligen både nyttigt, "roligt" och (tyvärr) nödvändigt.
Trots all bomull i skallen så klarade jag alla prov och tester. :-)


Egentligen borde alla kunna grundläggande HLR.
Chansen att överleva ökar betydligt vid tidig hjälp.
Eller för att säga det motsatta, om ingen behandling eller hjärtstartare användes ökar dödlighet vid hjärtstopp med ca 10% / min.

Det är mycket det!

Träningsmässigt var det inga märkvärdigheter i dag.
En sväng i bassängen innan jag tog tåget till Uppsala.
Pallar nämligen inte att vara nervös för att SJ inte sköter sig i morgon bitti så därför åkte jag redan i kväll.
Och det är ju inte helt fel att lyxa med både hotell och sovmorgon. :-)



Gick en liten promenix bort till SM-banan som går runt slottet.

Syns inte riktigt hur brant och lång backen är men utsikten är ju i alla fall fin. Nu när jag orkar titta. ;-)
Syns inte riktigt hur brant och lång backen är men utsikten är ju i alla fall fin. Nu när jag orkar titta. ;-)

Foto ljuger! Det ser ju inte ens ut som en backe! men jag lovar, det ÄR det!
Foto ljuger! Det ser ju inte ens ut som en backe! men jag lovar, det ÄR det!

Hur jag känner mig?

Tja.

Mest trött och ganska osugen på att kuta.
I alla fall "fort" och hårt.

Bara att hoppas att de där känslorna försvinner tills i morgon...
Nej fel!
De ska försvinna tills i morgon. :-)
[Comments (12)]
Thursday 2011-04-14 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Mama Mia, vad har jag NU hittat på?
Tror det var 1991 eller möjligtvis 1992 som jag sprang mitt allra första SM.
Det första av många fler.
I Västervik.
En ½ mara.
Om jag inte helt missminner mig så kom jag 7;a eller 8;a.
Eller var det 12;a?

Min första SM-medalj fick jag 1993.
Ett brons på Terräng-SM 8km i Karlstad.
Kändes verkligen ofattbart!
Samma år vann jag bl.a silver på ½ maran.
Mitt första guld vann jag 1994. Även det 8km i terräng. Det blev även guld på ½ maran 1994.

Lyckan har varit med mig och jag har vunnit en hel del SM-medaljer genom åren.
Det är något speciellt det där.
Att få stå på pallen.
Särskilt högst upp. :-)

Till helgen är det dax igen.
Men numera under lite andra förutsättningar. :-)
4km i K45.
Mitt andra mål för i år.
Det första är ju redan avklarat.

Jag har tränat på bra, varit hel och frisk så nu är det inte mycket mer jag kan göra.
Det är "bara" att tuta och köra på lördag och se hur länge kroppen pallar. ;-)
Visst skulle det vara obeskrivbart roligt om det blev ännu en medalj men det är inget jag räknar med.
Startfältet är ett getingbo!

Vässade med 5 x 4min i kuperat spår i dag och det gick varken bra eller dåligt.
Jobbigt var det förstås men ändå njöt jag.
Av att kunna och av solen.

Avrundade med lite yoga på gräsplätten vid huset.



Så långt är det väl inga direkta konstigheter.

Men så i går frågar min fina klubb om jag kan tänka mig att springa i det ena laget på söndag.
8 km.
Och vad svarar jag?

Ja!

Bara så där.
Utan en tanke på vad det egentligen innebär.
Om "min" klass är ett getingbo så är det ingenting mot vad startfältet i damernas 8km är.

Men jag sa alltså ja.
Dels för att ge "tillbaks" lite till min klubb som genom åren hjälpt mig så ofantligt mycket, dels för att det är superkul att vara med i ett lag och dels för att jag faktiskt blev så otroligt glad över att ens bli tillfrågad!
Nu för tiden är det inte så vanligt. ;-)

Men visst känns det läskigt!
Kommer att känna mig som en elefant tillsammans med en hoper gaseller.
Men bara jag tar mig runt betyder ett poäng och i slutändan kan det vara en himla massa värt!
Ber en stilla bön att jag inte ska bli toksist i något av loppen.

Enda orosmomentet just nu är att älsklingen är supersjuk.
Men varför skulle jag bli sjuk nu när jag inte varit det på flera år?

Har bestämt mig för att ha roligt oavsett hur det går.
Och kämpa, det ska jag.

Jag känner mig faktiskt ganska taggad . :-)

[Comments (19)]
Wednesday 2011-04-13 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
Ombyte förnöjer
Inte alltid eller med allting förstås.
Vissa saker och personer vill man ska finnas kvar i livet oavsett hur grå, tråkiga och dammiga de blir. :-)

Men jag tror det är bra att emellanåt busa till det lite i livet.
Möblera om, ta en ny väg till/från jobbet, ta på skorna i "fel" ordning, springa en runda i motsatt håll mot vad man brukar, le mot en okänd, testa ett nytt träningspass eller vad man nu kan hitta på för att variera vardagen.

Rutiner är bra men allt för många sådana tror jag gör att man stagnerar och tröttnar.
Och kanske t.o.m blir lite bekväm till slut.
Du vet vad du har men inte vad du får.

Jag har kommit på att jag ganska lätt kan falla in i gamla hjulspår.
Både när det gäller vanor och tankar.
Du vet, samma frukost, samma kvällsmat, samma rutin innan träningen, samma tankemönster på hur det "brukar" vara, sitter på samma ställe i soffan, parkerar cykeln (d.v.s transportcykeln som inte blev stulen) på samma ställe och jag tror banne mig jag sover på nästan samma sätt varje natt.

Så jag jobbar aktivt med att variera mig på alla de sätt.
Fysiskt och psykiskt.
Frivilligt såväl som ofrivilligt.
Om det inte blir som jag tänkt mig så tänker jag att det förmodligen finns en mening med det och att det förhoppningsvis ger mig någon slags ny kunskap och erfarenhet.

I dag var det meningen att jag skulle vara på utbildning hela dagen.
Men instruktören var sjuk så jag fick jobba "vanligt" i stället.
Dagtid och på en annan avdelning än min vanliga.

Lite läskigt, för det var ju ovant, men det gick ju bra det med och jag hade både roligt och lärde mig en massa nytt!
Dessutom var ju härliga ACB där och henne är det aldrig fel att träffa.

Vattenlöpningen i poolen var väl ungefär som den brukar men jag var där på en, för mig, ovanlig tid.
Tydligen plaskarnas tid för det var fullt av dem där.

Så jag håller mig nog så mycket jag kan till "mina" gamla vanliga pooltider i framtiden.
Allt behöver ju inte ändras på.

Vissa saker vill jag som sagt var ska finnas och vara som de alltid varit så länge som möjligt. :-)

[Comments (9)]
Tuesday 2011-04-12 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
Olika är bra. Och rätt
Det finns så ofantligt många olika teorier och dieter om hur man ska leva och äta att jag blir alldeles snurrig.
Och ibland även både arg och förtvivlad.
Tror inte det är så enkelt att det finns en metod som "fits all".

Vi är ju alla olika.
Och ska så vara.

Vi har olika kroppar, olika sinnen, olika bakgrund, är på olika nivåer i livet, har olika levnadssituationer och har olika mål.
Då borde vi ju även ha olika behov.

Det viktiga är att göra det som känns rätt och bra innerst inne.
Inte det som man tror man vill eller som man tror förväntas av en.
Då blir det som att leva i en låtsasbubbla och förr eller senare spricker den.

Alltid.

Därmed inte sagt att det är enkelt för det kan vara fruktansvärt svårt och jobbigt att bryta ett invant mönster eller beteende som man levt med i många år och trott varit det "rätta".

Peppar, peppar så har jag inte varit sjuk eller skadad på väldigt länge (förutom fötterna men de är ju inte riktigt en skada i vanlig bemärkelse...) och även om det inte finns några garantier för att jag kommer att hålla mig frisk och hel oavsett hur mycket jag förebygger så gör jag mitt bästa för att må så bra som möjligt.

Kroppen är den jag bor i och för att den ska orka med mig måste jag ta hand om den.
Om jag gör "rätt" vet jag inte men jag gör så gott jag kan.
Med den kunskap, medvetenhet och förmåga jag har just nu.

Så i dag har jag pysslat om mig själv lite extra.
Med sånt jag mår bra av.
Njutit av skogslöpning, träning på Sats Sickla, ätit näringsrik mat och vart på ett av mina regelbundna besök hos min guru Danne.


Tro på dig själv och det du gör för som jag läste på en Yogi te-påse;

As long as there is a doubt, you cannot find the way.
[Comments (8)]
Monday 2011-04-11 20:51
Author: Ingmarie Nilsson
Svettas in våren
För det är ju så man ska göra som löpare.
Svettas in våren och frysa in hösten. ;-)

Men jag klagar inte för det är ju det här jag har väntat på hela långa vintern!
Och i dag gick det att springa på alla mina slingor.
Förvisso några stråk av is fortfarande men de var så korta att jag lätt skuttade (nåja) över dem. ;-)
Benen var helt ok efter gårdagen och det var ju tur för det var gaspedal som gällde i dag också.


4 x 12 min med 3 min. vila i ganska tuff terräng.
Ja även passet är förstås tufft men också kul!
För det är kul när det flyter och det finns lite kraft kvar trots att man är rejält trött.
(Uppförsbackar har liksom den effekten på mig. Att jag blir trött alltså.)

Och varmt var det som sagt var.
Jacka och vantar åkte av och jag gjorde ett tappert försök till att lufta benen lite också. ;-)



Kompletterade med lite löpskolning och vattenlöpning innan dagens träning var komplett.

Måtte nu den här känslan hålla i sig till lördag och måtte det vara lika varmt och skönt som i dag den dagen.

Och en sak är säker, nu är äntligen våren även här i 08;a land!

[Comments (4)]
Sunday 2011-04-10 21:54
Author: Ingmarie Nilsson
4 km gas på terräng-DM
Jag deppar fortfarande efter gårdagen och har fortfarande inte fattat att min kompis Sunn är borta.
Det enda jag hoppas är att hans (jo det är en "han") nya ägare kommer att älska och vårda honom lika mycket som jag gjort.
Trots att det är stöldgods.

Men det hjälper inte att hänga läpp.
Vi har gjort det vi kunnat med anmälningar än här och än där och skrivit klagomål till hyresvärden. (Det ska ju inte vara så lätt att ta sig in!)
Nu får vi avvakta och hoppas på det bästa.

Därför gjorde jag som jag tänkt.
For ut till Ursvik för ett genrep inför nästa helg i Uppsala
Nämligen terräng-DM 4 km.
Kort och hårt och över innan jag ens hann tänka "spring!"

Vädret kunde knappast ha varit bättre.
Inte publiken eller banan heller.
Eller deltagarna. :-)
Själva tävlingen är bara en liten del i det hela för det är minst lika mycket en social grej!
Massor av roligt folk att tjabba med och många kära återseende!

Det fanns klasser för allt från 19 till 80 år och hur det än är så är det lite roligare att tävla mot de i samma kaliber som en själv.

Start för kvinnliga seniorer och manliga veteraner 8km
Start för kvinnliga seniorer och manliga veteraner 8km

Banan var rel. tuff. Två varv delvis på 2-km. slingan med avstickare in i skogen.
Alla rusade iväg som skjutna ur en kanon i starten.
Något jag inte pallar (och har aldrig gjort) och i synnerhet inte när banan börjar med en rejäl backe!
Jag ska villigt erkänna att jag allvarligt funderade på att bryta redan efter 200 meter men jag sansade mig. :-)

Försökte bara hitta flytet och min egen rytm och minsann!
Jag tog in, sprang om och vann!

Prisutdelning...
Prisutdelning...

Här ser du resultaten om du vill. :-)

Blev en extra lång nedjogg enl. planen.
Njöt av att kunna kuta på barmark i Ursviks-skogen tillsammans med min vän Catharina (tvåan) som jag inte träffat sen... Jag minns inte när!
Fortsatte sen in till Odenplan och lyxade (efter totalt två timmars löpning) med tuben sista biten hem.

Mesta lyxen var förstås när "min" massör Alfred kom hem till oss.

Fint det där även om det inte är helt smärtfritt... ;-)
Fint det där även om det inte är helt smärtfritt... ;-)

Känner mig hur pigg som helst i kroppen och i morgon blir det gas igen. :-)
[Comments (26)]
Saturday 2011-04-09 20:53
Author: Ingmarie Nilsson
Så in i bängen förbannad! Och ledsen...
Egentligen hade jag tänkt skriva om min "tränings-nedtrappning" och att jag i morgon, söndag, tänkt köra ett genrep inför det här.
Om hur roligt det var att gå på bio med fina vännen Ulrika och hennes lika fina dotter Micha.

Men luften gick helt ur mig!

Jag är j-ä-t-t-e arg och j-ä-t-t-e ledsen!

Någon/några har nämligen stulit både min älskade fina orange Sunn och älsklingens Scott.




Ändå hade vi dem inlåsta i ett förråd(som i sin tur är inne i ett låst garage) med godkända lås.
Vi har inte ens portkoder utan man måste ha en särskild bricka för att komma in.

Det kan verka tramsigt och som ett verkligt i-landsproblem det här.
Och det är det kanske.
Men du som någonsin, kanske efter flera års letande som mig, äntligen hittat "din" cykel vet vad jag menar.

Sunnen var min absolut dyraste ägodel, både bokstavligt och bildligt talat, och nu är den borta.
Det gör ont i mitt hjärta och i min mage.
Dessutom räddade den mig från att bli helt sinnessjuk förra året när mina fötter totalvägrade.

varför?

Visst, det är en "död" sak och visst, jag kommer förhoppningsvis att få ut en ny på försäkringen, men det är ju inte "min" Sunn.

Inte för att chansen är så stor men ve den som jag hittar med min cykel!
[Comments (21)]
Friday 2011-04-08 22:21
Author: Ingmarie Nilsson
Kalas x tre
Och det på en och samma dag!

Eller egentligen har hela dagen varit en enda lång fest.
Långfrukost och ett jobb avklarat innan jag stack ut på dagens första kalas.
Det tuffaste och tillika mitt hatkärlekspass.

Det var medvind, motvind, sidvind, uppför, nedför, grusväg, asfaltsväg, stekande sol och regn.


Men ingen is och ingen snö. :-)
Av totalt 110 min. löpning så var 75 min. i "snabbare fart" (typ tröskel) och även om det inte gick riktigt så fort som jag önskade (det gör förresten inga pass nu för tiden ;-) ) så är jag säker på att det gjorde nytta!

Några timmars plugg (jobbrelaterat) innan jag for till nästa kalas.
Sats Sollentuna där det blev styrketräning och ett hejdundrande cykel-puls pass som världens bästa Camilla bjöd på.

Det blev ett slags kalas i kalaset för Camilla fyller 40 år just denna dag och självklart blev det både sång och hurra för denna fantastiska kvinna!
Extra roligt var det att min fina vän Helena och hennes Thomas var där också.
På tok för längesedan vi sågs...

Thomas, Helena, Camilla och jag. I de färgglada lådorna ligger svettiga pulsband. :-)
Thomas, Helena, Camilla och jag. I de färgglada lådorna ligger svettiga pulsband. :-)

Det tar sin lilla tid att ta sig mellan Bagarmossen och Sollentuna men flyter det bara på så är det en väldigt smidig resa. :-)
Men du vet hur det är med SL.
Man kan (tyvärr) aldrig helt lita på dem...
Ett "el-fel" gjorde att hemresan blev kraftigt försenad med en massa omvägar och byten.
Jag har dock lärt mig och är numera nästan alltid förberedd.
Pluggboken hade åkt med och jag hade fixat till en supersmarrig, mättande och nyttig specialdrink för att inte hungra ihjäl.


Reds, Vanilj proteinpulver och Glutamin.

Finfina grejer för alla men särskilt för en nytränad kropp. :-)

Holistic är förresten ett av mina absoluta favvomärken.
De har ju även min lifesaver D-vitamin.
Helt klart något alla i vårt solfattiga land borde ta för att bl.a. trimma sitt immunförsvar.
Så enkelt och så bra. :-)
[Comments (8)]
Thursday 2011-04-07 21:42
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Jorden tillhör inte människan, det är människan som tillhör jorden.
/Indianhövding

[Comments (6)]
Thursday 2011-04-07 21:26
Author: Ingmarie Nilsson
Kärlek
Lika väl som jag har hatkärlekspass, lugna pass och "mittemellan-pass" så har jag även rena älsklingspass.

Det behöver inte nödvändigtvis betyda att de är varken särskilt lätta eller behagliga, tvärtom, men de är extra roliga!

15x 75 sek med kort vila är ett sådant pass.
Jag ger verkligen nästan allt jag har på varje intervall och jag blir grymt trött (särskilt i kuperad terräng och blåst som i dag) men ändå älskar jag det!

Kanske för att de är förhållandevis snabbt över?
Kanske för att jag får känna mig en liten aningens snabb eller för att jag nu äntligen kan köra dem på grusvägarna i skogen?
Jag vet i alla fall att mina Newton racer förstärker löpglädjen till max och de var de som fick jobba i dag.


Det var så roligt att jag gjorde en extra bara för att jag ville utmana ännu en backe. :-)
Dessutom kunde jag köra ett löpskolningspass på Kärrtorps löparbana för nu är den helt isfri..
Inte utan att det kliade i benen av att få skutta runt "på riktigt" på den röda tartanen. ;-)
Tids nog blir det även så och då kanske jag inte är lika kaxig...

Vädergubbarna (och gummorna) hade varnat för storm i dag och inte för att jag vet hur många sekundmeter det blåst men så pass mycket var det att jag behövde nästan inte trampa när jag cyklade hem från tuben (men desto mer dit) och jag behövde definitivt inte någon hårtork!


Hoppas det lugnar sig tills i morgon.
Jag vill ju inte helt förvandlas till ett troll. ;-)

På tal om Newton.
I dag var jag på Löplabbet Race här i 08;a land och köpte tre par!
Race, Training och trailskon Momentum.


Dyrt-Ja, men värt varenda krona, jag lovar, för utan Newton hade jag som du kanske vet antagligen inte kunnat kuta alls...
Det är nästan så jag börjar låta som en religiös fanatiker men jag är verkligen överlycklig som "hittat" dessa skor.
Löpningen är inte allt i mitt liv, absolut inte, men det är en mycket, mycket stor del och något som berikar mig på så många olika vis.
En värdefull guldklimp som jag vårdar så gott jag kan så jag får behålla den exakt så länge som jag själv önskar. :-)
[Comments (15)]
Wednesday 2011-04-06 21:27
Author: Ingmarie Nilsson
"Lugn alternativdag"...
...kan tolkas lite som man vill.
För mig har den inneburit (natt)jobb, halv sovdag och några timmars träning. :-)
D.v.s alternativ träning så fötterna har fått vila.
Och jag vet att de blev glada av det!
De är redan redo för morgondagen.

Men nu ska jag inte hoppa händelserna i förväg.
I dag skulle det ju handla om.
Första svängen gick till Sats Medis för 30 min. uppvärmning på cykeln innan jag gjorde i ordning "min lilla hörna".


50 intensiva minuter med kettlebells, hantel, matta och boll.
Mage, rygg, ben, axlar och armar.
Ingen del skonades.
Precis som det ska vara! :-)
Svettigt, tufft och framförallt kul som attan!
Jag hade som vanligt en "bas" med övningar men varje gång jag kör denna hemmasnickrade cirkel så hittar jag på lite nya.
Både för att utmana mig själv och för att skoja till det.
Prova du med!

Bestäm innan vad du ska göra, hur mycket alternativt hur länge och ev. hur tungt.
(Man "måste" inte ha vikter till alla övningar. Det kan bli sjukt jobbigt med bara kroppen som motstånd)

Kolla vad andra gör.
Fråga!
Låt fantasin flöda.

Väl klar traskade jag raka vägen till Forsgrenska badet för ett superhärligt vattenlöpningspass med lika superhärliga vännen Ulrika.
Den kvinnan gör mig alltid glad och på bra humör.
Magiskt med sådana vänner. :-)

Avrundade kvällen med mys i soffan och nybakat bröd.


Synd att klaga på en sån här onsdag, eller hur? :-)

Hur har din onsdag varit?
[Comments (9)]
Tuesday 2011-04-05 17:26
Author: Ingmarie Nilsson
Tre-timmars
Ett ganska slitigt sådant.

Benen var sega och motivationen på sparlåga men har jag bestämt mig så har jag.
Då blir det inte 2.58 på klockan utan 3 timmar som bestämt. (T.o.m 3.02 för att vara på den säkra sidan. haha)

När man tränar mycket så säger det sig själv att alla pass inte kan vara lattjolajbans, det ingår liksom lite slit-pass och är inte mycket att hänga upp sig på (såvida det inte är mest av dem för då är något fel), och lite trötthet räknas inte som en anledning att ändra planen i min värld.;-)

Helt klart hade jag en väldans tur som äntligen kunde springa på grusvägarna igen för det är enklare att "stå ut" när det ser ut så här;



För att vara lite snäll mot benen (och fötterna) blev det ett 40-minuters vattenlöpningspass också.
För mig funkar det suveränt för återhämtning såväl som för hårdkörning.
Allt beror som bekant på farten och intensiteten. :-)

Jag vet ju med anledningen till segheten vilket ytterligare "förenklar" det hela.
De senaste tio dagarna har jag kört ganska många mil med mina mått mätt plus "allt annat" jag hittat på.;-)

Men det är precis som det ska och nu lättar det! :-)

Efter de här tråk-seg-slit-passen känns det verkligen extra bra att faktiskt ha klarat av dem och inte gett upp.
De lätta går ju liksom av sig själv. :-)

Stretch på barmark. Inte dumt alls!
Stretch på barmark. Inte dumt alls!

Något ömma fötter men utan Newton-dojjorna hade jag garanterat inte kommit ens halvvägs!
Något ömma fötter men utan Newton-dojjorna hade jag garanterat inte kommit ens halvvägs!

Helt klart är det med att det ska bli väldigt skönt med en "legal" eftermiddags-nap.
En fördel med nattjobbet även om det sen betyder att jag får springa runt hela natten.
Nu är ändå nu. :-)
[Comments (12)]
Monday 2011-04-04 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Gammalt kan bli som nytt
När jag flyttade från Halmstad för ca. nio år sedan så trodde jag aldrig att jag skulle vilja bo där igen.
Var ruggigt less på både staden, vinden, gråheten, människorna och varenda sten som fanns där.
Det kändes inte längre som "hemma".

Jag har ändå regelbundet rest ner dit först från Falun och nu Stockholm för att hälsa på min familj och mina vänner, men varje gång har jag tyckt det varit hur skönt som helst att få åka därifrån igen.
Tills för ungefär ett år sedan.
Plötsligt tyckte jag det var riktigt både trevligt och mysigt att vara där igen.
Jag uppskattar närheten till familj och vänner, de välkända vägarna, att alla pratar som jag (toata, guekbuek, spoathall o.s.v, o.s.v), enkelheten, att det går snabbt att ta sig från A
till B i staden och t.o.m blåsten på ett helt annat sätt mot förr.
(Men det sista är säkerligen bara högst tillfälligt för jag vet hur sjujäklig den kan vara...)

Känns verkligen konstigt.

Kanske är det så att man behöver vara ifrån något gammalt invant för att åter igen kunna uppskatta det?
Kanske är det bra att pausa från vardagen för att inse att den inte är så dum trots allt?
Kanske är det bra att testa annat för att komma på vad man egentligen vill och tycker om?

Jag har sökt mig bort från både hemstad, sjuksköterskejobbet och invanda rutiner för att en tid senare, ibland en lång sådan, söka mig tillbaks igen.
Trots att jag sagt aldrig mer.
Därför säger jag numera att man ska aldrig säga aldrig... :-)
Det kan förstås bli på andra hållet med.
Vissa saker kommer man på att man verkligen inte vill ha/göra när man väl lämnar det.

Löpningen har jag dock, vad jag minns, aldrig tagit en (frivillig) paus från.
Men pauser har det ändå blivit och kanske det har varit bra trots allt?
Varje gång har jag insett hur otroligt viktig den är för mig och jag har längtat mig halvt fördärvad efter att få springa igen.
Och varje gång har jag känt en enorm lycka när jag väl kunnat kuta igen.
Hur det blir i framtiden vet jag inte.
Bara hur det är just nu.

Fick en underbar (sista för denna gången) löptur på västkusten tidigt i morse.
Solen sken genom dim-diset som låg som ett mjukt täcke över hagar, skog och tjärn.
I medvinden blev det så varmt att både vantar och jacka (!!) åkte av.


Obeskrivbart härligt att springa på skogsvägarna, stigarna och faktiskt även asfaltsrakorna!
(Finns gott om dem där och det är alltid motvind.)

Tog ett tidigare tåg till Göteborg för att hinna med en lunch på supervegohaket Andrum med min älskade lillebror Daniel.



Nu är jag hur som helst hemma i 08;a land igen.
Och jag ska fortsätta att roa mig även här hemma.
Med både gammalt och nytt. :-)
[Comments (6)]
Sunday 2011-04-03 20:41
Author: Ingmarie Nilsson
På två och fyra ben
Det är inte "bara" familjen, vännerna, mina välbekanta löpvägar och barmarken som gör mitt Halmstadbesöklyxigt och fantastiskt.

Här har jag även möjlighet att göra en av de saker jag tycker mest om att göra och vara och som jag saknar något alldeles hiskeligt mycket.


Jag har alltid älskat hästar.
Särskilt islandshästar för de är något utöver det vanliga.
Jag har även haft förmånen att ha egna såväl som lånade hästar men nu är det allt för längesedan.
Men en dag så...
Därför gäller det att passa på när tillfälle ges! :-)

I dag fick jag låna Hvarfari.
En härlig islänning med en underbar tölt.



Och jodå, jag har tränat med.
Tuffa intervaller på Galgberget bland paraplybärande söndagsflanörer, hundar, barn och barnvagnar.
(Söndagsbingo du vet. Då kommer folket ut...)


Vet inte om de är drillade från det att jag härjade runt här förr i tiden, eller om 035-orna är ovanligt smarta (!), men alla begrep minsann vad som gällde när jag gastade "häpp-häpp" och flyttade sig snällt till kanten när jag kom farande. ;-)

Så här tomt var det inte alltid men lika fint! Ser du förresten? Inte en vit fläck! :-)
Så här tomt var det inte alltid men lika fint! Ser du förresten? Inte en vit fläck! :-)


Benen var ganska tunga och dessutom regnade det, men vet du vad?
Det gjorde inte ett dugg för jag njöt!

Inget ont, ingen trötthet, ingen svacka.
Bara ren och skär löplycka.
Och regnet, det var ju ett vårregn! :-)

Vattenlöpning och smarrig vegomat på det och söndagen kunde knappast bli mycket bättre, eller hur?
[Comments (15)]
Saturday 2011-04-02 23:52
Author: Ingmarie Nilsson
Nästan overkligt bra
Inte en snöflinga.
Inte en endaste liten isfläck.
Barmark, äkta grus, stig och lera överallt!
Förstå vilken gränslös lycka det är!

Egentligen skulle jag bara köra alternativt i dag men jag hade lyckats förhandla till mig en löptur av coachen för när jag nu är i min gamla hemstad Halmstad så vill jag inte missa en av mina absoluta favoritrundor.
Den runt Frennarp, Sperlingsholms gods och tillbaks utmed Nissan tillbaks till stan.


Vattenfallet vid Sperlingsholm
Vattenfallet vid Sperlingsholm



Lyckan var fullständig från första till sista steg.
Benen nästan svävade fram på de välkända vägarna men jag hade lovat att inte springa för länge och det löftet höll jag.

Alternativt blev det förstås med.
Vattenlöpning i bassängen på Actic.
Nästan lika ljuvligt men på ett lite annat vis.

Surr av flugor, över 15 grader varmt, fågelkvitter, barfota på altanen, återse en stor del av familjen.
Glädje, lycka, gemenskap.

Några av de mina. Alla får inte plats på ett foto. :-)
Några av de mina. Alla får inte plats på ett foto. :-)

Två av mina underbara helbröder. Markus och Daniel. Och jag i mitten. :-)
Två av mina underbara helbröder. Markus och Daniel. Och jag i mitten. :-)

Markus, som är en fantastisk fotograf, riggar men det visade sig vara helt omöjligt att samla alla för gemensam bild.
Markus, som är en fantastisk fotograf, riggar men det visade sig vara helt omöjligt att samla alla för gemensam bild.

Massor av god mat, ännu mer skratt och allra mest kärlek.

En dag nästan för bra för att vara sann, men den är sann och det tackar jag mina kära och livet allra ödmjukast för.
[Comments (12)]
Friday 2011-04-01 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Hatkärleks-passet
Hur mycket jag än gillar att springa så finns det vissa pass som är tuffare både fysiskt och psykiskt än andra.
De där passen jag måste ladda inför för att palla och som kräver att jag är hyfsat fokuserad.
Pass som kan vara både himmel och helvete på en och samma gång.
Där jag vet att jag kommer att bli rejält trött.
Det är mest en fråga om hur trött.

Dagens var ett sådant.
15 km i ökat tempo. (Typ tröskelfart.)
Jag älskar det för att det är en sån härlig utmaning och ger ett så fantastiskt välbefinnande när jag klarat av det, samtidigt som jag hatar det just för att det är ruskigt jobbigt både fysiskt och psykiskt.

Helst hade jag velat köra på grusvägarna, för fötternas skull, men det är fortfarande helt omöjligt p.g.a av all den förbenade isen.
Jag börjar nästan tro att den kommer att finnas kvar till midsommar.
Minst!

Men det var/är bara att gilla läget.
25 min. uppvärmning, några stegringslopp och sen iväg.
Hitta flytet, rytmen och en jämn andning.


Det är ett tufft pass men det mesta sitter (som vanligt) i huvudet.
Jag rabblade mina egna personliga mantra när det började bli tungt och kroppen tjurade och rätt som det var så gick det lätt igen!
I bland fick jag sänka farten en aningens aning för att hitta rytmen igen. Målet var att springa så jämt som möjligt i "hög" fart utan att jag drog på mig syra.

Jag lyckades faktiskt ganska bra!

Visst var det kämpigt på slutet, och visst ömmade fötterna en aning efter allt asfaltshamrande, men den rätta känslan var där och för mig är det det viktigaste.
Den där känslan av att vara riktigt trött men inte tröttare än att det hade funkat att kuta en liten bit till i samma fart.
Tom men inte uttömd.
Trött men inte slutkörd.
Ytterligare 25 min. nedjogg innan jag var hemma igen.
Blöt av svett och vårregn.


Känns extra skönt att få sitta på tåget i en massa timmar nu.
Tid för att jobba, vila, läsa och fundera.
(Men jag vill inte vara med om några förseningar! roligt är det inte.)


Helgen ska tillbringas på västkusten med familj och vänner.
Har inte varit där sedan i september förra året så det började liksom bli dax för ett besök.
Och jag längtar...
[Comments (5)]
Friday 2011-04-01 09:41
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Sörj inte över att Du åldras. Många får inte ens chansen.

[Comments (4)]