Archive May 2011 (35 entries)

Tuesday 2011-05-31 19:32
Author: Ingmarie Nilsson
Pausar en stund
Trots att jag inte fullföljde i lördags, och trots att springsuget börjar bli rejält stort, så håller jag mig till den ursprungliga planen och tar en lugn träningsvecka.

Vänsterbenet verkar ha repat sig och högerfoten gnäller åtminstone inte så länge jag går. (Kuta har jag inte testat.)
Missmodet har lagt sig för jag har både haft tid att reflektera, känna efter och få insikt med hjälp av coach Pekka.
(Lika klok som jag är för andra är han för mig för tydligen kan jag inte var klok nog åt mig själv. Märkligt...)

När jag tänker efter så har jag ju hittills faktiskt hållit mig till den ursprungliga planeringen och dessutom uppnått alla mina mål så här långt.
Stockholm var ett tillägg och en chansning som inte höll riktigt hela vägen.
Å andra sidan kunde jag inte ens drömma om att stå på startlinjen i början av året så man skulle kunna säga att det ändå var lyckat.
28km är trots allt bättre än noll. ;-)

Resten av året är kvar och jag har knutit båda händerna i fickorna.
Med coachens hjälp kommer det att gå galant.
Det vet jag.

Jag är övertygad om att man behöver den här vilan efter en mara oavsett.
Både fysiskt och psykiskt.
Att träna inför, och utföra, en mara kräver både fokus, uthållighet och vilja.
När sedan målet är nått, efter månader av träning, så är det lätt hänt att det blir totalpunka.
Man kan undra var det inte mer än så här?
Bara tanken på att börja kuta igen kan göra att man vill kräkas.

Det är helt okej och helt normalt.
Låt känslorna få vara några dagar sen släpper det. Fundera på ett nytt mål och en ny plan.
Börja träna lite försiktigt utan krav. Kanske testa någon helt ny träningsform? Eller varför inte prova springa i helt ny miljö?

Eller så är man rusig av lycka och endorfiner. Man inbillar sig att kroppen är totalt återställd efter max två dagar och man börjar träna på tok för tidigt och kanske även för hårt.
Men det kommer att straffa sig.
Alltid.
Inga undantag what so ever.
Kanske inte direkt men det kommer.
Lika säkert som att dag blir natt.
Därför; våga ta det lugnt.


Absolut inte för evigt, en till två veckor räcker oftast, och du behöver inte ens helt avstå träning men den ska vara lågintensiv, lustfylld och absolut kravlös.

Själv lekte jag i vattnet även i dag.
"Mitt" väder har äntligen kommit och trots att jag var/är rejält sovtrött (sover fortfarande urkasst efter nattjobbet) så känner jag hur solen och värmen fyller mig med ljus och energi.

Tankar mig även full av favoritgrödan.
Groddar.
Som jag "odlar" själv. Lätt som en plätt, fullkomligt proppfullt med näring och ruskigt billigt!
Roligt är det också!

Favoriterna är mungbönor och alfalfa.
Favoriterna är mungbönor och alfalfa.

Äter så mycket att det inte handlar om "mackor med groddar" utan snarare "groddar med mackor". :-)


Prova du med!
Nu när du kanske ändå ska ta det lite lugnt. ;-)
[Comments (11)]
Monday 2011-05-30 18:27
Author: Ingmarie Nilsson
LG
Cykelbanorna och grusvägarna som för bara några månader sedan var glashala av is, och ibland inte ens synliga, har förvandlats till det vackraste som kan finnas att färdas fram på.
Såväl på hjul som till fots.
I dag var det rullandes på min fina, fina Scott.



For fram på välkända vägar och hittade nya outforskade.
Spännande och roligt!
Perfekta löprundor när jag snart börjar igen.
Platta, böljande och kuperade.
Bara att välja!
Men lite till ska kroppen vila.
Världens bästa coach, som dessutom måste vara världens klokaste, har gett mig nytt hopp, nytt mod och fortsatt plan.

De stora bergen av smutsgrå snö som kantade vägarna när jag var här förra gången har förvandlats till skogsdungar, kolonilotter och blommande ängar.


For runt i två timmar innan jag tog mig till Eriksdalsbadet.
Medhavd råkostlunch med "hampakorv", mjölksyrade grönsaker, sesampasta och världens finaste kokosolja sittandes i solen efter en timmes lugn vattenlöpning.
Finfina grejer det! :-)


Nästan folktomt i bassängen men snart, snart blir det trångt.
När lediga soltörstande människor vill njuta.
Då hoppas jag att mitt älskade Flaten är badbart.
Där finns gott om plats.
Både för kropp och själ.


Somnar en stund på gräset och hoppas det räcker inför nattens kneg för innan jag kommit hem igen har klockan blivit sent.
Bloggen ska skrivas, väska packas, mat ätas och tuben passas.

Och samma tanke slår mig gång på gång.
LG.

Life is Good.
[Comments (4)]
Sunday 2011-05-29 19:19
Author: Ingmarie Nilsson
Dagen efter
Foten är inte glad på mig i dag men kanske, kanske ändå lite gladare än i går.
Gullar och pysslar så gott jag kan och låter den vila från arbete.
(Vilket inte är helt enkelt när resten av kroppen har energi så det både räcker och blir över...)

Räddningen stavas p-o-o-l-r-u-n.
Ute.

För att vara garanterat varm hela passet, det var nämligen inte en grad över +10 och himlen var kolsvart när jag stack dit, så drog jag med mig våtdräkten.
Den funkade ju bra i isbassängenLa Playitas och funkar då förstås minst lika bra i Eriksdalsbadets uppvärmda utebassäng.
För ute vill jag som sagt vara och så länge det är öppet så kör jag.
Oavsett väder.

Det tar en oändlig tid för mig att krypa i det där ormskinnet, hur proffsen gör begriper jag inte, och när jag väl var klar har jag hunnit bli kissnödig igen.
Och solen kommit fram.


Och trots eländesdagen i går, trots ond fot, trots ont vänsterben (stackarn har försökt kompensera högerfotens smärta), trots deppighet, tomhet och besvikelse så var jag ändå glad.

Glad över solen, det härliga passet i sällskap med Ulrika, vetskapen om att allting vänder och över att jag trots allt lever och finns.

Och två saker är då helt säkra.
Den första är att så länge jag har en längtan efter att springa och träna så kommer jag att kämpa.
Med näbbar och klor till sista blodsdroppen.

Den andra är att jag frös inte.

Tur det finns en del "lufthål" i mitt extraskinn. ;-)

[Comments (8)]
Saturday 2011-05-28 18:02
Author: Ingmarie Nilsson
DNF
Ja så blev det för mig i dag.
Did Not Finish.

Benen kändes bra.
Kroppen var full av energi.
Stämningen på topp.
Fötterna glada.

I alla fall de första 20 km.
Sen började högerfoten gnälla.
Vid 25 gjorde det så ont att jag grät och vem kan liksom andas då?
Vid 28 stod älsklingen och då klev jag av.

Bedrövad, ledsen, besviken och så sablans arg.

Varför?

Varför kan jag inte ha "normala" fötter som inte ser ut som ett plockepinn.
Varför ville de inte just i dag när de härdat ut hela vintern på isiga och kalla vägar?
Varför kunde jag inte bita ihop lite till och kämpa de där sista 14 km så jag i alla fall tagit mig runt?

Har inget vettigt svar att ge.
Det funkade bara inte.
Jag kunde inte.
Fötterna ville helt enkelt inte.
Särskilt inte höger foten.


Jag har gråtit.
Jag har svurit.
Och jag har förbannat mig själv för att jag ens provade och tänkt att jag är en idiot som ens trodde det skulle funka.

Men jag kunde ju omöjligtvis veta innan jag testat.
Kanske är det helt enkelt så att jag aldrig mer kommer att kunna springa en asfalts-mara?

Men jag vill inte ge upp ännu.
Ville inte acceptera att det kan vara så.
Inte ännu.
Inte just nu.

Och fastän gråten fortfarande står mig upp i halsen och besvikelsen ligger som ett ok på mina axlar så är jag glad.
Jag fick ju trots allt vara med på festen en liten stund vilket är mer än många andra fick och kunde.

Allra gladast är jag över två av mina adepters helt fantastiska framgångar.
Anneli som persade igen med nästan sju minuter!
(Förra året var det hela 16 minuter.)
Snubblande nära den magiska sub 3.20 gränsen. Och lika snubblande nära en medalj i K45.
Den kvinnan är gjord av stål och jag har slutat förvånas.

Och sen Karin.
Min fina klubbis som jag fått äran att hjälpa.
Trots en tuff vårstart med en skada som "tvingade" henne (d.v.s jag tvingade henne) att köra alternativträning dagarna i ända så har hon persat både på milen, ½maran och nu på Stockholms maran!
3.13.24.
Hon är bara i början av sin löpar-karriär.
Vänta några månader så ska ni få se vad hon kommer att prestera.

Och STORT grattis till alla er andra som tog er runt i dag!
Jag har inte kollat alla resultat ännu men jag är säker på att det finns många lyckliga (och trötta) maralöpare just nu.

Present från Karin som egentligen borde vara den som firade med bubbel! Jag får väl dränka mina sorger i dem... ;-)
Present från Karin som egentligen borde vara den som firade med bubbel! Jag får väl dränka mina sorger i dem... ;-)

Och ett megastort TACK alla ni kända och okända som hejade på mig så länge jag sprang.
Som tog er tid och kom fram för att berätta att ni läser den här bloggen för att ni gillar den och blir inspirerade.
Som gav mig tröstande ord och stärkande kramar.
Som mailat och SMS:at för att önska lycka till och för att kolla hur jag mår.
Ni vet vilka ni är och ni är alla guld värda.
Bamsekram till er!

Nu ska jag torka tårarna, försöka förstå, acceptera och ta nya tag.
För New York maran ska jag springa.
På ett eller (helst) två ben.
Än har jag nämligen inte kastat in (mara)handduken.

[Comments (51)]
Friday 2011-05-27 19:44
Author: Ingmarie Nilsson
Sänkt
Blytung kropp, energilös, ont precis överallt (utom möjligtvis vänster ögonbryn), irriterad, deprimerad, dödens trött (så trött att jag började grina för att det var stopp på tuben och jag tvingades vänta i en halv evighet för att sen däcka på soffan när jag väl kom hem), slö, oinspirerad, matt, magknip, tungandad och till på köpet så både regnar och blåser det och skiten verkar stanna kvar tills i morgon kväll.

Visst är det exakt så det ska kännas dagen före en mara?

[Comments (16)]
Friday 2011-05-27 10:40
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Ge varje dag chansen att bli den bästa i ditt liv.
/Mark Twain

[Comments]
Thursday 2011-05-26 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Mina tankar om lördagen. Här är de! :-)
Två löp-pass till sen ska jag vila från löpningen i minst sju dagar efter lördagens lilla event.

Trots att jag har gjort, och varit med om, det här massor av gånger innan så känns varje gång som "ny".
(Skyller på mitt guldfiskminne.)

Och det är ju faktiskt några år sedan sist.
2007 för att vara mer exakt.
Det är liksom som om jag aldrig vänjer mig.
Eller ens lär mig.

Att kroppen kan vara kolaseg, att tvivlet om jag ens klarar att kuta de där kilometerna trots att jag har hundratals löpmil i benen tycks ha grott sig fast i skallen, att nya skumma smärtor dyker upp både här och där, att jag är så trött att jag knappt ens orkar med den lilla träningen jag "måste" göra och att allt det där kommer att vara ännu värre i morgon.
För att inte tala om före start.
Undra just om det finns någonstans någonsin där så många sjuka och skadade samlas på en och samma plats som vid starten innan en mara? ;-)

Konstigt är det också att all denna vila gör mig så extremt slö.
Jag skulle kunna vila resten av livet nu känns det som.
Latmasken i mig är tydligen en snabb rackare som tar tag i kroppen så fort tillfälle ges.

Hur jag brukar göra veckan innan en mara, trots att träning och fokus inte är i närheten nu mot då, kan du förresten läsa om här. :-)

Men trots alla dessa knasiga tankar så längtar jag till lördagen.
Längtar efter festen, längtar efter att springa, längtar efter tröttheten, längtar efter att få träffa alla härliga människor som ska vara med och jag längtar efter den där speciella "mara-smärtan" som jag vet kommer.
Det är inte en fråga om om utan när och hur mycket.

Vädret verkar inte bli på min sida (d.v.s sol och värme) men jag tar det med ro.
Det blir som det blir och är menat.
Jag kan inte göra ett skvatt åt vädret oavsett så varför lägga ner energi på det?
Bara att acceptera och gilla läget.

Men det finns även vissa skillnader.
I år känner jag ingen press. Har inga som helst krav eller ens förväntningar.
Visst fladdrar fjärilarna lite i magen även på mig, det hör till, men jag har inget att "bevisa" varken för mig själv eller någon annan.
Livet med jakten på tider och placeringar har jag redan haft och även om det förstås är roligt när det går "bra" så är det inte längre huvudmålet.
Det är inte ens särskilt viktigt längre.
Konstigt när jag tänker efter...
En gång i tiden var det snudd på livsviktigt.
Tänk så det kan ändras!

Däremot så vill jag väldigt gärna känna flyt, glädje och slippa att få ont i fötterna.


I år kommer jag högst troligt att göra min sämsta tid någonsin.
Har lyckats med "konststycket" att kuta på allt från 3.09.35 (första maran) till 2.33.03.
På lördag är allt under 3.15 godkänt.
Det bör jag klara om inga yttre oförutsedda saker inträffar.
En mara är en mara och det kan se fantastiskt bra ut på pappret men bli en helt annan sak i verkligheten.
Och vice versa.

Även om jag fortfarande tränar en hel del så är det peanuts mot förr och jag elitsatsar inte längre, det är många år sedan nu, men jag gillar ju att träna och tävla och då kan jag väl få fortsätta med det även om jag inte längre är bland de "bästa"?

Jag ska njuta (så gott det går) och springa helt på känsla.
Ingen klocka och ingen egentlig plan.
Mer än att komma runt.
Under "skamgränsen". ;-)

För vet du, det är ju faktiskt varken OS eller ens på liv och död att springa Stockholm Marathon.
Världen kommer inte att gå under om jag (eller någon annan) springer "dåligt" på lördag.
Det kommer troligtvis inte ens att bli ihågkommet dagen efter och ännu mindre ge ett avtryck i historien.

Jag känner stor tacksamhet och lycka för att jag kan och får springa.
Det är lätt att glömma bort sådana "enkla" saker men det är långt ifrån någon självklarhet.
Det finns säkerligen hundratusentals människor som skulle vilja byta sina liv mot mitt eller ditt.
Som skulle göra nästan vad som helst för att kunna och få.
Som skulle vilja men bara kan drömma.
Som skulle ha velat men aldrig fick möjligheten.
Som inte vågar.
Som aldrig hann.

Alla dem ska jag tänka på när jag står på startlinjen.

Jona´s ord och röst kommer att följa mig hela vägen.
Hennes underbara röst kommer att säga;
Jag följer min passion. Ingenting behöver bevisas. Kravlöst. Bara andas.

Roligt, lätt, prestigelöst, häftigt, kraftfullt och med glad kropp.
Just så önskar jag att det ska bli.
Men jag tar ingenting för givet.

[Comments (20)]
Wednesday 2011-05-25 17:04
Author: Ingmarie Nilsson
Ber om uppskov
Jag lovade i går ett inlägg om mina tankar inför lördagen men jag får visst be om att få återkomma med det i morgon.

Fick plötsligt väldigt mycket att göra och bråttom värre med allt som skulle hinnas med denna dag.

Sprattla i bassängen, äta, massage av Daniel, äta, behandling av Danne, äta, leka med Elvira the cat, trängas på tuben, äta, leta upp regnkläder, äta och dessutom ska jag hinna sova innan nattkneget.


Ja du förstår va?
Vilket enormt hektiskt liv jag lever just nu.
Vem hinner liksom fundera på lördagen? ;-)
[Comments (14)]
Tuesday 2011-05-24 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
Too much time
Så här några dagar innan maran menar jag.
För när jag inte tränar så blir det ju plötsligt massor av tid över till att göra "annat"!

Förmiddagen ägnades åt jobb och en ynka liten gnutta träning.
Kort fartlekspass i regnet (var är solen?) på hyfsat pigga ben men hur i all sin dar jag ska palla 42 km. på lördag är för mig en stor gåta.
Utan svar.
(Mer om mina tankar och funderingar inför just den dagen kommer i morgon.)

Tuben in till stan för en lunch på favvohaket Kura tillsammans med den här bönan;

Fanny. Mjuk och fin på insidan men tuff boxare på utsidan. Dessutom gillar hon löpning. OCH Newton pjuxen. :-)
Fanny. Mjuk och fin på insidan men tuff boxare på utsidan. Dessutom gillar hon löpning. OCH Newton pjuxen. :-)

Att maten är delikat behöver jag väl inte skriva?
Att maten är delikat behöver jag väl inte skriva?

Fixade sen nytt pass och utförde åtta olika ärenden på lika många olika ställen inne stadens virrvarr.
Är verkligen glad att jag inte bor där inne.
Hur står man ut?

Hann även med en liten, nej stor, egotripp inne på Akademibokhandeln.

På bästa plats jämte en av MINA favoritböcker. Inte illa. Gäller tydligen att välja efternamn med stor omsorg. ;-)
På bästa plats jämte en av MINA favoritböcker. Inte illa. Gäller tydligen att välja efternamn med stor omsorg. ;-)


Höll i två Powerplatelektioner på Wasa varav den ena tränande var ett tennisproffs!
Och jajjemensan.
Hon blev rejält trött.

Jag med.
Men av egen träning.


Telefonmöte, handla och sen hem.
Mer har jag visst inte hunnit i dag.
Eller jo, jag har dammsugit och svarat på oräkneliga mail också.
Men det är som det brukar. (Jag erkänner. Jag har ett dammsugar-behov. ;-) )]

I morgon är en annan dag.
Förhoppningsvis i ett annat tempo.
Och då menar jag ett lugnare.
[Comments (9)]
Monday 2011-05-23 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Premiär och lite annat som jag inte kan hitta på någon vitsig rubrik till
Nu är det officiellt sommar på riktigt för nu har äntligen utebadet öppnat! :-)
Och jag var naturligtvis där.


Precis som jag gjort de senaste åren och högst troligt kommer att göra så länge 08;a land är min bas.
Oavsett väder så kör jag mina poolpass ute och går inte in förrän de tömt bassängen på vatten.
Och knappt ens då. ;-)
Inte varmaste dagen men det var gott om plats och bastun var varm. :-)

Desto mer folk var det här;


Men där finns ju också de här godingarna och för dem kan jag vänta väldigt länge.
Inte för att jag behövde vänta för servicen är superb. :-)

Och super-super-superb service och omvårdnad har jag fått av universums bästa tandläkare (och f.d. storlöpare) Walter af Donner i dag.
(Lyssnar även om du säger "Valle".)

Valle med fru Eva-Lena
Valle med fru Eva-Lena

Jag är löjligt mesig när det gäller tandläkarbesök (en psykolog skulle förmodligen få det till att jag har varit med om något trauma som jag förträngt) men hos Valle känner jag mig 100% filbunks-lugn och trygg.
Eftersom jag är en otroligt generös människa ;-) så får du gärna låna honom du med. :-)
Inga hål hade jag heller utan fina starka (och numera finputsade) tänder som gjorda för att tugga vegomat. ;-)

Och jodå.
Jag har kutat också idag.
20 långsamma kilometer i nyregnad skog.
En ganska bra start på mara-veckan, eller hur?

Nu ska jag studera SMHI.
Men är deras prognos inte bra nog, d.v.s. visar sol på lördag, letar jag genast upp en annan för tro det eller ej men det kan variera väldigt mycket mellan olika sajter.

Kanske ska jag göra min egen vädersajt... ;-)
[Comments (9)]
Sunday 2011-05-22 22:06
Author: Ingmarie Nilsson
För den goda sakens skull
Man kan tycka mycket om USA, både bra och dåliga grejer, men en sak som åtminstone jag tycker är väldans bra är att det ordnas oerhört många välgörenhetslopp och att man som enskild eller lag kan springa i olika "team" som samlar in pengar för ett särskilt projekt.

Det kan vara allt från att rädda den lokala lekplatsen eller parkbänken, till att rädda utrotningshotade djur eller för att stödja forskningen om t.ex. cancer.
(Som kuriosa kan jag berätta att jag bl.a har sprungit ett lopp för att rädda pantrarna. Och vann en 75;a rom!)

Här hemma händer det då och då att det finns lopp där pengarna går till ett särskilt ändamål.
Som i dag när Aidsloppet gick av stapeln.
5 eller 10km.
Jag valde (förstås) 10. Perfekt genomkörare innan nästa helg. :-)
Verkligen konstigt att inte fler var med!
Tror det var ca. 150 pers. vilket förstås är bättre än 0.

Härligt väder och mingel med trevliga människor både före och efter loppet.
Carina (som laddar för stordåd nästa lördag), Mia (som jag skrivit om i DI och som är på väg till Comrades!), Janne (som jag skrivit om i senaste numret av RW och som även han laddar för nästa helg), Miranda (som värmde upp med att springa dit), Kent (som sprang Varvet i går på 1.28!!!) och Sara (som jag hört talas om så mycket i flera år men inte träffat förrän nu och jag hoppas verkligen det blir väldigt snart igen! ).
Plus en massa annat roligt folk men då skulle det här bli en roman...

Janne och Miranda
Janne och Miranda
Mia
Mia

You know who. ;-)
You know who. ;-)
Jag och Kent
Jag och Kent

Sara
Sara

Och tro det eller ej men jag vann! Med över 5 min. :-)
Ingen supertid, 41.49, men det kändes lätt trots pipandning (!!??) och "kontrollerad" fart helt enligt planen.

Prisutdelning
Prisutdelning

Så vad gör man (läs jag) när energin fortfarande bubblar, solen skiner och den nya fina Scotten står både ensam och fastkedjad i källaren.
Jo man (jag) cyklar förstås i några timmar. :-)

Men inte vart som helst utan till finaste Anneli
Där är en som verkligen inte låter mossan gro på kroppen för det är full rulle hela tiden.

Plantering på G och jag fick vara med och leka. :-)
Plantering på G och jag fick vara med och leka. :-)

Klockan hann bli kväll innan jag for hemåt igen och tack och lov hade jag en extratröja nedstoppad i ryggan för det kan jag tala om, det var då inga ljumna (fart)vindar.


Sa jag att hojjen blev glad över att få komma ut och rullade så fint så fint?
Och att rumpan (än en gång) protesterar ganska ordentligt. ;-)
[Comments (10)]
Saturday 2011-05-21 22:05
Author: Ingmarie Nilsson
En halva
Dock inte renat utan dag.
För första gången sen Hedenhös sov jag ända tills väckarklockan ringde och hade den inte väckt mig hade jag nog sovit fortfarande.

Men det går ju inte an att ligga i sängen hela dagen när solen lyser ute och nästa natt ska sovas "på riktigt vis".

Lätt lunch och i löparkläderna för att få en härlig tur tillsammans med snyggingen (och klubbisen) Madde.


Härlig på så vis att energin är tillbaks, vädret ljuvligt och sällskapet det bästa men också lite ohärligt på så vis att jag känner mig alldeles dammig!
Hela jag är egentligen väldigt oallergisk men all denna pollen som far runt lägger sig som ett damm-lock över hela kroppen!
Särskilt i näsan och, som det känns, ända ner i luftrören.

För att inte tala om hur många extra grå-gula hår jag plötsligt får och hur många dammtroll det skapar inne i lägenheten!
(Vägrar nämligen att ha fönsterna stängda.)
Eller är det bara jag (och vår lägenhet) som är så extremt tilldragande?

Kort (och då menar jag kort som i kort-kort) pass i poolen (skulle ju liksom ändå duscha) innan jag hastade vidare för att träffa finaste Ulrika. (Även hon klubbis förresten.)


Jag verkar (som vanligt) mer intresserad av att äta...-)
Jag verkar (som vanligt) mer intresserad av att äta...-)

Det märks att jag ligger lite back på maten efter nattkneget för när vi lite senare kom till Svarta Lådans VIP-kväll (låter nog finare än vad det var) för att kolla in deras nya klädkollektion så var jag mer intresserad av det som kallades "tilltugg". ;-)


Fast det är inte riktigt sant heller för allra roligast tycker jag ju ändå det är att träffa intressanta, spännande och trevliga människor!
(Äta kan jag ju liksom göra hemma.)
Att sen ha Ulrika som sällskap i flera timmar, det är vad jag kallar VIP! :-)

Hur kläderna var?
Fina men "not my style" om jag säger så.
Lite för "osvettvänliga". ;-)
[Comments (7)]
Friday 2011-05-20 16:51
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Gamla är unga som blivit äldre
/Ester Möller

[Comments (7)]
Friday 2011-05-20 16:35
Author: Ingmarie Nilsson
Plötsligt är det tvärtom!
Jag hann precis avsluta mina 38x 60-20-intervaller (på cykel alltså) innan yoga advance passet började på Sats Medis.
En perfekt kombination om du frågar mig.
(Allra bäst är förstås löpnig+yoga. :-) )

Jobbigast av allt var inte mjölksyra-svidet i benen utan det faktum att jag var "tvungen" att vara inne när solen sken så härligt ute.
Men jag tog igen det.
Traskade bort till Sportsonaffären på Katarina Bangata direkt efter där dels den, enligt mig, trevligaste personalen finns och dels där min nya kompis finns.
Nej, fanns, för nu är den hos mig!
Väl fastkedjad.
Om det nu hjälper...

Skulle egentligen hojat hem direkt men det var så galet kul att jag ju bara var tvungen att ta en extra tur.
Och en till.
Och en till.
Och en till... :-)



För nu verkar det ha vänt!
(Skriver verkar för man vet aldrig med kroppen. den lever som bekant sitt eget lilla liv. ;-) )
Senaste dagarnas komaliknande tillstånd har, åtminstone i dag, bytts till ett pirrivarjecell-tillstånd och jag förstår inte alls hur jag ska kunna hålla mig lugn resten av dagen.
Ännu mindre den närmsta veckan!

Vilken himla tur att jag har en coach som drar i tyglarna för annars vet i sjuttsingen hur det slutat. ;-)
Och kanske även "tur" att jag ska jobba i natt för jag brukar ju vara så lagom kaxig efter det.
[Comments (5)]
Thursday 2011-05-19 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Nu ska du få se (läsa) vad som händer i min lilla skalle under bara några fnjuttiga minuter när den får bestämma själv
Var min käre Sunn är får jag nog aldrig reda på.
Må idioten/idioterna som stal den ruttna i helvetet.
Långsamt!

Försäkringen täckte det mesta men det är ändå tusentals kronor som är borta.

Nu har jag i alla fall skaffat en ny kompis!
En Scott Scale 60.


Röd och fin stod den där och väntade på mig och jag föll pladask när jag provkörde.
Ingen av de andra jag testade var ens i närheten så jag slog till direkt även om det svider lite i kassan.
Men det är ju trots allt bara pengar och något ska man ju ha dem till. ;-)
Ska kedja fast min nya vän i både tak och vägg och ve den som så mycket som pillar på den utan min tillåtelse!

Sömnen vill fortfarande inte riktigt infinna sig men jag känner mig något piggare.
Verkligen märkligt det där.
Är så in i dödens (sov)trött men hjärnan verkar inte fatta utan gasar på med både adrenalin och cortisol för att piska kroppen.
Känslan och symtomen blir precis som vid jetlag och/eller överträning men i mitt fall är orsaken enbart, trodde jag, nattjobbet.
Men Anneli hade det fullständiga och riktiga svaret på mitt problem.

Fullmånen!

Så tydligen är det inte inbillning att jag är så påverkad av den för jag såg den aldrig i natt när jag satt uppe och ugglade en stund.
(Molnen var i vägen).
Så det förklarar det mesta och det kommer därför snart att vända.
Det vet jag.
Det är bara ett mindre helvete när jag är mitt upp i det...
Hoppas hur som helst på en "bra natt" för i morgon, fredag natt, är det kneg igen.

Har varit så snäll mot mig själv som det bara går i dag även om jag fick tvinga mig upp ur sängen i morse.
(För just sov jag naturligtvis jättebra!)

Ett lugnt vattenlöpningspass och lite skoj på Powerplaten.


Visst kunde jag ha struntat i att träna alls men då blir kroppen helt vilsen.
Den är ju van vid, och vill, att jag gör något minst en gång varje dag.

Allra, allra roligast i dag var ändå min lunch på Chutney tillsammans med de här två sprudlande energiknippena.


Sara och Christer från Holistic.
Helt fantastiska människor!
Och så underbart härligt att få träffa "likasinnade".
Människor som precis som mig lever helt vego, som väljer helhetstänkande och tror på kroppens egen läkningsförmåga.
Människor som tror på naturliga ingredienser och vill få andra att slippa sjukdom och ohälsa.
Sådana människor gör mig glad och lite mindre ensam.
För ibland känner jag mig faktiskt just ensam i mitt tänkande även om jag vet att det inte är så.
Vi är många som väljer vego både för hälsan, miljön djuren och andra människors skull. :-)

Vill kanske du med testa lite vego?
Varför inte redan nu på måndag? :-D

Se där ja!

Från ny MTB till träning till sömn till fullmåne till inspirerande människor till vego.

Inte konstigt att min hjärna kokar ibland. ;-)
[Comments (8)]
Wednesday 2011-05-18 20:54
Author: Ingmarie Nilsson
Uppförsbacke följs (dessvärre) av nerförsbacke
Precis när jag (ännu en gång) trodde mig ha kommit på "knepet" med hur livet ska levas för att jag ska orka och kunna så mycket som möjligt så föll jag pladask ner igen.

Tänk att jag aldrig verkar lära mig.
Att livet inte går som på räls, att det inte finns någon färdig lösning eller ens att det som funkar ena veckan inte därmed säkert funkar nästa.

I dag hjälpte inte ens mina guldskor.


Men som den envisa tjurskalle jag är så gjorde jag ändå som planerat.
20km i tröskelfart men i verkligheten handlade det snarare om 20km i snigelfart för shit vad det var segt!
Orkade knappt jogga hem när jag väl var klar och hela kroppen, framförallt fötterna, protesterade hej vilt.
Bästa på hela passet var det här;


Orsaken stavas n-a-t-t-j-o-b-b.
Jag gillar verkligen både mitt jobb och mina kollegor, jättemycket, men nattsuddet suger verkligen massor av energi och kraft.
Det är bara att konstatera.
(Här krävs kanske ett förtydligande. Jag har alltså sovit "vanligt" en natt efter nattkneget innan dagens pass, annars skulle jag aldrig köra så tufft, men nattjobbet sitter i flera dagar har jag märkt. Jag börjar bli "normal" lagom tills jag ska jobba nästa gång ungefär...)

Nåja.
Inget varar för evigt.
Inte svackor heller.

Jag har ett "knep" jag ska ta till förutom att be till fot-guden som bureborn tipsade mig om, dansa energi-dans, Jona-yoga, smörja insidan med lite extra olja, besöka Danne, ta mer av de finfina dropparna, Powerplata och gnälla lite hos coachen.
(Inte för att det egentligen hjälper att gnälla men visst känns det allt lite bättre efteråt? ;-))

Och det "knepet", det stavas helt enkelt s-ö-m-n.
[Comments (21)]
Tuesday 2011-05-17 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
Nu finns den!
På riktigt!

Boken.



Trevlig läsning!

(Och ja, det är mina ben. :-) )
[Comments (35)]
Monday 2011-05-16 17:26
Author: Ingmarie Nilsson
Boostar
Att fötterna kan stoppa mig från att kuta över mållinjen den 28:e är inte mycket jag kan göra något åt.

Jag hoppas och tror dock att Newton skorna hjälper dem hela vägen.

Vädret kan jag inte heller påverka men jag hoppas förstås på värme och sol för det är då jag funkar bäst.
(Och bara för dig ska jag berätta en hemlighet. Värmen kommer tillbaks lagom till maran.
Det har jag beställt.
Och bestämt. hehe
Egoistiskt, jag vet, men vem är inte lite ego på självaste maradagen???)

Det jag däremot kan påverka är min inställning och hur jag sköter om mig nu veckorna innan.

Jag tänker positiva och snälla tankar om mig själv och min kropp. Särskilt mina fötter.

Jag äter och sover så bra jag kan trots nattvak och oregelbundet liv.

Jag boostar min kropp och min själ genom att fortsätta med min dagliga Jonayoga, följa coachens program (som just i dag bestod av ca 31 km löpning och styrka på Sats Medis ) och proppa mig full med extra nyttigheter för bl.a. återhämtningen och immunförsvaret.


Det finns naturligtvis ändå ingen garanti för att jag ska vara tip-topp i kroppen ( och knoppen) men jag vill åtminstone veta att jag har gjort vad jag kunnat och så gott jag kunnat.

Mer kan jag ju faktiskt inte begära av mig själv.
Oavsett eller någonsin.

Hur förbereder du dig inför en mara eller någon annan utmaning som är tuffare än vanligt?
[Comments (4)]
Sunday 2011-05-15 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Killer-stege och beslut taget
Som jag skrivit innan så är jag en rackare på att veta hur andra ska träna och skriver/planerar gärna program, men när det kommer till min egen träning är jag en i-d-i-o-t.

Skulle jag köra helt efter eget huvud skulle det antingen bli så hårt att jag stupade efter max två veckor eller så skulle det bara bli en himla massa mespass.

Därför får coachen skriva planen.
Jag bara utför.
Precis som det ska vara.
Bara att lämna hjärnan hemma och köra.


Intervallstege på programmet.
3x (3-4-5 min). 1 min vila och 2 min. serievila.
Inget konstigt alls.
Kutade bort genom skogen till min vanliga start.
Sprang för allt vad tygen och Newton-skorna höll denna dagen och blev både trött och varm trots att det var ganska kyligt.

Trots (eller kanske tack vare?) att jag slitit backe hela veckan så kändes benen riktigt lätta!
Visst suger en del av spåret fortfarande men backarna var plötsligt väldigt korta.
Allt är verkligen relativt... :-)

Nu är det mindre än två veckor till maran.
Jag har funderat, funderat, funderat och funderat lite till om jag ska vara med eller ej.
Det är inte själva sträckan som oroar mig.
Inte heller vilken tid jag kommer att få.
Nej det är de där fötterna som gör att jag velar.

Fasan vore om jag får så ont efteråt att jag inte kan kuta på en hel evighet.
Har jag nu överlevt denna sjuhelsikes vinter vill jag ju kunna njuta av sommaren!
Springandes vill säga.

Men jag har bestämt mig. :-)
Efter att ha pratat med några av de jag litar och tror på.
Coach Pekka och Danne.

Jag ska kuta.
Banne mig!
Och jag längtar!
För kanske nästan första gången ska jag nämligen springa helt kravlöst utan någon som helst press på mig själv.
Ska nog inte ens ha en klocka på mig!

Visst kommer jag att ta i och kämpa och visst kommer jag att bli trött, det hör till och det ska då inte bli någon walk in the park, men jag ska ändå njuta.

Av att kunna.

Av att jag får.

Av att få vara en av alla tusentals som är med.

Av att jag faktiskt är en av få (kanske t.o.m enda) som springer just den dagen som har vunnit det där loppet.
(Det där var min ego-boosting.)

Börjar det göra "ont-ont" kliver jag av, det har jag lovat mig själv och jag hoppas jag klarar av att hålla det löftet.
(Du vet ju säkert hur (o)smart man kan vara under ett lopp...)


Nu vankas nybakat! :-)
[Comments (16)]
Saturday 2011-05-14 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
Ombyte
Lite märkligt är, och känns, det allt.
I morse yoga och serverad frukost i Bad Gastein.
I eftermiddags vattenlöpning och matinköp på Coop i 08;a land.

Dessemellan fraktades jag med buss, flyg, buss och tunnelbana samtidigt som jag såg till att trötta ut stackars coachen in i det sista med en massa babbel innan han skulle få åka tillbaks till lugnet i Dalarna.
Men han är tålig så jag är inte allt för orolig över hans (mentala) hälsa. ;-)

En fantastisk vecka är slut men minnena har jag med mig.
För alltid.
(Och observera alla matbilder! Ingen risk att någon gick hungrig där inte!)










Nu är det vardag igen men vet ni vad gott folk?

Jag är full-laddad!
[Comments (7)]
Friday 2011-05-13 22:31
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Tiden förändras inte.
Det är vi som förändras

/Okänd

[Comments (2)]
Friday 2011-05-13 22:11
Author: Ingmarie Nilsson
Det sista av det goda
Att beskriva Sportgastein är ungefär lika svårt som att förklara hur en färg ser ut för någon som aldrig har sett.
Vägen dit är ca. nio km där de sista sex gör en stigning på 600 meter.
Suger lite småfint i benen. ;-)

Jo jag är där på bron. Som en liten, liten prick. :-)
Jo jag är där på bron. Som en liten, liten prick. :-)

Men väl där uppe glömmer man allt det där på en millisekund!
Dalen som sprider ut sig tar fullkomligt andan av en.
Och den är större än man tror. Du får lätt ihop 5-6 km bara genom att springa kortaste vägen.

I ärlighetens namn var det bara två av oss som sprang hela vägen upp. De andra åkte bil... ;-)
I ärlighetens namn var det bara två av oss som sprang hela vägen upp. De andra åkte bil... ;-)


Vi kutade ett varv där uppe, njöt av vyerna och tystnaden, innan vi fortsatte upp mot första skidliftsplatån på 1900 m.ö.h.
Det är då man inser hur liten man är.
Hur oändligt mycket man inte varken vet eller förstår av livet.
En hisnande känsla.




När vi väl kunde slita oss från allt det vackra fotsatte vi ner i dalen igen och sprang samma väg tillbaks.
Kan verka trist men jag lovar att det är det inte.
Allt ser plötsligt helt annorlunda ut.
Bergen blir ännu större, vattenfallen forsar ännu kraftigare och livet blir om möjligt ännu härligare.


Veckan är slut och jag tänker inte ens försöka förklara hur fantastisk den har varit för det går inte.
Jag har skrattat, njutit, kutat massor av både mil och timmar, förundrats, upptäckt, yogat, ätit, vilat, vattenlöpt, solat och reflekterat i en perfekt avvägd blandning.

Mycket mer än så kan man väl knappast begära?
[Comments (2)]
Thursday 2011-05-12 17:57
Author: Ingmarie Nilsson
Mer av det goda
Varför ta det lugnt när man kan gasa lite till?
Är det träningsläger så är det. ;-)

I dag drog jag därför med grabbarna bort på den fina Kaiser Wilhelm-Promenade bort till Kötschachtal för en fartleks-session upp till Prossau.





Dalen är magiskt vacker och det är hyfsat platt i början men utan att man riktigt märker det så går det upp, upp, upp.
Eller jo, man märker det förstås på så vis att det suger i både ben och lungor. ;-)



När vi skulle ner igen hade jag en liten "överraskning" till dem. ;-)
Fri fart ner till där vi startade fartleken.
Och det gick undan vill jag lova, trots lite gnäll om trötta och stela ben, för det är då man verkligen förstår vilken backe det faktiskt är!



Eftermiddagen tillbringade jag i USA.
I Arizona, Utah, Chicago, Nevada och Washington.

Eller nääää, nu ljög jag förstås.

Jag tog bara bussen ner till Alpenbadets fina gym i gulliga byn Bad Hofgastein nere i dalen.
Men på cykeln jag använde kunde man välja olika banor att trampa fram på.
(+ Se kadens, puls, kaloriförbrukning samt koppla in sina egna små t.ex iPhones, iPods och lite annat smått och gott.)
Riktigt coolt!


Grabbarna hittade på lite annat så jag var där själv men det blev ett riktigt bra pass ändå!
Kommer nog att bli en aning besviken om jag inte får åtminstone lite träningsvärk för svetten lackade ganska rejält. ;-)


I morgon är vår sista hela dag här och det känns väldigt sorgligt...
Men jag hoppas och tror att rundan jag ska bjuda grabbarna på kommer att göra dem extra lyckliga, för lyckliga säger de att de är, och något de för alltid bär med sig i minnet...

Och kanske några dagar även i benen. ;-)
[Comments (5)]
Wednesday 2011-05-11 23:33
Author: Ingmarie Nilsson
Gasen i botten (och lite annat smått & gott)
Varje morgon börjar jag, precis som hemma, med en yoga stund.
Har hittat en underbar liten gräsplätt där jag välkomnar stunden, dagen, stunden och livet.


Att det är kuperat här i Bad Gastein har du nog förstått men det finns faktiskt platta partier också.
T.o.m långa sådana.
Nere i Gasteiner-dalen, bort mot Bad Hofgastein, är det pannkaksplatt kilometer efter kilometer och "bara" på ca. 800 meters höjd över havet.
Det var dit gänget begav sig i dag.
För att köra i-n-t-e-r-v-a-l-l-e-r.

Peter, Christian och Jerker på väg ner mot dalen. Fortfarande lite lyckligt omedvetna om vad som väntade. ;-)
Peter, Christian och Jerker på väg ner mot dalen. Fortfarande lite lyckligt omedvetna om vad som väntade. ;-)

Två-minutare stod på programmet och två-minutare blev det.
Åtta för någon, tolv för andra (t.ex. mig) och noll för någon som istället hade den viktiga rollen som kameraman och påhejare.
(Nu var det då meningen att visa några av de fina, coola och fartfyllda foton som kameramannen tagit men av det blev det inget. :-( Någonting synkar inte så bilderna går inte att ladda över till bloggen. Du får därför hålla till godo med det som bjuds just nu. På något vis ska jag väl få över dem.)

Det ser inte så snabbt ut men LITE fort gick det allt. :-)
Det ser inte så snabbt ut men LITE fort gick det allt. :-)

Faktum är att jag inte har kört så här snabba två-minutare sen gud minns när och det är helt tack vare mitt suveräna sällskap!

Jag och grabbarna. :-) Pekka, Jerker, Peter och Christian
Jag och grabbarna. :-) Pekka, Jerker, Peter och Christian


Intervallerna må ha varit på platten men för att ta sig dit och upp krävs det benstyrka. Sista biten (när man kommer nerifrån vill säga) består av trappor och de kan suga rejält om man har trötta ben...


Jag och Jerker framför byns fantastiska vattenfall efter avslutat intervallpass
Jag och Jerker framför byns fantastiska vattenfall efter avslutat intervallpass

Eftersom vi är i alperna kan vädret slå om fortare än du hinner säga gurka. (Eller för all del tomat om du hellre vill det.)
Åt alla håll.

Tunga svarta moln drog in på seneftermiddagen. Men de förblev bara stora och tunga. Och de försvann nästan lika snabbt som de kom
Tunga svarta moln drog in på seneftermiddagen. Men de förblev bara stora och tunga. Och de försvann nästan lika snabbt som de kom

Och långt innan molnen drog in hanns det med både vattenlöpning och slappande. (Läs "mer solande". :-) )

Glad själ i glad kropp i helande Thermalvatten!
Glad själ i glad kropp i helande Thermalvatten!


Kvällen blev (som vanligt) en höjdare!
Massor av god (löparvänlig) mat i den fantastiska matsalen med mitt fantastiska sällskap.
Pekka, Peter, Jerker och jag
Pekka, Peter, Jerker och jag

Förlåt mig för alla upprepande superlativ, klyschorna och överpositiva hurterier, men det ÄR faktiskt så här det är just nu!
Helt enkelt superbra!

Så varför ljuga?
[Comments (5)]
Tuesday 2011-05-10 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Mellandag
Det här träningslägret är inte riktigt som andra läger där aktiviteterna (oftast) avlöser varandra i en rasande fart.
Där det kan bli för mycket av det goda och många känner sig både stressade och slitna.
Det blir ju lätt så för oftast är det inte viljan som sätter stopp utan det är kroppen som helt enkelt inte pallar.
Ett sådant läger behöver absolut inte vara "fel".
Det är bara det att detta är annorlunda.

Visst kan du träna både mycket och hårt här, om du vill, men det är även medvetet inlagt tid för återhämtning, rekreation och reflektion.
Här ska du slippa jaga klockan hela tiden, de flesta har nog av det i vardagen, utan istället känna att du hinner både andas och känna ro.
Dessutom bor du superlyxigt och maten är fem-stjärnig.
Varje dag.

Planen var att onsdagen skulle vara gruppens vilodag då man t.ex. kan åka på en utflykt någonstans, men grabbarna ville annat så vi ändrade om lite i schemat.
Peter och Jerker åkte till bl.a. Grossglockner.
Tydligen en höjdardag för ögonen tindrade när de var tillbaks och berättade.
Jag förstår dem.
Har ju själv varit där.

Christian har bl.a spelat tennis och verkar helt oberörd av gårdagen. Han säger att han är dåligt löptränad men jag tror han har smygtränat. ;-)

Pekka hyrde en hoj och drog iväg på samma runda som vi andra sprang i går.
Han påstår att den inte var så värst farlig men mig lurar han inte! Jag såg allt hur stela hans ben var.
Men det kan förstås bero på att han redan vandrat galet många timmar i bergen ;-)

Jag gjorde exakt som coach Pekka sa att jag skulle.
Jäste.
I solen på Felsenbadet.


Vattnet där är magiskt för det är inget vanligt sketet bassängvatten utan ett Thermalbad med extra fint mineralvatten från bergen som sägs ha en fantastisk inverkan på kroppen.

Många är de som vittnat hur t.ex. deras leder och muskler blivit som nya när de badat i vattnet.
Även om du ligger i hela dagen (finns flera olika bassänger både ute och inne i olika temperaturer) får huden inte en endaste liten rynka.
Tvärtom.
Stannar jag här tillräckligt länge kommer jag snart att vara lika slät som en bäbisrumpa både i ansiktet och på kroppen. :-)

Mina ben är i princip helt som vanligt trots det tuffa passet i går och mina fötter är så glada att de t.o.m kan gå på betongen utan skor!

Fast lite ljuger jag.
Jag har faktiskt inte jäst hela dagen.
Lite jobb på förmiddagen och en hel del vattenlöpning blev det.
Två timmar för att vara mer exakt.

Liksom svårt att låta bli...

[Comments (6)]
Monday 2011-05-09 22:51
Author: Ingmarie Nilsson
Ett höjd(ar)pass!
Ibland önskar jag att jag hade en värsting-superkamera, fastän de är tunga och klumpiga, så jag kunde fånga verkligheten så som den faktiskt är.
Men jag tror egentligen inte att ens en sån där värsting-superkamera hade kunnat visa det vi fått se och uppleva i dag.
Ljuden, dofterna, känslorna och stämningen är snudd på omöjliga att förmedla.
De ska upplevas.

Nästan 30 km löpning totalt för mig och Jerker (de andra nöjde sig med 14km) och en jämrans massa höjdmetrar i en natur som måste ha skapats för att bli jordens paradis.
(Garmin vägrar samarbeta med datorn så jag vet inte exakt hur många km vi totalt gnetat uppför men vi startade på ca. 900 m.ö.h., vände vid 1800 och vägen dit bestod ju liksom inte bara av en backe...)

Jerker i början av vårt pass. Fortfarande på ganska "låg" höjd
Jerker i början av vårt pass. Fortfarande på ganska "låg" höjd

Christian och Peter hakade på i Angertal. Det är där den "riktiga" klättringen börjar...
Christian och Peter hakade på i Angertal. Det är där den "riktiga" klättringen börjar...

Hur många har sådana här fina vattenkranar hemma? :-)
Hur många har sådana här fina vattenkranar hemma? :-)
Peter i full fart mot toppen
Peter i full fart mot toppen

Vägen dit är både lång och brant men jag LOVAR att det är värt varje steg.
Vägen dit är både lång och brant men jag LOVAR att det är värt varje steg.
Christian och Jerker. Två bergsgetter i människokläder. ;-)
Christian och Jerker. Två bergsgetter i människokläder. ;-)

Inte utan att vi nästan grät en skvätt där uppe. Av LYCKA!
Inte utan att vi nästan grät en skvätt där uppe. Av LYCKA!

Och det där vattnet...Sa jag att det är gudagott!?
Och det där vattnet...Sa jag att det är gudagott!?



Efter en välbehövlig lunch avrundade jag med vattenlöpning i en av jordens vackraste belägna bassäng innan jag somnade en stund i solen.

Undra just om livet kan vara mycket bättre än så här?
[Comments (14)]
Sunday 2011-05-08 21:08
Author: Ingmarie Nilsson
Nu är vi igång!
Det är svårt att förklara hur det egentligen är här i Bad Gastein.
Även om jag säger "kuperat, bedårande vackert och utmanande löpning" så förstår man inte riktigt hur "kuperat, bedårande vackert och utmanande löpning" det är förrän man är här.

Det blev "min" lilla grupp (det går att välja nivå) snart varse om.
Vi startade upp i dag med ett av de "lättare" passen men ändå tog det ganska rejält på dem.
(Jag hade dessutom rekat rundan en gång på morgonen medan gruppen var på stadsvandring.)

Vägen bort mot den gulliga byn Böckstein är förvisso pannkaksplatt, och vi klättrade bara en liten bit på vägen upp mot Sportgastein, men alpluften, solen och den halvhöga höjden (ca. 1000m. ö.h. i Bad Gastein) tar mer än man tror!
Det märkte "mina" grabbar Jerker, Peter och Christian.



Christian är förvisso van vid alperna men när jag hade drillat dem med löpskolning och stegringslopp var även han mör. ;-)

Finns nog inget godare än kallt alpvatten!
Finns nog inget godare än kallt alpvatten!

Och träningen var inte klar förrän flera timmar senare för det blev cirkelträning, stretch och en enkel yogaövning från bästa Jona´s underbara bok.

Peter, Jerker och jag efter avslutat pass. :-)
Peter, Jerker och jag efter avslutat pass. :-)

Men vad gör väl det att man blir trött när resten av kvällen tillbringades
först i bubbelpoolen...

Coachens (d.v.s. jag) coach (d.v.s. Pekka) softar bland bubblor och 38 andra pers av lite äldre modell. ;-) (De ville dock inte vara med på fotot...)
Coachens (d.v.s. jag) coach (d.v.s. Pekka) softar bland bubblor och 38 andra pers av lite äldre modell. ;-) (De ville dock inte vara med på fotot...)

...och sen vid det (minst sagt) digra middagsbordet?
Inte ett dugg!

Mitt absoluta paradis finns förvisso i Albuquerque men jag tror banne mig det
här är nummer två. :-)

Och i morgon väntar en rejäl utmaning... :-)

[Comments (9)]
Saturday 2011-05-07 22:28
Author: Ingmarie Nilsson
Jag tycker allt lite synd om dig...
...som inte är där jag är.




Efter att ha varit uppe sen 03.30 så var kroppen ganska seg (!) när vi väl var framme i Bad Gastein men en timmes MTB tur blev det ändå!
En tur som jag är ganska säker på kommer att kännas av i morgon för de är inte nådiga de där backarna.
Ska erkänna att jag fick upp för några...






Och det är inte bara benen som kommer att känna av den här dagen.
Rumpan också!
Den hade visst helt lagt av sig. ;-)

Men jag kommer garanterat att somna ovaggad!
[Comments (13)]
Friday 2011-05-06 23:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vi är det vi tänker
Vi blir det vi tror
Vårt liv är det som vi visualiserar
Vårt liv är det vi säger att det är

Vi kan förändra vårt liv
genom att förändra våra tankar

/Okänd

[Comments (2)]
Friday 2011-05-06 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans kortaste
Inlägg vill säga för träningsmässigt tycker jag att jag har gnetat på hyfsat bra i dag.

Eller vad sägs om 35 km löpning i ganska kuperad terräng, 30 min. poolrun och 70 min. svettig och ruskigt bra Yoga advanceSats Zenit?

Visst låter det som en bra uppladdning inför en veckas träningsläger i Alperna? ;)

[Comments]
Thursday 2011-05-05 22:40
Author: Ingmarie Nilsson
Nu börjar den!
Ledigheten för nu ska jag vara ledig i tio härliga dagar!
T-i-o.

vad passar väl bättre än att inleda härligheten med mördarintervaller i kuperat spår?
Så att kroppen vaknar till liv igen och släpper "jobbnätter-baksmällan."
(Jag är som segast dagen efter jag "gått av" nämligen. Från att ha haft gasen i botten är det som om kroppen plötsligt går ner i traktorfart. Då behöver den lite "hjälp" att komma i gång igen.)


3x (3-4-5 min.) med 1 min. vila och 2 min. serievila.
Kan låta som en baggis men åtminstone blir jag ordentligt trött av ett sådant pass.
Särskilt i uppförsbackarna. ;-)
Men trots mjölksyra, snudd på andnöd och kyligt regn så njöt, och njuter, jag!
Känner mig äntligen fri som en fågel för jag kan springa var jag vill!
På varenda stig och varenda grusväg för det är ju barmark överallt!
Och jag är dessutom hel och frisk.
Kan det vara mycket bättre?

Skulle vara att solen kommer tillbaks för då blir det perfekt.
Och den kommer! Snart...

Ledighetsfirandet fortsatte med lunch på favvohaket Organic Green tillsammans med underbara vännerna Camilla och Helena.

Camilla och Helena
Camilla och Helena

Hastade vidare för ett Powerplate passWasa Club följt av ett vattenlöpningspass (förstås) på Forsgrenska med
fantastiska Ulrika.

Resten av kvällen har jag använt till att packa.


Det finns ju faktiskt en anledning till alla dessa dagars ledighet.
lördag bär det som du kanske kommer ihåg av hit.
Och det, det är ett höjdarställe att tillbringa lediga dagar på.

Det vet jag alldeles säkert. :-)
[Comments (11)]
Wednesday 2011-05-04 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
Kosttillskott (eller ej?)
Jag har ofta fått frågan om varför jag är vego och om jag använder någon slags kosttillskott.
Tänkte därför berätta och förklara lite om hur jag tänker och gör.
(Skulle jag skriva om allt skulle det bli ytterligare en bok. :-) )

Min grundfilosofi är att äta så ren och bra mat som möjligt.
Till 100% är min kost vegetarisk sedan 30 år tillbaks.
Jag äter inget som har haft ögon.
Min kost är även 80-100% ekologisk, biodynamisk och/eller KRAV märkt.
Periodvis äter jag enbart veganmat d.v.s. inga som helst produkter från djurriket.
För det mesta blir det dock lakto-vegetariskt då jag även äter en del mjölkprodukter (främst yoghurt, keso och getost) men jag köper aldrig t.ex läder och skinnprodukter eller något annat där djur används i kommersiella syften.
Så mycket det bara går så använder jag heller inga produkter som är djurtestade.

Så länge efterfrågan finns så kommer även varan/tjänsten att finnas.
Det gäller allt.
Jag vill helt enkelt inte vara en del av den industri som djuruppfödning och djurförtryck innebär. Enligt mig är den både oförsvarlig och ohållbar. Därför avstår jag den.

Jag äter galet mycket grönsaker, alla sorter, och bär men ytterst lite frukt.
Får jag i mig en ½ banan om dagen är det tillräckligt.
Jag är helt enkelt ingen "fruktmänniska" och ser därför ingen anledning till att äta det för jag tror att det du gillar är det du ska ha och behöver.
(Nu menar jag dock inte sug efter skräpmat för där blir du bara lurad. Ingen behöver godis, chips, läsk eller snabbmat.)


Anledning till mitt val var från början helt och hållet etiskt men har med åren även blivit hälsomässiga, miljömässiga, humanitära och ekonomiska.
Läs t.ex här vad jag skrivit om det.

Jag är inte "perfekt" och gör allt "rätt".
Det händer att det slinker ner en bulle gjord med ägg, "KRAV-lös" mat eller en Pepsi Max.

Men jag är skittrött på alla de som säger att "så där får väl inte du göra", "det där kan väl inte du äta" eller "det där får väl inte du äta"?
Vad då får?
Jag har valt den här livsstilen helt själv och helt frivilligt.
Precis som om jag sabbar allt bara för att jag gör "fel" någon gång.

Jag gör så gott jag kan och det som känns rätt för mig. Men jag är inte varken "perfekt" eller "ofelbar".

Och trots att jag äter förhållandevis "nyttigt" så har jag valt att använda olika kosttillskott.
Jag är mer eller mindre uppvuxen i en hälsokostbutik och har det så att säga i blodet.
(Min morfar var en av de första att starta en i Sverige på 60-talet. Du kan ju tänka dig hur mycket före sin tid han var!)

Varför?
Behövs det?

Om du har ett perfekt fungerande mag- och tarmsystem, alltid äter biodynamiskt, aldrig har någon inre eller yttre stress, sover 7-8 timmar/natt, är ute flera timmar varje dag i naturen och motionerar regelbundet så behöver du troligtvis inga tillskott men hur många lever så?

Inte jag i alla fall.

Hela vår tillvaro är stressad.
Även maten.
Den stressas fram och vi stressar i oss den.

Dessutom är jorden enormt utarmad på livsviktiga näringsämnen vilket i sin tur gör att vår mat har blivit mer näringsfattig.
Spä sen det med konstgödsel, hormoner, tillsatsämnen, toxiner, besprutningsmedel och jag vet inte allt så blir det inte mycket nyttigheter kvar.
De flesta äter även massor av raffinerade varor som socker, hel- och halvfabrikat, manipulerade produkter, kemiska oljor och industriellt framställda produkter.
Maten tillagas och upphettas ibland i flera omgångar och det säger sig själv att näringsinnehållet till slut är snudd på noll.
Äter du dessutom kött så har gifter lagrats i flera led i djuret vilket ger en ännu högre koncentration i din kropp.

En del av alla läkemedel och gifter som passerar din kropp lagras i dig och en del kommer ut den "naturliga" vägen.
Men det "försvinner" inte bara för att det kommit ur dig.
Det lagras i naturen.
I växter, vatten och djur.
I förlängningen får du tillbaks eländet genom maten du äter och vattnet du dricker men då kanske i en "manipulerad" och/eller koncentrerad form som kan göra ännu större skada.

Listan kan göras mycket längre men jag slutar här.

Eftersom jag, som alla andra, utsätts för gifter och stress så tror jag att jag behöver hjälpa kroppen med mer än bara bra mat.
Jag har noga valt ut vad jag behöver och det är inte statiskt utan beror på tid på året, dygnet och min livssituation.
Jag tror det kan vara vanskligt att ta ett multipreparat eftersom det kan ge för mycket av något och/eller "slå ut" något du behöver ( d.v.s. hämma upptaget) vilket naturligtvis inte är bra det heller.
Lagom är bäst. :-)

Danne är en av dem som hjälper mig att testa ut vad jag behöver och något rätt gör jag tydligen för jag kan inte ens komma ihåg (peppar, peppar) när jag var sjuk sist.
Jo, magsjukan julafton 2009.
Men förkyld?
Så längesedan att det är preskriberat. ;-)
Jag har förvisso inga (dagis/skol)barn men jag åker i bacill- och virus-tuben (d.v.s tunnelbanan) varje dag, besöker svettiga gym och badhus flera gånger i veckan och jobbar i en "sjuk" miljö så nog utsätts även jag!

Här är en del av mitt lilla "husapotek";

Det här tar jag varje dag. Fettsyror, Gurmeja (Fortodol), D-vitamin, C-vitamin, Kalk-magnesium och Power meal
Det här tar jag varje dag. Fettsyror, Gurmeja (Fortodol), D-vitamin, C-vitamin, Kalk-magnesium och Power meal
Glutamin och "Reds" tar jag flera ggr/vecka
Glutamin och "Reds" tar jag flera ggr/vecka

Extra protein, SuperVitalis, Chlorella, mineraldroppar och cellsyre tar jag extra av ibland
Extra protein, SuperVitalis, Chlorella, mineraldroppar och cellsyre tar jag extra av ibland
B-vitamin och "goda" bakterier tillhör med mitt dagliga intag
B-vitamin och "goda" bakterier tillhör med mitt dagliga intag

Kisel. Något jag tar varje dag för bl.a bindväven och lederna
Kisel. Något jag tar varje dag för bl.a bindväven och lederna

Echinacea är suveränt vid förkylningssymtom
Echinacea är suveränt vid förkylningssymtom


Det finns många framgångsrika idrottare som är veganer så att träna är inte någon anledning till att inte välja den vegetariska livsstilen.

Vill du läsa mer så kolla t.ex;
Organic Athlete, Vegan Runners, Holistic, Vitamin och mineral och Svenska vegetariska Föreningen.

Kroppen är fantastisk och finurlig men den klarar inte hur mycket om helst.
Därför vill jag förebygga och ge mig själv de bästa förutsättningar.
Några garantier finns naturligtvis inte men jag vill känna att jag har gjort vad jag har kunnat, varit snäll mot mig själv och min kropp och gett mig själv en ärlig chans.

Det är en av anledningarna till varför jag är vego och tar kosttillskott.

Hur gör och tänker du?
[Comments (27)]
Tuesday 2011-05-03 18:06
Author: Ingmarie Nilsson
"Mellandag" med några (heta) tips
"Sovdag" (d.v.s dagen mellan två nattjobbspass) och planen var egentligen att köra ett lugnt alternativpass men kropp och knopp ville tydligen något helt annat.
Trots ett minst sagt skitväder!

Hela jag ville ut!
Få andas syre, få ljus, använda musklerna och höra naturen innan det var dax att krypa in i jobb-bubblan igen.

Och tvärtemot i går var jag enbart i himlen denna dag.
Lätta, lätta ben och pigg hela jag.
Så pigg att jag liksom var "tvungen" att lägga till ett ganska bra styrkepass på Sats Sickla med.
(Funderade först på att använda något av alla de fina utegym vi har här i närheten men där sa kroppen stopp. Eller rättare sagt, vädret sa stopp för det är en sak att vara i rörelse när det ramlar snöblandat från skyn och en helt annan att stå still...)

Roligare än så har jag inte att berätta om just i dag så istället tycker jag att du ska kila iväg och köpa Dagens Industri, läsa artikeln jag skrivit om
Mia och ta till dig alla hennes goda råd. :-)


Och snart, snart kommer du att kunna läsa den här. :-D
[Comments (15)]
Monday 2011-05-02 17:14
Author: Ingmarie Nilsson
Sol, vind, regn, 3 (!!) plusgrader och...
...HAGEL!

Det är ju ingen ordning alls för inte sjuttsingen ska det väl vara aprilväder i maj.

Stora, hårda, kalla hagelbollar i ansiktet är banne mig inte särskilt skönt.
Aldrig någonsin faktiskt och särskilt inte när man springer.
Det gör ont!
Benen fryser jag sällan om men händerna!
Kunde knappt knyta upp skosnörena när jag väl var hemma igen och jackan fick sitta på nästan ända in i duschen bara för att jag inte fick ner blixtlåset.
Usch och tvi!

Inte var det någon ordning på kroppen heller.
Under de timmarna jag kutade befann jag mig både i himlen, helvetet och allt där emellan.


Jag flög fram ibland, var i "mittemellan-land" ibland och jag var djupt nere i trög-sege- och trött-träsket då jag knappt orkade lyfta fötterna ibland.
Allt i en salig blandning utan någon som helst logik.
Ingen ordning alls som sagt var.
Mycket märkligt...

Det var ju tack och lov även lite sol mellan hagel- och regnstänken.
(Med betoning på lite men man verkar få vara glad för det lilla en dag som denna.)
Och vattenlöpningen var trots allt lika ljuvlig som alltid, min "vanliga" mat smakade smaskens, Elvira the cat tjabbar precis lika mycket som vanligt liksom vitsipporna är lika vackra som de brukar.

Så någon ordning kanske det ändå är...

[Comments (4)]
Sunday 2011-05-01 13:59
Author: Ingmarie Nilsson
Även vackra och roliga sagor tar slut
Det stämmer verkligen det där.
Att tiden går fort när man har roligt.
För fort.

Nu är helgen snart slut och jag och Anneli sitter på tåget tillbaks till 08;a land.
Men vilken helg det varit!.
En av mina bästa ever!

Fest blev det i går med detta härliga gäng;

Daniel, Anneli, jag, Fredrik, Sofie, Anna, Anna (orka mera) och Sara
Daniel, Anneli, jag, Fredrik, Sofie, Anna, Anna (orka mera) och Sara

Åt så mycket att magen stod åt fyra hörn och helt glad var den inte när jag stack ut tidigt, tidigt (med mina mått mätt) i morse för en lugn löptur i ett nästan folktomt Malmö.
Det var däremot en sablans massa skräp överallt!
Engångsgrillar, flaskor, matpåsar och gud vet allt.
Varför kan folk inte plocka upp efter sitt festande?
Ska bli intressant att se om det blir någon förbättring nu när den nya lagen träder i kraft.
Den att man inte får skräpa ner.
Hoppas den gäller äckliga cigarettfimpar också...

Oavsett hur mätt jag var i går så är det aldrig fel med frukost.
Särskilt inte efter ett löppass. :-)
Toppa den med härlig yoga ute i en soldränkt park tillsammans med Anneli och Sara så förstår du vilken helt magisk morgon jag har haft!
Så här skulle egentligen vara varje dag...



Och nu blir det mer bilder från gårdagens Sydkustlopp.
Du kan även kolla hos Daniel, Anna (orka mera), Anneli och Sara om du vill.





Så snart det går ska jag anmäla mig till nästa års lopp för det här vill jag göra om!

De här dagarna kommer jag leva på länge, länge, länge...
[Comments (12)]