Archive Jul 2011 (37 entries)

Sunday 2011-07-31 23:04
Author: Ingmarie Nilsson
I paradiset
Tro det eller ej men SJ både rullade från 08;a land i tid och kom hela vägen fram till Skåneland utan försening.

Helt "smärtfritt" var det förstås inte.
Den s.k. "korglutningen" som gör att vagnen inte ska flänga vid varje liten kurva, var paj vilket innebär att hela resa ner for man fram och tillbaks på sin stol som en liten vante och att bara gå till toa var förenat med livsfara.

Men vem är liksom förvånad?

Och strunt detsamma för nu är jag äntligen här!

Hos finaste Jona.

Jag har längtat och längtat och längtat.
Och längtat.
Och längtat.

Men inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att det skulle vara så här underbart.
Att det var till paradiset jag skulle komma.

Ändlösa samtal med Jona, havet, de vindpinade träden, sanden, lukten av tång, tystnaden och yogan.
Dessutom har jag fått ett alldeles eget underbart vackert litet hus att campera i.




Och jodå, jag har kutat i dag också.
70 svettiga minuter och i dag hade pingvinen förvandlats till en Volvo Amazon.
Lite bättre alltså. :-)

Lyckan är total.
[Comments (9)]
Saturday 2011-07-30 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Testar
Varenda vädersajt jag kollat på visade att det skulle bli askgråa moln, 19 grader och många regnskurar i dag.
Även när jag kollade under dagen.

Verkligheten har dock sett ut så här;


Ibland är det bra när det blir "fel" och jag är absolut inte den som klagar över att solen skiner och luften är härligt varm.

Om jag ska klaga på något så är det väl att bassängvattnet blir så ljummet att det inte ens svalkar för stunden.
Men det kan jag lätt stå ut med!
I synnerhet när jag på ett av vattenlöpningspassen fick sällskap av fantastiska (löpar)Lisa.


Än en gång förundras jag över hur otroligt fort tiden kan försvinna när man travar runt, runt, runt i den där bassängen.
I alla fall med rätt sällskap. :-)

Inte gjorde det ont någonstans heller.
Trots att jag sprungit svindlande 30 hela minuter "på riktigt" innan.
Helt otroligt vad fyra ynka löpfria dagar kan göra med känslan, flytet och orken.
Kändes som om jag hade noll kondis och absolut noll spänst.
Ingen som helst symmetri mellan höger-vänster-upp-ner.
Lullade fram som en pingvin (extra plattfotad) och hoppades ingen skulle se mig.
Men det gjorde åtminstone inte ont.

Hur morgondagen blir står skrivet i stjärnorna både när det gäller kropp och var jag befinner mig.
Ska nämligen på dejt med SJ...
[Comments (4)]
Friday 2011-07-29 23:52
Author: Ingmarie Nilsson
Jag är slut!
Totalt utpumpad.
På gränsen till utmattad.

Det är ju superjobbigt och superansträngande att inte få träna som jag vill när energin fullkomligt forsar ur öronen!
Hur gör folk som inte tränar?
Hur orkar de liksom?

Och nej, städa, rensa lådor, möblera om eller rensa ogräs är inte bra alternativ.
Det kan jag göra också.

Jag skulle ha kunnat kuta i dag men avstod.
Inte för att jag är så himla klok och smart, det är jag bara för andra, utan för att coachens ord klingar starkt i öronen.
Vila mer/längre än om du skulle välja själv. Ha tålamod och gör inget dumt nu!

Så jag har hållit mig i poolen även denna dag. Med sällskap av finaste Anneli.
Jag älskar vattenlöpningen.
Verkligen!
Men mest älskar jag den när jag har fått springa på land innan.
Som ett komplement till den "riktiga" löpningen.
Det är ju ändå den jag älskar mest. :-)

Så i stället för att kuta själv så har jag jobbat på DN-galan och därmed fått se de riktigt racersnabba-superspänstiga swisha förbi och hoppa högt/långt.


Med mig hade jag finaste supertjejen Fanny.


I princip fullsatt på läktarna och det blev verkligen en fantastisk kväll!


Och magisk.
I synnerhet när The King of the Kings steg in på banan.
Man får tycka vad man vill men Usain Bolt är stor och en superstjärna!
Stadion kokade när han sprang.
Och vann.

Pressen är som flugor runt hallonsaftglaset när Bolt haft sin show
Pressen är som flugor runt hallonsaftglaset när Bolt haft sin show
Och här står vi och vaktar så att inte fansen ska meja ner stackarn när han väl tagit sig förbi alla journalisterna. Jag, Fanny och Jessica
Och här står vi och vaktar så att inte fansen ska meja ner stackarn när han väl tagit sig förbi alla journalisterna. Jag, Fanny och Jessica


Närmre än så här kom jag inte. ;-)
Närmre än så här kom jag inte. ;-)

Om inget händer under natten så är det jag som ska kuta i morgon.

Men inte som Bolt utan som mig själv.
Lugnt och fint och förvisso lite längre än Bolt men så kort att t.o.m coachen kommer att bli stolt.
[Comments (7)]
Thursday 2011-07-28 20:20
Author: Ingmarie Nilsson
Kan det ske både mirakel och underverk och dessutom på en och samma dag?
Det är i alla fall inte utan att jag börjar tro det...

För hur ska jag annars kunna förklara att från ha haft så ont i vänsterbenet att jag har mått illa och t.o.m haft frossbrytningar, (!!) så kan jag i dag;

  • Sätta mig på, och resa mig från, toan utan att hålla i vasken.
  • Gå, på plant underlag såväl som i trappa, utan att behöva hålla mig i väggar eller ledstänger och utan att gå så det ser ut som om vänsterbenet är helgipsat.
  • Fått sova en hel natt utan att vakna av smärta så fort jag behövde ändra på kroppen det minsta lilla.
  • Vattenlöpa med rejäla steg länge och inte se ut som om jag bara skvalpar omkring och viftar lite med armarna för att sedan behöva gå upp efter max 40 min. för det är för plågsamt.


  • Sätta mig ner i en mjuk stol och äta lunch på superstället Organic Green tillsammans med världens bästa Camilla utan att hålla i bordet och sen undra hur jag ska ta mig upp igen. En lunch som för övrigt var så god och mättande att jag fortfarande inte hunnit bli hungrig. I Camillas sällskap smakar i och för sig det mesta gott. :-)

Världens bästa Camilla
Världens bästa Camilla



Anneli in action
Anneli in action


Ligga med magen direkt på plattan är "no-no" när den är "on" men helt ok när den är "off". :-)
Ligga med magen direkt på plattan är "no-no" när den är "on" men helt ok när den är "off". :-)

Att "min" naprapat-Daniel (ej att förväxla med min he(a)lare Danne) är en miraklernas man, det vet jag sen tidigare, men detta är nästan så han ska få en gloria på huvudet!

Jag är förstås både salig och överlycklig och ber de högre makterna om att underverksmiraklet kvarstår även i morgon och många dagar där efter. :-)

[Comments (13)]
Wednesday 2011-07-27 19:35
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Du Puh, vad är det första du tänker när du vaknar på morgonen?" frågade Nasse
"Jag undrar vad jag får till frukost", sa Puh.
"Vad tänker du Nasse?"
"Jag undrar vad det skall hända för något roligt idag", svarade Nasse
"Mmm", sa Puh tankfullt, "Det är samma sak".
/Nalle Puh

[Comments (9)]
Wednesday 2011-07-27 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Varför göra det enkelt när man kan krånga till det lite?
Det verkar som om när min kropp väl ska krascha på ett eller annat sätt så gör den det genom att ådra sig verkligt skumma, snudd på oförklarliga grejer.
I alla fall ovanliga.

Inget sånt där vanligt och "banalt" som förkylning, hälseneinflammation eller löparknä.
Nej, det ska vara rejäla grejer som akut livshotande blodförgiftning, tår som oförklarligt går ur led, fall som ger feta köttsår och livslånga ärr eller som nu, "den mystiska vandrande smärtan".

Antagligen finns det förklaringar till det mesta.
Även till mina små skavanker. .-)
Det gäller bara att fråga och få hjälp av rätt person.
"Min" naprapat Daniel Lagerborn, som hjälpt mig oräkneliga gånger tidigare med "olösbara" bekymmer, hjälpte mig även i dag.

För att göra en lång historia kort så, om jag fattat det hela någorlunda rätt, är det en nerv som kommit i kläm i ryggen som i sin tur orsakat att flera triggerpunkter satts igång, som i sin tur orsakade fler nerver i kläm och slutligen utlöste muskelkramper.

Orsaken kan vi dock bara spekulera i.
Jag kan ha vridit mig fel, sovit i en konstig ställning, gått "över gränsen" för vad min kropp pallade just den dagen, suttit knasigt eller kanske haft någon biokemisk obalans orsakad av nattjobbet.
Eller något helt annat.

Oavsett så behandlade Daniel triggerpunkterna (kan berätta att det inte är skönt någonstans) och lösgjorde de krampande musklerna så att nerverna åter har fritt spelrum.

Det känns redan hundratals gånger bättre men hur lång tid det tar innan det är "bra" vet varken han eller jag.
En dag i taget är vad som gäller men jag får göra allt som "inte gör ont".
Vilket just nu innebär lite försiktigt vattenplaskande.
Inte kul men bättre än inget.

I morse kl. 07.32 stämplade jag i alla fall ut från jobbet och började min hett efterlängtade 2-veckors s-e-m-e-s-t-e-r.
Det känns förstås skittrist att inte vara springbar men jag är full av hopp och det kunde ha varit mycket värre.

Jag har varit med om tuffare saker, överlevt och kommit tillbaks.
Än är minsann inte gummans krut slut!

[Comments (8)]
Tuesday 2011-07-26 18:39
Author: Ingmarie Nilsson
Förklara det här om du kan! (Och kom gärna med en lösning också)
Nu ska du få läsa något mycket märkligt...

I söndags eftermiddag när jag inte gjorde mycket mer än läste, lyssnade på "Sommar" och såsade runt i största allmänhet, så fick jag helt plötsligt skitont i korsryggen.
Trodde först att det kunde vara mitt lilla diskbråck som blivit aktivt efter lång dvala men det stämde inte riktigt.
Symtomen var helt annorlunda och det gjorde ont hela tiden oavsett hur och vad jag gjorde.

I går hade det ryggonda helt gått över (!!) och alltihop hade förflyttat sig till vänster ljumske.
En diffus känsla med molvärk och smärta i vissa rörelser men det gjorde inte direkt "ont-ont".
Naprapaten hittade inga större fel på varken min rygg eller ljumske mer än att den, ljumsken alltså, av någon anledning liksom krampade och var irriterad.

I dag gör det så ont att jag inte ens behöver fundera på om jag ska träna något.
Helt omöjligt.
Kan nästan inte .
Och ännu mer funderar jag på hur i all sin dar jag ska greja att jobba i natt.
(Sjukskrivning är uteslutet. Förutom ont om personal så gör nattkvoten att karensen blir som att förlora nästan tre daglöner.)

Men nu ska du få höra det riktigt skumma i den här historien.

Ulrika, som jag träffade i lördags kväll har drabbats av exakt samma grej.
Plötslig ryggvärk som förflyttat sig till vänster ljumske.

Var det mackorna vi åt, "plus-stolarna" på bion vi satt i eller är det något jämrans "ljumsk-virus" som härjar runt?

Att få en skada p.g.a löpning/träning är väl en sak men få en av att göra ingenting, det är banne mig varken rättvist eller schysst!

Nu hoppas jag det försvinner minst lika fort som det kom.

[Comments (18)]
Monday 2011-07-25 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken är din största bedrift hittills i livet?
Det är lätt att först tänka i termer som framgång, rikedom och status men fundera gärna en stund på svaret till frågan.

Kanske är det egentligen något helt annat?

Min största bedrift hittills i livet är varken segrar, medaljer, pokaler eller rekord.
Inte heller är det de hundratals högskolepoäng jag lyckats gneta ihop, äventyrliga resor jag gjort (och överlevt) eller jobb jag lyckats få.
Det är inte ens mätbart.

Nej, min största bedrift är att jag lyckats ta mig ur ett både extremt självdestruktivt beteende och en djup depression som började någon gång i tonåren.
Det handlade inte om några "småstraff" mot mig själv eller någon "måndagsdepp" utan självdestruktiv på ett livsfarligt vis och en depression som var både bottenlös och kolsvart.

I dag kan jag se både orsak och samband men när jag var mitt upp i det fanns det period då jag egentligen bara såg en utväg.
Den värsta och sämsta.

Men någonstans inom mig fanns ändå en livsglädje som var större än dödslängtan.
En kamplust och en drivkraft som var starkare än det svarta.

Det har tagit mig många år, många tårar, många ångestattacker och många terapitimmar att komma ur det hela och hit där jag är nu.
Men det har också varit mycket skratt och glädje!
Det har varit obeskrivbart tufft och utan mina terapeuter, min läkare, mina vänner och familj så hade jag kanske aldrig klarat det.

Jag har aldrig tagit någon medicin även om vissa läkare hävdade att jag "var tvungen" och att det var "absolut nödvändigt" för att jag skulle bli "bra".
De som sa så gick jag aldrig tillbaks till för de lyssnade inte på mig och mina behov.

Det är bra att det finns läkemedel att ta till i vissa situationer, särskilt akuta, men många gånger tror jag de tas helt i onödan och skadar mer än det hjälper.
Jag litade på att naturen, min kropp och min själ skulle ordna det för så är min filosofi.
Att kroppen har en enorm egen läkningskraft bara den får rätt hjälp och tillräckligt med tid.

Naturen, löpningen, böckerna, tystnaden och skrivandet har funnits som en röd tråd genom hela denna tiden och är fortfarande.
För mig har det blivit mina livlinor.
Någon av dem finns alltid där när jag behöver dem.
För även om jag i dag mår så otroligt mycket bättre, jag är ju faktiskt i grunden en mycket positiv och glad människa, så finns den mörka sidan kvar och kan komma smygande när jag minst anar det.

I dag skrämmer den mig dock inte längre.
Jag vet att den finns där.
Den är en del av mig och även om jag inte gillar den så har jag slutat utföra det meningslösa kriget och i stället accepterat den.
Jag har lärt mig att leva mycket mer i nuet men precis som med så mycket annat så är det en färskvara och jag måste ständigt träna.
Jag måste ständigt vara uppmärksam på signalerna och ta dem på allvar.

Varje dag.

Så varför berättar jag detta?
Är det ens någon som bryr sig?

Kanske.

Jag vet att jag inte är den enda på planeten som känt/känner så här, tvärtom, men det är lätt att tro det när man är nere i träsket.
Tankarna och känslorna kan vara både skämmiga, hemska och totalt ologiska men likväl finns de.

Framförallt vill jag visa att det inte alltid är som man tror när man bara ser det yttre skalet av en människa.
Det finns alltid mer.
I grund och botten är vi trots allt väldigt lika.
Med samma slags känslor och samma behov av kärlek och bekräftelse.

Jag vill också visa att det för det allra mesta går att göra något åt sin situation.
Det kan vara svårt både att be om, och ta emot, hjälp men ibland är det verkligen livsnödvändigt.
Att lära sig mer om sig själv är ett tufft arbete som kräver både mod och kraft men det kan även ge mångfalt tillbaks.
Det är värt att prova för man har ändå inte mycket att förlora om livet är svart.

Livet valde mig och jag valde livet.
Tacksamheten är gränslös.

[Comments (23)]
Sunday 2011-07-24 19:39
Author: Ingmarie Nilsson
Friska vindar ger trött kropp
De där 3x3 km intervallerna jag kör är aldrig direkt "lätta" och de blir definitivt inte enklare av att det blåser från både höger, vänster, bakifrån, framifrån, uppifrån och jag tror banne mig nerifrån också.
Mest blåste det framifrån.
Fick slita t.o.m i nerförsbackarna.

Fattade inte riktigt hur mycket det blåste förrän jag efter ca. halva den tredje vände hemåt igen och fick medvind.
(Så dax...)
Den som brukar vara långsammast gick snabbast och dessutom nästan 20 (!) sek. fortare än den brukar göra trots trötta ben.
Det är lite "tur" att jag har vinden som förklaring till de andra två intervallernas katastrofkassa tider!

Men hur trött jag än var så blev det några varv på utegymet också.
Drivas det som drivas kan.


Efter att ha läst Johans suveräna inlägg om att hård träning ger extra livsår så anser jag dock att jag gjort min kropp en god gärning i dag.

Något bad blev det däremot inte.
Det blåste så friskt att inte ens fåglarna ville i!



Men i lä från vinden var det en perfekt plats att både slappa, läsa och lyssna på Sommar vid.

Mycket mer kan man väl inte begära av en söndag?
[Comments (9)]
Saturday 2011-07-23 22:13
Author: Ingmarie Nilsson
En ofattbar lördag
Känns verkligen tarvligt att skriva om min fjuttiga lördag när jag samtidigt ser och hör om det hemska i Norge.

Ogripbart och ofattbart.

Det kunde precis lika gärna ha varit här.
I "min" stad" vid "min" sjö.
Måtte de överlevande, anhöriga och deras vänner få kraft att orka vidare.

Jag tänker även på de svältande i Afrika, de gamla, ensamma på ålderdomshemmen och de förtryckta i både öst och väst.
Alla de som dagligen lever sina liv i fattigdom, svält, krig och misär.
Alla de som lider, plågas, bär sorg och rädsla.
Varje dag.
Så många som aldrig får uppleva vad mättnad, frihet och lycka är...

Men hur det än är i resten av världen så har jag kutat i dag för det hjälper ändå ingen om jag sitter kvar inne och förfasar mig.
(Däremot skänker jag pengar och hoppas det hjälper...)

För att förnya och förändra min gamla vanliga skogs-intervallsväng så valde jag en annan runda.
Välkänd men ändå inte för jag visste ju inte när tids-intervallen skulle ta slut.
Eller hur jobbiga backarna skulle bli när jag skulle kuta "fort" i dem.

Tycker det är bra att göra så där ibland för att inte börja bli "prestations-pressad" och jämföra tider/sträckor hela tiden.
För att variera det ännu lite mer började jag varje ojämn intervall med vänsterbenet först och varje jämn med högerbenet.
Snacka om lättroad...



För att få slut på darret i benen efteråt tog jag mig en rejäl återställare.
Funkar alltid!
Gott är det också! :-)


I stället för tre trallande jäntor blev vi "tre trallande" i poolen.
Lisa och Martin lät mig hänga på och innan jag hann säga gurkburk var det dax att kravla sig upp igen!



Avslutade dagen på lite klassiskt 08;a vis.
Fika från känd kedja sittandes vid Hötorget för att kolla torgliv och prata om viktiga saker som böcker film och konst med fina vännen Ulrika.


Det blev en biofilm också.
Bridesmaides.
Bitvis rolig men inte min typ av story.
Skådisarna var dock fantastiska!

Med andra ord har jag haft en fantastisk dag.
I morgon är en ny dag. Må fler få uppleva en god sådan.
[Comments (2)]
Friday 2011-07-22 19:59
Author: Ingmarie Nilsson
Vid vattnets kant
Simmar och springer planlöst omkring i Flatens svala vatten.


Läser, sover, lyssnar på Sommar och njuter av solens energi.
Försöker få någon slags rätsida på min nattjobbströtta kropp, men det är inte helt lätt..



Känner mig mosig och seg och inbillar mig ett tag att jag alltid kommer att befinna mig i detta "ingemansland".
Så korkad är min sömnfattiga hjärnan för jag vet ju att så är det inte.
I morgon är en ny dag, med nya krafter och nya tag!

Samtidigt känner jag en enorm tacksamhet över att jag inte är en av de patienter jag hade hand om i natt.
Inte för att jag inte skötte mitt jobb och gjorde mitt yttersta för att de skulle må så bra som möjligt.
Den dagen ska jag sluta för då är jag absolut på helt fel ställe.
Nej, jag känner tacksamhet över att jag kunde gå hem när natten blev till dag.
Frisk (vad jag vet), på mina egna ben till mitt eget hem.
Något många inte kunde denna morgon.

När maten var slut, solen gått ner och inte ens flytbältet ville bada mer övergav jag Flaten och cyklade åter hem.

Längtar redan tillbaks.


[Comments (6)]
Thursday 2011-07-21 17:36
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det skulle bli väldigt tyst i skogen om bara den bästa fågeln sjöng
/Sagt av min vän Martin på tal om att det inte bara kan vara eliten som kan/ska/får vara de som tränar (hårt) och tävlar.

[Comments (7)]
Thursday 2011-07-21 17:31
Author: Ingmarie Nilsson
Några saker jag är extra tacksam över just i dag
Kan tyckas enkla men lågt ifrån självklara.

Varm, supersnygg huvtröja från Holistic
Varm, supersnygg huvtröja från Holistic

Uppvärmd pool
Uppvärmd pool

God, mättande vegomat
God, mättande vegomat

Rent kranvatten
Rent kranvatten

Värmande bastu
Värmande bastu

Min cykel som går att lasta tung väska på
Min cykel som går att lasta tung väska på

Fotfil
Fotfil

Newton löparskor
Newton löparskor

Sköna kuddar och öronproppar
Sköna kuddar och öronproppar

Naturen inpå knuten
Naturen inpå knuten

Vilka saker är du extra tacksam över just i dag?
[Comments (8)]
Wednesday 2011-07-20 20:54
Author: Ingmarie Nilsson
Gasar traktorn så den (nästan) surnar
Det är bra fint att kunna avsluta en ledig dag med en picknick vid vattnet tillsammans med fina vännen Ulrika.

Samtala om livet, tunnelbanestrul, kultur, klädkoder, kärlek och träning.
Ingen tider att passa, inga mygg att försöka fly ifrån eller jobb som ska skötas.

Bara vara.


Men njutningen hade kanske inte varit så total som den var om tiden innan varit mindre aktiv.
Förutom ett pass i poolen och en del rännande i storstan, så hade jag avverkat
de där 12 x 400 metrarna.
De där där jag inte tror jag ska klara med livet i behåll.
De där som gör ont ända från de kantiga tåspetsarna upp till de gråa håren på hjässan.


Det känns som om jag springer lika "snabbt" som förr i tiden, och jag är definitivt minst lika trött, men i verkligheten håller jag ungefär samma tid som jag då gjorde på 10 x 1000 meter.
Mycket märkligt...

Martin och Magnus höll mig fint sällskap på den röda tartanen.

Martin och Magnus
Martin och Magnus

En liten tapper skara som, även om vi alla körde olika både fart och pass, inspirerade och peppade varandra.
Och det hjälper!
Det är "lättare" om man är fler.

Martin susar fram
Martin susar fram

Sen att mina ben inte springer fortare trots hejarop, det är en helt annan sak.
Men jag jobbar envist vidare på att göra något åt det hela för jag är övertygad om att de ska kunna.
[Comments (7)]
Tuesday 2011-07-19 18:57
Author: Ingmarie Nilsson
Tur man är lite bra på något i alla fall
När det kommer till cykling och skidåkning så har jag inte en chans till seger i vår familj.

Älsklingen är både tekniskt bättre, starkare och snabbare.

Där han susar ner för backarna (på hjul eller på skidor) där mesar jag mig ner med bromsarna påslagna.
Uppför skidbackarna är jag som ett hackigt tröskverk som glider baklänges medan han liksom bara flyter förbi.

På cykeln lägger jag i lättaste växeln när uppförsbackarna kommer för att kunna hålla hög kadens.
Förvisso bra för löparben men det går rackarns långsamt!

När jag tänker efter så är jag inte ens löpsnabbast .
Skulle jag och Elvira the cat köra ett race hade jag inte hunnit starta innan hon varit i mål.
Och ätit upp sin mat.

Men det är ingen idé att hänga läpp över sådana petitesser!
Kämpa kan man ändå!

När jag väl kravlat mig ur sängen framåt eftermiddagen i dag tog jag och älsklingen ut hojjarna och trampade i väg.

Planen var att köra på lite hårdare i hyfsat kuperad terräng.
Hellas 5-km. spår är tekniskt sett busenkel och perfekt för en seg skalle som inte orkar ta större beslut än "trampa", "andas" och "bromsa".
I ärlighetens namn så är den inte så utmanande över huvudtaget men det finns några hyfsade backar att få upp pulsen i.


Sällskapet såg jag inte mycket mer än ryggen av men vi bestämde att vi skulle ses efter två varv.
Jag trampade på vad jag kunde.
Lätt växel och hög kadens som sagt var.
Tvärtom ger megasega ben och det är inget jag suktar efter.

Jag må vara långsammast och svagast men när det gäller uthållighet är jag åtminstone bäst i vår familj!
Medan älsklingen var nöjd efter upptramp (heter det så?) och de där två varven och cyklade vidare mot utegymet, så fortsatte jag två rundor till.
Innan jag var hemma igen hade jag lyckats trampa ihop två effektiva timmar och fått både mundrägel och cykelhjälms-slickat hår.

Och jodå.
Det blev några varv på utegymet för mig också.
Svårt att låta bli när solen skiner, stenarna lockar och sällskap finns.




Nog måste detta ha varit en perfekt laddning inför morgondagen?
[Comments (5)]
Monday 2011-07-18 17:38
Author: Ingmarie Nilsson
Bästa starten
Inte på semestern, för det dröjer några veckor till för min del, men på veckan.
Mitt måndagstips är så här;

Efter sedvanlig morgonyoga och frukost stämmer man träff med två andra trallande jäntor så att man blir tre trallande jäntor.

Jag, Anna från det riktiga Norrland och Madde från "grannbyn"
Jag, Anna från det riktiga Norrland och Madde från "grannbyn"

Stegen styrs in i skogen, förbi höga träd, stora stenblock, hästhagar och porlande bäckar.


Törsten släcks med medhavt vatten eller i "Källan" som bjuder på gudomligt och snudd på heligt vatten enligt vissa.


Där kan man även tvätta smutsiga, fula skrubbsår som lätt uppstår när man snavar på någon av de miljarder rötter som verkar gripa tag i fötterna.
Denna gången var det dock inte jag som stöp utan stackars Madde.
Det gudomliga vattnet verkade helade för hon sprang glatt vidare trots droppande blod och leriga ben.
Eller så är hon bara ovanligt tålig...


Efter 2½ timmars löpning i behaglig fart, dusch och något litet i magen tar man mannen ( i detta fallet min älskling som firar sin första semesterdag) med in till stora staden och besöker Café HängmattanSödermannagatan 10.
Både hemsida och telefonnummer saknas men de har "nästan alltid öppet".


Där väljer man och vrakar bland allt den goda vegomaten som finns.
(Vilket låter enkelt men är i verkligheten en mycket knepig sak när man vill ha allt.)


Även om det tar sin lilla tid innan tallriken kommer så lovar jag att det är värt varenda minut!



När man smackat, mmmm;at och aaaaaa;at sig genom denna delikataste lunch tar man en sväng via poolen för lite vattenlöpning.
Där springer man tills tårna förvandlats till små russin.
Hem far man med tuben och hojjen och ser till att precis klara sig från störtregnet.

Att sedan sova en stund på eftermiddagen för att orka vara vaken hela natten är aldrig fel.
[Comments (13)]
Sunday 2011-07-17 19:10
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsnöje
Mellan soluppgång och solnedgång kan man hinna med mycket.
Eller lite.
Eller t.o.m både och.
Valet var fritt denna vädervarierande söndag.

Pressade svettdropparna ur kroppen genom att kuta 10 km i tröskelfart i värmande sol.
Betydligt både varmare och lättare än förra gången.


Men det var tydligen ändå inte de sista svettdropparna för några till lyckades jag klämma fram när jag kompletterade det hela med några varv av mitt "specialprogram" på mitt favoritutegym.
Passade på att skita ner mig också.
Precis som det ska vara när man har lekt och haft roligt!


Och smuts går att tvätta bort.
T.ex genom att vattenlöpa i sjön vid Hellas.


Svalkad (läs nedkyld) blir man på köpet men med mat, mys under handduk och sol kommer värmen fort tillbaks.


Sova, lyssna på Sommar, läsa, titta på de vackra vyerna och änderna som simmar så lätt.
Bättre än så kan väl en återhämtning knappast bli?



Hellas är fint men ändå inte riktigt my cup of tea.
För trångt, för "tillrättalagt" och för livat.
Får jag välja så väljer jag utrymme, vildvuxet, lugn och ro.
Så som det är på "min" plätt vid Flaten.

Men lite ombyte är ändå för det mesta bra.
Det är ju oftast då man inser vad som verkligen är bäst. :-)
[Comments (10)]
Saturday 2011-07-16 21:32
Author: Ingmarie Nilsson
Vill du med?
På onsdag, den 20/7 är det samling kl 10.30 vid Kärrtorps IP för lite banintervaller igen.

Jag kommer att köra 12 stycken 400-ingar igen.
Som den här gången.
Startar med gemensam uppvärmning, stegringslopp och stretch för den som vill innan festen börjar.
Jag bjuder på löpskolning efteråt.
Och nedjogg. :-)
Kom gärna!
[Comments (9)]
Saturday 2011-07-16 21:30
Author: Ingmarie Nilsson
Sömntutan har vaknat!
Sov som en stock i natt.
Massor av timmar!

Sov så där tungt så det nästan var så jag trodde jag skulle sjunka genom sängen.
Drömde drömmar som var så tokiga att jag inte ens vill försöka förklara.
Vad en drömtydare skulle säga vågar jag inte ens tänka på!
Men det blir ofta så där när jag haft intensiva jobbnätter med mycket "dramatik".
Särskilt i kombination med för lite sömn.

I dag har det dock bara varit lekjobb från morgon till kväll.
3x(2-3-4) minuters löp-intervaller på böljande skogsslingor.
(Vad som sen är "böljande" tål kanske att diskuteras...)

Det här är ett grymt bra och roligt pass (i alla fall efteråt) för trots att det är nio intervaller så känns det bara som tre.
Första, andra och tredje serien.
Så enkelt tänker och fungerar tydligen min skalle.
Och jadå, det går bra att kalla mig både lättlurad och lättroad.


Likadant på löpskolningen jag körde efteråt.
Känns som tre övningar men i själva verket innehöll varje serie åtta övningar.
D.v.s 24 totalt.


Var totalt slut från topp till tå efteråt men jag kan ändå inte tillräckligt många gånger säga hur oerhört tacksam jag är över att kunna!
Efter oräkneliga bakslag, alla år med onda fötter, sliten kropp och sura tankar så har jag äntligen insett att det inte är en självklarhet att just kunna.
Något som jag tog för givet i så många år innan och som jag trodde skulle vara "för evigt".
Då, när allt flöt på och jag hade den där känslan av odödlighet.

Men det är just bara en känsla för vi är alla väldigt dödliga och allt som har en början har även ett slut.
Jag försöker verkligen ta till vara på varje dag jag får tilldelat mig, men ibland glömmer jag och gnäller över obetydliga småsaker.

Så för att se, uppleva och njuta mer av både livet och vår närmiljö tog jag och älsklingen ut hojjarna, trampade österut och hamnade i vackra Nyckelviken.
Ännu en oas alldeles nära storstadens brus!





Smutsiga cyklar måste vårdas med tvätt och puts annars börjar de lätt tjura.
Småtrist tycker jag men tack och lov har vi lite olika intresse i den här familjen.


Det är bra att vara olika!
[Comments (5)]
Friday 2011-07-15 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Och ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig heller...
Att jobba natt är verkligen inget hälsosamt.
Tvärtom!
Kroppen tar stryk, hjärnan blir långsammare och det är tidvis svårt att leva ett vanligt socialt liv.

Men det har förstås sina positiva sidor också.
(Förutom att jag tycker jobbet i sig är jättekul och att jag har jordens bästa arbetskamrater.)

T.ex. färre timmar på jobbet vilket då även innebär färre timmar spenderandes på tuben/pendeln/bussen för att ta sig till/från jobbet.

Fler lediga dagar = mer solljus och mer dagträning.

Det är helt legalt att sova på dagen oavsett tid.
Jag har inga som helst problem med att sova på eftermiddagarna innan jag ska iväg.
Det är sovandet på dagarna som är det knepiga för mig trots att jag har så mysigt sovsällskap.

Elvira the cat. Hon kan tvärtemot mig sova hela dagen lång
Elvira the cat. Hon kan tvärtemot mig sova hela dagen lång

När jag vaknat i dag och fixat det som fixas skulle här hemma så tog jag tuben till Sats Hornstull för att köra ett Body Balance pass.
(Coachen hade ordinerat "vila" igen men BB och yoga var ok.)
Det var bara det att när jag väl kom dit så fanns inte det passet.

????????????????????????????

Jag var på fel Sats!

Passet jag bokat var på Fridhemsplan och även om jag hade haft Red Bull-vingar så skulle jag inte hinna i tid.
Ännu en fördel med nattkneget för naturligtvis skyllde jag min virriga hjärna på det.

Så vad göra?
Tänkte först köra lite eget men så fick jag ett förslag.
Box.
Ute.

Ja du förstår väl?
Vem kan säga nej till det?


Tyvärr var det en ruskigt kass instruktör men jag lyckades roa mig riktigt bra ändå och spagettiarmarna blev om möjligt ännu mer spagetti.


Vad mer kan man väl begära en (vilo)dag som denna?
[Comments (5)]
Thursday 2011-07-14 17:19
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland blir det inte riktigt så långt som man tänkt sig
Planen var att jag skulle springa timme.
För att riktigt festa till det så hade jag klurat ut en ny runda.
Eller "halvny" i alla fall.
En del av vägarna hade jag trots allt sprungit förr men nu skulle jag kombinera ihop dem på ett annat vis med nya rundor.

Satte fart på benen och sprang på de fina vägarna vid Skarpnäck, Flaten, Orhem, Drevviken och Farsta Strand som jag gjort så många gånger förut.



Delmålet var Ågesta friluftsområde.
Jag har varit där förr men då bara susat förbi på hojjen och aldrig testat någon av alla slingorna.


Det finns massor av löpslingor att välja mellan och det finns även bad, utegym, golfbana, ridskola, vandringsleder och friluftsgård i området.
Rekommenderas verkligen!
Spåren är så välmarkerade och välpreparerade att det nästan är löjligt bra.
Springer man vilse där ska man banne mig ha pris!


När jag väl lekt färdigt bland backar, gigantiska tallar och mossbeklädda stenar så kollade jag på klockan för första gången och insåg att jag inte skulle kunna ta mig tillbaks hem så det blev de där planerade 2½ timmarna även om jag både genade och la in högsta växeln.

Och varför stressa när jag inte behövde?
Varför inte njuta när nu kroppen var så villig?
I behaglig fart fortsatte jag därför min tur och väl hemma visade klockan på 3 timmar.


Det blir alltså inte alltid så långt och länge som man tänkt sig.
Ibland blir det mer. :-)

Toppade det hela med lite vattenlöpning i Flaten.
Utan att överdriva kan jag säga att det var ganska svalt...
[Comments (20)]
Wednesday 2011-07-13 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det finns inga fördomar.
Det finns bara människor.
/Klotter

[Comments (4)]
Wednesday 2011-07-13 19:42
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk om - tänk rätt
Det funkar ju inte i längden att dagdriva vid Flaten i tid och otid så det är ju nästan så det är lite bra att det blivit (i mina ögon) sämre väder för annars skulle jag nog inte få något vettigt gjort.

Jobben har växt på hög men i dag har jag betat av en rejäl bit av traven och strukit flera rader på "to-do-listan".
Känner mig onekligen väldigt effektiv och "duktig".

Mina hatälskade treor har också hunnits med.
3x3 km.
Fattar egentligen inte vad det är som är så himla jobbigt med dem för säg 3x12 min och det känns redan betydligt lättare fastän det är i princip samma sak.
Antar att it´s all my head.

Riktigt taggad var jag inte.
Faktum är att jag var snubblande nära att lägga ner alltihop redan efter den första men innerst inne vet jag att det aldrig skulle ske.
Jag var ju varken sjuk eller skadad.
Trötthet räknas som bekant inte.
Inte seghet heller för den delen.

Och vad skulle jag då skriva här och hur skulle jag förklara det för coachen?
Att jag inte kände för det?
No way.

Så det var bara att bita ihop, borra ögonen i asfalten och gasa på så gott det nu gick.
Och bestämma mig.

Att jag faktiskt vill och har ett mål med det jag gör.
Att det här är en av de saker i livet jag älskar mest av allt att göra.
Att mina löjliga tankar är just löjliga för det är ett privilegium att få, och kunna, kuta som jag gör.
Att jag faktiskt gör det här helt frivilligt och har valt det här helt själv.
För att jag vill.

Och minsann!
Tankarna ändrades och även om benen inte flög fram så kändes de betydligt lättare.
Det blev inga göravågenför-tider men det spelar ingen roll.
Trött blev jag hur som helst.
Känslan efteråt, när jag genomfört ett segt pass, är om möjligt ännu bättre än efter de där lätta som liksom sköter sig själva.


Och eftersom mitt minne är kort så längtar jag redan till nästa gång...
[Comments (5)]
Tuesday 2011-07-12 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
Sprätter grus
Efter att ha sprungit 12 (!!!) dagar på raken, och det utan att ens ha en mini-gnutta ont någonstans (peppar, peppar), så var det dax för en hel alternativdag.
Finaste Scotten hjälpte mig.

Som bästa scouten verkar han (jo, det är en "han") alltid vara redo för ett nytt äventyr.

I stället för att trampa en och samma backe upp och ner x antal gånger så valde jag kuperade stigar som bjuder på naturliga intervaller.
Där det råkade vara platt så trampade jag på så gott benen förmådde.
Gruset yrde, däcken slirade, flugorna åkte som studsbollar mot glasögonen medan solen och regnet avlöste varandra.



I jämförelse med Katarina och Jona´s cykelpass så var mitt säkerligen på sandlådenivå, men efter två timmars intensivt trampande i skogen, plus några varv av mitt egenkomponerade program på utegymet, så var min nattjobbs-sega kropp mer än nöjd.

Scotten vilar
Scotten vilar

Hantlar och kettlebells blir utbytta mot stenar. :-)
Hantlar och kettlebells blir utbytta mot stenar. :-)

Jag vill (helst) inte vila helt från träning efter att ha jobbat natt även om det är väldigt lockande, för utan att överdriva så kan jag säga att jag är nog allt utom pigg dessa dagar.
Men hur det än är så blir jag inte piggare av att vanka omkring som en zoombie tills jag får gå och lägga mig igen.
(Eller jobba om det är det som gäller.)

För att väcka kroppen och livsandarna behöver jag både få komma ut och få röra på mig.
Få svettas, höja pulsen och andas friskt syre.
Hur intensivt det blir får kroppen bestämma men oftast kan jag få till ganska bra pass trots dimman i skallen.
Dock krävs det förstås mer än bara det.

Mer sömn och massor av bra näring är ett "måste".
Därför tar jag mig alltid en rejäl återställare.
En blandning av Power Meal, Reds och Glutamin från Holistics.

Kanske inte ser supersmarrigt ut men det ÄR det!
Kanske inte ser supersmarrigt ut men det ÄR det!

Inga som helst konstigheter.
Koncentrerad naturlig näring.
En drink som formligen kryllar av energi och nyttigheter men garanterat inte ger någon som helst baksmälla.

Vill även ännu en gång påminna om P1;s Sommar.
Även om jag inte har en susning om vem det är innan så ger jag personen alltid 20 minuter att fånga mitt intresse.
Hittills, och jag har lyssnat på nästan alla, så är det bara en som jag gett upp.

Det är fantastiskt att få ta del av andra människors liv, tankar, funderingar och erfarenheter på det här viset så missa det inte!

Ladda ner och utnyttja tiden då du kanske reser, diskar, springer, städar, klipper gräset, rensar hyllor eller bara ligger i soffan.
Några av mina tidigare tips hittar du här.

I dag hörde jag Karin Broos program.
Hade inte en susning om vem hon var och hennes berättelse inte bara berörde.
Den väckte många slumrande minnen, drömmar och tankar.
Och gav nya insikter.
Som en slags terapi utan att behöva varken svara på frågor eller betala. ;-)
[Comments (8)]
Monday 2011-07-11 17:09
Author: Ingmarie Nilsson
Kör så det ryker! (Och närapå tror jag ska dö en smula)
Det kan verka banalt när man läser det på pappret.

3x(300+500+200+400) meter.
Nästan lite banalt så där.
Som ett pass man enkelt river av och så är det inte mer med det.

Men i verkligheten är det något helt annat.
Jag lovar för jag vet.

Mina partners in crime denna fina måndag var Anders och Herman.
Två vassa Linnéagrabbar som jag lärde känna i lördags efter Musköloppet.
(Och var snabb att värva till mitt lilla "sparring-stall". hehe)

Herman och Anders. Tillfälligt vilandes
Herman och Anders. Tillfälligt vilandes

Första serien brukar funka fint.
I bästa fall början av andra också.
Men sen!
Då händer det grejer minsann.

Då har de lätta Newtonpjuxen förvandlats till stora stövlar med både stålhätta och rågummisula, luftrören blivit smala som Festis-sugrör och i stället för blod i ådrorna är det mjölksyra ända ut fingerspetsarna.
Inte konstigt man tror slutet är nära...

Men hur det än är så överlevde jag även denna gång.
Ja, grabbarna också.



Och fastän benen, åtminstone mina, var som övekokta spagetti så såg de ut precis som vanligt och pallade med både nedjogg och lite löpskolning.


Fast jag måste erkänna att jag tog hissen upp till fjärde våningen när jag väl var hemma igen...

Med ny mat i magen kom även ny energi.
Övergav mitt kära Flaten i dag för att i stället vattenlöpa i Eriksdalsbadets uppvärmda bassäng.
Och det kan jag berätta att den är så uppvärmd ljust nu att den inte ens svalkar ett par överkokta spagettiben.

Men njutbart, det är det alltid.

[Comments (9)]
Sunday 2011-07-10 21:30
Author: Ingmarie Nilsson
Gudarnas häst
Så kallas den.
Islandshästen.

Obeskrivbart vackra, ståtliga, temperamentsfulla och mångsidiga.
Hånad av de som inte begriper bättre men hyllad och älskad av de som förstått och som upplevt deras magiska väsen.

I dagens SvD kan du läsa ett riktigt bra reportage om den stora lilla hästen.
Gudarnas häst med de fem gångarterna, det goda lynnet och den eldiga själen.

Jag blev förälskad i rasen redan som barn.
Min första islandshäst hette Blesie.
Han var en av de tusentals som under hemska förhållanden massimporterades från Island på 60-talet.
Ofta var det tyvärr "dåliga" hästar som gav rasen oförtjänt dåligt rykte.
Blesie var en galenpanna men han lärde mig åtminstone hur jag skulle trilla av på bästa möjliga sätt utan att slå helt ihjäl mig...

Min andra islänning hette No´tt.
Ett ljuvligt naturtöltande sto som jag fick 20 år tillsammans med innan hon dog, 30 år gammal.

Än i dag drömmer jag om dessa mina hästar och många, många gånger har jag önskat att jag kunde skruva tillbaks tiden för att få uppleva allt igen men även för att göra om och göra bättre.
Som barn förstod jag inte alltid att uppskatta varken det jag hade eller deras trogna vänskap.

Jag längtar alltid efter hästdoft, smuts under naglarna och att få känna den riktiga hästkraften under mig.
Så där mycket att det gör ont i magen du vet.

I dag fick jag lite av min längtan stillad.
Min fina vän Fanny, som även hon har förlorat sitt hjärta till islandshästen, tog mig med till Ojans islandshästar utanför Bro.

Bland böljande ängar, djupa skogar och Mälarens strand ligger den lilla gården.
Flera timmar med bara häst, skog, sadelknarr och fart under hovarna.
Det är l-y-c-k-a.

Fikapaus i skuggan
Fikapaus i skuggan

Svettiga täcken på tork
Svettiga täcken på tork

Även om sadeln och min rumpa inte var helt kompatibla, och även om jag hade velat rida både längre, fortare och mer, så var det en härlig eftermiddag!


Dessutom blev jag glad i magen av att se lyckliga grisar och hönor!

Så här skulle ALLA djur ha det i stället för att tvingas bo på djurfabrik hela sitt liv...
Så här skulle ALLA djur ha det i stället för att tvingas bo på djurfabrik hela sitt liv...

Sprungit har jag ju (förstås) också gjort.
Två timmar i både sol och regn.
Lika ljuvligt som ridturen men på ett helt annat vis.

Försökte få Elvira the cat att posera med mig på hennes favvomatta men det gick si så där.
Hon är en mycket bestämd dam som minsann bara gör det som hon själv vill.
När hon vill.

[Comments (13)]
Saturday 2011-07-09 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
En sannsaga
En av de alla bästa saker med löpningen, och det som trots allt gett mig mest under alla dessa år jag har hållit på, är att jag fått se och uppleva så mycket och träffat så fantastiska människor!

Jag har varit på platser jag garanterat aldrig skulle åkt till annars och träffat människor vars livsvägar jag troligtvis inte skulle korsat om jag inte hade kutat.

Som i dag.

När jag, som den Hässelbyutbölingen jag är, ändå fick följa med Mia och ett stort gäng härliga Linnéalöpare hem till otroligt gästvänliga och trevliga Ludvig och Ulla, bada i havet, äta hembakad tårta, babbla timtals om allt mellan himmel och jord och lyssna på den ena berättelsen mer fantastisk än den andra ute på sagolikt vackra Muskö.

Jag och finaste Mia
Jag och finaste Mia
Några av alla de som var med smaskar i sig olika läckerheter
Några av alla de som var med smaskar i sig olika läckerheter

Värdparet Rasmus och Ulla. Rasmus har förresten skrivit många läsvärda böcker. Bl.a "Spring för kärleken och livet". En av mina första "löparböcker". :-)
Värdparet Rasmus och Ulla. Rasmus har förresten skrivit många läsvärda böcker. Bl.a "Spring för kärleken och livet". En av mina första "löparböcker". :-)

Men nu gick jag visst händelserna lite i förväg.
Innan allt det där härliga så kutade jag ju lopp också!
Närmare bestämt Musköloppet.

Cirka 10 km i gassande sol på ganska backig och stundvis (för mig som vill ha hyfsat slätt under fötterna) knixig bana.

Lika roligt det men på ett lite annat vis förstås.
Är oftast inte så babblig när jag kutar lopp och jag kan definitivt inte äta tårta på fat samtidigt!

Några Linnealöpare som laddar
Några Linnealöpare som laddar

Helt som en utböling var jag inte för bl.a mina klubbisar Rune och Marianne var där
Helt som en utböling var jag inte för bl.a mina klubbisar Rune och Marianne var där

Mias supersnygga löparkjol
Mias supersnygga löparkjol

Kroppen kändes bra men av någon anledning så var det som om jag "mesade".
Blev aldrig riktigt trött utan sprang så det kändes "behagligt" hela vägen och det är ju kanske inte riktigt meningen när man har nummerlapp på bröstet...
Å andra sidan behöver ju heller inte alla lopp vara maxlopp så jag är nöjd med min tredjeplats.

Jag, tvåan Maria och ettan Kajsa
Jag, tvåan Maria och ettan Kajsa

Fullständiga resultat hittar du här.

En ära att svettiga jag får posera jämte snyggingarna Kattis och Mia.
En ära att svettiga jag får posera jämte snyggingarna Kattis och Mia.


Mycket mer har jag inte gjort denna lördag för detta var en heldag som heter duga!
Tack alla ni som var med och förgyllde min dag!
Jag kommer att bevara och minnas den både länge och väl.
Liksom känslan av glädje, lycka och frihet.
[Comments (10)]
Friday 2011-07-08 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland vill jag nästan ropa; TA AV DIG!
Jag kan förstå att det finns människor som tröttnar på att springa (och träna över huvudtaget) innan de ens kommer i gång.
Som tycker det är jobbigt, klumpigt och obekvämt.

Det hade jag med om jag kutat omkring i tjocka, otympliga, säckiga (jogging)mys-långbrallor (särskilt i sådana där med extra ludd inuti du vet) och dito tröja.

Blir faktiskt svettig och trött bara av att tänka på det.
Särskilt nu när det är 25 plusgrader i vårt fina sommar-Sverige.

Och jag kan inte låta bli att undra varför?
I dag när det finns så oerhört många bra, funktionella och förhållandevis billiga kläder att träna i.

Är det för att efterlikna Rocky?
För att man bara helt enkelt inte vet bättre?
Eller, hemska tanke, för att man skäms över sin kropp?

Majoriteten av människor som ser ut just så där är tjejer/kvinnor och jag har tyvärr hört allt för många gånger att de har långbyxor på sig, trots värmen, för att de skäms över sina ben!

De är gropiga, feta, spinkiga, bleka, har åderbråck och är krokiga.
Resten av kroppen är inte bättre.
Magen är för stor, brösten för små/för skumpiga, armarna har gäddhäng och rumpan ska vi bara inte tala om!
Killarna verkar ha tagit över "våra" knäppa "hang-ups" och skäms de med.

Jag blir både ledsen och bedrövad av att se och höra detta.

Ödsla tid och energi på att tycka illa om oss själva och den kropp vi blivit tillägnade.

Varför?

Vi har väl kanske alla våra små önskningar när det gäller hur vi skulle önska att vi såg ut, men om vi nu hade fått den där "dröm-kroppen", hade vi varit lyckligare?
Hade den gjort livet enklare och tillvaron mer skimrande?

Tveksamt.

Din kropp är unik och gör dig till den du är.
Det är ingen självklarhet att allt fungerar eller ens att du kan stiga upp varje morgon.
Var stolt, glad och tacksam för allt du har i stället.

Det har funnits en tid i mitt liv då jag slogs mot kroppen i stället för att vara med den.
När jag tyckte den inte tillhörde mig och jag gjorde (nästan) allt för att styra över den.
Men vad hjälpte det?
Den är som den är och ju mer jag stretade emot kroppen desto mer stretade kroppen emot mig!

Så trots min platta rumpa, spinkiga armar, obetydliga byst, ärriga ben och jordens absolut fulaste fötter så vägrar jag att "gömma" den när värmen och solen äntligen är här.
Nu menar jag inte att vi ska springa nakna men vad är det för fel med shorts och t-shirt/top?

Funktionella trots hjulbenthet och med minst 12 olika ärr
Funktionella trots hjulbenthet och med minst 12 olika ärr

Eller tänker jag helt fel?
Borde jag skämmas och liksom fatta bättre?
(Särskilt nu när jag inte är under 30 år längre.)
Borde jag springa i långärmat/långbyxat året runt och skyla det som skylas kan bara för att jag inte är "perfekt"?

Tack och lov lever jag i ett fritt land och kan göra hur jag vill med den saken.
Ingen måste kolla på en annan människa så stör det så blunda eller titta bort.
Jag fortsätter att springa i mina shorts, njuta av solens strålar som min kropp så väl behöver och bada i bikini.


Det blev ett lugnt löp-pass i dag och några varv på utegymet.
Aldrig hade jag väl trott att det skulle bli ett av mina favvohak!
Men så kan det bli ibland.
Addera massor av dopp i Flaten, ett "Sommar" och en utläst bok på det och jag var nästan "som vanlig" igen efter nattkneget.

I morgon hoppas jag på riktigt pigga ben för då ska de få springa allt vad de kan!
I shorts. :-)
[Comments (8)]
Thursday 2011-07-07 18:38
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det finns så många människor som säger kloka, roliga, häpnadsväckande och tänkvärda saker.
Som t.ex. P1;s Sommarpratare.
Missa det för allt i världen inte!

Kan du inte lyssna direkt så är det busenkelt att ladda ner, lyssna på datorn i efterhand eller t.o.m köpa en CD.

Jag har lyssnat på nästan alla hittills.
På bussen, tuben, pendeln, i väntan mellan dem, vid Flaten, på tåget, på stranden, gåendes och t.o.m på toan.

Mina favoriter så här långt är;

Mark Levengood (Alltid ett säkert kort)
Clara Lidström (Så ung och så klok)
Göran Gudmundsson (Trodde aldrig att jag skulle bli intresserad av gamla hus!)
Timbuktu (Annorlunda men ändå inte)
Henke Larsson (Gripande och han lyckades t.o.m få mig att tro att fotboll är livet och det, det är minsann högsta betyg)
Nanne Grönvall (Roligt och så rörande att mina tårar rann)

[Comments (9)]
Thursday 2011-07-07 18:31
Author: Ingmarie Nilsson
Bästa laddningen inför...
...ett nattjobbpass måste vara denna;

2½ timmes löppass i den ljuvligaste av de ljuvliga skogarna i värmande, strålande sommarsol
2½ timmes löppass i den ljuvligaste av de ljuvliga skogarna i värmande, strålande sommarsol

Svalka sig med en rejäl återställare
Svalka sig med en rejäl återställare

Bada, äta, sova, lyssna på "Sommar", läsa, vattenlöpa i, och vid, Flaten
Bada, äta, sova, lyssna på "Sommar", läsa, vattenlöpa i, och vid, Flaten

Frossa!
Frossa!
[Comments (3)]
Wednesday 2011-07-06 19:44
Author: Ingmarie Nilsson
Me and the boys
12x400m. Vila 75sek.
Ett klassiskt "enkelt" banpass.
Inga krusiduller.
Bara att tuta och köra och hoppas att mjölksyran inte blir allt för jäklig.

Och jag slapp både ha det roliga för mig själv och att slita ensam.
Magnus, Morgan och Löpar-Janne höll mig sällskap och det är jag enormt tacksam över för hur det än är så underlättar det att pressa på lite extra när man är fler som gör det. :-)

Magnus, jag, Janne och Morgan
Magnus, jag, Janne och Morgan

Magnus är fortsatt klok som en uppslagsbok och avstod intervallerna p.g.a sitt lite trilsskande ben och sprang vidare i "mitt" fina reservat efter gemensam uppvärmning medan vi andra tre sprang runt, runt på den röda banan.



Kroppen kändes egentligen helt ok men av någon anledning så blev tiderna någon sekund sämre mot förra gången.
Skyller på (den lilla) motvinden som var de sista 150 meterna.
Även om det betyder att det fanns en viss medvind också så går det aldrig att "ta igen" det i motvinden.
Och är man trött, vilket jag blir på sådana här pass, så verkar minsta lilla vindpust i fel riktning förvandlas till en storm!

Långa skuggor och snygga skor
Långa skuggor och snygga skor

Jag och Janne
Jag och Janne

Morgan
Morgan

Löpskolning och nedjogg som avslutning och ännu ett höjdarpass avklarat!


Belöningen för mig var att hojja bort till mitt kära Flaten, svalka mig med ett vattenlöp-pass, äta medhavd lunch och lyssna på några nedladdade Sommar i P1.


Remember;
LG.
Life is good.
[Comments (9)]
Tuesday 2011-07-05 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Smultronställe
Jag älskar verkligen "mitt" Nackareservat.
Det är en oas i vårt lands huvudstad och utan att överdriva så kan jag berätta att det går att kuta runt hur många timmar som helst utan att springa på samma ställe mer än en gång.


Jag följer de markerade spåren likväl som jag följer grusvägar, mjuka stigar och obanad terräng.
Sätter ihop, förlänger, kortar av och testar nya rundor beroende på humör, mål och syfte.
Varianterna är snudd på oändliga.

För mig är skogen alltid ett perfekt ställe att väcka kropp och livsandarna till liv men extra mycket efter en jobbnatt.



Svetten som bildas av löpningens energi renar och stärker min kropp.
Inifrån och ut.
Den naturliga hungern och törsten kommer tillbaks och jetlag-känslan i huvudet försvinner så sakteliga.

Med alla sina träd, stenar, mossbeklädda högar och stora myrstackar står skogen för en slags stabilitet och trygghet som ger mig både energi och ett inre lugn.
Huvudet hamnar upp.
Fötterna ner.

Balansen återskapas.

Och stannar jag upp en liten, liten stund kan jag ha turen att finna de verkliga smultronställena.


Jag tänker på det kinesiska ordspråket;
När man haft riktigt bråttom måste man stanna upp och vänta på sin själ.

Eftersom de allra flesta av oss har bråttom för det mesta borde vi alla kanske göra just det lite oftare?

Stanna upp och vänta in sig själv för att inte förlora sin själ och sitt riktiga jag i vardagens racer-ekorrhjul.

Att våga vänta, våga känna, våga vara.
[Comments (15)]
Monday 2011-07-04 17:49
Author: Ingmarie Nilsson
Väck gnistan (och här är en ny chans)
Naturligtvis har även jag mina dagar när inspirationen är lika långt bort som månen och det är nära på att jag vänder redan innan jag kommit utanför dörren.
När lusten att springa, eller träna överhuvudtaget, är lika obefintlig som solen en grå novemberdag.

Som i dag.

Hade miljarder grejer jag hellre hade gjort än att kuta intervaller.
T.o.m att städa lockade mer och det säger en hel del...

Men eftersom jag inte varken var sjuk eller hade ont någonstans så fanns det egentligen ingen som helst orsak till att hoppa över träningen.
Oinspiration och ren lättja räknas definitivt inte som en ursäkt och skulle man strunta i träningen varje gång det känns motigt innan så skulle det inte bli mycket vettigt gjort.
I alla fall inte för mig.

Troligtvis inte med någonting för handen på hjärtat, hur många går till jobbet, snyter snoriga ungar, handlar, städar och krattar grusgången med samma entusiasm varje gång?
Ibland får man helt enkelt bita ihop lite och "bara göra".

Inspiration är inte något vi bara "får".
Den måste skapas.
Varje dag.
Alltid.

Vi har alla olika strategier på hur vi ska göra och vi fungerar alla olika.
Byta runda, ordna träningssällskap, meditera, dansa indiandans, yoga, skapa affirmationer eller lyssna på musik.
Prova vad som funkar för just dig!

Själv har jag lite olika "knep" att ta till.
Jag tänker framåt.
Och bakåt.
Framåt på så vis att jag vet att det vänder, att inspirationen återvänder och att jag kommer att vara extra nöjd efteråt när jag väl är klar.

Bakåt på så vis att jag påminner mig om andra gånger då jag haft samma känsla men ändå klarat av det jag skulle göra, på hur härligt det är att kunna träna och på hur lätt
något av mina andra tusentals intervallpass har känts.

Från ett av de där underbara passen jag tänker tillbaks på
Från ett av de där underbara passen jag tänker tillbaks på

Visst kan det vara så att det verkligen är något "fel" i kroppen men min regel är att alltid (med några få undantag typ feber, tjock hals och "ont-ont") testa att springa i 20-30 min.
Släpper det inte under den tiden så lägger jag ner men hittills tror jag aldrig det har hänt.

Inte i dag heller.
Jag körde som planerat.
3 x (2-3-4) min. Vila 1 min. Serievila 2 min.
Allt utfört i mina "vanliga" småkuperade terrängspår.
Förutom att vissa av uppförsbackarna sög musten ur mina ben så flöt det på ganska bra.
Och inspirationen kom tillbaks!
Förstås.
Det allra mesta sitter trots allt i skallen.


Fick så mycket ny inspiration att jag körde några tuffa varv på Björkhagens utomhusgym och vattenlöpte med allra bästa Anneli.
Inte så illa av en som nästan inte ville ta sig ut alls några timmar tidigare.

Träffade även på Morgan och hans M som var ute och rastad hunden.
Nu när vi blivit "nästangrannar" räknar jag med att få bra sparring av honom. No excuses what so ever. ;-)

Och på tal om sparring.
Nu kommer en ny chans!
Om inget oförutsett händer så finns jag på Kärrtorps IP på onsdag kl 10.30 igen för lite 400-meters intervaller för den som är sugen.
Precis som den här gången.
Häng gärna med!
[Comments (6)]
Sunday 2011-07-03 18:33
Author: Ingmarie Nilsson
SJ lyckades MISSlyckas IGEN (men allt är ändå inte elände)
Jag hade tänkt skriva om hur fridfullt det är att sitta på tåget och susa fram genom Sveriges vackra landskap.
Om hur bekvämt det är i första klass vagnen, hur prisvärt tåget är och hur smidigt det är.

Pyttsan!

SJ klantarslena (ursäkta) lyckades fippla bort en hel förstaklass-vagn!
Naturligtvis den som jag skulle sitta i...
Och eftersom tåget var fullsatt blev det kaos.


Enda erbjudandet vi fick var att (förutom gratis mat som förstås tog slut fortare än kvickt) åka ett tåg som skulle gå två timmar senare från Alvesta.

Hur många ville det tror du?

Hur lyckas de egentligen?
Att gång på gång sabba en tågresa.
När ska man kunna lita på dem?
När ska ansvariga inse att det inte räcker med ett "vi beklagar" och några resecheckar som kompensation?
När ska de ta riktigt ansvar?

Jag är inte den som är tyst så jag har både försökt få tag på ansvarig (totalt meningslöst förstås), försökt få dem att skaffa fram en extravagn (lika meningslöst), diskuterat lösningar med den stackars personalen (de gör trots allt så gott de kan och lite till men likafullt ett totalt meningslöst försök) och messat Aftonbladets 71 000.
(Men det är troligtvis en för "liten" nyhet för att komma med.)

Mina diskussioner med personalen kanske, kanske ändå har startat upp ett nytt kompensationssätt så vem vet, inte helt omöjligt att det trots allt kan bli något bra av detta också.
Så mycket kan jag säga; "tjat lönar sig". ;-)
Att tåget dessutom var försenat behöver jag kanske inte ens berätta?

Hur som helst så var tiden före tågresan tillbaks till 08;a land fantastisk.
Jag sprang två timmar i den tropiska värmen i Steninge på grusvägar, asfaltsrakor och mjuka stigar.
Halland är vackert.




Kände inte av något i benen sen gårdagens race och det tackar jag allra ödmjukast för.
Trots värmen hade jag inte en endaste droppe vätska med mig.
Funkade hur bra som helst!
Jag tror min kropp numera är ganska "van" vid att hushålla på energi för jag varken dricker eller tillför kolhydrater särskilt mycket på mina pass.
Typ nästan inte alls även om jag har med mig "om och i fall att" det behövs.
(I nödfall hade jag knackat på något hus och tiggt vatten. ;-) )

Men vi är förstås alla olika och visst, jag tål värmen förhållandevis bra, men faktum är att jag tror många dricker på tok för mycket!
Det som då händer är att blodet späs ut, elektrolytbalansen blir fel (ytterst få sportdrycker har rätt saltbalans) och risken för kollaps ökar markant.
Drick när du är törstig är mitt råd.
Inte "bara för att".
Kroppen fixar till det där med saltbalans alldeles ypperligt bra på egen hand om vi inte manipulerar allt för mycket.

Det ska mycket till för att dö av vätskebrist men det är betydligt enklare att dö av övervätskning.
Jag erkänner dock villigt att när jag väl var "hemma" igen smakade det väldigt gott med vatten!


Dagarna hos mamma och Uffe har varit fulla av glädje, lycka och njutning.


Jag känner att det blir svårare och svårare för varje gång att lämna 035-landet trots att jag en gång i tiden (för en si så där 10 år sedan) var sjukt trött på stället och svor på att jag aldrig mer skulle bo där.

Men som du vet;
Man ska aldrig säga aldrig..
[Comments (7)]
Saturday 2011-07-02 21:05
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (2)]
Saturday 2011-07-02 20:51
Author: Ingmarie Nilsson
Basturace
Jag hoppades på drag under Newtonsulorna i dag och drag blev det minsann!



Ett varmt sådant.
Kvicksilvret närmade sig +30 grader, luftfuktigheten gjorde kroppen blöt utan att man rörde en fena och luften stod absolut stilla när startskottet gick för Hallandsloppet i Vessigebro.
Men jag klagade inte för det är ju precis det jag väntat och längtat efter så länge.

Funderade på när jag kutade det där loppet sist men det är så längesedan att det är preskriberat men jag hade ett svagt, svagt minne av att där var några rejäla backar.
Ett minne som visade sig vara helt riktigt.
Dessutom är den ganska knixig på sina ställen med löpning över grästuvor och spagettismala stigar.
På ett ställe höll jag t.o.m på att kuta helt fel men en medtävlande fick mig att lyfta ögonen från marken så jag såg vart jag skulle.
Sådär blir jag när jag är fokuserad.
Borrar ögonen i backen och förväntar mig liksom att en funktionär ska lotsa mig rätt...

Tydligen var det några andra stackare som liksom jag är sådär tokfokuserade och därför missat den kluriga avtagsstigen.
Synd för loppet är annars väldigt roligt och trevligt!
En extra funktionär och "problemet" skulle vara löst.

Jag hade en bra dag.
Jämt flyt under alla de 10½ kilometerna och jag kom först i mål av alla damer.
Aldrig fel! :-)
Tiden tror jag hamnade på strax under 43.50, om jag fattade det hela rätt, vilket jag helt klart är nöjd med!


Träffade på en hel del gamla bekanta och det absolut roligaste återseendet var en av mina trognaste träningsamarater genom åren.
Kenneth Rolling.
Vi har kutat så många timmar och mil ihop genom åren att det inte går att räkna ens med hjälp av en miniräknare och våra samtal har handlat om precis allt som kan rymmas i ett liv.
Och för all del även det som inte ryms i det.;-)


Oavsett om en del tyckte det var för varmt för att raca i dag så hade vi tur med vädret!
När jag for "hemåt" igen öppnade sig himlen totalt!
Fick krypköra på E6:an och ett tag var det nästan så jag funderade på att stanna helt.


Men så kom jag fram till Steninge där jag camperar hos mamma och Uffe bor, och vips sprack himlen upp, solen kom fram och där låg havet och glittrade så fint att jag ju bara var tvungen att hoppa i! :-)


Tror inte livet kan bli mycket bättre än så här och jag njuter varje sekund.

[Comments (10)]
Saturday 2011-07-02 00:16
Author: Ingmarie Nilsson
Where the action is
Under vintern är Halmstad nog jordens mest gråa, trista och stendödaste plats, men under sommaren vaknar allt och alla till liv.
Plus att det fylls på till bredden av folk och fä utifrån förstås.
Så som det är i en tvättäkta sommarstad.

SM-veckan gör verkligen inte stan lugnare.
Fart och fläkt i varenda hörna.
Mer eller mindre i alla fall.

Klart mest action var det på Marknadsplatsen där det bjöds på Extrem-enduro.
Göra Petter vilken adrenalinkick!
Helt galet från början till slut, och säkerligen inte miljövänligt, men jag måste trots allt erkänna att det var förbenat kul att kolla på!




Kan t.o.m gå så långt som att säga att det var konst för vissa av grabbarna (no girls tyvärr) var banne mig artister på de där monster-hojjarna.
Svt var förstås på plats om du vill kolla.:-)

Betydligt lugnare var min löptur men också väldigt mycket vackrare!
Kameran glömde jag ta med så du får fantisera om grusvägar i bokskogen, gods, alléer, rapsgula fält, porlande åar och mjuka stigar.
Liksom du får fantisera bäst du kan om styrketräningen och vattenlöpningen på Actic. ;-)

Bäst på hela dagen har ändå kvällen varit.
Som tillbringats med ungefär 1/5 av min (stora) härliga familj.

Lillebror Markus (som fotar så bra), Hannes och Daniel. Per (Daniels sambo), Ulf och mamma
Lillebror Markus (som fotar så bra), Hannes och Daniel. Per (Daniels sambo), Ulf och mamma


Kommer garanterat att somna ovaggad i kväll.
I morgon är en ny dag och jag hoppas på rejält drag under (Newton)pjuxen.
[Comments (10)]