Archive Aug 2011 (36 entries)

Wednesday 2011-08-31 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Tiden...
...är verkligen ett märkligt fenomen.

Samma tid kan vara både kort, lång, rolig eller supertrist.

Som de där sista minuterna innan dagpersonalen kommer för att ta över och få rapport.
Har jag inget att göra (ovanligt) går tiden snigellångsamt men har jag bråttom går den på tok för fort!

En dag i solen upplevs så otroligt mycket kortare än en dag med strilande regn.
Missar jag tuben, och är tvungen att vänta ytterligare minst 10 minuter, känns det som en hel evighet, medan samma 10 min. när man är sen går i en rasande fart!

En timme på gymet kan gå med blixtens hastighet när flytet infinner sig men sega sig fram om det är tungt.
Precis som en lika lång tid, eller längre, vattenlöpandes i bassängen både kan kännas som om klockan stannat eller vara över på ett tjillenix.

Som i dag.
Passet på Sats Medis hann jag knappt börja innan jag var klar och vattenlöpningen i Forsgrenska bassängen tillsammans med min fantastiska vän Lisa mest kändes lika kort som en ögonblinkning.
Hade jag varit ouppmärksam kanske jag missat allt det roliga just för att det gick så fort! ;-)


Hur kommer det sig?
En minut borde väl ändå vara en minut oavsett!

Mina dagar går i en rasande fart just nu.
På gott och på ont.
Jobbnätterna är slut för denna gången och nu ska jag försöka få ordning på kroppen igen så jag pallar med resten av veckan.

Vid 15-tiden i morgon börjar nämligen ett av mina små äventyr.
I, vad jag tror, exakt rätt tid.

[Comments (11)]
Tuesday 2011-08-30 16:36
Author: Ingmarie Nilsson
Bråda tider
Det är mycket i Nilssons liv just nu.

Kurs och utbildning som ska börjas, artiklar som ska skrivas, jobb som ska skötas, resor till när och fjärran plus allt annat vardagligt som tvätta, städa, handla och laga mat.
(Ska berätta mer om de där med kurs, utbildning och resor senare i veckan.)

Men hur roligt allt det här än är, förutom möjligtvis det där städ-tvätt-handla-partiet, så när bägaren är full så är den full och rinner över oavsett innehåll.

Jag må vara korkad när det gäller mig själv men jag är inte elak mot mig själv.
Med åren har jag lärt mig att bromsa, stanna, lyssna, känna efter och prioritera om.
Gör jag inte det så får jag förr eller senare betala ett oerhört högt pris i form av total utmattning och depression.
För det mesta grejar jag det, men långt i från alltid.
Kanske blir jag klok nog en dag att lära mig fullt ut...

Även om jag har ett träningsprogram att följa så är inget hugget i sten och jag gör det inte till vilket pris som helst.
Därmed inte sagt att jag hoppar över träningen, den ligger alltid väldigt högt på priolistan eftersom den får mig att må bra både på insidan och utsidan, men känslan får styra mer än fart och distans.

Mitt emellan två nattjobbspass valde jag att lita på just den där känslan.
90 minuter i behaglig fart.
Utan press.
Utan krav.
Det lustiga är att det är ofta då jag upplever det största flytet!
Det inre lugnet får jag på köpet.

[Comments (7)]
Monday 2011-08-29 15:49
Author: Ingmarie Nilsson
Hon gjorde det!
Världens bästa Camilla tog sig i mål på ett av de tuffaste bergs-ultraloppen som finns. UTMB.
Cirka 166 km, 9500 höjdmetrar och med underlag och väderlek som är minst sagt ombytligt.
En helt ofattbar bedrift för mig!

Med tanke på det är mitt lilla tröskelpass ingenting.
Som en fis i rymden eller en piss i Nissan.

Men allt är som bekant relativt.
Jag blev i alla fall trött av de där 12km som skulle kutas i gränslandet till mjölksyra.


Precis som vanligt tycker jag det är värst rent mentalt.
Fokusera, härda ut, hitta flyt och våga.
Att bli trött kan göra fasligt ont, men det går över.
Ibland så fort att det räcker med en mikropaus för att energin ska återvända.


För mig räckte det med nedjogg, ombyte och min sedvanliga återställare från Holsitic.


Det blev så mycket liv i mig att jag direkt körde ett vattenlöpningspass på Forsgrenska.
Ett riktigt festligt sådant för på banorna jämte var det fullt ös med både jympa och musik!

Nu ska jag varva ner och sova för flera jobbnätter väntar.
Då väntas en annan slags trötthet.
En jag inte alls tycker om.
[Comments (7)]
Sunday 2011-08-28 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
Kryper inomhus
Ännu är inte varken höstrusk eller vinter här men ändå blev det två pass inomhus i dag.

Det ena för att jag var sugen.
Det andra för att jag skulle slippa få blodet förvandlat till is.

Övergav mitt fina utegym och körde i stället ett riktigt bra styrkepass på Sats Sickla.
Jag ville verkligen dit för jag var supersugen på att få rycka i hantlarna, pressa i maskinerna och använda bollarna.


Eftersom utebassängen stängt för säsongen, och alla mina sjöar är på tok för kalla för att köra några längre vattenlöpningspass i, så blev hela badsessionen förlagd till Forsgrenska där jag travade runt, runt tillsammans med Martin.
Ofattbart nog var det nästan tomt i bassängen!
Något jag absolut inte beklagar. :-)
Beklagar inte heller att behöva vara där för jag gillar verkligen det där stället!

Men det tredje, som egentligen var det första, var i alla fall ute.
Någon måtta på inomhusluft får det ju ändå lov att vara.


Biobesöket var förvisso också inomhus, men någon vidare träning var det inte.
Eller jo förresten, för skrattmusklerna!
Och de är trots allt bland de viktigaste både jag och du har. :-)

[Comments (10)]
Saturday 2011-08-27 22:55
Author: Ingmarie Nilsson
Vilka tjejer!
Isabellah Andersson och Moa Hjelmer.

Tuffa, kaxiga, ödmjuka, inspirerande och öppna på en och samma gång.
Samt förstås fantastiska idrottskvinnor.

Jag är djupt imponerad.
Måtte de få, och kunna, fortsätta vara som de är.


[Comments (8)]
Saturday 2011-08-27 19:28
Author: Ingmarie Nilsson
Hela kartan runt
Hade rekat ut en ny runda för dagens löppass.

Skulle ta mig via Hellasgården bort till Grötfatet (jo, den lilla sjön heter faktiskt så), Saltsjöbadens golfklubb, Erstaviken och sen hemåt igen.


Trodde den skulle räcka mer än väl men tji fick jag för även i ganska lugn löpfart kommer jag tydligen ganska långt på tre timmar.

Det blev allt det där plus en sväng om Solsidan (såg dock inte en enda kändis), Erstaviksbadet, Strålsjön, äventyrsbanan och en del av Hellas-femman när jag insåg att det ändå inte skulle räcka.




Fick ta en omväg runt hela Ältasjön, en bit av Flaten och kvarteren här hemma för att klockan skulle stanna på de planerade tre timmarna.
För har jag sagt tre då menar jag tre.
Inte varken 2.58 eller 2.59.


Jag ljuger om jag säger att det kändes busenkelt för benen var bitvis ganska sega, men nöjd, det var jag.
Faktum är att jag nog kan känna mig ännu nöjdare efter ett segt pass än efter ett lätt just för att jag klarat det trots att det varit kämpigt.
Men fatta mig rätt!
"Flytpassen" är det inget som slår!

Och belöningen?
Det här;

Vattenlöpning i Söderbysjön och...
Vattenlöpning i Söderbysjön och...

...egengjord vegomat
...egengjord vegomat
[Comments (11)]
Saturday 2011-08-27 10:51
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
If it makes you happy, do it.
If it doesn´t, don´t
Okänd

[Comments (4)]
Friday 2011-08-26 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Signalfel
Två lediga nätter mellan nattjobbspassen är på tok för lite.
I alla fall för mig.

Märkte det extra tydligt i morse när jag efter nästan 12 timmar på jobbet dessutom var tvungen att stå och vänta på ett försenat pendeltåg.
(SL och SJ är ungefär samma skrot...)
Hade det inte varit för att perrongen var full av folk hade jag lagt mig ner på marken och stortjutit.
För att efteråt, snorig och rödögd, troligtvis somnat av ren utmattning.
Men nu är jag ju en kontrollerad och sansad person (!!) så jag gjorde naturligtvis inget av det där utan bet i hop och härdade ut hela vägen hem innan jag kraschlandade i sängen flera timmar senare än vanligt.

Kände mig verkligen ynklig men samtidigt skämdes jag.
Inte för att jag var trött och slutkörd, det var trots allt inte så konstigt, utan för att jag var så gnällig!

För där var jag.
På väg hem från ett jobb där jag får betalt och t.o.m är försäkrad.
Med en frisk kropp, till ett eget hem, till en riklig frukost och en egen säng.
Dessutom var det (löne)fredag, luften varm och tre lediga nätter låg framför mig.

Men precis som Lorena så bra beskriver det så blir jag förvandlad till ett monster när jag har sovit för lite.
Blir gråtfärdig av minsta lilla så ett försenat pendeltåg förvandlas till ett gigantiskt trauma à la Tsunamin.
Minst.
Ingenting funkar i kroppen.
Särskilt inte ledningarna upp i skallen...

Men så där korkad är jag.
Antar att det beror på att jag bara är en simpel människa. ;-)

Några timmars sömn senare var dock signalfelen borta.
(I alla fall hos mig. Hur SL har det vet jag inte.)
Kutade en härlig 90 minuters runda i skogen och körde fyra varv av mitt egenkomponerade styrkeprogram på utegymet.
Absolut bästa sättet att komma in i normala gängor igen.

Och belöningen, förutom själva träningen förstås, var det här;

En härlig drink gjord av en supertrio från Holistic.
En härlig drink gjord av en supertrio från Holistic.

Nybakat bröd
Nybakat bröd

B-a-d i Söderbysjön
B-a-d i Söderbysjön

Hur brukar du belöna dig själv?
[Comments (12)]
Thursday 2011-08-25 16:44
Author: Ingmarie Nilsson
Stärkande
Jag vet att man aldrig ska säga aldrig men ett besök hos min he(a)lare Danne Lundmark är verkligen aldrig fel.

Jag har egentligen inga akuta "fel" utan mer småsaker som jag känner begränsar mig i det jag vill göra och som gör att jag inte känner mig helt tipp topp.
Danne inte bara rättar till de där skavankerna, han inspirerar, motiverar, ger tips och råd.
Varenda gång jag går därifrån så har tankar kommit i rullning, handen knutits i fickan och hela kroppen skriker yes!
I dag var verkligen inget undantag. :-)


Som grädde på tårtan så fann jag detta i brevlådan;

Klicka på bilden så ser du bättre :-)
Klicka på bilden så ser du bättre :-)

Behöver väl inte säga så mycket mer.
Du förstår nog ändå hur innerligt glad och varm i magen jag blev!

Och jodå, jag har kutat också.
25 härliga kilometer i skogen med mig själv som enda sällskap.
Trevligt det med.
För hur det än är så tror jag det är nödvändigt att gilla sig själv.
Nödvändigt att kunna acceptera de brister och svagheter man har, liksom de talanger och styrkor man blivit tilldelad, för att må riktigt bra och vara den bästa (med)människa man kan bli.

Därmed inte sagt att det är så himla enkelt.
Precis som med all annan träning så är det en färskvara och ingenting som kommer av sig själv.
Själv får jag jobba med det där varje dag.
Men det är det värt. :-)
[Comments (11)]
Wednesday 2011-08-24 19:05
Author: Ingmarie Nilsson
Fokus
Garmin och jag är inte på något vis ovänner men jag vet inte om den där manicken är 100% tillförlitlig.
Men kanske 90% i alla fall.

Nu har jag ju ändå en så då ser jag förstås till att utnyttja de funktioner som finns.
Vore nästan korkat annars.
Så idag ställde jag in den på distance alert.
5km som skulle kutas x två ( d.v.s 10 km) i tröskelfart.
Tyckte det skulle kännas bra att veta när jag var halvvägs in i dimman. ;-)


Nu är tröskelpass inte något maxpass så någon direkt dimma var det aldrig tal om.
Gnetade på i jämn fart på småböljande cykelbanor, asfalts- och grusvägar.
Skrämde slag på ett gäng med stavgångare från Friskis och var fräck nog att kuta före bilarna som stod och väntade vid ett vägarbetsområde.
För vem har liksom tid att stanna och vänta när gasen är halvvägs ner i botten?


Jag tycker alltid det är värst i början.
Inte fysiskt, för kroppen är ju förhoppningsvis som fräschast då, utan rent mentalt.
Att springa tröskelpass kräver, i alla fall för mig, ganska stor koncentration och det under lång tid.
Det är lätt att börja springa för långsamt och bekvämt. Lätt att tänka att man ska "spara" på sig.

Men övning ger som bekant färdighet.
Efter alla dessa år med trösklar och snabbdistans som jag genomfört känner jag igen alla tankar.
Jag vet att de kommer och går, ändrar form och försöker med alla möjliga knep att få mig bromsa in och t.o.m stanna.

Hittills har de faktiskt aldrig vunnit och jag är övertygad om att yogaövningarna min fina vän Jona gett mig har skapat ytterligare ett "redskap" för att bemästra de där luriga tankarna.
För de kommer.
Inte alltid, men ofta nog för att tvivlet ska infinna sig och modet svikta.
Det är en del av det hela och något jag accepterar men som jag inte tillåter ta överhand.
Precis som i övriga livet.

Tankar och känslor kommer och går.
De försvinner förr eller senare.
Alltid.
Betrakta dem och behåll de du vill ha kvar.
De andra kan du släppa och låta flyga iväg.

Känslan från årets sista vattenlöpningspass i utebadet ska jag behålla och förhoppningsvis fylla på i någon liknande bassäng i varmare land innan de öppnar nästa år igen. :-)

[Comments (2)]
Tuesday 2011-08-23 19:34
Author: Ingmarie Nilsson
En märklig halvdag
Jag trodde ju sommaren tog slut i söndags.
Kanske inte "slut-slut", för solen kan värma fint många dagar ännu, men när utebadet stänger är det ett slags avstamp in i hösten.

Gissa då om jag blev både överlycklig och ofantligt nöjd då jag med min nattjobbsbakiströtta kropp parkerade cykeln vid badet och insåg att den "sanningen" var helt fel!
De har nämligen öppet ända tills i morgon!

Vattnet var så där perfekt tempererat, det fanns gott om plats, solen värmde underbart och hela mitt jag njöt till 100% av passet.
Det ska väldigt mycket till för att jag ska missa en sista chans i morgon.
Undra just hur skrynklig man kan bli...


Faktum är att detta sista dygn har haft en slags magiskt skimmer över sig.
På jobbet fick jag så mycket lovord att jag nästan började bli lite mallig, jag sov gott de få timmar jag sov i dag, jag har träffat fantastiska människor och vinterns bravader
är mer eller mindre helt bokade.

Det har varit så magiskt att jag bara var tvungen att köpa två sådana här;


Erkänner direkt!
Så löjlig, tramsig och vidskeplig är jag.

Men vem vet, någon ska ju vinna och i alla fall jag skulle gladeligen stå ut med att bli kallad löjlig då. :-)
[Comments (5)]
Monday 2011-08-22 17:20
Author: Ingmarie Nilsson
Triss
Kommer du ihåg den där låten som ett tag nynnades både här och där?

Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön, för jag känner att jag måste i!
Och när du badat mig så får du torka mig och när du torkat mig så vill jag i igen!
Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön för jag känner att jag måste i.

Undra just om den inte handlar om mig...
Fast med skillnaden att jag kan både ta mig ner till sjön och torka mig själv. :-)
För fastän det var både blåsigt, småruggigt och vattnet såg så där gråkallt ut så ville jag i.
Så då blev det så.



Märkligt att jag, som egentligen är en äkta fryslort, har blivit en sådan badnörd!
Men där ser man, man ska aldrig säga aldrig.

Doppet var dock det jag gjorde som sista aktivitet av tre.
Den första var löpning.
Lullade i väg i behagligt tempo men efter en liten stund träffade jag på min fantastiska klubbis Anna von Schenck och eftersom jag väldigt gärna ville vara i hennes sällskap så var det bara att skruva upp tempot några snäpp för att hinna med.
Där lullas det minsann inte!

Och det där var visst himla bra för på något vis vande sig benen och fortsatte i den där farten resten av tiden trots att jag fick kuta ensam mestadels innan jag stannade efter två timmar.
Benen kan tydligen mer än vad de verkar vilja från början.

Svirade om till torra kläder och cyklade iväg till min andra aktivitet.
Utegymet.
Bullade upp med mina stenar och körde på.
Mage, rygg, axlar och ben. Allt får sin lilla beskärda del.
Om inte med stenarna så med något av alla de andra roliga grejerna som finns där!


Det gäller att passa på när dagen är fri och livet är.
[Comments (10)]
Sunday 2011-08-21 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
En heldag som heter duga
Ibland blir jag riktigt, riktigt rädd.
Så där så jag knappt kan andas och hjärtat nästan stannar.

Inte för att det är något hemskt som hänt, eller ens hållit på att hända, och absolut inte för att något är läskigt eller skrämmande som typ i en skräckfilm.

Nej, min rädsla handlar om vad som inte kunde ha hänt.
Om hur livet inte skulle ha varit om om inte hade funnits.

För om jag inte hade börjat blogga då hade jag med största sannolikhet inte träffat alla er underbara, fantastiska, roliga och spännande människor som jag gjort via bloggen eller fått uppleva alla dessa nya fantastiska platser och miljöer som ni tagit mig till.
Ni vet alla vem ni är och jag tackar er av hela mitt hjärta att jag fått chansen att lära känna er.

I dag har jag haft lyckan att få vara tillsammans med Anneli och Sara.
Två kvinnor som på olika sätt frikostigt inspirerar och ger massor av energi, kraft och mod till mig bara genom att vara de de är.

Det har varit en dag i träningens tecken och trots att jag kanske borde känna mig trött och nöjd så skulle jag lätt kunna köra en repris direkt.
Så mycket har den gett mig!

För att få ihop mina timmar började jag springa själv och plockade sen upp Anneli för att kuta ytterligare en sväng innan vi plockade upp Sara vid Björkhagen.
Jag tog dem med runt på några av mina favvorundor i Nackareservatet med en utsvävning runt Flaten.
Böljande stigar där du, om du stannar, enbart hör trädens sus och fåglarnas kvitter.

Jag, Sara och Anneli
Jag, Sara och Anneli

Lugnt och fint hela tiden och jag kände mig pigg från början till slut.
Dessutom kom det fina vädret som jag beställt. :-)

Fick ihop mina planerade tre timmar med en känsla av att jag hade velat kuta minst en till men någonstans måste ju även jag bromsa.

Sara och...
Sara och...

...Anneli. Sällskapet som fick timmarna att flyga fram!
...Anneli. Sällskapet som fick timmarna att flyga fram!

Anneli var tyvärr tvungen att åka hem ganska direkt men jag lyckades hålla kvar Sara både för lunch och ett vattenlöpningspass.
(Det gäller ju liksom att suga på godbiten så länge man har den kvar.)
Sista dagen som det ju tyvärr var fick vi även sällskap av bl.a alltid lika trevliga Martin.
(Faktum är att vi ett tag var fem vattenlöpande löpare som harvade runt! Lycka!)

Internet må vara en "asocial" grej men rätt använd kan den bli enormt social.
Tack för att ni alla ville göra denna dagen så fantastisk!
Jag kommer att leva på denna känslan länge, länge och i minnet kommer den att finnas kvar för alltid.


Nästa vecka ska jag sända så mycket kraft och energi jag någonsin kan till världens bästa Camilla.
Hennes äventyr har startat och jag kommer naturligtvis att hänga med hela vägen.
Gör det du också!
[Comments (8)]
Saturday 2011-08-20 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
I morgon är den officiellt slut
Sommaren.

För det är då Eriksdalsbadets utebad stänger och för mig är det ett avslut på sommaren precis som det är början på den när det öppnar.
Känns eländigt och vemodigt på en och samma gång för jag vill ju ha mer och längre.

Och visst är det väldigt tidigt att tvingas vara inomhus redan nu?
Herregud, det är ju bara augusti!
Förhoppningsvis är det åtminstone tre månader till innan det bildas en ishinna på vattnet.

Men som vanligt är det väl en pengafråga.
Förstår att det är snordyrt att värma upp alla de där kubikmetrarna och tanken på att spara energi genom att täcka över bassängen på nätterna verkar inte ha nuddat beslutfattarnas tankevärld.
Så då gäller det att passa på in i det sista även om himlen är grå som bly och det är lika blött (av regn) ovan poolkanten som under den.
Men med sällskap av allra bästa Ulrika så swishade tiden iväg på ett tjillenix och jag var varm i både kropp och själ när jag cyklade hem (i regnet) igen.
Liksom gårdagens ensampass i skogen gjorde mig lugn, harmonisk och full av ny energi.

Mitt beslut känns fortfarande 100% rätt och särskilt en dag som denna när hjärnan är full av extratjock fetvadd efter tuffa jobbnätter.
Det är kämpigt att jobba sena kvällar också, det är så mitt "dagschema" kommer att bli nämligen, men när jag gnäller över det ska jag påminna mig själv om just denna avskyvärda "nattjobbsbakis-känsla" jag befinner mig i just nu för den är ändå mycket värre.

Tanken på att hoppa över träningen finns dock inte för det är det enda sättet att snabbt komma tillbaks i normal rytm igen.
Dessutom mår jag alltid bättre när jag fått röra på mig och då helst ute förstås.

I morgon är planen en heldag i rörelsens tecken och jag längtar!
Har dessutom beställt sol och värme hela dagen lång till mitt fina sällskap.

Och även om bassängen stänger så är mina sjöar och hav öppna så länge jag själv vill.
Och de är helt gratis att njuta av. :-)






[Comments (7)]
Friday 2011-08-19 15:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Även om du läst denna text flera gånger tidigare så tål den att läsas om, tänkas på och påminnas om, många gånger till.


Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle vara galnare än jag varit den här gången.
Det finns väldigt få saker som jag tar allvarligt längre.

Jag skulle definitivt vara mindre hygienisk.
Jag skulle ta mer chanser, jag skulle resa mer, jag skulle bestiga fler berg,jag skulle simma i fler floder och jag skulle njuta av fler solnedgångar.
Jag skulle äta mer glass och mindre bönor.
Vi skjuter allihop upp saker till den dagen i framtiden som aldrig kommer.

Lite nu och då skulle jag uppträda lite som en galning.
Jag skulle ha fler verkliga bekymmer och färre inbillade.
Du förstår, jag var en sådan där människa som levde profylaktiskt,förnuftigt och förståndigt timme efter timme och dag efter dag.

Åh, jag har haft mina ögonblick och om jag fick göra om alltihop igen skulle jag ha fler sådana ögonblick.
Faktum är att jag skulle försöka att inte ha något annat, bara ögonblick,det ena efter det andra, i stället för att leva så många år i framtiden.

Jag har varit en sådan där människa som inte gick någonstans utan entermometer, en hetvattenflaska, munvatten, en regnrock och fallskärm.
Om jag fick göra om alltihop igen, skulle jag resa med mindre bagage, mycket mindre.

Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren, och hålla på längre på hösten.
Jag skulle åka mera karusell, heja på fler människor och plocka fler blommor och dansa mycket oftare, om jag fick göra om alltihop igen.
Men du förstår, det får jag inte.

/Texten är en översättning av ett
utdrag ur en essä av Don Herold.

[Comments (5)]
Thursday 2011-08-18 16:42
Author: Ingmarie Nilsson
Dax för lite fart på traktorn
Det går ju inte an att lulla runt i skogen i såstempo hur länge och mycket som helst så i dag var det verkligen dax att sätta lite fart på benen igen.

Stegintervaller, 3x(2-3-4)min., på Hellasspåren.
Backe upp och backe ner utan tanke på fart utan sprang helt på känsla.

Medvetet la jag ansträngningen på en ganska behaglig nivå.
Om intervaller nu någonsin kan vara det förstås...


Om det var min avslappnade attityd, eller om jag bara hade en ovanligt bra dag låter jag vara osagt, men jag kom en bra bit längre mot vad jag brukar!
Ändå visade luringen Garmin att jag hade kutat flera hundra meter kortare än mot vad jag brukar.
Inte första gången det blir så där och för mig är det ganska störande.

Jag är ingen stor fan av alla dessa attiraljer många "måste" ha med sig för att överhuvudtaget kunna kuta, jag tror nämligen mer på enkelhet och känsla, men när jag då och då gör mig till och använder lite hightec då vill jag ju att det ska funka!
I-landsproblem, jag vet, men lik förbenat irriterande.

Har några veckor kvar av nattkneg innan jag byter till dagschema och i kväll är det dax igen.
Har ingen som helst ångest över själva jobbet men för tröttheten som jag vet kommer av för lite sömn.
Men det är bara att andas några djupa andetag, ta sats och göra det bästa av situationen.

Fick påfyllt massor av både glädje och inspiration från finaste Lisa under vårt gemensamma eftermiddags-vattenlöpningspasset (hoppla vilket långt ord det blev!) så nu ska jag nog klara av de där två nätterna jag har framför mig lätt som en plätt.

[Comments (8)]
Wednesday 2011-08-17 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland måste man våga chansa
Tillbaks i 08;a land igen.
Dejten med SJ gick som en dans.
Kom fram nästan på sekunden i rätt tid!
Överraskningarnas tid är tydligen inte förbi. :-)

Några fantastiska dagar hos Marie och Sten är till ända.
Dagar som jag kommer att minnas och bevara djupt inne i mitt hjärta.
Så är det förresten alltid när vi ses för de är alltid lika speciella och värdefulla.

Jag har kutat timtals på skogsvägarna.



Mil efter mil med skog, skog och ännu mer skog där jag med lite lagom jämna mellanrum sprungit förbi Astrid Lindgren-idylliska gårdar med namn som Backgården, Ruggstugan, Sjöstugan och Mellangården.

"Mellangården". En kopia av Astrid Lindgrens Bullerby
"Mellangården". En kopia av Astrid Lindgrens Bullerby

Ensamt?
Inte ett dugg!
Hade ju massor av publik utmed vägarna!



Min dagliga yoga gjorde jag utanför "min" lilla dörr, en våning upp, med himlen som tak.


Och självklart har jag badat!
Flera gånger om dagen t.o.m.
Både inne och ute.

Inne i bl.a Ljungsbros fina Medley-anläggning.
För ynka hundra riksdaler får man både gyma, bada och bubbelpoola hur mycket man vill!

Och ute i Roxen som bjudit på både vågskvalp och svalka.




Hundarna badar förstås också.
Om än lite försiktigare.

Zick-Zack väljer den smidigaste vägen
Zick-Zack väljer den smidigaste vägen

Även om det inte var någon jättelång tid så var dagarna hos Marie och Sten guld värda.

Och visst är det väl ändå så?
Att det är alla dessa små stunder av glädje, lycka och gemenskap som gör att vardagen och livet blir så värdefullt?
Visst kan det emellanåt kännas som att man "inte hinner" det där man egentligen vill och borde, men ibland "måste" man helt enkelt ta sig tid!
Väntar man för länge kan det bli för sent...

Så det är bl.a därför jag nu kommer att ta ett kliv rakt ut i det okända.
För om jag inte gör det nu, när ska jag då göra det?
Sen är ju faktiskt nu.

Magkänslan och längtan har funnits där sen tidigt i våras men den där "duskavälintetroattdukan"-nissen på ena axeln har haft ett starkt grepp om mina tankar och känslor.
Och, i ärlighetens namn, har fortfarande för det är på väldigt darriga ben jag tar det första steget.
Ändå känner jag mig absolut tvärsäker för det är som om allting trillat på plats av sig själv.

Jag började med att ringa chefen för att förklara att jag inte grejar att jobba natt.
Var nästan säker på att bli "tvingad" sluta men inom mindre än en halvtimme hade hon ordnat så jag får en dagtjänst exakt så som jag önskar just nu.

Har även börjat sorterat bort en del saker i mitt liv som jag inte längre vill ha, eller vara med om, och mer blir det efter hand som tiden är mogen.

Det största steget är dock att jag ska börja en yogalärar-utbildning.
Finaste Jona, som var den som invigde mig i Kundaliniyogans värld, har både inspirerat och gett mig kraft till att våga.
Helst hade jag velat gå hennes utbildning nere i Skåne, men tid och pengar räcker inte riktigt till för det är, i min värld, ruskigt många slantar som går åt ändå utan att lägga till både resor och boende.
Så det blir ett år i 08;a land med början 1;a september.

För många kanske detta kan verka som en banal grej men för mig är det en stor sak och då menar jag inte enbart ekonomiskt.
Det här är en helt ny väg, utan både karta och kompass, jag valt och som jag inte har en aning om vart den kommer att leda mig.
Det är just detta okända som gör mig både lite ängslig och spänd men förstås även enormt nyfiken och förväntansfull.

Jag är beredd på att det tidvis säkert kommer att vara lite tufft att få ihop allt, men finns viljan så finns (oftast) även kraften att orka genomföra det.

Och jag vill.

[Comments (19)]
Tuesday 2011-08-16 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
Frångår min vana
Verkar inte bli någon vettig blogg i dag och absolut inga bilder för datorn har tydligen tagit semester.
Skärmen är svart som sot och den vägrar att vakna oavsett hur jag än gör.

Om det är tillfälligt eller för evigt lär väl visa sig...

Men jag roar mig förstås utan problem ändå!
Har lekt hela dagen i både skogen, i sjön, på gymet och i poolen.
Vädret är skönt, sällskapet fantastiskt, maten delikat och livet enkelt.

Jag återkommer.
Med vaken dator.:)
[Comments (2)]
Monday 2011-08-15 21:09
Author: Ingmarie Nilsson
Ännu en resa
Uppe före tuppen för att hinna det som hinnas skulle.

Tröttare än Trötter rullade jag i väg på Scotten efter morgonyogan och jag behövde verkligen den där stunden i skogen för mig själv.

Tyst, tomt, få andas klar luft och låta ögon och hjärna helt koncentrera sig på stigarna.


Yogan startade processen.
Tankarna kom och gick lite som de ville och som så ofta är det då de sorterar sig.
Det är då insikterna och besluten tas och grubblerierna försvinner.

Hann i god tid till min femte dejt med SJ på några veckor.
Dumt att tro att det skulle gå helt smärtfritt men faktum är att det "bara" var 40 min. försenat till Linköping.
Man får vara glad för det lilla minsann!

Och nu är jag här igen.
Hos mina fina vänner Marie och Sten.
I deras nya hus.
En dröm som heter Sommarro.
Tror aldrig jag upplevt ett så passande namn på någonting!


Jag och sötnosen Zick Zack
Jag och sötnosen Zick Zack

Dagen har gett timmar av samtal och vandring i trollskogen medan fint strilande regn gjorde oss plaskblöta och där vackra hjortar visade sina ståtliga språng för oss.

Besluten är nu fast förankrade och min lilla äventyrsresa har börjat.
Hur det blir i slutändan vet jag inte, men om jag inte provar så kommer jag aldrig att få veta.
Och det, det vore värre än att "misslyckas".


Min "resa" är inget märkvärdigt i den stora världen, men för mig är det ett gigantiskt steg.
Rakt ut i det okända...
[Comments (10)]
Sunday 2011-08-14 19:27
Author: Ingmarie Nilsson
Ljuva söndag
Om man har ögon, öron och sinne öppet kan man få vara med om många roliga, intressanta och spännande saker.
Framförallt kan man finna roliga, intressanta och spännande människor.

Som jag gjorde i går.
På lilla Kärrtorps IP fann jag Memo och Jesper.
Den förstnämnda är en "nygammal" bekantskap men den andre helt ny.
På något konstigt vis lyckades jag övertala både dem och Madde att följa med mig på långpass i dag.

Jag, Madde, Memo och Jesper
Jag, Madde, Memo och Jesper

I ärlighetens namn var de inte så svårflirtade och jag tror inte att de ångrade sig.
Babblet var konstant och tiden rann snabbt iväg där vi sprang på skogsvägarna och stigarna i det fina vädret.

Som ett litet guldkorn mitt inne i skogen ligger Källan där törstiga kan fylla på med rent, klart och gudomligt gott vatten.
Fick berättat av Madde att folk vallfärdar hit för att fylla sina dunkar med detta speciella vatten.
Och jag förstår dem verkligen!


Jesper var den som följde mig hela vägen och jag är djupt imponerad!
Inte direkt för att han orkade kuta de där 2.40, för han är extremt vältränad, utan mer för att han orkade dras med mig så länge...

Nöjd, pigg och glad utan minsta lilla smärta någonstans
Nöjd, pigg och glad utan minsta lilla smärta någonstans

Och du som hänger med här vet ju numera min lilla dagliga "(o)vana"...

B-a-d-a.

Snabbt svirade jag om till badkläder, packade ner flytbältet och cyklade i väg till min (nya) oas Söderbysjön för ett kort vattenlöpningspass.

Varmt?
Inte ett dugg men härligt och absolut uppfriskande!


Med mina söndagsmått mätta började vi relativt tidigt på dagen vilket i sin tur gjorde att det fanns massor av tid kvar efter mat, tupplur och lite annat pyssel.
Så vad kunde väl vara bättre än att besöka det fina utegymet?


Det är riktigt roligt att se att så många använder det!
Gamla, unga, korta, långa, vältränade och ej så vältränade.
Det funkar för alla att vara där.
Precis som det ska vara alltså.

Tids nog ska jag ta mig inomhus på mitt kära Sats och hoppa i någon av alla inomhusbassängerna, men just nu njuter jag av att vara ute så mycket och länge det bara är möjligt.
Spår som Katarina en lång seg, kall vinter men har vi fel så blir ingen gladare än jag!
[Comments (11)]
Saturday 2011-08-13 20:54
Author: Ingmarie Nilsson
Trevligt sällskap...
...kan bli, och vara, grymt jobbigt.

Typ så här jobbigt;

Fyra trötta...
Fyra trötta...

Den röda tartanen både lockar och skrämmer.
Lockar för att när den där härliga känslan av fart, styrka och kraft i benen infinner sig blir man på något vis odödlig!
Skrämmer eftersom samma känsla blixtsnabbt kan omvandlas till en enda lång plåga av mjölksyra, andnöd, blyben och näradöden-upplevelse.

12x 400 m. med en minuts vila blev det i dag.
Enkelt, klassiskt och tillräckligt jobbigt.
Hade redan före bestämt att jag inte skulle bli så där toktrött som jag kan lyckas bli utan bara "lagom" trött.
Vad nu det är för trött blir jag oavsett.

Men denna gången höll jag samma tider som jag gjort innan utan att ta i så jag trodde att jag skulle dö på kuppen.
Eller i alla fall svimma.
Alla fyra, Lennart, Madde, jag och Anders överlevde och vi levde lyckliga resten av dagen.

Jag må vara tanten i gänget men än finns det krut i gumman. Här står jag ju t.o.m upp!
Jag må vara tanten i gänget men än finns det krut i gumman. Här står jag ju t.o.m upp!

Lennart, Madde och Anders
Lennart, Madde och Anders

I alla fall har jag levt lycklig resten av dagen.

Fick ett härligt vattenlöpningspass tillsammans med bästa, finaste Lisa.


Solen sken och tiden flög iväg så snabbt att jag trodde någon fipplat med klockan för så där fort går sällan tiden när jag kör själv.
Märkligt, märkligt...

Men den verkliga feelgoodvarmimagen-känslan bjöd denna filmen på.


Måhända simpel, okritisk mot tidens orättvisor och inte superhyllad av kritikerna men både jag och älsklingen gick därifrån med fåniga små leenden.

Och det är väl ändå det som räknas?
[Comments (10)]
Friday 2011-08-12 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Hela världen är en rad av underverk, men vi är så vana vid dem, att vi kallar dem vardagsting
/H.C. Andersen

[Comments]
Friday 2011-08-12 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Uppåt-tjack
Jag tror att det är kombinationen av det faktum att den allt för korta sommaren verkar vara slut och hösten redan är här, bristen på soldagar, en del (för mig) yttre stressande faktorer, kylan (ja, jag tycker under 20 grader i augusti är kallt) och en snudd på panik-känsla inför att det snart blir ännu en kall, lång vinter (pessimisten i mig som talar) som gör att jag de senaste dagarna har känt mig så obeskrivbart låg.

Inte sjuk utan moloken, liten deppig och smått håglös.

Och så där går det ju inte att ha det!

Jag ser därför till att sova massor, äta extra hälsosam mat, träna, planera in så mycket roligheter som jag bara kan och vara ute så mycket som det bara går.
T.ex. cyklandes på Scotten några timmar med
älsklingen som sällskap.


Jag ser även till att få i mig extra mycket bra fett för de behövs för att alla "må-bra-hormonerna" ska funka och hjärnan inte ska gro igen av negativa tankar.


Och framförallt så har jag, efter ett kortare uppehåll, åter igen börjat ta solskens-vitaminet.


Mitt behov är förvisso kanske något högre än hos många andra, det är ofta det för människor med mörkare hy, men alla borde ta extra av detta viktiga pro-hormon åtminstone under höst- och vinter-halvåret.
För livet och för hälsans skull.

När man känner sig så där låg och modlös kan det vara svårt att motivera sig till att göra allt det där som man innerst inne vet man mår bra av.
Det kan kännas mycket enklare att bara sitta inne, flippa mellan tv-kanalerna, grotta ner sig i sitt elände och proppa magen full av skräp.
Men så mycket har jag lärt mig här i livet att det blir aldrig bättre av ett sådant själv-destruktivt beteende.

Hur mycket det än tar emot så "måste" man ta sig upp och ut för att bryta den negativa spiralen.
För vet du, frisk luft, rörelse och dagsljus (även om det är pyttelite) hjälper alltid.

[Comments (7)]
Thursday 2011-08-11 17:28
Author: Ingmarie Nilsson
Snipp, snapp, snut så var sagan slut
Kroppen kändes seg och omotiverad i morse men den lurades minsann mest för redan på första löpsteget infann sig den "rätta" känslan.
Du vet den där när man inte ens tänker på att man kutar utan bara förflyttar sig framåt utan minsta ansträngning.
Två timmar blev det innan jag landade på gräsmattan för skön stretch och avslappning.

Ovanlig syn... ;-)
Ovanlig syn... ;-)

Men nu är det roliga i Njurunda slut för denna gången.

Även om vädret inte har varit så som jag helst vill att det ska vara, d.v.s varmt med strålande sol varje dag, så har det ändå varit ljuvliga dagar.
Det är stor lyx att ha möjlighet till denna tillvaro.

Att kunna springa var som helst och hur som helst, bada varje dag, åka på utflykter, plocka färska bär och yoga med tystnaden och naturen alldeles inpå.

Min yogahörna
Min yogahörna

Helt nyplockade bär till frukosten
Helt nyplockade bär till frukosten

Sista doppet i Ljungan
Sista doppet i Ljungan

Elvira the cat fick dock stanna kvar ett tag till där i paradiset.
Njuta av tillvaron och spana fritt från en av sina favvoplatser.


Längtar redan efter både henne och efter att få komma tillbaks...
[Comments (6)]
Wednesday 2011-08-10 22:07
Author: Ingmarie Nilsson
Födelsedagsfirande
Inte av mig utan av älsklingen som fyllt år hela dagen och därför har han fått bestämma hur den ska vara.


Lite har jag dock fått bestämma.
Som att kuta i stället för att åka bil upp till Tallstugan. (Vilket inkluderade bl.a en nästan 3 km lång sugande uppförsbacke.)



Vi har lärt oss lite nytt också!
Något jag faktiskt försöker göra varje dag.
Behöver inte vara något märkvärdigt men det ger mig en känsla av utveckling och stimulans.

Så i dag har jag för första gången testat Kägelspel.


Ser busenkelt ut men knepigt som sjuttsingen för den där enorma träkulan (värd över 25 000 riksdaler) rullade lite som den ville på de ojämna brädorna.
Men med lite mer träning kanske man skulle kunna få ner fler än två av de där käglorna...
Blev dock ingen punch på punchverandan som tydligen var minst lika viktig som själva spelet på den tiden det begav sig.



Födelsedagsbarnet ville springa lopp, och så blev det eftersom Drakloppet gick av stapeln just i dag.
Och tro det eller ej, men jag avstod!
(I ärlighetens namn tyckte jag kroppen fått vad den behövde både måndag och tisdag.)
Som den badnörd jag är så vattenlöpte jag i stället men någon ska ju heja och agera supporter också!
Viktiga grejer det där. :-)

Inte kan man tro att han är ett år äldre?
Inte kan man tro att han är ett år äldre?
[Comments (8)]
Tuesday 2011-08-09 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Förenar nöje med nöje
När de andra tog bilen till det lilla, lilla fiskeläget Lörudden vid kusten så använde jag mina ben för att komma dit.

Under 17km. kan man hinna med väldigt mycket skojiga och svettiga saker.

Som att kuta 3x3km intervaller t.ex.
Vinden var snällare i dag och backarna mindre än mina vanliga därhemma men raksträckorna, de är minsann inte att leka med.


Bara att borra ögonen i asfalten, sluta fundera och köra.
Rätt som det var var jag framme vid "målet".



Eftersom jag har bestämt att jag ska bada varje dag här, oavsett väder och vind, så var det bara att hoppa i plurret direkt.
Eller hoppa och hoppa.
Krypa i är nog en bättre beskrivning för där var det hala stenar och klippor så långt ögat nådde.
Men skönt var det!


På köpet får man med sig lite roliga gräs upp
På köpet får man med sig lite roliga gräs upp


Lörudden är en liten idyll söt som socker med historia från forntida dagar.
Bl.a en runsten och en festllig labyrint man kan försöka ta sig igenom.


Men helst vill man bara vara där.
Äta medhavd matsäck, njuta av saltmättad luft och lyssna till vågornas skvalp.




Nöjda och glada masade vi oss hem så småningom men det går ju inte an att helt fastna i såsandets land så för att väcka kroppen igen blev det ett ganska tufft Pppass inne i Stora Staden Sundsvall.


Aldrig fel.
Särskilt inte stretchingen och massagen efteråt. :-)
[Comments (9)]
Monday 2011-08-08 22:38
Author: Ingmarie Nilsson
Hemmaträning och sightseeing
Det är skillnad att springa intervaller på hyfsat platt väglag kontra kuperad skog, både när det gäller fart och ansträngningsmässigt, men lägger man till rejäl vind så undrar jag om det nog ändå blir snudd på lika.

Som det varit här i dag.
Regnet hade tack och lov dragit bort över natten (annars hade jag nog sviktat för intervallkörning helt enkelt för att det inte skulle blivit ett vettigt pass när det faller överfulla hinkar med vatten från himlen) men vinden var så stark att t.o.m fåglarna stod still i luften när jag gav mig ut.

Någonstans har jag läst att medvinden kan aldrig "ge tillbaks" det motvinden tar eftersom benen trots allt inte kan springa hur fort som helst.
I alla fall inte mina...

Men intervaller blev det.
3x(2-3-4 min).
Svettiga och ganska "lagom" jobbiga men visst sjuttsingen blev jag trött!


Styrketräning var inplanerat men i stället för att åka in till staden och betala dyra pengar så går det lika bra med selle.. Nej, jag menar förstås hemmagym.
Mjukt gräs, gummirep, stenar och ett par hantlar klarar man sig långt på.
Ett litet axplock;




Och sen förstås lite bad på det. :-)
Ännu ljuvligare i dag!


Men vissa är ändå rejäla badkrukor. Inga namn nämnda...


Och som de turister vi ändå är så blev det en utflykt till både Y;et i Timrå och Deltat som ligger precis bredvid.

En del tycker den är ful. Jag tycker den är ganska festlig!
En del tycker den är ful. Jag tycker den är ganska festlig!

(Ulrika, här är några bilder speciellt för dig. ;-) ~)

Anders med sin mamma Anna-Lisa
Anders med sin mamma Anna-Lisa

Och här promenixar de över första (trä)bron
Och här promenixar de över första (trä)bron


Första hängbron. Här gäller det att inte ha sjösjuksanlag...
Första hängbron. Här gäller det att inte ha sjösjuksanlag...

Det enda jag ångrar är att jag inte tog med mig badkläderna.
För vem vill inte bada här?



Var även inom Birsta köpcenter en sväng men det, det är en helt annan historia det men vi höll riktigt bra i plånböckerna och är faktiskt inte nämnvärt fattigare än vad vi var i morse. :-)

Däremot är vi jätterika på upplevelser, minnen och foton. :-)

[Comments (8)]
Sunday 2011-08-07 21:16
Author: Ingmarie Nilsson
Grått kan också vara fint
Det är härligt att fara på äventyr, träffa nya och gamla vänner, uppleva, se nya miljöer, ta del av andras liv, erfarenheter, tankar och funderingar.

Jag skulle nog inte kunna leva utan allt det där.
Både mitt inre och mitt yttre skulle stagnera och damma igen.
Jag skulle helt enkelt både skrumpna och krympa som människa och jordbo!

Men hur härligt och underbart det än är så vore mitt liv oerhört tomt och fattigt utan mina nära och kära.
Att nu åter igen få vara tillsammans med min kärlek gör livet därför ännu rikare, roligare och bättre.
Och att få vara tillsammans här i fina Njurunda, fastän vädret är grått, gör det verkligen inte sämre.

Här kan man träna och bada tills man både kroknar och blir som ett russin.

Hittade nya fina löpvägar i skogen som jag kutade runt på några timmar innan jag hoppade i Ljungans sköna vatten.



Där finns även fina stenar att sitta och filosofera på om man så vill.
Eller tänka på ingenting om det är vad man i stället önskar göra.
Valet är fritt!



Vattenlöpningen gjorde jag dock i Himlabadets uppvärmda pool.
varm var inte Ljungan att jag mäktade med något längre besök.
Åtminstone inte i dag.


Var i ända tills de stängde och det var precis då regnet kom.
Riktigt bra tajming.

Så visst kan även en grå dag vara ljus och fin!
Bara man väljer att se den så.
[Comments (5)]
Saturday 2011-08-06 17:22
Author: Ingmarie Nilsson
På väg
I dubbel bemärkelse.

Dels har jag åter en gång dejt med SJ och peppar peppar så verkar den bli riktigt trivsam.
Har jag tur så kommer jag både helskinnad och i tid upp till Sundsvall om bara några timmar.
Där ska jag fortsatta njuta av livet på mitt lilla vis med bästa sällskapet.

Sen har jag äntligen kunnat, och fått, gasa igen!
Härliga, svettiga, tröttande 2-minutare i "mitt" småkuperade spår.
Inget maxande utan hard but comfortable.
Var lite orolig att det skulle kännas både ovant och tungt men det visade sig vara helt i onödan för kroppen var med mig från början till slut.

L-y-c-k-a.



Avrundade med några varv på utegymet.
Drog i stockar, lyfte stenar och hoppade runt på den mjuka barken och hann även med ett kort vattenlöpningspass i en ny liten sjö.
Eller ny och ny.
Jag har kutat förbi Söderbysjön så många gånger att det inte går att räkna, men du vet hur det kan vara.
Ibland är saker och ting så nära att man inte ser dem.

Vilken pärla!
Som den sötaste lilla gräddklick med extra allt!
Så nu har jag ännu en oas att plaska runt i. :-)

Är oändligt tacksam för att kroppen ännu en gång är med mig och ställer upp på det jag vill.

[Comments (5)]
Friday 2011-08-05 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling
/Oscar Wilde

[Comments (6)]
Friday 2011-08-05 19:46
Author: Ingmarie Nilsson
Mellanlandning
Både bokstavligt och bildligt talat.

Åter hemma men bara någon dag innan jag ska fara norrut.
För att tvätta, packa om, vattna de stackars blommorna, kolla posten och besöka naprapat Daniel.
Jag vet att jag har sagt (skrivit) det innan men gör det ändå igen.
Han är helt galet skicklig.
Trollar med sina fingrar och vips blir allting bra.
Mer eller mindre åtminstone.
Och det är sällan särskilt behagligt...
Det lilla stela jag har kvar efter förra besöket försvann säkerligen i dag.

Fortsätter förstås också med Jona´s special-yogaövningar och har känt hur det onda i ryggen försvunnit i princip helt och hållet.

När man haft riktigt ont någonstans, så där så det är det enda man tänker på och hela tillvaron kretsar kring det smärtsamma, så är det en befrielse att inte ha ont.
Allt blir plötsligt så enkelt och livet så ljust.
Nästan som att födas på nytt!
Sänder därför extra tacksamma tankar till min kropp och mina räddande änglar så jag åter kan tänka på annat än plågsamma rörelser.

Jag har cyklat flera mil kors och tvärs genom södra delen av staden i dag och vattenlöpt i den stora bassängen men mycket mer blev det inte.

Har i stället njutit av ännu en stund vid, och i, Flatens vatten, med en bok, "Sommar, solen och mina egna tankar som enda sällskap.
(Rekommenderar dig förresten att lyssna på Jan Carlzon om du inte redan gjort det.)

En mellandag helt enkelt.
För de behövs de med.

[Comments (2)]
Thursday 2011-08-04 17:21
Author: Ingmarie Nilsson
Det är...
...väldigt enkelt att vänja sig vid livet jag levt de senaste dagarna.
Och att bli kär i Höllviken och dess närområden.

Tränat, yogat, solat, badat, ätit, pratat och "bara varit" i en perfekt kombination.




Jag har även haft tid för vila, reflektion och eftertanke.
Haft tid att stanna upp och känna efter.
Känna efter vart jag är och vart jag är på väg.

Alla svar är inte hos mig ännu, men de är bra nära.
Det kommer att bli förändringar.
Stora för mig men små för mänskligheten och jorden.
Mycket tack vare, eller på grund av beroende på hur man ser det, finaste, vackraste Jona.


I dag blev det en härlig, ganska lång, löprunda tillsammans med ovan nämnda innan det var dax att fara till den stora staden och tågfärden som skulle ta mig hemåt.
I medvind och motvind.
På grus, asfalt och i sanddynor.
Förbi små söta badhytter och pråliga lyxhus.
Och i ständig sol.






Som den tuffa och skickliga triatlet hon är valde Jona vattenvägen över kanalen medan jag sprang den lååånga omvägen via bron.
Är man en mes så är man...


Men självklart så badade jag efteråt.
Med skorna stående vid sidan om...



Och denna fetingen, den fick jag visst helt gratis utan att ens ha bett om den.


Men vad gör väl det när hela kroppen är full av energi och sällskapet är en glimmande levande guldklimp?

Inte ett endaste dugg!


Tack mina fina vänner för att jag fått träffa er, bo hos er och ta del av all er glädje, omtanke, värme och klokskap.
[Comments (11)]
Wednesday 2011-08-03 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland får man ta sig in en liten stund
När det är så här ljuvligt väder som det är just nu med sol, ljumna vindar och blå himmel så vill jag (helst) vara ute hela tiden.

Från tidig morgon till sen kväll för att liksom riktigt suga in all energi som ljuset och värmen ger.
Och som ett litet löjligt försök till att bunkra inför mörkare och bistrare tider.

Och jag är ute så mycket jag bara kan men nu ikväll tillbringade jag och Jona en härlig timme på Formtoppens gym.


Fanns t.o.m en PowerPlate variant! :-)
Fanns t.o.m en PowerPlate variant! :-)

Men resten av dagen har i princip bara barit utomhus.
Yoga på stranden, frukost på altanen, löptur runt Höllviken, relax på stranden och bad i havet.

Utmed havet står ståtliga statyer
Utmed havet står ståtliga statyer





Min söta fyrbenta sällskapsdam tar igen sig i skuggan
Min söta fyrbenta sällskapsdam tar igen sig i skuggan

"I bow before my highest consciousness"
"I bow before my highest consciousness"

Det kan verka som om jag inte gör många knop under dagarna här, och det stämmer i och för sig för allt är ju mer eller mindre serverat, men inom mig sker omtumlande stora saker i sjumilastövelkliv.

Lite skrämmande, som det ofta är med nya livsvägsval, men samtidigt spännande, roligt och fullt av livsglädje!
[Comments (9)]
Tuesday 2011-08-02 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Allt det goda fortsätter
Som du kanske minns så har jag ända sedan resan till La Playitas i vintras yogat i princip varje dag efter Jonas specialprogram för mig och efter instruktioner i hennes fina bok.

Nu kan jag nog säga att jag har blivit både van och smått beroende av det.
De få gånger jag missat så känns det som om dagen varken "kommer i gång" eller är fullkomlig.
Så kan det gå om man träffar på en så inspirerande energiknippe som Jona.
Man blir liksom Jona-yogasmittad direkt. :-)
Så mycket att jag nu starkt funderar på att bli lärare själv!
Om jag bara kan få ihop ekonomi och logistik på ett bra sätt...


Även om ryggen är så otroligt mycket bättre så har jag känt ett visst obehag.
Som att ha nackspärr men i korsryggen.
Min egen teori är att det är mitt lilla diskbråck som spökar.
Kanske är det orsaken till allt det andra, vem vet, men oavsett så verkar Jonas yogiska specialövningar ha gjort underverk för min rygg för i dag kände jag i princip ingenting när jag kravlade mig ur sängen.

Och tur var väl det för i dag skulle det kutas och som finfint sällskap hade vi min (och numera vår) underbara vän Daniel


En lugn, ljuvlig 90-minuters runda mellan hav, kohagar, golfbanor och pittoreska hus.



Newtonskor för hela slanten!
Newtonskor för hela slanten!

När man sen är så nära havet som jag befinner mig nu så är det snudd på obligatoriskt att bada direkt efteråt.
Så det gjorde vi förstås.


Jona bjöd på delikat lunch efteråt.
Förstå hur bortskämd jag blir här!!


Eftermiddagen spenderades på playan.
Och plaskandes i havet.
(Här var det meningen du skulle få lite coola undervattensbilder som Jona tagit men se det gick inte för det är "fel format" på dem. :-()


Säkert inte ett dugg svårt att förstå varför jag bokade om min hemrese-biljett så jag kan stanna en dag till...
[Comments (17)]
Monday 2011-08-01 21:13
Author: Ingmarie Nilsson
Det mesta av livets goda
Ibland behövs inte så många ord.
Jag tror du förstår ändå...
Förstår att jag lever ett prinsessliv här hos Jona.
Äter, yogar, vattenlöper i havet, umgås, gör cykelutflykter och lär mig mer om livets stora och små förunderligheter.











[Comments (11)]
Monday 2011-08-01 19:54
Author: Anders Gustafson
Elviras födelsedag
Eftersom Elvira fyller elva år idag kommer här några nytagna bilder på henne från vistelsen på "pensionatet" i Njurunda, där husse efter mycket tjatande och fjäskande lyckades få fröken fyrben att ställa upp på fotografering igår kväll.



[Comments (7)]