Archive Sep 2011 (35 entries)

Friday 2011-09-30 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (2)]
Friday 2011-09-30 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Sköna fredag
Så där ja!

Efter några dagars softande kan jag nog säga att jag är igång igen!
Med både det ena och det andra.

Först med intervallerna.
Märkligt att det är samma chock varje gång att uppleva hur jobbigt det kan vara trots att det inte alls är särskilt längesedan sist.
Antar att det är det där guldfiskminnet igen.
En psykolog skulle säkerligen börja förklara det som någon slags förträngningsmekanism.

3x(2-3-4) min. blev det hur som helt.
Kändes helt ok men visst saknades det en extra växel.
Eller tre.
Särskilt upp för backarna.



Och i dag började även steg två i min yogalärar utbildning.
Fantastiskt roligt att träffa alla mina kurskamrater igen.
Och framförallt är det otroligt spännande att få fortsätta med denna inre och yttre "resa"!
Är oändligt tacksam över att ha denna möjlighet.

Fram till söndag eftermiddag ska jag yoga, lyssna, känna, äta, prata, leka, meditera, dricka yogi-te, lära och bli mer sann mot mig själv och mitt hjärta.

Trångt  när många vill vara med men finns det hjärterum så... ja du vet. :-)
Trångt när många vill vara med men finns det hjärterum så... ja du vet. :-)


Mycket bättre än så kan väl en fredag inte bli?
[Comments (3)]
Thursday 2011-09-29 21:06
Author: Ingmarie Nilsson
Present x tre!
Varje gång jag får ett nytt träningsprogram från coachen så är det som att få en fint inslagen present med blänkande papper, rosetter, glittrande stjärnor och annat tingel tangel.
Med pirr i magen (och lite fasa) öppnar jag, läser och jublar över det.

Ja, jublar, för jag får ju detta program för att jag vill och framförallt kan springa.
Och för att jag har förmånen att ha någon som tänker åt mig så jag slipper grunna så mycket själv.
(Andras träning klurar jag gärna på men när det gäller min egen är jag som sagt var en idiot...)

Denna veckan, så här direkt efter LL, är förhållandevis lugn (80 min. löpning på skogsvägarna och 60 min. vattenlöpning i bassängen i dag för den som är intresserad) men därefter väntar tre riktigt tuffa veckor.
Det blir en utmaning som heter duga men jösses vad det ska bli kul!
Inget är hugget i sten, inte ens ett träningsprogram, men jag ska göra mitt bästa för att genomföra varendaste pass!

En annan present jag fått, men ett mjukt sådant och via snigelposten, var det här;


Finaste Madde hade skickat den och i paketet fanns en mycket fiffig och användbar sak.

En torkmatta av lin till duschen. Inte bara enormt praktiskt utan även väldigt, väldigt vacker
En torkmatta av lin till duschen. Inte bara enormt praktiskt utan även väldigt, väldigt vacker

Och jag gav mig själv ännu en present denna fina dag.
Kunde bara inte låta bli...


[Comments (9)]
Wednesday 2011-09-28 23:46
Author: Ingmarie Nilsson
Val och baciller
Det händer att jag vaknar på "fel sida".
Du vet när den där känslan av leda, trötthet, irritation och t.o.m håglöshet finns där redan innan man ens har öppnat ögonen.

Den är i och för sig ingen varken farlig eller bestående känsla, men den är heller inte någon rolig eller trevlig som man vill ha kvar.
I alla fall inte jag.

Så när det väl händer försöker jag bestämma mig direkt om den ska få vara kvar.
För jag har lyxen att kunna välja.
Precis som de flesta i denna delen av världen.

Jag kan välja mellan att acceptera och stanna kvar i känslan (och låta den förpesta dagen) eller göra något åt den (och förhoppningsvis få en bättre dag).

Min dagliga morgonyoga hjälper nästan alltid.
Då "bestämmer" jag vilken känsla jag vill fylla mig med och hur jag vill må.
Nu är det ju inte så enkelt att jag bara kan "sätta på och stänga av" en knapp, jag är ju trots allt bara en simpel människa, men förvånansvärt många gånger funkar det!

I dag var en sån dag.
Olustkänsla direkt.
Utan någon som helst anledning.
Men innan jag var klar med min yoga hade det vänt och både energin och kraften var tillbaka!
Blev så effektiv att jag nästan blev rädd!

Och löpturen kommer jag nästan inte ens ihåg!
Inte för att jag blivit hastigt senil(are) utan för att jag sprang som i trans.
Flöt fram genom skogen och jag tror banne mig inte jag tänkte på någonting!
Men jag var tack och lov så pass medveten att jag kom hem i tid för att hinna till jobbet.

INTE från i dag (om nu någon trodde det) men lika drömlikt
INTE från i dag (om nu någon trodde det) men lika drömlikt

Kroppen verkar glad just nu.
Inget ont någonstans.
Inte ens i fötterna eller magen.
Just magen verkar påverka resten av mig enormt mycket.
Inte så konstigt kanske.
Det är ju trots allt där mycket av det viktigaste arbetet sker.
Är magen glad brukar resten av kroppen också vara det.
Jag har bl.a dessa två fina vännerna till min just;


Holistics Lactoporbus och Ringblomma.
Perfekt om man har "osnälla" baciller eller annat skräp i magen som inte ska vara där.
För bacillusker måste vi ha.
Det gäller bara att de är av rätt sort och på rätt ställe.
[Comments (10)]
Tuesday 2011-09-27 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Och så var det där med disciplinen...
Att jobba hemma kräver en stor portion pli och arbetsmoral.
Något jag kan ha extremt svårt för tills dess att deadlinen flåsar mig i nacken och är så nära att jag bara måste inse faktum.
Då får jag i stället jobba så det både glöder och ryker.
(Brand har jag hittills lyckats undvika.)

Det finns ju så ofantligt mycket skoj att hitta på när ingen stämpelklocka finns i närheten, höstsolen skiner och kroppen fullkomligt studsar av överskottsenergi!

Som att yoga, kuta en timme i skogen på pigga och snälla ben, köra några varv bland stenar och redskap på bästa utegymet och b-a-d-a.





Nu är det inga långvariga badstunder vi pratar om här, snarare snabba dopp, men jag var faktiskt i två gånger.
Och det var underbart!
Testa vet jag!

"För säkerhets skull", det kan ju bli för lite av det goda menar jag, så blev det även en längre tur inomhus i den en aningens varmare bassängen.

Och jodå, jag har jobbat också.
Trots att mina deadlines fortfarande är på hyfsat behagligt avstånd.
Kanske, kanske har jag börjat lära mig.
Lite.
[Comments (14)]
Monday 2011-09-26 23:38
Author: Ingmarie Nilsson
Nattuggla blir daguggla
Hade det inte varit för att jag sover sämre än sämst när jag måste sova på dagen, och för det faktum att det inte är ett dugg snällt mot kroppen att tvinga den vara vaken på fel tider, så hade jag gladeligen fortsatt med att nattknega.

Men nu är det som det är och jag har blivit dagknegare igen.
Eller kanske snarare kvällsknegare.
För att tvinga min kropp att gå upp långt innan både tuppen och solen är om möjligt ännu värre för den än att behöva vara vaken hela natten.
Därför tar jag gladeligen varenda kvällspass jag har möjlighet till.

Att det är lugnare tempo på natten är i mångt och mycket en stor myt för människor slutar liksom inte att vara, och bli, sjuka bara för att klockan passerat 17.
Men en sak skiljer markant och det är att det är galet mycket mer folk som springer omkring överallt hela tiden på dagen och det är stört omöjligt att hålla reda på vem som är vem eller vem som gör vad.

Nåväl.
Jag kommer kanske att lära mig det också vad det lider.
Jobbet är ju tack och lov fortfarande lika roligt och utmanande och kollegorna lika snälla även på dagen.
Dessutom är det mycket lugnare på tuben när man åker hem vid 22-tiden mot kl. 08 när alla panikrusar mot sina 9-17 jobb.
Eller vad det nu är de rusar mot.

Har förresten inte riktigt fattat det där.
Varför människor springer in i tåget och springer ut men sen kan stå i en snigellångsam kö till rulltrappan för att stå still och åka upp några trappsteg i stället för att gå dem.


Förklara gärna för jag är för korkad för att fatta poängen.

Det blev förresten vattenlöpning i dag också.
Och massor av stretch i bastun för att slippa komma till jobbet med blå läppar.
Skär sig så gräsligt mot de gröna och vita kläderna.

I morgon slipper jag dock landstingets stämpelklocka.
Då blir det min egen.
Om den funkar...;)
[Comments (5)]
Sunday 2011-09-25 20:47
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Change is the essence of life. Be willing to sacrifice what you are for what you could become.
/Tony Robbins

[Comments (4)]
Sunday 2011-09-25 19:14
Author: Ingmarie Nilsson
Hon är tillbaks!
Tur jag inte blev indragen på någon dopingkontroll i går för då hade det blivit en lååång kväll.

Kissade först klockan 21.43 trots att jag tyckte jag pimplade i mig både det ena och det andra.
Så där kan det bli när magen lever loppan och kroppen endast fått två munnar vatten under ett hyfsat hårt 3-milspass.

Fast det verkar inte vara någon skada skedd för jag är pigg, glad och nästan lika spänstig som en 45-åring. ;-)

Trots att magen fortfarande lever sitt eget lilla liv så kände jag mig så pass alert i morse att jag hade velat lulla runt en stund i skogen men ha, jag har varit med för länge för att gå på den lätta!

Kroppen är en luring och även om den känns bra efter t.ex. Lidingö, en mara eller någon annan hård fysisk prestation så är den inte det.
Kör man på för fort och/eller äter/vilar för lite så straffar det sig alltid.
Inga undantag finns .

Det är snudd på omöjligt att träna för lite eller vila för mycket dagarna efter ett hårt lopp.
Därmed inte sagt att vila = ligga på soffan.
Det är helt ok att röra på sig men bara lågintensivt och med glädje.
Hur mycket, och vad, är relativt och beror naturligtvis på ursprungsläget och hur man mår.

Så för att vara "smart" och skona kroppen, särskilt fötterna, blev det pool-run för mig denna söndag.
Hur skönt som helst!

Men det allra, allra bästa på hela dagen, det var ändå att den två-benta älsklingen kom hem med vår fyr-benta älskling.

Elvira the cat
Elvira the cat

I flera månader har hon levt på lyxpensionat (= hos Anders föräldrar) och jag har längtat v-a-r-j-e dag efter henne för det finns ingen som är som Elvira the cat.

Sötast, smartast, roligast och absolut ooolast.
I alla fall om du frågar oss. :-)
[Comments (7)]
Saturday 2011-09-24 18:51
Author: Ingmarie Nilsson
LL 2011
Att kuta 30 km i kuperad terräng med kraschad mage och ömma fötter är ingen höjdare men det går.

2.20.54 och (tror jag) en 30;e plats blev det i dag.
lite bättre än förra året blev det.
Med tanke på att jag inte fick i mig mer än max två munnar vatten på hela loppet (kunde och vågade inte p.g.a magen) så får jag vara nöjd.

Benen var åtminstone hur pigga som helst och humöret på topp!
Hade mycket energi och diggade musiken som spelades och pratade med alla som orkade lyssna på mig. (Eller sprang ifrån mig.)


Och fötterna är sååå färglada!
Två s-t-o-r-a feta blodblåsor på min ömmande högerfot men eftersom jag är en väldigt, väldigt snäll människa ska jag bespara dig åsynen av dem.

Dessutom hade Daniel precis som förra året, ordnat en "bloggträff" före loppet.
Nya och välkända ansikten (ingen nämnd, ingen glömd) dök upp och det är lika roligt varje gång!

Att få påhejningar av alla möjliga (och omöjliga) gör det hela ännu festligare.
Tack alla!
Särskilt världens bästa Camilla.
På tuben hem hade jag följe med en hiskelig massa löpare men bästa av alla var (förstås) Anneli.


Trots groteskt ömma fötter (magen har lugnat sig efter x antal toabesök-inga detaljer här heller...) så kommer jag på mig själv med att redan längta till nästa år.
Och till NY maran.

Tänk ändå vad det är bra med guldfiskminne!
[Comments (31)]
Friday 2011-09-23 17:44
Author: Ingmarie Nilsson
Dan före doppare-dan
Det känns faktiskt lite sådär inför morgondagen.

Du vet så där småpirrigt och förväntansfullt som dagen före julafton när man var barn.
Jag tycker det ska bli jätteroligt att kuta!
(Och jag hoppas verkligen den känslan är kvar i morgon kl. 12.30...)


Men samtidigt är jag lugn som en filbunke.
Inte en endaste fjäril i magen.
Ingen oro och ingen (prestations)ångest.
Bara ren, skär glädje över att ha möjlighet och av att kunna.


Mål med loppet?.
Tja du.

Det beror på.

Så bra som 2006 blir det inte (2.10.04.) men jag hoppas i alla fall kunna kuta som förra året.
Mitt egentligen enda orosmoln, magen, är fortfarande inte helt som den brukar men den är bättre.
Blir det många stopp tickar minuterna snabbt i väg men om benen är pigga, magen lugn och orken där så borde jag kunna!

Men som sagt var, tiden får utvisa.

Till alla som ska springa vill jag säga;

Må solen skina, himlen vara blå, stigarna fina och livet med dig!
Spring för att du kan!

[Comments (18)]
Thursday 2011-09-22 22:27
Author: Ingmarie Nilsson
Laddar?
Eriksdalsbadet en helt vanlig torsdag i september strax före lunch är perfekt om man vill ha gott om plats.
Inte så mycket att jag hade bassängen för mig själv men snudd på!

Lite småfarligt för en sån som mig som ääälskar vattenlöpning men som samtidigt dragit ner på träningen för att vara hyfsat pigg till lördag.
Hade kunnat kuta runt där bra mycket längre än vad jag gjorde.
Men det var trevligt så länge det varade!

Jag tokladdar inte men självklart vill jag vara pigg!
Kuta i backarna med trötta ben från början är inte direkt någon höjdare men inte ens minskad träning är någon garanti för att de ska vara pigga.
Benen alltså.
Backarna lär vara som de alltid varit.
Många i olika lutning och längd.

Det är bara att vänta och se.
Tiden lär utvisa.

Jag äter inte extra mycket mat nu före.
Det har jag aldrig gjort.
Inte ens inför alla maror jag kutat.
För mig räcker det att jag drar ner på träningen och äter som vanligt så blir det automatiskt "mycket mer".
Mina portioner är nämligen sällan små men däremot näringsrika och supergoda!

Dagens lunch
Dagens lunch

Det finns dock några saker jag tar lite extra av så här veckan före.
Kokosolja, Glutamin, Inflamino och rödbetsjuice.


Om det hjälper?
Inte vet jag men jag vet åtminstone att det inte stjälper. :-)
Och det finns en hel del intressant forskning om just dessa ämnen kopplat till prestation.
Vet att bl.a Johan har skrivit många bra inlägg om detta.

För själen gör jag min dagliga yoga och plussade på det hela genom att dra med mig älsklingen för att se den här.


Sockersöt, förutsägbar och såååå amerikansk.
Men framförallt en riktig må bra film.
Och det kan ju aldrig vara fel. :-)

Ska du springa något av Lidingös lopp i helgen?
[Comments (8)]
Wednesday 2011-09-21 21:20
Author: Ingmarie Nilsson
Onsdagsäventyr
Det händer ibland att jag tar mig till den norra delen av 08;a land.

Vid några väl valda, speciella, viktiga och värdefulla tillfällen.

Som för att besöka en av Sveriges absolut finaste Löplabbet-butiker.
Där finns även favvoskorna och tja, då går det som det går...


Nära Löplabbet ligger ett av de finaste gymen jag vet.
Stort, fräscht och verkligen urtjusigt!
Sats Sollentuna.
självklart blev det ett styrkepass där.


Men framför allt åker jag dit för att träffa världens bästa Camilla eftersom det är där hon mest håller till.


Alltid lika roligt och inspirerande att träffa henne och varje gång blir jag så där härligt glad i magen.

Men hur kul det än är där i norr så kan jag ju inte hänga där hela dagen.
For tillbaks in till "stora staden", trängdes på tuben, andades och strosade på Hötorget en stund.
Får nog aldrig nog av att gå omkring där och liksom bara vara.
Alla lukter, ljud och färger ger mig livsglädje!


Nästan precis jämte, på Holländargatan 8B, har min he(a)lare Danne sin nya klinik.


Som jag trodde fanns det en hel del "fel" på min mage och eftersom allt hänger samman påverkas andra delar på kroppen.
T.ex. mina ben.

Jag hoppas att allt tryckande och punktgnuggande tillsammans med lite extra näringsämnen ska räcka för att jag ska vara "som vanligt" på lördag.
Kroppen fixar det mesta om den bara får rätt hjälp men samtidigt måste den också få tiden.
om det inte funkar på lördag så vet jag åtminstone varför.
Och att det går över.

Kutat har jag däremot gjort hemma i min egen skog.
Några enminuters-intervaller för att få lite fart i stockarna som ska vara mina ben.
Just nu undrar jag dock om de inte har blivit utbytta.

Men vem i all sin dar vill ha ett par gamla, ärriga och knotiga ben som dessutom har de tillhörande värsta fötterna som gått på vår jord?
[Comments (10)]
Tuesday 2011-09-20 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
A-n-d-a-s
Livet är ingen självklarhet och det har inga garantier.
På en millisekund kan allt förändras och inget någonsin vara sig likt.
Det som en gång varit givet förvandlas till en ouppnåelig dröm och det vanliga blir plötsligt det ovanliga.

I mitt jobb blir jag ständigt påmind om livets skörhet.
Om hur ofattbart snabbt det vi tar för givet kan försvinna för att aldrig mer finnas eller komma tillbaks.
I en värld som dessutom snurrar på i en fart som ibland gör oss nästan åksjuka är det lätt att förlora både fotfästet, sig själv och nuet.

Jag måste ständigt påminna mig om att bromsa in, stanna upp och verkligen känna för att inte helt snurra bort mig till en annan planet och från det som är mitt sanna jag.

Träningen får mig att landa i mig själv igen, och ger mig ett inre lugn, men liksom livet är det ingen självklarhet att varken kunna eller få.
Det är lätt att glömma när allting flyter på...

En stund av total lycka. I somras. I Höllviken. Hos finaste Jona
En stund av total lycka. I somras. I Höllviken. Hos finaste Jona

Att blunda, ta medvetna andetag och fokusera på här och nu har blivit ett av mina allra bästa redskap.


Enligt yogisk filosofi gör medveten djup andning bl.a. att sinnets stillas, kroppen syresätts, medvetandet ökar, humöret harmoniseras, smärta minskar och den ger avslappning, lugn och tillit.

Blunda.
Ta ett långt djupt andetag in genom näsan.
Låt magen spännas ut, bröstkorgen vidgas och nyckelbenen höjas när du andas in.
Andas sen långsamt ut genom näsan, låt nyckelben, bröstkorg och mage sjunka in igen.
Börja med 10 andetag och utöka efter hand.

Prova själv!
Du har absolut inget att förlora.
[Comments (9)]
Monday 2011-09-19 16:17
Author: Ingmarie Nilsson
Slut nu?
Utan tvekan är det oftast värst att sitta inne och titta ut när regnet smattrar på rutan.

Som i morse.

Kände mig som en riktig rugguggla och drog på mig både långbrallor, långärmat och jacka.
Att jag aldrig lär mig!
Att det inte alltid är som det ser ut där ute.

Blev tokvarm redan efter 10 min. löpning och efter totalt 90 kokade jag.
Trots att det var vattenpölar stora som oceaner (nåja) som med jämna mellanrum kylde ner åtminstone mina fötter.


Efter veckan i Bad Gastein kändes backarna i skogen plötsligt extremt korta.
Måtte den känslan hålla i sig hela lördagen!

Enda egentliga orosmolnet på min egen lilla himmel är min mage som blivit helt kajko.
Lever runt, gör ont och stör mig natt som dag men jag har ingen aning om varför.
Hoppas att mina små huskurer med örter och extra yogaövningar för magen, samt ett besök hos min he(a)lare Danne på onsdag, ska göra susen.

Och säkerligen var det här väldigt bra "medicin"!



Ett dopp i Söderbysjön kan ju aldrig vara fel! :-)
Garanterat uppfriskande!

Kanske sista för i år men vill helst inte tro det för det betyder att jag måste vänta väldigt länge till nästa dopp.
Och att vänta på något gott är bara onödigt.
[Comments (10)]
Sunday 2011-09-18 19:08
Author: Ingmarie Nilsson
Tuffaste dagarna (?)
Att träna är förvisso jobbigt på sitt lilla vis men det vet i sjuttsingen om inte de där "lugna dagarna" är både tuffare och jobbigare!

De där när det ska tvättas, städas, handlas, lagas mat, fixas och trixas på.
Förvisso gör jag det även när jag tränar mycket men då går det på något vis av bara farten.
När jag inte har en massa träning inplanerad blir jag nämligen så in i bängen slö och tror att jag har massor av tid över.
Det är bara det att jag lätt glömmer bort att jag klämt in några rader med "extra saker" som ska hinnas med och att även de träningslugna dagarna märkligt nog bara har 24 timmar.

Och lite har jag ju faktiskt tränat.
Styrka på Sats Medis och vattenlöpning på Forsgrenska badet.


Kanske bara bra att "vardagen" börjar i morgon igen så det blir lite ordning på torpet.
Vad nu den betyder för i mitt liv finns det inte mycket av den varan och det är faktiskt precis så som jag vill ha det.
Blir det för mycket rutin så tröttnar jag nästan direkt.
Min skalle och kropp måste helt enkelt utmanas för att inte damma igen totalt.

Även om mitt liv verkligen är oregelbundet så finns det vissa saker som jag gör alla veckans dagar.
Förutom mat, sömn och träning så har jag Livs-yogan som lugnar, gör att jag (för det mesta) fokuserar på "rätt" saker och får mig att andas rätt igen.

Tyvärr inte från i dag utan en av de underbara morgnarna i Höllviken.
Tyvärr inte från i dag utan en av de underbara morgnarna i Höllviken.

Faktiskt exakt som löpningen fast inomhus och i ett betydligt lugnare tempo.
Och det ena utesluter ju tack och lov inte det andra. :-)
[Comments (5)]
Saturday 2011-09-17 18:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Tro, när du går genom livet, att det bästa inte hänt ännu.
/Håkan Hellström

[Comments (2)]
Saturday 2011-09-17 18:31
Author: Ingmarie Nilsson
Tillbaks i 08;a land igen
Snortidig morgon, lång resdag och mycket träning i kroppen då är det verkligen läge att ta det lite lugnt.

Risken att bli sjuk och/eller skadad är annars gigantisk och det har jag banne mig inte lust med.
Varken nu eller sen.
Så för att lyda både coachen, kroppen och mitt "kloka" jag, samt göra mitt bästa för att få bästa effekten av träningen, så har det varit en riktigt lugn dag i dag.

Det har helt enkelt fått räcka med hemresan, packa upp, fylla tvättkorgen, handla och en kort-kort tur på Scotten


Och tänka tillbaks på en helt magisk vecka i Bad Gastein.
Att drömma och minnas är ju dessutom (tack och lov) både gratis, roligt, stärkande och inte ett dugg slitsamt!




Men det här är bara början för hösten och vintern kommer att ge mig många, många fler stunder av lycka och glädje.
Det har jag redan bestämt. :-)
[Comments (4)]
Friday 2011-09-16 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Snipp snapp slut
Även de vackraste sagorna har ett slut.
Som t.ex. denna resan.
I dag var det dax för sista turen på denna löpar-veckan.
Vi har dock gjort så gott vi har kunnat för att njuta av sistadagen-karamellen här i Bad Gastein.

Vädret har varit det allra bästa, gruppen piggare och starkare än någonsin och löprundan en av de vackraste man kan finna på vår jord.

Precis som alla andra dagar fanns det flera valmöjligheter.
Springa hela vägen upp till Sportgastein, springa där och sen hem eller någon/några av sträckorna.
Eller bara vara om man nu hade velat det.

Sprang man hela turen så blev det någonstans mellan 26-28 km. totalt och då ska man vara medveten om att det inte är några platta kilometer vi pratar om...
Men jag lovar, det är värt varenda höjdmillimeter!


Strax efter kl. 09 gav sig jag och fem till av för att kuta hela den där rundan.
De andra fick skjuts upp till Sportgastein där vi så småningom möttes.
Vi sprang lugnt och fint i samlad trupp.
Åtminstone tills själva klättringen började.
Där blev det automatiskt både "fri och olika fart".;-)

Självklart blev det "vågen" för alla som knatat hela vägen upp!
Självklart blev det "vågen" för alla som knatat hela vägen upp!


Bästa yogastället?
Bästa yogastället?

Gudrun, en av kämparna som gjorde hela rundan
Gudrun, en av kämparna som gjorde hela rundan
Och det går lika bra att cykla! Fråga annars Hans hur backarna känns i benen när man använder hojjen...
Och det går lika bra att cykla! Fråga annars Hans hur backarna känns i benen när man använder hojjen...


Hela veckan har varit magisk och kvällens avskedsfest visade tydligt att vi alla tyckte likadant.
Mycket skratt och skoj men även en och annan tår föll för i morgon är det definitivt sista morgonen här.

För denna gången vill säga!
I maj 2012 kör vi igen!
[Comments (7)]
Thursday 2011-09-15 21:49
Author: Ingmarie Nilsson
Leker (med farten)
Vårt gäng är inte bara härliga människor och duktiga löpare, de är alla hjältar var och en på sitt vis!

De stöttar och peppar varandra.
Uppmuntrar, pushar och gläds över både sina egna och varandras framsteg och framgångar.
Alla har verkligen lyft sin löpning till "nya höjder", både bokstavligen och bildligt talat, under denna resan.
Många har testat nya träningsformer för första gången i sitt liv, sprungit både längre och snabbare än någonsin och verkligen gjort sitt yttersta för att alla ska må bra och ha roligt!
Det värmer extra mycket i min mage när jag får se och uppleva denna unika gemenskap och omtänksamhet.

I dag var det dax att testa fartlek .
Vi hade en grund som bestod av 30-30-60-60-90-90 sek. där varannan var snabb och varannan långsam.
Antalet serier valde man någonstans mellan 1-4 gånger och farten baserades helt på den egna känslan.
Det viktiga var att det blev variation på hastigheten och att man verkligen lekte med farten.

Klockorna ska synkas före passet men det är inte helt enkelt trots den förhållandevis höga höjden. Här är det Ulf, Martin och Örjan som söker
Klockorna ska synkas före passet men det är inte helt enkelt trots den förhållandevis höga höjden. Här är det Ulf, Martin och Örjan som söker

Hasse redo för dagens tur. En tur som han dessutom förlängde med en rejäl bergsklättring tillsammans med Adam. Vissa av oss är (lite) galnare än andra. ;-)
Hasse redo för dagens tur. En tur som han dessutom förlängde med en rejäl bergsklättring tillsammans med Adam. Vissa av oss är (lite) galnare än andra. ;-)

Mot Prossau! Älsklingen tog hojjen och fotade flocken så gott det nu gick när vi for fram.
Mot Prossau! Älsklingen tog hojjen och fotade flocken så gott det nu gick när vi for fram.


Att hitta en platt runda här är snudd på omöjligt, vi är ju trots allt i Alperna, men Kaiser Wilhelm Promenaden till Gruner Baum och vidare mot Prossau är förhållandevis en "snäll" väg.
Åtminstone till en början.
De sista kilometerna upp till hyttan suger rejält i benen!
Men ingen gnällde.
Tvärtom!
Alla sprang så gott de kunde och så långt de ville och alla klarade minst en serie.

Sötaste och...
Sötaste och...

...vackraste publiken
...vackraste publiken



Hemvägen innebar fri fart och då gick det undan vill jag säga!
Det var ju även då det märktes att det hade varit en hel del uppför...
De som sprang hela vägen från Bad Gastein upp till Prossau och tillbaks igen skrapade ihop mellan 18-20 km.
Inte illa en helt vanlig torsdag i september. :-)

Underbara gänget!
Underbara gänget!

Eftermiddagen och kvällen har ägnats åt, förutom mat, även yoga, vattenlöpning och löparforum.
Intressant och roligt!
Alla har sina egna erfarenheter och när vi delar med oss blir det massor av ny kunskap.
[Comments (2)]
Wednesday 2011-09-14 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Minipaus
Onsdagen är "vilodagen" här i Sagolandet.

Allt är i och för sig alltid frivilligt här men just denna dag har vi bara ett planerat pass och det är inte löpning utan ett core-pass med Petra.
I stället kan man välja fritt om man t.ex. vill följa med på utflykt till Venedig, ta tåget till Salzburg, slappa på rummet, hyra bil och fara iväg någonstans på egen hand, bada, sörpla kaffe på något mysigt café, shoppa, läsa, spela minigolf, åka upp på något berg med någon skidlift, rida, klättra, spela tennis, hänga i baren, spela spel eller förstås springa.

Efter yoga och en lång härlig frukost snörade jag på skorna och sprang l-å-n-g-s-a-m-t iväg på Kaiser Wilhelm Promenaden och vidare på Höhenweg nästan hela vägen bort till Bad Hofgastein.
Det är en sådan där runda som är väldigt svår att tröttna på eftersom den är både varierande och otroligt vacker!


Ibland hittar man ägg av Onyx. Onyx sägs vara en "jordisk" sten som bl.a  har en lång historia som skyddsamulett. Enormt vackra!
Ibland hittar man ägg av Onyx. Onyx sägs vara en "jordisk" sten som bl.a har en lång historia som skyddsamulett. Enormt vackra!



Sämre "start och mål" kan man ju ha. :-)
Sämre "start och mål" kan man ju ha. :-)

Hade ofantlig tur med vädret för när jag väl var klar med löpning, styrkeövningar och ännu ett yogapass så öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ner.
Här i alperna vänder det snabbt på både det ena och det andra hållet.
Det är därför resväskan är så enormt fullproppad när man åker hit...

Men vad gör väl det?
I hjärta och sinne skiner solen alltjämt.
Den gör ju det när man är glad, nöjd och tacksam.
Och i morgon skiner solen igen!
[Comments (5)]
Wednesday 2011-09-14 09:22
Author: Ingmarie Nilsson
En dag att bevara
P.g.a kraschat internet kommer gårdagens inlägg här lite försenat.

Om jag hade dött i dag, vilket jag tack och lov hittills inte gjort, då skulle jag åtminstone ha dött mycket, mycket lycklig.

Lycklig över att ha fått uppleva allt detta vackra, känt solen som värmt så skönt på huden,
dofterna från skog och djur, saltsmaken från svetten och musklerna som arbetat.

Lycklig över att ha fått lära känna alla dessa helt fantastiska människor som vår grupp består av.
Som i dag inte bara kämpat sig upp till toppen på 1800 meter från Angertal, och ner igen i dag, utan även för att de gett så mycket av sig själva, sin kraft och sin glädje till mig och de andra ledarna.

Dagens tur var verkligen ingen walk in the park men alla klarade det!
"Kortaste" rundan var 14 km men det är 14 km som innebär obeskrivbara backar från 1100 till 1800 höjdmeter på 6-7 km och sen ner igen.
Längsta turen blev den jag gjorde.
Ca 30 km.
Upp och ner på serpentinvägarna och stigarna.
Förbi hyttor, kossor, får och hästhagar.
Genom små byar med prunkande trädgårdar, perfekta vedstaplar och hus som lyser av snickarglädje.
Tufft som attan men jag lovar att det är värt varenda liten svettdroppe!

Uppvärmning med hjälp av Petra för de som ville och behövde
Uppvärmning med hjälp av Petra för de som ville och behövde



Över halva gänget uppe! Tror tyvärr ingen kamera i världen kan göra utsikten rättvisa.
Över halva gänget uppe! Tror tyvärr ingen kamera i världen kan göra utsikten rättvisa.
"Hemma" vid hotellet
"Hemma" vid hotellet

Lycklig över att efteråt kunna åka till Badesee, springa i vattnet, sova en stund i solen och yoga på gräset.



Lycklig över att kroppen varit glad och med på allt jag bett den om.
Lycklig över att både ha fått och ha kunnat.

Om morgondagen vet jag inget, och vill att det ska vara så, men denna dagen är en sådan som jag kommer att bevara djupt inne i mitt hjärta så länge jag lever.
[Comments (5)]
Monday 2011-09-12 22:21
Author: Ingmarie Nilsson
En helt vanlig måndag i sagolandet
Då springer man två-minutersintervaller med hela härliga gänget nere på platten i dalen, fortsätter (om man vill) upp, upp, upp, upp till Höhenweg där man springer utmed kanten hela vägen tillbaks till Bad Gastein och på så vis skrapar ihop ca. 25km löpning bara si så där. :-)

Hela härliga...
Hela härliga...
...gänget!
...gänget!

Örjan!
Örjan!
Adam och jag
Adam och jag

Petra!
Petra!




Sen kan man roa sig med vattenlöpning i det magiska thermalvattnet i Felsentherme´s olika bassänger, yoga ute på solterassen, för luften var skönt ljummen trots en del moln, och till slut gynna de små grå med utbildning i funktionell träning av duktiga Petra.



Sa jag att vi ätit också?
Massor!
Femstjärnigt hela dagen lång!

Vem sa att måndagar är trista? :-O
[Comments (8)]
Sunday 2011-09-11 22:29
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagen är väl ingen vilodag?
För så här har dagens program varit;

07.00; Egen yoga. Ute i gräset med himlen och solen som tak.
07.30; Frukost. Av den där sorten som är så livsfarligt god. I alla fall om man ska röra på sig i mer än snigelfart inte allt för långt efteråt...
08.30; Förberedelser, toabesök och ombyte.
09.00; Infomöte med gruppen. Om Bad Gastein, Alpresors utbud,
veckans träningsupplägg, tips och andra nödvändiga praktiska saker. Plus presentation av oss själva och av alla i gruppen.
Dessutom fick vi en liten present av Petra från Friskis och presenter är ju aaaldrig fel. :-)
10.30; Löpning. Till Böckstein och tillbaks inkl. löpskolning och stegringslopp..
Plattaste och kortaste rundan under hela veckan så några av oss förlängde med en tur som gick både ner, upp, ner och upp igen.


Inte med i vår grupp men otroligt söta!
Inte med i vår grupp men otroligt söta!


Grabbarna som ville ha mer. :-)
Grabbarna som ville ha mer. :-)

13.30; Dusch, lunch och slapp.
15.00; Stadsvandring med Adam för den som ville. (Allt är ju faktiskt frivilligt här...)
Älsklingen åkte linbanan upp till Stubnerkogel och njöt av utsikten.
Jag for med bussen till Badesee.
Det är den "konstgjorda" sjön som ligger nere i dalen. Vackrare utsikt vid vattenlöpning är svår att få! Att där sen är stora (ofarliga) firrar och vattnet lite väl svalt för en längre vistelse är smällar man får ta. ;-)
Ljuvligt var det hur som helst!


Jo, jag är där bakom vassen...
Jo, jag är där bakom vassen...

17.00; Enkel föreläsning av lilla mig. Om "löpningens mjukvara". "Salen" måste vara en av de vackraste någonsin.
Extra bra när de började tröttna på min röst för då kunde de i stället vila blicken på utsikten och drömma sig bort en stund.


18.00 Corepass med Petra. Det pustades, svettades, grymtades och stånkades men i den här takten kommer vi att ha sexpack hela bunten innan veckan är slut!


19.15; Middag. Fem-stjärnig. I say no more.
21.30; Ladda över bilder, blogga, läsa och besvara mail, läsa andras bloggar, borsta tänderna och sen;


Tror jag somnar ovaggad...
[Comments (12)]
Saturday 2011-09-10 21:56
Author: Ingmarie Nilsson
I Salzburgerland
Känns nästan lite som att komma hem igen för nu har jag ju varit här ganska många gånger.
I sagolika Bad Gastein i den vackra Gasteinerdalen.

Varje gång har jag bott och ätit som en (okrönt) drottning och denna gången är verkligen inte något undantag.
Villa Orania kan egentligen bäst beskrivas med två ynka ord.

Lyx och drömtillvaro.




Trots att både jag och älsklingen varit igång sedan långt tidigare än solen gick upp har jag varit förvånansvärt pigg.
Har planerat och fixat för veckan tillsammans med mina två fantastiska kollegor Adam och Petra, ätit, solat, yogat och (förstås) sprungit.
Bara kort-kort och väldigt, väldigt lugnt men tillräckligt för att vi skulle få njuta en stund av det vackra.
Och av backarna.
Finns gott om dem här.

Jag och kollegorna Petra och Adam
Jag och kollegorna Petra och Adam



I morgon drar kalaset igång och jag hoppas och tror att det kommer att bli en magisk vecka!
[Comments (8)]
Friday 2011-09-09 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
Klant-Nilsson
Långpass-dag.
Valde att sätta ihop några av mina finaste rundor.
"Långa" rundan runt Flaten tillsammans med Erstaviken, Solsidan, Grötfatet, Hellas och Skarpnäck.

Erstaviken
Erstaviken

Måhända giftig men vacker tycker jag!
Måhända giftig men vacker tycker jag!


Men något skumt var det med kroppen i går för i dag hade jag sjukt ont i benen.
Sömnbristen, den annalkande fullmånen eller något jag ätit/inte ätit?
Inte utan att jag undrar varför kroppen är så här just nu och egentligen kvittar det.

Det är ju som det är och jag vilar i vetskapen om att inget är för evigt.
Inte ens trötta ben.

Det var dock inte trötta ben som orsakade det riktiga raset i dag utan solen som sken rakt i ögonen, rötter och en ofokuserad (klant)skalle.
Då kan det bli så här;


Stöp som en nedhuggen fura rakt i backen men for upp lika fort igen och fortsatte kuta.
Tills det började göra förbenat ont.
I foten, i vristen, i underbenet och i höften.
Stannade en stund, grät en skvätt men fortsatte sen springa.
Tror jag blev mest rädd.
Det är väl aldrig direkt lägligt att slå sig halvt fördärvad men just nu, när jag ska åka till BG i morgon, så är det verkligen inte smart.

Någon större fara var det nog trots allt inte.
Piggnade till så pass att jag kunde göra en ökning sista halvtimmen.
Tre timmar hade jag tänkt och tre timmar blev det.
Långt ifrån någon racerfart, kom ca. 34-35 km, men med tanke på blybenen och backarna, så är jag nöjd.


Och jag har mitt hemliga vapen mot både köttsår, insektsbett, finnar och blåsor.
Vanlig hederlig (hand)sprit! ;-)


Lite stel i höften och vänsterbenet men en snortidig morgon, lång resa och flygplansmat gör säkert susen!
För att inte tala om att kånka på den här;

[Comments (8)]
Thursday 2011-09-08 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
(Försöker) väcka det som väckas kan
Jag sov över 10 timmar i natt.
Nej fel, jag var medvetslös i över 10 timmar.
Somnade och vaknade i princip samma ställning.
Tror jag.
Men egentligen kommer jag knappt ens ihåg när jag gick och la mig än mindre hur jag la mig....
Tur jag inte fick trycksår...
Så trött var jag tydligen efter sömnbristen.

Även om jag var bra mycket piggare så var kroppen trög och seg men eftersom jag ordnat löpdejt så var det bara till att pallra sig i väg.
Det ska mer till för att jag ska lämna återbud till banintervallsällskap och jag ville ju trots allt.
Var varken sjuk eller hade ont för då hade det naturligtvis varit en helt annan sak.
Löpar-Janne, Joakim och Jesper.
Och jag.
Som en höna i tuppgården.


Men jag orkade inte kackla så mycket.
12x400m på ben som var så tunga och en kropp så ovillig att t.o.m sofflocksnötaren herr Kronblom verkar pigg i jämförelse.
Faktum är att de var de långsammaste och jobbigaste 400-ingarna jag gjort åtminstone detta året.

Slet med pip och riv i lungorna, osynliga stövlar på fötterna och mjölksyra ända ut i fingerspetsarna.
Försökte fokusera på någon endaste liten kroppsdel som inte var mjölksyrastinn eller slutkörd och till slut var det enda jag kunde komma på örsnibbarna...

Ursäkta svenskan men fy fasen vad jobbigt det var!

Men jag genomförde.
Så oavsett så byggde jag åtminstone mental styrka och uthållighet.

Jag, Löpar-Janne, Jesper och Joakim
Jag, Löpar-Janne, Jesper och Joakim

Så där är det ibland i löpningens värld.
Och i livet.
En dans på rosor både med och utan taggar.

Fick i alla fall en fantastisk belöning.
Förutom det utomordentligt trevliga sällskapet och känslan efteråt vill säga.
Nämligen en långlunch på härliga Kura tillsammans med Världens bästa Camilla och lika bästa Helena.
L-y-c-k-a.


Det finns säkert de som kan tycka att ett pass på gymet inte är en belöning men för mig är det så.
Sats Medis körde jag igenom ben, mage, rygg, axlar.
Tycker det är skitskoj att fara fram mellan hantlar, maskiner, bollar och mattor!


Som du kanske vet så ligger ju det här stället väldigt nära både gymet och tuben.


Och eftersom både badkläder och flytbälte fanns med i väskan (!) så fanns det ju ingen anledning att inte göra ett besök även där. ;-)

Kroppen är faktiskt mer vaken och alert nu än i morse trots, eller kanske snarare tack vare, dagens aktiviteter.
Ibland behöver den helt enkelt en liten rivstart.
Så den inte helt förvandlas till en sömntuta.
[Comments (4)]
Wednesday 2011-09-07 19:29
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Hela världen är en rad av underverk, men vi är så vana vid dem, att vi kallar dem vardagsting.
/H.C. Andersen

[Comments (5)]
Wednesday 2011-09-07 19:26
Author: Ingmarie Nilsson
"Av" försöker bli "på"
Nattjobbsbakis med ett extremt minus på sömnkontot, då gäller det att vara enormt snäll mot sig själv.

Yogat i lugn och ro.


Ätit extra bra mat och kryddat det hela med lite särskilt fina grejer.


Vattenlöpt i mysigaste 08;a bassängen, d.v.s Forsgrenska, både ensam och tillsammans med bästa Ulrika.

Inte riktigt så här lugnt men lika fint
Inte riktigt så här lugnt men lika fint

Shoppade loss i en av mina absoluta favvobutiker på Söder vilket aldrig är fel.
Trött eller ej.


Enda "felet" med det stället är att kassarna blir blytunga och plånboken ekande tom. ;-)
Men det är det värt!
Köpte bl.a de här dundergrejerna;



I morgon är en ny dag.
Mer vaken och (förhoppningsvis) inte riktigt lika "soft". :-)
[Comments (2)]
Tuesday 2011-09-06 16:38
Author: Ingmarie Nilsson
Mellandag med framtidsblick
Dag mellan två nattjobbspass.
Som vanligt har jag sovit så dåligt att jag mår illa.

Ett löppass på stigar och skogsvägar i ett par sprillans nya Newtonskor gjorde i alla fall inte det hela värre.

Endast 90 min. gamla. :-)
Endast 90 min. gamla. :-)

Nu är det heller inte långt kvar till jag börjar jobba dag igen och även om det är tufft på sitt vis så slipper jag åtminstone pina kroppen med att ändra dygnsrytm stup i kvarten.

Det märks att hösten är på väg men jag har slutat känna "panik" inför ännu en lång, seg, mörk vinter med kyla, slask, halka och ett ständigt strulande SL.
Tvärtom nästan längtar jag för det kommer att bli en otrolig höst och vinter!

Dels har jag ju börjat Kundalini- och Livs-yogalärarutbildningen.
Under ett år ska jag göra en resa som jag inte har en aning vart den tar mig.
Spännande men också lite läskigt.

Redan på lördag bär det sen av på löparläger till sagolika Bad Gastein igen.



En vecka full med massor av träning (för den som vill), lyx, god mat, bad och spännande möten.
Kan bara bli toppen!
(Tror det finns platser kvar om du vill med!)

Sen följer Lidingöloppet och en crawlkurs.
Förhoppningsvis ska jag äntligen lära mig ordentligt hur man gör.
Hur jag så där tjusigt kan flyta fram i vattnet.
(Mitt mål är nämligen framförallt att det ska se snyggt ut.)

I november åker vi till städernas stad.
New York.
Även den mest inbitna lantlolla blir förhäxad av denna f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a stad.
För snart 20 år sedan (!!) sprang jag min första mara där.
I år hoppas jag kunna fira detta med att kuta den igen.
Jag är i alla fall anmäld och resan betald.

I december, när det är som allra mörkast, då drar vi till samma land men ännu längre västerut.
Nämligen till Californien.
Där ska detta året avslutas och det nya hälsas välkommet.

En kort visit hemma och sen blir det förhoppningsvis en resa hit eller ännu hellre till mina drömmars plats.

Visst kostar allt detta.
Massor.
Men i mångt och mycket handlar det om prioriteringar.
(I värsta fall får det väl bli gröt i några månader...;-) )

Orkar helt enkelt inte oroa mig så mycket för "sen".
Det är ju nu jag lever.

[Comments (17)]
Monday 2011-09-05 16:27
Author: Ingmarie Nilsson
Nytt krut
Med tanke på hur enormt lite jag sprungit de senaste dagarna så kan man ju tycka att benen borde vara proppfulla av spring.
Men icke.

Tvärtom var kroppen så seg i morse att jag funderade på att ställa in att ens gå upp.
Och kanske det är vad jag hade behövt efter den intensiva långhelgen, en slappedag i sängen/soffan, men å andra sidan vet jag att jag bara blir ännu segare då.
Risken är dessutom väldigt stor att jag fastnat där helt för tid och evighet för i grund och botten är jag en ganska lat person.
Tror det bl.a är därför jag inte vill ha långa träningsuppehåll för det är ju så in i bängen jobbigt att "börja om" igen!

Så jag masade mig upp.

Körde ett av yogapassen jag lärt mig.
Koncentrerade mig lite extra på att "känna av" tiden, fokusera på andningen samt enkla mantra och det flöt på riktigt fint.
Det är inte helt enkelt men jag vill verkligen lära mig det här och om det är som det brukar så ger övning som bekant färdighet.

Springa "kan" jag redan men därmed inte sagt att det alltid är så "enkelt".
I alla fall inte intervaller.
3x (2-3-4) min. i kuperad terräng svider i lungorna och suger rejält i benen kan jag berätta om du inte redan vet.

Lägg på ett pass på det fina utegymet och både kropp och knopp är nöjda.
Åtminstone ett tag för någonstans där på vägen kom både energi, lust och kraft tillbaks.


Bästa belöningen, ja det var det här!


[Comments (2)]
Sunday 2011-09-04 19:23
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vi tänker för mycket och känner för litet.
/Charlie Chaplin

[Comments]
Sunday 2011-09-04 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
Back in town
Så är jag hemma igen.
Trots att jag bara varit borta fyra dagar, och bara ca. en timmes tågfärd hemifrån, så känns det som om jag rest i åratal och färdats tusentals mil.

Är fullkomligt fullproppad av känslor, tankar, inspiration och ny kunskap.
Förutom att gruppen skulle lära känna varandra så har helgens tema varit Livsyogan, dynamisk yoga och medvetenhet.
Vi har lärt oss Kundalini och Livsyogans historia och grunder, sittställningar, andningstekniker, termer och några särskilda pass.
Pass som vi dels förstås ska öva på själva men även, helst så fort som möjligt, instruera andra i.
(Jag är öppen för förslag om någon/några är sugna...)
Teori har varvats med praktik under hela tiden.

Vi ska även läsa en hel del, se en film och vi har fått en "livslektion" i läxa till nästa gång.
En livslektion innebär ett tema som berör vardagen.
Kan t.ex vara att jag ska observera och fundera på hur jag gör i en konfliktfylld situation eller hur jag sätter gränser.

Det är alltså inte bara att "åka med" och tro det räcker med att kunna en massa övningar.
Insidan ska övas, tränas och utforskas minst lika mycket.
Enormt spännande och givande( förstås) men säkerligen även både tufft och krävande.

Trycket på min Holistic tröja gör sig ännu mer till sin rätt.

"Hälsa kommer inifrån"
"Hälsa kommer inifrån"

Jag var åter igen uppe och ute tidigt och sprang i morse.
Lika vackert och lika fridfullt som de andra morgnarna.
Och i dag gjorde jag även det jag gillar så mycket att göra men av någon anledning inte varit sugen på förrän just i morse trots närheten till det.

Jag badade.

Direkt efter löppasset.
Och det före kl. ens var 6.30!


Nu fattar jag inte varför jag inte badat varje morgon för det var helt magiskt.
Så vackert och njutbart att tårarna kom och kärleken till livet nästan blev övermäktig.

Innan jag var hemma fick jag även ett vattenlöpningspass tillsammans med vännerna Lisa och Ulrika i den Forsgrenska bassängen.
Inte riktigt lika fridfullt men härligt på sitt vis och något jag verkligen behövde.

Kärleken till mina Newton skor är förvisso också stor men varken på samma sätt eller för evigt.
De här har t.ex. fått gå till den "andra sidan" nu.
Tyckte det var dax...


Funderar på om jag ska ha yogafritt i morgon men jag känner märkligt nog ett sug redan nu.
Springa ska jag däremot!
Efter frukost och sovmorgon.
[Comments (7)]
Saturday 2011-09-03 21:19
Author: Ingmarie Nilsson
Dag tre
Om jag ska hinna med att kuta här, vilket jag förstås vill, så är det bara att ställa klockan på tidigt för kl. 07 är första yogapasset och under resten av dagen finns absolut noll tid för löpning.

Jag erkänner villigt att jag inte är någon riktig morgonmänniska och nu för tiden har jag väldigt svårt för att springa innan frukost.
Men det går, bara jag bestämmer mig.
Har jag bara gått igenom det värsta motståndet, det där när klockan ringer, jag måste kravla mig upp ur sängen, ta på mig kläder och ge mig ut, så är det faktiskt inte så värst farligt.
Tvärtom.

Den tidiga morgonen bjuder på en stillhet, renhet och energi som det är svårt att få på annat vis.
I dag hittade jag dessutom en ljuvlig grusväg att springa på.



Så ljuvlig att jag helt glömde bort tiden och fick lägga på en rem för att hinna tillbaks i tid.


Resten av dagen har bjudit på ännu mer yoga, mantra och meditation.
Både praktisk och teoretisk.
Och mat.

Vår alldeles egna kock Boel, som lagar ljuvlig vegomat, tillsammans med vår lärare Tomas
Vår alldeles egna kock Boel, som lagar ljuvlig vegomat, tillsammans med vår lärare Tomas

Jag är förundrad över hur mycket jag redan har lärt mig och hur mycket vi hunnit med men utan att det känts ett dugg stressigt.

I morgon skiljs vi och far var och en åt sitt håll.
Ska jag vara ärlig ska det bli väldigt skönt.
Även om det varit fantastiska dagar är jag väldigt "mätt" på yoga just nu och längtar efter att få rå om mig själv.
Dessutom vet jag ju att vi i gruppen ses snart igen och ska följas åt ett helt år.

Den här helgen har nämligen varit en slags prövning för mig.
Bo kollektivt, ha ytterst lite egen tid, inte kunna styra över tillvaron och samtidigt försöka sortera, reflektera och ta emot allt detta nya.

Men jag vet också att detta är en del av det hela.
Att gå utanför min bekvämlighetszon.

För även om det är jobbigt och tufft så tror jag att det är då vi växer som människor.
När vi vågar släppa lite på våra vanliga mönster, vanor och reaktioner.
Många gånger får åtminstone jag otroliga "aha-upplevelser" och en ökad inre styrka just av att göra sånt jag tycker är obekvämt, obehagligt och ovant.

Om inte annat så kan jag få en insikt i att det jag redan har och gör är bra och det jag verkligen vill.
Och det är minst lika mycket värt och lika mycket växande.

[Comments (8)]
Friday 2011-09-02 19:44
Author: Ingmarie Nilsson
Dag två
Kroppen är mör, skallen full men sinnet i frid.

Utsikten från yogasalen
Utsikten från yogasalen


Jag är förbenat glad över att det finns "mark-sittstolar"...
Jag är förbenat glad över att det finns "mark-sittstolar"...

Jag yogar, övar andningsteknik, springer i skogen och försöker förstå.
Vi pratar sittställningar och tekniker, livsenergi, om varför, när och hur.
Sjunger mantra, lyssnar in och övar avslappning.
Yogar lite till och äter ännu mer av den goda vegomaten.
Inspireras, förundras, ifrågasätter och lär.

Kåddoftande kottar
Kåddoftande kottar

Tomas Frankell. Vår huvudlärare
Tomas Frankell. Vår huvudlärare

Jag har fått träningsvärk på de mest underliga ställen och just nu undrar jag hur i all sin dar jag ska palla lika lång tid till denna helg.

Den som tror att yoga inte är jobbigt tror helt fel.
Den tar på krafterna både utanpå och inuti men den ger också!
Massor!
Mycket mer än den "tar".
Och jag antar att det är precis så här som det ska vara just nu.
Lite (läs mycket) förvirrat och mörbultat. :-)
[Comments (8)]
Thursday 2011-09-01 21:40
Author: Ingmarie Nilsson
Nu har det börjat!
Befinner mig i tassemarkerna utanför Flen
Granhedsgården tillsammans med ca 20 andra blivande Kundalini/Livs-yogalärare för nu har utbildningen dragit igång!

Ett år ligger framför mig och jag har verkligen ingen aning om hur det kommer att sluta.


Gudomligt vackert och obeskrivbart spännande (och inte så lite utmanande) men internetanslutningen är *k-a-t-a-s-t-r-o-f-dålig.

Har hittat ett litet stråk av nätverk vid en gårdsplan, utanför ett rött litet hus, där jag just nu sitter i mörkret på en träbänk, småhuttrandes och lyssnar på tystnaden.

Innan färden hit, där jag ska tillbringa min tid fram till söndag eftermiddag om jag inte får lappsjuka innan, hann jag med ett gäng tvåminutersintervaller på spåren vid Björkhagen och Kärrtorp.
15 stycken för att vara exakt.
Med tanke på sömnbristen så är jag nöjd. Kroppen ställde upp och gjorde vad jag önskade.
Mycket mer kan jag ju faktiskt inte begära.

Kropp och själ har fått sitt för i dag.
I morgon väntar nya utmaningar.
Som att hitta nätverksstråk. ;-)
[Comments (12)]