Archive Oct 2012 (33 entries)

Wednesday 2012-10-31 18:03
Author: Ingmarie Nilsson
Det var tydligen inte meningen...
Att jag skulle åka.
Men det var inte Sandy som till slut hindrade mig.

Det var en isfläck, väl gömd under en vattenpöl, som satte stopp för det hela.
På en millisekund ändrades och förändrades hela planen.
"Något" i ryggen har hänt och det finns inte en chans i världen att jag kan sitta på ett flyg i x antal timmar i morgon och ännu mindre springa en mara.

Påminner skrämmande mycket om det som hände den där förbenade mars-måndagen 2010.

Ibland är det befogat att både gråta en skvätt och svära en ramsa.
Nu är ett sådant.
[Comments (21)]
Tuesday 2012-10-30 21:21
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Courage is the discovery that you may not win, and trying when you know you can lose.

/Tom Krause

[Comments (2)]
Monday 2012-10-29 18:52
Author: Ingmarie Nilsson
Tack, fix, plan och hårda vindar
Vill först tacka alla, alla er fina, snälla, gulliga, mysiga, härliga, underbara och goa människor som peppar, uppmuntrar och önskar mig lycka till inför mitt "lilla" äventyr.

Mitt hjärta snudd på svämmar över!

Är lika glad i dag över mitt beslut även om den där Hurricane Sandy just nu gör tillvaron lite osäker.
Inte för mig direkt förstås, förutom att flyget kan bli inställt, men det gör ju onekligen att allting liksom "hänger i luften".

Men det blir som det blir och jag kan inget annat göra än att vänta.
Mest lider jag med alla de människor och djur som redan råkat illa ut, för oron som säkerligen alla de drabbade bär på och all förstörelsen av hem och land som orkanen för med sig.

Men jag hoppas och tror att allt löser sig på bästa sätt till slut.
Med eller utan mig på startlinjen på söndag.

Har i alla fall insett att jag inte kan tuta på som vanligt denna veckan, jag behöver ju liksom inte jobba för att vara trött redan innan loppet, så för att hålla mig i skinnet har jag gjort upp en strikt (tränings)plan.
En plan som förhoppningsvis gör att ben och fötter är glada åtminstone största delen av loppet.
Och är de inte det så ska det åtminstone inte bero på min alldeles egna dumhet.

En dryg timmes löpning i dag varav 30 min. i lite högre fart, (p)rehabövningar och kort stund vattenlöpning.
Dessutom har jag sett till att bli renoverad av superfixaren.

Mats Emilsson, på Rehabkliniken, är inte bara en snorduktig och säker naprapat, han är löpare också!
Säger ju liksom allt.


Undra just förresten om det är en liten fläkt från den där Sandy som virvlat över 08::a land denna dag för det var rackarns vad vinden rufsats runt i kalufsen!
Tycker faktiskt att både fläkt och vattenslang kan stängas av där uppifrån nu.

Okej?
[Comments (7)]
Sunday 2012-10-28 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Förlåt mig ty jag har syndat
Jag har nämligen ljugit,

För dig, mig själv och alla i min omgivning.

Jag vet att jag för bara ett kort, kort tag sedan skrev att jag lagt ner hela tanken på att få kuta NY maran.

Jag la ner p.g.a att det skulle bli på tok för dyrt, för att min form är minst sagt usel och för att det troligtvis skulle kosta mer än vad de smakade för min kropp.

Allt det där är förvisso fortfarande sant och stämmer.

Det är lika hutlöst dyrt att åka dit, jag är i lika usel form och en mara, särskilt en som mestadels går på hård betong, kommer fortfarande slita lika oerhört mycket på (framförallt) fötter som mina.

Men, och det är här jag ljugit, jag har trots allt det där "negativa" inte släppt tanken på att få vara med och springa av den enkla anledningen att jag vill.

Hela kroppen, mitt hjärta och min själ vill och längtar oavsett vad jag försökt att inbilla mig.

Och en sån känsla är väldigt svår att stå emot...

Så nu har jag, trots allt, länsat spargrisen, bestämt mig för att åka och bokat biljett.


Även om det funnits många ljusglimtar detta konstiga år så har det även varit ett väldigt slitigt år med mycket smärta.
Mycket mer än jag berättat om här.
Både fysisk och psykisk.

Benet som gjort så ont att jag ibland gråtit på nätterna, mina vänners dödsfall och sorgliga familjehistorier.

Så denna resa blir som en present till mig själv.
Efter att hela tiden bara sått, sått, sått och sått ska jag äntligen få skörda.

Det kommer att bli en minst sagt annorlunda mara för jag har absolut inga mer ambitioner än att ha roligt, njuta och få uppleva.
Utan tvekan blir det även min sämsta mara-tid någonsin men det kan bli lite coolt i sig för då har jag mina sämsta tider just där.
I New York.
Städernas stad.

Inga krav, ingen press.
Bara skoj.
Känns bra i både sinne, hjärta och mage och nog måste det väl vara "rätt" då?

[Comments (25)]
Saturday 2012-10-27 20:21
Author: Ingmarie Nilsson
Kursar
(Nästan) hela helgen har jag lyckan, förmånen och turen (?) att få vara med på kurs igen.
Jag älskar det.
Att få lära mig mer, få fråga, utvecklas, inspireras, diskutera och låta sinnet bli utmanat.

Och helgens kurs är inte vilken kurs som helst utan en kurs om Energimedicin som hålls av Bertil Wosk, grundaren och ägaren av Holistic.
Spännande, roligt och mega-intressant kan jag lova!

Och en fin dag som denna gjorde det inte ett skvatt att vi var i Finlandshuset, som ligger näst intill granne med mysiga Humlegården, så jag fick chans att njuta av solen när tillfälle gavs.
För ska man på kurs med tidig start så får man gå upp ännu tidigare om man vill kuta en sväng före.

Och det ville jag förstås. :-)


[Comments (3)]
Friday 2012-10-26 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Mycket vill gärna ha lite mer
En av de bästa grejerna med den här gratisveckanSats är att jag fått träffa världens bästa Camilla flera gånger på bara några dagar och kunnat vara med hennes pass.

Spinning i går och Hot Mojo-yoga i dag.
Lycka!

Det "dåliga" är att jag som sagt var kommer på hur galet roligt och bra Sats faktiskt är och att jag saknat det massor.
Men var sak har sin tid och en vacker, eller o-vacker, dag kommer jag att ha ett nytt igen. :-)

Nu är jag ju dock som jag är, en träningsnörd, så de där två passen "räcker" ju liksom inte.…

En del skulle nog t.o.m vilja kalla mig tränings-knarkarberoende och visst, det är jag på sätt och vis men värre knark och beroende kan jag faktiskt verkligen tänka mig.

Jag vill snarare kalla mig tränings-van och att jag använder min kropp för att jag vill att den ska kunna användas så länge som möjligt.

"If you don´t use it you lose it".
Det är mitt motto. :-)

Naturligtvis är det ingen som helst garanti att bara för att jag springer och står i så kommer jag automatiskt att leva både längre och vara friskare men jag är ganska säker på att så länge jag får hålla på så här så kommer jag att må mycket bättre än om jag inte gör det.

Min kropp och själ mår bra av träning, yoga, vegokost, minimalt med stress, egentid, socialt liv och ett (isande kallt) bad i sjön eller havet med jämna mellanrum.
Nu när jag vet det så ser jag det som en skyldighet att ge mig själv av dessa ingredienser för vem blir gladare av att jag mår dåligt?
Kanske en och annan elaking men absolut inte jag och jag måste ju faktiskt leva med mig själv var eviga dag.
Och att leva med mig när jag mår dåligt är extremt okul kan jag berätta.

Om man sen även jämför med hur människor levde och rörde sig förr så kommer inte ens en genomsnittlig elitidrottare upp i samma kaloriförbrukning.
Tycker det säger en hel del...

Hur som helst, i går blev träningen faktiskt "bara" 90 minuter på spinningcykeln men det var rejält svettiga sådana.

Är man i god tid så har man hela salen för sig själv. :-)
Är man i god tid så har man hela salen för sig själv. :-)

Många liter svett i denna hög kan jag avslöja.
Många liter svett i denna hög kan jag avslöja.

I dag adderade jag en timmes löpning, ett 50 min. boxpass, 30 minuter stentuff styrketräning och 40 min. vattenlöpning till yogan.
Fråga mig inte hur jag har hunnit för jag har även jobbat några timmar, städat, handlat och SL-transportera mig fram och tillbaks x flera.
Ibland liksom bara flyter det.

Men jag får nog lov att säga att jag inte är helt förtjust i snön, kylan och den förbenade isen.
Kunde det inte vänta lite till?
Eller inte kommit alls...


[Comments (4)]
Thursday 2012-10-25 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den hittade jag, som så ofta, på dagens Yogi te-påse.
Work but don´t forget to live


[Comments (8)]
Wednesday 2012-10-24 21:20
Author: Ingmarie Nilsson
Ett nej blir samtidigt också ett ja
Jag önskar verkligen att jag hade kunnat skriva att ja jag ska åka till NY och springa maran för ja jag har hittat en snorbillig biljett och/eller vunnit på Triss/lotto/bingo, men nej så är det alltså inte.

Nog hade det gått att skaka fram de där pengarna ur spargrisen men det är liksom inte försvarbart att betala lika mycket för 5-6 dagar i NY som det skulle kosta för 3 veckor på Playitas eller 2 månader i Albuquerque.

Visst är det trist, för jag vill ju egentligen väldigt gärna åka, men jag väljer att se det som ett tecken på att jag helt enkelt inte ska dit utan det är något annat jag ska göra.
Du vet, stänger man en dörr får man också möjligheten att öppna en annan. :-)

Kanske meningen helt enkelt är att jag ska få behålla denna Känsla jag har i kroppen nu?
Känslan av att det äntligen flyter på och känns lätt.
För hur det än är så är över fyra mil på asfalt och betong inte särskilt skonsamt.

Men även om jag släpper taget om NY-maran så betyder det ju inte att jag "ger upp".

Tvärtom!

Nu njuter jag av att kunna bli rejält trött av löpningen.
20x 1 min. intervaller (jogg/gå vila 1 min) blir åtminstone jag mör av när jag kör på tillräckligt hårt.

Och ännu tröttare blir jag av att lägga till ett rejält styrkepass på Sats Medis.
Gäller ju att utnyttja den där friveckan m-a-x-i-m-a-l-t.:)

Jodå, man får/kan "slåss" även som löpande yogis. ;-)
Jodå, man får/kan "slåss" även som löpande yogis. ;-)


Ett vattenlöpningspass tillsammans med bästa Lisa och ett besök hos Guru-Danne och det är helt omöjligt att hänga läpp oavsett.:)

Bästa Lisa och jag. Ny-vattenlöpade och fina.
Bästa Lisa och jag. Ny-vattenlöpade och fina.

Även en allra bästa Guru-Danne använder high-tec
Även en allra bästa Guru-Danne använder high-tec

Så gott folk, jag blickar framåt, tränar på och planerar vidare för andra äventyr.
NY finns kvar och jag kommer att åka dit när det är dax.
[Comments (13)]
Tuesday 2012-10-23 21:38
Author: Ingmarie Nilsson
Tillfällig (?) kortslutning
I dag har jag verkligen haft huvudet under armen.
Eller i alla fall har det inte suttit där det ska.

Sprang på tok mycket längre än vad jag hade tänkt utan en endaste droppe vatten så jag fick förlita mig på folks barmhärtigande över en spring-glad löpnissa och tigga dricka både här och där.
Och folk är tack och lov snälla mot just förvirrade spring-glada löpnissor.

Har sen varit allmänt förvirrad mest hela dagen.

Blandat ihop datum, glömt svara på mail, letat efter både glasögon och telefon trots att de mer eller mindre legat framför näsan på mig, varit nära på att hälla kaffet i grötbyttan och tappat en hel påse nötter i affären så nu är det väl risk att någon stackare halkar på dem och slår sig halvt fördärvad.

Som pricken över i:et så glömde jag min baddräkt hemma och det kom jag på efter att jag släpat med hela träningstrunken på cykel och tuben och axeln till Eriksdal, hittat ett skåp i ett knökfullt omklädningsrum och tagit av mig alla kläder.

Men nu är det kväll och mycket mer kan inte hända.
(Väl?)
Jag tror åtminstone jag ska klara av att hitta till min egen säng.

Och i morgon, ja då är det en ny dag och då är förhoppningsvis hjärnan på plats igen.

[Comments (12)]
Monday 2012-10-22 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
Dansat och sen tagit en drink i baren
Kroppen är banne mig inte lätt att förstå sig på.

Ibland är den trög och trött som ett gammalt tröskverk trots att man gör i princip ingenting.

Ibland är den pigg och dansar fram som värsta hip-hoparen trots mycket träning och aktivt liv.

Min dansar just nu och jösses vad jag njuter.

Efter oräkneliga månader av smärta och trippel-seghet så verkar det (peppar, peppar) ha vänt.
Nu har det gått flera veckor och för varje dag känns det bara bättre och bättre.

Men jag är försiktig.

T.o.m super-f-ö-r-s-i-k-t-i-g.

70 lugna minuter i dag trots att jag inget hellre ville än att få trycka på.
Måtte denna "klokhet" fortsätta belöna mig med fler dagar av pigga ben.


Goa, härliga och fina lillebror Daniel är på tillfälligt besök i 08;a land.
Han har dessutom fixat så jag fått en veckas gratis träning på Sats och det bästa är att han gärna hänger med dit också.
Kanske inte så förvånande egentligen.
Vi är ju faktiskt släkt...

Sats Spårvagnshallarna är galet poppis alltid men absolut allra mest på kvällarna.
Jag förstår varför för det är både trevligt, fint och inspirerande där.
Folk tränar verkligen och sånt går jag igång på.
Ska se till att hänga där så ofta det bara är möjligt under denna veckan.
Liksom bunkra upp mig.

Populariteten har dock sina baksidor också.
Väntelistan till bl.a. Hot Mojo yogan är flera kilometer lång (nej jag skojar inte) och vi kom aldrig med på den planerade.
Men uthållighet och envishet lönar sig och jag har mycket av båda.
Daniel också för vi är ju som sagt var släkt.

I stället för att strunta i allt så körde vi först en halvtimme på varsin crosstrainer och sen ett varv på gymet och minsann!
Vi fick plats på Hot Mojon till slut.
Snälla Matilda som jobbar där grejade in oss på dagens sista pass.
Man tackar, niger och bockar.
Och svettas.
En dryg timmes bastu-yoga och jag/vi är smidiga som färska gummiband.

Sånt bara måste ju a-b-s-o-l-u-t firas med en drink i baren!



[Comments (14)]
Sunday 2012-10-21 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Bakis och svettig
Nu är det kanske inte riktigt som det låter på rubriken för jag är inte "bakis-bakis" utan nattjobbs-bakis.
Skillnad det. :-)
Det är ju så jag kallar den här dagen efter att jag jobbat natt.
Jag är oftast ganska seg och liksom trög i både kroppen och i sinnet.

Men det finns knep och för mig är det inte att såsa runt och bli ännu såsigare utan det gäller att göra precis tvärtom och kicka igång kroppen.

Förutom att städa, beställa tåg-resor, planera fler yogakurser, laga mat/matlådor och lite annat pyssel så har jag sett till att träna.
Hårt.
Så där så svetten både bokstavligt och bildligt har forsat.

-Löpning 90 min. varav 40 i tröskelfart.

-30 min. på cykeln där jag envist fortsätter med de där 30-30 intervaller. Maxar på varje intervall så 30 sek. kan bli galet jobbigt efter ett tag. :-)

-Högintensiv styrka i "min ring-hörna"

-40 min. vattenlöpning som avslutning.



Bra eller dåligt som jag håller på?
Inte vet jag, och jag är ganska säker på att det inte finns ett endaste vetenskapligt stöd, men jag tror på att det här lilla konceptet är bra för mig just nu.

Hårda, svettiga, tuffa dagar i kombination med lätta.
Inte ett endaste pass i mellanmjölkslandet.
Men jag gör inget tufft pass om inte kroppen känns redo för det.
Ibland känner jag direkt på morgonen att det är läge för att gasa, ibland tar det de där (obligatoriska) 20-30 minuterna innan jag definitivt vet.

Något rätt gör jag nog i alla fall för det gör (nästan) inte ont någonstans och nu känns det som om jag springer igen.
Inte harvar runt som om jag hade styltben och pansardräkt.

Jag tror faktiskt jag vågar säga att det vänt!

Fast det gör det ju alltid.
Förr eller senare.
Bara man håller ut, håller i och aldrig slutar tro!
[Comments (12)]
Saturday 2012-10-20 19:29
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
En skröplig gammal man flyttade på äldre dagar till sin son,
sonhustru och deras 4-årige pojke.
Den gamle mannens händer darrade, hans syn var svag och hans gång vacklande.

Familjen satt tillsammans vid middagsbordet.
Men den gamle mannens darrande händer och svaga syn gjorde ätandet mycket svårt. Ärtor rullade på golvet och mjölk spilldes på duken.
Sonen och sonhustrun blev irriterade och sonen sa:
"Vi måste göra något åt min pappas spillande och grisande vid matbordet. Jag har fått nog av all mat som ligger på golvet efter honom".
Sonen och sonhustrun bestämde sig då för att flytta pappan till ett eget litet bord i hörnet av köket. Där kunde pappan sitta i lugn och ro och äta medan resten av familjen kunde njuta av måltiden vid sitt bord.

Eftersom pappan hade slagit sönder några tallrikar fick han i fortsättningen äta i en träskål.
När familjen tittade bort mot pappan kunde dom ibland se en tår i hans öga, men det enda dom sa till honom var tillrättavisningar när han tappade bestick på golvet eller spillde sin mat.

4-åringen tittade på det hela med tystnad.
En kväll innan maten satt den lille pojken och lekte med små träbitar.
När hans pappa frågade honom vad han gjorde berättade pojken att han höll på att göra en träskål åt mamman och pappan så att dom kunde ha något att äta i när dom blev gamla.

Den kvällen tog mannen sin pappas darrande hand och ledde honom till familjens bord.
Så länge han levde fick pappan sitta vid övriga familjens bord och äta.
Och av någon anledning brydde sig sonen eller hans hustru inte om ifall pappan tappade gaffeln på golvet, spillde mjölk eller sölade ner bordsduken.

/Författare okänd


[Comments (3)]
Friday 2012-10-19 15:47
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland blir det bara BRA
Att jobba natt har trots allt sina fördelar.
Som t.ex att man helt "legalt" kan sova på eftermiddagen och att man får gå och lägga sig när "alla andra" ska gå upp.

Bäst blir eftermiddagsluren om jag kutar långt, badar och äter en rejäl portion med läckerheter innan jag lägger mig.

Så gjorde jag i dag.

170 minuter löpning, cykeln ner till sjön, ett dopp, hem och sen mat.
Underbart från minut ett.
Lätt, roligt, blött och gudomligt vackert.

Begriper (som vanligt) ingenting men kroppen är nästan snuskigt pigg och snäll just nu och jag tar (förstås) mycket tacksamt emot.





Nackdelen med nattsuddandet är förstås att det inte är särskilt hälsosamt och att när "alla andra" får sova så måste jag ju vara vaken…

Fast det brukar inte vara några större problem.
Snarare tvärtom.
Det kan vara så hektiskt så jag inte ens hinner doppa rumpan i stolen under de dryga 11 timmarna jag är där.
Man vet aldrig och det är också det som är en del av tjusningen.

Precis som livet!

Det kan svänga snabbt åt både det ena och det andra hållet och det enda vi egentligen vet är vad vi har just nu i detta ögonblick.

För mig är det viktigt att komma ihåg.
Att det är just nu, i denna sekund, jag både lever och upplever.

[Comments (7)]
Thursday 2012-10-18 18:53
Author: Ingmarie Nilsson
På en lugn dag kan det bli mycket funderingar
Hård dag måste följas av flera lugna dagar för att min kropp (och knopp) inte ska braka ihop.
I alla fall nu för tiden.

Annat var det förr i tiden när jag var ung och rask. ;-)
Då kunde jag tuta och köra ända in i väggen, borsta av sågspåna och sen börja om direkt.
Jodå.

Men jag har lärt mig att acceptera och följa detta faktum.
Att jag inte är "som förr".
Kan t.o.m uppskatta det!
Åtminstone när lugnet är självvalt.

En timmes lugn löpning i skogen och 50 min. lika lugn vattenlöpning i bassängen.
Inget ont, förutom lite träningsvärk, och förvånansvärt pigga ben.
Men jag höll mig på "rätt sida" av ansträngnings-graden och lät mig minsann inte luras.

Det mest spännande som hänt denna dag var nog mitt möte med Trimtex.
Är uppriktigt imponerad av deras kläder och etiska tänkande!
Ett sant föredöme!

Fick en fin liten goodie-bag så nu är det nästan, men bara nästan, så jag skulle kunna stå ut med att vara kvar i Sverige hela vintern.
Nästan.



På tal om resor.

Nog är det både ironiskt och bra "knasigt" hur det kan bli och vara ibland ändå.

Förra året vid denna tiden, när jag var i hyfsad form, hade både startplats och resa till New York, så kunde jag ju inte varken åka eller kuta p.g.a den där extremt mystiska skadan.
Den som lika plötsligt som den kom sen försvann när maran var över.
Ärligt talat så tror jag att kroppen ville "rädda" mig för innerst, innerst inne så ville jag inte riktigt.

Tvivlet och oron gnagde.
För att kroppen inte skulle palla och för att jag skulle få betala med månader av smärta i framförallt fötterna.

Nu, när jag förvisso fortfarande har en startplats men varken resa eller pengar till den och är i en usel form, så VILL jag kuta.
Jag vill så mycket att det gör ont i hjärtat.
Risken att kroppen protesterar är väl i princip ganska stor men skillnaden i år är att jag skulle ha tagit det superlugnt hela vägen och struntat fullständigt i om det skulle ta mig fem timmar.
Jag bara vill.
Just för att det skulle vara så kravlöst, för att jag vill till NY, för att jag ännu en gång ("21 år senare") vill få uppleva stämningen och för att jag inser att detta kan vara min sista chans och möjlighet att vara med där.

Jag har skickat upp min önskan till universum och är det menat så blir det.
Så tror jag.
Annars får jag helt enkelt acceptera, tänka om och tänka nytt.

Man får helt enkelt äta sitt gräs där ödet tjudrat en och man måste ju även lämna något åt slumpen.

(Klokskap jag hittat på nätet någonstans.)
[Comments (10)]
Wednesday 2012-10-17 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
Tålamod lönar sig tydligen
Gårdagen är glömd och i dag var det krut i gummans kropp vill jag lova.

Pass 1;
Löpintervaller 15x2 min på slingorna runt Björkhagen.
Upp och ner hela tiden.
Gå/joggvila 1 min. Totalt 70 min.

Jobb, jobb, jobb, jobb.

Pass 2;
Cykelintervaller. 32 x 30-30.
Fullt ös!
Totalt 40 min.
+ 40 effektiva och svettiga minuter (p)rehab-styrke-funktionsträning.



Sen var jag nöjd och (faktiskt) ganska trött.

Dagens lärdom;

Patience can´t be acquired overnight.
It is just like building up a muscle.
Every day you need to work on it.
[Comments (5)]
Tuesday 2012-10-16 17:49
Author: Ingmarie Nilsson
Vad gör det för nytta?
Yoga.
Varför ska man göra det?
Behövs det?

Och meditera?
I en tid och ett samhälle där det mesta går ut på att vara så effektiv och produktiv som möjligt, har man ens tid att då sitta och göra "ingenting"?

Jag ska villigt erkänna att det finns dagar då yoga är det absolut sista jag vill göra men jag tror att det är just då jag behöver det som mest.


Jag har inga svar på frågorna ovan.
Sorry.
Du får helt enkelt fundera själv för svaren är högst individuella.

Men det här kan jag berätta;
Yogan kan hjälpa dig rent fysiskt att bli både starkare, flexiblare och uthålligare samt till att skapa balans i ditt energisystem och öka din intuition.
Den kan även hjälpa dig till ett neutralt och harmoniskt sinne, en ökad närvaro och medvetenhet och att se saker och ting med perspektiv.

Men som med det mesta här i livet så krävs det träning och övning.
Vilken form av yoga du gör är egentligen ganska oväsentligt, vi är alla olika, men jag tror att du ska utöva din yoga med kärlek och utan att göra våld på dig själv eller pressa dig igenom något som gör ont eller känns helt fel.

Yogan ska du göra för din egen skull.
Inte för lärarens eller kompisens eller för att du ska bli en "bättre människa".

Yoga är ingen "quickfix" som du gör några gånger och sen är det liksom klart.
Jag skulle vilja påstå att det snarare är tvärtom.
Men ju mer man övar ju "enklare" och mer naturligt blir det.
Rätt som det är så är yogan en del av din vardag och du använder den även när du inte sitter och gör "ingenting".

En av alla de saker yogan lärt, och lär mig för jag är inte "klar", är tålamod.

För en otålig människa som jag är det där knepigt.
Jag vill hest att allt ska ske både nu, genast och meddetsamma.

Men se det går inte för varken livet eller kroppen funkar så.

Som i dag.
Min plan var att springa intervaller och sen ett styrkepass men kroppen totalvägrade.
Fanns liksom inte på världskartan att jag skulle kunna öka någon fart eller pressa mig på något gym.
Så jag fick foga mig och hålla mig till ett behagligt distanspass i stället.

Och 80 min. distanslöpning på fina skogsstigar är inte alls dumt.
Tålamod är riktigt trevligt när man bara tar sig tid att använda det.

[Comments (4)]
Monday 2012-10-15 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
Det gäller att liva upp det som går att liva upp en regndag som denna
När jag bakar bröd blir det lite som Cajsa Warg att jag tager vad jag haver.
I dag testade jag dock en ny grej.
Kokosnötsmjöl.


Glutenfritt, mycket fibrer, nyttiga medellånga fettsyror, 20% protein (varav de 8 grundläggande proteinerna) och bara 4% kolhydrater.

Och nej, brödet smakade inte kokos men är man lika tokig i den smaken som jag är så är det bara att bre på med lite extra fin kokosolja.



Lite hemmaodlade groddar på det och du har en supernyttig och supersmarrig macka kan jag lova!

Inget av det där stoppar (förstås) regnandet som pågått denna dag i 08;a land.
Men eftersom jag, som du vet, är en flicka med oändligt mycket tur så var just denna regndag min "alternativdag".
Så istället för att vara ute gjorde jag all träning inomhus i bassängen.

Förvisso har jag inget emot att bli blöt och lerig men ibland är det skönt att slippa.
Och jodå, visst blir man blöt i bassängen, och framförallt när man ska ta sig dit och hem också, men har man pippigula regnkläder så klarar man det mesta.


Extra mysigt var det att krypa in i biomörkret och kolla på denna film när regnet strilade.


Jag är fortfarande lite småstum…

Filmen var…

Outstanding!
Rolig, tänkvärd, vacker, sorglig, fartfylld och helt ljuvlig.

Och skådisarna…
Jag blev kär i hela bunten!
Vive La France!

Med andra ord;

Se den!
[Comments (6)]
Sunday 2012-10-14 17:59
Author: Ingmarie Nilsson
Långpanna och oktobers tredje
Fick en riktigt härlig, lugn och energigivande långpanna tillsammans med fina, goa vännen Sophie.
Regn, reseberättelser, livsfilosofier, vattenpölar, vetenskap, lera och framtidsplaner i en underbar salig blandning.




2,5 timme gnetade jag ihop.
Stark kropp och starkt sinne trots att jag inte ens hade något vatten med mig.
(Det uppifrån räknas inte.)

Och precis lagom tills jag var klar visade sig solen en liten, liten stund.
Så jag kunde inte låta bli...

Min handling var snabbare än både tanken och blixten.

Handduk, torra kläder och hojjen ner till sjön.
Inte ens en and syntes till.
Bara jag.
Hela ljuva sjön för mig själv!
Det är lyx det!




Jodå, det är allt lite svalt i vattnet nu men det är ju också det som är själva "grejen" och även det som gör att det är så otroligt häftigt och skönt!
Jag ska därför berätta och dela med mig av "hemligheten" till hur man gör för jag vill verkligen fler ska få uppleva detta.

Förutom att se till att aldrig bli riktigt kall (var varm före, ha handduk och varma torra kläder lättillgängligt som du snabbt kan komma i efteråt) så handlar det egentligen bara om att bestämma sig.

Av med kläderna och i.
Inga mesiga "doppatårnaochkännaefter-fasoner" utan marsch ut.
Snabbt.
Svårare och hemligare än så är det faktiskt inte.

Och det vet i sjuttsingen om jag ändå inte upplevde vattenlöpningen senare på dagen som kallare trots tempererad bassäng.
Framförallt var det galet mycket mer folk där.

Och då menar jag verkligen galet mycket.
Minst halva söders befolkning måste ha letat sig dit denna söndags eftermiddag.

Tur då att det finns en skön bastu att värma sig i efteråt och att jag hade ett fantastiskt fint, värmande och trevligt sällskap som kompenserade det hela och skapade balans.
[Comments (16)]
Saturday 2012-10-13 15:18
Author: Ingmarie Nilsson
Ditten o datten en lördag i oktober
Nu är vänsterbenet mer eller mindre helt bra (peppar, peppar) men i stället har en liten, liten, pytteliten muskel i ryggslutet på höger sida börjat trilskas något alldeles förskräckligt mycket.
Ingen som helst aning om hur eller varför.
Det bara kom för någon dag sen.
Så länge jag rör på mig så är det ok men så fort jag suttit still så gör det infernaliskt ont.

Och även en sån som jag, som har myror i brallan mest hela tiden, behöver ju nöta rumpan och andas ut mellan varven.
Väl?

Springa funkar tack och lov, liksom alla annan träning jag gör, och jag inbillar mig att det t.o.m gör det hela bättre.
Men kanske det mest är önsketänkande?
Vad vet jag, vad vet jag.
Sportfånar må vara sportiga men kanske inte alltid så smarta.
I alla fall inte när det gäller en själv.

Hur som helst har jag gjort det som känts bäst och mest rätt för kroppen denna dag.

Snälla yogaövningar för ryggen.
Kutat i skogen där jag spanade förgäves efter SUM-löpare (tokfullt annars hade jag också varit med) men i stället fick jag sällskap av två glada grabbar.
Och styrketränat på bästa utegymet.





Pricken över i blev oktobers andra bad.
I "min" fina Söderbysjö.

Att det stod två dussin människor, insvepta i både tjocka jackor, mössar och vantar vid en värmande grill, och glodde storögt på mig bjuder jag på.
Tror de blev så sugna att de testade själva när jag cyklat därifrån.


[Comments (6)]
Friday 2012-10-12 18:46
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland blir jag så förskräckligt trött på mig själv.
Som t.ex. för att jag inte tog med kameran på löpturen i morse.

Det var en sån där morgon du vet då man börjar tro på både tomtar och troll.
En morgon då det verkade dansa en sagofe vid min sida och världen var så vacker att det gjorde ont.

Dimman var till en början tjock som den fetaste mjölk (ingen mini alltså) men när solen började stiga och värmde upp jorden så förvandlades allt till en magins värld.
Sjön tycktes om möjligt bli ännu vackrare, höstlukterna doftade ännu starkare och mina ben blev ännu mer fulla av spring.

Med andra ord en löptur när den är som bäst.

Du får banna mig för min slöhet, blunda, låta fantasin flöda och helt enkelt föreställa dig.
Föreställ dig en värld där dimman höjer sig över sjön, näcken spelar, älvorna dansar, solens strålar som lyser upp de färgsprakande träden, hur benen liksom springer av sig själv och du är i närheten av hur min morgon var. :-)

Eftersom jag är en flicka med en stor portion tur så fortsatte lyckan komma till mig.

Jag fick sällskap under vattenlöpningsapsset av allra, allra bästa Lisa och dessutom var det riktigt gott om plats i bassängen.

Men inte nog med det!
Jag hade också blivit inbjuden av världens bästa Camilla för ett Hot MOJO-pass på Sats Spårvagnshallarna.



Svetthögen...
Svetthögen...

Inte nog med att gymet är fantastiskt fint, fräscht och användbart, passet var dessutom en riktig höjdare och precis vad min kropp verkade behöva denna dag.

Enda felet med allt ihop är att nu vill jag (förstås) göra det där passet varje vecka och att jag saknar mitt Sats-kort förskräckligt mycket…
[Comments (7)]
Friday 2012-10-12 18:02
Author: Ingmarie Nilsson
Till salu
Mina fötter är och ser ju ut som de gör och att hitta skor som passar är snudd på omöjligt.
Därför säljer jag dessa två par sprillans nya Adidas pjux.

Adidas adiSTAR Raven W US 9 (41, 1/3).

adiSTAR Raven ger grym dämpning och ett härligt stöd åt ditt löpsteg.
Hög slitstyrka och perfekt fäste.

If your idea of trail running is more about running through wilderness and less about the path commonly traveled then grab a pair of the adistar Raven.
A balistic nylon upper helps protect the feet from jagged rocks and other protrusions.
A mud release surface along the top of the midsole helps shed mud so you can focus on your run and not stop to scrape it off.
The sticky rubber and adiWear outsole provides great grip in wet or dry and soft or firm conditions.
So forget about the conditions and just go run.


Adidas S Nova Riot 3 W. Stl; US 8,5 (40,2/3.)

Adidas Snova Riot 3 W Gtx är en mycket bekväm terränglöparsko i Gore-tex.
Skon är extra rörlig i framfoten för en mjuk övergång i steget.
Gummiförstärkningen i sulan ger extra skydd, god hållbarhet och strålande grepp.


Pris; Endast 500 kr/par.

Jag har även ett vattenlöpningsbälte kvar.
Storlek medium.
(Du kan läsa mer om vattenlöpning t.ex. här.)
500 kr för det också.


Allt finns i Stockholm men grejerna är både flytt- och skickbara så frakten löser sig även om du inte bor i närheten.
Kontakta mig antingen direkt här eller via mail; Ingmarie17atgmaildotcom
[Comments (2)]
Thursday 2012-10-11 18:49
Author: Ingmarie Nilsson
En betydligt stillsammare dag
Det blev mestadels ettans växel i dag.
I alla fall rent fysiskt.
Med en liten höjning till tvåan och trean.

Enda vettiga jag gjort var ett 80 min. vattenlöpningspass och en cykeltur för att hämta ut ytterligare två skojiga och (mat)nyttiga paket på posten.
Och jag är så barnslig så även om jag vet vad som finns i så tycker jag det är jättespännande.



På tal om vattenlöpning, du har väl inte missat artikeln på jogg.se?
Så nu är det bara att hoppa i och köra! :-)

Hjärnan har däremot gått på högvarv och både to-do-listan och den där jobbhögen på skrivbordet har minskat betydligt.

Känns som om jag levt eremitliv.
Kom nämligen på att den enda jag har pratat med hittills denna dag, förutom några minuter med hjärtat och min älskade mamma, är med Elvira the cat och jag måste nog erkänna att det har varit riktigt skönt.



Elvira the cat bryr sig dock inte nämnvärt om vad jag babblar om såvida det inte stavas m-a-t.

Det är nog som Jeri Schwalb konstaterat;

Strunta i att din katt inte förstår vad du säger, hon struntar i alla fall i vad du tycker.

[Comments (5)]
Wednesday 2012-10-10 21:50
Author: Ingmarie Nilsson
Turbo-onsdag
Vissa dagar är helt klart lite mer galna än andra.
Åtminstone i min värld.

Som i dag.

Upp ur sängen, yoga, frukost, dammsuga och lite arbete innan jag drog på mig löparstassen och sprang ut i skogen för en timmes svettande.
Hälften av timmen gick i något som skulle liknas tröskelfart men det betyder inte att det gick snabbt.
Jobbigt var det i alla fall.

Racerdusch, hojjen till ett läkarbesök och bla bla bla, hämta paket på ICA, cykla hem, fixa lunch (och äta förstås), mer kneg och sen trampa fort som rackans för att inte missa tuben och sedan Saltsjöbanan som tog mig till världens och universums bästa tandläkare Walter af Donner.
Alias "Valle" och en gång i tiden en storlöpare.
Troligtvis därför han är så bra tandis.

Och jag hade inga hål!

Tuff tuff tåget (dvs Saltsjöbanan) tillbaks till Söder och så småningom hamnade jag på Eriksdalsbadet.


Någonstans på vägen dit hann jag både andas och få tag på en enorm balja kaffe och pang så var jag hög som Eiffeltornet och mer speedad än en Redbull-stinn tonåring.


En bunt med 30-30 sek cykel-intervaller, hårdkörning i den berömda ringhörnan och 40 min. vattenlöpning blev det.
Gäller liksom att passa på när jag ändå var där.
Och jag var ju tok kaffe-speedad. :-)

Enda "maskinen" jag använder.
Enda "maskinen" jag använder.

Allt annat gör jag med kettlebells, TRX, bollar, gummiband, hantlar och vad jag nu kan behöva.
Allt annat gör jag med kettlebells, TRX, bollar, gummiband, hantlar och vad jag nu kan behöva.

Dusch igen och kanske det hade varit lagom att åka hem här och softa resten av kvällen men nixpix.

Fick först till en drop-in tid hos frissan, så nu ser jag i alla fall inte längre ut som svinto i skallen, och sen direkt vidare på behandling hos allra bästa Guru-Danne.


Han är svår att få att sitta still. Guru-Danne.
Han är svår att få att sitta still. Guru-Danne.

Jag ljuger om jag säger att det är behagligt att besöka honom men nytta gör det, både fysiskt och psykiskt, för jag blir alltid både mörbultad och superglad.

Och glad blev jag även över detta;


I morgon tror jag dock jag lägger in en lägre växel.
Typ ettans...
[Comments (14)]
Tuesday 2012-10-09 17:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
If you only do what you know you can do, you never do very much.
/Tom Krause

[Comments (2)]
Monday 2012-10-08 18:17
Author: Ingmarie Nilsson
Helfull och pannkaks-pass
Kan man spricka av energi, glädje, inspiration, visioner, planer och lycka så gör jag nog det alldeles strax.

Alla dessa underbara människor jag träffat i helgen, alla upplevelser, alla intryck, alla samtal och all god mat jag stoppat i mig har nämligen den effekten på mig.
Jag liksom både fylls och uppfylls.
På denna veckans första dag spädde jag dessutom på det hela med ännu mer trots att jag trodde jag nästan var överfylld.

Härligaste Anna tog sig tid för att åka ända till Malmöland för att träffa mig över en lunch och en sån grej finns det alltid plats för.
Det är l-y-c-k-a för Anna är en av de där människorna man blir glad i magen av att träffa.
Och som de klurare vi är har vi nu ordnat till en plaaaaan på hur vintern ska förgyllas.

Av en händelse, eller om det bara var meningen, så blev jag i lördags rekommenderad att besöka Cafe´ Agnez.
En hit visade det sig!
Vego, ekologiskt, öppet varje dag (även om det står annat på länken), urmysigt och vansinnigt gott!
Kan knappast bli mycket bättre om du frågar mig.




Men dagen började (förstås) inte med lunch.
Innan den hade jag både yogat, käkat hotellfrukost och tränat.
Malmö är ingen dröm när det gäller träningsmöjligheter för löpare som vill springa både lite längre och varierat.
Platt som en pannkaka och långt till skogen.
Vill man köra "pannkaksplatt-lätta" och "snabba" intervaller så är det dock ett perfekt ställe.
Men även om jag älskar att kuta utmed havet så valde jag Pildammsparken denna dag.
Vinden var lite väl intensiv för att jag skulle mäkta med även den.
Det räckte liksom med intervallerna.
6 x 4 min. + 6 x 1 min.
Totalt 70 min. löpning.
Och sen styrka på det.





Nu har jag dock lekt färdigt i Skåneland för denna gången men eftersom jag är en flicka med en stor portion tur så ska jag dit igen inom en ganska snar framtid.


Don´t cry because it´s over. Smile because it happened.

(/Dr. Seuss.)
[Comments (7)]
Sunday 2012-10-07 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
Kan man vara yogi och dricka kaffe?
Att leva yogaliv behöver inte innebära att man enbart utövar yoga och mediterar dagarna i ända.
Visst gör man det också men som jag ser det så handlar yogaliv snarare om en livsstil.

Många tror kanske att om man ska vara en "riktig" yogi så måste gå upp kl 04 varje morgon, renskrubba sig i isvatten, sitta blickstilla på en kudde i minst 2 timmar för att rabbla mantra, göra halvakrobatiska konster med kroppen, leva som en asket och absolut inte ha varken några "laster eller begär".

Men så tänker inte jag.
Jag har massor av, vad andra nog skulle anse, laster och begär.
Jag väljer dock att inte se dem, sånt som t.ex den dagliga koppen kaffe, som svagheter utan som en del av mig.
Trots allt är jag ju bara en helt vanlig människa.

För mig är yogilivet mer ett sätt att leva och förhålla sig till livet.
Som ett redskap för att hantera det som sker, vara så neutral i sinnet som möjligt och för att acceptera och försonas med mig själv och alla mina sidor.
För jag är jag oavsett om jag vill det eller ej, och saker händer också oavsett vad jag vill och önskar.
That´s life.

Det är dock inte detsamma som att inte bry sig, inte vilja påverka eller förändra det som inte känns "rätt" för just mig.
Det både kan och ska man om det är vad hjärtat vill och känner.

Denna helgen har jag verkligen både upplevt och lärt mig en massa häftiga, roliga och spännande saker.

Jona och Guru-Dass är magnifika lärare som frikostigt delar med sig av all sin kunskap och erfarenhet.
I dag följde även Sara med och det är jag extra glad över.

Jona och Sara
Jona och Sara


Om jag ska minnas allt så måste jag skriva ner det. Så där är det om man har anlag för guldfiskminne. ;-)
Om jag ska minnas allt så måste jag skriva ner det. Så där är det om man har anlag för guldfiskminne. ;-)

Men det går ju inte an att sitta i en sal hela dagarna hur mysigt och spännande det än må vara och även om man emellanåt utövar yoga.
Som de sportare vi är så tog Jona och jag benen till hjälp för att ta oss från Falsterbo till hennes familjs hus i Höllviken.
En fantastisk tur i tallskogarna, på hedarna och utmed havet.
Medvind, sol och doft av hav.
Kunde verkligen känna hur hjärtat slog volter av glädje trots att benen var som två stora stockar.




Och väl framme vid det ljuvliga huset väntade två fyrbenta sötnosar.
En sprallig ungdom och en klok äldre dam.

Vill man fånga Java på bild så måste man vara blixtsnabb
Vill man fånga Java på bild så måste man vara blixtsnabb
Jackie däremot tar fotandet med ro
Jackie däremot tar fotandet med ro

Leka, det kan man dock alltid!
Leka, det kan man dock alltid!

Sen händer då det som händer när jag är i närheten av en sjö eller ett hav.
Till mitt "försvar" får jag säga att det var Jona´s idé men jag var förstås inte sen att hänga på.
Eller kanske var det min inre önskan som liksom fortplantade sig in i hennes medvetande…?

Vad vet jag, vad vet jag men jag vet att ett havsdopp i oktober, det är fina grejer det!

Jona slet av sig det som behövdes och vips var hon i!
Jona slet av sig det som behövdes och vips var hon i!

Jag gjorde lika.
Jag gjorde lika.
"Knepet" är att inte fundera. Och inte börja kallna.
"Knepet" är att inte fundera. Och inte börja kallna.

När man lärt sig det så är känslan f-a-n-t-a-s-t-i-s-k och en verklig kick! Try it!
När man lärt sig det så är känslan f-a-n-t-a-s-t-i-s-k och en verklig kick! Try it!
[Comments (12)]
Saturday 2012-10-06 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
Yogaliv
Tro det eller ej men SJ skötte sig perfekt i går.

Kryss i himlen!

Det planerade yogapasset i går kväll brann inne för läraren var krasslig (ibland är det liksom skönt att parkera sig och bli ledd i sitt utövande och slippa tänka så mycket) men istället blev det mys och galet smarrig soppa hos min fina vän Sara.

Och ett hett efterlängtat återseende.
Med Powerplate

Inser att det var alldeles för länge sen sist och den enda anledningen är att jag inte hittat något ställe som funkar enkelt och bra för mig i 08;a land.
Men jag inser också att jag nog helt enkelt "måste" ta tag i den där biten och hitta ett Pp-hak för det är grymt bra träning.
Plus att man ju får både stretch och massage på samma gång.


Denna ljuva lördag har dock bjudit på extra mycket yoga och meditation.
Jag är nämligen så lyckligt lottad att jag får vara med som gäst hos min fantastiska vän Jona på en av hennes yogalärar-utbildningshelger (jösses vilket långt ord!) i vackra Falsterbo.
Det var Jona som en gång för snart två år sedan invigde mig i Kundaliniyogans underbara värld och det är jag henne evigt tacksam för.
Att jag själv skulle utbilda mig till lärare hade jag inte kunnat ana ens i mina mest fantasifulla drömmar men så blev det och det är minsann en av de bästa grejer jag gjort så här långt i mitt liv.

Just denna helg är temat Yogisk filosofi och till sin hjälp har Jona bjudit in Guru-Dass.
För mig är det som att vara på jordens värsta megaparty!
(Men utan disco-lights.)

Jag har sugit i mig vartenda ord, varenda mening, varenda övning, varenda visdom, varenda rörelse och varenda kommentar och känner mig helt uppfylld av ny kunskap, nya insikter, nya idéer och massor av kärlek.

Tidig morgon i Malmöland
Tidig morgon i Malmöland
Yogaland i Falsterbo
Yogaland i Falsterbo

Bente, Yoga-Jona herself, Maria, Helena och Guru Dass
Bente, Yoga-Jona herself, Maria, Helena och Guru Dass
Livemusik. Det är fint det!
Livemusik. Det är fint det!

Kväll i Malmöland
Kväll i Malmöland

Och det bästa, vet du vad det är?

Jo, i morgon fortsätter partyt och då ska det dessutom blandas med mer av en del av allt det andra jag älskar här i livet.

Sat Nam.
[Comments (3)]
Friday 2012-10-05 21:22
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Om du inte redan läser denna blogg så börja nu.

Det är när man läser den som man fattar vad livet egentligen betyder.
På riktigt...

[Comments (4)]
Friday 2012-10-05 14:18
Author: Ingmarie Nilsson
På spåret
En megalugn återhämtingsjogg på 70 minuter blev det denna morgon.
Det är viktigt med balans!

Är tacksam och glad över att vänsterbenet var med mig, solen sken och att skogens alla dofter nådde min näsa.

Sinnet är på topp och jag sitter just i detta nu på tåget mellan 08;a- och Skåne-land.


Framför mig har jag en helg som stavas intensiv magi.

Jodå, häng med så ska du få se!

Bara att hoppas att SJ fortsätter sköta sig så jag hamnar där jag ska när jag ska.
Och gör jag inte det så blir det ju å andra sidan spännande värre!
[Comments (2)]
Thursday 2012-10-04 18:53
Author: Ingmarie Nilsson
Gilla det du gör
Oftast är det mycket värre att stå inne och titta ut än att verkligen vara ute.

Egentligen är det ju bara att bestämma sig, ta på rätt sorts kläder och sen gå ut oavsett väder.

Åtminstone till 95% av alla dagar.
Det finns trots allt några få undantag.
Men de är också bra i vårt avlånga land.

I dag var det inte en sådan dag.
Förvisso kom det konstant med regn men jag tål både vatten och lera och är det intervalldag så är det.

Sedvanlig uppvärmning och sen 10x 2 min. innan nedjogg hem.
Eller jag ska nog snarare kalla det nedlufs för jag blev hiskeligt trött.
Inte för att jag sprang "fort", mina ben har en frekvens à la en vandrande pinne just nu, utan för att jag verkligen tog i.
Faktum är att det var väldigt längesedan jag var så här trött efter just ett löppass och vet du va?
Jag älskar det!

Kalla mig gärna självplågare men du som upplevt den där känslan vet vad jag menar.
Den är ljuvlig!

Man är toktrött men ändå full av energi, glädje och liv och helt rusig av endorfiner.



Jag tror det är jätteviktigt att verkligen gilla det man gör oavsett vad det handlar om.
Utan glädjen, kärleken och lusten så är jag ganska säker på att man "förlorar" även om det är det mest nyttiga, ekonomiska, hälsosamma och coola man gör.

Och nej, man kan förstås inte enbart göra det som är super-roligast hela tiden.
Vissa saker är mindre roliga men de "måste" ändå göras.
Men du har fortfarande ändå ett val till hur du förhåller dig till det.

The secret of life is not to do what you like, but to like what you do...

Och skorna?
De där som var så nya, rena och fina i lördags.

Ja inte sjuttsingen blev de då mycket renare av dagens äventyr.


Men en sak är säker, de är bra mycket helare än de jag nyss kasserade.


En del sliter ut väskor eller får sms-tummar, jag sliter skor.
Kan man vinna pris och tjäna pengar på det?
[Comments]
Wednesday 2012-10-03 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
Återhämtning är viktiga grejer
Det bra med att inte ha kutat hela Lidingöloppet i helgen, utan bara halva, är att kroppen är inte ens hälften så sliten.
Särskilt inte när man tog det ganska lugnt.

Men man ska inte låta sig luras.

Kroppens stresshormoner kan få en att tro att man är rekordsnabbt återställd men se det är den inte.

Särskilt inte om man sprungit långa banan eller verkligen tagit ut sig på något av de andra sträckorna.
Ett lopp är ett lopp och det kräver återhämtning oavsett.
Ju längre sträcka, ju längre återhämtningstid.
Logiskt och helt utan undantag.
Däremot kan återhämtningstiden naturligtvis variera och vara olika från person till person men över lag kan man nog säga att det är bättre att ta det lugnt lite för länge än för kort tid.

Jag har tagit det medvetet ganska lugnt fastän jag "mesade".
Framförallt för att jag inte vill riskera något med mitt ben.
Alternativträning i två dagar och sen 70-80 min. lugn löpning i två.
Känns väldigt bra!

Extra fint är det att jag lyckats pricka in att kuta ute när höstsolen visat sig.
För även om jag förbannar både mörkret, vätan, kylan och det faktum att jag ska behöva slira mig igenom en hel vinter innan det vänder så måste jag erkänna att det är magiskt vackert ute just nu.




Och att jag sen prickat in inomhuspassen när solen försvunnit och bytts mot regn blir förstås extra-plusplus.
I dag blev extrapasset först en hel hop 30-30 sek på cykeln följt av några (galna) varv i "min hörna".

Trots att det ibland är så jobbigt att jag tror det bara inte går mer så älskar jag verkligen de där övningarna och min lilla hörna bland TRX-band, kettlebells, bollar och allt vad det nu är.

Jag har en grunduppsättning med övningar och några rena (p)rehabövningar (främst för benet) som jag nästan alltid har med men sen varierar jag allt eftersom.
Totalt brukar det bli 40-50 intensiva minuter för den enda vila jag har är när jag förflyttar mig från en övning till en annan.
Eller tar en slurk vatten.

Men när jag är färdig, ja då är jag verkligen f-ä-r-d-i-g.

[Comments (2)]
Tuesday 2012-10-02 17:55
Author: Ingmarie Nilsson
Vad avlivades?
Jag såg verkligen fram emot att se Vetenskapens värld på tv i går.
Trodde de skulle få fram och berätta om något nytt och verkligen vetenskapligt.

Särskilt efter att de i rubrikerna skrivit;

Det är dags att avliva myten om att alla mår bättre av att jogga.
För var femte person är träning faktiskt negativt.
I den här filmen granskar BBC myter kring träning och hälsa.
Bland annat får vi veta att man inte bör träna på morgonen och att det sällan hjälper att löpträna om man vill gå ner i vikt.
Med hjälp av modern genteknik och hjärnavbildning avslöjas varför alla reagerar olika på träning.

Men vad blev det?

I mitt tycke var det mest blaj, väldigt Ovetenskapligt och inte en enda myt som avlivades.

Visst fanns det vissa bra saker de fick fram.
Som att träning sänker blodfetter och förbättrar insulinkänsligheten, att man måste röra på sig minst en gång per timme för annars rasar ämnesomsättningen och att det (oftast) inte räcker med enbart motion för att gå ner i vikt utan att det även krävs en kostförändring.
Men inget av det där var ju något nytt under solen.

Vad jag undrar och ifrågasätter är bl.a.;

Hur kunde de t.ex. komma fram till att reportern (d.v.s "försöksobjektet") inte svarade bra på träning eller kunde förbättra sin kondition/ökad syreupptagningsförmåga?
Han hade ju för sjuttsingen inte tränat!
Tre minuter utan en svettdroppe/vecka är banne mig inte träning oavsett vad de säger.

Hur kan man genom ett (?) forskningsprojekt påstå att en del inte "svarar på träning"?
Vilken slags träning, intensitet och mängd handlade det egentligen om?
(Jag vet att det var enl. de allmänna "världshälso-rekommendationerna" men det är ju en extremt diffus definition.)
Hade dessa människor testat träna mer?
Intensivare?
Annorlunda?

Och att säga att löpning är "en medelintensiv träning"?
Hört talas om intervaller, backträning och snabbdistans?

Att bli av med en cappuchino, en kanelbulle och en banan på 55 min lugn jogg tycker jag är en ganska enkel metod.
Vad tror folk? Att det försvinner av sig själv när man ligger på soffan?

Och hur många redan nu icketränande kommer att köra de där tre högintensiva träningsminuterna/vecka?
Pallar man inte jogga en halvtimme i behagligt tempo är jag mycket tveksam till att man orkar pressa sig max även om det bara handlar om en ynka minut uppdelat på tre.

Dessutom ser jag en stor risk med att maxpressa sig så där.
För skador, överbelastningar och en stor ökad risk för t.ex hjärtinfarkt.
Konditionen/syreupptagningsförmågan lär ju knappast heller bli mycket bättre.
Det "erkände" de ju faktiskt...

Sen pratade ju de där vetenskapsmännen nästan mot varandra.
Den ene menade på att träning inte alls behövde vara så bra medan den andre menade på att man "måste" röra på sig så mycket det bara går.

Det kanske finns svar på alla mina frågor men ska de fortsätta kalla programmet "vetenskapens värld" får de nog allt anstränga sig lite till.
Och vara mer objektiva.

Redan i dag hänger tidningarna på med f-e-t-a rubriker om hur det räcker med tre minuters träning/vecka och för någon som helst vill slippa träna är detta förstås underbar läsning.

Men tyvärr folks.
Det finns inga (lagliga) genvägar.
Att vi är olika och därmed mår bra av olika saker är en sak men min övertygelse är att träning och hälsosam mat är bra för alla.

Det är en gåva till dig själv.
Inte ett straff.

En både sann och bra sak sa de ändå;

The chair is a killer.

Jag tänker då fortsätta träna, äta mat jag vet min kropp mår bra av och anstränga mig långt mycket mer än tre ynka minuter i veckan.
Om inte annat för att coola ner hjärnan efter såna här program. ;-)


Missade du programmet kan du enkelt se det här.
[Comments (17)]
Monday 2012-10-01 19:08
Author: Ingmarie Nilsson
Hur åldras man "rätt"?
Egentligen tycker jag det är ganska bra och coolt att bli äldre.
(Även om Lidingöloppet tror jag är en ungdom.;-) )
Det är ju faktiskt ingen självklarhet att bli det.

Jag har bättre självkänsla, bryr mig inte så mycket om oväsentligheter, är lugnare, har mycket erfarenhet, är säkrare och accepterar mig själv på ett helt annat vis mot för 10-20 år sedan.

Men det finns saker jag tycker mindre om med att bli äldre.
Och då tänker jag inte på det faktum att jag har fler grå hårstrån och rynkor.

Nej, det är det att kroppen inte varken kan eller förmår att riktigt hänga med på det min skalle och själ vill.
Helst vill jag ju kunna träna lika mycket och hårt som i yngre dar, gärna kunna kuta lika "fort" också, men det går inte hur gärna jag än vill.
Jag har haft mina "10 löparpeak-år" och får lov att vara tacksam över dem.
Vilket jag naturligtvis också är!

Det tar dessutom längre tid med återhämtningen nu för tiden och jag både accepterar och förstår verkligen allt det där även om jag väldigt länge trodde jag skulle vara, och bli, det där stora undantaget.
Men tji fick jag!
Jag är minst lika dödlig som alla andra.

Så jag jobbar vidare på att lära mig att träna och vila smart för bara för att jag är äldre så betyder det ju inte att jag inte kan ha mål, bli bättre och klokare.

Men ensam är inte (alltid) stark och smart så jag ser till att omge mig med många kloka och bra människor.
Som t.ex. Guru-Danne.

Schysta jag delar med mig… ;-)
Schysta jag delar med mig… ;-)

Han gick hårt åt min vänstersida i dag för hur kul det än var så lämnade lördagen en del spår.

Några andra klokingar jag sett till att få kraft och inspiration av i dag är mina goa vattenlöpningspolare snabbe-Roger och Swedish Trail Runner-Fredde.
Efter ett lugnt (klokt) pass i bassängen mötte vi upp Världens bästa Camilla och hennes (fyrbenta) sötnos Tarzan.
(Jag förstår att hon är kär…)

Vi testade ett helt nyöppnat Raw Food hak på Söder.
Bliss Café.
Rekommenderas varmt!

Djurvänligt på mer än ett sätt för även Tarzan var välkommen in.
Sånt gillar jag!
Särskilt i dag när det är både köttfri måndag och Vegetariska Världsdagen.
(Har du missat det går det lika bra att fira i morgon!)


Så ung och så cool
Så ung och så cool

Vem du än är, var du än är och hur du än gör så kommer du inte ifrån att för varje dag blir du äldre.
Men kom ihåg;

Allt är relativt, även åldern!
(/August Strindberg.)
[Comments (5)]