Archive Nov 2012 (33 entries)

Friday 2012-11-30 20:52
Author: Ingmarie Nilsson
Väder, önskan, tidsbrist, katalog, rättvisa, SL och lite till i en salig blandning. (Så är det nämligen när man har en hjärna som min.)
Alla som känner mig vet att jag föredrar och gillar sol och värme allra, allra mest.
I min värld kan det (nästan) aldrig bli för varmt.

Jag hade lätt kunnat bo i ett land där det var ständig sommar.
Och kanske det blir så en dag.
Vem vet? :-)

Men eftersom jag bor där jag gör, och eftersom det blir vinter vareviga år oavsett vad jag tycker och vill, så har jag accepterat och gillat läget.
(Ska dock erkänna att kan jag så flyr jag gärna Sverige-landet några veckor när det är som "värst".)

Så nu när det ändå är vinter så tycker jag det ska vara det ordentligt.
I den bästa av världar är det absolut inget slaskblaj, eller regn, utan fin, vit, vacker snö som lyser upp, några minusgrader och sol (förstås) hela vintern.
Med andra ord ungefär som nu. :-)

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Och när jag ändå håller på att önska så önskar jag att det inte kommer allt för mycket mer snö.
Tycker det räcker nu och kan vara så här fram till mars.
Sen blir det vår.
Snabbt som attan.

Att SL inte sköter sig är ju inget nytt under molnen för de gör de ju inte oavsett årstid.
Funderar starkt på att protestera genom att inte betala mina (svindyra) månadskort…
Boken med deras "ursäkter" är snart tjockare än den där forntida telefonboken om du minns.
Den där man fick en gång/år och fick bläddra sig fram via efternamn i bokstavsordning till rätt telefon nummer.
Jodå.
Jag var med då.:-)

Och vill man inte vara ute hela tiden så finns det roliga ställen även inomhus.

Photo:  Ingmarie Nilsson

En väldigt bra grej just nu är att det blir mer och mer folktomt både på gymet och i badet.
Ingen aning om varför men anar att det är för att många inte tycker de "har tid" att träna nu.
Det är ju snart jul och då är det tydligen viktigare att shoppa, baka, sylta och safta eller vad det nu är folk gör.;-)

Trams säger jag.

Det är nämligen den enda rättvisa här är på jorden.
Att vi alla har samma tid.
24 timmar/dygn.
Varken mer eller mindre.
Så tid både finns och har man för träning om man bara vill.
Julen lär komma oavsett om allt är "perfekt" eller inte.

Personligen tycker jag det är roligare att träna än att pynta och baka.
Men å andra sidan, det ena behöver ju inte utesluta det andra.
Köphysterin hoppar jag dock över men mer om det en annan gång.
Det här är ett tillräckligt spretigt inlägg som det är. :-)
[Comments (7)]
Thursday 2012-11-29 20:42
Author: Ingmarie Nilsson
Inget ont som inte har något gott med sig och vice versa
Haft alternativdag med vattenlöpning efter gårdagens Danne-behandling och ska jag vara riktigt ärlig så tyckte jag det var ganska skönt att slippa slira runt i snösörjan.

Enda egentliga nackdelen med annan träning är att jag saknar min "utetid".
Behöver verkligen stora doser frisk luft dagligen för att må bra och trots alla turer till/från tuben så är det ju inte riktigt samma sak som att få kuta.
Jag behöver svettas också.
Ja, såna krav har jag på livet.

Under en av mina utflykter såg jag i alla fall till att både få mat i magen och träffa två superduper-pinglor.
Mia och Sara.

Photo: Ingmarie Nilsson

Men absolut roligast i dag har nog ändå varit att jag fått snacka löpning i flera timmar med ett gäng löpentusiaster på ett företag.
För det förstår väl vem som helst att det aldrig kan vara varken fel eller bli för mycket av den varan.
Oavsett väderlek.

Men i natt får nog allt cykeln stå inomhus.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (9)]
Wednesday 2012-11-28 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Vem har släckt?
Tillbaks i 08;a land igen men hujeda mig vilket väder staden bjuder på!

Fryser långt in i märgen och det är ju så mörkt att både gatu-lamporna och spår-belysningen varit tända hela dagen.

Photo: Ingmarie Nilsson

Inte helt lätt varken att hålla humör, energi eller motivation på topp men trallallallalaaaa nu känns det genast bättre.

Inviga nya löparskor när det är blötare än blött ute kanske inte är jordens smartaste men de livade i alla fall upp en smula.

Före och...
Photo: Ingmarie Nilsson
Före och...

…efter
Photo: Ingmarie Nilsson
…efter

Och bastun efter vattenlöpningen tinade upp både kropp och själ.
Tänk vilken fantastisk uppfinning det där är för oss stackars nordbor.
Bastun.
Hade lätt kunnat sitta kvar både länge och väl men plikten kallade.

Som en extra bonus denna dag har jag varit hos Guru-Danne.
Förvisso väldigt oskönt men absolut behövligt.
Inte bara för kroppen.
Pepp och glädje får man nämligen alltid på köpet och dagar som dessa kan man verkligen inte få för mycket av den varan.

Trallallallallalaaaaa.
[Comments (4)]
Tuesday 2012-11-27 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Våga(r) bli trött
Nog har jag tränat på både märkliga och udda ställen i mina dar men i dag hade jag en gym-utsikt jag aldrig haft förr.
Ut över Göteborgs tågperrong.

Cykelintervaller, 48x 40-20 (totalt 60 min) + 30 tuffa minuter på crosstrainern.
Sen var jag nöjd.
Och trött.

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Jag tror på att träna hårt, oavsett ålder och under förutsättning att man är "frisk" förstås, om man bara är noga med att vila/ta det lugnt tillräckligt länge mellan de där tuffa passen.
Faktum är att jag tror det är viktigare ju äldre man blir för man blir nämligen inte varken raskare eller starkare med åren.

Det går inte att träna som en 25-åring när man är 45++ år för vi har ju faktiskt lite olika förutsättningar.
(Jodå, det finns undantag och det finns galet otränade 25-åringar såväl som galet vältränade 50-åringar men nu menar jag generellt sett.)

Därför tror jag det är nödvändigt att tänka "annat".

Man behöver helt enkelt kämpa lite mer för att behålla det man har men samtidigt så behöver man också mer återhämtningstid när man blir äldre.
Jag tror på riktigt tuffa pass då man tar i ordentligt för att trigga både muskler och nervsystem och att sen vila/ta det lugnt när man väl ska det och att undvika allt för många "mellanmjölkspass".
Hur mycket återhämtning man behöver är förstås individuellt oavsett ålder men jag tror att man generellt kan säga minst 2-3 dagar.

Exakt vad och hur man ska träna är förstås också olika men jag är ganska säker på att, efter att ha läst diverse undersökningar och forskningsresultat, kondition och ork är det man kan behålla enklast medan styrka och spänst är det som försvinner fortare än fort om man inte jobbar med det.
Med andra ord bör man lägga krut och energi på just de bitarna.

Det är inte helt enkelt att balansera det där men övning ger färdighet och erfarenhet sägs det.
Så jag övar vidare.:-)
[Comments (10)]
Tuesday 2012-11-27 09:43
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Jag har sagt det förut och säger det igen.
Missa inte denna oerhört gripande blogg.

Den kommer att förändra dig...
[Comments (2)]
Monday 2012-11-26 20:58
Author: Ingmarie Nilsson
Blöt nostalgi och kära återseende
Göteborg har bjudit (!?) på en av sina allra värsta vädersidor denna dag och jag var blöt och kall långt in i märgen när jag väl var tillbaks till hotellet efter löpturen.

Photo: Ingmarie Nilsson

Göteborg är en underbar stad men springa från/i stadens centrum är ingen större hit.
Tog mig i alla fall bort till Slottsskogen utan att bli påkörd av någon spårvagn (jag har liksom aldrig riktigt begripit från vilket håll de kommer) och upplevde lite nostalgi från tiden då jag var i Friidrottens hus var och varannan vecka under vintrarna för att bl.a köra toktuffa intervaller.*

Jag blev bra sugen...
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag blev bra sugen...

Det var tider det vill jag lova! ;-)

Då var jag ung, stark, lovande, snabb, motiverad och fokuserad.
Nu är jag bara stark, motiverad och fokuserad.
Fast tre av sex är egentligen inte så illa, eller hur?

Men vädret är som det är och eftersom jag inte kan påverka eller förändra dessa gråa dagar hur gärna jag än vill så är det bara att acceptera och gilla läget.
Eller som islänningarna själva säger: ”Beklaga dig inte över vädret, det kommer snart ett nytt!”.

De gör i alla fall sitt bästa här för att skapa julstämning och både lysa och pigga upp oss frusna, hukande stackars människor .

Photo: Ingmarie Nilsson

Och det finns ju fler saker förutom lampor, glitter och tingeltangel som livar upp.
Som faktiskt sprider ännu mer både värme och ljus.

Fina människor.

Jag har träffat flera i dag.

Bengt Sävestrand är en av de människor som betytt oerhört mycket för mig men ändå har det på något vis blivit att vi inte setts på oräkneliga år.

Det var Bengt som tränade mig under mina "glansdagar" när benen var raska och kroppen snudd på odödlig.
Det var han som med tålamod och fingertoppskänsla hjälpte mig att kuta fortare än jag trodde var möjligt, som stöttade, peppade och lyssnade.
Som fanns där när det var motigt och som gladdes när det flöt på.
Det är jag honom evigt tacksam för och jag är väldigt lycklig över att han tog sig tid att luncha med mig denna dag.

Lunch på vegohaket Andrum i Nordstan. En oas!
Photo: Ingmarie Nilsson
Lunch på vegohaket Andrum i Nordstan. En oas!

När kvällen kom och det var så mörkt att jag inte ens visste vilket håll jag skulle gå åt, så träffade jag dessa två solstrålar.

Photo: Ingmarie Nilsson

Midde Hamrin, min idol, förebild, vän och galet duktiga löpare tillsammans med sonen Eric.
Eric som bl.a kom 4;a på årets Lidingölopp och därmed även var bäste svensk.
1.40.50.
Behöver väl egentligen inte säga mycket mer om den tiden men om du håller ögonen öppna så kommer du att få läsa mer om båda dessa juveler i något kommande RW-nummer.

Så du ser, det finns ljus även de gråaste av de grå dagarna och värme även i västkustens råa vindar.
Det gäller bara att upptäcka dem.
[Comments (4)]
Sunday 2012-11-25 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
So long för denna gång och hej hej igen!
Till och med himlen har gråtit i dag när jag lämnat Halmstad för denna gången.
(Jag låtsas det i alla fall. )

Och trots att det finns mycket få ställen som är så grå som ett grått Halmstad (jag lovar för jag vet efter att ha bott där i +35 år)så känns det sorgligt att behöva åka därifrån.

Det tog mig 10 (!!!) år i exil innan jag fattade hur fantastisk staden faktisk är.
Trots de där mega-supergrå månaderna november till april.

Den har faktiskt allt.

Skog, hav, sjöar, berg (nåja), affärer, högskola, kultur, hundratals affärer/shoppingcenter, olika gym, sandstränder, parker, flera bassänger och det är cykel/gångavstånd till det mesta.
Inget SL att reta sig på så långt ögat når. :-)
Visst saknar jag en del grejer, t.ex. bra vegohak, men man kanske inte kan få precis allt. ;-)

Så där kan det vara och bli, att man byter åsikt, men det är ju bara bra att man kan ändra sig. :-)
Om jag får bestämma så dröjer det heller inte allt för länge innan jag är tillbaks igen.

Photo: Ingmarie Nilsson

Jag lyckades i alla fall pricka in dagens löptur när det fortfarande var uppehåll och när jag väl var på gymet efter några mils springande så kvittade det ju liksom hur det var där ute.

Och nu, simsalabim, är jag i Göteborg (igen) men innan jag hamnade här så har jag varit på sötaste Iris 1-års kalas.

Photo: Ingmarie Nilsson

Vegan tårta ( förstås) och farligt god!
Photo: Ingmarie Nilsson
Vegan tårta ( förstås) och farligt god!

Och kolla så fin den var även inuti! :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Och kolla så fin den var även inuti! :-)

Det allra bästa med kalas är ändå att då får jag träffa (åtminstone en del) av min härliga familj.
Som de här;

Tre av mina fem lillebröder; Markus (och Iris), Hannes, Daniel och jag. Japp, jag är enda tjejen och jag är väldigt mycket storasyster. :-)
Photo: Margot Westbeck
Tre av mina fem lillebröder; Markus (och Iris), Hannes, Daniel och jag. Japp, jag är enda tjejen och jag är väldigt mycket storasyster. :-)

Det var min söndag, hur har din varit?
[Comments (10)]
Saturday 2012-11-24 19:22
Author: Ingmarie Nilsson
Träning är inte ett straff
Det är en gåva.
Liksom yogan.

Och jag unnar mig det både ofta och mycket.

För att jag kan.
För att jag vill.
För att jag får.

Dagens present till mig själv, förutom den dagliga yogan, har varit 70 min. riktigt tuff spinning och 70 min. nästan lika tuff vattenlöpning.

Photo: Ingmarie Nilsson

Belöningen är som alltid ett stort välbefinnande och i dag blev det extra härligt för resten av dagen har det varit mys hos mamma och Ulf tillsammans med lillebröderna Daniel och Hannes.

Photo: Ingmarie Nilsson

Silverkatten var dock ute på vift och missade alltihop, men godingen Morgan var smart och myste med oss.

Photo: Ingmarie Nilsson

Eller kanske det var vi som myste med honom? :-)

[Comments (7)]
Friday 2012-11-23 19:08
Author: Ingmarie Nilsson
Dancing Queen
Ibland går min nyfikenhet helt över styr.
Som när jag idag fick för mig att jag skulle gå på en dansklass.

Jodå, du läste helt rätt.

D-a-n-s-klass.
Sh´Bam.
"Come as you are, leave as a star".

Hela idén fick jag egentligen av Therese som utan att hon nog förstod det själv inspirerande mig genom att bara berätta att hon börjat och då ville ju jag också testa.
Hon var inte särskilt svårövertalad att få med heller.
Hit.

Om det var kul?

Ja, ja, JA!

Galet kul t.o.m och något jag bara måste göra igen.
Snart!

Men jag kan ganska säkert säga att jag inte har varit dansare varken i detta eller något annat liv men jag är absolut en väldigt stark wannabe.

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo:  Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilssn

Photo: Ingmarie Nilsson

Med löpdojjorna på fötterna kan man förstås också dansa om än på ett helt annat vis och det är något jag i alla fall kan hyfsat bra.

Det går inte så snabbt nu för tiden men känslan är exakt densamma som förr när det var krut i benen.
För mig är det det viktigaste oavsett vad klockan visar.

24 x 1 min. intervaller på Halmstads vackra Prins Bertil stigen.
(Gå/joggvila 1 min.)

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo:  Ingmarie Nilsson

Jobbigt som attan, precis som det ska, men jag kämpar på för skam den som ger sig bara för att benen stumnar av mjölksyra och lungorna piper av andnöd.

Lite får man ju stå ut med för att hålla kropp och sinne i trim.
[Comments (10)]
Thursday 2012-11-22 21:17
Author: Ingmarie Nilsson
Taggar och extra svett
Ibland är jag väldigt före min tid men ibland är jag väääääldigt efter.
Som t.ex. med den här;

Photo: Ingmarie Nilsson

Spikmattan.

När typ de allra flesta både glömt och lagt undan den långt in i garderoben, ja då börjar jag.
Men bättre sent än aldrig antar jag.
Känner direkt att den gör magi med min ömma punkt i ryggen vad det nu är.
Troligtvis är det mitt gamla diskbråck som spökar, plus någon liten inflammatorisk svit efter den där ishalkningen, som i sin tur gör att en nerv är i kläm.
Så länge jag är i rörelse är det ok men när jag suttit/legat ner har jag hastigt förvandlats till en 183-åring och måste ta stöd av vad jag nu kommer åt och verkligen häva mig upp.

Men jag har inte legat på den hela dagen.

Före och efter jobbet har jag roat mig så mycket jag bara förmått och lite till.
I och för sig är jobbet roande det också men inte riktigt på samma vis som att träna.
Tycker jag alltså.

Lugn fin 90 min. löprunda på förmiddagen i ett strilande regn som slutade lagom tills jag var klar.
November i ett nötskal.
Grått, blött, nyckfullt och hånfullt på en och samma gång.

I eftermiddags begav jag mig till favvogymet igen och fick ett fint yogapass.
Hade faktiskt tänkt att nöja mig med det men utan att jag fattade hur hade jag helt plötsligt även en biljett till ett 45 min. TRX-pass!

Photo:  Ingmarie Nilsson

Måste vara jordens och universums absolut mest lättövertalade människa för jag pratade inte ens med någon.
Den där biljetten liksom bara flög på mig. ;-)
Men kul var det och jag lärde mig en hel del nya (jobbiga) övningar.

Förväntar mig träningsvärk i morgon.
Om inte är jag besviken.
[Comments (5)]
Wednesday 2012-11-21 20:18
Author: Ingmarie Nilsson
Deg-dag
Jag avskyr verkligen den här känslan av att vara "nattjobbs-bakis".
Inte nog med att kroppen känns som en gammal degklump, och skallen om möjligt ännu degigare, hela jag är en gammal degklump.

Min kropp är inte gjord för nattsudd men nu är det gjort och förhoppningsvis dröjer det länge tills nästa gång.

Tog mig i alla fall i kragen denna dag när jag väl kravlat mig ur sängen och har gått en lång promenad, handlat, kört ett lugnt vattenlöpningspass samt besökt super-kiropraktorn Hans.
Allt för att inte säcka ihop totalt.

Hans är han som hjälpte mig i somras och som även var med på årets bästa löparevent.

Han är en klippa och obeskrivbart skicklig men det onda jag har långt ner vid korsbenet, som förvisso inte hindrar mig från att springa eller ligga raklång men från att sitta, böja mig fram/bak och att gå, kunde han inte riktigt förklara.

Jag ännu mindre.

Det har mer eller mindre smugit sig på och blivit värre och värre men jag tror och hoppas att vi är på väg mot en lösning.
Mer om det sen.
Hjärnan är för seg för att förklara just nu. ;-)

I går var det desto mer lattjo, fartfyllt och mysigt.

Mysigt som i b-a-b-y-s-i-m.

Mitt livs första.

Alltså det var inte jag som babysimmade utan sötaste Iris.
Du vet hon som hade den fina namngivningen i somras med den gigantiska vegantårtan,

I mitt nästa liv ska jag bli babysim-ledare.
En massa söta, goa, glada och roliga ungar i varmt vatten.
Kan det bli mycket mysigare än så?
Tveksamt.

Iris-sötingen med sin farmor (d.v.s min mamma) och sin egen mamma
Photo: Ingmarie Nilsson
Iris-sötingen med sin farmor (d.v.s min mamma) och sin egen mamma

Och tillsammans med mig! :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Och tillsammans med mig! :-)

Gårdagens träning flöt på den också.

Pass 1;
Långa intervaller.
3x10 min. i tröskelfart. (Vila 2 min.)
Totalt 70 min.+ 30 min. vattenlöpning.

Pass 2;
20 min. cykel och 40 min. svettig och mega-effektiv styrka på ett av mina favvogym.
Där finns allt jag behöver och lite till.
Dessutom är de fantastiskt trevliga där. :-)

 
Photo:  Ingmarie Nilsson
 

Photo: Ingmarie Nilsson

I morgon är jag troligtvis lika biologiskt gammal som i dag (+ några timmar) men förhoppningsvis har degen i mig förvandlats till en studsboll igen och jag slipper vara bakis.
[Comments (7)]
Tuesday 2012-11-20 18:28
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det finns inga vanliga katter
/Colette


Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (2)]
Monday 2012-11-19 18:46
Author: Ingmarie Nilsson
Måndagskonstaterande
Vyn från balkongen är lika vacker på dagen som på kvällen.
Lägenhetsägarna lever farligt för det vet i sjuttsingen om de får bort mig härifrån. ;-)

Photo: Ingmarie Nilsson

Sov så tungt att jag nästan fick trycksår men det resulterade också i att jag varit galet pigg hela dagen.

Haft en halvledig dag som bjudit på en fantastisk 80 min. "nostalgi-löptur" runt bl.a Sperlingsholms gods och lika lång (tidsmässigt) vattenlöpning tillsammans med denna kalas-tjej.
Än en gång kan jag konstatera att tiden i bassängen går minst tio gånger fortare när man har trevligt sällskap kontra när jag lullar runt med mig själv och mina egna tankar.

Och än en gång kan jag konstatera att inget varar för evigt.

Inte ens eländet.

För trots att man ibland inte tror att det någonsin mer kommer att vara och kännas bra, att man tror att livet alltid kommer vara svart som natten, att det är enbart tung uppförsbacke, att plånboken kommer vara ständigt tom, att man bara får "nej" som svar eller att allt och alla verkar vara emot en så är inget av det där riktigt sant.
Det där är bara tankar och känslor och de kommer och går lite som de behagar.

Förr eller senare vänder det.
Alltid.

Det gäller bara att hålla i, hålla ut och hålla fast.

Och njuta extra mycket när det flyter på, är lätt nedförsbacke, medvind och sol i sinnet.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (11)]
Sunday 2012-11-18 18:54
Author: Ingmarie Nilsson
Turgumma
Ibland måste jag nypa mig hårt, hårt, dubbelhårt i armen för att förstå att all tur jag har, och allt fint som händer mig, inte bara är en god dröm utan faktiskt på riktigt.

Nej, jag har inte vunnit på någon lott och morgonlöpningen i mörker och spikregn kunde förvisso varit lite trevligare men den kunde också varit mycket värre.
Det vet alla vi som är uppvuxna och (löp)tuktade på västkusten. ;-)
Kroppen är fortsatt glad och snäll vilket jag oändligt tacksam över och jag njuter för fullt för man vet ju aldrig riktigt hur länge det varar.

Men det är inte "bara" det som gör att livet flyter just nu och det känns som om all "tur" liksom sköljer över mig.

I går fick jag t.ex en gåva jag aldrig trodde var möjlig och som kommer berika mitt liv på flera vis och jag har fått mer och mer jobb inom det som jag verkligen vill göra.
D.v.s yoga, löpcoachning och att skriva.

Alla de där tre sakerna är livsviktiga för mig, i alla fall just nu, och ett av målen under denna lilla reseturné jag gör var dagens yoga-event på urmysiga Yogaroom i Kungsbacka.
Anledningen till att jag åkte ända dit, och att jag ens hade hittat det, var för att det var fina, fina Jona som instruerade.
Dessutom kom min underbara vän Maria dit så att jag äntligen fick träffa henne igen och hinna både kramas och prata.
Att yogan, meditationen, maten och Jonas klokskap var fantastisk vet jag inte ens om jag behöver skriva. :-)

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo:  Ingmarie Nilsson

Nu har jag landat i Halmstad och eftersom jag har sån himla tur så fick jag skjuts ända fram till dörren. :-)
Här stannar jag ett tag för att både jobba, umgås med familj och vänner, träna och bara vara.
Och som den turgumma jag är så bor jag just nu i en magiskt fin lägenhet med en ännu mer magisk utsikt.
Lycka.

Photo:  Ingmarie Nilsson
[Comments (12)]
Saturday 2012-11-17 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
På väg nedåt
Något av det jobbigaste jag vet är att sitta stilla för länge.
Att åka bil långa sträckor är en pina och jag har myror i brallan redan efter en kvart.

Jobbigast är det nog ändå för den som åker med i bilen som tvingas höra mitt gnäll och se mig åla omkring som en mask för att hitta en ställning som är ok.

Det är en av anledningarna till varför jag väljer tåget när det är ett alternativ.
(Även om SJ inte är helt att lita på…)
De andra anledningarna är att det är miljövänligt, förhållandevis säkert, jag kan jobba, sova, läsa, fika, gå på toa, drömma eller tjuvlyssna på andras samtal (jodå, så fräck är jag minsann) och ändå hela tiden vara på väg.
Inga onödiga stopp. Det gillar jag.

I dag har jag gjort första sträckan på min lilla turné, eller vad man nu ska kalla den, med just tåget men jag rastade mig rejält innan med två timmar ganska tuff träning.
För att orka vara stilla. ;-)

15x2 min. löpintervaller (gå/joggvila 1 min.) och styrketräning på bästa utegymet.

Riktigt skönt att få vila benen efter det kan jag berätta men jag ska erkänna att jag inte klarade av att sitta still hela tiden på tåget.
Lite benböj, stretch och promenad mellan varven är nödvändigt inte bara för mig utan all mänsklighet.
Stolen må vara skön men den är inte varken bra eller nyttig att fastna i.

Photo: Ingmarie Nilsson

SJ skötte sig fint i dag och nu har jag landat på mitt första stopp hos min älskade lillebror Daniel och hans Per i Göteborg.
Värsta bästa servicen för direkt jag kom blev jag serverad lyxig tvårätters-middag.

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Myser här till i morgon innan jag drar ytterligare lite mer söderut för ännu mer mys men av helt annan sort tillsammans med bl.a denna härliga kvinna. :-)
[Comments (3)]
Friday 2012-11-16 19:55
Author: Ingmarie Nilsson
Det går framåt. Och det går bakåt...
Nu är det tack och lov inte så illa som det låter men i går var det verkligen "fast forward" knappen och i dag dito "fast reverse".
Framåt.
Bakåt.
Tvära kast minst sagt så det är ju inte konstigt att jag blir åksjuk.

I går; några mils löpning i skogen, hemmajobb, superintressant kurs med Holistic och sen nattkneg 21-07.30.

I dag; försök till att få kropp och knopp att komma ur kola- koman men jag är verkligen inte mycket att hänga i granen, eller någonstans över huvudtaget för den delen, när jag varit vaken i flera dygn och sen sovit max fyra timmar.

Ett vattenlöpningspass i ett smockfullt Eriksdalsbad livade i alla fall upp denna dag och i morgon trycker jag på knappen jag gillar allra bäst.

Play. :-)

Väskorna är packade för i morgon ska jag bege mig ut på en liten turné .

Photo: Ingmarie Nilsson

Och klockan är ställd fastän jag inte far förrän efter lunch.
Om och i fall att kola-koman inte försvunnit.
Man kan aldrig vara nog garderad i dessa fartfyllda tider.
[Comments (6)]
Thursday 2012-11-15 17:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Jag tycker alla ska uppvärdera sig själva i stället för att nedvärdera sig.
/Petra Mede

Photo: Anders Gustafson
[Comments]
Wednesday 2012-11-14 21:43
Author: Ingmarie Nilsson
Play
Precis bredvid den där pausknappen, som jag hade intryckt i går, sitter ju play-knappen och det är den jag har haft intryckt (nästan) hela dagen.

Framförallt i kväll.

Coachning av det där härliga RS-gänget på PwC (backintervaller så svetten rann, mjölksyran sprutade och hjärtat slog volter av lycka) och sen ett rejält styrkepass på Sats Zenit med min älskade lillebror Daniel.

Mörkt som på natten men vi sken upp med våra leende och reflexer.
Photo: Ingmarie Nilsson
Mörkt som på natten men vi sken upp med våra leende och reflexer.

Daniel kör "masken" och jag ryggdrag med gummiband. MYCKET jobbigare än det ser ut!
Photo: Ingmarie Nilsson
Daniel kör "masken" och jag ryggdrag med gummiband. MYCKET jobbigare än det ser ut!
"Turkish get-ups" eller vad den där tokjobbiga övningen nu heter.
Photo: Ingmarie Nilsson
"Turkish get-ups" eller vad den där tokjobbiga övningen nu heter.

Det där är något jag nog behöver öva på...
Photo: Ingmarie Nilsson
Det där är något jag nog behöver öva på...
TRX-Love it!
Photo: Ingmarie Nilsson
TRX-Love it!

Photo: Ingmarie Nilsson

Playknappen ska man trycka på varje dag för du vet ju, play betyder ju även lek och det är livsviktigt om du frågar mig. :-)
[Comments (9)]
Tuesday 2012-11-13 18:47
Author: Ingmarie Nilsson
(Våga) pausa
Så långt det är möjligt så försöker jag att en gång var sjunde till tionde dag ha det helt "blankt" i agendan.

En dag helt utan något inplanerat eller några tider att passa.

Vill jag ligga i soffan, springa, läsa, pilla naveln eller se på bio hela dagen så ska jag kunna göra det.
Nu har det i och för sig aldrig blivit så, att jag såsat mig igenom en hel dag, men känslan av att kunna är för mig både befriande och lugnande.

För mig funkar det helt enkelt inte att dag efter dag efter dag jaga klocktider, prestera och finnas tillgänglig.
Frågan är om det gör det för någon?
Egentligen…

Men vårt samhälle är uppbyggt på att producera, prestera, effektivisera, leva upp till (oftast inbillade) förväntningar, vara glada och alerta och det är ett ekorrhjul som går så fort så fort att det kan vara snudd på omöjligt att hoppa av utan att slå halvt ihjäl sig.

Det är, som jag ser det, ett samhälle som varken ger tid för reflektion, eftertanke eller återhämtning och det är saker åtminstone jag behöver göra för att må bra.

Jag tror t.o.m att det är ett ohållbart system som förr eller senare gör att man inte orkar längre.
En del blir akut sjuka, en del blir deppiga, en del blir kroniskt trötta och en del helt enkelt tvärnitar och tar in på en ny (lugnare) väg.

Jag kan ha fel men jag vågar inte chansa.
Därför planerar jag in dessa "blanka" dagar som inte nödvändigtvis behöver betyda att jag gör "ingenting", tvärtom är jag ofta ganska produktiv, men det sker helt utan stress och press.
Yoga och meditation är en del av min vardag så det "räknas" liksom inte.
Oftast blir det ett lugnt vattenlöpningspass (90 minuter i dag för den som är intresserad) och en promenad.
(Dagens gick till Bagis centrum för att få nya batterier till löp-klockan. Viktiga grejer du vet. :-) )

Säg inte att du också skulle vilja men "inte hinner".
Man får helt enkelt ta sig tid.
Planera in en blank dag med jämna mellanrum och håll sen fast vid den.
För du har tid bara du vill.
Ingenting är väl så viktigt att det är viktigare än din egen hälsa och ditt eget liv?

I vissa fall tror jag att det även krävs mod.
Stannar vi upp och hinner med att både andas, tänka och känna efter då kanske vi även "kommer på" att vi inte alls lever det liv vi egentligen vill leva och hur skulle vi då göra och hur skulle det då bli?
För många är det (tyvärr) då enklare att leva vidare i sin livslögn tills det en dag är för sent att skapa en förändring.
Sorgligt tycker jag...

Vi människor har fått många fantastiska gåvor och en är vi kan välja.
Jag har gjort ett aktivt val, att följa mitt hjärta och min själs röst, och hur just du ska göra vet bara du.

Men en sak vet jag just detta livet går inte i repris.

Photo: Ingmarie Nilsson

Don´t ask what the world needs. Ask what makes you come alive, and go do it.
Because what the world needs is people who have come alive.

(Howard Thurman)
[Comments (11)]
Monday 2012-11-12 18:49
Author: Ingmarie Nilsson
Ribban lagd
130 minuter löpning i sol från både himlen och mitt fina sällskap Catharina.
Det var evigheter sen vi träffades men ändå kändes det som i går.
Märkligt hur enkelt det är att umgås med själsfränder. :-)

Dopp i Söderbysjön, spännande jobbplanering, lite vattenlöpning på det och min vecka kunde inte ha börjat mycket bättre för det är ju precis sådana här grejer jag gillar att göra.

Och det är väl det som är själva grejen med livet?

Att så ofta det är möjligt göra det man mår bra av och som ger glädje och energi?
Det tror jag i alla fall. :-)

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Hur har din vecko-start varit?
[Comments (10)]
Sunday 2012-11-11 20:58
Author: Ingmarie Nilsson
Gasa och vrooooma iväg (i lagom hastighet)
Det är väldigt lätt hänt att man både tappar kraft, energi och lust samt har mungipor som hänger neråt när dagarna är gråare än en blyertspenna.
Åtminstone upplever jag det som att det är många såna dagar i 08:a land just nu.

Klockan är inte ens 16 men gatlyktorna är redan tända
Photo: Ingmarie Nilsson
Klockan är inte ens 16 men gatlyktorna är redan tända

Och det är ännu enklare att bara säcka ihop, stanna inne, göra inget och bli ännu kraftlösare.

Visst behöver man lugna soft-dagar emellanåt, och visst ska man lyssna på både kroppen och magkänslan, men man behöver inte sås-lugna dagar var och varannan dag bara för att vädret är grått.
Tvärtom tror jag.
Det är betydligt fler som suttit ihjäl sig än aktiverat ihjäl sig, det är då ett som är säkert.

Därmed inte sagt att man behöver/ska ha ha gasen i botten för jag tror samtidigt att november är en bra tid för reflektion, eftertanke och återhämtning.
Men man kan vara aktiv trots det för både hjärnan och kroppen behöver syre och blodcirkulation för att funka.

Mitt "knep" är att inte fundera och känna efter för mycket utan helt enkelt bara sätta igång.
Åtminstone när det gäller träning och jobb.
Mitt enklaste råd är att helt enkelt alltid testa att göra det du planerade i 20 min. för det brukar vara ungefär den tiden det tar att vända tankarna och mota bort latmasken.

Hade jag gjort som den första känslan var i morse så hade jag nämligen inte kommit ur sängen överhuvudtaget utan gjort som Elvira the cat.

Photo: Ingmarie Nilsson

Men jag gav mig själv en 20-minuterschans på yogamattan och det blev ganska bra till slut.

Städat, tvättat, handlat, bakat och tränat.
Två gånger t.o.m.

Så här;
Pass 1;
Progressiv (blöt och lerig) löpning i ca 40 min. + upp och nedjogg så det totalt blev 80 min.
Satt fint med (vego)mat efter det kan jag berätta.

Photo: Ingmarie Nilsson

Pass 2:
Cykel 20 min. med hög kadens.
Fyra varv av min alldeles egna cirkelträning.
(Namnen kanske inte helt stämmer men du fattar nog när du ser bilderna.)
  • Excentrisk bencurl
  • TRX-rodd
  • TRX- enbensböj
  • TRX-upphopp
  • Axelpress med kettlebells
  • Swing med kettlebells
  • Sidoplanka och lyft med extra vikt
  • Höftlyft med extra vikt
Och som avslutning stretch.
Eller näää, nu ljög jag för jag körde 40 min. vattenlöpning också. :-)

Bencurl
Photo: Ingmarie Nilsson
Bencurl
TRX-övningar
Photo: Ingmarie Nilsson
TRX-övningar

Kettlebells-övningar
Photo: Ingmarie Nilsson
Kettlebells-övningar
Coreövningar
Photo: Ingmarie Nilsson
Coreövningar
Några stretchövningar
Photo: Ingmarie Nilsson
Några stretchövningar

Photo: Ingmarie Nilsson

Och det kan jag säga, att soffan är mycket skönare och maten mycket godare efter en dag som denna än om jag hade såsat runt i mysbrallorna hela dagen. :-)
[Comments (10)]
Saturday 2012-11-10 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
Bästa lördagen denna veckan
Jag börjar nog nästan bli lite bortskämd.
Fast inte på ett sånt där odrägligt vis (hoppas jag) utan för att jag fick löpsällskap även i dag!

Och inte av vem som helst minsann utan av Annelie.
Denna helt fantastiska kvinna som bokstavligen tagit sig från botten till toppen.

Och det braiga är att hon bor så nära att jag nog kan lura med mig henne fler gånger. :-)

Jag kan inte ens vara tyst när jag fotar. Därav minen på ena bilden... Ja jisses...
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag kan inte ens vara tyst när jag fotar. Därav minen på ena bilden... Ja jisses...

Resten av dagen har jag tillbringat på Allt för hälsan mässan.
Utan att överdriva så tror jag att jag har delat ut över 1000 smakprovet av Kokosolja, Supervitalis och flytande D-vitamin från bästa Holistic.
Har pratat så mycket att jag blivit hes (och då ska man veta att det krävs en hel del prat för att jag ska få whiskey-röst) men jösses vad skoj det har varit!

Högst upp; Bodil, Victor och Pontus in action. Längst ner till höger. De galet sköna massagestolarna med infravärme.
Photo: Ingmarie Nilsson
Högst upp; Bodil, Victor och Pontus in action. Längst ner till höger. De galet sköna massagestolarna med infravärme.

Jag och Holistics eminente marknadschef Christer Barregren.
Photo: Privat
Jag och Holistics eminente marknadschef Christer Barregren.

Hann även att lyssna på Guru Dharam vars klokhet jag fått ta del av även den här gången.
Föreläsningen hette "It´s not the life that matters it´s the courage you bring in to it".
Tankeväckande, inspirerande och kärleksfullt.
Vill du läsa en intressant intervju med honom och hans tankar så kolla här.

Photo: Ingmarie Nilsson

Ja vilken lördag det har varit.
Galet rolig!
Men nu ska jag vila rösten.
En stund i alla fall… ;-)
[Comments (7)]
Friday 2012-11-09 20:52
Author: Ingmarie Nilsson
Lugnt fredags-rejs
Om jag inte helt missminner mig så tror jag det är fjärde året på raken jag besöker Allt för hälsan mässan.

Man kan ju tycka vad man vill om det men jag tycker det är ett ganska skoj evangemang.
Ann-Sofie har skrivit en helt galet bra resumé på årets spektakel så läs den här.
Även om jag anstränger mig till max så kommer jag nämligen aldrig göra det lika bra.
Den är klockren!

Jag har i alla fall kollat på det mesta, smakat på en massa godsaker, fått supernajs stolsmassage, tecknat en (förmånlig) prenumeration på Yoga för dig, tävlat, testat KINO-praktik och förstås tjabbat massor!
Det som förvånade mig var att det var så lite folk.
Var beredd på värsta trängseln men det var väldigt gott om plats.

Kanske blir fler i morgon.
Jag ska dit då också och då hittar du mig hos de här.
Ska servera de bästa shotsen i hela stan.:-)

Hann även med att lyssna på Fredrik Zillén och hans KALAS-metod.
Intressant och en slags bekräftelse på min egen löpstil och löpfilosofi.

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo:  Ingmarie Nilsson

Men jag har inte bara lullat runt på mässan denna dag.

Inte för att jag brukar bry mig om (löp)vädret men är det strålande sol och vindstilla som i dag då är det snudd på tvunget att springa om man kan och har möjlighet.
Fick dessutom finfint sällskap under halva turen av Annika.

Photo: Ingmarie Nilsson

Måtte den stackarn bara inte blivit helt avskräckt av allt mitt babblande…
Jag har ju lite väl lätt för det ibland. ;-)
[Comments (6)]
Thursday 2012-11-08 19:28
Author: Ingmarie Nilsson
Nilssons 10-i-onsdags-topp
(Utan inbördes beundran.)

Dagens svettigaste och tuffaste;
Cykelintervaller och (p)rehabstyrka.

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens mest spännande och trevliga;
Intervjua Niklas. Du kommer få ta del av det hela i RW så småningom.
Håll ut!

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens skickligaste;
Fotograf Luca Mara.
Han + kamera = sant.

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens (och månadens) meditation;
För en ökad intuition.
Riktigt cool!
En ökad intuition + rationellt tänkande kan i princip aldrig bli fel.

Sitt bekvämt. Lägg vänster hand avslappnat i knät. Knyt din högra hand men låt pekfingret peka rakt upp. Sitt tyst och helt stilla. Blunda. Fokusera på en liten punkt mellan dina ögonbryn. (Det som även kallas tredje ögat.) Låt andningen sköta sig själv. Sitt så i 1-7 minuter. Andas sen in djupt samtidigt som du sträcker upp din högra arm och sträcker på dig så mycket som möjligt. Håll andan i 15-20 sekunder. Andas ut kraftigt (med armen fortfarande uppe), andas in igen och håll andan i 15-20 sekunder och andas ut kraftigt. Ta ner högerhanden och låt även den vila i knät i några minuter.
Photo: Ingmarie Nilsson
Sitt bekvämt. Lägg vänster hand avslappnat i knät. Knyt din högra hand men låt pekfingret peka rakt upp. Sitt tyst och helt stilla. Blunda. Fokusera på en liten punkt mellan dina ögonbryn. (Det som även kallas tredje ögat.) Låt andningen sköta sig själv. Sitt så i 1-7 minuter. Andas sen in djupt samtidigt som du sträcker upp din högra arm och sträcker på dig så mycket som möjligt. Håll andan i 15-20 sekunder. Andas ut kraftigt (med armen fortfarande uppe), andas in igen och håll andan i 15-20 sekunder och andas ut kraftigt. Ta ner högerhanden och låt även den vila i knät i några minuter.

Lyft bägge armarna över huvudet och skaka dem som avslutning. Sat nam-Sanningen är min identitet.
Photo: Ingmarie Nilsson
Lyft bägge armarna över huvudet och skaka dem som avslutning. Sat nam-Sanningen är min identitet.

Dagens blötaste;
Vattenlöpningen.
Inte ens regnet är blötare. ;-)

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens godaste;
Samma som alla andra dagar. Holistics kokosolja.
Jo jag vet.
Jag är (nog) smått beroende av den där men värre begär kan man ju ha.

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens överraskning;
Mailet från Sveriges författarfond.
Jag ska tydligen få en liten slant bara för att min bok lånats ut på biblioteken.
Trevligt!

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens roligaste;
(Förresten roligast veckans alla dagar.)
Elvira the cat.
Vem annars?

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens sötaste‚
Elvira the cat.
Igen.
Förstås.:)

Photo: Ingmarie Nilsson

Dagens vackraste;
Rebekka Karijord.
Lyssna och njut.
De fina bilderna är dessutom från "min" badsjö och skog.

[Comments (9)]
Wednesday 2012-11-07 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Äntligen!
För som jag har längtat.
Efter att få träna med det där goa RS-gänget på PwC igen.

Och jag har fått äran att fortsätta coacha dem så nu slipper jag längta.
Det finns två riktigt bra ord för det.
Lycka och glädje.

Sprang dit, sprang tuffa intervaller med de supersnabba grabbarna där (vet inte riktigt var tjejerna var men de kommer för de finns, det vet jag) och sen sprang jag en bit hem också.
90 min. löpträning så där på onsdagskvällskvisten.
Synd att klaga liksom.
Var så uppslukad att jag inte ens kom ihåg att fota kalaset förrän det var för sent och alla hade försvunnit till sitt.

Reflexer uppifrån och ner.
Photo: Ingmarie Nilsson
Reflexer uppifrån och ner.
Även över "puckeln". D.v.s ryggan.
Photo: Ingmarie Nilsson
Även över "puckeln". D.v.s ryggan.

Photo: Ingmarie Nilsson

I förmiddags coachade jag förresten i bassängen och jag tror banne mig jag lyckades få ännu en människa bli vattenlöpningsfrälst.
Snart tar vi över i bassängen.
The Aquarunners.
Hehe.
Eller i alla fall borde Stockholm Stad, som ju bestämmer, inse att vi behöver en egen springbana.
Jojjomensan.
Allt annat vore liksom helt fel.
Eller hur? :-)
[Comments (7)]
Tuesday 2012-11-06 19:46
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken tur
Halle min dar vad tiden rullar på fort just nu!

Rena racer-rallyt och det är ju för sjuttsingen nästan kväll innan det är morgon!

Jag jobbar och tränar och fikar och lunchar och tränar lite till och far hit och dit med SL (eller väntar på att de ska fara mellan elavbrott och hala spår), gör naprapatbesök och babblar i telefon och planerar jobb och babblar IRL och mellan alltihop så a-n-d-a-s jag.
Djupt och medvetet.
Tack och lov för yogan säger jag för annars hade jag nog varit helt uppe i det blå just nu.

Photo: Ingmarie Nilsson

Lunchat har jag gjort med min älskade lillebror Daniel på Blueberry (ok ställe men inte riktigt så bra som jag trodde mest för att det var lite för små portioner för atleter som oss), fikat har jag gjort på Bagarmossens stolthet Lilla Bagis samtidigt som jag blev intervjuad av denna tidning, naprapatbesöket var hos bästa Mats, jobbat har jag gjort hemma och tränat har jag gjort både här och där.
Lite som vanligt men ändå inte för mina dagar är väldigt olika varandra.
Det är så jag vill ha det och det jag även märker att jag mår väldigt bra av just nu. :-)

Och tänk då vilken tur jag har som kan ha det just så här och får vara med om allt detta!

Det som kallas livet.

Älskade lillebror. Vilken tur att han är i 08;a land och jobbar med jämna mellanrum.
Photo: Ingmarie Nilsson
Älskade lillebror. Vilken tur att han är i 08;a land och jobbar med jämna mellanrum.
Bagis myshörna. Vilken tur att jag har så nära dit.
Photo: Ingmarie Nilsson
Bagis myshörna. Vilken tur att jag har så nära dit.

Naprapat-Mats. Vilken tur att han finns!
Photo: Ingmarie Nilsson
Naprapat-Mats. Vilken tur att han finns!
[Comments (7)]
Tuesday 2012-11-06 09:23
Author: Ingmarie Nilsson
Snart advent
Det går fort nu.
Redan november och om några veckor är det första advent.

Det är lätt hänt att uppleva stress och jäkt när julen nalkas så som en motvikt bjuder jag in till tre tillfällen med lugnande och upplyftande Livsyoga och meditation.
För nybörjare såväl som erfarna.

Mer info hittar du här.

Varmt välkommen.

Photo: Fotoakuten.se
[Comments (4)]
Monday 2012-11-05 21:44
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
En fördel med att skjuta upp saker och ting är att man
alltid har något planerat för morgondagen

/Okänd (Som måhända är en rackare på att just skjuta upp saker till morgondagen? ;-) )

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (4)]
Sunday 2012-11-04 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Mitt (och ditt) val
Det hade varit väldigt enkelt för mig att gnälla denna dag.

Över att inte få vara i en av jordens coolaste städer och ta del av den löpargemenskap som blivit trots inställt lopp.
Över att vädret är grått, löpdojorna blir leriga, SL lyckats fixa förseningar med ett rälsbrott, att det inte finns precis allt jag vill ha på Forsgrenska gymet och över att mitt och hjärtats lunch-besök på Vigårda var ett riktigt bottennapp.
Hur det kan vara så attans mycket folk där är mig en gåta.
Enda trevliga var inredningen och sällskapet.
Maten var kass.
2012 tycker jag banne mig varje mathak med aktning ska kunna servera bra vegomat.
Vigårda har ingen aktning.

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo:  Ingmarie Nilsson

Men nu är det bara det att jag jobbar inte så.
G-n-ä-l-l-i-g-t.

För vet du, det finns hundrafalt bra grejer som varit denna dag.
T.o.m tusenfalt.
Och som faktiskt är varje dag om jag (och du) bara väljer att se dem.
Då menar jag inte bara det där "vanliga" som att ha tak över huvudet, mat i kylen, pengar i plånboken (eller okej då, på plastkortet), vara frisk och ha rena kläder att ta på sig.

Nej, jag menar allt det andra.

Som för mig denna dag har varit att kunna fira 11 år med världens bästa man, att ryggen är snudd på smärtfri, solen som trots novemberdis visade sig, yogan, den stora skogen jag kan springa i, nybakat bröd, min familj, gym- och badkortet, en hel bunt med ännu olästa böcker, alla vänner som bryr sig och att jag med största sannolikhet kommer att få göra många, stora, roliga saker inom kort om allt går som det ska.
(Och det tror jag det gör om det är menat så.)
När dörren till New York-resan stängdes så öppnades nämligen en annan.
Det är faktiskt t.o.m en dubbelportad dörr!

Jag fick denna dag även riktigt lång tid tillsammans med min underbara, fina vän Karin under vattenlöpning och bastubad.
Eller lång och lång.
Allt är som bekant relativt.
Vi skulle behöva månader och år för att hinna babbla färdigt.
Om ens det räcker… ;-)

Photo: Ingmarie Nilsson

Inte nog med att hon är en alldeles bedårande människa, hon är en liten jultomte också.

Photo: Ingmarie Nilsson

Så du ser, fastän det finns trista tråksaker som händer så finns det (nästan) alltid ännu fler skojgrejer.
Vad du upplever beror helt enkelt på vad du väljer att se och hur du tar det som händer och sker.

Det är min attityd till mig själv och omgivningen som blir min verklighet och det som jag uppfattar.
Och attityd är något jag kan välja.

Tack & kram från mig.
[Comments (6)]
Saturday 2012-11-03 19:10
Author: Ingmarie Nilsson
Rätt eller fel?
Jag har otroligt blandade känslor inför beslutet att NY Marathon blev inställt.

Så här skriver de i mailet till oss som skulle varit med;

It is with heavy hearts that we share the news that the 2012 ING New York City Marathon has been canceled.

The decision was made after it became increasingly apparent that the people of our city and the surrounding tri-state area were still struggling to recover from the damage wrought by the recent extreme weather conditions.
That struggle, fueled by the resulting extensive and growing media coverage antagonistic to the marathon and its participants, created conditions that raised concern for the safety of both those working to produce the event and its participants.
While holding the race would not have required diverting resources from the recovery effort, it became clear that the apparent widespread perception to the contrary had become the source of controversy and division.
Neither NYRR nor the City could allow a controversy over the marathon to result in a dangerous situation or to distract attention from all the critically important work that is being done to help New York City recover from the storm.

NYRR, in partnership with the Rudin Family and the ING Foundation, has established the "Race to Recover" Marathon Fund to aid New Yorkers impacted by the storm.
Over $2.6 million has been raised, including a $1 million donation by NYRR. We are asking you to join us by making a $26.20 donation, or whatever you can afford, to help bring recovery and hope to those communities and families most affected.
Proceeds will go to Hurricane Sandy Relief, administered by the Mayo´s Fund to Advance New York City. You can also donate to the relief effort through NYRR´s fundraising platform, CrowdRise, which includes the American Red Cross and other charities.

NYRR will redeploy the marathon resources and materials toward the recovery effort. We will share the details of this project as they are finalized in the days ahead.

We all recognize this has been a very challenging time in New York City that has impacted so many people, including you, our runners. Please know that this is one of the toughest decisions we have ever made, and that we deeply appreciate your support.

Å ena sidan är det bra att man lyssnat på människorna som bor där och är mitt i katastrofen, att man visar empati med de lidande och sörjande och fördelar både resurser och hjälp dit det bäst behövs.
(Vilket nog inte är till 10 000-tals löpare).
Och det är bra att amerikanerna visar att det inte alltid är business as usual utan att man ibland behöver tänka om och tänka mjukvara.
Att låta ett maratonlopp gå förbi platser där man fortfarande letar efter döda, ta viktiga resurser från samhället för att serva friska, vältränade löpare och bada i ett överflöd av både det ena och andra samtidigt som människor i den direkta närheten både svälter, fryser och lider känns inte helt rätt.

Men det är förstås inte så enkelt.

För å andra sidan kanske en fest som NY maran, och även en av stadens stoltheter, är just vad som skulle behövas?
Tusentals löpare skänker kläder när de lämnar in sina påsar vid starten, miljontals är de kronor som samlas in genom bl.a donationer och frågan är om det verkligen blir mindre resurser till de behövande bara för att maran går av stapeln?
Och hur är det med alla de som kanske sparat i åratal för att kunna vara med, rest långväga och verkligen längtat efter att få uppleva magin som trots allt är i och runt detta lopp?
Är det "rätt" att säga nej till dem efter att först ha sagt ja, ja, ja det blir ett lopp?

Och å tredje sidan.
Donationerna finns förhoppningsvis kvar och kläder kan skänkas ändå.
Liksom volontärinsatser av olika slag.
Å fjärde sidan kommer säkerligen många av de som sett detta som sin livs resa inte få en enda chans att göra om den.

Jag ställer mig inte på någon sida för jag vet inte vad som är rätt eller fel.
Även om jag har ganska bra "inside-information" så är jag inte där och kan se hur det verkligen är.

Vad jag dock vet är att jag just nu trots allt är glad att jag inte åkte.
Om det var tur, ödet, slumpen eller någon slags inte intuition låter jag vara osagt för vem vet det svaret?

Och oavsett så tycker jag att beslutet om att ställa in kom på tok för sent!
De borde ha bestämt direkt, eller i alla fall senast onsdag kväll, då de såg effekten och förödelsen efter stormen.

Det ska onekligen bli lite "spännande" att se hur de går vidare till nästa år.
Kommer alla få den där garanterade startplatsen som de lovade man skulle få om stormen hade hindrat att man kom till NY?
Kommer man behöva betala den (skyhöga) startavgiften igen oavsett?
Om de ska behålla sin höga status tror jag det behövs ganska mycket Good-will nu...

Hur som helst så fortsätter jag med att november-roa mig.
Min rygg-yoga och mina hemmakurer verkar göra fortsatt gott för min rygg.
Liksom fikat med fantastiska vänner.
Annika, Ann-Sofie och Sara.
Inspiration och glädje på skyhög nivå!

Sara, Ann-Sofie och Annika i mysbelysning. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Sara, Ann-Sofie och Annika i mysbelysning. :-)

Har lufsat runt i skogen både länge och väl.
Njutit av både sol, regn, lera och mossdoft.
Det där är mjumma för både kropp och själ. I alla fall min.

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Sen kom jag på att det har ju hunnit bli en ny månad så nu har jag sett till att klara av novembers första dopp i Söderbysjön.
Det är fina grejer vill jag lova!
Inte en chans att man varken deppar, är arg eller ledsen varken före, under tiden eller efteråt.

Det var jag och änderna i och en bunt med publik jämte. Nästa gång ska jag ta betalt. ;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Det var jag och änderna i och en bunt med publik jämte. Nästa gång ska jag ta betalt. ;-)
[Comments (10)]
Friday 2012-11-02 22:49
Author: Ingmarie Nilsson
Jag hade FEL
Läs här.
[Comments (4)]
Friday 2012-11-02 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Studsar vidare
Om nu någon tror att jag är "oberörd" över att inte kunna åka till NY och mest tar det med en klackspark, så kan jag meddela att det är absolut, totalt helt fel, fel, JÄTTEfel.
Jag har bölat och svurit och deppat bölat igen.
För det gör ont i både hjärta och själ det här.
Och rygg.
Mina kurer verkar dock göra nytta så det är bara att kurera vidare och hoppas på snabb bättring.

Men nu är det som det är och du vet väl det gamla talesättet;
Det är inte hur jag har det utan hur jag tar det som spelar roll.

Om det är någonting jag är verkligt bra på här i världen så är det att bryta ihop och komma igen.

Som en studsboll hoppar jag upp igen och ju hårdare jag slängs i backen, ju högre hoppar jag upp efteråt.
Så länge jag lever och kan bestämma själv så kommer jag aldrig att "ge upp".
Jag kan ändra riktning och plan, t.o.m mål, men jag kommer aldrig sluta sträva efter det jag vill och mår bra av.

En studsboll har ju även den goda egenskapen att den får ingen punka som en "vanlig" boll. :-)

Så nu är det alltså som det är och även om jag har aldrig så mycket längtan och ångest i magen så kommer jag inte till NY just nu och maran kommer att gå av stapeln på söndag vare sig jag vill eller ej.
I stället för att tjura önskar jag alla lyckliga som är där en underbar resa på alla sätt och vis medan jag roar mig här hemma med annat.

För det är jag också bra på.
Att roa mig. :-)
Och det är väl liksom det som är en del av meningen med livet?

Fick lunchsällskap av min "nygamla" vän Catharina. (Alltså gammal vän som jag efter flera år till min stora lycka hittat igen. Tack FB!)
Stolarna på Organic Green är väl kanske inte de allra bästa för en rygg som min, men vego-maten är det absolut.
Och det går ju både att resa på sig och lägga vantar/halsduk som sittdyna.

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Efter x antal år i från varandra. "Gamla" vänner blir aldrig för gamla. :-) Catharina är lika härlig som alltid.
Photo: Ingmarie Nilsson
Efter x antal år i från varandra. "Gamla" vänner blir aldrig för gamla. :-) Catharina är lika härlig som alltid.

Sitta är det absolut sämsta för ryggen men rörelse desto bättre, så vad är då bättre än att tillbringa en massa tid vattenlöpandes i bassängen med allra bästa Lisa?

Photo: Ingmarie Nilsson

Och vem kan vara ledsen någon längre stund när man får en så här fin bukett av världens bästa sambo?

Photo: Ingmarie Nilsson

Eller får dela bostad med världens sötaste och roligaste Elvira the cat?

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Ja men du förstår väl va?
Det bara går ju inte att hänga läpp och deppa allt för länge med detta gänget i sitt liv och i morgon blir det ännu mer av dessa positiva varor.
För det har jag bestämt. :-)

Hej hopp studsboll!
[Comments (2)]
Thursday 2012-11-01 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Kurerar mig (på mitt vis)
Jag har blivit granskad inifrån och ut och utifrån och in.
Inget brutet och inget sprucket som det verkar men mitt ("gamla") diskbråck har fått sig en rejäl däng med påföljande muskelbristningar, svullnad, tryck och nervpåverkan.

Smärtlindra, avlasta och röra på mig så mycket jag tyar och förmår är vad jag kan och ska göra.
Har börjat med special-yogaövningar för ryggen, av-svällande, läkande örtomslag och kurer (anti-inflammatoriska läkemedel ger jag nämligen inte mycket för) och undviker sitta så mycket som det är möjligt.

Det kunde varit mycket värre, det vet jag, men jag måste ändå erkänna att det senaste dygnet har jag tyckt hiskeligt synd om mig själv…
Ibland hjälper det liksom inte att hela gatan utanför krälar i misär.
Man är ändå sig själv närmast.

Men det kommer att bli bra, jag kommer att vara smärtfri igen, jag kommer att känna mig glad igen och jag kommer att få kuta den där maran någon annan gång.

Det var bara inte meningen just nu.

Ann-Sofie skrev ett så otroligt passande inlägg om just det här i dag.
Om att det är tungt som sjuttsingen ibland och tillsynes bara toktuff uppförsbacke.
Om att det inte alltid är raka vägen till toppen utan det går upp och det går ner.
Som en berg- och dalbana.
Och fastän det emellanåt går mest trögt uppför så vänder det.
Alltid.
Det gäller bara att inte tappa hoppet, inte tappa sugen och inte tappa drömmarna.

För precis som hon skriver; livet händer!
Det är skit och elände och bomber och granater att jag inte fick/kunde åka, att jag inte får kuta den där maran och att jag har ont.
Det är t.o.m. dubbel-skit-och-elände-och-bomber-och-granater.

Men det kunde som sagt var varit värre.
Mycket värre.

Jag sitter (fel, ligger) i soffan i ett varmt hem, jag är mätt i magen, har rena kläder på mig, jag har fått all hjälp jag kan få just nu, det onda kommer att försvinna och både NY, maran och resandet finns kvar.

I morgon har jag tjurat och lipat färdigt.
Punkt.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (6)]