Archive Feb 2012 (32 entries)

Wednesday 2012-02-29 05:17
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Nu drar jag västerut.
Hit till mitt paradis på jorden.

Tills jag är tillbaka i cybervärlden igen, om något dygn eller två, rekommenderar jag dig att lyssna på denna otroligt tänkvärda låt.



[Comments (5)]
Tuesday 2012-02-28 18:39
Author: Ingmarie Nilsson
Hungrig?
Det gäller att välja sina (o)vanor med stor omsorg.
Frukosten t.ex.
Jag äter till 99,9% alltid min "specialgröt" med havre- och rågflingor, amarant, tofu, bär, youghurt och det här;


Ekologiska gojibär och sötmandel från Holsitic.
(Finns enkelt att köpa här).
Finfin start på dagen efter morgonyogan.
Sen är jag redo för det mesta av vad det nu är som står på dagens schema.

Som t.ex. ett gäng cykelintervaller.
40x1 min. med 30 sek. vila.
Roligt och väldigt svettigt!



Och eftersom bassängen även finns där på Forsgrenska så var det bara att hoppa i och svalka sig med lite vattenlöpning.
(Efter en dusch förstås…)


Var lite orolig innan att det skulle vara knökfullt med sportlovslediga ungar men de var tydligen inte badsugna.
Det var så lugnt så lugnt att jag nästan trodde jag drömde!
Jag hoppas verkligen de aktiverade sig på annat sätt...

Efter två timmars idogt tränande var jag så hungrig att jag nästan tuggade på kinderna.
Men bara nästan.
Maten var hur som helst extra fantastiskt god när jag väl fick den.

Att känna riktig hunger, och törst, är faktiskt ingen självklarhet.

En del människor har sjukdomar som gör att de aldrig känner skillnad på mättnad och hunger.
En del äter och dricker så mycket och ofta att kroppen aldrig får en chans att bli varken hungrig eller törstig.
En del kan inte äta p.g.a t.ex någon sjukdom eller medicin som ger ständigt illamående.
En del ser maten som sin fiende och förtränger alla känslorna.

Det är lätt att för givet att man kan, och får, äta men det är ingen självklarhet.

Så känn gärna lite extra tacksamhet nästa gång det kurrar i magen och du får hugga in på din måltid.
Tugga väl och njut av varenda bit.
[Comments (9)]
Monday 2012-02-27 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Coola grejer en helt vanlig måndag
Det är skillnad på hård och hård.
Hård asfalt sliter oerhört mycket mer än hård grusväg.


I alla fall på min kropp.
Eller så inbillar jag mig bara...

Oavsett så blev det riktigt mycket liv i kroppen när jag hittade snö och isfri stig på Söder.
Lägg till sol, fågelkvitter och en doft av mylla så förstår du säkert att jag verkligen njöt av dagens löppass.



Livet är mycket enklare, och coolare, när vintern släpper sitt grepp och ljuset kommer åter.
Åtminstone mitt liv.

Styrketräningen och vattenlöpningen gjorde jag dock inomhus.
Liksom besöket hos "min" kroppshe(a)lare Danne.
Någon måtta på utelivet får det ju faktiskt lov att vara.;)

Att besöka Danne innebär inte "bara" att få kroppen fixad. Det är även en energikick utan dess like!
Begriper inte riktigt hur eller vad han gör (förutom att pina min kropp med nålar, koppning och knådning av ömma punkter) men det slår aldrig fel.
Jag går alltid därifrån med ett stort (säkert fånigt) leende på läpparna och en himla massa jäklar anamma!

Riktigt coolt tycker jag!

En annan cool grej är de här smarta vantarna. Du kan dessutom köpa dem med 50% (!!!) rabatt hos Suzan.
Tack för det och bye bye kalla (iPhone)fingrar!

Coolaste bönan just nu är ändå utan tvekan den här donnan.
Ännu en gång vann hon Riksmästartiteln på 24h i Espo.
Under dessa 24 timmar sprang hon 185 kilometer på en liten torftig 390,4 meters rundbana.

Fatta hur yr i mössan man måste bli!

Ok, hon hade troligtvis ingen mössa, och de byter varv typ var 6:e timme, men fatta vilken grej!
Man ska förvisso aldrig säga aldrig men jag har väldigt svårt för att se mig själv ens prova något så tokigt.
Men coolt, det är det!

En cool grej till vill jag dela med mig denna måndag.
Nämligen den här muren som jag sprang förbi i dag.

 
 

Piggar onekligen upp och borde väl verkligen värma även det kallaste hjärtat.

Så berätta nu, vad har hänt för coolt i ditt liv denna måndag?
[Comments (8)]
Sunday 2012-02-26 18:55
Author: Ingmarie Nilsson
Var sak har sin tid
När det är de här intensiv yogalärarutbildningshelgerna fredag till söndag, som det varit nu, väljer jag medvetet att ta det lite lugnare med (löp)träningen.

Det blir ganska mycket träning ändå, särskilt för insidan.
Den som allt för ofta nog glöms bort.
Speciellt bland löpare, cyklister och andra konditionsidrottare.
För många av oss är det ingen "riktig träning" om vi inte har flåsat, svettats och sett till att pulsen stigit rejält.

Knasigt egentligen...

Det finns faktiskt yogapass där man blir både flåsig, svettig och får hög puls.
En del pass är t.o.m så tuffa att jag nästan inte tar mig igenom dem.

Vi löpare må tro att vi är vältränade men jag lovar att det finns många delar i vår kropp som inte används särskilt ofta.
Om de ens används alls?
Jag får alltid träningsvärk på de mest underliga ställen i kroppen efter nya yogapass och framförallt dyker det upp många nya tankar och känslor.
Emellanåt är det skitjobbigt men mest är det bara väldigt spännande och häftigt.

Men även om jag tar det lite lugnare med löpningen så tränar jag.
Det gäller bara att (som vanligt) planera ordentligt.

I fredags såg jag till att hinna med ett hyfsat två-timmars löppass innan vi började och tidigt, tidigt, ja t.o.m okristligt tidigt i lördags morse blev det ungefär halva den tiden.
Att springa är ett perfekt sätt att samla ihop tankarna, öppna sinnet och få energin att cirkulera i kroppen.

När kursen är slut på söndagseftermiddagarna har jag och hon den där superDonnan fått som rutin att köra vattenlöpning tillsammans.

Jag älskar det.

Det blir en sådan perfekt avrundning på veckan och helgen.
Lullar runt där i vattnet samtidigt som jag får "prata av mig" och berätta en del om allt fantastiskt jag varit med om.
(Lisa är en ovanligt tålmodig människa som orkar lyssna…)

Vi babblar vidare om allt från medicinska åkommor till meningen med livet, stretchar i bastun och såsar runt innan vi far vidare hemåt var och en åt sitt håll.

Jag och Lisa. Nybadade och fina.
Jag och Lisa. Nybadade och fina.

Lisa till sitt och jag hem till mitt där mina två hjärtan finns.

Mycket mer kan man väl verkligen inte begära av en söndag i februari?

Innan månaden är slut kommer jag dock att ha hunnit med en hel del mer och framförallt kommer jag att ha förflyttat mig långt bort från både isgator och kalla vindar.
Till mitt paradis på jorden.

Och som jag längtar!!
[Comments (10)]
Saturday 2012-02-25 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
Jag behöver mer mjukhet
Fatta mig nu rätt.

Jag är oerhört glad och tacksam över att isen äntligen försvunnit från gatorna så jag slipper riskera både kropp och liv.
Men hur bra det än är så är min kropp inte helt nöjd.
Den hårda asfalten tar näst intill död på min kropp.
Det där hårda och stumma planterar sig liksom genom fötterna upp hela vägen till huvudet och det känns som om jag bara blir stelare och stelare.

Min kropp längtar efter sviktande grusvägar och mjuka skogsstigar.
Den längtar efter sol, värme och lätt klädsel.
Den behöver få känna jordens direkta jordande kraft och helande effekt.
Asfaltens hårdhet gör det näst intill omöjligt.
Min kropp behöver helt enkelt mer mjukhet.


Och snart är det så men tills dess ser jag till att jorda mig, finna kraft, energi och lugn på annat vis.
Genom yogan t.ex.
Där finns många bra verktyg och övningar för att stärka både kropp, sinne och själ allt beroende på vad jag behöver just nu.

Jag tycker det är skithäftigt!

Hur jag med så enkla medel kan få hjälp att ta mig igenom de där svårigheterna, utmaningarna och besvärliga situationerna som livet kommer med.
För livet är inget rakt streck som man glider fram på.
Där är små och stora gupp, dalar, berg, stormar, gigantiska hinder och tvära kurvor.
Så är det för alla.
Den största skillnaden är hur vi förhåller oss till det som sker och hur vi hanterar både motgångar och framgångar.

Det avgörande är inte vad som händer oss utan hur vi svarar på det som sker.
(/Jean-Paul Satre, författare)

Denna helgen är full av yoga, meditation och ny kunskap tillsammans med min härliga grupp.

Hjärnan och kroppen suger åt sig som en svamp och trots att jag egentligen är så trött att jag knappt vet vad jag heter så är jag samtidigt full av energi!
Mycket märklig känsla.
De här helgerna är intensiva, och de tar massor av kraft, men de är också bland det bästa jag någonsin gjort för det ger mig så otroligt mycket tillbaks att få vara med om detta.

I kväll blev vi alla dessutom hembjudna på mat till två av deltagarna.
Jag hade förstått att de där två (och resten av familjen) var några rackare på att kocka (vego)mat men att de var duktiga hade jag inte ens kunnat drömma om.
Utan att överdriva så var det bland det godaste jag någonsin ätit och det säger en hel del för jag har ätit ganska mycket i mina dar.


Maja, den absolut sötaste och goaste  hunden i stan!
Maja, den absolut sötaste och goaste hunden i stan!
"Husbonden" Pee som var en av de helt suveräna kockarna
"Husbonden" Pee som var en av de helt suveräna kockarna

Och "husmor" Kajsa som var en  av kockarna. Också jag som bara åt
Och "husmor" Kajsa som var en av kockarna. Också jag som bara åt

Dagarna må vara långa och tuffa men det är dagar som också är proppfulla av kärlek.
Till livet, till andra och till mig själv.


Ta vara på livet, varandra och dig själv.
[Comments (3)]
Friday 2012-02-24 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Om du skjuter upp allt tills du känner dig säker, får du ingenting gjort.
/Norman Vincent Peale

[Comments (3)]
Thursday 2012-02-23 23:34
Author: Ingmarie Nilsson
Xtra (nästan) allt
Jag trotsade isen idag.
Och, visade det sig tyvärr, även den hett efterlängtade solen.

Men, men.
Man kan inte få allt här i livet.
Åtminstone inte på en gång.

Kroppen var dessutom förprogrammerad för jag hade ju redan bestämt mig för vad jag skulle köra för träning i dag.
Och det brukar bli bäst att göra som jag tänkt från början.
Att liksom inte vela för mycket för då finns risken att det inte blir någonting av någonting.
Eller (mest troligt när det gäller mig) så blir det för mycket av allting.

Så det blev som jag tänkt och det blev väldans bra om jag får säga det själv.
Först egna cykelintervaller.
1+2+3+4+5+5+4+3+2+1 min.



Sen direkt vidare till ett spinningpass.
Fantastiskt svettigt och härligt!
Så svettigt att jag nästan undrade om där var någon svett kvar efter nästan två timmars ihärdigt trampande.

Det var det för det där sista klämde jag ut bland maskinerna och hantlarna på gymet.


Behöver jag säga att lunchen på superhaket Organic Green var xtra god efter det där passet?
Sällskapet var i alla fall det bästa tänkbara.
Den här bönan gör mig nämligen alltid go och glad.


Får alltid en himla massa nytt att fundera på när jag träffat henne.
Sån är hon nämligen.
Inspirerande!

Även kvällen gav inspiration.
För vem blir väl inte löpsugen av att se alla supersnabba som for fram på XL-galan?


Vissa jobb är verkligen xtra bra.

Xtra kul blev det förstås när det fanns så många mysiga människor att pladdra med och låta sig bli inspirerad av.
Och ändå missade jag säkerligen en massa just för att jag pladdrade så mycket.

Ja jösses, det är verkligen inte lätt att ha xtra skoj.
[Comments (4)]
Wednesday 2012-02-22 19:22
Author: Ingmarie Nilsson
Nilsson ilsknar till
Jag vet att det är superonödigt och totalt meningslöst att ödsla tid och energi på sånt jag ändå inte kan påverka, vädret t.ex., men ibland blir jag ändå arg.

Egentligen inte på vädret, det är som det är, utan på vad det ställer till med.
Jag blir arg för att mina (och dina) skattepengar inte går till viktiga saker som att sanda isgatorna som just nu fullkomligt omringat vårt hus och varendaste väg i vår närhet.

Här är så halt att det inte ens går att stå stilla på gatan utanför huset.
Om man överhuvudtaget kommer ut på den så gliiiiiiider man iväg.
Springa är bara att glömma.



Och jag blir arg på alla dessa idioter till bilister som ska tuta och höja näven när jag springer i kanten på bilvägen eftersom trottoarer och cykelvägar är rena skridskobanorna och helt omöjliga att ens hasa sig fram på.


Tror de att jag springer där för att jag tycker det är roligt?
Eller för att jag ska reta dem?
En tok stannade när jag slängde vanten på bilen (jo så arg blev jag) och menade på att han minsann inte kunde möta någon bil om jag skulle springa där.

???????????

Kan man inte möta en bil trots en liten klen löpare i vägkanten på denna vägen, ja då ska man banne mig inte ha körkort!


Jädrans pucko.

Först tänkte jag ge upp redan efter 10 min. men jag hade inte tid att ta mig till något löpband så jag tjurade vidare.
Hittade en hyfsad raka på Gamla Tyresövägen så där sprang jag fram och tillbaks, fram och tillbaks som en jämrans (ilsken) jojo.

Mest arg blir jag nog ändå på mig själv för att jag blir så arg. ;-)

Och jag har lugnat ner mig nu.

Efter ett pass i bassängen och lite extra meditation.
Fick ta till varenda yogisk kraft jag kunde finna för att andas rätt igen.

Yogafilosofi innebär absolut inte att man ska förtränga känslor, tvärtom är de livsviktiga, men de ska inte styra dig och/eller ta över ditt liv.
De är ju just bara känslor som kommer och går.
Men ibland tar de över för en stund.
Eller rättare sagt, jag tillät dem ta över.

Så efter denna ilskna svada och trista bildkavalkad bjuder jag på vackert ljus och varm kram för att du har läst just min blogg i dag.
Och tackar min skyddsängel för att jag har fått ha kroppen i behåll trots isgatorna.


För hur det än är;
Livet handlar inte om att vänta tills ovädret går över
utan det handlar om att lära sig dansa i regnet..

Namaste
[Comments (17)]
Tuesday 2012-02-21 19:55
Author: Ingmarie Nilsson
Så där ja!
Nu börjar livet kännas som det ska igen.

Magen är lugn, benen känns glada, inget gör ont, kreativiteten flödar och sinnet är glatt.
Det rullar på helt enkelt.
Dessutom har ju solen skinit i dag och jag vet inte om det var min innerliga önskan men jag tyckte det både lät och luktade vår i dag!

Okej, jag begriper att det är på tok för tidigt men jag njöt i alla fall.
Nu kan det ju ändå inte vara allt för länge tills det blir sant!
Eller hur?

Och jag hittade riktigt mycket barmark att trava fram på.
Konsulterade min guru Danne i går och jag kör direkt vidare med min pulszons-träning.
Kroppen reglerar ju så att säga själv farten då.
Och det gick riktigt bra!

Roligt är det i princip alltid och 80 fina minuter blev det totalt.

Näpp, inte från i dag men välbevarade minnen är guld värda!
Näpp, inte från i dag men välbevarade minnen är guld värda!

Har även fått till ett innepass.
Eriksdalsbadet.
Efter 20 min. ihärdigt cykeltrampande begav jag mig upp till min lilla hörna.
Jag älskar verkligen den!
Där finns allt jag behöver för att bli svettig och alldeles härligt trött i varendaste liten muskel.


Vad mer kan man väl begära?

Och bara ett stenkast därifrån (jo t.o.m för mig trots att jag är en usel kastare) finns bassängerna så vad är väl då bättre än att avsluta med lite poolrun?


Skulle vara bastun då och den hanns faktiskt med den också. :-)
[Comments (9)]
Monday 2012-02-20 21:15
Author: Ingmarie Nilsson
Vindarna vänder
Det började verkligen inget bra i går kväll när det var sovdax.

Jag låg och vred mig som en mask i sängen i ett desperat försök att lindra smärtan i benen.
På rygg, på sidan, på mage, böjda ben, raka ben, korsade ben.

Inget hjälpte.

Svetten rann så mycket att jag till slut fick byta nattlinne och när timmarna tickade på utan att jag ens slumrat gav jag upp.
Tog ännu en painkiller för hur det än är så kan man inte "vänja" sig vid smärtan och sömnbrist är bra mycket sämre än en smärtstillande pilla.

Och i dag.
Ja i dag är all smärta helt borta!

Som sagt var.
Förklara den om du kan!

Inget mer soffnötande alltså.
Det är tydligen inget för mig.
I alla fall inga längre stunder.

Och eftersom solen sken, löpardojjorna torkat och träningslusten var precis som vanligt fanns det ju liksom inget att fundera på.
Bara att kuta!

Om underlaget var kallt och blött i går så var det tvärtom i dag.
Knölig, stenhård is som bitvis var nästintill omöjlig att springa på.
Absolut livsfarligt men min skyddsängel var tydligen med mig för jag kom helskinnad hem igen.

I perfekt tid för att hinna med ett Bikramyoga-pass.



När man haft så där vansinnigt ont att i princip inget annat har funnits i skallen, och helt plötsligt slipper smärtan, så är det som om hela världen plötsligt förändras.
Allt blir både ljusare, vackrare, roligare, finare, enklare och mer fantastiskt.
Det är verkligen inte mycket som behövs för att livet ska bli bättre men det är lätt att glömma bort när allt rullar på som det ska.

För att fira gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge.
Tror nästan inte jag gjort det sen vi flyttade hit till 08;a land för över två år sedan.
Nämligen en sådan simpel sak som att promenera genom stan.
Gick hela vägen från Humlegården, via Hötorget, och "Plattan" till Gamla Stan och Medis.




Trots snålblåst och grådask så är det bara att konstatera att vår huvudstad är vacker!
Måste bestämt promenera i den lite oftare.

Passade även på att hoppa av vid en annan t-banestation än den vanliga.
Vägen hem blev lite längre men samtidigt kunde jag kolla in ett ställe som jag funderar på att använda som (permanent) yogalokal.
Den är snudd på perfekt faktiskt!
Både i sin struktur och för att den ligger ett ynka stenkast från några av de bästa löpområdena som finns i 08;a land.

Kanske ska jag följa förändringens vind och våga slå till…
[Comments (13)]
Sunday 2012-02-19 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Mitt behov
Utan att överdriva så kan natten som gick närmast beskrivas som mardrömslik.

Benen har gjort så förbaskat ont att jag fullkomligt badat i svett och till slut helt enkelt valde att ta en smärtstillande tablett för att stå ut och åtminstone få några timmars sömn.

Det är baksida lår som gör ont och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara smärtan. Som att ha växtvärk och kramp samtidigt.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att musklerna höll på att slitas av.
Det är som om muskelcellerna har svullnat och liksom inte får plats i den hinna som omsluter dem.
Kanske det är så det även är för jag är säker på att det är samma skit som den här gången.
Vid en inflammation blir det en svullnad och det är inte mycket extra plats som finns innanför muskelhinnan så det är egentligen inte ett dugg konstigt att det gör ont.

Att böja sig framåt är en omöjlighet.
Sitta ett mindre helvete. (Toabesök blir med andra ord ett väldigt olustigt projekt.)
Om jag var stel innan så är det ingenting mot vad jag är nu.

Men jag vägrar stoppa i mig läskiga NSAID-piller denna gången för jag mår bara ännu sämre av dem.
I stället äter jag massor av gurkmeja både naturellt och via tabletter.
Holistic har ett riktigt bra kosttillskott som heter Enzymeja.


En annan bra grej är förstås att göra tvärtom det som orsakade det här.
D.v.s inte vila i soffan utan vara ute i rörelse.

Det må vara ett riktigt bedrövligt underlag just nu men så mycket kan jag säga att det är (minst) en miljard gånger bättre att lufsa fram i iskallt slafs än att ligga med feberfrossa i soffan!


Det sprangs inte fort men det struntar jag i.
Jag har ingen stress till någonting förutom att slippa ha ont.
Däremot kanske det blev för långt men det lär visa sig.
Redan nu känner jag att det var helt rätt val jag gjorde som knöt på löpardojjorna för smärtan är allt lite mildare.

Ofattbart att det är här jag brukar både vattenlöpa och bada. Och lika ofattbart är att jag troligtvis kommer att göra igen
Ofattbart att det är här jag brukar både vattenlöpa och bada. Och lika ofattbart är att jag troligtvis kommer att göra igen


För det är nämligen precis som alltid lika kloka Ulrika skrev i en kommentar;
Jag är en idrottare.

För att fungera behöver jag träna.

Varje dag.

Absolut inte alltid hårt men jag behöver träna.
Jag tror innerst inne inte på helvila om man inte själv känner för det och har ett behov av det.
Tvingad vila sliter på själen och är själen sliten blir även kroppen sliten.
Allt hänger samman.
Så tror jag.

Vi är gjorda för att röra på oss och inte ens dagens elitidrottare rör sig så mycket som människor i jordbrukssamhället gjorde.
Så nog borde vi orka träna något litet varje dag?

Mina tvärnitar beror ytterst sällan på för mycket träning.
Nej, de sker när det varit för mycket av allting annat runt omkring mig.
När jag inte har lyckats hålla balansen mellan in and out.
Även om det bara är roliga saker som sker så när bägaren är full så är den full och rinner över oavsett.

Hade jag inte haft träningen så hade den runnit över både oftare och starkare.
Det är jag övertygad om.

Egentligen tror jag alla behöver träna något varje dag men några av oss blir verkligen sjuka av att inte göra det.
Såna som jag t.ex.
Nästa gång jag drabbas av en tvärnit (jag kan nämligen inte lova att det aldrig mer kommer att ske) så ska jag inte vila (läs "nöta soffan") så här mycket.
Det funkar helt enkelt inte.

Eller som den där kloke mannen sa till förut nämnda Ulrika;
Du är en sådan där som aldrig får sluta idrotta, för om du gör det så kommer du gå sönder.

Exakt så!
Bättre kan det inte sägas.

Ovanligt klok man det där.
Är säker på att jag skulle gilla honom. :-)
[Comments (6)]
Saturday 2012-02-18 18:19
Author: Ingmarie Nilsson
Smärta
Vila kan säkert vara bra men jag undrar jag…
Min kropp har, precis som vanligt, börjat protestera hej vilt.

Den börjar göra förskräckligt ont.
Framförallt i ryggen och baksida lår.
Det är en smärta jag känner igen allt för väl.

Jag minns fortfarande efter alla dessa år hur illa det gick när jag "vilade" med den där avskyvärda klumpfot och jag till slut fick åka till akuten p.g.a smärtorna.
Inte i foten utan i kroppen.
Det vill jag inte vara med om igen.

Även det var förresten en sån där "mystisk åkomma" som ingen läkare begrep sig på eller riktigt kunde förklara.
Men som sagt var, varför vara vanlig…?
Eller så kanske det är så här det är

Men tack och lov har jag ingen klumpfot som hindrar mig nu och tack och lov var kroppen villig (och redo) att göra lite mer än att bara ligga i soffan.

Allra helst hade jag förstås velat springa men jag tänker minsann leva som jag lär och har därför hållit mig till promenader även i dag.
Dock lite raskare.
Började med lite yoga och gick sen hela vägen till (och nästan hela från) Eriksdalsbadet för att besöka min fina hörna.


Körde (förstås) inte hårt men några små svettdroppar lyckades jag klämma fram och kroppen är bra mycket gladare nu än före även om den fortfarande gör förbenat ont.

Jag är nog helt enkelt inte gjord för att nöta soffa...

[Comments (8)]
Friday 2012-02-17 18:04
Author: Ingmarie Nilsson
Har kört i gång med ett 80-minuters pass
Men lugn.

Det var inte ett 80 min. löppass.

Inte heller vattenlöpning eller cykel.
Det var inte ens yoga.

Nej, det där 80-minuterspasset var i form av en lugn promenad ute i solen.
Lugn som i s-u-p-e-r-l-å-n-g-s-a-m.
Så långsam att jag var orolig för att någon med rullator skulle gå förbi mig.

Men ack så ljuvligt det var!
Solen sken så starkt att tårarna rann och jag verkligen kände hur livsandarna kom tillbaks.
Feberfrossan har släppt och magen är snällare.
Tänk vad lite det ändå är som behövs för att livet ska bli ljust och enkelt igen.

 
 


Det "bra" med de här tvärnitarna är att de brukar sällan vara särskilt länge och jag väljer att tänka att det även faktiskt finns en hel del fördelar med dem.

  • Jag blir påmind om hur skört allting är och att ingenting är starkare än sin svagaste länk. Det är så lätt att ta allt för givet när man är frisk, stark och full av energi men det är långt ifrån någon självklarhet att det ska vara så. På en millisekund kan livet förändras och aldrig mer bli sig likt.

  • Jag kan slappa och sova i soffan helt "legalt" mitt på dagen (Elvira the cat verkar dock tycka det hela är lite märkligt och dessutom blir det ju mindre plats till henne.)


  • Jag påminns om att leva i nuet. Att ta en sak i taget och leva i stunden. Inga "sen" eller "borde ha gjort" utan enbart "nu".

  • Jag har kunnat plugga chakrasystem och göra klart läxor. (Nästan klart i alla fall)

  • Jag har massor av tid till att läsa.


  • Jag slipper stressa till/från tuben och därmed slipper jag också trängas.

  • Jag har fått de här vackra från hjärtat mitt.


Det är nästan så jag börjar fundera på om jag ska lägga in frivilliga tvärnitar lite oftare… ;-)
Men bara nästan.
[Comments (8)]
Thursday 2012-02-16 18:58
Author: Ingmarie Nilsson
Dumskap
Envishet kan vara en väldigt bra egenskap.
Det är den som gjort att jag tagit mig igen både jobbiga och besvärliga situationer, som tagit mig dit jag är i dag och som många gånger hjälpt mig igenom svårigheter.

Men ibland kan dock den där envisheten dra ner mig i fördärvet.
Jag har blivit bättre på att lyssna inåt sedan jag började med yogan men ännu är det en bra bit kvar tills jag kan den där konsten att stanna upp i tid.

Och det är svårt att bromsa när livet rullar på och är fullt av roliga saker.
Vem vill väl stanna upp då?

Så när kroppen har fått nog och behöver paus då tvärnitar den.
Inget halvmesyr, för då envisas jag ändå vidare, utan det blir verkligen totalstopp.
Som t.ex. den här eller den här gången.

Jag är övertygad om att kroppen gör så där för att jag liksom ska tvingas ta det lugnt.
Det blir inga småskavanker utan rejäla saker där jag inte ens behöver fundera på om jag ska ta det lugnt.

Jag blir tvingad.

Dessutom brukar det ju bli åkommor som ingen läkare kan sätta diagnos på. Som t.ex. nu senast.
Bara för att liksom göra det hela ännu lite besvärligare. ;-)

Och nu var det tydligen dax igen.

Det började när jag vattenlöpte i Forsgrenska badets bassäng. Började frysa något alldeles förskräckligt mycket och det enda jag till slut kunde tänka på var b-a-s-t-u-n.
Men inte ens den hjälpte.
Hastigt och (o)lustigt fick jag skyhög feber och frossa.
Så där så man fryser ända inifrån märgen och skakar så tänderna skallrar.

Senaste gången det hände var ganska exakt ett år sedan när jag var här.
Det är ett märkligt fenomen men när jag ser tillbaks på de senaste veckorna så begriper jag.
Livstempot har varit extremt uppskruvat och det har inte funnits tid till pauser.
Eller rättare sagt, jag har inte prioriterat några pauser.
Jag skulle ju bara…

För du vet ju hur det är.
Det är lätt att vara klok för andra men skitsvårt när det gäller en själv.

Men då blir det också så här.

Tvärnit.

Behöver inte ens fundera på om jag ska träna för det är en omöjlighet och finns inte ens på min världskarta.

Men kanske feberkramper är en slags träning?
Man får ju åtminstone både träningsvärk och blir svettig av det...
[Comments (15)]
Wednesday 2012-02-15 17:23
Author: Ingmarie Nilsson
Den fortsätter
Vill bara påminna om SvD;s fortsatta granskning av svininfluensevaccineringen.

Det är inte utan att jag har lust att säga vad var det jag sa…..

[Comments (4)]
Wednesday 2012-02-15 17:22
Author: Ingmarie Nilsson
Blödande hjärta
När det gäller djur är jag oerhört blödig och i synnerhet när det gäller Elvira the cat.
I dag var det dax för det där Djursjukhusbesöket och halle min dar så hemskt det var.

Lämna henne där med främmande människor.
Så liten och rädd.
Jag vet att det var för hennes eget bästa, och jag vet att det kommer att göra henne gott att få tansebissingarna fixade och jag vet att de är jätteduktiga och supersnälla där men det hjälps inte.

Mitt hjärta höll på att brista.

Kände mig som en bödel som lämnat henne på ett slakteri.

Men det gick förstås bra.
På seneftermiddagen fick jag hämta henne igen.
Hon var arg som ett bi på de stackars djurskötarna men tack och lov verkade hon glad över att jag kom. (Förhoppningsvis har hon redan glömt att det var jag som tog dit henne…)

Lite smågroggy, några tänder fattigare och med ett orange bandage denna gången for vi hem.

Och nog verkar det som om hon tyckte det var ganska skönt att komma hem igen?




Det orange förbandet åkte dock av fortare än kvickt.
Vi må tycka det var tjusigt men det tyckte inte Elvira.

Nu hoppas vi bara att allt flyter på utan missöden och att allt läker som det ska.

Mitt hjärta mäktar inte med mer sånt här nu...
[Comments (6)]
Tuesday 2012-02-14 22:38
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Jag hittade denna fina lilla film hos Petra Axlund Stegman.
Ta dig gärna tid att se den.

[Comments (6)]
Monday 2012-02-13 20:02
Author: Ingmarie Nilsson
Förgyllande möte
Jag har lyckan att vara omgiven av många fina vänner.
Underbara, fantastiska människor som förgyller mitt liv bara genom att finnas.
Som var och en är viktiga i mitt liv just för att de är de personer de är.

Några har varit en del av mitt liv under väldigt lång tid. Andra bara en kort stund.
Men vänner är de oavsett.

Nära, unika, värdefulla och absolut oersättliga.

Och ibland händer det att jag träffar en från början totalt okänd människa som på en bråkdels sekund känns som om jag känt hela livet.
Som går rakt in i mitt hjärtat och tar sin givna plats bara för att den personen helt enkelt hör hemma där.

Det hände i dag.

I ett småkyligt men soligt Göteborg.

Det var där jag träffade Maria i samband med ett jobb.

Vi började dagen med en fin löptur och medan fotografen gjorde sitt jobb fortsatte jag lite till.

Fotograf Luca in action
Fotograf Luca in action


Lunch på Götets absolut bästa hak och plötsligt var det dax att åka hemåt igen.
Med SJ...
Och tänka sig! Det flöt på riktigt bra i dag också.

Nu är jag åter hemma.
Utmattad, för det tar på krafterna att fara runt hur roligt det än är.
Men jag är väldigt, väldigt tacksam, nöjd och glad med denna fantastiska långhelg.

På tal om tåg.
På Göteborgs centralstation finns den här;

En pussruta!
En pussruta!

Men trots att vi stod och kollade en lång stund förblev den pussfri.

Och inte hjälpte det att att jag ställde mig där.


Rutan förblev ändå pussfri.

Mycket märkligt... ;-)
[Comments (11)]
Monday 2012-02-13 16:28
Author: Ingmarie Nilsson
Äntligen!
Det är ingen hemlighet att jag var, och är, en av de största motståndarna till svininflensevaccinerings-hysterin.
Jag har skrivit spaltkilometrar om det.
T.ex. här.

Och äntligen börjar tidningarna gräva i det också.

Aftonbladet hade flera reportage för ett tag sedan och i går startade SvD sin granskning plus att det var Dagens Brännpunkt.
Det är verkligen inte en dag för sent!!!



Må sanningen äntligen få komma fram.
[Comments (7)]
Sunday 2012-02-12 19:46
Author: Ingmarie Nilsson
När sorg och glädje blandas
Rikedom, lyx, framgång och succé och ett perfekt yttre är inte detsamma som lycka.
Det blev vi alla varse om ännu en gång i dag.
Whitney Houston´s död kom som en chock och även om hon inte var en superidol för mig så har hon påverkat genom sin enorma utstrålning, sin röst och till synes (för det mesta) fantastiska liv.
Dessutom är jag själv nästan i hennes ålder.
En ålder då livet ska vara långt ifrån slut.

Jag känner en slags märklig sorg för det hela verkar så otroligt onödigt.
Pengar kan inte fixa allt även om det många gånger underlättar att ha dem.

Livet är skört, det vet jag, och nu blev jag ännu en gång påmind.
Vid tillfällen som detta stannar jag verkligen upp.
Börjar fundera på hur jag lever mitt liv.
Och om jag verkligen lever det.

Tack och lov så känns det så nu för tiden, att jag lever, men jag har haft dalar så djupa och nattsvarta att t.o.m mörkret var ljust.
För jag levde inte.
Jag bara var.
Som en drunknande materia som ständigt kämpade för att hålla näsan över ytan.

När det är så där svart spelar det liksom ingen roll med någonting.
Man vill bara försvinna.

Vad som gjorde att jag fortsatte kämpa vet jag inte riktigt men jag tror att det var kärleken från alla de som fanns vid min sida, och kärleken till livet som trots allt fanns där gömd någonstans, som gjorde att jag till slut kunde kravla mig över kanten och hitta vägen ut ur det där förbenade mörkret.

Visst har jag mina down-dagar nu också.
När det mesta är trist, stressen håller på att kväva mig och allt känns allmänt kämpigt.
Men jag vet att det går över.
Att det vänder så småningom bara jag ger allt lite tid.
Det finns en slags trygghet i den vetskapen.
Att inget är för evigt.
Inte ens eländet.

Därför smärtar det alltid lite extra i mitt hjärta när jag ser och hör om någon som mår dåligt i själen för det är ofta en helvetes kamp vareviga dag, vareviga minut och vareviga sekund.
Man kan inte få någon avlastning eller vila från det onda, om man inte tar till konstgjorda medel, och den enda som kan göra jobbet för att ta sig ur det hela är man själv.
Och det är ett jobb tuffare än det mesta…

Så vad gjorde det då att Malmöland bjöd på vindpinad snö idag?
Jag lever ju!

Två timmar löpning blev det.



En i motvind och en i medvind.
Rättvist och bra.



Köpte lunch på väg till tåget, som avgick i exakt tid och (kryss i taket) ankom till Göteborg 20 min. för tidigt!.

Det kändes väldigt konstigt och märkligt att åka förbi min kära hemstad Halmstad utan att få hoppa av.
Jag saknar staden, det gör jag, trots att jag en gång trodde att jag aldrig skulle.
Så konstigt det kan bli…
Man tror att saker och ting aldrig blir eller kommer att ske igen men om det är något jag har lärt mig i livet så är det just att man ska aldrig säga aldrig.

Största lyckan i dag har ändå varit att få träffa delar av min familj.
Mamma, Ulf, Björn, och lillebror Daniel.


Massor av kärlek rakt in i hjärtat!
[Comments (5)]
Sunday 2012-02-12 00:19
Author: Ingmarie Nilsson
Kompenserad
Det blev väldigt sent i går innan jag väl somnade och i morse kände jag mig helt mörbultad trots att jag i princip suttit ner hela dagen i går.
Eller kanske just därför.
Min kropp är inte van vid sånt där drönarliv och framförallt så ogillar den det.

But a yogi has to do what a yogi has to do så det var bara att masa sig upp och börja på de dagliga övningarna.
Och precis som alltid så kommer energin i takt med positionerna.
Det slår aldrig fel!
And I love it!

Hotellfrukost på det och jag var redo för en fullspäckad dag.
En dag som kompenserat för allt det strul som var i går.

Började med cykelintervaller på hotellets riktigt fina och sprillans nya gym.
Så nytt att jag är övertygad om att jag var den första som någonsin svettats på den där cykeln.
Och jag såg till att göra det rejält.
2-3-4-5-6-6-5-4-3-2 min. med 1 min. lugnare + 10x 40-20. Allt inom min pulszon .


Tanken med den här pulsträningsperioden är att jag får träna hur, och vad, jag vill så länge jag håller mig inom gränserna.
Med andra ord är det inga som helst problem att få variation.

Lagom tills jag var klar kom Sara så vi gemensamt kunde svettas in resten av gymet.
Fick några riktigt bra tips på TRX övningar jag ska testa så fort jag bara hittar ett par band.
Det blev väldigt mycket prat också förstås…
Som alltid när vi ses.
För så där blir det när tvillingsjälar möts och man talar "samma språk".

Men vissa övningar krävde ändå lite mer koncentration. Även för Sara.


Lunchen avnjöts på Rawfood house. När ska något liknande öppna i 08;a land? Så galet god och så fantastiskt vacker mat borde alla ha möjlighet att få njuta av!


Hann även med ett pass på Bikram Yoga Malmö.
Riktigt fint och de där 90 minuterna gick så fort att jag trodde vi glömt några övningar.
Men klockan visade annat och det blev nästan lite brådis för att hinna till dagens Grand Finale denna härliga dag.

Nämligen middag hos finaste Cykelmyggan i världen.
Underbart gott och med Kasper, Emil, Sofie, Åsa, Daniel, Anna och Saras sällskap kan inget bli fel.


SJ, ni är förlåtna.
Trots att ni lyckades strula med mig idag också när jag skulle ändra en biljett...
[Comments (7)]
Friday 2012-02-10 23:33
Author: Ingmarie Nilsson
Jag vill göra slut!
Plötsligt var det bitande kallt igen (åtminstone biter det i mina kinder när termometern visar -17) men solen strålande och det var inte en tillstymmelse till vind.
En annan bra grej med kyla är att underlaget blir mycket bättre.

Jag fick en riktigt fin 90-minuters runda innan jag satte mig på tåget och jag upptäckte ett samband!

När jag sprang för "fort" så gnällde benet direkt men så länge jag höll mig inom rätt pulszon funkade det riktigt fint!
Kroppen är allt bra klurig.

SJ skötte sig perfekt.
Satt i tyst avdelning och kunde både jobba, äta, läsa och njuta av landskapet.



D.v.s de skötte sig till Osby men sen var det tvärtstopp.

Någon sablans ledning som åkt ner och gjort hela Hässleholm strömlöst vilket gjorde att vi inte kom vidare.
Som vanligt visste ingen någonting om någonting och konduktörerna försvann som dammkorn i vinden.
Hur svårt kan det vara att få ihop logistiken och informera ordentligt?

I nära på tre och en halv timme satt vi på tåget och bara väntade utan något vettigt besked.
T-r-e-o-c-h-e-n-h-a-l-v timme.

Och tro inte SJ bjöd på varken mat eller dricka.
Nejdå.
Betala skulle vi minsann.
Någonstans hade jag anat (det är ju liksom inte direkt ovanligt med kombinationen SJ+jag = STRUL) så jag hade med mig både extra bröd och vatten.
Till slut kom ett Öresundståg som vi alla fick knö in oss på efter att vi fått byta plattforn tre gånger.
Och det tåget var det förstås också krångel med.
Tåg som stod i vägen, fel spår, tåg som skulle kopplas ihop och felande signaler.
Man får ju säga vad man vill om kollektivtrafiken men de är några rackare på att hitta på ursäkter!

Och ja, du fattar va?
Det var inte helt lätt att andas långa, djupa, medvetna (yoga)andetag.

När jag väl kom fram till Malmö var jag nästan 4,5 timme försenad.
Det är banne mig inte acceptabelt i ett land som Sverige!
Särskilt inte när krånglet mer tillhör regel än undantag.
Jag kan acceptera en timmes försening, t.o.m två om jag är på bra humör, men inte 4,5 timmar!

Fy fabian!
Vad är det egentligen SJ har emot mig eftersom det till 90% alltid är strul på mina tågresor?

Men hotellet är fint, internet funkar, jag får respengarna tillbaks och jag kommer att få en superduper-rolig helg så nu är jag glad igen.

Mitt förhållande till SJ kommer dock att behöva många terapitimmar för att repareras...
[Comments (11)]
Thursday 2012-02-09 23:08
Author: Ingmarie Nilsson
Lågintensivt?
Pyttsan!
Där blev jag lurad minsann!

Jag fick kämpa på riktigt bra för att hålla mig inom min uträknade pulszon och all den här nysnö-modden gjorde verkligen inte det hela lättare.

Men det blev ett bra löppass och det var riktigt roligt!
Så roligt att jag var på jobbet med bara några få minuters marginal.
Men jag har en hel del flex så vad kan väl vara bättre än att lägga den tiden på skojigheter?

Jobbet ja.

Egentligen har jag åtminstone tre olika jobb,
Tycker det är jättebra för jag hinner ju liksom aldrig riktigt tröttna eftersom alla är så otroligt olika.

Mitt enda "fasta" jobb är dock det på KS Uppvakningsenhet.

Bildbevis! På att jag inte alltid gr omkring i träningskläder. Ibland svirar jag om till landstingets snygga(!!) dräkt.
Bildbevis! På att jag inte alltid gr omkring i träningskläder. Ibland svirar jag om till landstingets snygga(!!) dräkt.

Jag trivs fantastiskt bra och jag tror jag har jordens trevligaste kollegor.
Visst är det galet stressigt mellan varven, och man vet aldrig hur ett arbetspass kommer att bli, men det är även det som är charmen.
Chansen (eller risken beroende på hur man vill se det) att det ska bli långtråkigt är mikroliten.

Nu ska jag dock överge det där bygget, och 08;a land, några dagar för att fara både söderut och västerut.
Lite jobb men mest ska jag roa mig.
Furstligt!
(Roa sig kungligt vill man ju inte i tider som dessa...)

Håll nu bara tummarna för att SJ sköter sig...

[Comments (15)]
Wednesday 2012-02-08 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Löst(?)
Det blev Newtonpjuxen i dag. :-)

Förvisso väldigt långsamt men jag sprang och det var hyfsat smärtfritt.
Mest kändes det stelt och liksom låst i ryggen.
Kunde inte riktigt sträcka ut och jag hade en känsla av att jag studsade upp och ner hela tiden i stället för att flyta framåt.

Slirade runt (vem uppfann snömodd och varför??) i ungefär en timme och njöt verkligen av att kunna vara ute.
För hur trevligt det än är inne på mina gym och badhus så är naturen mitt riktiga element och där jag hör hemma.
Kanske vi alla gör det?
Egentligen...

Som alltid när jag har "bekymmer" så har jag varit hos min guru.
Du vet han, min kroppshe(a)lare, som alltid finner lösningar på mina problem.

I dag också.

Han testar, trixar, trycker, vrider, vänder och klick, klick, klick så släppte låsningen i ryggen.
Det onda fick sig även en omgång koppning.



Ja skratta du men jag kan tala om att det funkar!

Vi har även diskuterat fram en strategi.
Utifrån ett pulstest har jag med Dannes hjälp en p-l-a-n med min träning.
Det är ingen "vanlig" pulstest utan en metabolisk/fysiologisk pulstest.
Den är uträknad och testad på ett visst sätt och för att inte helt snåra in mig i ett försök att förklara så är summan av kardemumman att jag ska köra ganska lågintensivt resten av månaden så att kroppen kommer i balans.
Oavsett vilken slags träning jag gör så ska pulsen vara densamma vilket i praktiken betyder relativt långsam löpning men kan bli rejält ansträngande på cykel och/eller i vattnet.

Jag litar till 100%Danne och är säker på att det här kommer att bli hur bra som helst.
För precis som jag har en kortsiktig plan så har jag en långsiktig plan med (löpar)året 2012.

Tids nog ska jag berätta.

Bjuder till slut på tänkvärt från dagens Yogite-påse.

Kanske är det så enkelt?
Att vänlighet mot både oss själva och andra är de enda redskap vi behöver. :-)
[Comments (11)]
Tuesday 2012-02-07 23:25
Author: Ingmarie Nilsson
Jag - en dumsnut
Tänk att det ska vara så förbenat svårt att lära sig av sina misstag.
För jag borde ha begripit.
Och förstått.

Att det är på tok för tätt med två hårda pass med bara en ynka dags mellanrum och att min kropp inte gillar det.
Särskilt inte när underlaget är småhalt och ger en liten felvridning i benen vid varje steg.

Som "straff" efter helgens bravader fick jag en ömmande rumphalva och korsrygg.
"Ömmande" är förresten en försköning av det hela för det gjorde så ont i söndags att jag inte ens kunde ordentligt.

(Med mitt guldfiskminne har jag dock redan glömt det...)

Det är alltid lätt att vara efterklok, tror t.o.m det är bland det enklaste som finns, och jag försöker att inte vara allt för hård mot mig själv.
Jag är trots allt bara en (springglad) människa.

Tack och lov är jag ju riktigt bra på att roa mig även fastän jag inte kan/bör springa så jag har vilat det onda så mycket det gått.
Springa kan jag ju ändå.
I vattnet.:)

Fick finfint sällskap av Lisa i går.
Massor av plats i Eriksdalshallens 50-metersbassäng och i Lisas sällskap flyger verkligen tiden i väg.
Det var nästan så jag glömde gå upp i tid för att hinna till jobbet.
Samma sak i dag fastän jag körde själv.
Den där motströmmenForsgrenska badet är nämligen väldigt skojig att jobba mot.

Jodå.
Jag vet.
Jag är lättroad.

Och jag tror banne mig "vilan" gjort min rumpa och rygg gott för nu känns det nästan som vanligt igen!
I morgon hoppas jag kunna snöra på mina kära Newton igen.
För kul är det ju inte med vattenlöpning och jag vill ju inte helt riskera att få simhud mellan tårna.

Dock blir det linte så här barbent…
Dock blir det linte så här barbent…


[Comments (7)]
Monday 2012-02-06 22:48
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Hittad på en brandpost på Medborgarplatsens t-banestation
Hittad på en brandpost på Medborgarplatsens t-banestation

[Comments (4)]
Sunday 2012-02-05 19:41
Author: Ingmarie Nilsson
Värme!
När det är så kallt och blåsigt som det är ute just nu (åtminstone här hos mig) så får man se till att värma sig så gott man kan så inte både blod, sinne och leder stelnar till.

Och det finns ju faktiskt riktigt många sätt.

Förutom bastu så t.ex raggsockar, långkallingar, soppa, dans, mössa, bikramyoga, vantar, kramar, grodhopp, eldandning, vetevärmare, löpning, te, kryddstark varm mat, se foto från förra sommaren, filtar eller varför inte en kopp Gyllene mjölk.
Den värmande drycken med läkande gurkmeja är busenkelt att göra.
Finfin för bl.a. leder, hud och mot inflammationer.
Du kan läsa mer t.ex. här och här.

Receptet har jag hittat i Jona´s ljuvliga bok Yoga när som helst, var som helst.
Vill du ha den läkande effekten av gurkmejan går det jättebra att ta en tesked av gurkmejeblandningen direkt i maten.

En undergörande dryck. För flexibla leder. Bra för huden. Sövande och lugnande.
Gurkmeja
vatten
Sojamjölk
Kardemumma
Kanel

1.
Koka en pasta på gurkmeja och vatten. En vanlig kryddburk gurkmeja räcker till en 40-dagarskur.
Jag häller gurkmejan i en liten kastrull och mäter sedan upp dubbelt så mycket vatten genom att använda kryddburken som måttstock.
Rör runt medan det värms och blir till en fast pasta ca. 5 min. eller kanske lite mer.
Förvaras i kylskåp.

Ingredienserna inkl. den färdiga pastan i plastbyttan till vänster
Ingredienserna inkl. den färdiga pastan i plastbyttan till vänster

2.
Värm sojamjölk med en sked gurkmejapasta.
Ha gärna i en kanelstång och några korn kardemumma.
Häll upp i en mugg och rör ev. i honung efter smak.
Strö över extra kanel. Bli mjuk och sov sött.


Jag använder massor av curry och ren gurkmeja. I princip all min lagade mat är gul. :-)

Träning är förstås ett alldeles förträffligt sätt att hålla sig varm på och om jag får säga det själv så är jag ganska bra på det. ;-)

I alla fall mitt ena pass var svettigt värre.
Det på cykeln.

10x(3+1min) med en belastning så jag precis grejade hålla en kadens på mellan 105-110 hela tiden + 6x40-20 "all out".
Totalt 80 min.

Vattenlöpningspasset var inte riktigt lika värmande men nog så härligt!
Dessutom väntade ju bastun efteråt.
Och där går det alldeles utmärkt att sitta och drömma om varmare tider en stund.

[Comments (10)]
Saturday 2012-02-04 14:10
Author: Ingmarie Nilsson
Löpningens dag
Det har varit en del diskussioner om när Löpningens dag verkligen är men som "uppfinnare" av dagen så vet jag att det är den första lördagen i februari.
D.v.s. i dag.

Och jag har minsann firat!
I flera timmar.

Vädergudarna var på dagens sida och har bjudit på strålande sol, gnistrande snö och friska minusgrader. (Typ 12.)



Tyvärr missade jag ju detta men det blev väldigt bra ändå!
Jag firade nämligen dagen tillsammans med r-a-c-e-r-grabbarna.

Fyra av dem och den…
Fyra av dem och den…
…femte mötte vi upp här vid "min" backe
…femte mötte vi upp här vid "min" backe

Halvlångt pass inkl. 3x2km med 1 km joggvila stod på deras schema och jag är ju inte den som är den och bangar.
Även fast sällskapet är gepardsnabba i jämförelse med mig.
Och de var väldigt snälla.
Lät mig starta lite före så jag inte skulle halka efter för mycket. :-)


Kroppen var glad och lät mig leka både länge och väl för du vet ju hur det kan bli när man har spring i benen, trevligt sällskap och fint väder.
Då blir extrarundorna gärna både många och långa.
Frost-skägget får man liksom på köpet.


Ett pass Bikramyoga på detta och festen är total!

Hur har du firat?
[Comments (12)]
Friday 2012-02-03 22:26
Author: Ingmarie Nilsson
Rödnäst och överraskad
Även om det var marginellt så var det inte riktigt lika isande kallt som i går.
Antagligen mest för att det inte blåste isbitar i ansiktet…

Och det är vackert med all snön.
Bara den inte stannar för länge eller att det blir för mycket av den…

Fick ett riktigt fint 80-minuters snöpulspass i en sagolik skog och jag frös inte ett endaste dugg.
T.o.m solen tittade fram lite!

Värre var det när jag skulle till jobbet.
Nästan en timmes väntan utomhus på pendeln.
Hutlöst dåligt!
Hela tiden sköt de upp ankomsttiden för nästa tåg med några minuter, vilket gjorde att tanken på att försöka få tag på en taxi kändes meningslös.
Det enda vi fick veta var att det var ett el-ledningsfel och att vi kunde ta "alternativa resvägar" till Mariatorget eller Medborgarplatsen för att ta pendeln från Södra Station.
???
Jag stod en station bort och det kom inte ett endaste tåg!

(En dag ska jag skriva en bok om SL;soch SJ;s alla bortförklaringar till sina förseningar…)

Bättre gick det på hemvägen för då fick jag skjuts av min kära kollega ända till Gullmarsplan och tuben funkade otroligt nog perfekt. :-)
Och tur var väl det för termometern visade -17 grader.

När jag kom hem väntade en överraskning i form av ett paket.

Min bokfinska!



Hur coolt är inte det???
Att jag sen inte fattar ett smack är en helt annan sak.

Och i morgon, ja då är det Löpningens dag.
(Hur den kom till kan du läsa här.)

spring och ha kul!
Och om du inte kan springa så fira ändå denna dag på något vis.
Kalas är aldrig fel!
[Comments (11)]
Friday 2012-02-03 09:15
Author: Ingmarie Nilsson
Löpningens dag
I morgon är det dax!
För Löpningens dag.
Vare sig snökanoner eller isvindar.

Av diverse anledningar kommer jag inte att finnas på plats just där men Marcus kommer att ta hand om alla er som kommer dit och lotsa er runt på en fin tur!
Läs mer här.

Springa ska jag förstås ändå men det blir här hemmavid.
Med eller utan annat sällskap.

Have fun!
[Comments]
Thursday 2012-02-02 20:27
Author: Ingmarie Nilsson
Hur roligt ÄR det?
Egentligen!

När Moder Jord gör att man ser ut så här?



Inte så kul att jag ville vara ute längre än den knappa halvtimmen det tog för mig att kuta till Eriksdalsbadet.
Där är det varmt och skönt minsann och man kan bli både svettig och trött.

Körde 12x2 min. med 1 min. gåvila på löpbandet.
Ingen superfart men tillräckligt fort för att jag skulle bli trött och kokande varm.


Jag tror att det kan vara riktigt bra för mig att liksom "tvinga" benen att röra sig fortare än vad de egentligen vill åtminstone en gång i veckan.
Något som är omöjligt, åtminstone för mig, att göra ute just nu.

Så det är min plan.
Rullband i tuta-köra-fart en gång/vecka om inte kroppen helt protesterar.
I dag var den i alla fall med på noterna och det är jag den evigt tacksam för.

Väl klar på bandet var det bara att traska en trappa upp till "the corner".


Svårt, för att inte säga omöjligt, att inte ha roligt där!
Eller bli trött.

Åter hemma igen (fuskade och tog faktiskt tuben en bit) var jag åter genomfrusen. Kroppens stackars termostat får väl snart frispel...

Som du vet så glömmer jag dock fort så jag gav mig ut en gång till.
Passade på när solen behagade titta fram en liten stund!


Men då tog jag tuben (nästan) hela vägen till Forsgrenska badet
Dock inte för att kuta på band utan för att kuta i vattnet och njuta i bastun.
Värme kan man aldrig få för mycket av i (is)tider som dessa!
[Comments (8)]
Wednesday 2012-02-01 23:16
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar.
/Max Planck

[Comments (2)]