Archive Mar 2012 (37 entries)

Saturday 2012-03-31 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Lördagsmys
Tydligen var jag för vår-optimistisk för jag hade faktiskt lagt undan allt vad vantar, hals- och öron-värmare hette.

Men tji fick jag!

Det var bara att plocka fram alltihop från gömmorna igen för i morse när jag skulle kuta var det aprilväder (i mars) och snön yrde från alla håll och kanter.
Kallt var det också.


Mitt hjärta, min kropp och min själ är dock fullt av värme efter en hel dag med yoga, samtal, reflektioner, meditation, mantrasång och aha-upplevelser.

Och massor av glädje.

Särskilt för att Karin, som jag under en tid har fått äran att hjälpa med löpträningen, i dag åter igen satte pers på 10 km.
Det är en stor glädje för mig för jag vet ju hur oerhört hårt hon kämpar med att få ihop träning och livspussel.

Tålamod, kontinuitet och ihärdighet lönar sig.
I löpning såväl som i yoga.

So keep up with the good work folks!
Med vilja kommer man långt.

När kvällen kom hade den blygrå himlen bytts ut mot en klarblå och solens strålar skapade magi.
Ett naturens underverk.


[Comments (7)]
Friday 2012-03-30 20:27
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa morgnar...
...är helt klart segare än andra.

Kroppen är extra trög, sängen är extra skön och det är liksom inget som riktigt lockar för att man ska ta sig upp.

En sån där grå dag när det kommer snöblandat regn från himlen och man helst bara vill sitta inne och uggla i sin ensamhet du vet.

Så som min dag började i dag helt enkelt.
Trög, trött, grå och olustig.

Det finns säkerligen tillfälle då en heldag i soffan kan vara befogad och bra men jag vet att jag varken blir piggare eller gladare av att bara vara inne och grotta ner mig.

Tvärtom!

En löptur i skogen, extra stor Red-drink, vattenlöpning tillsammans med finaste, bästa Anneli, påbörja en lång härlig yogalärarutbildningshelg och jag förstår inte alls hur jag tänkte och kände i morse.

Som sagt var, inget varar för evigt.
Inte ens sega morgnar. :-)

[Comments (2)]
Thursday 2012-03-29 18:57
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den idé som inte är orimlig från början finns det inget hopp för.
/Albert Einstein

[Comments (3)]
Thursday 2012-03-29 18:56
Author: Ingmarie Nilsson
Vad hände?
Jag undrar om jag någonsin kommer att sluta förundras (och fascineras) över hur oerhört mycket kroppen kan förändras från en stund till en annan.

Från att ha haft en kropp som studsat fram på hyfsat lätta ben och med en hjärna som lätt som en plätt kunnat skifta både tankar och fokus så har hela paketet liksom förvandlats till en seg grå massa som knappt rör på sig.
Hade jag haft min Garmin på i dag när jag lufsade runt i skogen så tror jag knappt den hade kunnat mäta hur l-å-n-g-s-a-m-t jag förflyttade mig.


Skallen är om möjligt ännu värre.
Bara att hitta rätt bokstav på tangentbordet är ett halvt projekt och att få ihop en hel mening är två hela.
(Så fatta vilken prestation jag gör just nu med alla dessa rader!)


Men det är som det är.
Jetlagen har ju den där effekten.
Ena stunden pigg som en lärka.
Nästa snudd på döende.
En timmes tidsskillnad brukar betyda en dag så om en 7-8 dagar borde jag vara som vanligt igen.

Och trots isande kalla vindar så hittade jag faktiskt lite vår i dag. :-)


Det finns hopp!
[Comments (6)]
Wednesday 2012-03-28 19:42
Author: Ingmarie Nilsson
Som en mosad potatis
Ja så känner jag mig nu.
Inte för att jag vet hur en mosad potatis känner sig men man kan väl ana på ett ungefär.

Helskumt att tänka att jag i morse (fast det var förstås i går) så sprang jag i Albuquerque under stekande sol, på kvällen var jag i Chicago, i morse i London och i eftermiddags åter i 08;a land.

Världen har sannerligen krympt!

Resan gick hur som helst bra, så bra den nu kan göra när man sitter instängd och ihopknycklad så där många timmar, men när jag kom hem och började packa upp så upptäcker jag att jag blivit bestulen!
Någon knäppskalle har bl.a snott mina fina nyinköpta Newton skor.

Först trodde jag att jag bara var ovanligt vimsig och hade plockat upp dem utan att komma i håg det.
Men när jag letat överallt, t.o.m i kylen för man vet ju aldrig, så insåg jag att de verkligen var borta.

Måtte idioten som snott dem snubbla och bryta benen.
Eller i alla fall få väldigt ont i vaderna...

Nåja.

Det är ju trots allt bara ett par skor som går att ersätta.
Just nu är min största utmaning att kämpa mig igenom jetlagen.
Åtta timmars tidsskillnad och en nästan ett dygn lång resa känns vill jag lova.

Men det är det värt! :-)

Undrar förresten var den där våren är?



[Comments (13)]
Tuesday 2012-03-27 18:53
Author: Ingmarie Nilsson
Inget varar för evigt
Det finns tillfällen då jag nästan önskar att jag aldrig hade kommit till Albuquerque den där första gången i mitten av 90-talet.

Tillfällen då jag önskar att det hade varit bättre att inte veta om detta ställe för det smärtar i mitt hjärta att veta att jag måste lämna allt igen.
När jag inte är här går det nämligen inte en enda dag utan att jag längtar hit oavsett var jag befinner mig på jorden.
Visst är det märkligt?
Men jag kan ändå inte helt sätta fingret på vad det är som gör att jag alltid vill hit för i ärlighetens namn finns det både vackrare och mer storslagna platser än Albuquerque.
Det är bara helt enkelt "någonting"...
Eller kanske allt tillsammans.

Den där känslan av att jag önskar att jag aldrig kommit hit första gången varar dock aldrig särskilt länge.
Jag har ju turen att kunna åka hit med hyfsat jämna mellanrum och vem vet vad som kan hända en vacker dag?

Tiden som elitlöpare (det var därför jag kom hit den där första gången) är för länge sedan historia men jag uppskattar fortfarande löpningen lika mycket.
Kanske t.om mer för jag vet att den inte går att ta för givet.

I dag blev det min sista tur på trailern för denna gången.
Nu väntar den långa, långa, jättelånga, sega hemresan.

Jag må vara fattig som en kyrkråtta på pengar men rik som ett troll när det gäller minnen och upplevelser!







[Comments (7)]
Tuesday 2012-03-27 03:48
Author: Ingmarie Nilsson
En andra chans
Jag tycker att man i princip alltid ska ge en person man inte "gillar" direkt minst en ny chans.
Vi kan ju alla ha en "dålig" dag, eller hur?
Så i dag gjorde jag en "nästan-repris" på förra måndagen.

Först spinning och sen yoga.

Spinningen höll samma höga standard och minsann var yogainstruktören lite mjukare i sinnet.
Kanske den givmilda solen som hjälpt till. :-)

Två bra pass bara så där en vanlig måndags förmiddag.
Inte illa!
Lite styrka, simning plus foamrolling och stretch i solen och veckan kunde inte börjat bättre om du frågar mig.
I alla fall inte om man har "alternativdag".
Springa är ju ändå liksom bäst...


En mycket bra fotstretch. Sitt med knäna i marken och luta baken mot de lyfta hälarna. Tårna pekar framåt mot knäna. Klicka på bilden så ser du bättre.(Ursäkta att jag är huvudlös…)
En mycket bra fotstretch. Sitt med knäna i marken och luta baken mot de lyfta hälarna. Tårna pekar framåt mot knäna. Klicka på bilden så ser du bättre.(Ursäkta att jag är huvudlös…)

Och just det!
Jag har ju öppna paket också!

Vad kan det finnas här i?
Vad kan det finnas här i?


Sprillan nya fina Newton-pjux och en alldeles egen (mini) Rumbleroller
Sprillan nya fina Newton-pjux och en alldeles egen (mini) Rumbleroller

Billigt och smidigt beställt via nätet hos RoadRunner Sports.
[Comments (1)]
Monday 2012-03-26 03:13
Author: Ingmarie Nilsson
Ingen bris vid floden
Visst finns det mycket i detta land som verkligen inte är bra.
Orättvisorna, fattigdomen och dubbelmoralen för att bara nämna några saker.
En dubbelmoral som t.ex. kan innebära att de flesta är "troende" och går (läs stressar) till kyrkan varje söndag samtidigt som de bär vapen och är för dödsstraff.

För mig går det inte riktigt ihop...
Men säg det land som är perfekt?
Och det finns även väldigt mycket bra här och i mångt och mycket tror jag faktiskt att vi har en hel del att lära av detta stora land i väst.

En sak jag tycker är väldigt trevlig här är att när man är ute och kutar så hejar i princip alla på varandra.
Spelar ingen roll om du är lång, kort, tjock, smal, snabb, långsam, har hörlurar eller ser ut som ett ufo.

Man hejar på varandra.

Det kan vara allt från ett "how are you doing today" och "hi, have a good one" till ett enda "hi" eller en tyst nick.
Undantag kan möjligtvis vara den som är helfokuserad i en intervall eller något liknande.

Jag har som vana att i princip alltid heja på andra löpare hemma i Sverige men allt för ofta får jag mest bara en konstig blick som svar.
Och tillfällena då någon (okänd) hejat på mig först kan jag lätt räkna på ena handens fingrar.
( snabb är jag inte på att heja så att ingen skulle hinna före.)

T.o.m cyklisterna hejar för det mesta och ibland får man dessutom höra väldigt snälla kommentarer.
Som i dag.
En av de som hojjade förbi med vindens hastighet tjoade;
"You look great girl".
Fatta hur glad och pigg man blir då!
Särskilt av det där ordet "girl". ;-)

Hur trevligt som helst så varför är det så lite av den varan i Sverige?
Varför borrar så många löpare envist ner blicken i backen och nästan vägrar titta upp trots att någon säger hej?
Eller jag kanske har fel?
Jag hoppas det.

Sprang nere vid floden i dag men tvärtemot förra gången behövde jag inte ens fundera på klädseln.
Fanns bara ett val.
Så lite som möjligt.:)





Jag älskar att vara där nere.
Det är mäktigt och storslaget att se de stora gårdarna, floden och Sandiaberget långt där borta .
Det är också väldigt platt och en del av raksträckorna bygger verkligen pannben.. ;-)

Det blev en hel del timmar och miles där i solgasset och jag ska erkänna att jag var ganska kokt när jag väl var klar och hade vita strimmor av både salt på kroppen och dregel i mungipan.


Jo jag hade förstås vatten med mig men det behövdes mycket mer
Jo jag hade förstås vatten med mig men det behövdes mycket mer

Men jag var förstås också otroligt nöjd, glad och tacksam.
[Comments (9)]
Sunday 2012-03-25 04:35
Author: Ingmarie Nilsson
Höghöjd och solgass
Att vara på höghöjd är lite speciellt inte bara för att luften är tunn och syrefattig.
Vilket i sin tur gör att mjölksyran kommer lika lätt som snön faller och kroppen (förhoppningsvis) bildar fler röda blodkroppar.
Det finns en sak man måste komma ihåg extra mycket förutom att kilometer-tiderna (troligtvis) är långsammare än vanligtvis.

Nämligen vätska.

Kroppen kräver mycket mer än på havsnivå och i synnerhet när det är så varmt som här är nu.
Den torra luften gör att svetten torkat nästan innan den ens har kommit ut så det är lätt att luras.
T.o.m en sådan kamel som jag, som älskar värme och klarar den hyfsat bra, blir som sandpapper i munnen fortare än kvickt om jag inte får vatten.
Springa längre än en timme utan extra vätska med sig är direkt korkat.
Bättre att ta med sig och inte behöva än tvärtom är min filosofi.

Om höghöjdsträning funkar eller inte låter jag vara osagt.
Jag tror att det är högst individuellt och min erfarenhet är även att det kan skifta från en gång till en annan.
Det finns massor att läsa om detta och jag har även skrivit en del här.

Redan när jag gav mig iväg i morse var det varmt men jag bekymrar mig sällan för det kanske just för att jag kan hantera det ganska bra.
Att stressa upp sig över vädret funkar heller aldrig särskilt bra.
Det hjälper ju liksom inte.
Bästa sättet är att acceptera och göra något åt det man kan.
T.ex. kläderna och vätskan.

Sprang bl.a upp den där stigen jag testade i onsdags när jag inte hade någon kamera med och det visade sig att jag hade varit nästan vis slutet av den.
Ångrar ändå inte en sekund att jag sprang den en gång till.


En bäck med kallt klart vatten att svalka sig i. Ovanlig lyx här kan jag lova!
En bäck med kallt klart vatten att svalka sig i. Ovanlig lyx här kan jag lova!

Här tog det dock stopp och jag fick vända.
Här tog det dock stopp och jag fick vända.
Långt där nere finns staden
Långt där nere finns staden

Väl nere på "platten" (allt är ju som bekant relativt) körde jag på lite bättre och kroppen kändes förvånansvärt bra!


Ibland blir det nästan lite trångt men alla är snälla, trevliga och rädda om varandra. Du får klicka på bilden om du vill se ordentligt. :-) )
Ibland blir det nästan lite trångt men alla är snälla, trevliga och rädda om varandra. Du får klicka på bilden om du vill se ordentligt. :-) )

Lite styrka på de där dryga två timmarna och en halvtimmes simning så var jag klar för denna dagen tyckte jag.
Ägnade resten av dagen till solhäng.

Tror förresten aldrig jag crawlat så bra som i dag.
Man kanske flyter bättre på höghöjd?
[Comments (9)]
Saturday 2012-03-24 03:53
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det finns ingen väg till fred. Fred är vägen.
/Mahatma Gandhi


[Comments]
Saturday 2012-03-24 03:30
Author: Ingmarie Nilsson
Y-dag
Y som i Yoga.

Började (som vanligt) dagen med 30 min.av "min yoga".



På förmiddagen fortsatte jag med 90 min. AshtangaVinyasa yoga och på kvällen 60 min. Restorative yoga.

Någonstans där emellan blev det även 70 min. lugn vattenlöpning och slapp i den minst sagt varma solen.
Men som sagt var, jag är en solens dotter och njuter av varenda solstråle.

Har bl.a läst ut boken The Hunger Games.


Den som just nu även har världs-filmpremiär och är, åtminstone här, rejält upphaussad.
En helt galen, hemsk och bisarr berättelse men boken var ändå helt omöjlig att sluta läsa.
Nu vill jag både läsa "tvåan" och se filmen...

Det har med andra ord varit en fantastiskt bra dag för både kropp och själ.
Känner mig harmonisk och lugn som en filbunke men samtidigt full av energi.

Och eftersom det varit en riktig Yogadag bjuder jag på en av de vackraste Yogisångerna jag hört hittills.

Sätt dig bekvämt, andas in, andas ut, blunda och följ med dit ditt din inre tar dig med hjälp av dessa ljuva toner.

[Comments (6)]
Friday 2012-03-23 05:30
Author: Ingmarie Nilsson
Fyrkantsrunda och gratisgrejs
Det går ju inte an att såsa runt på trailsen i all evighet, hur trevligt och mysigt det nu än är, så i dag begav jag mig till Academy Park igen.
Den är verkligen strålande bra placerad precis vid gymet.

Men i stället för att härja runt inne i parken så sprang jag runt den.
Inte jordens finaste eller roligaste kanske men den är perfekt när man vill köra på lite.
Rundan, som är ganska exakt 3,3 miles (ca. 5,3 km) är som en kvadrat där två sidor är hyfsat platta, en sida nedför och en uppför.
Den där uppför är i och för sig otroligt seg och känns sååå lång för du ser varje raka från början till slut.
Med andra ord sånt som bygger pannben.

Underlaget består till 98% av grus, inga vägar behöver korsas och det är alltid fler som kutar där vilket gör att man så gott som ständigt har någon rygg att jaga.
Utmed banan är det både kilometermarkeringar och halv- + hel-milesmarkeringar.


Kutade tre varv varav två lite hårdare.
Tiderna är inget att skryta med men känslan var bra och det är den jag får vara nöjd med just nu.
Hoppade direkt ner i poolen för att svalka benen med lite vattenlöpning innan det här;


För några dagar sedan var jag och lyssnade på en representant från Newton shoes.
Mycket intressant och jag lärde mig en del "knep" hur jag bäst ska springa i mina fina skor.

I kväll var jag på a girl night som Fleet Feet Sports bjudit in mig till.

Väldans trevligt må jag säga!
Mingel, rabatt på allt som fanns och gratis mat.
Sånt tackar man ju liksom inte nej till.


Inte heller tackar jag nej till att få lite gratis massage.

[Comments (4)]
Thursday 2012-03-22 04:34
Author: Ingmarie Nilsson
Åh, dessa trails
Du ser dem nästan inte men här vid, runt och på Sandia Mountains finns triljoner olika stigar.


Jo faktiskt!
Triljoner.
Jag har i och för sig inte räknat dem men jag tror på ryktet.
Och det jag ser.

Stigarna slingrar sig fram i serpentiner.
Upp och ner.
Fram och tillbaks.
Vill du så behöver du aldrig korsa en stig två gånger men du kan ändå hålla kroppen sysselsatt med att ta sig fram på dem oräkneliga dagar.


Började dagens löptur med en "gammal" invand sväng men sen kom jag till denna skylt;


Fortsättningen på the Pino Trail.
Kunde inte motstå att testa så jag satte av.


Uppåt, uppåt, uppåt, uppåt.
Utsikten var bedårande och stigen lockade hela tiden med nya spännande kurvor, nya utmaningar och nya vyer.


Långt där nere är bergsdalen och ännu längre bort staden
Långt där nere är bergsdalen och ännu längre bort staden

Jag var så högt upp att jag började stöta på det här;


Och det var även snön och isen som till slut fick mig att vända.
Tur var väl kanske det för annars hade jag nog hållit på fortfarande.
De har nämligen den effekten.
Stigarna.
Att man vill springa lite mer och lite längre hela tiden.


Och när jag ändå var i farten med att testa nytt så har jag även provat "Yo Roll".
Use the foam roller to improve your yoga poses and increase your flexibility..
D.v.s en slags yoga där man använder foamrollern för ökad styrka och flexibilitet.

Ett makalöst bra och roligt pass och tvärtemot den här gången så var läraren underbar.
Så där så jag blev varm i magen och ville krama henne.

Nöjde mig dock med att tacka så mycket.
Hon kommer att komma i håg mig ändå.
As the unbelievable unflexible Swede. ;-)
[Comments (8)]
Wednesday 2012-03-21 03:59
Author: Ingmarie Nilsson
Väcker de grå men mattar ut de vita & röda
Det har varit lite mer fräs i skallen i dag så produktiviteten har varit riktigt hög.
Jobbat på så det rykt ur öronen och kunnat bocka av än den ena än den andra grejen på min To Do Lista.

Och sett till att det hamnat lite fler punkter att beta av.
Inte så smart kanske men det är mest bara roliga och spännande grejer.
Tråkigt och ospännande försöker jag undvika.;-)

Inspiration går inte att vänta på, då kan man vänta ihjäl sig, utan den får man skapa själv.

Största anledningen till att jag fick ändan ur vagnen, samt fart på både kreativiteten och hjärncellerna, tror jag helt enkelt är tack vare yogan jag gjorde i morse.

Beroende på vad man vill "uppnå" så finns det olika pass att ta till.
Nu är det ju inte riktigt så enkelt att det bara är att göra ett särskilt yogapass så löser sig allt.
Det är snarare så att man får vara flitig och öva, öva, öva.
Gör man det så kommer belöningen.
Ibland går det fort.
Ibland går det mindre fort.
Ibland är det lätt.
Ibland är det jobbigt.

Ungefär som med löpningen alltså.

I Jona´s första bok Yoga när som helst, var som helst finns det många bra och enkla pass.


Dessutom finns det massor av fina recept och vackra bilder.
Ser verkligen fram emot bok nummer två som snart kommer ut!
(Du kan enkelt förbeställa den här).
När jag blir stor ska jag också skriva en yogabok.
För löpare. :-)

Men jag har inte bara nött rumpan och de grå i dag.
Resten av kroppens celler har också fått jobba.
Det är ju viktigt med balansen.

Provade en ny stig vid Sandia bergets kant.
En som slingrade sig högre och högre upp i bergen och jag är så innerligt harm för att jag inte hade kameran med mig för utsikten var bedövande vacker.
(Men just därför är det en väldigt bra anledning att springa där igen.)

Det gick inte särskilt fort dels p.g.a av stigningen men framförallt för att det bitvis var tekniskt svårt och jag är minst sagt värdelös på att springa när det är allt för knixigt och för mycket bröte som ska passeras.
Världens bästa Camilla hade däremot säkerligen lätt och ledigt svävat fram.
När jag tänker efter borde hon, och andra bergsgetter, såklart springa det här!

Men jag tror det där är väldigt bra träning.
I alla fall för mig.
Skifta steglängd och fart, full koncentration och kuperat hela tiden.
Det är även ett väldigt bra sätt att hålla farten nere vilket var precis det som var meningen i dag.

Nästan två timmar blev det och det utan en endaste vurpa!

Himlen må vara grå här men det ändrade sig snabbt. Längre ner ser du hur...
Himlen må vara grå här men det ändrade sig snabbt. Längre ner ser du hur...

På kvällen tillbringade jag även nästan två timmar på gymet.
Inte helt planerat.
Det liksom bara blev så.

Började på den där galna Schwinnen.


Trots att det blåser halv storm från det där airdyne-hjulet, eller vad man nu ska kalla det, så svettas jag floder.
Lisa den här vore något för dig! En hoj med inbyggd fläkt. ;-) ~)
Den är dock inget för de som vill ha snygg frissa...

Fortsatte sen direkt med ett megajobbigt styrkepass.
Så jobbigt att jag nästan inte ens orkade plocka bort efter mig i min lilla hörna.


Men jag var inte tröttare än att jag orkade med en halvtimmes vattenlöpning också.
Det finns (tydligen) mer kraft och ork än man tror i kroppen.

Kvällsmaten smakade gudomligt vill jag lova.
Särskilt när jag kunde vila ögonen på detta vackra.

[Comments (6)]
Tuesday 2012-03-20 04:29
Author: Ingmarie Nilsson
Lugnet har åter lagt sig
Vinden har avtagit och i dag svajar inte ens det torraste grässtråt.
Himlen är dock fortsatt dramatisk och uppe på berget är det vitt av snö.


Verkar som om lugnet även intagit min kropp för jag har känt mig ovanligt relaxad i dag.
Lite för relaxad faktiskt för det funkar inte riktigt bra att ha en helt otaggad skalle när man ska jobba kreativt.
Trots flera timmars gnet har jag inte fått något vettigt alls gjort.
Lite småirriterande och visst vore det allt lite käckt om man kunde stänga av och sätta på hjärncellerna efter behov? ;-)

Men så där är det ibland och bara att acceptera du vet.
En annan dag är jag troligtvis dubbelt effektiv så det jämnar nog ut sig till slut.

Träningsmässigt gjorde jag det enkelt för mig denna dag.

Parkerade kroppen först på ett riktigt bra Heartzones-spinningpass och sen direkt till ett (halvbra) yoga pass.
Själva passet var det egentligen inget fel på men instruktören hade på tok för mycket dåliga vibbar.
(Och jag "tillät" mig känna dem…)
Inte så att det förstörde men jag tycker det är synd när läraren pratar allt för negativt även om det bara handlar om banala saker som väder och vaktmästare.
(Jo faktiskt om just en stackars vaktmästare…)

Det går väl kanske an om man är van och kan konsten att fokusera på här och nu, men är du ny i yogans värld behöver man massor av varma, snälla, mjuka, stöttande ord, tankar och handlingar.
Oavsett gjorde det mig en erfarenhet rikare och jag blev ännu säkrare på hur jag inte vill vara.
Och ett yogapass är ändå (nästan) aldrig fel.

Vattenlöpningen på kvällen var rena meditationen.
Lugnt och fridfullt i bassängen.

Satt sen länge, länge i utomhus-bubbelpoolen och blickade upp mot himlen.
Och när jag satt där så förstod jag att det inte är ett dugg konstigt att kropp och själ är i harmoni.


Livet är magiskt och det pågår just nu,
Inte förr, inte sen utan nu i detta ögonblick.
Så ta till vara på nuet.
"Sen" kan vara för sent.

Till slut är det inte åren i ditt liv som räknas. Det är livet i dina år.
(Abraham Lincoln)
[Comments (12)]
Monday 2012-03-19 00:56
Author: Ingmarie Nilsson
Speed with a (number)bib
Det var tidig uppgång för mig i dag.
Så tidig att varken tuppen, solen eller husets hund var vakna.

Men lagom tills jag var klar med yoga, frukost och packning kom den.
Solen.
Var "tvungen" att stanna bilen för att få vara med om skådespelet.

Magi!

Nej, den är varken photoshopad eller retuscherad.
Nej, den är varken photoshopad eller retuscherad.

Anledningen till min tidiga uppgång denna söndagsmorgon var att jag skulle raca!
NM Schamrock shuffle.
En ganska stor tävling med tre olika distanser att välja mellan.
Valde kortaste banan.
Fem (ynka) kilometer.
Räcker bra för mig just nu.
Vågar inte utmana min lilla piriformis för mycket för hur det än är så är en tävling en tävling.
När the number-bib kommer på, ja då åker även (nästan alltid) hornen i pannan ut på Nilsson.
Och helt klart är det farten som retar den mest.
Piriformisen alltså.

Fem km. är dessutom en ypperlig snabbdistans-sträcka.
Lägg till att den gick på 1600 m.ö.h , var kuperad och att det blåste något helt groteskt mycket så förstår du att det var mer än nog för mig i dag.

Tur i oturen att loppet startade så tidigt för med varje minut så tilltog vinden och det blåste upp mot en 65miles/h.!
D.v.s över 100km/h.!!!

Just här var det ganska lugnt
Just här var det ganska lugnt

Well folks, man är inte så kaxig då.
Särskilt inte när det med vinden kommer kilovis med desertsand.
I motvind och uppför.

Sista kilometern fick jag hålla handen över ögonen för att mota sanden så jag kunde se vart jag skulle.
Men å andra sidan, det var likt för alla.


Och visst gick det undan i nedförsbackarna men det går aldrig att ta igen det man tappat i motvinden i medvinden.

Men kul var det och hejarklackarna var det då inget fel på.


Jag kutade på så gott jag kunde.
I början var det (som vanligt) tokrus men gammal är äldst som du vet. ;-)
Lät dem hållas och bli trötta så jag kunde kuta om när de kroknade. ;-)

Fyra totalt efter tre ungdomar och etta i min åldersklass.
(I love age divisions!)


Mycket tjabb efteråt med alla trevliga människor.
För så är det i princip alltid här.
Glatt, öppet med mycket värme och gemenskap.

Många säger att amerikanarna är ytliga men jag tycker precis tvärtom.
Visst finns det tjurskallar även här, de finns överallt, men över lag tycker jag amerikanare är otroligt öppna och välkomnande.
Eller så har jag bara "tur"… ;-)

Lång nedjogg, lätt styrka + vattenlöpning and I call it a (training)day.

[Comments (19)]
Sunday 2012-03-18 02:45
Author: Ingmarie Nilsson
Så vad händer här då?
In The Land of Enchantment.

Inte mycket men ändå en himla massa.
Senaste dagarna har jag bl.a fördelat tiden med att;

Cykelintervaller med hög kadens och…
Cykelintervaller med hög kadens och…
…och mycket svett
…och mycket svett

Sprungit i bergen än hit…
Sprungit i bergen än hit…
…och än dit förbi…
…och än dit förbi…

..kaktusar och…
..kaktusar och…
..pyttesmå bäckar. De blir inte så stora in the desert
..pyttesmå bäckar. De blir inte så stora in the desert

Avnjutit ljuvliga luncher och…
Avnjutit ljuvliga luncher och…
…frossat på mina favvobröd. bagels och Seedction
…frossat på mina favvobröd. bagels och Seedction

Blivit omkörd av MTB;are men…
Blivit omkörd av MTB;are men…
…ibland har det t.o.m faktiskt hänt att jag kutat förbi dem
…ibland har det t.o.m faktiskt hänt att jag kutat förbi dem

Shoppat på Wholefoods
Shoppat på Wholefoods
Förundrats av solnedgången
Förundrats av solnedgången

Yogat
Yogat
Läst. En salig blandning som du ser men alla delar i hjärnan ska ju ha sitt! :-)
Läst. En salig blandning som du ser men alla delar i hjärnan ska ju ha sitt! :-)

Nött mina pool-leksaker
Nött mina pool-leksaker
Bubblat
Bubblat

Kutat lite till
Kutat lite till
Rullat på "piggrullen" (även kallad torteraren)
Rullat på "piggrullen" (även kallad torteraren)

Och jag njuter varenda sekund!
Och jag njuter varenda sekund!
[Comments (16)]
Saturday 2012-03-17 14:03
Author: Anders Gustafson
Resten av resan i Kalifornien
Jag har ju missat att lägga upp bilder för slutet av vår Kalifornien-resa i december/januari. Så här kommer några bilder från Monterey i norr till Los Angeles i söder och allt däremellan. Eftersom Ingmarie saknat solnedgångsbilder så börjar vi med några sådana...

Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.

Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.

Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
Solnedgång vid Asilomar beach i Monterey.
"Bixby bridge" i Big Sur.
"Bixby bridge" i Big Sur.

Omgivningar i Big Sur.
Omgivningar i Big Sur.
Omgivningar i Big Sur.
Omgivningar i Big Sur.

Omgivningar i Big Sur.
Omgivningar i Big Sur.
"Big creek bridge" i Big Sur.
"Big creek bridge" i Big Sur.
Santa Barbara.
Santa Barbara.
Santa Barbara.
Santa Barbara.

Santa Barbara med Kanalöarna i bakgrunden.
Santa Barbara med Kanalöarna i bakgrunden.
Utsikt från hotellrum i Santa Monica, Los Angeles.
Utsikt från hotellrum i Santa Monica, Los Angeles.

Utsikt från hotellrum i Santa Monica, Los Angeles.
Utsikt från hotellrum i Santa Monica, Los Angeles.
Malibu Creek State Park.
Malibu Creek State Park.

Manhattan Beach, Los Angeles.
Manhattan Beach, Los Angeles.
Manhattan Beach, Los Angeles.
Manhattan Beach, Los Angeles.
[Comments (6)]
Saturday 2012-03-17 03:15
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
(Klicka på bilden för att se bättre)
(Klicka på bilden för att se bättre)

[Comments]
Friday 2012-03-16 04:37
Author: Ingmarie Nilsson
Den där åldern
Det finna stunder då jag verkligen längtar tillbaks.
Tillbaks till den tid då kroppen var både yngre, snabbare och starkare.
Till den tid då livet verkade oändligt och nästan allt mitt fokus fanns på att träna för att bli så bra som möjligt.

Ibland känner jag nästan en slags sorg över att den tiden då jag kunde damma av 10x 1000m i 3.35 fart, springa milen under 34 min. och maran under 2.34 är för alltid borta.
Tiden gick så fort och det är nästan så jag funderar på om jag bara drömt alltihop.
För det var en härlig tid!
Att andas och leva löpning 24/7 är ett privilegium få förunnat.
Jag vet det.

Men som med allting med en framsida så finns det även en baksida.
Och vice versa.
Att inte behöva springa under press, för det är en press att försöka leva på löpningen även om den är självvald, är en slags lättnad.
Liksom att inte vara helt beroende av att kroppen är till 100% tip-topp och att fokuseringen kan vara på annat än nästa träning och tävling.
Det har funnits tillfällen då jag helt tappat lusten för att löpträna just p.g.a pressen men ändå har jag fortsatt.

Anledningen och förklaringen är enkel.
Jag älskar att springa.
Löpningen är en del av mig och som gör livet extra värt att leva.


Och nu är det som det är.
Vi blir alla (förhoppningsvis) äldre och vår uppåtgående (löp)kurva dalar förr eller senare.
Det är bara att acceptera.
Jag har fått jobba stenhårt med att både tänka om, tänka nytt och försöka vara lite förståndigare.
Men misstag, det gör jag fortfarande för klok har jag inte blivit.


Jag har nya mål, nya utmaningar och nya kurvor att ta mig an.
Så länge kropp och knopp bara vill så kommer jag att springa, träna och kämpa utifrån mina förutsättningar.

Även om klockan skvallrar att tiderna är far away från var de varit så är känslan den samma.
Jag får lika mycket mjölksyra och blir lika trött nu som då av intervallerna.

Bara för att jag, och du, blir äldre så betyder det ju inte att man ska sluta träna, ha mål eller lägga skorna på hyllan om man inte vill.
Tvärtom!

Desto äldre vi blir desto viktigare är träningen.
Man måste bara träna lite annorlunda mot när man var 20-30-40 år.
Det går inte att slarva som då eller förlita sig på att kroppen pallar med allt man utsätter den för.

Up till 40 you can play around. Then you will pay. /Yogi Bahjan.

Det ligger något i de där orden för helt klart "händer" något när man passerar 40-sträcket.
Jag trodde en gång i tiden att jag inte tillhörde de som liksom blev långsammare, skörare och mindre tåliga.
Jag trodde jag var det stora undantaget från alla de där "äldre-reglerna".
Trodde inte ens jag skulle få grått hår.

Ha!

Nu, när jag passerat det där strecket med råge, har jag förstått att jag inte är något undantag.
Jag är lika sablans dödlig som alla andra och kanske t.o.m har fler gråa hår än vad genomsnittet har. ;-)

Samtidigt så känner jag en enorm tacksamhet djupt in i mitt hjärta.

Över att ha fått uppleva allt jag har gjort.
Över att fortfarande kunna både kuta, skratta, äta och älska.
Över att kunna känna lycka i vardagen och över att få leva.

Och förhoppningsvis har jag många, många fler år att både drömma, yoga, träna, kämpa och kanske klara nya mål.
Och även om jag inte når dit jag vill så ska jag se till att ha galet roligt på vägen!


You can´t burn out, if you never catch fire.
(Okänd klok människa)
[Comments (6)]
Thursday 2012-03-15 03:01
Author: Ingmarie Nilsson
On the track
Dagen började lite halvdant får jag nog lov att säga.

Inte direkt vid start för morgonyoga, frukost och lite jobb flöt på bra, men när jag skulle fara iväg så totalvägrade bilen att starta.
Den var absolut stendöd.

Ringde roadassistence och efter att ha svarat på 13 032 frågor (okej, lite överdrivet men bara lite) så kom hjälpen från AAA.
En trevlig liten man som snabbt konstaterade att batteriet lagt av (vilket jag med hade fattat) och laddade upp det så jag kunde åka iväg.
Varför det blivit så vet varken jag eller han.
Hade absolut inte lämnat något lyse på.
Händer det igen så får jag väl helt enkelt byta bil…

Nåväl.
Nu funkar den och jag har kunnat göra det jag planerat.

I Academy Park finns inte bara ett fint terrängspår, där finns även en otroligt fin 400-meters bana.
Där har jag haft skojigt värre i dag.
Och svettigt vilket inte enbart berodde på den stekande solen.

3x(400+300+200m) + 6x200m.
Inget jättemärkvärdigt men det räckte mer än väl för mig idag.
Dels har jag inte kört bana sen Gud minns när och dels är det galet mycket jobbigare att tuta och köra på höghöjd.
Tro mig, 200m kan vara v-ä-l-d-i-g-t långt.



I jämförelse med vad jag är van vid så var det nästan trångt. ;-)

Förutom jag så var där en racersnabb japanska, en PT som körde stenhårt med sin adept (dock ej på banan utan med sina egna prylar jämte) och en raketsnabb sprinter från Trinidad + hans coach.
Sen var där en äldre herre i tjock, svart collegeoverall och spikskor som körde 100-metersintervaller.
Det gick verkligen inte fort, t.o.m jag kunde jogga jämte, men det var så härligt att se honom!

Han sken!

Fanns inte en chans att missa glädjen i hans ögon.
Så vill jag också vara, och göra, när jag har kommit upp i en ännu mer respektabel ålder.

För även om den där PT;n var snäll och sa att jag både sprang fort och såg ung ut så vet jag ju att ålder inte gör en varken snabbare, fastare eller rynkfriare.
Men det är helt ok för jag har kul ändå.


Passet kändes bra även om tiderna skvallrar om att det inte gick så fort som det kändes och min lilla vänstra piriformis blev väl inte direkt överlycklig.
(Is, specialstretch, piggrullen + vattenlöpning har dock gjort att den är bra mycket gladare nu.)
Blev så där lagom, skönt och liksom "perfekt" trött.


Och sämre ställe har jag då verkligen yogat på.


På tal om yoga, missa för allt i världen inte YogaJona´s magnifika sida.
[Comments (8)]
Wednesday 2012-03-14 05:58
Author: Ingmarie Nilsson
Inte ensam
Kommer du ihåg när Patrik Sjöberg berättade sin mörka hemlighet?

Antagligen.

Tyvärr är han inte den första och sannerligen inte den sista heller.

Frank Shorter brukar kallas löparboomens fader och hans prestationer på löparbanorna är lika fantastiska som ofattbara.

Trots att han har burit på en stor svart "hemlighet".

Läs om, och lyssna på, hans tragiska historia här.
Vem hade kunnat ana?

Men det är väl så det ofta är?
I de lugnaste vatten….

Jag beundrar honom och alla andra som vågar, kan och vill berätta sina livshistorier.
Oavsett om det handlar om misshandel, missbruk, sjukdomar eller andra "tabu-belagda" ämnen.

Jag tror det är jätteviktigt att även det svarta kommer upp till ytan.
För på något vis så berättar ingen så finns det inte.

Kraft & mod till alla er som lider i det tysta.
Må ni finna hjälp och få frid i både hjärta och själ.
Och kom ihåg, ni är inte ensamma.
[Comments (3)]
Wednesday 2012-03-14 05:15
Author: Ingmarie Nilsson
Hög
Oavsett var jag befinner mig på för höjd över havet så är jag en extremt slow starter.

Min kropp kräver minst 15-20 min. lugn löpning innan den vaknar.
Så har det alltid varit, oavsett ålder, tid på dygnet eller vilken form jag är i, och jag antar att jag kommer att fortsätta vara på det viset.

Ibland kan det vara så vansinnigt jobbigt under den där startsträckan att jag är nära på att stanna och strunta i alltihop.
Men min envishet driver mig ändå alltid vidare för i de allra flesta fall så vet jag att det vänder.

Det är även därför jag tror på att alltid testa att springa ca. 20 min. när man är osäker på om man ska träna eller ej.
Har det inte börjat vända då så är det antagligen något som inte stämmer och man ska helt enkelt inte springa mer den dagen.

Kuta på höghöjd gör inte det hela direkt lättare.
Det är speciellt och de där första minuterna kan vara så tunga och sega att det inte ens går att beskriva.

Men man vänjer sig.
Jag vet ju heller inget annat.
Och när det vänder, när den där "obligatoriska" seg-tiden är avverkad, ja då kan det hända grejer minsann.

Då kan det bli som i dag.

När benen bara springer på utan att ens reflektera över backarna, när andningen hela tiden är lätt, sinnet i harmoni och hjärtat slår rytmiskt i rätt takt.
T.o.m MTB;arna fick trampa på för att hinna i kapp mig.
(Sa de i alla fall...)


Jag flög.
Under 90 min. var min kropp och själ ett med stigarna vid Sandia berget och hade något försökt stoppa mig tror jag banne mig inte de hade lyckats.


Det var ett av de där magiska passen som jag kommer att bevara i mitt hjärta och minne så länge jag lever.

Att sen få yoga i solen gjorde inte dagen sämre.
Inte heller vattenlöpningen, pratstunden med min vän Sally, solen eller filmen The way.
En vacker, rolig och mycket tänkvärd film.
Se den!
[Comments (5)]
Tuesday 2012-03-13 01:14
Author: Ingmarie Nilsson
Sunny day. Sunny body. Sunny mind.
Det blev som jag sa i går.

Solstolen i dag.


Varmt som i en bastu och brännande hett.
Men som den solens dotter jag är så kommer du mig troligtvis aldrig höra mig klaga på den.


Dagens träning har bestått av yoga, cykelintervaller (10x4 min. + 6x 40-20), styrketräning och vattenlöpning.
No more, no less och 100% härligt!


Tror mitt sinne och min kropp glittrar lika vackert som staden just nu.



[Comments (6)]
Monday 2012-03-12 03:38
Author: Ingmarie Nilsson
Me & a real Star
Albuquerque gick över till sommartid i natt men något måste ha gått väldigt fel för då ska det väl ändå inte se ut så här;



Kändes som ett otroligt dåligt skämt och inte ens jag ville ge mig ut på stigarna vid berget.
Men jag har som sagt var varit med här förr…

Dels vet jag att det alltid finns andra ställen att kuta på och dels vet jag att när solen fått stråla en stund finns det ingen snö i världen som klarar sig.
Inom fyra ögonblinkningar är den borta och man undrar om man bara drömt alltihop.

Jag tog hur som helst bilen ner till ett av mina andra favvoställen.
Nämligen Rio Grande.


På pannkaksplatt cykelväg kan man kuta nästan hur långt som helst.

Asfalt eller grus, bara att välja, och det finns även stora skogspartier med ljuvliga stigar.

Jag började med full mundering.
Långbrallor, jacka, vantar-you name it!
Men inom loppet av 10 min. hade allt som kunde tas av tagits av.
Craft-kallingarna fick duga som kortbrallor.
Ibland har nöden liksom ingen lag...



Välmarkerat var 1/4 mile
Välmarkerat var 1/4 mile

Det är enormt inspirerande att springa där för det fullkomligt kryllar av löpare och cyklister i alla dess former och några till.
Men utan att det för den sakens skull blir trångt.

Konstigt nog blev jag bara omsprungen av en enda person.
Antagligen för att de där verkliga snabblöparna sprang åt andra hållet.
Alla utom en.
Men det är helt ok att bli omsprungen av denna stjärnan.

Så snabb att jag nästan missade henne
Så snabb att jag nästan missade henne

Jag vet också att hon inte var ute på någon söndagslunk utan ett ganska hårt 21 km pass.
Det berättade dels hennes man, Gerry, för mig som hastigast när han hojjade efter henne och Paula själv när hon var klar.

Verkar det konstigt att de berättar det för mig?


Well, jag har ju faktiskt träffat dem ett par gånger innan så vi är liksom inte helt obekanta.:-)
T.ex här och här.
En av träffarna resulterade dessutom i en artikel i Runner´s World.


De är båda fantastiskt trevliga och det var väldigt roligt att få stå och tjattra en stund.

Trots att jag inte var ens i närheten av Paula´s fart så gnetade jag på ganska bra om jag får säga det själv.
Och det får jag ju.
Två timmar varav 50 min. i tröskelfart.


Men jag ska erkänna att jag var ganska kokt efteråt.
Och då menar jag inte enbart av solen som gav mig ytterligare några fina solbränna-ränder.
Vattenlöpningen och bubbelpoolen lite senare uppskattades av kroppen vill jag lova.

Och snön?
Inte en endaste liten flinga kvar.
I morgon blir det solstolen.
[Comments (7)]
Sunday 2012-03-11 03:01
Author: Ingmarie Nilsson
Mountain & Art
Det är något med mig och berg.

Jag behöver absolut inte nödvändigtvis ta mig upp på dem utan det är snarare mer att jag vill omges av dem.

Det är som om de skapar en slags trygghet.
De står liksom där som de alltid har gjort.
År ut och år in.
Oavsett väder, vind, ekonomiska kriser, krig, klädmode och presidentval.
De står ändå kvar.
Stabila, stadiga och orubbliga.

Ett av de berg jag älskar mest av alla de jag hittills sett IRL, och som förmodligen är en av de största anledningarna till att jag trivs så bra här i Albuquerque, är Sandia Mountains.
Förutom alla triljoner stigar det finns att springa på vid dess fot så är det enormt vackert och kan byta skepnad från ena stunden till den andra.
Som magi.

I dag var det dramatiskt inbäddat i moln.
Vintern har gjort ett litet tillfälligt besök så det var långbrallor som gällde.
Men det gjorde inget.
Jag fick en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k löptur.

Och lika säkert som att berget ligger där det ligger, lika säkert är det att det inte behövs någon extra backträning när man springer på stigarna vid Sandia.
Utan att överdriva så kan jag säga att den längsta platta, och hyfsat raka, biten på alla de där triljoner stigarna är max 150 meter.

Resten går upp och ner och kringelikrok.
Hela tiden.
And I love it!
Trots att benen nästan dör emellanåt.
Höghöjden gör det ju liksom inte direkt lättare att kuta uppför...




När så molnen skingras och solen börjar gå ner, ja då förvandlas berget till verklig magi.


I princip varje gång jag är här har jag besökt Rio Grande Art & Crafs Festival.
Även denna gången.
Det är superkul!
Massor av olika hantverk, uppträdande och konst att se, känna och förundras över.
Dessutom är där en hel del smarrig mat att smaka på.

En omöjlighet att fota allt men här är en lite smakprov;






Klicka gärna på bilden så du kan läsa texten…
Klicka gärna på bilden så du kan läsa texten…
[Comments (6)]
Saturday 2012-03-10 04:06
Author: Ingmarie Nilsson
Håller liv i livet
De där (storm)intervallerna i går visste var de tog för halle min dar vad benen var sega när jag steg upp ur sängen i dag!

Men det gäller ju att inte låta mossan växa på skinnet eller rosten frodas i lederna, det sker snabbt när man kommer upp i lite respektabel ålder ska du veta, så jag piggade upp (!) dem med lite fina cykelintervaller.
32x 1 min (vila 30 sek.) + 10x 30-30.
Lagom svidigt och helt klart vaknade hela kroppen till liv.



Röjde även runt en stund bland maskiner, bollar, vikter och mattor på gymet.
Jag var ju liksom redan där.




Laddade upp batterierna igen med en härlig vegolunch som bestod av läckra rotfrukter, linser och kryddad tofu.
Som mellanmålsdrink tar jag allt som oftast en Reds.

Finfin dryck som gör kroppen glad och som dessutom är väldigt god!

Jag tror på balans och för mig är yogan en perfekt motvikt till mitt f.ö. ganska aktiva liv.
Även om yogan absolut kan vara fysiskt ansträngande, om man vill, så är det ändå skillnad.
Yogan handlar ju så mycket mer om att "gå inåt", stilla sinnet och vara här och nu.
Det är en konst i sig och precis som med det mesta så är det ibland enkelt och ibland svårt.

Även om jag yogar på egen hand varje dag så kan jag ibland tycka jag det är väldigt skönt att låta mig ledas.
Låta någon annan säga vad och hur jag ska göra så jag helt kan släppa tankarna.

Testade därför ett yogapass på S&W i kväll.
Restorative yoga.
Lugnt och skönt och alldeles otroligt relaxande.
Känns som om inget skulle kunna göra mig upprörd nu.
Perfekt fredagsmys.

Mitt emellan, och runt omkring, har jag agerat privatsköterska till Connor som opererat bort tre tänder i går.
Men han är en tålig och lydig patient så jag kan inte precis påstå att jag sliter ihjäl mig...
Och han är extremt lättroad.
Stavas t-v-s-p-e-l.

Resten av familjen är på vift så vi har hela huset för oss själva.


Med andra ord gott om plats för en yogarelaxad kropp att såsa runt på.
[Comments (6)]
Friday 2012-03-09 22:07
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
När du förändrar ditt sätt att betrakta saker
förändras de saker du betraktar.
/Max Planck

[Comments (2)]
Friday 2012-03-09 02:43
Author: Ingmarie Nilsson
Blowing in the wind
I går var det löpning och yoga ute under en klarblå himmel och stekande sol.
Slappade i solen en bra stund på eftermiddagen och gymet kändes både svalkande och skönt.

I dag var det helt tvärtom.

Kallt, snöblandat jox från en blygrå himmel och en vind så stark att jag trodde taket skulle lyfta.
Eller i alla fall bilen.
Lyktstolpar och trafikljus svajade oroväckande mycket.


Det vände dock snabbt och innan jag svalt sista sleven med gröt så hade joxet från himlen slutat yra runt och molnen skingrades så pass mycket att solen kunde skina igenom lite smått.

Men vinden.
Mamma Mia!

Jag som trodde jag var härdad!
Uppvuxen på västkusten i blåshålan Halmstad som jag är.
Men det här var liksom nästan löjligt.

Sist jag såg dem stod de i alla fall kvar...
Sist jag såg dem stod de i alla fall kvar...

Ändå vägrade jag kuta inne på band.
Envis som synden och fast besluten att trotsa blåsten.
Åkte ner till Academy Park parkerade bilen och började.

Academy Park. Inte riktigt lika inbjudande som i förrgår…
Academy Park. Inte riktigt lika inbjudande som i förrgår…

Vinden blåste på absolut sämsta sätt.
Motvind i uppförsbackarna och medvind i nedförsbackarna.

Uppför stod jag nästan still!
Det var som om jag var fastsatt med en sele i en vägg!
Slet som en tok men tog mig nästan inte ens framåt.

Nedför fick jag sån fart att jag var tvungen att bromsa för att inte flyga framåtstupa.
Benen kan ju liksom inte gå hur fort som helst.
Åtminstone inte mina…

Och jag gjorde det jag bestämt redan innan.
6 x 4 min med 1 min. vila.
Fartskillnaderna var troligtvis lika stora som natt och dag men trött, det blev jag.
Så någon nytta gjorde det säkert.
Om inte annat skaffade jag mig en riktigt nice troll-frissa.

Yogan och vattenlöpningen inomhus stillade ner vindbruset i skallen och när jag lite senare kollade så stod det på flygplatsens väderstation att det blåste mellan 33 och 46 km/h.
Inte konstigt att jag fick kämpa.
Men tänk ändå vilken hiskelig tur att jag inte har peruk eller är en dam som måste ha hatt!

Någon som trodde att det är tråkigt i "the desert"?
Nu ser du vilken fart och fläkt det är här! ;-)

Resten av dagen har jag mer eller mindre helt tillbringat inomhus med att jobba.
Och kolla på film i den där biografen du vet. :-)
Det gäller att välja sina (inne)dagar med omsorg.

Och det varar ju (tack och lov) aldrig särskilt länge det där busvädret.
Molnen har skingrat sig och högt där upp syns den runda vackra månen.


Och hur långsamt jag än sprang i blåsten dag så är jag nöjd för som en av mina (löpar)vänner sa;
A day without running and I feel like something´s missing.
[Comments (8)]
Thursday 2012-03-08 04:27
Author: Ingmarie Nilsson
Livets val
Jag är väldigt medveten om att jag lever ett oerhört privilegierat liv.

Förutom att jag varje dag kan äta mig mätt, får sova i en mjuk säng med rena lakan, har ett varmt och skönt hem och inte behöver oroa mig för att en bomb ska falla över huvudet så får jag även tänka, tycka och säga i princip vad jag vill.
Jag kan klä mig som jag önskar och blir jag sjuk så finns det hjälp att få.
Jag har en familj, vänner och ett (t.o.m flera) jobb.
Arbeten som är roliga, lagom utmanande, gör att jag känner mig behövd och som ger mig en inkomst så jag kan betala mina räkningar.
Dessutom har jag både friheten och möjligheten att resa och bo hos vänner så som jag gör nu.

Det hela är egentligen ofattbart.
Att jag har haft turen att över huvudtaget få födas och att då dessutom få göra det i ett land som Sverige.
Jag kunde ju lika väl ha varit en sjuk, fattig, ensam tiggare i ett krigshärjat land.

Ibland får jag enorma skuldkänslor just för att jag har det så bra och skäms när jag gnäller, även om det inte är jätteofta, för jag har verkligen inget att jämra mig över.
I-n-g-e-t.
Ändå händer det.
Och då skäms jag...

Livet är skört och man vet aldrig hur länge man har det.
På mindre än ett ögonblick kan det förändras för evigt.

Därför tror jag det är så viktigt att verkligen stanna upp mellan varven.
Se sig själv utifrån.
Känna efter om man lever det liv man vill leva och gör de saker man mår bra av.

Det är väldigt lätt att skylla på andra eller säga "om bara" men vi som lever i vår del av världen har alla möjligheten att välja hur vi vill leva och förhålla oss till det som sker.
Det är jag själv som har ansvar över mina val och får därmed även ta konsekvenserna av dem.
Var därför medveten om dina val och välj aktivt.

Livet är här och nu.
"Sen" kan vara för sent.

Löpningen är för mig ett sätt att vara här och nu.
Det är då jag är ensam med mina tankar, känslor och funderingar.
Jag springer inte från mig själv utan till mig själv.
Det är en stor skillnad.


Jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan löpning men jag vet att det är långt ifrån någon självklarhet att den finns där.
Inte heller är det alltid superlätt eller ens särskilt roligt att springa.
Men den är en del av mig och precis som livet så går det upp och ner.
Ibland är det lätt som plätt och ibland som att trampa i sankmark.
Jag är ändå tacksam över varje springtur för jag vet hur snabbt det kan vända och hur tomt livet är utan löpningen.

Yoga och meditation är andra sätt för mig att skapa medvetenhet, acceptans och tålamod liksom att verkligen lära mig att vara här och nu.
Som med allt man vill lära sig så krävs det dock att man har disciplin och övar.
Helst varje dag.


Yoga är en gåva.
Löpning är en gåva.
Den största gåvan av alla är dock, som jag ser det, livet.

Din stund på jorden är här och nu.
Ta vara på den tiden och vårda den väl.
Du vet aldrig när den tar slut.

[Comments (13)]
Wednesday 2012-03-07 03:10
Author: Ingmarie Nilsson
Olika åk och lite om "the Porters"
Jag har varit en riktigt duktig flicka i dag och gjort som Dr. Hodge sa till mig i går.
Han tyckte jag skulle vila från löpningen i dag för att min lilla småirriterade piriformis ska bli på lite bättre humör.

Den är absolut inte superbesvärlig men jag känner av den en smula och vill absolut inte att det ska bli värre.
En arg piriformis är nämligen verkligen inte att leka med.

Men träna fick jag.
(Annars hade jag nog inte varit så "duktig"...)
S&W Del Norte har de flera spinningcyklar man kan köra på.
Sådana där bra där man kan se kadens, puls, tid, kaloriförbrukning (!) och watt.


Körde ett riktigt svettpass.
Benen och hjärta fick jobba rejält.
4x10 min. + 10x 40-20.
Totalt 80 min.
Tokjobbigt, toksvettigt och tokroligt!


Därefter direkt ner i poolen (via omklädning och dusch) för 50 min. vattenlöpning.
Kan säga att jag var obeskrivbart tacksam över att jag hade lunchlåda med mig så jag kunde äta direkt efter...
Vet i sjuttsingen hur det skulle slutat annars.

Mer än så har det dock inte blivit på träningsfronten denna dag för resten av tiden har tillbringats med jobb.
Och att kolla Shannon träna konståkning.

Shannon i rosa och blått längst till vänster
Shannon i rosa och blått längst till vänster

Jag begriper verkligen inte hur de gör de där konståkarna!
Själv hade jag inte fixat en enda av de där övningarna med skor på fötterna och hjälp av en vägg eller något för att hålla balansen.
Helt ofattbart.

Att både Shannon och hennes bror Connor brås på sina föräldrar är det ingen tvekan om.

Pappa Pat Porter har varit en av världens bästa löpare genom tiderna med oräkneliga medaljer och flera världsrekord.
Kolla gärna in det här.
Det är ganska lätt att fatta att han var så bra som han var…
Pat spelade förresten Lasse Virén i filmen Without Limits om Prefontaine.



Mamma Trish har varit en höjdhoppare av världklass.
Och är fortfarande i sin ålderklass.



Så nog har kidsen bra gener…
Connor satsar på fäktning och Shannon som sagt var på konståkning.
Fäktning begriper jag mig inte riktigt på om jag ska vara ärlig, men jag fattar så pass mycket att Connor är riktigt bra på det.


Konståkning är lite enklare för då kan jag åtminstone bedöma om det ser tjusigt ut eller om åkaren dröser omkull. ;-)

Shannon, 10 år, har sin plan glasklar.
Hon ska till OS 2018 i Norkorea.
Jag skulle inte bli ett dugg förvånad.
Genom åren har jag sett hennes utveckling och hon är verkligen dedicated sin sport.
Så gott folk, kom ihåg varifrån ni hörde om denna OS-deltagare först!


För övrigt tror jag det sker någon slags magi utanför mitt fönster just nu...

[Comments (7)]
Tuesday 2012-03-06 03:44
Author: Ingmarie Nilsson
Renoverad
I 08;a land är det utan tvekan Danne som är min guru och kroppshe(a)lare.

Här i sagolandet är det Dr. Hodge.
Kiropraktor och kinesiolog i ett och samma paket.
Han har genom åren hjälpt mig med oräkneliga krämpor.
Små såväl som stora.
Dessutom är han extremt trevlig.

Jag har inga stora krämpor just nu men kände att jag ändå ville fixa till kroppen lite.
En liten renovering för att behålla den pigg och glad helt enkelt.
Kroppen blev ju liksom inte överlycklig av att ha tvingats sitta inklämd i ett flygplan i en halv evighet.

Och precis som alltid fixade han till mig i dag också.
Bl.a. med hjälp av sin speciella "dropp-bänk".
Lite övningar och förhållningsorder och jag kommer (förhoppningsvis) att vara som ny inom några dagar.

Jag hade sett till att träna innan för det brukar inte vara särskilt smart att göra det efter ett besök hos en terapeut.
Det är åtminstone min erfarenhet.
Jag tror helt enkelt kroppen behöver vila då både för att läka och för att så att säga hitta sin "nya" position.

Men träningen var det ja.

Rakt över gatan från S&W Del Norte ligger Academy Park.


Den är stor och man kan antingen springa runt den vilket är exakt 3.3 miles (galet bra snabbdistansrunda även om uppförsbacken på ena sidan suger musten ur en) eller så kan man springa inne i den på terrängbanan som finns där.
Och naturligtvis kan man göra både och som jag gjorde.

Jag har kört massor av tuffa pass där, den är perfekt för det, och fastän planen var distanslöpning i dag så blev det ändå intervaller.
Parken har nämligen den effekten på en löparskalle.
Den liksom bjuder upp till fart med sina fina vägar, backar och kringelikrokar.
Och jag är ju inte den som tackar nej till en sådan dans!

Men jag var ändå lite försiktig.
Och förståndig.
Det blev 10x2 min med 1 min. joggvila.


På platten kändes det riktigt bra, nerför flög jag, men uppför.
Ja då fick jag verkligen bekänna färg…


Galet roligt (faktiskt!) men efter totalt 80 min. var jag mer än väl nöjd.
Löpmässigt alltså.
Gymet lockade och jag fixade snabbt till en egen liten hörna så jag kunde leka en stund.


Efter det där tyckte jag att jag var väl värd både lunch och siesta i solen.


Liksom synd att klaga. :-)
[Comments (9)]
Monday 2012-03-05 05:11
Author: Ingmarie Nilsson
Och ibland gör man helt enkelt så här
(Löp)vilan i går verkar ha gjort min kropp väldigt gott för i dag har den varit riktigt pigg och glad!
Eller om det är den där rullen, bubbelpoolen, alla bagels eller kanske den höga höjden som gjort det?

Strunt samma.

Jag har hur som helst haft en fantastisk dag!

En dag som börjar med två timmar underbar löpning på stigarna vid Sandia Mountains kan liksom aldrig bli fel.
Hade jacka på till en början men var smart nog att inte ha långbrallor denna gången...
Hade jacka på till en början men var smart nog att inte ha långbrallor denna gången...
Jag är ju "in the desert" så då måste ju några sådana här vara med i bildvisningen. :-)
Jag är ju "in the desert" så då måste ju några sådana här vara med i bildvisningen. :-)

För när solen börjar värma, ja då VÄRMER den
För när solen börjar värma, ja då VÄRMER den


Man får allt kämpa en del emellanåt för förutom den höga höjden så går det upp & ner i princip hela tiden.
Stigarna är dock väldigt fina även om det finns några få ställen som är lite knöliga.

Massor av andra löpare ute liksom oräkneliga (halv- och helvilda) MTB;are.
Massor av andra löpare ute liksom oräkneliga (halv- och helvilda) MTB;are.
Eter mycket springande uppför gäller det att ändå hålla hjärnan alert och orka lyfta fötterna även över de minsta stenarna
Eter mycket springande uppför gäller det att ändå hålla hjärnan alert och orka lyfta fötterna även över de minsta stenarna

The sky!
The sky!


Har ingen aning om hur långt det blev och det kvittar.
Jag njöt varje sekund.
(Okey, kanske lite mindre uppför vissa av backarna…)

Två yogapass har också hunnits med.

Det ena gjorde jag tidigt på morgonen och det andra direkt efter löpningen.
Inte ett dugg svårt när man kan ha det så här;


Lägg därtill 40 min. vattenlöpning, shopping på Wholefoods, fika med några kompisar, lek med Theo (hunden i huset), mailskrivande, matlagning (och ätande), slapp i solen, mys med kidsen, babbel med Pat och Trish (som jag bor hos) och lite bok + bloggläsande.

Well folks, that´s what I call a (Sun)day.
[Comments (8)]
Sunday 2012-03-04 02:05
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland får man göra lite tvärtom
Jag undrar om himlen kan vara mycket blåare än så här;



Ändå valde jag att tillbringa all min träningstid inomhus på först S&W Highpoint och sen Del Norte.

Hjärnsläpp?
Kanske.
Lite.

Men mest var det för att jag inte vill riskera att mina (löpar)ben börjar strejka plus att jag faktiskt var lite sugen på både cykelintervaller, styrketräning och vattenlöpning.

Körde 20x2 min. (vila 30 sek) + 5x40-20 på cykeln.

Det där är (åtminstone för mig) jobbigt redan på sea-level så här, på ca. 1600 m.ö.h., är det galet jobbigt.
But I did it.


Förutom att kolla på pulsen (som var bra mycket högre än inom min zon), kadensen (håller hela tiden mellan 105-115 rpm), något av alla tv-programmen som visades på de sedvanliga skärmarna och allt folk som passerade så hade jag även utsikten genom fönstret att njuta av.

Bilden är både sne, mörk och verkligen inte världens bästa. Kanske det inte verkar så coolt men det ÄR en härlig vy att blicka ut över när svetten rinner
Bilden är både sne, mörk och verkligen inte världens bästa. Kanske det inte verkar så coolt men det ÄR en härlig vy att blicka ut över när svetten rinner

På darriga ben körde jag sen ett ganska bra styrkepass med både maskiner, fria vikter, bollar och kettlebells.
(Kunde dock inte ta några bilder för det var på tok för mycket folk i omlopp och jag är inte helt säker på att de hade uppskattat att hamna här…)

Behöver jag säga att lunchen smakade bra?

Vattenlöpningen blev i bassängen på S&W Del Norte.
(Den på Highpoint är nämligen för grund.)
Med det efterföljande (snudd på obligatoriska) bubbelpoolandet.

Ursäkta den kassa bilden men jag tror du kan ana hur ljuvligt det är.
Ursäkta den kassa bilden men jag tror du kan ana hur ljuvligt det är.

Men trots inomhusträning så går det förstås alldeles utmärkt att vara ute resten av tiden.


Om jag är lycklig?
You bet!
[Comments (9)]
Saturday 2012-03-03 04:22
Author: Ingmarie Nilsson
Andra vindar
Det är inte ofta men ibland händer det även här att solen försvinner, vinden viner och man är glad över att ha både långbrallor, jacka och vantar.

I morse var det riktigt bistert.

Så där så jag nästan ville gå in innan jag ens kommit ut.
Himlen var grå, vinden både stark och kall och på berget syntes snö.

But a runner has to do what a runner has to do .
Och eftersom jag är en löpare i både kropp och själ så funderade jag egentligen inte särskilt länge.
Självklart så gav jag mig ut.



För jag vet ju.
Inom en kort stund vänder det.
Det gör det alltid.
Med allting.
Även vädret.
Här är det gråa och kalla aldrig långvarigt.
Inte i dag heller.
Redan efter en halvtimme skingrade sig molnen och solen sken så min skugga blev flera meter lång.



Rundan blev längre än jag hade tänkt mig men vad gjorde det?
80 minuter på trails man inte kan få nog av.

Jag har en ny polare här också.
En tuff rackare som kan göra riktigt ont.
Men på ett bra sätt för mitt småömmande vänsterben.
Nämligen en foamroller med hårda "taggar".


Tillbringade en timme i S&W bassängen också.
Dessutom fastnade jag i bubbelpoolen en halv evighet.
Det blir lätt så när man (läs jag) börjar babbla med människor man/jag inte sett på flera år!
Det är ju massor som ska uppdateras och berättas.

Var som ett litet russin när jag väl for därifrån för att vara kulturell.
Pat tog nämligen med mig på en konstrunda.
Jo då, du läste rätt.
K-o-n-s-trunda.

Albuquerque är känt för många saker och just konst är en av dem.
Det är ofta "open shows" då gallerierna har extra öppet och konstnärerna själva är på plats för att berätta och visa.
Det är tavlor, skulpturer, glaskonstverk, keramik, smycken, stenar, kläder och jag vet inte allt.
Visst finns det en del helskumma grejer men det allra mesta är fantastiska skapelser!

Hade inte risken för övervikt varit så stor (plus faktumet att prislapparna ofta bestod av väldigt många siffror) så hade jag lätt kunnat köpa med mig både 1 och 8 och 23 saker.


Dessutom bjöds det på en himla massa (gratis)mat och det är ju aldrig fel. ;-)
[Comments (12)]
Friday 2012-03-02 05:54
Author: Ingmarie Nilsson
Det gäller att hålla sig vaken
Jag sov som en medvetslös i natt.
Vaknade kl. 04 men tack och lov somnade jag om ganska fort igen för det där är lite väl tidigt att gå upp.

Fast om jag skulle vara en "riktig" yogi skulle jag förstås börja dagen med ett två-timmars pass vid den där tiden.
Nu är jag dock bara en "halvriktig" och gör endast hälften så lång tid, ibland inte ens det, vid sju-snåret.
Men det duger bra det också!
Jag gör det åtminstone varje dag.
Bättre lite och ofta än sällan och mycket om du frågar mig.

Jag har tagit det förhållandevis lugnt idag.

Tänker faktiskt vara klok nog och göra det några dagar.
För att vänja mig vid tidszonen och den höga höjden.
Njuta av att vara här och fixa en del praktiska saker.
Som gymkort och andra viktigheter du vet.

Men det går inte att ta det för lugnt för då skulle jag ha somnat flera gånger om.
Jetlagen är inte nådig när den slår till.

Ända sedan jag kom hit första gången för en si så där 15 år sedan så har "mitt" gym varit Sports & Wellness.


De har anläggningar på flera olika platser här med absolut allt jag behöver och lite till.
Gym, massor av olika klasser, pooler, tennisbanor, basketbollplaner och squashplaner för att nämna en del.
Och du som varit med här ett tag vet ju att de har den där balla cykeln också!

Trevliga människor, rent och fint, tyst (vill man ha musik tar man helt enkelt med sin egen) och man behöver i princip bara ta med sig träningskläderna för allt annat finns där.
Handdukar, tvål, schampo, balsam, öronpetare, munsköljsmedel (!!!), hårspray, deo, hårgele och hudlotion.
Plus att de har den här smarta tingesten;

En centrifug för blöta badkläder. Smart och enkel. Varför i all sin dar finns inte det i Sverige??
En centrifug för blöta badkläder. Smart och enkel. Varför i all sin dar finns inte det i Sverige??

Och när jag väl var där för att fixa kortet så passade jag förstås på att träna.
Två gånger t.o.m.
Ett gympass och ett vattenlöpningspass.
Fina grejer för en jetlagad och flygplanstrött kropp!

Och jag har naturligtvis kutat i dag.
På mina älskade trails.


Trots att jag sprungit där hundratals timmar så tröttnar jag aldrig.
Det går liksom inte.

Jag fick bittert ångra att jag hade så mycket kläder på mig! Min skalle var tydligen kvar i Sveriges klimat...
Jag fick bittert ångra att jag hade så mycket kläder på mig! Min skalle var tydligen kvar i Sveriges klimat...


Och jag tror heller aldrig jag kommer att vänja mig vid den första chocken av hur galet jobbigt det är att springa uppför på höghöjd.
I alla fall tills man vant sig.
Kroppen tar absolut tvärslut och pulsen är så nära max som det bara är möjligt!
Trots snigelfart.
Men nedför går det desto snabbare. :-)

Och här bor jag just nu! Det kanske inte ser så jättestort ut men skenet bedrar. Om jag inte har missat någon så är här åtta badrum. Ja du fattar kanske hur resten är...
Och här bor jag just nu! Det kanske inte ser så jättestort ut men skenet bedrar. Om jag inte har missat någon så är här åtta badrum. Ja du fattar kanske hur resten är...

Och för att riktigt softa och lyxa till det ytterligare lite blev det movie-tajm i Porter-familjens alldeles egna biograf.
Nej, jag skojar inte.

B-r-e-d-a fällbara fåtöljer
B-r-e-d-a fällbara fåtöljer

Vissa av oss har det väldigt bra… :-)
[Comments (14)]
Thursday 2012-03-01 06:08
Author: Ingmarie Nilsson
Träsmak så det räcker
Det finns faktiskt en liten nackdel med Albuquerque.

Det är den vansinnigt långa resan hit. (Och tillbaka.)

Från dörr till dörr tar det nästan ett helt dygn.
Det är väntan, väntan och ännu mer väntan på trista flygplatser eller ihopknycklad i en trång flygplansstol.

Jag försökte roa mig så gott det nu gick med att läsa, jobba, sova, kolla film, göra benböj, äta, stretcha, studera människor, tjuvlyssna på samtal och småprata med de som ville.
Men särskilt lätt är det inte.
Nästan så jag tror tiden går extra sakta just i flygplan...

Men jag står ändå gladeligen ut för jag vet ju att det är värt varenda minut!

Nu är jag ju framme!

Framme på den platsen på jorden som vunnit mitt hjärta och där jag känner mig som mest harmonisk och tillfreds med livet.
Fråga mig inte varför för jag vet inte.
Det bara är "något".
Jag är helt enkelt "hemma".

Och egentligen spelar det väl kanske ingen roll.
Det viktiga är att jag ännu en gång fått komma hit.

Bjuder inte på en endaste bild men om inget oförutsett händer så lovar jag att det kommer att bli så det både räcker och blir över.

Nu ska jag s-o-v-a.
[Comments (16)]