Archive Jun 2012 (30 entries)

Saturday 2012-06-30 19:06
Author: Ingmarie Nilsson
Slit & släp byts till svett & njutning
Två dagar med 2x10 timmars arbetspass, utan rast, och ynka 4 timmars sömn däremellan så är då inte jag så kaxig.
Det var nästan så jag somnade när jag väl kommit i bassängen för ett vattenlöpningspass i går kväll.
Men det gjorde jag inte (!) och man får väl säga att det är bra tur att landstingspersonal är ett sådant uthålligt släkte utan behov av varken, dryck, mat och toa.
Fast det är klart, utan det ena blir det ju inte heller det andra. ;-)

Egentligen låter det värre än vad det är för på något konstigt vis var det både roliga och spännande dagar.
Alla är otroligt gulliga mot mig, vi hjälps åt och det är ju tack och lov inte så där alltid.

Men i dag, efter nästan 9 timmars sömn, ett rejält yogapass och en lika rejäl frukost så var jag redo för löparskorna igen.
Mer behövs inte. :-)

Jag sprang utmed havet på Prins Bertil stigen bort till dess start vid slottet inne i staden.
(Det är förresten precis där jämte du kommer att bo om du hänger med på det här. Missa inte!!!)

Sprang vidare utmed Nissan, runt Frennarp och sen upp till Galgberget.
Berget i staden där det bjuds på både bokskog, backar och p-e-r-f-e-k-t-a löpspår.

Det är även där jag en gång för länge sedan allt som oftast betade av 10x1000m. med ett snitt på 3.30/km.
Hur det var möjligt kan jag i dag omöjligtvis förstå.

Måste ha varit med en annan kropp…
Eller i ett annat liv…


Det fina slottet och om hörnan börjar alltså Prins Bertil stigen. Hotellet till löpareventet ligger tvärs över gatan. :-)
Det fina slottet och om hörnan börjar alltså Prins Bertil stigen. Hotellet till löpareventet ligger tvärs över gatan. :-)

Inte särskilt snygg om du frågar mig men berömd. Självaste Picasso har nämligen gjort den. :-)
Inte särskilt snygg om du frågar mig men berömd. Självaste Picasso har nämligen gjort den. :-)

Galgberget. En oas för löpnördar och annat knytt
Galgberget. En oas för löpnördar och annat knytt


Lite mer än två timmar kutade jag och avslutade det hela med TRX-styrka vid stranden.
Satt fint må jag lova!

Har sen mest ätit, umgåtts med mina vänner, slappat i hängmattan och hämtat paket på posten som bl.a innehöll det här.
Kan ju omöjligtvis vara utan den godsaken.
Vill absolut inte vänta tills jag är tillbaks i 08;a land igen och att få det på posten är bekvämt som sjuttsingen.
Du kan förresten också göra det lätt som en plätt här.
Bra va? :-)

Att emellanåt ha en sån här dag, kravlös och helt klockbefriad, är som balsam för både kropp och själ för mig.
En nödvändighet då jag sorterar alla intryck, samlar ihop mig, tar beslut och förnyar min energi.

Det går ju förstås inte att ha det så här varje dag, det skulle jag inte vilja heller, men en stunds meditation kan rädda även den mest tokiga dagen från att bli katastrof.
Prova så ska du få se.


[Comments (9)]
Friday 2012-06-29 21:56
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt
/Okänd

[Comments (8)]
Thursday 2012-06-28 23:29
Author: Ingmarie Nilsson
Verkligheten kan vara som en dröm
Varje morgon nyper jag mig lite lätt i armen.

För att veta allt detta jag upplever faktiskt är verklighet och inte någon dröm.

Livet känns väldigt lätt och okomplicerat här i min lilla stuga trots att det är en hel del långa arbetsdagar/kvällar och sen upp i ottan igen.
(Kom hem vid 23 nu i kväll och för mig är det inte så lätt att somna när kroppen går på högvarv. Hjälper absolut inte ett smack att jag vett att klockan kommer ringa redan 05.15…)

Men när jag är ledig då njuter jag till fullo.

Äter min mat ute i det fria eller på den inglasade (varma) verandan, njuter av tystnaden, mediterar på stranden, badar, hänger upp tvätten ute, springer i skogen, softar i hängmattan och cyklar dit jag ska (och till jobbet) på ett tjillenix,
Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara.

En "nyfunnen" kiropraktor rätade dessutom ut min res-stela rygg och plötsligt känner jag mig flera kilo lättare!

Enklaste godaste frukosten. Havregryn, tofu, linfrö, Holistic Powermeal och glutamin, yoghurt och jordgubbar
Enklaste godaste frukosten. Havregryn, tofu, linfrö, Holistic Powermeal och glutamin, yoghurt och jordgubbar
Vägen mot stranden och Prins Bertilstigen
Vägen mot stranden och Prins Bertilstigen

"Min" stuga
"Min" stuga
Bra med en "väderkatt" om jag undrar
Bra med en "väderkatt" om jag undrar


En oas för själen och perfekt för meditation
En oas för själen och perfekt för meditation

Få se om jag orkar nypa mig i armen när väckarklockan ringer om några timmar eller om jag helt enkelt drömmer vidare på riktigt. ;-)
[Comments (10)]
Wednesday 2012-06-27 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Dansar med Prinsen och hans vackra vänner
Det är bråda dagar just nu men det är framförallt dagar fulla av glädje, harmoni, lycka och liv.

Jag hann knappt landa i min "lilla" stuga innan jag började jobba och det är mycket nytt som ska samsas i min lilla, stackars skalle just nu.

För även om jobbet i princip är samma här som på Karolinska så är det många nya rutiner, (läkemedels)namn och system som ska läras och förstås.
För att inte tala om att lära sig att hitta allt.

(Men jag lärde mig snabbt som attan var omklädningsrum, toa och kök finns. Det är ju viktiga grejer det där.)

Jag har dock mina små knep för att hålla tempen nere på min kokande skalle.

Yoga och meditation är ett.
Då blir jag neutral, dämpar stressen och stillar de surriga tankarna.
Dessutom hjälper det mig att inte helt sväva ut i det blå resten av dagen.



Ett annat är att vara ute.
Helst vill jag förstås springa men viktigast är ändå att att jag får träna något samtidigt som jag fyller lungorna med nytt syre.

I dag blev det en rejäl löptur på fina, fina Prinsens Minne.
Jag bor max 50m. från den så valet var inte särskilt svårt.

Sprang ut till Tylösand i hyfsad fart även om det var lite småsegt i värsta motvinden.
Men motvind ger medvind när man vänder så hemåt blev det riktigt bra fart på benen.
Bara att tacka och ta emot när Moder jord ger extra hjälp.




Prick 100 minuters kutande blev det.
Hur lång tid jag körde TRX vet jag dock inte men trött blev jag.


Och nej, jag k-u-n-d-e-i-n-t-e-l-å-t-a-b-l-i.

Bor man ett stenkast från havet så gör man och är man en badtok så är man...


Och jobbar man måste man äta.
I alla fall jag.
Och då väljer jag både färgrikt och mycket.

Inte en pastabit eller ett riskorn så långt ögat når.
Inget kött eller någon bearnaissås heller.
Det är så jag vill ha det och som mitt samvete, min själ och min kropp mår bäst av.


Jag har gjort lite annat också dessa dagar förutom att träna och jobba.
Som att luncha med min älskade mamma, träffa kompisar, mysa med kusinen och hennes man (det är deras fina stuga jag bor i nämligen), handla mat och bada lite till genom att vattenlöpa en dryg timme.
(Klassas väl i och för sig som träning när jag tänker efter men det är ju så lätt att blanda ihop det där med nöje och nöje)

Tre, kanske fyra, minuters cykelväg från min lilla stuga ligger nämligen simstadion Brottet.
Hela sommaren är det öppet från tidig morgon till sen kväll och det är g-r-a-t-i-s-!


Kolla särskilt in "dagens ord". :-) Behöver du större bild så är det bara att klicka på den.
Kolla särskilt in "dagens ord". :-) Behöver du större bild så är det bara att klicka på den.

Sa jag förresten att jag har det snudd på snuskigt bra här? :-)
[Comments (16)]
Tuesday 2012-06-26 09:48
Author: Ingmarie Nilsson
Full styrka
Det regnar friskt här på västkusten.
Smattrar på taket så jag tror det ska gå hål och inte en pinal ligger där den ska utanför.

Men jag hänger i.

Plaskar runt i pölarna och fajtas mot vinden.
Försöker inbilla mig att det både härdar och ger mig vacker hy.

Men det är alltid värst att stå inne och titta ut.
När jag väl kommit utanför dörren så förstår jag (oftast) inte varför jag tvekade och väl inne igen längtar jag redan ut.

Verkligen ett märkligt fenomen…

Undra hur naturen tänkt där?

[Comments (11)]
Monday 2012-06-25 10:19
Author: Ingmarie Nilsson
Kom med på fest!
Nu ska du få veta vad som händer den 7-9 september.

Då blir det (löpar)fest i dagarna tre i finaste Halmstad.

Träningsglädje-Sara, Snabba fötter-Kenth och jag ordnar ett litet läger som du är varmt välkommen till.


Vi kommer att bo fin-fint (och billigt) mitt inne i stan och dagarna kommer att fyllas av både träning, vila, bad och mat.
Och en himla massa prat förstås. :-)

Missa inte detta fantastiska tillfälle att uppleva denna fina västkuststad!
En pärla som har det mesta man kan önska sig.
Jag vet för jag har bott där mestadels av mitt liv.
Kenth också.
Sara blev förälskad direkt och vill vara där mest hela tiden.

Alla är välkomna oavsett nivå.
Kan faktiskt nästan lova att du inte kommer att ångra dig.
All info hitter du här.




Platserna är begränsade så vänta inte för länge med att anmäla dig. :-)
[Comments (10)]
Sunday 2012-06-24 17:21
Author: Ingmarie Nilsson
På väg på mer än ett sätt
När jag tänker efter en kort stund så är det smått ofattbart.

Ofattbart att jag via bloggen, och boken, träffat så otroligt många nya människor.
Människor som jag (troligtvis) aldrig skulle ha träffat annars.
Härliga, underbara, spännande och roliga personer som delat med sig av sina liv till mig och även blivit mina vänner.

För mig är det stort.
Och ärofyllt.
Som en gåva trots att det varken är jul eller födelsedag.

Det var tack vare just boken som jag fick så fint sällskap i dag.
Jag har förvisso träffat Sophie en gång innan, på ett av mina yogapass, men där blir det ju inte så mycket pratat.
Tvärtom.

Men så äntligen kunde vi synka våra almanackor och få till ett gemensamt löppass!
Och om jag får bestämma ska det bli många fler för de där dryga två timmarna vi hade tillsammans i skogen räckte inte på långa vägar för att vi (läs jag) skulle ha babblat klart.




Men hur underbart det än var så vågade jag inte utmana ödet för mycket.
Jag är lycklig och tacksam över att benet var snällt hela tiden och förhoppningen om att det håller på att vända är ännu starkare nu.

Hittills har 2012 varit ett riktigt skitår när det gäller löpningen för mig.
Å andra sidan gör det inte så mycket att det blir ett mellanår och förra året var ju faktiskt väldigt bra.

Jag har fortfarande min plan och mina mål.
Kristallklara.
Än är jag inte uträknad minsann!
Gamla enar är som bekant av segt virke och svåra att knäcka.
Sen är det möjligt, kanske t.o.m högst troligt, att jag får ändra om lite emellanåt.

För livet är ju oftast så.
Smått oförutsägbart och fyllt av överraskningar.

Hur som helst.
Energinivån var det inget fel på denna dag så i stället för att hoppa direkt in i duschen körde jag ett pass med TRX;en.




Och när jag väl var där nere vid sjön så var det ju helt omöjligt att låta bli…




Men nu har jag tryckt på fys-pausknappen.

Ätit god, livgivande mat med extra mycket kokosolja, parkerat rumpan på ett av SJ;s säten och ska försöka få något vettigt gjort medan landskapet swichar förbi.



Är på väg ner till Halmstad, till stugan jag ska bo i och mitt "sommarjobb" som börjar redan i morgon.

Och eftersom det heter sommarjobb borde det väl också betyda att det är då sommaren börjar på riktigt?
[Comments (18)]
Saturday 2012-06-23 19:07
Author: Ingmarie Nilsson
Lera ska ju vara bra har jag hört
Det är ändå bra fascinerande hur minnet kan få mig att tro att jag inte alls är sugen eller vill ut bara för att det regnar och är småkallt ute.
Hur det i stället liksom försöker få mig att tro att jag vill ligga i soffan och helst göra ingenting.

!!!!!!!!!!!!!
Jag???????

Pilutta det säger jag bara!

För jag har nämligen varit med förr så jag vet att det bara luras.
Väl ute så är de där tankarna som bortblåsta innan jag ens hunnit säga gummianka.

Och det är pass som dessa som gör att jag emellanåt verkligen känner mig som, och tror mig vara, en (smuts)äkta MTB;are och skogsmulle.






Men oavsett hur mycket jag har använt kroppen i leran och blötan denna midsommardag så har den bara känts riktigt varm en gång och det var i bastun efter vattenlöpningspasset.

Nästan så jag börjar tro det blivit något fel i almanackan för inte kan det väl snart vara juli månad?

Men jag har åtminstone len och ren hud nu. :-)
[Comments (9)]
Saturday 2012-06-23 00:27
Author: Ingmarie Nilsson
Midsommarafton
Jag har verkligen ingenting emot midsommar.

Tycker det är en härlig tid med allt sitt ljus, hoppfullhet och magi och något jag ogärna vill vara utan.

Och även om jag (nu för tiden) inte är så förtjust i varken små grodorna eller snaps (sill har jag aldrig gillat) så uppskattar jag i princip allt som just midsommar innebär.
Du vet, midsommarstång, dragspel, knätofs, jordgubbar, blomsterkransar, nypotatis, myggbett, folkdräkt, fiol och rutig picknickduk.

Ändå blev det ingenting av det där i dag.
(Förutom jordgubbar och myggbett.)

Men trots denna avsaknad av allt det där traditionella blev den väldigt bra.

Vattenlöpning är förstås aldrig fel oavsett dag
Vattenlöpning är förstås aldrig fel oavsett dag

Inte att cykla tillsammans med hjärtat heller
Inte att cykla tillsammans med hjärtat heller



Efter några mils trampande hade vi vips hamnat hemma hos allra bästa Anneli och Patrik.
Tänk som det kan bli. ;-)

Där blev vi bjudna på både det ena och det andra och på något vis var det nog tur att det var på hjul vi skulle rulla hem för med all den maten i magen så hade vi nog inte kommit så långt annars.


 
 

 
 


Det må ha varit en otraditionell midsommar men ändå minst lika full av magi.
Och även gamla traditioner var nya en gång i tiden. :-)
[Comments (5)]
Thursday 2012-06-21 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland tryter tålamodet
Nu bara orkade jag inte vänta längre!

Jag har längtat och längtat och l-ä-n-g-t-a-t ända sen i oktober förra året då jag gjorde det sist.

Och även om jag lärt mig att vara just tålmodig så finns det ju gränser för vad en människa klarar av.
Eller hur?

Efter en lång, intensiv dag som innehållit allt från löpning, jobb och kiropraktorbesök till städning, handling, tvättning och lite annat "have-to-do-stuff" du vet, så tog jag trög-gammelhojjen och for ner till Söderbysjön för nu var det banne mig dax!

För bad!



Jag har ju förvisso redan badat i havet flera gånger men säsongen är inte inledd om inte även sjön är invigd.
Härmed anser jag det är sommar på riktigt.

Om det var kallt?
Inte ett dugg.
Fisljummet och hur skönt som helst!

Har även träffat de här två godingarna i dag.


Fantastiska Ann-Sofie och hennes lilla Ebba(bus).
Vem av oss tre som åstadkom denna ordning låter jag vara osagt…

[Comments (9)]
Wednesday 2012-06-20 21:44
Author: Ingmarie Nilsson
Även en molnig dag kan vara en solskensdag
Jag älskar hennes första bok.


Och nu har äntligen tvåan kommit!


Som jag längtat!
Och jag är inte besviken för den är underbar!
Köp dem omedelbums!
Det är dagens absolut hetaste tips.

Gårdagens MTB-pass i skogen var en riktigt blöt historia.
Hur mycket kan det egentligen regna och hur stor kan en vattenpöl bli innan den kallas sjö?

Dagens vattenlöpningspass började förvisso i värmande, stärkande sol men innan jag var klar hade molnen tagit över och jag var väldans glad över att kunna krypa in i bastun en stund.
Hjärtat var däremot värmt av Lisas fina sällskap.

Någon bastu behövde jag dock inte lite senare på dagen för då blev jag både varm och lika go som det där goa gänget jag har äran att få träna.



Och kolla in vilka fina tröjor vi fick trots att vi inte egentligen direkt tillhör PwC.

Thomas, Lisa, jag och Rebecca
Thomas, Lisa, jag och Rebecca

Hur coola som helst och jag ska bära min med stolthet!
Förstår också att Annie är förälskad i det där märket för tröjan känns verkligen superbra!
Som en andra hud.
Helt utan rynkor.

Har besökt Guru-Danne denna dag också.
Han som alltid hjälper, alltid peppar, alltid sprider glädje, alltid inspirerar och som alltid gör att jag studsar ut som på ulliga, gulliga moln trots att han (som i dag) gått riktigt hårt an på min (stackars) kropp.

Men det gör gott och det hjälper.

Jag är på helt rätt väg, och det, det gör mig riktigt, riktigt glad.
Lägg till allt det andra ovan så förstår du att mina mungipor denna onsdagskväll pekar åt ett håll.

Uppåt!

[Comments (5)]
Tuesday 2012-06-19 21:16
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta.
/Okänd

[Comments]
Monday 2012-06-18 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Grå himmel men färgglatt sinne (men med stråk av svart)
Börjar nästan undra om det någonsin ska bli sommar i år för nog är det lite segt?
Jag håller med Lisa till fullo när hon skriver att det är på tok för lite shorts, glassätande, bikini, bad, picnic, solbränna och myggbett.
(Eller nä, det sista kan vi stryka förresten.)

Men det är som vanligt bara att gilla läget och roa sig bäst man kan.

Jag har ju i alla fall väldans färgglada och springglada skor!
(Anneli är dock av en helt annan åsikt.)


Och jag har ännu en gång fått springa med goa RS gänget på PwC.


Körde backar så benen började darra och resten darrade ungefär lika mycket när jag lite senare även röjt runt på Sportlife Odenplan.
(Har en gratisvecka så därav mina flitiga besök på dem. Och gratis är som bekant väldigt gott. ;-))

Foamrollern kan användas till mer än att massera kroppen med. :-)
Foamrollern kan användas till mer än att massera kroppen med. :-)

För övrigt hoppas jag ännu mer på att vargarna på Kolmården får fortsätta leva och att jägarna inte får igenom sina (fullständigt idiotiska) krav om att de vilda ska dödas.

En varg i fångenskap är onaturligt och då blir det naturligt att de gör onaturliga saker.
En fri varg flyr människan, den dödar inte om den inte är av nöden tvungen.

Precis som alla djur, även vi människor, skulle göra om någon hotade oss…
[Comments (12)]
Sunday 2012-06-17 23:35
Author: Ingmarie Nilsson
Ler igen :-)
Fördelen med magsjuka/ matförgiftning är att lika fort som det kommer lika fort försvinner det.
Åtminstone på mig.

När jag väl kvicknat till i går vid lunchtid efter mardrömsnatten hände något mycket märkligt.

Kroppen var trots allt ganska urlakad och seg efter den där matförgiftningen/magsjukan/sömnbrist-stress-reaktionen eller vad det nu var, så jag tänkte att 30 min. i lufsfart skulle räcka mer än väl.
I stället blev det 130 i riktigt snabb takt.

Och i förmiddags blev det ytterligare 50 min.
I hällregn hoppandes över oceaner av vattenpölar som gjorde skorna allt utom rena och lätta.


Plus TRX och vattenlöpning.

Men det bästa, näst efter att vara frisk förstås, vet du vad det är?

Jo att jag i princip inte har känt/känner någonting av mitt krånglande vänsterben.

Förklara den du!

Försvann det onda ner i toastolen månne?
(Nästan värt att testa….)

Har sagt det många, många gånger förr men jag kommer nog aldrig att begripa mig på min kropp.
Den verkar leva sitt eget liv och göra precis som den vill trots mina ihärdiga försök till att styra den.

Kanske det är bäst att bara kapitulera?
Go with the flow och lita på att det blir som det ska i slutänden?

Så från att ha varit nere nära bottnen så har livet plötsligt vänt och jag svävar både högt och lätt med mungiporna uppåt.
Nog är det märkligt?
Och härligt!
Att det kan vända från moll till dur innan man fattar ordet av det.

Inte nog med det.

Jag har rentvättade lakan, färdiggjorda jobb, taklampor som fungerar (!), mat i kylen, dammtussar i hörnen och tre par nya Newton-pjux och lite annat smått och gott från Peter på Löplabbet Stinsen.


Och vilken tur att de där skorna jag plaskade omkring med i förmiddags är färdiga att kassera så jag kan testa någon av de där nya fina redan i morgon. :-)

Hur mår du?
[Comments (13)]
Saturday 2012-06-16 10:58
Author: Ingmarie Nilsson
Och ibland blir det inte alls som man tänkt sig för…
…jag blev magsjuk!
Eller mer troligt matförgiftad.

Så i stället för att sova gott har jag tillbringat mestadels av natten på toan och svettandes i sängen.
Nu känner jag mig mest som en sunkig, urvriden trasa.

Hur kul är det på en skala?
När jag hade kunnat få kuta på nya stigar i skogen?
Bittert som fasiken...

Men jag väljer att tro att det finns någon mening även med detta.
Kanske det är något liknande det som hände innan NY i höstas?
Att kroppen på något ofattbart vis sätter stopp när hjärnan inte fattar?
Det är ju liksom inte första gången jag vill mer än vad kroppen mäktar med...

Jag tror att boven i dramat är att jag drack några klunkar av en känd (no name) proteindryck som stått öppnad.
Helidiotiskt för jag dricker ju aldrig det annars! Varför nu? Så där kvällen innan?
Börjar tro att det var för att kroppen ville få en anledning till att bli sjuk.

Inte vet jag och det spelar egentligen ingen roll för det är som det är.

Den starke är inte den som aldrig faller, utan den som finner styrkan att resa sig igen.
(Sagt av någon okänd klok människa.)

I´ll be back!
[Comments (11)]
Friday 2012-06-15 20:20
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland får jag nog för mig lite tokiga saker...
Jag har aldrig, och då menar jag verkligen a-l-d-r-i-g, varit så oförberedd inför något som jag är inför morgondagens "lilla" äventyr.

Och då år det inte bara det faktum att jag sovit för lite, jobbat för mycket, tränat för lite och har alldeles för mycket "annat" i livet som tar av min tid och energi just nu.

Jag har inte ens funderat på vad jag ska ha på mig eller vad jag ska ha för extra energi med mig och inte förrän nu i kväll har jag kollat vart jag ska, vilken tid det är och hur jag bäst tar mig dit.
Men jag vet hur långt det är, 50km, och jag har åtminstone både en nummerlapp och en karta.


När jag skriver "tränat för lite" så menar jag verkligen det.
Visst håller jag igång men det är ju liksom skillnad på träning och träning.
Om mitt minne inte helt har svikit mig så har jag inte kutat längre än drygt 2 timmar på över ett halvår!
Och när det gäller den biten så hjälper minsann inga gamla meriter.
Dessutom har benet alltid börjat gnälla redan efter 90 min.

Så varför i all sin dar ska jag (ens försöka) göra det här?

Anledningarna är många.
Och bra förstås.


  • Det är en galet häftig grej! Första välgörenhets-tjejmarathonloppet någonsin i världen. (Vad jag vet i alla fall.) Var gärna med du också och stöd hela detta fantastiska projektet här. Allt räknas och inga bidrag är för små.

  • Jag har aldrig satt min fot på Roslagsleden och vill väldigt, väldigt gärna uppleva den. Kan inte tänka mig ett bättre sätt än till fots.

  • Ett unikt tillfälle att träffa massor av andra spännande tjejer samtidigt som jag får ett (rejält) långpass.

  • Jag har ett ärofyllt uppdrag. Nämligen att skriva en artikel om hela arrangemanget.

  • Det finns inga som helst prestationskrav och ingen tidsgräns så vill/behövs det kan jag gå hela sträckan.

  • Eftersom många ändå ser mig som lite halvgalen så är det ju ingen större skada oavsett hur äventyret slutar. Hel- eller halvgalen, gränsen är hårfin. ;-)

  • Väl i mål kan jag bada i havet.

Om jag laddat?

Inte ett skvatt.
Åtminstone inte i "vanlig" mening med vila och sportdrycks-pimlande.

Däremot har jag jobbat, kutat en timme i skogen och ungefär lika länge i bassängen.
Men jag har åtminstone både ätit och druckit bra.:)


Under berget av groddr (ja jag gillar det!) finns tre mackor med hummus och avocado
Under berget av groddr (ja jag gillar det!) finns tre mackor med hummus och avocado
[Comments (17)]
Thursday 2012-06-14 20:58
Author: Ingmarie Nilsson
Bomull i huvudet och klister i kroppen
Det blir så där när man inte kommer i säng förrän framåt småtimmarna eller, ännu värre, fram på förmiddagen och sen sover allt för få timmar.
(Och nej det är inte för att jag svirat runt på kvällarna och nätterna utan p.g.a det som stavas j-o-b-b.)
Ungefär som att vara ständigt jetlagad men utan att ha fått resa någonstans.
SL-pendlande räknas nämligen inte som "resa".

Men det går ju liksom inte an att sitta och vänta på bättre tider för då kan man nog vänta för evigt.
Och sånt är jag för otålig för.
Man får helt enkelt se till att skapa de där bättre tiderna själv och roa sig bästa man kan.
Med eller utan bomulls- och klisterkropp.

Jag har kutat i skogen med bästa RS gänget, sprätt grus i skogen med Scott-cykeln, sprungit i bassängen både i eget sällskap och tillsammans med allra bästa Lisa, skaffat mig en härlig träningsvärk på Sportlife Tegnérgatan och Kafé Klarverfikat med en mycket, mycket kär vän.




Kärt återbesök även om de ger en GRYM träningsvärk
Kärt återbesök även om de ger en GRYM träningsvärk
Körde en stor bunt 30-30 intervaller. Tveksamt om någon svettats mer på den cykeln förut…
Körde en stor bunt 30-30 intervaller. Tveksamt om någon svettats mer på den cykeln förut…

Hjärtat har (just nu) Sportlife som sitt hak, därav mitt besök, men jag skulle inte vilja ha det som mitt även om det är helt ok.
Hjärtat har (just nu) Sportlife som sitt hak, därav mitt besök, men jag skulle inte vilja ha det som mitt även om det är helt ok.

Så läckra att man (läs jag) skulle vilja äta upp allihop på en och samma gång!
Så läckra att man (läs jag) skulle vilja äta upp allihop på en och samma gång!
Tog dock mitt förnuft till fånga och tog detta smarriga i stället. Som genom ett trollslag var godissuget borta! Bra för mig men kanske inte bra för kaféverksamheten. ;-)
Tog dock mitt förnuft till fånga och tog detta smarriga i stället. Som genom ett trollslag var godissuget borta! Bra för mig men kanske inte bra för kaféverksamheten. ;-)


Min på alla sätt och vis fantastiska vän Catharina.
Min på alla sätt och vis fantastiska vän Catharina.

Tack och lov tillhör sådana här mastodont-arbetspass inte till vanligheterna och nu är det slut på kvälls-och nattsudd för ett litet tag.
I kväll ska jag vara präktigt duktig och lägga mig i tid.
Jag är ju trots allt inte 20 bast längre. ;-)
[Comments (4)]
Wednesday 2012-06-13 14:06
Author: Ingmarie Nilsson
En slags ordning i röran
Denna veckan, trots att den började så bra, har verkligen rört till sig.
Vissa saker har jag lyckats fixa till alldeles själv (som t.ex. att klämma in en extra jobbnatt och en föreläsning) men andra är helt utanför min kontroll och påverkan.
Det är bara att försöka acceptera och göra det bästa möjliga av situation.

Jag är mycket medveten om att det inte alls är särskilt sunt med för mycket stress och press men försöker samtidigt tänka att det är övergående och på att göra en sak i taget.
Vara här och nu och inte stressa upp mig för nästa sak.

Nu vore det verkligen lätt som en plätt att strunta i träningen för att "hinna med" mer, och/eller för att jag är för trött, men jag vet att utan den skulle jag totalhaverera.

Träningen, och yogan förstås, hjälper mig helt enkelt att orka med vardagen.
Faktum är att jag inte riktigt kan fatta hur de som inte tränar orkar med sina stressiga liv.
(De flesta lever ju tyvärr i 180 knyck mest hela tiden.)
"Har inte tid" är väl dessvärre en av de absolut vanligaste ursäkterna till att inte träna men frågar du mig är det just då du behöver den som mest.

Så mitt emellan jobb, pendlande, sömn, möten och mat så tar jag mig helt enkelt tid för att träna.
Jag "måste" det.
Inte bara för att jag rent fysiskt behöver det utan även för att jag behöver det rent mentalt.
Det är en fristad för själen och håller mig borta från det där "svarta hålet" jag varit nere i så många gånger förr i tiden men som (tack och lov) lyser med sin frånvaro mer och mer.

Vi har alla våra sätt att hantera vardagens utmaningar och att ladda batterierna på, men oavsett så tror jag att alla mår bra av att träna och att vara ute.
Varje dag.
Eller vad tror du?

Det finns även en annan finfin metod att ta till när det är lite för mycket motvind och uppförsbacke i livet.

Drömma!

Om ljuva minnen och det som komma ska.


Helt gratis, helt biverkningsfritt, enkelt och mycket njutbart.
[Comments (11)]
Tuesday 2012-06-12 23:44
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Tacksamhet är hjärtats minne.
/Okänd

[Comments]
Monday 2012-06-11 22:13
Author: Ingmarie Nilsson
På måndagar ska man lyxa
Jag har verkligen frossat i godsaker denna måndag.
Det gäller ju att lägga ribban på rätt nivå så här på veckans första dag.

Jag började direkt.
Med yoga.
Det gör jag förvisso varje morgon och det är lyx.
Alltid.

Frukosten spetsades med Annelis hemgjorda supergoda müsli som jag fick av henne i går.
(Trots att det ju var hon som fyllde år!)

Muggen är handgjord och superhärlig att hålla i.
Muggen är handgjord och superhärlig att hålla i.

Vattenlöpningen bjöd (mestadels) på sol liksom löpningen tillsammans med det där goa RS gänget på PwC.
Fokus på backteknik och sanna mina ord, de kommer att vara ruskigt vassa på Lidingöloppet!



Det bästa var att direkt efteråt var jag bjuden på fantastiskt sällskap, och fantastisk mat, hemma hos Sara och Kent.
Du vet de där två som gör mig varm i magen och glad i hela kroppen.

Faktum är att det där är lyx oavsett veckodag men extra mycket en måndag.

Men jag höll mig i skinnet och glufsade inte i mig allt för jag kan min Nalle Puh minsann.

När du tar en liten smakbit av något hos en vän, ät då inte så mycket att du fastnar i dörren.

Klok björn det där. :-)

Vi tre (ingen Puh med alltså) har smidit planer så roliga att även en surpelle kommer att le!
Om du bara har lite tålamod så ska du också snart få veta.
Rekommenderar dig dock att redan nu boka in helgen 7-9 september och fixa en biljett till Halmstad.

Mat helt i min smak! Särskilt de där gröna kexen. Nu väntar jag ivrigt på att få receptet. Eller att Sara öppnar eget bageri…
Mat helt i min smak! Särskilt de där gröna kexen. Nu väntar jag ivrigt på att få receptet. Eller att Sara öppnar eget bageri…
Gott krut förgås inte så lätt! Kent har redan fokus på en ny mara trots kylskåpsloppet för någon vecka sedan.
Gott krut förgås inte så lätt! Kent har redan fokus på en ny mara trots kylskåpsloppet för någon vecka sedan.

Absolut snyggaste väggen i denna stan!
Absolut snyggaste väggen i denna stan!

Inser att det blir svårt att slå denna dagen under resten av veckan även om jag har sex hela chanser innan det är en ny måndag.

Det är banne mig inte konstigt att man blir både fartblind och åksjuk med tanke på hur rasande fort tiden går!
Kanske dax för ett litet tryck på pausknappen igen...
[Comments (11)]
Sunday 2012-06-10 20:21
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsblandning
Jag intensivkör nu.

Eller egentligen inte så mycket jag som Alfred-massören.
Han fick jobba på bra i dag också men jag känner att det gör gott.
Hoppas det liksom ska gå att klämma och knåda bort det sista onda i mitt ben.
So far so good!


Lägg därtill hjälpen jag får från guru-Danne plus massor av extra gurkmeja och linfröolja och jag tror det kommer att bli bra.

Ibland är det enkelt att fixa till ett problem, fysiskt såväl som psykiskt, och ibland är det svårt.
Ibland räcker det med en grej för att allt ska lösa sig, ibland behövs flera olika.
Ibland hittar man rätt direkt, ibland får man testa sig fram.

Det gäller bara att inte ge upp.

Åtminstone inte så länge önskan om att något ska bli bättre, för finns den så tror jag också att kraften att orka finns.

Har dock inte legat där på bänken hela dagen.
Man måste ju arbeta en smula för att få en sån där belöning!
Fast i ärlighetens namn kallar jag inte träningen för jobb.
I alla fall inte nu för tiden.
Nej, det är nöje från början till slut och är det tråkigt så är det (oftast) snabbt övergående.

Springa med Anneli är aldrig tråkigt!
Det är en glädjekick som sitter i både länge och väl.
Som balsam för själen och honung för kroppen.
Eller hur det nu är man brukar säga…

Att hon ville göra det tillsammans med mig just denna dag då hon fyller år känns som en stor ära.
Och dessutom har hon ju lika snygga skor som jag.



Förlängde det hela med en fartfylld runda på coolaste Scotten.
Det gäller ju som sagt var att passa på när kropp och sinne är i harmoni och med på allt jag ber den om för vem vet hur det är i morgon?


[Comments (6)]
Saturday 2012-06-09 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Snål eller smart?
Jag var grymt sugen på att kuta ett lopp i dag och det fanns otroligt nog faktiskt några att välja på just här omkring.
(Hur ofta händer liksom det?)

Men när jag såg vad det skulle kosta för att efteranmäla sig till något av de där 5 km. loppen jag spanat in så höll jag på att tappa andan.
300-350 spänn skulle de ha.
T-r-e-h-u-n-d-r-a-f-e-m-t-i-o kronor.
För 5km!

Nej vet ni vad!

Ett par hundra hade jag kunnat betala men där går åtminstone min gräns.
Jag må vara snål men om arrangörerna varit lite smarta och inte haft så hutlösa (efteranmälans)kostnader så hade de haft minst en till startande.

Med facit i hand så kanske det hade varit värt det för benen var lätta och proppfulla med spring.
Men å andra sidan så sparade jag både tid och pengar, kunde köra mer träning än "bara" ett 5 km. race, jag pressade mig inte mer än att det kändes "lagom jobbigt" och benet höll.
Blev en slags ostrukturerad fartlek under de där 80 min. i skogen.




Passade på att köra några riktigt bra rundor med TRX;en så just nu är benen inte så fulla av spring längre.



Även om det inte blev något lopp så är jag nöjd och glad över det som bjudits på träningsbordet denna dag.
Jag tror det är en mening med (nästan) allt som sker så det var kanske bara bra att det var så snordyrt för vem vet vad som kunde ha hänt om jag racat?
Mitt oonda ben kanske hade blivit ont igen och jag hade ångrat mig bittert.

Nog lugnast att inte veta men jag väljer att tro att jag var mer smart än snål.
[Comments (12)]
Friday 2012-06-08 20:11
Author: Ingmarie Nilsson
När vinden vänder gäller det att hänga med
Det är något som händer med, och i, mig när solen och värmen kommer.
Det är som om både kropp och sinne tinar upp till fullo och varendaste liten cell vaknar till liv.
Idéer frodas, smärtor försvinner, tanken är snabb och livskraften stark.

Eftersom dessa ljuva dagar är lätträknade i vår del av världen gäller det att njuta till max när de kommer så man inte missar någon godbit.
Som att springa i skogen, vattenlöpa och simma i poolen och njuta en stund i solen med allra bästa Lisa.



Och äntligen har det blivit uteyoga igen.
Både för egen del och den jag har för andra.
Att yoga är fantastiskt men att göra det ute är verkligen magi!


Inte heller blir livet direkt sämre av ett besök hos (min) kroppshe(a)lare Guru-Danne.

Han är skojig också. Den där Danne 
Han är skojig också. Den där Danne 

Han testar och klurar.
Frågar och funderar.
Behandlar, balanserar och fixar till mig från topp till tå.
Inget lämnas åt slumpen och innan vi är klara är hela tavlan fullklottrad med hela mitt liv som ska balanseras på bästa möjliga vis för att skapa total harmoni i kropp och själ.


Delar av min kropp må vara lite tjuriga just nu och inte helt med på vad huvudet vill, men jag har mina mål för framtiden kristallklara och jag vet att det vänder.
Det gör det alltid så det handlar inte om om utan om när.

Så länge man inte ger upp har man ingenting förlorat.

[Comments (7)]
Thursday 2012-06-07 22:55
Author: Ingmarie Nilsson
Maran med lite (sjukvårds)siffror
Så fort det händer något allvarligt med en deltagare under en löptävling, eller vilken idrottsaktivitet som helst för den delen, så blir det nästan alltid genast stora feta rubriker i tidningarna.
Gärna med tillägget, direkt eller indirekt, att det är minsann inte nyttigt att "hålla på så där".

Innerst inne tror jag de allra flesta ändå fattar att det är bra mycket bättre att idrotta än att inte göra det.
Det har ju dessutom visat sig att det oftast inte alls har varit idrotten som orsakat dödsfallet utan att det snarare handlar om något medfött fel hos den som dött.

Jag vet inte varför det ska bli sånt ramaskri varenda gång, eller varför det blir så mycket negativ fokus på just själva löpningen/aktiviteten, de få gånger det trots allt hänt.

Visst är det hemskt och fruktansvärt sorgligt, självklart vill jag att det aldrig ska hända någon någonting, men att kalla löpning för "livsfarligt" är ju bara löjligt.
Den räddar många, många fler liv än den tar.

Även ett så pass långt lopp som ett maraton kan man nog allt säga är "ofarligt".
Faktum är att det händer mer på de korta loppen. Troligtvis för att många är sämre förberedda och "lever på gamla meriter".
I mångt och mycket tror jag att de som skriker mest om hur farligt det är att springa är de som vill ha en ursäkt till att inte behöva kuta eller kanske ens träna alls...

Hur som helst.

Man skulle kunna tro att det under lördagens extremkalla Stockholm marathon skulle bli massor av skador och akutfall men sanningen är faktiskt en annan.

Här är rykande färsk info från sjukvårdsansvariga Christina Wahlstedt om hur det verkligen var;

Trots vädret kom hela 15 968 till start vilket nästan är lika många som fjolårets rekordsiffra. Överraskande få bröt i ruskvädret. 14 686 hjältar tog sig hela vägen i mål.
Det innebär att 92 procent av de startande fullföljde, att jämföra med fjolårets 96 procent, i goda förhållanden.
Vi hade 8 personer som åkte till sjukhus med ambulans,.
En misstänkt hjärtinfarkt på nummerlappsutdelningen precis före start, en höftluxation(?) och sex stycken som var så nerkylda att de behövde sjukhusvård.
Det var inte många som fick problem med fötter eller kräkningar.
De löpare som verkade ha haft det jobbigast var de som sprang under 3 timmar.
De flesta av dem hade för lite kläder och hade inte heller skydd av några löpare framför sig.
På Östermalms IP var många löpare nerkylda, vi gjorde så gott vi kunde med att fylla Danicahallen där nummerlappsutdelningen varit och omklädningsrummen.
På Stadion flyttade sjukvårdskontrollen in i omklädningsrummen där det fanns värme.
När vi förstod hur kallt det skulle bli så började vi med att försöka beställa plastfiltar till alla löpare som gick i mål som vi också skulle kunna skicka ut till kontrollerna.
Det gick inte så vi tömde IKEA i Skärholmen och Barkaby på deras fleecefiltar.
På nummerlappsutdelningen vid sjukvårdsinformationen gav vi också råd om att löparna skulle klä sig efter väder med tights, vindjacka eller långärmad tröja, vantar och något på huvudet.
Innan start delade vi ut massor med sopsäckar som de kunde trä på sig.

Vi lärde oss nya saker under det här maratonloppet.
Vi har ju aldrig haft det så här kallt!
Till nästa år kommer det att finnas foliefiltar i alla sjukvårdslådor och blir det lika kallt en annan gång kommer det att finnas tillgång till varmt vatten vid alla sjukvårdskontroller.

Så så var det alltså med den saken!
Kallt, ja, men särskilt livsfarligt var det då inte.

So keep on running folks! No matter what.
[Comments (12)]
Wednesday 2012-06-06 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
Nationaldagsfirande
Jag har hört att det är viktiga grejer det här att fira självaste Nationaldagen och jag är ju inte den som är den när det gäller att kalasa utan har sett till att göra det absolut bästa av den på alla sätt och vis.
Men vem har sagt att man måste göra som "alla andra" och grilla, vinka på kungen, hissa flaggan eller trängas på Skansen?

Inte jag.

Nej, det är mycket bättre att fira på sitt eget lilla vis för då blir det exakt som man vill ha det och på allra bästa sätt.

Dagens svettigaste, och vackraste, var utan tvekan dagens löptur.



Dagens populäraste hak har inte varit varken någon grillplats eller flaggstång utan bästa utegymet.

Spelar ingen som helst roll om alla redskap är upptagna för det finns gott om stenar att använda vid t.ex magövningar och...
Spelar ingen som helst roll om alla redskap är upptagna för det finns gott om stenar att använda vid t.ex magövningar och...

…benövningar på bänk
…benövningar på bänk


Dagens trevligaste har varit vattenlöpningen tillsammans med tre toppenbrudar i Eriksdalsbassängen.
Ute förstås. :-)
Anna som hälsar på ända från Piteå, Lisa och Anneli.

Lugnt, skönt återhämtningspass och med nästan hela bassängen för oss själva
Lugnt, skönt återhämtningspass och med nästan hela bassängen för oss själva

Dagens sötaste är förstås Elvira the cat. Hon vinner alla veckans dagar i just den kategorin.
Plus i "den som tjatar mest"-kategorin... ;-)


Dagens (och alla andra dagars också för den delen) snyggaste är (förstås) hjärtat.

Inte från i dag men han är lika snygg alla dagar. :-)
Inte från i dag men han är lika snygg alla dagar. :-)

Dagens godaste (om jag får säga det själv alltså och även om de inte är så vackra) var det nybakade brödet.


Dagens stora överraskning, och hjärtevärmare, var den finaste blombukett att skåda som jag fick av Karin med hälsningen;
"Stort tack till min fantastiska coach och vän för en helt strålande och rolig vårsäsong".


Heja Sverige!
[Comments (10)]
Tuesday 2012-06-05 21:47
Author: Ingmarie Nilsson
Man kan leva lyxliv utan att heta Bernadotte
Veckans två första dygn har bestått av 10 timmars arbetsdagar, en halv arbetsdag fraktandes med SL, MTB-cykling (med vurpa) och löpning.
Plus lite äta, sova och duscha förstås.

Inte så konstigt då att det känns extra lyxigt, och välbehövligt, att få besök hemma av bästa massör-Alfred.


Alfred är noggrann som få och nu har varenda stel muskel blivit mjuk som en färsk gummisnodd.

Det enda jag inte fattar är varför jag dröjt så länge med att åter boka in honom och därmed ha missat denna enorma (vardags)LYX.
[Comments (9)]
Monday 2012-06-04 21:10
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Stirra dig inte blind på en stängd dörr. Det kan finnas en öppen bredvid.
/Okänd

[Comments]
Sunday 2012-06-03 19:57
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsmys med (dröm)planering
Visst svider det i hjärteroten att jag inte kunde vara med och kuta maran i går.
Att jag gjort det så många gånger, och kutat så pass "fort" som jag gjort, är ofattbart och som om det hände i ett annat liv.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att kunna igen.
Om jag någonsin ska få uppleva den där unika känslan som det är att genomföra en hel mara.
Kommer kroppen, och då tänker jag framförallt på mina fötter, någonsin att palla så pass långt på asfalt fler gånger?

Vem vet.

Tiden får utvisa.

Jag är övertygad om att det blir som det är menat och förhoppningsvis står jag på startlinjen både till det här och det här.
Sluttiderna struntar jag i, där har jag gjort mitt, men upplevelsen-den vill jag väldigt gärna få vara med om igen!

Nåväl.

Varje dag kan ju inte var fullspäckad så i dag har jag tagit det betydligt lugnare än i går.

Yogat, mediterat, kutat några timmar i både regn och sol, fixat smarriga färgglada (vego)matlådor och vattenlöpt tillsammans med allra bästa Lisa.
Ofattbart nog så kändes benen väldigt lätta i dag.
Nästan så lätta att jag önskar jag kutat med nummerlapp på bröstet.






Tror jag laddat upp mig för en ny härlig vecka med nya utmaningar och nya upplevelser.

Vad har du hittat på i dag?
[Comments (5)]
Saturday 2012-06-02 23:17
Author: Ingmarie Nilsson
Lite annat liv i dag
Nu när jag sitter här i soffan, nästan 20 timmar efter att jag kravlade mig upp i morse, och ser tillbaks på denna dag så känns den nästan overklig.
Som om jag drömt allt helt enkelt för att den varit så där galen som bara en dröm kan vara du vet.
När händelser hoppar från det ena till det andra precis hur som helst.

För det här har min dag (bl.a ) innehållit;

  • Snortidig löptur i ruskvädret.
  • Sjukvårdare, hejarklackare och supporter på Maran hela dagen. Från kl 09 till nästan kl 17.
  • Blivit tv-intervjuad av Tv4 news.
  • Vattenlöpning (I bassäng. Inte bara i vattenpölarna alltså...)
  • Eget intervjujobb om ett löparprojekt i Kenya
  • Handlat
  • Städat
  • Tvättat

Ganska fullproppad dag om jag får säga det själv. ;-)
Och mycket både bättre och roligare än i går!

Kallt, ja, men alla härliga människor jag träffat, alla prestationer och stämningen denna dag har mer än väl kompenserat både dyblöta kläder och stelfrusen kropp.

Karin och Fredrik före start. Karin som (åter igen) satte pers så det bara tjongade om det! Med nästan 8 minuter!
Karin och Fredrik före start. Karin som (åter igen) satte pers så det bara tjongade om det! Med nästan 8 minuter!

Sjukvårdstältet var absolut ett av de populäraste haken före start…
Sjukvårdstältet var absolut ett av de populäraste haken före start…
Kanske för att det såg ut så här utanför…
Kanske för att det såg ut så här utanför…

Tejpning av proffset Fredrik
Tejpning av proffset Fredrik
Jag och en taggad Maria före (hennes) start.
Jag och en taggad Maria före (hennes) start.

Tv4 news intervju med mig och sjukvårdsansvariga Christina
Tv4 news intervju med mig och sjukvårdsansvariga Christina

Alla som kutade maran i dag är hjältar, och har verkligen gjort ett kanonjobb, men de riktiga hjältarna är ändå alla funktionärer som stått utmed banan för att serva löparna.
Springa är tufft men att jobba som volontär, särskilt under dagens förhållande, är ännu tuffare.
Här kan jag faktiskt säga att jag vet för jag har varit på båda sidorna mer än en gång.

Här är i alla fall några fler av alla härliga människor jag stött på denna dag;

Målet
Målet
Mia från Running Sweden och alltid lika fantastiska (löpar-)Kajsa Friström
Mia från Running Sweden och alltid lika fantastiska (löpar-)Kajsa Friström

Lennart den absolut PERFEKTA farthållaren. (I vanliga fall springer han mycket, mycket fortare.)


Superwoman Carina. Springer ultra och maror som om det vore en enkel "walk in the park".


Tuffingen Löpar-Janne före start och tydligen var det bra klädsel för han sprang tokbra!


Mina klubbisar Karin (som du även ser på bild ovan) och Sara. Trötta men nöjda. (Precis som det ska vara alltså)
Mina klubbisar Karin (som du även ser på bild ovan) och Sara. Trötta men nöjda. (Precis som det ska vara alltså)

Mina "intervjuoffer" Brian och William. Håll utkik i RW!
Mina "intervjuoffer" Brian och William. Håll utkik i RW!

Dagens verkliga hjälte, eller snarare hjältinna, är dock Maria.

Hon som inte bara, liksom alla andra, kämpade med att ta sig runt (regnrusk)banan utan även måste fortsätta kämpa.
En mycket, mycket tuffare kamp än den att springa en mara.

Kampen mot cancern.

Jag vet att hon inte vill att man ska "tycka synd" om henne, och det gör jag inte heller, men däremot är jag överfull av en slags beundran av hennes styrka, mod och enorma livsglädje.
(Du kan läsa mer om henne i aprilnumret av Runner´s.)


Så precis som jag sa i går, så var i dag en ny dag som jag skulle göra något bra av.
Och det har jag enligt mig själv.
Någon annan skulle troligtvis tycka helt annorlunda om vad en "bra" dag är men jag lever ju mitt liv. Inte någon annans.

Och så ska det bli i morgon också för det är så varje dag trots allt är.
En unik personlig gåva.

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora.

[Comments (14)]
Friday 2012-06-01 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
En riktigt skämmig s-k-i-t-dag
Jag har lekt skogsmulle i dag.


Det gick inget bra alls.

Antingen har jag blivit sjukt mycket sämre orienterare (har i och för sig aldrig varit bra innan heller men nog har jag kunnat hitta kontrollerna), fått extremt mycket sämre syn eller så fanns de där skärmarna helt enkelt inte där…

En hittade jag.


Sen gav jag upp.


Pallade inte längre att traska runt i skogens väta bland rötter och stenar.
Var så blöt att huden började krylla sig, jag frös så tänderna skallrade och jag var på gränsen till att börja grina.
När mina fötter blir så där kalla gör de så ont att det nästan inte är hanterbart.
Det är som om tårna ligger huller om buller (vilket de på sätt och vis också gör), går sönder och skaver mot varenda liten nerv som finns i foten.

Men jag kunde ju inte gärna stå kvar där i skogen som en förvirrad och surmulen mulle så det var bara att försöka få fart på benen och trava hemåt.
Väl hemma igen efter 2,5 timme i skitvädret och det var nästan så att jag inte ens fick av mig kläderna.
Än mindre skruva på duschkranen.
Fingrarna var totalt obrukbara och du vet hur förbenat ont det gör när de ska tina...

För att göra dagen ännu lite mer eländig så har glaset på iPhonen pajjat och jag har fått ägna oräkneliga timmar till att ta reda på hur jag ska göra, beställa ny (inte lönt att laga nämligen), "säkerhetskopiera" alla kontakter/anteckningar med hjälp av en datasnubbes guidning (som inte alls var säker för precis alla namn försvann ut någonstans ingen vet var) och sen sitta i oändliga telefonköer för att försöka få hjälp igen.
En hjälp som tyckte jag skulle göra på ytterligare ett vis vilket gjorde att det blev ännu sämre för plötsligt hade även alla apparna försvunnit.

(Det där var den mycket förkortade versionen.)

Felet?
Ingen som vet.
Tydligen något de a-l-d-r-i-g varit med om innan.
Någon av alla de supportrarna som blev inblandade i det här klämde sen fram att man tydligen inte kan säkerthetskopiera iPhonen till iTunes mer än med den datorn man använde när man startade upp telefonen första gången.
!?!?!?
Kan det stämma?
Verkar ju helknäppt i så fall!

Hur som helst.
Nu behöver jag din hjälp!
Jag ber alla er som någon gång har ring eller sms;at mig att messa ditt namn så jag kan lägga in dig i min adressbok igen.
Ja ni andra som vill också förstås. :-)

Tack på förhand.

Men tro nu inte att eländesdagen var slut där.
Nädå.

Jag har inte kunnat starta min uteyogakurs som planerat p.g.a regnet och dessutom gör benskrället ont igen.

Men som den tjurskalle jag är, och dessutom en tjurskalle med megakort minne, så drog jag några timmar senare åter på mig ytterkläderna och cyklade bort till utegymet.
Och precis som det blir med utebassängen vid dåligt väder så var det absolut tomt vilket passade mig alldeles utmärkt.


Kände mig allt utom trevlig och pratglad.
For runt som ett jehu för att hålla värmen i kroppen.
(Det lyckades jag i alla fall denna skitdag!)

Men någonstans där.
Bland stockar, stenar och TRX så började jag skämmas.

Skämmas för att jag låter såna här struntsaker få förstöra min dag.
Skämmas över att jag låtit ilskan ta över i min kropp.
Skämmas för att jag gnäller och klagar över bagateller och skämmas för att jag inte haft vett nog att uppskatta allt jag har.
När det finns människor som min fina vän Maria som varje dag, 24 timmar per dygn, kämpar för att överhuvudtaget få leva.

Jag skäms fortfarande, med all rätt, men nu är jag i alla fall både glad och tacksam.


Och i morgon är en ny dag.
En dag jag ska se till att uppskatta från morgon till kväll.
Som en gåva jag kan göra något bra av.
[Comments (16)]