Archive Jul 2012 (33 entries)

Tuesday 2012-07-31 21:19
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
En del människor ger sina bekymmer simlektioner istället för att dränka dem.
/Mark Twain


[Comments (8)]
Monday 2012-07-30 21:44
Author: Ingmarie Nilsson
Måndagsfest
Benen var konstigt nog riktigt glada idag.
Även vänsterbenet.
De jobbade ju trots allt ganska många timmar i går.

Men fötterna var mosiga så jag valde annat.

Cykel en timme inkl. 30x70-20, styrka 30 min. och avslutningsvis en timme ganska hård vattenlöpning.
Fina grejer vill jag lova.
Och svettigt...

Och har man roat sig så får man roa sig ännu mer.
Jodå, så funkar det.

Lunch med Sara, Kenth och hjärtat på härliga Spis & Deli, en sväng på stan, behandling av han den där grymt duktiga kiropraktorn och sen kvällsmys hos mamma och Ulf ute i Steninge igen.






En fin sista dag i ljuva Halmstad.
Känns sorgligt som attan men i morgon blir det färd norrut.

Jag är väldigt glad, nöjd och tacksam över mina veckor här.
Och det har förstås "underlättat" betydligt att jag är i sån harmoni med tanke på de senaste veckornas trista händelser.
Det går inte att fly från sorgen, men visst lindras den med värme, trygghet, natur, kärlek och (lagom med) träning.

And I´ll be back!.
Om inte förr så till det här.



[Comments (5)]
Sunday 2012-07-29 21:23
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland får man spänna bågen och chansa lite.
Testa.
Prova.
Våga gå över gränsen för att se om det håller.

Det gjorde jag i dag.
Trots ganska långt i går blev det ännu längre i dag.

Jag har tänkt kuta Halmstad-Steninge hela sommaren men det har liksom inte blivit av.
Benet har tjurat, logistiken varit knepig och jag lite feg.
Det är trots allt någonstans mellan tummen och pekfingret 25-28 km när man tar längsta vägen.
(För vem vill göra det enkelt för sig och ta cykelbanan raka vägen när man kan få roligare och finare genom att kuta hela Prinsen och lite andra extra svängar? Inte jag.)

Men nu när min tid här i fina Halmstad tyvärr börjar lida mot sitt slut, och hjärtat mitt kommit ner och har bil för att kunna frakta både grejer och mig, så var det ju liksom inget att tveka på.

Och det gick bra!!!
Riktigt bra.
Lagom varmt och inte allt för stark motvind.
Benet höll sig snällt hela vägen.
Det enda som protesterade var fötterna men det är ungefär som vanligt och som jag försöker inte bry mig om.
De är ju liksom som de är.

Anders kom först till Steninge. Men han "fuskade" och tog bilen ut efter sin löptur. Dessutom ser jag här att han tjuvstartade. ;-)
Anders kom först till Steninge. Men han "fuskade" och tog bilen ut efter sin löptur. Dessutom ser jag här att han tjuvstartade. ;-)





Framme hos mamma och Ulf i Steninge. :-)
Framme hos mamma och Ulf i Steninge. :-)

Under sockan var det ännu rödare...
Under sockan var det ännu rödare...

Väl framme fanns det förstås bara en sak att göra.

Ja du vet, det där gamla vanliga. ;-)



Och när man är hos mamma och Ulf blir det alltid mys med god mat, prat, värme och skratt.
Absolut bästa återhämtningen för både min kropp och själ.




Tre hjärtan. Lillebror Markus, Iris och Anders.
Tre hjärtan. Lillebror Markus, Iris och Anders.
[Comments (8)]
Saturday 2012-07-28 19:06
Author: Ingmarie Nilsson
En dag, och ett steg, i taget
Jag befinner mig fortfarande i någon slags ingenmansland.
Chockad, bedrövad, tom och ledsen.
Gårdagens händelse ligger som ett svart, tungt skynke över mig.
Ett skynke och ett ok som redan var tungt.
Trodde inte det kunde bli tyngre men det kunde det visst...

Jag tror jag läst och hört allt som skrivits om olyckan.
För att försöka förstå.

Men det går inte!
För det går inte att förstå det ofattbara.

Jag läser och hör om The King of cross och Pat´s fantastiska karriär men när jag ser bilden på Trish och Shannon från presskonferensen så förstår jag att det inte är en ond dröm utan en ännu ondare verklighet
Jag har kontakt med Trish och jag vet att hon och Shannon har stöd av sin familj.
Det gör hålet i mitt hjärta lite mindre.

Och jag vet att livet rullar vidare oavsett.
Att de döda inte blir mer levande för att jag ger upp.
Att sorgen inte blir mindre bara för att jag lägger mig på soffan och gråter.
Jag gör det också, gråter, men jag gör också som jag gjort så många gånger förr när livet varit tungt.

Springer.

För mig är det bästa terapin.
Vara ute, uppleva naturen, svettas och känna att min kropp både lever och känner.
Men helt utan krav på varken fart eller distans.

I dag hade jag dessutom väldigt fint sällskap och jag mår betydligt bättre nu mot före turen även om den började med störtskurar som heter duga!
Vattenpölarna var som oceaner utmed Prins Bertil stigen.
Men det var varmt och vinden både ljum och obetydlig.

Det slog mig också att det är i precis de där situationerna, när livet och vädret är småjäkligt, som Pat ofta visade sin styrka.
Jag vet också att han egentligen avskydde att träna.
Men han älskade att tävla och han älskade ännu mer att vinna.
Det var hans drivkraft.

Det här en gammal film men den visar en del av Pat´s tuffhet och inställning.
När jag visade den för honom, han visste inte att den fanns på nätet, så skrattade han så ögonen tårades och sa något i stil med "Oh, so young and stupid but I did look good".
Sen skrattade han ännu mer.
Det var Pat i ett nötskal det.
Humor, distans och en stor portion ödmjukhet.
Och det förde han vidare till Connor.

Så vad gjorde väl lite regn?
Strax över två timmar fick jag ihop + 40 min. vattenlöpning.

Jag är förresten helt säker på att det kommer att gå väldigt bra för Therese när hon snart ska köra en riktig Ironman.




Kom ihåg att livet är både skört och ändligt.

[Comments (12)]
Friday 2012-07-27 21:13
Author: Ingmarie Nilsson
En obeskrivbar sorg kom in i paradiset
Min första semesterdag började väldigt fint.

Jag nöjer mig med att visa dessa bilder.

Löpintervaller så svetten forsade. 20x60-60. Tungt och jobbigt men skönt efteråt.
Löpintervaller så svetten forsade. 20x60-60. Tungt och jobbigt men skönt efteråt.




Vattenlöpning x 2 
Vattenlöpning x 2 


Men så händer det igen.
Det där som man inte tror ska hända.

Att sorgen väller in och över en och man tror man ska drunkna och att hjärtat ska gå itu.
Lika fort som ögat läser fick jag reda på att min sedan många år tillbaka käre vän Pat Porter, sonen Connor, och en vän till honom, omkom i en flygplansolycka i går.

Jag orkar inte skriva om detaljerna.
Du kan läsa mer t.ex. här och här.

Mitt hjärta är tungt av sorg.

Så sent som i våras var jag hos dem igen och för mig är detta lika ofattbart som obegripligt.
Både att de är borta från livet och att det hände som det gjorde.
Pat var en extremt skicklig och noggrann pilot.
Jag var inte orolig en sekund de gånger jag flög med honom.
Som t.ex här.

Pat var en världsstjärna.
Hans meriter som löpare är enastående och nästan omöjliga att göra om.
Han är en legend som aldrig kommer att glömmas.
Kolla t.ex det här och alla hyllningar här.



Jag har känt honom och familjen i över 15 år och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag bott hos dem.
Här och här är en kort sammanfattning om mig och dem.
Hur vi träffades och hur det fortsatte.

Minnen från Pat´s och mina träningspass, förtroliga samtal, livliga diskussioner, efterlångpass-matfrosserier och oräkneliga filmkvällar i deras gigantiska biosalong kommer alltid finnas kvar.

Och Connor

Som jag känt sen han föddes.
Som jag lekt med, hört spela gitarr, sett vinna fäktningstävlingar, skjutsat än hit och än dit samtidigt som vi snackat om allt som är viktigt i livet.
Connor som från en liten parvel växte och blev en stilig, härlig tonårsgrabb.
Som skulle bli politiker eller läkare och älskade paintball.
Hans liv hade ju bara precis börjat...


Livet är inte rättvist och allt som händer har inte en mening heller.
Mina tankar går just nu till Trish och Shannon.
Må de finna kraft att ta sig igenom detta och leva vidare.

Rest in peace Pat and Connor.
[Comments (12)]
Friday 2012-07-27 09:42
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Framgång är att få det man vill ha, lycka är att vilja ha det man får.
/Okänd

[Comments (2)]
Thursday 2012-07-26 23:26
Author: Ingmarie Nilsson
Slut
Nu är sista passet här på mitt "sommarjobb" avklarat.
Helt ofattbart att de där fem veckorna jag såg fram emot, och i ärlighetens namn även bävade lite för, är slut!
Finito, over & out.
Vad hände liksom?
Vart tog tiden vägen?

Men jag säger som jag sagt förut.
Skoj har det varit!
Varenda sekund, även om jag slitit hårt emellanåt, och jag hoppas verkligen, verkligen jag får komma hit igen.
Krokar är utlagda både här och där och jag är övertygad att om det är menat att bli så nappar det.

Förutom allt härligt som hände i går så var både jag och Sara hos den där f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a kiropraktorn Hans.
Han jobbar vidare på mitt kluriga ben och gör små underverk med det varenda gång.
Dessutom har jag lärt mig massor med bra övningar och ännu mer om hur allt hänger samman.
För det gör ju det.
Hänger samman och inget är starkare än sin svagaste länk.

Du som kommer med på löpareventet kommer förresten att få ta del av hans klokskap genom en liten föreläsning!
Med andra ord ännu en anledning att haka på!

Hur som helst så lovade jag att ta det varligt i dag och det har jag.
Med mina mått mätt vill säga.
(Hans fattat ganska snabbt hur jag är...)

Benet har mer eller mindre helt fått vila, i alla fall från "vanlig" träning, och jag tillbringade mestadels av förmiddagen i bassängen.
Och jag är som bekant inte den som klagar över det.
Särskilt inte när solen skiner.


Nu börjar min sommarledighet och hur kul jobbet än må ha varit, och är, så ska det faktiskt bli väldigt skönt.
Det är konstigt det där med hur inställd man ändå är på saker och ting.
Oavsett vad det gäller.
Hade någon bett mig jobba en dag till vet i sjuttsingen om jag hade sagt ja.
Men å andra sidan hade jag inte velat sluta tidigare heller.

Fast när det gäller träning är det förstås lite annorlunda.
Då är det väldigt lätt att säga ja till mer. :-)

Och i ärlighetens namn har jag väldigt lätt för att säga ja till att slappa också.
Men mitt rastlösa sinne kräver rörelse innan för utan den kan jag helt enkelt inte njuta till fullo av vilan.
Och vice versa.

Det krävs balans helt enkelt.
Som med allting.
Så enkelt men ändå kan det ibland vara så otroligt svårt.

Men övning ger som bekant färdighet så det är väl bara att balansera vidare.

[Comments (2)]
Wednesday 2012-07-25 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
Dagens ord är lycka
Ledig dag och jag fick besök av min fina, fina vän Sara från Skåneland.
Hon som gör mig glad och lycklig ända in i märgen och som jag varje gång vi träffas lär mig något nytt av.
Sara må vara bra mycket yngre än mig men hon är klok som en gammal vis kvinna.

Halmstad har verkligen visat sin allra vackraste sida denna dag.
Strålande sol, svaga vindar och svalkande hav.

Vi har sprungit på Prins Bertil stigen, vattenlöpt på Brottet, ätit lunch i solen på mysiga Söderpiren, hängt på stranden och pratat i timtals om allt mellan himmel och jord.

Exakt så bra kan en onsdag i slutet av juli vara.



Dessutom hann vi med att ståpaddla.
Nog ser jag ut som om jag aldrig gjort annat? ;-)



Kvällen har tillbringats ute på altanen tillsammans med världens bästa kusin och lika världens bästa kusinman.
(Eller vad det nu kan heta…)
Det är ju tack vare dem jag fått uppleva dessa magiska sommarveckor i "mitt" lilla hus och det är jag dem evigt tacksam för.
Måste nypa mig i armen emellanåt för att fatta att jag inte drömmer.
På något vis är det fortfarande lite ofattbart att jag faktiskt lever mitt i detta paradis just nu i denna sekund.

Det här verkligen en av de dagar jag kommer att bevara i djupet av mitt hjärta för att plocka fram när bistrare tider kommer, och jag kommer att minnas den så länge jag lever.

Tack för dagen i dag.
[Comments (10)]
Tuesday 2012-07-24 22:57
Author: Ingmarie Nilsson
Hur jag blir vit(randig)
Min hudfärg är förhållandevis mörk och den blir ju inte direkt ljusare av solen.

Men ibland bleks även jag.
Av svettsalt.


10x2 min. + 6x1 min + spänsthopp och TRX, i strålande sol då blir jag allt lite ( tillfälligt) blekt.



Och nej det kändes inte särskilt lätt men ja det var jobbigt och båda svaren beror nog på att jag för första gången sen i höstas någon gång faktiskt fick mjölksyra.
Och det är ju härligt på sitt speciella vis.

Salt och varm eller ej men mycket bättre avslut på ett träningspass, och förberedelse inför ett långt arbetspass, än detta kan det knappast bli. :-)


[Comments (7)]
Monday 2012-07-23 22:24
Author: Ingmarie Nilsson
Äntligen! (?)
Hoppas, hoppas de är här för att stanna länge, länge nu.
Solen och dess kompis värmen.

Lagom tills jag hade sprungit klart i bassängen i morse tittade solen fram och fastän det blåste så flaggstängerna nära på böjdes så värmde den upp min smått frusna kropp.
Och när jag cyklade hem från jobbet sent i kväll var himlen så där magiskt vacker du vet och vinden både varm och ljum.

Då är det extra fint att vara människa.



Mitt emellan träning och jobb har jag hälsat på hos coola, härliga Therese.
Eller mer korrekt på hennes jobb.
Fick nämligen äran att vara med i hennes program Smultronstället i dag.



Om det var "bra" eller "dåligt" låter jag andra bestämma men jag vet att jag som så ofta förr när det handlat om direktsändning alltid kommer på mycket bättre, roligare, smartare, klokare och finurligare svar efteråt.

Det är med andra ord precis som vanligt.
Väldigt lätt att vara efterklok.

[Comments (11)]
Sunday 2012-07-22 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsinspiration
Jag tror att om man ska bli något klokare själv så ska man omge sig, och vara tillsammans, med smarta, roliga människor som ger massor av energi, inspiration och pepp.
Dessutom ska de förstås dela med sig av sin klokskap. :-)
Inga små krav, jag vet, men på något vis har jag visst ändå lyckats för nu för tiden umgås jag enbart med sådana människor.

I dag har jag träffat två som stämmer in på samtliga kategorier ovan.
Nämligen Sara och Kenth.
Trots att jag bara träffat dem några få gånger IRL så känns det ändå som om vi inte gjort annat än pratat om livets stora och små viktigheter och hängt på samma ställe.
T.ex. stranden.


Jag kommer nog aldrig sluta fascineras över det där.
Att man med vissa människor känner samhörighet direkt, kan prata i timtals eller sitta tyst med utan att känna sig besvärad, medan man med andra aldrig känner sig bekväm eller vet vad man ska prata om trots att man kanske träffas i princip varje dag.

Det slår mig också hur otroligt många kloka unga människor jag känner.
Tänk om jag bara hade varit 1/4 så klok när jag var 25-30-35-40-45 år och sen liksom fortsatt att förkloka mig.
Då hade jag ju varit jätteklok nu!
Men bättre sent än aldrig antar jag.

Det är ju förresten tillsammans med kloka Sara och Kenth som det blir Löparfest här i fina, fina Halmstad den 7-9/9.
Jag lovar att det är något du inte vill missa!

Dagen har dock inte enbart tillbringats raklång på playan.
Sprang två timmar i skogen före och ca. 40 min efter i Brottets bassäng.
Pigga ben var det ont om men desto mer har det funnits av vackra vyer, frodiga växter, sol, vind, mat och festliga konversationer att (tjuv)lyssna på.




[Comments (7)]
Saturday 2012-07-21 19:38
Author: Ingmarie Nilsson
Iris-dagen
Lillebror Markus och hans Lina har haft namngivning för lilla Iris i dag.
Det vackra namnet med så otroligt många olika betydelser.

En härlig fest med strålande sol, fläktande vindar och fantastisk utsikt från det lika fantastiska huset vid Kategatts hav.

Nära och kära.
Nya bekantskaper och gamla vänner.
Några saknade men i stället finns nya små liv.
Mycket skratt, sång, musik, prat och väldigt många godsaker!
Eftersom både Lina och Markus är strikta veganer så var nämligen allt som bjöds vegan och du hittar alla smarriga recept här.
Och jag lovar, alla gillade det som bjöds.

Extra bra tyckte jag förstås det var att inget djur behövt lida för vårt festande och att jag för en gång skull inte var den som behövde beställa ”specialmat”. ;-)

Pappa Markus (d.v.s min lillebror) sjunger och spelar för oss alla. Han är f.ö. förbenat bra på just det! Precis som han är på att fota. Det är ju han, och hjärtat, som fotat till min bok.:-)
Pappa Markus (d.v.s min lillebror) sjunger och spelar för oss alla. Han är f.ö. förbenat bra på just det! Precis som han är på att fota. Det är ju han, och hjärtat, som fotat till min bok.:-)

Jag, Markus och sötaste Iris (Som dock verkar måttligt road…)
Jag, Markus och sötaste Iris (Som dock verkar måttligt road…)


Kanske kan man se att vi är släkt? Jag och min älskade mamma.;-)
Kanske kan man se att vi är släkt? Jag och min älskade mamma.;-)

Jag med två (av tre) helbröder. Daniel och Markus
Jag med två (av tre) helbröder. Daniel och Markus

Men innan man ska frossa på detta härliga vis är det bra (och kanske nästan lite nödvändigt så man har god aptit) att jobba lite före.
Då är intervaller finfint för det är väl få saker som gör en tröttare än det?
8x4 min + 8x1 min + hopp, spänst och styrka.
Hälften i kraftig motvind och hälften i lika mycket medvind.
Fast det känns på något märkligt vis alltid som om vinden är starkare när man springer mot den.

Och nej, jag hamnade inte i hängmattan. :-)
Och nej, jag hamnade inte i hängmattan. :-)


Kvällen tillbringades med mat och mys hemma hos mamma och Ulf i Steninge tillsammans med lillebror Daniel och hans Per.

Det här är vad jag kallar en tvättäkta lyxlördag!
[Comments (8)]
Friday 2012-07-20 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Urkokt
Hujeda mig!

Jag begriper inte hur man ska vara skapt för att först jobba sent på kvällen och sen direkt tidig morgon.
Jag är helt förstörd och har ungefär lika bra hjärnkapacitet som en amöba och hur kroppen känns kan jag inte ens beskriva.
Närmsta liknelsen är väl en degklump.
Det finns inget kaffe i världen som hjälper mot detta tillstånd
(Jodå jag har provat men det enda som händer är att jag får hjärtklappning och svettvallningar.)

Och jag begriper inte heller varför den där EU-regeln om att man inte ska jobba få jobba med så kort vila mellan passen finns (f.ö den enda bra grejen som kommit fram i den där lekstugan i Bryssel) när det ändå hela tiden görs en massa "undantag" från den.
Åtminstone inom vården.
Kanske inte så konstigt då att sjukvården går på knäna. ;-)

Men på något vis hankar man sig igenom dagen utan några missöden.
Pallar t.o.m att träna, handla och cykla hem utan att ens vingla.

Nu är det dock inte långt kvar tills jag ska sväva iväg på något drömmoln för i morgon är det lördag och då går det minsann inte an att ha en sömnbrist-kropp.

[Comments (10)]
Thursday 2012-07-19 22:25
Author: Ingmarie Nilsson
Sommarkneget
Nu har jag bara fyra ynka arbetspass kvar på mitt "sommarjobb" här och tro det eller ej men det känns både trist och lite vemodigt.
Nästan så jag inte vill ha semester så då förstår du hur bra jag trivs.

Visst är det periodvis så galet mycket att göra att stressen ligger klistrad i sinnet, och visst är det härligt att vara ledig, men ändå har jag verkligen gillat varenda minut!

En liten kaffepaus hinns nästan ändå alltid med. :-)
En liten kaffepaus hinns nästan ändå alltid med. :-)

Att sen få vara här, i min kära gamla hemstad Halmstad, kunna cykla till allt, ha havet inpå knuten, bokskogen, vara nära familjen, träffa gamla vänner och återuppleva alla löprundor från fornstora dar har ju inte direkt gjort det hela sämre.

Det är konstigt egentligen.
När jag flyttade härifrån för cirka 10 år sedan var jag så obeskrivbart less på allt vad Halmstad innebar.
Särskilt vinden.
Den som alltid verkar vara av det motiga slaget.

Kanske är det åldern som gjort att jag känner annorlunda och är lite mer nostalgisk men oavsett så älskar jag t.o.m regnet och blåsten just nu.

Och vem vet vad framtiden bjuder på?
Kanske jag är tillbaks här fortare än jag anar?
Om inte förr så till vårt löparevent den 7-9/9.
Missa inte det!
(Bara några få platser kvar så skynda dig att anmäla om du vill med.)
Då kommer även du att få chansen att få uppleva en del av denna västkustens glittrande pärla. :-)

Och (mot)vinden den må vara tuff men tro mig, den härdar och gör både kropp och sinne pansarstarkt.
[Comments (2)]
Wednesday 2012-07-18 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Det går att älska & hata på en och samma gång
Först har jag ångest.
Med stort Å.

Sen får jag för mig att jag varken behöver, kan eller vill.

Men bara en liten stund för innerst inne vet jag att det där inte är ett dugg sant så då får jag ångest igen.

Sen gör jag.

Och efteråt fattar jag inte varför jag ens tvekat.
Samma visa (nästan) vareviga gång.

Det är de där intervallerna jag menar.
De älskade, fruktade, hatade men ack så ljuva.

Spelar ingen roll i vilken form de ska utföras.
Jobbigt är det lik förbenat.
Det är väl det som är meningen också antar jag…? ;-)

I går var det på cykeln.
20 x 70-20.

I dag var det löpandes.
4x(3-2-1min) + 6x1min.
(Körde gå/joggvila 1 min. rakt igenom.)

I går var det inomhus utan någon annan blöta än min egen svett.

I dag var det i piskande regn och hård motvind (med betoning på hård för jag är som du vet på västkusten och här kan det blåsa minsann) såväl som i kraftig medvind och gassande sol.
Undra om jag någonsin kommer att lära mig hur jag ska klä mig för dessa hastiga väderskiftningar?

En halvtimmes TRX spänstövningar och (p)rehab på det och jag var färdig.
Både bokstavligen och bildligt talat


(Ben)återställaren gjorde jag där jag brukar.

Klicka på bilden om du vill se ordentligt vad det står. :-)
Klicka på bilden om du vill se ordentligt vad det står. :-)

Belöningen, förutom mat och den där ljuvliga känslan som bara intervaller kan ge, var en myskväll tillsammans med världens bästa mamma.
Såg bl.a filmen Cockpit.
Förvisso förutsägbar men väldigt gullig och en riktigt härlig feelgood-movie!

Sämre kan man ju verkligen ha det en helt vanlig onsdag.
Och i morgon är det torsdag.
Ska bli spännande att få se vad den har att erbjuda!

Varje dag är en gåva och jag tror fortfarande att jag inte har upplevt min bästa dag någonsin trots att jag haft oräkneliga både fantastiska, ljuvliga, himmelska och underbara dagar.
Att tro så gör att jag känner mig glad, spänd och förväntansfull varje morgon.

Ge varje dag chansen att bli den bästa i ditt liv.
(Mark Twain.)



[Comments (8)]
Tuesday 2012-07-17 23:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda (och klokskap)
Var inte gammaldags. Var modern, skit i kött!

/Klara Zimmergren, Sommar i P1 den 1 juli

[Comments (2)]
Tuesday 2012-07-17 20:16
Author: Ingmarie Nilsson
Jag vann!
Nej inget lopp.
Inte på någon Trisslott eller Lottorad heller (antagligen för att jag inte köpt någon) men däremot den här.

Kul, kul tycker jag! :-)
[Comments (7)]
Monday 2012-07-16 22:44
Author: Ingmarie Nilsson
Gratis magi
Årets sommarväder är minst sagt nyckfullt.
Ingen ordning alls men det är som det är och bara att gilla läget.

Dagens löptur bjöd på sol och friska vindar.
Vattenlöpningen på ungefär det samma inkl. lite regnstänk.
Under cykelturen till och från kiropraktorn blev jag blåfrusen men på turen till jobbet svettades jag.
Det är minsann inte lätt att vara en människa som ska klä sig efter vädret dagar som dessa.

Men jag har ändå haft en väldans tur i dag som var på jobbet i eftermiddags istället för ute för halle min dar vad det har vräkt ner!

Men se som det blev!

Vilket skådespel!

Nog är det magi på hög nivå?
Och helt gratis. :-)



[Comments (6)]
Sunday 2012-07-15 21:48
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsmys à la Nilsson
Om det är rätt eller fel med tanke på mitt trilskande ben vet jag inte men jag har märkt att benet är både gladare, starkare och o-ondare om jag inte springer för sakta och inte liksom försöker vara så himla försiktig.
Plus att jag inte slarvar med (p)rehab, rumblerollern, fettsyror och stretch förstås.
Inget får missas för allt hänger samman!

Kanske är det som så att mitt naturliga steg försvinner när jag maskar och därmed blir kroppen kantig och konstig?
Kanske det bara är en tillfällighet?
Kanske är det önsketänkande?
Kanske jag helt enkelt blir för trött för att känna ev. smärta när jag jobbar på lite bättre?
(Fast det där sista tror jag inte eftersom jag absolut inte får mer ont av lite fart.)

Som vanligt har jag ingen aning och som vanligt litar jag på min känsla.
Det brukar bli bäst då.
När jag inte gör det, när jag inte litar på magkänslan utan i stället gör som jag "borde", ja då blir det allt som oftast fel och tokigt.
Och det gäller inte bara löpningen utan i livet som sådant.
Stort såväl som smått.

Därmed inte sagt att det alltid är så himla lätt att veta vad som verkligen är min sanna intuition eller om jag bara tror att det är det.
Men jag lär mig så sakteliga.
Övar och övar och övar.
Varje dag.
Genom yoga och meditation.
Vem vet, en dag kanske jag blir riktigt klok. ;-)

Förutom min egen dagliga Kundalini-yoga så har jag kört ett pass Vinyasa-yoga på flådiga Form i dag.
Med hjälp av Ulf´s varliga instruktioner fick jag ett riktigt bra entimmes-pass!
Skönt att emellanåt liksom bara "parkera" sig och göra som man blir tillsagd.

Men för att få en så fin belöning som en timmes extra yoga så får man allt jobba lite innan.

Min magkänsla sa lite längre idag.
Kroppen sa ja och ville dessutom springa på.
Två timmar med bra fart blev det.
("Bra" med mina mått mätt vill säga.)




Svirade om direkt och tog hojjen de där fyra minuterna det tar till Brottet, och körde 40 min. vattenlöpning.
Mjumma för trötta ben!


Ska dock erkänna att de sista 10-15 min. i plurret hade jag mest tankarna på mat…
Det blir så när man levt på enbart vatten under flera timmars arbete.

Mjumma för hela kroppen. Spenat, linser, potatis, rotfrukter, kokosolja, gurka, vitkål, kryddor och broccoli
Mjumma för hela kroppen. Spenat, linser, potatis, rotfrukter, kokosolja, gurka, vitkål, kryddor och broccoli

Och jodå, jag har helgat vilodagen också.
I alla fall en liten stund..

[Comments (9)]
Saturday 2012-07-14 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Många små stunder av glädje…
…blir till mycket stor lycka!

Intervaller! 10x2 min. med 1 min joggvila och för första gången på väldigt, väldigt länge blev jag trött av att ha kutat "hårt".
Intervaller! 10x2 min. med 1 min joggvila och för första gången på väldigt, väldigt länge blev jag trött av att ha kutat "hårt".

TRX, vilken f-a-n-t-a-s-t-i-s-k uppfinning det är! :-)
TRX, vilken f-a-n-t-a-s-t-i-s-k uppfinning det är! :-)

Och havet! En av Guds gåvor till oss simpla människor
Och havet! En av Guds gåvor till oss simpla människor

Cykeln är en annan gåva men jag tror den var skapad av en smart människa. ;-)
Cykeln är en annan gåva men jag tror den var skapad av en smart människa. ;-)

Ljuvliga Söderpiren precis vid havet. Där kan man hyra (surf)bräda av alla möjliga och omöjliga slag (Och lära sig hur man hanterar den…)
Ljuvliga Söderpiren precis vid havet. Där kan man hyra (surf)bräda av alla möjliga och omöjliga slag (Och lära sig hur man hanterar den…)

Dessutom kan man äta där. Maria var mitt fina sällskap denna dag!
Dessutom kan man äta där. Maria var mitt fina sällskap denna dag!

Strandhäng
Strandhäng
"Pura Vida - Rent liv"
"Pura Vida - Rent liv"


[Comments (10)]
Friday 2012-07-13 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
Väljer att bestämma
Du har kanske redan räknat ut att det inte blir någon Jubileumsmara för mig.

Visst hade det varit ljuvligt att åka hem för att träffa mina två och fyrbenta hjärtan, och visst hade det varit superkul att gå på "VIP-middagen" (ja den kallas så) som jag blivit bjuden på och träffa kända (och okända) vänner, men jag känner att det helt enkelt inte är "värt" det.
Varken ekonomiskt eller tidsmässigt.

Vi människor har gåvan att (oftast) kunna välja här i livet och även om det mesta inte är hugget i sten så får man i ibland helt enkelt sluta vela och bestämma sig.
Även om jag vill så vill jag ändå inte.
Framförallt så har jag faktiskt inte lust.

Efter måndagens chock behöver jag få tid till att tänka och känna.

Att bli ratad av en människa man älskar från djupet av sitt hjärta och har känt sedan födseln gör ont.
Vansinnigt ont.
Djupt, djupt in i magen.
Särskilt när man inte förstår varför.

Men på något vis så tror och hoppas jag ändå att kärleken och förnuftet ska segra till slut.
Att blodsbanden är starkare än allt annat och att det en dag blir bra igen.
Jag tänker inte ge mig för kärleken är värd att kämpa för.

Förlåt om jag tjatar och upprepar mig om detta men sorgen och chocken upptar dygnets alla vakna timmar och det här är ju min lilla blogg där jag tack och lov får skriva vad jag vill.
Läsandet är frivilligt. :-)

I grund och botten så är jag ju en mycket positiv människa och det hjälper mig i stunder som dessa.
Dessutom har jag insett att jag har massor av värme, omtanke, kärlek och vänskap runt omkring mig.
Och det hjälper!

Så jag är kvar i 035-land och jubilerar här istället.

Dagens huvudpass satt hårt inne för jag har obeskrivbart svårt till att motivera mig för att köra cykelintervaller just nu.
But I did it.

40-20 intervaller hade jag bestämt mig för.
(Dvs 40 sek. hårt, 20 sek. lugnt.)
Fullt ös på varje.
Kadens på minst 110.
Inga problem de första 30.
Inte 35 heller.
Men sen blev det svidigt.
Efter 45 var jag genomkokt.
Och nöjd. :-)


Fortsatte med cirka en halvtimme pre- och rehab övningar. Bl.a de där Sara lärde mig i går.
Och minsann, jag är redan bättre på det!
Vänster och höger börjar bli synkade!



Väl klar där så var det bara att fortsätta ner i bassängen för ytterligare en timmes hårt arbete.


Borde väl ha känt mig nöjd där men även om alternativträningen är jobbig som sjuttsingen för stunden så varar den inte.
Redan i duschen kan jag börja fundera på vad jag ska göra sen trots att jag har hållit igång i flera timmar.
Det är mycket sällan jag har den känslan efter en rejäl löptur.

Så efter några timmars hushålls- och trädgårdsarbete (jag gör faktiskt lite nytta här också) så kunde jag inte hålla mig längre…


Är man en vattenlöp-bad- och sim-nörd så är man, och har man bara ett stenkast till bassängen så har man.

Men nu ska jag vara lugn.
Sitta fint här på en av jordens finaste verandor, lyssna på koltrastarna, slösurfa, äta och sörpla te så att alla depåer blir fyllda till morgondagens äventyr.
Vad det blir vet jag inte riktigt men något blir det för varje dag i livet är ju faktiskt ett äventyr i sig.

[Comments (13)]
Thursday 2012-07-12 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Visst kan kort vara underbart!
Ofta tror jag vi gör för stor grej av saker och ting.
Krånglar till det så det blir besvärligt och så blir det till slut ingenting av någonting.

Som t.ex. att träffas.

Det ska planeras, fixas, trixas och avsättas en ofantlig massa tid för att det ska bli av.
Tid som man "tror" man inte har.
Men om man "tar" sig denna tid, och drar man ner på trixandet och jätteambitionerna, ja då kan det ändå bli väldigt bra.
Möts man sen någonstans på halva vägen blir det om möjligt ännu bättre.

Så gjorde jag och allra, allra bästa Sara i dag.
Efter morgonlöpningen for jag till staden och tog tåget till Helsingborg dit Sara tagit sig från Malmöland.
Fyra ljuva timmar tillsammans för att prata, äta, träna och prata ännu mer.

Fick många nya bra övningstips och har hittat MINST tre svagheter jag har. Här ska tränas!
Fick många nya bra övningstips och har hittat MINST tre svagheter jag har. Här ska tränas!

Actic i Helsingborg är riktigt, riktigt fint och dessutom har de en perfekt pool för vattenlöpning! (Och nej, det är inte du som ser suddigt utan jag som inte har vett att hålla handen still…)
Actic i Helsingborg är riktigt, riktigt fint och dessutom har de en perfekt pool för vattenlöpning! (Och nej, det är inte du som ser suddigt utan jag som inte har vett att hålla handen still…)

Kanske kan det tyckas som att fyra timmar är lång tid, men jag lovar, tillsammans med Sara är det ingenting och lika kort som halv blinkning.


Egentligen är det märkligt att våra vägar ens har korsats.
Vi bor på olika ställen i landet, jobbar med helt olika saker, reser till olika platser i världen plus att det skiljer 20 år mellan oss.
Åtminstone rent biologiskt.
Våra själar är i samma ålder och det är det som för oss samman.
Och kärleken till löpningen och yogan förstås.

Nu har jag åter landat vid Steninges vackra strand.
Älskar dess otämjda vildhet och doften av tång.


En natt till ska jag bo här innan jag åker tillbaks till "min" kära lilla stuga vid samma hav men vid en annan strand.
Det känns inte alls dumt att under dessa sommarveckor åter igen få vara en västkustböna.
[Comments (6)]
Wednesday 2012-07-11 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Nya tag är ibland ett måste
Tack alla ni underbara, fina, gulliga människor som kommenterat här, skickat SMS, mailat och ringt till mig.
Du ska veta att det värmer djupt, djupt in i både mitt hjärta och min själ.
Måtte jag kunna ge tillbaks någon gång då du behöver värme och extra mycket kraft.

Visst vet jag att alla ni som läser här är fantastiska men inte kunde jag väl ana att det fanns mycket omtanke.
Tack!

Sorgen ligger fortfarande som en svart dimma över mig men jag har kommit fram till hur jag ska göra.
Om det blir bra eller dåligt får tiden utvisa.
Att gråta är nödvändigt när man är ledsen men det går inte att fastna i den allt för länge.

Jag måste helt enkelt vidare.

Bearbeta, ta itu med och ta mig igenom det som tynger och som jag sörjer.
Så tänker i alla fall jag.
För även om allting annat verkar dött och i moll så vet jag innerst inne att det faktiskt inte är så.
Livet snurrar liksom på oavsett.

Som så många gånger förr är träningen en fantastisk ventil.
När jag springer så märker jag ju att fåglarna fortfarande kvittrar, människor fortfarande lever sina liv, växterna fortfarande frodas och att min kropp fortfarande både andas, pulserar och svettas.

Jag har också bestämt mig för att fortsätta testa att göra "tvärtom".
Sluta lufsa runt i bekvämlighetszonen, det kan jag ju göra tills jag ruttnar som den Duracellkanin jag är, och i stället satsa mer på "kort och hårt".

Jag har helt enkelt tänkt att strunta i att benet tjurar mellan varven och se vad som händer.
Det har ju hänt förr att jag s.a.s. har "sprungit mig igenom smärtor" och kanske blir det så även denna gång.
Diagnoserna är lika många som alla de jag varit och sökt hjälp hos och det finns liksom ingen varken struktur eller system i det onda.
(Väntar även på att få en röntgentid men det vet vi ju hur snigel-långsamt det går.)

Ena dagen har jag ont före jag springer men inte ont när jag springer.
Andra dagen inte ont före men ont under tiden.
En tredje dag gör det ont hela tiden och en fjärde inte alls.
Löpvila gör det varken bättre eller sämre.
Eller jo, det blir snarare sämre eftersom jag blir less.

Springa långsamt verkar ju inte heller hjälpa för att benet ska bli helt lyckligt igen så min tanke är helt enkelt att försöka öka på farten lite och se vad som händer.
Nu menar jag inte öka på som i "fort-fort" utan snarare i öka på som i "snabbareänlufs-fart".

Guru-Danne och Kiropraktor-Hans är de som hjälpt mig mest, och hjälper fortfarande, men ändå vill benet inte bli helt bra.
Har även ökat på min dagliga dos av Holistics kokosolja dels för att jag märkt att den gör gott för min kropp, dels för att jag vet att den är bra för min (och din) kropp och dels för att den är så förbenat god!


Så jag springer helt enkelt vidare.

Det funkade ju med lite forcerad fart både i söndags och måndags (i går var det fart i poolen) utan att benet blev sämre och framförallt var det galet kul!
Jag tror inte han vet om det men Kenneth inspirerade mig massor under de få dagar vi träffades.
Vissa människor har den gåvan utan att varken veta eller begripa det själva. :-)

I dag blev det 6x(1+2min) med 1 min. joggvila.
Följt av utfallssteg, grodhopp, vristhopp, funktionell såväl som TRX-styrka.





Sen var jag nöjd.

I alla fall för en stund…


Mat, vila, meditation och jobb så var jag redo igen.
För vattenlöpning i Getingebadets (g-r-a-t-i-s)bassäng.


Livet må ha sina svackor och djupa dalar men tack och lov finns det väldigt många toppar, ljussken, fina vänner och varma, goa kramar som överväger.
[Comments (11)]
Tuesday 2012-07-10 23:14
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är med hjärtat som man ser vad som är rätt; det som är viktigt är osynligt för ögat.
/Antoine De Saint Exupéry

[Comments (2)]
Monday 2012-07-09 20:04
Author: Ingmarie Nilsson
På mindre än ett ögonblick kan lyckan förvandlas till sorg
Jag ville så gärna skriva ett riktigt positivt inlägg om hur glad jag är över att benet varit snällt i dag på mitt progressiva 70 min. löppass, om hur stark jag kände mig under TRX-övningarna, hur skönt det var att vattenlöpa och hur bra det funkade med crawlträningen.

Och jag ville berätta om hur glad jag är över att Kenneth valde att komma ner hit till 035-land så jag äntligen fick träffa honom IRL och om hur tacksam jag är över våra timslånga (löpande)samtal.
Jag ville också berätta om hur mysigt det är att under några dagar få bo ute i Steninge även om jag saknar min lilla stuga och människorna som bor i det "stora" huset.

Men så händer det jag anat men inte velat tro ens skulle kunna hända och sorgen har sköljt över mig som en Tsunamivåg.
Allt det positiva försvann och just nu minns jag nästan inte ens känslan.
Det gör förtvivlat ont djupt in i hjärtat och i magen ligger en stor, stor gråtklump.

Jag vet inte hur jag ska tackla det som hänt men jag hoppas svaret kommer till mig så jag vet hur jag ska gå vidare för ett sorgset hjärta är ett tungt hjärta.

Att älska, och bli älskad av, en annan människa är fantastiskt men det innebär också risken att bli sårad.
Jag vet det, och kan t.o.m acceptera det om jag förstår varför, men det gör jag inte nu.

I Nya testamentet står det någonstans att kärleken besegrar allt och någon lär också ha sagt att blod är tjockare än vatten.

Jag hoppas det stämmer och att det blir så.

[Comments (38)]
Sunday 2012-07-08 21:08
Author: Ingmarie Nilsson
Oväntat söndagsinfall
Om min skalle fick bestämma så skulle jag köra intervaller typ varje dag i flera veckor nu.
Korta, långa, uppför, nerför, i skog och på bana.
Har ju inte gjort det på evigheter utan bara såsat fram i det tempo benet för dagen tillåtit.
Med andra ord inte konstigt att jag längtar!

I dag tog den där längtan över...

Det kändes egentligen inget vidare när jag började.
Stelt och kantigt.
Trött var jag också.
Stannade flera gånger för att stretcha och så plötsligt, efter en dryg halvtimmes löpning, var det som om själve f*n himself flög i mig och tog över både förnuft och förstånd.

Klockan ställdes om och benen tog fart.

Nu är det varken några höga hastigheter eller långa intervallepisoder vi pratar om, men allt är som bekant relativt.
I jämförelse mot min vanliga distansfart var det "snabbt" och 12x1 min. med lika lång joggvila, är definitivt mycket bättre än noll.


Benet blev varken bättre eller sämre.
Faktiskt snarare bättre i så fall för nu känner jag nästan ingenting i det där krångelbenet.
Den närmsta förklaringen jag kan komma till hur det känns är att det är ungefär som om jag har nackspärr i benet.
Men det kan man väl inte ha?

Hur som helst så hoppade jag ganska direkt ner i poolen och vattenlöpte ett kort men hyfsat hårt pass.
Jag tror på vattnets helande kraft och dess naturliga tryck på musklerna.
Dessutom kyler det ner överhettade muskler en hel del även när det är en tempererad bassäng.

Faktum är att jag gillar, och tror på, det så mycket att jag körde ett pass till lite senare på dagen.
Men nu ska de få torka.
Mina vänner baddräkten och bältet. :-)


Dessemellan har jag mest legat på stranden och slappat, badat, läst och lyssnat på ännu fler Sommar.
Hittills har alla de jag hört varit värda att lyssna på om du frågar mig. :-)
Anja, Hellenius, Emma Wiklund, Klara Zimmergren, Karin Falck, Yngwie Malmsteen och Amirzai Sangai.




[Comments (8)]
Saturday 2012-07-07 21:41
Author: Ingmarie Nilsson
Liv
Jag tror aldrig jag känner mig så levande som då jag är ute i naturen och samtidigt är i rörelse.
När jag känner att muskler, hjärta, kärl och lungor får användas till det som de är ämnade för och jag är så långt bort det bara går från stadens hets och buller.

I grund och botten är jag ju ingen storstadstjej.
Jag är en lantis!

Och lika död känner jag mig om jag inte får möjlighet till det där åtminstone en gång om dagen.
Då blir det som om hela jag stannar upp och ingenting fungerar.
Kroppen, tanken, sinnet och hela min själ blir trög och livlös.

Dagar som i dag när jag varit igång utomhus från morgon till kväll är jag förvisso trött men jag känner mig samtidigt ändå pigg, stark och full av liv.
Lägg därtill att jag fått gosa med djur och träffat underbara människor som gett mig otroligt mycket omtanke, kunskap, vänskap, kärlek och intressanta diskussioner och hela jag är fylld av en mycket, mycket stark värme.

Tog cykeln ut till Steninge i morse efter de där vanliga morgonritualerna med yoga, meditation och frukost.
Det är några mil dit ut och det tog sin lilla tid men det kan bero på att jag varken hade en racercykel eller ens en MTB utan den här;


Funkade hur fint som helst när jag susade fram på de halländska cykelvägarna samtidigt som jag hann lyssna på ännu flera Sommarprogram.
Innan jag var tillbaks igen, för jag cyklade naturligtvis hem också, hade jag hunnit lyssna på nästan fyra program!
Jag sjöng med, skrattade, grät en liten skvätt och blev så lycklig av alla dessa människor som vill berätta en del av sina liv för oss andra.
Tänk ändå så mycket äventyr, glädje, sorg och klokskap det finns!



Snacka om att förena nöje med nöje!

Väl framme svirade jag snabbt som blixten om till ridkläder och fick den ljuvaste ridtur denna sida nyår tillsammans med mamma, Annika, Stjarni, Silver och Greifir . (De två första är människor. De tre sista är hästar.)

}




Innan jag trampade hemåt hann jag med både ett TRX pass, hundmys och en läcker och mättande (vego)lunch.



Och väl hemma igen var det bara att svira om till badkläder utan att ens passera "Gå".
Lika bra att passa på när ångan är uppe för väntar man för länge kan det hända att latmasken tar över. ;-)

För mig symboliserar allt detta på något vis själva meningen med livet.

Rörelse och liv.
Harmoni och lugn.
Dag och natt.
Vänskap, omtanke, nyfikenhet och intresse.
Att ge och att få.
Kärlek till djur, natur och människor.

Njut av din dag, din natt och ditt liv för det är du värd.
[Comments (10)]
Friday 2012-07-06 21:48
Author: Ingmarie Nilsson
När orden tar slut får bilderna ta vid
Det händer inte ofta men ibland blir t.o.m jag ordlös och vet inte riktigt hur jag ska beskriva eller förklara mig.

I dag är en sån dag.

Den har varit så där magnifiko du vet att det liksom saknas ord.

Och det trots att jag är lite putt på han/hon/den/det där uppe, eller vem/vad det nu är som styr väder&vind, som bestämt att himlen plötsligt ska bli både grå och blöt nu när jag äntligen ska vara ledig några dagar.

Inte anade jag väl när jag slog upp ögonen i morse och knappt kunde ta mig ur sängen att jag skulle både orka och hinna med att kuta långt och länge, meditera, vattenlöpa, tvätta, laga mat, cykla, fika, handla och sopa gårdsplanen!
Och allt med ett stort leende inombords och en ännu större känsla av tacksamhet.

Kenneth orkade med mitt pladder även i dag och höll mig sällskap i princip hela löpturen
Kenneth orkade med mitt pladder även i dag och höll mig sällskap i princip hela löpturen
Vi följde Prinsens minne norrut såväl som söderut
Vi följde Prinsens minne norrut såväl som söderut

Förbi ett tomt Tylösand sånär som på några surfare, strosare och den här
Förbi ett tomt Tylösand sånär som på några surfare, strosare och den här


Tillbaks i den stora staden fick jag äran att hänga på dessa girls en bit. Maria & Co ska under några dagar färdas på vackra Ginstleden norrut. Jag hoppas de inte glömmer bada i havet med jämna mellanrum… :-)
Tillbaks i den stora staden fick jag äran att hänga på dessa girls en bit. Maria & Co ska under några dagar färdas på vackra Ginstleden norrut. Jag hoppas de inte glömmer bada i havet med jämna mellanrum… :-)

Hemma vid min lilla fina stuga efter 2.40 timmars löpning. Inte så illa av en dam i sina bästa år med ett för dagen tjurigt ben.
Hemma vid min lilla fina stuga efter 2.40 timmars löpning. Inte så illa av en dam i sina bästa år med ett för dagen tjurigt ben.

Havet fick vänta denna dag för jag ville i bassängen och vattenlöpa så fort det bara var möjligt. Upplever nämligen det som väldigt bra när benet är på tjurhumör. Och det funkade även denna dag!
Havet fick vänta denna dag för jag ville i bassängen och vattenlöpa så fort det bara var möjligt. Upplever nämligen det som väldigt bra när benet är på tjurhumör. Och det funkade även denna dag!
Men varmt var det då i-n-t-e även om skylten säger 26 grader…
Men varmt var det då i-n-t-e även om skylten säger 26 grader…

Frusenhet kan man dock lätt fördriva med en varm dusch, cykeltur och värmande te i gott sällskap
Frusenhet kan man dock lätt fördriva med en varm dusch, cykeltur och värmande te i gott sällskap

Tja, what else is there to say?

Livet är lätt som en plätt när det rullar på utan värre motlut än de man springer uppför.
[Comments (8)]
Thursday 2012-07-05 23:05
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Some people think it’s holding on that makes one strong- sometimes it’s letting go.
/Okänd

[Comments (2)]
Wednesday 2012-07-04 23:25
Author: Ingmarie Nilsson
Triss på Prinsen
Det finns alltid de som har det bättre, och sämre, och därför ska man nog egentligen aldrig jämföra sig med andra.
Kanske det även beror på hur man ser på saker och ting och på hur man tar det som sker i ens liv.

Inte vet jag men jag vet i alla fall att jag känner mig som en oerhört lyckligt lottad människa.
Särskilt dessa dagar när solen skiner så fint på denna del av vår jord och jag ännu en gång fick ett alldeles fantastiskt sällskap på min löptur.

Eller snarare två.
Anneli och David.


David och Anneli susar förbi Grötvik som ligger utmed fina Prins Bertil stigen
David och Anneli susar förbi Grötvik som ligger utmed fina Prins Bertil stigen

Ofattbart att tiden kan flyga iväg så där.
En timme försvinner på ett tjillenix och plötsligt var det dax för min obligatoriska "After run".
(De var allt lite tveksamma före men jag är ganska säker på att de inte ångrar sig.)



Jag var ingen vidare trevlig värdinna för jag bjöd varken på dusch, torr handduk eller ens ett glas saft men klockan tickade på i en rasande fart och jag skulle hinna både till min "nyfunna" magi-kiropraktor Hans, äta och sen vara på jobbet i tid.

Enkelt men galet gott! Broccoli, morötter, sallad, rödbetor, bönor, tomater, gurka och vitkål toppat med Holistics kokosolja. (Tror det var allt...)
Enkelt men galet gott! Broccoli, morötter, sallad, rödbetor, bönor, tomater, gurka och vitkål toppat med Holistics kokosolja. (Tror det var allt...)

Det tar tid att dansa och leka minsann.
Kanske därför barndomens sommarlov kändes så oändliga och härligt långa?
[Comments (11)]
Tuesday 2012-07-03 23:39
Author: Ingmarie Nilsson
Sol både ute och inne
Det är svårt att låta bli att gå omkring med ett stort (fånigt) leende när solen skiner, vindarna är ljumna och springsällskapet är så där alldeles perfekt.

Kenneth höll exakt den fart som mitt ben verkade gilla för det bråkade i princip ingenting under de där två timmar de sprang.

Dagens fantastiska sällskap
Dagens fantastiska sällskap

Eftersom han, Kenneth alltså, är på besök från en annan del av landet så drog jag med honom runt vackra Sperlingsholms gods.
Tror det är omöjligt att inte gilla den rundan där man passerar både hästar, gröna ängar, vackra hus, bokskog, forsande vatten och mjuka stigar.

 
 

Och efteråt.
När jag var "hemma" igen...

Tja, numera vet du ju hur jag är. :-)



Enda skräpet är att turen bjöd på en mindre skön blodblåsa under foten.
Det är mitt vanliga problemställe, det är nämligen en konstig benbit som sticker ut precis där, men det är första gången jag verkligen fått en blodblåsa.


Men men, vad är väl en bal på slottet utan lite ont i fötterna? ;-)

Och visst hade jag allra, allra helst velat fortsätta vara ledig denna ljuva dag men helt klart är det mycket lättare att cykla till jobbet när solen skiner mot om regnet piskar mig i ansiktet.


Mest känner jag ändå en stor tacksamhet över att jag kan cykla hem för egen maskin i den ljuva sommarkvällen när arbetspasset är över.

Det kunde ju faktiskt ha varit precis tvärtom.
Att det var jag som var tvungen att vara kvar där på sjukhuset som patient.
[Comments (6)]
Monday 2012-07-02 23:36
Author: Ingmarie Nilsson
Finns det en framsida finns det en baksida och vice versa
Fördelen med att jobba så mycket kvällspass som jag gör är att jag slipper gå upp i snorottan och att förmiddagarna är lediga.

Då hinner jag yoga, meditera, äta frukost och träna utan att behöva stressa nästan någonting alls.
Hinner t.o.m äta lunch innan jag trampar iväg på hojjen.
Det tycker jag är lyx på hög nivå för hemma i 08;a land får jag äta den medhavda lunchlådan på pendeltåget för att få ihop det när jag jobbar kväll.

Nackdelen är att jag kommer sent i säng, dygnet blir därför lite bakvänt, och att jag "missar" mycket av det som trots allt mest sker på kvällen.
Slapp i soffan, bio, gemensamma träningspass, picnic i solnedgången och teater för att bara nämna några grejer.

Men man får ta det onda med det goda.

Just nu passar det mig bra och denna förmiddag hann jag med både ett riktigt bra vattenlöpningspass, x antal simlängder på härliga Simstadion Brottet och ett 20-tal TRX övningar.


Det jag gillar extra mycket med just Brottet, förutom att det är gratis förstås, är att det inte är klorerat utan renat (och tempererat) vatten från havet precis jämte.
Mycket bättre för både hud och miljö.

Sen ska man väl kanske inte glömma den där nio timmars gåochstå-träningen som jag som vanligt fått alldeles gratis på jobbet.
Nej, fel, jag får betalt för det.

Det är ju alldeles förträffligt bra när jag tänker efter även om mina ben och fötter känns lite väl möra just nu.
Måtte de vara pigga tills i morgon när de ska få fint sällskap. :-)
[Comments (7)]
Sunday 2012-07-01 19:17
Author: Ingmarie Nilsson
Vattendag
Jag trodde nästan att himlen skulle ramla ner i morse.

Det regnade så mycket och så hårt att det var som om någon där uppe stod med högtryckstvätten på högsta växeln.
Dessutom dundrade Tor fram i en rasande fart och sprätte blixtrar så det stod härliga till.
Det var så ruggigt att jag började tveka på om jag ens ville försöka ta mig ut och är det verkligen illa.

Men hur det var så drog jag på mig löpkläderna och gav mig ut i skyfallet när Tor dundrat klart.
Insåg direkt att det inte var lönt att ens försöka undvika vattenpölarna och jag ljuger inte när jag säger att jag ibland hade vatten upp till knäna!
(Kameran fick stanna hemma så bildbevis saknas.)

Men du vet hur det är och vad jag alltid brukar säga.
Inget är för evigt.
Inte ens ruskväder.


Rätt som det var sken solen igen och en sak är säker, det är mycket roligare att plaska i vattenpölarna när solen skiner!


För att inte fresta benet allt för mycket så nöjde jag mig med en timmes löpning.
Men det var något magiskt med vädret.
Nästan lite tropiskt så i stället för att stanna helt fortsatte jag gående en timme till samtidigt som jag lyssnade på "Sommar".
(Mitt absoluta favvoprogram. Laddar ner programmen på appen så jag kan lyssna när jag vill.)

Vatten är härligt och livsnödvändigt och jag fortsatte att hålla mig blöt trots att regnet slutat vräka ner.
Det finns ju andra sätt du vet.
Har ju både hav och pool precis vid knuten till min lilla röda stuga.

Och när jag plaskat färdigt och nästan förvandlats till en russinlik isbit var det bara att lägga sig i solen för att tina upp.


I morgon börjar jobbrallyt igen men jag är minsann beredd och laddad upp till hårfästet.
Jajjemensan.
Dessutom har jag fixat massor av små festoaser spridda under veckans alla dagar för att fylla på batterierna.

Och det kommer att bli både fredag och söndag även nästa vecka ska du se. :-)
För även om det verkar och känns både mycket och överväldigande det man har framför sig, så kan man bara göra en sak i taget och göra sitt bästa.

Jag tar fasta på vad Doktor Robert H. Schuller har sagt;

Tough times never last, but tough people do.
[Comments (15)]