Archive Aug 2012 (32 entries)

Friday 2012-08-31 23:00
Author: Ingmarie Nilsson
Dygns-fest
En av de absolut viktigaste sakerna i livet, i alla fall om du frågar mig, är vänner.

Vissa är mycket nära och man träffar dem ofta, andra kanske är nära men man träffar dem mer sällan.
Vissa har man under en kort period i livet, andra länge.
Några vänner är mer "ytliga" medan andra är djupa och innerliga.

Det är de där sistnämnda som är extra viktiga för mig och i min värld är de ytterst få och mycket, mycket väl utvalda.
För det är inför dessa verkliga vännerna som jag kan lägga av min "mask", blotta mitt innersta och bara vara jag.

Inga krav, ingen image, ingen tävling, inget spel.
En vän som tycker jag är bra för att jag är jag.
Inte för det jag gör eller är.

Enkelt, prestigelöst, energigivande och rofyllt på en och samma gång.

De flesta av oss lever dock våra liv i ett rasande tempo och det kan vara svårt att få tid till att både ses eller pratas vid.
Men vänskap behöver vårdas, hur stark den än är, så man får helt enkelt ta sig tid.

Så för att äntligen få möjlighet att träffa en av mina äldsta och käraste vänner for jag i går kväll efter jobbet ner till Marie i Linköping.
Våra almanackor verkar vara lika fullklottrade som extremt svårsynkade så detta var i princip enda möjligheten före novembers slut…
Och vem orkar vänta och längta länge?

Marie, Zick-zack och Neo
Marie, Zick-zack och Neo

Nu är jag hemma igen och vi har haft ganska exakt 24 timmar tillsammans.
24 timmar fulla av glädje, allvar, vila, mys, mat, aktivitet, hundbus och framförallt massor av värme som gått rakt in i själen.



Finaste löpskorna. Alltid är de med.
Finaste löpskorna. Alltid är de med.

Ett av mina bästa köp. TRX;en kan man ha med sig (nästan) överallt och använda (nästan) var som helst. :-)
Ett av mina bästa köp. TRX;en kan man ha med sig (nästan) överallt och använda (nästan) var som helst. :-)

Maries smarriga specialgröt
Maries smarriga specialgröt


Bor man nära en sjö så går det ju inte att låta bli… :-)
Bor man nära en sjö så går det ju inte att låta bli… :-)

Jo, det var ljuvligt! Roxensjön var/är ljummen.
Jo, det var ljuvligt! Roxensjön var/är ljummen.




Tacksamhet.
Innerlig glädje och djupaste vänskapen.
L-y-c-k-a!
[Comments (9)]
Thursday 2012-08-30 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
What lies behind us and what lies before us are tiny matters compared to what lies within us.
/Ralph Waldo Emerson

[Comments (2)]
Wednesday 2012-08-29 22:11
Author: Ingmarie Nilsson
Val och vägar är viktiga
Jag har många, många människor runt omkring i min omgivning som jag tycker om, avgudar beundrar, ser upp till och inspireras av.
Som jag är glad och tacksam över att ha fått träffa och få ha som en del i mitt liv.

Faktum är att jag medvetet ser till att det är så för det gör ju att jag också mår bra.
Finns ju ingen anledning att omge sig med människor som gör att jag mår dåligt på ett eller annat vis.

I och för sig bestämmer jag väl själv om jag så att säga ska tillåta mig att påverkas av elaka sur-pellar och det är både enklare och trevligare att umgås med övervägande trevliga och snälla människor.
Eller hur?
Därför väljer jag mina vänner, och terapeuter, med stor omsorg.

En av de människor som alltid gör mig glad, som alltid inspirerar, som alltid inger hopp och som alltid fixar är en av mina gurus som jag berättar om så många gånger.

Ja han.

Guru-Danne.
Kinesiologen.
Känner en enormt stor tacksamhet för att jag har "hittat" honom.

Vem skulle annars sätta nålar i mig, skjuta stötvåg, massera, testa min kropp strukturellt, nutriellt och emotionellt, se helheten och hjälpa mig göra upp en plan?
Besöken är inte alltid så behagliga men glädjerika, det är de alltid.

Glad och tacksam är jag också över solen i dag, att jag fått fixa med mina projekt och dagens träning.
Vattenlöpning på Eriksdalsbadet och löpträning med goa RS gänget på PwC.



Varje gång utnyttjar jag numera vägen dit och transportkutar så där käckt med rygga som t.ex. både Sofie och Andréa gör allt som oftast.


Men jag måste erkänna en sak.

Jag fuskar mellan Medborgarplatsen och centralen och tar tuben.
Den sträckan är nämligen, enl. mig, den mest olöpvänliga och farliga som finns i den här staden vid den tidpunkten på dagen.
Någon måtta på adrenalinpåslaget får det ju allt lov att vara tycker jag.
Det räcker med alla de andra vägarna där det ska kryssas mellan alla som ska fram så snabbt som möjligt no matter what.

Så är det inte dax nu?
För löpvägar likväl som cykelvägar?
[Comments (7)]
Tuesday 2012-08-28 23:09
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland är jag minsann nästan lika klok som jag verkar!
För trots att vänsterbenet kändes snuskigt bra i dag så avstod jag löpningen och tog Scotten i stället.



Plus en repa på bästa utegymet.


Måtte nu denna enorma klokhet löna sig.
För jag vill ju liksom inte vara klok alldeles i onödan...

[Comments (9)]
Monday 2012-08-27 20:55
Author: Ingmarie Nilsson
Hoppfull måndag
Jaha ja, då var det måndag igen.
Vilket har inneburit roliga timmen x flera.
På en och samma dag!

Det är ju t.o.m bättre än när man gick i skolan och det "bara" var en gång i veckan.
(Nu för tiden kanske den där roliga timmen inte ens finns kvar?)

Alla livets timmar är i och för sig för det mesta fantastiska men mina roligaste timmar just i dag började med 80 min. vattenlöpning med Lisa som äntligen är tillbaka i stan.

De andra var ungefär lika lång tid "vanlig" löpning.
Både ensam och med goaste RS gänget på PwC.
De körde intervaller men jag höll mig minsann lugn.

Benet känns förvisso betydligt mycket bättre.
Nästan så jag vågar tro att det verkligen, verkligen äntligen håller på att vända nu. :-)
Att mitt vänsterben sakta men säkert håller på att bli helt, lyckligt och fullt springbart igen.




Men lugn distans är ju en sak.
Fart en helt annan.
Jag tar inte ut någon vinst i förskott och framförallt kommer jag att skynda långsamt.
Blir det bakslag så ska det åtminstone inte bero på min alldeles egna dumhet.

Och någon måste ju liksom tjoa, peppa, starta/stoppa klockan, se till att svetten lackar och att både styrka och stretch görs. ;)

Klokast i dag var ändå detta;

Learn to appreciate yourself.
(Från dagens Yogi-tepåse)

[Comments (7)]
Sunday 2012-08-26 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
Vatten, vatten, vatten
Två lugna pass under några timmar i dag men huj så blöta de var!

Och visst är det väl så att ett MTB pass i ösregn, hur vattensäkra kläder man än må ha, känns mycket blötare än ett pass i bassängen med badkläder på kroppen?


Men vatten är bra, faktiskt livsviktigt, och är man bara lite uppmärksam kan man få se så här coola formationer på sin egen diskbänk.

[Comments (3)]
Saturday 2012-08-25 20:59
Author: Ingmarie Nilsson
Det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag
Kanske verkar det som om jag tar torsdagens besked med en klackspark?
I så fall är det helt fel uppfattning för jag grämer mig både mycket och ofta men jag håller ändå fast vid mitt positiva tankesätt.
För alternativet, att fastna i ett negativt mönster, är mycket sämre.

Antar att jag har mina gener och yogan att tacka för när det gäller den biten.
Att jag inte deppar allt för mycket eller länge.
Och hårt, dagligt arbete.
För precis som man måste träna kroppen för att den ska förbättras och göra framsteg i det man vill, så måste även mindet övas lika flitigt.
Om man inte vill fortsätta i samma tanke- och känslomönster som man alltid haft vill säga.
Ja så tänker och tror i alla fall jag.:)

I dag har jag fått första hjälpen till att göra mitt vänster ben riktigt lyckligt igen.
För det kommer det att bli.
Absolut.
MartinAccess rehab gav mig massor av hopp när han vred om sina (osköna) akupunkturnålar i mitt ben och rumpa.


Tanken med detta är att cirkulationen ska öka där muskeln är skadad för det är där problemet är nu.
Inte i själva senfästet där jag tydligen haft en partiell senruptur.
Jo, jag inser att jag ibland är lite för envis...

Det bästa är att jag får springa.
Lugnt och fint men bör inte kuta i backar under några dagar.
Dock svårt här där jag bor men det går att undvika de allra värsta om man bara tänker till lite.
Fick ruskigt fint sällskap av Sophie och vips hade jag kutat fina 100 minuter.

Glimmande vacker!
Glimmande vacker!

En bänk kan användas till mycket. Som t.ex för höftlyft och...
En bänk kan användas till mycket. Som t.ex för höftlyft och...

...rumpstretch
...rumpstretch

En solig dag som den denna går det ju heller bara inte att låta bli att…

Ja du vet… :-)



Jag kommer aldrig att bli någon triathlet, det är jag för mesig för, men att kolla på denna härliga sport gör jag mer än gärna.
I synnerhet en stortävling som ITU World Triathlon.

Vilka idrottare!
Vilken stämning!
Vilka prestationer!
Och Lisa Nordén, vilken kvinna!

Lisa Nordéns hörna
Lisa Nordéns hörna
Galet mycket folk och en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k stämning!
Galet mycket folk och en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k stämning!

Strålande sol
Strålande sol


Ohotad seger. Hon är där. Lisa. Med svenska flaggan virvlande över huvudet. Mäktigt!
Ohotad seger. Hon är där. Lisa. Med svenska flaggan virvlande över huvudet. Mäktigt!

Jag blir alltid lite sentimental och gråtmild när jag står jämte och kollar för jag vill så gärna tävla jag också, men jag blir också fullproppad av inspiration, mod och jäklar anamma!
Så nu du!
Nu ska tanten komma tillbaks om inte i gammal storform så i alla fall i form. :-)
[Comments (13)]
Friday 2012-08-24 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Det är dumt att vara osmart
Jag tror det är ganska viktigt att vara konsekvent, hålla fast vid rutiner och följa någon slags linje om man vill uppnå resultat oavsett vad det gäller.

Men man ska inte heller vara allt för oflexibel eller obstinat och man ska inte heller vara sämre än att man kan ändra på sig.

Så därför har jag gjort en avstickare från en av mina annars ganska bestämda åsikter.

Efter ett kort besök för många år sedan har jag åter igen gått med i FB.

Jodå…

Jag som var så säker och sa aldrig mer.

Det har grott ett tag men jag har insett och förstått att om jag ska kunna leva min dröm om att få skriva, coacha, yoga och resa mer så behöver jag synas även där.
På något vis är det ju som att finns man inte på fejjan så finns man inte alls.;)

Om det är smart eller ej får tiden utvisa.
Jag är hur som helst full av tillförsikt om att det kommer att bli som det är ämnat att bli förr eller senare men fejjan kanske gör att det går snabbare. :-)

Konsekvent är jag däremot med träningen.
En del skulle nog t.o.m vilja kalla mig både besatt och tjurskallig när det gäller den biten.

Och det är helt okej.
Jag vet ju varför jag tränar.
För att jag vill och behöver.
Och det räcker bra för mig att veta.

Det blev Scotten i dag också.


90 brutala minuter (jo faktiskt för i dag var jag brutalt omesig) direkt följt av 18 TRX-övningar.



Och så vattenlöpning förstås.
Och simning.
Men googelserna har havererat så det blev mindre än jag tänkt.
Det är nämligen knepigt värre att se när de är halvfulla med vatten.

I morgon ska jag springa igen för jag har tack och lov inte löpförbud.:)
flexibel behöver jag inte vara just nu.

En av mina favorit yoga- och stretchövningar. Bra för ryggen och flexibiliteten i både rygg, axlar/skuldror och framsida lår.
En av mina favorit yoga- och stretchövningar. Bra för ryggen och flexibiliteten i både rygg, axlar/skuldror och framsida lår.


[Comments (8)]
Thursday 2012-08-23 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Shajse!
I tisdags gjorde jag en MR.
Svaret visade bl.a att jag har en "gammal skada på hamstringfästet med mycket ärrbildningar".

Behandling; Bl.a akupunktur, tvärmassage och excentriska övningar.

Dom; Must be very, very careful!
Inget Lidingö.
Troligtvis ingen NY mara heller.

:-(

Nu ska jag tjura och gråta en skvätt.
Sen Återkommer jag.........

............................. :-(

.............................. :-(

.............................. :-(

............................. :-(


.............................. :-(


.............................. :-(

Så, nu är jag klar.

För så här är det.

Jag är en seg, envis och målinriktad jäkel som har varit med förr.
Jag har haft mycket värre skador och smärtor än det här och blivit bra.
Detta går att fixa, jag har fantastisk hjälp och jag ska sköta mig till punkt och pricka för jag vet vart jag ska och vad jag vill.

Punkt.

Men visst sjuttsingen är det trist!

Så för att mota deppigheten vid grinden har jag tankat mig full av positiva tankar och energivande möten denna dag.

Farit runt i skogen med Scotten bland lerpölar och gegga så det stod härliga till!
Det var så kul och lätt att jag glömde visst både tid och rum där ett tag.


Gjorde paus på Hellasgårdens utegym och körde funktionell träning.
Fina grejer som gör att man inte har varken tid eller ork att tänka på något annat än att genomföra det man ska.


Enkel men effektiv övning. "Bakåtplankan". Pressa ner underarmarna i underlaget, kläm i hop skulderbladen, pressa upp höften, spänn rumpa och ben. Vill du göra det svårare/tyngre så lyft ett av benen. Minst en minut.
Enkel men effektiv övning. "Bakåtplankan". Pressa ner underarmarna i underlaget, kläm i hop skulderbladen, pressa upp höften, spänn rumpa och ben. Vill du göra det svårare/tyngre så lyft ett av benen. Minst en minut.

Eftermiddagen har jag tillbringat med v-ä-r-l-d-e-n-s bästa Camilla.
Och hennes två grabbar Jörgen (tvåbent) och Urban (fyrbent).


I sånt sällskap kan man liksom inte bli annat än glad.

Sen har jag ju dessutom varit hos PeterLöplabbet Stinsen (igen) och blivit med dessa godingar.

Inte sjuttsingen kan man ju ge upp då?
[Comments (23)]
Wednesday 2012-08-22 21:56
Author: Ingmarie Nilsson
Fint recept på en riktig bra-glad-dag
I alla fall funkar det för mig.

Börja med "gladyoga" på morgonen.
Finns nämligen bra och enkla små "verktyg" för att göra sinnet glatt.

Maten ska förstås vara färgrik, energifylld och riklig.
Hela dagen.
Då blir både kropp och knopp glada. :-)

(Löp)sällskapet i bassängen väljs med omsorg så därför valde jag denna goa donna.

Och löpsällskapet på land ska även det vara ett av de bästa möjliga och för mig var det denna braiga glad-dag RS-gänget på PwC.
Härliga intervaller genom leriga vattenpölar och strilande regn.
Ett mycket säkert glad-kort!


Sen fortsätter man den roliga bra-glad-dagen med ett besök hos Guru-Danne.
Eller , nu ljög jag allt lite för helt skoj är det inte alltid att ligga på den där bänken….


Det kan vara ganska smärtsamt emellanåt men jag vet att det gör gott allt det han gör för både min kropp och min själ.

Och jag har ju denna skojiga att kolla på oavsett.


Men ingen dag är fullkomlig utan lite bus och gosande med Elvira the cat.

Nu bor ju Elvira hos oss, eller snarare vi hos henne, så du får nöja dig med att antingen komma och hälsa på eller se henne här.
Glad blir man oavsett.


[Comments (2)]
Tuesday 2012-08-21 18:51
Author: Ingmarie Nilsson
Och DÄR tog det roliga slut...

Begriper inte varför de envisas med att varje år stänga så tidigt!
Som om sommaren är slut redan nu?

Trams och fnys!

Ursäkterna och förklaringarna är lika många som dumma och motsägelsefulla så jag bryr mig inte ens om att berätta.

Eller jo förresten, en är att det behövs så många extra badvakter ute när det är fint väder men å andra sidan stänger de för att det är för lite folk för att det är för dåligt väder.
Och inne har de då inga badvakter oavsett.

?????????????????

Sorgligt är det i alla fall men jag njöt verkligen extra mycket både i går och i dag för nu dröjer det ända till maj någon gång nästa år.
Hujeda mig…
Bara att bita ihop, stå, vänta och längta.


Dagens löptur på 80 min. i skogen var inte så mycket att orda om.
Mest trögt om jag ska vara riktigt ärlig.

Desto roligare var det i går när jag sprang med RSgänget.
Hade hand om "lätta intervall-gruppen".
2x(3-2-1) min. med hälften joggvila.

De är underbara de där PwClöparna.
Tveksamma och lite oroliga före men glada, nöjda och stolta efteråt.

Konstigt ändå att just det där ordet "intervaller" kan orsaka både darriga ben och magknip hos alla oavsett nivå.
Visst, det är jobbigt, och ska så vara, men det ska inte vara så jobbigt att man får en nära döden upplevelse och/eller aldrig mer vill göra om det.
Då har det liksom blivit lite för mycket av det goda och det blir bara ont kvar.

Men jag är ju likadan själv.
Älskar och hatar dem på samma gång.
Vill slippa men kan ändå inte leva utan dem.
Snacka om att man är dubbelsinnad.
Finns säkert någon bra bokstavskombination för den diagnosen.

08;a land må vara snåla med öppna utebad men det som är bra här är att det finns hyfsat många vegohak att välja på.
Ett hett insidertips för hur du hittar djur- och människovänliga ställen är att du kollar in denna sida.
Bara att välja och vraka!
Kanske du har ännu fler guldklimpar att dela med dig av?

En av mina absoluta favoriter här är Organic Green på Rhensgatan 24.(T-bana Rådmansgatan.)


Eftersom jag var inne i stads-gyttret av diverse anledningar denna tisdag så passade jag på att njuta av lunchen där.


79 riksdaler för en stor tallrik spenat- och broccolisoppa, sallad, bröd, hummus och frukt.
Ett kap om du frågar mig!

För att inte tala om vad paketet från Holistic jag hämtade på posten är!


Du behöver dock inte vara ledsen för att det inte kom någon spännande låda till dig just i dag, för du vet väl att även du kan få alldeles egna fina paket genom att beställa här?

Där hittar du dessutom alltid en "månadens vara".
Just nu är det t.ex. 10% rabatt på Reds.
Gott, supernyttigt och för bra för att missa.

Enjoy!


[Comments (15)]
Monday 2012-08-20 19:27
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Watch your thoughts, they will start your actions.
/Läst på en yogitepåse

[Comments (2)]
Sunday 2012-08-19 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Sinnestung
Vissa dagar känns sinnet tungt trots att solen skiner, trots att kroppen varit glad och hängt med på både MTB-körning i skogen, styrketräning, vattenlöpning och simning, trots att SL skött sig exemplariskt, trots att man bor hos jordens sötaste katt och trots att man ätit lunch med hjärtat och finaste Daniel-lillebror.


Ibland vet man inte varför det är så och ibland vet man.

Jag vet varför mitt sinne känts tungt i dag trots allt det där bra som varit.

I dag har det nämligen varit en Memorial Service för mina vänner Pat & Connor som så fruktansvärt grymt och hastigt lämnade jordelivet.

Det känns tungt att inte kunna vara med.

Både för att minnas och hedra dessa två människor som jag håller av och känt så länge och för att stötta Trish och Shannon.

Om du vill kan du se två korta minnesprogram här om Pat och Connor.

Men jag tror det är som det Spanska ordspråket jag fann säger;
De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg.

Minne från i mars när jag sist hälsade på mina vänner i Albuquerque. Pat och jag har kutat oräkneliga timmar på dessa underbara stigar. Connor tyckte det var roligare att spela tv-spel och paint-ball. ;-)
Minne från i mars när jag sist hälsade på mina vänner i Albuquerque. Pat och jag har kutat oräkneliga timmar på dessa underbara stigar. Connor tyckte det var roligare att spela tv-spel och paint-ball. ;-)
[Comments (17)]
Saturday 2012-08-18 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Oplanerad dag
Trots att jag skickat så mycket kraft och positivt tänkande som jag bara kunnat till mina vänner som kört, och blivit, Ironmen/women så har det funnits massor över till mig.

Så det stämmer kanske?
Att ju mer man ger ju mer får man.

Velade lite om var och hur långt jag skulle springa men ett sms från allra bästa Ulrika löste allt.
Hon var barmhärtig nog att dels ta med mig på en ljuvlig tur på Söders höjder och dels hålla min lusfart.
Hade inte en aning om att det finns sådana smultronställen som Henriksvik där ute på Långholmen men nu när jag vet ska jag se till att komma dit utan svettiga kläder för att fika och mysa.




När jag nu ändå hade byxorna på så fortsatte jag på egen hand och hamnade uppe på Hammarbybacken både en och två gånger.
Det var så roligt att jag tror banne mig att jag ska göra om det snart igen men då utmana den direkt och inte efter att ha kutat i över 90 min. före.
(Totalt blev det 130 min. för den som är intresserad...)






Och sen?
Ja då blev det både städning, tvätt, handling, ca 12 km cykling och en timmes vattenlöpning.

Så där kan det alltså bli när man velar på morgonen.
Och skickar kraftfulla tankar ut i rymden.
[Comments (10)]
Saturday 2012-08-18 00:37
Author: Ingmarie Nilsson
Egen svett och andras glamour
Utan tvekan funkar jag bäst när det är sol och varmt.
Kroppen blir mjuk och samarbetsvillig, hjärnan alert och sinnet lyckligt.

Hade snuskigt fräscha ben även om vänsterbenet var ovanligt tjurigt i början av löpturen denna dag.
Det var som om hela kroppen utom just benet var med på noterna men tack och lov kunde den glada delen tala förstånd med den mindre glada delen så att jag slapp kuta på ett ben.
Skumt...



Balansen är ju viktig som du vet.
Överkroppen behöver ju också sitt så jag körde ett hyfsat bra pass även för den delen på utegymet.



Rundade av det hela med vattenlöpning i den gamla vanliga sjön du vet.
Och när jag trampade fram som bäst så fick jag sällskap av ett svanpar och deras tre barn.
Så otroligt vackra att jag minsann fällde en liten lycko-tår.
(Och önskade djupt och innerligt att jag haft en vattentålig kamera med mig…)

Resten av dagen, och framförallt kvällen, har jag jobbat som pressansvarigDN galan.
Damer 3000m hinder
Damer 3000m hinder

Herrar 100 m.
Herrar 100 m.

Observera min snygga fluga och hatt. (!) Allt för att fira det där 100-årsjubiléet Hjärtat nöjde sig med keps. :-)
Observera min snygga fluga och hatt. (!) Allt för att fira det där 100-årsjubiléet Hjärtat nöjde sig med keps. :-)

I morgon, vilket visst precis blivit i dag, ska jag hålla tummarna extra mycket för Jona, Therese och alla andra jag kan tänkas känna som ska bli riktiga Ironmen och Ironwomen.

Nu anser jag att jag har gjort mitt för i dag och kommer säkerligen att somna ovaggad.

god natt om du fortfarande är vaken och god morgon om du var klok nog att komma i säng innan midnatt.
[Comments (10)]
Thursday 2012-08-16 20:03
Author: Ingmarie Nilsson
Hartramp, nya upptäckter, svett och kyla i en härligt salig blandning
Det är bra att ha en alldeles egen liten draghjälps-hare när man ska ut och trampa på Scotten.
För även om det är möjligt att jag är snabbare med löpskor på fötterna så är jag långt efter Anders hjärtat när han sätter ordentlig fart på cykelpedalerna.

Bra för mig tycker jag för då får jag jobba lite mer och kan inte mesköra som jag gör när jag är ensam.
Jodå, jag är allt en liten lat mes innerst inne.
(Men det skulle jag aldrig erkänna offentligt.)

Kommer aldrig att bli lika tuff som t.ex. Anna (orka mera), Cykelmyggan eller Träningsglädje Sara men jag är glad ändå. :-)

Vi trampade på välkända vägar förbi Flaten och Älta ut till Tyresö.
Njöt och svettades i den varma solen.

Men sen kom vi till nya trampmarker.

Och vilka ställen det finns här alldeles inpå knuten av vår huvudstad!
Ofattbart!
Betande kossor, får och hästar, doft av nyslaget hö, pittoreska gårdar, hemliga badplatser, prunkande trädgårdar, gulliga hundar, små butiker och exklusiva hus.

Vi passerade Alby Friluftsområde och Tyresö slott innan vi tog en liten paus på Café Notholmen.
Pausen var helt oplanerad men det var helt enkelt för mysigt och fridfullt för att hasta vidare därifrån.
För vem vet väl när nästa chans för en serverad lunch i solen ges?

Jag bannade dock mig själv ganska rejält för att jag inte hade några badkläder med mig men är huvudet dumt så får kroppen lida.
Näck kändes nämligen inte riktigt ok.
Där var ju faktiskt fler människor och jag vill ju inte riskera någon annans liv och hälsa sådär på allmän plats.









Det blev ganska många mil och timmar innan vi åter parkerade Scottarna i förrådet, bytte om och tog "stadscyklarna" ner till Söderbysjön för i vattnet det skulle jag.
Trots att himlen bytt från ljusblå färg till svartaste svart och regnet började droppa.

Det gjorde bara att det fanns gott om plats både på land och i vattnet och t.o.m Anders kom i.

Men en sak är då säker, efter nästan 30 min. i vattnet är man garanterat absolut svettfri.



Och kommer du ihåg groddningen jag startade för några dagar sedan?
Well, nu är de klara.
Och man behöver inte ens skörda.
Bara att stoppa näven i burken och smaska direkt.

[Comments (18)]
Wednesday 2012-08-15 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Nytt, nytt, nytt
Jag tror att det är livsviktigt att med jämna mellanrum lugna ner livstempot och kanske t.o.m ta en paus från en del av det man håller på med.

Men jag tror det är i princip lika viktigt att emellanåt gasa på lite, utmana sig själv, prova nya saker och gå nya vägar.
För att utvecklas och inte stagnera, bli trög i sinnet och slö i kroppen.

I dag har jag gasat.

Många nya projekt har satts i rullning.
Vad, eller hur, resultaten blir får framtiden utvisa.

Så vad har hänt denna onsdag?

Jo bl.a så har en ny löpklubb sett dagens ljus.
Klubben heter Running Relations, startades i Kenya för några år sedan och nu alltså även här.
Du kommer att kunna läsa mer om den i RW snart och var så säker på att det blir en hel del skrivet även här framöver.

Så spännande att det nästan är o-u-t-h-ä-r-d-l-i-g-t!
För att inte tala om hur kul det är!

Första mötet skedde i gröngräset
Första mötet skedde i gröngräset

Delar av styrelsen. Ja, jag också. Vice ordförande blev jag visst vald till… :-)
Delar av styrelsen. Ja, jag också. Vice ordförande blev jag visst vald till… :-)

Jag har också hittat en lokal för mina yogaklasser som jag tänker dra igång i september (och som du kommer kunna finna mer info om här när det är dax), jobbat vidare på nästa bokprojekt och event, fått nya skrivprojekt och invigt ett par nya skor.
Fantastiska!
De andra hade ju liksom gjort sitt.



För jag har ju (självklart) tränat också.
I min värld är ingen dag riktigt komplett utan fysisk träning.
Vattenlöpning på Eriksdalsbadet på morgonenoch RS träning med goa PwC gänget på kvällen.
Så otroligt roligt att jag inte ens bryr mig om att försöka förklara.


Läste på dagens Yogi-te påse;
An attitude of gratitude brings opportunities.

Och jag är verkligen tacksam.
För allt jag har och för allt jag får.

[Comments (13)]
Tuesday 2012-08-14 20:57
Author: Ingmarie Nilsson
Dax för skroten!
Nej, inte jag.

Åtminstone inte riktigt ännu.

Vänsterbenet var förvisso stelt och kantigt i dag så jag tog det lugnt under min dryga 90 minuters löprunda.

Kompletterade med TRX i den där gungan följt av vattenlöpning i Söderbysjön.
Det är väl kanske inte jordens finaste eller renaste sjö men jag älskar den.


Nästan lika mycket som Flaten.
Det skrämmande är att jag har fortfarande inte varit i den sistnämda i år…
Måste bli en ändring på det och än är det inte för sent!

Hur som helst.

Jag är övertygad om att det svala (!) vattnet ger bra återhämtning för min kropp.
Kyler, stramar till och klämmer ihop svullna muskler och överhettad skalle.
Men det blir max 30 min. för sen börjar blodet att stelna och det är inte så bra. ;-)

Så det som (tack och lov) behöver skrotas långt före mig är (förstås) skorna.
Sulan börjar liksom försvinna.


Vilken tur då att garderoben är full av andra skor som bara väntar och längtar efter att få komma ut.
[Comments (10)]
Monday 2012-08-13 19:47
Author: Ingmarie Nilsson
Vardagsliv
Trots att det varit både sorg och bedrövelser denna sommar så får jag nog ändå lov att säga att jag tycker den varit helt fantastisk!
Och om jag får bestämma så är den inte slut ännu på ett bra tag.
Ännu är det långt kvar tills det inte längre går att bada i sjön. :-)

Jag har egentligen lite svårt att riktigt beskriva min vardag för den är lika varierande som vädret och byter skepnad värre än en kameleont men jag har mina små rutiner när jag är hemma i 08;a land.
Rutiner som jag håller stenhårt i för att jag verkligen gillar dem och för att jag mår bra av dem.

Som t.ex. att jag kan grodda hej vilt igen.

Jag älskar verkligen dessa goda livgivande skott.
Billigt och enkelt är det också.
Satsa på fina produkter, t.ex från de här, så blir det ännu bättre!


En annan bra och rolig sak är att RS träningen med PwC-gänget rullat i gång igen.
Lika goa, glada och mysiga människor som innan sommaruppehållet.

3 x 1400m kan vara, och var i dag, en ganska svettig historia men ändå ger det så mycket mer energi än vad det tar.
Roliga saker har ju den förmågan.
Därför ska man se till att det finns mycket av den varan i sin vardag för det är ju trots allt mest vardagsliv vi lever. :-)

Rebecca som håller i taktpinnen här
Rebecca som håller i taktpinnen här

Sprang nästan hela vägen hem sen också.
Gäller ju liksom att passa på när benen är villiga, solen skiner och viljan är på topp.



Och i dag kommer mina två hjärtan hem.
En tvåbent och en fyrbent.

Lycka.

Ordningen börjar med andra ord bli ganska återställd i det Nilssonska (vardags)livet.
Åtminstone för en stund.
[Comments (8)]
Sunday 2012-08-12 20:26
Author: Ingmarie Nilsson
Ett slut är även en början
Det var med ett både sorgset och lättat hjärta som jag sa hej då till alla mina yogavänner i dag.

Sorgset för att detta magiska och underbara år aldrig kommer tillbaks igen och för att det kanske kommer att dröja länge, länge innan jag får träffa mina vänner igen.

Lättat för att jag nu har tid till att få landa i allt detta som jag lärt mig och upplevt under året som gått och för att jag faktiskt har klarat av det.
Intrycken, och uttrycken, har varit många och det tar tid att smälta liksom det tar tid att hitta sin egen unika roll i det hela.

För även om detta varit en avslutningsdag på min utbildning så är det ju också en början.
En början på en ny resa, ett nytt äventyr och nya utmaningar.
Pirrigt spännande förstås!

Med all denna inspiration, kunskap, glädje, kärlek och mat som jag fått denna helg så får jag nog lov att säga att jag är så redo och laddad som jag någonsin kan bli.

Lika vackert och mumsigt vare dag
Lika vackert och mumsigt vare dag

Vem blir inte sugen på denna tårta och chokladbit? Raw, vegan och sååååå god!
Vem blir inte sugen på denna tårta och chokladbit? Raw, vegan och sååååå god!

Vi fick var och en "träda fram" för att under en ynka minut berätta om vad året inneburit. Svårt och mycket känslosamt
Vi fick var och en "träda fram" för att under en ynka minut berätta om vad året inneburit. Svårt och mycket känslosamt

Nästan alla nykläckta Livsyogalärare Och längst fram tre av de som delat med av sin kunskap till oss
Nästan alla nykläckta Livsyogalärare Och längst fram tre av de som delat med av sin kunskap till oss

Jag känner en oändligt stor tacksamhet för att jag fått denna chans.
Och för att jag vågade lita på mitt hjärta och min magkänsla som sa att jag skulle ta steget även om både tvivel och jante försökte få mig på andra tankar.

Kanske hade detta hänt oavsett men jag tror att utan Kärleken, Jona och alla mina stöttande vänner så hade det aldrig blivit som det blev.

Så tack alla ni som pushat och hjälpt mig så jag fick ändan ur vagnen och tog steget.
Ni vet vilka ni är. :-)

Namaste.

[Comments (12)]
Saturday 2012-08-11 21:34
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland är man helt fel men ändå helt rätt
Vissa dagar är man liksom på fel plats fast ändå inte.
Eller om det kanske är som så att dagen är felplacerad.;)

För just i dag var en sån där dag då jag skulle haft en nummerlapp på magen.

I 80 minuter, eller åtminstone 78 för de första stapplande stegen så där tidigt på morgonen är i ärlighetens namn aldrig direkt njutbara, så var jag in Runner´s heaven.
Jag sprang inte, jag flög.

Svävande for jag fram på grusvägar, stigar och cykelbanor i och runt Stallarholmen.
Lätt, smärtfritt, ansträngningslöst och i total harmoni.

Vad jag gjort/inte gjort för att det skulle bli sådär bra just i dag vet jag inte.
Jag vet bara att det var så.
Och det räcker.

Kanske det bara är så "enkelt" att livet jag lever här just nu, med yoga, meditation, lek, skratt, bad, livgivande mat, kärleksfulla människor och bedårande omgivningar var det som gjorde det?




Zucchinipasta +
Zucchinipasta +
...smarrig sas blir;
...smarrig sas blir;

…Detta!
…Detta!

En liten hörna av "templet". Kajsa vinkar "hej"! :-)
En liten hörna av "templet". Kajsa vinkar "hej"! :-)

Godaste pizzan någonsin. Helt raw! (Och vego förstås)
Godaste pizzan någonsin. Helt raw! (Och vego förstås)


Body is not all. Mind is not all. Spirit is not all. All three make the sense.
(Yogi Bahjan.)
[Comments (9)]
Friday 2012-08-10 22:37
Author: Ingmarie Nilsson
Det är svårt...
...att inte börja böla av lycka här.

Hade kunnat fortsätta detta livet typ forever.

Springa, yoga, äta, bada, meditera, lyssna, prata, läsa och "bara vara".

Jag har redan förstått att det finns oändligt med fina, vackra springvägar här, att Mälaren är en oas för bad- och vattenlöpsnördar som jag, att Raw food är bland det vackraste man kan äta, att Holgers "tempel" (det är egentligen ett stort, stort nybyggt hus som ska fungera bl.a. som ett "Ungdomens kulturhus") måste vara ett av de bästa ställen som finns för att yoga och meditera i, att mina lärare och yogavänner är u-n-d-e-r-b-a-r-a men att jag är här, i detta himmelriket, har ännu inte riktigt gått in i min arma skalle.

En timmes löpning varav ca. 40 min. i tröskelfart blev det i dag.
Det fick räcka när man är uppe och ute tidigare än tuppens väckarklocka.
Men det var det värt!
Inte för att kroppen kändes direkt superduper utan för att det var så magiskt.




Här bor jag just nu.
Här bor jag just nu.

Nadja´s (vego)mat är egentligen ett kapitel för sig, liksom platserna vi vistas på, men här följer några (smak)prov.
Vi må vara yogisar men vi är då inte några asketer!


Vedeldad bastu
Vedeldad bastu
Mälaren är en oas för såna som jag. Har både vattenlöpt och simmat
Mälaren är en oas för såna som jag. Har både vattenlöpt och simmat

Holgers magnifika hus och till höger, bakom träden, finns "templet". Ett stort fint trähus med många rum, tinnar och torn. :-)
Holgers magnifika hus och till höger, bakom träden, finns "templet". Ett stort fint trähus med många rum, tinnar och torn. :-)




"Matsalen". :-)
"Matsalen". :-)

Även Ludde vill, och får, vara med på både yoga och meditation
Även Ludde vill, och får, vara med på både yoga och meditation

Våra makalösa lärare; Susanne, Tomas och Ewa. (Saknas gör tyvärr Anders)
Våra makalösa lärare; Susanne, Tomas och Ewa. (Saknas gör tyvärr Anders)

Jag önskar verkligen att alla någon gång får vara med om något liknande av det som jag fått vara med om och upplevt under detta året.
Det har varit tufft många gånger för det är jobbigt att ta tag i sina inre motstånd, invanda mönster, olater, bli ifrågasatt och "tänka nytt", men det är också en helt fantastisk upplevelse att bli "fri" från negativa mönster, komma till någon slags insikt och mer och mer våga följa sitt hjärta.

För vet du, jag är säker på att det går att skapa en förändring hos sig själv om man bara vill innerst inne.
Det krävs förstås en hel del (dagligt) arbete, precis som med all träning, och man blir liksom aldrig "färdig", men för mig är det värt varendaste liten millisekund.

V-a-r-e-n-d-a.

För varje sekund formar jag mitt liv.
[Comments (7)]
Thursday 2012-08-09 22:21
Author: Ingmarie Nilsson
På annan ort
Stallarholmen.

Det är där jag är nu.

Tillsammans med alla mina härliga yogavänner och några till.


Som t.ex. Nadja.
Det är hon som ser till att vi får makalöst god och vacker mat.
Mat som är både vegan och raw food.
Mat som fullkomligt kryllar av livgivande nyttigheter för våra kroppar.

Mästerkocken Nadja. Henne skulle jag vilja ha hemma hos mig. Alltid! :-)
Mästerkocken Nadja. Henne skulle jag vilja ha hemma hos mig. Alltid! :-)



Bor på ett ljuvligt litet pensionat (med internet), yogar i Holgers nybyggda fina "tempel", pratar, kramas och är helt stum av hänförelse över hur vackert de bor.
(Bilder kommer.).
Jag njuter av att få vara en del av denna (inre och yttre) resa tillsammans med mina fina vänner och även om det är ett avslut så är det även början till något nytt.

Det teoretiska slutprovet som jag haft ångest inför är gjort och jag tror det gick bra.
Liksom jag tror att jag är klar med det mesta när det gäller den biten i mitt liv.
D.v.s ha prestationsångest.

Inte så att jag inte bryr mig om resultatet, hur det går eller gör mitt bästa, för det gör jag, men jag har lärt mig att släppa på prestationskraven och ta det för var det är.
Livet är ju trots allt inte någon tävling.

Lugnet har lagt sig över bygden, husen, djuren och människorna.
I morgon väntar en fullspäckad dag med nya spännande utmaningar, insikter och lärdomar.

Och vem vet vad det kan bli för nog verkar det vara något alldeles extra magiskt över detta ställe…?


[Comments (9)]
Thursday 2012-08-09 08:43
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Du förtjänar ditt liv
/Okänd

[Comments (5)]
Wednesday 2012-08-08 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
(Vardags)Lyx
Det är lätt att man tar saker, ting och varelser för givna när man har och ser dem mest varje dag.
Lätt att glömma bort att vara tacksam över stunden och det som är.

I alla fall gäller det mig.
Jag behöver påminna mig själv med jämna mellanrum om att stanna upp.
Särskilt när tiden och livet verkar fara fram extra fort.

En stunds yoga och meditation hjälper mig att både stilla sinnet och öppna upp det.
Så att jag på djupet kan observera och studera det jag ser och upplever.

För tänk ändå vilken lyx det är att;

Att ha en fin Scott MTB att susa fram och sprätta grus med
Att ha en fin Scott MTB att susa fram och sprätta grus med
…i Nackareservatets ljuva natur som fastän den ligger så nära vårt lands brusande huvudstad bjuder på både skog, ängar, stigar, grusvägar, hagar, havsglimt, vackra hus, sjöar och t-y-s-t-n-a-d
…i Nackareservatets ljuva natur som fastän den ligger så nära vårt lands brusande huvudstad bjuder på både skog, ängar, stigar, grusvägar, hagar, havsglimt, vackra hus, sjöar och t-y-s-t-n-a-d




Tänk vilken lyx det är att jag under de där dryga två timmarna jag for fram fick känna mig stark, levande och fri.
Och att jag fick värmande solsken under 3/4 och uppfriskande (nåja) regn den sista fjärdedelen av passet.



Lyx är även att kunna duscha varmt, dricka sig otörstig, få äta god, näringsrik, livgivande mat och ha tillgång till en stor uppvärmd utomhusbassäng.



Och att få hjälp av Guru-Danne.
Jag vet att jag är tjatig när det gäller honom men han är bara b-ä-s-t.


För att inte tala om lyxen av att ha vänner, en familj, Elvira the cat, ett hem, ett jobb och allt annat man liksom bara tar för givet.

Och i morgon fram till söndag eftermiddag väntar absolut värsta superduperlyxen.

Fyra långa dagar på pensionat med yoga från tidig morgon till sen kväll blandat med annan träning, bad, lek, skratt, Raw food och säkerligen en hel del tårar.
För det här är den absolut sista delen av min resa till att bli Livsyoga lärare.
Den som startade för ganska exakt ett år sedan.

Så om jag inte dyker upp här på bloggen på ett tag så vet du var jag är. :-)

Man blir dock aldrig "färdig" med yogan.
Den, och därmed jag, fortsätter, utvecklas, förnyas och varieras i det oändliga.
Det är också det som är så häftigt.
Att det hela tiden finns lite mer att lära.

Jag försöker verkligen leva efter hjärtat och min inre passion för jag tror livet blir bäst då och jag en så "sann" människa, både mot mig själv och andra, som det är möjligt.

Wherever you go, go with all of your heart.
(Läst på en Yogi-te påse.)
[Comments (9)]
Tuesday 2012-08-07 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Det går inte att ge upp så fort det tar emot för hur skulle då livet bli?
Tvåtimmarochtjugominuter blev dagens löppass.

Tvåtimmarochtjugominuter som innefattade allt mellan kolsvarta tankar och tunga ben till ren eufori.

För det är som jag brukar säga.
Löpningen, liksom all träning för den delen, är som livet.

Det går upp, ner och i kringelikrokar.
Flyt i medvind ibland och slit i motvind ibland.
Regn, sol, vinst, förlust, ljus och mörker.
Allt i en salig blandning.
Man får helt enkelt njuta av de lätta partierna och härda ut och kämpa vidare när det är tungt.

För alternativet, att ge upp eller att allt vore så här; ______ , som ett rakt sträck, tycker då åtminstone jag är mycket både sämre och tråkigare.


En del kallar den Ungdomens…
En del kallar den Ungdomens…



En fördel med lite "mindre bra väder" är att då har jag nästan hela Söderbysjön för mig själv att vattenlöpa i.

Det var bara jag och änderna i dag
Det var bara jag och änderna i dag


Jag tror och resonerar så som Jona skrev i en kommentar nyligen.
Att vi nog bör tänka på träningen (oavsett nivå, ambition eller mål) som ett slags jobb.
Ett jobb som (oftast) inte ger lön i form av pengar men däremot i hälsa, välmående och ett berikat liv.

Och ett jobb gör man disciplinerat även om det inte alltid är så lattjolajbans.
Eller hur?

[Comments (13)]
Monday 2012-08-06 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Två guldtior
Om jag skulle lyssnat på kroppen denna morgon hade jag fortfarande legat kvar i sängen.

Var o-f-a-t-t-b-a-r-t trött och seg.
Så trött att jag nästan inte orkade vika undan täcket och då är man minsann trött.

Men hur det var så kravlade jag mig upp, gjorde min yoga, åt min frukost, fick på mig träningskläderna och tvingade (ja faktiskt) igång min minst sagt motsträviga kropp.

Jag har ju som regel att alltid testa 20 min. innan jag kastar in handduken men i dag var det nära att jag skrotade den regeln.
Exakt så segt var det nämligen.
Men något drev mig ändå vidare och gjorde att jag påbörjade de där intervallerna.

Och vad händer???

Kroppen förvandlades fortare än jag hann tänka "spring" och var plötsligt både stark och pigg!
Farten, eller snarare bristen på den, är som den är men känslan, den var där!

10x2 min. +10x 1min. i hyfsat kuperade spår.
Gå/joggvila 1 min. rakt igenom.
Totalt 70 min.
Pallade t.om några varv på utegymmet och de där hoppövningarna.
De som ser ut ungefär så här men gjordes i uppförsbacke;

30 utfallsstag
30 utfallsstag

5 grodhopp
5 grodhopp

20 vristhopp med raka ben och tårna pekande neråt och..
20 vristhopp med raka ben och tårna pekande neråt och..
...sen samma men uppåtpekande...
...sen samma men uppåtpekande...

Allt x 5.

Hojen till badet, vattenlöpning och sen mums på medhavd vegolunch.


Som kontrast till allt grönt jag äter brukar jag även surpla i mig ett glas på kvällen av denna röda superdryck.
Grymt gott och superfint för kroppen.


Och i rena farten har jag sen rensat alla mina garderober, pluggat, handlat, avverkat flera telefonsamtal, svarat på (jobb)mail och planerat lite inför hösten.

Så där ser man, man ska inte alltid lyssna på kroppen för den kan minsann luras rejält!
[Comments (8)]
Sunday 2012-08-05 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Jobbar för att både få och slippa
Om du tror att jag alltid tycker det är busenkelt att träna, motivationen alltid är på topp och att jag alltid tycker det är kul att springa så får jag säga som Brasse i "Fem myror..."

Fel, fel , fel!!!!

Eller kanske inte helt fel men nästan för även om jag som alla andra ibland får kämpa med att ens få på mig träningskläderna så tycker jag för det mesta att det är roligt att träna.
Och jag vet också att jag att jag aldrig mår sämre av ett träningspass hur segt och trist det än är i stunden.
Den vetskapen förenklar helt klart när latmasken hotar ta över kommandot.

Man skulle ju kunna tro att jag borde vara tokpigg i dag med tanke på hur lite jag gjorde i går men min kropp funkar inte så.
Ju mindre jag gör ju opiggare verkar den bli.
Den där latmasken och segheten planterar sig direkt och passar jag mig inte så slår den rot och blir svårare att få bort än värsta ogräset.

Så jag har gjort mitt bästa för att kicka i gång kroppen denna första söndag i augusti.

Yoga, 90 min. löpning i skogen och sen cykeln till Söderbysjön där jag vattenlöpte en liten stund i vattnet.
Gick upp innan jag började bli så där bedövat kall.
Vågade nämligen inte helt lita på att solen skulle värma upp mig.
Men det gjorde den vilket jag är både glad och tacksam för. :-)



Mat, en liten tupplur och lite pluggande och sen vidare med hojjen till Eriksdalsbadet för där väntade världens bästa Karin.
Hon är framförallt min vän men även klubbkompis och adept.



Jag tror att både latmask och seghet är bortmotad för denna gången och sista ansträngningen denna dag blir att försöka hålla ögonen öppna till The Grand Finale.
Det är liksom för spännande för att missa.

Och kanske, om jag verkligen koncentrerar mig, kan jag överföra en del av Boltens steglängd och kick till mina ben.
Det vore fint det!

Men så enkelt är det förstås inte.
Han, precis som alla andra som "lyckas", har fått slita för att komma dit han är.

Tror nämligen inget är helt gratis här i livet.
Någonstans på kedjan är det alltid någon som betalar.
Även när det gäller latmasken... ;-)
[Comments (10)]
Saturday 2012-08-04 19:04
Author: Ingmarie Nilsson
Det finns olika slags trötthet
Vissa nätter sover jag så djupt att jag nog nästan är snudd på medvetslös.
Andra vaknar jag ofta och hastigt när minnesbilder av Pat och Connor dyker upp i min hjärna.
Jag har fortfarande inte riktigt förstått.
Att de är borta från jordelivet.

På yogiskt vis försöker jag att inte värdera eller analysera, det hjälper ju ändå inte, men sorgen finns kvar och ska så få göra så länge den behövs.
Den får jag acceptera och leva med.

Och sorg gör både ont och tar kraft.
Massor även om det inte syns i form av synliga sår eller svett.

Lägg därtill den andra sorgen och min ovana vid att leva "kollektiv-liv" (tre barn och ännu fler vuxna) så är det är kanske inte så konstigt att jag varit helt slut i både kropp och sinne i dag.
Faktiskt så trött att det enda vettiga jag gjort är att leka med Elvira the cat, cykla runt och sightseeat ett par timmar i bygden tillsammans med hjärtat, äta och bada.



Här har det visst legat en kyrka en gång i tiden
Här har det visst legat en kyrka en gång i tiden


Inom en inte alltför lång framtid är det här den nya E4;an bron kommer att gå fram
Inom en inte alltför lång framtid är det här den nya E4;an bron kommer att gå fram
En del blir nog glada av den men en del ledsna.
En del blir nog glada av den men en del ledsna.


Vet inte riktigt hur jag ska tolka Elviras min…
Vet inte riktigt hur jag ska tolka Elviras min…
…vid mina löpardojor.
…vid mina löpardojor.




Jag älskar verkligen att vara här men har av diverse anledningar ändå tagit beslutet att ensam åka hemåt igen lite tidigare än planerat.
Min magkänsla säger att det är det jag ska göra nu fastän det innebär att jag lämnar både en plats och människor jag håller av och älskar.

Stillheten finns egentligen inom mig men den behöver ibland lite hjälp utifrån i form av några sinnes-lugna dagar.

"Att ta tid i stillhet, meditera och reflektera är lika viktigt för att skapa nytt. Det är då vi ger utrymme för att attrahera det rätta in i vårt liv. Om vi alltid står på och agerar ger vi inte livet någon chans att komma till oss."
(Ur boken "Finn din inre styrka" av Sanna Ehdin. )
[Comments (4)]
Friday 2012-08-03 21:34
Author: Ingmarie Nilsson
I mittens rike
Här i mitten av Sverige, längre norrut än så ligger faktiskt inte Njurunda och Sundsvall, finns både tid och möjlighet för att träna, äta, umgås och göra ingenting.
Mycket mys och lite (läs inget riktigt) jobb.
Något jag är väldigt glad och tacksam över just nu.

Springvägarna är vackra och välkända, TRX;en passar perfekt i trädet, vattnet i Ljungan är skönt svalkande och bassängvattnet precis lagom för vattenlöpning.
Fick t.om sällskap i vattnet.
Båda gångerna.
Hur ofta händer liksom det?

Och Elvira the cat myser like mycket hon.
För det är så man gör här.
I Mittens Rike.


Bara jag och Moa, 9 år, som var kvinnor/flickor nog att hoppa i Ljungan och simma :-)
Bara jag och Moa, 9 år, som var kvinnor/flickor nog att hoppa i Ljungan och simma :-)

Hjärtat tillsammans med sin lillebror Mattis
Hjärtat tillsammans med sin lillebror Mattis



[Comments (7)]
Thursday 2012-08-02 17:27
Author: Ingmarie Nilsson
Även små stunder är viktiga
Fem gånger;

30 utfallssteg
6 grodhopp
20 vristhopp
20 vristhopp med tårna pekande "uppåt".
Helst i svagt motlut.

Det där är mina "spänst- och hoppövningar" just nu.

Kan verka mesigt och lite men om man gör dem efter 8 x 4 min. intervaller i mestadels kuperad terräng så är då åtminstone jag ganska nöjd.
Och gör man dessa övningar 1-2 gånger/vecka så är jag säker på att de ger effekt.
Bättre lite och ofta än mycket och sällan om du frågar mig.


Men en sak som jag väldigt gärna gör ofta och mycket hellre än sällan och lite är att träffa världens bästa Camilla.
Det är så längesedan nu att jag glömt när det var sist och nu längtade jag så jag hade ont i magen!
Inte bra.

Trots att vi bor i samma stad är det ett hiskeligt fippel att synka agendorna och att få ihop en tid utan att den ena ska behöva resa en halv evighet.
För så är det här i 08;a land.
"Nästgårds" behöver inte betyda "nära".

Men i dag lyckades vi!
En hel timme tillsammans så att min längtan stillades i alla fall lite.


Jag blir alltid, alltid glad och inspirerad av att träffa henne.
För sån är hon.
En frikostig energigivare.

Nu sitter jag och hjärtat på "nya" snabbtåget upp till Sundsvall för att träffa en del av hans härliga familj och Elvira the cat..

Visst är tåget tjusigt värre men jag vet inte om jag tycker det är så himla mycket bättre än de "gamla" X2000-tågen.
Men kommer vi bara fram i tid så är jag nöjd.
Man får ju inte begära för mycket sv SJ. ;-)


[Comments (9)]
Wednesday 2012-08-01 20:45
Author: Ingmarie Nilsson
Knockad och födelsedag
Min kropp (och knopp) är verkligen inte gjord för att sitta instängd i en bil i över 50 mil.

Efter 30 min. börjar det krypa under skinnet.
Efter 45 vrider jag mig som en mask och efter 60 så börjar jag tjata om vi inte är framme snart. ;-)
Tur att hjärtat är av tålmodig natur och på något vis så kom vi småningom fram till 08;a land i går kväll.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det men himlen grät när vi for och strålade när vi kom fram.
Mittemellan fick vi skåda ännu en vacker regnbåge.
Den är verkligen ett av naturens underverk!

"Vätterleden" var verkligen ingen hit att stanna vid. Extremt dålig serviceanda!
"Vätterleden" var verkligen ingen hit att stanna vid. Extremt dålig serviceanda!



Här i 08;a land är det mesta sig likt.
På gott och ont antar jag.
Jag ljuger om jag säger att det känns "bra" men det känns inte direkt "dåligt" heller.

Men visst längtar jag tillbaks till Halmstad.
Massor!!
Till "min" lilla stuga, havet, familjen, vännerna, bokskogen och världens bästa kusin och "kusinman".

Om det var gårdagens resa, vädret, fullmånen, saknaden, de senaste veckornas tragedier, något sömnvirus eller alltihop tillsammans låter jag vara osagt men jag har varit fullkomligt sänkt i dag.
Både fysiskt och psykiskt.

Fick t.o.m ta mig en powernap efter lunchen för att palla hålla mig vaken resten av dagen.
Men eftersom jag inte mår direkt "dåligt", och eftersom jag vet att jag inte blir direkt piggare av att såsa runt, så har jag ändå hållit igång.

Yoga, 90 min. relativt kuperad löpning, styrketräning på utegymet, rensning av förråd, cykling till och från Eriksdalsbadet, 50 min. vattenlöpning, tvätt och matlagning har i alla fall inte gjort att jag mått sämre eller blivit tröttare.

Tvärtom!

För sån är jag.
En lite rastlös själ med myror i kroppen och stort behov av att vara ute och få lugn i själen.

I morgon får vi återse vår lilla fyrbenta ögonsten som i dag fyller 12 år.
Om ett kattår är som ett hundår, d.v.s 7 människoår, får jag nog lov att säga att hon är en otroligt tjusig och busig 84-åring utan en enda rynka eller grått hårstrå.

Måste komma ihåg att fråga henne hur hon gör...




[Comments (8)]