Archive Oct 2013 (31 entries)

Thursday 2013-10-31 19:29
Author: Ingmarie Nilsson
Paniksläpp
Det vore enkelt för mig att få tokpanik nu när mycket inte alls har blivit som jag tänkt mig när det gäller träning, tävlingar och planering.
Steget till att börja panikträna eller rent av tappa sugen är minikort.

Men nu för tiden funkar jag tack och lov inte så.

Yogan och meditationen hjälper mig att släppa taget en smula, acceptera och finna nya vägar.
För acceptera betyder för mig inte att jag ger upp.
Däremot att jag slutar kämpa mot det omöjliga.

Visst kan jag uppleva både frustration, ilska och faktiskt sorg när det inte blir som jag tänkt mig men jag låter inte de där känslorna varken styra eller ta över mitt liv.
Nu är det som det är och de där magbacilluskerna har inkräktat min kropp vare sig jag vill eller ej.
Men jag jobbar stenhårt för att bli av med dem för sitta och vänta isn´t my cup of tea.
Jag vill känna att jag agerar, gör något och strävar vidare.
Motsatsen gör mig nämligen bara slö och likgiltig och det är verkligen inte "jag".
Framförallt vill jag inte ha det så.

Däremot kan jag inte göra mycket åt tiden det tar innan kroppen är som den ska igen.
Bara att gilla läget och hoppas på det bästa där.

Så nu har jag tänkt om och tänkt nytt när det gäller Cypern eventet.
Jag ska fortfarande åka och jag ska fortfarande kuta men i stället för att tänka att det är fyra lopp jag ska springa så kommer jag att tänka att det är en veckas träningsläger med fyra extra tuffa dagar.

Smart va?

Det tycker i alla fall jag. :-)

Change the changeable, accept the unchangeable and remove yourself from the unacceptable. /Denis Waitley
Change the changeable, accept the unchangeable and remove yourself from the unacceptable. /Denis Waitley

[Comments (4)]
Wednesday 2013-10-30 21:17
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa krig förloras oavsett hur väl man kämpar
Så förunderligt det ändå är att kroppen kan repa sig från både det ena och andra som den utsätts för.

Ena dagen orkar man (läs jag) knappt ens öppna ögonen än mindre gå längre än till toan.
Nästa dag är man (läs jag) ute och springer och tredje dagen orkar man (läs jag) både springa och vattenlöpa.

Men ibland hjälper det inte hur fantastisk kroppen än är, hur mycket man än vill, vad man än gör eller hur mycket man än kämpar.
Det finns krig mot kroppen som helt enkelt inte går att vinna.

Minns du Maria, som jag skrev en artikel om i RW 2012?
Det var där och då jag lärde känna denna fantastiska kvinna.

Vegoburgare på Södermanna vegetariska om någon undrar. ;-)
Vegoburgare på Södermanna vegetariska om någon undrar. ;-)

Maria var (troligtvis) den enda som skrattande sprang i mål den där iskalla dagen Stockholm Marathon var förra året.
Bara för att hon kunde.

Våren 2010 fick hon nämligen reda på att hon hade en obotlig form av cancer.
Överlevnaden är 2-4 månader.
Men hon vägrade ge upp för hon ville se sin son ta studenten samma sommar.

Det fick hon.

Men i helgen som gick, 3,5 år efter sin diagnos, var hennes kamp och ork slut.
Hon hann precis fylla 47 år.

Den korta tid jag fick känna Maria hann vi prata många och långa djupa samtal.
Om livet och döden och allt däremellan.
Och träna förstås.
Som denna oförglömliga dag.



En fantastisk vän är borta från mitt liv och det gör obeskrivbart ont djupt in i hjärtat.


Livet är inte rättvist och man vet aldrig hur det blir eller ens om det blir.
Allt jag vet är att det enda jag kan göra är att göra så gott jag kan av den tiden jag får.

Med kärlek,
Namaste.
[Comments (5)]
Tuesday 2013-10-29 16:32
Author: Ingmarie Nilsson
Liket lever!
Tänk ändå hur snabbt och lätt man kan rasa ner i "orkaringenting"-träsket.
En liten fel bacillusk eller virulusk och man är tillintetgjord.
Knockad redan på "ett" och helt ur spel.

I ganska exakt två (extra) långa dygn har allt jag pallat göra varit att ta mig till och från soffan/sängen och toan.
Med stor möda och stort besvär har jag smuttat i mig vätska i form av kokosvatten och egengjord näringsdryck med fina grejer från Holistic och Rawpowder.

Man får ju säga vad man vill om matförgiftning men man blir varken direkt fet eller gör av med särskilt mycket pengar av den...

Men i dag tror jag banne mig vindarna har vänt en aning.
Åter igen börjar jag uppleva något som kan liknas vid aptit och jag somnar inte längre stående.
Ett av de största problemen som händer när jag inte rör på mig som vanligt är att jag får en vansinnig värk i vissa muskler.

Värst är muskelfästet lår-rumpa.
Den minnesgoda kommer kanske ihåg hur illa det blev när jag opererade tån den där decemberdagen 2008 och hamnade på sjukan just p.g.a detta.
Efter mycket om och men kom man fram till att jag helt enkelt fått en "svår allmän muskelfärsts-inflammation p.g.a inaktivitet."
Det är ju det jag säger.
Vila är inte bra.

Så två dygn fick räcka.

Jag orkar helt enkelt inte varken vila eller vara förgiftad längre.
Har både joggat en kort runda i skogen och kört lite lätt styrka på ett av mina favvohak i dag men det var åtminstone så pass mycket att jag fick fram några små svettdroppar och därmed var värd en dusch.


Och där, bland hantlar, skivstänger och svettiga människor stötte jag på en av mina favvoskådisar!
Matias Varela.


Han som jag senaste här öste beröm över och spådde kommer bli vår nästa stora Hoollywoodstjärna.
(Vilket jag fortfarande tror.)
Det visade sig även att han är grymt trevlig och jag fick en riktigt spännande pratstund med honom.
Tänk vad man kan bli upplivad av ett besök på gymet!

Men visst känner jag en aningens aning av panik för om bara tre veckor är det ju dax för detta.
Nu är det ju ingen stor grej egentligen, för mestadels åker jag dit för ett jobb jag ska göra, men jag vill ju orka!
Om våren och sommaren stod i energin och flytets tecken så har hösten varit dess motsats.
Känns som det varit stolpe ut mest hela tiden.

Men men.
Liket lever och hoppet har återvänt!

Lika snabbt som det kan vända neråt kan det ju också vända uppåt.

Så liksom solen kämpar för att både synas och komma över taktopparna så kommer jag att kämpa vidare.
Sega, envisa tanter knäcker man minsann inte så lätt!
Vi kommer alltid tillbaks.



[Comments (4)]
Monday 2013-10-28 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
(Klicka på bilden om du vill/behöver se den större.)

[Comments (3)]
Sunday 2013-10-27 18:20
Author: Ingmarie Nilsson
Klent
En av anledningarna till att jag åkte till Falun, faktiskt den största, var att jag verkligen såg fram emot ett söndagslångpass med kära vänner runt Faluns vackra bygd där jag tänkte återuppleva gamla minnen.
Och sen käka hotellfrukost, kolla tävlingar, tjabba med trevligt folk och bara mysa runt.

I stället blev det något helt annat som inte varit/är skoj någonstans...

Hela natten har jag antingen hängt över toastolen, suttit på den eller legat i sängen med magkramper.

Jag kan inte minnas när jag var så här magsjuk sist men jag är ganska säker på att det var något jag fick i mig i går kväll.
De bjöd nämligen mig på "specialmat" och eftersom jag var den enda som fick det, och det bara är (vad jag vet) jag som blev sjuk, så misstänker jag det.
Symptomen stämmer både för matförgifning och maginfluensa så det är inte helt enkelt.

Så för att ta det säkra före det osäkra tog jag tåget till 08;a land i stället för samma fina sällskap som på vägen upp.

Jag har fått tvinga mig i vatten och kokosvatten för att inte helt skrumpna ihop och denna lilla texten har tagit mig över tre timmar att knåpa ihop.

Så tja, det blidde inga vackra löparbilder eller någon lyrisk text om hur fint Falun är.
Det blidde ingenting.
Inte ens en hotellfrukost. :-(
[Comments (10)]
Saturday 2013-10-26 16:23
Author: Ingmarie Nilsson
Terräng-SM 2013
I motsats till förra helgen så var jag i dag ute i god tid, hade helt rätt dojjor på mig och uppvärmningen kändes riktigt bra.
Banan var sugande men fin och rolig.
Absolut "min" typ av bana.
Tufft bra motstånd av en hel drös vassa quinnor.
Inte ens vädret var dåligt.

Ändå fick jag inte till det.

Redan efter 500 m. kände jag att andningen inte funkade och när inte den funkar så blir snart benen stumma.
Tanken på att bryta kom både 13 och 29 gånger för jösses vad slitigt det blev.

Men bryta?

No way.

Hellre ett dåligt lopp än ett brutet lopp.
Jag tänkte att jag springer tills jag stupar.
Sugande sand och sega backar men det var bara att ta ett steg i taget.
Fokusera på att få ner den luft som kom ner i lungorna och hoppas den skulle räcka i mål.
Den räckte till ett brons.

Jag är både nöjd och missnöjd.
Nöjd att jag sprang och kom i mål (och en medalj är trots allt alltid en medalj) men missnöjd för att känslan inte fanns där och för att jag vet att jag kan bättre.

Men å andra sidan;
Jag vet varför, jag vet att det kommer gå över och jag vet att jag kommer få tillbaka den där känslan med stort K.
Dessutom är terräng-SM otroligt inspirerande just för att alla ålderskategorier är med.
Har jag tur och håller i så är jag med även i K85 om "några" år.

Och jag säger det om och om igen.
Löpning är ingen spikrak historia.
Det går upp och det går ner.

Jag har haft fantastiska toppar under min "karriär" och jag är evigt tacksam över det.
Att springa är en passion för mig.
Så länge kroppen vill kommer jag fortsätta kämpa utifrån de förutsättningar jag har just nu.

Och även (tunga) dagar som den här kan jag känna en stor glädje och tacksamhet av att både kunna och ha möjlighet att fortfarande (efter över 25 års löpning) få vara med.
Det är värt mycket mer än en medalj faktiskt.



Start för de manliga (senior)ungdomarnas 4 km lopp
Start för de manliga (senior)ungdomarnas 4 km lopp
Och dito för tjejerna
Och dito för tjejerna

Jag och bästa Karin. Min vän och adept som också tog brons. Lika barn leka bäst eller vad det nu heter. :-)
Jag och bästa Karin. Min vän och adept som också tog brons. Lika barn leka bäst eller vad det nu heter. :-)

Och ja, Falun är lika magiskt vackert fortfarande och jag ångrar inte en sekund att jag åkte.
[Comments (8)]
Friday 2013-10-25 21:46
Author: Ingmarie Nilsson
Velat klart (för denna gången)
Jag var hos allra bästa Guru-Danne i går.
Kände att jag behövde både en koll och hjälp till att hitta det där klippet ogen.

Han hittade minsann både det ena och det andra "felet" och allt "make sense" som man säger i amerikat.
En del grejer kunde han fixa direkt, andra får jag jobba med själv och det kommer ta sin lilla tid.

Analys, förklaringar och planering
Analys, förklaringar och planering

Men hur bra Danne än är, och hur mycket han än kan fixa, så kan han inte se in i framtiden och säga när det släpper och när jag hittar det där klippet och flytet igen.

Därav min velighet.

Åka hela vägen till Falun för att (eventuellt) kuta terräng-SM eller stanna hemma och (eventuellt) ångra mig.
Vel, vel, vel.

I förmiddags bestämde jag mig för att inte åka.
Bokade av allt och for till Eriksdalsbadet för ett lugnt 80 min. vattenlöpningspass.
Såsade rejält, gjorde några ärenden och kom hem hungrig som en varg för det var långt efter lunch.

Någonstans där, mellan pool och mat hände dock något.
Kroppen kändes plötsligt lite lättare och sinnet lite ljusare.
Trött men liksom alert.
Så för att göra denna långa, och oändligt veliga, historia kort så ändrade jag mig igen.
Bokade om hotellet och hade tur nog att min tilltänkta samåkning med bästa Ulrika (hon som snart är min nya klubbkompis) och hennes familj var försenad så jag hann med.

Matpauser är viktiga för både små…
Matpauser är viktiga för både små…
…och stora. :-)
…och stora. :-)

Om det betyder att det trots allt var meningen att jag skulle åka lär visa sig men jag tänker som så att det är bättre att jag ångrar mig för att jag åkte än vice versa.
Dessutom älskar jag min gamla hemstad Falun så en fin weekend blir det förhoppningsvis oavsett.

Kram från Ingmarie, Velmaja, Nilsson.

[Comments (3)]
Thursday 2013-10-24 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Besegrad är den som tappar modet. Vinnaren är den som vill fortsätta kämpa.
/Okänd

[Comments]
Wednesday 2013-10-23 22:11
Author: Ingmarie Nilsson
Intervaller (och annat skoj)
Hjärnan ville.
Hjärtat ville.
Kroppen ville (egentligen).
För kraften, styrkan och energin fanns där men det saknades ändå en viktig sak.

Klippet.

Den där extra (studs)växeln och gnistan i steget.
Den som gör att benen bara går av sig själva och fötterna liksom bara snuddar vid marken.
Utan den blir det förvisso fortfarande löpning men inte den där njutbara och lätta då kropp och sinne är ett.

Men jag gjorde det jag tänkt.
För att jag ville och kunde.
3x(4-3-2) min. + 10x(30-30) sek.

Och även om det var slitigt så var jag extremt nöjd.
Efteråt.
Och helt ärligt.
Tre av fyra är ju faktiskt inte fy skam!



Yogan senare på kvällen gick däremot kalasbra.
Och jag har haft en superintressant och rolig frilanskursdag kryddat med (ännu senare) pub-frilansmingel så nu är jag helt överfull av både inspiration och information.


egentligen har det varit en fullpottsdag trots missat (steg)klipp.
[Comments (7)]
Tuesday 2013-10-22 20:03
Author: Ingmarie Nilsson
Vanligt kan visst vara bra. Liksom vissa vanor.
Man brukar ju säga att;
"En gång är ingen gång. Två gånger är en vana."
Så nu när jag och världens bästa Camilla träffats mer eller mindre på exakt samma plats, dag och tid sen i augusti så kan man väl nästan börja kalla oss både "vanisar" och "stammisar" på Cooffe and friends?


T.o.m så jag nästan inte behöver beställa för de vet vad jag vill ha.



Och även om jag känner igen många av de fyrbenta så har de dock fullt upp med sitt och bryr sig inte ett skvatt om oss tvåbenta.
Möjligtvis med Tarzan som ett litet undantag men det var inte helt lätt att fånga snyggingen på bild.
Det fanns ju så många roliga kompisar att leka med!


Faktum är att det blivit ganska mycket samma grejer varje vecka de senaste månaderna.
Ibland blir det ju så.
För att det är kul och liksom funkar i livsflödet.

Tisdagar har blivit crosstrainer-box- och Hot Mojo yoga -dagar.
55 min. på varje liten etapp blev det i dag.
Så nu är jag varm, mjuk och precis lagom genomarbetad.

Och jag tror minsann jag har hittat "min" lokal denna dag efter ett evinnerligt letande över (nästan) hela staden.

Mysigt, ombonat, varmt, trevligt, perfekt läge och dessutom finns det bl.a jättefina yogakläder gjorda av ekologisk hampa att köpa..
Så här kommer jag hänga en hel del framöver och erbjuda yoga på ena och andra viset.
I grupp såväl som enskilt, för gravida såväl som ogravida, för kontorsstolsnötare såväl som superatleter och med eller utan löpning före.
Alla som vill kommer att vara välkomna.
Spännande och kul tycker jag!



Vill du vara med så håll bara ögonen öppna. Jag kommer flagga både här, på min hemsida och på FB.
Eller hör av dig redan nu för mer info.
För jag har en plan. :-)
[Comments (6)]
Monday 2013-10-21 21:02
Author: Ingmarie Nilsson
Rundgång
Det mesta (allt?) har en början och ett slut.
På gott och ont antar jag.
Kanske skulle det bli olidligt i längden om saker inte förändrades?
Om allt var same same hela tiden.

Allt behöver ju trots allt sin motsats för att existera.
Ljus-mörker.
Glädje-sorg.
Början-slut.
Upp-ner.

Liksom t.ex. livet, träningen och årstiderna går allt i cykler.
Inom yogan talar man om det ständiga kretsloppet av födelse, liv, död, återfödelse.
Sa Ta Na Ma.
Om och om igen.
Alltid.

Som månen.
Med jämna mellanrum lyser den rund och fin på vår himmel för att sen försvinna helt innan den kommer tillbaks igen.
Sa Ta Na Ma.
Utan uppehåll.



Jag gillar den tanken.
Att inget varar för evigt men inget heller helt tar slut.
Det är lätt att glömma när det sker tråkiga saker.
Lätt att glömma att det tråkiga både går över och att det roliga kommer tillbaka.
Därmed inte sagt att man inte kan, och ska, vara ledsen, glad, arg, uttråkad och nervös.
Känslorna tillhör kretsloppet och är en nog så viktig del i våra liv.
Utan dem vore allt verkligen "same same".

I dag har jag både börjat och avslutat.
Precis som alla dagar egentligen.

Bästa naprapat-Mats satte tårna till rätta så nu gör de inte längre ont.
Jag är inte dum nog att tro att de aldrig mer kommer göra ont även om jag förstås hoppas att just denna integöraont-cykel varar väldigt länge.
Det är en extremt oskön behandling men det hjälper att veta att det gör gott.
Och att det osköna bara varar några korta sekunder.


Liksom det hjälper att veta att intervaller gör gott men inte heller varar för evigt.
Dagens poolintervaller bestod av 30 x 70-20 + 20 x 20-10.
Tufft men kul!

Blev även en del intervaller på dagens löpcoachning.
Och tyvärr sista intervallpasset med dem för denna gången för måndagsgänget är ett sånt där gäng som har allt!
Kämparglöd, järnvilja, nyfikenhet, entusiasm och en enorm (löpar)glädje.

Det känns allt sorgligt att det är slut men vem vet.
Kanske får jag äran att komma tillbaka.
I en ny tränings-cykel.

Elvira the cat däremot bryr sig nog bara om en cykel.
Den där äta-sova-busa-äta-sova-busa-cykeln.


Verkar ganska enkelt när jag tänker efter.
Kanske vi människoknytt skulle ta efter det där tänket lite emellanåt och inte varken krångla till det eller oroa oss för vare sig början eller slut.
Det mesta kommer ju trots allt tillbaka på ett eller annat vis.
[Comments (3)]
Sunday 2013-10-20 19:06
Author: Ingmarie Nilsson
Kravlar mig uppåt
Tänk så ynklig man kan bli när inte allt funkar riktigt som det ska i kroppsmaskineriet.

Det var verkligen inte mycket krut i Nilsson i går trots att jag sammanlagt kutade max 40 minuter.
De var i och för sig jobbigare och mer mardrömslika än jag kan beskriva.
Som att kuta med både handbroms, fotbroms och tilltäppta luftrör på en och samma gång.
Och vara illamående, ha ont i tårna, och tro att magen ska sprängas.
Jag var som i ett töcken och nu så här i efterhand förstår jag knappt hur jag kunde ta mig runt över huvudtaget.
(Vilket jag i och för sig nästan inte gjorde heller...)
Hujeda mig!

Helt klart var något "fel" och "felet" satt i magen.
Låg som en urvriden disktrasa i soffan nästan hela resten av dagen med en mage som var allt utom lugn.

Men, men.
Det kom en ny dag och även om jag inte kände mig "som vanligt" i morse så fanns det en längtan efter en liten skogstur.
Den blev två timmar.
Och så lugn att jag fruktade att någon skulle förbi mig.
Men den var vacker, uppfriskande och helt klart energigivande.


Det blev t.o.m ett lätt pass på gymet.
Med betoning på lätt.
Lite mage, lite rygg, lite axlar och en himla massa rörlighet.
Kändes otroligt skönt för både kropp och själ.

Det är svårt det där med hur man ska göra när man liksom inte är "sjuk-sjuk" men inte helt ok heller.
Det är mycket möjligt att det bästa hade varit att skrota i soffan hela dagen men samtidigt så tror jag att denna lågintensiva dag gjort mig gott.
Inbillar mig nämligen att elaka magbacillusker inte gillar sådana.

Och tårna?
Tja.
De är typ som resten av mig.
Varken glad eller ledsen, bra eller dålig.
Kurerar dem åter igen med vitkålsomslag.
Jag tror de sitter hyfsat där de ska men att det svullnat upp runt lederna så nerverna blir irriterade.
Och det är sisådär mysigt kan jag berätta...

Nu hoppas jag hela lasset, d.v.s jag, ska tippa över helt och hållet åt rätt håll igen.
Det där när jag vet att allt är bra.

För det blir det.
Alltid.
Åtminstone hittills i mitt liv.

Och tills motsatsen är bevisad så är det dit jag fortsätter sträva och kravlar mig upp ur både lera och hål.
Till det som är och känns bra.
För alternativet, att ge upp, är så oändligt mycket sämre om du frågar mig.
[Comments (6)]
Saturday 2013-10-19 15:07
Author: Ingmarie Nilsson
Inte min dag...
Terräng-DM i 08a land är en tävling jag redan lagt i "glömfortsomattantävlings-lådan".

Typ allt gick fel.
Jag kom för sent fram och hade helt fel skor.
Fick genast ont som fasiken i tån vilket gjorde att i stället för ordentlig uppvärmning så fick jag stanna och lirka med stackarn oräkneliga gånger innan den satt som den skulle.
Skorna funkade bra när jag sprang i Frankrike i somras men i dag var de snudd på sämsta tänkbara valet.

Racerfart på magen (vet inte varför men åt ute i går och kanske fick jag i mig något som inte var ämnat för just min mage) + att jag irrade runt och letade säkerhetsnålar till 3 min. innan start.

Jag borde ha bättre koll, jag vet, men det var som sagt var inte min dag.
Inte ett stegringslopp och inte en endaste stretchpose hann jag med innan starten gick men jag hade åtminstone knutit skorna och dragit upp brallorna.

Och tja, då går det som det går.
Åt fanders.
Kan inte minnas när det var så här tungt sist.
Tänkte bryta men jag vet att det är värre än att kuta ett dåligt lopp och hade jag nu åkt hela denna långa väg med SL så kunde jag lika väl streta vidare.
Resultatet blev en tredjeplats och det är hur som helst bra mycket bättre än ett "DNF".

Och så här är det ibland.
Löparlivet.
Upp och ner.
Det enda man med säkerhet vet är att man aldrig riktigt vet hur det ska gå.
Hade jag stannat hemma och fått ett plättlätt pass hade jag ju ångrat mig gruvligt och ibland kan man ju känna sig som en säck potatis och ändå få till det.

Men allt var absolut inte skrot och elände!
Vädret var perfekt, banan var egentligen "min" typ av bana och det var massor av trevligt folk där.

Fick åtminstone stå på pallen. :-)
Fick åtminstone stå på pallen. :-)
Bästa Karin och jag
Bästa Karin och jag

Det är då för väl att ens adept har fart i benen och vinner sin klass. :-) Karin tog guld lätt som en plätt!
Det är då för väl att ens adept har fart i benen och vinner sin klass. :-) Karin tog guld lätt som en plätt!
Liksom hennes man Fredrik vann sin klass. Vilken guldfamilj!
Liksom hennes man Fredrik vann sin klass. Vilken guldfamilj!
Ulrika, "Blixten", Flodin var ännu en guldis och tillika min nya klubbkompis för jag blir inom kort "Rånäsare". :-D
Ulrika, "Blixten", Flodin var ännu en guldis och tillika min nya klubbkompis för jag blir inom kort "Rånäsare". :-D

Och ärligt.

Vem bryr sig hur jag kutar/inte kutar och vad gör detta loppet i Bagarmossen om 100 år?
Eller ens om en halv dag.

Just det.

Ingenting.
[Comments (13)]
Friday 2013-10-18 18:51
Author: Ingmarie Nilsson
Konstig dag...
Vilken märklig fredag jag haft.

Tankar och händelser har fladdrat mellan städning, jobb, träning, lunch med underbart sällskap, liv och död.
De fyra första är väl inte så mycket att orda om, eller åtminstone inte närmare förklara, men kanske de två sista…

Jag har just nu en känsla av att varje gång jag står inför någon slags större beslut och velar p.g.a pengar/tid så händer något i min närhet som gör att jag tänker till ordentligt.
Tänker på vad som är viktigt på riktigt i mitt liv och vad jag vill göra med min lilla stund här på jorden.

Det är så slående och sammanträffande att jag nästan börjar bli rädd.
Samtidigt inser jag att det (förstås) bara är inbillning men oavsett så får det mig att stanna upp och verkligen känna efter.

Bara detta året har flera svåra saker hänt med människor runt omkring mig.
För det mesta har det ändå slutat "bra" men inte alltid.
Vissa krig kan man inte vinna hur hårt man än kämpar…

Toby Tanser är en av mina äldsta (löpar)vänner.
Av alla hans triljoner fantastiska projekt så är han nog mest känd som den som grundade Shoe4Africa.
(Vill du läsa mer om honom kan du t.ex. läsa min gigantiska artikel i RW nr. 11-2011).

Vi har svettats, umgåtts och härjat runt tillsammans både här och där och en av hans (dolda) talanger är att han kan äta fler bagels än mig!
(Ja det går alltså.)

Den 7;e oktober blev han påkörd av en bil i New York där han har sitt hem.
Han fick svåra skallskador och var ännu en gång så nära döden en människa nog kan komma.
Med tanke på hur många gånger han (hittills) varit nära så måste han ha oräkneliga skyddsänglar och definitivt fler liv än vi andra vanliga dödliga.

Utan att låta allt för religiös eller flummig så tror jag det helt enkelt är för att både jorden och vi människoknytt helt enkelt behöver honom.
För mig är han godheten personifierad och en stor förebild.
Gå gärna in på hans hemsida så tror jag du kommer att förstå vad jag menar…

[Comments (4)]
Thursday 2013-10-17 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Det gör ont, det gör ont (fast inte bara på natten)
Efter de senaste dagarnas (för mig) ganska hårda träning så tror jag banne mig jag lyckats få träningsvärk exakt överallt.

I går blev det först löpintervaller 6 x 4 min. i kuperad terräng + benstyrka i backe.
Sen några timmars yogapass på det.

Ett Hot Mojo och ett (tufft) för underbara Wanda.
Fina grejer för både löpare och annat knytt kan jag lova.

Som en liten balansering till allt det fysiska avslutade jag gårdagen med att gå på bokreleaseparty.
Kändisar både högt och lågt, vackra foto, underbara berättelser, mat och mingel.
Hur skoj som helst!

Jag hade aldrig något sådant när min bok kom ut vilket är väldigt tråkigt så när min nästa bok blir klar så ska jag ta igen det och ha ett hejdundrande party!

Hans Rosling var en av Sommarpratarna som var där.
Hans Rosling var en av Sommarpratarna som var där.
Liksom Pia Johansson
Liksom Pia Johansson

Och "omslagsmannen" Mark Levengood himself förstås.
Och "omslagsmannen" Mark Levengood himself förstås.

Så för att ladda om kroppen har det blivit förhållandevis lugnt på träningsfronten i dag.
Egen poolrun och sen företagscoachning där det bjöds på korta intervaller och löpstyrka så det stod härliga till.
Mörkt och regnigt men jag lovar att det var ingen som orkade bry sig om sådana banala saker. ;-)

Jag har även blivit finjusterad av bästa naprapat-Mats denna dag.


Även om jag inte har ont någonstans just nu så kände jag att kroppen behövde lite fin kontroll-service.
Jag tänker som så att lik väl som man vårdar och servar sitt hem och sina prylar så behöver kroppen samma.
Näringsrik mat, återhämtning, träning, service, roligheter, ljus, yoga och annat livsviktigt du vet så den (förhoppningsvis) håller sig glad, pigg, hel och frisk så länge som jag behöver den.

För det är ju i kroppen jag bor just nu.
Den är mitt hem och mitt alldeles egna lilla tempel.
Utan den blir jag hemlös.
Och det vore ju förskräckligt trist.

[Comments (7)]
Wednesday 2013-10-16 09:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Om du är deprimerad lever du i det förflutna, om du är orolig lever du i framtiden, om du lever i frid lever du i nuet.

/Citerad kines på PT-tränaren David "D-flex" Seisays kylskåp.

[Comments (2)]
Tuesday 2013-10-15 20:14
Author: Ingmarie Nilsson
Härligt tröttsam tisdag
Milde himmel nu är jag trött i kroppen.
Många timmar med crosstrainer, boxning och löpning på en och samma dag sätter sina spår och jag lär nog märka att jag har en kropp även i morgon för då är det nya (andra) tag.
Men jösses vad den här dagen varit skoj ändå!

Fördelen med all träning, förutom såna där "vanliga" saker som bättre kondis och mer muskler, är att aptiten håller sig konstant skyhög.
Och att både kläder och tvättkorgar förblir välanvända.
Ja, sen blir jag ju förstås extra glad av det hela.
Endorfiner har ju den lilla bieffekten som du nog vet.

Och jag tror minsann de små endorfinliven smittar för jag blir minst lika glad av att se på mina trötta, svettiga och smått mörbultade adepter när de rusiga av löparlycka säger tack och hej efter ett pass.

Då känner jag på något vis att jag har "lyckats".
Inte "bara" att göra dem trötta utan framförallt att jag lyckats förmedla den glädje och förmån som det trots allt är att kunna träna.
För (löp)träning är inget straff.
Det är en gåva.

Energin får man på köpet.
Liksom träningsvärken.

Inte från i dag men känslan är densamma. Life is Good!
Inte från i dag men känslan är densamma. Life is Good!
[Comments (6)]
Monday 2013-10-14 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Att välja det bättre
Nu finns det risk för att jag kommer låta så där äckligt positiv men jag hoppas jag blir förlåten.

För just nu är, och känns, livet just så där ofattbart bra och varför då dämpa den känslan eller leta efter något negativt?

Jag är glad och tacksam för alla mina roliga jobb, för att kunna handla mat och äta mig mätt, över att ha ett hem, alla mina värdefulla vänner och för min kropp som funkar om inte perfekt så i alla fall snudd på.

Visst finns det mindre bra saker även i mitt liv och visst kan jag vara både trött, tjurig, arg, otacksam och tänka avundsjuka tankar men det tror jag tillhör oss människoknytts simpla hjärnor.
Så länge jag inte fastnar i de där tankebanorna och de får fäste så accepterar jag dem och då verkar de faktiskt inte trivas utan försvinner.
Faktum är att jag kan t.o.m tycka de är smått intressanta.

Men jag väljer att fokusera på det som är bra.
Jag har en känsla av att ju mer jag gör det ju fler blir de bra sakerna och ju starkare biter de sig fast i min skalle.
Oftast är det ganska lätt för jag har massor av bra saker i mitt liv och jag hoppas av hela mitt hjärta att du också har det och kan se dem.


Eller kanske det hela bara är så "enkelt" som citatet jag fick av min vän Karin;

"Recept på lycka är att ha god hälsa och kort minne."
(Albert Schweitzer)
[Comments (4)]
Sunday 2013-10-13 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Umgänge
Löpning är i mångt och mycket en ensamsport och gillar man inte det så tror jag man får det kämpigt efter ett tag.

Men bara för att jag gillar att kuta i min ensamhet med mina egna tankar i en evig rundgång så betyder det inte att jag inte vill ha sällskap.
Jag älskar att få sällskap.
Åtminstone nästan alltid.

Men i ärlighetens namn skulle jag nog aldrig kuta med någon jag inte kände mig bekväm med så jag väljer ändå sällskapet med omsorg.

Särskilt om jag är osäker på om/hur jag orkar för lika lite som jag vill pressa mig själv till dumheter lika lite vill jag sinka någon annan.
Då vill jag med säkerhet veta och känna att jag kan springa helt kravlöst och utan någon som helst prestationsångest med en sann vän så därför övertalade jag min (poolrun)vän Fredde att valla runt mig denna dag.

Och vallning blev det.
Planen var max två timmar men det blev 2.30.
Hade inte ens vatten med oss men tja, så kan det gå när man har alltför trevligt, solen skiner, skogen vacker, stigarna roliga och dagen är ung.

Visst var benen lite småtrötta, särskilt uppför, men jag tyckte ändå jag kunde trava på ganska bra.
Och Fredde, som är en tålig människa, lyssnade snällt på mitt babblande hela tiden.




Och visst är det oktober och visst är det svalt i vattnet nu (typ 10-12 grader) men halle min dar vad ljuvligt det var att få hoppa i!

Hade ovanligt mycket publik och det "lustiga" är att ungarna tyckte mest det var ball och ville med i medan de vuxna såg mest förskräckta ut och undrade om det inte var kallt.

Någon sa t.o.m att det där inte var bra för man kan bli sjuuuuuk.
?????

Det enda jag tror man blir sjuk av i detta sammanhanget är de där negativa tankarna och jag hoppas verkligen de inte smittar sina stackars barn med dem…



Nu, halvsent på kvällskvisten, är kroppen fortfarande glad och sinnet fullt av inspiration efter många timmars härligt umgänge med goa (löpar)vänner.
För det går ju faktiskt att umgås (med löpare) utan att kuta ett endaste steg också.
[Comments (7)]
Saturday 2013-10-12 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Hur man hittar alternativ till att ta slut
Jag hade bra gärna velat kuta lopp denna helgen men de som erbjuds är antingen på tok för långa, på tok för långt bort eller på enbart asfalt.

Så det var bara att hitta på något eget skoj denna ljuva soldag som skulle göra mig så där härligt trött i kroppen.
Och utan att skryta så får jag lov att säga att jag lyckades skitbra!

10 x 2 min. (gå/ joggvila 1 min.) i kuperad terräng + 6 x 80 sek.backe (joggvila ner) + spänst i backe.
Totalt 80 min.
Sen var tanten trött och väldigt nöjd.
Benen som till en början känts lika fräscha och spänstiga som ett färskt gummiband hade förvandlats till två blyinfattade styltor men det är helt ok för trötta ben p.g.a. löpning är lycka i min värld!



Och eftersom jag var så trött så tog duschningen ovanligt lång tid vilket i sin tur gjorde att jag hann bli så hungrig att jag nästan började tugga på kinderna innan maten var klar.
Men de är kvar.
Kinderna alltså.
Och magen blev mätt.

Inte vet jag om det var bästa återhämtningsmaten det här men gott var det och satt som en smäck i min mage gjorde den. :-)
Inte vet jag om det var bästa återhämtningsmaten det här men gott var det och satt som en smäck i min mage gjorde den. :-)

Sen blev det som det tack och lov oftast blir, att jag hämtade andan och ny kraft för att både orka en timmes vattenlöpning med bästaste Anneli följt av en otroligt bra biofilm tillsammans med både henne, hennes P och min A.


Sämre kan en lördag verkligen vara.
Trots missade lopp.
Eller vem vet, kanske det var tack vare?



[Comments (5)]
Friday 2013-10-11 10:57
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Att vara lycklig betyder inte att allt är perfekt.
Det betyder att du har valt att se bortom bristerna.
/Gerard Way

[Comments (5)]
Thursday 2013-10-10 10:05
Author: Ingmarie Nilsson
Ny chans till en kväll som kan göra din löpning ännu roligare och bättre!
För att bli en bättre löpare behöver man naturligtvis springa en del men med hjälp av olika övningar kan du lära dig att springa både effektivare och snabbare samtidigt som du minskar risken för skador.
Kombinationen av konditionsträning och ett effektivt löpsteg kan göra din löpning både roligare och öka dina chanser till att prestera bättre.

Alla kan vara med på denna kväll, oavsett om du precis börjat springa eller om du är en van löpare som vill ta din löpning till en ny nivå. Vi fokuserar främst på löpteknik, styrka samt rörlighet så därför spelar det ingen roll hur snabbt eller långt du brukar springa. Det behöver inte vara så komplicerat som många kanske tror utan tvärtom både roligt och enkelt.

Vi som håller i kvällen är löpcoacherna Ingmarie Nilsson och Kenth Svensson. Två löpare som tillsammans har sprungit i mer än 50 år och hunnit avverka hundratals lopp i olika distanser.
Allt från 800 meter till ultralopp.

På ett enkelt och konkret sätt kommer vi att förklara och praktiskt visa en mängd olika löpskolnings-, löpstyrke- och rörlighetsövningar. Eftersom vi alla har en individuell löpstil, och därmed olika behov, så kommer det finnas möjlighet att få personlig coaching då vi är två löpcoacher på plats.

Datum för kvällen är tisdagen den 29 oktober klockan 17:30-ca.19:30 i Tantolunden på Södermalm i Stockholm. Samling vid minigolfbanan nere vid vattnet.
Max antal på kursen är 12 deltagare och minimum för att kursen ska bli av är 6 deltagare.

Pris: 500 kr/person. Betalas kontant på plats. Först till kvarn gäller!

Frågor och anmälan mailar du till:
snabbafotter@gmail.com eller ingmarie17@gmail.com
Våra hemsidor:
Snabba fötter och Yoging.

Varmt välkommen!

[Comments (4)]
Wednesday 2013-10-09 20:29
Author: Ingmarie Nilsson
Flyter
Vissa dagar har man oflyt från det att man öppnat sina brungröna.
Andra dagar flyter man fram som smörklick.

That´s life.

I dag har jag haft en verklig flyt-dag.

Yoga-flyt, löp-flyt (90 sagolika minuter), uppdateratelefonen-flyt (dock det tog sin lilla tid och resulterade i ännu fler grå hårstrån), skriv-flyt, crosstraining-flyt (fast det var sjukt jobbigt och jag har garanterat spätt på träningsvärken ytterligare), SL-flyt och alltdäremellan-flyt.


En bra dag helt enkelt som kryddades med..
Ja du vet.




Jodå, det är svalt nu men ärligt talat så är det faktiskt så jag vill ha det.
Det är ju nu det börjar bli lite sport av det hela!
Knepet är att inte fundera utan bara göra.
Simple as that.

Jag lovar att det är både härligt uppfriskande och sätter en väldans skjuts på blodcirkulationen.
Och vem vet, kanske flytet också.


[Comments (4)]
Tuesday 2013-10-08 19:42
Author: Ingmarie Nilsson
Totalslut och fyrbenta vänner
Jag vet ett idiotsäkert sätt att bli skittröttoch krama ur den sista svettdroppen utan att kuta ett endaste steg.
Vill du veta hur?

Först kör man som en blådåre på crosstrainern så att svetten rinner ner i skorna i en dryg timme och direkt efter kör man ett lika långt boxpass med en superinstruktör.
Där man ser till att dels få vara i en "tre-grupp", på så vis blir det nämligen mindre vila mellan seten, med två stentuffa grabbar och dels ser man till att maxa hela tiden.

Som grädde på moset och fjädern i hatten, eller hur du nu vill, lägger man till ett Hot Mojo Yoga- pass för att vara riktigt säker på att varenda svettdroppe kommit ut.

Är du inte trött efter det så ser du till att ha en stor, tung väska med träningsgrejer, en lite mindre men lika tung väska med dator, papper, sladdar och annat nödvändigt tungt och en fullproppad kasse fylld med tunga matvaror à la rotfrukter, knäckebröd och nötter som du kånkar omkring på hela vägen hem.

Frågor på det?

Men allvarligt.
Jo det var riktigt tufft och framförallt galet kul men jag har även nött rumpan ganska rejält denna dag.

Bl.a med en lunch på det där hundcafét som nästan börjar bli ett stammishak.
Trots att jag inte har hund.
Eller kanske precis därför…

För har man ingen egen hund att leka med så är det där ett perfekt ställe att få roa sig (nästan) hur mycket man vill med de fyrbenta juvelerna.

Fina Tarzan leker gärna med de andra men sitter lika gärna och spanar på hur kompisarna far runt.
Det är så himla kul att se hur de busar, sniffar, bråkar och hänger med varandra oavsett storlek, färg och ras.

Reglerna är hårda och hierarkin är glasklar men ändå samsas de.
Vi har kanske en del att lära där vi människoknytt?
Att leka mer, bjuda in nya kompisar och bråka men utan att bli bittra fiender.
En fundering bara...

Tarzans matte Camilla var förstås också med och vår vän Helena.


För hur mysiga hundar än är så blir det inte riktigt lika intressanta och spännande diskussioner som med de tvåbenta vännerna.
[Comments (5)]
Monday 2013-10-07 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Ångest(trams)
Konstigt det där hur man kan bäva sig för vissa saker och nästan ha lite småångest men sen när man väl är igång så fattar man inte hur man kunde fundera så där eller ens hur man tänkte.

Särskilt när det är någon ny grej som man inte är helt bekväm med eller något man vet redan på förhand kommer bli tufft.
Som att köra vattenlöpningsintervaller eller ta sig an ett nytt jobb.

Eller är det bara jag som går omkring med sådana där (tramsiga) gruvlighetstankar?

Jag har gjort båda de där grejerna idag och inser att jag (ännu en gång) oroade mig helt i onödan.

Poolrun med grabbarna gick som smort.
6 x 2 min. + 10 x 70-20 + 12 x 20-10.
De sista är max och så jobbiga att jag nästan tokdör!
Men jag inbillar mig att de är tokbra också. :-)

Inte från i dag men samma grabbar. :-)
Inte från i dag men samma grabbar. :-)

Och min nya företagscoachningsjobb var så skoj att jag vill göra om det i morgon bitti igen.
Fast jag tror de behöver vila några dagar först. ;-)

Men kanske det samtidigt ska vara så där?
Att man är lite spänd, nervös och fokuserad för att det liksom ska bli bra?
För motsatsen, att man är avslappnad, filbunkslugn och ofokuserad, helt enkelt inte funkar i sådana sammanhang?

Ja så är det nog.

Så i stället för att tycka bävandet är lite småjobbigt så väljer jag att "stå ut" och tycka att det är megabra och både en tillgång och förmåga.
Och det går ju över!
Varje gång.


Hur tänker och gör du när du står inför nya utmaningar?
[Comments (9)]
Sunday 2013-10-06 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Fun(Sun)Day
Det fullkomligt kryllar av lopp än här och där nu och gudarna ska veta att jag också vill vara med och tampas.

I dag gick t.ex. Hellasloppet.
Endast ett (kraftfullt) stenkast från min dörr.

Jag hade en fundering på att vara med men tog mitt förnuft till fånga och avstod.
Tror nämligen inte det hade varit så himla smart att köra race när man inte ens kört en vettig intervall sen i augusti eller när det nu var.
Dessutom visste jag ju inte om fossingarna skulle gilla att jag verkligen tryckte på.

Så jag körde eget.
16 x 60-30 + 6 x 80 sek. backe och till slut hopp styrka i backe.


Lagom tills jag var klar och bara skulle jogga ner så kom första gänget tävlingslöpare.

Och visst fasiken ångrade jag mig lite.
Att jag trots allt inte hade iklädat mig både tävlingslinne och nummerlapp.
Särskilt nu när jag kollar resultaten och inser att jag faktiskt hade kunnat vara med och tampas på toppen.

Men men nu är det som det är och är man inte med ska man inte spekulera om ev. resultat.

När de sprang förbi var jag ändå så trött att jag egentligen mest var glad över att orka torka bort dreglet i mungipan, hålla mig på benen överhuvudtaget och fokusera blicken framåt.

Men fötterna höll och jag såg att löven var vackra!

[Comments (5)]
Saturday 2013-10-05 17:06
Author: Ingmarie Nilsson
Längesedan blev nu
Marie är en av mina allra äldsta vänner och enda "felet" mellan oss är att vi ses på tok för sällan.

Men nu är det som det är och jag är glad och otroligt tacksam för de stunder vi får.

När vi träffas så är vi å andra sidan verkligen tillsammans och det är som igår.
Vi fortsätter babbla där vi slutade förra gången och roa oss så som bara vi, och hundarna, kan.

Ja men du vet.
Yoga, meditera, vara ute, springa, mysa framför brasan, äta och bara vara.


Zick-Zack
Zick-Zack
Neo
Neo






Och du vet ju säkert också hur det går när Nilsson camperar i närheten av en (gudavacker) sjö.





Så nu är oktober invigt på riktigt!
[Comments (4)]
Friday 2013-10-04 17:14
Author: Ingmarie Nilsson
Ny variant
Jag skojade till det lite i dag och testade en ny liten egenpåhittad "brick-variant".
Tror faktiskt ingen testat just denna någonsin tidigare.

Egen rapp spinncykling med hög kadens/lätt växel ca. 40 min.
+
30 min. Legsolution som gav åtminstone mig rejält trötta ben och g-a-r-a-n-t-e-r-a-t kommer göra att jag vet var de finns i morgon.
+
Spinning 30-20-10 där jag inte sparade på krutet ens i "vilan".

Väldans svettigt och hyfsat skoj.
Fritt fram att kopiera!


Som lite extra styrketräning har jag kånkat på väskor för även om man inte ska var borta länge så fylls bagen snabbt som attan med allt som kan behövas när jag ska besöka en hett efterlängtad vän.

Så här sitter jag.
På en buss som rullar söderut.
Jobbar, slösurfar, kollar landskapet, surplar kaffe och nöter rumpan.

Och tja, sämre kan man ju ha det en fredags eftermiddag, eller hur?

[Comments (2)]
Thursday 2013-10-03 21:05
Author: Ingmarie Nilsson
Rik!
Alltså jag vet att vädret är bland det mest neutrala, uttjatade och smått meningslösa ämne att skriva och prata om men serious folks.

It´s magic out there!

Som den solens unge jag är så blir jag extra glad så fort den skiner och värmer min lilla näsa.




Och tänk vad mycket det finns att glädja sig över ändå.
Förutom vädret menar jag.

Glad är jag över att kroppen funkar och fossingarna håller sig lugna.
Bästa naprapat-Mats kollade upp dem i dag på en "säkerhetskontroll" (jo, jag erkänner att jag är lite harig just nu när det gäller dem och kanske överdrivet försiktig men det skäms jag inte över) och de har faktiskt inte protesterat trots ganska långt löppass i går och både crosstrainer och intervaller i dag.

Intervaller som jag f.ö körde tillsammans med ett av mina absoluta favvo-företag ute på vackra Djurgården.
De är så goa i det där gänget att jag får hålla mig i skinnet så jag inte börjar pussa på dem i ren glädje.
Men kramar dem gör jag för sån är jag.
Tror att lite kärlek gör kroppen piggare och någon effekt har det nog för jäklar i havet vad de kutar på!



Och glad blev jag över Karins sällskap på gårdagens poolrun och den fina, fina tröjan jag fick av henne.
För du ser ju, it was made for ME!



Så tänk efter hur din dag varit.
Plocka ut guldklimparna och du kommer upptäcka att i princip alla dagar har en hel bunt!

Spara dem, titta på dem ofta, njut av dem, känn på dem och du märker att du är rik som ett troll även om vissa dagar har färre och även om bankkontot är magert.
[Comments (4)]
Wednesday 2013-10-02 16:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Titta inte bara ner på dina fötter när du går utan också på horisonten så att du ser riktningen.

/Dag Hammarskjöld

[Comments (2)]
Tuesday 2013-10-01 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
Simpelt (lyx)liv
Ibland kan jag tänka att mitt liv nog både verkar och är väldigt enformigt.
Det mesta handlar ju på något vis om träning.
Vad jag har tränat, vad jag ska träna och vad jag vill träna.
Blandat med lite skriva, mat och resor.

Och tja, det är väl typ så det är om än inte riktigt så "illa".

Allt förtäljs ju inte här på bloggen för precis som de flesta andra (alla?) som bloggar/fejjar/twittrar/instagrammar, och allt vad det nu heter, så väljer jag ut vilka delar jag vill berätta om.
Både för att det i princip vore omöjligt att skriva om allt som händer (särskilt det i min skalle) under en dag och för att det förstås skulle bli olidligt tråkigt.

Mitt liv är nämligen tämligen oglamoröst så det gäller att försöka plocka ut de små guldkornen när de dyker upp.
För visst, träning är en stor del av mitt liv och det som tar den mesta av min vakna tid på ett eller annat vis.

Vilket är helt ok för jag har valt det alldeles själv.:-)

I dag kände jag mig dock både lite glamoröst "VIP;ig" och enormt osportig.
Var nämligen inbjuden på föreläsningen ”Digital Journalism Workshop” med Google Media Labs på Clarion Hotel.


Alltså egentligen var det absolut inget märkvärdigt men det hela var så otroligt långt från min vardag utan en endaste svettdroppe, träningsterm eller ens någon träningsklädd att det kändes snudd på overkligt.

Nöta rumpan och dricka hur mycket gratis kaffe som helst.
Det om något är glamorös lyx i min lilla simpla värld.

Fast jag hade träningskläderna med mig.
Gömda i väskan.

Så jag kunde springa före och gyma efter.
Jag ville ju inte riskera identitetskris!
[Comments (2)]