Archive Nov 2013 (30 entries)

Saturday 2013-11-30 17:56
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Livet är en sak som man måste vara rädd om, förstår du inte det?
/Ronja Rövardotter


[Comments (2)]
Friday 2013-11-29 19:00
Author: Ingmarie Nilsson
Fredagspyssel med livsflow
Ibland blir det inte som man tänkt sig från början och jag tror det är bra att emellanåt "go with the flow" och inte vara allt för fyrkantig, detaljstyrd och planeringsfixerad.

Jag har märkt att det är oftast då, när man släpper taget, som det händer grejer.
Både med in och utsidan av kroppen.

Denna dagen blev inte alls som jag planerat.
Eller jo, lite, men mest ganska långt ifrån så som jag egentligen tänkt mig den när jag vaknade.

Vattenlöpningssessionen blev lite extra lång för just när jag egentligen tänkt kliva upp blev det plötsligt helt tomt i bassängen och vem kan/vill väl gå upp då?

Efter två timmar var jag dock så blötskrynklig och kissnödig att det inte längre spelade någon roll hur ljuvligt det var.
Dessutom var jag törstig.



Cyklandet till och från bassängen i isande spikregn kunde jag väl i och för sig ha varit utan, faktum är att jag hade nog lätt kunnat bosätta mig i en bastu från nu till slutet av april, men det är/var ju trots allt bara vatten även om det var ruskigt kallt.
Men så där är det här och lite jobb före och efter njutning är säkert bra för att stärka det veka sinnet om inte annat.


Men jag tinade ganska snabbt med hjälp av lite hetkryddad mat så snart var jag ute igen och lekte husägare genom att kratta löv och mata pippifåglarna.
I grund och botten är jag nog en trädgårdsmänniska även om jag är en lat sådan.

Det är trots allt roligast om jag får härja runt bland planteringar, gräsmatta, löv och lera helt kravlöst när jag själv känner för det.
Så jag är medveten om att jag romantiserar det hela en (stor) smula för jag vet ju att det är en väldans massa jobb som ligger bakom en välskött trädgård.


Kanske det är så med det mesta när jag tänker efter.
Att när det blir för mycket krav och prestation i det hela så kvävs både lusten och glädjen och försvinner någonstans där den är svår att finna igen.
Passioner måste få andas, det är min filosofi.

Fördel kratta löv är att man blir varm men varmast denna dag, förutom av den lilla stunden i bastun, blev jag av den spontana kaffestunden tillsammans med världens bästa Therese.

Inte mycket att bjuda på men det funkade ändå.
Inte mycket att bjuda på men det funkade ändå.


Träning och friluftsliv i all ära men utan fina vänner blir livet grått och tomt.
Livet ska upplevas men jag vill även diskutera det och höra hur andra gör och ser på saker och ting.
Då blir mitt eget simpla leverne både berikat och större.

En, enligt mig, fantastiskt bra fredag och trots go with the flow-leverne så fick jag ändå gjort många saker som fanns på min lilla to-do-lista om än i lite omvänd ordning.

Hur jag tänkte den skulle bli i morse har jag förresten redan glömt…

Tack, kram & mysig fortsatt fredag!

[Comments (4)]
Thursday 2013-11-28 19:16
Author: Ingmarie Nilsson
En in- och utvändig (hel)renovering à la I. Nilsson
Det är väldigt sällan det händer, men i dag hände(r) det.
Både att jag gjorde och att jag berättar.
Den här dagen är nämligen en del av min "after race treatment" och som en del av min nystart mot mina nästa mål.

I dag har jag nämligen unnat mig en fet och rejäl egostund genom ett besök hos min "gamla" frissa Anne i Halmstad.

Ärligt talat är hon den enda jag verkligen litar på när det gäller mitt trollhår.
Hon känner mig och vet att jag inte pallar med en trendfrissa som kräver en massa fixtrix.
Så när det gäller frissabesök är jag tvärtemot mitt vanliga resonemang när jag säger "bättre lite och ofta än sällan och mycket".
Där gäller det med andra ord att välja sina tillfällen med stor omsorg.

Det blev många härliga timmar på salongen och jag gick därifrån förvisso ganska mycket fattigare men med varmt hjärta, go känsla i magen och absolut mycket finare i håret.



Men jag nöjde mig inte med "bara" det.
Resten av kroppen fick en koll av allra bästa Kiropraktor-Hans.


Jag kommer aldrig begripa hur han gör men han hittar alla små ev. skavanker (de var märkligt nog ytterst få) och fixar till dem på nolltid.
Så nu känner jag mig galet redo att åter ta itu med träningen.

Men jag tyglar mig för löftet till mig själv är att ta det lite lugnt några veckor nu och löften ska man hålla.
Cyprus Challenge var det sista för i år och om inte annat behöver jag en mental paus känner jag.

Därmed inte sagt att jag inte tränar.
Då skulle det hela förvandlas till ett straff för mig.
Det blir bara inte varken särskilt hårt, "allvarligt" eller fokuserat utan mer play as I like.

Dagens pass blev en slags fartlek med 15 x 60-60 sek.
Totalt 70 min, i sol och helgalen blåst.



Insidan pysslar jag också om lite extra just nu.
Visst var maten ok på Cypern men jag åt på tok för mycket "konstig" och "överlagad" mat.
Särskilt de där desserterna…
Min kropp mår bäst av enkel, "ren" och basisk föda fri från tillsatser och andra skumheter.
Rotfrukter, bönor, linser, groddar, fullkorn, bladgrönt, nötter, frön, bär och annat smått & gott från naturen helt enkelt.


För att boosta insidan ännu lite mer lägger jag till lite extra grejer i form av Maca och Reds.
Kokosvatten och kokosolja ingår i princip alltid i min dagliga föda just för att de är så otroligt bra för bl.a återhämtningen.


En sak som funkar för att stärka och återuppbygga både in- och utsidan, och som jag gör oavsett, är yoga och meditation.
Jag följer inget slaviskt schema utan försöker känna in vad jag behöver.
Oftast är jag strikt och gör exakt efter ett program.
Men ibland blir det lite hur som helst och en blandning av olika typer.

Men jag gör det i princip varje dag och här gäller verkligen hellre lite och ofta än sällan och mycket..
För att jag vill, behöver och kan.


Om du vill yoga med mig så kolla gärna in det här.

Hur gör du för att få bästa återhämtningen?
[Comments (4)]
Wednesday 2013-11-27 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
Från ett slags liv till ett (nästan) helt annat
Från Cyperns medelhav till bästkustens Kattegatt.
Från sol och värme till mörker och ruggväder.
Från tävlingsadrenalin och full fart till ett mer lojt sinne och måttlig fart.
Från överdådiga och överfyllda hotellfrukostar och middagsbufféer till enkel grötfrukost och simpla enrätters.
Från en plats till en annan på mindre än ett dygn men i exakt samma liv.

Nog är det fascinerande!

Resan hem i går var lika seg som när jag åkte ner.
Över 14 timmar med minimalt av kroppsrörelse.
Vet inte hur det är med dig men jag blir helt förstörd i kroppen.
Får ont överallt!
T.o.m i fingrarna.

Och vet du, det är helt okej!
För jag gillar de här kontrasterna.

Och jag älskar ju bästkusten.
Det har sin charm att springa i vinande motvind jämte ett skummande hav och att behöva tända lamporna redan kl. 14.


Och visst är det härligt med både hotellfrukost och gigantiska bufféer men om jag ska välja så föredrar jag min egen simpla frukost 100 av 100 gånger.
För att inte tala om den hemlagade soppan världens bästa mamma bjöd på denna dag.
För mig är det bättre ju enklare det är.
Oavsett vad det gäller.

Kanske därför jag älskar att springa?
För att det är en så banal grej där man verkligen inte behöver varken en massa extra attiraljer, någon särskild plats eller anpassa sig till någon tid.
Bara på med dojjorna och ut.
Ut i friheten!

Efter nästan 9 timmars sömn var jag som "ny" och längtade ut.
90 minuter löpning och lite senare även ett riktigt bra pass på la gym.




En vecka ska jag leva bästkustliv.
Och jag kommer njuta varenda sekund.
[Comments (2)]
Tuesday 2013-11-26 04:41
Author: Ingmarie Nilsson
Vill du yoga med mig?
Som till exempel löpare, cyklist eller triathlet är det lätt hänt att man glömmer bort att både sträcka ut kroppen, bibehålla rörlighet och att träna insidan.
Med en kropp i balans och ett klart sinne är det mycket lättare att fokusera, träna och därmed öka sin prestation.

Jag kommer under sex tillfällen i december erbjuda enkla klasser där fokus kommer att vara på övningar som är extra bra för dig som tränar mycket.

Yoga är ingen tävling så det spelar ingen roll om du är pinnstel eller gummisnoddsvig.
Tvärtom!
Alla kan vara med oavsett tidigare erfarenhet.

All info hittar du här.

Varmt välkommen!

[Comments (4)]
Monday 2013-11-25 17:13
Author: Ingmarie Nilsson
En extra (lat)dag
Gala dinner.
Visst låter det lite extra fint & festligt?

Och det var det!
Gårdagens kvällspartaj.

Pampigt och ståtligt med oräkneliga kostymklädda herrar som delade ut ännu fler glittrande pokaler i olika storlekar.
(Varför inga dräktklädda damer delade ut glittriga priser vet jag dock inte…)
Det var filmvisning, musik, fotografering, makalöst vackert dukade bord och ofantligt mycket mat.


Det var superskoj att få se på alla bilder och filmer och fastän allt utspelat sig under de senaste fyra dagarna så kändes det som om det hade hänt i ett annat liv.
Liksom overkligt på något konstigt vis.
Och jag ville genast börja om igen och kuta som en tok upp och ner för bergen och återuppleva allt detta.
(Nu när jag dessutom vet hur banorna är hade jag ju både sluppit mardrömmar och vågat gå ut lite hårdare.)

Jag satt med en gäng trevliga och galet roliga engelsmän och kvinnor (bl.a. totalsegrarna i både dam- och herrklassen) och skrattade så jag fick ont i magen.
De borde få ett extrapris som lustigkurrar men när det kom till tävlingen "eat most dessert" så vann i alla fall jag!
Överlägset!
Ha!

Lite konstigt, och tomt, var det att vakna denna morgon och inte ha ett lopp att fokusera på.
Märkligt det där egentligen.
Hur man liksom ställer in sig på olika saker.
När sen "uppdraget" är utfört, oavsett vad det gäller, så är oftast både energi och fokus också slut.

Det händer ganska ofta att jag kan känna en viss tomhet efter att jag gjort något som krävt just mycket fokus.
Spelar ingen roll om det är jobb, tävling eller något annat.
Förr kunde jag uppleva det som väldigt jobbigt och nästan känna en slags stress för hur det än är så är det ju bra mycket roligare att vara "hög" än "låg".

Nu för tiden upplever jag det mer som en del av livet och är trygg i vetskapen om att det där tillståndet går över och att jag snart kommer få uppleva en ny euforisk topp.

Ups and downs.
Det är ju så de flesta liv faktiskt är.
Och kanske ska vara?
Blir det för mycket berg- och dalbana, alternativt för mycket dal, kanske man ska ta sig en funderare men annars är det liksom bara att åka med i livets karusell och njuta av färden.
ja så tänker i alla fall jag.

Jag sov tills ljuset väckte mig och tog mig sen ner till min fina lilla yogaplats vid havet.
Enda ljudet där är vågornas brus och det är verkligen en ynnest att få uppleva detta!
Att få starta dagen i stillhet och sinnesro.
Jag är övertygad att om alla människor hade börjat sina dagar med en lugn stund i tystnad så hade det varit betydligt mindre ondska på vår jord.



Eftersom det är en lång resdag i morgon så blev det en löptur även denna dag.
80 fina minuter på grusvägar och rödfärgade stigar utmed havet.
Jag bannade mig själv som inte hade kameran med för landskapet jag sprang förbi var bedövande vackert.
Dramatiska kalkstensvita klippor, skummande hav och laguner med vatten så klart och blått att jag trodde jag var med i en reklamfilm.

Och vem vet, kanske jag är det.
Med ögon som tefat och lite löpardrägel i munnen. ;-)

Solen värmde och svetten rann så poolen var en perfekt avslutning.
Och havet.
Faktum är att havsvattnet är mycket varmare än poolvattnet.
En aning bakvänt kan man ju tycka men båda vattenhålen är garanterat mjumma för löparben.



Slöade i solstolen, åt och gjorde mest ingenting en stund men sen kom det alldeles för mycket moln för att det skulle vara skönt att ligga kvar.



Men det blev en härlig dag trots de där molnen.
Jag hade ändå jobb att göra och väskan skulle ju packas.
Klockan 06 (!!) går taxin mot flyget i morgon bitti och den snudd på evighetslånga resan till Sverigeland börjar.

Dessutom behöver jag ladda för resans sista middagsbuffé.
Att vinna dessert-ätartävlingen kräver nämligen sin alldeles egna speciella uppladdning och fokusering. ;-)
[Comments (5)]
Sunday 2013-11-24 14:10
Author: Ingmarie Nilsson
Dag fyra
05.30 ringde min klocka i morse.
Det är tidigt vilken dag som helst men en söndag är det väldigt tidigt.

Inte ens fåglarna var vakna.

Sista dagen.
Sista loppet.
10 km. full sula.
Ja så mycket "full sula" det nu kan bli efter tre dagars tufft backlöpskutande.

Det märkliga är att benen kändes oförskämt bra redan när jag kravlade mig upp ur sängen.
Visst, lite stela var de men inte det där segt tunga som kan bli av mycket spring du vet.

Snabb, lätt frukost och sen bussen in till marinan i Paphos.
Satt och mediterade nästan hela vägen in och det är mycket möjligt att min stolsgranne undrade vad sjuttsingen jag höll på med men det bjöd jag på. :-)

Starten skulle gå kl. 08 och det var fortfarande lite småruggigt när vi kom fram.
Molnigt men varmt.


Värmde upp som vanligt men hade inga som helst föraningar om hur det skulle kännas.
Det är ju en sak att köra några fartfyllda stegringslopp.
En helt annan att trycka på i 10 km.

De första två kilometerna fick jag verkligen, verkligen jobba med skallen.
Plötsligt kändes 10 km. som en hel e-v-i-g-h-e-t.
Benen var egentligen pigga men huvudet var trött.
Då är mantra bra.
I alla fall för mig.
Det fick ordning på mina knasiga tankar och jag kunde börja fokusera på det jag skulle.
Kuta!.

Benen kändes väldigt bra och jag gav vad jag hade.
Att de sen inte kan pinna på snabbare är en annan sak men jag tog en hel del tjejer allt eftersom.
Ja män också faktiskt.
Men ettan i min klass var ändå för snabb.
Henne nådde jag inte fram till.
Men trean visade jag ryggen och jag kom i mål på 42.15.
Mycket snabbare än vad jag hade trott och hoppats på!
(Och ja, det var 10 km. Alla sträckor är kontrollmätta.)

Tvåa i min klass och femma totalt på hela detta fyradagarsevnet.
Vem hade kunnat tro det för bara några veckor sedan?

Jag är så galet nöjd och framförallt så otroligt tacksam över att min kropp varit med mig alla dessa dagar.
Jag har inte ens ont i fötterna!

(För den som gillar siffror och vill kolla resultat så gör du det enkelt här.)

Ursäkta alla egobilder men jag må väl vara förlåten en dag som denna.






Efter babbel med en massa andra glada löpare, obligatorisk fototagning, banantugg och ombyte joggade jag bortåt för att möta mina vänner Annika och Sara som glada i hågen sprang mot mål de också.



Väl tillbaks till hotellet hoppade jag i plurret ganska så snart.
Det är ljuvligt och jag fick t.o.m Sara att testa lite vattenlöpning.
Vem vet, kanske jag lyckats fixa ännu en poolrun-buddy. :-)



Sen somnade jag som en stock i solstolen.
Måste vara en perfekt återhämtningsmetod.

I kväll väntar en galamiddag och (stor?) prisutdelning.
Få se om jag pallar med en liten sväng på det fina gymet här innan.
I morgon blir det hur som helst sovmorgon och långfrukost!

Shit vad jag har det bra!

Kram & tack för att du läst ända hit!
[Comments (12)]
Saturday 2013-11-23 16:22
Author: Ingmarie Nilsson
Dag tre
Jag drömde världens mardrömmar i natt.
Om branta stup, sliriga vägar, rötter som grep tag i mina fötter och stenar vassa som spjut.

Mådde nästan illa av oro när klockan ringde (tidigt) denna morgon men jag bestämde mig direkt för att inte låta mig dras ner i något negativt tänk.
Det var ju bara en dröm!
Och den hade kommit bara för att det berättats hisnande historier den här dagens etapp.
10 km. brant uppför och sen ca. 11,2 km. kraftigt nerför i bitvis väldigt svår terräng.
Inte konstigt det satte igång min (vilda) fantasi.
Trots allt så längtade jag verkligen efter att få kuta igen.

Upprepade gårdagens rutin med fin yoga, meditation och en gigantisk frukost tillsammans med mina goa vänner innan jag hoppade på bussen.

Det var en lång slingrig och skumpig bussresa upp till starten där det inte blev mycket tid varken för uppvärmning eller toabesök.
Fick lite småpanik över att inte ha någon extra energi med mig, alla verkade nämligen ha det, men Sara och Annika delade snällt med sig av några russin och karameller som jag stoppade ner i min lilla shortsficka.
Om det var det, eller någon kraft ovan, som påverkade mig sen lär jag aldrig få veta men jag är hur som helst dem evigt tacksam!



Banan började direkt med en uppförsbacke.
Som blev till ännu en.
Och ännu en.
Med några partier lätt nerför.
För att sen slingra sig uppåt igen.
Motvind och varmt nästan hela tiden.
Hisnande vyer och emellanåt en himmelsk utsikt.
Och benen kändes starka.
Sinnet likaså.

Jag gnetade på och plötsligt var jag halvvägs.
Pillade i mig några russin "om och ifall att" och började mentalt förbereda mig för de där extra tuffa kilometerna nerför.
Tänkte att jag kutar på så fort jag bara kan så länge det funkar och när det blir för jäkligt får jag väl gå.

Och jag sprang och jag sprang.
Fortare och fortare.
Förbi hon som leder i min klass.
Förbi killar som tidigare passerat mig.
Nästan förbi min egen skugga!
(Skojar!)

Det kändes som om jag flög och i ren förtjusning klappade jag händer både till funktionärer och fotografer.
Jag var så lycklig att jag nästan började lipa!
Visst var det stenigt och knixigt emellanåt men aldrig så illa som jag fantiserat om.
Vägen var till största del av hårt packad sand eller grus och slingrade sig än hit och än dit.
Den blev aldrig tråkig och inte en enda gång fick jag någon svacka.

När 21 km. skylten kom och jag såg målet några hundra meter bort var jag nästan lite besviken för jag ville springa mer!
Men du vet hur det är, även det roliga tar slut någon gång.



Den stora belöningen var att precis vid målet fanns det stora härliga havet och i dag var jag inte ensam i!
Lycka!!



Dagens tid; 1.43.55 resulterade i en första plats i min klass och en fjärde totalt!

Min totala placering är ändå fortfarande tvåa i min klass och femma totalt.
Nu är jag dock "bara" ca. 50 sek. efter ettan.
Och laget är kvar på sin 24;e plats.
(Lyssna förresten gärna på Saras braiga podcast "Träningsglädje talks" här så får du höra mer om vad hon och Annika tänker. Lite annorlunda mot mig. :-) Korta bra avsnitt.)

Jag kommer troligtvis få betala för denna galna eufori i morgon i form av toktrötta ben men det spelar ingen som helst roll för det var värt varenda sekund och extremt roligt så långe det varade.

Och oavsett hur det går i morgon så är jag otroligt nöjd och tacksam över att min kropp varit med mig hittills under alla dessa mil upp och ner för bergen.
Och över alla otroligt härliga människor jag lärt känna, över att ha fått se allt detta vackra och över att över huvudtaget få och kunna vara med här!
Jag vet ju att det är ingen självklarhet varken att kunna kuta eller att få leva.

Så tack för i dag livet.
I morgon är en ny dag med nya äventyr och jag längtar redan.
Men först ska jag njuta av nuet, maten och sova skönhetssömn.
[Comments (9)]
Friday 2013-11-22 16:45
Author: Ingmarie Nilsson
Dag två
Tidig väckning denna dag.
Så tidig att det nästan inte ens ljusnat.
Men det gjorde inget för jag kände mig riktigt utsövd och väldans förväntansfull inför dagens äventyr.

Finstartade med lite mjukyoga och meditation innan jag strosade ner till frukosten för att möta mina härliga (team)friends Annika och Sara.
Jag blir glad i magen bara av att se dem!
Så förstå hur glad jag blir av att vara med dem.

Allt är, i mitt tycke, fortfarande lika välarrangerat och välplanerat.
Ingen kan i alla fall säga att arrangörerna inte har förberett oss på att det är tuffa utmaningar som väntar ty det första de säger denna tidiga morgon är något i stil med;
"eat well because you´ll have a very tough race ahead".
Så det var bara att sleva i sig av gröten och be om extra starkt kaffe.

Vi fick åka buss ca. en kvart till starten som började vid Akams naturreservat.
Värmde upp som vanligt, tog några foton och önskade mina fina lagkamrater en trevlig löpar-resa innan det var dax för andra etappens 11 km.


Man kunde nästan ta på den förväntansfulla stämningen i bussen.
Man kunde nästan ta på den förväntansfulla stämningen i bussen.
Startområdet
Startområdet

Sara, jag och Annika
Sara, jag och Annika

Alla startade samtidigt i dag men jag höll igen och rusade inte iväg som en tok trots att det var både medvind och lätt utför de första 800 m.
Jag visste ju att vi skulle upp till 600 m.ö.h, att det ibland gick brant ner vilket därmed skulle betyda att det blev ännu fler höjdmetrar upp (ca. 700 visade det sig) och att underlaget kunde vara riktigt trixigt emellanåt.
(Banprofilerna hittar du här.)

Allt stämde men ändå inte.

Visst gick det uppför, visst gick det nerför och visst var det bitvis både knixigt och ojämnt men riktigt överjäkligt blev det faktiskt aldrig.
Eller så kanske det var för att jag för min inre syn hade målat upp en bild av snudd på oövervinneliga backar och vägar.
Ibland är det bra att ha livlig fantasi.

Men jag sprang och sprang och stretade på bäst jag kunde.
För bara för att det inte var så tufft som jag trodde det skulle bli så betyder det inte att det var "lätt".
Det rann en hel del svett, byttes mycket luft i lungorna och benen blev ju inte direkt piggare av backarna om jag säger så…

En löpare lät jag passera mig men annars var det ofattbart nog bara jag som passerade andra.
Många hade nog helt enkelt tagit i för mycket i början och kroknade sen rejält.
Ibland är det även bra att vara en mes.

Mellan kilometer 5 och 6 samt 8 och 10 var det antingen nerför eller platt men annars var det i princip bara uppför på varierande grad av steniga grusvägar i ett otroligt varierande landskap.
Jag hade ingen kamera med mig så din fantasi får stå för bilderna.
Det var månliknande landskap, vit kalksten, knaggliga och steniga grusvägar, "släta" grusvägar kantade av vackra vingårdar och ibland såg det ut som på savannen.

Sista kilometers gick brant uppför in i den lilla, lilla byn Pano Arodes där målet var precis jämte den lilla, lilla kyrkan St Kalandion..
Och jo, det var ganska skönt att få springa in under "portalen".




Tid; 63.32.
Placering nu; Fortfarande tvåa i min klass men klättrat upp till en femteplacering totalt.
Och laget är ett snäpp ner på 24;e plats.
Men vi är bäst av de svenska!
Kanske för att vi också är det enda. ;-)

Det blev klent med nedjogg av den enkla anledningen att det enda som fanns var vägen vi just kutat uppför.
Så jag gjorde det istället när vi väl var nere vid hotellet igen.
I ett av mina element.
Havet.



Det roliga är att även mina team-friends har nu badat.
Trots att de egentligen inte är några badisar.

Och de gillade det!

Framförallt Annika var så lycklig att det fullkomligt bubblade ur öronen!
(Bildbevis och deras egna berättelser hittar ni hos dem.)

Men så kan det gå om man umgås med mig.
(O)vanor bryts och nya skapas. :-)
[Comments (9)]
Thursday 2013-11-21 17:12
Author: Ingmarie Nilsson
Dag ett
Det svåraste och jobbigaste denna dag har inte varit att kuta utan att vänta.

Att liksom få tiden att gå innan det var dax för start kl. 15.

Eller nej, det är inte riktigt sant för denna första dag funkade som så att den med lägst startnummer startade först och sen skickade de iväg alla med 10 sek. mellanrum.

Varför?

Ingen aning.

Jag som har nr. 108 fick alltså vänta ytterligare en stund.
Sen var det bara att tuta och köra de där 6km. och hoppas man inte skulle stupa innan målet dök upp.

Men vi tar det från början.

Bästa Sara och Annika kom i går kväll och även om jag är väldans bra både på att underhålla mig själv och babbla med både kända och okända så känns deras fina sällskap verkligen härligt att ha här!
Sen visade det sig att de saknade en i sitt lag-team så då fick lilla jag även vara med där!
Sweden is all in.

Så nu är jag i princip med i tre klasser.
Lag, "open" och åldersklass.
Festligt tycker jag för går det inte strålande i den ena klassen så kanske det gör det i någon av de andra.

Banorna, framförallt i morgon och på lördag, är e-x-t-r-e-m-t krävande har jag nu fått inpräntat i skallen.
Vi fick nämligen info om precis allt om allt i den gigantiska aulan några timmar innan start denna dag.

Jag får nog lov att säga att jag var både lite impad och började bli lite nervös där jag satt bland alla råskinn som pratade om olika skoval, vätskebälte och energibars.
Jag har ingenting av det där med mig utan litar helt på att det löser sig ändå.
När det gäller skor så varken kan eller behöver jag egentligen fundera för mina fötter accepterar ju bara Newton.
På gott och ont….
Men servicen verkar, och är, fortfarande extremt bra så jag får hoppas den hjälper mig på något vis när/om jag börjar svaja.


För att fördriva tiden så har jag yogat, mediterat, babblat, badat och läst ut en bok liggandes raklång i solstolen.
Sämre väntetid kan man ju absolut ha!



Och plötsligt var det dax!

Jag kutade på som det kändes bra.
Inget maxande men heller inget joggande.
Stabilt och "lagom" som den svensk jag är.
Lät ingen springa om mig men jag sprang om en hel del vilket (förstås) alltid känns lite extra bra.
Banan var lättsprungen och vädret absolut perfekt!
Tiden blev 25.12 och med den hamnade jag på en andra plats i min klass och sjua totalt bland samtliga damer.

Sara och Annika sprang jämt och fint hela vägen tillsammans och vårt lag ligger nu på en tjusig 23:e plats.



Och lagom tills jag joggat till baks till hotellet igen bjöd himlen på en magisk solnedgång.


Jag tror faktiskt jag blivit lite smått förälskad i Cypern.
Men vi får väl se hur jag låter efter morgondagen för det är ju först då som de riktiga utmaningarna börjar…

[Comments (12)]
Wednesday 2013-11-20 16:38
Author: Ingmarie Nilsson
Framme på Cypern
Fjorton och en halv timme tog det från dörr till dörr Halmstad, Sverige till Paphos, Cypern.
Vem kunde väl tro det?

Taxi till tåget som tog mig till Kastrup.

Någonstans mellan Sverige och Danmark. Grått, grått, grått…
Någonstans mellan Sverige och Danmark. Grått, grått, grått…

Flyg till Amsterdam.
Vänta...
Byte för flyg till Larnaca (som var försenat) och sen bil ca 14 mil innan jag äntligen var framme på Coral Beach Hotel.
Inte utan att jag var ganska mosig efter det där.

Men det kan jag säga, så här i efterhand, att det var lätt värt det!

Att byta grått ruggväder mot detta är som att stiga rakt in i himmelriket!
Hotellet är magnifikt, servicen femstjärnig, maten farligt god, vyerna magiska och havet så klart att jag t.o.m ser tånaglarna genom det.
Och det var ju ett tag sedan jag vaknade av att fåglarna kvittrar och solen kittlar ögonen.


Efter yoga, slöfrukost och lite jobb snörade jag på mig skorna och joggade en dryg timme.
Förbi bananodlingar, utmed havet, på småvägar kantade av vackra stenhus och blomsterhav.
Allt under en klarblå himmel och strålande sol.


Hotellet från "andra sidan"
Hotellet från "andra sidan"



Och jodå.
Jag har varit i havet också.
Förstås.
Rastat vattenlöpningsbältet så det stod härliga till!




Och de där loppen.
De börjar i morgon eftermiddag.
Hittills har allting skötts perfekt och allt är e-x-t-r-e-m-t välorganiserat.
Hoppas det fortsätter så.
Jag har dock insett att det inte kommer bli den slätlöpning på breda backiga vägar jag inbillade mig (och hoppades på) utan jag ska tydligen även ta mig fram på väldans uneven surfaces.
Det är ganska mycket sten off-road om jag säger så...


Men det är som det är och allt jag kan göra är att ta ett andetag i stunden och ett steg i taget.
Så länge jag slipper frysa är jag både glad och tacksam.

Let the party begin!

[Comments (5)]
Tuesday 2013-11-19 06:59
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
When life gives you lemons: make lemonade!
/Okänd

[Comments]
Monday 2013-11-18 19:16
Author: Ingmarie Nilsson
Kort mellanlandning
I ett tappert försök att få lite mer fart i benen blev det lite "lätta" intervaller denna första dag på ännu en ny vecka.
Om benen hade gått lika fort som veckorna hade jag varit superdupersnabb och herr Bolt hade fått passa sin rygg.
Det är då ett som är säkert!

Men som sagt var.
Jag gör mitt bästa för att hänga med i livets fartvindar.
Dagens pass;
10 x 60-30 + 10 x 30-30. Totalt 60 min.
Plus lite härligt yoga och funktionell träning i (det blöta) gräset.
Det finns dock bra övningar där man faktiskt inte behöver ha så mycket markkontakt om man inte vill.



Och just det. Jag körde lite vattenlöpnings-harvande i en nästan tom bassäng också.
Allt för att inte mossan ska börja växa på min kropp.

Mest njuter jag ändå av att vara här.
På bästkusten i bäststaden Halmstad.
Trots att det är gråare än grått, och den fuktiga havskylan borrar sig in i både märg och ben oavsett hur jag klär mig, så älskar jag denna stad.
Och fastän jag är uppvuxen med den här fuktiga kylan, eller kanske just därför, så kommer jag nog ändå aldrig att vänja mig vid den.
Jag inbillar mig dock att den gör mig både hårdhudad och psykstark.
Varför finns den annars kan man ju undra?

Och redan i morgon kväll kommer det bli varmare för då har jag (förhoppningsvis) landat på Cypern och där lovas det upp emot 23 grader.

Hej hopp & galopp!
[Comments (4)]
Sunday 2013-11-17 15:10
Author: Ingmarie Nilsson
På spåret
SJ är allt lite smålustiga ibland.
Fick SMS i går kväll om att jag blivit ombokad till ett senare tåg p.g.a. spårfel efter godstågs-olyckan som var för en dryg vecka sedan.

Bra tänkte jag för det var ju fantastiskt bra service plus att det innebar lite extra sovmorgon.
:-)
Men så fick jag ett nytt SMS nu på morgonen att det inte var ändrat så det blev bråttom värre.

Bara att hoppa i löparkläderna nästan innan gröten var svald för att hinna med det som var planerat.
Ca. 80 min. ljuvlig löpning i strålande sol på mjuka stigar.
Det är nästan så jag tror jag tagit fel på månad för visst har november varit mer lik april än sig själv?

Och om det var solen eller de nya pjuxen som gjorde att det kändes som det gjorde låter jag vara osagt men härligt var det och så lätt att jag nästan blev lite orolig.
Det känns liksom nästan lite för bra.

Men skit detsamma.
Det är kul så länge det varar oavsett. :-)


Syns inte så bra här kanske men det är STOR skillnad att kuta i ett par nya studsiga Newton-skor kontra utslitna ostudsiga.
Syns inte så bra här kanske men det är STOR skillnad att kuta i ett par nya studsiga Newton-skor kontra utslitna ostudsiga.

Hjärtat hjälpte mig tack och lov med allt bagage för det är en del som ska med.
Kläder för både värme, kyla och inomhus, yogapinaler och lite annat smått och gott för det kommer bli en del av både det ena och det andra under mina veckor på resande fot.


Bye bye 08a land.
Hej hej bästkusten!
[Comments (8)]
Saturday 2013-11-16 20:55
Author: Ingmarie Nilsson
Fin lördag
Även om träningen reduceras just nu innan Cypern äventyret så tror jag på att hålla i gång kroppen och det neuromuskolära minnet.
D.v.s. göra och träna ungefär som vanligt men med minskad mängd och intensitet.

30 min. tröskel (+ upp och nedjogg förstås), lite corestyrka på 08;as bästa utegym och en kort poolrun fick det därför bli i dag.
Inte mycket att säga om det mer än att det var helt "lagom" och kändes helt ok.
Bra så tycker jag!

Väskorna är packade för i morgon drar jag söderut till bästkusten och mellanlandar där en kort dag innan resten av rese-kalaset börjar.

Men jag har tjuvstartat och kalasat i dag också.
Genom att fira världens bästa 50- åring.

Gunnar Durén ÄR nämligen (bl.a) världsmästare och har så många meriter och rekord på sin löpar-CV att jag blir alldeles Starstrucked!

Fatta hur coolt att äga en sån här fet och guldig medalj!


Hur trevligt som helst med massor av löparsnack, god mat och härliga människor.

Så mycket mat att huvudpersonen fick berätta om allt. :-)
Så mycket mat att huvudpersonen fick berätta om allt. :-)
Och med god mat så blir det så här…
Och med god mat så blir det så här…
Jag och finaste Karin
Jag och finaste Karin
Och här är hon med nästan hela sin goa familj
Och här är hon med nästan hela sin goa familj



Och mitt i allt blev det ett frieri!
Gunnar och hans Karin är nu ett par "på riktigt"!:)
Romantiskt så man blir alldeles tårögd!


På vägen hem lös mångubben så vackert så vackert och jag känner mig väldigt tacksam och glad i magen över allt jag får och har.

[Comments (2)]
Friday 2013-11-15 18:32
Author: Ingmarie Nilsson
Erbjudande på kokosvatten
Jag vet att jag "tjatar" om kokos i alla dess former men ordet är tack och lov fritt för mig här och jag kan fortsätta så länge jag vill.
Nu har jag dessutom ett riktigt fint erbjudande till alla.

Kokosvatten är en av naturens gåvor till oss människoknytt.
Proppfull av livsviktiga mineraler och andra näringsämnen, bra för matsmältningen, energigivande, innehåller inget kolesterol eller socker, törstsläckande och dessutom är den galet god!
Som sportdryck och/eller återhämtningsdryck är den absolut perfekt!

Jag har testat en massa olika märken och den absolut godaste och bästa är, enligt mig, utan tvekan Ecos som säljs av ett litet företag i Jönköping.


Varje del av kokosnöten används på ECOS produktionsanläggningar, vilket ger mervärde högre upp i distributionskedjan och hjälper små familjeföretagsplantager i Thailand.

Vill du också testa?
Om du använder koden "Yoging" när du beställer så får du hela 20% rabatt!
De har dessutom galet god kokoschoklad... :-)

Läs mer och beställ på Ecos hemsida.

Enjoy!
[Comments (2)]
Thursday 2013-11-14 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
Taperingtime
Om en vecka är det dax för Cyprus Challenge.
Fyra dagar med fyra olika lopp på fyra olika (kuperade) banor.
Även om jag mest ser det som en väldans kul grej och som ett (extra tufft) träningsläger så är det klart att jag vill göra mitt bästa och framförallt att det ska kännas så bra som möjligt.

Min förhoppning, och mitt mål, är att komma topp fem bland de tuffa brudarna i min klass.
Kommer garanterat bli en enorm utmaning men det är inte omöjligt om kroppen är med mig.
Och backarna inte helt mosar mina ben...

Hur som haver löparen kär så körde jag det sista riktigt tuffa passet i dag.
8 x 4 min (1 min. vila) + 10 x 30-30.
Och ja, det var jobbigt...


De där 30 sek. kan verka som en baggis men att få igång benen och köra max efter de där 4-minutarna och 5-10 min. jogg är då inte plättlätt i min värld.
Men precis som med de flesta intervaller så lossnar det efter
att man gjort 2-3 stycken.

Jag inbillar mig att det är galet bra träning att göra så där.
Att "tvinga" benen kuta fortare än vad de egentligen mäktar med.
I synnerhet för mig som är en mästare på att springa jämt som en klocka men som halvdör när det blir ryck.

Tyckte jag var värd en belöning efter det där och den blev i form av ett lugnt vattenlöpningspass, ett Hot Mojo yoga pass och en helt nyöppnad kokosolja bästa sorten alla kategorier,


Nu återstår "bara" det svåraste.
Att träna "lagom" mycket utan att slöa till i skallen och tro att det är semester.

För sån blir jag.
Ju mindre träning ju lojare sinne och slöare kropp.
(Ett annat ord för tillståndet är l-a-t.)

Knepet är att tänka som om man tränar hårt men ändå inte göra det.
Så jag kör mina "yoga- och meditationstrix" för att bibehålla fokus.
Sat Nam.

[Comments (9)]
Wednesday 2013-11-13 15:26
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Be yourself, who is better qualified?
/Frank J Giblin II

[Comments (4)]
Tuesday 2013-11-12 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
Topp-tisdag
Regnet smattrar, vinden viner, himlen är grå och termometern visar bara några ynka plusgrader.

Vad göra?
Burra ner sig i soffan och vänta på bättre tider?
Jodå, tanken har slagit mig (också) men då lär jag få vänta både länge och väl för det är november och vintermörkret har bara precis börjat.

Och handen på hjärtat, det är ( nästan) alltid värst att stå inne och titta ut.
Kommer man bara över tröskeln och ut genom dörren så brukar de där burrtankarna försvinna ganska kvickt.

Så löpning blev det i dag.
Och ett härligt boxpass med extra egen styrka.
Hade vissa svårigheter att få mina darriga armar att trycka på rätt fotoknappar men till slut så!


För att förgylla dagen ännu lite till har jag fixat till min stackars helgnedsuttna kropp hos bästa naprapat-Mats.
Jösses så mycket rygg-knak jag lyckats lagra upp.
Nu kan jag plötsligt andas igen!

Jag begriper verkligen inte hur människor klarar av att sitta ner dagarna i ända.
Jag skulle vara ett konstant vrak och behöva ett multiklippkort hos Mats.
Eller en annan slags kropp...


Men det bästa denna tisdag är nog ändå att jag klarat löpcoach-provet!
L-y-c-k-a!
Så nu kanske jag verkligen kan kalla mig "riktig" löptränare.

Vill även du ha hjälp av mig?
Kolla då in här.
Spelar ingen roll om du bor i 08;a land, månen eller down under.
Vi löser det ändå.
[Comments (7)]
Monday 2013-11-11 18:11
Author: Ingmarie Nilsson
Tre (tuffa) tior
Man skulle ju verkligen kunna både tycka och tro att kroppen borde vara superpigg och superalert efter att ha varit så ovanligt stilla i så många dagar som jag varit fredag-söndag.

Men icke.

Jag vet inte om det bara är jag men jag blir mest bara seg, loj och lite små-lat av att göra "ingenting".
Eller så berodde dagens seghet på att skallen fortfarande var trött.

Egentligen gick dagens pass inte dåligt.

Tvärtom märkte jag att jag kom både lite längre och fortare framåt beroende på intervall.
Det var nog mest att jag kände mig så extremt loj och totalt otaggad.
Som om jag sprang och halvsov trots skyhög puls, mjölksyra och ansträngd andning.

Märklig känsla det där.
Man är vaken men ändå inte.

Fast det var då verkligen ingen större chans att jag varken kunde eller skulle somna under passet.
Däremot blev jag galet trött.

10 x 60-30 + 10x 80 sek. backe + 10 x 30-30 och för att avsluta allt med jämna fina siffror så blev det totalt 100 min.


Visst blev jag varm men det satt ändå fint med ett Hot Mojo yoga pass efter det där.

Vissa dagar är det så här och det är bara att gilla läget.
En känsla är bara en känsla liksom en tanke bara är en tanke.
De kommer och går och jag väljer ju faktiskt själv om jag vill att de ska få stanna kvar eller inte.

Ibland väldigt svårt trots att det egentligen är ganska enkelt.

Men jag har några bra & fina meditationer och mantran som hjälper mig att vakna till liv igen och som inte låter de där slöetankarna slå rot.
I december kommer jag att ha yogaklasser för löpare & annat sportknytt på Happy Buddha och om du vill så är du mer än välkommen att också testa på bl.a. både meditation och mantraövningar.
Mer info kommer snart.

Wahe Guru.

[Comments (5)]
Sunday 2013-11-10 19:10
Author: Ingmarie Nilsson
Dag 3
Helt otroligt hur fort tre dagar kan gå trots att de varit "ovanligt långa".
I alla fall för mig som sällan är ute och kutar redan kl. 05.30.
Åtminstone inte flera dagar på raken.

Hur som helst.

Sista kursdagen har bjudit på teoretisk spänstträning, olika testanalyser och hur man kan använda dem, biomekanik, skadelära, hur man tränar efter skada/sjukdom samt löpstyrka.
Med andra ord många jättebra grejer jag kan ha med mig i mitt fortsatta coachande.

David Felhendler visar hur otroligt komplex foten är. Inte konstigt att det är så "lätt" att få ont i den…
David Felhendler visar hur otroligt komplex foten är. Inte konstigt att det är så "lätt" att få ont i den…

Sirpa Felhendler visar hur man kan hitta de inre djupa, superviktiga, magmusklerna.
Sirpa Felhendler visar hur man kan hitta de inre djupa, superviktiga, magmusklerna.

Så vad tyckte jag då om kursen?

Den har absolut varit värd att gå och jag har uppskattat (nästan) varje minut.
Det mesta har varit övervägande både intressant och roligt och jag har träffat fantastiskt trevliga människor!

Jag har lärt mig en hel del nytt men mycket har också mest blivit en bekräftelse på att jag "fattat rätt".
Vilket förstås är väldigt bra det också.

Om jag fick önska så hade jag velat ha mer "djupdykning" i de olika ämnena och att man tagit bort vissa delar som t.ex. var med i steg ett eller som kändes för "basala".
Kanske det borde varit lite högre antagningskrav för ärligt talat var det ganska stora kunskapsskillnader hos oss deltagare.

Men jag är verkligen nöjd och kursen får fyra av fem stjärnor av mig.

Bästa Ulrika Flodin poserar med coolaste tröjan.
Bästa Ulrika Flodin poserar med coolaste tröjan.

Nu återstår "bara" slutprovet och innan dess kanske jag egentligen inte ska uttala mig om någonting.
Det kanske är så illa att jag inte fattat ett smack.

Bäst att jag, liksom guldskelettetsgubben, tar sats och först grottar ner mig i böckerna en stund till.


[Comments (9)]
Saturday 2013-11-09 19:25
Author: Ingmarie Nilsson
Dag 2
Under gårdagen handlade utbildningen om konsultation, ledarskap, krav- och kapacitetsanslys, löptekniksanalys och praktik.
Lite mer "mjukvara" om man jämför med i dag när det varit en himla massa siffror.

Vi har diskuterat, analyserat, planerat och skrivit träningsprogram mest hela dagen.
Skitskoj om du frågar mig!



Lunchpausen gjordes på ett av mina favvohak Organic Green.
Fick ruskigt fint sällskap av Anna Åsa och Kenth.
Du kan ju gissa vad vi pratade om...


Anna & Åsa
Anna & Åsa
Jag & Kenth
Jag & Kenth

Dagen avslutades med ett spänstträningspass och trots att jag var allt utom sugen så blev det ett hejdundrande kul pass.
Rubin McRae är liksom inte kallad supercoach för inte.

Jädrans vad vi tog i och jag lovar att inte ett hårfäste var torrt.
Jag tror de flesta gick därifrån med både darriga ben och ett lite lagom småfånigt lyckligt leende.

I alla fall gjorde jag och allra bästa Ulrika det.

Inte nog med att Rubin höll i alla lektioner hela dagen, han körde även det där hejdundrande passet med oss!
Inte nog med att Rubin höll i alla lektioner hela dagen, han körde även det där hejdundrande passet med oss!

Jag och Ulrika
Jag och Ulrika

Skallen är ganska full just nu men jag längtar redan efter morgondagen.
Jag hade kunnat hålla på så här i flera veckor (minus de tidiga morgnarna) och bara bli mer och mer fullproppad med l-ö-p-n-i-n-g.

Och bara för att det är så skoj så ska jag skriva lite träningsprogram i detta nu.

Hej hopp, over and out!
[Comments (3)]
Friday 2013-11-08 19:34
Author: Ingmarie Nilsson
Dag 1
Kursen jag går i dagarna tre är RS löpcoachutbildning steg 2 med fokus på personlig och individuell träning.


Tanken och syftet med detta är (förstås och framförallt) att jag vill lära mig ännu mer och därmed förhoppningsvis bli en ännu bättre coach.
Jag brinner ju verkligen för detta med löpning och har en önskan om att fler ska komma på tjusningen och enkelheten med att springa.
Oavsett nivå.

Snacka, lyssna och "göra" löpning en hel dag är förstås galet både lyxigt och skoj och även om det (hittills) inte varit jättemycket nytt så har det absolut varit en givande dag.
Bekräftelse på att jag tänker och gör "rätt" är ju också viktigt!

Kända såväl som okända ansikten är med och alla är lika trevliga.
Det har inte varit några som helst problem för mig varken att hålla mig vaken eller resa mig från stolen.
Pallade t.o.m att kuta en egen liten runda i morse så fortsätter det så här kommer det bli en dunderhelg.

Superläraren Pernilla Ohlsson håller i trådarna.
Superläraren Pernilla Ohlsson håller i trådarna.

Löparessen och supercoacherna Ulrika Flodin och Rubin McRae klurar på lite olika vis.
Löparessen och supercoacherna Ulrika Flodin och Rubin McRae klurar på lite olika vis.
Två från fina Halmstad. Jag och Kenth Svensson. Kan ju inte bli annat än bäst. :-)
Två från fina Halmstad. Jag och Kenth Svensson. Kan ju inte bli annat än bäst. :-)
[Comments (7)]
Thursday 2013-11-07 19:07
Author: Ingmarie Nilsson
Försöker förbereder mig på det som komma ska...
I dagarna tre, fredag-söndag, ska jag sitta i skolbänken från tidig morgon till sen kväll.
Förvisso kommer det bli lite träning både före, under och efter kursen men den kommer vara m-i-n-i-m-a-l.
Med mina mått mätt i alla fall.

Och efter alla dessa år jag levt med mig själv så vet jag att det kommer bli tufft.
Därför har jag sett till att rasta mig själv så mycket jag bara kunnat de senaste dagarna.

I går blev det dubbla löppass. Ett lite hårdare. Ett lite lugnare. Totalt 130 min.

I dag blev det en slags kombo.
10 x "kort" (80 sek.) backe + 5 x "lång"(200 sek.) backe + en massa distans före, mellan och efter i kuperad skog.
Totalt 2 timmar.
Det var, får jag lov att erkänna, ganska tröttsamt...


Och törstframkallande.



Ecos kokosvatten om någon undrar. :-)
Ecos kokosvatten om någon undrar. :-)

På det har jag kört 40 min. vattenlöpning och ett Hot Mojo yogapass.
Känns som om det inte är mycket kvar av mig efter allt detta svettande.


Frågan är nu snarare om jag ens vill resa mig upp i morgon.

Och kursen?
Ja den kommer jag berätta mer om men så mycket kan jag säga att jag har skyhöga förväntningar!
[Comments (6)]
Wednesday 2013-11-06 14:17
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Never fear shadows. They simply mean there´s a light shining somewhere nearby.
/Ruth Renkel.

[Comments (2)]
Tuesday 2013-11-05 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
Tisdagstänk
En väldigt vanlig fråga jag ofta fått, och får, är;
"men vad tänker du egentligen på när du springer?"

Helt ärligt tycker jag frågan är konstig.

De flesta människor tänker ju hela tiden oavsett vad man gör, eller hur?
Och det är så jag ofta svarar.
Att jag tänker på allt och inget och allt där emellan.

Men ibland tar jag mig tid att utveckla det hela med ett "det beror på".
För helt klart beror det på vilken typ av löpning jag gör.

Om jag kör lugn distans/ långpass kan tankarna verkligen vandra mellan allt från vad jag ska äta senare eller meningen med livet till hur jag ska formulera en text eller vilka strumpor jag ska ta på mig efter duschen.
Har jag sällskap blir samtalen ofta djupa och smått filosofiska.
Inte sällan öppnar man upp sitt hjärta under ett långpass och berättar saker man normalt sett aldrig skulle berätta.

Och det finns faktiskt en slags oskriven regel med just det.
"Det som sägs under en löptur stannar där".
Man berättar aldrig, aldrig vidare det som anförtros under ett löppass.

A-l-d-r-i-g.

När jag springer med lite mer tempo, typ tröskel och snabbdistans, handlar tankarna mer om fokus på andning, fart, känsla och tempo.
Orkar jag prata så är det ytterst korta meningar och de är ytterst ytliga.
Typ "ja, nej, höger, vänster, jag är t-r-ö-t-t-."

Vid korta, hårda intervaller tänker jag inte alls.
Då är jag enbart fokuserad på att överleva och efter att höra pipet från klockan eller klara en förutbestämd sträcka.

Det lite "lustiga" är dock att oavsett vilken typ av löpning jag gör så försvinner eller löses de ev. funderingar, tärande känslor och bekymmer jag haft innan jag stack ut.
Så där verkar inte tempot spela någon roll.
Det viktiga är att göra.

Funkar du och dina tankar kanske på samma sätt?

Både i går och i dag har det varit mest av det sista.
D.v.s inte mycket tankar alls.
Bara fokus på en intervall i taget och att överleva den.

Vattenlöpningsintervaller i går med bästa Fredde.
10 x 2 min. + 10 x 70-30 + 10 x 20-10.
Totalt 90 min.

I dag blev det ett klassiskt löpintervallpass med 8 x 4 min. (1 min. vila.)

Snorjobbigt!
Men tokbra.

Eftersom vädret (tillfälligtvis) var riktigt fint toppade jag med en (tuff) stund på utegymet.
Det gäller ju att passa på.
Tids nog blir det för kallt för att härja runt där och därmed ha en chans att skita ner sig.

Men sen var jag rökt och orkade knappt ta mig hem.;)

 

Hade dock en så trevlig lunchdejt framför mig att jag fick extra energi bara av tanken.
Nämligen den på "tisdagshaket" Coffee & Friends med världens bästa Camilla och lika bästa Tarzan.

 
Håll förresten gärna utkik på Camillas sida för hon kommer inom kort erbjuda en riktigt cool november-grej!

Och jag också snart.
Fast med något helt annat.
Ett riktigt decemberäventyr!
[Comments (6)]
Monday 2013-11-04 18:45
Author: Ingmarie Nilsson
En bunt måndagstips
Från mig till dig.
Några bra tips så här på veckans första dag.

So let´s go.

Bästa november eventet tror jag helt klart är det jag och Hans kommer ha den 30/11 i Halmstad.
Don´t miss it!
All info hittar du här;

Klicka på bilden för att få den större.
Klicka på bilden för att få den större.

Om du inte kan vara med där, eller om du vill ha mer hjälp med din träning, så rekommenderar jag dig att ta en koll på detta.
Finns några platser kvar!

Raskt vidare till vårt viktigaste redskap.
Kroppen.

Utan en frisk mage och tarm är det svårt för kroppen att fungera optimalt.
Vet du att i princip hela ditt immunsystem byggs upp från just tarmen?
Och att bl.a många livsviktiga enzymer och hormoner bildas där?
Så håll den go och glad!

För att bygga upp en bra tarm- och bakterieflora rekommenderar jag dig att testa dessa tre;

* Glutamin som man faktiskt t.o.m. använder inom t.ex intensivvården just för att bygga upp tarmslemhinnan igen.
* Kokosolja som har så många positiva effekter för kroppen att det är enklast om du läser t.ex. här och här.
* Laktovitalis för att få en riktig boost av bra bacillusker. Var noga med att få i dig det varje dag. (Det räcker tyvärr inte med yoghurt och liknande…))


Om du bara ska välja ett kosttillskott så hade jag nog valt D-vitamin.
Dess betydelse, effekt och fördelar är otrolig!
En bra (oberoende) sida du kan läsa mer på är t.ex. Vitamin D Counsil.

 
Alla Holistics produkter kan du plättlätt bl.a köpa här.

Kram från Ingmarie
[Comments (3)]
Sunday 2013-11-03 19:52
Author: Ingmarie Nilsson
Sköna Söndag
Allhelgonahelgen är väl kanske framförallt en helg då man ska minnas och hedra de som inte längre finns med oss här på jorden.
Och det har jag också gjort på mitt lilla vis.

Samtidigt tänker jag även som min vän Pekka att det är en helg man kanske ska hedra livet lite extra också.
Så det har jag gjort.
Med råge!
Och på allra bästa vis.

Ärligt talat känner mig helt rusig av liv och lycka efter denna dag och är fullproppad av både energi och mat.

Det blir nämligen så där varje gång jag är tillsammans med allra, allra bästa Karin.
Både kropp och själ fylls av värme, omtanke och massor av goa känslor.

Just i dag har jag haft den extrema lyxen att bli hembjuden till henne och hennes härliga familj.
Helst skulle jag vilja vara där typ varje dag och jag höll mig kvar både länge och väl.

Vi kutade en ljuvlig två-timmars runda på Järva.
Inget ont någonstans, kände mig hyfsat pigg och Karin var snäll och höll min fart så jag hade babbelsällskap hela rundan.

 
 
Jag tackade för sällskapet genom att bjuda henne och Fredrik på ett litet cirkelträningspass à la Nilsson och jag blir allt lite besviken om de tu inte har åtminstone lite träningsvärk i morgon.

Annars kommer jag tillbaks och gör om det för det betyder ju att de bara spelade teater när de grimaserade illa.


Det bästa av allt var nog ändå att trots att jag slitit ganska hårt på dem med både babbel och annat så orkade de med mig en liten stund till och bjöd på en fantastiskt god vegomiddag.

En sån där som kommer att finnas kvar för evigt i min "bästamåltidernanågonsin-bok".

 
 
Life is good och jag är en förbenat lycklig och privilegierad människa.
Inte bara på söndagar utan veckans alla dagar.
[Comments (5)]
Saturday 2013-11-02 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Jag tror den har släppt!
Handbromsen.

För nu börjar det visst minsann hända saker i kroppen gott folk.

Intervaller 20 x (60-30) + ett stentufft gympass i går och Hammarbybacken x 8 (totalt 90 min. med upp-och ner jogg) + poolrun i dag.

Jag älskar verkligen den där backen.

Alltså på riktigt.

Blir galet taggad både av utmaningen och av att det (nästan) alltid är en massa andra tokstollar som kör upp och ner, upp och ner, upp och ner, härs och tvärs på både det ena och andra viset där.
Med/utan stavar, gåendes, springandes eller cyklandes.
Alla sätt är liksom ok.

I dag kutade jag längst nerifrån upp till toppen via "barnbacken" (varför den kallas det kan man dock undra), ner på andra sidan till Hammarbyhöjdens IP, upp igen till toppen och sen ner via barnbacken för att börja om.
Varje "runda" tar ca. 15 min. och det blev alltså 4 sådana denna dag.

Men jag är tveksam till om min kärlek till backen är besvarad för den gör förskräckligt ont efter ett tag.


En liten stund fick jag draghjälp av Kärleken som rastade hojjen. Eller om det var tvärtom…  ;-)
En liten stund fick jag draghjälp av Kärleken som rastade hojjen. Eller om det var tvärtom… ;-)

 
Jag tror och hoppas verkligen det har vänt nu.
Att kroppen har gjort sig av med alla illasinnade bacillusker och är med på noterna igen.
Vi kan väl säga så va?
Att det går stadigt uppför nu.

Dessutom är jag riktigt kaffesugen igen.
Det är ett friskhetstecken om något.
[Comments (2)]
Friday 2013-11-01 10:28
Author: Ingmarie Nilsson
Bästkusten drar
Bor du eller är i närheten av Halmstad den 30/11 så är du varmt välkommen på detta;
(För liten text? Bara att klicka på bilden för att få den större.)

[Comments (7)]