Archive Dec 2013 (31 entries)

Tuesday 2013-12-31 18:05
Author: Ingmarie Nilsson
Gott slut och Gott Nytt År!
2013 har varit ett fantastiskt år om du frågar mig och jag både tror, hoppas och har bestämt att 2014 blir minst lika bra.
För mig, dig, oss och jorden.

Som en skön avslutning bjuder jag på denna lilla filmsnutt.
Jag har visat den här innan en gång för längesedan men den är så härlig att den bara måste ses igen.

Enjoy!


Och kom i håg:

Livet är vad du gör det till.
Det har det alltid varit och det kommer det alltid att vara.
(Grandma Moses)
[Comments (4)]
Monday 2013-12-30 18:10
Author: Ingmarie Nilsson
Om varför jag valde som jag gjorde
Nu ska jag berätta varför jag lite "hastigt och lustigt" valt att anmäla mig till den där halvmaran i ett annat land om mindre än en månad.

Det finns egentligen flera anledningar och även om beslutet verkar hastigt så är det inte det.
Jag behövde bara en massa tecken för att fatta och få ändan ur vagnen.

En liten anledning är helt enkelt att jag är sugen på att kuta en halvmara.

En annan liten anledning är att just Las Palmas lopp går på min födelsedag och trots att jag kutat och tävlat oräkneliga år, och trots att jag snart levt i 48, så har jag aldrig tävlat just på min födelsedag.
Det är helt enkelt dax.
Och att göra det i ett (förhoppningsvis) varmt land gör ju liksom inget.
Dessutom har loppets hemsida pluppat upp på min skärm på de mest märkliga sätt och det visade sig även att det "råkade" finnas ett ledigt rum på hotellet jag vill bo på trots att det var fullbokat.

Men ingen av de här sakerna var egentligen avgörande.
Det är större än så.

Minns du Maria?

Som jag träffade första gången då jag skrev en artikel om henne för Runners World vintern 2012.
Om hur hon kämpade mot en obotlig cancer där överlevnaden är 2-4 månader.
Hur hon i stället för att lägga sig ner och vänta på slutet bl.a började yoga och springa tuffare löppass.

Hon var nog en av de få som log hela vägen under det där kalla Stockholm Marathon förra året.
Det var på lördagen.
På måndagen var hon på sjukan och fick cellgift.
Ja du fattar vilken kämpe hon var!

När vi sågs första gången hade det gått nästan ett år sedan dödsdomen och ingen skulle ens ha kunnat gissa att hon bar på en dödsdom.
Och vi sågs ganska många gånger efter det.
Som den här, den här och den här gången.
Och vi hade emellanåt väldigt tät kontakt via mail och telefon.

Maria lärde mig massor om allt från livets hemligheter till ny cancerforskning.
Att leva med döden flämtande i nacken ger onekligen perspektiv på det mesta i tillvaron…

Men i oktober i år, bara någon dag efter sin 47:e födelsedag lämnade hon jordelivet.
Jag hade träffat henne bara någon månad tidigare så egentligen "visste" jag åt vilket håll det gick men det hjälper inte.
Döden gör ont oavsett.

Under många år hade Maria bott i just Las Palmas och hon hade nästan sen den första gången vi sågs sagt att hon ville vi skulle åka dit, kuta lopp och hon skulle även få möjlighet att visa mig runt i "sin" stad.
När vi sågs sista gången, trots att hon var så sjuk, så tittade hon mig djupt in i ögonen och sa:
-Ingmarie, när jag blir frisk, då åker vi väl? Nu till vintern. Du och jag.

Och jag sa ja trots att jag visste att det inte skulle bli så och jag kände mig verkligen som en stor hemsk lögnare.
Men vad skulle jag annars ha svarat?

Men så har då alla dessa små tecken kommit i min väg och jag lyssnar.
Kanske är det Maria som skickat dem för vad vet väl jag simpla människa om vad de döda kan och gör?

Kanske jag bara inbillar mig allt men jag ser det som att vi åker dit tillsammans fast på ett annat vis än vi tänkte oss.

Jag springer helt enkelt för att hedra Maria och för att hylla både löpningen och mitt eget liv.

För jag lever, liksom du, och jag ser det som min plikt att göra det så bra och ärligt som jag bara kan.

[Comments (8)]
Sunday 2013-12-29 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Ändrade planer och high on CC
Min tanke med dagens blogg var att berätta hur min plan A (kuta själv i två timmar) blev till plan B (kuta delvis med världens bästa Ulrika och hennes lille Malte) men du vet hur det kan bli.
Planer raseras och man får snabbt tänka nytt och tänka om.

Plan B fick nämligen ändras till plan C för trots att Intersport i Liljeholmen gjorde sitt bästa för att hjälpa oss med vagnspunkan så förblev däcket platt och jag fick ta till plan C.
Kuta själv men en helt annan runda än den jag tänkte i plan A.
Två timmar blev det hur som helst.
I strålande sol.

Malte, Ulrika och hjälpsam Intersportpersonal
Malte, Ulrika och hjälpsam Intersportpersonal

Inte heller är det mycket att berätta om gympasset i kväll förutom att det var tufft, svettigt och förbaskat bra.

Allt det där verkar nämligen så fjuttigt, förutom stunden med Ulrika och Malte som alltid är en högtidsstund, för det som helt och hållet upptar både mitt sinne, min kropp och min själ nu är timmarna mellan kl 15 och 17 i dag då vi var och kollade Cirkus Cirkörs föreställning Knitting PeaceDansens hus.


I Cirkus Cirkörs föreställning Knitting Peace hänger vi oss fullständigt åt svårlösta knutar och evighetsmaskor i ett scenrum fyllt av garn, trassel, linor och trådar.
Forskare menar att strävan och längtan efter att få det bättre är det som håller oss vid liv.
Det värsta som kan hända är att vi uppnår våra mål utan att hitta något nytt att sträva efter.
Cirkusartister strävar ofta efter att uppnå det omöjliga.
Är strävan efter en omöjlighet vägen till lycka?
Att sträva efter fred på jorden, är det att sträva efter det omöjliga?
Kan själva strävan förändra något?
Går det att sticka fred?
Det är lätt att ge upp inför sin litenhet, världens storhet och sakers komplexitet.
Genom att hänge sig totalt åt garnets olika former strävar artisterna efter att hitta mening.

Jag satt som en fågelholk.

Med gapande mun, bultande hjärta, tindrande ögon, uppfyllt sinne och kände mig helt förtrollad.

Det finns absolut inga ord som till fullo kan beskriva detta.
Vi har ju sett dem en gång innan, på Wear it like a Crown, och jag var minst lika förstummad då.
Det är magi, skådespel, fantasi, akrobatik, tänkvärt, musikaliskt, svängigt, pirrigt, hisnande och sensationellt i en härlig salig blandning på en och samma gång och den människa som inte blir hänförd av dem hoppas jag inte finns.

Jag kan inte beskriva det.
Du måste helt enkelt själv uppleva det hela för att förstå.
Jag är förälskad och skulle lätt kunna se om den redan i morgon igen.


Och jag tror som de:
Allt är möjligt.

Och som en elev i årskurs fem så klokt sagt:
"En möjlighet är en risk och en risk är en möjlighet".

Tack för i dag och kram till dig.
[Comments (9)]
Saturday 2013-12-28 19:32
Author: Ingmarie Nilsson
(Lyckade) Upplivningsförsök
När dagarna är så grå och mörka att man knappt vet om det är dag eller natt så gäller det att liva upp det som går att liva upp.
Eller hur?

Det behöver inte vara så märkvärdiga saker som gör att en grå dag blir extra ljus.
Ett leende från en okänd, att någon håller upp dörren, ett sms med en glad gubbe, en god kopp kaffe, en kram, pratstund med en nära vän, ett telefonsamtal, en bra bok, en varm filt, nystädat skrivbord eller vad det nu må vara.

Jag tror att bara vi öppnar ögonen så finns det massor av härliga, fina, roliga och mysiga saker runt omkring oss på max en armlängds avstånd men de är så lätta att glömma bort just för att det är så nära.

Ett idiotsäkert knep är att köra intervaller med sin adept (och käraste vän) Karin.
För det livar onekligen upp att kunna få köra sig toktrött, babbla och få dagsljus på näsan.

Så här var passet:

Uppjogg ca 20 min. + några stegringslopp.
Därefter: 2 + 3 + 4 + 5 + 5 + 4 + 3 + 2 min. på spåret bakom Stadion = hyfsat kuperad terräng. (Vila 1 min.)
Jogg 10 min. + 6 x 30-30 och till slut ytterligare 10 min. jogg.



Att jag sen blev toktrött efteråt är en helt annan sak.
Någon timme senare, med magen full av mat, däckade jag i soffan så som bara en klubbad löpare kan däcka och jag får lov att erkänna att det var väldigt segt att ta sig upp för ännu en tubresa och vattenlöpning.

Men har jag bestämt mig så har jag.

Gammal är äldst heter det ju och med tiden har jag lärt mig att det är bara en kort tidsfråga innan jag piggnar till igen och så blev det även denna eftermiddag.
Nu är hela jag (nästan) som ny igen.
Vattenlöpning är onekligen en av de mest effektiva återhämtningsmetoderna för en trött kropp om du frågar mig.

Jag fick dessutom extraeminent fint sällskap av denna pingelböna.
Ännu en människa som jag blir så där skitglad av att umgås med.
Och inspirerad!

Visserligen ser jag till att i princip bara umgås med människor jag mår bra av men dagar som dessa, när gråheten verkligen har stationerat sig på himlen, så är det som sagt var extra viktigt att liva upp sig på alla tänkbara sätt & vis.
Allt som inte är olagligt är tillåtet. :-)
Bl.a därför har jag nu även anmält mig till 2014 års första halvmara.

Spännande som attan och jag tycker det ska bli jätteskoj även om anledningen inte enbart är för att jag ska ha något roligt att se fram emot.
Exakt varför det blev just detta lopp ska jag därför berätta om lite senare för det är en något annorlunda story.
Om både liv & död...

Tack och kram alla ni som förgyllt just min dag.
Kända såväl som okända.

Så kom ihåg:

Du har aldrig fått, och kommer aldrig att få, en annan människa att må bra i onödan.
[Comments (5)]
Friday 2013-12-27 18:10
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Fråga inte dig själv vad världen behöver.
Fråga dig själv vad som väcker dig till liv och gör sedan det.
För vad världen behöver är människor som verkligen har vaknat till liv.

/Harold Whitman

[Comments]
Thursday 2013-12-26 18:08
Author: Ingmarie Nilsson
Och på den tredje juldagen blev det…
...sol!

Jag är evigt tacksam att världens bästa Ulrika lockade med mig på ett hyfsat tidigt morgonpass för det betydde att jag fick uppleva ren och skär magi.

Ulrika. Man kan se på flera mils avstånd att det här är en quinna med ruskigt både långa och snabba steg.
Ulrika. Man kan se på flera mils avstånd att det här är en quinna med ruskigt både långa och snabba steg.
Och jag. Förvisso långa ben men de är inte i närheten av samma fart som Ulrika har på sina.
Och jag. Förvisso långa ben men de är inte i närheten av samma fart som Ulrika har på sina.

Vi höll oss runt Årstaviken, Trekanten, Tanto och Södermalm.
Och även om jag njöt av allt det vackra naturen bjöd på så är det samtalen jag minns bäst.
Alltid lika fascinerande och framförallt inspirerande och upplyftande.
För det är så det blir med Ulrika.
Vi pratar om stort såväl som smått och jag blir lika rusigt glad av hennes sällskap varje gång vi ses.

Om det var det där lyckoruset, eller bara en släng av extra endorfiner efter mina 80 min. löpning, vet jag inte men det blev både ett hyfsat styrkepass på La Gym och 45 min. vattenlöpning i La pool av bara farten.
Det är ju en himla tur att Söders pärlor ligger på bekvämt gångavstånd från varandra. :-)



Det är märkligt det där hur man liksom klarar energinivån för det man föresatt sig men när man är klar och hjärnan slappnar av så sjunker blodsockret med raketfart rakt ner i skorna.
I alla fall funkar det så på mig.
Jag hann precis lagom få min (jätte)portion på favvohaket innan gummiklubban nära på helt slog till.


Resten av dagen har jag jobbat.
Men bara med roliga saker för det är ju det jag ägnar mig åt nu för tiden. :-)
Bl.a är det nu helt klart att jag kommer att ordna Löpningens Dag den 1/2 här i 08a land tillsammans med bl.a Camilla, Naprapat-Mats nya Runner´s Store på Regeringsgatan 26 och TomTom Sportklockor.

Vi kommer samlas kl. 10.15 och är klara senast kl 13.
Mer info kommer inom kort. :-)
Du kan även kolla på Facebook sidan.

Och på tal om datum så glöm inte boka in helgen 11-14/4 då jag och Kenth ordnar ännu ett löparläger i fina Halmstad.
Håll utkik efter mer info.

Jag känner på mig att 2014 kommer bli ett riktigt lattjo år för det där var bara små aptitretare. :-)
Trallallallalllaaaa!
[Comments (8)]
Wednesday 2013-12-25 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Juldagsblött
Regn även i dag och jag är fortsatt tacksam över barmarken.

Det gör mig absolut ingenting att jag blir plaskblöt och lerig så länge jag slipper slira runt i isig modd.
Mörkret kompenserar jag med miljarder ljus, mycket frisk luft och D-vitamin.
Tre idiotsäkra knep både mot vinterdepp och förkylningar.


Bagarmossen/Kärrtorp, där jag håller hus för det mesta, är verkligen en oas för alla som gillar naturen och att träna ute.
Förutom att området bjuder på en skog stor som en halv evighet, oräkneliga olika belysta löpslingor, sjöar, Hellasgården, skridskobana, fotbollsplan, en fantastisk allvädersbana och en himla massa annat så finns det även ännu ett sprillans nytt utegym.
Om jag inte räknar fel så har vi inte mindre än sex stycken inom 1-5 km.
Det du!

Efter 90 min. löpning invigde jag denna fina plats med några intensiva varv innan jag sprang den pluttkorta biten hem.



Men jag har inte bara ränt runt i regnet och skitat ner mig.
Juldagen är en perfekt biodag om du frågar mig.
Så därför blev det just det.
Och även om jag tyckte ettan var bättre, och även om jag fick ett förskräcklig rumpskav, så var Catching Fire väl värd att se.


God fortsättning mina vänner som läser här.
Önskar dig fortsatt ljuva decemberdagar var du nu än befinner dig på vår fantastiska jord.

Stor kram!
[Comments (2)]
Tuesday 2013-12-24 16:13
Author: Ingmarie Nilsson
Dopparedagen och God Jul halvvägs från himlen
Julafton!

En härlig dag tycker jag.
Och som 45+++ så struntar jag fullständigt i konventionerna och vad man bör göra/inte göra utan gör precis som jag vill. :-)

Sovmorgon, yoga och långfrukost innan ett backpass mot himlen i ständigt regn med stundtals friska (is)vindar.

Den negativa hade nog kallat det backpasset från hell men som du vet så ser jag ju inte träningen på det viset.
För mig är det en gåva att få och kunna.
Och även om jag inte tycker det är lattjolajbans varje gång så både gillar jag och uppskattar jag känslan den ger mig.
Alltid.

Uppvärmning 20 min., 10 x 80 sek. backe, löpning 20 min. bort till Hammarbybacken som jag körde sex gånger upp & ner innan fortsatt löpning.
Totalt 140 min.

En del av den "korta" backen
En del av den "korta" backen
Och en del av den långa Hammarbybacken
Och en del av den långa Hammarbybacken



Och är det dopparedagen så är det, eller hur?



Jag sprang inte ens hem för att byta till torrt före för jag insåg att jag åter skulle hinna bli plaskblöt av regnet innan jag ens hunnit ner till sjön.
Lika bra att hålla gång kroppen och inte fundera så mycket tänkte jag.

Man kan ju tro att kroppen skulle bli helt nedkyld av denna lilla annorlunda paus men faktum är att det blir en fantastisk kick och blodet fullkomligt tokrusar runt i kroppen när man kommer upp igen och det känns som om det brinner i benen.

Jag är fortfarande helt hög av endorfiner!

Mest nöjd är jag nog ändå nästan av att jag klarade av att bada och fota samtidigt. ;-)

Nyduschad, mätt, varm och nöjd var det sen bara att parkera sig i soffan och slappa lagom till klockan slog Kalle.


Tack för att du tittat in här i dag & God Jul!
[Comments (10)]
Monday 2013-12-23 19:21
Author: Ingmarie Nilsson
Lilla julafton och grattis till mig
Julen är för mig ingen jättegrej, och jag emotsäger mig starkt denna köp- och konsumtionshysteri som råder både när det gäller saker och mat, men jag tycker den är väldigt mysig och ett skönt avbrott i allt det mörka.

Jag pyntar både högt och lågt med det jag har, sätter fram massor av ljus och dekorerar med hyacinter på alla möjliga och omöjliga ställen.



Men det är väl typ det.
Har inte varken bakat, gjort julgodis eller någon särskild julmat men jag tror det blir jul ändå.
Dessutom har jag fått ännu fler pepparkakor av finaste Karin.
Så om tomten vill komma är han välkommen.


Fast han har redan varit här en sväng.
Fick ett gigantiskt paket med posten från Holistic fullproppad med fina saker till min kropp.
Tack!


Helst skulle jag vilja vara nära min familj i Halmstad men just i år blir det en jul i 08a land och det brukar funka fint det också.
Vi tar dagen som den kommer och den enda traditionen jag håller stenhårt på är ett löppass.
Och Kalle nu när jag är kvar i Sverige.

Men jag ska erkänna att vi gör en riktigt nördig grej.

Vi spelar Bingolotto i kväll. :-)

Lilla julafton är för mig även en ettårsdag som är mer än väl värd att fira.
Det var då jag bestämde mig för att satsa fullt ut på mitt eget företag och helt släppa taget om sjukhusvärlden.
Skitläskigt, ovisst och nervöst men trots att det emellanåt varit supertufft och tvivlet nästan dränkt mig så ångrar jag mig inte en sekund.
Och det verkar som om slitet har gett resultat för det ser otroligt ljust ut för lilla mig just nu.

En dag som denna ska förstås firas lite extra.
Och eftersom det är jag som s.a.s fyller år så blir det på mitt vis.

Vattenlöpningsintervaller (20 x 2 min.) på Eriksdalsbadet, Hot MojoSats och en sen lunch med grabbarna Gustafson.



Tack & kram från mig!
[Comments (6)]
Sunday 2013-12-22 19:21
Author: Ingmarie Nilsson
Jag tror banne mig det är lite love in the air fastän det inte ens är vår!
Det är inte ofta jag är i händelsernas centrum men i dag kan jag nog säga att jag snudd på bott i den.

För du har väl inte missat att lilla, fina, älskade Kärrtorp är platsen där dagens enorma demonstration och manifestation mot rasism och fascism anordnat av linje 17 tagit plats?
Kända så väl som okända artister och politiker slöt upp och totalt beräknas där ha varit 16 000 personer.

Sexton tusen!

På lilla Kärrtorps IP.

Där, där jag brukar harva omkring så snoret rinner och svetten sprutar.
Där, där det nu även finns ett galet nytt fint utegym.
Där där 08a lands finaste löpspår ringlar förbi.
Och där jag alltså nästan bor.

Naturligtvis var jag där.

Trots så mycket folk, och trots att det var en så "åsiktsstark" demonstration, så var stämningen lugn, glad och liksom glädjefylld.
Inte någonstans bråkades det och poliserna jag tjabbade en stund med bekräftade att allt varit mycket fredligt.

Jag ska erkänna att jag blev lite gråtmild.
Jag blir lätt det när jag ser så många människor som tillsammans vill göra världen till en bättre plats.
Sen om det är en öppen demonstration mot våld eller en stor löptävling spelar inte så stor roll.
Det är själva grejen att människor förenas och kämpar för en gemensam sak som gör mig rörd.
Djupt in i hjärtat.
För mig blir det ett slags bevis på att kärleken ändå är starkast.

Och man kan väl lätt konstatera att det var då en väldans tur att jag inte tänkt köra intervaller på den banan just i dag...




Kärlek till mig själv blev det dels i form av ett hyfsat långt löppass.
130 minuter i skogen, på asfalt, på platten och i backar.
Jag ljuger om jag säger att kroppen var superpigg men det var då garanterat kärlek från första till sista steg.




Vindarna var stundvis ganska friska så trollfrissan fick jag på köpet.
Helt gratis!
En slags kärlek det också. :-)


Men för att kroppen ska orka med mig så måste jag ge den kärleksfull mat.
Tyckte jag lyckades ganska bra även i dag.
Färgglad gryta med bl.a linser, pumpa, morötter, spenat, kryddor, ingefära och vegobiff.
Till det även rårivet och hemmagjord Kimchi som jag fått av snälla Elina.

Tack!!!!!


Mer kärlek till kroppen blev det på gymet.
För det är faktiskt så jag ser det.
Att träningen är en fin gåva till kroppen.
Och därmed mig själv.
(Under förutsättning att den sköts på "rätt" sätt vill säga.)
Det går ju inte att tro att den ska funka och gå med på allt som jag begär av den om jag inte servar, stärker och sköter den.

Att kunna och få träna är dessutom ingen självklarhet så jag känner faktiskt en slags tacksamhet för varje liten svettdroppe jag kan och får lov att producera.

Här är lite av det jag pysslade med:


Obekymrad, ovetandes och helt ointresserad av allt det här, men absolut sötast i hela Kärrtorp, sitter Elvira the cat och filosoferar.
Om vad kommer jag aldrig få veta men jag vet att hennes tre mest poppis aktiviteter är att äta, busa med mattor och sova.


Utan att hon vet om det så ger hon massor av kärlek varje dag.
Bara genom att vara hon.

Och jag tror att det är just så det är.
Om vi är sanna mot oss själva, och lever "sant" i enhet med vårt hjärtas röst, så blir vi snällare och gladare och kan därmed både ge och känna mer kärlek.
En win-win situation rakt igenom.

Vad tror du?
[Comments (2)]
Saturday 2013-12-21 21:10
Author: Ingmarie Nilsson
Årets kortaste dag försvann i ett litet nafs minsann!
Man blir smart av att springa sägs det men ibland undrar jag allt...

Gå upp i snorottan en lördagsmorgon, åka hela långa vägen ut till Bosön för att kuta runt, runt, runt, runt, runt, runt en oändlig massa varv på den där 200-metersbanan med mjölksyra ut i örsnibbarna och avsluta det hela med lite styrka och drills innan hela den långa resan hem börjar igen.


Men jag vet ju också, innerst inne, att det är värt det.
Varenda sekund, varenda svettdroppe och varenda flämtande andetag.

Känslan av att få springa fort (nåja) utan en massa tunga vinterkläder på banor fria från vattenpölar och isfläckar, få och kunna bli riktigt trött men ändå känna att kroppen orkar och ha finfint sällskap hela tiden av bästa Karin och Löpar-Janne slår liksom alla de där små baksidorna.

3 x 400m.+ 4 x 300m. + 6 x 200m. + 2 x 600m. blev det för mig.
Plus lite styrka.
Den som inte blir trött av det där fuskar.




Mat, en kort tupplur, lite poolrun, en makalöst bra biofilm och sen var denna dagen, årets kortaste enl. de som vet sånt där, snipp-snapp-slut.

Überlugnt på Eriksdalsbadet. Åh vad jag gillar att folk har fullt upp med julpyssel! :-)
Überlugnt på Eriksdalsbadet. Åh vad jag gillar att folk har fullt upp med julpyssel! :-)

Rekommenderas!
Rekommenderas!

Men nu vänder det!
Mot ännu ljusare tider!

Häpp, häpp!
[Comments (5)]
Friday 2013-12-20 15:14
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
"Happiness is not a destination, it is a way of life."


[Comments]
Thursday 2013-12-19 19:32
Author: Ingmarie Nilsson
Det flyter
Förmodligen är jag inte ensam om att känna så här men visst är det härligt när livet liksom bara flyter på och allt verkar hamna och ske där det ska?

När tunnelbanan funkar, benen är pigga, huvudet är alert, frågetecken blir utropstecken, jobb trillar in, beslut tas och det känns som om (nästan) alla människor ler.

Det är som om när jag väl släppte på ältande, hård strävan, beslutsvåndor och att snudd på krampaktigt hålla fast vid något gammalt vanemönster, och i stället bara slängt ut mina frågor och önskeenergier i kosmos, så har svaren och lösningarna kommit tillbaka helt av sig själva klara och färdiga.
Ibland t.o.m bättre än vad jag hoppats på.

Det låter kanske helflummigt men det är faktiskt så jag upplever det just nu.

Livet flyter på och jag hänger med.
Njuter av den höga vågen och hoppas den varar länge.:)
Antar att det är det som kallas att go with the flow.

Men visst har jag kämpat en del för att komma dit jag är.
Den mer logiska och oflummiga skulle kanske säga att jag skördar min sådd. ;-)

Jag är ju inte riktigt så naiv att jag tror att man bara kan sitta hemma på sin kammare och önska sig till saker och skeenden.
(Fast vem vet…?)
Men jag tror att vi många gånger kämpar lite för hårt och på något vis stänger av vår egen energi och vårt eget flöde.
Oavsett om det handlar om löpning, jobb, relationer eller ekonomi.

Vi pressar, stressar, kämpar och biter ihop.
Dag ut och dag in.
Och vi tänker "om bara..."

Resultatet blir att i stället för att få det som vi vill och önskar så stirrar vi oss blinda på en väg mot målet och missar avtagsvägarna som kan vara både kortare och smidigare.
Och risken är att vi även tappar både vår egen sanning och identitet på vägen bara för att vi är så "avstängda".
Vad tror du?

Det är "tur" att jag hittat yogan och meditationen för jag är en typisk sån där "stänga-avare" som kan stånga huvudet blodigt i mina försök till att lyckas med det jag föresatt mig och samtidigt helt tappa bort mig själv och hur jag känner.

För att fira allt skoj lyxade jag till det rejält denna dag tack vare ett sparat presentkort.

På utsidan ser Sparadiset på Söder inte mycket ut för världen men på insidan är det en oas.
Så nu är jag lika mjuk som en barnrumpa i ansiktet och precis lagom gosig i kroppen för att kunna njuta av en stunds soffhäng.

[Comments (5)]
Wednesday 2013-12-18 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
En redig dag
Och "redig" ska då uttalas med ett skorrande r med betoning på e:et och på b-r-e-d halländska för att det ska vara helt rätt.
För "redig" är ett starkt halländskt ord för rejäl, ordentlig, pålitlig och stabil.
D.v.s motsatsen till mesfjant, lallande och softande.

Så en redig dag är med andra ord en rejäl dag.

Framförallt har det varit en redig träningsdag.

Löpintervaller 2 x 6 min. + 2 x 4 min. + 2 x 2 min. + 4 x 1 min.
1 min. gå/ joggvila rakt igenom.
Låter ganska lätt på pappret men trycker man på och dessutom springer i kuperad terräng så känns det både här och där kan jag lova.
Men på ett bra vis.


Men det där räcker förstås inte för att dagen ska kallas tränings-redig så det blev först även ett svettigt styrkepass på gymet.
7 övningar 4 varv.


Och till slut transportlöpning och ett sista coachpass för i år under en måne så redigt fet att man nästan inte vet vad som är gatljus eller måne.




Känns redigt skönt att slappa i soffan nu.

Tack och hej vegopastej!
[Comments (8)]
Tuesday 2013-12-17 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
Recept för en lyckad tisdag
Åtminstone om du frågar mig.
Så här är det:

Den börjar med lite fin yoga och en meditation som passar för dagens aktiviteter.
Sen blir det långfrukost och tidningsläsning innan några timmars jobb.
T.ex kan man roa sig med att läsa min artikel (sid. 70-73) i senaste RW.


På senförmiddagen svirar jag om och beger mig ut på ett ljuvligt 80 min löppass i skogen (tack för barmarken) och får på så vis både nytt syre i kroppen och dagsljus.


Lunch i lugn och ro och sen jobb igen.
Men bara några timmar, för sen tar jag tuben (som fungerar prickfritt) och är med på ett härligt svettigt Hot Mojo-yoga pass.


Återställer mig med, vad jag tycker, jordens godaste återhämtningsdryck.
Kokosvatten med äkta mörk choklad.
Superbra och så god att man nästan dör chokladnjutardöden direkt.
Den är direkt beroendeframkallande för en kokosfantast som mig.
(Kom inte och säg att jag inte har varnat.)


Mjuk och fin som en barnunge (nåja) i kroppen tar jag mig vidare för att köra ett eget pass.
Du vet det där som bl.a jag och några av mina kollegor på Urban Tribes snart kommer att leda.
Galet kul om du frågar mig.
Det kommer bli en hit.
Sen babblar jag med både den ena och andra innan det blir buss, tub (som fortfarande fungerar ) och hoj hem till två och fyrbenta hjärtan.


Belönar mig bl.a med några av Karins farligt goda pepparkakor
Enda felet med dem är väl egentligen just att de är så tokgoda och därmed tagit slut så fort.


Sist, men inte minst, bokar jag in två viktiga datum för 2014.

Lördag 1/2 då det är dax för Löpningens dag igen (mer info kommer) och den 11-13/4 då jag och Kenth kommer ordna ännu ett löparläger i bästa Halmstad på bästkusten.
(Mer info kommer även om det.)

Och vet du vad?
Exakt så här perfekt har min tisdag varit.
Hur har din varit?
[Comments (2)]
Monday 2013-12-16 20:26
Author: Ingmarie Nilsson
Älskar det "bara" och en fotstatus på det
Kalla mig gärna egoist men jag tycker det är otroligt härligt så länge det är barmark.
Visst, det blir lite mörkare men hellre det än tung, ful brunmodd som bara gör mig trött och frustrerad.
För det är ju tyvärr så snön blir i 08a land.

Jag är jätteglad över att fortfarande kunna kuta i skogen, cykla till tuben och köra utestyrka med "mitt" gäng.
Vi kör i och för sig ute oavsett men som det är ute nu så slipper jag både frysa och bli blöt.
(Adepterna ser jag till håller sig varma oavsett.)

Sista gången denna terminen men vips så är det snart dax igen för lite ny fin träningsvärk.


Min helt egna träning blev ett rejält poolpass.
35 x 70-20.
I ett snudd på tomt Eriksdalsbad.
Åh vad jag gillar att folk är upptagna med julpyssel och julstök (eller vad det nu är folk håller på med just nu) så det blir extra mycket plats till mig.


Har även varit hos en ortopedspecialist denna dag.


En lugn, pedagogisk och, vad det verkade som, skicklig läkare.
Men han såg allt lite bekymrad ut när han såg mina fossingar.
De flesta gör ju det...

I princip menade han att jag har två val.
Fortsätta med mina specialsulor och springa på så länge det går (vilket inte kommer funka för evigt men kanske tillräckligt länge) eller opereras redan nu.
Tre tår måste fixas och det kommer ta 3 veckor innan man kan ta stygnen, ytterligare 1-2 innan man kan ta bort stiften som sätts in för att tårna ska hållas på plats/förbli stela, 3 månader innan jag ev. kan börja jogga och minst ett år innan foten är ok igen.

Sen blir det samma med den andra...

Jag minns ju med fasa hur kroppen protesterade förra gången med muskelinflammationen från helvetet.
Och det blev inte ens bra.

Men tack och lov behöver jag inte bestämma mig just i detta nu för det är (förstås) kö till minst slutet av februari.

Jag har ju liksom egentligen inte "tid" att vara konvalescent en halv evighet.
Har så mycket skoj inplanerat som kräver att jag åtminstone kan ordentligt.

Men jag litar på att det blir som det är menat i slutändan.
Och att min magkänsla leder mig.
Det brukar bli bäst då, när jag vågar lyssna på den.
[Comments (5)]
Sunday 2013-12-15 16:26
Author: Ingmarie Nilsson
Bästa tredje advent
När världen är grå och mörk får man liva upp den lite extra.
Tända ljus, glögg och julmys i all ära men inget går ändå upp mot en härlig löptur med ännu härligare sällskap.
Karin gör mig alltid glad och lägg till en mängd roliga små upptäckter på en av mina favvorundor i skogen (som ju fortfarande är springbar tack vare att det är barmark) och världen är plötsligt ljus som en solig sommardag.
Så lättroad är nämligen jag.

Party à la bävrarna
Party à la bävrarna

Flatenbadets sprillans nya utegym! Woho!
Flatenbadets sprillans nya utegym! Woho!

Så här fin gran har jag i min skog. :-)
Så här fin gran har jag i min skog. :-)



Två timmar senare var vi tillbaka där vi började och jag var exakt lagom trött men mycket nöjd.



Kroppen är fortsatt snäll och glad och jag kan inte annat än känna en enormt stor tacksamhet att den trots allt är med mig dag ut och dag in.

Liksom att jag känner stor tacksamhet över allt jag har och får.

Visst är livet upp och ner, fram och tillbaks.
Man har bra dagar och dåliga dagar och dagar som är varken eller.
Men vi har våra dagar och då kan vi välja hur vi vill de ska upplevas och uppfattas tänker jag.

Eller som Baba Virsa Singh så fint sammanfattar det hela:

Life is a journey.
We are all travelers.
We travel from here to there.
We might as well travel happy.
[Comments]
Saturday 2013-12-14 19:52
Author: Ingmarie Nilsson
Rejält pass och lite läskigheter
Det känns nästan lite läskigt just nu.
Som om det sveper in oroliga vindar lite överallt.
Eller är det fullmånen?
Eller bara jag som är lite nojjig?

Min telefon la helt plötsligt bara av och sen satte den på sig själv igen men vips så var varenda kontakt borta.
Bara så där.
När jag startade om den kom de tillbaka igen.
Mycket märkligt.

Och grannen hade fått sin jätte g-a-m-l-a bil förstörd trots att den står inlåst.
Fanns absolut inget av värde i den men ändå skulle rutorna krossas.

Och SL som fortfarande strular även denna dag med inställda tåg, försenade tåg, fullpackade tåg men fortfarande ingen ersättningstrafik och absolut urkass info.
Folk är arga och irriterade vilket i min värld är helt förståeligt.
För som Lisa så riktigt påpekade i en kommentar, 08a land blir extremt sårbart när tuben inte funkar.
Skrämmande tycker jag.
Det kommer dessutom bli svindyrt för SL det här för det är inte bara jag som till slut tar en taxi för att hinna i tid.

Men lägenheten är julfin, tvättkorgarna (nästan) tomma, Elvira the cat och träningen har funkat fint!
Man får haka upp sig på det som är bra så glömmer man snart det mindre bra.
Gammalt djungelknep. ;-)

15 x ca. 80 sek. backe (joggvila ner)
+ 25 min. i något som skulle likna tröskelfart men som emellanåt mest var snösnorslir.
Totalt 90 min.
Tufft, slitigt, kallt, halt, ensamt men ack så härligt det är att både få och kunna!
Eftermiddagspasset förla jag dock på gymet.
Lite bekväm av sig får man väl vara emellanåt?
(Om man nu bortser från att det tog tre evigheter att ta sig både dit och hem…)

Det blev både egen träning och jobb-träning.
Kul, kul, kul!


Men i morgon tror jag det är jag som håller mig hemma.
Det finns trots allt en gräns för hur mycket man orkar tampas med SL under en och samma vecka...
[Comments]
Friday 2013-12-13 22:26
Author: Ingmarie Nilsson
En Luciadag utan en enda Lucia
Ja för så blev det för mig.
Men det är ok för åh vilka ofattbara dagar 08a land bjuder på just nu.
Barmark och sol mest varje dag.
Bara att tacka och ta emot.

Särskilt en dag som denna när jag p.g.a av någon brand fick ta hojjen i stället för tuben till badet.
Då är man extra lycklig att det inte är snöglopp och nordanvind. :-)

Bästa Fredde ska nämligen dra långt bort under en lång tid och då gäller det att förse honom med både lite bra träning (vattenlöpning), bra styrkeövningar (så han orkar träna med mig när han kommer hem igen) och bra mat.
(Fast det var i ärlighetens namn han som betalade.)


Det blir tomt utan honom men jag och Roger får försöka överleva utan hans sällskap resten av vintern.

Och jag gör mitt bästa redan nu för att få denna vintern till att bli så bra som möjligt.
Har massor av roliga grejer på gång och jag fattar knappt själv vilken "tur" jag har.
Jag börjar faktiskt på riktigt tro att tjat, envishet, uthållighet och lite mer tjat lönar sig.;-)

Springa lönar sig i princip alltid.
Särskilt som det var i går.




För den som undrar så gick min första testklass över förväntan men det är fortfarande massor som ska in i min lilla skalle.

Kollega Fanny, "observatör och bedömare" Pernilla, jag och kollega Sanna
Kollega Fanny, "observatör och bedömare" Pernilla, jag och kollega Sanna

Att ha yogaklass kräver förvisso både en del fokus och "kom i håg" men för mig är det en helt annan grej.
Särskilt nu den mörka tiden när det är extra mysigt med tända ljus.


Jag blir mest härligt lugn även om det dagar som den här, när SL har visat sin absolut sämsta sida, har krävts många yogiska knep för att inte helt låta stresstankarna ta över.
P.g.a den där branden har det varit stopp hela dagen på "min" linje, och det är väl sin sak, men trots en hel dag har gått så har SL ändå inte lyckats få fram varken en vettig logistik med tillräckligt många ersättningsbussar eller bra med info.

Jag vet att detta är ett s.k. "i-lands problem" (särskilt för de som inte bor i 08a land) men när man betalar 1000-tals kronor för ett kort var tredje månad så är väl ändå det minsta man kan begära att de informerar och att människor ska slippa att snudd på klämmas sönder?
På de allt för få bussar som gick var det panik p.g.a en fruktansvärd trängsel.
På riktigt.

Resan till yogalokalen som normalt sett ska ta max 20 min. tog över två timmar och då "fuskade" jag ändå med taxi en liten bit.
Samma hem trots att klockan var över 19.30 och fredagskaoset lugnat sig.
Men jag höll mig lugn och fin och försökte verkligen både djupandas och skratta åt eländet när jag stod fastklämd i folkmassorna och varken kunde röra mig framåt eller bakåt.

What else could I do?

Men jag led med kvinnan som fick en panikattack, mamman som höll på att få barnvagnen vält och killen som fastnade i bussdörren.
Det är faktiskt inte ok i en modern stad i modern tid tycker jag…

För att distrahera tankarna lite och fundera på annat så klurar jag på var jag ska inviga detta snygga någonstans…

[Comments (6)]
Thursday 2013-12-12 18:25
Author: Ingmarie Nilsson
Allt spelar roll
Vi är nog många som går omkring och emellanåt tänker att det inte spelar någon större roll vad man gör eller inte gör när det gäller det stora hela.
Att det inte spelar någon roll om man sopsorterar, är snäll mot grannen, handlar miljövänligt, väljer cykeln i stället för bilen, skippar kött för att färre djur ska behöva lida eller att man ler mot en okänd.
Att hur mycket man själv än kämpar för att få en snällare och trevligare värld så finns det alltid människor som förstör, dödar, skapar osämja, krigar och alltid vill ha mer.

Och visst är det så.
Men ändå inte.

Inget finns ju som sagt var utan en motsats men jag är övertygad om att det goda vinner över det onda till slut.
Det vore ju olidligt annars!
Och jag tror att allt har betyelese.
Om man så bara gör en bra grej per dag så är det gott nog.

Och kanske man inte ens själv fattar att man gör gott fastän man gör det?

Jag fick nämligen ett mail.
Ett mail som gjorde mig så otroligt lycklig, glad och varm i magen och som verkligen fick mig att inse att lite kan göra mycket och att allt spelar roll.
Tack Fredrik för att du delade med dig av detta.

Hej Ingmarie
Vi känner ju inte varandra, men jag skulle bara berätta att du är en av anledningarna till att jag började träna friidrott en gång i tiden.
1995 var jag bara 8 år gammal och friidrotts-VM var det första som verkligen fick mig att intressera mig för en idrott överhuvudtaget.
En av de största upplevelserna var damernas Marathon tyckte jag! Och bara någon kvart eller halvtimme efter att du gått i mål stod du utanför Ullevi och pratade med din tränare och var rimligen ganska trött.
Då kommer jag en frågvis 8-åring som tyckte att jag pratade med en riktig stjärna.
Men du svarade på alla mina frågor och du skrev autograf.
Vill minnas att du gjorde ditt livs marathon i mästerskapssammanhang.
Du kom nånstans mellan 17-21 va?
Men att du tog dig tid att prata med mig var stort! Riktigt stort!
Jag skulle också börja springa.
Efter två trevande första år så började jag bli en duktig 800m-löpare och var under flera år obesegrad i götalandsregionen och toppade Sverigestatistiken, fram tills lite skador och föräldrarnas skilsmässa drog ner motivationen vid 17-årsåldern.
Därefter har jag fortsatt som tränare och nu har jag också en adept som springer på mina tider i samma ålder.
Mycket kul har jag upplevt genom friidrotten och den har format mig mycket som människa. Men jag skulle passa på att tacka dig såhär 18år i efterhand för att du lät en liten kritblond 8-årig kille få ställa sina frågor och bli inspirerad!
Mvh Fredrik Haraldsson

Så mina vänner.
Keep smiling, keep doing good things and keep running!
Du vet aldrig vem som ser dig.

[Comments (7)]
Wednesday 2013-12-11 20:46
Author: Ingmarie Nilsson
De viktiga motsatserna
Grått i går sol i dag.
Det är som jag brukar säga; allt måste ha en motsats för att finnas till.

Ljus-mörker.
Roligt-tråkigt.
Vinter-sommar.
Lycka-sorg.
Vitt-svart.
Långsam-snabb.
Dag-natt.

Det är också det jag försöker övertala mig själv lite extra mycket just nu.
Kaoset i skallen kommer bytas till lugn så fort jag pluggat in alla övningar och tider för Runner´s Strength passet.
Redan i morgon kör jag en testklass.
Superkul men också s-u-p-e-r-n-e-r-v-ö-s-t!



Det är mycket fart och fläkt just nu för de flesta verkar det som.
Märkligt ändå hur man pratar om själva julen som en lugn period men ändå springer folk omkring värre än vanligt före med smått panik i blicken.
Lite sorgligt på något vis att den för många förvandlats till en slags stor köporgie.

Jag gillar julen men jag jag tar den med ro.
Hinner det jag hinner och gör det så enkelt som möjligt för mig.
Ljus, blommor, lite julpynt och några få julklappar.
Vägrar lägga en massa pengar och tid på onödigheter utan gör det som jag tycker är kul och betydelsefullt i min värld.
Skänker hellre mina pengar till några organisationer och insamlingar jag tror på.

Tyvärr tror jag många gör en massa saker de egentligen inte vill utan tror sig behöva göra för att få den "perfekta" julen.
Hur nu den är.
Och jag har märkt att det blir jul varje år oavsett hur mycket/lite man förberett sig. :-)

Visst är det full rulle med både det ena och andra i mitt liv också så motvikten är jätteviktig för mig.
Jag snudd på måste få små oaser av lugn varje dag annars skenar min stressnivå upp på tut-tut röda nivåer direkt.
Och det är något jag inte vill utsätta mig själv för.
Ett tänt ljus, tystnad och meditation.
Så enkelt men det räcker långt för mig.

Det här stället där jag har yogan de nästkommande fredagarna är en ljuvlig liten oas mitt i det hektiska 08a vimlet.
Det bara går liksom inte att stressa där.


Hur finner du ro när världen och livet snurrar på lite för fort?
[Comments (5)]
Tuesday 2013-12-10 19:28
Author: Ingmarie Nilsson
Borta- och hemmabra
Känns helt ofattbart att jag varit från hemmet och 08;a land i över tre veckor.

Var jag verkligen på Cypern och sprang i shorts för bara några veckor sedan?

Som det är här just nu så är det en omöjlighet att kuta på annat än mina s.k. vinterrundor.
Och tyvärr är de ganska trista och enbart på hård asfalt.

Eller kuta och kuta.
Kanske jag snarare ska kalla det "ishalke-jogg"?

Gud, eller vem det nu är som styr och ställer, måste ha glömt oss löpare när han/hon uppfann vintern för vem blir inspirerad av all detta kalla is-slasket?
Det är ju så grått och tråkigt att man kan somna stående.


Och när jag ändå är inne på gnälltemat så fortsätter jag lite till så jag blir av med det.
All denna hårda asfalt är inte särskilt poppis hos mina fossingar så bästa naprapat-Mats fick göra dem glada och goa igen.
Inte just under själva behandlingen kanske men efteråt.
O lalallallaaaa.
Som att dansa på ullmoln igen! :)


Men att gnälla över rådande väder och andra yttre ting hjälper egentligen inte.
Det är skönt för stunden men stjäl mest en massa go energi som jag vill ha till annat roligare.
Det smartaste, tycker jag, är att gilla läget och göra det bästa möjliga av situationen.

För ärligt, det är allt mest gott att vara jag.

Jag är snuskigt nöjd med tillvaron och så förväntansfull och spänd på framtiden att jag nära på inte står ut!
Dessutom har ju det mesta av isen regnat bort under dagen så nu ska det nog bli grepp under (löpar)sulorna igen!

Och hur bra jag än har haft det borta så är det härligt att få sova i min alldeles egen säng, mysa med min lilla familj, julpynta en smula, dofta på hyacinterna och frossa i min (lite för tidiga) kokos-julklapp till mig själv.



Och snart mina vänner så vänder det och blir ljusare igen!

Tjolahopp!
[Comments (6)]
Monday 2013-12-09 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Aktiva människor tänker om, passiva människor tänker: "Om..."

/Per Rådström


[Comments (4)]
Sunday 2013-12-08 15:35
Author: Ingmarie Nilsson
All those feelings
Om man skulle kunna mäta hur tungt man sover så har jag sovit så tungt i natt att jag nära på föll genom sängen.
Nästan så jag tror jag inte rörde på mig men kuddarna var flyttade så något har jag tydligen hittat på.
(Om det inte var tomten som busade.)

Och om man tar en skala 1-10 på hur bra dagen (hittills) varit har jag utan tvekan fixat en 10-poängare.
Trots att det inte på långa vägar varit "mitt" väder.
Men vädret är som det är och det spelar absolut ingen som helst roll vad jag tycker.
Därför har jag valt att bara gilla läget.

Det var massor av nysnö både nerifrån och uppifrån när jag begav mig ut.
Sprang från hotellet vid centralen bort mot Ullevi, förbi Liseberg och upp till fina Skatås där jag harvade runt 5;ans spår några varv.

Fördel med nysnö är att det är mjukt, tyst och fint överallt även om västkustvinden rev till rejält i skinnet emellanåt.



Men så utan att jag riktigt märkte det så förvandlades snöandet till regn och då blev det också plötsligt väldigt blött.
Och kallt.

Men känslan efter att stanna utanför (hotell)porten efter dryga två timmar i detta den slår liksom allt.
Även plaskblöta kläder och iskall kropp.



Varm dusch och sen en värmande lunch i hjärtevarmt sällskap och det isblöta är ett minne blott.
Bengt, som var den som en gång i forntiden hjälpte mig att få riktigt snabb fart på benen, och hans fru Katarina kom och höll mig sällskap på favvo-vegohaket Andrum.
Det är minst ett år sedan jag träffade Bengt och det är så längesedan jag träffade Katarina att jag inte ens minns men ändå kändes det som senast i går.

Visst är det en fantastisk känsla?
Men med dessa två är det inte så konstigt egentligen.
De är otroligt härliga människor på alla sätt och vis och nu när jag fått en stående inbjudan så slipper de inte undan mig så lätt.;-)



Och hux flux var Göteborsbesöket över för denna gång liksom alla dessa veckor på vift.
Nu sitter jag på tåget tillbaka till 08,a land  and so far so good som man säger i det stora landet i väst.

Men klarar jag av att kuta oplogat i detta väder borde väl ändå SJ klara av att rulla på en räls?

[Comments (4)]
Saturday 2013-12-07 19:08
Author: Ingmarie Nilsson
Tokslut
Exakt hur trött kan en skalle med innehåll bli på två dagar?

Ärligt talat tror jag inte det går att få in mer i min just nu.
Åtminstone inte när det gäller det den "tvingats" till att pyssla med de senaste två dygnen.

Upp, ner, fram, bak, musik och sekunder än hit och än dit.
Hopp, studs, ena sidan och andra sidan.
Höger, vänster och om igen.
När/var/varför/hur.
Testa, plugga, visa upp.

Och sen om och om och om igen.

Plus hemläxa, tidig uppgång efter för få sovtimmar (skyller på månen) och lite egen träning inbakad här och där.
Inte så konstigt att jag är slut i rutan kanske...?


man kan plugga på lite olika sätt. Och platser. :-)
man kan plugga på lite olika sätt. Och platser. :-)

Är man uppe i snorottan får man också chans att se detta. I dag har Göteborg verkligen visat sin fina sida. :-)
Är man uppe i snorottan får man också chans att se detta. I dag har Göteborg verkligen visat sin fina sida. :-)

Sofia Brorsson och Rubin Mc Rae, två av våra superinstruktörer.
Sofia Brorsson och Rubin Mc Rae, två av våra superinstruktörer.

Fatta mig nu rätt.

Det har varit vansinnigt roliga och lärorika dagar.

Jag har skaffat mig träningsvärk på väldigt ovanliga ställen och framförallt har jag lärt känna en massa nya fantastiska människor.
Urban Tribes (f.d. Running Sweden) som håller i utbildningen har levererat högklassigt som alltid och jag är verkligen en superstolt medarbetare till dem och kommer att fortsätta vara det oavsett vad just detta leder till.
Sats Torpavallen har varit kalasbra som utbildningsställe och jag skulle väldigt gärna vilja börja jobba för just detta företag för jag gillar ju verkligen Sats.

Jag är jätte nöjd, glad och tacksam över att ha fått den möjligheten och det finns absolut ingenting att klaga på men det finns ändå just ett litet "men".

Ärligt talat är jag faktiskt lite osäker på om detta riktigt är "min" grej.
Eller jo, det är det, men jag tvivlar helt enkelt på min förmåga!
Om jag hinner lära mig allt tills det är "skarpt läge" eller om jag ens klarar av att vara denna typen av instruktör?
Alla andra var så megaproffsiga på både teknik, tid och musik medan jag stod där och fipplade med headsetet och helt tappade tidsuppfattningen trots en stor klocka...

Att instruera löpning ute, eller yoga inne, är en helt annan grej än det här och jag hade nog inte riktigt fattat att det var stor skillnad.

Huvudet surrar och snurrar och jag måste väl antagligen först bara låta allt detta landa innan jag tar ett slutligt beslut.
Oavsett kommer jag att köra två testklasser i december för jag kan ju inte kasta in handduken innan den ens blivit våt.

För att stilla sinnet lite har jag ventilerat tankar med bästa Fanny, strosat runt bland julpyntade affärer och julklappshandlande Göteborgare, lyssnat på julsång och förundrats över all (ljus)uppfinningsrikedom staden bjuder på.



Nu finns bara en sak att göra resten av kvällen.
Benen i högläge, slösurf och absolut t-y-s-t-n-a-d.


Tack & hej, vegopastej.
[Comments (6)]
Friday 2013-12-06 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Feel the fear and do it anyway.
/ John Harrisson

[Comments]
Thursday 2013-12-05 21:47
Author: Ingmarie Nilsson
Friska vindar på bästkusten
Det är då verkligen tur att man har starka spiror för det var ena rackarns kastvindar den där Sven-stormen bjöd på under dagens löptur.
Utan att överdriva kan jag säga att det blev en variant av naturlig fartlek. ;-)

Men jag höll mig på benen och klarade mig precis från värsta regnet.

Och jag klarade mig även precis från att missa (sista) tåget till Göteborg för kl. 15 ställde de in all tågtrafik på västkusten t.o.m lördag.
Liksom en himla massa annan trafik också för den delen.

Man kan ju inte säga annat än att försiktighetsåtgärderna är snudd på maximala och välplanerade.
Det verkar faktiskt som om man lärt sig av misstagen.
Bra tycker jag!
Bättre att de gör så här så man vet än att de velar och det sen bara blir kaos.
Bedarrar stormen tidigare än beräknat så blir det bara en bonus.

Det blåser inte direkt mindre i 031-land och nu är vindarna dessutom blandade med isande snöblandat regn.
Men det finns fina oaser här!
Är man t.ex Sats-medlem går man in gratisValhallabadet och kan harva runt precis hur länge man vill.
Eller kanske jag ska säga, "precis så länge man klarar av utan att frysa ihjäl" för det är då inget särskilt varmt vatten i bassängen.
Dessutom var omklädningsrummet kallt så det nästan ångade ur näsan, fråga mig inte varför, men ändå älskar jag stället.


Men shit vad jag frös efteråt.
Skakade som en stackars nakenhund och det blev inte bättre av att jag fick stå och vänta på spårvagnen i tre evigheter p.g.a förseningar.
Men min älskade lillebror visste var botemedlet fanns.
Extra ingefärsspetsad specialdrink och rykande het linssoppa på Condeco sen var jag (nästan) som en normaltempererad människa igen.




Daniel med sin Per
Daniel med sin Per

I ärlighetens namn åkte inte jackan av förrän jag var tillbaks på hotellet…
I ärlighetens namn åkte inte jackan av förrän jag var tillbaks på hotellet…


I morgon lär det blåsa lika kallt och mycket om SMHI har rätt, men jag är nästan 100% säker på att jag kommer hålla värmen för jag ska på utbildning i det här.

Så då gäller det att hålla sig på benen av mer än en orsak.:-)

Hej hopp!
[Comments (5)]
Wednesday 2013-12-04 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
En slags lycklig sorgedag
I morgon är min visit här över för denna gången och jag drar vidare några mil norrut för nya äventyr.
Jag vet ju att jag snart kommer tillbaks, man gör ju gärna det till platser man älskar, men det känns ändå lite sorgligt i hjärtat.

Jag har dock sett till att njuta m-a-x-i-m-a-l-t av dagen.

Först jobb och sen ett rejält backpass i strålande sol på bästa Galgberget där jag under mina 80 min. bl.a harvade upp och ner för "gropenbacken" 30 gånger (den tar "bara" ca. 40 sek. one way nämligen men är ganska brant) plus 40 min. vattenlöpning.

Fick sen en lång och helt fantastiskt fin lunchdejt med världens bästa ThereseSpis & Deli.

Maten var god, och jag gillar deras "tänk", men något ha hänt för det var inte riktigt lika bra som det brukar.
Dels var det inte lika mycket mat som innan och dels upplevde jag vego-utbudet som mycket sämre.
T.ex fanns det ingen varmrätt förutom (svindyr) soppa för mig att välja.
Trist…
Hoppas det bara var tillfälligt.



Men med fint sällskap blir allt ändå bra och förutom att Therese är en så härlig människa bara genom att vara hon så har hon dessutom en sån där übercool badmössa som bara de riktigt tuffa får.
Jag blir lika impad varje gång jag ser en.

IRON(WO)MAN
IRON(WO)MAN

Det blev en avocado- och nötsallad + surdegsbröd och ingefärsdryck. :-)
Det blev en avocado- och nötsallad + surdegsbröd och ingefärsdryck. :-)

Tack för denna gången fina Halmstad.
Ses snart igen!

[Comments (2)]
Tuesday 2013-12-03 18:55
Author: Ingmarie Nilsson
Älska naturen
Ingen har väl kunnat undgå att förstå att jag älskar bästkusten och min forna hemstad Halmstad?

Det är något speciellt med havet men det är egentligen först de senaste åren jag insett hur betydelsefullt det faktiskt är för mig.
Att jag behöver dess närhet trots att det en gång tagit ett liv ifrån mig.

För havet ger också.
Det är vilt, otämjbart, vackert, kraftfullt, skrämmande och lugnande på en och samma gång.
Havet är en av naturens starka krafter som vi människoknytt aldrig kommer kunna tämja hur vi än försöker.

Precis som vinden.
För även den ingår i hela detta "bästkustpaket".
Kan man inte acceptera den så kommer man aldrig trivas här.
Det handlar liksom inte om om det blåser utan snarare om hur mycket det blåser.
Och från vilket håll.


I stormen Simones fotspår
I stormen Simones fotspår

I dag sprang jag i motvind hela vägen ut till Tylösand.
Med inslag av kastvindar från sidan som lite omväxling.

Att kämpa emot blåsten är absolut lönlöst.
Man förlorar nämligen hur man än gör.
Så jag försöker bli vän med den.
Stretar på, skrattar med den och tänker att när jag vänder blir vi bästisar och den kommer att hjälpa mig.

För när den sen är i ryggen.
O lallaaaa!
Då går det undan minsann!
Då går benen som en propeller och man sätter personliga rekord mest hela tiden.

Naturen tar och naturen ger.
I ett evigt kretslopp.

Inte snö. Bara skum från det ivriga havet.
Inte snö. Bara skum från det ivriga havet.


Inget kändisspan på Tylösand en dag som denna. Men gott om plats.
Inget kändisspan på Tylösand en dag som denna. Men gott om plats.

Två timmar fick jag ihop i mycket varierande fart.
Sprang svettig och maxat vindrufsig inom Ica-bageriet och köpte lussekatter så jag kunde bjuda världens bästa mamma och Ulf när de kom på fikabesök.
Det är ju för väl att det finns andra som kan baka när man själv prioriterar att pyssla med annat.


Trotsade sen vinden ännu en gång och cyklade bort till kyrkogården.
Märkligt ändå hur lugnt sinnet kan bli av att tända ett litet ljus trots att allt runt omkring verkar leva rövarliv.


Ännu en gåva från naturen.
Elden och ljuset.
Så att vi nordbor får en motvikt till vinterns mörker.

Men om bara några ynka vänder det igen och vi går mot ljusare tider.
Tills dess ska jag njuta av att tända varenda liten ljusstump jag hittar.

Keep shining gott folk!
Både för dig själv och andra. :-)
[Comments (4)]
Monday 2013-12-02 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Att välja sin dag och sitt liv
Ibland funderar jag, och nästan t.o.m. oroar mig för, att jag kanske verkar för positiv och för pigg, glad, glättig och bekymmerslös.

Så är det naturligtvis inte även om jag faktiskt är mest glad och gillar de allra flesta dagarna i mitt liv.

Men jag har mina dagar jag också.
Jag åker inte fram på någon glidarmacka om det nu är någon som inbillar sig det.

Jag har dagar då livet går på sparlåga, himlen är extra grå och det mesta verkar gå emot mig.
Även jag brottas med taskigt självförtroende, stress över att inte räcka till, dålig självkänsla, oro, rädsla, sorg, ostädat hem, jobb som ska göras och jobb som som inte kommer (frilansandets baksida) och taskig ekonomi.
Och jag har dagar då jag känner mig fet som en hormonstinn julegris, är sur och vresig, tycker livet är en kamp och det mesta är skittrist.

Men, de dagarna är (tack och lov) ytterst få och till stor del beror det på ett beslut jag tog för många år sedan som jag verkligen försöker följa.

Det var under en period i mitt liv när jag verkligen, verkligen mådde dåligt.
När jag hade varit tvångssjukskriven en halv evighet p.g.a att jag gått rakt in i den beryktade (stress)väggen och var snubblande nära träfracken.
När dagarna handlade om att jag skulle orka ta mig till terapeuten, orka leva och inte helt fastna i det där djupa, svarta depphålet som verkade sluka mig helt.

Jag insåg sakta men säkert att jag, som har turen att bo i ett så bra land som Sverige och egentligen har det mesta en människa kan önska sig, faktiskt har ett val varje morgon.

Jag kan välja hur jag vill att dagen ska bli och jag kan välja hur jag vill vara.

Det funkar förstås inte alltid för självklart svämmar känslorna över ibland och jag kan verkligen bli skogstokig av ilska likväl som bedrövad av sorg, men för det allra mesta så gör det det.
Känslor ska inte förträngas men de bör inte få övertaget i mitt liv.
Då tappar jag lätt bort mig själv igen och tror att jag är de där känslorna.

För känslor, och tankar, är just bara känslor och tankar.
De kommer och går lite hur som helst och det är bara jag som kan välja om jag vill de ska få stanna kvar hos mig eller inte.
Det mesta som stressar oss och/eller får humöret ur balans är ju faktiskt struntsaker.

När jag vaknar bestämmer jag mig helt enkelt för hur jag vill vara och hur dagen ska bli.

Ibland är det plättlätt, ibland får jag kämpa för att få det som jag vill och önskar.
Ibland låter jag mig vara på dåligt humör och då är det också ett val.
För det ska gudarna veta att vissa dagar verkar det som om man sovit på fel sida hela natten.
De dagarna tackar jag yogan och meditationen lite extra för de kan hjälpa mig hamna på rätt sida igen.
Liksom träningen.
Jag överlever utan den men jag mår inte lika bra som med den.
Den är en del av mig liksom jag en del av den.
På gott och ont antar jag.
Men jag har valt det helt själv.

Att välja glädje en dag som denna när solen skinit och luften varit kristallklar var inte ett dugg svårt.
Trots dålig sömn och iskalla fingrar.


Jag har kutat 2-minutersintervaller (12 st.) så gruset skvätte och jag blev så trött att jag nästan trodde benen skulle svika mig.



Men se det gjorde de inte.
Orkade t.o.m köra ett riktigt bra gympass på seneftermiddagen.
Fyra varv med tio övningar/varv.
Sen fick det vara bra för i dag.
Då var jag trött, nöjd och inte ett dugg frusen.

Jag, och du, har fått gåvan att kunna välja.
Inte alltid det som sker men i princip alltid hur vi hanterar det som sker.
Och med det ingår även att jag tar ansvar för mitt eget liv.
"Någon" ska ta hand om det och den där "någon" är jag.
Det kan verka tufft sagt men det är så jag ser det.

Kanske är det som Abraham Lincoln lär ha sagt;
"Jag är övertygad om att de flesta människor är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.".
[Comments (9)]
Sunday 2013-12-01 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
(Ny)förälskad!
Det är sällan jag är ordlös men i dag är det snudd på.

Jag vet liksom inte riktig var jag ska börja.
Eller hur jag ska förklara.
Så där som det blir när man är så full av kärlek att det nästan bubblar hjärtan ur öronen.

Helgen har varit intensiv med mycket träning, jobb och annat pyssel men absolut helt utan en uns av stress.

I går sprang jag i flera timmar och blev så hög på livsendorfiner att jag i farten både krattade löv och sopade sten så musklerna brann.

Och ännu endorfinhögre var jag när jag var klar med mitt coachjobb för oj vad jag tycker det är skoj!
Jag blir verkligen så uppslukad av min mission att jag får passa mig så jag inte dränker mina stackars adepter med allt jag vill förmedla.

Så i dag kom en mycket, mycket, mycket kär vän på besök ända från andra sidan landet.

Det är nästan ett helt år sedan jag träffade "Benet-Thomas" sist och det kändes djupt in i själen.
Vissa människor tar en (för evigt) given plats i ens hjärta från första stund man möts och Thomas är utan tvekan en av dem.
Får man sen inte träffa denna person börjar det liksom gnaga inuti en av en förskräcklig längtan.
Så var det för mig nu.
Ett envis malande som bara botas med att man får träffa denna särskilda människa.
Så nu efter många timmar tillsammans är den där längtan åtminstone tillfälligt stillad och hjärtat har blivit ännu lite gladare.

Thomas hade varnat mig för att han var i usel form men jag tror han mörkade.
Eller så är han en ovanligt vältränad uselformare som orkade kuta 15 km i vindar som fullkomligt tog andan från oss.
Att försöka vara fin i håret är ungefär lika misslykat som att försöka bli rik på att sälja tomburkar.

Bilderna får tala för sig själv.
Jag tror du fattar hela ljuva grejen!



Ja jag vet att den ligger "fel" så du får snällt vrida lite på huvudet. ;-)
Ja jag vet att den ligger "fel" så du får snällt vrida lite på huvudet. ;-)



Åh vilka härliga timmar jag fick i denna underbara människas sällskap!
Och nu har jag en idiotsäker plan som ska förhindra att det dröjer så länge tills nästa gång.
Mycket smart om jag får säga det själv.

Förutom allt detta braiga så har jag varit på ett ljuvligt yogapass, adventsfikat med universums bästa mamma och Ulf, strosat på Halmstads julpyntade gator och spanat in all den nya fina ljusdekortaionen kommunen satt upp.





Så du förstår väl?
Att det faktiskt inte är ett dugg konstigt att jag är (ny)förälskad i detta som kallas livet!


Kram från Ingmarie
[Comments (13)]