Archive Feb 2013 (31 entries)

Thursday 2013-02-28 03:57
Author: Ingmarie Nilsson
Ser du "snöret"?

Well, I didn´t.

Tankarna var någon helt annanstans och plötsligt föll jag handlöst och plattfall rakt ner i backen.
Så jäkla klantigt för jag vet ju att det är där som en liten "inhägnad" mot (den enda) bilvägen där jag sprang.

Tack och lov stöp jag på mjukt underlag och i lugn nedjoggningsfart.
Vågar inte ens tänka tanken på hur det hade slutat annars.

Det kändes som om hela lårbenet åkte rakt upp i höften men så illa var det inte för konstigt nog kunde jag fortsätta jogga nästan direkt.

"Något" har dock klämts ihop, alternativt slitits sönder, för nu känns det liksom som om något in mot lårbenshalsen sitter fel. Har jag suttit still är det ett elände att komma i gång och det känns verkligen inte bra.
Så nu sitter jag här med en ispåse på benet/ljumsken och hoppas på åtminstone något slags underverk.

Det som också hände var att jag måste ha gjort något skumt med nacken för i en viss vinkel orkar jag nästan inte hålla uppe huvudet.
Ja, och så fick jag förstås ett litet skrubbsår också…
Ännu ett märke på mina redan ärr-sargade ben.;-)


Skit och elände men jag är (som vanligt) en obotlig optimist och tror att det här går över på nolltid.
Och gör det inte det så ringer jag "min" kiropraktor här omedelbums.
Så lättknockad är jag inte att ett litet sketet snöre ska få stopp på mig.

Och innan det där "snöret" fällde mig hade jag kutat ett riktigt härligt, svettigt pass.

Precis jämte S&W Del Norte gymet ligger Academy Park:
Man kan kuta både inne i den och utanför.
Om man tar utsidan, som är hyfsat platt på två av sidorna, går ner på den tredje och upp på den fjärde, så blir rundan 3,3 miles. (Dvs ca 5,3km.)

Perfekt att köra tröskel/snabbdistans runt.

Så det gjorde jag. Efter sedvanlig uppvärmning förstås. :-)
1,5 varv (i runda slängar ca. 8km) så hårt jag klarade utan att lungorna skulle sprängas eller mjölksyran ta död på benen och det kändes riktigt, riktigt bra.
Förutom att det var skitjobbigt förstås men det hör ju liksom till..



Även om farten inte är som jag önskar så är jag stark och jag återhämtar mig blixtsnabbt.
Jag känner mig sällan sliten eller energilös och det tackar jag vegomaten, yogan, Holistic och mitt flit på gymet för. :-)

[Comments (8)]
Wednesday 2013-02-27 03:54
Author: Ingmarie Nilsson
Håller tyst
Jag övar på att inte alltid babbla så förskräckligt mycket och att inte skriva halva romaner så fort jag kommer nära bokstäverna, så i dag låter jag bilderna från dagens 100 minutare få tala för sig själva.

Tror nämligen det räcker...






[Comments (5)]
Tuesday 2013-02-26 03:54
Author: Ingmarie Nilsson
Ordingen är återställd
Familjen är hemma igen, solen skiner, det är shortsväder, snön är (nästan) helt borta, det är shortsväder och fåglarna kvittrar som besatta.
Precis som det ska, och brukar, vara här i paradiset. :-)


Ändå skötte jag träningen inomhus…
För även om jag gillar att spänna bågen och testa gränser så tänker jag inte vara för dumdristig.
Det kommer många fler dagar jag kan springa i solen men om jag inte "sköter mig" så kanske det blir noll.
Att promenera i värmande sol med fyrbent sällskap ute är ganska fint det också om jag bara fått rasta av mig ordentligt före.
Och för all del även gärna efter.



Faktum är att inomhus är väldigt trevligt det också här.
Undrar just om S&W Del Norte inte har en av jordens coolaste spinningsalar?


Körde ett 70-min. pass som kallas endurance och det var/är…. stentufft!
Skyller på höghöjden men det vet i sjuttsingen om det varit mycket lättare på sealevel.



Fortsatte med 30 min. styrka och 40 min. vattenlöpning men sen skrek magen l-u-n-c-h.
Och jag lyssnade på den.
Det brukar nämligen bli bäst då. :-)



Och tydligen kunde kroppen svettas ännu mer trots att jag tyckte jag hade producerat en hel del redan under dagen.
Var på en timmes Cloud Divine 9 Hot Yoga och jag lovar att varken jag eller min handduk var torra.



Det får nog lov att beskrivas som en…. annorlunda upplevelse.
På ett positivt vis.

Värmen kände jag ju igen. Inget konstigt där.
Själva yogan var en blandning av alla möjliga sorter kändes det som.
Bikram, Vinyasa, Ashtanga, Power.
You name it.
Men det funkade helt ok.

Det som var väldigt udda var två andra saker.
1; Det kostade egentligen ingenting utan man donerade vad man tyckte det var värt. (Dock rekommenderade man minst $5.) Vilken strålande idé för självklart ger man en rejäl slant!

2; De spelade pop- och reggaemusik undre hela passet. Även vilan.
Det kändes däremot högst ovant men det funkade det också.

Vilken tur ändå att yogan tränat upp mig så jag har ett hyfsat flexibelt sinne. :-)
[Comments (9)]
Monday 2013-02-25 05:57
Author: Ingmarie Nilsson
Vad är det som händer?
Jag tror minsann hela världen blivit upp och nedvänd.
Eller i alla fall där jag är.

Inte nog med att det är kallt och snöar igen vilket trots allt är högst ovanligt här, mina vänner Trish och Shannon har råkat ut för ännu en olycka.
Tack och lov är de oskadda men hjorten de körde på är stendöd, bilen obrukbar och de är fast i Las Vegas, NM, p.g.a snökaos.

Men innan allt det där hände, med krock, hjärtsnörpande telefonsamtal och snö, så har dagen varit ljuvlig.
Två timmar löpning i bergen och sen en låååång härlig lunchdejt med min fina vän Sally (som vägrar vara med på bild) på Sweet Tomatoes.
Ett "All you can eat salads and more" hak.
Rena himmelriket för en vego som jag med andra ord.:-)

En del av huset jag bor i från baksidan
En del av huset jag bor i från baksidan




Lägg till en timmes vattenlöpning, hundpromenader och yoga så var det verkligen mestadels en ljuvlig söndag.

Jag är obeskrivbart tacksam över att mina vänner klarat sig och måtte de komma helskinnade hem i morgon.
Än en gång slås jag över hur otroligt skört livet är.
På en miljondels sekund kan allt förändras för evigt.

lev väl.

Följ ditt hjärtas röst, ödsla inte energi på struntsaker, le och skratta ofta, kramas och ta vara på alla stunder.

Kram från mig till dig.
[Comments (6)]
Sunday 2013-02-24 03:56
Author: Ingmarie Nilsson
Down by the river händer det grejer
Jag vet att jag vid några tillfällen för inte alls längesedan har "beklagat" mig över att jag nu för tiden har så svårt att få mjölksyra.
Ungefär som om jag är för klen och helt enkelt inte kan ta i så mycket att det bildas någon.
Jag tar tillbaks det genast!

För jag kan.

Jag kan t.o.m ta i så mycket att lungorna piper, benen domnar och det nästan svartnar för ögonen.
Allt som behövdes var visst lite höghöjdsintervaller…

Nere vid floden Rio Grande finns det flera mil av raka fina cykelbanor där man kan välja mellan asfalt och grus.
Var fjärdedels mile är skyltad + att det finns oräkneliga andra markeringar som bara de som gjort dem begriper.
Där är platt som en pannkaka och "bara" ca. 1500 m.ö.h.
Med andra ord perfekt för intervaller och snabbhetsträning av olika slag.

Oavsett när man åker dit så finns det garanterat allt från slowmotion-gångare till vindsnabba elitlöpare. Särskilt när vädret är som det varit i dag.


Värmde upp med 20 min. jogg + stegringslopp och körde sen 12 x 2 min med 1 min. gå/joggvila + 8 x 20 sek. max. och en massa olika hopp & skutt övningar i backe.
Om jag bortser från hur chockad jag blev över hur jobbigt det är med högre fart än prattempo på dessa höjder (igen för det är samma sak varenda gång jag är tillbaks här) så kändes det riktigt, riktigt bra.
Det enda jag grämde mig över var att jag inte hade tagit med kortbrallorna...



Det var inte utan att jag nästan skämdes lite när jag övergav solen för en stund och begav mig inomhus för att köra styrka.
But a runner has to do what a runner has to do you know. :-)

Dessutom var jag där på favvohaket en gång till men till mitt försvar så var det bra mycket senare och då för att vattenlöpa och simträna.


Men innan det där andra passet hann jag både åka hem, äta och vila en bra stund.

Sämre utsikt kan man ju ha när man njuter välbehövd lunch
Sämre utsikt kan man ju ha när man njuter välbehövd lunch
Fyrbenta vänner är perfekt sällskap för en meditativ promenad
Fyrbenta vänner är perfekt sällskap för en meditativ promenad

Och sämre siesta än denna kan man verkligen ha! Min (fyrbenta) bodyguard såg till att ingen rövade bort mig. ;-)
Och sämre siesta än denna kan man verkligen ha! Min (fyrbenta) bodyguard såg till att ingen rövade bort mig. ;-)

Och plötsligt var det kväll igen.
Solen vilar och månen tar över.


[Comments (6)]
Saturday 2013-02-23 05:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Om 20 år från nu kommer du att vara mer besviken över de saker som du inte gjort än över de saker som du gjort.

/Mark Twain

[Comments (3)]
Saturday 2013-02-23 04:40
Author: Ingmarie Nilsson
Home alone
Jag har blivit solokvist för Trish och Shannon är på ice-skating träning på annan ort.

(Shannon är nämligen en extremt duktig och målmedveten tävlings-konståkare med OS som mål. )

Fast helt solo är jag inte för jag har ju en fyrbenta liten sötnos även här.
Theo.
Han smälter hjärtan som solen smälte snön som kom i går.


Så här är vi i ett hus som skulle kunna rymma ett helt kompani plus anhöriga.
Exakt hur stort vet jag inte men det räcker kanske att jag säger att här är åtta badrum…

Och precis vid husknuten ligger hela härliga Sandiaberget och naturreservatet.
Triljoner stigar som ringlar sig upp, ner, fram och tillbaks.


Någon specifik backträning behöver man inte bemöda sig med för den får man helt "gratis".
(Om man bortser från svett och mjölksyra vill säga.)

Jag glömde ta med kameran så några löpar-foton kan jag inte bjuda på denna dag från min ljuvliga 90 min. runda.
Men hav tålamod.
De kommer.

Inga foton blev det heller på the restorative yoga som jag var på i kväll.
Första gången jag provade det var förra våren när jag var här.
Fattade inte riktigt vad det skulle gå ut på, för det är en extremt lugn yogaform, men nu efter att ha testat fler gånger så älskar jag den.
Absolut helt omöjligt att vara orolig, stressad, arg, irriterad, spänd eller upprörd efter ett sånt pass.
Rekommenderas.

Ibland är det ju så där.
Att man måste låta det få ta lite tid och inte ge upp direkt.
Yoga är det (oftast) definitivt så med.
Även om man är en van yogautövare som testar en ny form.
Man behöver ge det åtminstone tre-fyra gånger innan man kan känna vad och hur det är.
Det är i alla fall min erfarenhet.
(Som ett litet p.s. kan jag berätta att jag kommer att ha korta "prova-på" kurser i vår så håll ögonen öppna om du är nyfiken och vill testa.)

Och precis som med så mycket annat så måste man öva och träna yoga för att det ska ge resultat.
När det sen blivit en del av ens liv är det väldigt svårt (läs omöjligt) att låta bli. :-)
[Comments]
Friday 2013-02-22 04:02
Author: Ingmarie Nilsson
Det svänger på både det ena och andra viset
Det händer (tack och lov) inte så ofta i denna del av världen men i morse såg det ut så här;



Men så går det några timmar och plötsligt ser det ut så här;

I morgon kommer troligtvis allt att vara borta igen och nästa vecka kan det vara stekande hett. :-)

Så är "ökenvinter-livet".
Man vet aldrig riktigt hur det blir.
Men två saker är ändå garanterat säkra.
Här är aldrig någonsin någon läskig modd och himlen blir alltid blå snabbt som attan igen.
Det är ju också en av anledningarna till att jag älskar detta stället.
Den nästan alltid blå himlen.

En annan sak jag verkligen älskar här (förutom Sandiaberget, alla löpvägar, bagels, Wholefoods, vännerna m.m. m.m. m.m. m.m. och bla bla bla) är Sports & Wellness.
Den största gymkedjan här.
Där finns i princip allt jag behöver från bassäng och bubbelpool till alla gymgrejer man någonsin kan behöva och mängder av olika klasser att välja mellan.

I dag testade jag två klasser men först körde jag en timme med (egen) spinning.
För att inte bli helt uttråkad (jo jag blir det om jag bara ska sitta och mal-trampa inne) så blev det intervaller trots att jag så sent som i går skrev att jag brukar, och ska, ta det lugnt de första dagarna.

Håhåjaja, så är det att ha guldfiskminne…
Man kommer bara ihåg det man vill komma ihåg.

Men tillbaks till cykeln.
30 x (60-30) blev det. Totalt en timmes svettande.
Snabbt ombyte och sen vidare för att shaka loss med ett 50-min. Sh´bam pass.
Helt galet kul och jag tyckte jag fick till det ganska bra med dansstegen om jag får säga det själv.
En kort paus då jag hann klunka i mig en gudagod (och supernyttig) drink innan jag svettades vidare på 50-min. circuit training.
Ett cirkelpass helt enkelt.
Lite annorlunda upplägg där vi körde tabataintervaller à 20 sek. (10 sek. vila) och där alla övningarna upprepades x 3.
En del övningar var "lätta" andra var snorjobbiga.
Få se vad kroppen tycker i morgon…
Skoj var det i alla fall!

Den kanske inte SER så god ut men det kan jag lova att det var den! Både för gommen och kroppen.
Den kanske inte SER så god ut men det kan jag lova att det var den! Både för gommen och kroppen.



Hem, mat, lite fix och sen ett kort (40 min.) vattenlöpningspass.

Det var den träningsdagen och tja, vad ska jag säga?
Kanske att det är inte alltid så lätt att leva som man lär men jag litar på att kroppen skulle ha talat om ifall det var för mycket.
Den brukar jag ju kunna lita på menar jag.
Not.
[Comments (6)]
Thursday 2013-02-21 06:04
Author: Ingmarie Nilsson
Första dagen mot att bli "normal"
Fem timmars sömn tyckte kroppen fick räcka, eller vem/vad det nu var som bestämde att jag skulle vakna redan då, för pigg det var jag då inte.

Men jag har ju som sagt var varit med om det här oräkneliga gånger förr så det är bara att gilla läget och kämpa sig igenom de här första dagarna.
För det vänder, det gör det alltid.

Och det är klart att en 24-timmars resa, 8 timmars tidsskillnad plus höghöjd inte går obemärkt förbi.
Min erfarenhet är att jag behöver ta det lugnt i några dagar för att inte riskera att bli sjuk och/eller skadad. Det kan förstås hända ändå men jag behöver ju liksom inte utmana ödet i onödan.

Sen är det där med "lugnt" förstås en definitionsfråga för samtidigt kan jag (förstås) inte ligga i soffan och vänta på att allt ska bli som vanligt. Då kommer jag få vänta tills det är dax att åka hem igen och det verkar ju lite onödigt när jag nu väl är här.

Upp ur sängen, yoga, frukost och sen en timmes lugn löpning vid bergsfoten.
Lite lätt styrketräning på gymet och vattenlöpning 50 min. sen fick det räcka.
Absolut inget hårt men tillräckligt för att jag ska känna att jag gjort något "vettigt".
Och även om kroppen och knoppen mest känns som luddig bomull just nu så är jag obeskrivbart glad och lycklig över att vara här.


Men dagen hade ju fler timmar än de där jag tränade, särskilt när man är uppe 04.30, och hur trött jag än varit (är) så gick jag inte och la mig för då hade jag garanterat somnat omedelbums och jetlagen hade vunnit.

Så jag har varit än här och än där, babblat med än den ena och än den andra, lekt med hunden, handlat mat och haft flera långa samtal med Trish och Shannon.
Jag har bölat en del men skrattat ännu mer för hur det än är så segrar glädjen till slut och vi som är kvar här tror på att vi kommer ses igen på ett eller annat vis.

Djupt i mitt hjärta känner jag att beslutet att åka hit var helt rätt.
För oavsett sorgen så är Albuquerque samma plats som den varit sen första gången jag kom hit för nästan 20 år sedan.
Det är platsen där min själ och mitt hjärta känner total harmoni.
Jag är helt enkelt hemma.

[Comments (7)]
Wednesday 2013-02-20 07:40
Author: Ingmarie Nilsson
Framme!
Tilltufsad, stel, megatrött och ihopknycklad men oerhört glad över att vara här.

Och resan flöt på riktigt fint.

Stockholm-New York.
Av de 52 (!!!!) filmer som fanns att välja mellan hann jag se tre.
Tre helt olika.
Searching for sugar man, Hope Springs och Men in black 3.
Bra allihop!
Läste en halv bok, sov och åt.
Ganska bra gjort om jag får säga det själv.
Sen var det lååååång väntan på Newark.



New York-Washington.
Superkort flygtur.
Som ett litet skutt i jämförelse.
Men jag hann i alla fall att lyssna på ett podkastsvsnitt av Värvet
(Ett podprogram jag f.ö varmt rekommenderar.)
Ännu fler timmar av väntan.
Ännu ett Värvet program.

Washington-Albuquerque.
Tre säten för mig själv.
Snacka om lyxresa .


Och lyx är det här.
Alltid.
Egen lägenhet med en säng så stor att jag nästan är vilse i den.;)

Godnatt!
[Comments (6)]
Tuesday 2013-02-19 06:07
Author: Ingmarie Nilsson
Postpaket
Jag älskar att få paket från Holistic.
Bra, rena och stärkande produkter rakt igenom.



Du vet väl att du enkelt och smidigt kan beställa alla deras grejer här hos mig? :-)
[Comments (2)]
Monday 2013-02-18 17:59
Author: Ingmarie Nilsson
Blöt dag och färdigpackad
Äntligen var racergrabbarna Roger och Fredde tillbaks i stan efter sin lägervecka i solen så jag åter fick sällskap på måndags-vattenlöpningen.

Jag har absolut inga problem med att köra själv men trevligt sällskap är ju aldrig fel.
Inte ett tufft pass heller.
30 x(70-20) + 2 x 10 x (20-10) max.
Det var längesen men i dag svettades jag i bassängen.
Så där så det rann ner i ögonen!
Då tar man i...

Undra just om jag inte svettades mer där i poolen än på Hot Mojo yogan lite senare.
(Fortfarande något strul med värmeaggregatet nämligen så det var "bara" 34 grader.)

Välbehövlig vego-lunch på Chutney med grabbarna är heller inte fel så här på måndagen.

Fredde och Roger. Alias racer-grabbarna. :-)
Fredde och Roger. Alias racer-grabbarna. :-)

Men nu är det slut på det här för ett bra tag framöver.
Om mindre än ett dygn kommer jag att lämna landet, flyga över Atlanten och (så småningom) landa i mitt paradis Albuquerque.
Men denna gången är allt väldigt annorlunda och tyvärr inte på något positivt vis.
Faktum är att det kommer aldrig, aldrig att bli som det varit.
Visst ändras och förändras både människor, djur och natur med åren, det är så det är, men ibland sker saker som omkullkastar tillvaron helt, för alltid, på tok för snabbt och på absolut fel sätt.

Som den där dagen i somras.

När sorgen kom in i paradiset.

Min vän Pat, som jag känt i nästan 20 år, och sonen Connor som jag känt sen han föddes för 15 år sedan, finns inte längre.
Kvar är mamma Trish och dottern Shannon 11 år.
Det är därför jag åker trots att jag egentligen inte har varken "tid" eller råd

För att förstå.

För att vara nära.

För att hjälpa.

För att jag behöver.

Det kommer att bli tufft.
T.o.m. skittufft.

Även om jag har tät kontakt med Trish så vet jag inte hur de egentligen mår eller har det.
Jag kan bara ana.
Men jag vet också att det kommer bli en resa med mycket glädje, kärlek, härliga möten, prat och härlig träning.
För det är så det är i paradiset.



[Comments (10)]
Sunday 2013-02-17 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
Jag ska direkt erkänna...
...att det inte direkt spritte i benen efter gårdagens äventyr men det hjälps inte.

På´t igen bara.

Stanna i soffan och hela min kropp rostar igen, för att inte tala om skallen, och när jag väl bara vevat igång maskineriet igen så funkade den riktigt fint.
Den är tacksam om jag bara tankar den med rätt bränsle har jag märkt. :-)

Helt klart hjälpte det förstås till att jag delvis hade så där fint sällskap som i går av allra bästa Ulrika och i dag hängde jag med lite bättre.

110 min. löpning (med ryggsäck), ett 50 min. stentufftmegasvettigtmjölksyresprutande Transformer pass och 40 min. vattenlöpning.


"B-u-r-e-n"
"B-u-r-e-n"




Fina grejer för löpare och andra människoknytt
Fina grejer för löpare och andra människoknytt

Vet inte hur det är för dig, men för mig är det här en riktig SUNday.

[Comments (5)]
Saturday 2013-02-16 20:11
Author: Ingmarie Nilsson
Bilder ljuger
För det ser ju nästan ut som om jag är lika snabb som Charlie här på dagens intervaller i Storängshallen men det är jag i-n-t-e.


Och jag är om möjligt ännu långsammare än racer-Ulrika.
Du vet hon fru Flodin som löper över hinder snabbare än nästan någon annan i vårt land, som har fler SM- och NM-medaljer än jag kan räkna till, som sprungit i landslaget en halv evighet och som har vunnit Lidingöloppet 30km.
Ja, just hon.

Men vet du, det gjorde ingenting att jag var "sist" på intervallerna, eller att min tider inte ens är i närheten av vad de en gång varit, för känslan den är exakt den samma oavsett vad klockan visar.
Jag tar i, jag svettas, mina lungor piper, jag får mjölksyra och ben så stumma att det känns som om jag springer omkring med blytunga gummistövlar.

Men jädrans vad kul det är!

2 x 800m. + 4 x 400m. + 8 x 200m.

Och oavsett fart så tror jag bestämt att vi var lika nöjda och glada efteråt.
Och härligt trötta.

Det finns dock några grenar jag är ganska bra på.
Förutom att babbla.
Jag är uthållig och har en fantastisk återhämtningsförmåga.
Så det är klart att det roliga inte var slut bara för att vi kutat klart!
Lite löpskolning och styrka orkar man alltid med. ;-)



Nedjogg till och från SL-transporten, dusch, mat och några så effektiva jobbtimmar att jag nästan blev rädd för mig själv innan jag åter tog SL till badet för ett lugnt 70-minuters återhämtningspass med allra bästa Lisa.

Tror minsann det får bli en sån där springbild till bara för att.

[Comments (7)]
Friday 2013-02-15 18:36
Author: Ingmarie Nilsson
Jag har dansat in fredagen och...
...därmed lagt ribban för helgen.

Nu bara kan inget bli fel. :-)



[Comments (4)]
Thursday 2013-02-14 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Hjärta, hjärta, hjärta
I princip ingen har väl missat att det är "Alla hjärtans dag" i dag men jag ska direkt erkänna att jag varken firar eller bryr mig särskilt mycket.
Tycker helt enkelt det har blivit för kommersiellt.

Visst,lite mysigt är det med en dag då det blir extra mycket hjärta och kärlek överallt men för mig är ändå alla dagar hjärtats dag.

Utan mitt hjärta skulle min kropp inte fungera, jag skulle inte leva och jag skulle därmed inte finnas.
(Åtminstone inte i fysisk form.)

Utan att ha hjärtat med i det jag gör skulle jag inte känna någon lycka, glädje eller ömhet och utan hjärtats själ skulle mitt liv vara helt tomt, mörkt och kärlekslöst.

Därför ser jag till att ge mitt hjärta av allt det som får det att må bra varje dag.

Genom bra mat, träning, yoga, göra saker jag trivs med och mycket kärlek.

Och jag har gjort mitt bästa för att fylla på med allt det där även denna dag.
Kört både egen och världens bästa Camilla-instruktörsledd (phu vilket långt ord jag fick till där) spinning, svingat kettlebells, tjabbat med trevliga människor, jobbat med roliga projekt, svettats, njutit av vackra saker, ätit god, näringsrik mat och umgåtts med mina kära.

Cyklade visst så fort att jag blev alldeles suddig. ;-)
Cyklade visst så fort att jag blev alldeles suddig. ;-)
Roligt jobb
Roligt jobb
En av de bästa smörjmedel som finns för hela kroppen, både in- och utsida, om du frågar mig. Dessutom extremt bra för att hålla borta både baciller och virus
En av de bästa smörjmedel som finns för hela kroppen, både in- och utsida, om du frågar mig. Dessutom extremt bra för att hålla borta både baciller och virus
Hot Mojo-yoga svett. (Det var dock något fel på fuktaggregatet så det var "bara" 36 grader mot vanliga 38.
Hot Mojo-yoga svett. (Det var dock något fel på fuktaggregatet så det var "bara" 36 grader mot vanliga 38.

Inte jordens nyttigaste direkt men gott. Nog tur, för mitt hjärta, att de bara finns under en kort period…:-)
Inte jordens nyttigaste direkt men gott. Nog tur, för mitt hjärta, att de bara finns under en kort period…:-)
Färska, hemmaodlade groddar är däremot mjumma för hjärtat. Och galet gott!
Färska, hemmaodlade groddar är däremot mjumma för hjärtat. Och galet gott!


Måttligt road...
Måttligt road...
...men obeskrivbart charmig
...men obeskrivbart charmig
[Comments (8)]
Wednesday 2013-02-13 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Upp och ner är lika långt
Under gårdagens löptur rekade jag vilka backar som var hyfsat springbara.
I dag tog jag mig an dem.

Det där med "springbara" är förstås en ytterst vag definitionsfråga i moddtider som dessa men man får göra det bästa av situationen och försöka se sliret och snöpulsningen som bra extra träning.

Och det gick riktigt bra om jag får säga det själv och målet, att få ett tufft backpass, uppfylldes med råge.

Uppvärmning 20 min.
Därefter en 10 st. "kort backe" à ca. 90 sek. uppför och lite snabbare nedför.


Fortsatte sen springa ca. 25 min. förbi Sickla till baksidan av min favoritkulle.
Hammarbybacken.
Framsidan är nämligen i princip omöjlig att ta sig uppför p.g.a halka och framförallt p.g.a snabbåkande skidåkare.
Men för den som inte vet kan jag berätta att det går lika bra att kuta fem gånger upp och ner på baksidan i slir, modd och djupsnö om man vill bli trött i benen.:)




130 minuter höll jag på non stop innan jag var hemma igen vilket jag anser vara klart godkänt.
Där borta någonstans är "hemma"
Där borta någonstans är "hemma"

Kan även berätta för den som vill veta att det inte är lugnt på Eriksdalsbadet en sen onsdagskväll i februari.
Vilket jag i min enfald trodde.

Men det var inte värre än att jag fick gjort det jag skulle.
Det har sina fördelar med att vara vattenlöpare kontra simmare vid sådana tidpunkter.
Som att man inte behöver så mycket plats. :-)
[Comments (5)]
Wednesday 2013-02-13 09:24
Author: Ingmarie Nilsson
Jag har en plaaaaan
Detta året planerar jag, och hoppas på, att få fästa en nummerlapp på bröstet många gånger.

Planen är att springa fler nya lopp, d.v.s sådana jag inte kutat förr, men med några undantag.
Inte helt lätt att välja för utbudet är enormt och (som vanligt) är det en massa roliga grejer som krockar.
Sen får man inte glömma att när det gäller (löpar)livet så är det få saker som är huggna i sten…

Men här är i alla fall en grovskiss;

Jag kommer säkert att kuta några lopp här redan nu i mars men inget spikat.
Det är däremot Sydkustloppet den 27/4, för att det var så roligt förra gången, och Huddingeloppet den 11 maj för att det verkar minst lika roligt och ligger perfekt i tiden.
(Dessutom är det på bekvämt avstånd.)


Den 18/5 blir det ev. Skärholmsloppet och sen velar jag mellan Båstad halvmarathon och Tjejmaran.
Två helt olika lopp men på exakt samma dag. Den 29/6.

Hur kunde det bli så tokigt?

Det ena loppet är "kort" och i en del av Sverige som jag verkligen älskar.
Det andra långt och i en terräng jag inte riktigt gillar men syftet och andemeningen är outstanding!
Men eftersom jag missade det sistnämnda förra året så är det väl läge för "utmanings-revansch". :-)

19/7 är det Kraftprovet i Trollhättan och den 18/8 är det tänkt att jag ska göra sista tredjedelen av det här.

Lidingöloppet 30km vill jag verkligen inte missa i år.
Förhoppningsvis är jag sen pigg i benen igen till den 26/10 när det är Terräng-SM i Falun.

Nog verkar det vara en ganska bra plan eller har jag missat något absolut höjdar-lopp som bara "måste" springas?
[Comments (6)]
Tuesday 2013-02-12 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Relaxation means releasing all concern and tension and letting the natural order of life flow through one´s being
/Donald Curtis

[Comments (2)]
Monday 2013-02-11 18:40
Author: Ingmarie Nilsson
Det är upp till mig
Liksom solen kämpar för att skina bakom de tjocka grå molnen så får vi simpla människoknytt kämpa vidare med vårt.


Jag saknar mina poolrun kompisar som är på vift i varmare breddgrader men jag är inte precis den som sitter hemma och väntar på bättre tider.
Då tror jag nämligen man kan vänta ihjäl sig.
Liksom man kan vänta ihjäl sig om man ska vänta på att inspirationen ska komma.
Båda de där grejerna, bättre tider och inspiration, måste man skapa själv.
Exakt hur finns det säkert lika många knep och sätt som det finns människor på, för vi är alla olika, men själva igångsättnings-jobbet det får man allt göra själv.

Mitt bästa "knep" är att tänka framåt.
Oavsett vad det gäller.
På hur bra det kommer att kännas när jag kommit i gång, hur det är när jag är mitt upp i det och på hur härligt det känns när jag är klar.
Är det riktigt tjurigt så tänker jag på hur det skulle vara om jag inte gör det jag tänkt och det brukar vara så negativt att det får fart på mig oavsett hur ogärna jag vill sätta igång.

Undersökningar visar att de som tänker på "det jobbiga" (ta sig upp ur soffan, bryta dåliga vanor, byta om och ta sig ut, ta tag i obehagliga samtal o.s.v) oftare misslyckas med sina mål än de som tänker framåt på det roliga, lätta och den positiva känslan av att ha lyckats med det man föresatt sig.

Ganska logiskt och självklart egentligen för vem vill göra något som inte är lockande och kul utan enbart jobbigt och tråkigt?
Det är mycket här i livet vi inte kan ha kontroll över, men våra tankar är en del vi kan styra.
Framförallt kan vi välja hur vi ska förhålla oss till dem.

Så självklart körde jag på som vanligt, trots att jag är "solokvist", för jag vet ju hur härligt det är när jag väl kommit dit.
Och i ärlighetens namn är jag ju inte direkt ensam där i bassängen heller för den delen även om jag just i dag var den enda som vattenlöpte.
3 x 20 min. tröskel (joggvila 2 min.) + 15 x (20-10) max.
Totalt 90 min. och jag ångrar inte en sekund!

Inte heller är jag direkt ensam under Hot Mojo-yogan.
Galet poppis klass och vill man vara med så får man boka i tid.

Jag förstår varför.

För mig är denna yogan ett perfekt komplement till min egen för att tina upp kroppen lite extra nu när vinterkylan har makten.
Men två gånger/vecka räcker.
Blir det mer så blir det för mycket även för min svettälskande kropp och även fastän jag inte ens behöver försöka motivera mig till att vara med.

För så där kan det ju också vara.
Att man bara gör utan att ens fundera.
[Comments (8)]
Sunday 2013-02-10 19:46
Author: Ingmarie Nilsson
Le!
Blygrå himmel, grå snömodd överallt och isvindar då gäller det att le.
Stort.



Annars rasar man ner i sur-, slapp- och tjur-träsket direkt.
Och gör man det så är det ett fasligt slit att ta sig upp igen.
Det är just därför jag aldrig lägger av.
Jag är helt enkelt för lat för att börja om.

Ett annat knep är att skaffa sig eminent fin-fint löpsällskap.
Då kan man liksom inte "misslyckas".
Varken med träningen eller med att le.
Karin pallade med mig ännu en dag trots att vi träffades så sent som i går.
Lycka för mig!

Vi hade en perfekt plan men eftersom SL inte sköter sig och vi därmed blev sena med starten, plus att vi babblade så mycket att vi nästan sprang vilse på Djurgården, så blev det väldans brådis för mig på slutet av vår tur.
Så brådis att jag inte ens hann att fota!
Men en några år gammal bild på oss duger lika fint tycker jag.:-)


Brådskan berodde på att jag ville vara med på det där sedvanliga söndags-Transformer-passet.
Tokjobbigt och tok-roligt som alltid.
50 minuter fullt ös (vi fick nämligen lite skön bonustid med extra magövningar) och jag kan inte ens gissa hur många burpees, utfallssteg, armhävningar, upphopp, magövningar och repslag jag hann med.
Lär väl börja kännas i morgon.
Förra söndagens träningsvärk (i armarna) började släppa i torsdags…
Ja, du fattar nog.
Det är inte direkt någon walk-in-the-park det där.

Coach Pelle är en rackare på att driva oss in i fördärvet. Men jag/vi gillar honom ändå. ;-)
Coach Pelle är en rackare på att driva oss in i fördärvet. Men jag/vi gillar honom ändå. ;-)

Jag må vara en riktig klenis när det gäller chins, dips och annat allt för armrelaterat men en sak vet jag med säkerhet, det var ingen där som kutat två timmar i snömodd före och jag tvivlar på att det var någon som körde ett pass till lite senare på dagen.
Men allt det där gjorde jag.
För att jag kan och för att det är skönt att vara stark.
Och för att gammal är äldst. :-)

Fast det är klart.
Den där timmen jag tillbringade i bassängen var inte ens en fjärdedel så ansträngande som de där tidigare under dagen men ack så välbehövlig.

Och det var ju en himla tur att jag inte skulle på galej efteråt utan kunde gömma mig under luvan med tanke på att kammen låg fint kvar där hemma….

Men le det kan man ändå.
Med eller utan kam och starka armar.



[Comments (10)]
Saturday 2013-02-09 19:59
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken tur ändå att jag inte lyssnade på kroppen när väckarklockan ringde för då...
…hade jag nog fortfarande legat kvar i sängen och missat allt det roliga.

Men jag har ju min gyllene regel.
Att alltid prova i 20 minuter.
Har det inte vänt då så är det troligtvis något som verkligen är fel och man bör tänka om men för det mesta släpper det.
Åtminstone funkar det så för mig.

Och det gjorde det alltså i dag också.
Faktiskt redan innan 20 minuter hade gått och det tackar jag mitt superba uppvärmningssällskap Elina för.
30 min. snömoddslöpning tillsammans innan vi klev in genom dörren till fina, fina Storängsghallen i Huddinge där Karin och Charlie redan fanns.

Och sen…

Vilket pass vi fick till!

2 x 600m + 4 x300m. + 4 x 300m. + 6 x 200m.

Även om jag inte är lika snabb varken som de andra eller som jag varit så kändes det riktigt, riktigt bra.
Att det var kul behöver jag väl knappast skriva? :-)
Och jodå, jag bjöd (som alltid) på både löpskolning, styrka och "yogastretch" efteråt.



TACK HAIS för att vi fick vara där och tack mitt fenomenala sällskap

Men en träningslördag kan ju (i min värld) inte vara slut vid lunchtid.
Så efter en kort runda i hemmet for jag åter iväg.
En stunds vattenlöpning med Elina, som orkade med mig en gång till denna dag, och lite simträning.
Sen hade solen gått ner och jag med den i soffan.

Elina ovan vattnet och…
Elina ovan vattnet och…
…under
…under

Öva, öva, öva
Öva, öva, öva
Någon gång ska jag väl komma på knepet att det känns lika enkelt som det ser ut…
Någon gång ska jag väl komma på knepet att det känns lika enkelt som det ser ut…


Det är som jag brukar säga, man kan inte lita på kroppen. ;-)
[Comments (4)]
Friday 2013-02-08 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
Pest OCH kolera but I am a (wannabe) Star!
Om det är någon som tror att jag alltid tycker det är lattjolajbans att springa så kan jag berätta att så är det inte.

Även jag får emellanåt kämpa mot både ett inre motstånd och en stark latmask.
Särskilt de här dagarna när vädergudarna är på sitt absolut sämsta humör.

Så vad gör man?
Tjurar?
Gråter?
Gnisslar tänder?
Skiter i allt?

Nä nä nä.

Inte jag i alla fall för DET hjälper verkligen inte.
Skitvädret är ju kvar oavsett.

Och om det är något jag lärt mig efter alla dessa år med löpningen, både som hobby och som jobb, är att den där känslan är övergående och att det till 99.99999999% alltid känns bättre efteråt oavsett.

Så jag tog mig ut.
I skitvädret med latmasken på ena axeln och motståndet på andra.
Stretade på i 80 min. bland is, modd, knädjup snö, isande vindar med blicken nerborrad två meter framför mig för att försöka undvika ispiggarna uppifrån som ville in i mina ögon.
Svor förvisso en del men inte så högt att någon hörde.
Någon slags självbevarelsedrift har jag trots allt.

Och vad hände?
Jo både latmasken och motståndet försvann på vägen och jag mådde absolut inte sämre efteråt.
Men särskilt kul var det då inte för någon elaking hade lagt blytyngder i mina brallor.
Taskigt.
Måste byta till andra i morgon för så där går det ju inte att ha det.

Och sen såg jag till att göra något väldigt lättsamt och lustfyllt.
Inomhus.
Sh´bam.
"Come as you are, leave as a star."

Hur jag än försökte så kunde jag inte riktigt hänga med i instruktören Fredrika Tumlares moves.
Hur jag än försökte så kunde jag inte riktigt hänga med i instruktören Fredrika Tumlares moves.

Men KUL, det var det.
Men KUL, det var det.

Så mycket stjärna på att dansa är jag då inte men när det gäller att shaka loss och se till att ha så festligt som det bara går, då är jag nog banne mig snudd på en Broadway-Star.:)

Jag gjorde förresten en sak till.
Köpte (svindyra) svenska fina tulpaner så nu längtar jag om möjligt ännu mer till vår, sol och grönska.


Men vi får härda ut gott folk för den kommer i år också.

Jag lovar!
Annars får jag väl helt enkelt streta vidare, dansa ännu mer och köpa fler blommor.
[Comments (5)]
Thursday 2013-02-07 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
Torka svett
Jag kommer nog aldrig sluta fascineras av alla lustigkurrar som omger mig på t.ex. tuben, på gymet, i bassängen, på café eller i omklädningsrummet.

"Lustigkurrar" som pratar vitt och brett om ämnen som jag knappt vill/vågar viska om i nära vänners sällskap, som tuggar tuggummi på både spinningen och yogan, som inte kan säga "förlåt" när de simmar på mig eller som slänger sitt skräp där de står.

Hur tänker man då liksom?

Tror heller aldrig jag kommer sluta fascineras över hur otroligt mycket svett en kropp (läs min) kan producera.
Måste ha bytt ut hela vätskeförrådet denna dag.

Jag började snustorr och nästan lite småfrusen när jag satte mig på cykeln en stund innan det där 30-20-10-passet lett av världens bästa Camilla rullade i gång.
För även om de säger att det är tufft, vilket det är om man verkligen kör på, så är det inte tillräckligt tufft för att jag ska känna mig hyfsat nöjd.

Solokvist i salen
Solokvist i salen
Men så kom Camilla, dessutom med en present till mig för tuffare tider som du kanske ser. :-)
Men så kom Camilla, dessutom med en present till mig för tuffare tider som du kanske ser. :-)

80 min. senare var jag varken torr eller frusen.
Men ganska nöjd.


Och än en gång helt solokvist
Och än en gång helt solokvist

Men precis som förra torsdagen fanns det massor av svett kvar till Hot Mojo yogan.
Så där så det skvätte runt mig men i dag struntade jag i det och lät pölen bli så stor den behövde.
Att jag har den absolut största handduk hjälper nämligen inte ett skvatt.
Sjön runt mattan växer oavsett.

Men det är ju bra att mitt inre element fungerar och jag var duktig på att fylla på rejält med både det ena och andra mellan de där svettpassen.

Nöta rumpan timtals i stolen är dock totalt svettbefriat.
Men enormt träsmaksfrämjande.

[Comments (3)]
Wednesday 2013-02-06 22:15
Author: Ingmarie Nilsson
Gör jag något som kan kallas vettigt?
Det finns de som undrar om jag inte jobbar men det kan jag berätta att det gör jag.
Faktum är att jag har fyra olika jobb även om det just nu "bara" är tre som är aktuella.
(Skriver, har yogaklasser, löpcoachar och ibland gästspelar jag som specialistsjuksköterska här och där.)

Jag älskar verkligen alla mina olika arbeten och hinner ju liksom aldrig tröttna.
Visst, det är oregelbundet, ojämnt och ibland både osäkert, ostrukturerat och oflexibelt men jag styr min tid nästan helt som jag själv vill och det är mer eller mindre helt upp till mig själv när på dygnet jag vill vara produktiv.
Dessutom kan jag allt som oftast träna i dagsljus.
Något jag upplever som enorm livskvalité.

Det gäller att ha självdisciplin förstås men efter alla år med sjukvårdens stämpelklocka passar det här livet mig perfekt just nu.

De flesta av mina tidsbestämda jobb sker på kvällstid.
Som i kväll när det var dax för träning med goa RS-gänget på PwC.

Slirigt, sladdigt, mörkt och fullt med iskall blötsnö men det stoppar inte de här tuffingarna som körde intervaller så det stod härliga till.
(Dock en som var för snabb för min kamera och hann försvinna.)


Och det var precis lika skoj som alltid!


Eftersom jag ville, och eftersom jag ändå sprang förbi, så var jag inom City-gymet och rev av ett pass à la förra onsdagen fast med bara mitt eget sällskap på "varven".
(Gymet är dock fullt med folk så det är absolut ingen risk att man känner sig ensam…)


Tja, sen var klockan sent och det var dax att bege sig hemåt.
I stan är det mest grått och som sagt var galet blött men ute hos oss, på "landet" (allt är ju relativt), är det vitt och fint.
För om det nu ska envisas med att vara vinter så kan det lika gärna vara det ordentligt.



I morgon är det en ny dag med annat jobb.
Om det jag gör är "vettigt" eller ej vet jag inte men jag tycker det och på något vis måste väl ändå det vara det viktigaste?

Jag vet också att jag allt för länge gått emot både magkänsla och mitt hjärtas röst och det, det är inte bra för någon.
Allra minst mig själv och det är ju bra korkat eftersom det är jag som ska leva mitt liv. :-)
[Comments (10)]
Tuesday 2013-02-05 21:54
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet helt enkelt är till för att levas.
/Goethe

[Comments (2)]
Tuesday 2013-02-05 21:44
Author: Ingmarie Nilsson
Tid för läsning
Det är inte så jätteofta men ibland händer det att jag är "på andra sidan pennan".
D.v.s. att det är jag som får svara på frågorna och mig det skrivs om.

Som i senaste numret av Yoga för dig.


Det är förstås superkul men roligast är när jag får träffa någon av alla dessa fantastiska människor som finns på vår jord, fråga alla frågor och skriva själv.

Så som jag gjort till senaste RW där du kan läsa om Niklas Bergquist.


Jag berättar inte mycket mer än så men jag kan nog lova att när du läst artikeln kommer du att få ännu ett (nytt) perspektiv på livet.
[Comments (8)]
Monday 2013-02-04 21:22
Author: Ingmarie Nilsson
Det här med yoga
Jag har yogat i så många år att jag tappat räkningen men det var först när jag kom i kontakt med Kundaliniyogan som jag liksom "hittade hem".
Den passar mig både fysiskt och psykiskt och ger mig det jag behöver för att må bra i både kropp och själ.
Vill jag bli svettig och utmana mig fysiskt så kan jag verkligen göra det men mest gillar jag den andliga biten.
Att "gå inåt" och försöka finna min egen mittpunkt, sanning och sinnesfrid.
Det är en annan slags utmaning mot den att köra ett tufft löppass.

Jag ser det inte som träning i vanlig bemärkelse utan mer som en daglig liten ritual.
Likväl som att jag tar på mig kläder och bäddar sängen.
Men för att det ska funka och för att jag ska utvecklas, måste jag förstås öva, öva och åter öva.
Precis som med allt man vill kunna, behärska och förstå.

Det är min övertygelse att yogan med alla sina "verktyg" sedan hjälper mig inom livets alla områden oavsett om det gäller lång väntan på tuben, jobb eller ett tufft träningspass.

Jag gillar annan yoga också , 1-2 gånger/vecka kör jag ju t.ex Hot Mojo, men det är kundaliniyogan och meditationen jag vill, behöver och gör varje dag.
Om jag av någon anledning inte kan så känns det helskumt.
Du vet så där som om du missat borsta tänderna.
Man dör liksom inte men något fattas.

Oftast känner jag efter vad det är jag behöver på morgonen och gör sen övningar och pass utifrån det.
Det behöver inte vara så märkvärdigt och ibland inte ens särskilt länge.
15-60 min. beroende på hur mycket tid jag har.

Efter min lärarutbildning har jag massor av pass i olika längd, form och syfte att välja mellan och i bokhyllan finns ännu mer.
Det finns ingen risk att bli uttråkad eller sakna utmaningar om jag säger så. :-)

En av favoriterna är utan tvekan Yoga-Jonas bok Kundalini Yogaliv.



Varje månad har ett nytt tema, ett nytt yoga pass, en ny meditation och ett nytt recept.

Februari är tiden för vila.
Precis som naturen går i ide och väntar in ljuset så behöver vi människoknytt skapa tid för både eftertanke och reflektion.
I längden tror jag inte det funkar att gasa 12 månader/år.
Utan att ha tänkt på det så har jag hamnat i en fas där jag faktiskt har den tiden just nu.
Jag vet vad jag vill och vart jag är på väg men jag hastar inte.

Vila behöver dock inte betyda att man ligger på sofflocket. Man ska nog inte vila bara för vilandets skull.
Då tror jag det kan bli motsatt effekt.

Träning är en del av mig och något jag har en längtan efter varje dag i olika intensitet och form.
Vattenlöpning och Hot Mojo yoga blev det i dag.
Lugnt, reflekterande och helt kravlöst.
[Comments (5)]
Sunday 2013-02-03 19:56
Author: Ingmarie Nilsson
Ljuva söndag!
Jag har sagt det förr men jag är verkligen en flicka (eller vad jag nu ska kalla mig) med en stor portion tur.
(Och kanske även med en liten tillblandning av en uns skicklighet och intuition.)

För även i dag lyckades jag få fantastiskt fint sällskap på löpturen.
Av både solen och världens bästa Camilla.

Från stan ut mot Djurgården och Gärdet.
Runt i kringelikrok för att dra ut på tiden innan vi tog oss tillbaks igen.
Ständigt tjabbandes om allt från löpning (!) till hundar, lojalitet och livet i största allmänhet.

Lycka och glädje från steg ett.

Camilla har ju den där förmågan att ge mig både energi och harmoni på en och samma gång.
Exakt hur hon gör vet jag inte.
Antar att hon bara är sig själv. :-)


Fler än vi som var ute i det fina vädret. :-)
Fler än vi som var ute i det fina vädret. :-)
Trots minusgrader får man fin svett-frissa...
Trots minusgrader får man fin svett-frissa...



Hade det inte varit för att jag hade bokat ännu ett sånt där Transformer-pass så hade vi kanske kutat fortfarande.
Vem vet?
För inte sjuttsingen hann vi prata klart.
Fast det gör vi nog å andra sidan aldrig.:-)

Jag stod förvisso på väntelistan till det där passet men räknade kallt med att jag skulle få plats.
Men näpp.
Ingen plats.

Trodde jag och ställde raskt in mig på att köra ett eget (nästan) lika tufft pass.

Men två minuter innan de skulle starta kom en tjej fram och gav mig sin plats!
Jag sa ju att jag har tur.

Men jösses vilket pass det blev.
Instruktören var tydligen på sitt allra bästa humör och ordnade så det blev nio stationer/varv i stället för sju.
Lägg till att man jobbar tre varv med lika mycket jobb utanför som innanför "buren" så blev det med andra 54 intensiva intervaller à 40 sek.

Eller nej förresten, för även där blev det annat.
Det blev 30 + 50 + 30 sekunders-varv.
(Vilan är bara den stund det tar att byta plats med den man kör tillsammans med.)

När vi trodde vi var klara så fick vi en liten "present" i form av att vi som par skulle göra 50 burpees.
(D.v.s 25 var.)
Jag var så darrig i spagetti-armarna efteråt att jag nästan inte kunde varken duscha eller knyta skorna.
Då är jag trött...




Men som sagt var, jag har ju tur, för bara ett stenkast från där vi bor finns idrottsmassören Mats Rotegren.


Utan tvekan en av de bästa jag har varit hos någonsin.
Och jag har varit hos en hel del olika genom åren… :-)

Med all denna tur så kanske det är läge att köpa en lott?
När jag fått tillbaks kraften i händerna så jag orkar skrapa vill säga.
[Comments (6)]
Saturday 2013-02-02 19:12
Author: Ingmarie Nilsson
Stackars dig som missade detta!
Löpningens dag.

Vilken f-e-s-t det blev!

Vi var ett 40-tal härliga, goa, glada och pigga löpare i alla möjliga åldrar och storlekar som samlades på Löplabbet Skrapan där Anna och hennes trevliga personal inte bara lät oss husera utan även bjöd på sportdryck, bananer och finfina erbjudande.

Solen strålade, (löp)vägen utmed Södervattnet var förvisso på kullersten men i princip isfri vilket man ju ändå får vara glad för vinterdagar som dessa, alla gjorde sitt allra bästa för dagen, ingen skadade sig, alla (verkade) glada och många, många nya kontakter både skapades och återupptogs.
D.v.s. precis som det ska vara en dag som denna.

För löpningen både förenar, enar och hjälper människor på flera olika sätt vilket var något Brian betonade när han berättade lite kort om Running Relations fantastiska arbete och engagemang.
(Som löpare och medmänniska är det nästan ett "måste" att vara med i RR.)

Naprapat-Mats bjöd på ett gäng bra stretchövningar efter löppasset och informerade oss om vad han kan hjälpa till med.
Dessutom gav även han oss alla ett, tycker jag, riktigt fint erbjudande.

Och jag...
Jag babblade mest hela tiden.
Precis som vanligt alltså. ;-)

Själva löppasset bestod av uppvärmning, enkla löpskolningsövningar, stegringslopp och sen intervaller i form av 10 x 90 sek med 30 sek vila.
(En del trodde nog det var tvärtom på slutet för vilan verkade gå fortare och fortare..)
Eftersom det var jag som höll i hela själva tränings-kalaset så blev det (förstås) ett gäng styrkeövningar (som en del maskade från-ajabaja! ;-) ) som avslutning innan nedjoggen.




Mats Emilsson
Mats Emilsson

Trevligaste Löplabbspersonalen
Trevligaste Löplabbspersonalen

Brian
Brian


Om alla ni goa människor som var med hade det bara en fjärdedel så roligt som jag så vet jag att ni haft en mycket bra lördagsförmiddag.:-)

Min (roliga) dag var dock inte slut där.
Klockan var ju bara lunch när vi var klara!
Innan jag körde mitt bassäng-pass så fick jag äran att intervjua en kvinna som verkligen bevisat att ingenting är omöjligt.

Exakt vad och hur kommer du få läsa om i ett senare nummer av RW.
Du varken vill, eller ska, missa den storyn för den berör.
Jag lovar.

Jag, Helene och en av hennes fina söner Joel
Jag, Helene och en av hennes fina söner Joel

Tack alla ni som kom och förgyllde denna dag.
Tack Löplabbet Skrapan för att vi fick vara hos er.

Och tack löpningen för allt du ger.
Hurra på din dag och låt det bli många fler i samma anda!

If you want to become the best runner you can be, start now.
Don´t spend the rest of your life wondering if you can do it.
/ Priscilla Welch, masters marathon great
[Comments (12)]
Friday 2013-02-01 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
I dag känns det lite extra bra att vara jag

Och det är inte enbart för att det är fredag, för att jag (fortfarande och peppar peppar) är frisk trots att var och varannan snorar och hostar runt omkring mig, för att SL har skött sig exemplariskt hela dagen, för att lägenheten är nystädad, tvättkorgarna tomma och magen mätt.

Inte heller enbart för att jag sprungit härliga en-minutersintervaller i sol, vattenlöpt, yogat, klarat en deadline och fixat fötterna så de (nästan) är lena som en sammetsduk.

Inte ens enbart för att det i morgon är löpningens dag.


Allt det där spelar förstås roll men den stora anledningen till att just i dag är en extra bra dag för mig är att flera jobb-pusselbitar fallit på plats.
Bl.a har jag varit på Runners World-kontoret och träffat allra bästa (chefredaktör) Stefan igen.
I mina ögon en fantastisk människa med mycket klokskap och yrkesskicklighet.
Och efter i dag tycker jag inte direkt sämre om honom. :-)

Har även startat igång ännu fler special-yogakurser.
Något jag inte ens trott var möjligt för bara några månader sedan.
Det har inte blivit som jag planerat men ändå har det blivit jättebra!
Tänk som det kan bli när sinnet är vidöppet och både mod och vilja finns.
För jo, jag känner mig allt lite modig som ens vågade testa just detta från allra första början.

Äntligen känns det som att jag kan börja skörda det jag under många år sått och gött med en hel del tårar, oro och ångest men även med massor av flit, uthållighet, envishet, envishet, envishet och ännu mer envishet.
(Samt kryddat med många gnuttor tjat.)


Life is good och det känns väldigt fint att vara jag.
[Comments (10)]