Archive Mar 2013 (38 entries)

Sunday 2013-03-31 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Depp-dipp
Som den obotliga optimist jag är så trodde jag verkligen att denna gången skulle bli helt olik alla andra gånger jag kommit hem från en långresa.
Ja, denna gången skulle jag inte lida av varken jetlag, depp eller trött kropp.
För så stark, frisk och full av energi som jag känt mig de senaste månaderna var det längesedan jag känt mig.
Så varför skulle jag då inte klara av en "liten resa" och att komma hem?

Naturligtvis blev det inte så där som jag trodde.
Jag är trött, deppig, ledsen och har ont i princip överallt.
Men det är inte träningsvärk-ont utan en slags molande inre smärta som känns ut i fingrarna och ända upp i hårfästet.

För mig är det här klassiskt och jag brukar kalla det postrese-syndromet.
Resa, omställning och det faktum att äventyret är slut tar massor av energi & kraft.
Det blir liksom punka.
A flat tire.

Men det går att reparera och det hjälper inte mycket att hänga läpp, ligga på soffan och tycka synd om sig själv.
Åtminstone ingen längre stund och åtminstone inte för mig.

Så fastän jag var så osugen på att träna som bara en osugen kan vara så "tvingade" jag mig ut.
Inte för att "prestera" utan just för att komma ut och kicka igång mitt system.
För liksom jag vet att det blir så här så vet jag att jag alltid mår bättre av att röra på mig i dessa situationer.
De när deppet ligger på lur och helst vill att jag ska ligga kvar i sängen med täcket över huvudet.

Det har ju trots allt inte varit något större fel på vädret dessa dagar även om både shorts och flip-flops nog får vänta ett tag till. :-)

Så jag tog på mig löpar-ryggan och travade (läs lufsade) iväg via en omväg till Sats Zenit.


Inte mycket att berätta om just det mer än att jag verkligen, verkligen avskyr all denna asfalts- och rullstens-löpning.
Och att det gick långsammare än långsamt.

Men på Zenit kan man inte såsa för där var det dax för ett Transformer pass.
Gasen i botten och snorjobbigt precis som alltid men också skitskoj och en riktig energiboost!




Sen är det ju också så väl att jag har de allra finaste bästa vänner man kan tänka sig.
Lisa höll mig sällskap under hela vattenlöpningspasset, och lite till, och plötsligt blev allt mycket både lättare, bättre och roligare!



Ibland behövs det inte så mycket för att moll ska vända till dur.
Men det sker dessvärre sällan utan lite hjälp.
Man får leta reda på vad som funkar för en själv så livet blir lite roligare vid de här (tillfälliga) svackorna. :-)

Precis som med det mesta med andra ord.

Vänta inte på rätt förutsättningar.
Allt du behöver för att utvecklas finns i denna stund.
(Radhe Maa.)
[Comments (6)]
Saturday 2013-03-30 21:00
Author: Ingmarie Nilsson
Det är inget bra att vara Odödlig...
...för när man sen blir en vanlig dödlig igen så blir man liksom det extra mycket.

Från flera månader som superstrong-oövervinnerlig-odödlig så känner jag mig plötsligt extremt klen.
T.o.m superduper mega-klen.

Jetlagad, trött, eländig och med en kraschad rygg efter den där evighetslånga hemresan.
Så kraschad att jag kände efter dagens trögjobbiga löptur att jag inte skulle stå ut tills efter denna extralånga helgen.
Jag behövde hjälp!

Håhåjaja.
Hur lätt är det en påskhelg?

Men jag hade tur för det finns människor som jobbar så att extrem-klenisar som mig kan få hjälp även en påskafton.

MikaelKiropraktorkompaniet jobbade hårt för att rätta till mig men jag tror minsann det ska bli ordning på mig även denna gången.
Det absolut bästa var att han verkligen uppmuntrade mig till rörelse och gärna i bassängen.

Och jag var ju inte direkt sen att nappa på det förslaget. :-)

Först vattenlöpning och sen simträning där jag fick überbra proffshjälp av denna coola triathlon-böna.


Och jädrans i bassängen!
I dag hände det grejer med simningen kan jag tala om!
Längd efter längd utan varken kallsup, andnöd eller krock med rep eller annan simmare.

Det du!
Så många rätt har jag aldrig haft på en och samma gång.

Plus att det var så lugnt och fint i hela badhuset att det nästan kändes som om vi två var de enda där.
Snacka om lyx-påskafton!

Ok, just här är flytläget inget att skryta med men jag lovar, i dag hittade jag det!
Ok, just här är flytläget inget att skryta med men jag lovar, i dag hittade jag det!

Och eftersom Pernilla var så snäll och delade med sig av sin kunskap så delade jag glatt med mig av min genom att se till att hon testade på lite vattenlöpning.

Men jag ska erkänna att mycket var det för att jag ska ha ännu en vattenlöpande vän.
Det är nämligen (heller) aldrig fel.



Så nu är jag så där odödlig igen.
Och det känns lika härligt som alltid!

[Comments (6)]
Friday 2013-03-29 20:51
Author: Ingmarie Nilsson
Man får kämpa på så gott man kan
Helt ofattbart att jag bara för någon dag sedan sprang i shorts, på fina stigar, "over there" på andra sidan Atlanten.
Ingen snö, ingen is, ingen kyla och inget slirigt rullgrus.

På ett dygn försvann allt det där och plötsligt (nåja) är jag tillbaks i det gråa Sverigelandet igen.

Som vanligt grät jag en skvätt när jag såg "mitt" paradis från ovan för att sen försvinna i horisonten.


Min sista Albuquerque-löptur blev på trailsen upp till stenen där jag sa "hej då" till Pat och Connor.
En ljuvlig morgon som jag ska bevara djupt i mitt hjärta.


Nu är det ju som det är, och visst finns det mycket positivt med att vara tillbaks i 08a land igen, men ingen, inte ens Gud himself eller vem/vad det nu är som skapade vår jord, kan väl tycka det är särskilt vackert ute nu?


Det som också har slagit mig varenda gång snön smälter är hur enormt skitigt det är överallt.
Och då menar jag inte enbart den grå snön utan allt skräp och all smuts som är överallt.

Jag vet inte hur det är där du bor men här verkar det där skräpet aldrig tas bort utan ligger kvar år efter år.
Utmed tuben ser det ibland ut som en soptipp!
Inte utan att jag undrar vad kommunalskattepengarna används till...(?)

Och inte så konstigt om man blir smådeppig och tappar sugen för det där blir väl ingen människa glad av att se.
(Eller?)

Men det finns hopp gott folk!
Små, små plättar av is- och snöfri grusväg, solstrålar, vattenpölar och solgula blommor.



Kände mig hyfsat pigg fram till lunch och hade verkligen, verkligen stålsatt mig till att inte sova något under dagen men inte fasiken hjälpte det.
Pang sa det och jag hade däckat på soffan.

Nej fel.
Jag sov medvetslöshetens sömn.

I 30 min.
Sen blev jag tack och lov väckt och tog åter tag i livet och for in till La Gym.



Inget märkvärdigt pass men det behövdes för ryggen är allt utom glad just nu.
Men precis som naturen snart kommer bli glad och fin så kommer ryggen att bli det också.

Och jag.
Är bara lite tillfälligt "out of order".

För du vet ju.
Inget varar för evigt. Inte ens eländet. :-)
[Comments (4)]
Thursday 2013-03-28 18:34
Author: Ingmarie Nilsson
Tillbaks
24 timmars resa, varav 15 inklämd på olika flygplan, 7 timmars tidsskillnad, konstig mat på konstiga tider, torr luft, väntan-väntan-väntan och minimalt med sömn.
Inte konstigt att jag känner mig totalmosad i både huvud och kropp.

Men det är bara att kämpa på mot tröttheten och härda ut.
Om en dryg vecka är jag förhoppningsvis "normal" igen.
(Jetlagen brukar sitta i ungefär lika många dagar som det är tidsskillnad. I alla fall på mig när jag rest åt detta hållet. Dvs österut.)

Har packat upp, läst och sorterat all post, cyklat till affären och handlat, läst/skrivit mail, snackat med Elvira the cat, kramat jordens bästa sambo och slösurfat.

Ännu har jag inte slocknat och klockan är ju snart 19.00!

Heja mig!:-)


[Comments (4)]
Thursday 2013-03-28 18:24
Author: Ingmarie Nilsson
Påskägg som heter duga
Den absolut bästa påskpresenten man kan få, eller ge sig själv, måste väl ändå vara en härlig löpartränings-helg på bästkusten nu i april?

En helg proppfull med träning, god mat, lyx, härliga människor, en fantastisk miljö och havet inpå knuten.

För bra för att missas om du frågar mig, Kenth och Sara.



[Comments]
Wednesday 2013-03-27 14:10
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Your dreams should never be better than your real life.

/Karl Pilkington

[Comments (2)]
Wednesday 2013-03-27 04:43
Author: Ingmarie Nilsson
Och DÄR föll jag snabbt som attan platt som en plätta ner på jorden igen
Här har jag skuttat runt och tyckt att jag börjat bli riktigt rapp i steget och att det känts nästan som förr i tiden .

Jämförelsevis är nog benen lite mer alerta än var de var när jag kom hit men allt är som bekant relativt.

I förhållande till X som precis börjat jogga är jag snabb som en blixt men i förhållande till kenyanerna som var på banan samtidigt som mig denna förmiddag är jag inte ens lika "snabb" som en sömngångare.

Göta petter och milde himmel vad de for fram!

Mina 200-ingar höll väl typ samma fart som deras tusingar.
(Eller om det var 2000-ingar. Jag blev så förvirrad över alla varv de sprang...)

Tror inte ens jag kan skylla på de där intervallerna jag körde på den kuperade grusbanan direkt före.
Det enda "försvaret" är att jag garanterat var minst 20 år äldre än dem och därmed (troligtvis) har slitit lite mer på min kropp.;)

Men strunt detsamma!
Man ska vara glad för det man har och kan är min filosofi!

Och det blev hur som helst ett riktigt bra pass och en väldans bra träningsdag.

Så här blev det;

20 min. uppjogg + stegringslopp. (Som vanligt alltså.)
10 x 2 min.(gå/joggvila 1 min.)
Jogg 5 min.
10 x 200 m. så snabbt benen mäktade (vila ca 40 sek.).
Jogg 5 min.
Hopp och funktionella styrkeövningar
Jogg 15 min.
Och till sist vattenlöpning 50 min.



Och avslutningsvis denna dag, efter slapp i solen med smarrig egenlagad vegomat, en hel bunt härliga löpartidningar och intressanta Podcast-program blev det ett riktigt tufft 80 min. Sacred Hot Yoga pass.
Sen tror jag inte jag hade mycket mer svett att producera. ;-)


Med detta i kroppen, plus en liten löptur i morgon bitti, så hoppas jag orka med den där gruvsamma e-v-i-g-h-e-t-s-långa flygresan till Sverigeland.

Albuquerque-sagan är nämligen slut för denna gången och jag har mest ont i magen och sorg i hjärtat.

Men på något vis ska jag se till att jag snart är tillbaks här i paradiset igen.

Hittills har jag ju faktiskt alltid lyckats.:)
[Comments (8)]
Tuesday 2013-03-26 04:53
Author: Ingmarie Nilsson
Den där (nästan) oförklarliga och smått smärtsamma kärleken
Egentligen kan jag inte varken beskriva eller förklara varför, och hur det kommit sig, att jag älskar Albuquerque som jag gör.

Trots nästan 20 års återkommande resor hit så har jag inte tröttnat och jag har aldrig, aldrig, aldrig längtat härifrån.
Aldrig.
Men när jag inte är här så längtar jag hit varje dag.

Det är helt enkelt "något" som gör att den här platsen passar just mig så perfekt.

Det handlar inte om att jag "slipper vardagen" för i så fall skulle ju samma känsla infinna sig oavsett var jag reser.
Dessutom är det en slags vardag även här.
Jag är typ lika lat som hemma men jag jobbar, har tider att passa och "duties to do" även här.

Jag ska ändå göra ett litet tappert försök att förklara mig för den som kan tänkas vara intresserad.

Solen och ljuset.
Trots att jag bara varit här under deras vinter, då det ju trots allt är som mörkast, så vet man att även om det är skitväder på morgonen så kommer solen tillbaks senast nästa dag och himlen blir så där ofattbart klarblå igen.


Sandia Mountain.
Jag älskar berg.
Det är något tryggt, stabilt och liksom rogivande med dem. Oavsett vad som händer i världen och livet så ligger de kvar.
Orubbade.
Och jag älskar verkligen Sandia Mountain.
Dess färgskiftningarna är bland det vackraste ett öga kan få uppleva.


Trailsen.
Alla de där triljoner som finns att välja mellan.
Vid berget, vid Rio Grande floden, parkerna och the West side.
Som gjorda för löpning och helt omöjliga att tröttna på.





Utbudet.
Albuquerque är en miljonstad med i princip allt man kan önska sig i form av kultur, nöje och affärer.
Det är dessutom busenkelt att hitta bra vegomat.
Både för att göra själv och för att bli serverad.
Jag är inte mycket för att shoppa men här är några av mina favvobutiker;

Einstein bagels
Einstein bagels
Vitamine Cottage
Vitamine Cottage

Page one and Page one 2
Page one and Page one 2

Wholefoods Market
Wholefoods Market

Vänligheten.
Visst finns det surpuppor även här men de allra flesta ler och säger "Hi" oavsett om de känner dig eller ej och oavsett om det är på parkeringen, i affären eller på gymet.
När man springer på trailsen och möter någon så får man till 98% en trevlig kommentar typ "have a good one", "goodmorning","how are you doing" eller "looking strong".
Och får man ingen kommentar så får man i alla fall en nick, ett leende eller en lyft hand.
Oavsett om man går, springer, kör MTB så visar alla stor hänsyn mot varandra och gör sitt bästa för att "give way".



S&W Gymen.
Det finns massor av olika gym att välja mellan, vilket i sig absolut inte är unikt, men jag gillar [S&W, https://www.wellbridge.com/sports-and-wellness] för att allt jag vill ha finns på ett och samma ställe.
Bassäng, jacuzzi, stort klassutbud och megastort gym med allt man kan tänkas behöva.
Dessutom är där tyst.
D.v.s ingen (störig) högtalarmusik utan man väljer sin egen om man vill ha någon. Ofta är det en slags heltäckningsmattor som gör att även slamret dämpas.
(Och nej, det är inte sunkigt. Tvärtom!)
Sen gillar jag att jag slipper ta med mig schampo, hudlotion, öronpetare och annat mekk.:)


Naturen.
Visst älskar jag skogen, sjöar och havet men det är något magiskt med detta karga, ruffiga och ökenaktiga landskap också.
Det är liksom lite vilt, otämjt, busigt och helt på naturens villkor.



Luften.
Den är torr, den är syrefattig (höghöjden) och den är ibland dammig men den är tydligen bra för min kropp för jag har kronisk energi här.


Sen gör det ju inte det hela värre att jag bor så fint & bra som jag gör när jag är här förstås. :-)
Ett stenkast från trailsen vid Sandia Mountain på ena sidan och utsikt över staden på den andra.



Men visst finns det även nackdelar!
Finns det en framsida så finns det som bekant en baksida också.
För att nämna några;
De sociala klyftorna, torkan & vattenbristen, vapen, slöseriet, dubbelmoralen, alla fastfood-hak och biltrafiken.
Precis som med det mesta i Usa så är det uppbyggt för att man ska köra bil till och från allt alltid.
Och förutom att det alltid är galet mycket bilar överallt så kör de som idioter.
Just Albuquerque är en av de städer där flest trafikolyckor sker och jag är inte ett dugg förvånad.

Ingen riktigt "talande bilbild" för den är för lugn, där är åtminstone några bilar. ;-)
Ingen riktigt "talande bilbild" för den är för lugn, där är åtminstone några bilar. ;-)


Men det spelar ingen roll.

Det positiva överväger och jag älskar det här stället av hela mitt hjärta lik förbenat.


Det enda negativa med att åka hit, förutom att jag saknar mina nära & kära förstås, är när jag måste lämna det igen.
[Comments (7)]
Monday 2013-03-25 04:06
Author: Ingmarie Nilsson
Sweet (sunny) sweat
Well, i dag har det då inte varit några isvindar.

Inga vindar alls faktiskt.
Åtminstone inga kalla.

Solen har fått fritt spelrum att steka både mig och jorden och även om det skulle behövas vatten till den ökentorra marken så är då jag inte den som klagar på värmen.

Jag har aldrig förstått de där som gör nästan vad som helst för att undvika att svettas (när de tränar) med aircondition, fläktar eller vad det nu kan vara.
När jag tränar vill jag svettas, det är ju en del av själva grejen, och därför har jag sett till att göra det lite extra mycket denna solens dag.



90 min. härlig löpning på trailsen, 30 min. intensivt på gymet (förvisso inomhus men svettigt var det hur som helst) och ett ljuvligt megasvettig Hot Yoga på det.
(Efter några slappa timmar i solstolen med denna boken.)

Kroppen känns (fortfarande) riktigt bra, mitt sinne starkt och själen lycklig.

Vad mer kan väl jag, en simpel människa, begära?

Och när solen går ner, efter en lång dags arbete, så gör den det med grandios stil och ofattbar skönhet.

[Comments (5)]
Sunday 2013-03-24 01:55
Author: Ingmarie Nilsson
Antar att det bara är att vänja sig (?)
Jag tror minsann min vän Angela har rätt.

Albuquerque har gått in i en ny fas och försöker förbereda min hemkomst till is-Sverige genom att vänja mig vid kyla igen för hujeda mig vilka isvindar det har producerats denna dag.

Inte ens solen har mäktat med att lindra den.

Men här åtminstone inte en endaste liten isfläck eller snöflinga och får man bara upp farten så rinner svetten oavsett.

Tog mig ner till Rio Grande floden för att få kuta på platt mark.
För även om jag älskar trailsen i bergen, och backar är tokbra träning, så behöver man(jag) ju inte gneta på där varje dag.
Det kan ju bli för mycket av det goda menar jag.

Så här blev det i alla fall;

4 x 10 min. i tröskelfart. (2 min. gå/joggvila) + hopp&skuttövningar + 6 x 30 sek. max + upp-och nedjogg förstås.
(Och lite senare även ett pass i poolen och slapp i jacuzzin.)

Försökte under varje 10-minutare komma förbi så många som möjligt av de där 1/4-mile markeringarna men "problemet" var att jag var så inne i mitt mantra-rabblande att jag helt tappade räkningsfokus efter 3-4 stycken.
Har nämligen särskilda mantra när jag kör hårt för att "stay focused".
Funkar tydligen bra.:-)



Vind- oct  sandblästrad med stelnat drägel i mungiporna. ;-)
Vind- oct sandblästrad med stelnat drägel i mungiporna. ;-)

Farten har jag ingen riktig koll på och i ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket.
Jag må vara obstinat och gammalmodig men jag springer övervägande heltkänsla.

Det har jag i princip alltid gjort.
GPS fanns inte på den tiden jag började kuta och det funkade alldeles utmärkt ändå.
Jag vet när jag är trött oavsett vad klocka/puls/km-tid säger. :-)

Tröskelfart betyder "hard but somewhat comfortable" och det var precis vad det var.
Och det kändes riktigt, riktigt bra.
Såklart jag blev trött men inte slut på samma sätt som efter t.ex banintervaller.

Ärligt talat är det mest jobbigt för skallen för man måste verkligen vara superfokuserad så man inte lättar på gasen för mycket och hamnar i någon slags behaglig mysfart.
(Tvärtom märker man ju ganska snabbt.)

Har laddat om batterierna med mat, mys och trevligt sällskap.
Även om min tid här i paradiset börjar ta slut så känner jag en stor inre glädje.
För hur det än är så tänker jag;

[Comments (6)]
Saturday 2013-03-23 04:46
Author: Ingmarie Nilsson
Jag skrattar och ler i alla fall mer än jag lipar
Det har runnit en hel del tårar de sista veckorna.

Hur mycket jag än försöker så har jag fortfarande inte fattat att Pat och Connor är borta för alltid.

Kanske jag aldrig kommer att förstå.
För egentligen är de ju inte "borta".
De är bara inte här på jorden rent fysiskt just nu.
Alla tavlor i huset visar minnen från deras liv.

Några av alla de tidningsomslag Pat var med på.
Några av alla de tidningsomslag Pat var med på.


Connor var en liten äventyrare som älskade att vara ute. Han älskade även att skjuta paintball, att fäkta och t.om. det mesta i skolan.
Och han var duktig på allt.
(Utom att hålla ordning i sitt rum.)

Här är så otroligt många platser, förutom huset, som jag förknippar med var och en av dem. Ibland när jag springer på trailsen i bergen kan jag nästan höra Pat babbla och berätta historier och när jag kör på Candeleria road kan jag höra Connor berätta om hur dagen varit och hur fäktningen gick för det var så det ofta var när jag hämtade honom från träningen.

Pat var en stor idrottsman inte bara p.g.a sina prestationer utan även för den människa han var.
Vi har diskuterat löpning oräkneliga timmar och han delade alltid frikostigt med sig av både sina erfarenheter och sin kunskap.
Han var hård men rättvis.
Inget mes utan raka rör.
Oavsett vad det gällde.
Det var nästan ingen idé, åtminstone inte för mig, att diskutera t.ex politik med honom för han hade argument mot allt och djup kunskap inom alla områden.
Så även om jag många gånger tyckte helt olikt honom så var jag liksom speachless.
Han skulle gjort en strålande karriär som politiker men han ville inte.

Pat är förresten den enda elitlöpare jag vet som verkligen hatade att träna.
Jo det är sant.
Men han älskade ännu mer att vinna.
Det var hans drivkraft tills han en dag vaknade upp och sa; "I´m done".
Efter det tog han aldrig ett enda löpsteg till.

Satt och bläddrade i november/december numret av Running Times när jag fick se detta;

Kanske kan du läsa vad det står om du klickar på bilden och gör den större.
Kanske kan du läsa vad det står om du klickar på bilden och gör den större.

Pat Porter.
"Art of the run".
Så var det.
Hans löpning var verkligen konst.

Men jag lipar inte bara för att jag är ledsen utan även för att jag ibland blir så där överväldigande lycklig du vet.
När hjärtat liksom nästan svämmar över av glädje, tacksamhet och kärlek.
För allt det vackra här och för att jag ännu en gång har fått komma hit till "min" plats på jorden.



Men mest är jag ändå bara glad och känner ren och skär lycka.

Över att få leva.
Det är trots allt ingen självklarhet.
[Comments (2)]
Friday 2013-03-22 06:04
Author: Ingmarie Nilsson
Den där (annorlunda) Hot Yogan
Nu ska jag (försöka) berätta lite om den där Sacred Hot Yogan jag nämnt (tjatat om) ett antal gånger.
Den som jag knappt kan beskriva just för att den inte är lik någon annan yoga jag någonsin varit på.

Så vad är det då som gör The Sacred Hot Yoga Method så olik alla andra?
Värme + yoga är ju liksom inget nytt.


(Jag har medvetet behållit den engelska texten emellanåt mest av ren lathet men också för att det inte ska bli "fel".)

Kort beskrivs den så här;

The Sacred Hot Yoga Method ("the Sacred Method") is a variation of the hatha yoga postures of the Barkan Method, with the same physically intense workout, but it differs in that it places a stronger emphasis upon control over life-force and use of affirmation and visualization during the yoga postures.

Man delar in metoden i fyra huvudområden;

  • "Sacred living" - Intuitively find your divinity within. Eliminate the 8 “meanesses” through yama and niyama.
  • "Sacred exercise" - Master postures for control of body and mind, direct life-force energy using your breath, and interiorize the mind
  • "Sacred meditation" - Explore techniques for inner development, ultimately leading to a happy life. Heal yourself and others.
  • "Sacred service" - Spread the Light by selfless work for the salvation of humanity. Share techniques for salvation, abundance, and healthy relationships.

Själva metoden har tydligen utvecklats av en kvinna som heter Rebecca Widmayer här i Albuquerque.
Hon är i sin tur utbildad av Jimmy Barkan som i sin tur är utbildad av Bikram Choudhury.

Så här beskriver Cloud9 sin verksamhet;

Project Dojo´s Cloud9 Divine Healing Center´s mission is:

1) Healing community yoga to every man, woman, and child on a donation basis;
2) Spread the spiritual teachings of yoga;
3) Offer sanctuary & garden for prayer & meditation;
4) Offer healing arts practitioners on a donation basis. We offer Sacred Hot Yoga, Sacred Chair Yoga and Cloud9 Divine Yoga for Youth. Project Dojo, a tax-exempt public charity, owns and operates Cloud9 (in addition to its mission to provide mentoring and mixed martial arts training to children and youth on a donation basis).
Contributions to Cloud9 are tax-deductible to the extent permitted by law. Suggested donation is $5 per class or $50 per month.

Så långt är väl egentligen inget "ovanligt" med det hela förutom att det är skattebefriat och drivs av donationer.
(Mer om det längre ner i texten.)

Men sen blir det lite annorlunda.

Som jag har fått det förklarat för mig så blandas det ganska mycket mellan olika yogaformer.
Både när det gäller positioner, meditationer, mantra, affirmationer, visualisering och spirituell guidning.
Jag känner igen både från hatha, bikram, kundalini, power och vinyasa.

Alla passen är dessutom helt intuitions-baserade.
D.v.s läraren "känner av" vad klassen behöver och instruerar sen utifrån det.
De sägs vara mästare på sin intuition och därmed sin energi och magnetism.

I stället för den klassiska yogamusiken så använder man sig oftast av pop/rock/techno/synth/house-musik men det är inte av någon egentlig speciell anledning utan mer för att påverka själva stämningen i klassen.

På kvällarna har de "Cosmic Yoga", eller "Black light" som det också kallas.
Då färgas allt som är ljust och neonfärgat i ett coolt vitblå-färgat kosmiskt sken.
Även väggarna som är som gigantiska vackra konstverk.
(Syns dock dåligt här.)



Hela stället driva som sagt var av donationer vilket ju i sig är en riktigt häftig grej tycker jag.
Och det funkar tydligen bra enl. de som jobbar där.
Oberoende när jag varit där så har alla klasser varit smockfulla och de har en hel del att välja mellan varje dag.

Man rekommenderar minst $5/gång men vill/kan man inte betala så behöver man alltså inte.
Från början har det varit någon slags bilverkstad som de fixat till.
Inget "fancy" men fräscht och fint.

Jag gillar verkligen att yoga i värme och jag gillar verkligen den här formen.
Fysisk men ändå med mycket fokus inåt och på andningen.
Den delen som jag ofta saknar på många "vanliga" t.ex gym-yogaklasser men som det finns mycket av i "min" yoga.
Livsyogan.

De där fuktiga 38-40 graderna. + yogan gör att jag blir mjuk, smidig, avslappnad men samtidigt energifylld.
Och svettig förstås.
Efter vissa pass är jag hög som Eiffeltornet och nästan svävar ut.
Andra är jag cool och avslappnad som en koala-björn.

Och jag gillar verkligen det här stället.
Trevligt, lättsamt och underbar stämning.
Lärarna är otroligt givmilda med att dela med sig av sin kunskap och förklarar noggrant vad varje position är bra för och vad den kan stå för rent emotionellt.
De uppmuntrar ofta till att man verkligen ska känna in vad kroppen vill.
Ingen klass är den andra lik liksom instruktörerna har väldigt olika stilar.


Popmusiken vande jag mig förresten blixtsnabbt vid.
Den passar liksom in där.
För lite härligt galet är det allt. :-)


Om du vill så kan läsa mer t.ex. här;

Sacred Hot Yoga method.

Cloud 9 Divine Hot Yoga.

Sacred Hot Yoga Blogspot.
[Comments (4)]
Thursday 2013-03-21 16:55
Author: Ingmarie Nilsson
Du har väl inte glömt...
...att anmäla dig till vårens härligaste, coolaste, mysigaste, vackraste och svettigaste event?

Löparhelgen 19-21 april i Tylösand på bästkusten.


Jag, Kenth och Sara håller i löptrådarna och utlovar minst lika roliga (och svettiga) pass som i höstas.

Nu finns det även dagpass om du inte vill/kan sova över.

Så marsch pannkaka!
Klicka på länken ovan (eller bannern till höger) och anmäl dig omedelbums så ses vi där!
På bästkusten. :-)
[Comments (7)]
Wednesday 2013-03-20 21:41
Author: Ingmarie Nilsson
Har lyckats producera fyrlingar
Jag sa ju det.
I går.

Att i dag är en ny dag med en ny växel, ny energi och nya tag.

Så jag har spottat i nävarna och gaskat upp mig några hack.

Fyra fyrlingar blev det.
(Med en liten extra på den sista bara för att det var så skoj.)

4 x 400m + 4 x 300m + 4 x 200m + 5 x 100m.

Fullt ös medvetslös och en jädrans massa mjölksyra, lungpip och mungipe-drägel.
Det vore väl själve hin håle om jag inte blir åtminstone lite snabbare efter dessa banpass jag lyckats ta mig igenom.





Kompletterade det hela med den sedvanliga funktionella styrkan, hopp & skutt samt 50 min. vattenlöpning.

I kväll blir det Cosmic Hot Yoga.
(Jag ligger ju lite efter med tiden här på andra sidan.)

Så var det med den saken.

Vad har du hittat på för träningsskoj i dag?
[Comments (2)]
Wednesday 2013-03-20 04:47
Author: Ingmarie Nilsson
Rutin(erad) seghet
Dear o dear.

Rackarns vilken segedag det varit.

Jag har slitit dragoxe för att hålla igång kropp och knopp denna tisdag och på något vis har jag lyckats med att;
kuta 100 min. på trailsen i bergen, laga mat x flera (och äta upp den), yoga, meditera, promenera med hunden (och borsta honom), skriva klart en artikel, handla, vattenlöpa och simma, sitta i jaccuzzin, tvätta håret, läsa/skriva oräkneliga mail, babbla och kolla en film.

Jomen.

Tidningen har jag däremot missat läsa.
Och några tånaglar att måla har jag inte så det slipper jag.

Det verkar som om tisdagar är min "sämsta" veckodag rent energimässigt just nu.
Och jag tror (och hoppas) jag vet varför.

Oftast har det ju blivit som så att jag tränar på ganska bra under helgerna.
Helgen som gick var ju inte direkt något undantag.
Och då har jag redan oftast kört på hyfsat bra onsdag, torsdag och fredag.

Måndagar är i princip alltid min "alternativdag" men den är väl i ärlighetens namn kanske inte särskilt "lugn".
I går blev det extralångt spinningpass, styrka och en jämrans massa "bilkörningsjobb".
(Det sistnämnda är verkligen ingen träning men det sliter på min kropp och i dag proteterar ryggen hej vilt.)

Sen kommer då tisdagen som är tänkt vara extra "lugn".
Och bara för att jag tänker och tror att det ska gå lätt som en plätt att lufsa runt på stigarna, eller var det nu är, och jag ska ta det easy så ställer liksom hela jag in mig på sparlåga.
Det är som om proppen helt går ur och all energi rinner bort någonstans där jag inte hittar den.
Allt går på lågvarv/snigelfart/lägsta växel.
Det är ju kanske inte så himla märkligt egentligen utan ganska begripligt.

Det jag ändå tycker är lite festligt är att jag vecka efter vecka lyckas göra samma dag till "segedag".

Snacka om att leva ett inrutat liv…

Men jag har märkt att min Vata/Pitta-personlighet mår bra av just rutiner och fasta tider så då är det ju bara att fortsätta tills det ev. inte gör det längre.

Nåväl.

I morgon är en ny dag med en ny växel, ny energi och nya tag.

Åtminstone får vi hoppas på att det är en ny dag. :-)

[Comments (2)]
Tuesday 2013-03-19 04:16
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Klisterlapp på en bil
Klisterlapp på en bil

[Comments (2)]
Monday 2013-03-18 04:02
Author: Ingmarie Nilsson
Old dogs can still bite
Visst är det märkligt det där hur en känsla kan ändras bara över en natt?
Jag gick och la mig i går med en långtan efter att få kuta det där Shamrock Shuffle-loppet igen.

Men vad vaknade jag med?

Enbart en längtan efter att få sova vidare.

Men jag är gammal nog, både i jorde- och löparlivet, att veta att det där är trams.
Bara att masa sig upp och (försöka) programmera om skallen.
Sovlust är nämligen ingen ursäkt för att ställa in ett lopp. ;-)

Väl där var det bara att parkera kroppen och se till att jobba.
Och det gjorde jag!

5 km må vara kort men meningen är att då ska det också helst gå undan lite.
Denna gången visste jag att banan var smått förrädisk för den börjar lätt nerför innan det blir segebacke upp.
Sen lite platt, upp, ner, upp, ner och upp.

Typ.

Jag vet att jag "tjatar" om den här höghöjden och även om jag börjat vänja mig så suger den.
Får man mjölksyra och lungpip så är det snudd på omöjligt att bli av med det om man inte börjar gå.
(Och det kommer inte att ske under ett ynka 5 km lopp i detta jordelivet det är då ett som är säkert.)

Benen var allt utom lätta och även om vinden inte var i närheten av förra året så blåste det friskt på höjderna kan jag berätta.

Men slitet lönade sig för jag vann!
Minsann!
Hela biddevitten!

Av kvinnfolket vill säga.
De där ungtupparna är inte mycket att göra något åt.
Det var några unghönor, eller kanske jag t.o.m ska kalla dem young-chicks, som for iväg som om de hade eld i sina små rumpor men redan efter någon kilometer hade de tröttnat.
Alla utom en som bet sig fast som en fluga på ett sånt där klisterpapper du vet.
Tills det var ca. 1 km kvar och det blev uppför igen.
Då sa jag hej och tack för sällskapet.
Gammal är äldst som det heter. ;-)
(Stackars liten var sur som ättika när hon kom i mål.)

Nu är ju detta direkt något gigantiskt lopp (gissningsvis 300-400 deltagare) men en seger är en seger oavsett och något man aldrig ska be om ursäkt för. :-)

Tiden var dessutom 35-40 sek. bättre än förra året så förbättrar jag mig så här för varje år jag blir äldre så är jag nere på mitt pers lagom tills jag är 55. ;-)
Det vore något det!

Och man kan nog säga att jag gick på plus i dag, trots de där $30 det kostade i anmälningsavgift, med tanke på allt man fick i form av tröja, "snacks" och ett saftigt presentkort på någon av The New Balance Store som finns här.

Tack för sockarna Cykelmyggan! De är snabba som attan!
Tack för sockarna Cykelmyggan! De är snabba som attan!
Absolut ingen risk att man gick hungrig därifrån.
Absolut ingen risk att man gick hungrig därifrån.

Och jo, det var lite vassare konkurrens än de som syns här... ;-)
Och jo, det var lite vassare konkurrens än de som syns här... ;-)

Men dagen var ju inte slut där.
Tvärtom.
(Racen börjar ofta tidigt här och i dag var inget undantag.)
Jag har hunnit med att både vattenlöpa, äta, ta en powernap och "hillrun-coacha".

Får väl lov att erkänna att det var lite smärtsamt att veva igång benen igen men det var ju tack och lov inte jag som skulle kuta upp o ner i backarna.
Och det märkliga var att när styltorna väl fått upp farten kändes det nästan som om jag hade kunnat kuta ett lopp till.
Nästan.

Ja just det, jag har ju även varit på ännu ett spacat Hot Yoga Cloud9-pass.
Kan nästan inte ens beskriva det för det liknar inget annat.

Men jag ska göra ett försök.
Dock inte i kväll.

Tack för i dag livet, världen, allt ovanför, under & runt omkring.
[Comments (21)]
Sunday 2013-03-17 02:43
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland är man på exakt rätt ställe vid exakt rätt tidpunkt
Det finns en hel del coola vilda djur här i Albuquerque.
Som t.ex Roadrunnern, Rattlesnakes, Blue birds och Deer.

Jag har haft turen att se en hel del av dessa vilda New Mexico-djur "live" genom åren, tyvärr dock inte någon Rattlesnake, och det är lika häftigt varje gång!
Känns unikt och ärofyllt på något vis.

(Och jodå, det finns såklart en löparklubb som heter "Albuquerque RoadRunners". )

Tidigt i morse såg jag något högst ovanligt eftersom de är enormt skygga.
En Coyote stod precis vid huset.



En stackars dam som var ute med sina två småhundar såg den också och fick väldigt bråttom att gå åt andra hållet.
Själv är jag för dum för att bli skraj.
Blir så fascinerad och exalterad att jag liksom glömmer bort att man kanske ska vara rädd.
Men faktum är att de i princip aldrig attackerar en människa om de inte blir utsatta för extremt hot.
Och vem försvars-attackerar väl inte då?
T.o.m de där småhundarna kan bli farliga om det vill sig illa.

Nu till något helt annat.

Om jag hade varit tennisspelare så hade jag utan tvekan antingen flyttat hit eller lagt alla mina läger här, för maken till strategiskt vackert utplacerade tennisbanor så som här finns nog inte!
( Någon gång måste väl även spelarna lyfta på blicken att antar jag.)


Nu är jag ingen tennisspelare och kommer aldrig att bli (jag lovar för jag tycker alla bollar är läskiga) men det går att nyttja dem ändå kom jag på.

Som till att ha en "Running-clinic".

Funkade alldeles förträffligt!
Ett glatt gäng tjejer (killarna lös med sin frånvaro av någon anledning) kom och drillades, peppades, tipsades och svettades.
Jag tror de tyckte det var både kul och lärorikt.
Dels såg jag ju faktiskt att det hände grejer och de sa att det var "fantastic" och "superfun".
(Och grymtade ibland när det blev lite väl jobbigt.)

Lyckades inte få med alla men här är ungefär halva gänget.


Kanske kan man säga att jag förlorat oskulden nu?
Den att löpcoacha i Usa.
Åtminstone på en tennisbana. ;-)
[Comments (14)]
Saturday 2013-03-16 02:49
Author: Ingmarie Nilsson
Ett rekord jag gillar (och lite helgplaner på det)
Det bra med bikinitemperatur redan kl. 08 är att man (läs jag) inte ens behöver fundera på vilken klädsel som behövs under löpturen.

Finns nämligen bara en.

Sålitesommöjligt. :)

Fördelen med trailsen uppe i bergen, förutom att det är obeskrivbart vackert och löpvänligt, är att det ofta fläktar lite där.
Nackdelen är väl kanske att man luras och inte känner hur stark solen egentligen är.
Höghöjden gör den heller inte direkt svagare.

Men som sagt var, jag ä-l-s-k-a-r ju det här vädret!
När solen kommer på min hud så vaknar varenda liten cell till liv och blodet far runt som ett vattenfall i ådrorna och forslar runt vad det nu är som behöver forslas runt.
Det slår aldrig fel.

Jag må vara född i rätt land men jag tror banne mig jag lever i fel...

Och i dag har det tydligen dessutom varit värmerekord.
För mars månad vill säga.
Gött säger jag bara.

Två fina, lugna timmar i ständiga upp- och nerförs-backar i går.
I dag bestod löpningen "bara" av 70 min. i två av parkerna nära S&W Del Norte.

Känner du lukten!!!? Jord + vatten + (torrt) gräs. :-)Nästan så jag började lipa av lycka.
Känner du lukten!!!? Jord + vatten + (torrt) gräs. :-)Nästan så jag började lipa av lycka.


Farligt pigga ben och jag hoppas det håller i sig för på söndag hade jag tänkt vara med på det här.
Samma som förra året när det blåste halv orkan.
Så illa verkar det dock inte bli i år. :-)

Ja sen har jag visst lyckats lova bort mig både lördag och söndag eftermiddag.
För den där "Nelson", det är jag det.:-)


Tack & kram för att du läste ända hit.
[Comments (5)]
Friday 2013-03-15 04:22
Author: Ingmarie Nilsson
Man får inte vara sämre än att man kan ändra på sig
När jag började yoga för x antal år sedan hade jag absolut ingen tanke på att det skulle bli en del av min vardag så småningom.
Jag gjorde det då och då för det skulle ju vara så himla "nyttigt och bra".
Men mest tyckte jag nog det var ganska konstigt...
Och tråkigt.

Och meditera, nej där gick liksom gränsen.

Åren gick.
Vet i sjuttsingen om jag blev så mycket klokare men jag blev i alla fall äldre.

Jag yogade högst sporadiskt och ganska motvilligt men på något vis dök den ändå upp med jämna mellanrum och liksom infiltrerade mitt liv.

Och så gick det som det gick.

På de mest underliga kringelikrokvägar kom jag i kontakt med Kundaliniyogan tack vare (eller p.g.a beroende på hur man ser det) Jona och hittade liksom "rätt".
För att göra en lång story superkort så blev gick jag till slut själv en ettårig Livsyoga-lärarutbildning och har numera egna klasser.
Att yoga och meditera varje dag är lika självklart som att borsta tänderna.

Ja så kan det gå om man har dörren öppen.;)

Och ju mer jag lärt mig, utövat, sett och pratat med andra, ju mer har jag insett att yoga och löpning är närbesläktade med varandra.
Spelar ingen roll vilken typ man utövar, själv är jag ju snudd på allätare numera även om "min" yoga är den jag gillar mest och gör varje dag, för faktum kvarstår.
Yoga & löpning är en fantastisk kombination.
(Man kan förstås byta ut "löpning" till vilken sport som helst för den delen.)

Yogan hjälper löpningen och löpningen hjälper yogan.

Så vad blir det där?
Yoga + löpning.

Jo, Yoging såklart!
(Tack Ulrika för hjälpen med namnet!)

Och trots den extrema Facebook-motståndare jag en gång var så har jag t.o.m startat en grupp där som heter just "Yoging".
(Liksom min hemsida också heter så numera~.)

Som sagt var, så kan det gå om dörren är öppen.:-)
Och det är ju för väl att man kan ändra sig, avsluta, starta nytt och börja om här i livet, eller hur?

Om du vill läsa hur en annan löpare resonerar omkring just yoga och löpning så rekommenderar jag dig att läsa Skånska Saras inlägg här.

Hur som haver löparen kär, eller hur det nu var, så tänkte jag visa några stretch- och balansövningar som kommer från yogan.
För mig är inte yoga = stretch men det kan vara en del av den.

Jag ska direkt säga att jag är långt ifrån någon supervig yogi, eller gör övningarna "perfekt", men jag gör så gott jag kan utifrån mina förutsättningar.
Det är en del av hela grejen.
Att sluta kämpa så tappert oavsett förutsättningarna utan acceptera och liksom "flyta med" i flödet.
Utmana samtidigt som man lyssnar på kroppen signaler.
För visst är det också ofta som så att ju mer man krampaktigt kämpar mot något ju sämre går det.
I livet såväl som i yogan och löpningen.

Tilläggas ska också att det är inte helt enkelt att få fota sig själv i exakt rätt ögonblick men jag tror du förstår hur det ska vara. :-)
Vill du se bilden större så klickar du helt enkelt på den och simsalabim!

Börja med att stå på ett ben.
Börja med att stå på ett ben.
Fäll dig sedan framåt från höften så att det lyfta benet pekar rakt bak. Se till att höftbenen fortfarande är parallella. Fokusera blicken på en punkt. Gå upp och gör sen om hela proceduren utan att sätta ner det lyfta benet. 5-10 gånger/ben. Bra både för balans och styrka.
Fäll dig sedan framåt från höften så att det lyfta benet pekar rakt bak. Se till att höftbenen fortfarande är parallella. Fokusera blicken på en punkt. Gå upp och gör sen om hela proceduren utan att sätta ner det lyfta benet. 5-10 gånger/ben. Bra både för balans och styrka.

Vill man utmana sig lite kan man prova sträcka armarna åt sidan eller rakt fram.
Vill man utmana sig lite kan man prova sträcka armarna åt sidan eller rakt fram.

Den här övningen kallas ofta "dansaren". Bra balans, styrke och stretchövning. Börja med att ta tag på insidan om foten du lyfter.
Den här övningen kallas ofta "dansaren". Bra balans, styrke och stretchövning. Börja med att ta tag på insidan om foten du lyfter.
Fäll sen från höften samtidigt som du trycker foten bakåt in i handen som håller den. Låt motsatt arm komma så långt fram som du kan. Sträva efter att ha "fothanden" och den andra handen så långt ifrån varandra som möjligt. Försök hålla minst 5 långa, djupa andetag/sida.
Fäll sen från höften samtidigt som du trycker foten bakåt in i handen som håller den. Låt motsatt arm komma så långt fram som du kan. Sträva efter att ha "fothanden" och den andra handen så långt ifrån varandra som möjligt. Försök hålla minst 5 långa, djupa andetag/sida.

Bra rumpstertch och styrkeövning. Lägg upp ena foten ovanför andra benets lår. Var noga med att hela tiden ha foten vinklad för att skona knät. "Sätt" dig sedan ner som på en stol. Var så upprätt i ryggen som du kan. Sträva efter minst 5 djupa, långa andetag/ben.
Bra rumpstertch och styrkeövning. Lägg upp ena foten ovanför andra benets lår. Var noga med att hela tiden ha foten vinklad för att skona knät. "Sätt" dig sedan ner som på en stol. Var så upprätt i ryggen som du kan. Sträva efter minst 5 djupa, långa andetag/ben.
I "hunden" sträcker du ut både baksida lår, rygg samt stärker bl.a axlarna. Tänk som att svanskotan ska vara din högsta punkt. Tyngden fördelad jämt på hela händerna  och fötterna. Axlarna ska vara så långt från öronen som möjligt och huvudet hänga löst. Ha gärna i hela foten och ha raka ben. Som stel löpare kan det ibland vara knepigt men flit lönar sig. :-) Stå gärna i en minut eller längre. Du kan "vifta" lite på svansen och växelböja på benen lite.
I "hunden" sträcker du ut både baksida lår, rygg samt stärker bl.a axlarna. Tänk som att svanskotan ska vara din högsta punkt. Tyngden fördelad jämt på hela händerna och fötterna. Axlarna ska vara så långt från öronen som möjligt och huvudet hänga löst. Ha gärna i hela foten och ha raka ben. Som stel löpare kan det ibland vara knepigt men flit lönar sig. :-) Stå gärna i en minut eller längre. Du kan "vifta" lite på svansen och växelböja på benen lite.

Och så till några ljuvliga avslappnade och energigivande positioner från det som ofta kallas "Restorative yoga".

"Barnet". Sitt på hälarna med något särade knän. Böj dig sedan framåt så att magen s.a.s hamnar mellan dina lår. Låt pannan vila på marken. Armarna sträckta bakåt eller…
"Barnet". Sitt på hälarna med något särade knän. Böj dig sedan framåt så att magen s.a.s hamnar mellan dina lår. Låt pannan vila på marken. Armarna sträckta bakåt eller…
…framåt. Andas långa djupa andetag och slappna av helt.
…framåt. Andas långa djupa andetag och slappna av helt.

Den här behöver kanske ingen närmare förklaring. ;-) Tanken är dock att benen ska vara raka och att man ska ha dem upp mot en vägg med rumpan så nära väggen som möjligt. Men man tager vad man haver som hon sa den där Cajsa. :-)
Den här behöver kanske ingen närmare förklaring. ;-) Tanken är dock att benen ska vara raka och att man ska ha dem upp mot en vägg med rumpan så nära väggen som möjligt. Men man tager vad man haver som hon sa den där Cajsa. :-)

Relax and enjoy.
Går det inte i dag kanske det går i morgon.
[Comments (3)]
Thursday 2013-03-14 04:30
Author: Ingmarie Nilsson
Och DÄR dog jag visst en smula men vet du vad....!
Det har blivit en himla massa yoga och meditation senaste tiden.

Alltid min egna men även olika sorter på gymet och trots ökenvärmen har jag varit flera gånger på det där helgalna pop-Hot Yoga-stället.

Jag känner mig smidig som en katt och stabil som en bergsvägg.
Bring it on säger jag bara! :-)

Men allt det där ska jag berätta mer om lite senare.
För oavsett hur mycket yoga jag än gör, hur filbunkslugn och relaxad jag än känner mig och säker på min sak så finns det tillfällen när jag verkligen får anstränga mig för att inte helt virvla iväg p.g.a. dallrande nerver.

Som i morse. (D.v.s onsdag här i min tidszon.)

Jag var faktiskt nära på lite illamående av nervositet när jag for iväg till banan.
Visste ju att det skulle bli tufft (igen) men hur jobbigt det än är med de där fartpassen av olika slag så vill jag ju.

De är liksom som en slags märklig (obesvarad?) hatkärlek som görs med skräckblandad förtjusning.

Mitt knep för att inte banga ur är att helt enkelt inte tänka så mycket utan bara göra.

Faktum är att jag tycker nog uppvärmningen och den där stunden innan det tuffa börjar är värst för jag vet inte riktigt vad som väntar.
När tröttheten väl kommer då vet jag vad jag har att fajtas mot.
Då kan jag ta till både yogafokus och jäklar anamma.

Så vad blev det?

10 x 300m. (1 min. gåvila) + 6 x 200m. (50 sek. vila) och sen en hel bunt med hopp & skuttövningar samt funktionell styrka och några bra "efterhårdapass"-yogaövningar.

Coolade ner mig med 40 min. vattenlöpning också förresten för det är hett nu vill jag lova och jag älskar det!
Jag minns att jag i vintras sa flera gånger att jag längtade efter den där känslan när saltränderna färgar kroppen vit, skinnet bränner, halsen är snustorr och dreglet fastnar i mungiporna.
Och nu är det så. :-)


Det var snorjobbigt (intervaller har ju liksom den förmågan att vara det) men känslan!!!

Oj oj oj!

Den var bra!

T.o.m tiderna var (med mina nuvarande mått mätt) bra och jag lyckades hålla samma/bättre än på sea-level!



Vet ni vad folks, jag vågar nästan inte tänka tanken eller andas orden, men...
jag tror vindarna vänt och jag börjar komma i riktigt hyfsad form!

[Comments (7)]
Wednesday 2013-03-13 00:03
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Ta det som en glädje att bli gammal istället för att klaga.
Tänk på att många aldrig fick chansen att bli det.
/Okänd

[Comments (2)]
Tuesday 2013-03-12 23:56
Author: Ingmarie Nilsson
Gav upp...
Du vet hur det kan vara vissa dagar.

De där när det liksom inte spelar någon roll vad man gör eller hur det är för varken kroppen eller knoppen kommer liksom igång.

Det är bara…

S-e-g-t.

Har tagit till vartenda knep jag kunnat komma på.

Eldandning, starkt kaffe, 90 min. löptur i bergen, yoga och meditation, lyssnat på intressant Podcast, ätit bagels och läst spännande debatter men inget har hjälpt.
Min egen produktivitet är på sparlåga och jag kan inte hitta den just nu.

Så jag gav upp.

La mig i solstolen och kollade på utsikten i stället.

Bra så. :-)

[Comments (6)]
Tuesday 2013-03-12 02:57
Author: Ingmarie Nilsson
Det går framåt (på flera vis)
I helgen var det "Spring Forward" här.
D.v.s det blev sommartid och klockorna flyttades fram en timme.

Visst är det härligt att kvällarna blir "längre" men jag vet inte riktigt om jag gillar det där påfundet egentligen.
Fastän vi "får tillbaks" den där timmen i höst så känner jag mig liksom lurad på konfekten av att successivt få ljusare kvällar.
Dessutom blir ju morgnarna mörkare vilket jag inte gillar.
nej, jag tycker allt man kan köra samma klocka året runt. :-)

Vad tycker du?

Men när solen väl är uppe då både skiner och värmer den minsann och himlen är så där blå som den nog bara kan vara i Albuquerque.


Trots att jag känner mig stark som en ardennerhäst och smidig som en katt efter alla olika typer av yoga jag gjort (och gör) så valde jag det säkra före det osäkra och körde spinning i dag.
Inte för att de där 80 min. var något särskilt "lätt" pass (det är så tufft emellanåt att jag tror jag ska trilla av cykeln) så är det ändå andra muskler än löparmusklerna som används.
Kiropraktorn var förresten om möjligt ännu mer fascinerad över hur bra min kropp klarat sig och är just nu.
I princip inget alls för honom att göra när jag var där i dag.:-)

"Räddaren". :-)
"Räddaren". :-)

Och jag tackar allra ödmjukast för jag vet att allt kan vända fortare än jag hinner säga gurkburk.

Anledningen till att jag ändå åkte dit var att jag redan bokat om en gång och jag är löjligt vidskeplig när det gäller att boka om/boka av just kroppsterapeuter.
Tror att om jag gör det (för många gånger) så kommer något att hända.
Ja, ja jag vet.
Skittramsigt!

För övrigt tycker jag att jag har, beroende på i vilken riktning jag sätter ner rumpan, ganska schysta (inomhus)jobbvyer. :-)


[Comments (2)]
Sunday 2013-03-10 23:22
Author: Ingmarie Nilsson
Snabbdistans igen (men utan snubbeltråd)
Jag körde exakt samma runda runt Academy Park som den där onsdagen för drygt 1,5 vecka sedan men med några små (viktiga förändringar.

För det första var det obeskrivligt mycket tuffare och jobbigare i dag.

Vet inte hur många gånger jag tänkte ge upp och tvärstanna men någon envis hjärncell gjorde att jag tog mig igenom de där dryga 8 km. till slut.
Jag var så där trött att jag liksom inte ens orkade svälja utan dräglet bara rann!
Ja jösses Amalia.

Men det kan ha berott på att;
1; Jag är ganska tungt tränad just nu.
2; Det gick bra mycket fortare än förra gången.
:-)

För det andra så skippade jag att snubbla på den där förbenade tråden under min nedjogg inne i parken.
Den som kunde pajjat mig för evigt.
Trots megatrötthet hade jag huvudet på skaft och tog ett STORT kliv över det.

Ser du den??? Snubbeltråden.
Ser du den??? Snubbeltråden.

Men den är (fortfarande) där.
Men den är (fortfarande) där.

80 min. löpning totalt och hur trött jag än var så blev det även en del "hopp- och skuttövningar", 30 intensiva minuter på gymet (dock inte samma övningar som i går) plus 40 min. vattenlöpning.

Sen tyckte jag att jag var väl värd ett halvt dussin såna här;


Men nej, jag har inte ätit upp alla.
Någon måtta på glufsandet får det ju allt lov att vara.
"Riktig" (vego)mat är ju ändå det bästa för en toktrött kropp.

Jag ÄLSKAR rödbetor och det syns för all min mat är… just det, väldigt RÖD. Fint tycker jag. :-)
Jag ÄLSKAR rödbetor och det syns för all min mat är… just det, väldigt RÖD. Fint tycker jag. :-)
[Comments (7)]
Sunday 2013-03-10 04:10
Author: Ingmarie Nilsson
Varför välja när man kan få (nästan) allt?
Det har blivit ett tillfälligt avbrott i sol-slurkandet.

I natt kom det nämligen lite ny snö och himlen har varit grå som en blyertspenna hela dagen.

Men tråkvädret kommer inte bli långvarigt.
Det är det aldrig här in the land of enchantment.

Snön är borta och redan i morgon vänder det.
Senast måndag blir det bikiniväder igen.
Ingen risk att man blir uttråkad i alla fall.
Varken vädermässigt eller träningsmässigt.

Jag tror på variation och allsidighet och fortsätter därför att gneta på med min kompletterings-träning.
Både för att bli en så bra löpare som möjligt och för att klara av vardagen utan några större problem.
Faktum är att jag har nog gjort det så länge jag kan minnas.
Framförallt under min elittid när jag hade hjälp av bl.a den här supermannen.
Tufft men lärorikt och absolut effektivt. :-)

Jag tänker som så att det är inte naturligt att leva som de flesta gör med stillasittande både till/från och på jobbet eller att det är "normalt" att ha ont i kroppen och/eller vara trött allt som oftast.

Och även om man har ett rörligt jobb är det minst lika viktigt att träna allsidigt för att inte få t.ex. belastningsskador.
Efter alla år inom sjukvården, där man verkligen inte nöter på rumpan, så har jag sett hur illa det kan bli om man inte har en bra fysik.

Träning är absolut inte lösningen på allt men den "drar med sig" mycket positivt.
Bättre sömn, ökad kondition, mindre stresshormoner och förhoppningsvis sundare matvanor.

Själv sitter jag på tok för mycket mellan varven p.g.a jobb och hade jag inte haft träningen så hade min kropp varit helt förstörd och mest liknat en degklump.
Dessutom hade jag garanterat slarvat massor med maten för sån blir jag.
Tycker liksom det kvittar vad jag stoppar i mig om jag inte ska träna.
(Idiotiskt, jag vet men jag är ju trots allt bara en vanlig människa.)

Även om löpningen är det mitt hjärta klappar allra mest för så tycker jag det är kul att variera och testa nya vägar.
Är det inte lustfyllt mestadels så är min erfarenhet att då håller det inte i längden.
Med dagens utbud finns det verkligen ingen anledning i världen att ha tråkigt när man tränar!
Eller att inte "ha tid"…

Variationerna är obegränsade om man vill och eftersom jag vaknade på velmaja-sidan i dag, och därmed hade lite svårt att välja, så blev det lite av varje.

Det ser kallare ut än vad det var men jag är en klenis och behöll både långbrallor och vantar på.
Det ser kallare ut än vad det var men jag är en klenis och behöll både långbrallor och vantar på.
Cykelintervaller. 32x 30-30. DET var inte kallt någonstans kan jag berättaa!
Cykelintervaller. 32x 30-30. DET var inte kallt någonstans kan jag berättaa!
Den må se oskyldig ut, min lilla "hörna", men jag LOVAR att det går att svettas bra i den.
Den må se oskyldig ut, min lilla "hörna", men jag LOVAR att det går att svettas bra i den.

Bra rumpstretch. Var noga med att hålla foten flexad för att skona knät
Bra rumpstretch. Var noga med att hålla foten flexad för att skona knät
Stretch för framsida skenben samt fotleder
Stretch för framsida skenben samt fotleder
Samma som ovan men där du inte sitter på hälarna utan låter dem vara "utanför" rumpan. Öppnar därmed även bl.a upp en del i bäckenet/höfterna. (Kallas ofta "hjälten" inom yogan)
Samma som ovan men där du inte sitter på hälarna utan låter dem vara "utanför" rumpan. Öppnar därmed även bl.a upp en del i bäckenet/höfterna. (Kallas ofta "hjälten" inom yogan)

Fördjupad "hjälte" stretchar även framsida lår
Fördjupad "hjälte" stretchar även framsida lår

Lunchpaus och en gnutta jobb (egentligen borde jag knegat mer men jag hade bara ingen lust) innan jag for till poolen för vattenlöpning och simträning.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den där simningen.
Jag harvar på men några mirakulösa framsteg kan jag verkligen inte skryta med.
Kan inte begripa hur det kan vara så svårt att få till det!
(????)

Ibland tror jag helt enkelt att bara att jag är ett hopplöst fall…

Och inte hjälper det att jag har en så härligt cool badmössa!
Men den livar onekligen upp. :-)


 
 
[Comments (7)]
Saturday 2013-03-09 05:19
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Dansa som om ingen ser dig,
älska som om du aldrig har blivit sårad förut,
sjung som om ingen kan höra dig,
lev som om himlen fanns på jorden

/Okänd

[Comments (4)]
Friday 2013-03-08 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
En annan slags trötthet (och hur man kan återhämta sig)
Det gäller som sagt var att vara flexibel både i kroppen och sinnet och eftersom det lovas sämre väder i helgen ändrade jag om mina träningsplaner fort som sjuttsingen.

Tanken var kort distans i dag, intervaller i morgon och långpass på söndag men nu blev det "långpass" (vad som betraktas som "långt" är ju som bekant relativt) i dag, kort i morgon och intervaller på söndag om inget oförutsett händer.

135 min. gnetade jag ihop denna fredag.
(Jo det var ok med den där "femman" eftersom jag redan har en denna veckan och det viktiga är att det blir "noll" när veckan är slut. D.v.s att slutsiffran är jämn. Ja för så tramsig är jag.)


Jag sprang upp, ner, upp, ner, ner, ner och sen upp, upp, upp och ner igen.
Satan i gatan vad uppförsbackarna suger!
Blir jag inte stark nu så blir jag det aldrig.


Att kuta intervaller innebär en slags trötthet.
Långpass en annan.
I alla fall i min löparvärld.
Min definition är ungefär som så att intervallträning ger mjölksyra, blodsmak, hög puls och utpumpad kropp.
Långpass är mer en känsla av matthet, stela ben och att kroppen blir "tömd".
Eller hur tänker du?
Kanske du har en mycket bättre definition?

I kväll blir det Restorative yoga.


Första gångerna jag provade det tyckte jag det var….konstigt.
Inte "riktig" yoga liksom.

Men tänk så fel jag hade och tänk vad bra jag var som inte "gav upp" efter första gången. :-)

Nu älskar jag det och märker direkt hur fantastiskt bra återhämtning det är för både kropp och själ.
Det är en av de fina grejerna med yoga.
Att det finns så många olika intensiteter, former och tillvägagångssätt.
Det ena utesluter inte det andra och det finns säkerligen någon form som passar oavsett vem man är.

D.v.s precis som med löpningen.:-)
[Comments]
Friday 2013-03-08 05:18
Author: Ingmarie Nilsson
Den där återhämtningen
Jag tar det här med återhämtning efter tuffa pass på stort allvar för även om det tagit sin lilla tid så har jag insett att min kropp inte är varken odödlig eller osårbar.

Därmed inte sagt att jag inte gör misstag, för det gör jag, och gränsen mellan "för lite, lagom och för mycket" kan vara hårfin.
Ibland måste man ju våga spänna bågen lite extra liksom låta den få slappa till sig lite emellanåt.

Min filosofi, när det gäller min träning just nu, är att det ska vara hårt när det ska vara det, megalugnt när det ska vara det och så lite som det bara är möjligt i "mellanmjölkslandet".
Jag är inte längre "rädd" för att ändra om i min plan om kroppen inte svarar efter mitt obligatoriska "20 minuters-test".
(Det är den tid jag alltid testar om det känns segt före ett pass för att se om det bara är latmasken som pratar eller om det verkligen är något fel. Till 99% är det nämligen latmasken och den försvinner under de där 20 min.)

Det hela handlar ju egentligen bara om den där berömda balansen du vet.

Vid vissa tillfällen så vet jag precis vad jag tål och orkar medan jag vid andra är helt på fel bana och kör på för mycket.
(Har nämligen märkt att det är sällan jag gör för lite men däremot kanske helt fel.)

Nu för tiden upplever jag ändå att jag blivit mer lyhörd på signalerna som kroppen ger när det är dax att bromsa eller ändra på något.
Små, små saker som liksom inte stämmer med hur jag är när allt flyter.
Det kan t.ex. vara sug efter konstig mat, oro i magen, skumma tankar, irritation, sömnstörningar eller bara en diffus känsla i kroppen.

Att det är så ibland är inget jag hänger upp mig på men om det fortsätter i flera dagar börjar alla mina varningsklockor blinka och tjuta och jag lyssnar.

Faktiskt!

Men ännu är det inget som varken syns eller hörs så jag travar vidare.
Om än på något stela ben just i dag.
Gårdagen gick inte obemärkt förbi så även om jag hade kunnat köra på så tog jag det väldigt lugnt.

"Vila" och "lugnt" är ju dock högst individuellt.
Flera undersökningar visar t.ex. att ju mer man tränar ju större behov har man av en aktiv vila.

Min kropp är van vid att få röra på sig och får den inte det så "kloggar" den liksom igen.
Hela systemet verkar stanna upp och det kan ta flera dagar att få igång det igen.
Hur just din kropp funkar får du helt enkelt testa dig fram till och kanske variera med tiden.
Sen beror det förstås även på var i träningscykeln du befinner dig.

Hur som helst.

Min aktiva vila denna dag var 80 min. lufs på stigarna och 50 min. lufs i poolen.
Bikinitemperatur redan kl. 09.30 betyder p-e-r-f-e-k-t löparväder i min värld.



Dessemellan har jag bara ätit, lapat sol och (halvliggandes) jobbat.

Hur är det för dig?
Märker du när det är "för mycket" och i så fall på vilket vis?
Och hur gör du på dina "lugna" dagar?
[Comments (7)]
Thursday 2013-03-07 03:40
Author: Ingmarie Nilsson
Låt dig inte luras...
...av den till synes grå himlen.


För under den har det både svettats ymnigt och slitits hårt.


20 x 200m (vila ca 50 sek.) på ca. 1600 m.ö.h känns kan jag berätta.

Ö-v-e-r-a-l-l-t.


Jag gnetade på allt vad jag kunde trots att benen kved och lungorna tjöt.
Det var t.o.m så att en av coacherna verkade lite impad (eller förskräckt beroende på hur man väljer att se det) över hur jag tog i för hans kommentar var;
"Wow, you´re working hard."
Med betoning på hard.

Jo men.
Bara så att du vet att jag minsann inte meskör. ;-)


Tiderna var förstås sämre än på sealevel men faktiskt inte så fasligt mycket som jag befarade.
Och det är klart, i jämförelse med de där sträcktunna, snabbfotade gasellerna som också var där så var jag väl ungefär lika snabb som en bakåtgående sengångare.

En del av dem var klädda i vintermundering x 12, andra ungefär som jag och ytterligare några som om det vore 38 grader i stället för de där 18 som det var just då.
Det stämmer tydligen att vår inre termostat är väldigt olika.


Jag var verkligen sjukt trött när jag väl kört de där 20 men skam den som ger sig!
En hel radda med utfall, grodhopp och olika slags jämfotahopp plus 25 min. nedjogg och sen gymet (för överkroppen) på det.
Jag resonerade som så att det var liksom lika bra att passa på när ångan var uppe.

Men sen var jag så trött att jag inte ens orkade stretcha.
(!!!)

Och att sitta still och vara jobbfokuserad hela eftermiddagen gjorde ju inte direkt att benen, eller någon del av kroppen för den delen, blev piggare men lite poolrun och jacuzzibubbel lättade upp det hela betydligt.

Fast jag tror jag väntar några dagar med reprisen.

[Comments (4)]
Wednesday 2013-03-06 05:06
Author: Ingmarie Nilsson
Livet och döden går sida vid sida...
Innan jag åkte över hit hade jag velat, velat, velat och åter velat.

Inte för att jag inte ville men det är ju liksom inte en (gratis) eftermiddagstripp att åka över Atlanten och halva Usa och just därför så ville jag ju vara här ett tag.
Ska jag vara helt ärlig så var jag inte riktigt säker på att jag valt rätt ens när jag satt på sista flyget.

Men så fort jag såg Albuquerque från ovan och jag fick krama om Trish när vi landat så visste jag.

Att det var helt rätt.

Hela mitt hjärta svämmar över av kärlek till denna plats och människorna jag känner här.

Jag har många gånger funderat på varför och hur det kan bli så där.
Att en plats skänker en sådan stark inre frid, ger styrka, livsglädje och en tillhörighetskänsla på en och samma gång.

Kanske har jag levt här förut, kanske är det något jag ska lära mig här, kanske det är något jag ska finna eller kanske är det något helt annat eller ingenting alls.

Fast det sista tror jag inte på för något är det ju helt klart. Annars skulle jag inte ha hållit på att åka hit gång på gång som en envis, outtröttlig boomerang i snart 20 år.

Denna gången är dock inte lik någon av alla de andra.
Två saknas och det känns fortfarande overkligt.
Det känns mer som att Pat och Connor bara är iväg på någon resa och snart kommer tillbaks.

Men det gör de inte.
Aldrig någonsin.

I alla fall inte under detta jordeliv och inte i den form vi sett dem.
Saknaden, tomheten och sorgen väller över mig med jämna och ojämna mellanrum.

Jag minns alla löpturer jag och Pat gjort, våra samtal och livliga diskussioner, hans speciella sätt och starka utstrålning.

Jag tänker på Connor. När han var en liten bebis och tuggade på en blå "tyg-mask" jag tagit med från Sverige. Hur vi lekte "fish" när han var några år äldre och hur han utvecklades till en otroligt mjuk och varmhjärtad tonårsgrabb.

15 år fick Connor leva.
53 år fick Pat.
Livet är verkligen inte rättvist.

Det finns redan en bok som deras församling gjort med bilder och berättelser från deras liv.
Trish håller på att göra två till.
Den ena med mestadels bilder från deras liv.
Den andra med texter av alla de snudd på oräkneliga tal som hölls under Pat and Connor Porter Life Celebration.

Fint på något vis tycker jag.
Att hylla deras liv i stället för att bara sörja deras död. (Vilket alla förstås ändå gör.)

Hon gör de båda böckerna mest för sin egen och familjens skull.
För att minnas, hedra, bevara och föra vidare berättelserna om deras liv.


Vi har pratat, skrattat, suttit tysta och gråtit i princip varje dag sen jag kom hit.
Det är förstås fruktansvärt sorgligt alltihop men konstigt nog ändå inte "tungt".
Hur krasst det än må låta så är det ju som det är och inget vi kan göra något åt oavsett hur gärna vi vill och försöker.
Pat och Connor finns på något vis kvar här även om deras kroppar är någon annanstans.

Trish och Shannon har valt att leva vidare.
Deras tro hjälper dem genom dagarna, veckorna och månaderna.
Den gör att de är övertygade om att Pat och Connor "are in a better place" och att de en dag kommer att träffas igen.

Tidigt i morse gick vi till stället där askan är spridd.
I en vacker ravin utmed en stig ligger en minnessten som må se liten ut men som det krävdes sex man för att få dit.
Det är en perfekt plats som verkligen symboliserar dem båda två.
Dramatiska berg, tystnad och vild New Mexico-natur under den vackert blå himlen.


Träden utmed garageuppfarten till huset har blivit ljusdekorerade i deras favorit-färger.

Lila till Pat.
Rött till Connor.


De där orden aldrig mer är så starka och stora att de är svåra att greppa.
I alla fall för mig.

Livet är skört som det sprödaste glas.
Ta därför väl vara på ditt och lev det liv du vill.

[Comments (12)]
Tuesday 2013-03-05 03:43
Author: Ingmarie Nilsson
Rak men sned
Så var det hux flux måndag igen och dax för återbesök hos Dr. Pendleton.

Han var helt fascinerad över att jag redan kunnat springa, över hur "rak" jag var men framförallt var han fascinerad över hur mina fötter ser ut.

Jag tror banne mig att jag snart ska börja ta betalt för att visa dem.
Vad tror du om det?
De kan agera visningsobjekt för både läkarstudenter, kiropraktorer, naprapater, sjukgymnaster och annat knytt.
Garanterat en ganska unik affärsidé i alla fall. ;-)

Hur som haver så var det inte helt tipptopp vilket jag redan visste eftersom det ju är jag som bor i min kropp.
Skippade faktiskt löpningen i dag och körde i stället 70 min. RPM spinning, en timme (extra) yoga och en timme vattenlöpningsintervaller. (4 x 10 min. tröskel + 10x 20-30 max.)

Jag var förvisso "rak" men hade, inte helt oväntat, blivit "sned" i bäckenet och det var där fötterna kom in och därför jag inte kutade i dag.
För när bäckenet är snett blir det konstigt hela vägen ner och jag får både ont och låsningar i mina fötter.
Allt hänger samman som du vet.
Dessutom får jag en stor fet inåtvänd blodblåsa under högerfoten eftersom ett ben "petar ut" när det sitter fel i bäckenet och ryggen.
(Jo, faktiskt…)

Men han trixade, fixade, knäckte och sträckte och avslutade det hela med värme och elstimulering så nu känner jag mig så gott som ny igen.
Inga restriktioner förutom att det jag gör inte får göra ont och nytt återbesök på torsdag.
Det kommer att bli bra det här.

Firade det hela med några favoriter.

Bagels så klart!

 
 

Fast i ärlighetens namn firar jag med dem mest varje dag. :-)

[Comments (4)]
Monday 2013-03-04 03:41
Author: Ingmarie Nilsson
En rejäl söndagscoctail
Man kan, och får, ju tycka vad man vill om både kyrkan, religionen och den amerikanska (många gånger) dubbelmoralen men att gå i kyrkan här är oftast en helt annan sak än i Sverige.

För det första är det något i princip alla gör på söndagar så därmed är det fullpackat i kyrkan oavsett vilken gudstjänst man går på.
(Det är ofta flera olika tider under dagen att välja mellan. Kanske för att ingen ska kunna slinka undan... ;-) )

För det andra ser inte alltid kyrkorna ut som hemma. Ingen korsfäst Jesus, inga svävande änglar, inga stränga blickar från statyer eller hårda trästolar.
Det är mer troligt att det är en gigantisk sal med mjuka stolar, flera storbilds-tv och en stor scen med blink-blink där ett live-band spelar pop musik.
Prästen är "vanligt" klädd och riktigt underhållande.

Det är mer som en show helt enkelt.

Jag har varit med familjen Porter massor av gånger till "deras" kyrka och även om jag inte "tror" så som de gör så mår jag inte heller direkt dåligt av den där timmen jag tillbringar där då och då. 

Det är ganska skoj.
Prästen säger oftast mycket tänkvärda ord som s.a.s "funkar" oavsett vad man tror på och stämningen är otroligt lättsam.
Jag följer framförallt med av respekt till Trish och hennes familj (även om det ju faktiskt är en viss dubbelmoral i det också ) och för att hedra Pat och Connor som jag vet skulle ha uppskattat det.
Jag tror faktiskt det är lite "bra" att gå utanför sin egen lilla sfär ibland och försöka förstå hur andra tänker, hur andra gör och hur andra ser på livet.

Och döden.

Jag vet att efter olyckan så har både Trish och Shannon haft stor, stor hjälp av sin starka tro.
Om någon dag eller två ska jag berätta mer om hur de mår, hur det är och hur jag själv känner...



Efter kyrkan blev det lunch med goda vänner och sen vidare till något helt annat.

Det kan ju verka galet att ha National Indoor Championships när solen skiner och det är shortsväder ute.
Men så är det.
Fredag till söndag har det tävlats i Albuquerques megagigantiska inomhushall och i dag kunde jag lite fint glida in för att kolla eftersom Trish skulle vara prisutdelare på damernas höjdhopp.

Riktigt kul eftersom det är för både seniorer och veteraner.

Att vinna "Masters" här är stort!
Inte som i Sverige där veteraner mest verkar anses vara ett gäng där bäst-före-datumet gått ut för längesedan och veterantävlingar kanske nämns i förbifarten eller om det sätts något hejdundrande rekord.
Mycket trist och korkat tycker jag.

Inte bara för att jag själv tillhör den där skaran som kallas veteraner utan framförallt för att främja och uppmuntra människor att idrotta oavsett ålder och för att man ska kunna tävla under hyfsat samma förutsättningar.

Och förresten, visst låter "Master" bra mycket bättre än "Veteran""?



Min egen träning, för den som är intresserad, denna dag har bestått av 70 min. lugn löpning (så lugn den nu kan bli i backarna här) och 50 min. vattenlöpning med trevligt sällskap.

Tack & kram på det.
[Comments (6)]
Sunday 2013-03-03 22:11
Author: Anders Gustafson
Idrott när den är som bäst (igen)
Medan Ingmarie roar sig med att springa kuperade trails på höghöjd i USA, så roar jag mig med att kolla in skidåkning på TV...

...och idag har jag verkligen blivit road. Först lite uppvärmning med att se alla hjältar i Vasaloppsspåren. Som avslutning en liten VM-femmil. Det som bjöds denna avslutande dag av VM var en av de mest imponerande idrottsprestationer jag skådat. Hatten av för Johan Olsson.

Som grädde på moset var dessutom Sportspegeln oerhört bra, med endast intressanta inslag. Jag tror inte ens att de nämnde ordet "hockey" eller "fotboll" och någon puck eller fotboll såg jag inte till under sändningen. Har det någonsin hänt förut?
[Comments (3)]
Sunday 2013-03-03 05:01
Author: Ingmarie Nilsson
Back in order!
Att Michael Pendleton gjorde ett sjuhelsikes bra jobb i torsdags är det inget tvekan om men jag tror att mina egna små "kurer" har hjälpt till för att kroppen ska bli glad igen.

Eller kanske det var det där miraklet jag så innerligt önskade som inträffade?

Oavsett så var kroppen så glad att jag kunde springa 100 minuter på stigarna i bergen helt utan smärta i dag. :-)
Trots att kiropraktorn trodde tidigast måndag.


Vad jag gjort?
"Specialyoga", extra mycket Holistic Enzymeja (jo jag hade med det ända hit) och oändligt många varma och kärleksfulla tankar till det onda.
Jag tänker nämligen som så att dit tanken går dit går också kraften.
Onda, kalla tankar gör ont.
Goda, varma tankar gör gott.
Har inga som helst bevis men det känns väldigt bra att tänka så.


Dessutom tror jag att alla mina timmar på gymet har kommit till väl nytta.
De muskler jag lyckats bygga upp hindrade säkerligen att det inte blev värre än det blev.
Så väljer jag i alla fall att tro och fortsätter därför att streta på.
Här är by the way några av dagens övningar;





Satsade på extra mycket stretch och flexibilitet på slutet
Satsade på extra mycket stretch och flexibilitet på slutet

Efter ännu en härlig, solig, varm, ljuvlig dag så myser och kollar jag film tillsammans med fyrbent, Shannon och hennes vän Katie.
(Perfect Pitch. Mycket sevärd måbra film!!!!!!!)


Och där ute, ovanför staden, är himlen så där magiskt vacker att det gör ont i både ögon och hjärta.

För så är det här.
In the Land of Enchantment

[Comments (8)]
Saturday 2013-03-02 05:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Our thoughts are forming the world.
/Läst på en Yogite-påse

[Comments (2)]
Saturday 2013-03-02 04:24
Author: Ingmarie Nilsson
Man får göra det man kan tills man kan göra det man (helst) vill
Okej för att jag inte kunnat kuta de senaste dagarna men det finns ändå många saker jag kan göra förutom att lapa sol och jobba.
(Har min fyrbenta bodyguard ständigt nära mig så jag är i tryggt förvar.).


Om man bara vill man så finns det nästan alltid någon slags träning att göra.
I alla fall i min värld.

Så jag har gjort det jag kunnat.
Kört vattenlöpningsintervaller, RPM spinning, styrka, dans och yoga förstås.
För att jag vill, behöver och faktiskt "bör" enl. kiropraktorn.
Vara stilla är nämligen bland det sämsta jag kan vara.
(Och sånt gillar ju jag att höra.)
Bara det inte gör ont så har jag fria tyglar. :-)

Och två saker är definitivt helt säkra.

1; I morgon är det lördag och då ska jag både ha och få "lördagsgodis". (Vad kan du ju gissa…)

2; Klarblå himmel, värme och sol hjälper verkligen både kroppen och själen att läka.

Det stämmer så väl det där ordspråket de har här;

There´s nothing like the sun in Albuquerque.
The land of Enchantment..



[Comments (3)]
Friday 2013-03-01 04:44
Author: Ingmarie Nilsson
Out of order...
I alla fall tillfälligt.
Är helt mörbultad från gårdagens vurpa och känner mig mest som om jag blivit hit by a truck.
Och som om hela jag är ett enda stort blåmärke.

Halle min dar som det blev och halle min dar som det kunde ha blivit om inte skyddsänglen varit med mig…
Får rysningar bara av tanken på hur illa det hade kunnat sluta.

Tur i oturen fick jag tid hos Dr. Michael Pendleton (licensed Chiropractic Physician) redan i dag.
Och det var verkligen "tur" för utan hjälp kommer det här aldrig att bli bra.

Fråga mig inte vad alla bokstäverna betyder för jag har ingen aaaaning.
Fråga mig inte vad alla bokstäverna betyder för jag har ingen aaaaning.

Il Doctores med assistent
Il Doctores med assistent

Kiropraktorerna här, i alla fall de jag varit hos, är extremt proffsiga och har all möjlig utrustning för att kunna hjälpa och behandla.
Som t.ex röntgen.
Så när Michael hörde min berättelse, och såg hur jag såg ut, så blev jag direkt röntgad för att han skulle vara på den säkra sidan.

Och så långt var det bra.

Inget brutet "and a very strong and healthy bone structure".
(Tack för det vitamin D.)


Men sen var det inte så livat.
Jag hade minst en inch (ca. 2,5 cm) benlängdsskillnad, hela bäckenet var "feltippat", bristningar inne i ljumsken, nacken sned plus att musklerna i hela ryggen var som spända fjädrar.
Inte konstigt det kändes märkligt och att jag har sjukt ont i kroppen…

Justeringar högt och lågt, isning, muskelstimulering och återbesök på måndag.
(Och jag om möjligt ännu fattigare.)

Som sagt var, halle min dar som det kan bli av ett litet "snöre"…
Men trots allt så hade jag "tur" och jag är (fortfarande) en obotlig optimist.
Det kommer bli bra men jag vet inte när.
Inte Michael heller för den delen.

Som plåster på såren kom det ett gigantiskt paket med posten.


Två par Newton skor, ett par "vardags-Nikeskor" och ett par yogasandalaer för $ 237. (Ca 1550 kr)


Det var ett kap om du frågar mig!
[Comments (17)]