Archive May 2013 (32 entries)

Friday 2013-05-31 20:53
Author: Ingmarie Nilsson
Laddar (för annat) & mina "sista minuten tänk-på-tips"
Det känns som om "alla" ska kuta maran i morgon men så är det förstås inte.

Det är bara det att vart man än tittar så är det någon som skriver/säger något om sin laddning, skovalsfunderingar, oro över ditten och datten, planerade tider och jag vet inte allt.

Jodå, jag vet att man kan bli så där när man är fokuserad och tävlingsnerverna dallrar men samtidigt så kan jag önska att, åtminstone en del, taggade ner lite och slutade oroa sig så förbenat.
Särskilt över saker som man ändå inte kan påverka.

Vädret t.ex.
Det är som det är oavsett vad man önskar och det är åtminstone rättvist för det är likt för alla.
Gilla läget, spring med huvudet om det blir "för varmt" och lägg din energi där den ska vara.
D.v.s i din kropp.

Visst sjuttsingen hade jag bra gärna velat vara en av alla de som ska kuta på Stockholms gator i morgon, och visst sjuttsingen skulle jag vilja vara i bra form igen och kunna kuta fort som attan, men nu är det som det är och det är bara att gilla läget.

Fötterna är inte redo för någon asfaltsmara, kanske de aldrig blir igen, och jag har nog nött lite väl mycket på mina ben senaste tiden för att de ska tycka 42 km är en bra idé.
Dessutom har jag ingen nummerlapp.

Men jag laddar ändå eftersom jag är en av de som kommer vara funktionär i morgon, i 12 timmar närmare bestämt, och därmed vara en av de som gör att den här marafesten överhuvudtaget är möjlig.

Faktum är att jag hade nog upplevt att springa maran som lättare än att knega jämte alla dessa timmar…
Så om någon vill byta, let me know!

Har du aldrig varit funktionär på något lopp så uppmanar jag dig att vara det.
Både för att "ge tillbaks" och för att upptäcka att det är en himla massa (gratis)jobb bakom kulisserna.
Det är en nyttig erfarenhet och man gnäller inte lika mycket varken över funktionärs-missar eller över att det är jobbigt att kuta efter det.

Hur som helst.
Jag har som sagt var laddat för att palla gå upp i snorottan och hinna både äta och springa innan det är dax.
Hela dagen har jag antingen tillbringat på yogamattan, vattenlöpandes och simmandes i poolen eller på en handduk i gräset.
Och jag har slurpat i mig massor av solstrålar och lyssnat på några av Inner Strenght´s intressanta podcast.

Och ätit förstås.
I kväll dessutom med otroligt härligt sällskap av Anneli och Sara
Kafé Klarvér.


Till dig som inte springer i morgon men vill säger jag; Vi kommer igen. Nästa år får vi en ny chans.

Och till dig som springer säger jag ; Stort lycka till.
Var tacksam hela vägen runt.
Även när benen smärtar för det betyder att du har ben att ha ont i.
Dessutom är det helt frivilligt.

Var glad för att du kan och får.
Det är trots allt ingen självklarhet.
[Comments (5)]
Thursday 2013-05-30 22:02
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland är jag riktigt, riktigt korkad...
Så där så jag nästan skäms...

Eller kanske jag kan skylla på mitt fantastiska guldfiskminne? ;-)

För när jag väl tänkte till så "kom jag på" att jag inte skaffat nya inläggsulor på minst 5-6 år.
Och med tanke på hur ofta jag trots allt använder dem så är det självklart att de, precis som löpdojjorna, slits ut.
Papperstunna är nog den bästa beskrivningen av dem.
Inte så konstigt då att mina fötter gjort mer ont än nödvändigt...
Helt smärtfria blir de nog aldrig men det kan ju liksom göra mer eller mindre ont du vet.:)

Så nu har jag tagit tag i saken och varit hos den garanterat bästa sul-fixaren i åtminstone denna del av världen.


Ulf JönssonAnatomic har nämligen "magic hands" och var den som bäst hjälpt mig förr när i princip inget annat funkade för mina fötter.
Så det var ganska givet att det var till honom jag gick(sprang) igen.
Jag kan ärligt säga att utan hans finlir hade jag inte kunnat springa mer än max 500 meter.

 
Och vilken skillnad!!!
Plötsligt kommer jag ihåg hur det verkligen kan och ska kännas!

Jag har dessutom gjort en chansning och ska prova en annan typ av skor än mina vanliga favvisar Newton.
Även om jag älskar dem så kanske, kanske de är lite för hårda. Särskilt på hårt underlag och vid längre distanser.
Anneli hade så himla bra ordnat att jag fick ett par Hoka Bondi B men det räckte att jag satte dem på foten för att inse att de inte skulle funka för mig och mina breda och krokiga ankfötter.

Tanken med de nya Pearl Izumi N2 är att jag vill kunna variera och se om mina fötter mår bra, och kanske t.o.m bättre, av det.


Spännande fortsättning följer....:)

Springer gör jag i alla fall.
Massor.
Det är högtryck på coachning just nu och denna veckan har det blivit flera dubbelpass.
Bra träning men inget vidare varken för formen eller för att bibehålla pigga ben.:)

För att balansera har det även blivit en hel del yoga och vattenlöpning.
Det verkar i alla fall funka bra för mig och min kropp.

Och jag klagar inte för vet du vad?

Jag tycker jag har jordens roligaste jobb!

[Comments (5)]
Wednesday 2013-05-29 21:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vi gör alla olika val i livet när det gäller t.ex. yrke, boende och mat.

Och det är helt ok och precis som det ska vara.

Men att blunda för hur verkligheten ser ut, och göra inaktiva val, när det gäller hur vi behandlar andra människor, vår jord och djur gör mig ledsen och riktigt, riktigt arg.

Människan behandlar varandra, vår jord och djur på de mest ohyggliga sätt.
Bl.a för att utöva makt, tjäna pengar eller för att göra (billig) mat.

Jag vet att många helst inte vill se, och helst inte vill veta, men det hjälper inte.
Vi måste lära oss empati och förstå att alla levande varelser känner smärta, ångest och rädsla, och vi måste lära oss ta eget ansvar.

Om vi ska få till en förändring och en bättre jord hjälper det inte att blunda eller säga "jag visste inte".

Är du inte 100% säker på ursprunget så tro inte att just din köttbit, ditt glas mjölk eller ditt skinnplagg kommer från djur som inte har lidit.

Och tro inte att svenska djur lider mindre eller har det bättre.
Bregott-kossorna finns i princip bara i reklamen.
Dessutom importeras miljontals ton kött från utlandet just för att det är så billigt.

Så länge människor köper kommer det också fortsätta finnas.
Efterfrågan-tillgång-efterfråga-tillgång.
Precis som med allt annat.

Börja med att titta på denna korta film.

Ta dig sedan gärna tid att se denna;


Fråga dig själv om du tycker detta är ok?

Du kan enkelt hjälpa till att stoppa grymheterna genom att öppna ögonen, ta ditt ansvar och gör aktiva val.

Om du ska äta djurprodukter så välj eko och krav från ett ställe där du vet att djuren haft det bra.
Du "måste" inte äta kött varje dag.
Svårare än så är det inte. :-)

Skänk även gärna en slant till organisationer som arbetar för att hjälpa utsatta djur.
T.ex; WSPA och Djurens Rätt.
[Comments (3)]
Tuesday 2013-05-28 19:07
Author: Ingmarie Nilsson
Jag kan inte låta bli att undra hur man kan kan välja att;
* stå helt still hela vägen upp/ner i rulltrappan i stället för att använda sina ben så länge de bär? (Och inse att om man inte använder dem så kommer de snart inte fungera alls…)

* käka hel- och halvfabrikat, alt. snabbmat, som innehåller grejer din kropp absolut inte behöver i stället för att äta näringsrik mat som gör kroppen frisk och glad?

* välja media med våld och död i stället för att läsa böcker och se filmer som ger näring till själen och sinnet lyckligt?

* välja minsta motståndets lag och låta musklerna förfalla i stället för att träna och bibehålla en god fysik så man orkar leva ett normalt och aktivt liv?

* slåss i stället för att kramas?

* gnälla över det man inte har, både när det gäller materiellt och saker på sin egen kropp, i stället för att glädjas åt det man har?

Förklara gärna du som vet...


Och sen kan jag inte heller låta bli att undra hur i all sin dar man kan välja att inte göra det här? :-)

 
 
 
 
[Comments (22)]
Monday 2013-05-27 21:32
Author: Ingmarie Nilsson
Det här livet vi lever... Vad är det egentligen?
Det fanns en tid när jag trodde att både jag och mina nära var odödliga, att livet var oändligt och sommaren alltid evighetslång.
En tid när jag trodde att livet bara ville mig väl och att rättvisan alltid skulle segra till slut.

Det har också funnits en tid när jag trodde livet var slut, att allt var meningslöst och döden skulle varit en befrielse.
En tid när varje ny morgon var en plåga och lika svart och djup som ett bottenlöst hål.

Numera vet jag att inget av det där är riktigt sant.
Livet är inte antingen svart eller vitt.
Möjligtvis grått men mest innehåller det alla färger och det är också det som är dess tjusning.

Jag vet att ingen lever för evigt, att somrarna kommer och går, att rättvisan inte alltid segrar och framförallt har jag förstått att livet inte är ett meningslöst elände.

Jag har lärt mig att det livet jag lever nu är det liv jag får.
Jag kan inte alltid välja hur det blir men jag kan alltid välja hur jag förhåller mig till det som sker.

Jag har lärt mig att de val jag gör i dag formar min morgondag, nästa vecka och nästa månad men jag kan alltid välja nytt och därmed forma om mitt liv.
För inget är oändligt och inget varar för evigt.

Jag har lärt mig att prioritera det jag mår bra av och som fyller mitt liv med mening.
För om jag lever så som jag tror förväntas av mig, eller så som någon annan tycker att jag "ska" leva, då är det ju inte längre mitt liv.

Visst finns det dagar som är mindre roliga än andra och visst finns det saker jag tycker är sisådär skoj, som att städa, handla och tvätta t.ex., men även där har jag ett val.
Jag väljer att se det som ett enormt privilegium att över huvudtaget ha ett hem att städa, kunna köpa mat och ha kläder att tvätta.
Inget av det där är någon självklarhet.
Långt därifrån...

Och jag väljer att på min lediga tid enbart umgås med människor jag mår bra av att vara med. Som ger mig energi, gör mig glad och accepterar mig för att jag är jag.
När jag av någon anledning inte kan välja mitt sällskap så väljer jag att inte låta någon stjäla energi från mig.
Jag "täpper" helt enkelt till.

Mina poolrun-kompisar Fredde och Roger är typiskt två som till 100% gör att jag mår bra och blir tokglad!


Ännu bättre blir det när jag får lunch-sällskap av dem.
Idag blev det vego-haket Chutney.
God djur- och människovänlig mat.
Sånt gillar vi. :-)

  
Och jag har valt att satsa på mina drömmar och önskningar.
Sagt upp mig från ett tryggt jobb och valt en krokig, osäker och oviss väg.
Det är mycket möjligt att jag kommer att välja en annan väg senare men det spelar ingen roll.
Nu är nu.
I morgon vet jag inget om.

Jag vet människor som levt hela sina liv i bitterhet eller som tänkt att "sen", när man blir smalare/rikare/får en bättre partner/blir pensionär, ska man börja leva "på riktigt" och göra det där man drömmer om.
Det gör mitt hjärta oerhört sorgset.
"Sen" kan vara för sent.
I stället tänker jag att "sen är nu".


Jag har vänner som fått lämna jordelivet allt för tidigt och jag har vänner som i detta nu kämpar för att få stanna kvar ännu lite längre.
Vänner som skulle kunna ge allt de har för att kunna, och orka, leva vardagsliv som att städa, tvätta och gå handla mat.

Så vad vill jag ha sagt med dessa rader?

Jo helt enkelt att livet är nu.

Vänta inte.
Skjut inte upp det du vill göra.
Våga lyssna på din inre röst om den säger till dig att ändra livsväg.
Våga välj.
Våga vara du.
Våga leva ditt liv.

[Comments (7)]
Sunday 2013-05-26 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
En "sån" dag
Det har verkligen varit en fantastisk söndag i min lilla värld trots att jag aldrig kommer få någon extra firar-dag à la Mors Dag.

Men den har ändå varit speciellt fin på något vis.
Så där som det kan vara ibland utan någon särskild anledning du vet.

Sällskapet jag fick under min löprunda i dag bidrog säkerligen till känslan.

Uhlie hittade jag på vägen till träffen med Ulrika och lille Malte (eller om det kanske var han som hittade mig) och trots att det var fyra evigheter sen vi sågs så kändes det som i går.

Sånt där är coolt tycker jag.
Hur man med vissa människor bara fortsätter babbla där man slutade oavsett hur lång tid det har gått sen sist.

Ulrika och Malte var det förvisso inte länge sedan jag träffade men det är lika härligt varje gång och jag önskar alltid det vore oftare.

Friska vindar åt alla håll och kanter men man får se det positiva i det också.
Extrahjälp i medvinden och extraträning i motvinden.

 
  
När jag blev lämnad ensam, och de andra tre hade försvunnit hem till sitt, så fortsatte jag och inte vet jag vad som hände men plötsligt var jag på väg upp för den där Hammarbybacken i dag igen.

Lika mycket som varenda sjö verkar dra i mig, lika mycket drar de där backarna.
Trots att jag verkligen inte är någon bergsget.

Eller jo, lite kanske förresten.
En gammal, seg, stark och envis bergsget som innerligt älskar att streta på uppför och flyga nerför.

 

 
Jag hann precis komma in genom ytterdörren efter min 2.30 timmars löptur innan himlen öppnade sig och regnet började vräka ner.
Snacka om tur!
Eller skicklighet beroende på hur man väljer att se det. ;-)

Helt lyckades jag dock inte undvika regnet för det strilade lika fint när jag skulle ta mig till och från Hot Mojo yogan.

Men vad gör väl det?
För nu sitter jag ju här i soffan.
Varm, torr, mjuk och (nästan) lika smidig som en ung, rask bergsget.



[Comments (4)]
Saturday 2013-05-25 20:53
Author: Ingmarie Nilsson
I gave all I had
Planen var banintervaller men tji fick jag för där var fullt av annat folk.
Egentligen inte på själva banan men jag var inte sugen på varken publik eller en La Crosse-boll i skallen.

Så det blev grusrakan vid Nytorpsängen i stället.

6 x (90-60-30 sek.).
(Vila 60-45-30s.)
Och en sak är då tvärsäker.
Jag behöver inte någon rundbana för att bli trött.

En grusraka duger alldeles utmärkt.
Tror banne mig inte jag hade kunnat varken mer eller fortare denna dag.

All in-sweat out-die a little bit.

Observera frissan! HELT utan frisyrgel. Det du! ;-)
Observera frissan! HELT utan frisyrgel. Det du! ;-)



Men jag glömmer snabbt.
Det är fördelen med att ha guldfiskminne.
Hann bara innanför dörren, grabba tag i en vattenflaska och byta nyckelknippa så jag kunde ta tantcykeln bort till Hammarbybacken för att kolla på Stockholms brantaste så var tröttheten (nästan) bortglömd.

Vid min favvobacke var det knökfullt med människor.

Träffade bl.a bästa Naprapat-Mats.
Även hjärtat kom dit för att kolla på tokeriet.
Det var i alla fall så jag tänkte men när det hela väl var i gång så ångrade jag bittert att jag inte impuls-efteranmälde mig.

Jag, Anders och Mats
Jag, Anders och Mats

Sprang hit o dit o upp o ner för att heja, peppa och förundras!
Vilken helt galet rolig grej!
Vilka kämpar!
Och tänk så många olika stilar det finns!
Halle min dar.

Graciösast av alla var utan tvekan vinnaren Anders Kleist.
Nettotid 13.47 på den extremt krävande 3.3 km-banan.
I mina ögon en ofattbar prestation!

Första dam heter Cecilia Kleist.
Tid; 16.44.
I-m-p-o-n-e-r-a-n-d-e!

Min coola klubbis Arne Andersson sprang på 22.13.och kom därmed femma i sin klass 50+.
DET tycker jag är enastående bra!
(Samtliga resultat hittar du här.)

  
Min poolrunning-kompis Fredde Sportig här och sen…
Min poolrunning-kompis Fredde Sportig här och sen…
…är han här igen
…är han här igen
Segrare herrar; Anders Kleist
Segrare herrar; Anders Kleist

Segrare damer; Cecilia Kleist
Segrare damer; Cecilia Kleist
 
Viktor Winterglöd som utmanade i princip allt och alla genom att springa 100 ggr. upp och ner för backen för att samla in pengar till Glädjeknuff såg jag tyvärr aldrig till.
(Hade nämligen lovat springa med honom ett varv.)
Men däremot träffade jag några av medarbetarna som glatt demonstrerade hur vagnarna till Glädjeknuff ser ut.
Fantastisk idé om du frågar mig.
(Du kan också stötta projektet. Gå in på hemsidan för att se hur.)

 
Väl hemma igen var jag allt lite mör i kroppen men bara jag fick lite vego-mat i magen, och en stunds siesta i solen, så kom krafterna åter och jag trampade iväg på tantcykeln ännu en gång.

Och det kan jag berätta.
Poolrun i solnedgång är bra fint.

[Comments (6)]
Friday 2013-05-24 20:11
Author: Ingmarie Nilsson
När jag blir stor ska jag ha en alldeles egen kolonilott
Där ska jag odla blommor, bär, rotfrukter och olika slags sallader.
Något fruktträd, ett bord, en bänk och en hängmatta ska också finnas.
Och ett litet sött hus.
Med ett ännu mindre kök och en pytteliten toa men en säng så stor att jag kan ligga på tvären i den.

Själv strosar jag runt med jord under naglarna i en vacker klänning och en stråhatt på huvudet.
Påtar jag inte i landen så sitter jag i gräset och mediterar.
Eller så målar, skriver eller springer jag långa rundor i skogen.
En löptur som förstås avslutas med ett dopp i en sjö.

(Min tänkta kolonilott ligger nämligen precis vid både en skog och en sjö.)

Det är en plats där fåglarna kvittrar för jämnan och vid de få tillfällen som det regnar så kurar jag i en skön fåtölj där inne i den lilla stugan med sitt lilla kök, sin pyttelilla toa och stora säng sörplandes på hett yoga-te.

Det är stillsam, lugn och trygg oas utan en tillstymmelse av tidsstress.

Jo men...




Men jag är inte stor nog och har därför ingen kolonilott.

Dock har jag många andra små och stora oaser.
Det tror jag är nödvändigt för att överleva som människa i denna (ibland) lite småtokiga värld.

Fredagar är just nu min veckas lugnaste (oas)dag.
Då känns det som om jag såsar omkring i yogakläder precis hela dagen förutom den stund jag är i bassängen.
Yogar själv, har egen yogaklass och går på annan yogis yoga.

Och med lite fantasi kan jag ibland nästan tro att jag sitter i min lilla kolonilott trots allt.


[Comments (6)]
Thursday 2013-05-23 21:22
Author: Ingmarie Nilsson
Alla väder är bra väder (på sitt vis)
Det bra med mulet väder och växlande molnighet är att det (oftast) är väldigt gott om plats i utebassängen.


Stockholm stad har lyckats ordna en absolut perfekt temperatur i vattnet så efter de planerade 70 min. vattenlöpning fick jag tvinga mig själv upp för luften var helt klart kallare än vattnet.
(Jag tror tyvärr inte Stockholm stad kan påverka den biten så värst mycket...)
Var i alla fall väldigt glad över att jag hade både handduk och bastu i närheten.

Hade jag inte behövt hushålla en aning med krafterna till senare på dagen så hade jag nog fortfarande varit i.
Som ett litet skrynkligt russin i ett utslitet blått flytbälte.


Bästa bastun i stan!
Bästa bastun i stan!
 
En annan bra sak med mulet väder och växlande molnighet är att det är lite mindre folk i omlopp på Djurgården.
I alla fall gåendes.

Löpare finns det alltid gott om.

Vi är ju ett tufft släkte som inte räds varken väta, hårda vindar eller gassande sol.
(Frågan är dock om det är löpningen som gör att man blir vädertålig eller om det är för att man är vädertålig som man väljer löpningen...?)

Anledningen till att jag vet att det är så där på just Djurgården är att jag sedan några veckor tillbaks har ett härligt Running Sweden-gäng på E&Y att coacha och även om det var lite tunt i leden just i dag så gick det undan vill jag lova.

Ungdomarna är snabbare än sin egen skugga och enda sättet för mig att överleva är att bita mig fast direkt och sen utnyttja min rutin, uthållighet och extrema babbel- skådespelartalang så de inte märker hur trött jag egentligen är.

 

8 x 2 min. intervaller kan nämligen svida rejält i benen om man vill.

Och det vill man ju. :-)

För handen på hjärtat, nog är det bra skönt att få blodet att rusa, hjärtat att banka, lungorna att fyllas, svetten att rinna, musklerna att arbeta och känna att man kan?

Det tycker i alla fall jag.
Kanske för att jag vet att det inte är någon självklarhet.

Så mitt lilla hemmasnickrade tips denna dag är;
Gläd dig över det du kan, var tacksam över det du har, var stolt över det du gör och njut av dagen oavsett väder,.

Tack för i dag och kram från mig.

[Comments (3)]
Wednesday 2013-05-22 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
Genvård
Det är väldigt lätt hänt att man börjar slarva med gymbesöken nu när både dagar och kvällar är ljusare och finare, gräset är grönt, blommorna blommar och fåglarna kvittrar i näbb på varandra.

Jag vill ju helst vara ute så mycket som det bara går (alltid) och jag erkänner direkt att när det gäller att frakta mig till någon aktivitet så är jag extremt lat för jag vill att det ska vara så smidigt och bekvämt som det bara är möjligt.

Utegym i all ära men ibland är de lite för långt ifrån där man befinner sig för att det ska vara praktiskt genomförbart.
Bra då att ha jobb där jag passerar gymet och ännu bättre när jag har en super-dejt.
Lillebror Daniel är nämligen på besök i 08;a land så vad kan väl då vara bättre än ett gympass tillsammans?

 

 
Babbla hinner vi ändå.
Det är nämligen en av våra starka sidor.
Vi är ju som sagt var släkt och just den genen tog tydligen extra bra på oss.

Den och träningsgenen.

Och gener ska man ju vårda, inte slarva med hur som helst med.
Det vet jag med bestämdhet.

So keep on caring gott folk!
[Comments (6)]
Tuesday 2013-05-21 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den största svårigheten är inte att få folk att acceptera nya idéer, utan att få dem att överge de gamla.

/ Sagt av någon okänd klok som min vän Karin delade med sig av.



[Comments]
Monday 2013-05-20 21:40
Author: Ingmarie Nilsson
Måndag!
Nu i dag, när sommaren officiellt blev invigd, så tänkte jag som så att det är lika bra att inviga den ordentligt med sol hela dagen och gasen (nästan) i botten så det blir lite såna där coola (amerikanska) däcktjut du vet.
Kom ihåg att jag lagrat väldigt mycket längtareftersommarenenergi för att kunna sladda rejält.:-)

Klarblå himmel, sol och 25 grader, med andra ord "mitt" väder rakt igenom, när jag och grabbarna racer invigde utebadet för i år.
Vi var förvisso inte först i plurret men helt klart var vi först med vattenlöpnings-intervaller.

Fredde och Roger
Fredde och Roger

Båda ska förresten springa Stockholms-maran och mitt tips är att Roger kommer persa rejält.
(För gör han inte det blir han skyldig oss andra lunch nämligen.)

Fredde kommer ta det lugnare (säger han) men som den tuffing han är så kommer han att på lördag springa det här.
Men inte (enbart) för sitt eget höga nöjes skull utan även för Glädjeknuff.
En fantastisk grej om du frågar mig.

Har du tid och möjlighet så kom och heja vet jag!
Och kanske prova ett varv, eller två, du också.
(Om inget oförutsett händer så kommer jag vara där.)

Min lunch avnjöt jag i solen. Ingen stråle får försakas nu när de äntligen äntligen kommit.

Måndag betyder även RS-träning med härliga PwC.

Jag vet att jag låter som en gammal repig LP- skiva (du som är ung får Googla vad det där är) men jag älskar verkligen att coacha dem!
Goa, roliga kämpar med glimten i ögat.
Vi körde 4 x 1000m i Karlberg-spåren så svetten stänkte och plus min transportlöpning dit så blev det ett riktigt bra pass.

Men även solen har sina små fläckar och min fläck har sen i lördags helt oförklarligt suttit som en liten irriterande öm punkt utanför knät.
Jag har, under mina över 25 löpande år, aldrig haft ont där och fattar verkligen inte var det kommer ifrån.


Inte "ont-ont" men tillräckligt för att tända en röd varningslampa.

Så vad gör man?
Fixar såklart!

Fort som attan med hjälp av den skickligaste av de skickliga naprapaterna.
Mats Emilsson som du hittar här.


Orsak till det onda?
Ett litet ben i underbenet som hamnat fel och några muskler som somnat men nu är det både justerat och vaket igen.

Mirakel-änglar finns!
[Comments (6)]
Sunday 2013-05-19 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Sista gången…Now it´s over...
I dag var det nämligen sista vattenlöpningspasset inomhus för mig i dag.

Åtminstone denna säsongen för i morgon, taramdadamdadaaaaa, öppnar utebadet!


Med andra ord; sommaren blir officiellt invigd.
Wohooo vad bra säger jag!

Min 100 min. löptur i skogen var bra den också.
En löptur i skogen är å andra sidan väldigt sällan fel.

Och det var definitivt inte den sista varken denna eller nästa säsong om jag får bestämma.

[Comments (2)]
Saturday 2013-05-18 21:05
Author: Ingmarie Nilsson
Ju mer vi kämpar tillsammans ju roligare blir det!
Just denna dag verkar ha varit "loppens dag" för jösses vad det funnits mycket att välja mellan.

Jag valde Huvudstadsstafetten.
Tycker det är väldigt skoj att springa stafett och få kämpa gemensamt som ett lag.
Springa lopp och tävla är förresten både kalasfin träning och megaskoj.
Åtminstone om det känns (minst) ok.

Hur som helst.

5x5 km. från Stadion och ut i Lill-Jansskogen tillsammans med mina fantastiska lagkompisar Anders, Karin och Morgan.

Vi var alltså bara fyra löpare i laget.
Min stackars racersnabba (vattenlöpnings)polare Fredde som skulle kutat första sträckan blev sjuk och kunde inte vara med.
Är man då lagledare som jag får man se till att jobbet ändå blir gjort.
Det blev med andra ord två sträckor för mig.

Nummer ett och tre.
Två långa fina intervaller på en (minst sagt) kuperad bana.
Kändes riktigt bra och jag är absolut nöjd.
Borta är de tjocka blybenen och jag fick till två jämna lopp på drygt 21 min. vardera.

Morgan och jag
Morgan och jag
Anders
Anders

Karin och...
Karin och...

...Karin igen. :-)
...Karin igen. :-)
 
En toppendag även om det finns en del som arrangörerna definitivt kan göra bättre.
Det har inte kommit några resultat ännu men vi sprang bra och hamnade högt upp. :-)

Dessutom sprang vi för ett av jordens bästa företag för Holistic är verkligen supernice på alla sätt och vis.
(Jag hade aldrig samarbetat med dem annars oavsett hur många miljoner jag hade blivit erbjuden.)

De har helt enkelt bra, svenska och rena produkter som jag gillar och kan stå för.
Dessutom har de grymt trevlig personal.

Morgan saknas för han var så eftertraktad att han var tvungen springa vidare till ett annat party.
Morgan saknas för han var så eftertraktad att han var tvungen springa vidare till ett annat party.

[Comments (9)]
Friday 2013-05-17 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk som det kan bli...
När jag började blogga för en si så där sex år sedan så hade jag ingen som helst varken tanke eller ambition med det och jag kunde absolut inte ens i min vildaste fantasi kunnat ana vad den skulle komma att betyda och innebära för mig.

Kanske inte direkt, d.v.s att bloggen i sig förändrade något radikalt med mig, utan mer indirekt.
För tack vare bloggen har jag upptäckt andra bloggar, skapat ett stort nätverk, fått massor av nya vänner, rest till ställen jag troligtvis aldrig skulle besökt annars, testat nya saker både när det gäller mat och upplevelser, blivit yogalärare, och fixat oräkneliga roliga jobb.
Säkerligen är det något mer men som jag så här i en handvändning inte riktigt kan komma i håg.

Nästan en smått svindlande insikt för tänk om jag inte hade börjat blogga?

Hur hade livet varit då?

Hade jag haft yogakurser, löpcoachat, frilansat och träffat alla mina "bloggvänner" ändå?
Hade jag med hela mitt hjärta börjat älska Nackareservatet, Eriksdalsbadet, Flaten-sjön och Bagis?
Hade jag ens bott i 08;a land?

Vem vet, vem vet men visst är det lite spännande att tänka "om om inte hade funnits"?

Så kanske jag ändå hade träffat fantastiska Sophie.
Kanske vi ändå hade suttit på en soldränkt bänk vid Södermalms vatten, ätit medhavd matsäck och pratat om livets stora och små väsentligheter efter ett vattenlöpningspass denna dag.

Jag vet inte, och kommer troligtvis aldrig att få veta, men jag vet med största säkerhet att jag inte hade velat vara utan denna stund för allt guld i världen.



[Comments (5)]
Thursday 2013-05-16 21:29
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Denna veckan blir det en hel artikel tänkvärt.

Låt dig dock inte skrämmas av att den är från Aftonbladet.
Du kommer (troligtvis) få dig en liten tankeställare hur som helst. :-)

Läs här.

[Comments (4)]
Thursday 2013-05-16 21:21
Author: Ingmarie Nilsson
Hårt kan vara (hyfsat) lätt
I dag blev det års-premiär på Kärrtorps IP minsann!

På vardagsförmiddagarna brukar det nästan alltid vara öken-öde och lika tomt på folk som som min sparbössa är på slantar.
Men i dag var det annat för där var ett stort gäng ungdomar (som jag ganska snart konstaterade inte lärt sig vett & etikett av sin lärare) som hjälpte mig nöta på den röda tartanen.

Det var absolut inget märkvärdigt pass.
Bara 12 x 200m. med 40 sek. vila.
Fast 200 m. kan förstås vara ofattbart tuffa om man önskar det.:-)
Jag valde dock att låta dem vara "lätt hårda".


Anledningen till att det inte blev mer & tuffare var dels för att jag körde en del intervaller så sent som i går kväll och dels för att jag sparar benen till lördag då jag, tillsammans med fyra toppen (löpar)vänner, ska kuta detta.

Ska verkligen bli galet kul!
Vi springer dessutom för detta formidabla company.

Men egentligen vet jag inte om jag vilat så flitigt för jag har cyklat x antal timmar också.
Till och från och i stan med livet som insats.
Garanterad pulshöjning utan att man ens behöver trampa.
Hur man orkar utsätta sig för detta dagligen är mig en gåta.
Som sagt var, 08;a land är inte cykelvänligt.

Tur då att man kan coola ner både kropp och sinne med ett dopp, eller ännu hellre två, mellan varven.

 

[Comments]
Wednesday 2013-05-15 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Det blir aldrig roligare än man gör det (så det är kanske därför jag jag har roligt typ jämt)
Redan onsdag kväll minsann och om du tror att jag inte tränar bara för att jag inte skrivit om det så tror du faktiskt lite fel.;)

Grabbarna låter mig aldrig slöa till på intervallerna i bassängen och måndagens tok-pass var då inget undantag.
Men jag är bra på att hålla masken så jag tror inte ens de anade hur trött jag var. :-)

Och jag både cyklar och springer än hit och dit.
Både för nöjes skull (träning är ju i och för sig trots allt bara som ett enda stort kalas) och för att transportera mig.
Tycker det är ett alldeles förträffligt bra sätt att både slippa tub-bacillusker och få extra träning.
Helst springer jag förstås i skogen på mjuka stigar men när jag ska coacha inne i den stora staden så blir det en del av både asfaltsnötning, bilavgaser och glo in i husväggar för att jag ska komma på plats.
Inte jordens roligaste men så länge jag inte behöver göra det varje dag så funkar det och kan vara riktigt trevligt.

 
En del tycker även gym är en tråkig historia men på de ställen jag håller till är det inte så.
Det är som stora lekplatser där fantasin är enda begränsningen.
Fick till ett riktigt bra pass efter kvällens löpträning och jag hade roligt exakt hela tiden.

  
Och inte vet jag vad det är men av någon anledning har jag sedan några veckor ett sjukt begär och sug efter färsk spenat och annat bladgrönt.
(Och nej, jag har inte järnbrist vad jag vet.)

Under berget ligger förresten tre mackor med kokosolja, alfalfa-groddar och hummus. :-)

[Comments (5)]
Tuesday 2013-05-14 20:52
Author: Ingmarie Nilsson
Idoldyrkan
Så länge jag kan minnas så har jag nog aldrig riktigt dyrkat något eller någon.

Du vet så där så man nästan är besatt och t.ex. vet allt om en viss person, köar i flera dygn för en biljett till en konsert/ett event eller nördar ner sig i ett sugrörssmalt ämne.

Jag kan ibland önska att jag haft en så där stor passion, för det är väl det det handlar om, men det närmsta jag kan komma är alla åren som hästtjej då livet mer eller mindre enbart kretsade runt dessa ljuvliga varelser.
Jag tror t.o.m jag sov med ridkläderna på ibland och jag minns med bestämdhet att jag samlade på hårmanar.
Klippte av bitar från den stackars hästens hår som jag flätade samman så att jag sen kunde lukta på den när jag inte var i stallet.
Jag kan förresten fortfarande ta långa omvägar för att få lukta på en häst. :-)

Men dyrkat?

Inte ens löpningen dyrkar jag även om den både betyder oändligt mycket och tar en gigantisk plats i mitt liv.

Jag kan däremot beundra både människor, platser, händelser och prestationer.
Det kan vara stort likväl som smått.

Mest beundrar jag nog alla dessa "vardags-hjältar" som kämpar på trots motgångar, som ger omtanke och kärlek till okända medmänniskor och som ger av sig själv utan att kräva något tillbaks.

Sen finns det förstås de "riktiga" stjärnorna.

De som syns och märks för att de gjort något utöver det vanliga.
Som genom sin prestation spridit ofantligt mycket glädje och blivit en stor förebild för många andra människor som i sin tur kanske blivit goda förebilder för ännu fler.

Lisa Nordén är verkligen en av dessa.
Hela hennes väsen utstrålar glädje, värme, harmoni och kraft och jag kan lätt förstå varför hon är så framgångsrik som hon är.

I går hade jag turen att få lyssna på hennes föreläsning på PwC och eftersom mitt jobb är så galet bra så kommer jag (ganska) snart att få möjlighet att ställa alla de frågor jag vill till henne.
(Om hon sen svarar är ju förstås en helt annan sak…)


Och om du vill så kanske jag även kan ställa just din fråga om du berättar vad den är. :-)

[Comments (9)]
Monday 2013-05-13 21:18
Author: Ingmarie Nilsson
Tre som jag gillar
Att lyssna på Podcast är inget nytt utan har ju funnits ett tag.
Det finns snudd på oräkneliga att välja mellan men har du som jag begränsat med tid så gäller det att välja med omsorg.

Jag har valt tre olika podar som jag regelbundet laddar ner och lyssnar på när det finns möjlighet.

Den första har jag berättat om innan.
Värvet med Kristoffer Triumf.
Avsnitten är runt en timme där han samtalar med både okända och kända personer.
Även om det finns en grundstruktur så ger han alla tid att tala till punkt, förklara sig och även möjlighet för spontana samtalsämnen.
Med andra ord kan det bli en hel del överraskningar.

Den andra är Petra Axlund Stegmans pod Inner strength.
Ett ganska renodlat intervjuprogram med personer som arbetar med friskvård och hälsa på något vis.
Hon gör det extremt bra och det är både intressant och roligt.

Den tredje är Sara Rönnes pod Träningsglädje talks.
Under ca 20 min pratar hon om ett ämne utifrån sina egna tankar och funderingar.
Som t.ex. meningen med livet och hur du skapar ett underbart liv..
Hon är klok som en bok utan att ha pekpinnar.
Lyssna så förstår du vad jag menar.


Kanske har du egna favoriter?
Dela i så fall gärna med dig här! :-)
[Comments (8)]
Sunday 2013-05-12 19:47
Author: Ingmarie Nilsson
Ny dag = nya tag
Jag är i ärlighetens namn inte mycket för nattsudd.
Vid senast kl. 23 är jag redo för sängen. Kalla mig gärna tråkig men själv har jag accepterat att det är så där jag funkar.
Dessutom behöver jag "nedvarvningstid" för att kunna somna så utekvällar är inte "bra" för mig om jag vill vakna pigg i hyfsad tid dagen efter.

Men i går kväll blev det faktiskt ett undantag.

Jag och hjärtat var på Friends arena och lyssnade på "The Boss" himself.

Egentligen är jag ingen stor fan av Springsteen, och dessutom tyckte jag både ljudet och själva arenan var riktigt kasst, men det var absolut värt att komma sent i säng för!



Och jag var inte tröttare än att jag kom upp i hyfsad tid i morse.
Fick sen dessutom mega-lyxigt sällskap av Morgan nästan hela vägen på dagens löppass.
Målet var två timmar men det blev två och en halv och hade det inte varit för att fötterna började gnälla och vattnet tog slut hade det lätt kunnat bli en timme till.



Det var riktigt längesedan jag blev så törstig av löpning som i dag.
Trots svalkande vindar.


Lugnt och fint hela tiden på några av jordens absolut finaste stigar och grusvägar.

Om jag fått bestämma hade den tid som är nu gärna fått vara i flera månader.

Nu kan jag dock inte bestämma över naturens gång men däremot mina tankar.
Det är minst sagt busenkelt att tänka positiva njutartankar just nu.

Och plötsligt spelar inte ens ett skitlopp på en skittid någon som helst roll. :-)

 

[Comments (10)]
Saturday 2013-05-11 17:42
Author: Ingmarie Nilsson
Nej, det är inte alltid lika roligt
Men skam den som ger sig för att det blev ett skitpass.

Jag fick nämligen ett infall och satte nummerlapp på magen i dag igen.
Huddingeloppet 10 km.

Det var tufft men jag var liksom inte "trött".
Tvärtom kände jag mig pigg men det var jag tydligen inte.

Bly i skorna, tjocka ben och absolut noll tävlingsjädraranamma.

Men det blev ett bra tröskelpass och förutom att det var en 10 min. försenad start var det ett trevligt lopp på en ganska kuperad och emellanåt knixig tvåvarvs-bana.
Kom fyra på 43.29.
Måste vara en av mina sämsta miltider någonsin så jag är verkligen inte nöjd med men å andra sidan, nu kan det bara bli bättre.

Enda glädjande är att jag inte hade någon äldre före mig och att jag träffade en massa trevligt folk.
Dock hann jag inte fånga alla på bild.
Som t.ex bästa Anneli.

Robert (farthållare för 40 min. gruppen) och Brian (tvåa på 10 km-loppet)
Robert (farthållare för 40 min. gruppen) och Brian (tvåa på 10 km-loppet)
Jag och Madde
Jag och Madde
Kajsa Berg. Snabbare  och uthålligare än de flesta. Bl.a två EM-guld + VM-silver på 100km. Håll ögonen öppna för snart kan du läsa mer om henne i bl.a RW. :-)
Kajsa Berg. Snabbare och uthålligare än de flesta. Bl.a två EM-guld + VM-silver på 100km. Håll ögonen öppna för snart kan du läsa mer om henne i bl.a RW. :-)

Nu, några timmar senare då jag fått äta, bada och lapa lite sol har jag både kommit över besvikelsen och knutit näven.
Hårt.



 Mitt mål är att innan året är slut så ska jag under 40 min. igen.

Banne mig!

Hur svårt kan det liksom vara om jag bara skärper mig?

Visserligen är det långt ifrån mitt pers men det är ok.
Jag må vara lite tokig ibland men jag är inte naiv.
Fattar t.ex både att min bästa (snabbhets)tid har varit och att förra helgens backiga 26 km. sitter kvar i benen men jag borde ändå kunna kuta snabbare.

Och på något vis blev det en slags balans denna lördagen mot förra lördagen, då jag ju vann en gigantisk låda med bl.a en massa kakor (!), för dagens vinst blev fyra tandborstar. :-)

 
[Comments (9)]
Friday 2013-05-10 19:22
Author: Ingmarie Nilsson
Nu är det officiellt!
För när I. Nilsson kan sprätta grus med MTB;n i kortärmat utan att frysa, då är det utan tvekan s-o-m-m-a-r.


Men allvarligt talat.

Nog går naturen lite väl fort framåt nu?
Eller är det bara åldern…?

Det grillas, planteras, målas, putsas, fejas, picknickas, äts glass och slappas i hängmattor så det står härliga till och jag hann inte ens få fram vårkläderna innan det var dax för sommarkläderna.

Bladen hann ju inte ens bli knoppar innan de blev till just blad, blommorna snudd på utblommade innan de ens har blommat och allt är helt plötsligt så grönt!

Vad hände?
Det är ju inte ens någon sport att bada längre!

 



Men mest är jag otroligt glad och tacksam över att det äntligen är varmt.

Det slår aldrig fel men så fort värmen kommer så händer det grejer i min kropp.
Precis som naturen så vaknar alla cellerna och börjar leva fullt ut igen.
Sol och värme är helt enkelt mina element.
Bara att tacka och ta emot och hoppas ruset håller i sig tills det är dax att gå i ide igen.

Jag var så uppåt av all grönska, MTB-skogspasset och efter att ha rott ett stort jobb i land att jag hojjade iväg en extrasväng (på tantcykel) till gymet.
Försökte mig på både att se ut som om jag kunde dansa och sen se lite lagom cool ut på gymet.

Lyckades väl si så där men det var i alla fall väldans skoj!

[Comments (3)]
Thursday 2013-05-09 19:15
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (4)]
Wednesday 2013-05-08 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Alla dessa val...
Undra just om jag är jordens absolut mest lättövertalade (och ev. lättlurade) person?

Som går på allt möjligt tokigt bara tokigheten ens andas löpning.

För nu är jag så där snubblande nära att anmäla mig till något jag sagt att "jag aldrig ska göra".
Fastän jag vet att man aldrig ska säga aldrig...

Det fanns faktiskt en tid då jag inte ens kunde tänka mig att kuta så långt som en halvmara.
Hade någon sagt till mig då att jag skulle kuta oräkneliga både hela och halva maror, och dessutom vinna flera, hade jag ringt 90 000 direkt.
(Ja så hette ju 112-numret på den tiden.)

Men jag har inte helt bestämt mig.
Ska fundera några varv till.

Något jag däremot inte har behövt fundera över var dagens schema.
Morgonyoga och meditation som vanligt.
Frukost.
Jobb och sen en gudomlig löptur runt mitt älskade Flaten.
Jag har längtat mig halv fördärvad sen i höstas och nu äntligen.

Om jag tvingades välja en "sista löptur" så skulle det utan tvekan bli just denna.

 

Benen kändes snuskigt pigga och jag var "tvungen" att ta en extra tur för att få ihop tiden.
(Jag kör nämligen mest efter tid istället för distans och har jag bestämt 80 min. så har jag.
Då blir det inte 75,3.)

Jag blir ändå alltid lite orolig när det känns för bra så direkt efter ett lopp så för att gardera mig var jag hos allra bästa Guru-Danne för en koll och en del intressanta tester.
Och jodå både kroppen och knoppen är i fin form och bättre ska det bli. :-)

Normalt sett brukar jag aldrig träna något efter en behandling, för jag tror vila är det bästa för full effekt, men kroppen ville och Danne sa ok så innan jag for hem för att jobba vidare blev det ett kort, lugnt vattenlöpnings- och simpass.
Bra val för det fanns gott om plats i bassängen.
Och snart, snart öppnar utebadet!:-)
Wooohooooooo!

Och ja just det, jag har ju badat "vanligt" också.
But what else is new liksom? ;-)

Och ärligt talat förstår jag inte hur man kan låta bli dagar som dessa!


 
[Comments (10)]
Tuesday 2013-05-07 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
Så kan det gå när inte haspen är på
I dag känner jag mig riktigt busig och nästan lite småfräck.
Så där du vet när man gjort något man inte borde göra men ändå gör det bara för att man vill.

Jag borde nämligen ha hållit mig inne och knegat med expressfart men jag bara kunde inte.

Hela kroppen och hela mitt sinne skrek "vill ut!"

Och det är ju faktiskt inte ett dugg konstigt en dag som denna.
När solen strålat, vindarna varit sammetslena, blommorna blommat, knoppar brustit och hela fågelkören hållit konsert.

Så jag gjorde något jag inte gjort på väldigt länge.

Jag skolkade från allt vad plikter heter.

Inte riktigt hela dagen men bra mycket mer än halva och jag gjorde det dessutom helt utan att skämmas ett endaste dugg.

Jag hade ju chefen med mig. ;-)

 

 
I morgon får jag nog allt lov att skärpa mig för så här kan jag ju inte hålla på. ;-)
[Comments (8)]
Monday 2013-05-06 21:50
Author: Ingmarie Nilsson
Det gäller att ha is i magen
Att tro att kroppen är ok efter ett lopp bara två dagar efter är som att tro att jorden är platt.

Om det är något jag lärt mig under alla dessa år jag har löptränat så är det just det.
Att kroppen är sliten och behöver återhämtning oavsett hur det känns.
Det är lätt att bli lite väl euforisk och uppspelt efter ett race, särskilt om det gått bra, och dra i gång för tidigt.

Den gamla regeln att ta det lugnt lika många dagar som loppet varit i miles stämmer ganska bra.
Visst finns det undantag men de människorna är trots allt ytterst få.
(Tillägg; Med "ta det lugnt" menas avstå från hårda pass/ tävla. Träna kan/ska man alltså göra.)

På så vis är det bra att jag dels har mycket jobb just nu och dels att jag har den där blåsan under foten för annars hade jag nog gjort något korkat.
(Jag är nämligen inte alltid så supersmart när det gäller min egen träning men ett geni när det gäller andras.)

Mina ben känns nämligen snuskigt pigga.
Och efter dagens Hot Mojo yoga var musklerna dessutom mjuka som solvarm kola.

Att ta det lugnt behöver dock inte betyda göra ingenting.
Kroppen behöver röra på sig oavsett.
Åtminstone min.
Är jag stilla för länge så får jag bara ont, blir seg, trött och dessutom på uruselt humör så helvila försöker jag undvika om jag inte absolut "måste".
(Typ om jag är sjuk vilket ju i princip aldrig händer. Men det är jag det. Man ska alltid utgå från sig själv.)

Så förutom det där Hot Mojo passet har jag cyklat som en tok till, från och genom stan för ett coachjobb.
Stockholm stad behöver förresten verkligen jobba på sin image som "cykelvänlig" för att det ska bli trovärdigt.
Man cyklar helt klart med både ben och liv som insats.
Inte nog med att det är kilovis av äckliga avgaser som säkerligen far ner i de stackars lungorna, folk kör som galningar oavsett om de styr en ratt eller ett styre.
Sen är där ett gäng knäppskallar som tror cykelbana = parkering.
Jag undrar var de vunnit sina körkort eller har jag missat någon ny regel....?

Nästan lika illa är det att kuta genom stan så därför valde jag tuben till dagens andra coachjobb.
Det med goegänget på PwC.

Visst blev det lite transportlöpning inne i stadsgettot men mest var vi i Karlbergs-skogen och härjade runt.
(Jag levde dock som jag lär och tog det lugnt i fall någon undrar.)

Och vi konstaterade allihop, där någonstans mellan back- och kilometer-intervallerna, att jösses som vi längtat efter just detta!
Att få springa så svetten rinner iklädd bara shorts och t-shirt bland knoppande träd och vitsippsfulla gläntor under en strålande sol.

Då är livet allt extra fint.



 
Lev väl.
[Comments (4)]
Sunday 2013-05-05 21:01
Author: Ingmarie Nilsson
Så gick det med den planen... D.v.s inte alls
Planen var att jag skulle ha en riktig chillar-söndag där jag mest skulle såsa omkring och ha det m-y-s-i-g-t.

Mysigt har det förvisso varit i dag men så mycket chillar-såsande kan jag inte säga att det blivit.

Jag vet inte riktigt hur det går till men mina träningslugna dagar (har bara vattenlöpt och simmat i dag) har en viss tendens att bli översvämningsfulla med en himla massa annat i stället.

Ja men du vet säkert hur det kan vara och bli.

Almanackan visar en tom dag men vips så kladdar "någon" dit en massa grejs just för att den ska slippa vara tom.
Och så blir det som det blir.

Städa, handla och tvätta.
Göra träningsplaneringar, åka till och från Eriksdalsbadet för dagens lilla träning, fixa på balkongen, göra matlåda och ta sig till söder om söder för en otroligt spännande och inspirerande intervju av den här fantastiska kvinnan tar ju sin lilla tid och plötsligt var det kväll igen.

Utan en enda chillar-såsarstund så jag får tydligen göra det en annan dag.
När almanackan är tom.

Om jag vill.

Det är ju faktiskt inte ens särskilt roligt när jag tänker efter.

[Comments (6)]
Saturday 2013-05-04 20:06
Author: Ingmarie Nilsson
Och så här gick det!
Ärligt talat så tycker jag vägen är bra mycket roligare än själva målet.

Det där att planera, utföra, kämpa, drömma, bli endorfinhög, tvivla och leva med känslan av att längta och se fram emot själva målet är absolut det bästa på hela resan.

När det sen är gjort så kan det förvisso kännas väldigt skönt (åtminstone om det går bra och som förväntat) men det blir också väldigt tomt.

Dagens lopp var ju inte varken något jag planerat, jobbat för eller ens hunnit se fram emot så därför kanske målet kändes extra bra denna dag.

Fatta mig rätt, Lidingö Ultra var ett fantastiskt roligt lopp som jag definitivt planerar att göra om nästa år (och då även vara lite mer förberedd) men just i dag var det lite av en befrielse att korsa mållinjen.
Inte för att jag var särskilt trött utan för en extremt fet och ond blodblåsa under foten.
Jag har ju det där lilla benet som sticker ut under foten och när det trilskas är det som att springa med en sten i skon hela tiden.
Prova så förstår du hur det känns…

Banan var nog minst lika kuperad som "vanliga" Lidingöloppet och lite knixigare med en del rejält svårsprungna partier men otroligt vacker.

Liksom vädret.
Allt för sent kom jag på att långärmad tröja var en tröja för mycket så jag fick vika in den under bh;n och liksom "vädra" magen med linnet.
Funkade riktigt bra!
Jag tappade en hel del de sista 5 km. både för foten och några groteska backars skull.
Men runt kom jag och i mål som andra dam.
Att stå på prispallen är aldrig fel oavsett höjd.

Träffade massor av trevligt folk (tack Kalle för hejandet om du läser detta!) och en av dem var Magnus.
Hans tränings- och vikt-resa är minst sagt imponerande.
Snacka om att ha bestämt sig!

Jag sprang alltså "bara" 26 km. Tro inget annat!
Jag sprang alltså "bara" 26 km. Tro inget annat!
Inget lopp utan några rader av dessa. :-)
Inget lopp utan några rader av dessa. :-)


Imponerande Magnus och jag
Imponerande Magnus och jag
 

 
Priset bestod mestadels av en hiskelig massa kakor.
!!!!!
Förstår inte riktigt hur de tänkte där…
Jag ville dock ha mat så tillsammans med hjärtat och Magnus for vi till Sats Spårvagnshallarna för en både supersmarrig och hälsosam (vego)lunch.

 

 
Där någonstans hade jag nog allra helst velat lägga mig raklång för en stunds siesta men plikten kallade.

Eller plikt och plikt. Det var ju till att överdriva en aning förstås.

Att ha styrelsemöte med Running Relations, där vi ges möjlighet till att göra gott för våra medmänniskor i Kenya samtidigt som vi snackar löpning, är ju faktiskt enbart ofantligt kul.


Och blåsan under foten som störde?

Ja den ser ut så här;


[Comments (15)]
Friday 2013-05-03 16:24
Author: Ingmarie Nilsson
Största oron inför morgondagen är…
…egentligen inte om jag ska orka ta mig runt utan orka ta mig upp ur sängen.

Starten går vansinnigt tidigt och med tanke på allt jag ska göra blir det en snortidig uppstigning.

Jag ska hinna yoga, meditera, äta frukost i lugn och ro, gå på toa, klä på mig, ta mig hela långa vägen till Lidingövallen med (ej alltid så pålitliga) SL , värma upp, lämna grejer och göra ytterligare några toabesök före kl. 09.00.

I min värld blir det en okristligt tidig morgon.
Inte ens Elvira the cat är vaken då!

Men försover jag mig så gör jag och då är det väl helt enkelt inte meningen att jag ska kuta något lopp. :-)

Om jag är laddad?

Tja, ganska.
Åtminstone ser jag fram emot morgondagen.

Det här är ju som sagt var inget megaviktigt lopp utan mest en väldigt kul grej men lite lugnare har jag allt tagit det denna veckan.
För hur det än är så är det ju bra mycket roligare att kuta om benen är hyfsat pigga.

Så jag har dragit ner på både tid och antalet pass faktiskt utan att börja klättra på väggarna och bli allmänt otrevlig.
(Erkänner direkt att jag är en endorfin-knarkare av största sorten så utan den dagliga dosen kan jag bli rejält odräglig.)

Vattenlöpningsintervaller och ett lätt (för mig) löpcoach-pass i måndags.
Tisdag distans och vattenlöpning.
Enminuters-intervaller i onsdags (dessutom blev det "bara" ett pass), yoga + organic bodywork + löpcoachning i går (lugnt för mig igen) och i dag lugn vattenlöpning + Hot Mojo yoga.


Typ så.

Om det varit rätt eller fel vet jag inte men det lär visa sig.
Just nu känner jag mig mest bara loj, trött, stel och lite halvfet.
Med andra ord ungefär som vanligt när jag inte "får" röra på mig som jag vill.

Men oavsett, det blir bara så kul som jag gör det och jag kan bara göra mitt bästa för dagen, eller hur? :-)

[Comments (4)]
Thursday 2013-05-02 21:11
Author: Ingmarie Nilsson
Hur i all sin dar tänkte jag där?
I måndags när jag låg i soffan med benen i högläge, var mätt, belåten, utvilad och hade flera dagar till godo så tyckte jag min idé var alldeles fantastiskt bra.

Nu är jag inte riktigt lika säker längre…

Jag anmälde mig nämligen till det här.

 
Dock inte den långa utan "bara" 26 km.

Men det spelar ingen roll för faktum kvarstår.

Jag har sprungit ett hyfsat långpass sen gud minns när och det var i söndags.
Innan dess har jag förvisso kutat en hel del, och ibland haft långa pass, men jag har som sagt var inte kutat särskilt långt och den där banan verkar verkligen inte direkt vara en walk in the park.

26 km är trots allt 26 km men på något vis ska jag nog ta mig runt och upp & ner för de där backarna.

Well o well.

Som min vän Kenneth sa, det är ju knappast VM och knappast någon som bryr sig oavsett.

Och vad vore livet utan lite (galna) impulser emellanåt?

[Comments (12)]
Wednesday 2013-05-01 19:05
Author: Ingmarie Nilsson
Men kolla vad hon gjorde!
Ärligt talat är jag en riktig frys-fis.
I min värld kan det i princip aldrig bli för varmt.

Jag älskar när det är en så där stekande sol att det liksom glöder på huden och den nästan stramar av hettan.
Långa, varma somrar vore en önskedröm i uppfyllelse för mig men i denna delen av världen lär det bara förbli just en önskedröm.
Har jag tur är det ett par veckor på sin höjd varje sommar när det är "mitt" väder.
Tur då att jag har möjlighet att fly landet då och då. :-)

Med det i åtanke så är det väl en aning konstigt att jag gillar att bada oavsett årstid och oavsett vatten (och att jag ens kom på tanken första gången) men det är helt enkelt en helt annan grej.
Det är ett äventyr!

"Knepet" är att aldrig börja frysa.

Man ska vara varm före, hoppa i direkt (inget doppatårnasaktavadaivattnet alltså) och man ska snabbt i torra varma kläder när man kommer upp igen.
Den kicken och den inre "renhet" jag känner efter ett bad i kallt vatten är obeskrivbar.
Den måste upplevas.

Jag känner alltid en så enormt stark samhörighet med naturen och en helt galen inre kraft efteråt att det är snudd på en religiös upplevelse.

Min "uppvärmning" i dag bestod av ett gäng enminuters-intervaller i skogen.
Och den där cykelturen ner till Söderbysjön förstås.

Jag ska erkänna att jag tvekade några millisekunder för vinden var verkligen inte ljummen och folk satt påpälsade upp till öronen vid sina fikakorgar i gräset på tjocka filtar.

Men jag vet hur det är.
It´s all in my head.


 
Och nej, jag ångrade mig inte.
Lika lite som jag ångrar ett löppass eller ett yogapass ångrar jag ett sjö eller havsbad.
Inget av dem kan liksom bli "fel".

Det blev t.o.m flera vändor ner i plurret samtidigt som någon skrek;
-Men kolla vad hon gjorde! Hon sprang rakt ner i vattnet!

Konstigt nog var det ingen som följde efter.
Men det gjorde inget.
Tvärtom.
I stället blev det ju extra mycket plats till mig och änderna.


[Comments (10)]