Archive Jul 2013 (32 entries)

Wednesday 2013-07-31 21:07
Author: Ingmarie Nilsson
Långpanna
Jag gillar att kuta från A till B och att kuta från Halmstad till Steninge är för mig en perfekt sträcka.
Lagom långt, lagom kuperat och man kan välja lite olika vägar beroende på hur man vill förlänga/förkorta.

Det har faktiskt blivit lite av en tradition att kuta dit minst en gång/år.

I dag fick jag dessutom ett smått unikt sällskap.
I alla fall i "den formen".
Vi har kutat massor i hop men så som i dag har vi aldrig färdats tillsammans.

Extrapappa Ulf, du vet han som är en av mina förebilder, kom nämligen och mötte mig med MTBn för att visa hur jag kunde ta mig genom Haverdals fina naturreservat i stället för att behöva trava på cykelbanan resten av vägen när Prins Bertil stigen tar slut.

Jag vet att jag är en aning partisk men det är en fantastisk miljö oavsett hur man färdas.

Skog, hav, vidder, flådiga hus, sommarstugor, stränder, båthamnar, fiskestugor och rätt som det är kan det t.o.m komma ett får och säga hej!

  


 
 

Det kändes riktigt bra får jag lov att säga.
Benen pinnade på och energin höll sig de nästan tre timmar jag höll på och enl. Ulfs gps höll jag ganska stadigt max 5-minuters tempo som ibland t.o.m var nere i 4.30-fart. (!!)

Helt klart hjälpte det till att jag visste att när jag kom fram så väntade mamma och lillebror Daniel med dukat bord.
Bara att duscha och sätta sig.
Mycket bättre än så kan det ju knappast bli efter en långpanna, eller hur?

  

 
Sen har jag mest hängt med goa människor i alla möjliga olika åldrar, släkt såväl som extrasläkt, fikat farligt god rabarberpaj och kelat med djuren som har det så som alla djur borde ha det.


  
Ståtlig och snäll som få och en riktig gentleman. Han låter t.ex. alltid sina hönor få äta godbitarna och nöjer sig själv med smulorna. Om där blir något över vill säga.
Ståtlig och snäll som få och en riktig gentleman. Han låter t.ex. alltid sina hönor få äta godbitarna och nöjer sig själv med smulorna. Om där blir något över vill säga.
 
Och vet du vad?
I dag har varit en sådan dag när det gång på gång har slagit mig att jag är en mycket, mycket lyckligt lottad människa.

Tack för mig och tack för att du läser.
[Comments (9)]
Tuesday 2013-07-30 22:03
Author: Ingmarie Nilsson
När livet både rusar och står still på samma gång
Det känns helt ofattbart att jag i morse sprang stentuffa intervaller i Aleskogen så svetten rann och att jag sen kramade ur det sista i kroppen med ett TRX pass och "bänkhopp".

Att jag oroade mig över så skilda saker som den dundrade åskan, jobb och pensionen. (De två sista mest för att vi diskuterat det i går kväll.)
Och att jag åter igen ödslade energi på att förbanna den där cykeltjuven och att jag svor över den dåliga uppkopplingen på tåget som tog mig till den norra delen av länet.

Men det var då det.
Nu känns det som om det där var i ett annat liv i en annan tid.
För eftermiddagen har varit…. omtumlande.

Den har varit lång som ett helt liv men ändå försvinnande kort.
Du vet så där som när man har rest och kommer hem igen och trots att man själv varit med om så mycket så har tiden stått still därhemma och allt är precis som innan man for iväg.

Jag är lycklig, bedrövad, tacksam, arg, förvirrad och klarsynt om vartannat i en salig blandning.
Känslorna far runt som i en torktumlare men jag hoppas och tror att de snart stillar sig och hamnar där de ska.

Det har varit en eftermiddag med skratt och gråt, tystnad och babbel, planering och stillhet.

Min vän som jag besökte i dag är obotligt sjuk och ingen vet hur framtiden ser ut eller blir.
Även om jag försöker aldrig så mycket kan jag föreställa mig hur det är.
Jag tror inte någon kan det.

Det ger en tankeställare och manar till eftertanke.
Om vad som är viktigt i livet, hur mina val påverkar min morgondag och om vad jag vill uppleva under den tid jag har här på jorden.

[Comments (2)]
Monday 2013-07-29 21:11
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland förstår man inte förrän långt efteråt
Ett par mil utanför Halmstad ligger en liten by som heter Simlångsdalen.
När jag var barn bodde vi i de småländska skogarna men när jag var tonåring flyttade vi till en pyttepyttepytte liten håla (tre hus varav två bebodda) ytterligare en mil bort från Swimlongvalley som vi lite käckt kallade byn.

Jag är med andra ord i grund och botten en riktig lantlolla även om jag just nu har 08a som min adress.

I de här trakterna har jag härjat runt, både bokstavligen och bildligt, i min ungdom.
Jag känner absolut ingen saknad efter den tiden men varje gång jag kommer dit så upplever jag allt en släng av nostalgi.

Allra bästa Therese plockade upp mig i stan och tog mig med hem till sitt helt galet fina hus mitt i Simlångsdalen.
Jag erkänner direkt att jag är grön av avund.

Kakelugnar, snickardetaljer, uthus, en gigantisk gräsmatta och en nästan lika gigantisk altan.
Och tyst.
Du vet sån där ljuvlig tystnad som hörs.

Vi traskade ner till Brearedssjön som jag inte varit i särskilt många gånger.
Det fanns nämligen en tid då jag inte var den badfantast jag är i dag.
Jag fattade helt enkelt inte vad det var jag missade.

Efter i dag blir jag nästan sorgsen av den vetskapen för ljuvare sjö har jag aldrig varit i.
Att vattenlöpa och simma där är nog så nära paradiset man kan komma.
Min lycka visste inga gränser!

Jag är dessutom 100% säker på att det var minst lika varmt som bassängvattnet på Brottet.
Ytvattnet var t.o.m så varmt att det nästan kändes som om jag brände mig.

Therese är en äkta Ironwoman med sikte på att köra Kalmar ännu en gång
Therese är en äkta Ironwoman med sikte på att köra Kalmar ännu en gång
Jag är mest en (mesig) vattenlöpare men det är jag å andra sidan väldigt mycket
Jag är mest en (mesig) vattenlöpare men det är jag å andra sidan väldigt mycket
  


En ny vana är skapad för detta var inte sista gången.
Fantastiskt sällskap i en fantastisk miljö.
Vad mer kan man begära?
Om jag får bestämma så lär Therese få många, många fler besök av mig.
[Comments (6)]
Sunday 2013-07-28 21:38
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsguld
Jag vet inte hur det är med dig men visst är söndagar lite extra speciella?
Tycker oftast det är en dag man har lite extra tid till både det ena och andra.
Även slappa.

Trots att jag tog lite sovmorgon så har jag hunnit yoga, kuta två timmar, vattenlöpa i 40, jobba någon timme, umgås med vänner, tvätta, äta långlunch, handla, cykla en runda och slösurfa.
Helt utan stress.

Benen kändes märkligt pigga och jag både tackar och tar emot så länge det varar.
Det är verkligen härligt att få vara odödlig ett tag!


Nu i kväll har jag haft ett yogapass på den stora gräsmattan vid det stora huset.
Jag brukar verkligen inte att smygfota mina yogisar men jag kunde banne mig inte låta bli när de vilade för jag tror det var lika fridfullt ut som det såg ut.

  
Vila är lika viktigt som aktivitet.
Men de kräver varandra för att det ska bli jämvikt och balans oavsett vad det gäller.
[Comments (3)]
Saturday 2013-07-27 23:39
Author: Ingmarie Nilsson
En gång är ingen gång, två gånger är en vana. (Eller hur det nu var)
Jag är i Halmstads grannby Falkenberg typ en gång vart femte år.
Max.
Det är absolut inget fel på stället men jag har liksom ingen dragning dit.
Ändå har jag lyckats vara där två gånger inom loppet av två dygn!

Först i torsdags kväll på en riktigt cool grej.
Dramatiserad vandring i grannbyn Falkenberg.
Min blivande brorshustru Lina var en av skådespelarna och även om jag anade att hon var bra då fattade jag inte att hon var bra!
Så alla regissörer, tv-kanaler, teatrar!
Här är en dold talang!
(Och kom ihåg var ni läste det först.)

 

I dag var jag där för att kuta Stadsloppet.

Ett lopp jag kutat så många gånger att jag tappat räkningen. Och faktiskt vunnit nästan lika många gånger på den där tiden för längesedan när benen var lite raskare.
Faktum är att jag brukade kuta femman först och sen tian direkt efter.
Ja det var tider det vill jag lova!

Regnet vräkte ner över stugan och jag förberedde mig på ännu ett blött lopp men i Falkenberg var det uppehåll och så varmt att t.o.m. t-shirt kändes som för mycket kläder.

Det var rekordmånga anmälda (över 500 bara i damernas 10 km) och jag tror varenda kotte var ute och hejade för oj vilken stämning det var!
Sluttiden, 41.36, var långt från pers och gav en 12;e plats men det kändes plättlätt och var så kul att jag allt som oftast inte kunde låta bli att klappa händerna i takt med publiken.
Fick beröm gör mitt fina löpsteg minsann och det blev i alla fall årsbästa!
Det gäller att plocka fram allt positivt som går att finna när bäst före tiden för pers för längesedan gått ut. ;-)

Härligt sällskap här av löparräven Kenneth som jag kutat åtskilliga mil tillsammans med genom åren och Daniel som är i början av sin löparkarriär.
Härligt sällskap här av löparräven Kenneth som jag kutat åtskilliga mil tillsammans med genom åren och Daniel som är i början av sin löparkarriär.

Lördagsfesten fortsatte hemma hos mamma och Ulf med gudagod mat och häng på deras nya fina gigantiskt stora altan.

Och det kan jag berätta, sämre kan man verkligen ha det.

[Comments (5)]
Saturday 2013-07-27 11:21
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är när godheten tystnar som ondskan skadar mest
/Kristian Gidlund ("Sommar i P1" 30/6-2013)

[Comments (2)]
Friday 2013-07-26 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Ett år senare
I dag är det ett år sedan sorgen kom in i paradiset.

Det känns fortfarande både overkligt och ofattbart trots att jag varit hos dem och sett att de inte längre finns kvar på vår jord.
Mina tankar går till Trish och Shannon som finns kvar.
Jag vet att det är tufft för dem men jag vet också att de har kraft att kämpa och gå vidare.

Ofattbart är det också att det gått ett helt år.
Så svindlande fort dagarna går trots att man ibland tycker att tiden är snigellångsam.

Dagen i dag har gått i pysslet, lugnets, planerandets och solens tecken.
Den har gått fort men ändå i långsam fart.
Du vet sådär när man får mycket gjort utan att stressa en endaste sekund.

 
Och jo, lite träning blev det allt också.
För att jag vill och kan.
Och för att jag mår bra av det.

Det är verkligen inte ett dugg konstigt att jag mår så väl här i min söta lilla röda stuga hos bästa kusinen och kusinmannen.

Livet känns väldigt enkelt och nästan varje morgon börjar jag så här;


Svårslaget om du frågar mig.
Särskilt när sorgen gör sig påmind.
[Comments (4)]
Thursday 2013-07-25 16:24
Author: Ingmarie Nilsson
Finbesök kräver finrunda kräver finmat och annat finsällskap
Bästa Anna tog sig hela långa vägen från Skåneland upp till bästkusten denna dag och när man åker så långt så bara måste man få de godaste godbitarna staden kan erbjuda.

Inga lätta val i en stad som har allt men jag tror vi fick ihop det ganska bra.

Vi kutade en härlig runda runt Sperlingsholm och upp på Galgberget.
90 blöta minuter men inte p.g.a svett utan av regn.
Jodå, det kan regna även här…

Men det gjorde inte ett skvatt för vi babblade bort varenda sekund, alternativt njöt av vyerna, och skuttade glatt genom både vattenpölar och leriga stigar.
Och vem hade kunnat ana att man skulle längta efter en varm dusch så sent som i går eftermiddag när solen stekte som mest?
Svensk sommar i ett nötskal.
Man blir i alla fall aldrig uttråkad. ;-)


Det finns en hel del mathak i denna stad men allt för många är på tok för pizza-kött-snabbmatsinriktade för min smak.
Jag, liksom Anna, gillar Spis&Deli vid Lilla Torg. Faktum är att Anna har cyklat hela vägen hemifrån för att få äta just där.
Då är det bra!

Vi är verkligen inte ensamma om att gilla stället.
Kommer man vid "fel" tid är det tjocksmockat med folk men visa av erfarenhet så såg vi till att vara där i "rätt" tid och fick därmed bästa bordet tillsammans med finsällskapet Sara och Therese.
Fina vänner kräver ju liksom andra fina vänner tänker jag.

Valde samma som förra gången; rawfoodtallriken.
Valnötsburgare med råkost.
Plus en energidrink med alla möjliga smarrigheter i.
(Mitt minne är som bekant lite kort emellanåt så den enda ingrediensen jag kommer ihåg är ingefära…)

  

  
Enda felet med allt detta härliga sällskap, löpturen och all denna energigivande mat är att jag inte riktigt kan sitta still just nu.
Har bestämt att jag inte ska träna mer denna dag så cykla en sväng och gå på lite galej i grannbyn blir ett bra alternativ.

Hej hopp!
[Comments (8)]
Wednesday 2013-07-24 19:48
Author: Ingmarie Nilsson
Gör lite tvärtemot. Också blir jag arg!
Smart och klokt eller inte lär jag aldrig få veta men jag testade en träningsvariant denna onsdag som är lite tvärtemot men som jag vet att en del tycker funkar bra.

Jag körde nämligen intervaller i dag också.

Tanken är att s.a.s tvinga, och lära, kroppen (och knoppen också för den delen) att jobba trots att den är trött.

Det var inget tokhårt men tillräckligt hårt för att jag skulle bli trött.

16 x 60-60 sek., jogg några minuter och sen 8 min. i "hard but somewhat comfortable pace".
Totalt 70 min.
Kändes helt ok trots gårdagen.
Eller vem vet, det kanske var tack vare?

När jag joggade hemåt hörde jag en löpare komma upp bakifrån men hen sprang aldrig förbi.
Eller rättare sagt; jag ville inte bli omsprungen.
Hornen växte ut och jag drog iväg.
Jodå, så där tramsig är jag...
Nedjoggen blev därför 40 min vattenlöpning.
Efter ett riktigt tufft TRX-pass.

Och kanske det var bra att jag kört rel. hårt denna förmiddag för lite senare på dagen fick jag reda på att någon sablans idiot har snott min fina Scott-cykel.

Borta...
Borta...

Det är tredje gången det händer på ännu färre år.
Trots att den var fastkedjad i ett låst cykelrum i ett låst garage.

Men men, det är trots allt "bara" en cykel och jag försöker leva så yogafilosofiskt som möjligt och inte bli fäst vid t.ex. saker.

Det betyder dock inte att man inte får bli arg, irriterad, ledsen eller vad det nu är för känslor som dyker upp.
Grejen är att inte fastna i den där känslan utan snarare gå utanför sig själv och tänka; "jaha ja, nu blev jag så där arg igen".
Studera, acceptera, släpp och gå vidare.

Men nu ska jag softa från (hård) träning i minst dagarna två.
Något jag väl kanske inte är så ruskigt bra på men jag kämpar tappert!

  
[Comments (5)]
Tuesday 2013-07-23 20:27
Author: Ingmarie Nilsson
Idiotsäkra tips på hur man håller sig ung
Jag är mycket väl medveten om att man förändras både till kropp och sinne ju mer åren går.
Eller rättare sagt, jag hoppas det för tänk så knasigt det annars skulle bli och så trist det vore!
Om vi tänkte och gjorde samma saker år ut och år in.

Men för den delen behöver man ju inte påskynda själva åldrandet genom att röka, äta skitmat, vara inaktiv och allmänt fyrkantig i hjärnan.
I alla fall vill inte jag ha det så.
Framförallt vill jag inte bli sjuk i förtid p.g.a min egen dumhet.

Det finns inga garantier för någonting men jag gör så gott jag kan genom att stoppa i mig bra vego-näring, vara ute mycket, träna, syssla med meningsfulla grejer, yoga, meditera, utmana mig själv på olika vis, ha tid för återhämtning, skratta och umgås med människor från så många olika åldrar och kulturer jag kan.

Allt det där berikar mig och jag tror det är en av nycklarna till att hålla sig hyfsat frisk.
Att göra det man mår bra av.

Ganska självklart egentligen men med tanke på ohälsan i världen så är det tydligen inte lika självklart att leva så.

En av mina förebilder är min extrapappa Ulf.
Vi har kutat timtals ihop, pratat ännu fler, och det är få i min närhet som är lika kloka, smarta, insiktsfulla och tuffa som han.
Dessutom är han ju gift med min älskade mamma.

Hur som haver.

Nu, när han närmar sig 70 bast, så har karln köpt sig två värstingcyklar!
En för skog och en för landsväg.
Varför välja liksom?
Han har gått med i en cykelklubb, kör toktuffa intervaller med ungtupparna och racar cykeltävlingar som om han aldrig gjort annat.
Det tycker jag är både livsbejakande och ett garanterat sätt att håla både kropp och knopp i topptrim.
Skrubbsår efter vurpor ingår i receptet. ;-)


Sen kan man även göra som jag gjorde idag för att garanterat se till att man inte maskar på intervallträningen.
Man ser till att få med en eller flera ungdomar, minst 10-15 år yngre, och sen kör man!
Och hoppas på det bästa.
D.v.s. att man inte ska bli allt för avhängd eller, i värsta fall, totalkrascha.

Daniel C. och (kiropraktor)-Hans sa ja direkt när jag frågade om de ville med.

Snälla grabbar.
Och artiga!
Lät mig kuta före nästan hela tiden minsann!

3 x (2-3-5) min.
(Vila 1 min. Serievila 2 min.)
Varmt, svettigt, tufft men vansinnigt roligt!
Jo, jag tycker faktiskt intervaller är skoj.
Åtminstone när det känns bra som i dag.
Jag körde i mina nya Mizuno Wave Ronin 5.
Av två testpass har de funkat två.
Fötterna är glada och de känns så galet snabba att jag nästan inte hinner med. ;-)

  

Var så pigg att jag körde ett vattenlöpningspass direkt efter.
Men sen blev jag för hungrig och gav mig.
Har i stället ägnat resten av dagen till att hänga.
Strandhäng, poolhäng, gräshäng, havshäng, familjehäng, hängmattehäng och fåtöljhäng.

Jag tror nämligen att just häng också är ett idiotsäkert sätt att hålla sig ung på.


   
 
[Comments (8)]
Monday 2013-07-22 20:42
Author: Ingmarie Nilsson
Rivstart!
För milde himmel vilken början på semestern!

Yoga i soluppgång (nåja-ganska tidigt i alla fall), slö-frukost ute följt av en fullkomligt obeskrivbar löptur.
Klämde t.o.m in lite
TRX.

  
Och vad har jag sen gjort…

Tja typ;
ätit, badat, legat på rygg, legat på mage, legat på rygg, legat på mage, suttit i solstolen, badat lite till, vattenlöpt i en knökafull Brottet-bassäng, läst, snackat med några holländare som ville ha tips på bra cykelvägar, hängt på altanen med bästa kusinen och kusinmannen, slösurfat, funderat på om jag ska sitta i en solstol eller ligga i hängmattan (det blev hängmattan) ätit lite till, badat lite till, planerat morgondagen (som kommer bli lite stressigare) och lyssnat på Sommar.
(Leo Razzak från 8/7. Rekommenderas!)

Ja du fattar va?
Fullt upp! ;-)

 
[Comments (5)]
Sunday 2013-07-21 19:27
Author: Ingmarie Nilsson
För nära för att synas och vet du vad!?
Jag har funderat på det här hur de flesta av oss människoknytt hela tiden söker, och nästan jagar, de mest häftiga, coola och märkvärdigaste upplevelserna och platserna för att få kickar i livet.
En del mer, andra lite mindre.
Vi reser långt, långt bort för att finna dessa äventyr och glömmer ofta bort att de kan finnas inpå knuten.
Vi glömmer även bort att det finns människor som reser just dit där vi är för att uppleva det storslaga men själva varken ser vi, eller har vi inte ens en aning om, att platsen vi befinner oss på kan vara speciell eller märkvärdig.
Den liksom bara finns ju.

Jag tror att det många gånger beror på att det är för nära.

Som om vi inte kan se mer än väldigt långt bort och på något vis tror att "allt annat" är häftigare än vårt eget sketna vardagsliv.
Som om vi inte kan ta till oss det unika som finns rakt framför våra ögon.

Jag är inte ett dugg bättre själv.
När jag bodde i Halmstad tyckte jag det var en riktigt skittrist blåshåla.

Fanns inte något varken vackert, bedårande eller häftigt med den här staden.
Särskilt inte november till april.
De enda månaderna som var ok var april och oktober för resten var stan knökfull med snigellångsamma turister.
Jag kan ärligt säga att jag avskydde staden.
Verkligen avskydde.

Efter över 10 år i exil från min hemstad har jag tänkt om för jag har insett att Halmstad är en guldgruva på både det ena och det andra.
Faktum är att här finns det mesta.
Skog, öppna landskap, hav, sjöar, berg, kultur, historia, lugn såväl som hålligång och även närhet till resten av Europa.

Hur mycket bättre kan det egentligen bli?

Jag, lillebror Daniel och Per besökte Söderpiren som ligger en minikort cykeltur från min lilla fina stuga.
En liten oas vid havet där man kan käka, lära sig surfa, bada, sola, skratta åt lyckliga badande hundar, hyra bräda, lyssna på liveband, yoga och bara hänga.

En dag som denna kändes det som om vi var i en annan mycket sydligare del av världen.
Du vet en sån där exotisk plats som man betalar svindyra pengar för att åka till.

Och med oss tre blev det ju nästan lite Baywatch-varning över stället. ;-)



 
Och vet du vad?

Jag tror överhuvudtaget en söndag kan bli mycket bättre än denna.

Började med att springa en helt fantastisk två-timmars runda med min kära vän Maria som jag inte träffat på så många år att jag glömt när det var sist.
Men det kommer aldrig hända igen att det dröjer så länge för inom en månad hoppas jag vi ses igen.
Under helt andra omständigheter men med lika mycket att babbla om och med samma goa vänskap.


Och vet du vad mer?

Alla mina jobb är avslutade och ivägskickade så nu har jag s-e-m-e-s-t-e-r!
[Comments (6)]
Saturday 2013-07-20 21:13
Author: Ingmarie Nilsson
Det blev inte alls som jag tänkt mig...
Min plan var nämligen att kuta lopp i dag.
Ett gammalt anrikt lopp i fina Mellbystrand.

Men ödet, någon där uppe, min lättja/snålhet eller kanske något annat oförklarligt gjorde att det inte blev så trots att jag försökte ganska flitigt.
Det är inte långt dit men tillräckligt långt för att det skulle ställa till "problem".

Tåg/buss funkade inte.
Cykla på en tantcykel de ca. 3-4 milen dit (och sen hem) kändes inte lockande, hyra bil var jag för snål för och ingen av de tiotal jag försökte locka med mig (och därmed skulle kunna tigga skjuts av) ville eller kunde.

Men men.
Vad är väl ett pyttelitet lopp en solig julidag år 2013?

Jag har roat mig bra ändå.

Körde egna intervaller så det sved i både ben och lungor.
15 x 2 min.(Gåvila 1 min.)
Plus spänst och styrka.

Kändes helt ok och jag tror jag höll ganska bra fart.
Men som sagt var, jag har ingen aning eftersom jag envisas med att använda min vanliga start-stopp klocka helt befriad från allt vad GPS och andra finesser heter.
Vem bryr sig liksom?

Sen cyklade jag absolut längsta vägen till den härliga stranden i Haverdal.
Ärligt talat tror jag det sammanlagt till slut ändå blev lika många mil på tantcykeln som om jag cyklat till loppet…


Men det är inte lönt att gräma sig för det blev så himla bra ändå!

Just den där stranden är min barndoms strand och jag ä-l-s-k-a-r den.
Gräset, havet, sanddynorna, husen, strandgräset, dofterna, ljuden och den oändliga himlen.

En gång i tiden var just Haverdal ökänt för all sin sand.
Bönderna svor för att marken var värdelös och ingen ville egentligen bo där.
Nu är det ett badparadis dit folk vallfärdar och där minsta lilla stuga kostar fantasisummor.
Tänk som det kan bli…

Ratad av en generation.
Älskad av nästa.


Hann precis äta min lunch, lyssna på ett "Sommar" och vända ryggen mot solen så kom först min kära lillebror Daniel och hans Per tätt följd av min andra lika kära lillebror Markus och lilla Iris.
Lycka!

Man skulle kunna tro att jag, Daniel och Markus inte är släkt om man ser till badsuget (de totalvägrar) men lilla Iris har mitt blod!
"Bada" var det första hon sa när hon kom.
Gott krut i den ungen. :-)

Och jag undrar om Per och jag inte också är släkt för han är ungefär lika badtokig som jag och inte ett dugg svårövertalad att få i vattnet.


Daniel, Per & jag.
Daniel, Per & jag.
Markus och Daniel, två av mina bröder. Det finns tre till. :-)
Markus och Daniel, två av mina bröder. Det finns tre till. :-)
Tänk när man hade så här små fina fossingar…
Tänk när man hade så här små fina fossingar…
  

 
Det hann bli ganska sent innan vi lekt färdigt och jag trampade tillbaks till min lilla stuga igen.


Och nu sitter jag här.
I en mjuk, skön stol, mätt och belåten på "solsidan" och njuter av solnedgången.

 
Det blev inte den dag jag tänkte och trodde när jag vaknade i morse.
Den blev bättre.

Livet är fullt av härliga överraskningar!
[Comments (2)]
Friday 2013-07-19 19:15
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Där motsatser möts bildas liv

/Katarina Gospic (Sommar i P1 26/6-2013)


[Comments]
Thursday 2013-07-18 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Jag har i alla fall en snygg tröja
Varje morgon när jag vaknar så nyper jag mig själv lite nätt (jag är ju faktiskt ingen självplågare) i armen för att vara säker på att jag inte drömmer.

För mig är detta nämligen som att vara i paradiset.

En röd liten stuga vid havet hos min kära kusin och hennes man där ljumna vindar, fågelkvitter, kaprifoldoft och yoga startar min dag.

Jag äter frukost antingen på altanen eller på den vackra verandan, läser Hallandsposten och smider dagens planer.
Hur mycket bättre kan en dag liksom börja?
I dag fortsatte den vidare med ett fint tvåtimmars löppass tillsammans med Kenth.
Vi tog turen runt vackra Sperlingsholm där bokskogen nu är så tät att det är som att springa igenom ett mörkt valv.

Jag har ju i vanliga fall ingen som helst koll på hur fort/långsamt jag springer, jag vet ju liksom när jag blir trött, utan det får bli känslan som avgör.
Men Kenth hade stenkoll. Vi sprang nästan som två exakt synkade klockor i 5 min./km hela tiden.
Så då vet jag det.

Och även om jag inte är racersnabb, och även om jag börjar bli gråhårig och även om jag inte har stenkoll på farten och även om tröjan var plaskblöt av svett så vet jag att med 99,99999% säkerhet att ingen har en likadan i denna del av Sverige.
(Jo, lite mallig är jag allt för det var glest med svenskar i de franska alperna.)


 
Min avslutning blev så där som jag helst vill att den alltid ska vara.
Typ så här;



Jag är bra på att belöna mig själv och resten av dagen skämde jag först bort mig själv med lunch på Spis & Deli tillsammans med lillebror Daniel och min kära kusins dotter Lena.
(Även de "små" barnen har visst blivit stora trots att jag inte blivit äldre. Konstigt va?)
Åt en smarrigt god vego rawfood-burgare och drack en grön drink som var så god att jag nästan dog njutardöden direkt.

   
Fortsatte sen hemma hos lillebror Markus där jag mumsande i mig hemmaodlade körsbär och snackade med både två och fyrbenta.

Sötaste Miranda som hittades övergiven i en byrålåda på skroten...
Sötaste Miranda som hittades övergiven i en byrålåda på skroten...

Och nu sitter jag åter här på altanen vid "min" lilla stuga.
Njuter av solnedgången, koltrastarnas visor, katten Sighstens kurrande och det faktum att jag snart, snart har gjort klart de jobb jag ska.

Life is good.
[Comments (4)]
Wednesday 2013-07-17 22:33
Author: Ingmarie Nilsson
En definitionsfråga
När den molntäta himlen byttes till en klarblå med strålande sol efter lunch mäktade jag inte med att sitta inne, eller ens i skuggan, oavsett hur fina jobbvyer jag har här.

Så jag skolkade från kneg utan dåligt samvete för nu vet jag att jag kommer att hinna i tid med allt jag ska.

Sen tänker jag också som så att det gäller att passa på att njuta när man kan för vem vet hur morgondagen ser ut och blir?

Skolka från kneg betyder dock inte skolka från träning i min värld.

Det blev ett riktigt bra pass i dag.
4 x 10 min i tröskelfart. Vila 2 min.
Solen må ha varit gömd bakom molnen just då men något värmde för jag blev så svettig och törstig att jag var tvungen att springa inom en gård och tigga vatten.
Det var liksom kris.
Så där så jag inte ens brydde mig om att jag blev trött för det enda jag tänkte på var just v-a-t-t-e-n.
Då behöver man det verkligen. :-)

Men passet gick bra oavsett och det gick fortare och fortare för varje intervall.
Tack för det kroppen. :-)

Körde även lite lätt vattenlöpning, TRX och funktionell styrka. Inget märkvärdigt alls men välbehövligt.
Allt man gör behöver ju faktiskt inte vara stentufft.

Men ärligt talat har den mesta tiden idag nog tillbringats liggandes eller sittandes.
På altanen, stranden och på utecafé.
Med "Sommar" i öronen, en bok framför näsan eller språkandes med kära vänner.

Så frågan är om det ändå inte mest varit en vilodag…?


  
[Comments (3)]
Tuesday 2013-07-16 22:23
Author: Ingmarie Nilsson
Tillsammans är vi starka
Delad glädje är dubbel glädje.
Liksom jag tror delad sorg är halv sorg.

Vi behöver varandra vi människor för ensam är inte stark.
Ja så tror jag i alla fall.

Morgonens vattenlöpningsintervallerna fick jag förvisso köra själv men jag var då inte ensam i bassängen.
Trots mulet väder och friska vindar var det fullt ös med simskola, motionssimmare och annat knytt.

14 x ca. 4 ½ min. blev det.
Sen fick det vara bra för jag var både frusen, kissnödig och ville ha kvar lite energi till kvällen.


   
För nu i kväll har jag haft ett riktigt, riktigt roligt coachjobb.
Ett galet härligt gäng som inte sparade på varken svett eller muskelkraft när vi körde intervaller i fina Aleskogen.

Dessutom fattade alla min Halmstad-dialekt.

Bl.a blev det 5 x (30-60-90 sek) med hälften vila + 1 km. snabbdistans.
Inget man bara snyter ur näsan så där en helt vanlig tisdagskväll.
Åtminstone inte om man tar i lite vilket alla verkligen gjorde.

Jag är uppriktigt imponerad!

Det finns oanade talanger lite varstans kan jag avslöja.
Och jag tror vi alla var rörande överens om att det var både enklare och roligare att göra detta tillsammans än att var och en hade stretat på med sitt.
Det blir på något vis nästan automatiskt att man tar i lite mer om man har bra sällskap.



And by the way, inte heller i dag kan jag klaga på min jobbvy.


Det finns risk för att jag skapar mig väldigt svårslagna vanor här märker jag...
[Comments]
Monday 2013-07-15 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
Smärta, hjärta och lite hjärna
Det är lätt att börja tro att det är svårare att få träningsvärk ju mer man tränar men så är det inte.

Ett nytt, tufft, yogapass på gymet i går och jag har träningsvärk i muskler jag inte ens visste jag hade.
Men det satt i alla fall fint det där passet.
Visserligen yogar jag själv varendaste dag men jag kan tycka det är enormt skönt att liksom få "parkera" mig, bli instruerad och slippa fundera själv då och då.
Dessutom är just den instruktören väldigt bra.

I går blev det en lång dag med egen löpträning, coachlöpning och jobb.

I dag blev det en lång löptur, TRX, vattenlöpning och ännu mer jobb.
Och jag njuter av v-a-r-e-n-d-a-s-t-e millisekund.

Lite trött i kroppen är jag allt men det är också meningen.
Ibland måste man ju spänna bågen lite extra hårt för att det ska bli lite fart när pilen släpps iväg du vet.

 


Jag behöver verkligen yogan varje dag.
Liksom meditationen.
Både för kroppen och knoppen.

Jag fattade aldrig det där innan jag började en gång för längesedan för då visste jag ju inte vilken positiv effekt det har på mig.
Ungefär som att du förstår först hur underbart skönt det är att inte vara sjuk när du just blivit frisk.

Just nu kör jag ett yogapass som sägs stärka både den inre och yttre balansen och styrkan.
Meditationen heter "wake up" för ökad energi och intuition, plus att den arbetar med hjärnan och tallkottkörteln.

Inte vet jag men jag känner att de där båda gör mig galet kreativ och alert i sinnet.
Nästan så det pyser ur öronen.
Och det behövs för att jag ska ro de sista jobben i hamn innan även jag ska ta s-e-m-e-s-t-e-r.

Men det går absolut ingen nöd på mig.
Jag hinner det jag ska och vädret är ändå si så där just nu.
Dessutom går det verkligen inte att gnälla över min arbetsplats.

  
[Comments (8)]
Sunday 2013-07-14 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Chanser i livet får man inte, de tar man.

/Okänd

[Comments]
Saturday 2013-07-13 22:55
Author: Ingmarie Nilsson
Salt böna
I dag var en sån där dag då jag önskade att jag haft nummerlapp på magen eller i alla fall sällskap på något vis för benen var riktigt rappa.
Hur det än är så är ju både tävling och intervaller tillsammans med någon annan väldigt mycket enklare och roligare när benen är lätta, eller hur?

Men det var ju inte precis att jag surade för att jag fick kuta mina 8 x 4 min. intervaller själv med en pigg kropp.
Svetten rann så jag hade vita sträck på kroppen och det blev inte direkt färre av alla de där extra hopp&skutt-TRX-gräsmatte-övningarna jag gjorde.



Duschen skippade jag.
Varför ödsla onödig tid på den när man har 50 meter till havet och solen skiner?
Dessutom så gillar jag ju att bada.

"Min" strand kanske inte är den vackraste, trendigaste eller coolaste i denna del av världen men jag älskar den.
Jag älskar känslan av att komma ut ur skogen från "min" lilla stuga, gå över Prins Bertil stigen, upp på den lilla sandstigen och se havet bre ut sig.
Där finns alltid gott om plats, där är ingen kommers och det är lugnt och stillsamt.
Perfekt ställe både för bad, vila, meditation, lyssna på "Sommar" och för att äta medhavd matlåda.



En bit bort brukar det vara mycket barn (och vuxna) som bygger både roliga och fantasifulla kreationer i sanden.
Vem vet, kanske det är där grunden läggs för någon ny prisbelönad arkitekturstil som kommer finnas på avlägsna platser långt ifrån den lilla stranden på väster.


Ytterligare några steg bort, vi pratar inga stora avstånd här nämligen, ligger så Brottet med sin stora gräsytor och sina bassänger med renat (salt) havsvatten.
Och allt är gratis!
En oas i oasen som gjorde mig, om möjligt, ännu saltare.


Men nu har jag faktiskt duschat av mig allt.
Både sand & salt så jag kan få möjligheten att fixa helt nytt i morgon.

Det är nämligen så man blir en riktigt salt böna.
[Comments (8)]
Friday 2013-07-12 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Jag fick alla rätt
Fredagen blev precis så bra som jag bestämde i går.
Eller nej förresten, den blev t.o.m bättre för vädret har varit helt på min sida.

Yoga och meditation ackompanjerat av fågelkvitter, frukost på verandan, löptur i skogen på (märkligt) pigga ben, sand mellan tårna, havsbad, picknick-lunch tillsammans med Sara och Kenth, massor av sol på huden, Sommar i P1, kaprifoldoft, vattenlöpning och crawlträning (som gick grymt bra) i Brottets härliga saltvatten-bassäng och en stunds slapp i hängmattan.

Jodå, jag vet att det är nästan snuskigt så bra jag har det här, och det värsta är att jag har inte ens vett att skämmas.



[Comments]
Thursday 2013-07-11 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Hemma!
I min kära hemstad Halmstad.

Jo för det är faktiskt så.

Att trots att jag levt i "exil" i över 10 år så är Halmstad "hemma" när det gäller Sverigeland.

Tog tåget ner och vet du vad?
SJ skötte sig e-x-e-m-p-l-a-r-i-s-k-t!
Och jag var disciplinerad och jobbade på ordentligt i stället för att sitta och slöläsa och dagdrömma som jag annars har en tendens till att göra när jag sitter på tåg.
Ja, annars också förresten...
Jag är duktig på sånt nämligen.

Nu har jag parkerat mig i "min" lilla stuga.
50 m. från havet och vackra Prins Bertil stigen, ett stenkast från Brottet med sin (gratis) utomhusbassäng och några km. in till city.
Bättre än så kan det nog inte bli!

Egentligen är jag ingen "rosa-fantast" men på något konstigt vis blev det visst mycket av den kulören just i dag...
Egentligen är jag ingen "rosa-fantast" men på något konstigt vis blev det visst mycket av den kulören just i dag...


Innan jag åkte hit rastade jag mig med att bl.a kuta upp och ner för Hammarbybacken x sex.
Någon måtta på slöandet får det ju faktiskt allt lov att vara och jag äääälskar verkligen den där backen!
Trots, eller kanske rent av tack vare, gårdagen var kroppen med mig och jag kände mig riktigt spänstig där jag gnetade på med svetten rinnande ner i skorna.

Inte från i dag för i dag var det dels mer sol och dels nästan helt vindstilla. Men utsikten är densamma och backen är lika lång oavsett väder. :-)
Inte från i dag för i dag var det dels mer sol och dels nästan helt vindstilla. Men utsikten är densamma och backen är lika lång oavsett väder. :-)

I morgon ska jag inviga min hemma-sommar på bästa sätt.
Riktigt hur vet jag egentligen inte men jag vet att det kommer att bli superfantastisktbra för det har jag redan bestämt.

Tjolahopp!



[Comments (7)]
Wednesday 2013-07-10 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Plötsligt vänder det!
Jag ska erkänna att sedan jag kom hem från mitt alpäventyr så har kroppen varit lite småseg.
Du vet sådär när man absolut inte är sjuk men det finns liksom ingen riktig stuns i benen.
Ingen extra växel om det skulle knipa och inget riktigt driv i steget.

Men så i dag, i konstant regn bland vattenpölar, lera och gegg så bara släppte det!
Och jag begriper inte ett skvatt.

Jag hade förvisso fantastiskt sällskap av mina fina vänner Catharina och Kajsa men vill inte kroppen spelar det liksom ingen roll ens om man är jagad av vargar.
Åtminstone inte min kropp.

140 minuter utan att ens ha vatten med mig.
(Vätskan uppifrån var förvisso riklig men den är inte särskilt lätt att dricka…)
Märkligt, märkligt.



Ännu märkligare är det kanske att jag inte somnade på soffan efter upptining och lunch utan i stället gjorde ett helt gäng matlådor, bakade bröd, jobbade, svettades på gymet, körde ett extra 70-minuters yogapass och packade väskor.

Men skit detsamma hur det blev så här (bra).
Ordningen verkar återställd, solen skiner igen och i morgon drar jag till bästkusten.

  
[Comments (3)]
Tuesday 2013-07-09 20:44
Author: Ingmarie Nilsson
Jag vill inte ha ånger-ångest
Jag lyssnade på Katarina Gospics Sommarprogram i dag.
Hon är bl.a läkare, hjärnforskare och författare.
Tyckte det var ett fantastiskt intressant program med många klokheter, funderingar och tankeväckande frågeställningar.

Hon berättade bl.a att när man frågat människor som är döende om de ångrar något med sina liv så är det övervägande svaren detsamma oavsett.

Alla önskar att de hade levt mer som de själva hade velat istället för så som de trodde förväntades av dem.

I mina öron låter det förskräckligt tråkigt och väldigt, väldigt sorgligt.
Är det verkligen så att vi människor ägnar våra liv till att leva så som vi tror att andra tycker vi ska leva?
Att vi inte följer vårt eget hjärtas röst och gör det vi själva vill, önskar och längtar efter?

Och jag läste någonstans att den största skräcken vi människor har i livet är varken att dö, förlora jobbet eller bli ensamma utan att tala inför publik.
Hur kan det vara möjligt?

Och människan som anser sig vara den smartaste och klokaste av alla djurarter.
Jag undrar just det...

Visst kan jag tycka det är lite småläskigt att tala inför publik men det är ju inget farligt.
Däremot är min fasa att jag ska dö olycklig och känna att jag har levt "fel".

Eller ännu värre, inte levt alls.

Att jag inte har gjort det jag önskat och velat.
Att jag sagt nej mer än ja och avstått att göra saker p.g.a rädsla för vad andra ska tycka och tänka.

Varför är vi sådana?
Både mot oss själva och mot våra medmänniskor?
Borde vi inte stötta, peppa och uppmuntra varandra i stället för att trycka ner när någon vill prova sina vingar?

Mitt liv är trots allt mitt, de val jag gör är mina och de är mitt ansvar liksom att de påverkar hur min framtid blir.

Det fanns en tid när jag också var rädd för att gå utanför "normalmallen" och liksom inte passa in.
Men det var då det.
I dag följer jag både mitt hjärta, min magkänsla och mitt förnuft.

För det mesta blir det bra men visst händer det att det blir småtokigt emellanåt.
Däremot ångrar jag sällan det jag har gjort även om det blev "fel".
Då har jag i alla fall testat och slipper fundera på hur det skulle vara och bli. :-)

Och kanske blir det ändå att jag kommer ångra en massa på dödsbädden trots att jag numera (nästan) gör precis det jag vill.
Men jag jobbar flitigt på att det inte ska hända och har som mål att dö lycklig med ett stort, brett leende på läpparna.

Och jag vet med bestämdhet att jag inte ångrar de senaste två dagarna.
Jag har jobbat en del med sådant jag gillar men mest har jag njutit och lekt.
I går körde jag vattenlöpningsintervaller och nötte crawlteknik med hjälp av Alex.
Små justeringar och vips blev det nästan lika enkelt som det ser ut!

I dag har jag kutat mig svettig i skogen med fint sällskap av A.Ö.
Och svalkat mig med vattenlöpning i ljuva Flatensjön.

I min värld är detta dagar att minnas och bevara i hjärta och själ.

  
  
[Comments (8)]
Monday 2013-07-08 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Ett enkelt, och helt gratis, måndagstips
Om jag fick bestämma så skulle alla lyssna på Kristian Gidlunds Sommar i P1 (30/6) och läsa hans blogg I kroppen min.

Alla!!!!

För att bli påmind om livets skörhet, vad som verkligen betyder något och att man inte kan ta varken livet, kärleken, hälsan, vänskapen eller ens andetaget för givet.

Det hjärta, och den själ, som inte berörs av hans ord och berättelse är gjort av sten.

[Comments (6)]
Sunday 2013-07-07 19:14
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland får vi faktiskt till det
Det är dock inte lätt för bådas agendor är fullklottrade av alla möjliga och omöjliga ting och aktiviteter.

Men vill man tillräckligt mycket så går det oftast.

En löptur med Sophie (som f.ö. skriver en helsikes bra blogg) hör tyvärr inte till min vardag och när vi väl får till det så försvinner de i ett nafs för vi babblar helt enkelt bort tiden.

Non-stopp-snipp-snapp-slut.

 

130 härliga minuter fick jag ihop innan jag trampade iväg till min kära Flatensjö.

Jag äääälskar verkligen det där stället.

Tror banne mig att min kroppstemperatur gjorde att vattentemperaturen steg ett par grader denna heta dag.
Vädret som 08;a land bjudit på under helgen är verkligen "mitt" väder och jag njuter till 100%.

När jag tänker efter så tror jag att de gånger jag gnällt en smula över att det varit för varmt är färre än min ena hands fingrar.
Och de gånger det har hänt har till 100% varit i samband med någon mara för då kan t.o.m. jag få lite för mycket av det goda.

Att vattenlöpa i en sjö är i vanliga fall en enorm frihetskänsla och bland det ljuvligaste jag kan tänka mig, men dagar som dessa dör jag nästan lyckodöden direkt!

Men det gjorde jag (tack och lov) inte för jag har tänkt njuta av många, många fler dagar som dessa.


[Comments (6)]
Saturday 2013-07-06 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Den megaviktiga b-e-l-ö-n-i-n-g-e-n
Det är ingen hemlighet att det är miljarder gånger enklare och mer motiverande att göra något tufft och utmanande om man vet att man får någon slags belöning efteråt.

Spelar egentligen ingen roll vad det gäller.

Putsar du fönster får du rena fönster.
Använder du tandtråd och borstar tänderna slipper du (förhoppningsvis) laga några hål.
Ringer du det där jobbiga samtalet så slipper du ha det hängande över dig.
Diskar du så har du rent porslin att äta på.
O.s.v., o.s.v.

När det gäller träning är min främsta belöning känslan.
Oftast finns den under hela passet och alltid efteråt.

Den där känslan av att ha fått svettas, känna hjärtat slå, musklerna fungera och endorfinerna som rusar runt.

Jag tror att det är så för de flesta faktiskt men jag tror också att det krävs att man tar i lite för att det så att säga ska bli "full effekt".
En rask promenad är förvisso både skön och uppfriskande men den ger åtminstone inte mig alls lika stor tillfredsställelse som ett svettigt gympass eller ett löppass oavsett ansträngningsnivå.

Jag belönar alltid mig själv med bra och näringsrik (vego)mat.
Helt enkelt för att jag tycker jag är värd det.
Att se en hamburgare från någon snabbmatskedja eller en sötdrypande bakelse som belöning är för mig en gåta.
Det vore ett straff för min kropp.

Jodå, jag kan absolut äta både en kaka och ett stort lass glass (dock aldrig en kötthamburgare) men i så fall efter att jag belönat mig med näring.
Grejen är att då har det där värsta sötsuget oftast gått över och det är inte alls så gott som jag inbillade mig att det skulle vara.

Och ibland belönar jag mig lite extra.

Som i dag efter de tuffa och svettiga 15 x 2 min. intervallerna i skogen plus lite hopp&skutt i backe.
Benen var lite småsega men jag gjorde som jag tänkt och jag gjorde mitt bästa.
Det räcker bra tycker jag.

Efteråt cyklade jag direkt till Flaten, vattenlöpte tills kroppen fick nog, åt en medhavd übergod vegosallad och slappade i solen tills kroppen ville i plurret igen.
Slappade lite till, läste, lyssnade på radion, vattenlöpte lite till, solade och cyklade hem först när solen började gå ner.


 

  
Det kallar jag en fin belöning till mig själv.
[Comments (2)]
Friday 2013-07-05 23:53
Author: Ingmarie Nilsson
Mina två bästa grenar
Fredag igen.
Hur gick det till?
Det var ju nyss fredag för sjuttsingen!

Men det har varit en bra fredag.

Jag har hållit mig disciplinerad och jobbat på ordentligt för att kunna vara lite ledig i helgen.
Frilanslivet passar mig perfekt men ser jag inte upp kan det bli lite väl mycket av det där "fri" så att jag sen får jobba som en stackars galärslav för att hinna bli klar innan deadline.
I grund och botten är jag nämligen en väldigt lat människa.

Skulle jag få betalt för att lata mig hade jag varit miljonär.
Jodå.
Jag vet för jag känner mig själv ganska bra efter alla dessa år i mitt eget sällskap.

Hur som helst.

Fri, som jag upplever det, har jag ändå varit.
Har både kutat i poolen och på land.
Jag ljuger om jag säger att benen var pigga denna dag, och jag tror det kan bero på gårdagens gympass, men de orkade i alla fall med alla skogens backar inkl. Hammarbybacken.
Med Mont Blanc i färskt minne så kändes den ganska fjuttig.
Men minnet är kort som du vet, åtminstone mitt, så redan nästa gång lär den kännas lika brant som förut.

Kvällen har dock verkligen spenderats i lättjan och lyxens tecken hemma hos Anneli och Patric.
Det enda jag behövt göra var att äta och det är nog min näst bästa gren efter att lata mig.

Känner mig snudd på snuskigt bortskämd just nu.
De där två är nämligen obeskrivbart duktiga på att skämma bort sina gäster alla kategorier.

  
[Comments]
Thursday 2013-07-04 23:11
Author: Ingmarie Nilsson
Välj dina val
Har du tänkt på hur både kort och lång en enda sekund kan vara?
För att inte tala om en minut.

På ett hundrameters lopp är en sekund en evighet men om du upplever något roligt är varken en sekund eller en minut någonting.

Men om du är på fel plats vid fel tidpunkt kan en sekund vara över fortare än ett ögonblick och den som gör att allt i ditt liv förändras för evigt.
Kanske t.o.m tar slut.

Som i går när jag och några till joggade ner efter ett coachuppdrag och mitt framför ögonen fick se en cyklist bli påkörd av en bil.
Den fega bilisten smet och kvar var den skadade och nerblodade cyklisten.


Vi var många att hjälpa och jag tror att det slutade (förhållandevis) bra för honom.
Men livet kunde ha tagit slut där.

Och kanske har du läst om kvinnan som för en dryg månad sedan blev påkörd av en vattenscoteråkare då hon simmade i Mälaren?
Även där smet föraren och hade det inte varit för att det fanns en båt i närheten som genast kunde plocka upp henne så hade hon inte levt i dag.
På mindre än en minut räddade de säkerligen hennes liv men även där kunde ett liv ha tagit slut.

Kvinnan är en av mina äldsta och absolut käraste vänner.
Innan jag egentligen visste att det var hon så kände jag i mitt hjärta att det var så.
Ändå var chocken så stark när jag fick beskedet att jag nästan kräktes.

Hon fick svåra skallskador och vårdades länge på intensiven.
Det är en lång väg kvar för henne innan livet blir som vanligt igen men det kommer aldrig att bli som det varit.
Aldrig.

I går blev hon äntligen utskriven från slutenvården och vi firade genom att gå en lång runda i skogen vid hennes hem.
Vi njöt av solen, av ljuden, dofterna och av de små andbarnen i sjön.
Så enkla saker som är så lätta att ta för givet om man inte stannar upp och påminner sig om livets skörhet.


Det jag vill säga med detta är att livet är ändligt och du vet inte hur lång tid du får på vår jord.
Välj det liv du vill leva med omsorg och välj framförallt det liv du vill leva.

Och blir det tokiga val så kom ihåg att du kan välja om, och du kan välja nytt, men stanna inte kvar i ett livsmönster du inte mår bra av.
Ingen kommer tacka dig för att du mår dåligt.
Allra minst du själv.

För kom ihåg, du är värd det allra, allra bästa livet för just dig.

[Comments (6)]
Wednesday 2013-07-03 20:00
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Din tro formar dina tankar
Dina tankar formar dina ord
Dina ord formar dina handlingar
Dina handlingar formar dina vanor
Dina vanor formar dina värden
Dina värden formar din framtid

/Mahatma Gandhi

[Comments (4)]
Tuesday 2013-07-02 20:03
Author: Ingmarie Nilsson
Bästa dopingen
Sova för lite är förstås aldrig bra.
Man klarar det en kort period men sen bryts kroppen ner.

Allt försämras.

Immunförsvaret, minnet, koncentrationsförmågan, muskeluppbyggnaden, humöret, ämnesomsättningen.
You name it!

Sömn är absolut bästa återhämtningsgrejen och ett måste om man ska orka träna, jobba och leva.
För att inte tala om att hålla sig frisk.

Så med tanke på helgens mini-sömntid så är det kanske inte så konstigt att jag sov extra mycket i natt och ändå har känt mig extremt s-ö-m-n-i-g.
Du vet så där så man nästan kan gå och sova.

Men det finns faktiskt en quick-fix.

En tupplur tidigt på e.m. tror jag är jättebra men den får förstås inte bli för lång för då är risken att man blir överpigg och inte somnar när det är läggdax.
Snodde till mig 30 min. powernap i dag efter vattenlöpning, jobb och lunch och jädrans vad bra det var!
Blev stark som en dopad oxe på gymet!

  

Kroppen känns helt ok och har jag tur gör den det i morgon också när det vankas åka av.
Det är som sagt var himla bra att ha adepter som är gasell-snabba så jag inte helt slappar till mig.

Och just det ja, i morgon är det dax för detta.
Vädergudarna verkar vara med oss. :-)

Kom gärna!
[Comments (2)]
Monday 2013-07-01 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Kraftigt ombyte
Vilken märklig känsla och otroligt olika upplevelser denna dag bjudit på.

I morse solo-sprang jag i franska Chamonix utmed de porlande bäckarna, omringad av de gigantiska bergen i den varma solen med fågelkvitter i öronen.
Efteråt njöt jag av en, i fransk hotellstandard-mått mätt, "bra" frukost och sörplade i mig alldeles för många koppar kaffe.
(Skyller på de små kopparna…)

I kväll sprang jag i Eriksdalsbads-bassängen tillsammans med härliga Lisa ackompanjerad av stadens brus.
Trängdes i tuben och kände tacksamhet över att det hotande regnet aldrig kom.

Dessemellan har jag åkt bil till Geneve, flugit till Stockholm, åkt flygbuss, packat upp, jobbat, sorterat (ren) tvätt och kränkt i mig en gigantisk portion hemmaodlade groddar, spenatblad, knäckebröd, mjölksyrade grönsaker och flera skedar kokosolja.
(Den franska vegokosten var nämligen ingen höjdare så jag hade kraftig abstinens efter näringsspäckad mat.)

Ljuva dagar som tagit slut men det är helt ok att komma hem också eftersom jag ju faktiskt gillar mina "vardagar".

Och alla minnena, de har jag kvar.
För alltid.
Både på bild och i mitt hjärta.





Svenska Lotta som bor i Chamonix var logistikern för hela resan. En riktig fixare och en rackare på att kuta nerför! TACK för allt!
Svenska Lotta som bor i Chamonix var logistikern för hela resan. En riktig fixare och en rackare på att kuta nerför! TACK för allt!

Min högra (och vänstra) hand Erik som tog så väl hand om mig hela, hela helgen. (TACK!)
Min högra (och vänstra) hand Erik som tog så väl hand om mig hela, hela helgen. (TACK!)





[Comments (7)]