Archive Aug 2013 (31 entries)

Saturday 2013-08-31 19:34
Author: Ingmarie Nilsson
Super-Saturday
Okej, riktigt absolut superduper kan en dag inte riktigt bli utan löpning men den kan bli väldigt bra nära ändå.

70 min. vattenlöpning inkl. en bunt intervaller.
(Typ 8 x 4 min.)
Några timmars traskande sen corestyrka och 90 min. b-r-u-t-a-l-spinning med allra bästa Glenn.

Ärligt talat vet jag inte om jag varit på tuffare spinningpass än just Glenns.
Följer man hans upplägg till punkt och pricka (och det gör man) så är det så jobbigt att jag kan bli orolig att jag ska trilla av hojjen emellanåt.
Tror det är tur jag sitter fast ordentligt. ;-)

Med reservation att hjärnan inte var helt alert på slutet så var upplägget ungefär så här;

5 x 30-30 + 5 x 90-30 + klättring ca 5 min. + stegintervaller; 2+4+6+8+10 min. (1 min. rullvila) + klättring 5 min.

Sen var jag helt slut i rutan och lika blöt av svett som om jag stått i ösregn.

Och väldigt nöjd.


   
Nu blir det inte mycket mer i dag.
Tack och bock från mig.
[Comments (6)]
Friday 2013-08-30 21:46
Author: Ingmarie Nilsson
Fixare
Jag var hos Guru-Danne i går.
I 90 minuter höll han på med min stackars fot.
Jag skriver stackars för det var banne mig ingen mysig fot-spa det handlade om.

Men jag vet att han kan, jag vet att han fixar och jag vet att den där inflammerade nervinklämningen kommer bli bra.

Jag bara måste fortsätter att öva på min absolut sämsta gren.
T-å-l-a-m-o-d.

För att hjälpa läkningen lite på traven så käkar jag gurkmeja och baddar foten med Arnika så det står härliga till.
Finfina grejer vid inflammationer och absolut biverkningsfria. :-)



Löpvila minst hela helgen men (tack och lov) inte träningsförbud.
Förutom en massa harvande i poolen så har jag kört ett cykelintervallpass som jag snodde rakt av, utan att ens fråga, från bästa Lisa.

4 x 4 min. + 4 x 3 min. + 4 x 2 min. + 4 x 1 min.
Låter det plättlätt?
Well, jag kan tala om att det var det inte.
Men sååå skoj!
(Även om det ser lite annat ut på bilderna…)




Så jodå, jag roar mig ganska bra trots allt.

Och jag bara måste få tipsa om en helt galet bra grej här i 08;a land!

Minns du att jag skrev att jag fått punka på tantcykeln?
Eftersom jag är en tvättäkta "alltidsolskenochaldrigpunka-cyklist" så är jag urkass på att fixa sånt där.
Men vet du vad!?
På väg hem från ett jobb i dag hittar jag ett handskrivet plakat där det stod något typ;
"Jag fixar din cykel oavsett var du är. Ring; 073-543 61 77".

Lät lite för bra för att vara sant, eller hur?
Och en aning skumt…
(Eller så har jag sett för mycket skumfilmer och lyssnat för mycket på nyheterna.)
Men jag tog mod till mig, ringde, bestämde tid och vilken tur!

Cykelfixar-killen kom till cykeln och fixade både däck och kedja på max 10 min.
För 350 spänn!
Blev så lycklig att han fick både kaffe och kexchoklad som bonus. :-)


Självklart har jag lagt in "cykelfix" tel.nr i phönen.
(Jag glömde dock fråga exakt hur långt bort han menar med "oavsett var du är" och om han även fixar "löparpunka"...)

[Comments (4)]
Thursday 2013-08-29 21:10
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den tid som har gått kan vi inte få tillbaka, även om vi kan lära av den.
Framtiden är inte ännu vår, även om vi planerar för den.
Vår tid är nu.
Vi har bara idag.

/Charles Hummel, författare

[Comments (3)]
Wednesday 2013-08-28 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Kenyanskt utan kenyaner
Man behöver inte var kenyan för att springa kenyanskt.
Man behöver inte ens vara i Kenya.
Det går precis lika bra i Hagaparken.
Eller var man nu råkar befinna sig.

Att kuta "kenyanskt" innebär helt enkelt att springa progressivt.
D.v.s att man ökar farten succesivt tills man springer i riktigt hög fart.
Jag och goa onsdagsgänget körde fem varv på en 650m. lång småkuperad slinga i den där parken.
Från meslugnt till riktigt hårt.
Fanns garanterat inte en enda svettfri tröja efteråt.

Någon prins, prinsessa eller annat blåblodigt såg vi inte till och ärligt talat tror jag ingen skulle brytt sig oavsett.
Och även om nu någon skulle ha brytt sig så sprang gänget helt enkelt för fort för att de skulle hinna se dem.

Grabbarna och tjejerna i onsdagsgänget är nämligen ruskigt snabba och det ska till riktigt rött blod för att någon ska hänga med dem.
Men jag brukar kunna få dem både nöjda och glada även om jag bjuder dem på lite extra (jobbiga) överraskningar.


Det blev ett bra löppass med några extra kilometer för när tuben strejkar får man ta till benen hela vägen in till stora staden.
Två gånger t.o.m men den ena gången var det trampandes på cykeln för att ta mig till bassängen.
Tur i oturen så tog jag mig hela vägen hem med den också för sen fick bakdäcket punka.
Fler än SL som strejkar…

Ja så var jag på gymet också.
Åtta övningar. Fyra varv.
Jobbigt som fasiken men garanterat bra.
Inte bara för mina muskler utan även för mitt röda blod som jag bestämt vet har pumpats runt i varenda mikrocell denna dag. :-)

  
[Comments (5)]
Tuesday 2013-08-27 18:52
Author: Ingmarie Nilsson
Bra pass och en fråga
Ibland begriper jag mig verkligen inte på min kropp.
Trött och ovillig ena minuten.
Pigg och alert som en trimmad racerbil nästa.

För att inte tala om mina fötter.
(Som i och för sig är en del av min kropp men som ändå kan tilldelas en helt egen livsroman.)
Det är som om de inte kan bestämma sig för om de ska göra ont eller inte.

På uppvärmningen var det en jämn fördelning mellan inget ont, lite ont och förbenat ont.
Samma på nedjoggen.

Men under intervallerna kändes de ingenting och hej vad benen gick!
Som trumvirvlar upp och ner för varenda backe utan en tillstymmelse till varken trötthet eller stumhet.
Hade det varit race i dag hade jag garanterat ålderspersat!
3 x 10 min. hårt + 10 x 30-30 max.

Cykel till Flaten och s-t-a-p-p-e-l-steg på fasligt ömmande fötter ner i plurret.
Var tvungen att kolla så tårna verkligen satt där de brukade för det kändes som om de förvandlats till ett ännu värre plockepinn.

Härligt uppfriskande vattenlöpning bland skvalpande vågor och sen var båda fötterna riktigt glada igen.
Liksom resten av hela mig. :-)

 

Hoppas de håller sig glada en stund nu.

Jag inser dock att det är ohållbart att ha det så här...

Men vem vill/vågar/kan göra något med dessa utan att riskera att det blir ännu värre?
Tips mottages tacksamt.

[Comments (9)]
Monday 2013-08-26 20:29
Author: Ingmarie Nilsson
Måndags-guld
Man skulle kunna tro att vi inte gör annat än äter när vi ses jag och grabbarna racer eftersom det mest blir ät-bilder, men vi jobbar faktiskt lite innan för att förtjäna de där jätteportionerna vi klämde i oss på Kafe Klaver denna strålande fina måndag.

  

Kändes väl si så där att behöva vara i en inomhusbassäng men 100 minuter inkl. en bunt intervaller blev det.
Jag känner mig i alla fall oerhört privilegierad som har dessa två makalöst inspirerande människor (nästan) helt för mig själv i flera timmar varje måndag.

De fattar vad jag menar när jag säger att träningen är livsviktig, att 20-10 intervaller är superduper grejer för åldrande ben, en garderob full av olika dojjor en självklarhet och att en motgång bara betyder att man knyter näven ännu en gång, blickar framåt och tar ny sats.
Mitt liv hade varit otroligt blekt och fattigt utan dem.
Och tänk att jag hittade dem just där.
I Eriksdalsbadets bassäng.

Likadant är det med Sophie.
Henne fann jag förvisso inte i bassängen, snarare här i cybervärlden, men de gånger vi ses är guld för mig.
Hon inspirerar mig inte bara löpmässigt utan även skrivmässigt eftersom hon också är journalist.
Inga av alla mina frågor är för dumma i Sophies värld och jag känner mig alltid extremt taggad efteråt.
Och bestämd.
Beslut är tagna!

Dessutom gillar hon att vara i och jämte Flaten lika mycket som mig.
Det var en otroligt skön avslutning på dagen att få en stund där vid vattnet.
Babblandes med solen i ansiktet.

 
 
Dessemellan har jag hunnit med ett Hot Mojopass, jobbplanering och några mils cykling.
(Snabbaste och enklaste transportsättet nämligen.)
Love Mondays!

Så nu vet du, guld kan glimma på många olika vis.
Och du kan finna det på de mest osannolika ställen och situationer.
[Comments]
Sunday 2013-08-25 20:28
Author: Ingmarie Nilsson
Elva bra söndagsgrejer är ändå bra mycket bättre än en skitkass
Jodå det är sant. :-)

Här är beviset om du inte tror mig;

1; Sovmorgon till klockan var över 08. (!)

2; Yoga- och meditationsflow.

3; Slöfrukost så jag hann läsa alla DN-delarna

4; Löpning 80 min. med nästan inget ont.
Det är värst mellan 5 och 10 min., då får jag stanna några gånger och lirka med tån, men sen är det inte värre än vanligt. :-)
Hade velat springa mycket längre för benen är farligt pigga!

 
  
5; Björkhagens utegym.
En guldklimp i guldskogen.
Nio övningar x fyra varv.
Satt som en smäck!


  
6; Bad i Söderbysjön. Ännu en guldklimp i guldskogen.

  

7; Hemmagjord (vego)lunch ute!

 
8; Slapp i solskenet med hjärtat.

 
  
9; Tantcykeln (den har tack och lov ingen snott ännu) som går att packa knökfull och som tar mig alla mil från A till B till C till Ö och sen tillbaka igen utan att knorra.

 
10; En timmes poolrun.


11; Ett närmöte med Pigge sötnos.


  

Det dåliga?

Jo detta.

 
Stockholm stads skam för sommaren är banne mig inte slut på länge ännu!

Ha!

 
[Comments (8)]
Saturday 2013-08-24 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Det man minst vill kanske är det man mest behöver (?)
Jag har märkt och lärt mig att ju mer mindre sugen och motiverad jag är för min dagliga morgonyoga & meditation, och ju mer jag vill hoppa över det och hellre blunda en stund till, ju mer behöver jag den där stunden.

Och tänker jag efter så är det ju ganska naturligt och självklart.
De dagar jag inte har så stor lust är oftast de dagar då min energi är "fel" och humöret inte det allra ljusaste.

Och hur osugen jag än är så slår det aldrig fel för jag mår alltid bättre när jag väl är igång.
Alltid.
För att inte tala om hur bra jag mår efteråt.
Med andra ord så är det som med i princip all träning.

Funkade i dag också fastän jag inte trodde det när jag placerade min morgonsåsiga kropp på mattan.
Det blev ett pass med fokus på "ökad styrka och givmildhet" och minsann!
Blev en himla fart på kärring-energierna och innan jag riktigt fattade hur så satt jag på cykeln ivrigt trampandes till Eriksdalsbadet.

Spenderade nästan två ganska hårda timmar i vattnet med vattenlöpning och simning innan jag hojjade hem igen.
Hann bara hänga upp allt blött, äta och packa en ny väska för att sen utnyttja SL-kortet hela vägen ut till Vaxholm.
En ljuvlig liten utflykt utan plan och mål.
Snarare bara vara.

En dag i balans.
Bra där av mig tycker jag.


  
  

  

Så kanske tån bara talar allvar med mig?
Kanske denna ofrivillga löpvila är något jag behöver för att det ska bli ännu bättre sen?
Jag fortsätter i alla fall tänka så tills motsatsen är bevisad.

Om inte annat så gör det att det hela blir både lite enklare och roligare.:-)
[Comments (2)]
Friday 2013-08-23 20:12
Author: Ingmarie Nilsson
Härdar ut
Det är ingen hemlighet att jag är endorfinberoende men jag är en kräsen jäkel och för att jag ska bli riktigt nöjd kräver jag de där som produceras när jag springer.

Men jag har bestämt mig för att vila tån och då blir det så.

Tyvärr ett ganska "enkelt" beslut eftersom den inte alls verkar vara med på någon sån idé som att kuta just nu.
Tänk att en liten, liten tå och en ännu mindre mikroskopisk liten nerv kan styra hela mitt liv!

Fast egentligen handlar det ju om vad jag tillåter den styra för naturligtvis är det bara min hjärna och mina tankar som spelar mig ett spratt.
Jag tror att den styr mig bara för att jag inte kan springa men jag kan ju faktiskt göra en rasande massa annat.

För att inte bli helt odräglig, endorfinabstinens har nämligen ingen direkt förskönande inverkan på mig, så har jag roat mig så gott jag har kunnat på annat vis.

Mitt kära Medis-Sats finns ju t.ex. och kanske tån trilskas bara för att den tycker jag ska gå dit lite oftare igen?
Vad vet jag, vad vet jag?

Cykelintervaller 36 x 60-30 + styrka blev det.
Benen var minst sagt ovana vid att trampa fort men de fattade ganska snart vad det handlade om.
Svettproduktionen också…:-)


  
Tur i oturen så är utebadet öppet några dagar till samtidigt som solen skiner.
Bästa Lisa älskar det där stället lika mycket som mig så vad är väl bättre än att trampa runt tillsammans samtidigt som vi diskuterar livets alla stora och små viktigheter.


Och jodå, jag är medveten om att det inte har blivit så mycket "bara vara" denna dag heller men vad fasiken.
Är det fredag så är det!
[Comments]
Thursday 2013-08-22 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Kanske får även jag till det en vacker dag
Varje gång jag får visa och lära ut löpning, yoga och/eller meditation så blir jag nästan barnsligt glad och lycklig!
Kanske för att det berikar mitt eget liv så otroligt mycket och då tror och tänker jag i min enfald att det per automatik gör det med andras också.

Jag vet förstås att det inte är så men de som kommer till mig för att få tips och råd från min lilla kunskapsbank gör det åtminstone frivilligt. (Hoppas jag.)
Då tror jag också det finns en slags längtan efter att utvecklas och komma vidare i sin träning oavsett vad den handlar om.
Och det är just det, att ha den där inre önskan, som jag tror gör att vi utvecklas trots ett eventuellt motstånd i början för det är allt lite småjobbigt att lära sig nytt.

I dag fick jag lyckan att ha en minikort liten yoga- och meditationsguidning med min härliga vän Kristina ute på gräset mitt i smeten av Söders stress.
Men vi fann lugn och ro trots oredan runt omkring oss.
Så bra kan det nämligen funka!

Dessutom bjöd Kristina på lunch inköpt på Södermanna vegetariska!


Allt det där gjorde jag utan att ens ha duschat efter löppasset.
(Där avslöjade jag mig men duscha är överreklamerat tänker jag när man snart ska träna igen. Ombyte till rena torra kläder duger ganska länge.;-) )

Under de första 5-10 min. när jag sprang kände jag absolut ingenting i tån men sen tjurade den en bra stund genom att sända ilande hugg ända upp i hårfästet.
Inte hela tiden utan bara då och då så att jag liksom hann slappna av mellan varven.

Inte ens jag kan bli så endorfinpumpad att just den sortens smärta dämpas (den gör skitont när den sätter in nämligen) men plötsligt gjorde det inte ont alls.
Glad i hågen körde jag på i något som nog får kallas snabbdistans innan jag var hemma efter 70 min.
Bytte snabbt om till de där torra kläderna och tog hojjen till tuben.
Då gjorde tån så ont att jag nästan inte kunde gå!
Förklara det om du kan!

Men hjälpen fanns tack och lov nära.
Snälla David såg till att jag fick komma på återbesök omedelbums och efter koll, kläm, knäck och justering av i princip hela mig så är hans (fortsatta) teori ungefär samma som min.
Banloppet i fredags gjorde att något hamnade snett i min fot vilket i sin tur gjorde att en nerv kom i kläm.

Den är fortfarande irriterad och behöver lugn och ro så då är det bara att lyssna och lyda.

Eller som David sa till mig;
-Ingmarie, i stället för att du "ska bara" som Alfons Åberg så ska du "bara vara" som Nalle Phu.

Och vet du vad, innerst inne så vet jag det och jag tror kroppen ännu en gång ger mig tydliga tecken på att bromsa in en stund.
Eller kanske jag snarare ska säga att jag väljer att tänka så.
För kroppen vet det min skalle inte fattar och en dag hoppas jag de där två samarbetar till 100%.

Eller förresten!
Det är kanske exakt det de gör just nu!?

Jag erkänner direkt att göra ingenting är inte min bästa gren direkt och att lära helt nytt är som sagt var lite småjobbigt.
Men jag gör så gott jag kan och jag är en bra bit på vägen ska du veta!

Man måste också komma ihåg att allt tar sin lilla tid.
Även att lära gamla damer att sitta fint!

Så visst har jag lagt band på mig denna dag!
Men jag fick ett litet,litet återfall eller vad jag nu ska kalla det.

Innan solen gick ner simmade jag bara några härligt uppfriskande längder i min fina Söderbysjö.
För mig är vattnet otroligt rogivande och jag tror absolut att min tå tycker likadant!

   

 
[Comments (3)]
Wednesday 2013-08-21 21:18
Author: Ingmarie Nilsson
Allt är inte som det ser ut att vara
I den tid vi lever i nu, med ständigt flöde från olika typer av medier, är det lätt hänt att man börjar jämföra sig med hur andra lever och har det.
Tro att att "alla andra" är ständigt lyckliga, snygga, fräscha, är nyfrissade, har flådiga hem och toppenjobb.

Men så är det förstås inte.

Ingen människa lever ett helt fläckfritt, framgångsrikt, lyckligt och tjusigt liv.
Åtminstone ingen som talar sanning och har hjärta och hjärna på rätt ställe.

Vi har alla våra ups and downs, skrot i garderoben och skit i hörnen.
Oavsett vad skvallertidningar, facebook, bloggar, twitter, instagram och allt vad det nu heter säger och visar.

I min värld är det just detta som är livet!
Ljus och mörker, regn och sol, glädje och sorg, stress och vila.
Jag tror på balans men för att det ska bli det behövs lite av varje.

När jag kommer i sådana där svackor att jag tycker livet är lite trögt, fötterna krånglar lite väl mycket och alla andra verkar lyckas med allt de gör så försöker jag tänka om och absolut inte fastna i det där negativa.
För jag vet ju att det förr eller senare vänder.
Alltid.

Ärligt talat har jag haft en liten svacka i skallen och när tån började krångla kändes det allt lite hopplöst.
Att frilansa har absolut mest fördelar men det betyder också att jag ständigt måste ligga på och jaga jobb.
Ibland blir "nejen" lite väl många och jag kan känna det som att jag inte duger till någonting fastän jag vet att det inte är helt sant.
Jag är ju fortfarande bra både på att babbla, träna, slappa och äta men det betalar liksom inga räkningar. ;-)

Men så händer en positiv grej och skutan börjar plötsligt vända åt rätt håll.
Ett enormt positivt besked om ett jobb, nya skor och förstås onsdagsgänget made my day today.



  
Och allvarligt talat, vem kan hänga läpp när man har massor av sådana här utanför husknuten?

 
[Comments (8)]
Tuesday 2013-08-20 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Och alla dagar på årets tänkvärda tycker jag.
Något att påminna sig om varje dag.

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mera innehåll än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.

/Indisk dikt

 
[Comments (3)]
Monday 2013-08-19 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
De små liven längst ner
Ingen som har sett mina fötter IRL har (hittills) lämnats oberörd.

Det kommenteras "åh" och "men" och "jösses" och "aj" och "urk" och "oj-oj-oj" i en salig blandning och jag förstår dem allihop för mina fossingar är inte särskilt vackra.
Men de är mina och de enda jag har.

En tå är opererad i ett försök till förbättring men det blev bara värre.
Senaste specialistläkaren jag var hos sa ; "Ingmarie, spring så länge du kan sen får vi se vad vi kan göra".
Eftersom jag väldigt sällan har "ont-ont" nu för tiden tack vare att jag hittat bra sulor och skor, plus att jag inte vill riskera få stelopererade tår, så har jag helt enkelt låtit dem vara.

Men i fredags under det där banloppet hände något med vänsterfoten.
"Någonting" hamnade fel och jag har av och till under helgen haft vansinnigt ont. Det kommer som hugg helt oförberett som sen försvunnit efter ett litet tag för att komma tillbaks ännu intensivare.
Väldigt oskönt...

Eftersom jag haft denna typen av smärta så många gånger innan vet jag att det är en nervinklämning och en sådan försvinner (sällan) av sig själv.

Min vanliga supernaprapat Mats är på semester men som den goda fe han är så rekommenderade han mig att försöka få tag på David på Access rehab.
Och minsann!
Det är min turdag!
Jag fick tid och på bara några minuter hade han fixat till båda mina fötter.
(Så mycket det nu går att fixa till plockepinn-fötter vill säga.)

David Felhendler - fotspecialisten!
David Felhendler - fotspecialisten!

Det känns (nästan) som om jag går omkring på mjuka, fluffiga moln just nu.
Måtte de små fotbenen hålla sig där de ska länge, länge.

Access rehab fanns förresten även två av mina goa RS kollegor på plats.
Ulrika och Mia.
Det är nog tur jag inte jobbar där för risken är att det mest hade blivit en massa babbel.

Eller näää.
Man kan ju faktiskt babbla och kuta samtidigt. :-)

Mia och Ulrika
Mia och Ulrika
  
Allra roligast i dag var nog ändå att måndagsrutinen var återställd med grabbarna.
Poolrun-intervaller med Roger och Fredrik, två av mina största inspirationskällor, följt av (vego)lunch på en och samma dag är en perfekt start på veckan.

 
Lägg till ett härligt svettigt Hot Mojo-pass på detta och jag känner liksom hur det spritter i hela kroppen.

Älska måndagar!
[Comments (4)]
Sunday 2013-08-18 18:15
Author: Ingmarie Nilsson
Tillbaks i stan
Så var det söndag kväll igen.
Jag har borstat av mig besvikelsen från i fredags (men jag är fortfarande lite tjurig över att ha behövt dra i blåsten i 12 varv för att sen bli omsprungen i sista kurvan) och vi har varit på roadtrip upp till Njurunda för att hämta hem Elvira the cat.

Hett efterlängtad av oss men jag låter det vara osagt om hon längtade lika mycket efter oss...

   
Nackdelen med helgen har väl varit att det blivit på tok för mycket bilåkande för min del.
Och Elvira för hon avskyr det ungefär lika mycket som jag.

Men det har ändå gått förvånansvärt bra.
Vi är nämligen ganska bra på att rasta.


  
Benen är helt ok men min ena fot har plötsligt börja tjura efter så lång tystnad att jag nästan glömt bort den.
En nerv är i kläm (igen) och jag får liksom hålla på och dra i tårna för att det ska lägga sig rätt.
Det är så det kan bli när man har krångelfötter.
Men jag är hoppfull och det är inte värre än att jag har kunnat köra på ganska bra i helgen.

I går sprang jag 110 min. plus en timme vattenlöpning i Sundsvall fina bassäng.
(De har minsann öppet till sista september! Hör ni det snålStockholm!)
Bästa " svärmor" passade på att simma några km.
Strongt tycker jag!


I dag blev det ett kombipass.
Backe 10 x ca 90 sek. i ganska brant lutning + tröskel ca 20 min. Totalt 90 min.

Tog även ett (troligtvis) sista bad i ljuva Ljungan detta år.
I min värld är det en perfekt avslutning på ett hårt pass.


  
 
Nu är vi i alla fall tillbaka i 08a land och jag ska hålla mig hemma några veckor innan det är dax att packa väskan igen.
Känns helt ok för det kommer hända tillräckligt med skojiga saker för mig här.
Mycket fokus, mycket träning och lagom mycket jobb.

Och lite skönt är det att slippa leva i kappsäck ett tag. :-)

[Comments (3)]
Saturday 2013-08-17 18:27
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Den som är rädd för förändring är också rädd för livet.
/Kinesiskt ordspråk

[Comments (2)]
Friday 2013-08-16 22:38
Author: Ingmarie Nilsson
VSM
Springa bana är speciellt och springa "bara" 5000m. är en slags konst.
Det ska gå undan men inte för fort för då är man rökt efter några km.
Jag har aldrig varit någon jätte-fan av banlopp och mina bästa tider på 5 och 10 km har jag inte från någon platt 400 m. bana.

Men ändå kan jag tycka att det ibland kan vara lite småskoj med bana och om inte annat är det bra träning både för kropp och knopp.

Sen tycker jag det är väldigt skoj med veterantävlingar där man får mäta sina krafter mot jämnåriga istället för hälften så gamla rynkfria småflickor.

Vi svenskar är ganska dåliga på att uppmuntra den typen av tävlingar även om jag glädjande nog märker en tendens till uppsving.
Jag tycker man ska gynna veterantävlingarna och vara med. Det är en härlig stämning och väldigt inspirerande!
Man är verkligen inte slut bara för att man blivit 35+ och det går alltid att finna nya mål.
I t.ex. USA är master-tävlingarna riktigt stort och eftersom vi härmar dem i så mycket annat kanske det blir så även här så småningom.

Det var riktigt många girls som sprang 5000 m. denna kväll på VSM i Gävle.
Så många att det blev två heat!
Skoj!

Det var inte min dag i dag men ett silver i K45 blev det.
Slitigt från början och jag ledde fram till 300 m innan mål men när jag blev omsprungen fanns det absolut inget gensvar i benen.
Ska jag vara riktigt ärlig så är jag ganska besviken för jag siktade på guld.
Jag vet att jag kan bättre än så här men just i dag var jag helt enkelt inte bättre.
Trist men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag.

En medalj är en medalj oavsett!

  
Bäst var ändå att få snicksnacka med en hel drös av goa människor och att få en massa egotid med bästa Karin.

Karin och jag med två silver.
Karin och jag med två silver.
Och här med Madde som förgyllde med ett brons.
Och här med Madde som förgyllde med ett brons.

Jag har redan nästa VSM inbokat men då blir det betydligt längre och betydligt mindre runt-runt.:)

[Comments (11)]
Thursday 2013-08-15 19:44
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken jädrans dag!
Även om jag gillar de flesta av alla dagar så är det bara att konstatera att vissa är lite bättre, roligare, vassare och mer minnesvärda än andra.

I dag var en av dem.

Det har varit en sådan där dag jag ska bevara i mitt hjärta och minne resten av mitt jordeliv.
(Hur det blir sen vet jag ju liksom inte ännu.)

Egentligen har det inte hänt något storslaget typ att jag vunnit något pris, fått ett oväntat arv eller erbjudande om ett superjobb.
Jag hade inte ens jättepigga ben på morgonens lilla löprunda.
Men den har ändå varit magisk på sitt alldeles egna vis.

Helt klart hjälper det att solen har skinit men jag är säker på att även om regnet öst ner så hade jag älskat denna dag lika mycket.

Bl.a så har jag tillsammans med allra, allra bästa Lisa fått ett ljuvligt vattenlöpningspass på Eriksdal.
Det gäller att suga ut varje minut för om bara en vecka stänger Stockholm stad-tokstollarna utebadet!
Samma visa varje år och det hjälper inte att jag och en massa andra klagat.
"Personalbrist" är ursäkten.
Hmpf!
Snicksnack säger jag.
Badvakterna lyser ändå med sin frånvaro och inomhus "badar man på egen risk".


Inte från idag men vi ser väl typ likadana ut fortfarande.
Inte från idag men vi ser väl typ likadana ut fortfarande.

Trots att det skiljer typ 20 (!!!) år mellan oss så har vi hur mycket som helst att babbla om.
Det är fantastiskt att få ha en vän som är så ung och klok på en och samma gång.
Att få höra hur hon filosoferar om livet och även lite egoistiskt tänka att om jag umgås med yngre så håller jag kanske mig själv ung lite längre.
Åtminstone i sinnet.

Ärligt talat är jag ändå lite avis.
Både på att hon redan är så klok och för att hon bara är i början av sitt liv.

Tog sen SL till hjälp norrut till världens bästa Camilla.
Det var alldeles för längesedan vi sågs och nu var längtan snudd på olidlig.

Jag blev bjuden inte bara på hennes och Tarzans fina sällskap utan även en makalöst god rawfoodlunch (och efterrätt) som gjorde mig rent tårögd.
Den var så god att jag helt glömde bort att fota och plötsligt var det för sent...


Tarzan är hennes fyrbenta sambo. Den tvåbenta var flitig och jobbade.
Tarzan är hennes fyrbenta sambo. Den tvåbenta var flitig och jobbade.
 
Och när jag nu ändå var (nästan) där så passade jag på att besöka proffset PeterLöplabbet Stinsen.
Han är inte bara en attans trevlig människa och butikschef, han är även en attans bra löpare.

  
Lika kul varje gång att träffa honom och som vanligt så gick jag inte tomhänt därifrån…

 
Vad det var i påsarna?
Jo detta;


Så nu är garderoben påfylld, pulsen kan mätas, magen mätt och sinnet belåtet.
Att plånboken också är lite tommare förtränger jag. :-)

Ja du ser, en hur bra dag som helst!
[Comments (6)]
Wednesday 2013-08-14 20:54
Author: Ingmarie Nilsson
Tre snabba
Jag beställde riktigt bra ekologiska grejer från Rawpowder i går.
Redan i dag kunde jag hämta det på posten!

Helt otroligt!
Snacka om service!
Bra priser var det också.


Lika snabba är Holistic.
Hinner nästan inte skicka beställningen innan jag har de fina grejerna.
(Du kan förresten själv snabbt beställa t.ex. här.)


Sånt gillar jag!
Snabbt och lätt som en plätt!

Andra som var snabba i dag var RS-supergänget på PwC.
Mina guldklimpar som jag verkligen saknat hela sommaren.
Men nu är vi igång igen.
I dag blev det härligt svettiga intervaller i kuperad terräng.
Kanske inte lätt som en plätt men snabbt och galet skoj!
I alla fall tyckte de det efteråt.;)

[Comments (5)]
Tuesday 2013-08-13 19:59
Author: Ingmarie Nilsson
Jag försökte i alla fall...
I dag hjälpte inte ens dessa racer-glada pjux;


Benen var som två cementklumpar med blyinfattningar och det fanns absolut ingenting kvar av de senaste månadernas stuns.
Vad hände?
Hur i all sin dar kan ett par ben förvandlas till oigenkännliga på bara några dagar?

Men jag körde som planerat.
A runner has to do what a runner has to do you know.

16 x 200m (vila 40-45 sek.) + hopp& skutt övningar.

Det var längesedan jag var så här långsam.
Måtte det vara högst tillfälligt och "botbart".

Vattenlöpningen körde jag hur som helst i Söderbysjön.
Lite svalt om jag säger så men gudagott för mina trötta ben. ;-)

 
Nu var det dock så bra att just i dag hade jag bokat in en tid hos allra, allra bästa Guru-Danne.

   
I nästan 90 min. höll han på och fixade till min stackars kropp (och knopp) men nu du!
Nu är den (snart) redo för nya tag igen.
Ska bara sova lite först.

Kram & kraft till mig och dig.
[Comments (8)]
Monday 2013-08-12 19:03
Author: Ingmarie Nilsson
Det ÄR bättre på den ljusa sidan
Om jag hade varit den buttra, negativa, pessimistiska och sura typen av människa så hade jag nog tyckt just denna måndagen varit en skitdag.
Eller i alla fall mindre bra och inte alls som jag hade velat och planerat.

Men nu är jag (tack och lov) inte det utan snarare tvärtom.
Även om jag förstås har mina mindre lattjo moments jag också.

Det började redan när klockan ringde för jag var så trött så trött och det var så mycket grus så mycket grus i mina ögon att jag knappt fick upp dem.
I stället för att ligga kvar i hopp om att det skulle försvinna så kravlade jag mig upp, satte mig på yogamattan och körde ett kraftfullt pass och en supereffektiv enkel meditation.
(Som passande nog heter just "wake up".)
Sen var jag igång och ögongruset borta!

Lite senare var det tänkt att jag skulle träffa grabbarna på Eriksdalsbadet för poolrun och lunch men det blev inget med det.
De mesarna körde inomhus trots att solen sken och lunch hade de helt glömt bort att planera in.
Deras rutiner har blivit helt omkullkastade när jag inte varit hemma och styrt upp dem.
Ingen ordning alls...;-)

Nu kunde jag valt att tjura och inte göra något alls men det passar inte mig.
Det slutade i stället med att jag körde en hel bunt med tokjobbiga intervaller själv i utepoolen och hann sen både klippa mig, åka hem, äta ("gratis") och göra matlådor.
Mycket bättre än att tjura och vara en dysterkvist tyckte jag.

Men det var inte slut där.
Jag hade även bokat in mig på Hot Mojo yoga men SL ville annat.
Stopp i tuben (tack för välkomnandet) så jag kom aldrig ens dit och "på köpet" blev det en plump i gymboknings-protokollet tror jag.
Surt.

Så vad göra?

Jag passade på att göra en massa jobbrelaterade småärenden i city när jag väl kom dit och körde sen ett riktigt, riktigt bra (om jag får säga det själv) styrkepass på Sats Zenit.
Även det var mycket bättre än att sura.

  
 

Kom hem i god tid och har lassat in den ena maskinen efter den andra fulla med tvätt, jobbat en stund och chillat i soffan.

Jag väljer att tänka att det var just så här dagen skulle bli egentligen för att bli den allra bästa.
För alternativet, att gräma mig över att det inte blev som jag tänkt mig från början, är så ofantligt mycket mörkare och tristare.

Jag gillar & behöver ljus både inuti och utanpå min kropp men finns den inte så får jag helt enkelt skapa den själv..
Precis som med inspirationen.
Om du väntar på att den ska komma är risken i stället att du väntar ihjäl dig.
Och det är ju onödigt.
Framförallt är det väldigt tråkigt.

So keep smiling folks!
Det hjälper. :-)
Livet blir både roligare och enklare med mungiporna upp.

Och även om du inte är glad just nu så funkar det ändå.
Prova får du se!

Fake it till you make it helt enkelt.
[Comments (2)]
Sunday 2013-08-11 17:24
Author: Ingmarie Nilsson
Avslutar på topp!
Det är alltid lite sorgligt när roliga äventyr tar slut.
Och när det är dax att säga "hej då" samtidigt som man vet att det kan dröja tills det blir ett nytt "hej".

Mina nästan fem (!!!) veckor i Halmstad är slut och det sved allt i hjärtat när jag sprang min sista runda utmed havet denna morgon och när jag kramade min fina kusin och kusinman hej då.

Eller nej, nu ljög jag.

Det sved jättemycket!
Och gjorde ont...

Men jag försöker tänka positivt för jag vet att det blir minst en resa till ner innan december.
Minst.

Och festen vi var på i går var så hejdundrande kul och häftig att den på något vis överskuggar allt det sorgliga.
Som ett riktigt Pippi Långstrump-plåster på ett öppet sår.

Min härliga lillebror Markus och hans Lina gifte sig i går och halle min dar vilket party!
De där två vet hur man gör för att en fest ska bli både annorlunda, rolig och helt unik!

Inte ett öga var torrt när de kom över ängen med den här på högsta volym i högtalarna.
(Lyssna gärna på hela så förstår du. :-) )

Och om det nu var någon som inte fällde en tår då så gjorde hen det garanterat när paret delade sin kärlek till varandra genom tal och sång.
Oj oj oj.

Festen höll på till långt efter midnatt och för en gångs skull var jag inte den "udda" med "specialmat" för precis allt var veganmat.
Himmelskt gott!
Så gott att t.o.m. de största köttfantasterna gick både 2 och 3 gånger för att hämta mer.
Det var tal, spex, dans, pyssel, tjo och tjim mest hela tiden och jag fick möjlighet att verkligen umgås med mina nära och kära.
Lycka.

Sötaste Iris ville (förstås) vara med lite både här och...
Sötaste Iris ville (förstås) vara med lite både här och...
...här. :-)
...här. :-)

Första lasset… Tur jag hade tränat ordentligt innan så hungern var på topp! :-)
Första lasset… Tur jag hade tränat ordentligt innan så hungern var på topp! :-)
Presentöppning
Presentöppning
Massor av skoj pyssel för oss gäster. :-)
Massor av skoj pyssel för oss gäster. :-)


 
Jag har ju varit piggare när väckarklockan ringt än i morse om jag säger så.
Men det var det värt för den festen kommer jag att leva på länge, länge.

Nu sitter jag och hjärtat på tåget norrut.
Blandade känslor far genom min (sovtrötta) kropp.
08;a land är bra men det är inte riktigt "hemma på riktigt."

Det var någon som sa till mig en gång att en "Halmstadbo för alltid förblir en Halmstadbo".
Då trodde jag inte på det men nu undrar jag om det kanske ändå är så.
Å andra sidan har jag ju det så bra att jag kan åka tillbaks nästan när jag vill.

  
Hej då Halmstad! Vi ses snart igen! 

[Comments (7)]
Saturday 2013-08-10 09:50
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
En liten bit i taget och du kommer långt
/Okänd

[Comments (2)]
Friday 2013-08-09 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
Bye bye till ett ställe blir hej hej till ett annat
Det var med både sorg och glädje jag brände av sista löpturen på Österlen i dag.
För denna gången vill säga.
Jag ska tillbaks!
Utan tvekan.
Ska bara skramla ihop lite nya slantar och kolla kalendern först.

Det blev hur som helst ett riktigt bra pass.

Under de 90 min. jag kutade körde jag på riktigt hårt i 50 min.
Benen är förvånansvärt pigga med tanke på att jag (med mina mått mätt) travat ganska många mil de senaste dagarna.
Rundan blev en kombination av redan testade grusvägar och nya otestade.
Den ena finare än den andra.
Det där måste vara varje löpares drömvärld!
Mil efter mil med böljande skogsvägar där det är så långt ifrån bilbrus man nästan kan komma.


  
Men även lyckliga sagor tar slut.
Det var dax att packa in allt i bilen igen och dra vidare.
Men som hjärtat sa;
"Det är ju positivt att vi känner så här för det betyder att vi har haft det bra."
Han är klok han för det är ju faktiskt helt sant!


Vi åt lunch i Kristianstad och tog sen en extra sväng runt hålor nästan ingen hört talas om men för mig var det som att slungas i en tidsmaskin mer än 35 år bakåt.
Vi åkte till trakterna där jag levde mellan mina 8;e och 14;e år.
En tid jag minns som väldigt ljus och positiv.

Vi hade hästar och hundar och hos grannarna fanns både kor, får, katter och höns.
När jag tänker efter så var det nog då mitt badtokeri grundade sig för cykeln gick i skytteltrafik till sjön någon kilometer bort.

Lilla Egernahult ligger verkligen bortom bortom på gränsen mellan Halland och Småland djupt, djupt in i skogen.
I mina ögon är det en idyll.
(Minus alla miljarder knott och mygg som också gillar att hänga där…)
Det var så fantastiskt roligt att få se allt igen.
Huset vi bodde i, skolan i Knäred, ängarna, stugorna och lekkamraternas hus.


Och på tal om bad.
Jag kunde inte låta bli när vi åkte förbi Brearedssjön.
Men jag får erkänna att det var lite svalare i dag mot förra gången.

 
Nu är vi tillbaks på bästkusten för att njuta några dagar till och dessutom ha äran att vara med på en stor fest.

Hej hej!
[Comments]
Thursday 2013-08-08 20:58
Author: Ingmarie Nilsson
Tacksam
Om du känner att du har brist på löpmotivation så har jag ett bra recept.

Åk till Österlen, ta in på Kuskahusen och be direkt om kartanvisningar från ägaren Anette.
Installera dig och sov sen härligt tungt i de sköna sängarna, vakna utsövd och ät (önske)frukost i lugn och ro i den vackra lilla matsalen.

Anette som (bl.a) är en rackare på att veta var du kan kuta.
Anette som (bl.a) är en rackare på att veta var du kan kuta.
  
Snöra sen på skorna och bege dig sen ut på någon av de triljoner alternativ som finns. 

Jag sprang bort mot vackra Christinehof slott denna morgon.
Även där finns en del rundor och det var så vackert att jag nästan dog vackerhetsdöden direkt.

Himlen hade varit mörkt, mörkt grå hela morgonen och regnmolnen hängde blytunga men inte kunde jag väl ana att de innehöll mycket vatten.

Satan i gatan vad det regnade!
Och åskade.

Det öste så mycket att jag inte såg handen framför mig och var nära springa in i en hel flock med får!
När jag fortsätte ut på en asfalterad väg var det så mycket grodor och vatten att jag nära på hade behövt både simfötter och flytbälte.

Men ändå…
Det var fortfarande ljuvligt att kuta, fortfarande bedövande vackert och jag var så tacksam att jag skrattade högt!

I 110 min. plaskade jag runt och lagom till jag var tillbaks slutade hen där uppe att ösa ner hinkvis med vatten på mig.
Och jag var tacksam över att inte ha varken flutit bort eller drunknat. ;-)


  


 
Förresten är det inte bara brist på löpmotivation som botas här.
Jag tror, utan att överdriva, även en livsdepp kan dämpas eller rent av försvinna i de här trakterna.
Det går liksom inte riktigt att vara ledsen här.

Kan inte förklara vad det är riktigt.
Kanske är det något med luften?
Med maten?
Med variationen av vidderna, skogarna, backarna, havet, sanden, husen, människorna eller alla äppelträd?
Ja inte vet jag.

Vi har i alla fall roadtripat så det stått härliga till denna dag i ömsom regn och ömsom sol.
Brösarp, Kivik, Simrishamn, Glimmingehus, Smedstorp, Hammenhög, St Olof, Ravlunda och vackra, vackra Haväng.

Lunchen åt vi hos "Systrarna på Kivik". Helt ok men inget hak jag tror jag återvänder till.
Lunchen åt vi hos "Systrarna på Kivik". Helt ok men inget hak jag tror jag återvänder till.

 

  
Jag känner extra stor tacksamhet över att jag är född i just Sverige för tänk ändå vilket fantastiskt land vi lever i.
Som har all denna variation och dessutom friheten och möjligheten att besöka nästan allt.

Det är trots allt inte någon självklarhet.
[Comments]
Wednesday 2013-08-07 22:01
Author: Ingmarie Nilsson
En bit av Österlen
Det finns hotellvärdar och sen finns det hotell-v-ä-r-d-a-r värda sitt namn.

Ägarinnan till Kuskahusen är inte bara en trevlig värdinna, hon vet vad man menar när man frågar efter löpvägar också.
För ovanlighetens skull var jag nämligen inte den första som frågade efter lämpliga rundor.
Bl.a så brukar hennes bror vara här och träna för Lidingöloppet.

Jajjemensan.

Lidingöloppet.

Det där loppet med många backar du vet.
Så om någon bestämt hävdar att Skåne är platt hävdar jag ännu mer bestämt att då har man aldrig varit här för det är inte platt.
Det visade sig även att jag och ägarinnan har vuxit upp på nästan samma ställe och att jag som barn åkt i hennes pappas skolbuss.
Världen är ändå bra liten…

Med kartan i högsta hugg begav jag mig ut på en runda denna morgon.
Nog har benen varit piggare, särskilt i uppförsbackarna, men det gnisslade faktiskt inte någonstans i kroppen trots gårdagen.
Jag följde bl.a Skåneleden förbi landskapets högsta vattenfall vid Hallamölla.

Rundan tog mig genom grönskande ängar, slingrande stigar, djupa bokskogar och på vackra breda grusvägar där gräset delade den så där fint i två delar du vet.

En perfekt rekreationsrunda på ca. 13-14 km. och jag kände mig rent hög av lycka av allt det vackra!
Klämde in ett TRX-pass i rena euforin när jag var tillbaks.
Det gäller minsann att rida rejält på endorfin-vågen när den är där!

   

 

Sen gick det som det går när det finns en sjö i närheten…

Det var absolut första gången vår värdinna fick den frågan.
Om det går att vattenlöpa där.
Och jag är ganska säker på att jag är den första någonsin som gjort det i Verkasjön.

Men nu är den uppvärmd och klar för nästa som vill i!
Funkar alldeles utmärkt kan jag berätta!


  
Lunchen avnjöts på stället "alla" pratar om, Kiviks lilla råa, och det var exakt så bra som jag hoppats och förväntat mig.
T.o.m hjärtat var överväldigad vilket är ett mycket bra betyg för han är inte så lättflirtad när det gäller att få fram stora ord.

 
Vi har även besökt goda vänner i Baskemölla och varit i Stenshuvud nationalpark.

Om du har varit där vet du hur bedårande vackert det är.
Om du inte har varit där så säger jag bara; åk dit!

   

 
Tack för mig.
I morgon blir det andra både bullar och vägar.
[Comments (4)]
Tuesday 2013-08-06 23:19
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa äventyr blir lite äventyrligare än de var tänkta från början...
Alltså, jag vet fasiken inte var jag ska börja.
Denna dagen har innehållit så mycket att jag känner mig både full och tom.

Att bo på Ystad Saltsjöbad är så lyxigt att det inte riktigt går att beskriva.
Jag somnade till vågornas brus och jag vaknade till vågornas brus.

Tassade ut på stranden för att yoga och redan där kände jag att dagen skulle bli speciell.
Det var en magisk stund och innan jag fattade det själv hade jag slängt av mig alla kläderna utom trosorna och hoppat i havet!
Och nej, det var inte kallt!
Men ljuvligt!


   
Hotellfrukosten var så där god som hotellfrukostar brukar vara men framförallt var det så otroligt vackert där vi satt.
Och avslappnat.
Har du möjlighet så rekommenderar jag verkligen detta ställe.
(Och kanske f.f.a råd för det är inte precis något lågprishotell och enda anledningen vi hade möjlighet var tack vare tur och min prutförmåga.)

    
 
Men där kunde vi ju inte stanna och häcka hur länge som helst.
Österlen är förvisso inte så stort, och avstånden små, men det finns oändligt mycket att se och göra.

Jag och hjärtat hade bestämt att ses längre österut.
Han tog bilen och all packning.
Jag tog bara mig själv för att kuta via Ales Stenar och sen skulle vi sammanstråla på Sandhammarens strand.
Det är ofta så det går till i vår lilla familj nämligen. ;-)

Så jag sprang.
Genom savannliknande landskap, grusvägsrakor jag inte såg slutet på, på grässtigar och böljande kullar.
Genom trolsk skog, på höga höjder och genom hagar där jag måste erkänna att hjärtat slog lite extra när jag skulle passera hundratals betande kossor.

Jag klättrade över stegar så många gånger att jag tappade räkningen men så låg de plötsligt där.
Ales stenar.
Som en liten hägring högt uppe på kullen.
Vilken grej!



  
Jag träffade hjärtat vid stenarna och kunde fylla på min flaska.
Turligt nog skulle det visa sig…

Jag kutade vidare.
Kroppen kändes ok förutom fötterna som gnisslade lite efter alla knöliga stigar.
Kom lite fel bland hagar och staket så istället för att klättra på stegar fick jag kräla i sanden under taggtråd.
Träffade på hjärtat en gång till och kollade på karta och gps för att bestämma var vi skulle ses.
Sandhammaren, ca. 28 km från starten, verkade fortfarande som ett lagom mål.

Sen blev något galet.

Jag sprang in i naturreservatet men efter en bra stund var jag tillbaks där jag började.
Och där någonstans tog också vattnet slut.
På gps;en såg jag var jag var (jodå ibland använder även jag den tekniken) och tyckte inte det var så värst långt kvar så det skulle nog gå bra.
Sprang vidare men stigen blev sämre och sämre så jag tog mig ner till stranden.
Vacker så jag blev bländad men extremt tungsprungen.

Jag sprang och sprang men ingenstans hittade jag "den röda kiosken" hjärtat sagt han var vid.
Så jag sprang ännu längre.
Gps;en visade hur jag rörde mig men ändå verkade jag inte komma närmre mitt mål.
Vid det här laget mådde jag illa och det började slå lock för öronen.
Ett klassisk tecken på vätskebrist hos mig.

Efter över tre timmars löpning (och då räknar jag inte in "klättraövertsgarkasanedförbranterkrypaundertaggtråd-tiden) kom jag till en hoper människor som jag frågade var i all sin dar jag var.
-Mälarhusen blev svaret.
Min första tanke var lita aldrig på en gps igen Nilsson!

För jag hade med andra ord kutat en bra bit förbi vår mötesplats men det fanns just då ingen som helst energi kvar hos mig för att kuta tillbaks.
En knapp liter vatten på så många timmar är för lite även för en värmetålare som mig en gassande dag som denna.
Jag var helt enkelt slut & finito där.

Vinglade upp till parkeringen och jag tror jag kan lova att jag aldrig har varit lyckligare än just då över att hitta en sån här;


Och jag tror heller inte någon vego-surdegsmacka någonsin smakat ljuvligare än den hjärtat fixat åt mig på Söderberg & Sara.
(Att havsbadet var ljuvligt behöver jag väl knappast skriva...?)

    

Liksom maten vi blev serverade på ett litet gästis i lilla Brösarp senare på kvällen.
En otippad pärla där kocken verkligen visste hur man gör vegomat!

 
Nu ligger vi båda raklånga i nya sängar.
Här.

 
En oas mitt ute i skogen.

Det enda som hörs är syrsorna och vindens brus men jag tror att jag kommer somna ovaggad även om det även brummat tusentals bilar utanför husknuten.

Men nu gör det tack och lov inte det.
Jag ska sova återhämtningssömn och drömma ljuva drömmar.

Och min sovrumsvy är minst lika fin som den som var i går.

[Comments (8)]
Monday 2013-08-05 21:53
Author: Ingmarie Nilsson
På utflykt
Trots min kärlek till bästkusten så är jag och hjärtat på vift därifrån.

Min filosofi är nämligen att man får passa sig för att älska ihjäl något eller bli allt för fyrkantig i skallen.
Därför tror jag det är nödvändigt för mig att gå utanför den där (trygga) bekvämlighetszonen emellanåt liksom jag behöver testa nytt.

Det behöver inte vara så himla märkvärdigt.
Bara det är något som jag inte brukar göra.
Dessutom är det ju galet roligt att upptäcka nya saker att älska, avguda och längta till.

Vi lastade bilen full i förmiddags men vi stoppade redan i Mellbystrand.
Typ några mil hemifrån.
Det är ungefär som när jag var liten och skulle ut på picknick.
Efter max 500 m. ut på ängen satte jag mig och åt upp min matsäck.
Varför vänta liksom?

Även om jag är stor flicka nu så kan jag komma på mig själv med att högt undra hur långt det är kvar till resans mål trots att jag mycket väl vet det.
Sitta stilla och åka bil må inte vara min starka sida men träna, bada, sola och käka är det!


 
Nu har vi i alla fall hamnat ända nere på sydkusten.
I Ystad.
Och bor så fint här att jag nästan dör lyxdöden!


Helt ok utsikt från sovrumsfönstret tycker jag. :-)
Helt ok utsikt från sovrumsfönstret tycker jag. :-)

För att inte tala om hur vyn är nu på kvällen…
För att inte tala om hur vyn är nu på kvällen…
 
När jag tänker efter så är jag nog även sjuhelsikes bra på att testa nytt. :-)
[Comments (6)]
Sunday 2013-08-04 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk om det var sista?
Har du tänkt på att något av allt det du gjort och upplevt just i dag kanske var för sista gången någonsin?
Att just den stunden och det tillfället aldrig mer kommer tillbaks.

För mig är det en hisnande tanke.
Och ogreppbar.
För de flesta av oss tror nog ändå på något vis att det kommer fler stunder, fler chanser, fler tillfällen, fler "sen".
Men tänk om det inte gör det?
Tänk om det bara var just denna gången och sen aldrig mer?

Vem vet t.ex. om det blir fler lika sköna strandhäng med både yoga och solstolsslapp i framtiden som i dag?

Kommer jag få uppleva fler gånger hur vågorna kluckar mot strandkanten i en jämn rytm, hur en fluga surrar i örat och hur vinden smeker min solvarma hud?

Vem vet om jag kommer att sitta på "solsidan" vid min lilla röda stuga här och slösurfa igen eller om jag någonsin kommer springa samma (svettiga) 140 min. runda som i förmiddags?

Kommer solen gassa ännu en gång på ett välbesökt Brottet samtidigt som jag vattenlöper runt, runt, runt, kommer jag någonsin att prata med en okänd på stranden igen och kommer jag och hjärtat planera fler resor till Österlen som vi gör just nu?

Jag tänker och funderar i ärlighetens namn inte så här om allting som sker, det vore nog ohållbart, men jag försöker att ofta påminna mig om att det jag upplever kanske är just för allra sista gången och då gäller det banne mig att njuta lite extra. 

Och om det inte är sista gången så betyder det ju bara att jag får njuta lite extra fler gånger. :-)

 

   
[Comments (4)]
Saturday 2013-08-03 22:37
Author: Ingmarie Nilsson
Man behöver inte vara med i någon stjärnstatusbok för att vara omåttligt poppis
Populäraste stället i vackra Steninge vid den halländska kusten är varken stranden, havet, Göstas café, kyrkan, klipporna, glasbruket, Skepparstugan eller bokskogarna.

Nej det är huset på slutet av lilla Kantarellvägen!


Det är där man hänger med familj och goa vänner. Tvåbenta såväl som fyrbenta i alla möjliga åldrar.

Det är där man alltid får så läcker mat att man till slut äter bara för att det är gott.
Resultatet blir att magen står ut åt precis alla håll och kanter och man undrar om man någonsin kommer känna hunger igen.

Det är där man bara är.
Kravlöst och enkelt men med oändligt mycket värme och kärlek.

    
Lika?  Vi är så mycket släkt vi bara kan bli, lillebror Markus och jag, men vi fick nog också varsin ytterlighet av gener. :-)
Lika? Vi är så mycket släkt vi bara kan bli, lillebror Markus och jag, men vi fick nog också varsin ytterlighet av gener. :-)

Med tanke på all den goda maten så var det tur (eller kanske skickligt beroende på hur man ser det) att jag hade arbetat upp en bra aptit under dagen.
Både med löpintervaller och vattenlöpning.

Vattenlöpningen körde jag på egen hand men intervallerna såg jag till att ha två kämparstarka adepter med mig på.
Utmaningar är till för att antas och en förutsättning för utveckling oavsett vad det gäller tänker jag.
Därför fick de både svettigt väder, tuffa intervaller och nya utmaningar i "vilan".
Det gäller ju liksom även att använda tiden maximalt.

Visst hörde jag allt hur de tänkte gruvliga tankar om mig men jag lovar att de också var extra nöjda efteråt.

Ja, jag också förstås.
Det är jag alltid när jag kan och får springa som jag vill.


Mer komplicerat än så här behöver mitt liv egentligen inte vara för att det ska kännas fulländat. :-)
[Comments (5)]
Friday 2013-08-02 21:54
Author: Ingmarie Nilsson
Paradiset blev ännu lite mer paradis
Hjärtat har kommit ner till bästkusten så nu känns det extra bra att vara här.
Egentligen är det bara Elvira the cat som saknas för att allt ska vara perfekt men jag vet att hon har det bra på sitt alldeles egna specialpensionat.


I dag kom även den riktiga värmen tillbaks.
Med besked och jag bara ääääälskar det.
Varenda cell i mig spritter av glädje och energi.
Fastän det klaffsade av svett i skorna under intervallpasset.
(4 x 10 min. med 2 min. gåvila.)
När jag sprang förbi några stackare på min väg kunde jag riktigt känna hur jag stänkte ner dem.
Men men, jag hoppas de förlåter mig.

   

Eftermiddagen tillbringades antingen i eller så nära havsvattnet som det bara var möjligt.
Undra just om det finns mycket bättre sätt att låta kroppen återhämta sig på?
Slappa i solen, läsa och lyssna på "Sommar".
(Özz Nüjen och Niklas Zennström. Mycket bra båda två!)

Jag kan f.ö. lova att absolut ingen kan frysa i just denna del av havet.
För som någon utropade; "Det är ju varmare än i duschen"!

 
Så för att göra ett försök till att coola ner kropparna några snäpp tog vi (hyr)bilen till den där magiska sjön i Simlångsdalen.

Och när jag ändå var där kunde jag ju liksom lika väl passa på att vattenlöpa lite. :-)


Heja sommaren! Stanna gärna kvar länge, länge till!

[Comments (2)]
Thursday 2013-08-01 19:12
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
"What you are is what you have been.
What you will be is what you do now."
/Buddha

[Comments]