Archive Sep 2013 (30 entries)

Monday 2013-09-30 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Annorlunda vanlig måndag
Det är inte lätt att få till en tid med en buzy, buzy superstar-woman men det var värt varenda dags väntan!

Lisa Nordén är inte bara en superproffsig världstjärna hon är obeskrivbart trevlig och lättsam.

Jag får nog lov att erkänna att jag allt blev lite "starstrucked" och framförallt inspirerad av våra timmar tillsammans denna eftermiddag.
Trots att våra liv är så oerhört olika så visade det sig att vi har en hel del gemensamt också.
Förutom att vi gillar att träna.

En del av vad vi pratade om kommer du kunna läsa i novembernumret av RW.
Håll ut!

Proffsfotografen Luca Mara i full färd.
Proffsfotografen Luca Mara i full färd.

Dagens poolpass fick jag köra helt utan mina alldeles egna poolruns-stars denna dag.

De var visst buzy på annat håll.

Men det funkade det också även om jag kände mig väldans ensam...
Frös (som vanligt) som en tok.
Det är i princip omöjligt för mig att hålla värmen i bassängen även om jag kör på allt vad jag kan.
Tog en halvtimme på Hot Mojo yogan innan min stackars kropp kunde producera fram en endaste liten svettdroppe.

Hå hå ja ja.
Bara att börja vänja sig för nu är det vant-tider!
[Comments (9)]
Sunday 2013-09-29 15:49
Author: Ingmarie Nilsson
Färgglatt!
Man har inte roligare än man gör det var det någon klok som sa och då tänker jag som så att en massa olika färger piggar väl alltid upp?

Inte för att jag egentligen känner mig varken deppig eller opigg utan mer för att det helt enkelt är roligare med färg.

Som t.ex. färgglada kläder under min två (!!!) timmars löptur denna dag.
(Utan fotprotest.)

 
Och färgglada skor.


Färgglad natur.


Och färgglad mat.
(Jag var dock så hungrig att den färgglada råkosten var uppäten innan jag sansade mig och kom i håg att fota. Det är inte lätt att vara glupsk...)

 
Vilka färger har din dag haft?
[Comments (4)]
Saturday 2013-09-28 21:00
Author: Ingmarie Nilsson
Det var inte så här jag tänkt mig denna dagen...
Det svider allt i mitt löparhjärta denna dag då jag inte kunde springa Lidingöloppet som jag planerade.
Eller kunde och kunde det kunde jag väl men ärligt talat hade jag ingen lust att kuta "bara" för att ta mig runt eller klara en medaljtid.
Åtminstone inte i år.

Och vem vet, kanske det finns en mening med en missad LL-start?

Kanske jag hade fått "betala" med en ledsen strejkande kropp efter tre mil med backar och därmed missat mina återstående två mål detta år?

Om en dryg månad är det dax för detta och om ytterligare ungefär en det här.
Och det kommer förhoppningsvis hinnas med en del andra lopp om foten vill och framförallt blir det säkerligen ett Lidingölopp även nästa år.

Så jag har tröstat mig med dessa tankar, att det finns en mening med det mesta, och roat mig på egen hand denna dag.
Det finns nämligen både fina backar och vackra omgivningar i "min" skog och garanterat mycket mer plats än ute på den där stora ön. :-)

90 minuter blev det utan protest från en endaste kroppsdel.
Hur underbart är inte det?

 

 
Och garanterat gott om plats är det numera även här;

 

  

Lägg även till ett bassängpass och den här snorbra biofilmen tillsammans med bästa Anneli och hennes P och jag får lov att säga att jag lyckats riktigt bra med att få till en "super-substitut-dag".
Eller hur?


Nu är det bara ett år kvar till nästa LL och då hoppas jag verkligen jag står på startlinjen för tremilen.

Och inget ont som inte har något gott med sig.
Jag slipper ju faktiskt ha allt för ont i kroppen i morgon.
[Comments (6)]
Friday 2013-09-27 20:52
Author: Ingmarie Nilsson
Sjuklägenhet
Det snoras, hostas, nyses, pustas och stånkas i vår lilla lya men det är varken jag eller Elvira the cat som drabbats av förkylning utan min stackars andra (bättre) hälft.

Och han verkar inte direkt vara ensam om att använda ton med snorpapper.
Tror inte jag använt tuben en enda gång utan att sitta/stå jämte någon snörvlig människa.
(Kan dock inte förstå vad de ska där och göra…)
Jag vägrar (som vanligt) att bli sjuk och kämpar på med alla möjliga knep för att hålla bacilluskerna borta.

Det är egentligen inga hemligheter, och absolut inga garantier, men det har hållit mig upprätt de senaste 7-8-10 åren eller vad det nu kan vara sen jag sist var förkyld.
Kommer banne mig inte ihåg men jag kommer ihåg hur trist, jobbigt och tröstlöst det var.

I grunden tror jag på det "gamla vanliga".

Äta färsk näringsrik kost, mycket frisk luft, sova tillräckligt, tvätta händerna, skratta och träna/röra på sig så man svettas/får upp pulsen varje dag.
Jag tror också på att ha d-vitamindepåerna välfyllda, få i sig extra c-vitamin och att magen är fullproppad med bra bakterier.
För det är faktiskt just i tarmen största delen av vårt immunförsvar finns.


Och så klart massor av det här.
Som vanligt alltså.


Sen tänker jag alltid att förkylningsbacilluskerna är inställda på en kanalfrekvens och jag en helt annan så därför hittar de inte mig.
Hehe.

Åker man ändå dit så är echinacea, anti-v och reds något man kan prova upptill.


Även om jag sällan blir svettig i bassängen så får jag åtminstone frisk luft (så frisk den nu är i 08;a land) när jag cyklar dit och hem (så länge jag pallar utan att frysa halvt ihjäl) och dagens intervaller satte verkligen igång både hjärta och laktatproduktion.
8 x 9 min. + 10 x (20-10) max.

Svettats har jag dock ändå.
På gymet.
I min alldeles egna lilla ringhörna.


Nio övningar fem varv.
Varje varv kör jag non-stop.
Vilan = två klunkar vatten.
Tror inte ens förkylningsbacilluskerna orkade bita sig fast.
[Comments (5)]
Thursday 2013-09-26 20:44
Author: Ingmarie Nilsson
(Vissa) frestelser är till för att avböjas
Det där med att man inte saknar kon förrän båset är tomt stämmer verkligen.

Nog för att jag visste redan innan tåeländet hände vad jag gillar att göra men fatta hur överglad jag är över att kunna vara med och coacha mina underbara gäng igen!

I dag blev det 200-ingar på Stadion.
Men absolut inget maxande från min sida.


 
Om du bor i 08;a land så vet du väl att det är öppet för allmän träning tisdagar och torsdagar kl 17-20?
Det är gratis, lamporna är tända och du tar dig in genom grinden vid Klocktornet.
Man behöver inte vara vindsnabb, tokköra eller vara proffs för att testa tartan.
Det går lika bra att bara jogga runt och kolla på alla som springer runt, tjabba med andra löpglada och hänga i största allmänhet.

Men visst var det frestande att trycka på där på banan, och visst har det varit frestande att kuta även dagtid när solen skinit så fint, men jag har varit en väldigt duktig flicka och hållit mig i bassängen, på gymet och på crosstrainern utöver coachningen.
Inga dubbla löppass här inte!


Nu vill jag nämligen inte ha fler (tå/fot)löpavbrott, tack, och då får man hålla sig i skinnet även när tartanen och höst-skogen kallar.

[Comments (2)]
Wednesday 2013-09-25 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (3)]
Tuesday 2013-09-24 18:07
Author: Ingmarie Nilsson
Nu är jag arg! På riktigt!
I dagens Metro kan man läsa att en forskning mellan naprapater och ortopeder visar att naprapater både sparar pengar och minskar lidande för patienterna.
Jag är den första att skriva under på det!


I stället för att göra som en foglig patient och gå landstingsvägen med sjukskrivning, smärtstillepiller-ätande, vänta minst tre månader på ett besök och sen (troligtvis) minst lika länge på ev. åtgärd och ännu mer sjukskrivning, smärtstillepiller-knaprande och framförallt lidande (phu!) så tog jag tag i det själv.

Med hjälp av Guru-Danne, naprapat-Mats, sul-Ulf och egenvård så verkar mina smärtsamma fotproblem vara löst för denna gången.
(Jag är nämligen inte dummare än att jag begriper att jag kan få problem igen.)

Hade jag fogat mig hade jag fått besöka en ortopedspecialist om tidigast tre månader.


Fatta vilka smärtsamma månader det skulle ha blivit!

Att ha två tår ur led är förvisso inte det värsta man kan råka ut för men det är fasen inte behagligt någonstans.

Jag har lagt ut oräkneliga tusenlappar på detta, och det har absolut varit värt vartenda öre, men jag tycker det är för jäkligt att systemet funkar på det här viset.
Det är t.o.m rent av skamligt för ett s.k. "modernt" samhälle.

I dag blev jag hur som helst mer eller mindre helt "fotfriskförklarad" av Mats.
Har inte ens en återbesökstid inbokad och det är ett gott tecken.


Än är inte sista ordet sagt om detta och jag använde energi-ilskan till bra saker.
Sprang en timme och boxades lika länge.


Hej hej träningsvärken! :)
[Comments (11)]
Monday 2013-09-23 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa dagar är en smula tuffare än andra
Men alltihop var helt och hållet självförvållat och jag är lika lycklig som Elvira the cat när hon ska få mat.

Jag må vara en lättroad rackare men det här blir jag glad och pigg av;

Vattenlöpning 100 min. inkl. en bunt intervaller med grabbarna
+
Hot Mojo yoga 55 min.
+
Transformer 45 min.
Inte utan att armarna var en aning smålustiga efteråt när jag skulle försöka fota...


Det finns i princip bara en liten, liten pytteynka baksida med en dag som denna.

Tvätthögen...

[Comments (7)]
Sunday 2013-09-22 18:26
Author: Ingmarie Nilsson
Leva som man lär
Det är en sak att säga och tänka kloka saker.

En helt annan att göra.

Jag är idiotsmart när det gäller andras träning men allt för ofta en idiot när det gäller min egen.
Kanske helt enkelt för att, som i så många andra sammanhang, det är så otroligt mycket enklare att vara objektiv när man ser saker och ting utifrån.
(Räck upp handen om du inte känner igen dig!)

Men i dag var jag faktiskt riktigt klok om jag får säga det själv.
I stället för att trycka på och/eller kuta längre än jag tänk så höll jag mig till min plan.
Sprang mina 50 min. i "lagom" fart.
Punkt slut.

Men det blev ändå en slags långpass för så fort jag kom hem bytte jag till torra kläder, hojjade direkt iväg till Eriksdalsbadet (ca. 25 min.), körde 80 min. vattenlöpning där jag fick finfint sällskap av Sophie och sen gammelhojjen hem igen.

Det satt allt lite extra fint med mat efter det.

Rotfruktsgryta med sojakorv, röda linser och spenat, rårivet, kokosolja, mjölksyrat och hela tre oliver. Man ska ju inte överdriva. ;-)
Rotfruktsgryta med sojakorv, röda linser och spenat, rårivet, kokosolja, mjölksyrat och hela tre oliver. Man ska ju inte överdriva. ;-)

Och visst var det frestande att hitta på något mer denna dag men jag höll fast vid min klokhet och tillbringade resten av dagen jobbandes i soffan och såg till att ta en skön siesta tillsammans med Elvira the cat.


Tack fossingarna!
Tack kroppen!
Tack livet!

Och tack du som läser här.

Kram från Ingmarie
[Comments (6)]
Saturday 2013-09-21 19:34
Author: Ingmarie Nilsson
Det hjälper inte att lipa!
Det var inget roligt svar på magnetröntgen som jag gjorde i måndags.

"Ödem och osteonekros-misstanke".
D.v.s svullnad och misstanke om benvävnadsdöd.

Remiss är skickad till ortopedspecialist men när jag ringde för att höra om när jag kunde få en tid så var svaret att det är minst tre månaders väntetid.

Tre månader!

Minst.

Snacka om sjuk vård.

Och vilket "tack" efter att ha knegat för landstinget i över 20 år...

Jag var bedrövad, grät en skvätt och såg resten av löparåret försvinna.
(Observera dock att jag inte skriver resten av löparlivet.)

När jag väl sansat mig och började tänka efter så kom jag på att egentligen är nog detta inte något nytt.
Jo ödemet men inte osteonekrosen.
Du som följt mig vet att mina fotgener spelat mig många spratt genom åren.
Har man tår som sitter huller om buller så är det såklart inte så konstigt att blodförsörjningen inte är optimal.
Svullnaden tror jag helt enkelt kom när tårna hoppade ur led denna gången och kanske gjorde det att osteonekrosen också fick sig en skjuts.

Men nu är ju jag inte direkt den som sitter och väntar på att något ska hända.
Jag har "botat" mig själv utan den sjuka vården förr och tänker göra det denna gången också.

Naprapat-Mats är en av de som hjälper mig, liksom Guru-Danne.
Mats har rätat ut tårna så de sitter så bra som mina tår möjligtvis kan och Danne hjälper mig med olika behandlingsformer och ett vettigt träningsupplägg.

Eftersom jag är en snudd på obstinat anti-skolmedicinpillermänniska så kör jag andra alternativ.

Det finns fina naturliga ämnen för att råda bot på svullnad, inflammation och benvävnadsdöd som är både billiga och absolut biverkningsfria.
T.ex. Arnika, vitkålsomslag, MSM och gurkmeja.

Och något rätt gör jag tydligen för nu kan jag ju faktiskt kuta i princip helt utan smärta.
Hela 80 min. denna ofattbart magiska septemberdag.




Och vad passar väl bättre efter det än att direkt…
B-a-d-a!!




Mjumma inte bara för fossingarna utan även för resten av kroppen och hela själen.

Om det var det, eller tuppluren i solen på balkongen, som gjorde att jag sen även körde 90 min. spinning vet jag inte men så blev det.
Jag åkte dit med ambitionen att inte köra fullt men vad händer?

Som alltid när bästa Glenn har pass så går det max 15 min. och sen sitter man (läs jag) där och trampar som en tok i alla fall.
10 x 30-30 + 10 x (15-45) + stege 2 + 4 + 6 + 8 + 10 min. och till slut 4 min. klättring.

Jo då, det är ok att kalla mig både lättroad och lättlurad.

Skål på det!

Bästa återhämtningsdrycken alla kategorier. Ecos kokosvatten.
Bästa återhämtningsdrycken alla kategorier. Ecos kokosvatten.

[Comments (9)]
Friday 2013-09-20 19:34
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Thursday 2013-09-19 19:28
Author: Ingmarie Nilsson
Sex tips
Men observera särskrivningen. :-)

Det första är framförallt ett hett tips för dig som bor i 08;a land och vill hitta bra ekologiska och vegetariska produkter.
Nämligen Hemköp Hornstull.

Bara att stå vid deras kyl- och frysdisk är en lycka!
Otroligt mycket fina veganprodukter att välja mellan!


Ett annat superbra ställe att handla ekoprodukter på är Ekobutiken i Enskededalen.
Butiken ser inte mycket ut för världen utifrån men skenet bedrar!

Alla deras produkter är eko och de har allt från katt- och hundmat till diskmedel, grönsaker och kött.
Du behöver inte ens åka dit utan kan handla direkt på nätet.
Hur bra och smidigt är inte det?




Sen vill jag slå ännu ett slag för Ekos kokosvatten.
I går fick jag hem min senaste beställning.
10 x 250 ml/förpackning.
Perfekta för att ha med sig oavsett vart man ska.


Och när jag ändå är inne på temat kokos så vill jag slå ett slag för Holistics kokosmjöl.
Ekologiskt och helt fritt från gluten, fytinsyra och laktos men rikt på fibrer och nyttiga fettsyror.
Du hittar det i hälsokosten eller t.ex här


Missa sen heller inte senaste numret av Runner´s World och min artikel på sidorna 62-66 om Kajsa Berg.


Sist, men inte minst, tre superpaketerbjudande från mig som du hittar här . :-)
[Comments (9)]
Wednesday 2013-09-18 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Något annat
Jag hade tänk ett helt annat inlägg denna dag än vad det nu kommer att bli.
Döden och livet kom nämligen emellan.

Som för så många andra blev nyheten om att Kristian Gidlund dött en kraftig påminnelse om livets skörhet.
Trots att alla visste så tror jag att många, precis som jag, blev chockade och bedrövade.

Jag kände inte Kristian.
Har inte ens sett honom IRL.
Men hans texter och ord jag hört på radion har verkligen berört mig på djupet av mitt hjärta.
Har du inte läst hans blogg, hört hans sommarprat eller när han blev intervjuad på Värvet så rekommenderar jag dig verkligen att göra det.

Att dö så ung är i mina ögon helt meningslöst men samtidigt så blir jag åter medveten om hur viktigt och betydelsefullt det är att skapa meningsfullhet i mitt eget liv och för de runt omkring mig som jag älskar och håller av.

Konstigt egentligen att vi ska behöva bli påminda om det.
Eller hur?
Men kanske vi bara inte begriper bättre?
Vi simpla människor.

Kommer du ihåg att jag berättade om en av mina äldsta vänner som var med om en svår olycka i juni då hon blev påkörd av en (smitande) vattenskoterförare?
Hennes kamp tillbaka till ett "vanligt" liv är långt ifrån över men med tanke på hur illa allt kunnat gå så har dagen i dag varit ett mirakel.
Hon kunde ju lika väl ha dött eller fått men så svåra att livet aldrig kunnat bli normalt igen.

Men nu är det inte så.
Hon lever i allra högsta grad och värt att fira så här mitt i veckan just därför.

Så vi tog jobbledigt och skapade en heldag som heter duga.
För att vi ville, kunde och lever just nu.

Som tur är så gillar vi att göra samma saker. :-)
80 min. hård spinning, en timmes vattenlöpning, långlunch på Södermanna vegetariska, promenad i stan, kollat utställningarna på Fotografiska och pratat, pratat, pratat.
Om livet och döden och allt däremellan.
Egentligen ingen "märkvärdig" dag mer än på så vis att den var vår, att vi gjorde roliga saker och att vi var i ögonblicket.

Döden har nog ofta denna påverkan på oss människor.
Att vi inser att livet inte är oändligt.
Att vi inte kan ta någon eller någonting för givet eller tro att "sen" alltid finns.

Så vänta inte på att det där speciella eller perfekta tillfället ska komma.
Gör i stället de vanliga stunderna och ögonblicken speciella och perfekta.




[Comments (2)]
Tuesday 2013-09-17 18:50
Author: Ingmarie Nilsson
Ptroooooo
Min största utmaning just nu är att inte rusa iväg som bångstyrig häst eller en yr kalv på grönbete och tro att jag kan kuta på hur som helst.
Rabblar samma mantra om och om igen för att de ska fastna i skallen och jag verkligen ska förstå.

Tålamod, tålamod, tålamod, t-å-l-a-m-o-d.

Men det är banne mig inte plättlätt så jag får helt enkelt "lura" mig själv en smula.
T.ex genom att se till att jag inte hinner mer än vad jag bestämt före p.g.a att jag har en tid att passa.

Idiotsmart om jag får säga det själv.:-)

Fötterna höll sig hyfsat lugna även i dag och jag höll mig till mina planerade 50 min. men gudarna ska veta att jag hade velat springa mycket längre!
Men jag hoppas och tror att om jag bara kan fortsätta vara lite förståndig så kommer tårna hålla sig där de ska och hösten är räddad.

Lite knepigt har jag nog ändå satt ner fötterna när jag smått livrädd för smärtan kutat dessa dagar.
Det blir ju lätt så där när man haft skitont...
Framförallt är det de första 5-10 min. innan jag liksom känt mig "säker" som jag sprungit "konstigt" men den lilla stunden har gjort att det blivit lite skumma spänningar både här och där i kroppen.

Fast för det finns en enkel lösning.
Ett besök hos naprapat-Mats och allt är borta!


Lägg till ett helt galet bra boxpass på det och jag var bara tvungen att fira med en stor fet kaffe!

Så stor att jag är rädd jag inte somnar i kväll.
Mer behövs nämligen inte för att jag ska bli hög som en skyskrapa.


[Comments (6)]
Monday 2013-09-16 18:49
Author: Ingmarie Nilsson
Grått
Det var nära att jag glömt hur den såg ut men i dag har himlen varit så där grå som bara en grå himmel kan.

Ja ja, den må se vit ut här men kameran ljuger!
Ja ja, den må se vit ut här men kameran ljuger!

Men vad gör det när det är härlig måndag igen?
Inte ett endaste skvatt.

Fast lite hånfullt kändes det nog allt att regnet strilade hejdlöst denna snortidiga morgon när jag bestämt mig för att prova springa igen.
Men som hjärtat så klokt påminde mig; det är förstås glädjetårar!
Ja men så klart!

Och det gick bra!
"Bra" på så vis att tårna inte högg en endaste gång.

Men kroppen är ovan.
Det märks.
Hur flitig jag än har varit med en massa annan träning så är 2,5 veckor utan ett löpsteg 2,5 veckor hur jag än vänder och vrider på det.
Det går fort utför men 50 min. blev det även i dag och det är helt klart 50 miljoner gånger bättre än noll.
Å andra sidan så tror jag att bara fötterna håller så ska det nog gå ganska snabbt att få kroppen att fatta att den ska springa igen.


Resten av dagen har varit en salig blandning av en massa jobbgrejs och flängande hit och dit.
Men SL har skött sig exemplariskt och tar man bara en sak i taget så brukar det gå bra.

Var bl.a och fick justerat mina senaste sulor hos "sulmannen" UlfAnatomic du vet.
En halv minut sen var det fixat.
Snacka om service!
Dessutom är de så himla trevliga att jag gladeligen hänger där även utan sulfix.


So what else har hänt som inte stavats jobb denna dag…?

Bl.a magnetröntgen, brödbak, Hot Mojoyoga 50 min. och vattenlöpning 70 min. inkl. 22 x (70-20) + 10 x (20-10) max.

Med andra ord en ganska fartfylld och hoppfull måndag.

hej hopp och låt resten av veckan bli den bäst tänkbara.:-)
[Comments (5)]
Sunday 2013-09-15 19:19
Author: Ingmarie Nilsson
Korkad men glad
Jag må vara en aning korkad men jag är faktiskt inte dum i hela huvudet.

För visst var det väldigt frestande att prova att springa även i dag men jag lät bli.
Här ska inte riskeras någonting och blir det pannkaka så ska det åtminstone inte bero på min egen dumhet.

Så det blev ett 90 min. hyfsat bra spinningpass i stället.
Ett riktigt "gammeldags" upplägg där instruktören körde helt efter hur låtarna var.

Absolut ok men på tok för mycket tung klättring för min del så jag körde mest mitt eget race.
Jag har nämligen märkt att kör man för mycket tung cykel så blir benen likadana.
D.v.s tunga.
Bättre köra lätt växel och hög kadens tycker jag.
Då kan det bli ett jädrans (löp)klipp i steget och det är minst lika jobbigt att trampa fort-fort.
I alla fall för mig.

Ungefär lika lång tid tillbringade jag i bassängen.
Försökte förgäves få sällskap men det var ingen som ville/kunde leka med mig denna eftermiddag så jag fick roa mig själv.
Och det gick bra det också.
Jag är ju ganska bra på det där.
Att leka.


All denna träning är ju faktiskt mest på skoj.
Det kan vara väldigt lätt hänt att man glömmer bort det bland alla resultat och prestationer och att man tar både sig själv och träningen på allt för stort allvar.

Så påminn dig själv emellanåt.
Keep on training hard and smile !

[Comments (4)]
Saturday 2013-09-14 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
Ett försök
I går kände jag mig allt utom hoppfull inför att kunna kuta inom en snar framtid.
Tvärtom kände jag att hoppet började svikta liksom kraften att försöka få det bra på rekordtid.

Så jag tog ett beslut.

Tog bort tejpen som fixerat min tå och bestämde mig för att släppa taget om smärtan.
Inte så att jag skulle ge upp, absolut inte, utan mer att låta den vara och acceptera att tån och foten bara inte vill kuta just nu.
Tänkte att det kanske var någon mening med det hela som jag bara inte begriper.

Sov djupt och länge och i morse kunde jag plötsligt gå barfota utan att det gjorde ont.
Men det har jag kunnat innan också så jag tänkte inte låta mig luras ännu en gång.

Men självklart tändes hoppet igen.
Glöden är ju långt ifrån släckt.

Kanske kunde jag trots allt prova springa lite som den ursprungliga planen var efter Mats-besöket?
Någon gång måste jag ju våga testa.
Hugger det så kunde jag stanna och gå helt enkelt.
Den där smärtan har ju kommit efter bara några minuter så jag skulle ju inte hinna allt för långt hemifrån.

Så jag sprang iväg.
Livrädd för smärtan för den är inte behaglig någonstans och har alltid kommit helt utan förvarning.
Försökte i ett tramsigt försök t.o.m att göra mig lättare för att minska belastningen genom att hålla andan.
Idiotiskt-jag vet!
Jag väger det jag väger oavsett och att springa och hålla andan går hur som helst inte särskilt bra.

Efter 3-4 minuter tyckte jag det liksom klämde lite i foten så jag stannade, knöt upp skon, masserade, knöt skon igen och fortsatte.
En gång till hände det men annars inget.
Lite ömhet och trötthet men absolut inget ont-ont.

I 50 minuter sprang jag.
Fattar du?
Femtiohelaminuter!

Jag var så glad att jag sprang och grät.

Att jag sen kände mig som en elefant är en helt annan sak.


Firade detta så som jag firar.

Med ett ljuvligt bad i sjön.



Lite senare blev det även 110 minuter lugn fin vattenlöpning med allra, allra finaste och bästa Karin.


Och denna film.


Snorbra om du frågar mig och hjärtat.
Satan i gatan vilka skådsar!
Tro mig, Matias Varela kommer bli Sveriges nästa Hollywoodstjärna.

Hur mina fötter mår i morgon har jag ingen aning om men jag vet att det var otroligt skoj så länge det varade i dag. :-)

Hej hopp & kram till dig som läser här.
[Comments (9)]
Friday 2013-09-13 18:51
Author: Ingmarie Nilsson
Status
Hade detta med foten hänt i dag så hade jag skyllt på dagens datum men nu är det ju inte så "enkelt".

Jag vet inte vad jag ska säga om tå-statusen.
Typ same same fast med den skillnaden att nu är det "bara" långtån som hugger och ger elstötar.
(Ja det känns faktiskt så.)

Ibland känner jag absolut ingenting och jag tänker att; Yes nu har det släppt.
Nästa sekund kan det hugga till som om jag trampade på en sylvass sten eller drämde tån allt vad jag kunde i en dörrkarm.
Barfota.
Ja du förstår.
Inte ett skvatt behagligt någonstans faktiskt.

Det är nästan så jag önskar att det gjorde ont hela tiden istället för att det blir de där obehagliga överraskningarna.

Dessutom känner jag mig dunderlurad varje gång.

Suck, suck, trippelsuck.

Men när jag haltande kom hem från kvällspasset på gymet, och när jag som mest verkligen behövde det, så stod dessa vackra på köksbordet.


Hur mörkt allt än kan verka vara så finns det minst en liten ljusglimt och det är den man ska haka sig fast vid.

Hårt som fasen!
[Comments (2)]
Thursday 2013-09-12 23:18
Author: Ingmarie Nilsson
Lycklig?
Det finns stunder då jag tänker att det vore nog bra skönt att gå tillbaks till ett "vanligt" jobb igen.
Ett sånt med (hyfsat) fast schema, jämn inkomst varje månad, trygghet, arbetskamrater, arbetskläder och kaffeautomat.
Ett stabilt liv helt enkelt.

För frilansarbete är typ allt utom just det där.

Det är oregelbundna dagar, osäker och ojämn inkomst, osäkert, otryggt, inga "riktiga" arbetskamrater och arbetskläderna kan vara allt från pyjamas till klänning.
Men kaffe kan jag faktiskt få oavsett kaffeautomat eller ej.

De där stunderna går dock över ganska fort för fördelarna med frilansandet är många, många gånger fler.
I alla fall just nu.
Det kan förstås förändras.
Vad framtiden har i beredskap är det ingen som vet och om det är något jag lärt mig så är det att man aldrig ska säga aldrig.
Dagens sanning behöver inte vara morgondagens.
Det har historien lärt oss mer än en gång.

Samma tankar kommer och går med löpningen.
Kanske jag bara skulle skita i det och sluta kämpa så förbenat?
Bli "vanlig", inse att jag är en gammal föredetting och gå på lite jympapass då och då.
Inget fel i det men nej, det är ju inte jag.
Så länge jag kan kommer jag envist som ett ogräs streta vidare för att kunna kuta.

Och nu är nu och jag trivs med mitt liv även om det är utan löpardojjorna.
Jag vet att det är tillfälligt för det kommer att bli bra även denna gången.
Det måste det!

Att kunna planera mina dagar nästan hur jag vill är ett stort privilegium och en enorm frihetskänsla för mig.
Oftast jobbar jag på morgonen och på seneftermiddagen/kvällen för att kunna vara ledig mitt på dagen.
I dag använde jag de timmarna till ett långt härligt lunchmöte, några timmar på gymet då jag körde en timme på crosstrainern och 30 min Hot Flex, ett annat möte och sen över två timmar lugn poolrun med allra bästa sällskapet av både denna och denna superpingla.

Jag kan utan tvekan säga att jag är lycklig minst 85% av min vakna tid och jag strävar efter att det ska vara så.
Annars får jag försöka förändra så det blir det.
Livet är för kort för att man ska gå runt och ha tråkigt, må dåligt eller känna sig bitter.
Ja så tänker jag i alla fall...

Så oavsett vad du gör, gör det med kärlek och finn glädje i det du gör.

Fråga dig själv med jämna mellanrum om du är lycklig.
För det är du värd!

[Comments (4)]
Wednesday 2013-09-11 18:38
Author: Ingmarie Nilsson
Trolleri (?)
Det var deppigt som fasiken i går.

Slätröntgen visade att två av mina tår har luxerat (d.v.s gått ur led) ännu mer.

Inflammationen/irritationen är läkt efter alla mina (hemma)behandlingar men så länge de små benen ligger fel kommer nerven vara i kläm oavsett.

Remiss är skickad till en ortopedspecialist men nu är jag ju inte direkt känd för att vara en person som sitter och väntar på att något ska hända (särskilt inte på landstingsfronten) plus att jag inte vill varken bli opererad igen eller bli "utdömd" av någon fotläkare ännu en gång.

Så jag följde mitt hjärta och min magkänsla.

Fick tid redan i dag hos bästa naprapat-Mats som hjälpt mig så många gånger förr och det var med lätt oro och darriga ben jag gick dit.
Inte för att träffa honom, för det är alltid en energikick, utan för att det skulle göra ont (av erfarenhet vet jag nämligen att det är extremt oskönt att behandla tår) men framförallt för att han skulle säga "tyvärr Ingmarie, jag kan inte hjälpa dig."

Hur jag ens kunde fundera på att han skulle säga så där vet jag inte för i Mats värld så går allt att fixa.
Bara man är tillräckligt envis.
Och i ärlighetens namn är det så i min också.

Så han klurade en stund innan han plockade fram sin "fotdropp-platta" och gick lös på min fot.


Det där var absolut inte behagligt någonstans men jag har varit med om mycket värre och efteråt var det en befrielse utan dess like.

Trolleritrollera!

Jag vet att tårna just nu sitter så rätt som mina tår kan göra och om 48 timmar vet jag om de fortfarande gör det och om det funkar att springa.

För säkerhets skull är de även fasttejpade så de (förhoppningsvis) begriper att de ska vara kvar där de är och inte hoppa runt som några jämrans studsbollar.


Och en sak är då säker.
När jag kan springa igen kommer jag åtminstone inte vara klenare.
Jag är smärtsamt påmind om träningsvärken varje gång jag rör armar och rygg och jag tror inte den blir mindre efter dagens pass.

70 min. stenhård spinning direkt följt av 50 min. crosstraining.
Producerade i alla fall galet mycket både mjölksyra och svett.
Plus två fina tvätthögar.


Inte utan att benen kändes lite smålustiga när jag traskade därifrån för att inta min lunch ute i det fria.


Kriget mot smärtan fortsätter.
Och jag kommer att vinna för jag ger mig inte!
[Comments (8)]
Tuesday 2013-09-10 19:25
Author: Ingmarie Nilsson
Moll och dur på en och samma gång
Det är märkligt ändå hur livet väldigt ofta sänder små ljusglimtar när man som bäst behöver dem.
Du vet de där stunderna när gråten inte längre hjälper och man liksom inte får någon rätsida på allt hur man än vänder och vrider på sin situation.

Det behöver inte vara några stora saker som sker.
Det kanske inte ens löser ett bekymmer tillfälligtvis.
Men det gör att man får lite ny kraft och orkar kämpa ännu en stund.
Ett sms, en vänlig blick, ett mail eller en varm kram kan göra underverk.

Det var så min dag vände från moll till dur.
Åtminstone för en stund...

Jag trodde foten och tån skulle hålla för löpning i dag.
Och det gjorde den.
I typ fem minuter.
Sen kom den där megaonda nervsmärtan och med den bara brast det.
Lipade som en unge och tyckte förskräckligt synd om mig själv.
Inte bara för tån utan för flera saker som jag så "skickligt" tryckt undan allt för länge.

Men jag tog mig samman och gick på det där boxpasset som jag bokat fastän jag helst bara velat gå och lägga mig igen.

Och vilken tur för jisses vad skoj det var!
Tydligen var det exakt vad jag behövde för sen vände det och självömkandet försvann.

 
Fyllde på mig själv ännu mer genom att bl.a. träffa Världens bästa Camilla och fyrbenta godingen Tarzan på hundcafeet Coffee and friends.

Samma härliga, positiva, livgivande effekt varje gång vi ses!
Vilken tur att de kunde just i dag när jag behövde den där stunden så otroligt mycket.


Vattenlöpningen gick bra och hemma finns både hjärtat och Elvira the cat som livar upp.
För säg den som kan fortsätta vara tjurig och ledsen när man träffar henne!


Nu är det dock inte riktigt så enkelt att allt är frid och fröjd mest hela tiden igen.
Tån gör lik förbenat ont och jag har fått svar på slätrötgen jag gjorde i går.

Den känns inte hoppfull...
[Comments (5)]
Monday 2013-09-09 21:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Upp och ner är lika långt, men inte lika lätt.
/Okänd

[Comments (4)]
Sunday 2013-09-08 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Det gäller att keep smiling
Om man nu ska försöka vara positiv mitt i den här tåeländes-historien så är det bra med att vara "tvungen" att träna inomhus en solig dag som denna att det är förhållandevis otroligt lite folk på Eriksdalsbadet.
Gott om plats och riktigt tyst och behagligt.

Och det är konstigt hur tiden ändå går fastän jag bara springer där fram och tillbaks, fram och tillbaks, fram och tillbaks i en halv evighet och det mesta jag ser är vatten, kakel, linor och badmössor.

Men det är klart.
Under 140 minuter hinner det passera en hel del olika typer av människor och eftersom jag hela tiden har huvudet ovanför vattnet så får jag både se och höra en hel del.

Att vistas i ett badhus är helt klart en praktisk studie i psykologi.
Funderar på om min nästa bok kanske skulle handla om just det.
Jag tror faktiskt den skulle bli ganska underhållande.:-)

Men efter de där timmarna, plus några mils cykling, tog jag paus.
Käkade min lunch ute i det fria vid min kära Flatensjö och låg pannkaksplatt på min handduk (förutom när jag rullade ner till vattnet för att bada) och gjorde inget annat än att läsa, slumra och lapa sol i flera timmar.

 
Har du inte redan läst denna bok så gör det!
Har du inte redan läst denna bok så gör det!

  
En sak är dock tvärsäker hur positiv jag än försöker vara.
Det är mycket bättre att kunna kuta "på riktigt" oavsett väder.
[Comments (5)]
Saturday 2013-09-07 23:29
Author: Ingmarie Nilsson
Olika slags party
Det tog emot att behöva gå in för att träna en makalöst ljuvlig sensommardag som denna, det erkänner jag, men vad sjuttsingen.
Lika lite som man skylla på för dåligt väder kan man ju skylla på för bra väder.
Eller hur?

En timmes vattenlöpning "hard but comfortable" och 90 min. spinning som var mest "hard". :)
Och när jag väl bara var igång så ångrade jag mig förstås inte en millisekund
Jag vill ju träna och jag vet mina mål så då är det bara att sluta gnälla "and do what a runner has to do."

Hela kvällen har tillbringats på (en annan slags) fest hos en purfärsk och evigt ung 50-åring.
För Fredrik är en sån som liksom är evigt ung.
Så som löpare är du vet.

Det fanns en tid när jag tänkte att 50 år var skitgammalt och verkligen betydde slutet.
Men tack och lov har jag både tänkt om och fattat att det inte är så.
Nu tycker jag 50 är supercoolt och ser nästan fram emot att själv snart bli det.
Både för att det är en gåva att få bli det över huvudtaget, det är ju faktiskt ingen självklarhet, och för att jag åter igen blir "yngst i klassen".

Hur som helst så var där fullt av härliga människor och galet god mat.

Fredrik är alltså gift med min underbara vän Karin.
Fredrik är alltså gift med min underbara vän Karin.

Folk undrar hur man orkar träna men jag undrar hur i all sin dar man orkar nattsudda?
Två kvällar på raken för mig och hjärtat får räcka.

Sen kan man förstås diskutera vad "nattsudd" egentligen innebär.
När vi åker hem är ungdomarna på väg ut.
Typ...

[Comments (2)]
Friday 2013-09-06 22:58
Author: Ingmarie Nilsson
I krig är det mesta tillåtet
Jag tror inte på krig eller att "ont ska med ont förgås".
Tvärtom.

Jag tänker som så här att ju mer man kämpar mot något ju mer kämpar det emot tillbaka.
I stället tror jag på att värme, omtanke, kärlek och medkänsla i längden alltid vinner över det onda.

Men det finns förstås undantag och ibland får man helt enkelt ta i lite med hårdhandskarna.

Det är jag och tån mot smärtan.
Och vi ska vinna även denna gång.

Nu är det krig!

Jag har bl.a fixat hem en laserapparat.


Rena supergrejen om man ska tro på de som använder den.
Vi får väl se.
Helt klart värt att testa i alla fall.
Två gånger om dagen till en början.

Sen har jag varit och fått special-special-s-p-e-c-i-a-l-sulor på absolut bästa sulstället gjorda av absolut bästa sulmannen.
D.v.s hos Ulf JönssonAnatomic i Solna.


Ronny och Marie som också jobbar där är säkerligen lika duktiga men det är Ulf som alltid hjälpt mig genom åren.
Utan hans specialsulor skulle jag inte ha kunnat springa ett steg.
Det är då en sak som är stensäker.

Och jösses vad han kan trixa och fixa!
Bygger, klistrar, slipar, testar, mäter och klurar tills det blir så bra som det bara kan bli.
Vilket hantverk!


Nu har jag flera olika nya, fina varianter att skifta mellan.
Hur coolt som helst!


Så med tanke på allt detta så borde väl smärtan inte ha en chans utan att jag och tån kommer att vinna?

Annars tar jag den på ren utmattning för jag är en sjukt envis rackare när jag väl bestämt mig. :-)
[Comments (5)]
Thursday 2013-09-05 20:06
Author: Ingmarie Nilsson
Alternativträning
Det finns en lite förrädisk detalj med att ha alternativträningen som "enda" träningen.
I alla fall för mig.

Eftersom jag aldrig upplever samma trötthet under/efter ett alternativpass som under/efter ett löppass, oavsett hur mycket jag tar i, så blir det att i princip alla träningspass blir hårda.

Jodå, jag blir trött.
Skittrött t.o.m men så fort jag kommit in i duschen så tänker jag;
"Jaha, vad ska jag göra nu då…?"
Det där händer mycket sällan efter ett löppass.
Särskilt inte de långa/hårda.

Dessutom gör intervaller att det hela blir lite roligare och jag blir åtminstone tillfälligt tillfreds.
För det är som jag sagt innan.
"Riktig" träning i min värld är löpning och den aktivitet som min kropp och knopp verkar må bäst av.
Det är väl delvis därför jag stretar på år efter år trots ömmande fötter…

Så den förrädiska detaljen med ständigt hård alternativträning är att det är lätt att bli sliten utan att riktigt märka det.
Löptränar man så känns det ju liksom ganska snabbt att kroppen inte svarar men om man vattenlöper och cyklar så är det mer bara allmänt segt och det går liksom ändå att köra på.

Därför har jag tagit det lite lugnare i dag.
Eller rättare sagt, det var tanken.

För jag är allt lite tveksam till om man kan säga att två timmar vattenlöpning och ett allt annat än osvettigt gympass i Nilssons egen ringhörna är att ta det lugnt.
Särskilt inte med tanke på att träningsvärken från tisdagens boxpass ännu inte har lagt sig.

 
Men vad fasiken.
Så länge det är (hyfsat) skoj så tror jag det är bra!
I morgon blir det hårdkörning igen.
På riktigt..
[Comments (8)]
Wednesday 2013-09-04 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
En (oönskad) utmaning
Motgångar är en del av livet och även om de väl aldrig direkt "passar in" så kommer de när de kommer.
Man får liksom gilla läget och göra det bästa av situationen.
Se det som en utmaning och göra ett val.
Ge upp eller anta den.

Jag tror, oavsett vad det gäller, det värsta är om man får en känsla av att inte kunna påverka.
Att uppleva det som att man inte kan styra något själv eller göra något åt sin situation.

Så även om tån gör att jag inte kan kuta, och att jag inte ens riktigt vet vad som felar, så gnetar jag på.
Det finns liksom inget annat alternativ i min värld.

För utmaningen är antagen.
Tån ska bli bra och jag ska kuta igen.
På rekordtid!

Jag har bl.a varit hos Guru-Danne på behandling och även hos en vanlig läkare som skickat remiss för magnetröntgen.
(Evighetskö förstås men tänkte prova att ringa och tjata varje dag tills de helt enkelt tröttnar på mig och ser till att jag får första bästa tid.)

Jag tränar allt jag kan och tänker när jag sitter där på cykeln i någon mörk spinningsal, med svetten rinnande ända ner i skorna, att jag kommer ha nytta av även denna träningen när tån är beredd igen.

Så det så.

Min (vattenlöpnings)vän Fredrik gav mig även några kloka råd som jag tagit fasta på;

* Tänk bara 2-3 dagar framåt.
* Uppgradera alternativpassen till att bli de "riktiga" passen. Planera in dem och satsa på dem.
* All annan tid så tänk på annat än löpning. Håll inte på att läsa om andra löpare, tävlingar och löparäventyr.

Helt lätt är det förstås inte.
Särskilt att inte tänka på löpning.
Den finns liksom inbyggd i mina gener och celler på mikronivå.

Men allt "inneliv" tär på skallen så jag har skaffat våtdräkt så att jag slipper vara inomhus varendaste gång jag ska vattenlöpa.
Den hjälper åtminstone lite mot rimfrosten för jag kan berätta att det nu för tiden är ganska svalt i vattnet när man varit i ett tag.


Kanske lite "fusk" enl. någon men vet du vad?
Med en skadad tå är (nästan) alla knep tillåtna för att hålla modet uppe.
[Comments (6)]
Tuesday 2013-09-03 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Av all möda kommer någon vinning.
/Ordspråksboken

[Comments]
Monday 2013-09-02 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Älskade nöt!
Att jag är en kokosnöt-fantast av gigantiska mått är ingen hemlighet.
En dag utan kokos är som en dag utan att yoga & meditera.
Jag överlever men något viktigt saknas mig.

Jag slevar i mig kokosoljan som den är, har den på mackan, i gröten, i kaffet, i den varma eller kalla maten, i en smoothie, som topping på glass eller vad jag nu kan komma på.

Och utvärtes går den att ha alltifrån till att smörja torra läppar till att behandla sår och insektsbett.

Allt är möjligt.

Det skulle krävas spaltkilometrar för att skriva ner Kokosoljans många fördelar och den jag tycker är absolut godast och bäst är Holistics kokosolja.
Och det påstår jag efter att ha provat många olika.

Visst, jag är lite partisk eftersom jag själv säljer men det är ju också just därför som jag valt Holistics.
Den är bara bäst.
Tycker jag. :-)

 
I somras när jag var hemma på bästkusten hittade jag Ecos kokosvatten i Särdals kvarn butiken.


Kokosvatten är i princip aldrig fel att dricka och det är extra bra när man svettas mycket och vill återställa elektrolytbalansen.

Kombination av livsviktiga mineraler är nämligen perfekt.
Men inte bara det.
Den innehåller även bl.a cytokiner som är mjumma för våra mänskliga celler.

Jag har testat ganska många olika märken även när det gäller kokosvattnet men inte hittat någon som varit mer än "ok".

Tills nu då.

När jag öppnade mitt paket, hällde upp i ett glas och d-r-a-c-k...

Jag höll på att smälla av!
Ecos kokosvatten är himmelskt gott!
Jag skulle kunna hinka i mig en liter på nolltid!
Halle min dar!

Passar jag mig inte förvandlas jag väl snart till en (vattenlöpande) kokosnöt...
[Comments (11)]
Sunday 2013-09-01 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Fyra ynka dagar
Det var lätt att vara kaxig i början och säga att det här kommer snart att bli bra, att det går lika bra med annan träning och att det nog finns en mening med att tån trilskas.

Men vet du vad?
Innerst inne tycker och tänker jag inte alls så.

Jag tycker det är skit!

Efter fyra ynka dagar utan att kunna göra det jag gillar mest av allt så är jag både less, frustrerad och deppig och finner inte alls någon mening med det här.

Visst, jag kan träna annat och kan bli både trött och tillfreds av alternativträning men det är inte alls samma sak som att springa.
Det är bara alternativ träning.
Inte "riktig" träning för jag är och förblir en löpare i själ och hjärta.
Inte någon jämrans alternativare!

Jag tänker löpning, drömmer om löpning och längtar efter löpning.
Dessutom är det ju faktiskt en del av mitt jobb.

Men men.

Nu är det som det är och jag är tvungen att gilla läget.
Mina fotgener kan jag ju inte göra så mycket åt dessvärre.

Jag gör mitt bästa för att inte totalt sjunka ner i det där depphålet som jag har en viss benägenhet att göra mellan varven.
Som t.ex. att enbart omge mig med familj och goa vänner som ger energi och kraft.

Och jodå, jag vet att det här är ett lyxproblem av värsta rang, jag vet att det kommer att gå över, jag vet att livet inte går under p.g.a detta, jag vet att det finns de som har det miljarder gånger värre och jag vet att det kommer en dag när jag inte ens kommer att komma ihåg vilken tå det var.

Men det hjälps inte just nu för jag är mig själv närmast och ibland är det skönt att få gnälla lite.
Det blir allt lättare att drömma vidare då…


[Comments (10)]