Archive Nov 2014 (30 entries)

Sunday 2014-11-30 10:14
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
One day you will wake up and there won´t be any more time to do the things you´ve always wanted.
Do it now.
/Paulo Coelho


[Comments]
Saturday 2014-11-29 20:00
Author: Ingmarie Nilsson
Go & glad på bästkusten
Det är mycket möjligt att jag hittat på dumheter i dag men då får jag stå mitt kast och grejen är att jag ångrar mig inte en sekund.
Och innerst inne tror jag inte ens att det är en dumhet för då hade jag (nog) inte gjort det.

Tanken och planen var att jag skulle gå/jogga till Tylösand och sen ta bussen tillbaks.
Det skulle bli drygt 10 km och lite som ett skojigt äventyr.

Men hur det nu var så när jag väl var i Tylösand så var det (förstås) ingen buss som skulle gå på bra länge så jag fortsatte lite till. Till Tylöbäck, över alla fina golfbanor, genom Eketångaskogen och ut på ”stora vägen” igen i hopp om att jag där skulle tajma en buss.

Men icke.

Så jag fortsatte men då var det bara asfalt så jag fick hålla mig till att gå för modig och äventyrlig är jag inte.
Grus, stig och gräs är vad min kropp vill ha och då får den det.
Jag hade bestämt att när/om det kommer en buss och jag är vid en hållplats så hoppar jag på men när den väl kom var det bara 2 stationer från min lilla stuga så då struntade jag faktiskt i det och gick resten också.

Det var allt en smula kallt om nosen för det blir det när temperaturen är nära nollan och vinden ligger på vid kusten. I synnerhet när man inte kan hålla igång värmen fullt ut. (Att gå är kallt för mig eftersom jag är en så usel gångare.)

  


 
I runda slängar blev det 16 km och jag joggade säkert 2/3. Och då menar jag verkligen jogga med J.
L-u-g-n-t.
Det tog över 2 timmar så då kan du ju själv räkna ut att det är inga racerfarter vi pratar om men se det struntar jag blankt i för det viktigaste är att jag dels höll i gång benen så länge och dels att det inte gör ont ett endaste dugg i högerbenet.
Och jag blev så där gött trött i benen av att de jobbat och hungrig ”på riktigt”.
Underbara känslor för jag har förstått att det är inte alls är så enkelt som det verkar varken med det ena eller det andra.


  
Att sen bli bjuden på glögg hemma hos mamma, Ulf och Silverkatten gjorde det hela liksom bara ännu bättre.


  
Och kolla så fint det var när jag cyklade genom stan till gymet!

 
Inget superjobbigt pass men det fyllde sin funktion. :-)


Och vet du vad?
När jag cyklade hem var det förvisso kolsvart men jag hade en rackarns go medvind.

Jag får nypa mig själv i armen för att fatta att jag inte drömmer för vet du, ibland skäms jag nästan för att jag har det så bra.
Särskilt när jag ser de tiggare som sitter och huttrar i kylan och ber om en slant.
Hur kan det bli så orättvist och tokigt i världen?

Var tacksam för det du har. Du vet aldrig hur länge du har det kvar..
Kram från glad & lycklig Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2014-11-28 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Flitig som en (blöt) myra
Halmstad har bjudit på sol och riktigt isiga havsvindar så helt ärligt var det ganska skönt att få svettas på gymet, mysa (läs jobba) på fina bibblan och simma i uppvärmd pool denna fredag.

Och dagens simpass hade nog t.o.m TT&M:s simcoach tyckt jag och Micke gjorde riktigt bra.
(Han, simcoachen, är grymt bra och jordens snällaste, men tycker man ska träna bra när man väl tränar och inte bara plaska runt. Jag kan ju egentligen bara hålla med även om jag är en hejare på att just plaska.)

Jag känner mig som en riktig simmare när jag nu ska skriva om vårt pass. :-)
Insim + 5 teknikövningar (50m vardera) +2x(200+100+50 m.) + 8x50 m. där alla intervaller avslutades med 25 m. nästan max. Avsim. Bastu. Hem. Mat. Slapp.

Micke på väg bort…
Micke på väg bort…
..och tillbaks
..och tillbaks
Och här plaskar jag fram. :-)
Och här plaskar jag fram. :-)
  
 

 
Det var grymt skoj och gick riktigt, riktigt bra om jag får säga det själv.
Ja, bra med mina mått mätt alltså och man ska ju bara jämföra med sig själv och sin egen utveckling tycker jag.

För så är det.
Flit lönar sig oavsett om det handlar om rehab, knyppling, löpning, laga mat, simma eller vad man nu kan tänkas vilja göra bättre.

Kallar jag hur som helst en ruskigt bra fredag!
Tjingeling!
[Comments]
Thursday 2014-11-27 21:05
Author: Ingmarie Nilsson
Utflykt till skogen
I dag är det första gången sen operationen som jag kan säga att jag joggat (för det är verkligen det jag gör) både mer och längre än jag gått på min gå/jogg-tur.

Och det känns ”bra” på så vis att jag har absolut inget ont men det går ruskigt långsamt…
Nästan inte mätbart, så långsamt går det, men skit detsamma. Så länge det går framåt och jag gör framsteg så är jag nöjd och väldans glad. Om någon vecka ska jag till läkaren igen och jag tror han kommer bli nöjd med mig. :-)

Sjukgymnasten struntar i mig så honom har jag mer eller mindre lagt ner och gett upp allt hopp om.
Tveksam till om det finns någon mer arrogant, otrevlig och maktmissbrukande sjukgymnast än just han…
Verkligen fruktansvärt att såna får jobba inom vården och enda ”trösten” är att jag vet att jag inte är ensam om att tycka och uppleva honom som jag gör.
Han är verkligen inte trevlig någonstans.
Hu!

Men här är en glimt om hur fint det var på dagens lilla tur i skogen och utmed havet! :-)

 

Hur bra och kul det än är inne i stan så är jag ändå innerst inne ett skogstroll och när jag kom hem till bästa Therese i Simlångsdalen blev jag nästan smärtsamt påmind om det.
Vilken om idyll!
Skogen, sjöarna, tystnaden, djuren i hagarna och den friska luften.
Jag blir liksom alla lyrisk. Det är ju faktiskt just där jag har tillbringat en stor del av min ungdom.
Eller om man ska vara petig så är det faktiskt ännu längre in i skogen.

Och jag är troligt tacksam för att jag fick ta del av hennes paradis en stund i dag.
Och för att jag fick träffa både lilla (nästan) nyfödda fröken och katten Sverker.
Dessutom blev jag bjuden på godaste spenatsoppan ever!

Therese och lilltösen framför ljuva Simlången! Gissa om jag blev badsugen…
Therese och lilltösen framför ljuva Simlången! Gissa om jag blev badsugen…
Sötaste Sverker men han var banns mig inte lätt att fånga på bild! Han ville hellre kelas. :-)
Sötaste Sverker men han var banns mig inte lätt att fånga på bild! Han ville hellre kelas. :-)

Lyxställe att sova på om du frågar mig! Ute i det fria gosigt nerbäddad i vagnen.
Lyxställe att sova på om du frågar mig! Ute i det fria gosigt nerbäddad i vagnen.

 
Innan jag parkerade mig i Hot Yogasalen ännu en gång var jag på bästa bibblan.
Fin arbetsplats det där!


Hot Yogan var b.t.w. ljuvlig. Tredje gången jag var där nu och hade jag haft råd hade jag varit där (minst) en gång om dagen.
Extremt fint & bra ställe!

Nu är jag i alla fall mjuk som en färsk gummisnodd både i kropp och knopp. :-)


Namaste.
[Comments (2)]
Wednesday 2014-11-26 20:47
Author: Ingmarie Nilsson
Gym & pool
Det är verkligen inte lätt att hålla sig till ”gå/joggavarannandag-planen” när hela kroppen är full av springlängtan, november bjuder på så härligt mildväder och mina gamla välkända, ljuva löparrundor verkar ropa på mig.
Vem vill liksom vara inne när man kan vara ute och vem vill stå på crosstrainern när man kan springa?

Men jag stålsätter mig.

Tänker att allt det där ”andra” jag gör är bra i långa loppet även om det just nu är si så där skoj.
Samtidigt är jag galet tacksam och glad över att kunna träna ö.h.t. och att jag har möjligheten att kunna köra på ett fint gym.
Svettig och trött blir jag hur som helst och då blir jag också nöjd och glad.

Kan också berätta att det funkar alldeles utmärkt att kombinera rosa, rött och orange och att det funkar hur bra som helst med löparkjol fastän man bara står på crosstrainern och stampar.


  
Riktigt kul var däremot simträningen på Actic tillsammans med Micke.
Den rackar har blivit galet vass sen i somras när vi tog de där två simlektionerna.
Jag är lika obotligt (?) långsam men det ser åtminstone (ganska) snyggt ut!

Micke hade en hel bunt av skojiga teknikövningar som han drillade mig i.
Ibland gick det hyfsat bra.
Ibland inte så bra.
Ibland hade jag kontroll på åt vilket håll kroppen låg.
Ibland tumlade jag runt så fort att jag inte visste vad som varken var upp, ner, fram eller bak.
Eller om vi säger så här:
Jag har en bit kvar innan det inte bara ser ut som jag skvalpar och sprattlar omkring hur som helst utan faktiskt gör en övning.
Men det är ju bra för då finns det ett visst hopp om att jag kan utvecklas och bli bättre!

 

So long for today!
[Comments]
Tuesday 2014-11-25 20:20
Author: Ingmarie Nilsson
7-veckors fest!
Vilken novemberdag gott folk!

Efter jag vet inte hur många dagar i gråväder så visar sig plötsligt solen och jag får både vårkänslor och ännu mer spring i benen.
Dagens runda gick 8 min. snabbare än förra gången vilket alltså inte betyder att jag var "snabbare" utan snarare att jag joggade mer och gick mindre än förra gången. :-)

Måste nog strama åt tyglarna lite så jag inte helt sprallar i väg. Men det är banne mig inte enkelt när det är sådana här ljuva dagar och kroppen mest bara vill springa.

  
 
  

Sen tyckte jag att jag hade hållit på mig tillräckligt länge.

7 veckor sedan operationen, såret är mer än läkt, kroppen glad och jag har längtat så jag nästan längtat ihjäl mig.
Då får man banne mig både fira och stilla begäret tycker jag!

 
 

  
[Comments (5)]
Monday 2014-11-24 19:34
Author: Ingmarie Nilsson
Dagbesök i Göteborg med extra allt
En av de bästa grejerna med att vara (frilansande) journalist är att jag kan fråga om (nästan) vad som helst när jag intervjuar. 
Det gör jag i och för sig annars också men det blir på något vis lite mer ”legalt” när jag gör det via jobbet.
Jag gillar också när jag verkligen får "nörda in mig" i något ämne och/eller resa till nya platser.

Karin Schön har jag dock träffat många gånger genom åren, och babblat timtals med, men just i dag var det framförallt i jobbsyfte som vi sågs i Göteborg.
Kul var det hur som helst och Göteborg är förvisso inte heller någon "ny plats" för mig men som jag ändå alltid gillar att komma till.

Karin är nämligen inte bara übertrevlig, hon är en ruskigt snabb löpare också.
T.ex så var hon snabbast av alla svenska damer på NY Maran för några veckor sedan plus att hon (igen) satte nytt svenskt rekord i K50.
Inget gnäll från henne om ”dåliga förhållanden” som så många andra hade den dagen.
För här pratar vi Stålkvinna med stort S.
Du kommer förstå extra väl när du läser reportaget i RW småningom.

Att agera modell är inte alltid helt enkelt men det blir garanterat bra med Luca bakom kameran
Att agera modell är inte alltid helt enkelt men det blir garanterat bra med Luca bakom kameran
 

Förutom detta, några andra jobb och ett träningspass så hann jag även med en lunch med lillebror Daniel.
Testade ett (för mig) nytt ställe: Soppa & Sunt/Soppdax.
En riktig höjdare!
Varför finns inget liknande i Halmstad?
(Som dessutom är öken när det gäller vegoutbud...)

För ynka 65 riksdaler fick jag en stor tallrik med fina grönsaker, en ännu större tallrik med soppa plus bröd och vatten.
Fanns massor att välja mellan och innan jag valde en av sopporna så fick jag t.o.m smaka av dem alla.
Men det gjorde i ärlighetens namn inte det hela ett dugg enklare för alla var så goda att det egentligen var omöjligt att välja.
Jag körde Ole dole doff till slut. :-)

  

Fin dag med fina människor!
Och det är bara måndag!
[Comments (2)]
Sunday 2014-11-23 20:21
Author: Ingmarie Nilsson
Kalas-och myssöndag
Faster Ingmarie har haft äran att bli bjuden på 3-årskalas hemma hos Iris i dag.

Temat var ”djungelkalas” och mamma Lina och pappa Markus hade fixat så fint med allt och t.o.m tårtan var full av palmer och djungeldjur.
Det var nästan synd att sätta tårtspaden i den för den var så otroligt cool och fin.

Den ena tårtan, ja de hade gjort flera, var dock en mer "vanlig" gjord på bl.a nötter, kokos, avocado och kakao och så god att jag nästan smällde av.

Djungeltårta, Lina & Markus och sötaste Iris x 2
Djungeltårta, Lina & Markus och sötaste Iris x 2
Jag och lillebror Markus
Jag och lillebror Markus

Mumstårta, mamma & Ulf och födelsedagsbarnet
Mumstårta, mamma & Ulf och födelsedagsbarnet

Träningen rullar på finfint.
Det går fortfarande inte fort att springa, och det är fortfarande bara små sträckor åt gången, men det blir längre och längre ”löpavsnitt” och det känns bättre och bättre.
Mina gå/joggrundor brukar bli 8-12 km just nu och löpavsnitten mellan 1-6 min.
Inte så illa va?
Och nog börjar det likna något som kan kallas löpning nu?


 

Jag var även en sväng på gymet och trampade på den där crosstrainern igen.
Snart växer vi väl ihop.
Det är inte jättekul men jag ser det som en del av min väg tillbaks för jag tror faktiskt det är riktigt bra träning. Och när man väl kommit i gång är det inte så illa alls trots allt.

Det är faktiskt riktigt trevligt!
Jag har bra musik i lurarna och kör fartlek i takt med musiken så svetten rinner.
Av någon anledning är det också mycket enklare att göra rehabövningarna på gymgolvet än hemmagolvet.
Den bistra sanningen är nog att hemma är jag helt enkelt mycket latare. ;-)

  
Så allt känns väldans bra inför framtiden nu. Jag har börjat smida mina planer för nästa år.
Det kommer bli lite… annorlunda. :-)
Mer om det sen!


Tack & kram för denna mysdag.!
Jag är mer än redo för en ny härlig vecka!
[Comments (2)]
Saturday 2014-11-22 18:31
Author: Ingmarie Nilsson
Finbesök i finstaden
Minns du att jag berättade om när jag träffade Petra när jag var i Kristianstad för drygt två månader sedan?
Jag sa ju redan då att vi snart skulle ses igen, jag kände det liksom på mig, och så blev det.

Halmstad har därför haft extra fint besök i några dagar och ingen har väl varit gladare än jag över det för vilken tjej det där är!
Tuff och mjuk på samma gång.
Ödmjuk, stark och med ett enormt fokus.
Hon vet vad hon vill kan jag avslöja.

Tiden går som bekant fort när man har roligt och dessa två dagar hon varit här har verkligen bekräftat den regeln för jädrans vad klockan snurrat på.

Men vi har ju hunnit med en hel del också förstås. Ingen av oss är precis typen som sitter på rumpan allt för länge.
Och vi är lika bra på att babbla båda två men vi är också väldigt bra på att göra det samtidigt som vi gör något annat.
Förutom när vi körde det där härliga Hot Yin Yoga passet för då var vi faktiskt tysta.
Och lugna.
Men sen har vi legat i ganska bra med både det ena och det andra.
Crosstrainer och gym i fredags t.ex.

 
Fredagens lunch blev på ”Hello”. Helt ok men de snålisarna bjöd inte ens på vatten. :-(
Fredagens lunch blev på ”Hello”. Helt ok men de snålisarna bjöd inte ens på vatten. :-(

Eftersom jag inte är så springbar så fick Kenth, som också är på ”hemmavisit”, guida Petra på en löptur medan jag gjorde annat.

”Sharing is caring” tänker jag.. :-)

Så jag roade mig med sånt som att få trollhåret fixat av bästa Anne på Salong Gabrielle.
Och jag tror det syns. :-)

 
Men i dag fick hon följa med mig på en äkta ”gå-jogg-sightseeing-rehab-tur” bl.a upp till fina Galgberget.



Petra hängde glatt med på mina hopp och skutt övningar. Bra grejer det där även för en icke-opererad. :-)
Petra hängde glatt med på mina hopp och skutt övningar. Bra grejer det där även för en icke-opererad. :-)
  

  
Eftersom alla våra grejer var parkerade på gymet så passade vi på att både köra lite på crosstrainern och att styrketräna.
Man ska aldrig ett bra (tränings)tillfälle är min melodi.
Och Petra var i ärlighetens namn inte särskilt svårövertalad. ;-)


 
Goa grejer det också och man blir galet hungrig av att hålla på så där i flera timmar utan stopp.
Det blev Spis&Deli i dag. De har från att ha varit suuuuperbra, och sen till rent urkassa, nu blivit riktigt bra igen.
Det blev Spis&Deli i dag. De har från att ha varit suuuuperbra, och sen till rent urkassa, nu blivit riktigt bra igen.

Dessutom bjöd de på kaffe efter att ha gjort lite fel med vår mat. Serviceminded och sånt gillar vi. :-)
Dessutom bjöd de på kaffe efter att ha gjort lite fel med vår mat. Serviceminded och sånt gillar vi. :-)

Men nu är det roliga slut för denna gången för Petra har åkt hem till Skåneland igen.


  
Men nu inte bara tror utan vet jag att vi snart ses igen för vi har planerat både det ena och det andra inför framtiden.
Och den är både ljus, rolig och väldigt spännande.

Hej hopp!
[Comments (2)]
Friday 2014-11-21 19:04
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Create a life that feels good on the inside.
Not one that just looks good on the outside.

/Okänd

[Comments (2)]
Thursday 2014-11-20 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Ingen brådska
Det är väldigt enkelt att vara ödmjuk inför både sig själv, andra och livet när allting rullar på och man som jag får vara i en fantastisk miljö.

Och det är enkelt att börja tro att man är smått odödlig när kroppen är snäll, inte gnäller och gör framsteg var eviga dag.
Men jag försöker vara så klok jag bara kan.

Bromsar mig själv mest hela tiden och tar det så försiktigt så försiktigt att jag nog borde få ett försiktighetspris.
Men samtidigt så måste jag ju utmana mig för annars kommer jag ju stå kvar på samma ställe resten av livet och det tycker jag vore väldans trist.

Så jag gå/joggar vidare helt på känsla och (peppar peppar) så verkar det funka fint.

  

Nu i kväll har jag utmanat mig genom att testa ett superhärligt Yin Hot Yoga pass på ett nästan nyöppnat ställe här i Halmstad tillsammans med ett riktigt finbesök.

Besöket ska jag berätta mer om sen men vi kan väl säga som så att det var inte många som var stelare än mig i den där heta salen.
Å andra sidan var det väl heller inte många som opererat sin hamstring för bara 6 veckor sedan. ;-)

Och tack och lov är ju yoga ingen tävling.
Inte rehabträning heller.
Så jag skyndar långsamt vidare i takt med magkänslan och hjärtats röst.
[Comments]
Wednesday 2014-11-19 19:39
Author: Ingmarie Nilsson
Livet & döden
Du som läser här och/eller känner mig har nog förstått att jag är en snudd på löjligt levnadsglad liten person.
Så har det dock inte alltid varit.
Jag har haft perioder i livet då jag verkligen lidit av så svår depression att jag tvångssjukskrivits.

Men på något vis, och av någon anledning, så har det där vänt och jag kan ibland inte ens förstå hur jag kunnat vara så där djupt nere i det svarta hålet.
Det är som om det hände i en annan tid i ett annat liv.
Må jag heller aldrig mer hamna där för det är ett så fruktansvärt tillstånd att jag inte ens önskar den elakaste människa det.

Motsägelsefullt nog så tänker jag ändå ofta på döden. Faktiskt mer eller mindre varje dag.
Det kan låta makabert men jag vandrar gärna på någon kyrkogård och läser på stenarna vad personen som ligger där hette, hur länge han/hon levde och ibland kan det ju t.o.m stå vad personen hade för yrke eller hur den var.
Jag går där och funderar på att en dag kommer även jag ligga under jord men jag vet banne mig inte vad jag vill att det ska stå på min gravsten.
Här ligger (Spr)Ingmarie” eller mitt favvouttryck ”Inget varar för evigt. Inte ens eländet” är inte klatschigt nog så jag får allt leva vidare ett tag till så jag kan klura vidare.

På Söndrums kyrkogård går jag alltid och fantiserar om hur ”den glada Anna” eller ”grosshandlaren Egon Johansson” var, hur de bodde och vad de gjorde på dagarna.
För just de där personerna ligger vid en grav jag i princip alltid besöker när jag är i Halmstad.


Det är egentligen en förskräckligt sorglig historia men det är ju så där livet är.
En del dör dock på tok för tidigt kan man ju tycka men så tänker jag att egentligen vet vi ju ingenting om vad som är den stora meningen med allting.
Man föds, lever, dör och återuppstår.
Så tror i alla fall jag.
Att allt går i cykler och att vi kommer tillbaks i någon form någon gång.
Sa Ta Na Ma.
Födelse, liv, död, återfödelse.

Kanske det är just därför jag är så levnadsglad?
För jag vet, både från egen erfarenhet och efter alla år som sjuksköterska, att livet kan ta slut på mindre än en millisekund.
Att tiden vi har här är begränsad och vi vet inte ens hur lång den är.

Och kanske det även är därför jag tycker så mycket om att träna?
Då om någon gång känner jag ju verkligen att jag har en kropp som lever. ;-)

Jag börjar bli ganska bra på att köra tufft även på crosstrainern nu.


Trodde aldrig det skulle hända men bara för att jag ville och längtade (!!!) så avslutade jag cardiopasset med att köra 12 x 20-10handcykeln.
D.v.s 20 sek. absolut max följt av vila 10 sek. 12 ggr.
Sen var jag helt slut.
Och det är liksom det som är meningen med det där upplägget.


Härjade en stund på gymet också när jag nu ändå var där.
Flit och kontinuitet lönar sig för det går framåt med stora steg för mitt ben. Ja, resten av kroppen också förstås.


Jobbandet förla jag på Sveriges troligtvis finaste bibliotek.

  
Jag skulle kunna vara kvar där mest hela tiden för jag älskar verkligen den där miljön.
(I mitt nästa liv ska jag nog försöka bli en biblioteks-bok.)
Men precis som livet en gång tar slut så tar bibblans öppettider slut.
Om inget oförutsett händer så återuppstår dock hela bibbla-härligheten redan i morgon bitti så jag kan hänga där igen.


Lev väl och lev nu för i morgon kan det vara för sent.
[Comments (3)]
Tuesday 2014-11-18 18:29
Author: Ingmarie Nilsson
Sex veckor senare
Jag älskar att springa och jag älskar hästar och ridning men som det är just nu så kan jag ju inte göra något av dem helt till fullo.
Nu skulle jag ju kunna tänka att ”det går inte så jag struntar i båda” men det där ligger inte riktigt för mig.
I stället tänker jag ”att jag gör det som ändå går och försöker få lite av båda ändå.”
För något går ju faktiskt nästa alltid att göra.
I synnerhet i detta fallet.


Så jag åkte med mamma till stallet där Anne och Johanna också fanns + hästarna Stjarni, Hvarfari och Silver.
Sen stallpysslade jag, hakade på det jag kunde i skogen när de red och jag gå/joggade, njöt av att gosa in mig i häst- och stallukt och fick dessutom go fika i stallgången.

 

Emellanåt skuttar jag både baklänges och gör studshopp åt sidan. Bra grejer!
Emellanåt skuttar jag både baklänges och gör studshopp åt sidan. Bra grejer!
  
  
  
Mamma på Stjarni, Johanna på Silver och Anne på Hvarfari
Mamma på Stjarni, Johanna på Silver och Anne på Hvarfari


  
Drygt 7-8 km. gå/jogg utan problem blev det.
Kryddat med hästsällskap emellanåt.
Sämre kan man ju verkligen börja (tis)dagen.

Och faktum är att jag tycker jag på något vis lyckades både äta kakan och ha den kvar. :-)

I dag är det förresten alltså sex veckor sedan operationen För bara tre veckor sedan gick jag med kryckor.
Visst är det då nästan en lite svindlande tanke att jag i dag kan fira på detta vis?



[Comments]
Monday 2014-11-17 16:59
Author: Ingmarie Nilsson
Rosig & mosig
Jag är bra på det här.
Att gotta mig.
Jag blir så bortskämd så det nästan är skrämmande.
Och det har bara gått två ynka dagar här på bäst-västkusten.

I går kväll fick jag t.ex träffa en ganska stor del av min härliga familj när mamma och Ulf bjöd på middag.

Vi var så många, trots att vi inte är alla här, att...
Vi var så många, trots att vi inte är alla här, att...

...jag måste fota från två håll. :-)
...jag måste fota från två håll. :-)
  
Som med det mesta i denna stad så finns allt på nära avstånd.
Gymet också.
I går fick jag sällskap av en av de coolaste människor jag vet.
Ulf är inte bara en fantastisk ”extrapappa”.
Det var även han som en gång i tiden fick mig att börja kuta ö.h.t och även om han själv har lagt springskorna på hyllan så är han mer fit än de flesta. Han satsar numera stenhårt på cykling och är med i CK Bure´s Master-topplag.
Till saken hör att han började cykla seriöst för bara några år sedan och att han nästa år fyller 70.
Så kom aldrig och säg att något är för sent!

 

 
Benet, och rumpan, blir bara bättre och bättre men jag skyndar fortsatt långsamt ”and run by feeling”.
Ingen klocka, inga sträckor. Bara känsla.
Och mycket sköna o goa känslor är det.


 
Det blev gym och crosstrainer även i dag men på ett helt annat ställe.
Jag, mamma och lillebror Daniel har tillbringat hela måndagen på Hotell Tylösands Dag-Spa.
Det är så himla skönt att hänga med dessa två för vi känner varandra så väl och man kan verkligen bara vara.


För 535 riksdaler har vi kunnat träna på gymet, bubbelpoola, simma, äta, vandra vid havet, vila och t.o.m jobba.

Med denna utsikt var det inte ett dugg svårt att köra de där 80 min. :-)
Med denna utsikt var det inte ett dugg svårt att köra de där 80 min. :-)

  


Jodå, jag simmar där. Så fint att jag nästan inte syns. ;-)
Jodå, jag simmar där. Så fint att jag nästan inte syns. ;-)
 

Maten var helt ok även om det, som så ofta, ska ”grejas till” så förbenat. Jag är ju en simpel människa och som sådan gillar jag helt enkelt simpel mat.
Men mätta blev vi!


Jobbandet skötte jag och Daniel på lite olika vis både här och där.

Sämre jobbvy kan man ju faktiskt ha. :-)
Sämre jobbvy kan man ju faktiskt ha. :-)
 
Jag brukar säga att om man gillar Halmstad mellan november och mars så gillar man staden alltid.
För det går inte att förneka att det är obeskrivligt både grått och blåsigt mest varje dag denna tiden.

Nu för tiden så gillar jag faktiskt det.
Det är på något vis vackert i allt det gråa och karga.
Allt lugnar ner sig och det känns i både kropp och själ.

  

Så nu sitter jag här, rosig och mosig, och önskar mig absolut ingenting mer än att bara fortsätta vara.

Kram.
[Comments (4)]
Sunday 2014-11-16 15:53
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Saturday 2014-11-15 15:59
Author: Ingmarie Nilsson
Mot bästkusten
08a land är bra på många sätt och vis men hur det än är så är Halmstad ”hemma” för mig.
Det är där jag har mina starkaste rötter och det är där största delen av min familj finns.
Ju mer åren går ju mer längtar jag dit.
Kanske ett ålderstecken men sämre finns ju. ;-)
Tre gånger har jag fått ställa in resan p.g.a operationen och svårigheten med att sitta hyfsat efteråt, men nu är jag hur som helst snart där och jag ska gotta mig riktigt ordentligt i massor av dagar.

SJ har skött sig perfekt även denna gång.
(Peppar, peppar.)
Jag älskar verkligen att åka tåg. Från A till B samtidigt som jag både kan jobba, sova, äta, läsa och gå på toa. Hur bra som helst ju!


 
Resan var så finurligt utformad att jag hade några timmars paus i Göteborg och vad passar väl då bättre än att se till att få till ett träningspass?
Det bästa med det var att jag även fick sällskap av allra bästa Jenny.
Du vet den fantastiska kvinna som du kunde läsa om i Runner´s World för inte alls längesedan.


Tiden försvann rasande fort och det var precis så jag hann med tåget sista biten.


Hej hej bästkusten!
[Comments (2)]
Friday 2014-11-14 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
I make my own Sunshine
När hela världen är grå och solen lika långt bort som solen är i november då får man skapa sina egna strålar för att inte helt gråa igen sig.

Jag har massor av bra knep.
Här är några.

Som t.ex en skinande gul badmössa.
Jag har (hittills) inte sett någon som blivit mindre glad av min i alla fall.
Dessutom var det ”simpremiär” för mig i dag och trots många veckors uppehåll gick det riktigt bra!


D-vitamin är snudd på ett måste under denna solfattiga vinterperioden.
Minst 2500 ie/dag.
T.ex. så har både Alpha-Plus och Holistic bra grejer.


Häng mycket med härliga, roliga och energigivande människor på mysiga ställen.
En sådan som Erik som man blir sprudlande glad av bara av att se.
Enda felet med honom är att vi ses på tok för sällan trots att vi nästan bor grannar!
Hur kan det bli så tokigt?
Vi hängde hur som helst i flera timmar på bibblan i Sickla och en del av det vi babblade om kommer du kunna läsa i den där bra tidningen så småningom.


Och på tal om goa människor och bästa tidningen så kan du i senaste numret av RW läsa min artikel om Världens bästa Jona.
Där är en Quinna som både vet hur man skapar och ger kraft, energi och solstrålar.
Och som är både stentuff och sammetsmjuk på en och samma gång.
Sid: 56-59.
Don´t miss it!


 
Så du ser.
Solen finns men just nu har den bara tagit en lite annorlunda form mot sin vanliga.

Kram från Sunny 08a land..
[Comments]
Thursday 2014-11-13 23:23
Author: Ingmarie Nilsson
SuperThursday
Hello alla!

I dag har det hänt roliga grejer minsann.
Det gör det i och för sig varje dag om man bara tänker efter men här är min (utan rangordning) torsdags topp fyra.

* Succén med förra vintern/vårens Runner´s Strength kommer tillbaks i januari.
Jag körde det jag kunde i dag när jag testade den på utbildningen och förhoppningsvis är kroppen redo för alla skojiga övningar när det är dax för full release.
Tills dess får jag nöja mig med att nöta in alla moves i skallen.
Och så mycket kan jag säga att det är minst lika kul, tufft och svettigt som förra koreografin.
Don´t miss it!


* Jag har blivit med coach. Men ingen träningscoach utan en skrivcoach. Hade första mötet i dag och det var långt över förväntningarna. Kul, spännande och idéberikande.
Har redan flera grejer jag ska börja jobba med.

* Jag har cyklat både ute och inne för första gången på över fem veckor!
Och jag kom ihåg hur man gör. ;)


* Bästa tidningen kommer göras ännu bättre och det kommer även innebära att jag har (minst) ett finger med i det hela.
Wohoooo!

Ja det var det hela men frågar du mig är det en torsdag som går till historien som en av de bästa i mitt liv. :-)

Tjingeling!
[Comments]
Wednesday 2014-11-12 18:26
Author: Ingmarie Nilsson
Mjukstart
Det är ensamt att vara fast i alternativtränings-träsket så när jag får sällskap är det som lilla julafton.

Särskilt när det är av racer-grabbarna Roger & Fredda.

Vi brukar ju mest härja i bassängen tillsammans men i dag lyckades jag på något vis få dem till att hänga med mig på gymet.
70 min. på crosstrainern och sen en massa skojiga (och bra) övningar på gymet.
En del tunga med få repetitioner.
En del lätta med många repetitioner.
Allt beroende på syftet.

Med tanke på att jag stapplade omkring med kryckor för bara drygt två (!!!) veckor sedan så tycker jag det är snudd på ofattbart att jag klarar det jag gör nu.
Men kroppen är som sagt var en fantastisk manick som ofta klarar mer än man tror är möjligt.
Särskilt om man ger den rätt förutsättningar.



För 3-4 dagar sedan kunde jag inte ens drömma om att göra ett utfallssteg men kolla! I dag gjorde jag det!
För 3-4 dagar sedan kunde jag inte ens drömma om att göra ett utfallssteg men kolla! I dag gjorde jag det!

Försiktigt, försiktigt (en del skulle nog t.o.m kalla mig mesig) så provar och testar jag mig fram till vad kroppen vill, kan och förmår dag för dag.
Jag lyder alla råd jag får men bara om de känns rätt. Faktum är att jag både avstått och avvaktat en hel del övningar som sjukgymnasten sagt helt enkelt för att de känts fel just då.

Om det är rätt eller fel att göra så här vet jag egentligen inte men jag litar på mitt förnuft och min magkänsla till fullo.

Därför blir mina första trevande "riktiga" löpsteg ute på mitt lilla vis.
(Innan har det liksom mer bara ”råkat” bli några enstaka löpliknande steg när jag varit ute och traskat.)
I stället för att köra klassiskt en viss tid efter klockan så sprang jag helt på känsla.

Ibland blev det 10 meter, ibland 100.
Och enbart på mjukt underlag.
Bara tanken att försöka springa på asfalt gör mig nämligen illamående.

Totalt inte mer än kanske en km. jogg av hela rundan men det kan jag säga att den kilometern var en av de bästa i hela mitt liv.
Du som varit i en liknande situation vet garanterat vad jag menar.
Den känslan.

  

  
Anledningen till att jag gör som jag gör är att jag tror att om jag bestämmer mig för att köra efter klockan så kommer jag antingen köra tills tiden är ute oavsett hur det känns eller sluta innan jag ”ska” för att det inte känns bra och då finns risken att jag kommer bli besviken för att jag inte klarar det jag "bör".

Ja så tänker jag.
Bättre skynda långsamt och mesigt än att inte kunna skynda alls.
[Comments (5)]
Tuesday 2014-11-11 16:01
Author: Ingmarie Nilsson
Kort och underbart
Många, många, många gånger i mitt liv har jag fascinerats, förundrats och undrat över hur i all sin dar jag kan ha så mycket tur som jag har i livet.
Som är född där jag är, som har en fungerande kropp, som har familj och nära vänner, som får uppleva en massa saker och som får hjälp utifrån när jag behöver den som mest.

Vänner kan man nog aldrig få för många av.
Och då menar jag inte vänner som i "bekanta" utan i vänner som finns där oavsett vad livet gör med en och oavsett avstånd.
De är sällsynta och värda mer än guld.
Maria i Falun är definitivt en av dessa unika.
Vi hade inte sett IRL på massor av år men när jag kramade om henne i går när jag kom fram var det som det gått max 5 minuter sen sist.

Så mycket att lyssna på, prata och berätta om att vi nästan inte hann sova.
Dessutom bjöd hon på bananpannkakor så goda att jag nästan smällde av!

  
Marias hus, som ligger precis vid den stora Dalaskogen, är det gulligaste man kan tänka sig och prinsessan Stella smälte mitt hjärta direkt!
(Det hjärta som inte gör det måste det förresten vara något fel på...)


Fina, kära Falun var sig både likt och olikt.
Det märks att det snart ska ske stora grejer här för det byggs till och byggs om både här, där, högt och lågt.


 
Tidigare än tuppen var vi uppe i morse och traskade iväg till gymet.
I Falun, precis som i Halmstad, är det nära till allt och man är framme fortare än man ens hinner säga gurkburk.
Men både i bassängen och på gymet var det fullt ös så det fanns minsann ingen tid till att varken gäspa eller fundera på om man var trött utan det var bara att hänga på och köra i gång.

Observera ett av Faluns signum i bakgrunden. Hoppbackarna. :-)
Observera ett av Faluns signum i bakgrunden. Hoppbackarna. :-)

  
Dusch och frukost på det och sen traskade jag iväg en kort promenad för att bli upphämtad som värsta VIP-personen av Robert från Mighty Sport.
Åtminstone är det inte särskilt ofta för mig att få bilskjuts och absolut inte i sån här cool bil.


Vi åkte ut till Roxnäs där Alpha-Plus finns och även IFM-kliniken.
Där jobbar flera olika näringsterapeuter och näringsmedicinare.
Grundaren, och en av de bästa näringsterapeuter alla kategorier i Sverige, och troligtvis världen, är Peter Wilhelmsson.
Inte ens Guru-Danne är bättre så då fattar du exakt hur bra han är!

Peter har hjälpt mig flera gånger förut.
Han har skrivit oräkneliga böcker, han utbildar och håller föreläsningar inom bl.a näring, hälsa och livsstil.
Han är i en klass för sig och det han inte kan om näringsmedicin är på något vis inte värt att veta. Han är som en levande uppslagsbok.
Dessutom är han en bra löpare!
Det är förresten Peter som hjälpte Clas Björling att komma tillbaks till toppen igen när han blev svårt utbränd.

Så under många timmar har han gjort en rad olika otroligt intressanta tester, analyserat resultaten kollat ut exakt vad min kropp behöver just nu.

  

Det känns otroligt tryggt och hoppfullt just nu även om jag samtidigt mer än någonsin förstår att det kommer ta sin lilla tid att ta sig tillbaks.
Men då kommer jag å andra sidan vara starkare och mer taggad än på väldigt länge.

Sen hanns det inte med mycket mer.

Fick åter skjuts i coolbilen men denna gången av bästa Lollo.
(Nästan så jag kände att det började bli en vana att få specialskjuts hit och dit…)
Vinkade av vackra Falun och åkte med tåget tillbaks till 08a land igen för i snart är det dax för andra äventyr.

Fina Runn!
Fina Runn!
  

Även om det var ett på tok för kort besök så är jag så oerhört glad och tacksam för de timmar jag fick där, för alla som tagit emot mig med stora famnen och för all hjälp jag fått.
T.o.m SJ har skött sig exemplariskt! :-)

Men jag sa ju det.
Jag har en enastående tur i livet!

Kram & tack!
[Comments (2)]
Monday 2014-11-10 14:49
Author: Ingmarie Nilsson
Going north
I ganska exakt sex år bodde jag och hjärtat i Falun innan vi flyttade till 08a land.
Orsakerna till flytten är flera.
En av dem stavas jobb.

Trots att jag än i dag emellanåt längtar tillbaks något alldeles förskräckligt mycket så har jag bara varit där en ynka gång sedan vi flyttade för drygt fem år sedan.
Och den enda gången blev jag matförgiftad!

Nu är jag på väg igen och tänker banne mig hålla mig både frisk och på benen.

  
The Old Style-train. Men gott om plats.
The Old Style-train. Men gott om plats.

Men kaffet är nytt (och gott) och fönstervyn fantastisk. :-)
Men kaffet är nytt (och gott) och fönstervyn fantastisk. :-)
 
Faktum är att jag redan nu tror mig veta att jag kommer bli extra piggboostad av både det ena och det andra.
Exakt hur får du veta i morgon men jag kan säga så mycket att jag ska träffa några av världens bästa inom sina områden.

Hej hej fina Dalarna!

(P.s. Jag är inte bakis efter i går.)
[Comments (2)]
Sunday 2014-11-09 17:48
Author: Ingmarie Nilsson
Under sker än i våra dar minsann
Visst är det både märkligt och häftigt hur ofta det händer att precis när man behöver något väldigt mycket så får man det?

I alla fall är det vad som allt som oftast händer mig.
Eller kanske jag bara inbillar mig att det är så där för att jag önskar att det ska vara så?

Men förklara då detta.

Just när jag som mest behövde få jobba med annat än det jag kan i min egen lilla kammare, få träffa roliga människor och babbla om allt och inget så är Allt för hälsan mässan och jag får träffa så mycket folk och babbla så mycket att jag till slut nästan inte mäktar med mer.
Men jösses vad skoj det har varit!
Och jösses vad jag sålt grejer!

Robert på Mighty Sport- the drink mixer number 1!
Robert på Mighty Sport- the drink mixer number 1!
  
Roliga kollegor är guld! Som Jonathan från Mighty Sport och Jenny från Urtekram
Roliga kollegor är guld! Som Jonathan från Mighty Sport och Jenny från Urtekram

Och precis när jag var som mest less på att inte kunnat klara mig helt själv utan hjälpmedel så kunde jag plötsligt!
Nu kan jag både ta på strumporna och knyta skon.
Tjohoooo!

Kanske stolen kan räknas som "hjälpmedel" men jag satte upp foten och knöt skon alldeles själv minsann.
Kanske stolen kan räknas som "hjälpmedel" men jag satte upp foten och knöt skon alldeles själv minsann.

Men inte bara detta.
Det är lätt att tro att man snabbt blir bortglömd som löpcoach, särskilt när mina kollegor är så grymt duktiga, så när jag under bara några timmar får höra av fem olika personer under fem olika situationer att de saknar mig jättemycket började jag nästan gjädjelipa.
Min kantstötta coachroll blev plötsligt hel och fin igen.
Tack!

Och så till sist, men inte minst, två nya grejer som jag klarat av på träningen i dag precis när jag tyckte det inte hänt några framsteg alls.

1: Enbens höftlyft. Bara några få men det var mest för att jag inte vill overdo anything.



2:
Pampadapampadam och trumpetfanfarer!

En bunt 1-minuters ”joggintervaller” på löpbandet.
Jag har garanterat aldrig tyckt ett löpband var så roligt som i dag.
Och det har garanterat aldrig gått så långsamt heller.
Men skit detsamma.
Det gick åtminstone fortare än när jag går och helt klart sprang jag.
Fördelen med löpband är att hamstring får vila ganska mycket + att det finns inget man (läs jag) kan snubbla på.


 
Det är nästan så jag känner mig både rusig och hög av lycka denna dag.
Måtte jag inte bli bakis i morgon…
[Comments (3)]
Saturday 2014-11-08 19:29
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
I am who I am today because of the choices I made yesterday.
/Eleanor Roosevelt


[Comments]
Friday 2014-11-07 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Allt För Hälsan
I dagarna fyra är det Allt för Hälsan Mässan och jag är med även i år.
För vilket år i ordningen vet jag inte riktigt men jag börjar känna mig som en stammis.

Har agerat drinkblandare av rikets bästa sportdryck, kollegan Robert fixade de gröna drinkarna och jag de röda, och babblat om produkterna som om jag aldrig gjort annat.
Fast om man ska vara lite petig så var jag ganska bra på att babbla redan innan.



Hann traska runt en del och det var med en hel del gammalt men också en hel del nytt bland alla montrar.
En del riktigt bra grejer och en del… underliga grejer om jag säger så. ;-)

Ibland undrade jag även lite om en del av besökarna kanske hamnat fel och egentligen skulle ha gått in på Mat- och Vinmässan precis jämte.
Eller så ”bottnade” de med det nyttiga för att sen kunna gå all in bland kakor, gräddiga såser, stekar och vinflaskor efteråt.
Vad vet jag, vad vet jag…?

Jag ”bottnade” med ett bra träningspass för oavsett hur kul det än är så blir då jag bra mör i både kropp och knopp av den där miljön.

Vill du smaka, babbla och/eller ge mig en kram så finns jag där även i morgon.

Välkommen!
[Comments (6)]
Thursday 2014-11-06 17:20
Author: Ingmarie Nilsson
Tåflirt!
Nu du!
Nu är det n-ä-r-a!
För kolla här vad jag klarade av i dag:

Nå högerfoten med vänster hand och…
Nå högerfoten med vänster hand och…
…med höger hand.
…med höger hand.
 
Dessutom satte jag på mig en strumpa utan strumppådragaren i dag.
Förvisso en sån där stor ”enkel” sak, typ raggsock, men ändå.
I did it!

Och det är inga problem att köra på för fullt på crosstrainern nu heller.
Men jag är lite för ”kass” på den.
Är väl helt enkelt inte varken tillräckligt stark eller tekniskt bra helt enkelt. För även om jag blir trött så kan jag liksom inte maxa.
Så jag avslutade dagens cardiopass med maxintervaller på handcykeln.
Där kan jag bli toktrött.
Hujedamej!

Men det kunde jag ju faktiskt inte i början så jag antar att om jag bara övar lite till kommer jag att lyckas även på crossen.


Jag är flitig som en myra när det gäller rehabövningarna och jag fortsätter bygga styrka på både det ena och det andra viset.
Jag ska erkänna att ibland tjuvlyssnar/tittar jag på alla PT som kör med sina klienter och så härmar jag helt enkelt efter det jag tycker verkar vara bra.
Jodå, jag vet att det är en smula småsnålt men ärligt talat är det omöjligt att stänga både öron och ögon när de är precis jämte.
Och med tanke på hur mycket jag lärt ut gratis både här och där så jämnar det nog ut sig på karmakontot.
Hoppas jag…

  

 
Mina ynka 600 sek. ”ståpåställetjogg” är så rasande fort över att jag nästan inte hinner med.


Tycker det börjar bli dax att jag ska få testa springa mer ”på riktigt” nu.
Men jag skyndar långsamt för även om jag är korkad ibland så är jag faktiskt inte korkad i hela huvudet.

F.ö. tycker jag att snöslasket kom lite väl tidigt i år.


 
Å andra sidan gjorde det att inomhusträningen var lite extra nice just i dag.
Och efter att ha traskat de där obligatoriska dagliga rundorna så är det ju faktiskt obeskrivbart skönt att komma in igen.

På återseende!
[Comments (2)]
Wednesday 2014-11-05 19:02
Author: Ingmarie Nilsson
Grådag
Vissa dagar är verkligen inte tjolahopp ens för en snudd på överpositiv person som mig.

Som i dag.
Kände mig lika eländig, klen, grå, less och trött som naturen.


 
Egentligen helt utan anledning för jag har absolut ingenting att gnälla över.
Tvärtom!
Det är bara en av de där grådagarna som ingår i livets väv.
Hade det bara varit samma färger så hade den ju blivit ganska trist.
Livsväven.
Eller hur?

Och det hjälper ju inte att lipa eller dra täcket över huvudet och hoppas eländet i huvudet försvinner.
I alla fall funkar det inte på mig.
Man får liksom stå ut, rida igenom grådasket för vips är man igenom dom!

Ibland är det en lätt resa. Ibland en mindre lätt.
För mig räckte det en hel del med att träffa Naprapat-Mats en stund sen tyckte jag plötsligt det var lite mindre grått både ute och inne.


Redan i morgon är det en ny dag.
Då tror jag absolut molnen är helt borta och solen skiner igen.
[Comments]
Tuesday 2014-11-04 19:00
Author: Ingmarie Nilsson
Fyra veckor senare
För fyra veckor sedan tog jag tuben till Danderyd, blev uppskuren med ett nästan 15 cm. långt snitt i häcken, fick hamstringfästena ihopsydda, fixade och fastsatta i sittbenet med en hake (och vad det nu var som behövdes), var smålullig av alla mediciner, kände ingen aptit och klarade mig inte ens till toan av egen maskin.

I dag, bara 28 dagar senare, gick jag till tuben med raska (så raska jag kan oavsett) steg, åkte till Sats Medis, körde 70 min. (!!!) fartlek på crosstrainern så svetten sved i ögonen, 400 sek. "stillastående mjukmatte-löpning" och ca 50 min. styrka för hela kroppen.
Plus att jag har traskat några timmar ute.
Både framlänges, baklänges och sidleds. :-)

 

Jag kan dessutom nästan sitta helt vanligt om jag använder tjock-kudden, gå i trappor utan problem, sova på rygg, fixa tvätten, dammsuga, känna hunger och snart, snart tror jag att jag kommer kunna ta på mig högerstrumpan och skon helt utan mina hjälpredor.

Så visst sjuttsingen är kroppen fantastisk!


Heja kroppen och knoppen!
Vi på väg tillbaks till vardagslivet!
[Comments (2)]
Monday 2014-11-03 17:21
Author: Ingmarie Nilsson
Slow walker
Jag läste någon studie någonstans någon gång att snabba löpare är långsamma gångare och vice versa.

Det där tyckte jag lät jättebra så det har jag tagit fasta på för om det är något jag är så är det en långsam gångare.

Inte tycker jag det är särskilt kul heller om jag ska vara ärlig men just nu tycker jag ändå att det är helt ok och jag är oerhört tacksam att jag kan.

Mina morgonpromenader är på ett vis.
Då startar jag dagen, sjunger min mantrasång, går alltid ensam med mina tankar som enda sällskap och verkligen suger i mig av naturens energi och magi.
För även om det är den gråaste tiden på året så får jag lov att säga att dagarna varit övervägande otroligt fina.
Det känns även som om det är mindre med ljud och brus på morgonen och för mig är det extra njutbart eftersom jag har så otroligt stort behov av att få de där tysta stunderna varje dag.

  

Har jag sen tur, och det har jag i princip alltid, så får jag sällskap om jag ska gå "långtur."
I dag gick bästa Mia med mig och vips så hade vi gått runt hela Årstaviken samtidigt som vi hann att babbla en massa om allt och inget.
Det kallar jag att vara dubbelsmart för vi ses på tok för sällan om du frågar mig.


  
Och eftersom vädret är så milt så körde jag rehabövningarna ute.
När jag ”sprang” mina 400 sek. på stället så var det med en stor lyckokänsla i magen!
Men gräset blev visst lite ledset…
[Comments (2)]
Sunday 2014-11-02 17:25
Author: Ingmarie Nilsson
En allt möjligt-helg
Den här helgen känns som den blivit en konstig blandning av att hedra de döda och samtidigt klä ut sig för att skrämma slag på varandra.

Jag har varken varit vid någon grav eller klätt ut mig.
Helt enkelt för att jag inte har någon grav att gå till här och för att jag nog inte är riktigt fattat grejen med hela denna Halloween-hysterin.
Jag hedrar dock gärna de döda och jag äääälskar pumpor.

Men man kan ha det både hedersamt, roligt och häftigt ändå.
Man kan nog faktiskt säga att jag hedrat livet lite extra genom att göra det jag tycker är kul tillsammans med människor jag verkligen gillar.

Och utklädd…
Tja det är jag väl i och för sig alltid men jag hoppas jag inte skräms. ;-)

I går hade jag sån tur att bästa Karin D. hängde med mig till La gym. När hon roade sig på löpbandet så roade jag mig (nästan) lika mycket på trappmaskinen-crosstrainern-handcykeln.
Jag ska dock erkänna att jag slängde längtansfulla blickar mot henne mest hela tiden…
Men sen kunde vi köra tillsammans och det är bara att konstatera (ännu en gång) att tiden går rasande fort när man har kul.
Och ännu fortare när man är två som har kul.

  
Roligast var nog ändå trots allt mina 400 sek. ”löpning” på tjockmattan.
Roligast var nog ändå trots allt mina 400 sek. ”löpning” på tjockmattan.

 

Kommer du ihåg att jag för några veckor sedan fick ett fint presentkort från bästa Karin A. på posten?
Så vad kunde väl vara bättre än att använda det i går efter gympasset, när himlen var blygrå, det regnade och när det dessutom var mitt och hjärtats 13-årsdag?
Perfekt tidpunkt om du frågar mig.

Afternoon Tea på Långholmen rekommenderas inte bara för att det var supergott och jättemysigt. De fixade även übersmarriga veganska snittar till mig! :-)

  

I dag var jag också på La gym.
Känns lite som ett andra hem just nu för när jag är där blir det oftast ganska många timmar.
Det liksom bara blir så.
Lite samma som när man var liten och hade så där galet kul på lekplatsen du vet.


Nu funkar crosstrainern riktigt bra så det var där jag stod längst och svettades.
Avslutade med att riva av ett gäng pulshöjande 20-10 intervaller på handcykeln.
Vännen och kollegan Sanna kom förbi och lite förundrad var hon nog över vad jag höll på med. Men när hon testad lite själv så förstod hon.
För det är faktiskt väldigt mycket jobbigare än det ser ut.
I alla fall om man vill att det ska var jobbigt.



Och tro det eller ej men jogga på tjockmatta tar mer på benen än man tror. I alla fall mina löpovana.
Jag härjade runt bland vikter och annat skoj i nästan en timme sen var jag så trött att jag helt enkelt inte mäktade med mer.

 
Och hungrig!
Jag är så otroligt tacksam att jag känner hunger igen. Det är skrot att inte göra det samtidigt som man ju faktiskt ändå ”måste” äta.
I alla fall om man vill fortsätta vara frisk och stark.

Turligt nog (eller kanske det snarare handlade om skicklighet att inte hamna i nödläge) så hade jag med mig en sån där goding-bar från Mighty Sports.
(Som dessutom är både gluten- och sockerfri och helt vegan. )


F.ö. blir jag (som alltid) så himla sugen på att få kunna kuta en mara igen när jag kollar på sändningarna från NY.
Och vem vet?
Mina forslingar kanske kan övertalas?
Man ska aldrig säga aldrig har jag ju lärt mig. :-)
[Comments]
Saturday 2014-11-01 18:50
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Livet är här och nu.
/Carlos Ruiz Zafón

[Comments (2)]