Archive Mar 2014 (30 entries)

Monday 2014-03-31 01:46
Author: Ingmarie Nilsson
Ingmarie + The Sun = True
Jag vet inte exakt vad det är eller hur det kommer sig men jag vet att det blir.
Varje gång.
Alltid.

När jag får sol och värme så liksom spritter det i hela min kropp.
Det är som om varenda cell får en extra energiboost och det ska väldigt mycket till för att jag ska tycka det är för soligt eller för varmt.
Faktum är att jag undrar om det ens någonsin har hänt.
Och då ska man veta att jag kutat i både Australiensk ökenhetta och på kokande Beirut-gator. (Under det sistnämnda var jag dock ganska grillad…)
Men klaga på värme och sol har jag aldrig gjort vad jag kan minnas.

Visst är det trevligt med årstider men helt ärligt hade jag kunnat vara utan den svenska november-april tiden.

Så helt klart gör värmen sitt till att kroppen känns så otroligt bra just nu och jag är obeskrivbart tacksam.
Det blev 130 min löpning även i dag under en härligt gassande sol.


Hjärtat ligger i han också och tog ett varv i Robinson-parken.
Hjärtat ligger i han också och tog ett varv i Robinson-parken.




Vet inte hur jag tänkte (antagligen inte alls) för vattenflaskan kom aldrig med men med några klunkar från vattenhålet i Robinson parken, samt ett glas isvatten som jag tiggde mig till från en snäll dam, så funkade det finfint.

För visst kan även jag bli galet törstig men kanske min kropp och knopp klarar värme bättre än många andra. (?)
Och visst finns det en undre gräns till hur mycket man kan hantera vätskebrist rent fysiskt men jag tror också att många stressar upp sig i onödan och dricker tvärtom för mycket.
Och det är ännu farligare.
T.o.m livsfarligt!
Mig veterligen har ingen löpare/cyklist dött av undervätskning, kroppen kommer skrika törstig långt före, men däremot har atleter dött av övervätskning.

Hemma pimplar jag ju Ecos kokosvatten för att återställa vätske- och elektrolytbalansen på bästa vis och faktum är att jag hittat en sort här som smakar lika gott!
Liksom en kokosolja som är snudd på lika god som Holistics.

Slutmålet på dagens löptur var beachen.
Lika ljuvlig som alltid.

Stranden på Anna Maria Island är gigantisk så det finns gott om plats.
Sanden är vitare än vit och vattnet så ljummet att det nästan inte svalkar.
En dröm för vindsurfare för vågor är det gott om!






Dessutom finns där perfekta gungor att rigga upp TRX:en i!
Fick till ett riktigt bra pass där i solgasset.

Snacka om att förena nöje med nöje en hel dag!

[Comments (5)]
Saturday 2014-03-29 23:35
Author: Ingmarie Nilsson
Myakka River State park
Man kan väl tycka vad man vill om att det finns State parks som man (oftast) måste betala för att få komma in i men jag tycker mest det är väldigt bra och värt de få dollar man får pröjsa.
Det finns State Rangers man kan fråga om tips och råd (t.ex var som är bäst att kuta), toaletter, vatten, ibland duschar, välmarkerade trails, ofta någon slags informationscenter där man kan lära sig mer om området och det är liksom ordning och reda.

I dag for vi ca. en timme söderut till Myakka River State Park.
Egentligen ett "osäkert kort" när det gällde hur bra det var att kuta där men det visade sig vara en riktig höjdare.
Mamma Mia!
Här snackar vi "Runner´s High" i kubik upphöjt till en miljon.
Djungelskog, savanner, träsk, stora sjöar, smala stigar, breda stigar, skogsvägar, asfaltsvägar, bäckar, skummande floder, fåglar i alla dess former, färgrika blommor, gräs så grönt att man fick ont i ögonen, alligatorer, tystnad och massor av varm luft.
Svetten rann så bra att kartan var typ obrukbar när jag var klar men vad gjorde väl det?
130 minuter av 100% löpglädje och man bryr sig nästan inte ens om himlen skulle trilla ner.

Det är lätt att missa de där alligatorerna. De ligger stilla som stenar och väntar på… Ja vad?  En senig, klen löpare kan ju inte vara mycket att ha tänker jag. ;-)
Det är lätt att missa de där alligatorerna. De ligger stilla som stenar och väntar på… Ja vad? En senig, klen löpare kan ju inte vara mycket att ha tänker jag. ;-)




Och lika stilla låg de här...
Och lika stilla låg de här...


Plaskblöt karta. men inte av regn utan av min helt egenproducerade svett. :-)
Plaskblöt karta. men inte av regn utan av min helt egenproducerade svett. :-)

Bra som det är så har vi ju hyrbil och kan smutsa ner den bäst vi vill utan att fundera så mycket på att behöva städa den sen. Men det är klart.
Lite får man ju tänka sig för.
En raggartvätt och jag var i alla fall välkommen in i bilen. :-)


Jag hade hoppats på lite poolrun men se av det blev inget för de hade hunnit stänga portarna innan vi var tillbaks i staden.
Och eftersom jag är som jag är så bllir det som det blev och då blir det också galet bra! :-)




Bada när det regnar är nästan lika coolt som att bada på vintern.
Bada när det regnar är nästan lika coolt som att bada på vintern.

[Comments (2)]
Saturday 2014-03-29 01:09
Author: Ingmarie Nilsson
Never say never...
Det må vara att vi lyckats pricka in den enda "väderdåliga" perioden på hela Florida-året men det kvittar bara det är varmt.
Och det är det.

Molnen skymmer solen men svetten lackar och hela jag njuter.

I går blev det 20 x 2 min (40 sek. gåvila) i "intervallparken".
Jag var lite orolig ett tag att bli bortkörd för jag vet inte om det är riktigt ok att flänga runt där som jag gör.
Parkskötaren blängde en smula för ilsket för att det skulle kännas bra men jag fortsatte och tänkte att det kan ju vara ett bra sätt att få extra fart på benen om han började jaga mig.
Gympasset på kvällen var dock helt blängfritt för det var nästan ingen där så jag kunde härja runt bäst jag ville.

I dag blev det en slags plus-repris av onsdagen.
Pluset står helt enkelt för att det blev längre än då för mig. :-)






Hur coolt är inte detta? Recycled books för den som vill pausa och läsa en stund. :-)
Hur coolt är inte detta? Recycled books för den som vill pausa och läsa en stund. :-)


Man kan välja lite olika vägar dit, och hem, och jag valde den "långa" dit och den "korta" hem.
Den sista är kantad av hus som det måste ta en halv evighet bara att gå igenom.
Hur lång tid det tar att städa dem vågar jag inte ens tänka på…
Å andra sidan, har man råd med dem har man nog råd med både hushållerska, trädgårdsmästare, kock och bilputsare.



Vägen dit bjuder på många fina rakor som utmanar både kropp och knopp.


Men vips så har man betat av den.


Lite över två timmar senare var jag hemma igen.
Genomblöt av svett och törstig som en uttorkad kamel.

Och om du inte redan märkt det så kan jag här berätta att jag har på mig något jag svurit på att a-l-d-r-i-g ha på mig men som jag alltså införskaffade i Fleet Feet shopen i tisdags.
Nämligen en löparkjol.

Det "roliga" är att jag älskar den.
Så mycket att jag har köpt ännu en till.
Det går alltså att lära gamla hundar sitta och framförallt går det att ändra på sig. ;-)
So never say never för du vet inte vad livet har i beredskap. :-)



Ingen av oss ville sitta i bilen i dag så vi har rekat Bradenton Downtown och The Riverwalk.
Riktigt mysigt och trevligt!


De riktigt coola hänger i skateparken.
De riktigt coola hänger i skateparken.

!!!!!!!Hittade denna på en dörr till en affär.
!!!!!!!Hittade denna på en dörr till en affär.



Och käkat Bagels och druckit kaffe förstås.
Har ännu inte hittat något "riktigt" bagelställe med DD duger bra det också. :-)

Några saknas p.g.a att vissa (läs jag) är en aning för glupska.
Några saknas p.g.a att vissa (läs jag) är en aning för glupska.



Ingen av oss är heller kända för att vara några "heavy drinkers" men jag får ju lov att erkänna att lite iskall öl i favvogungan i "vår" fina trädgård som avslutning på denna dag inte gjorde ont någonstans.


[Comments (7)]
Friday 2014-03-28 01:14
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk om jag hade vetat...
…då för 23 år och några månader sedan när sorgen höll på att äta upp mig inifrån.
Jag var säker på att jag aldrig, aldrig skulle bli glad igen och att smärtan jag bar på aldrig, aldrig skulle gå över.

Tänk om jag hade vetat då när jag precis sprungit min första mara i NY och försökte hitta någon slags mening med livet att livet faktiskt bara precis hade börjat.
Tänk om jag då hade vetat när jag spenderade ytterligare några månader i landet att jag skulle komma att älska det med en nästan löjlig kärlek.

Och tänk om jag hade vetat då när jag av en händelse hamnade i St Petersburg och hittade Haslams bookstore där jag köpte min första löparbok, Galloway´s Book on running, att det var början på en resa jag inte ens hade kunnat drömma om.
En bok jag började följa slaviskt och som så småningom var en av orsakerna till att jag fick kontakt med Bengt Sävestrand som blev min tränare, mentor och vän i många, många år.
(Och är fortfarande även om han inte coachar mig.)
Utan honom skulle jag aldrig ha blivit så framgångsrik som jag blev för den där boken må ha varit bra men också ganska tråkig.

Och tänk om jag hade vetat att jag 23 år senare skulle återvända till just den bokaffären med ett lyckligt hjärta och ett lyckligt liv.
Tänk om jag hade vetat att sorgen förvisso inte försvinner men de ändrar form, gör inte lika ont längre och att man lär sig leva med den.
Tänk om jag hade vetat att livet inte var slut.
Undra hur den tiden hade varit då...


Affären var sig lik men ändå inte.
Där var inga roliga böcker denna gång och jag köpte inte en enda.
En smula tråkigt men samtidigt kändes det lite som att knyta ihop säcken och hade jag inte åkt dit så hade jag fortsatt undra och fundera.
Ibland bara måste man liksom göra något och fastän det inte blir som man tänkt sig så blir det bra ändå.

För att komma dit från Bradenton så åker man norrut över pampiga Skyway Bridge in till St. Petersburg.
Vi passade på att åka via bl.a St Pete´s beach och Treasure Island.
Vackert men verkligen fullpackat med hotell och affärer utmed gatorna.
Byggarna har då inte legat på latsidan sen jag var här sist.
Vet inte riktigt om jag tycker just denna utvecklingen är helt av godo…
Men bron är lika pampig och sanden lika vit som jag minns den.




På något vis är det tur att vi inte vet vad livet har i beredskap för oss.
Dels för att det hade blivit ganska tråkigt och dels, kanske framförallt, så hade vi kanske helt enkelt inte orkat veta.
För livet är inte bara glada leenden, lycka och problemfria dagar.
Livet är också sorg, förtvivlan och misslyckanden.

Men det är också det som gör det hela så fantastiskt!

Att vi får vara med, får känna, får uppleva och får vara en del av det.

I mina ögon är det ingen självklarhet utan en unik gåva som vi får försöka vårda efter bästa förmåga.

Så även om livet känns svårt, tungt och orättvis så försök hitta en enda liten ljusglimt.
Och håll hårt i den.

Du kommer sannolikt att upptäcka att det trots allt inte är så mörkt som det såg ut att vara för en liten stund sedan.
Molnen skingrar sig.
Det spricker upp.
Det klarnar.
Solen tittar fram.
Alltid.
[Comments (8)]
Thursday 2014-03-27 02:54
Author: Ingmarie Nilsson
Two hidden secrets
Kanske är de egentligen inga gömda hemligheter men med tanke på hur extremt folktomt det var på båda ställena så undrar man ju.

Den första är Lake Manatee State Park.
Ingen jättepark men fina vägar, lugnt och väldigt gott om plats.
För $5 får man härja runt där bäst man vill och det finns både duschar, toaletter, picknickplatser och vattenhål.
I 90 min. travade jag runt, kors, härs och tvärs innan samvetet fick mig att stanna.
Hjärtat hade nämligen kutat klart mycket snabbare än mig och även om han är den tålmodigaste jag vet så vill jag ju inte slita ut honom i förtid. ;-)


Inbjudande som attan men så såg jag skylten…
Inbjudande som attan men så såg jag skylten…
Denna.Och plötsligt var jag inte SÅ sugen längre…
Denna.Och plötsligt var jag inte SÅ sugen längre…





The Florida-car! (Chevroleten bakom mig alltså…)
The Florida-car! (Chevroleten bakom mig alltså…)

Den andra "hemligheten" är poolerna (observera att jag skrev i plural) på GT Bray.
Det är även där gymet finns och inträdet till hela stället är ynka $5.50!
(Hör på det Eriksdalsbadet!)

Under de 90 min jag vattenlöpte (tyckte det var lite bra att köra samma tid igen) så var det en till som kom.
Hon var i en kvart.
Tyckte nästan lite synd om badvakten som var tvungen att kolla mig.
That´s the rules.
Oavsett vem som är i plurret så ska det vaktas och ve den som inte sköter sig.
(Hör på det också Eriksdalsbadet!)


Vi har även varit på Ellenton Premium Outlet men det stället är absolut ingen hemlighet.
Tvärtom ruskigt poppis.

Och ruskigt bra på att göra plånboken (ännu) tunnare...
[Comments (4)]
Wednesday 2014-03-26 01:00
Author: Ingmarie Nilsson
Hej hej från Bradenton igen!
Ganska exakt 4 km från vårt hus ligger Robinson Preserve.
Det är en stor park som "räddats" från att ha varit helt förstörd till att ha blivit ett fint rekreatiosområde. Där är mycket våtmark, ett rikt fågelliv och man kan t.ex paddla kajak, fiska, vandra, klättra upp i utsiktstornet, sitta på en bänk vid vattnet och filosofera eller (förstås) springa på trailsen.

Det lite extra coola med detta är att hela området räddades tack vare en donation av mark värt 6,4 miljoner dollar från William Robinson och hans son Parks.
De två är även ägare av Fit2Run som är Floridas super-runnerstore med flera butiker.
Har ännu inte varit i någon av dem men det är bara en tidsfråga. :-)

När vi stack dit tidigt i förmiddags, jag springandes och Anders på cruisingcyklen, så vräkte regnet ner.
Så där som om någon stod ovanför och hällde hinkvis med (ljummet) vatten på oss.
Men jag litade på att tv-snubbarna skulle få rätt och att det skulle sluta som de lovat och lagom tills vi kom fram gjorde det faktiskt det!

Vägen dit kantades av grönska, plantager och stora mansions.
Och parken var många gånger bättre än vad vi ens hade kunnat ana och hoppas på.
Ett guldkorn!


Anders sprang i motsatt riktning i parken så vi kunde mötas på vägen.
Anders sprang i motsatt riktning i parken så vi kunde mötas på vägen.



Vi gjorde typ samma hem, jag sprang och Anders cyklade, fast via en omväg.
Jag kallar det dock snarare bonusväg.
Summa sumarum så blev det därmed en finfin runda i stället för fram och tillbaka och sånt kan göra oss löpare lyriska av lycka.
I alla fall mig. :-)



Vi hade inga som helst planer för eftermiddagen, är man ledig så är man ju, men eftersom solen sken blev valet ganska enkelt.

Bradenton beach!

Oändligt lång med en sand så vit att man nästan blir bländad.
Och vattnet…
O lalaaaaa!




Efter några timmar kände jag mig dock helt sandblästrad för det blåste upp ganska rejält.
(Läs mycket.)
Allt för mycket gratis peeling kan nog inte vara bra tänker jag.
I synnerhet inte i öronen.
[Comments (3)]
Tuesday 2014-03-25 02:41
Author: Ingmarie Nilsson
Blött paradis
Fördelen med att vara lite jetlagad västerut är att man somnar tidigt och vaknar tidigt. (Med mina mått mätt.)
Och vaknar man tidigt så hinner man med en hel del innan mörkrets intåg.
När jag nu ska summera fattar jag inte hur det har gått till. :-)

Huset vi bor i är stort nog att rymma minst två till men eftersom vi inte är så många så har jag ett alldeles eget litet yogarum.
Där startade jag min dag.

Frukost och lite jobb i lugn och ro sen drog jag ut och iväg.
Lätt duggregn men varmt, varmt.
Jag hade ingen riktig plan mer än att ta mig till en park ca. 3,5 km bort.
Vad det sen skulle bli fick känslan avgöra.
Fast egentligen vet jag inte vad det var som bestämde att det som blev.
Kanske det helt enkelt bara var omgivningarna.

Nya Newtonskor är ALDRIG fel! :-)
Nya Newtonskor är ALDRIG fel! :-)

Men är man i USA så "måste" man ju nästan köra mile repeats åtminstone en gång, eller hur?

Så det blev det.
Fem stycken.
Tyckte det var lite lagom och bra.
Men det blir ju vad man gör det till oavsett antal och sträcka.
Vill man så kan man bli trött oavsett menar jag.

Så himla snabba var de väl kanske inte men jag skyller på att det var mycket kurvor.
(Här kan man ju inte skylla på några backar.)
Men trött blev jag!
Och absolut plaskblöt av svett.


Hemma på "vår" gata igen. :-)
Hemma på "vår" gata igen. :-)

I runda slängar höll jag på i 90 minuter totalt och intervaller gör mig hungrig.
Vilken tur då att huset även bjuder på ett makalöst fint kök!
Kolla bara in hur fint det är vid vasken. :-)


Sen tog vi bilen och for söderut till Sarasota.
Ömsom ösregn, ömsom dugg, ömsom uppehåll men det spelade ingen roll för det var en upplevelserik tur.

Vi for förbi hus som snarare skulle klassas som slott. och hus som trots att de var bebodda såg helt skrotfärdiga ut, gröna parker, kritvita stränder, öde grusplaner med trasiga staket runt, skrotbilar, lyxbilar, marinor med båtar i alla storlekar, x antal hotell/motel/beachhouses/mobilehomes, lyxaffärer och billiga lågpriskedjor.

Vi lärde oss också att Donkin Donuts har "Happy hour" mellan kl 14-16 (= halva priset) och som tur var kom vi precis då.
Hur bra var inte det?
Kaffe och bagels är ju aldrig fel på eftermiddagen.




Sen hittade vi Fleetfeet Sarasota.
Rena rama himmelriket för en sån som mig!
(Hjärtat var väl kanske inte riktigt lika impad...)
Superfin affär med stort sortiment och supertrevlig personal.
Jag köpte t.o.m en grej jag svurit att jag a-l-d-r-i-g skulle köpa.
Än mindre använda.
Men man ska ju inte vara sämre än att man kan ändra på sig. :-)
Snart nog ska du få veta vad…

Men det bästa var att jag hittade ett par skor jag tror ska funka på mina fossingar.
Så jag inte bara har Newton att välja mellan.
Aldrig hört talas om och jag tror inte de finns i Sverige.
De heter On.
Skorna jag köpte heter Cloudsurfer.
Jag har stora förhoppningar!


Jag testade dem faktiskt redan i dag på träningscentret vi hittat några kvarter bort.
Och vet du, de kändes riktigt, riktigt bra.
Jag fick till ett riktigt bra pass.
Nästan lika svettigt som löppasset.

Oftast kör jag med fria vikter men den här "rumpdödaren" var kul!
Oftast kör jag med fria vikter men den här "rumpdödaren" var kul!

Avslutade det hela med lite fin stretch av hela kroppen. :-)
Avslutade det hela med lite fin stretch av hela kroppen. :-)

När vi var klara så hade det slutat regna.
Men dagen har varit helt otroligt fin trots allt det blöta uppifrån.
För hur ofta kan man gå i shorts och kortärmat/tunn tröja trots regn?
Och stranden kan man njuta av oavsett. :-)

[Comments (6)]
Monday 2014-03-24 01:10
Author: Ingmarie Nilsson
Hej hej från Florida
Det tog sin lilla tid att ta sig hit men det var såååå värt det!

För mindre än två dygn sedan var jag uppe i snorottan och sprang för att hinna med flyget till först NY, seg väntan (men där fick jag åtminstone min första bagel!) och sen vidare till Orlando.



Vi sov en natt nära flygplatsen (kom fram sent) på ett ganska skumt hotell.
Hur det fått 8 av 10 poäng är för mig en s-t-o-r gåta.
Ett gigantiskt rum med gigantiska sängar men ett pytte-pytte-pyttelitet badrum. Så litet att handfatet var utanför.
Frukosten var färgglad (och då menar jag inte av naturliga färger) och det s.k. fitnesscentret hade 4 maskiner varav 2 var "out of order".
Men (den lilla) bassängen var helt ok!



Allt flöt på fint när vi hämtade hyrbilen och for syd-västerut.
Till Bradenton i Florida.

Varför det blev hit vet jag egentligen inte men jag tror det var lite för att när vi letade ställe att bo på i området så fastnade vi för ett hus i just Bradenton.

Och det visade sig vara ett kap!

Vilket hus!
Vilket ställe!
Vi är helt sålda!
Huset är fantastiskt fint och hur lyxigt som helst. Vi har en alldeles egen jättemysig trädgård med riktiga "amerikanska gungstolar" på verandan och ett porlande litet vattenfall.
Tyst och lugnt men ändå nära till liv och rörelse.

Det må se pluttigt ut härifrån men jag lovar att det är det INTE.
Det må se pluttigt ut härifrån men jag lovar att det är det INTE.
Ena sovrummet
Ena sovrummet


Supertrevliga värdar och här finns absolut allt jag behöver.
Värme och sol.
Massor av bra vego-mat.
Fina löpvägar som det verkar hittills.
Havet.
Stränder.
Sportcenter och stora gröna parker.
Det enda som väl inte direkt finns är väl backar. ;-)

Jag hoppas och önskar på något vis att klockan ska gå extra långsamt tiden vi är här...
[Comments (7)]
Saturday 2014-03-22 07:17
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vilka är de 10 mest kärleksfulla och generösa människorna du känner? Varför? Vad kan du lära dig och kopiera från dem?
/Mark Victor Hansen

[Comments]
Friday 2014-03-21 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Lite hjärtesorg...
Ibland blir det inte som man tror det ska bli eller ens som man tänkt att det ska bli.

För inte kunde jag väl tro att jag skulle bli så förtjust i att hålla i det där Runner´s strength-passet som jag blev och att jag efter dagens sista klass för hela säsongen nästan började lipa.

Jag var ju t.o.m tveksam om jag skulle klara av det.
På riktigt alltså.

Det har verkligen varit en stor utmaning för mig och varje gång har jag haft lite småångest samtidigt som jag längtat.
Ungefär som inför ett tufft löppass.
Man liksom både vill och inte vill.
Men jag antog utmaningen, jag har klarat den riktigt bra (i alla fall enl. deltagarna) och det är jag faktiskt förbenat stolt över.
På riktigt det också. :-)

Så nu känns det jättesorgligt att jag kanske aldrig mer får möjlighet att köra det för så är reglerna.

Men är det menat att jag ska så blir det så och var sak har sin tid.
Nu har jag en ny utmaning framför mig.
Som en av headcoacherna av Sats löpargrupper.
Det ska bli så galet skoj att jag nästan inte kan tya mig.


  
Men först ska jag vara lite ledig från allt coachande och ladda om.
I stället ska jag skriva och läsa desto mer.
I morgon blir det en lång, lång flygtur till det stora landet i väst och jag har gjort mitt bästa för att rasta av mig.
Förutom Runner´s strength passet så har jag kutat 90 minuter, kört ett eget styrkepass och vattenlöpt 50 min.

Och vet du vad, nu tycker jag vi säger att det är vår!

  
[Comments (7)]
Thursday 2014-03-20 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Blås-knep
Det har varit några rejält intensiva jobbveckor men nu börjar det lätta en smula.
Helt enligt planen för snart snart ska jag vara lite ledig.

Trallalalalaaaa.

Det var inte riktigt lika kallt och blött som i går denna dag men jag är obeskrivbart tacksam över mina Craft-brallor som heter Ventair X wind.
Tror det är andra, eller kanske t.o.m tredje vintern, jag har dem och de är lika fina som när de var nya.
Mjuka på insidan och vind-vattenavvisande på utsidan.
Torra ben oavsett hur mycket det snöar och regnar från alla håll och kanter.
Dessutom värmer de gott både rumpa och lår.
En av mina bästa vinterinvesteringar ever!
(Har dock svårt att hitta någon som säljer dem just nu men det finns säkert om man dammsuger nätet lite.)


Och när jag ändå tipsar lite så vill jag slå ännu ett slag för min älskade kokosolja.
Den har miljarder (nåja) användningsområden för både in- och utsidan och nu vet jag att den även funkar superbra om man fått en blåsa t.ex under foten.

Jag fick nämligen en riktigt fet och ful under min fot (löpning med plaskblöta sockar...) och tänkte jag skulle testa det jag hört.
Smorde så på kokosoljan ett par gånger/dag och på lite mer än ett dygn var den borta!
Puts väck!
Hur bra är inte det?


Vill du ha mer tid?
Kolla t.ex här och här.

Träningen i dag har gått finfint om någon undrar.
110 min löpning med intervaller mitt i.
3 x (3+2+1min) + 6 x 30-30 + 50 min Hot Mojo.

Och i morgon ska det bli sol!
Tjolahopp!
[Comments (7)]
Wednesday 2014-03-19 21:09
Author: Ingmarie Nilsson
Blöt med stort B
Vissa dagar är enklare än andra både när det gäller att vara människa, löpare och coach.
Och andra är det bra mycket svårare.

För så är livet.
Fullt med ups and downs.
Berg och dalar i olika storlekar.
I en till synes aldrig sinande ström.
Och det är ju faktiskt det som också gör det så härligt tycker jag!
Utan regn ingen sol du vet.

Att coacha när snön yr och blåser in som nålar i ögonen samtidigt som kroppen blir nedkyld av vinden och fötterna iskalla av slasket varje gång foten sätts ner tillhör definitivt inte de enkla stunderna.
Då är det tur man har lite knep att ta till för att locka fram både leende, skratt och jäklar anamma.
Men inget varar för evigt som jag brukar säga.
Inte ens (snöslask)eländet.

Och jösses vad nöjda alla var efteråt!
Absolut ingen ångrade att de hade utmanat sig själva och tagit sig ut tillsammans med mig.
Allra minst jag även om jag var blöt på varenda millimeter av kroppen efter kvällens pass.



Gjorde ett litet tappert försök till att få kläderna en smula torrare medan jag körde ett styrkepass på gymet men det gick si så där får jag väl lov att säga...


Men det kan jag berätta.
Att en sak är då väldigt säker!
Aldrig känns en dusch, torra kläder och soffan så skön som efter ett sånt här isigt blötsnö-pass!

[Comments (3)]
Tuesday 2014-03-18 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Välkända (jakt)marker
En av många bra saker med att coacha andra på alla möjliga (och ibland nästan omöjliga) ställen är att jag lär mig hitta väldigt bra i vår huvudstad.
Och jag får möjlighet att besöka platser jag troligtvis inte skulle kommit till annars.
Hur det än är så är ju vi människoknytt, löpare såväl som icke-löpare, ganska enkelspåriga och håller oss ofta rent rutinmässigt på samma vägar och områden i vardagen.
Som små autopiloter tar vi oss fram och funderar inte så mycket på vad det är vi gör och knappt ens var vi är.

I dag har jag dock coachar på välkända marker.

Först inne i stan i Humlegården och sen på Söder i Tanto.
Tanto är en av huvudplatserna för Sats löparklasser och vi körde ett "riktigt" genrep i dag.
Det var, och kommer bli, otroligt skoj när det drar igång 31/3.
Don´t miss it!


Jag kommer (tyvärr) att missa starten för just då befinner jag mig på andra sidan Atlanten.
Men med tanke på att det ska hålla på till typ november så kommer jag hinna avverka så många pass där att jag antagligen även kommer kunna kartlägga varenda kurva, träd och kotte.

Bästa publiken var utan tvekan finaste Ulrika och sötaste lille Malte.
Den ungen smälter även stenhjärtan och jag dör både sötdöden och charmdöden bara jag hör hans namn.


Det var även Ulrika som såg till att det blev några bilder för jag glömde helt av att fota gänget.
Men man kan ju inte komma ihåg allt här i livet.
Jag skyller på att jag helt enkelt var så fokuserad på min uppgift som headcoach. ;-)



Och kolla in så fint det var när jag kutade hemåt utmed vattnet senare på kvällen!
Nog blir man lite extra ödmjuk inför livet när naturen bjuder på sånt här skådespel?



Kram från mig till dig.
[Comments (6)]
Monday 2014-03-17 20:14
Author: Ingmarie Nilsson
HLR och kroppsmosad
Jag har gått oräkneliga HLR-utbildningar på avancerad nivå, och jag har gjort det "på riktigt" jag vet inte hur många gånger, men det är ändå aldrig fel att uppdatera sina kunskaper.

I dag fick jag och några av mina kollegor grundutbildning av HLR i egenskap av Urban Tribes-ledare och även om det inte är "kul" så är det ändå roligt.
Och absolut livsviktigt.

Faktum är att jag önskar alla hade denna kunskapen.
Det kan ju faktiskt vara någon i din närhet som helt plötsligt behöver din hjälp...


Träningen blev i poolen (vattenlöpningsintervaller) och i värmesalen (Hot Mojo) och det är nästan så jag vill påstå att massagen bästa MiaAccess rehab bjöd på var som en slags träningspass det också för jag blev helt genomsvettig.
Här snackar vi nämligen inte något fjant à la "Hollywoodmassage" utan här är det rediga grejer på djup nivå.
En timme senare var jag knådad, manglad, tryckt, ihopklämd, tillrättalagd och halvt söndermosad.

Men det gjorde gott mot mina småskavanker och resterna av diskbråcksinklämningen.
Kunde riktigt känna hur spänningarna släppte.
Dessutom justerade Mias kollega naprapatproffset Mikael Klintmark mig så nu hoppas jag kroppen blir helt som vanligt igen.
(Och även om det inte alltid är så himla skönt så rekommenderar jag ett besök hos henne av hela mitt hjärta.)


Och jag ska efter detta lilla "bakslag" undvika kuta med tung rygga för det funkar helt enkelt inte för mig.
Man lär så länge man lever och förhoppningsvis blir man (jag) en smula klokare också. :-)

[Comments (2)]
Sunday 2014-03-16 18:37
Author: Ingmarie Nilsson
Dubbla kombi
Jag tycker det är väldigt kul att köra olika kombinationer i ett och samma pass.
Sen tror jag det är lite bra också.
Både för att väcka kroppen och hjärnan.
Man rör liksom om lite på de vanliga rutinerna och det blir som olika projekt eller intervaller i intervallerna.

Första kombipasset i dag var löpintervaller.
10 x 2 min. + 20 min. tröskel.
Snuskigt jobbigt upp och ner för backarna med trötta ben, men säkert effektivt och nyttigt.
Jag måste jag ju liksom tro att det är det, så att jag inte slet helt i onödan.
Å andra sidan så är känslan av att man klarat ett kämpigt pass väl värt mödan för man växer allt några snäpp när man vunnit över trötthetsspöket.



Andra kombin blev ett bra styrkepass + Hot Flex.
Och här kan jag avslöja en "hemlighet" till.
Sats Hötorget är en oas på helgerna!
Multimycket space och man kan härja omkring precis hur mycket man vill och var man vill.
Enda abert med det är att jag lätt fastnar och blir kvar där resten av kvällen...


Vill man så kan man sen även kalla cykla + bada en slags kombipass.

Det var gott om (påbyltat) folk på land och jag kunde nästan höra hur de höll andan när jag tog av mig kläderna för att hoppa i.
Jag ska väl erkänna att det nöp ganska bra i skinnet men det var minst lika härligt som alltid.
Jag bryr mig inte ett dugg om den ev. effekten (fast jag tror allt det är både nyttigt och bra) utan är helt och hållet ute efter känslan.

Du som provat och är som mig vet exakt vad jag pratar om.

Och du som inte provat…

Well, du har helt klart missat en av livets absolut fränaste upplevelser.


[Comments (5)]
Saturday 2014-03-15 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
En smula bakvänt och ett (hemligt) tips
I dag har jag gjort något jag aldrig gjort förr, vad jag minns i alla fall, och som jag heller aldrig trodde jag skulle göra.

Jag har kutat på band.
Inne.
Trots att det var både barmark, uppehåll och t.o.m lite sol.

Varför?

Tja.
En del skulle kanske kalla mig lat.
Andra smart.

Så här var det i alla fall:

Diskbråcket som gjort sig påmint gör att en nerv kommer i kläm och eftersom jag kände mig lite osäker på hur det skulle kännas att kuta efter att jag hållit i Runners´s strength passet, eller ens om det skulle funka, så ställde jag mig direkt på bandet i stället för att ta på mig alla tusen kläder och testa ute.
Hade det inte funkat hade jag ju varit tvungen att gå in igen, ta av alla kläder och som alternativ ställa mig på crosstrainern eller sätta mig på cykeln i stället.
Och just allt det där på och av med kläder var jag alltså för lat för.

Men benet funkade finfint!
Mats och mitt flitiga rehabövande har kanske redan gett effekt!
70 min. travade jag ihop varav 50 i progressiv fart.


Över två timmars svettning och jag var både törstig och hungrig.
Men det är ju lätt åtgärdat.
I dag var maten på Brydlings toppenfin!
Förra gången var nog bara en tillfällig miss som jag trodde och hoppades för jag gillar ju stället.
Buffén var perfekt för en utsvulten (vego)atlet så den räckte bra för mig.
Dessutom hade jag finfint sällskap av hjärtat och "svärföräldrarna" som är på besök.
Alltid lika mysigt att ses för de är bland de goaste människor jag vet.


Och när jag nu ändå var i stan, och när jag ändå skulle förbi Skanstull, så kunde jag ju lika väl göra ett stopp på Eriksdalsbadet.
Eller hur?
Och det visade sig vara ett riktigt bra val!
Plenty of space i stora bassängen, duschen och bastun.
Borde väl egentligen inte avslöja detta men jag har kommit på att lördag em. är en hit om man vill ha gott om plats, lugn och ro.
70 min. vattenlöpning och simning blev det.
Kände mig stark och simningen flöt på riktigt fint!

När jag var klar med allt bjöd himlen på en makalös vy.
Jorden, och allt omkring den, är verkligen fantastiskt vackert.
Måtte människoknytten fatta detta innan det är för sent...



Och kanske är det tur i oturen att Runner´s strength passen snart är slut och utesäsongen börjar för jag har insett att jag är rejält miljöskadad.

På tuben stod nämligen en trubadur och sjöng en av låtarna som är på passet och direkt flög armar och ben ut i den rörelse som "tillhör".
Jag kanske måste avprogrammera mig? ;-)

[Comments]
Friday 2014-03-14 20:18
Author: Ingmarie Nilsson
Sats löpning
Jag har ännu inte kommit på något bra sätt att duplicera mig själv på så det blev en av mina super-duperkollegor som fick köra mitt vanliga Runner´s strength- pass i Marievik i dag.

Jag var nämligen och körde en testklass av Run speed play by Urban Tribes ute i Sumpan.
Det är ett av tre olika löppass som ingår i Sats löpträning som startar 31/3 och där jag fått äran, och förtroendet, att vara en av headcoacherna. :-)
Hur skoj som helst!


Och hej vad det kutades!

Passet är verkligen galet kul med intervaller som varierar mellan 30 sek. och 4 min. under totalt 24 min.
Vinden må ha varit kall men jag lovar att ingen i hela detta goa gäng frös.
Eller ångrade att de var med.


Efteråt kutade jag in till stan utmed vattnet för att njuta av denna, enl. SMHI, sista vårdag på ett tag.
Svårt att tänka sig att det ska bli snö igen när fåglarna kvittrar som besatta och blommorna växer så det knakar.

Dagen avslutades med lugn poolrun i en lugn bassäng och lugn bastu.


Perfekt ställe att ladda om batterierna på.
Arbetsveckan är långt ifrån slut för min del.

om du saknade mig i dag på Runner´s strength så kommer en ny chans redan i morgon.
10.30 på Sats Stadion.
Så välkommen att leka och svettas med mig en stund!

Och kan du inte vara med på det, men vill träna med mig, så finns ju två läger att vara med på.
Ett i Halmstad och ett på Österlen.

Välkommen!
[Comments]
Thursday 2014-03-13 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Betydelsen av att ibland tänka om
Ibland är jag verkligen exakt så klok som jag (kanske) verkar vara emellanåt.

För mig är ju löpningen numera framförallt en livsstil. Visst har jag fortfarande mål och visioner och visst vill jag fortfarande förbättra mig utifrån de förutsättningar jag har i dag, men jag följer inte slaviskt ett förutbestämt program eller genomför varje pass oavsett.
Jag lyssnar mycket mer på kroppen nu mot vad jag gjorde förr och förhoppningsvis gör det att jag kan fortsätta som jag gör precis så länge som jag själv vill och önskar.

Just nu är det extremt mycket coachjobb och tester av Sats löpklasser som börjar i april.
Det är hur skoj som helst och jag får massor av extra träning men samtidigt blir det liksom varken hackat eller malet.
Jag tar inte i så där tokmycket någon gång och jag tar det inte heller riktigt lugnt någon gång utan får ju lov att anpassa mig helt efter vad som står på schemat.
Det är ofta många timmar benen är igång men det blir ändå ingen riktigt kvalité på det hela. Däremot blir man ganska seg och sliten.

Fatta mig rätt, jag vill inte byta ut detta för jag älskar verkligen mitt jobb, men det gör som sagt var att min egen träning blir lite lidande.
Å andra sidan vet jag ju att det är en kort period och valet är helt och hållet mitt eget.

Hur som helst.
I dag hade jag som en liten plan att köra något lite hårdare men när jag vaknade i morse så kände jag att nej, det var inte läge för att pressa kroppen ännu lite till just nu.
För förutom allt spring-jobb har jag mycket annat som ska göras klart inom en vecka.
Att pressa sig själv från alla håll och kanter tror jag i längden är ohållbart.
Jag klarar det i alla fall inte.
Antingen pajjar kroppen eller så pajjar skallen. I värsta fall pajjar båda två.

Så det blev ett 100 min. lugnt och fint löppass runt de fyra sjöarna.
Flaten, Drevviken, Ältasjön och Söderbysjön.

Jag sprang helt på känsla, helt kravlöst och absolut lustfyllt.
Och med facit i hand vet jag att det var precis det jag behövde just i dag.




Och en dag som denna bara kan man ju inte låta bli.
Inte när man på hemvägen passerar fina Söderbysjön som lockar och pockar med sitt fina glittrande vatten.
Ärligt talat begriper jag inte hur man kan avstå!



Har varit en sväng hos bästa Naprapat-Mats också.


Mitt diskbråck, som varit så tyst och snällt både länge och väl, bråkar lite och nerver i kläm och/eller tår som sitter fel är inte så där väldans skönt

Men nu har jag alltså blivit både uträtad och tillrättad och hoppas alla diskar, nerver och tår fortsätter sitta där de ska.
Men jag klagar egentligen inte.
Kroppen är snäll mot mig och jag tror mig veta varför det blivit som det blivit.
Helt självförvållat och ren dumhet.
Springa med tung ryggsäck var och varannan dag är ingen bra idé helt enkelt…
Åtminstone inte för mig.
Men man lär så länge man lever. :-)

Besöket gjorde även att jag fick möjlighet att njuta lite till av den ljuva vårsolen och det kan ju aldrig vara fel. :-)

Den fina jackan är den jag fick från Craft. :-)
Den fina jackan är den jag fick från Craft. :-)

[Comments (8)]
Wednesday 2014-03-12 21:28
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Sometimes, you need to step outside, get some air, and remind yourself of who you are and who you want to be.
/Okänd

[Comments (2)]
Tuesday 2014-03-11 21:10
Author: Ingmarie Nilsson
Var glad
Egentligen vet jag inte om det är bra eller dåligt att våren redan verkar vara här men en sak vet jag.
Dagar som dessa är löpcoach ett av de absolut bästa jobb man kan ha.

Särskilt när det är lunchpass, sol, vårvärme, fågelkvitter och i princip vindfritt på en och samma gång.


Önskade faktiskt att jag hade haft kortbrallor på och sen haft möjlighet att bara slöa på balkongen och sola nunan.
Mitt andra jobb är dock lite knepigare att utföra i solen, med vantar, så det blev till att hålla sig inne en del också.
Men man kan inte få allt här i livet, åtminstone inte på en och samma gång, och ärligt talat så led jag ju inte precis på hemmakontoret heller.


Men man blir allt lite lurad.
På kvällspasset var temperaturen betydligt annorlunda.
Då önskade jag att jag hade haft både mössa och dubbla vantar.
Nästan t.o.m så det hade varit fint med ett par långkallingar.

Men strunt detsamma för hjärtat blev varmt. Jag hade ett pass med några av coacherna för Sats löparklasser som snart kör i gång.
Och här vet jag mycket. Det kommer bli hur skoj som helst, det kommer vara utmanande (på flera vis) och det kommer spridas massor av energi för här snackar vi löpglädje i stora mått!


Vi hade t.o.,m en alldeles egen liten hejarklack.
Bästa Ulrika var med på ett hörn och med henne var sötaste lille Malte.
Här är en grabb som redan kutar snabbt och är en hejare på löpskolningsövningar.
Han har dessutom helt fattat grejen, och är en stor förebild, när det gäller Urban Tribes grundfilosofi.

Nämligen Run happy!


Själv vill jag gärna lägga till:
Be Happy!
[Comments (7)]
Monday 2014-03-10 18:27
Author: Ingmarie Nilsson
TomTom
För ett tag sedan fick jag frågan om jag ville testa en TomTom-klocka för att recensera och såklart ville jag det!
Dels för att jag var nyfiken på den, och faktiskt hade funderat på att köpa en, och dels för att jag hört bara bra om den.

Nu har jag testat den på både längden och tvären känns det som och jag har hittat både plus och minus med den.
Jag vill först poängtera att det är mycket möjligt att jag gjort fel/missat något när jag testat och inte fått fram det jag vill men då är å andra sidan klockan för krånglig för att jag ska gilla den.

Så här är en del av mina reflektioner och synpunkter:

De extra stora plusen är att det är en stor och tydlig display utan att väga ton och se "blaffig" ut.
Den är även extremt lätthanterlig när det gäller att trycka på knappen.
Det finns nämligen bara en.
Och den är enkel och logisk att fatta.
Modellen jag har är en multisport och man kan enkelt ställa in vilken sport du ska köra.
Löpning, cykel eller simning.


Det finns även en helt vanlig "stopwatch" om man t.ex kör på löpband eller inomhus där det kan vara svårt för klockan att hitta satellit.
Ute hittar den däremot sin position megasnabbt om du har uppdaterat den via datorn. Annars tar det ljusår.
Pulsklockan fattar nästan direkt vad den ska räkna utan att man måste ha börjat svettas.

Den registrerar de flesta mätvärden som t.ex: tid, distans, medelhastighet, nuvarande fart, stigning, varv, kadens, lutning och SWOLF (simning).
Man kan även välja en rad olika aktiviteter och i varje aktivitet finns sedan egna aktiviteter.
*Inget.
*Mål.
*Varv.
*Zone.
*Intervaller.
*Race.


På själva klock-displayen kan du ha tre olika funktioner. Dock syns bara "ettan" tillräckligt väl för min syn…
Det går bra att bläddra mellan de olika mätvärdena så att man får det man vill ha på den "stora" displayen men vare sig man vill eller ej så måste man då även bläddra förbi (för mig) oviktig fakta som t.ex kaloriförbrukning.
Det blir m.a.o ett väldans tryckande på den där knappen ibland.

Springer man när det är mörkt så räcker det att toucha skärmen för att få ljus. Superbra tycker jag!
Larmet/vibrationen både hörs och känns bra vilket är perfekt när man som jag ofta coachar och då inte har möjlighet att hela tiden kolla på klockan.

Sen visar förstås klockan även den vanliga tiden och du kan lätt programmera in din egen profil med längd, vikt och ålder.
Den är som sagt var lätt och smidig och man kan köpa extra armband i andra färger och det är busenkelt att byta mellan.

Jag har testat de flesta funktionerna och är både nöjd och mindre nöjd.
Det är bra att kunna "räkna ner" om man t.ex ska springa en viss tid. Klockan signalerar med jämna mellanrum hur mycket som är kvar.
Samma med pulszonerna.

De gånger jag testat att sätta tidsintervaller, t.ex. en-minutare, så har tiden blivit "fördröjd" och den piper/vibrerar senare och senare.
Till slut stämmer det inte alls.

Jag saknar även att jag inte kan få tiden för varje intervall/kilometer utan man får en medelhastighet för hela passet.
D.v.s även vilan och om man nu haft klockan igång och stått stilla/gått/joggat i vilan så blir det ju enormt fel.
Det här är dock något jag vet de arbetar med att få fram så det kommer nog.
Man kan däremot kolla på internetsidan och få fram tiderna genom att klicka på "rundan" men det blir genast både mekkigare och missvisande.

Internetsidan är bra med snygg design men den har krånglat något enormt mycket.
Jag blev rätt som det var utkastad och kunde inte logga in och när jag försökte skapa nytt konto så var det hela tiden "tekniskt fel".
Alldeles för mycket tid har lagts på det här, och alldeles för många mail har flödat mellan mig och supporten, men nu funkar det äntligen igen men på en annan sida.
(Vet ärligt talat inte om den "gamla" sidan finns kvar ö.h.t.)

Supporten är förresten verkligen guld!
Snabba och bra på att svara och följer även upp för att kolla så det funkar.
Stor eloge för deras tålamod och proffsighet!

Sidan man kopplas upp till, Map My Fitness, är enkel att förstå och du kan skriva om själva passet, dela med dig till andra plus en massa olika funktioner som jag personligen inte bryr mig ett skvatt om.
T.ex. skriva upp vad jag äter eller event jag ska på.
Men det är ju bara att välja bort.
En cool grej är att man kan skapa/mäta sin runda redan innan passet.

Över lag gillar jag verkligen klockan.
Funktionerna som finns räcker mer än väl för mig som inte vill krångla till träningen mer än nödvändigt.
Att jag sen även kan ha den till vardags gör ju ingenting.



[Comments (6)]
Sunday 2014-03-09 19:06
Author: Ingmarie Nilsson
High on life
Jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen.
Vissa saker tål ju liksom att upprepas.

Det är väldigt, väldigt smart och bra att ha en bästa vän som Karin som dessutom är min adept och några snäpp snabbare än mig själv.

För tänk så himla smidigt det är att vi kan umgås genom att springa, babbla, svettas, intervall-våndas och ha kul samtidigt som jag får extremt bra sparring när jag försöker hänga med henne.
Och Karin får sparring genom att tvingas pinna på för undgå mitt flåsande i nacken.
Win-win rakt igenom alltså.:)

Vi körde i min favvoskog.
4 x (5+3+1) min. gå/joggvila 1 min. rakt igenom.
Man ska inte krångla till det i onödan är min filosofi.
Kanske var det för att det var årets första vårdag som gjorde att energin, styrkan och endorfinerna var extra höga för jösses vad vi körde.
Backe upp och backe ner.
Starka och kraftfulla.
Båda två.
Gruset skvätte, svetten rann, musklerna sved och inte ens fartvinden gjorde att vi kyldes av.
Jacka och vantar åkte av fortare än kvickt och det är ett vårtecken så stort som något minsann.

Nej, jag fotade INTE under intervallerna. Då är jag för trött för att ens lyfta armen…
Nej, jag fotade INTE under intervallerna. Då är jag för trött för att ens lyfta armen…
Eller för snabb för kameran. ;-)
Eller för snabb för kameran. ;-)



Eller så var det den där andra Craft-jackan jag fick i fredags som gjorde att det flöt på så fint.
Vad vet jag vad vet jag.
Men snygg, funktionell och skön är den.
Det vet jag!



Jag hade ju tagit av mig den när vi körde som bäst men den kom väl till pass igen när vi väl var klara för jag bara kunde ju inte låta bli...




Och nej, jag fick inte Karin med mig i plurret.
Ingen annan heller för den delen även om jag just i dag hade gott om publik.
Det var bara jag och änderna.
Märkligt…
Nu är där ju inte ens någon is kvar!

När jag cyklade hem framåt kvällen efter styrke- och Hot flex-gympasset så behövde jag varken vantar eller lyse.
Det gott folk är ett av de absolut säkraste vårtecknen.


Jag är så oerhört tacksam för att jag har det som jag har det och för att livet är gott mot mig.
Hur morgondagen blir vet jag inte.
Allt jag egentligen har, och vet något om, är nuet.

Livet är nu så lev medan du kan.
[Comments (3)]
Saturday 2014-03-08 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
A SUNday on a Saturday
Vissa dagar far man omkring än hit och än dit utan att få något vettigt gjort.
Andra dagar känns det som om man gör allt i ultrarapid och ändå får en massa grejer fixade.
Märklig det där kan jag tycka.

I dag har jag verkligen inte stressat en enda sekund men ändå tycker jag den har varit ganska både produktiv och effektiv.
Och framförallt rolig.

Yogade, mediterade, åt frukost och gjorde lite småjobb i lugn och ro innan jag packade väskan och for mot Stadion i sällskap av solstrålarna.


Hoppade av lite tidigare för att få kuta några kilometer. Har nämligen märkt att mina Runners strength-pass oftast blir bättre om jag fått igång min egna trögstartade kropp innan. Men när den väl är igång, ja då kan den mata på både länge och väl.

Jag älskar verkligen den där salen på Sats Stadion!
Stor, ljus, fin med högt i tak och stora fönster.
Känner mig nästan som en popstar när jag hoppar upp på scen och får köra igång. :-)
Lika kul som alltid (och lika utmanande och svettigt) men visst märktes det på antalet deltagare att solen och vårvädret där ute drog.

Men det ena behöver ju liksom inte utesluta det andra tänker jag för det går ju alldeles väldans bra att göra båda och kuta efter.
Fick dessutom ett strålande fint sällskap av mina goa vänner (och kollegor) Sanna och Göran.


Vi kutade runt Gärdet, runt hela Djurgården i lite kringelikrokar och tillbaks till Stadion där jag lämnade dem och kutade vidare ännu en liten sväng och vidare in mot stan för att möta upp hjärtat.


Det är inte helt lätt att göra selfies springande. :-)
Det är inte helt lätt att göra selfies springande. :-)
Men de blir ganska roliga.
Men de blir ganska roliga.


Snäll som han är så bjöd han mig på lunch på Brydlings.
(Och jo, jag duschade innan.)
Vegoburgren satt som en smäck i min hungriga mage men även om det var superfint och gott så var det inte riktigt lika bra där som det brukar. Buffén var lite väl klen tycker jag.
Hoppas det var tillfälligt…



Satt där både länge och väl innan vi masade oss till den ena bokrean efter den andra och jag lyckades med konststycket att inte köpa en enda bok!.
Det har typ aldrig hänt.
Inte för att jag inte hittade något men dels är mina bokhyllor fulla av olästa böcker och dels sparar jag mig inför en resa om några veckor där jag vet att jag verkligen vill shoppa böcker. :-)


Men om jag skulle köpa en enda bok just nu så skulle det utan tvekan vara Lena Brorsson-Almingers fina bok Kakpoesi.
En vackrare, klokare och mer inspirerande kakbok finns inte!


Avslutade på samma vis som i går men på Eriksdalsbadet.
Poolrun och lång skön stretchstund i bastun.
Det är en belöning som heter duga det.


Och kolla in en av de fina Craft-jackorna jag fick i går!



Känner mig riktigt tjusig.
Att den är skön behöver jag väl kanske inte säga? :-)
(Triljoner tack igen snälla Sara som fixade. Och Kenth om du också hade ett magiskt litet finger med i det hela.)

Resten av grejerna tror jag ska invigas i morgon.
Hoppas de är snabba för planen är att det (förhoppningsvis) blir åka av.
[Comments (3)]
Friday 2014-03-07 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Fredag med (svett)glans
Med tanke på hur denna fredag varit så skulle man verkligen kunna tro att jag fyller år igen eller något liknande som kräver att det firas.
För det har verkligen varit som en festdag!

Först löpning ca. 40 min. i vårväder till Marievik för att köra Runners Strength passet.
Och himmel vad gänget körde i dag!
Svetten rann till stora pölar kan jag berätta. :)
Både på mig och deltagarna.

Sen sprang jag direkt hem, via en omväg, på ca 50 min. Och här får jag väl erkänna att benen var en smula sega.
Av naturliga skäl började energin ta slut.
Att det var mest uppför och motvind gjorde inte det hela enklare men jag tänker som så att det där bygger både styrka och pannben.



Men det där var bara början.
Med posten hade det nämligen kommit ett litet och två stora paket.

Paket 1. Ny telefon. Det blev till slut nödvändigt för den gamla gick inte att uppdatera fullt ut. Insåg också att den var några år och i teknikens värld är ju det väldigt gammalt...


Paket 2. Superfina kläder från favvomärket Craft. Här anar jag att bästa Sara har ett litet magiskt finger med i det hela. Miljarders miljarder tack i så fall!!!
De kommer nötas, svettas ner och slitas på bästa vis. :-)


Paket 3. Två lådor med favvodrycken från Ecos.
Bara så där!
Kylen är åter fylld av de fina förpackningarna och min kropp glad bara av tanken på vad jag ska surpla i mig.


Till slut ett ljuvligt poolrunpass på Forsgrenska.


En riktigt bra fredag om du frågar mig.

Hur har din varit?
[Comments (2)]
Thursday 2014-03-06 20:12
Author: Ingmarie Nilsson
Fartlek (med knorr)
Lyckliga jag som kan sticka ut mitt på dagen för att kuta.
Särskilt en dag som i dag när solen skinit, fåglarna kvittrat som besatta och himlen varit blå.

Fick till ett riktigt bra fartlekspass.
Eftersom jag redan nästa månad ska börja leda bl.a Run Speedpay by Urban Tribes i Sats fortsatta löparsatsning så tyckte jag det var lite lämpligt att testa själv.
(Och ja, jag tycker också det är tramsigt att de kallar fartlek för "Speedplay" men det är inte mitt beslut.)
Totalt tar själva fartleken 24 min. och varierar mellan 30 sek. och 4 min.
Det är riktigt kul och utmanande och så många siffror att hålla reda på att jag fick lov att ha en fusklapp.


Två omgångar körde jag och med upp och nerjogg blev det totalt ca. 90 min.

Då ska man belöna sig tycker jag.
Typ så här:



Och nej jag frös inte.

Det är ju det som är själva grejen.
Att inte börja frysa.
Tvärtom!
Blodet far runt i racerfart efteråt och när det lugnat ner sig blir man mest behagligt ljummen.
Och om jag nu skulle ha frusit så skulle jag garanterat ha tinat upp på kvällens Hot Mojo pass.
För där pratar vi svettigt med stort S.

Nu för tiden lever vi i mångt och mycket i konstant samma temperatur dygnet runt och kroppen behöver ju nästan inte ens anstränga sig för att hålla värmen eller kyla ner sig.
Antingen har vi värme på eller så har vi AC på för att det ska vara "lagom".
Och de flesta av oss tillbringar ju faktiskt den mesta tiden just inomhus.
Därför inbillar jag mig att det är lite bra att chocka systemet med olika temperaturväxlingar.
Så den inte helt går in på sparlåga och glömmer bort hur den ska göra med den där inre termostaten.

Dessutom är det en obeskrivbart härlig känsla att bli ett med årstidens element och låta lyckohormonerna få härja fritt.

[Comments (2)]
Wednesday 2014-03-05 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (3)]
Tuesday 2014-03-04 20:57
Author: Ingmarie Nilsson
Osnuvad!
Kommer du ihåg när jag blev snuvad på konfekten för två veckor sedan?

Well, not today!

Trallalallalaaatjobbadeltjolshopp!

För äntligen är Söderbysjön så pass isfri att man kan bada i den igen!

Trallalallalaaatjobbadeltjolshopp!

Kallt, ja, men himla härligt!
Det fullkomligt brinner i kroppen när man får på sig kläderna igen och endorfinerna rusar runt i blodet med turbofart.
Skithäftigt!





Jag hade värmt upp mig rejält med samma pass som då för två veckor sedan.
4 x 10 min. "hard but somewhat comfortable".
Tufft pass men ruskigt effektivt.
Hoppas jag i alla fall.

Gympasset likaså.
Effektivt alltså.
Jag är kanske inte den som håller på längst tid när jag är där men jag är garanterat en av de effektivaste.
50 min. non-stop så svetten lackar med övningar för hela kroppen.

Även smilbanden.


Trallalallalaaatjobbadeltjolshopp!
[Comments (5)]
Monday 2014-03-03 21:49
Author: Ingmarie Nilsson
Man (läs jag) gör inte alltid som man (läs jag) säger
Det går dåligt med min plan att starta en ny vecka lugnt och låta måndagar vara en mjukisdag.
Eller rättare sagt, det går skitkasst!

Måste verkligen bättra mig här.

Man ska ju hålla sina löften till sig själv, och andra också för den delen, eller hur?

Det betyder dock inte att det har varit en dålig måndag för även denna har varit trallala-skojig och framförallt spännande och intressant.
Verkligen!
På många olika vis.

Jag har bl.a. intervjuat två (löpar)killar som inte bara har en unik story att berätta.
De är även ruskigt roliga!
What a team!
En del kommer du kunna ta del av i en artikel i en stor superbra löpartidning inom några månader.
So don´t miss it!
Jag är nämligen ganska säker på att den kan förändra din syn på både det ena och andra.

Jag har även varit på mingelkväll för ett kvinnligt nätverk som proffset Milla
så fint ordnat.
Tror vi var ca. 20 quinnor i olika åldrar som träffades i Röhnisch-butiken där vi babblade och lyssnade på Gococo:s grundare samt Sofia som tog upp ämnet om att ta betalt på bloggen.
Inget av det där var egentligen i närheten av vad jag pysslar med men det var ändå intressant.
Verkligen skoj och jag gick därifrån med både ny kunskap, bubbel i magen, nya bekantskaper och en stor kasse med supercoola grejer.:)


Och jodå jag har tränat också.
Vattenlöpningsintervaller (26 x 90-30 hard + 10 x 20-10 max) och ett Hot Mojo pass.


Av någon anledning så tror jag att jag kommer sova gott i natt.
[Comments (2)]
Sunday 2014-03-02 21:26
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland bara händer det
Kanske var det en effekt av gårdagens snabbpass, kanske var det en effekt av poolrun-passet jag gjorde efter det där snabbpasset i går, kanske var det för att jag sovit ganska kasst, kanske var det de där två semlorna jag åt i går, kanske var det något i luften, kanske det bara var en "sån" dag eller kanske var det för att jag var så galet irriterad på att ännu en gång få lägga ner en ofantlig massa tid på att få telefonskrället att funka efter en ny uppdatering där knappen för wifi plötsligt inte fungerar som gjorde att kroppen var så pigg.

Jag har ingen aning för oddsen för ett lättsprunget långpass var ju i ärlighetens namn inte jättegoda.
Ändå blev det så.

Tror inte jag kutat ett så "snabbt" långpass sen Finska vinterkriget.
Eller nej, nu överdrev jag nog en liten smula, men det var i alla fall så längesedan att jag inte minns.

135 minuter i kuperad terräng och hade jag inte varit i lite "tidsnöd" så är det mycket möjligt att jag fortfarande gnetat omkring där i skogen.
Täckt av ny vit, blöt snö för hujeda mig vad det vräker ner nu när detta skrivs!

Och jodå, jag vet att den där totalsiffran är emot mina principer eftersom den slutar på en 5:a men det beror enbart på att även ett annat av veckans pass gjorde det och slutsumman måste förstås sluta på noll. ;-)

Helt seriöst tror jag mina olika återhämtningmetoder fungerar riktigt bra.
I alla fall för mig.
Utvärtes är det t.ex poolrun och yoga i olika varianter
Invärtes t.ex. det här och det här.

Japp. Den mörka färgen på tröjan stavas s-v-e-t-t.
Japp. Den mörka färgen på tröjan stavas s-v-e-t-t.
K-o-k-o-s i olika varianter. Ekologiskt förstås. :-)
K-o-k-o-s i olika varianter. Ekologiskt förstås. :-)

Hann både duscha av mig, äta och göra ännu ett försök till att få den där telefonens att funka (fortfarande utan resultat) innan jag for till gymet för att rasta mig med ett stycke rejält styrkepass och ett stycke skön Hot flex-pass.
Riktigt goa grejer kan jag berätta.

Plus att det var lite av en nödvändighet för att jag skulle mäkta sitta still i flera timmar för att se denna film.


Ingen feelgood story men otroligt bra, f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a skådisar och jag inser att min egen familj nog är både ganska oförarglig och normal.:-)

Take care of each other!
[Comments]
Saturday 2014-03-01 15:33
Author: Ingmarie Nilsson
Lördagsparty
Visst är det bra löparväder ute nu och visst är det (kanske) en aning "mesigt" att springa runt, runt, runt på en inomhusbana på Bosön utan minsta lilla vindpust som motstånd men ibland får man liksom tänka om.
För vankas det fest anordnat av bästa Urban Tribes så bara k-a-n-m-a-n-i-n-t-e säga nej.

Inte ens fastän det är tidig lördag.

Och det kan jag säga, jag ångrar inte en millisekund att jag kravlade mig upp ur sängen i morse och for hela vägen ut dit.
Tror förresten ingen annan gjorde det heller.

Upplägget till Pair-paradise var enkelt men genialt.
Varje par hade 50 varv att avverka, d.v.s 25 st. var. Två varv åt gången och under tiden vilade kompisen.

Jag och bästa Karin körde (förstås) ihop.
Benen gick som trumvirvlar (nåja) och vi höll jämna, fina, starka varv rakt igenom. Hade vi kutat ett 10 km lopp ihop hade det tagit oss drygt 34 minuter så den som vill kan ju roa sig med att räkna ut vad våra 400-ingar låg på i snitt. :-).
(Hur jag gjort ett 10 km lopp i den farten helt på egen hand en gång i tiden är dock ofattbart! )


Som avslutning bjöds på lite fin styrka. Bl.a det här. :-)
Som avslutning bjöds på lite fin styrka. Bl.a det här. :-)
En del av Urban Tribes teamet: Sirpa, Catti, Rubin och Lisa
En del av Urban Tribes teamet: Sirpa, Catti, Rubin och Lisa
Coolast av dem alla! Lisa och Rubins lilleman brydde sig varken om vårt tjo och tjim eller alla svettiga leenden som beundrade honom.
Coolast av dem alla! Lisa och Rubins lilleman brydde sig varken om vårt tjo och tjim eller alla svettiga leenden som beundrade honom.


Jag blir oerhört lycklig av sånt här.
Faktiskt så där lycklig att jag kan börja grina av ren glädje!

För att jag får och kan kuta inomhus i sommarklädsel, av att uppleva att kroppen är stark och glad, av att få bli härligt trött och svettig och framförallt av att få träffa både kända och okända människor som gillar samma sak.

Så tack Urban Tribes för att jag får vara en del av ert gäng och tack alla som var med i dag!

Life is good!

[Comments (7)]