Archive May 2014 (31 entries)

Saturday 2014-05-31 20:29
Author: Ingmarie Nilsson
Om att vara flickan bredvid
Av någon anledning har det varit extra kämpigt att inte få/kunna kuta maran i år.
Jag hade så otroligt gärna velat vara med, få korsa mållinjen och bli så där härligt toktrött som man blir oavsett.

Men nu är det som det är med mina fossingar. Jag är dock fortsatt hoppfull att de en dag vill hamra asfalt 42km. igen.
För att vara så osugen som möjligt så har jag verkligen försökt trötta ut benen så gott jag kunnat de senaste dagarna.

I går körde jag därför i Hammarbybacken igen.
En timme upp och ner, upp och ner, upp och… ja du fattar + 50 min. distans innan jag lunchade med världens bästa Karin.
Jag var så hungrig innan vi fick framdukat tallrikarna att jag tror minsann mitt blodsocker var omätbart.
Men det repar sig, tack och lov, snabbt som attan.


Nog ser man redan här att hon var taggad inför lördagens utmaning?
Nog ser man redan här att hon var taggad inför lördagens utmaning?

Fick sen till ytterligare någon mils kutande på kvällen när jag coachade så det blev en riktigt bra löpardag.

I dag blev det också bra för jag har ju "varit med" fast på ett lite annorlunda vis.

Jag började det hela med att springa en timme hemma i skogen tillsammans med goa, goa Sophie.
Bytte sen snabbt som attan om till torra kläder, tog tuben till Eriksdalsbadet där jag lämnade en av väskorna och sen vidare in till Centralen för att serva första omgången.

Det är inte helt enkelt att hitta sina löpare bland alla andra men det gick fint och jag hejade på både okända och kända så det stod härliga till när jag nu ändå var där.
Kutade sen direkt vidare ut till Djurgårdsbrunnsvägen. Servade och hejade som en tok. Vidare ut på Djurgården nästan vid Skansen. Servade och hejade som en tok. Tillbaks till Centralstationen. Servade och hejade som en tok.
Och till slut full fart till Stadion för att ta emot de jag kunde.
Totalt gnetade jag ihop nästan två timmars löpning i dag. Men det är klart. Det blev ju en hel del pauser. :-)

Att supporta är mycket jobbigare än att kuta själv.
Kanske inte rent fysikt, särskilt inte när ryggan ju faktiskt blir lättare och lättare, utan för att det är skitjobbigt att stå jämte och liksom inte kunna göra mer än att heja och peppa på vännerna som sliter.
Men om jag får säga det själv så tycker jag att jag skött mitt langnings- och påhejarjobb alldeles förträffligt bra.



På Stadion träffade jag på många av alla jag känner och som alltid var en del jättenöjda och en del jättemissnöjda.

En del var nästan över-pigga och en del så trötta att de inte ens kunde stå på benen.
En del skuttade vidare och en del stapplade fram.
En del frös och en del var varma.
En del sa "aldrig mer" och en del sa "åh vad skoj, det här vill jag göra igen".
En del åt och en del spydde.
En del skrattade och en del grät.

Precis som det ska vara alltså.
Att kuta marathon lämnar ingen oberörd. :-)

Jag hann fota några få av alla coola.

Karin Schön som numera innehar det svenska rekordet för damer 50-54 år. 2.58.18. Den kvinnan är minst sagt fantastisk för hon blir bara snabbare och snabbare för varje år! Magiskt!
Karin Schön som numera innehar det svenska rekordet för damer 50-54 år. 2.58.18. Den kvinnan är minst sagt fantastisk för hon blir bara snabbare och snabbare för varje år! Magiskt!
Vännen och kollegan Kenth såg stark OCH glad ut varenda gång jag såg honom. Även i mål. Snyggt sprunget som alltid. Tiden. 2.55.06.
Vännen och kollegan Kenth såg stark OCH glad ut varenda gång jag såg honom. Även i mål. Snyggt sprunget som alltid. Tiden. 2.55.06.

Jag visste det men nu blev det även bekräftat. Karin persade med två hela minuter trots att hon upplevde den fuktiga värmen som kämpig. Tid; 3.03.16
Jag visste det men nu blev det även bekräftat. Karin persade med två hela minuter trots att hon upplevde den fuktiga värmen som kämpig. Tid; 3.03.16

Det är ju faktiskt inte bara jag som inte kutat. ;-) Lisa jobbade med det som jag brukat göra. I sjukvårdstältet. Lugnt so far. :-)
Det är ju faktiskt inte bara jag som inte kutat. ;-) Lisa jobbade med det som jag brukat göra. I sjukvårdstältet. Lugnt so far. :-)

Visst kan det kännas lite "bittert" att inte få vara med men så tänker jag att dels betalar jag tillbaka till alla som servat och hejat på mig genom åren, dels är det riktigt kul att se alla löp-och klädstilar och dels är det ett privilegium att faktiskt ha så många vänner att heja på och få chansen att hjälpa.

Avslutade dagen med poolrun tillsammans med finfint sällskap av bästa Ulrika i en skönt lugn (ute)bassäng.
Jag hade ju lämnat en av trunkarna där just för att jag skulle ha (minst) en anledning att åka dit igen. :-)

Och vem vet.
Nästa år kanske det är jag som är en av de 10 000-tals som springer in på Stadion.
Fötterna är faktiskt bättre just nu och har varit ett tag trots att jag ju kutar mer än på länge.
Jag tror jag vet varför men det ska jag berätta om en annan gång. :-)

Så hoppas, hoppas, hoppas…. :-)


Tack för i dag!
[Comments (5)]
Friday 2014-05-30 20:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Sometimes the best thing you can do is not think, not wonder, not imagine, not obsess.
Just breath, and have faith that everything will work out for the best.
/Okänd

[Comments]
Thursday 2014-05-29 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Ett av dessa magiska möten
En sak jag tror, och hoppas, är att jag aldrig kommer sluta förundras och fascineras över är hur otroligt många olika slags liv man kan leva.
Jag, och antagligen även du, tror ju att de flesta lever ungefär som man själv.
Åtminstone om man är uppvuxen i liknade kulturer.

Ibland stöter man på någon som lever efter dag- och livsrutiner som är hyfsat lik ens egna men jag upplever det mer som undantag.
Så antingen lever jag "annorlunda" eller så gör alla andra det. ;-)

Oavsett tycker jag det är otroligt roligt och berikande att få ta del av andras livshistorier och hur det liksom blivit som det blivit.
Det är väl bl.a därför jag gillar mina intervju-skrivjobb så mycket.
För tänk dig så fantastiskt det är att få göra djupdyk i någon annans livshistoria.
Att få ta del av en annan människas liv, erfarenheter, glädje och sorg.
Utifrån vad personen vill och kan berätta förstås.
Det är stort för mig och jag känner djup tacksamhet över att få och kunna.

Men ofta stöter jag även på dessa oändliga och fascinerade livshistorier ändå.
Utan "intervju".
I dag hände det under ett fika-möte på ett av mina favvohak på Söder. Det var visserligen ett jobb men inte på "intervju-viset".
Nu håller jag tummarna för att det blir fortsatt samarbete med denna människa för jag kände direkt att här var en själsfrände som har mycket att lära mig.


Dagens andra jobb var på ett annat av mina favvohak på Söder.
Men där var det nog mest jag som babblade.


Och träningen i dag för den som händelsevis undrar var både enkel och förhållandevis lugn.
90 min. löpning och drygt 40 min. effektiv styrka + rörlighet.

Tjolahopp!
[Comments]
Wednesday 2014-05-28 18:27
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland tror man döden är bra nära...
För att bli en bättre och snabbare löpare måste jag ligga i. Inget är gratis och åtminstone jag har då inte några sådana där "glidapåenräkmacka-gener" utan får minsann kämpa på hårt för att det ska hända något med farten.
Och för att bli bättre och snabbare så är det en oerhörd fördel att ha löparvänner som är bättre än en själv när det är dax att sprätta grus.
(Eller för all del nöta asfalt/tartan.)
Fredrik som jag ju även kör poolrun med, är perfekt för detta.

Han är snabb, uthållig och det är aldrig några krusiduller utan bara att tuta och köra.
Så mycket man bara pallar.

Och jädrans vad vi körde!
12 x 2 min. + 10 x 1 min.
Han jagade.
Jag blev jagad.
Sen kom han (oftast) i kapp och jag fick jaga stenhårt för att inte bli helt avhängd.

Jag var verkligen helt mosad efteråt, du vet så där så benen liksom nästan viker sig, och jag tror banne mig Fredda körde vad han kunde också.

En dag ska jag dock se till att han får jobba hårt för att hinna i kapp mig.
Ja banne mig att jag ska!
Fast kanske det dröjer ända tills vi båda stretar på med varsin rullator...
Vi lär ju bli gamla som gatan med tanke på hur starka kroppar vi får av det här. :-)





Men jösses vad jag var nöjd när jag väl kom hem och innanför dörren igen.
Att jag ens orkade fixa lite mat är nästan värt ett pris.


Men det var nödvändigt för att jag skulle orka Hot Mojo-passet.
Kändes nästan smått nödvändigt att mjuka upp mina slitna muskler så de orkade med att sitta still sen när det var jobbdax.

För så lever oftast jag.
Med stora kontraster.
Med mycket av både muskelnöt och rumpnöt men sällan något mitt emellan.
Trots att jag lever i mellanmjölkens land. ;-)
[Comments (4)]
Tuesday 2014-05-27 22:19
Author: Ingmarie Nilsson
Feber
Ja alltså inte "vanlig" feber.
Utan marafeber,
I hela landet verkar det som och även om jag egentligen känner en slags hatkärlek till just den känslan som är veckan före en mara då man mest känner sig trött, tung och (plötsligt) helt otränad så är jag galet avis på alla som laddar.
För hur det än är så är det något speciellt med en mara i allmänhet och Stockholms i synnerhet.
Jag hoppas, önskar och tror att mina fötter så småningom är med på att nöta asfalt så långt ännu en gång.

Och jag kommer ändå ha kul på lördag.
Men jag kommer vara sjukt nervös.
Jag har många vänner som ska springa och jag vet ju att alla kämpat hårt var och en på sitt håll och efter sin förmåga.

Särskilt vet jag hur min käraste vän Karin kämpat eftersom jag ju även har förmånen att få coacha.
Vartenda lopp hon kutat i år har hon persat på så det vore väl själve den om det inte blev så på lördag.

Men en mara är en mara och allt kan hända.
En blåsa, magknip eller skavsår och man kan vara helt körd.
Jobbigt blir det i princip alltid. Det är liksom mer en fråga om när. Inte om.
Men samtidigt är det en fantastisk känsla att korsa mållinjen efter de där 42195 metrarna.
Faktiskt en väldigt svårslagen...

Nåja, vad är väl en bal på Stockholms gator.
Jag roar mig så gott jag kan på annat vis.
Som att coacha. I dag har jag "bara" kört två klasser.
Ett företag och ett Sats Speedplay.
Värmen har blåst bort så jag hade tre tröjor på mig. Men jag vägrade både vantar och långbrallor.
Det är ju trots allt sommar..

[Comments (5)]
Monday 2014-05-26 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Skolkar
Om man ska tro på väderprognoserna så var i dag sista varma dagen denna veckan.
Så som den solens och värmens dotter jag ju är så tog jag helt enkelt ledigt nästan hela dagen.
(Fördelen med att mer eller mindre helt vara sin egen. Å andra sidan jobbar jag nog ofta när andra är lediga.)

Började som vanligt med måndags-poolrun tillsammans med grabbarna.
5 x 4 min. + 10 x 1min. + 10 x 20-10.
Fint som attan.
Nästan inget folk i bassängen heller.

Cyklade sen hela vägen till älskade Flatensjön och där parkerade jag mig helt enkelt resten av dagen.

I den och jämte den.
På mage eller på rygg.
Jag blev t.o.m bjuden på kaffe av en vänlig, för mig, helt okänd kvinna.
Det kallar jag måndagspresent!






Det var inte förrän solen började säga tack för i dag och de stora grå molnen rullade in som jag cyklade hem igen.
För att jobba.
Mycket, mycket nöjd över mitt måndagsskolk.

När skolkade du sist?
[Comments (8)]
Sunday 2014-05-25 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
På riktigt
Jag vet att jag nog kan låta en smula "för glad" och jag vet att jag kanske verkar överpositiv och jag vet att allt kan verka klyschigt men faktum kvarstår.
Jag har det verkligen skitbra!
På riktigt alltså.
Mer eller mindre varje dag måste jag nypa mig själv i armen för att vara säker på att jag inte drömmer eller inbillar mig.

Så därför blir det (ytterligare) ett "klyschigt" inlägg för jag kan ju liksom inte låtsas att jag har det skrot när det inte är så. :-)
Om det sen är så där bra eller om det bara är en inställnings/inbillningssak låter jag vara upp till var och en att bedöma. :-)

I dag fick jag fantastiskt trevligt sällskap av allra, allra bästa Sophie under nästan hela min två-timmarstur.
Lugnt och fint i skogen babblandes om allt mellan himmel och jord.
Du vet om sådana där viktiga saker som t.ex. träningsprogram, journalistyrket, frilansande, boende, resor, familj, förhållanden, ekonomi och om att våga byta livsväg.
Rena rama terapiboosten för både kropp och knopp.





Min älskade lilla Söderbysjö är alltid poppis av mig, och dagar som dessa av alla, men det finns gott om plats i vattnet för både människor, hundar, fiskar, fåglar, badattiraljer och allt vad det nu är.



Några timmar senare var det bara att veva igång benen igen.
Coach på Run tough med Urban Tribes är tough men galet kul.
Nu hade jag en förhållandevis lugn grupp så det var helt ok.
5 x 1000 m. i ca. 4.50-fart med succesivt kortare och kortare vila.
Rullade på fint men uppför kändes det allt i benen att de jobbat på det senaste dygnet...

Och när jag ändå var på Sats så var det ju liksom lika bra att köra styrka också.
Trodde jag skulle vara matt men hej å hå vad det blev bra!
40 min. med alla möjliga slags övningar + rörlighet.
Men sen blev det stopp.
Som sagt var tur det finns bänkar i omklädningsrummet att pausa en stund på.


Och vilken himla tur att jag hade dessa små rackare med mig så jag kom hem ordentligt.


Så du ser.
Jag har det bra.
På riktigt.

Och egentligen....
Varför ska jag, eller du, inte ha det bra i våra liv?
Vi har ju kanske bara ett.
[Comments (2)]
Saturday 2014-05-24 20:02
Author: Ingmarie Nilsson
Två på raken
Vilka ljuva dagar vi bjuds på just nu! I alla fall i 08a land.
Jag njuter och försöker både suga i mig allt och bunkra för dagar då solen och värmen inte är lika givmild.

I går hade jag bl.a långlunch i solen med bäste Stefan som är chefredaktör på den där bra tidningen du vet.
Det kommer bli ett fantastiskt fortsatt roligt (skriv)år!


I dag blev lunchen lika lång ute i det fria tillsammans med goa, kära vänner.
Gunnar, Karin och hjärtat Anders.



De två första hade dessutom innan detta hållit mig sällskap på dagens banpass.
Eller jag dem beroende på hur man ser det.
Det är nämligen svårt att vara sällskap till världens snabbaste.
Gunnar ÄR ju verkligen det.
Gånger fyra.
Inte utan att man blir lite starstrucked.:-)
Fast Gunnar är verkligen en av de mest ödmjuka människor jag känner. Inga höga hästar där inte.

Och Karin hon är både ung och rask som en gasell.
Mitt hetaste stalltips är att hon kommer rocka rejält på löparbanorna i år.
Tillsammans med den andra Karin
(Så kom ihåg var du läste det först!)

Med oss hade vi även Fredda och Jocke.
Ytterligare två gaseller.
Har ju hört att man ska träna med de bästa för att själv bli riktigt bra.
Och jag tror på det!

Karin i fullt ös
Karin i fullt ös
Jag
Jag

Gunnar och Jocke
Gunnar och Jocke

Gunnar och Jocke igen
Gunnar och Jocke igen
Fredda hejar på Karin
Fredda hejar på Karin

Gunnar och Jocke igen
Gunnar och Jocke igen

Fredda sparrade inte bara mig utan även Karin
Fredda sparrade inte bara mig utan även Karin

Men tuffast av dem alla är ändå Fredda.
Han sparrade mig på mina intervaller, 4 x (400-300-200m) och cyklade sen direkt iväg för att köra Stockholms brantaste.
Antingen är jag galet långsam eller han galet stark.
Jag väljer tro det senaste.
Han har ju faktiskt levt proffsliv på NZ hela vintern.:)



Jag är hur som helst galet nöjd med passet.
För fastän jag körde både tröskel och poolrun i går så kändes benen riktigt bra men sen att de inte rör sig snabbare än vad de gör är som det är just nu.
Jag vet ju varför och det kommer bli ändring på det.
Efter midsommar börjar som sagt var mitt "nya" löparliv.

Och jösses vad skoj det var och jösses vad trötta vi blev och jösses vad svettigt det var!
Vi var alla överens om att det här måste vi snart göra om igen!



Perfekt med nedjogg till Flatensjön efter det och direkt ner i plurret!
Karin var inte svårövertalad och minsann kom både Gunnar och Anders i till slut!



Så nu är även sjövattenlöpningen invigd!
30 min. totalt.
Men jag ska erkänna att jag delade upp minutrarna något för inte ens jag pallar vara i så länge i ett sträck. Åtminstone inte utan våtdräkt.


Lyckliga jag som har det så här bra.
Tack & kram.
[Comments (3)]
Friday 2014-05-23 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
It´s kind of fun to do the impossible.
/Walt Disney

[Comments (2)]
Thursday 2014-05-22 21:05
Author: Ingmarie Nilsson
Jädrans rubriker!
Redan samma dag som Göteborgsvarvet gått av stapeln hade flera tidningar stora f-e-t-a rubriker om ett dödsfall och två som behövde intensivvård p.g.a hjärtstopp.
Resten av mediavärlden hängde (förstås) på direkt.
Kontentan var i många fall (läs de flesta)ungefär att löpning är livsfarligt.

Visst fasiken är det oerhört tragiskt men var/är det verkligen nödvändigt att basunera ut det på detta viset varenda gång det händer?
Hur känns det för de anhöriga?
Är det ens relevant att skriva/säga att löpning är mer eller mindre livsfarligt?

F.ö. var detta det första dödsfallet i Göteborgsvarvet under hela 2000-talet. Tidigare har fem löpare drabbats av hjärtstopp sedan starten på 80-talet och fyra av dem har avlidit.
Och det är ju inte första gången media fullkomligt skriker ut om de ytterst dödsfall som blir i samband med löpevent.

Några av de få exempel som finns:

2010 avled två personer under Midnattsloppet i Stockholm, två män, 26 och 50 år gamla. Två år senare dog en man född 1975 under loppet Kungsholmen runt. Samma år avled också en person under Lidingöloppet.
Det är en handfull som dött under väldigt många år och bland 100 000-tals löpare. T.o.m miljontals!
Hur många promille blir det?
I de allra flesta fall, som jag har förstått det, så är det dessutom något medfött fel som hade hänt oavsett.

Jag tycker det är så himla trist att det blir så GIGANTISKA rubriker i media om någon dör/blir sjuk på ett lopp.
Rubriker som skrämmer och får människor att tro att det är farligt att träna. På t.ex. Aviciis senaste konsert var det (minst) 29 pers som fick åka till sjukhus p.g.a fara för livet. (Framförallt p.g.a alkohol)
Hur mycket skrevs om det? (Jag "råkade" se en liten, liten notis om det men inte sjuttsingen basunerades det ut på nyheterna!)
Hur många dör inte dagligen p.g.a t.ex. bilar, läkemedel, rökning, övervikt och droger?
Visst ska man vara försiktig men att tro och påstå att löpning/träning i sig är farligt är bara sorgligt och tyder på okunskap.

Livsfarligt är det däremot att inte träna alls, att komma oförberedd till ett lopp, att inte lyssna på kroppens signaler och att inte inse att vädret spelar roll.

Ja så tycker och tänker jag.
Hur funderar du?

[Comments (6)]
Wednesday 2014-05-21 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
En alldeles särskilt speciell (vanlig) dag
Steg ur sängen med något trötta ben men glatt sinne.
Solen och värmen har ju den effekten på mig att jag blir extra glad.
Om jag får önska så önskar jag mig en lika fin sommar som förra.
Helst ska den vara sådär så man börjar längta efter långbrallor.
Då vet man att den varit bra.

Kutade min favvorunda runt sjöarna.
Lugnt och fint filosoferandes över livets stora och små underverk.




Som att gräset är grönt, mitt hjärta slår, solen som ger liv, att glass är gott, att jag kan svettas, jobb jag har och funderar på och att jag kan höra hur vackert fåglarna kvittrar.

Egentligen inga märkvärdiga saker men ändå är det det.
Timmar, dagar, veckor, månader och år försvinner i ett nafs och det är så lätt att man tar för givet att allt och alla ska finnas kvar i all evighet.
Men allt har ett slut, även våra liv, och det kan ta slut på en millisekund.
Jag tror att vi alla behöver stanna upp då och då och verkligen påminna oss om det.
I alla fall behöver jag det.

Lycklig och glad sprang jag förbi min hemmasjö och...
Ja du vet. :-)

Ljuvligare än ljuvligt och jag var i en bra stund innan jag kutade sista biten hem.



Så dagens tema har varit tacksamhet.
För allt jag har och allt jag får.

En dag finns inga dagar alls kvar.
Varje dag är en gåva och alla räknas.
Inte bara lyckodagarna utan även vardagarna och skrotdagarna.
Glöm aldrig det.


[Comments (3)]
Tuesday 2014-05-20 22:14
Author: Ingmarie Nilsson
Svett-tisdag
Jag försöker verkligen leva som jag lär men det betyder inte alltid att det blir så.
För skulle jag gjort som jag säger, att helt lyssna på kroppen och träna efter hur den känns, så skulle jag kanske inte kört tre pass denna dag...

Men å andra sidan.

Inget av dem har varit megajobbigt och absolut inget har varit tråkigt.
Tvärtom!
Bara roligt från början till slut och kroppen har inte protesterat särskilt mycket.
Tvärtom där också. :-)
Det är väl egentligen mest den där feteblåsan som gnäller

Första passet var en företagsträning med stafettinslag, + att jag körde egen styrka direkt efter, och de andra var två Sats-pass direkt efter varandra.
Ett Pace och ett Speedplay.
Och i ärlighetens namn åkte jag faktiskt buss en bit mellan dem för att hinna.:)


Men även om jag inte jobbade jättehårt så blev det några timmars löpning i varierande fart.
Svetten har runnit och kläderna blivit blöta.


Det är ett litet pyssel att ha med sig ombyten till allt men helt klart är det väldigt mycket enklare dagar som dessa när den ljuva värmen äntligen är här och det räcker med ett litet, litet ombyte.
Svettkläderna är sen plättlätt nedstoppade i en liten, liten påse.


Summa sumarum så har det kanske ändå varit en "klok" dag för jag känner mig pigg, stark och obeskrivligt glad av att ha fått vara ute i det fina vädret så mycket och av alla goa människor jag fått träna tillsammans med i dag.

Så jag tänker: känns det lätt så måste det väl också vara rätt?
[Comments]
Monday 2014-05-19 18:56
Author: Ingmarie Nilsson
Summertime!
Nu är sommaren här på riktigt för i dag öpnnade Eriksdalsbadets utebad och naturligtvis har jag varit där.
Himlen må ha varit blygrå och regnet duggat tätt men vattnet var det ljuvaste man kan tänka sig.


Det bra med "dåligt väder" är att då är det gott om plats.
Jag och mina härliga poolrun-friends var mer eller mindre helt ensamma på vår planhalva.
Fredrik som äntligen kommit hem från en halv evighet på andra sidan jorden (Nya Zeeland) och Roger som fått stå ut med enbart mig hela denna tiden.
Han är inte bara galet snabb. Han är tålmodig också. :-)

Fredda o Roger. Bästa (poolrun)kompisarna man kan ha!
Fredda o Roger. Bästa (poolrun)kompisarna man kan ha!


Men det är svårt att babbla när man kör intervaller så vi fortsatte invigningen med lunch på Chutney.
Som om det skulle räcka.
Vi kommer nog aldrig få slut på samtalsämnen.
Tur det snart är måndag igen. :-)

 
 
[Comments (3)]
Sunday 2014-05-18 18:23
Author: Ingmarie Nilsson
So Long Göteborg
Halle min dar vilka ljuva dagar jag haft.
Sol, värme, löpning och fantastiska möten.
Kan det egentligen bli mycket bättre än så?

I morse hade jag långfrukost tillsammans med lillebror Daniel och några timmar senare även en långlunch tillsammans.




Och nu sitter jag på tåget och häckar. (Läs jobbar....)

Bye bye!
Bye bye!

Sämre jobbvy kan man ju faktiskt ha... :-)
Sämre jobbvy kan man ju faktiskt ha... :-)

Det är ju för tur att jag mitt emellan allt detta rörde på min stackars kropp för annars skulle den helt stelna till.
Helvila kan säkert vara bra men jag blir mest bara slö och får ont över allt.

Vandrade utmed vattnet och de grönskande träden till Valhallabadet.



Jag gillar verkligen det stället.
Har man Sats-kort går man dessutom in "gratis"!

Och sällskapet var det bästa tänkbara.
Jenny, som jag träffade för första gången IRL så sent som i går, höll mig sällskap och hade jag inte varit så rackarns klen och börjat huttra så förfärligt hade vi kanske fortfarande travat runt där.

Poolrun-västar på häng. Ynka 25kr/gång. Bra service!
Poolrun-västar på häng. Ynka 25kr/gång. Bra service!


Jag känner mig banne mig en smula hög av denna helg.
För efter så mycket glädje, inspiration, kraft och pepp som jag fått uppleva dessa dagar så kan man ju banne mig inte bli annat. :-)

Tack & hej vegopastej!
[Comments (2)]
Saturday 2014-05-17 22:09
Author: Ingmarie Nilsson
En dag utan dess like
Helt ärligt så kan jag inte minnas att jag någonsin haft roligare på ett lopp.
Åtminstone inte på en halvmara.

Jag hade absolut inga som helst krav, ambitioner eller mål med loppet när det gällde tid och placering.
Det enda jag ville var att ha kul och att det skulle kännas bra.

Och exakt så blev det!

Jag har dansat, klappat händer och gjort high five med (nästan) hela goa Göteborg!
Kan inte tänka mig att någon kommer finna ett foto där jag inte ler för jag log, tjoade, babblade eller skrattade hela vägen.
Undra om jag inte var färggladast av alla också. :-)

Före start. Lugn, glad och förväntansfull.
Före start. Lugn, glad och förväntansfull.

Och här någonstans vid 16 km. Kanske inte lika lugn men minst lika glad! Hade jag kunnat så hade jag gjort en volt men någonstans måste jag ju liksom hejda mig. ;-)
Och här någonstans vid 16 km. Kanske inte lika lugn men minst lika glad! Hade jag kunnat så hade jag gjort en volt men någonstans måste jag ju liksom hejda mig. ;-)


Tiden är väl typ en av mina sämsta ever (1.34.08 inkl. ett toabesök för jag hade tydligen pimlat i mig duktigt av de där braiga grejerna) och det var ju heller inte meningen att det skulle bli mycket bättre än så.
Varvet är ingen racerbana precis och halle min dar vilka proppar där var emellanåt.

Men det gjorde inget för då passade jag på att kolla omgivningarna. Riktigt coolt att se alla dessa 10 000-tals människor göra samma grej.
Tänk så mycket kraft, (löpar)glädje och gemenskapskänsla som måste ha producerats denna dag!
Häftigt!

Jag blev aldrig trött, fick aldrig någon svacka och aldrig ont någonstans.
Var så pigg efteråt att jag joggade hela vägen ner till stan av bara farten.

Fast nu ljög jag allt lite.
Fötterna gnällde en smula och som alltid fick jag ett litet fint minne under foten där jag har en benbit som liksom "sticker ut"..


Och inte bara loppet var skoj. Jag har träffat massor av härligt folk också.
Både Varv-springare och annat knytt.
Jenny t.ex. En enastående kvinna som jag tack och lov kommer träffa snart igen för vi hann aldrig prata klart.


Och vid målet fanns även Johanna som minsann persade i dag.
Tjusigt värre!

Jenny, jag, Johanna och Klas.
Jenny, jag, Johanna och Klas.

Jag hann träffa lillebror Daniel en stund också men där glömde jag visst fota. (Det är dock han som tagit springbilderna ovan.)
Ska ta igen allt det i morgon. :-)
Och Kenneth!
Minns inte när vi träffades sist men jag vet att det är på tok för längesedan!


Det tog sin lilla tid innan jag hamnade i duschen och ännu längre tid innan jag fick mat så det var ju en himla tur att jag hade med mig lite bra återhämtningsdryck.


Och som en perfekt avrundning på denna snudd på magiska dag så träffade jag fina, goa vännen Ann för några härliga timmar i kvällssolen.
Och ja, det är öl jag dricker. :-)



Jag är så otroligt glad och tacksam över denna dag.
TACK alla ni som hejade på mig under vägen, som klappade händer med mig, som sjöng med, dansade och gjorde high five.

Tack Mighty Sport för att jag fick vara en del av ert team.
Utan ert fix hade det inte blivit något Varv alls för min del och då hade jag missat hela denna festen.

Och tack livet för att jag fått vara med en dag till.
I min värld är det obeskrivbart stort. :-)

[Comments (14)]
Friday 2014-05-16 22:05
Author: Ingmarie Nilsson
Varvetpuls
Så var jag på plats i La Göteborg.
En smula försenad à la SJ dock.
Men det hjälper ju inte att hetsa upp sig för det så jag roade mig drottninglikt med att äta, sova, jobba och läsa.


Känns som om hela stan andas Varvet och det är i princip omöjligt att inte dras med i stämningen.
Har tillbringat en väldans massa timmar på mässan och har gjort en del (enl. mig) riktigt fina fynd.


Den första "kändisen" jag träffar är vännen, kollegan och halläningen Kenth.
Vi ska visst starta i samma fålla i morgon men jag lär bara se ryggen av honom en kort stund innan han susar i väg.
Kenth är nämligen både ung och rask.
Jag är bara ung. ;-)


Bl.a fyndade jag en stor påse med massor av fina grejer från Mighty Sport.
Dessutom bjöd de på übersmarriga drinkar.
Tröjan fick jag på köpet!



Bästa tidningen fanns förstås också på plats.


Och där hittade jag denna boken som garanterat kommer få smilbanden att sträckas ännu lite extra.


Roligast och absolut intressantast denna dag var helt klart intervjun med Mikael Ekvall.
Vilken kille!
Håll ögonen öppna för storyn kommer publiceras i den där braiga tidningen. :-)


Stackars lillebror Daniel som jag skulle ha sällskap med är sjuk så jag får roa mig bäst jag kan i morgon.
Men vet du, jag tror inte det kommer bli några som helst problem även om det hade varit triljonmiljardbiljoner gånger roligare att få göra detta tillsammans med honom.
För oavsett vad man tycker om det här loppet så är det en folkfest från början till slut.

Jag känner mig faktiskt riktigt laddad och tycker det ska bli superskoj att vara med.
Kanske mycket för att det är ett helt kravlöst lopp för mig.
Här ska upplevas till 100%!
För att jag kan, vill och får.
[Comments (4)]
Thursday 2014-05-15 21:00
Author: Ingmarie Nilsson
Anti-laddar
Jag försöker intala mig att det här med att ladda och trappa ner på träningen inför lopp är överdrivet och en myt.
Eller i alla fall att jag är någon slags gigantiskt undantag från alla vanliga regler.

Nu är ju Varvet absolut inget mer än ett sightseeing lopp för mig men det är ju i ärlighetens namn trevligare att kuta en halvmara med lätta och pigga ben kontra trötta och tunga ben.

Men nu är det som det är och är man poppis så är man.
(OBS: Ironi!)
Men faktum kvarstår och just nu är det mycket coachuppdrag både här och där.

För mig är det här en drömtillvaro.
Hjälpa andra att hitta löpglädjen samtidigt som jag själv får vara med och leka.
På köpet blir jag sjukt vältränad av allt rännande men formen blir dessvärre ganska usel.
Men skit detsamma.
I´m living my dream!



I dag har jag haft tre pass.
I allt från lufsfart till superkorta, snabba intervaller.
Plus ett eget styrkepass faktiskt.
Det är ingen garanti förstås men jag tror att för just mig är det oerhört viktigt att även vara stark så jag inte drar på mig skador.


Jag gör ändå så gott och bra jag kan för att kroppen ska hänga med och vara glad.
I går var jag bl.a hos Guru-Danne och som alltid känner jag mig smått odödlig när jag går därifrån.
Du vet så där full av jäklar anamma och med en känsla av att (nästan) inget är omöjligt. :-)
Min kropp har verkligen återhämtat sig snabbt och fint efter diagnosen och jag är till 100% övertygad om att Danne har en stor del i det hela.
Jag kallar ju honom inte Guru utan anledning. :-)

Sen pimplar jag rödbetsextrakt för glatta livet.
Kunde Micke Ekvall slå svenska rekordet med Mighty Sport Beet Boost i blodet så kanske jag åtminstone kan slå månadsbästa.;)


Och vem vet?
Kanske ett par nya fina Newtonskor kan göra att det spritter till lite även i mina ben.


Än kan det ske under!


Tack & hej från den obotliga optimisten.

[Comments (4)]
Wednesday 2014-05-14 19:34
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Man genomgår inte framtiden. Man gör den.
/Georg Bernanos


[Comments]
Tuesday 2014-05-13 22:30
Author: Ingmarie Nilsson
Världens bästa tisdag
Man kan verkligen ha sjukt kul en helt vanlig tisdag i maj.
Och man kan verkligen göra den till världens bästa tisdag varje vecka.
Om man bara vill.

Jag har roat mig drottninglikt denna dag.

Förrätten var en lugn poolrun med skön bastu efteråt.
Huvudrätten bestod av ett Run Pace by Urban Tribes utmed vattnet i Kristineberg och Karlberg och som efterrätt med stort E blev det direkt ett Speedplay by Urban Tribes i Tanto.

Härliga, goa Tantogänget i solens strålar
Härliga, goa Tantogänget i solens strålar

En efterrätt som förgylldes av att världens absolut bästa Thomas ända från Skåneland var med.

Ja alltså han hade inte åkt hela vägen hit bara för detta men han var å andra sidan inte svårövertalad att hänga på trots fullspäckat (jobb)schema.
Och jag tror jag kan övertala honom igen för nog ser han bra lycklig ut även efter passet?


Och glad är jag som får vara med om allt detta, som både får och kan kuta i en av de vackraste städer i världen, som har en stark och frisk kropp och som ännu en gång fått cykla hem under månens magiska sken.


För inget av det här är någon självklarhet.
För en del inte ens en rättighet.

Kram från tacksam Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2014-05-12 20:52
Author: Ingmarie Nilsson
Solstrålar
Jag tror egentligen inte på att vi
människoknytt direkt kan påverka vädret.
Men ibland undrar jag allt…

Ett av gängen jag coachar har nämligen a-l-l-t-i-d fint väder när det är dax för träning.
Spelar ingen roll om det vräkt ner regn hela dagen. 5 minuter innan vi ska ut så slutar det och solen kommer fram.
Även i dag kom solen fastän den lyst (!) med sin frånvaro både länge och väl.


Och när vi var klara, ja då såg det ut så här:


Inte så konstigt då att jag kallar dem för solskensgänget.
Att de sen verkligen är som en bunt solstrålar gör ju inte det hela sämre.
Så vem vet, kanske vi påverkar vädergudarna med mer än vår nutida levnadsstil och mer än vi tror.


Mirakulöst nog känns kroppen riktigt glad och fin efter helgens bravader och just nu är det faktiskt ingenting som protesterar på den.
Poolrunintervallerna gick bra och Hot Mojo yogan var typ lika skönt svettig som alltid.

En bra start på veckan med andra ord. :-)
[Comments (3)]
Sunday 2014-05-11 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Some days I´m (extra) strong
Jag vet inte riktigt vad det var dom flög i mig men när vi satt vid frukostbordet i morse hörde jag mig själv säga till Anders:
Vill du följa med mig när jag kutar lopp i dag?

Egentligen är det väl inget märkvärdigt med det men dels körde jag hårt backpass i går och dels hade jag ett Sats Run Tough coachpass att göra på eftermiddagen.
Men hela jag ville verkligen kuta race och skrek ja, ja, ja!.
D.v.s. helt tvärtemot i går då hela jag sa nej, nej, nej.
Det kan ändra sig snabbt.

Så det är vad det blev.
Åsenloppet 7 km.
Jag tänkte mig det inte som något maxpass utan som ett bra tröskelpass under festliga former.

Litet men naggande gott lopp och mer kuperat än jag trodde.
Sista kilometern avslutades med en seg, lång jäkla uppförsbacke och när jag blev omsprungen bara ett par hundra meter från mål kändes det vad jag gjort i går.
Fanns absolut inget gensvar i mina ben.
Surt men vi slog det gamla banrekordet båda två.
Dessutom var hon minst 15 år yngre än mig och sånt är viktigt att ta i beaktande nu för tiden när man inte längre är 45.;)



Bästa, och nog största, supportern
Bästa, och nog största, supportern

Hann hem, äta och ligga med benen i högläge i soffan exakt 17 minuter innan jag var på språng igen.
Jag hade absolut inte tuffaste intervallgruppen men benen skulle vevas igång och tusingar är tusingar oavsett. Fast för mig kändes det som en perfekt nedjogg.

Och det var som vanligt när jag kör de där passen.
Jag kan vara aldrig så trött före men att uppleva all den energin som skapas, och se de nöjda och glada leenden på deltagarna efter att de klarat av mer än de trodde, ger mig så oerhört mycket tillbaka att jag liksom glömmer.



Blev så pigg att det blev ett rejält styrkepass när vi var tillbaka på gymet.


Men jag ska erkänna både att jag tog hissen upp till lyan och att och soffan är gudomligt skön just nu.
Borde somna ovaggad när det är dax.

Och det ska bli väldans intressant att se hur det känns i kroppen när jag väl vaknar igen.
Hoppas den är glad för i morgon blir ingen softardag precis.
Men en sak i taget så brukar det gå bra.

Så känslan och beslutet i går var nog inte så tokigt ändå.
Då ville jag innerst inne inte ha någon nummerlapp på bröstet men i dag var jag verkligen sugen på lopp och hade inget ont någonstans.

Det finns en mening med det mesta även om man inte ser det just när det händer.

Kram från en fortfarande tacksam Ingmarie. Dock något tröttare än i går.


[Comments (6)]
Saturday 2014-05-10 19:39
Author: Ingmarie Nilsson
Två "aldrig" och tre olika slags tior
Hade som plan att kuta Kungsholmen Runt i dag.
10 km. som ett tröskelpass.
Hade t.o.m hämtat nummerlappen.

Men, och det här är en smula pinsamt, jag försov mig!
Det har under alla de hundratals, kanske t.o.m tusentals, lopp jag kutat aldrig hänt och jag hoppas det aldrig händer igen.

Först blev jag en aning stressad och sur men sen kom jag på att det tydligen var kroppens sätt att säga nej.
Och min nya strategi är ju att verkligen lyssna på vad den säger så då var det liksom bara att lyda.
Grejen är nämligen att en av mina krångeltår är lite extra tjurig just nu och innerst inne så var jag osäker på om 10 km. hamrande på asfalt hade varit särskilt bra.

Visst hade jag väl kanske hunnit om jag skippat frukosten men det hade verkligen varit oschysst mot mig själv.
Så nu var det som det var.
Jag kom ändå ut ungefär samma tid som startskottet för loppet gick men det blev en helt annat typ av pass.

10 x ca. 250 m backe, jogg ca. 10 min. + 10 x 30 sek. backe, jogg 10 min. + 10 x 30-30 sek. full sula.
Totalt ca 90 min.
Kände mig riktigt stark, hade inte ont någonstans och den där första backen har jag faktiskt aldrig kutat så "snabbt" uppför.
Men jag tog också i allt vad jag kunde och hade något bett mig köra en till vet i fasiken om jag hade pallat.



En som däremot vaknade i tid och som sprang så galet bra på loppet att det nästan inte är sant är allra bästa vännen Karin A..
Tolka det hur du vill men jag är en förbenat stolt coach till henne.
Jag vet ju hur hon sliter både med hård träning, heltidsjobb, hus, familj och dessutom ett rikt socialt liv.
I dag kom hon sjua på 38.47 strax efter unghönorna. Bara sju sekunder från pers trots tung träning just nu.
Det luktar mara-PB banne mig!
Watch that lady säger jag bara…

Från det ena till det andra så får jag ju lov att säga att gott om värme är det ont om.
Min regn- och kylallergi är förskräcklig just nu.
Det var då för väl att jag hade så fint och värmande sällskap av allra bästa Elina på poolrun-passet för annars hade jag nog förvandlats till en isbit.


Men om man ska tro Eriksdalsbadet/Stockholm Stad så börjar sommaren om en vecka och en dag för att vara exakt.
Den 19 maj öppnar nämligen utebadet!
Jihaaaa!
Det kan verka kallt men vattnet i utebassängen är mycket skönare än det där inne och bastun är utan tvekan 08a lands bästa alla kategorier.


Kram från frusen men otroligt tacksam Ingmarie.
[Comments (6)]
Friday 2014-05-09 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Vår bakgrund och våra omständigheter må ha påverkat vilka vi är, men vi är nu ansvariga för vilka vi vill bli i framtiden.
/Barbara Geracci

[Comments (2)]
Thursday 2014-05-08 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Det här med mat...
Jag har varit vegetarian i över 30 år och om inget exceptionellt händer lär jag vara det tills jag ligger under jord.
Mest väljer jag veganmat men emellanåt även laktovegetariskt.
Framförallt är det yoghurt i så fall och alltid Krav.
Helst från t.ex. Hjordnära.

Den största anledningen att jag valt så här är helt enkelt att jag verkligen älskar alla djur och vill inte varken äta dem eller vara en del av den (enligt mig) vidriga industri som köttproduktionen innebär.

I mina ögon är det även ett enormt resursslöseri att skövla t.ex. regnskogar för att få odlingsmark till djurfoder. Jag vill inte heller vara en del av den miljöförstörelse som köttproduktionen innebär eller den snedfördelning av jordens resurser som det blir när marken och vattnet används till att odla mat till industridjuren i stället för direkt till människan.
Dessutom vet vi ju numera att just köttindustrin är den enskilt största miljöboven av alla. T.o.m värre än bilar och flyg.
Allt det räcker egentligen som argument för mig men forskning visar ju även att en vegetarisk kost är bra för hälsan.
Och det är ju bra tycker jag. :-)

Det händer dock emellanåt att jag äter ägg då och då när jag blir sugen men jag väljer dem med stor omsorg.
Visst är Krav-märkta bra mycket bättre än vanliga men tyvärr har de hönorna inte det så bra som jag vill de ska ha om jag nu ska sno deras ägg.

Helst vill jag veta exakt vilken höna som mitt ägg kommer från men om jag inte kan det, i 08a land är det nämligen lite knepigt, så gäller det att hitta de som ändå får leva ett bra hönliv i det fria.

I min favvobutik Gryningen kan man hitta fina ägg från Solmarka gård.
Deras hönor får vistas ute i det fria och äta ekologisk mat året runt.
Äggen är härligt ojämna i olika färger och smakar himmelskt gott!
Jag vet inte vad "vanliga" ägg kostar men dessa kostar 20 spänn för sex stycken.Snorbilligt och väl investerade pengar.


Ja så väljer jag men man gör förstås som man själv vill och tycker känns bra för mage och hjärta.

Jag önskar dock att det fanns en större medvetenhet hos människor så att man åtminstone valde Krav oavsett..

Men även om jag allra helst äter "riktig" mat så finns det tillfällen då jag behöver något enkelt, energigivande och näringsrikt för att få kraft och energi.
T.ex när jag ränner mellan olika coachuppdrag.
Efter att ha testat jag vet inte hur många olika bars så har jag hittat en riktigt fin liten favorit.
Mighty Bar från Mighty Sport.
Vegan, sockerfri, glutenfri och perfekt passform för fickan. :-)
Det finns även flera andra olika smaker att välja på.



Smaklig spis!
[Comments (20)]
Wednesday 2014-05-07 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Några nya strategier
Ibland undrar jag verkligen hur ett fotklent människoknytt som jag skulle klarat mig utan naprapat-Mats.
Och varje gång jag funderar så kommer jag på att jag skulle inte klarat mig alls.

Ja alltså jag skulle ju överleva men så många löpsteg är jag tveksam att det skulle ha blivit.
Det är ju liksom inte bara tio gånger han fått rätta till mina spretande tår.
Och läkarna vill bara skära samtidigt som de ändå inte kan garantera någonting.
Tvärtom kan det mycket väl bli att jag aldrig mer kan kuta.
Vem vågar chans på en sån prognos?

Och nu har jag ju Mats vilket jag är obeskrivligt lycklig och tacksam över för då kan jag härja runt (nästan) som jag vill i skogen, på vägarna och vart nu benen bär mig.
Dessutom är han en rackare på att hitta på roliga äventyr så nu har han verkligen satt en stor (löpar)boll i rullning.



I dag bar mig benen och lusten ut mig på de kuperade spåren runt Björkhagen och Kärrtorp.
Det är nämligen en av mina nya "strategier".
Att springa på lust.
Det betyder dock inte att jag är planlös, då skulle det nog inte bli något av någonting, men i stället för att ha ett exakt spikat program så känner jag mer efter vad kroppen vill ha och behöver just för dagen.
Om jag t.ex har tänkt korta intervaller så bestämmer jag inte exakt vilken sort förrän jag sticker ut.

Skulle det vara som så att kroppen absolut inte vill det jag planerat så struntar jag i det och gör något annat i stället.
Jag har "kommit på" att det funkar inte för mig i längden att köra över det den säger till mig.
Tro mig, jag har provat den metoden också.
Och jag har också kommit på att jag är nog en på tok för plikttrogen människa för har jag fått ett program så följer jag det slaviskt oavsett.

I dag blev det 20 x 1 min. Gåvila 45 sek.
Jag körde för fullt från nummer ett.
Jobbigt som fasiken, förstås, men jag kommer prova detta ett tag.
Att verkligen ge järnet från början när det är hårt. Inte mesa och spara på mig som jag annars är en mästarinna på.
Detta är ännu en grej av mina nya strategier.
Resten kommer jag berätta om efter hand.

Men balansen är skör som en sytråd så det gäller att vara lyhörd så det inte blir för hårt.
Och det gäller att veta vad som är skillnaden på den "verklig tröttheten" och den där latmasken.

Men samtidigt: provar man inte så vet man inte och går det så går det. :-)
[Comments (6)]
Tuesday 2014-05-06 22:39
Author: Ingmarie Nilsson
Nya marker
Allt för ofta blir det i ärlighetens namn att jag transporterar mig på samma väg och på samma sätt när jag ska till något av mina hak eller jobb.
Det går liksom lite på rutin utan att jag ens tänker på, eller reflekterar över, det.
Så idag rörde jag om lite i vardagsgrytan.

Tog gammelcykeln (ja alltså jag har bara en cykel och den är väldigt, väldigt gammal…) och trampade till Sats Sjöstaden som jag aldrig besökt.
Nytt, fräscht, flådigt och med en vansinnig massa roliga saker under ett och samma tak.

Ungefär som en Schwinn-bike! :-)
Ungefär som en Schwinn-bike! :-)






När jag cyklade hemåt igen så sken solen riktigt härligt och jag passade på att cykla på (om)vägar jag nog aldrig varit på.
Riktigt kul!
Ibland kan det ju faktiskt räcka att bara ta en parallellgata till den "vanliga" vägen för att man ska uppleva det som att man är på en helt ny plats.
I alla fall om man är lättroad (och lättlurad) som jag.
Helt plötsligt hade jag varit igång i flera timmar utan att jag fattat hur och både hunnit träna, fått frisk luft och solljus, fått se nya miljöer och hämtat ett riktigt "gott" paket på posten.
Snacka om att förena nöje med nöje.


Men hur god den där chokladen än är så sparar jag den till efter riktigt tuffa pass. Den naturella kan jag dock dricka både i tid och otid. :-)
Fixade i stället till en rejäl råkosttallrik. Helt enkelt för att jag ville ha det och för att jag tyckte jag var värd det.

Just nu har jag pippi på avocado och sparris. Och rökt tofu.
Just nu har jag pippi på avocado och sparris. Och rökt tofu.

Det är verkligen ett privilegium att kunna styra sin tid lite som man vill under en hel dag och jag både gillar och mår bra av det.
Jag är helt enkelt en människa som inte mår bra av för mycket klocktider men däremot funkar jag utmärkt när jag får jobba mot en deadline.

Den enda fasta tiden jag haft var Sats Speedplay passet i kväll och det är så galet skoj att jag (nästan) skulle kunna göra det varje kväll veckans alla dagar.
För förstå hur glad man blir av att få jobba med ett sånt här gäng!


Men det är verkligen med betoning på nästan varje dag för det kan bli för mycket även av det goda.
Är bägaren full så rinner den över oavsett om det är av grumligt vatten eller dyraste champagne.

Fast det är klart…
Om den nu ska rinna över är det ju säkerligen både roligare och godare med champagnebubblor. :-)
[Comments]
Monday 2014-05-05 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
Frusen undran
Trots att jag jobbade riktigt hårt på vattenlöpningsintervallerna i dag, och trots att jag skuttade runt som en tok på kvällens coachpass, så har jag haft ruskigt svårt att hålla värmen.

Den enda gången jag egentligen inte har frusit var sista halvtimmen på Hot Mojo yogan. Och då ska man veta att det är 38 grader i det där rummet och hög luftfuktighet.
Men jag ska kanske vara glad för den lilla stunden för det är hur som helst bättre än noll.

Solen kämpar verkligen för att tina upp oss människoknytt och annat jordeliv men de kalla vindarna är ännu starkare och lyckas tränga igenom varje litet klädesplagg jag har på mig.
Värmen, var är du?
Det är maj månad nu om ni vädergudar har lyckats missat det.


Nåja.
Man får värma sig så gott man kan och så länge hjärtat är varmt och kroppen glad så känns det ändå väldigt fint & bra att vara nordbo.
Ljuset är åter här och naturen grönskar så det knakar.
Och även om de kallas ogräs så älskar jag dessa små solar som lyser upp överallt.

[Comments (8)]
Sunday 2014-05-04 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Lycko-lyxdag
Vänner är bland det värdefullaste som finns enligt mig.
Jag är lyckligt lottad som har många både här och där. Vissa träffar jag ofta och andra då och då men det gemensamma med alla är att jag verkligen trivs med dem.
Jag har, sedan ganska lång tid tillbaka, nämligen bestämt att jag enbart umgås med människor jag mår bra av att vara tillsammans med.
Finner liksom ingen anledning att spendera tid med människor jag inte blir glad av att träffa.

Vissa är dessutom så himla mysiga så jag skulle vilja umgås med dem typ hela tiden.
Jag är egentligen inte någon kollektivmänniska men om jag fick önska skulle jag lätt kunna dela boende med Karin J., Gunnar och Karin A. alla dagar i veckan.
Dagarna skulle bestå av livliga diskussioner, ätande och träning.
När vi skulle hinna jobba vet i sjuttsingen.

Kan man sen springa samtidigt som man umgås så är det ju ännu lite bättre.
I två timmar fick jag visa dem runt i mina fina skogar och det bra med att vara den enda som vet vägen är att då är man även den som bestämmer farten.
Att springa med tre ungdomar där den ena, Gunnar, dessutom är en vansinnigt snabb fyrfaldig världmästare kan annars bli sjukt kämpigt för en sån som mig som liksom passerat "bästföredatumet" för ganska längesedan.

Men får jag bestämma så ska jag utnyttja dem alla tre som harar på något intervallpass inom en snar framtid.
Bättre sparring kan jag ju liksom inte få.
För även om jag inte kommer persa igen så kan jag åtminstone se till att göra mitt bästa för att inte helt förvandlas till en snigelfarts-löpare.









För att göra det lite enkelt för mig så blev det lite knytislunch och jag och Anders fick samtidigt smaka två nya supergoda rätter.
Så du ser, inte nog med att de är underbara vänner och går att kuta tillsammans med, de lagar extremt god mat också.
Och trots att vi åt stora lass med mat så blev det lite över så både jag och Anders har finfina matlådor till i morgon utan att vi ens behövt laga maten.
Überlyx!


Elvira the Cat höll sig dock i sin egen lilla hörna och åt sin egen specialmat. :-)
Elvira the Cat höll sig dock i sin egen lilla hörna och åt sin egen specialmat. :-)

Hot Mojo yoga på detta och jag kan bara beskriva min känsla i kroppen just nu som f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.


Tack och kram!
[Comments (7)]
Saturday 2014-05-03 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Hårt
För knappt två månader sedan var jag (fortfarande) en av de mest "anti-löparkjolmänniskor" som nog gick på denna jord.
Tyckte det var urfjantigt och fattade inte alls grejen med det.

För att riktigt övertyga mig själv provade jag en när vi var i den där shoppen i Florida men vad hände?
Den första jag provade satt perfekt och jag föll som en fura.
Förälskelsen var ett faktum.
Den var så stark att jag åkte hem med två stycken till slut.
Man ska aldrig säga aldrig.

Och nu här hemma har jag hittat en websida som väcker varenda litet ha-begär hos mig.
Det är nästan så jag skäms.
Men jag är ju bara en simpel människa och vi har ju emellanåt sådana här svagheter.
Du kommer förstå själv om du kikar in på Loverunnings sida.

Men jag har inte bara suttit i soffan och internet-dräglat denna dag.
Jag har bl.a. kört intervaller så hårda att jag inte minns när jag körde så hårt senast.
Alltså, jag brukar ta i, men ofta känns det som jag "sparar" mig lite i början.
Tror jag kört in i kaklet för tidigt lite för många gånger helt enkelt och kanske blivit lite bränd.

Men i dag körde jag verkligen.
Från början till slut.
Sparade inte på krutet i ett enda steg och jäklar vad jag slet.

3 x (4+3+2 min.) (vila 1 min. rakt igenom) på kuperade spår + 10 x 30-30 max.
Orkade inte torka av mig dräglet när jag kom hem och fick hålla mig i räcket för att ö.h.t. kunna pallra mig upp för trapporna.




Ja jösses vad man kan hitta på en vanlig lördag.

Men det kändes riktigt bra och jag är skitnöjd.
Det är ett helt annat tryck i kroppen nu mot innan diagnosen så förhoppningsvis är allt på rätt väg nu. :-)

Så till slut vill jag också berätta att p.g.a störiga robottyper så har vi lagt till en säkerhetsfråga när man kommenterar här.
(En hint är att svaret alltid är detsamma och att svaret har en särskild betydelse. Vad får du Googla om. :-))
Testa gärna att svara "lite fel" för det är ganska roligt.

Kram & tjolahopp från glad Ingmarie!
[Comments (12)]
Friday 2014-05-02 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Kort fredag
Fredagar är den dag då folk verkar ha minst tid att läsa bloggar.
I alla fall min.:)

Så därför håller jag mig kort i dag.
Men jag vill berätta att jag testat nya Hot Mojo-koreografin och jag gillade det väldigt mycket.
Härligt flöde med bra rörelser för (löpar)kroppen.
Och svettigt förstås.
Det ska ju vara det när det är hot.


Jag har även haft en ny PT-kund som var så rolig att arbeta tillsammans med att jag nära på tog helt slut på stackarn.
Fast jag såg ju att det var gott krut i den kroppen och om jag inte helt misstar mig så har jag precis skådat en ny komet. :-)

Min kropp är inte så dum den heller just nu.
Det känns som den repar sig mer och mer efter bakslags-dippen och jag känner stor tillförlit inför det som komma ska.

Jag tror jag börjar fatta en del och har nu kommit på flera mål att sträva mot och det känns otroligt spännande och skoj.
Och jag har en plan för att nå dem.
Inte helt konventionell och "vanlig" men provar man inte så vet man inte.
Jag ska snart förklara men inte just i dag. :-)

mot framtiden!!
I morgon ser jag fram emot lite fortåkning.

[Comments (6)]
Thursday 2014-05-01 22:07
Author: Ingmarie Nilsson
Det blåser hårt på toppen
Visst är det skönt att känna att man är stark och bra på något men för att utvecklas så tror jag att det är nödvändigt att även göra sånt man är mindre bra på och som man kanske t.o.m tycker är lite läskigt och/eller obekvämt.

Jag tycker förvisso inte Hammarbybacken är särskilt skrämmande, tvärtom älskar jag den, men den är banne mig inte bekväm någonstans.
Och jag är verkligen inte bra på backar. Åtminstone inte uppför.
Men jag är bra på att vara envis och jag är en hejare på att inte ge upp.

När jag kör i denna backen så startar jag längst nere vid skidliften, tar sen "barnbacken" upp till där skidliften slutar på toppen helt enkelt för att det är den längsta vägen, ner på baksidan till botten, upp igen, ner via barnbacken och sen om igen.
Det blev alltså fem sådana "varv". D.v.s 10 gånger upp & ner.

Blåsigt som satan emellanåt men i ärlighetens namn ska jag berätta att jag hade medvinden med mig upp för det mesta.
Å andra sidan blåste det så mycket motvind när jag skulle ner att jag fick ta i för att ö.h.t. förflytta mig.




Och i ärlighetens namn ska jag också berätta att jag var sjukt trött på de två sista och hade jag inte haft medvind hem sedan så vet i sjuttsingen hur det hade slutat.




Men hem kom jag, pallade t.o.m gå uppför alla trapporna, men sen var det totalstopp.
Kunde inte ens välja vad jag skulle stoppa i magen.
Tur då att jag slapp välja och kunde ta allt.


Och det kan jag också berätta att när jag ännu lite senare styrketränat och kört ett Hot Flex-pass så var det vääääääldigt skönt att sjunka ner i biofåtöljen och kolla på denna helt fenomenala film.

[Comments (5)]