Archive Jun 2014 (30 entries)

Monday 2014-06-30 19:12
Author: Ingmarie Nilsson
Hur skulle det varit om...
Jag funderar ganska ofta på det här med hur livet blir som det blir. Hur det tar olika riktningar p.g.a., eller tack vare, människor man möter och platser man besöker.

Hur skulle mitt liv varit om jag fötts i ett annat land eller bara i en annan stad, om jag hade kommit in på friidrottsgymnasiet (vilket jag inte gjorde för coachen tyckte jag sprang som en tant), om jag hade valt en annan första yrkeskarriär än sjukvården eller om den där hemska oktoberdagen aldrig hänt?
Hade jag ändå varit den jag är och levt det liv jag gör i dag?

Jag tror faktiskt inte det.

Om det är ödet, slumpen eller något annat vet jag inte och kommer kanske aldrig att få veta heller.
Egentligen spelar det heller ingen roll för nu är det som det är och jag är oerhört tacksam för det.
Men visst är det hisnande funderingar?

Och jag undrar varje gång jag besöker Naprapat-Mats om jag överhuvudtaget hade kunnat kuta utan hans hjälp?
Mycket tveksamt.
Allvarligt talat så tror jag inte jag ens hade kunnat ordentligt.
Läkarna har ju helt gått bet varje gång tårna hamnat tokfel.
De vill bara skära. Men utan någon som helst garanti.
Förstås.
En operation har jag ju faktiskt gjort och den gjorde allt om möjligt ännu värre….

Nåja.
Nu har jag ju dock turen på min sida som har Mats i mitt liv. :-)

Han är (hittills) den enda som kan hålla mina fötter i så bra skick att de klarar av mitt levnadssätt.
Faktum är att han är den ende som kan fixa till dem även när de inte klarar av mitt levnadssätt.
För det händer ju då och då att tårna hoppar ännu mer huller om buller. ;-)

Oavsett vem/vad som gjort att han kommit in i mitt liv så är jag evigt tacksam.
För även om det är ganska osköna behandlingar han ger mig mest varje gång så gör de gott.
Och det är ju det som är det viktigaste.
Dessutom är han både rolig och trevlig som få.


Tack & kram från tacksam Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2014-06-29 18:49
Author: Ingmarie Nilsson
Dopad
10 timmars sömn sen är man (nästan) som ny!
Bästa dopingen och återställaren alla kategorier!

Benen var förvisso inte superpigga men det var stor skillnad mot i går.
En helt annan känsla i hela kroppen och det är den som är viktigast i min värld.
Att det känns bra.
Och tur var väl det för i dag hade jag ett Run Tough by Urban Tribes + en massa transportlöpning att avverka.
Bra grejer det där att kombinera för utan att jag egentligen fattat riktigt hur fick jag ihop ett par mil.

Pausade en stund i hemmet innan jag tog tag i styrkebiten också.
Ute.
För när nu solen var så snäll och behagade visa sig så får man banne mig passa på!



Tja, så mycket mer hade jag inte att berätta denna dag. :-)

Men vill du läsa mer så kolla gärna in senaste Runner´s World och min artikel Mikael Ekvall.



Och kolla gärna in ledarsidan lite extra.
Där hittade jag den här som gjorde mig både superstolt och väldigt, väldigt glad!

Klicka på bilden om du vill se den större. :-)
Klicka på bilden om du vill se den större. :-)

Tjolahopp och på återseende!
[Comments (5)]
Saturday 2014-06-28 17:56
Author: Ingmarie Nilsson
Inget varar för evigt
Precis som väl de flesta av oss så älskar jag den där känslan av att känna mig odödlig.
Du vet den där när allt bara flyter på oavsett vad det gäller.
Det är lika härligt varje gång.
Men som sagt var, inget varar för evigt.
Förr eller senare vänder det.
Alltid.
På gott och ont antar jag.

Efter många, många månader med outsinligt löp-flyt så har jag nu haft en vecka då jag känt mig väldigt dödlig.
Ingenting verkar stämma i kroppen just nu.
Jag är egentligen inte trött som i trött-trött utan mer seg som i seg-seg.
Benen har förvandlats till vedstockar och är så tunga att det nästan bara inte finns så tungt.

Håhåjaja.

Själv tror jag det är en kombination av flera saker som är orsaken.

Dels har jag fått något skräp i magen för jag har till och från mått rejält illa men liksom utan att vara magsjuk.

Dels tror jag den pyttelilla ändringen i medicineringen ev. påverkar.

Och dels tror jag att det är en liten begynnande smygpunka.
Jag planerade ta lite ledigt efter midsommar men i stället blir det två veckor till med mycket coachjobb.
Det är galet kul men det kan bli för mycket även av kul saker som du vet. Särskilt när hjärnan trodde annat.
Men det är helt självförvållat och jag har bara mig själv att skylla på.

Så det är bara att gilla läget och kämpa vidare.
För vet du, hur mycket jag än avskyr detta "tillstånd" så kan jag ändå känna en viss tacksamhet.
Jag vet att det förr eller senare vänder (igen) och då kommer ju nästa odödlighetsperiod kännas om möjligt ännu bättre.
Och jag har ju så otroligt mycket annat som flyter på i livet och jag kan ju faktiskt ändå springa även om det är toksegt.
Jag kan ju faktiskt träna det mesta jag vill.

I ett tappert litet försök att få lite fart, och väcka i liv i dököttet, så körde jag 20 x 60-60 i dag.
Men helt ärligt var "fartbiten" ungefär som min vanliga distansfart och joggfarten…
Ja du kan ju gissa...
Det är som att springa med hand- och fotbromsen i hela tiden.
Efteråt kändes benen ännu mer mosade men jag var inte ett dugg trött.
Nästan irriterande.
Hade jag inte haft allra bästa Karin som morot till ett poolrun-pass hade jag nog helt enkelt lagt mig i soffan och dragit ett täcke över huvudet tills i morgon.
Tjurat och tyckt väldigt synd om mig själv.
Men det hade troligtvis inte hjälpt ett skvatt och dessutom vore det ju skittramsigt för vad är det att lipa över?

Och nu var det ju så bra att jag hade den där moroten och den ville jag ju inte missa för någonting i världen.




[Comments (7)]
Friday 2014-06-27 18:28
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
This is your world, these are your people.
You can live for yourself today, or help build tomorrow for everyone.
/VNV Nation (Foreword)


[Comments]
Thursday 2014-06-26 21:00
Author: Ingmarie Nilsson
När kroppen säger ifrån får huvudet lyda.
Gammalt djungelordspråk. :-)

Min plan var nämligen att åka till Kalmar i morgon för att kuta halvmaran där men se det tycker inte kroppen.

Eller i alla fall inte min högra rumphalva.

Kuta lopp och sen sitta i bil fem timmar som jag gjorde i söndags uppskattades nämligen inte alls av den kroppsdelen.
Ärligt talat så hade jag så jädrans ont där ett tag att jag i söndags och måndags nästan inte kunde gå...

Men med Mats hjälp, mina särskilda "nervstretchövningar" och lite extra hjälp av E och Mighty N´zyme så blev det på någon dag väldans mycket bättre och det är inga större problem att kuta nu.


Men kroppen bromsar och vill liksom inte trycka på.
I stället för att bli arg och frustrerad så försöker jag acceptera och se det som ett tecken.
Ett tecken att jag inte ska köra det där loppet.

Kanske helt enkelt för att jag då skulle gå över gränsen för vad jag egentligen tål och få hela sommaren, kanske t.o.m resten av året, förstört och det vill jag inte för jag har på tok för mycket (löprelaterat) skoj framför mig.

Redan nästa vecka bär det t.ex. av till min ljuva hemstad Halmstad i flera veckor och i augusti ska jag ju åka hit.
Och det där bara början fr.o.m nu!


Ibland blir det inte som man tänkt sig men jag väljer att tro att det ändå blir som det är menat till slut. :-)
[Comments]
Wednesday 2014-06-25 22:06
Author: Ingmarie Nilsson
På besök hos andra
Även om jag hållit på med löpning i över 25 år så känner jag att det hela tiden finns nya saker både att utveckla och lära sig.
Enda problemet är väl att ju mer jag lär mig ju mer inser jag att jag aldrig kommer bli fullärd för det finns helt enkelt ingen "sanning".

För svaret "beror på."

Som t.ex på din bakgrund, hur du lever, dina ambitioner, din fysik, din mentala kapacitet och hur din träningsvana är.
Det är också allt det som gör att jag tycker det är så himla roligt att ha enskild coachning.
Lite som att lägga ett pussel där alla bitar måste passa ihop för att det ska bli en (vacker) bild.

Men jag älskar verkligen också att coacha i grupp.
Energin, gemenskapen och de positiva vibbarna förstärks ännu mer när man utmanar sig tillsammans med andra.
Och det ena utesluter ju faktiskt inte det andra. :-)

I dag var jag även själv med som deltagare när Rubin och Lisa Mc Rae från Urban Tribes hade ett specialinsatt teknikpass.
Det är jättenyttigt att vara med på andras klasser, och att öva teknik, för man lär sig alltid något litet nytt.
För min egen del känns det också alltid skönt att bli "bekräftad" att jag gör "rätt".

Dessutom var det kul som attan!



Och även om jag är löjligt förtjust i mitt eget Tantogäng så är det riktigt skoj att få guida ett annat gäng på en annan plats emellanåt.

I dag blev det ett litet gästspel som coach för Sats Speedplay i Östermalmsgänget.
Full sula i LillJanskogen.
Hej å hå!
Och i morgon är det (bl.a) Pace i Tanto igen.

Dessutom gjorde allt detta att jag fick träffa flera av mina trevliga kollegor flera gånger om.
Kenth t.ex.


Snacka om att ha skoj på jobbet!
[Comments (2)]
Tuesday 2014-06-24 21:56
Author: Ingmarie Nilsson
Tisdagsfilosoferande
Anneli skrev ett intressant inlägg i går om det här vem man egentligen är bakom bloggen.

Det är ju lätt hänt att man får en viss bild av den som bloggar och för det mesta tror jag faktiskt att den stämmer ganska bra även i verkligheten även om det inte är hela sanningen.
Åtminstone är det min erfarenhet av alla de bloggare jag mött IRL genom åren.
Ingen har liksom gjort mig "besviken". :-)

Så vem är jag då och hur mycket berättar respektive döljer jag?
Vem känner mig på riktigt bakom (blogg)fasaden och vem är jag "i verkligheten"?

Jag skriver mycket om min vardag, om mina tankar och funderingar men långt ifrån allt.
Liksom jag inte berättar allt för alla även i det "vanliga" livet.
Ibland för att det helt enkelt inte är så mycket att berätta men kanske mer ofta för att det helt enkelt är för privat.

Men jag tror ändå att jag "är" ganska mycket det jag skriver.
I alla fall hoppas jag det!
Men visst är jag nyfiken på hur du som läsare upplever mig!

Min ambition med bloggen är i alla fall inte varken att bli störst eller coolast utan att lyfta fram det jag upplever som positivt i livet så mycket det bara går.
Helt enkelt för att jag i grund och botten är en positiv människa och tycker livet blir både roligare och intressantare när man är det.
(Fast det kan även vara fascinerande med riktigt negativa människor. Jag undrar alltid hur de liksom lyckas!)
Därmed inte sagt att jag alltid går omkring med ett leende men jag vägrar låta neggotankarna fastna när de kommer förbi.
För de kommer (förstås) även till mig men de får ingen chans till att slå rot i min kropp.
Hur det är vet jag nämligen redan så det behöver jag inte testa igen.

Och jag vill även visa att det visst går att ha nya mål både när det gäller träning och livet i stort, att man kan träna hårt och att man ständigt kan sträva efter att utvecklas trots att man blir "äldre".
(Ålder är ju som bekant relativt men vi blir alla "äldre" hur vi än vrider och vänder på det.)
Livet är en resa mot ständigt nya mål tänker jag och "klar" är jag inte förrän jag lämnar jordelivet och vem vet vad som händer då?

Jag vill verkligen leva mitt liv till fullo för min största fasa är nog att känna att det inte finns någon mening i det jag gör.
Att känna meningslöshet är bland det svåraste och tuffaste som finns enligt mig just för att det är så otroligt svårt att ta sig ur.

Men det går och det går att hålla sig borta från det.
Och skulle det hända igen att jag trillar ner i det svarta hålet så får jag åter igen ta hjälp.

Eller kanske läsa min egen blogg och se om jag lyckats med mina mål. ;-)

[Comments (6)]
Monday 2014-06-23 22:57
Author: Ingmarie Nilsson
Annan värme
Rackarns vad det bjuds på rusk-höstväder trots att det är juni.
Det är banne mig vantvarning och mössvarning.
Hujedamej!

Det måste ha blivit väldigt fel någonstans hos vädermakarna...

Men det hjälper inte varken att förbanna det eller hänga läpp för det är som det är.
Så länge det inte snöar är jag ändå ganska nöjd och som alltid gäller det att hitta ljusglimtarna som värmer åtminstone insidan.
Det finns alltid några även om man ibland får leta lite.

Mina tre extrafina godbitar denna dag har varit:

1: Poolrun (ute förstås) med grabbarna (ja det var kallt som fasen) följt av Hot Mojo (lagom varmt för att jag precis skulle hinna tina upp innan det var slut) och sen lunch med samma goa grabbar.
Absolut helt omöjligt att bli annat än glad både av sällskapet och maten på Vurma



2: Ischiasnerven är ordentligt inklämd efter allt bilåkande men ett besök hos bästa naprapat-Mats och man blir både behandlad, glad och peppad.
För samma peng!


3: Terminsavslutningsfest tillsammans med en massa härliga Sats Urban Tribes-löpcoachkompisar.
Vilket gott gäng vi är!
Och det kommer hända en massa nya spännande grejer med konceptet till hösten och vintern.
Ja alltså den riktiga hösten och vintern. ;-)

[Comments]
Sunday 2014-06-22 15:52
Author: Ingmarie Nilsson
Lopp-dag
I tider som dessa när allt ska vara så häftig, coolt, stort, digitaliserat och flådigt som det bara är möjligt så känns det nästan unikt att hitta ett lopp med flaggstart och manuell tidtagning.
Ärligt talat trodde jag inte det fanns men det gör det alltså.

I lilla Hassela djupt inne i skogen gick ett litet Midsommarlopp i dag.
Man anmälde sig på plats till någon av alla klasserna och innan start var det upprop så ingen skulle bli borttappad.
Anders valde 6,4 km (2 varv) och jag 12,4 (4 varv).

Det var så kallt och blött innan start att vi kurade i bilen så länge det bara var möjligt medan entusiasterna och hårdingarna glatt stod kvar ute som om de var totalt ovetande om att det regnade och bara var 7 + grader.
Det var vantar som gällde...



För även om det var ett litet lopp så var där en hel del vassa och starka löpare med.
Jag kom 2:a efter en ung snabbfoting.
Fasen vad skönt det är ändå att kunna skylla på åldern.
Hehe.
Men det var nog inte bara årens "fel".
Banan var fin men slirig som snor och tungsprungen som attan vilket inte alls passar mitt steg.
Jag far hit och dit som en vante på vift och får liksom ingen rytm alls i steget.

Men det var supertrevligt och oavsett så var det en fin liten utflykt och gav onekligen bra träning.

Som en liten prick
Som en liten prick



Men en sak var jag garanterat först med för jag är helt säker på att ingen någonsin sprungit i finkjol där före mig. :-)


Tack för i dag!
[Comments (10)]
Saturday 2014-06-21 18:40
Author: Ingmarie Nilsson
Midsommardagen 2014
Det finns väldigt många bra grejer med att vara där vi är i Njurunda och en av dem är att jag kan göra yoga inomhus fast det känns som ute.
Tyst, vackert, fridfullt och en perfekt start på dagen.


Och jag älskar variationen i naturen här. Skog, hav, sjöar, ängar, platt och kuperat.
Sprang en lugn fin runda genom och förbi allt det där.
Sol ibland och regn ibland.
D.v.s en ganska klassisk svensk sommardag.



Vi tog sen hyrbilen in till Sundsvall och planen var att vi skulle käka de medhavda matlådorna ute men precis då öppnade himlen sig så det blev till att sitta kvar i bilen.
Men vad gjorde väl det?
Lika gott oavsett.


Precis lagom till jag hade svirat om till baddräkt och hoppade i Himlabadets varma goa bassäng, jo den är verkligen varm och troligtvis ett av vårt lands absolut finaste utebad, så sprack det upp!
Och precis när jag var klar kom regnet igen.
Det kallar jag bra tajming!



Nästan precis jämte badet ligger Norra Berget.
En oas med friluftsmuseum, cafe, utsiktsplatser, fäbodar, hantverksbodar och lekplatser.
Vi började med den hisnande utsikten och promenad i de fina omgivningarna.



Nycirkus. Utan djur. Och gratis att testa för barnen. :-)
Nycirkus. Utan djur. Och gratis att testa för barnen. :-)

Skvadern och Anders.
Skvadern och Anders.

Sen fika på ett av stans mysigaste café.



Och till sist lekplatsen!!!

Fasen vad jag måste vara barnslig för jösses vad jag tycker det där är skoj. Särskilt sånt som går runt, runt eller framåt i full fart.
Jag skrattade, nej förresten jag tjöt, så jag fick kramp i magen.
Anders också.
Lite tur är det kanske att vi var helt ensamma där...






[Comments (2)]
Friday 2014-06-20 20:45
Author: Ingmarie Nilsson
Midsommarafton 2014
Får jag välja åker jag helst tåg, både för att jag tycker det är bekvämare och mer miljövänligt, men ibland hyr vi en bil helt enkelt för att det rent praktiskt inte fungerar annars.

Så sent i går kväll, när jag jobbat klart, for vår lilla familj norrut mot Njurunda till Anders föräldrar i en av de där hyrbilarna.

Om jag tycker det är jobbigt att sitta ihopklämd i en bil så är det ingenting mot vad Elvira the cat tycker.
Det svider i hjärtat att höra hennes jamande.
Stackars liten.
Det hjälper ju liksom inte att förklara...
Men kvällen var fin och det flöt på hyfsat bra trots allt.



Och även om hon avskyr bilfärden så älskar hon att vara här!
Precis som jag.
Det är en bit av paradiset som jag får ta del av och det är jag obeskrivbart tacksam för.

Somnar man inte förrän sen natt, eller tidig morgon beroende på hur man ser det, så får man ta lite sovmorgon för att inte ligga allt för mycket på minuskontot när det gäller sömnen.
Det gäller ju att orka med midsommaraktiviteterna.
För har man ledigt i flera dagar, och är på ett av jordens (tränings)bästa ställe, så får man ju liksom passa på att roa sig så mycket det går.
Jag sprang dit näsan pekade och det blev en gudafin 130 minuters löprunda.
Bergafjärden, Killingskär, Juniskär, Essvik, Kvissleby, Njurundabommen och allt vad de där vackra platserna nu heter.




Precis nedanför huset vi huserar i rinner ljuva Ljungan och det bara går ju inte för sig att inte hoppa i.



Mest har vi dock bara hängt och inte gjort allt för många knop.
Inte ens dansat runt någon midsommarstång.
Men vi har spelat spel så det stått härliga till!
Jag förlorade dock.
Stort…
Det får bli revansch i morgon för även om jag låtsades att jag inte brydde mig, och även om jag är bra på att hålla masken, så är jag en dålig förlorare.


Och förstås har vi ätit.
Stora lass.



Fortsatt fin midsommar alla!


[Comments (2)]
Thursday 2014-06-19 09:47
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Wednesday 2014-06-18 22:17
Author: Ingmarie Nilsson
En "oriktig" och en "riktig" test
Härmed erkänner att jag ibland gör såna där s.k " tester" där man via olika frågor ska komma på vad man ska jobba med, hur man är, vem man ska bo tillsammans med, vem man ska ha som granne, vilken färg man ska ha på kläderna (eller nääää den har jag faktiskt aldrig testat), vart man ska resa, vilken hundras man ska ha eller var man ska bo.
Frågorna är ofta helknasiga och svaren hipp som happ alt. "fits all".
Men lite kul är det allt.

I går gjorde jag en lite skojig jag hittade på Malins blogg.
What country in the world fits best your peersonality.
Svaret, Indien, och anledningen var väl inte helt uppåt väggarna för jag har gillat det landet de gånger jag varit där, men mina favvoplatser är ändå här och här.

You are driven in life by the search for meaning and have a passion for culture and religion.
You are a deeply spiritual person who thrives in an environment where people question their existence and devote themselves to a higher sense of being.
You enjoy a stimulating environment and do best when you are challenged, mentally, and spiritually.
You see life as an adventure and enjoy conversing with others on the big philosophical questions of life.
Whether you are spending time in a bustling market, or meditating in a quiet garden, you are nourished by a society that is devoted to serving others.

Tester jag däremot vet funkar och stämmer är de GuruDanne gör.
Besöket i dag visade att jag är på rätt bana igen efter diagnosen och att kroppen är i riktigt bra balans.
Trots (relativt) mycket träning just nu.
Känns bra.
Dessutom blir jag ju alltid glad och peppad av att träffa honom.:)
I morgon ska jag på "vanligt" läkarbesök för att få veta hur proverna är och om medicindosen är rätt.
Det ena utesluter ju liksom inte det andra.


Och träningen?
Jodå, den rullar på fint.

F.m: 16 x 2 min. i de vanliga kuperade spåren. Gå/joggvila 1 min.
E.m: Speedplay by Urban Tribes. Förhållandevis "lätt" coachgrupp för mig och benen var plättlätta att veva i gång igen och gnetade glatt på upp och ner för backarna i Lill-Jansskogen.



Tjolahopp!
[Comments (4)]
Tuesday 2014-06-17 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Enklaste gladtipset
Jag tror på fullt allvar att man kan träna sig glad(are).
Helt enkelt för att jag själv är ett levande bevis på det och för att jag ser det i princip dagligen både som coach och när jag själv är deltagare på något pass.

Bevis är jag på så vis att jag själv gått igenom både stor sorg och svår depression och det enda som fick mig att inte sluta andas var faktiskt just träningen.
Den gjorde att jag såg att livet snurrade på "där ute" trots att mitt eget stod still och var lika svart som den mörkaste natten.
Jag mådde (och mår) alltid lite bättre av ett träningspass.
Alltid.
Även om det varit supersegt, "tråkigt" och megatungt.

Visst händer det att någon deltagare gnäller på både det ena och andra under ett träningspass och kanske inte tycker det är så lattjolajbans men jag tror samtidigt ändå att den människan är åtminstone något gladare efter än vad hen var före passet.

Och jag tror särskilt mycket på att träna ute och att träna tillsammans.
Syre, ljus, gemenskap och förenad kraft på en och samma gång.
Det kan ju bara inte vara eller bli fel, eller hur?

Tänk om fler skulle göra detta.
Tänk om fler skulle komma på hur bra man mår av att röra på sig varje dag och att (minst) ett par gånger per vecka träna så pulsen höjs och man blir svettig.
Gärna tillsammans med andra och gärna ute.

Jag är övertygad om att jorden skulle vara både snällare, roligare och gladare då.

[Comments (5)]
Monday 2014-06-16 20:07
Author: Ingmarie Nilsson
Världens bästa måndag
Det händer någon gång då och då, typ en till två gånger per år, att jag befinner mig inne i den stora staden i "vanliga" kläder, gör "vanliga" saker och går in i "vanliga" affärer.
Du vet såna där affärer som inte innehåller enbart sportgrejer.

Eller nä, nu ljög jag allt lite.
Jag försöker vara "vanlig".

Men vad hände i dag när jag skulle ha en sån där "vanlig-dag"?
Jag hade löparkjol och sportjacka på mig, jag gick in i bl.a den här och den här affären och det jag köpte blev det här:


Baddräkt och sport-bh:ar är ju snudd på en nödvändighet liksom löparskor.
Baddräkten och bh:arna var det superrea på och en nästan helt ny modell av Newton skorna vill jag ju inte heller missa att testa.
Särskilt inte när det sägs att de ska slitas ut lite mindre snabbt än de andra.
Det är väl typ det enda negativa med dem.
Att de nöts ut extremt fort.


Men inte nog med detta.
När jag kom hem fanns denna skönhet från LoveRunning i brevlådan.


Jag får nog bara inse att min garderob aldrig kommer bli riktigt "vanlig".

Men jag har inte bara traskat omkring i stan.

Dagen började med poolrun-intervaller tillsammans med grabbarna.
Fredda och Roger kan man lita på för jag vet med säkerhet att det alltid blir hårt tillsammans med dem.
Men vi hinner snacka en massa viktigheter också.
I pauserna.
Ja du vet, important stuff om löpning, lopp, träning och träningsresor.



Även om man jobbar på aldrig så hårt där i poolen så blir det allt lite kyligt efter ett tag.
I alla fall för en fryslort som mig.
Hot Mojo-passet direkt efter satt som en smäck kan jag berätta.
Det tog 45 (av 55) min. innan jag började svettas.
Och då ska man veta att det är 38 grader och hög luftfuktighet i det där rummet...

Kanske var det för att jag var så uppmjukad och varm i kroppen som det sen inte blev så mycket jobb för världens bästa Naprapat-Mats men hur som helst kände jag att en liten genomgång av kroppen aldrig kunde vara fel.
Helt prickfri är den ju liksom inte, kroppen, även om jag får lov att säga att den sköter sig väldans bra med tanke på vad jag utsätter den för.

De få småskavanker jag hade är nu dock ett minne blott.
Mats fixar nämligen det mesta.
Dessutom är han en rolig prick och enormt inspirerande att prata med!
Han är ju löpare och då har man i princip alltid något att tjabba om.
Om jag har tur kommer vi tillbringa en massa dagar på samma ställe om ett tag och jädrans vad det ska tränas och babblas då!



Det funkade alltså lite si så där mitt försök till att vara lite mer "vanlig" och "osportig".

Man vad sjuttsingen.
Life is short!
Då ska man ju göra, och prata om, det som man tycker är skoj!
Eller hur?

[Comments (3)]
Sunday 2014-06-15 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Super-söndag
Min energi brukar vara ganska jämnt fördelad både över dagen och veckan.
På morgonen, kvällen och förstås på natten är jag onekligen tröttast men dess emellan brukar jag vara pigg som attan mest hela tiden.
Själv tror jag det beror på bra sömn, yoga, meditation, naturen, meningsfulla jobb, fina vänner och all klorofyllrik mat jag äter var eviga dag.

Men vissa dagar är det som om det bubblar lite extra i kroppen.
Som om energin liksom inte avtar trots att jag ödslar med den.

I dag tyckte jag inte jag hann mer än starta klockan när jag sprang iväg förrän jag var klar två timmar senare.
Jag var medveten om var jag sprang men ändå inte.
Landskapet liksom bara susade förbi samtidigt som jag var en del av det.

Här snackar vi flow.
Det händer inte allt för ofta men när det händer då händer det verkligen!

Har ingen som helst aning om farten, och ärligt talat bryr jag mig inte, men jag vet med bestämdhet att det kändes lätt, lätt, plättlätt och att naturen just nu är så vacker att t.o.m jag blir tyst helt enkelt för att jag inte finner ord som är bra nog.




På något vis lyckades jag ändå avsluta passet i perfekt tid framme vid "min" lilla fina sjö så jag kunde hoppa i direkt.
Det är väl sånt som kallas riktigt bra tajming?


Några timmar senare var jag på språng igen.
Run Tough by Urban Tribes är just tough och gänget jag coachade denna dag var så galet pigga att vi sprang mycket fortare än planerat.
Så det var bara att hänga med och se glad ut.
Vilket inte var ett dugg svårt när jag ju faktiskt var det.
Glad alltså.

Det var alltså tydligen inte bara jag som haft energi-överskott denna dag! :-)
Kanske det helt enkelt smittar av sig?

Proppfull av endorfiner fortsatte jag på gymet.
Tänkte att det var ju lika bra att passa på för vem vet när detta energirus kommer igen?
Kände mig stark och riktigt spänstig där jag körde min alldeles egna lilla hemmasnickarde cirkelträning.
Fyra varv av dessa övningar.
Fotograf är übercoola och übersnygga Karolina.



Jag kommer somna gott denna kväll.
Full av lycka, nöjdhet och framförallt tacksamhet.
För som sagt var, inget av det jag gjort i dag är en självklarhet.
För många människor inte ens en rättighet.

Kram från mig.
[Comments (4)]
Saturday 2014-06-14 18:29
Author: Ingmarie Nilsson
Living on the edge
Jag är väl medveten om att jag lever lite som på en skör tråd just nu.

Kanske inte rent "livsmässigt" kanske utan mer "träningsmässigt".

Det är, men mina mått mätt, nämligen mycket löpträning just nu.
Ofta dubbla pass, ofta flera timmar/dag och ofta blir det även "mellanmjölkspass".
D.v.s det är varken särskilt lugnt eller särskilt hårt.

Så då är det väl inte heller så konstigt att det är lite extra tufft när jag väl ska veva igång benen "på riktigt" och verkligen trycka på.

3 x (6 + 4 + 2 min.) (vila 1 min. rakt igenom) hade coachen (d.v.s jag) bestämt i dag och så blev det.
Backe upp och backe ner och någonstans var det säkert lite platt också men det var i så fall så kort bit att jag inte märkte det.

Jobbigt som fasen, och jag grimaserade rätt illa emellanåt, men ibland får man liksom bara bita ihop, sluta gnälla och bara göra.


När jag väl var klar var jag vääääldigt nöjd.

Och badsugen.

Så mycket att det blev x 2.
För även om benen är lite småsega så är det inget fel på energin. :-)


[Comments (2)]
Friday 2014-06-13 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Tankeval
Ett av mina mål i livet är att klaga och gnälla på det så lite som möjligt.
Är något inte bra så är det bättre att göra något åt det än att gnälla som en barnunge och tro att någon annan ska fixa mitt liv tänker jag.

Och helt ärligt så är det egentligen mestadels av rent egoistiska skäl jag inte vill gå omkring med neggotankar.
Livet skulle ju bli megatråkigt då!
Och vem vill leva tråkliv?

Nu är det ju dock inte riktigt så enkelt att jag är en "exemplarisk" människa som aldrig gnäller eller tjurar.
Även jag kan vara arg, sur, avundsjuk och bitter.
Det tillhör, tror jag, den mänskliga varelsen.
Men det jag verkligen alltid strävar efter är att inte fastna i det där neggo-tänket eller låta det gå ut över någon annan helt enkelt för att det oftast sen "slår tillbaka".
Jag upplever det nämligen i mångt och mycket som att negativa tankar föder ännu fler negativa tankar.
Inte så att jag förnekar dem men jag låter heller inte de slå rot i min skalle.
För gör de det är det ett fasligt jobb att få bort dem igen.
Värre än ogräs faktiskt.

Och det är samma sak på andra hållet tror jag.
Positiva tankar föder ännu fler positiva tankar.
Så det gäller att tänka vad man tänker på. :-)

Jag säger inte att det är enkelt att välja "rätt" tankar men det går.
För mig hjälper meditation. För någon annan funkar något annat. Man får prova sig fram helt enkelt.
Och träna, träna, träna för det sköter sällan sig själv det där.
Men det blir enklare ju mer man övar. Precis som det mesta man praktiserar flitigt.

Ofta träffar jag dessutom på människor både privat och i mitt jobb som verkligen ger perspektiv på livet.
Som påminner om vad som betyder något och om vad som är viktigt på riktigt.
David och Christian som du kan läsa om i senaste numret (juni) av Runner´s World är två sådana personer.
Särskilt David.
När jag träffade honom och hörde hans story var det inte utan att jag emellanåt skämdes över vilka fjantgrejer jag själv kan gnälla över emellanåt.

Läs gärna!
Du kommer förstå vad jag menar.


Två som jag verkligen gillar just för att de inspirerar mig och sprider massor av positiva vibbar är Rubin och Jose.
Så vilken tur för mig att jag har ett projekt på gång tillsammans med dem för det kommer betyda att vi "måste" ses ofta.

Tralllallallalaaaa!

Rubin, som av någon anledning ser väldigt allvarlig ut, Jose och jag.
Rubin, som av någon anledning ser väldigt allvarlig ut, Jose och jag.
[Comments]
Thursday 2014-06-12 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
Massenergi
Godmorgon, godmiddag, godkväll kära du beroende på när du nu läser detta.
För mig är det kväll.
Som det ju oftast är när jag bloggar.
Dagarna ägnas till annat.

Som till sådana där viktiga saker som att springa t.ex.
Ensam och med andra.
Har haft två härliga grupper i dag tillsammans med mina kollegor på UT.


Det är en sak med den där gemensamma träningen som ofta slår mig. Jag kan vara hur trött och seg som helst innan jag ska börja (jodå, även jag har mina segdagar) men när jag väl är på plats, och jag ser alla förväntansfulla ansikten, så är det som om energin liksom bara flyger in i mig.

Och efteråt minns jag inte ens att jag varit trött innan.

Visst är det både coolt och märkligt?

Sen gör det ju säkerligen inte saken sämre att jag hade en av mina nya fina löparkjolar från partyt i går på mig.
Liksom fina kollegan Ewa.
Man kan ju liksom inte bli annat än glad & pigg av dem! :-)


Men på gymet var jag absolut den enda med kjol.
Tror inte jag sett någon där ever med kjol faktiskt.
I´m (maybe) a trailblazer!

Sats Medis är f.f.a crossfit-styrke-fitness-kampsport-folkets hak. De där som lyfter vikter jag inte ens skulle klara med hjälp och som gör akrobatikövningar jag blir snurrig av bara genom att titta på dem.

Också då jag.

Som kör med flugvikter och (förhållandevis) plättlätta övningar som ingen någonsin skulle bli impad över.
Men det duger för mig och jag blir tillräckligt trött oavsett.
Kanske för att jag kör utan en massa pauser. :-)


Men jag får energi av att se alla dessa superatleter och jag är i alla fall (oftast) färggladast av alla.


Jag tror helt enkelt på det där att energi skapar energi och att det är bra att träna tillsammans.
Inte alltid men emellanåt.

Vad tror du?
[Comments (2)]
Wednesday 2014-06-11 22:58
Author: Ingmarie Nilsson
Party-onsdag
Sitter här med ett snudd på fånigt leende på läpparna efter att ha haft en helt magisk onsdag.
Så där bra så jag nästan inte vet var jag ska börja och ännu mindre förklara.

Men jag gör ett försök.

Lika mycket som jag älskar att köra tuffa banintervaller, lika mycket hatar jag det.
Kan gruva mig flera dagar innan och när det är dax att bege sig ut har jag plötsligt mycket städlust.
Ja du som testat vet kanske vad jag menar…

Egentligen tror jag att det är själva uppvärmningen och de 1-2 första intervallerna som är värst.
Innan jag vet hur kroppen är och innan jag vet hur jobbigt det ska bli.
Det är ju liksom inte en fråga om om det ska bli jobbigt utan om hur jobbigt det ska bli.
Tviveltankar om jag ska orka kommer titt som tätt men även i dag klarade jag av det.
Med hedern i behåll.
Det gäller bara att lägga ribban på rätt nivå du vet. ;-)

20 x 200m. med ca. 50 sek. vila.. Plus upp- och nedjogg.
No more.

Och hur mycket jag än hatar och gruvar mig så är jag så enormt tacksam att jag både kan och får.
Det är trots allt ett alldeles speciellt party det där med tartannötande.


Ingen mer löpning alltså men det blev en sväng med flytbältet i sjön och sen ett Hot Mojo-pass för att både bli varm och mjuk igen.


Och sen gott folk har det varit Party med stort P.
Ett kläd-testaprodukter-äta-dricka-och-ha-skoj-party med fina, kära vänner.

Ecos bjöd på sitt extremt goda kokosvatten.
Både naturell och choklad.
Ekologiskt förstås.
Alla hittade sin favorit. :-)

Två stora kartonger med superdrickan försvann i ett nafs.
Två stora kartonger med superdrickan försvann i ett nafs.

Robert lät oss testa Mighty Sports galet bra produkter.
Jag har använt dem ganska många år så jag kan nog anse att jag testat dem i både vått och torrt. :-)

Den mest kända är nog deras rödbetspulver men de har massor av andra bra grejer också.
Bl.a., enl. mig, de bästa barsen och den bästa sportdrycken någonsin på marknaden.
Bara naturliga råvaror som inte ger varken sockerkickar eller sur mage. :-)



Huvudpersonen var ändå Lena som säljer galet fina kläder från Loverunning.
Jag, som inte ens är särsklit klädintresserad, har ju blivit smått skogstokig i löparkjolar av alla varianter.
Och Lenas är…
Makalöst fina, snygga, coola, häftiga och sköna!
Dessutom har hon skitsnygga linnen, strumpor, tröjor och topar i sitt sortiment.


Är det party så är det. Då kan man mitt i allt visa lite skulderstående.
Är det party så är det. Då kan man mitt i allt visa lite skulderstående.


Det är nog tur det inte är sådana här partyn allt för ofta för då hade 1: min garderob sprängts och 2: min plånbok svultit ihjäl.
Men å andra sidan.
Med tanke på hur superskoj jag haft det denna kväll, och vilka fina grejer jag köpt, så kommer jag vara lycklig och glad väldigt länge.
Plus snygg både på insidan och utsidan.
Hur bra är inte det?

Tack alla för att ni kom!
Nästa gång ska vi se till att få till lite träning också så vi kan testa allt live direkt.

Tack & kram från glad och tacksam Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2014-06-10 22:48
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det blir två för jag kunde inte välja. :-)

För tusentals år sedan dyrkades katter som gudar. Detta har katterna aldrig glömt.
/Anonym


De som hatar katter återföds som möss i sitt nästa liv.
/ Faith Resnick

[Comments]
Monday 2014-06-09 20:16
Author: Ingmarie Nilsson
Många olika
Eriksdalsbadet måste ha varit en av de mest välbesökta platser i 08a land denna förmiddag för jösses med folk!
Nästan inte en milliliter eller millimeter var fri till slut.

Jag och grabbarna fick nästan inte plats när vi skulle köra våra intervaller. Vi brukar nämligen hålla oss i "lekdelen" för att inte störa motionssimmarna.
Men i dag var det snudd på med livet som insats när vi körde för ungarna visade absolut noll hänsyn när de slängde sig i plurret hej vilt.
Och badvakterna såg (ser) man inte röken av…
Tur eller skicklighet. Vi överlevde i alla fall och fick gjort en riktigt fin intervallserie.


Och livat värre var det i parken jag var i när jag coachade i em.
De som inte var i plurret var tydligen där och picknickade/lekte/drack öl/spelade boll/solade/pratade i telefon/jobbade (?) eller kollade på oss.
Vi hade ett helt gäng med ungar som, helt oinbjudna, hakade på vårt styrkepass vilket ju var lite skoj (jag fick dock en känsla av att föräldrarna tyckte vi var bra barnvakter…) och polisen som körde förbi tyckte tydligen gänget jobbade på så bra att de tjoade på oss med glada hejarop.
Trevligt!


Gymet var, förstås, också megaproppfullt på kvällen när jag kom dit.
Ytterst få vill väl vara där dagtid när solen skiner ute.
Men trots trängseln lyckades jag hitta en hörna där jag kunde köra det jag ville.
Och bra blev det!
Och svettigt. :-)


Men eftersom jag är en människa som även behöver lugn och tystnad för att må bra så har jag tacksamt tagit emot både långlunchen och yogastunden i en skogsglänta under solen mitt på dagen.


Klara motsatser till allt det hektiska, snabba, pulserande och livsviktigt för mig.
Jag vill inte vara utan varken det ena eller det andra men jag vill inte heller ha bara det ena.

Så varför välja när jag faktiskt inte behöver det?

[Comments (3)]
Sunday 2014-06-08 21:01
Author: Ingmarie Nilsson
De där backarna
Backlöpning är tufft nästan oavsett hur lugnt man tar det.
Det ingår liksom och det är väl det som också gör att just backlöpning är så galet effektivt.

Jag ändrade lite och ökade på lite från förra gången så i dag blev det 12 x ca. 250 m. + 12 x ca 30 sek. + 12 x 100 m. full sula på tartanen.
Och en massa transportlöpning mellan allt.
(Totalt ca 100 min.)


Backslitet i all ära men jag tror de där sista 100 m. rusherna är tuffast. Det krävs ett jädrans bestämt fokus när benen ska vevas igång igen trots att de är buströtta.
Men det gick det också för det gör ju faktiskt oftast det om man bara bestämmer sig och om man inte funderar så himla mycket utan gör som den där Nike-reklamen så käckt förkunnar.

Kompletterade det hela med lite styrka på utegymet, ett Hot Mojo pass och en låååång fika med Christofer.

Egentligen var det jobb vi skulle snacka om men det blev mest massor av prat om allt annat möjligt som kan rymmas mellan himmel och jord.
Det blir ju lätt så när jag träffar en intressant människa.
Livet är fullt av spännande möten och det här är definitivt ett av dem.
För kolla här vad han han bl.a pysslar med.
Gissa en gång var jag planerar åka i augusti… :-)

Jag trodde förresten jag hade ganska bra koll på bra vegohak i 08a land men Vurma har jag på något vis helt missat!
Vilket ställe!

[Comments (4)]
Saturday 2014-06-07 21:37
Author: Ingmarie Nilsson
En stor liten utflykt
Jag har varit på en mini-retreat.
En verklig energiboost för både kropp och själ endast några timmar bort från 08a land.
Du vet en sån där resa som gör att man älskar livet ännu lite mer, som gör att hjärtat klappar ännu lite starkare, att man ler ännu lite mer, andas ännu lite lättare och som gör att man inser hur otroligt lyckligt lottad man är.

Jag har varit hos Marie.
På hennes "Sommarro".
Ja du hör ju själv på namnet…

Marie är utan tvekan en av mina äldsta och käraste vänner.
Hon känner mig nog mer än någon annan människa helt enkelt för att vi stötts, blötts och knådats ihop under så otroligt många år.
Vi ses alldeles för sällan men det spelar ingen roll.
Våra hjärtan klappar i samma takt oavsett och vi vet att vi har varandra vad som än händer.

Sommarro ligger några mil utanför Linköping bara några stenkast från sjön Roxen.
Huset är så fint att man nästan blir tårögd och "min" lilla stuga är så mysig att det liksom inte finns ord.

En fyrbent som också bor där.
En fyrbent som också bor där.
Och här är de andra två fyrbenta tillsammans
Och här är de andra två fyrbenta tillsammans

Sötnosen ZickZack
Sötnosen ZickZack
Det finns fler än jag som älskar att bada! :-)
Det finns fler än jag som älskar att bada! :-)

Poolrun i Linköpings fina utebad i går.
Poolrun i Linköpings fina utebad i går.

"Min" stuga. :-)
"Min" stuga. :-)

Stora huset
Stora huset

Trots massor av timmar tillsammans har det varit svårt att hinna prata om allt som vi vill prata om.
Men å andra sidan tror jag aldrig den dag kommer när vi har pratat klart om allt.

Och vi kan vara helt tysta i varandras sällskap också. Det är ju faktiskt också en slags konst.
Att kunna, och våga, "bara vara" tillsammans.

Regnet stod som spön i backen när vi skulle ut och kuta i dag men vad gjorde väl det? Och när jag efter en dryg timme fortsatte själv kom solen fram och det blev så varmt att jag tog av mig så mycket jag bara kunde med äran i behåll. :-)
Att springa i dessa omgivningar är som att vara i en saga.
Det finns inte ord nog men kanske bilderna beskriver en del.



Kontraster!
Kontraster!

Jag hade LÄTT kunnat flytta in hit omedelbums!
Jag hade LÄTT kunnat flytta in hit omedelbums!


Huserar man sen endast tre stenkast från fina Roxensjön så…
Ja du vet.:-)




Finns det sen dessutom en pool precis vid huset så blir det som det blir.
Trots att den inte är uppvärmd. :-)



Livet med Marie är väldigt enkelt och okomplicerat för vi gillar att göra samma saker, har väldigt lika vanor (och ovanor) och vi gillar samma typ av mat.
Mycket grönt, så giftfritt som möjligt och så okonstlat som det bara går.



Innan jag satte mig på tåget tillbaka till 08a land hann vi även med att göra två små mysiga utflykter.
En till Rhododendrondalen och en till Stjärnorp.
Två underbara oaser som skulle få den mest stressade att varva ner några hack och det kallaste hjärta att mjukna och bli varmt.





Vi har smidit planer för framtiden för det vi så länge pratat om att göra men som det hittills inte riktigt funnits plats för.
Vissa saker vet man kommer att ske även om det är långt framåt i tiden men det börjar bli läge nu.
Tids nog kommer även du få veta vad.

[Comments (12)]
Friday 2014-06-06 13:05
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Shoot for the moon!
Even if you miss it you´ll land among the Stars.
/Les Brown


[Comments]
Thursday 2014-06-05 20:44
Author: Ingmarie Nilsson
Huliganfritt (och ett erbjudande på det)
Det är ganska coolt när jag tänker efter men faktum är att jag hittills enbart haft trevliga, glada och snälla deltagare på mina coachpass.
Alltid.
Visst kan det grymtas, pustas, stånkas och stönas men det är aldrig några sura miner eller hårda ord.
Aldrig.

Och jag har heller inte träffat på en endaste huligan varken på eller jämte ett löparlopp.
Har du?

Jag tror inte det handlar om varken tur eller skicklighet utan jag tror helt enkelt att det handlar om att man blir både glad och trevlig av att kuta. :-)
Ja träna överhuvudtaget.
För vem kan må kasst när kroppen är full av endorfiner?
Eller när man ser andra löpare kämpa för att nå sitt mål.

Lite tyst, för mig själv, undrar jag därför hur det står till i många s.k. "fotbolls-fans" skallar när de mest verkar vara ute efter att förstöra och förgöra.
Finns det egentligen någon sport med så många huliganer samlade på en och samma gång?
Finns de ens i några andra sammanhang?
Som i t.ex tennis, cykel, hockey, amerikansk fotboll,baseboll, orientering, ridning, golf, eller basket?

Hur kommer det sig?
Förklara gärna för mig om du vet.

I dag blev det i alla fall lite extra roligt och festligt på mitt Sats Pace-pass när min finaste vän Karin kom med.


Just nu har vi en liten "drive" så du som bor i 08a land, eller är på besök, kan komma och testa Sats löparklassser med mig helt gratis
Jajjemensan!


Jag kör i princip alltid Pace på torsdagar kl 17.30 och Speedplay tisdagar kl 19.30 (fr.o.m den 16/6 är det dock kl. 18.30) från Sats Medborgarplatsen.

"Pace" är mer ett pass om man är "ny" eller ska komma tillbaks efter t.ex uppehåll. Man kör jämn fart i 5-7min/km beroende på vilken grupp man väljer.
"Speedplay" (d.v.s Fartlek) innebär att man kör intervaller av olika slag i 24 min. (joggvila) och det är galet skoj! Fartgrupper: 4-6min/km.
Sen finnsäven Tough på söndagar. Mer klassiska intervaller med vila mellan varje. Fartgrupper som i Speedplay.
Jag håller ganska ofta även i de passen men det blir inte varje söndag just nu.

Helt gratis som sagt var och inga förpliktelser.
Hur bra är inte det?
Hör bara av dig till mig om du vill med och det går även bra att ta med en kompis eller två.
Du kan enkelt maila mig på: Ingmarie17 at gmail dot com eller skriv en kommentar här bara.

Du kan även läsa mer här.
Välkommen!

[Comments (5)]
Wednesday 2014-06-04 18:05
Author: Ingmarie Nilsson
Blötvikt
Jag äger ingen våg av den enkla anledningen att jag inte har något behov av någon.
Klädernas passform avslöjar ju liksom det mesta.

Men ibland hade det faktiskt varit lite "intressant" att se vad som händer med vikten vid träning.
Med tanke på att jag svettas en hel del varje dag så skulle jag helt enkelt vilja veta exakt hur mycket.
I alla fall de verkligt svettiga dagarna.

I dag körde jag 4 x 10 min. strax över tröskelfart och även om det inte är särskilt varmt ute så svettas jag så det rinner ner i ögonen och kläderna är verkligen blytunga (nåja) efteråt.
Lägg sen till ett Hot Mojo-yogapass på det och det känns som om jag bytt ut all vätska i kroppen för under ett sånt pass rinner det svett t.o.m från håret.

Jag älskar verkligen att svettas av att jag tränar.
Liksom jag älskar att bada.
Båda är blöta, men på helt olika vis, och båda tillhör några av de saker som är bland det bästa jag vet i livet.

En del skulle troligtvis kalla mig (väldigt) lättroad...

[Comments]
Tuesday 2014-06-03 22:29
Author: Ingmarie Nilsson
TomTom igen
I dag ha jag varit på press- och testrelease av den nya TomTom-klockan Runner Cardio.
Det är en klocka med inbyggd pulsmätare och jag ska erkänna att jag var en smula skeptisk om det verkligen skulle funka.
Jag brukar nämligen ha stora problem med "vanliga" pulsband för de har enormt svårt att hitta min puls. (TomTom är faktiskt den som funkat bäst av alla jag testat.)
Antingen har jag liksom ingen puls alls eller så är den uppe i 218 fastän jag står stilla.
(Och nej, det är inte fel på banden för de funkar alltid på andra.)

Hur som helst.
08.30 samlades vi mitt i stan för en genomgång och minsann hittade klockan min puls direkt!
Att den är snabb att hitta GPS vet jag ju sen innan för jag har ju redan en som jag testat här och som jag använder vid många av mina träningspass.

Rubin McRaeUrban Tribes tog sen med oss på ett löppass där vi sprang 5 x 600 m. i stegrande fart för att vi skulle se vad som hände men där svajade min klocka en aning.
Pulsen var antingen väldigt hög eller väldigt låg och den larmade inte när jag var i fel zon.

Men de andras klockor funkade och min klocka funkade på de andras handleder så det är helt klart mig det är "fel" på.
Jag blir lätt kall om mina (klena) handleder och då blir det förstås svårt för sensorerna att hitta min puls också.
För jag lovar att mitt hjärta slog bra mycket fortare än 90 slag/min. när vi körde den sista 600-ingen.


Klockan kan ställas in i alla de olika funktioner som den andra klockan plus att man kan ställa in i olika pulszoner.
Easy, Fat burn, Endure, Speed och Sprint.
Man knappar lätt in sina värden så räknar klockan ut vilken puls man ska ha i de olika zonerna. (Man kan även lägga in sina exakta värden om man har det men annars räknar klockan ut en ungefärlig enl. en formel jag inte riktigt minns. Dock inte den vanliga 220-ålder.)

Så lite kort om plus och minus:
(Vill dock som alltid poängtera att jag kan ha missuppfattat något och/eller göra fel. Jag har ju heller inte testat den mer än just i dag men då vid två olika tillfällen.)

Plus:

* Enkel att förstå och använda
* Bra funktioner
* Enkel och bra att koppla in till datorn där man själv kan välja på vilken sida man vill lägga upp sina pass på. (Den laddar dock automatiskt upp på TomTom MySports.)
* Snygg. Och man kan plättlätt byta armbandet till annan färg om man vill.
* De uppdaterar kontinuerligt klockan och man får det s.a.s "på köpet" bara genom att koppla upp sig på nätet. D.v.s man slipper köpa ny klocka stup i kvarten för att den gamla blivit omodern.
* Bra pris.
* Suverän support och de strävar hela tiden efter att göra klockan bättre. Uppdateringarna är superenkla att göra.
* Man kan ladda upp träningspassen med all info på de flesta olika löparsajter som finns och det går även att ladda upp aktiviteter via deras app och Bluetooth.
* Finns bara en knapp så det är lätt att bläddra mellan olika menyer.
* Tål vatten.
* Lätt vikt.

Minus:

* Det finns tre "rutor" på displayen men de två minsta är väldigt svåra att se när man springer. Detta är något de jobbar med och som ska förbättras.
* Man kan fortfarande inte se de enskilda kilometertiderna utan det blir en snitt-tid. Man kan dock använda "Laps" och ställa in på kilometer så får man dem.
* Det går inte att radera mer än ett träningspass åt gången vilket kan ta galet lång tid om man inte gjort det på ett tag. Även detta kommer åtgärdas.
* Kan vara ojämn när det gäller visa hastigheten men om man använder "Laps" så funkar det riktigt bra.
* Batteritiden kan nog upplevas som kort (10 timmar utan pulsmätning och ca. 8,5 med.)
* Det kan ta lite tid att "bläddra" till den meny man vill ha eftersom det finns ganska många olika. (T.ex. fart, sträcka, tid, puls och kaloriförbrukning. Den sistnämda känns dessutom lite onödig.)
* Kan bli knepigt på vintern att använda den då man ju gärna vill skydda handlederna mot kyla.
* Pulsmätaren funkar inte i vatten.

[Comments]
Monday 2014-06-02 21:22
Author: Ingmarie Nilsson
En slags balans
Jag har ju "avslöjat" flera gånger att jag inte alltid duschar mellan mina träningspass.
Av lathet, för att vara tidseffektiv och för att det är ett idiotsäkert sätt att verkligen få till det där andrapasset. (Om det inte är jobb alltså för då blir det ju liksom av oavsett.)

Men vissa dagar duschar jag väldigt mycket mer för att jag helt enkelt "måste".

Som i dag.

Först efter poolrun-passet, sen efter Hot Mojo yogan och till sist efter coachpasset.
Känner mig ganska ren just nu och jag antar att man kan kalla det hela för en slags tvätt-balansering. ;-)


Och på tal om balans så har det hänt riktigt kul grejer här hemma i fina, fina Bagis.
Mina vänner Kajsa och hennes Pée har öppnat ett yoga-rawfood-behandlings-friskvård-alltmöjligt-center!
Ahimsa.

Hur mysigt och fint som helst och de säljer även ûbergoda rawfood-grejer.
Det är plättlätt att åka dit och ligger max 50 steg från tuben.
Dessutom är det supernära både Nackareservatet, alla utegym vi har här och alla sjöar.
Med andra ord kan det bli en riktigt bra heldag om man kommer hit. :-)



De hyr även ut både sal och ett behandlingsrum (med bl.a massagebänk) om någon vill!
Jag lär hänga en hel del där både som deltagare och annat.

So long för i dag!
[Comments (5)]
Sunday 2014-06-01 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Osnabb men snabb
Några av mina styrkor rent tränings- och löpmässigt är att jag är uthållig, seg, envis, stark och passionerad.
Och det är ju bra.
Men som de flesta har jag förstås även några svagheter.
Jag är osnabb och ospänstig som få.

Jodå, jag vet att allt är relativt och jag utgår helt från mig själv.
Så en av mina nya strategier, förutom att bl.a. träna mer på känsla, är just att bli bättre på detta.

Korta intervaller typ 200-ingar må låta simpelt men mina ben blir då rejält trötta av det.
18 stycken gjorde jag i dag.
Med 50 sek. vila.
Otroligt jämna men jag fick kämpa mer och mer för att hålla tiderna.
Inbillar mig dock att detta är kalasbra för mig.
Dessutom är det galet skoj!




Svetten rann så det sved i ögonen och då var ju liksom bara en grej att göra när jag väl var klar.:)




Något jag däremot är snabb på är att säga "ja".
En kollega behövde ledigt från sitt Run Tough-pass och snabb som jag är/var på att nappa så blev det plötsligt ett bonuspass på seneftermiddagen minsann.
Nytt upplägg och hur skoj och svettigt som helst det också.


Styrka på det and I called it a day.
Det finns ju faktiskt en morgondag också. :-)
[Comments (4)]