Archive Feb 2015 (28 entries)

Saturday 2015-02-28 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
SuperSaturday!
När väckarklockan ringde i morse var det nära på att jag inte fick upp ögonen. Så trött var jag.
Men det var bara att masa sig upp för har man en dejt så har man.
Och har man ett mål så har man.
Även om det inte är ett ”högt” mål så nås det inte av sig själv.
Man får minsann jobba för att det ska bli resultat.
Dessutom var det ju inte vilken dejt som helst.

Att kuta på Bosön med världens bästa Karin är nämligen en fest utan dess like.
En svettig sådan.

Jag är fortfarande långt från hennes fart-kaliber men det spelar ingen som helst roll.
Det är bara att köra på så gott man kan.
Förr eller senare blir det bättre bara man håller i och håller ut tror jag.
Och även om mina tider är usla just nu så blir jag trött som fasen.
Men jag återhämtar mig super-fort och det är ju ett gott tecken.

5 x 300m. + 8 x 200m. var mitt pass.
Sen var benen som gelé en stund.
Karins pass var en smula tuffare. Och snabbare.:-)


Racer-Karin!
Racer-Karin!
  

Nedjogg och 48 styrke-tabataintervaller senare var vi båda väldans nöjda.

 
Som den tur-flicka jag är blev jag sen bjuden på mat hemma hos Karin och hennes goa familj.
Snacka om lyx!

Massor av babbel om allt möjligt och en del av det de berättade kommer du faktiskt kunna läsa om i den där braiga tidningen om några månader.

Det dröjde förresten inte många minuter innan vi var ute på nätet och surfade runt för att kolla lopp och resor.
För så kan det bli när löparnördar börjar babbla.
Idéer skapas, drömmar föds och några kommer garanterat bli förverkligade.


 
Mätt, tillfreds och obeskrivbart lycklig for jag hemåt via Eriksdalsbadet för en timmes poolrun.
Inte mycket att berätta om det mer än att det var ovanligt lugnt med tanke på att det var både helg och lov.


  
Nu sitter jag i hemma soffan och slöar.
Mätt igen och fortfarande lika obeskrivbart lycklig.

Kram & tack!
[Comments (2)]
Friday 2015-02-27 19:45
Author: Ingmarie Nilsson
Proffshjälp
Att löpare inte är de mest smidiga av människosläktet är ingen direkt nyhet och jag är inget undantag. Trots att jag både stretchar och yogar flitigt. (Hur det hade varit om jag inte gjort det vågar jag nästan inte tänka på. Som en levande telefonstolpe?)

Lägg till stigande ålder som inte heller direkt bidrar till en smidigare kropp och en ihopsydd hamstring så förstår t.o.m jag att här är en baksida som behöver jobbas med.
Jag är som en gummisnodd när det gäller bakåtövningar av alla de slag men när jag ska framåt, typ röra tårna, är det tvärstopp.
Jag är inte på jakt efter att bli som en fällkniv men en smidig baksida tror jag är en nödvändighet om man vill bli så bra löpare som möjligt.
Plus för att förebygga felbelastningar och skador.
Och jag vill verkligen bli mitt bästa jag så då måste jag ta till all hjälp jag kan få.

Naprapat-Mats är en av mina klippor i (löpar)livet som jag försöker besöka så regelbundet som möjligt.
Han fixar så småskavanker aldrig blir större än just små, knådar, trycker och är en allmän peppare.
Man blir glad av att besöka Mats!
Nu har han dessutom en ny cool drop-bänk!
Rena rama high-tech makapären!
Men bra är den. I alla fall för min kropp och i synnerhet när Mats styr den. :-)

Nej man står inte upp utan bänken sänks lugnt och fint när man är på plats. :)
Nej man står inte upp utan bänken sänks lugnt och fint när man är på plats. :)

Inga större fel på kroppen men lite rundservice är aldrig fel.

Sen har jag skaffat riktig super-proffshjälp.
Rafael Diez är både bra löpare, PT på Sats Medis och en hejare på bl.a just rörlighetsträning.
Trevlig är han också och även han blir man väldans glad av att träffa!
Bättre kombo kan man väl inte få?


Så i går fick jag göra en hel radda med olika tester och mätningar, bli synad och granskad uppifrån och ner och min känsla är helt rätt. Jag är fruktansvärt orörlig på baksidan av kroppen plus att det är stor skillnad på höger och vänster sida.
I synnerhet är höger fotled verkligen en svag länk i min kropp.

Så här ska minsann jobbas.
Varje dag i en månad ska jag göra alla rörlighets-övningarna jag fått plus några styrkeövningar för rumpa och baksida lår så de börjar jobba ordentligt igen.
Allt hänger samman och man är inte starkare än sin svagaste länk tänker jag.
Om en månad blir det ny test så det gäller att jag inte maskar.
Eller fuskar.

Två timmar har jag därför ägnat åt Hot Mojo-yoga, styrka och specialövningar denna dag.
Och simtränat.
Insim, 16 x 100m. där de sista 50m. simmades så fort jag bara grejade (15-20 sek. vila) och avsim.


Dessutom har jag inhandlat en ny våtdräkt.


Absolut ingen fancy eller värstinggrej (det skulle ändå inte hjälpa) men det är inte utan att jag känner mig ruskigt seriös.

Kram!
[Comments (4)]
Thursday 2015-02-26 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Oväntade lyckomöten
Först trodde jag det var en tillfällighet, och det här låter kanske helknasigt, men jag har märkt de senaste åren att jag blir arg av att springa för mycket på asfalt.

Är det dessutom en massa rullgrus på så kan jag bli riktigt ilsk och irriterad.

Hela min kropp och min själ längtar efter att kunna springa på grusvägar och stigar utan is och annan sörja som stör rytmen.
Jodå, jag vet att det bara är att gilla läget, att det mesta sitter i skallen och att jag inte är tvungen att springa men det hjälps inte.
Jag blir påverkad på ett inte alls smickrande sätt.
Där har jag något att jobba på…

Men kanske jag inte försöker tillräckligt mycket helt enkelt för att jag ju vet att det förr eller senare blir bättre.
Dessutom är jag ju en obotlig optimist och tror att i morgon är en is- och snöfri dag.

I stället härdar jag bara ut. Och plötsligt kommer då dagar som i dag när solen skiner, bäckarna porlar och det går att springa kilometer efter kilometer på mjukt underlag.
Nog för att jag älskar det annars men nu är det som att vara nykär!

 

 
Inte blev det hela ett dugg sämre av att jag där i skogen träffade på allra bästa Alfred som höll mig sällskap en bra stund.
Är man inte glad innan så blir man garanterat det när man umgås med Alfred.
Han är inte bara en stor löpare utan även en minst lika stor förebild och inspirationskälla.
Det gick inte att kuta hela grus- och stigvägen runt fina Flaten men med lite kringelikrokar tog vi oss runt.

  
Ibland var det bara att gå, eller vända, men snart är även detta borta!
Ibland var det bara att gå, eller vända, men snart är även detta borta!
 

Efter denna 90-minutare var mitt leende lika brett som det är mellan mina öron. :-)

 
Nu i kväll har jag påbörjat något riktigt skoj och spännande men det berättar jag mer om i morgon.

Kram!
[Comments]
Wednesday 2015-02-25 21:35
Author: Ingmarie Nilsson
Indoor (Running)
Jag minns hur galet glad jag var när jag kunde börja köra på crosstrainern efter jag opererat benet.
Jag fullkomligt avgudade den där maskinen.

Riktigt lika förtjust i den är jag inte nu men jag tror den gör gott, särskilt för rumpmusklerna, så då och då blir det ett pass.
Som i dag.

Något jag däremot gladeligen kör så ofta det finns möjlighet är HEAT.
Svettigt, tufft och utmanande. (Anna du skulle älska det. Mycket hopp & skutt. Och varmt.)

Roligast av allt denna dag var ändå Indoor Running-passet jag fick möjlighet att vika på.
Sats Sveavägen är dessutom världens lyxplace. Där finns en speciell sal för Indoor Running och man har både headset och musik.
Hur flådigt som helst!


Och jösses vilket ös det blev!
Inte en tröja var torr och banden fick jobba hårt.
Det var så skoj att jag inte ville sluta.

Tack vare detta har det också blivit tre dagar på raken med backträning.


Heja benen!
Heja kroppen!
Heja våren!
Heja livet!
[Comments (2)]
Tuesday 2015-02-24 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Sport(lovs)dag
Vet inte om det är för att det är sportlov men jösses så mycket folk det var på La gym i kväll.
Jag har inget sportlov men jag sportar ändå. :-)

Varenda pryl var upptagen och de stackare som absolut skulle köra i maskinerna fick mest stå och vänta.
Jag jobbar ju inte riktigt så utan tänker "ju enklare ju bättre". Gummiband, några olika hantlar, en matta, en bosuboll, ev. en bänk och en liten hörna så klarar jag mig finfint.
Det går att bli trött med det lilla.
Jag lovar!

Gott om plats var det däremot i "min" backe.
Hade dessutom sån tur att precis när jag kom dit så kom stora grävmaskinen och slängde på rejält med grus så jag slapp att slira.
Uppjogg, backe 12 x ca. 3 min. (upp+ ner), jogg ca 15 min, 3 serier med utfall+grodhopp+ enbenshopp + nedjogg.
Sen kändes benen lite... lustiga.


Tur jag hade den goda krutdrycken i kylen.


  
Hej hopp!
[Comments (2)]
Monday 2015-02-23 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Mer löpträning
Löpning är galet hett just nu och snart är det dax för ännu en ny löprelaterad klass i Sats regi.

"Training for Runners”.

Man kan ju tycka vad man vill om allt detta ”extra” men jag tycker det för det mesta är enbart positivt och kul!
För jag tror att ju mer det finns att välja på ju större chans är det att fler upptäcker att löpning är något faktiskt de allra flesta kan vara med på och utöva oavsett nivå.
Det gäller ju liksom ”bara” att börja där man är.

I går hade vi utbildning på denna kurs och turligt nog blev jag godkänd för det är en riktigt bra och rolig klass!
Fokus intervaller, styrka, balans och rörlighet.
Start 31/3.


Men man kan ju inte bara hålla på att utbilda och coacha andra. Det gäller ju även att sköta sin egen träning och sträva mot sina egna mål.
Gårdagens löppass var en snöklafsig 90-minutare och inte mycket att berätta om mer än att det var blött och slirigt.

Det har varit väldigt blött i dag också men tack och lov inte av snöblask.

Bl.a har jag simmat med sällskap av bästa Fredda.
Så fantastiskt bra att få direkt feedback! Fredda är nämligen ett proffs!
Men det är också då, när jag simmar med riktiga simmare, som jag verkligen märker hur sjukt långsam jag är.
Som en slö padda plaskar jag framåt i slow motion medan de andra swischar förbi.

Hå hå ja ja. Men det är bara att öva vidare.
Och inte ge upp.
Om det där att det tar 10 000 timmar innan man kan något stämmer så har jag ju liksom en bit kvar…


 
Direkt efter mitt Indoor Running-pass nu i kväll var det möte på Urban Tribes-kontoret som ligger på andra sidan stan.
Det händer mycket skoj där kan jag berätta och det är alltid 100% trevligt folk som är med.


  
Tyckte jag hade tänkt till väldigt bra som planerat att springa dit.
Få extra träning och slippa SL en stund.
Vad jag inte hade räknat med var att det då hade börjat regna isspik.


Det var ju ingen fara att få var inomhus på mötet men det kändes som tre evigheter innan jag äntligen transporterat mig hem igen. (Fast då var det mest med SL:s hjälp.)
Så nu sitter jag här med vita fingrar, blå läppar, bortdomnade tår inlindad i filtar och surplar hett te.
Och mår väldans bra!

Kram från mig till dig!
[Comments]
Sunday 2015-02-22 19:42
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Choose to live life from the heart.
/Läst på en Yogi-tepåse


[Comments]
Saturday 2015-02-21 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Mer plus än minus
Det finns, som med det mesta, både för och nackdelar med 08a land.

De största nackdelarna är trafiken, långa restider (och den stress det oftast innebär), trängseln, oljuden och faktiskt också ibland att det finns för mycket att välja på. Det gäller liksom att t.ex. veta vilken film man vill se om man ska på bio annars kan man lätt drabbas av en faslig beslutsångest.

Men nu bor jag ju här och då gäller det att hitta varendaste litet plus som går att finna.
Gnälla hjälper ju inte för det är som det är här oavsett.
Den dag jag känner att nackdelarna är fler än fördelarna kommer jag helt enkelt att flytta för livet är för kort för att man inte ska trivas där man är anser jag.

Det stora utbudet är ju faktiskt även en stor fördel för det finns få begränsningar. Det mesta finns vare sig det gäller att göra eller att se.
Har man bara gott om tid kan SL dessutom ta en till de mest magiska platser och det är hyfsat nära både till skog, sjöar, hav och tystnad.
Och i ärlighetens namn är det ganska skönt att ha många biofilmer att välja mellan för alltid finns det någon som passar. :-)

”Min” fantastiska skog har jag i princip om husknuten och nu har det smält undan så bra att det gick alldeles utmärkt att köra intervaller på den stora grusvägen.
Min kropp jublar för även om den just nu tolererar asfalten så gillar den inte den.
Jag märker tydligt att återhämtningstiden, oavsett typ av pass, blir väldigt mycket längre när jag kutar asfalt kontra grus/stig.
Så heja regnet! Bort med isen och fram med leran!

5 x (3+2+1) min. med 1 min gå/joggvila rakt igenom blev det i dag.
Enkelt och bra.
Och jobbigt förstås. :-)
Men förhoppningsvis gör det här slitet gott och ger resultat i form av raskare ben och starkare hjärta och lungor.

  

En annan stor fördel med 08a land är Eriksdalsbadet.

Jag älskar verkligen det stället.

I alla fall när man kommer lite senare en helgdag, alt. tidig vardagsförmiddag, för då är det oftast lugnt och gott om plats.
Kan jag sen kombinera det med 08a lands (och universums) guldklimp nummer ett så är lyckan total.

Guldklimpen är världens bästa Karin!
Att hon tog sig tid att umgås med mig denna lördag är jag oerhört tacksam för.

Vattenlöpning och simning är en perfekt kombo kan jag berätta.
Avslutas med fördel i bastun.


 
Enjoy life!
[Comments (2)]
Friday 2015-02-20 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Framåt, uppåt och vidare
Tro det eller ej men en gång i tiden tyckte jag 5 km. var sjukt långt att springa.
En halvmara fanns inte ens på min världskarta.
Fattade inte hur man kunde kuta så långt eller hur man ens kunde vilja göra det.

Men livet har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig för se som det blivit.
Hittills.
Jag vet helt ärligt inte hur många halv- och helmaror jag sprungit genom åren.

Jag tror de flesta begränsningarna till om vi lyckas eller ej sitter i huvudet.
Och att du innerst inne inte riktigt vill, eller vågar, om det inte blir som du föresatt dig.
För den där inte önskan och längtan tror jag måste finnas om man ska klara av ett mål oavsett vad det gäller.

Jag tror också att man behöver ta lagom stora steg för att komma fram.
Ungefär som att gå uppför lagom stora trappsteg där du hela tiden vågar dig upp till en ny avsats utan att få svindel.
Eller ”höja ribban efter hand” som det så fint brukar heta.

När det gällde yoga i värme startade jag förvisso direkt med 90-minuters pass men då hade jag å andra sidan yogat "vanligt" i en herrans massa år. Dessutom gillar jag ju som bekant värme.
42 grader var det visst i dag på 90 minuters-Hot Mojon.
Gött!

Det var inte längesedan jag klarade 25 m. crawl första gången och jag minns fortfarande mina första både 50 och 100-meters crawlningar utan att jag trodde jag skulle dö.
Eller åtminstone inte nära på drunkna.
Om någon i somras sagt till mig att jag skulle klara av att simma flera kilometer i sträck nu i vinter så hade jag gapflabbat.

Men jag gör faktiskt det.
2000 m. blev det i dag.
Helt enl. coach Mats roliga program.
För mig är det en viktig bit.
Att han tror jag klarar det gör att jag också tror det.


 
Efter måndagens långpass kändes det nästan lätt med "bara" 2 km.
Med betoning på nästan för det är fortfarande långt från plättlätt för mig och det tar sin lilla tid.
Men jag gör det med stor glädje!
För jag vill verkligen lära mig det här.
Det finns en inre längtan och så länge den finns kommer jag fortsätta kämpa!
Framåt, uppåt och vidare.


Kram från småskrynklig Ingmarie
[Comments (3)]
Thursday 2015-02-19 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Den som söker finner
Hej hej!
Ingmarie heter jag och jag längtar som en tok efter våren.
Det är därför jag söker så frenetiskt efter varendaste litet vårtecken och det är därför jag tjatar så mycket om det här.

Och den som söker finner.
Jag har nämligen två riktigt säkra och ett lite mindre säkert.

Det första säkra är att det var ljust när jag stack till gymet vid kl 17.
Det andra är att planeringen inför vårens alla träningar och event med Urban Tribes är i full gång.
Och jag är både stolt och glad över att jag får vara en del av detta även i år.
Snart, snart kör vi igång och då kommer det att köras så det skvätter i leran och sprätter i gruset kan jag lova.


 
Det tredje, ej så säkra vårtecken men ändock ett sådant, är att många delar av mina springvägar är faktiskt springbara.
Även grusvägarna.

Benen var en smula trötta sen i går men själ och hjärta var desto gladare av att få skutta fram på isfritt och mjukt underlag.


Fortsätter det så här så försvinner isen snart även från min sjö och jag kan bada igen.

 
Två säkra tecken av tre är ändå inte så illa, eller hur? 

Kram från våryster Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2015-02-18 20:24
Author: Ingmarie Nilsson
Osminkade intervaller
Samtidigt som jag verkligen, verkligen, verkligen kan fasa inför ett intervallpass och den trötthet som det för det mesta för med sig, så kan jag längta så jag nästan dör längtandöden.
Visst är det märkligt?
För hur det än är så älskar jag både den där tröttheten och känslan av att ha klarat av ett tufft pass.

Dagens tuffa bestod av 3 x 10 min. (vila 90 sek.) + 8 x 30-30sek. + olika hopp och styrkeövningar för benen.
Kändes absolut bra men jag blev duktigt trött.
Faktiskt väldigt trött.
Men det var också meningen för desto goare känsla efteråt.

Någon sån där flaschig look med välsminkade ansikten och piffiga frisyrer som t.ex en del av friidrottarna har, trots att de tränar (vilka grenar låter jag vara osagt...), kommer jag aldrig lyckas fixa.
För när man kör såna här pass så ingår svett, tokfrissa och mundrägel vare sig man vill eller ej.

Och jag vill ha det så.
Osminkat och oglamoröst.
Uppsnofsad kan jag ju vara sen.
Om jag vill och orkar. ;-)

 
 
Små glimtar av barmarkslycka. :-)
Små glimtar av barmarkslycka. :-)
Och små glimtar av solskenslycka. :-)
Och små glimtar av solskenslycka. :-)
 
När man är riktigt trött så får man lov att vila på varenda trappavsats. Man behöver inte ens hålla ögonen öppna. ;-)
När man är riktigt trött så får man lov att vila på varenda trappavsats. Man behöver inte ens hålla ögonen öppna. ;-)

Vattenlöpningspasset i kväll var desto lugnare på alla sätt och vis. Låg intensitet och lugn stämning i bassängen.
Men lik väl osminkat och ofriserat. ;-)

Så nu är den viktiga balansen återupprättad.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2015-02-17 19:39
Author: Ingmarie Nilsson
Webbredaktör
Visst kan jag mer än ofta känna mig både hjärnslö, trög i skallen och allmänt korkad men den dag jag slutar vara nyfiken och villig lära mig nya saker så är det nog dax för träfracken.

För mig är det nämligen då på något vis synonymt med att man tappat livsgnistan och gett upp livet.

Nyfiken kan man ju vara på så många olika vis menar jag.

Man kan t.ex. vara det på andra människor, på nya platser och miljöer, på olika teorier och fakta och på sig själv.
Det där sista är nog lätt att glömma bort men vi människoknytt är ju faktiskt inga statiska varelser.
Åtminstone är inte jag helt samma person som jag var för 10 år sedan. Eller ens för ett halvår sedan.
Undra just vad jag är för en filur om 1 år. :-)

Hjärnan är en muskel som behöver användas, utmanas och tränas.
Precis som resten av kroppen.
Use it or lose it tänker jag.

Att då ha möjlighet att få gå kurser och olika utbildningar är ett stort privilegium tycker jag.
I dag avslutades den ena kursen jag går.
Poppius webbredaktör-utbildning.
Tyvärr får jag säga för det har varit otroligt skoj!


Nu är jag ju inte på något vis full-lärd efter detta men jag begriper åtminstone lite mer.
Jag har gått en hel del av deras kurser och alla har hållit hög standard enligt mig.
En smula dyrt, ja, men denna gången hade jag ju förmånen att få ett stipendium så plånboken är fortsatt glad.

Och jodå, vi blev bjuda på semlor också.


Tjingeling!
[Comments]
Monday 2015-02-16 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Coachen sa och jag gjorde
När jag gick med i TT&M så innebar det även att jag får vara med på alla deras träningar och blev med simcoach. Åtminstone när jag är hemma i Halmstad.
När så snälla simcoachen Mats skickar förslag på vad jag ska roa mig med i bassängen ja då gör man ju, eller hur?

Och eftersom jag inte har någon större erfarenhet av det här med att köra ”riktig” simträning efter program så vet jag inte heller riktigt vad som väntar.
På gott och ont antar jag.
Så jag simmade.
Längd efter längd.
Övning efter övning.
Det var så mycket olika grejer att jag hade varit tvungen att skriva upp allt innan för det fanns inte en chans i världen att jag skulle komma ihåg allt annars.
Ett tag trodde jag nästan att den där listan aldrig skulle ta slut.
Och trött blev jag. Framförallt i skallen. Det var då ingen racerfart men jag gjorde det.

Hela programmet.

Totalt 3000 meter.

Vem hade trott det för bara en månad sedan? Inte jag!

Ärligt talat så hade jag nog aldrig ens kommit på tanken att testa om det inte var för Mats.
Så där ser man!
Man klarar mer än man tror!


  
Sen var det bara att ta sig hem igen, äta, ladda om och på med springkläderna.
Kutade till Medis och körde min Indoor Running-klass med fortsatt fokus på backar. Jag kan innan tänka att jag inte ska köra så hårt men det håller i typ 5 min. Sen dras jag med jag också.
Full sula så svetten rann på oss alla och löpbanden glödde.
De är tuffa de där löparna på Medis minsann!
Och det är galet skoj!

Avslutade det hela med 40 min. cirkelträning på gymet.
Vem hade kunnat tro det i morse när jag trött vinglade upp ur sängen ner på yogamattan?


Nu ska jag slöa minst lika hårt.
Kram
[Comments (2)]
Sunday 2015-02-15 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Varför jag gör som jag gör
Det finns säkert de som undrar varför jag fortfarande håller på att träna som jag gör.
Som undrar varför jag fortfarande kör intervaller och tränar 1-2 pass/dag.
Och som undrar när jag ska sluta.
Jag kommer ju ändå aldrig att bli ”bättre” och lika snabb som jag en gång varit.
Jag kommer kanske inte ens att någonsin mer vinna ett lopp.

Men det spelar ingen roll!

Jag springer, och tränar, helt enkelt för att jag älskar det.
Det är min passion och min livsstil.
Faktum är att jag mer eller mindre levt så här i över mitt halva liv. För mig är det här helt "normalt".

Jag behöver inte vinna en massa pris, ära och berömmelse för att pressa mig och slita hårt.
Det är själva känslan jag vill åt. Den när jag känner mig stark, levande och full av energi!

Som i går.
När kroppen är helt synkad och varje steg känns starkt och lätt.
12 x 2 min. (1 min. gå/joggvila) i fina Aleskogen.

 
 

Eller som i dag när jag kutade lugnt och (relativt) långt tillsammans med Hans.
Japp, samma Kiropraktor-Hans som fixar till min kropp då och då.
Så att masa runt med mig får han som lite extra tack för hjälpen. :-)

  

 
Men för att kunna njuta av det här måste jag ju också hålla igång. Annars blir det enbart jobbigt.
Egentligen är det av ren lathet jag aldrig slutar träna för jag tycker det är så galet jobbigt att börja om.

Och jag älskar kontrasterna!

Ensam när jag vill det och i gemenskap när jag vill det.
Jag älskar att springa i skogen med bara mig själv men jag älskar också den gemenskapen som blir när jag tränar med andra sportare.
Faktum är att de flesta av mina vänner har jag träffat via idrotten.

En ny härlig bekantskap är t.ex Sara. Tuff triathlet, men med ett hjärta av guld, som jag lärt känna via min klubb TT&M.


Och så här kommer jag förhoppningsvis se ut en hel del i sommar. :-) (Nej inget Triathlon men en annan slags kombo blir det.)

 
Man behöver faktiskt inte sträva efter att bli ”bäst” hela tiden men man kan, och bör, sträva efter att bli sitt bästa jag tänker jag.
Och jag tycker jag blir ett bättre jag när jag får träna som jag gör. Kanske helt enkelt för att det är jag. :-)

Sen är det nog som så också att jag tycker inte jag behöver ”bevisa” något mer eller ”be om ursäkt” för att jag inte vinner lopp. Jag har ju faktiskt haft förmånen att få vara en stund på ”toppen”. Det är en härlig grej men att få och kunna springa med en stark och frisk kropp, oavsett fart, är ändå det härligaste!

Så var det med den saken.
Nu är (tyvärr) min vistelse i fina Halmstad slut för denna gången.
Tack för barmarken, de mysiga stunderna med vänner & familj, katten Sighsten som hållit mig sällskap, min lilla stuga som min snälla kusin och kusinman lånar ut till mig så ofta jag vill och till kära moster som alltid ställer upp när det kniper.

Lilla brorsdottern Iris gillar inte att bli fotad trots att hon är söt som en blomma.
Lilla brorsdottern Iris gillar inte att bli fotad trots att hon är söt som en blomma.
  

 
"Min" fina stuga.
"Min" fina stuga.
En station som många andra men ändå en av de bästa jag vet. :-)
En station som många andra men ändå en av de bästa jag vet. :-)
 
Fika med andra lillebror Daniel mellan två tåg. Tåg som f.ö. skötte sig riktigt bra. :-)
Fika med andra lillebror Daniel mellan två tåg. Tåg som f.ö. skötte sig riktigt bra. :-)

See you soon again!
[Comments (6)]
Saturday 2015-02-14 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda...
...är egentligen ett tips.
Prova att under en vecka andas djupt, lugnt och medvetet i 5 minuter/dag.
Blunda gärna.
Upplev effekten.



[Comments]
Friday 2015-02-13 19:23
Author: Ingmarie Nilsson
Grått är flott
Det må vara grått som blyerts ute, och så där rått kallt som det bara kan vara på bästkusten, men det spelar ingen roll för över mig verkar en osynlig sol ändå lysa.
Kanske jag bara inbillar mig men i så fall är det ju en väldans bra inbillning.

Kroppen är supersnäll men när jag ändå är här så passade jag på att besöka landets, och en av världens bästa, kiropraktorer.
Hans på AHN.


Lite extra service blir den ju knappast ledsen av menar jag. :-)
För den får jobba en del nu när jag har både barmark och suveräna träningskompisar att leka med.

Jag sprang en ganska lång tur, nära två timmar, i går förmiddags på välkända stigar.
Ibland funderar jag över hur många mil jag kutat i denna stad.
Förr sprang man ju liksom mestadels bara på tid. Nu för tiden finns ju "fusket" med gps.

Hann även med ännu ett ljuvligt Hot- yogapass innan jag blev upplockad av bästa Micke för avfärd till min första riktiga simträning.
Jag är ju med i Team Triathlon & Multisport och då får man träna med dem hur mycket man vill.

Himla bra!

Egentligen tycker jag kl 20 är lite i senaste laget för ett träningspass men jag ångrar inte en sekund att jag äntligen testade.
Det där var bland det roligaste jag gjort på länge.
Jag må ha varit långsammast av alla men jag var nog å andra sidan den gladaste!
Coach Mats hade hittat på så skojiga grejer att innan jag ens hann tänka ”gurkburk” så var vi klara.
Var så hög efteråt att jag tror jag hade kunnat flyga tillbaks till min lilla stuga.
Faktum är att jag fortfarande känner mig hög.
Vilken drog!

The Gang
The Gang
 
Micke. Min löp- och simpolare
Micke. Min löp- och simpolare
  
Coach Mats. Han heter Silver i efternamn men han är GULD!
Coach Mats. Han heter Silver i efternamn men han är GULD!
 

Passet. Rena latinet till en början men det klarnade så småningom. :-)
Passet. Rena latinet till en början men det klarnade så småningom. :-)
 
Det var inte helt enkelt att somna men när man vet att det vankas finfint löpsällskap i ottan så är det bra mycket enklare att ta sig upp.
Bästa Anette barmhärtigare sig och drog runt mig på en fin runda utmed havet. Jag är ju liksom inte så snabb som henne men jag kämpar tappert!

  

 
Jag har även hunnit med att luncha med snälla pappa och träffa halvbror Erik i hans shop.
Det är härligt att kunna träffas så där enkelt!


 
Och jag har även träffat min forna klasskompis Anne som också är världens absolut bästa frissa.
Det syns väl? :-)


  
Hugs from Happy Me in Lovely Halmstad!
[Comments (4)]
Thursday 2015-02-12 16:01
Author: Ingmarie Nilsson
Lite lästips

Då jag bl.a träffade vår absolut bästa 50-åring genom tiderna.
Den okrönta drottningen Karin Schön!

Well, nu kan du läsa en del av det jag fick ta del av.
I februarinumret av Runner´s World.
Och där finns förstås en massa annat skoj också att läsa. :-)

Enjoy!

 
[Comments]
Wednesday 2015-02-11 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Fina Halmstad!
Barmark!
Och mjukt underlag.
Jag hade nästan glömt hur ljuvligt det är.

Liksom jag hade glömt hur jobbigt långa intervaller är.
3 x10 min. (90 sek. vila) påminde mig dock med besked.
Men jag vet ju att det tar bara några gånger sen är man inne i tänket och känslan igen.

Det gick banne mig inte fort men det går framåt och jag måste ju börja någonstans, eller hur?

Sprang bl.a utmed fina Prins Bertil leden
Sprang bl.a utmed fina Prins Bertil leden
 

 
Inte långt från ”min” lilla stuga ligger ett väldans fint Hot Yoga-ställe. Faktiskt ett av de finaste jag varit på åtminstone i vårt land.
Har testat en hel del av deras klasser nu och hittills har alla varit superduper. Även kvällens Warm Vinyasa.
Nu är minsann både in- och utsida mjukt som bomull.
Go känsla!


Så du ser, det går ingen nöd på mig här nere i södern. :-)

Tack för i dag Halmstad!
[Comments (2)]
Tuesday 2015-02-10 17:25
Author: Ingmarie Nilsson
Student going south
På ett sätt skulle jag nog kunna vara den eviga studenten.

Tänk att dagarna i ända få insupa ny kunskap och liksom vara ”tvungen” att lära sig nytt.
Men samtidigt så älskar jag ju mina jobb så kombinationen som jag har just nu av kurser och jobb är ju faktiskt perfekt.


Ju mer jag läser ju mer inser jag dock att jag inte varken kan eller förstår. Bara webben är ju en eon av möjligheter och det gäller verkligen att hänga med i svängarna.
(Om nu någon ens kan det… ?)
För vare sig man vill eller ej så halkar man efter och missar en hel del om man inte har tillgång till internet. Enl. statistik från soi så tillbringar vi 92% som har internet i snitt 21.6 timmar/v på nätet.
Vore bra intressant att veta vad vi gjorde alla de timmarna före internets tid…

Kanske umgicks vi mer IRL?
Kanske vi såg mer på vanlig tv?
Kanske vi läste mer böcker?
Jag säger inte att det vi gör nu är fel.
Bara annorlunda.

Men däremot tror jag att det är livsviktigt att umgås med människor IRL.
Särskilt med de man mår bra tillsammans med.
Människor som min älskade lillebror Daniel t.ex.
Lunchdejt och promenad i solen inklämt mellan allt annat.
Det är lycka och ovärderliga guldkorn i vardagen för mig.

  
I skrivande stund sitter jag dock på tåget.
Med packning för flera dagar.


Har lite svårt att koncentrera mig just nu för jobbvyn är nästan för vacker. :-)

 

Bye bye 08! Hello hello 035!
[Comments]
Monday 2015-02-09 20:07
Author: Ingmarie Nilsson
En föraning
Innerst inne begriper jag att naturen bara agerar retsticka men det spelar ingen roll för jag både hörde och kände den i dag.

Våren.

Åh vad jag längtar tills den är här på riktigt men denna dag gjorde att jag fick en extra energiboost.
Takdropp, fågelkvitter, sol, jordlukt och vattenpölar.
Det var t.o.m ljust när jag sprang till Satsjobbet denna eftermiddag och jag behövde varken vantar eller öronvärmare när jag kutade hem senare på kvällen.

 

Simningen fick dock ske inomhus för även om sjön hade varit isfri så är jag inte riktigt så tuff att jag skulle palla simma en timme ute nu.
Men inne går det bra. Fick dessutom härligt sällskap av en massa proffs och jag sög åt mig som en svamp av alla tips & knep jag fick.
Tack!
Det ska nog bli en hyfsad simmare av mig med en vacker dag ska ni se!


Redan på onsdag hoppas och tror jag förresten det blir barmarkslöpning för i morgon kväll efter skolan åker jag hem.
Tjohooooo!

Kram & tack för i dag.
[Comments (3)]
Sunday 2015-02-08 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Innedag trots sol
Solen sken som en stor vacker gul boll på en klarblå himmel ändå valde jag, Karin och Henrik att springa inne i Bosöns hall.

Kalla oss mesar om du vill men en sak är säker, vi latade oss i-n-t-e där inne.
Och helt ärligt så var det inte så himla skönt ute om du frågar mig. Vinden bet rejält i kinderna och det var onekligen väldigt skönt att kunna springa i t-shirt och splitshorts. :-)

Det är tufft att få svart på vitt hur extremt långsam jag är just nu trots att jag ju vet varför.
Jag har liksom inte ens kraft och fart nog att bli så där galet (härligt) trött.
Men samtidigt så är jag så oerhört tacksam att kunna kuta runt runt bland alla andra utan smärta.
Det är ju faktiskt inte ens 4 månader sedan ingreppet.
Men tålamod är inte alltid så enkelt som jag kanske kan verka tycka att det är…

Karin och Henrik körde galet bra.
Inte en chans att jag kunde hänga med så jag körde ännu en gång mitt eget lilla race men med viss progress mot tidigare.
5 x 300m + 2 x 1000m + 5 x 200m.
Plus ett stort gäng styrkeövningar efteråt.

Min kamera la av...
Min kamera la av...

...och av någon anledning kan jag inte snurra Karins foto rätt så du får lov att luta huvudet en smula. ;-)
...och av någon anledning kan jag inte snurra Karins foto rätt så du får lov att luta huvudet en smula. ;-)

Karin slutar nog aldrig förvåna mig. Hon blir bara vassare och vassare den bruden.
Och ännu har hon inte nått sin (löpar)topp. Sanna mina ord!
Fast egentligen spelar det ingen roll om hon skulle bli en soffpotatis för i mina ögon är hon världens bästa oavsett. :-)

En som ingen av oss dock kunde haka på, trots att han körde 15 000 m (ja du läste rätt) direkt efter att han kutat 14 km ute i snålblåsten, var Lars Södergård.
75 varv. Det inger respekt!
Och så mycket kan jag säga att det var inget lustempo på de där varven.

Det ”värsta” är nog ändå att han nästan inte ens såg trött ut!
Eller så var det alla våra käcka hejarop som gav honom så mycket energi.
Ja så måste det förstås vara. :-)
Man ska peppa och stötta varandra är nämligen min melodi. :-)

Lars kan nog verka tuff och hård i sin blogg emellanåt men jädrans vilken trevlig pöjk han är IRL!


Precis som i går kväll så tog jag mig till Eriksdalsbadet för ett poolrun-pass. Jag inbillar ju mig att det där är bra för trötta(löpar)ben. Åtminstone mina.
Framförallt lockar stretchstunden i bastun efter.
I dag hade jag dessutom sällskap av världens bästa Glenn igen. Han med de tokbraiga spinningpassen som jag nu alltså på något mirakulöst vis lyckats få till en riktigt hängiven vattenlöpare. :-)
Som tack för att jag fick vara i hans sällskap så skjutsade han mig hem efteråt.
Snacka om lyx!


 
Nu ska jag softa stenhårt i soffan!
Tack & kram!
[Comments]
Saturday 2015-02-07 16:24
Author: Ingmarie Nilsson
Löpningens Dag 2015 - The Day
Sjätte gången av Löpningens Dag är avslutad och jag är överväldigad!
Tänk vad man kan ha mycket skoj tillsammans!
Nästan 30 pers dök upp denna förmiddag för att kuta tillsammans med mig och bästa Karin från fina Kärrtorps IP.
De snälla vaktis-grabbarna där fixade två omklädningsrum till oss så vi kunde lämna kvar våra juveler. (Läs torra kläder.)

Vi var en härlig blandning som begav oss ut.
Gamla rävar som mig som hållit på sen före urminnes tider och unga nyfrälsta som nästan aldrig testat intervaller. Precis som det ska vara alltså!

För hej å hå vad det kutades!

Uppvärmning, drills, intervaller (6 x 30-60-90 sek.), lite benstyrka, nedjogg och kort stretch.

På något mirakulöst vis så var underlaget riktigt bra och t.o.m solen kikade fram.
Alla kämpade utifrån sin förmåga och dagsform, också precis som det ska vara, men jag tror banne mig det var mer än en som överraskade sig själv och höjde sig några snäpp.
Det är enklare att utmana sig själv när man får sällskap.
Och en sak ska ni alla veta, jag är djupt imponerad av era insatser!

  


  
  

Idel glada miner och det känns som alla upplevde det som några roliga timmar.

STORT tack alla ni som kom och bidrog med energi, kraft, värme och glädje!
Det är stort för mig ska ni veta. :-)

Extra stort tack till Ecos kokosvatten för smarrig chokladdryck, till Tom Tom Löparklockor för praktiska grejer, Sats för gratis träning, Kärrtorps IP för gratis omklädningsrum, världens bästa sambo som alltid ställer upp på mina hyss och min älskade vän Karin för pepp och hjälp att sparra och hålla ihop gruppen.

Puss & kram på er alla!
[Comments (4)]
Friday 2015-02-06 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Thursday 2015-02-05 20:28
Author: Ingmarie Nilsson
Inte alltid skoj
Jag tycker inte alltid det är lattjolajbans att vara löpare om nu någon trodde det.
Vissa dagar och pass är skittrista och jag funderar riktigt allvarligt på att börja med en inomhussport.

Ute är det så tråkigt att jag nästan dör tråkdöden bara av att tänka på att gå ut och underlaget är miserabelt.
Slir, is, djupsnö eller massor av rullgrus.
Hujeda mig.


  
Men nu är det ju ändå tack och lov som så att jag har varit med så länge att jag vet att det där går över.
Ingenting är roligt alltid och tur är väl kanske det för då skulle vi nog inte förstå att det faktiskt var roligt och lustfyllt!

Väl ute så tjurar man sig liksom igenom vilket elände som helst och efteråt så begriper man inte alls varför det gnälldes så mycket före.

Det kan dessutom räcka med en liten, liten solglimt och några meter med perfekt löparsko-underlag för att tankarna ska vända och hoppet om snar barmark återvänder igen.
Visst är det bra märkligt?


 
120 minuter slirade jag runt.
Det var verkligen inte skojigt någonstans, och inga av mina baksida lår gillar det här, men vissa pass är så där och för att härda ut så tänker jag att jag även bygger galet bra mental styrka.
Plus att jag kommer ha nytta av de här slitpassen den dagen slireländet försvinner.

Och ju värre det är ute ju mysigare känns det ju faktiskt att få gå in och köra på La Gym.


Det är nu vi bygger upp oss inifrån och ut gott folk så håll i och håll ut!
Snart vänder det!
Men spring försiktigt för en vurpa gör ingen glad!

Kram!
[Comments (2)]
Wednesday 2015-02-04 23:31
Author: Ingmarie Nilsson
Ove, Petra & jag
Det är inte allt för ofta det händer, att jag blir mållös, men ibland så.
Som i dag.

Johan Rheborgs föreställning En man som heter OveRival var obeskrivbart bra!
Jag kan verkligen inte finna ord nog för att beskriva.
Du som läst boken vet ju hur bra den var och showen är om möjligt ännu bättre.
Gissa om jag har skyhöga förväntningar på filmen! :-O

Så se den om du har möjlighet!
Det är faktiskt en order!


Det var världens bästa sambo som gett mig denna fina present!
Det var världens bästa sambo som gett mig denna fina present!
 
Att träffa Petra Kindlund gjorde mig förvisso inte mållös (tur det för det skulle inte bli mycket till reportage då inte) men däremot full av en slags beundran. Vilken tjej! Du kommer få veta mer när allt hamnar på print i den där braiga löpartidningen du vet.

Superfotografen Luca fotar Petra och hennes kollega Johanna. Även hon en fantastisk (löpar)kvinna. :-) .
Superfotografen Luca fotar Petra och hennes kollega Johanna. Även hon en fantastisk (löpar)kvinna. :-) .

  
Dagens träning gjorde mig varken mållös eller var något att beundra.
Däremot gjorde den mig andfådd, trött och svettig.

1: Backe. 12 x (ca.) 90 sek. one way. Slirigt men ändå ganska ok. Totalt 80 min.
2: Hot Mojo 60 min. + Hot flex 30 min. på Sveavägen. Inte samma fuktiga värme där som i de andra Hot-salarna men mjuk och smidig som en katt (nåja) blir man hur som haver.

Ännu en riktigt, riktigt bra dag i mitt lilla liv med andra ord!
[Comments (2)]
Tuesday 2015-02-03 21:01
Author: Ingmarie Nilsson
Önskningar kan bli sanna
För några månader sedan fick jag ett mail.
Eller alltså jag får många mail men i just detta stod det något om ”grattis till stipendiet bla bla bla…”

Om du liksom jag får x antal kryptiska mail om erbjudanden, vinster och hemliga donationer från både när och fjärran så hade du antagligen, liksom jag var nära att göra, inte läst så noga utan slängt det i papperskorgen ganska direkt utan att ens läsa klart.

Men av någon anledning så skrållade jag till slutet och såg att det stod ”Vänliga hälsningar från XX, Svenska Journalistförbundet."
Först fattade jag ändå ingenting men sen kom jag ihåg att jag hade ju faktiskt sökt ett stipendium för en halv evighet sedan från just Journalistförbundet och hade alltså fått det!

Förstå hur glad jag blev!
Lilla jag!
Få ett stipendium för att kunna plugga!

I höstas önskade jag verkligen att jag skulle få studera något i vår och se hur det blivit! Redan har jag gått två träningsrelaterade utbildningar, jag går just nu två journalistik-kurser och har minst fyra mer eller mindre träningsrelaterade kurser kvar denna vår.
Trallalllallaaaa!

Jag tror på fullt allvar att om man verkligen vill något, om man verkligen innerligt önskar något av hela sitt hjärta, så blir det så helt enkelt för att man mer eller mindre omedvetet drar sig åt det ”rätta hållet”.
Kanske önskningarna inte sker på det viset man trodde från början, och inte utan eget arbete, men förr eller senare så händer det man vill om man håller i.
Så tänk noga efter vad det är du önskar dig för en dag kan det bli just så som du önskar. :-)
Eller hur tror du?

I dag var hur som helst äntligen starten för Poppius kurs till webbredaktör.
Jag har gått flera av deras kurser innan och hittills har jag aldrig varit besviken.
Är ganska säker på att jag inte kommer bli det denna gången heller för oj vad skoj!
För att inte tala om hur spännande det är!


Men det tar på skallen, och kroppen, att sitta still mest hela dagen och suga i sig allt detta nya.
Helt ärligt var jag inte ett skvatt sugen på att träna men ibland får man liksom bara göra utan att tänka och känna efter så himla mycket. Jag är ju faktiskt varken sjuk eller skadad.
Seg och trött är liksom ingen (bra) ursäkt i min värld.

Så jag traskade (läs slirade genom slasket) bestämt bort till favvogymet, trampade mig trött och svettig på crosstrainern och avslutade med lite rörlighetsövningar.
Sen blev det tuben hem. Bort från slask och brus till vackert, tyst och vintrigt sagoland.

Märkligt vilken enorm skillnad det är på så kort sträcka som några kilometer.
Att bo i Bagis är minsann nästan som att bo på landet.

Inte från i kväll, faktiskt inte ens från i dag, men det är ändå så här det ser ut här just nu.
Inte från i kväll, faktiskt inte ens från i dag, men det är ändå så här det ser ut här just nu.


Men det roliga var inte slut bara för att jag kom hem.
I morse hade jag planerat att hämta några paket på hemvägen så jag hade dragit med mig cykeln till tuben och "centrum".
Det är omöjligt att cykla genom all snön men packningen var stor redan på morgonen så jag visste att jag inte skulle kunna bära på mer utan hojjens hjälp.
Och tur var väl det för det var nära på att det inte gick att få hem allt ändå.
Två stora paket, en bautarygga och två kassar krävde en del lastningspusslande.
Men det gick.

  
Paketen är till lördagens lilla event.
Det ena härifrån och det andra härifrån.
Vilka överraskningar!
Tusen tack!
Och jo, jag hade faktiskt önskat mig att just detta skulle ske. :-)
[Comments (7)]
Monday 2015-02-02 18:59
Author: Ingmarie Nilsson
Winterland
Hello hello in winterland!
Snart finns inte en fläck i 08a land som inte är vackert vit för milda makter vad det snöar.

Men som sagt var, ska det nu envisas med att vara vinter så kan det lika gärna vara det ordentligt.
Måtte nu detta få ligga kvar åtminstone tills Löpningens Dag har varit. :-)
(Kolla gärna länken för den har uppdaterats.)

På tal om Löpningens Dag så såg det förresten ut så här nu i kväll vid fina Kärrtorps IP när jag kom hemkutandes från dagens andra tränings-pass.
Man får ju liksom inte slöa till mellan alla olika jobb. ;-)
Och visst är det något speciellt med idrottsplatser i strålkastarljus?


 
Visst var det en del slir men fördelen med all snö är att det blir mjukt och fint att springa precis överallt.
Och skulle man slira omkull så trillar man förhoppningsvis mjukt.
Dessutom är mina ben bra mycket mer tillförlitliga än vad SL är. ;-)

Tjingeling!
[Comments (2)]
Sunday 2015-02-01 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Kärt återseende och mycket svett
Äntligen är ordningen något sånär återställd och hela familjen samlad för nu är Elvira the cat hemma igen efter en låååång semester hos bästa svärföräldrarna.

Åh vad vi har längtat!

Om hon känner samma låter jag vara osagt för det första hon gjorde när hon kom innanför dörren var att springa till matskålen…


Denna helgen har inte ens jag frusit trots snöblask och is.
Men det kan bero på att jag tillbringat många timmar i Hot Salen.
Det är nämligen väldigt svårt att frysa även för en fryslort som mig när det är +38 grader, 50-60% luftfuktighet samtidigt som man kör tuff träning.


Anledningen till allt detta är att jag gått en HEAT-utbildning.


Jag har svettats så mycket att jag nästan inte tror jag har någon svett kvar i min arma kropp.
Träningsvärken får man på köpet av detta pass som jag drillats hårt i.

Galet skoj och grymt bra!

En sak är dock stensäker, jag måste lära mig att göra riktiga armhävningar.
Men jag tror faktiskt jag skippar Hot-Salen i morgon.

 
[Comments (6)]