Archive Apr 2015 (30 entries)

Thursday 2015-04-30 21:39
Author: Ingmarie Nilsson
(Lur)Valborg
Varenda vädersajt hade spått blygråa moln och regn denna Valborg.
Det verkade stämma bra när jag begav mig ut, regnmolnen hängde ruskigt tunga över hustaken, men vad hände?

Hann i princip bara värma upp och köra en av mina 12 stycken 2-minutersintervaller innan solen sken från en absolut klarblå himmel.


Jag hade packat på mig ganska rejält med kläder men det hjälpte varken att ta av jacka eller cabba upp brallorna. Svetten rann likväl så det sved i ögonen.


Nu gör ju detta mig absolut ingenting , jag gillar ju värme, men lite lurad kände jag mig allt.
Springa i långbrallor när det var shortsväder liksom! :-O
Nästa gång ska jag ha kortbralla under långbrallan. :-)

Bada kan man dock göra oavsett. :-)

 

Jag behöll dock både långbrallor och jacka på under kvällens Running Intervalls by Urban Tribes.


 
Mitt gäng höll förvisso en jämrans fart så det var verkligen inga större problem att hålla värmen, men motvinden var emellanåt inte nådig varken när det gäller kraft eller temperatur.

Vi var dock mycket starkare än kastvindarna minsann och höll oss stadigt på fötterna.
För vilket gäng!
Så mycket kraft, kämparglöd, endorfiner och glädje på en och samma gång!
Ett bättre sätt än detta att fira Valborg på vet i sjuttsingen om det finns!


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-04-29 20:03
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Tuesday 2015-04-28 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Den där längtan...
Att längta kan verkligen vara galet jobbigt. Och riktigt smärtsamt.
Just nu längtar jag kopiöst mycket efter att åka hem till Halmstad och få träffa min familj och mina vänner där.
Minns ju nästan inte när jag var där sist…

Men att längta är nog trots allt inte enbart av ondo.
Längtan visar också vad som är viktigt och betydelsefullt i ens liv tänker jag.Och det gör troligtvis även att man uppskattar det/den man längtat efter extra mycket när man väl ses igen.

Kanske det är därför jag tycker det är så extra skoj att kunna, och få, coacha igen.
I över ett halvår har jag ju inte kunnat så som jag velat p.g.a operationen. (D.v.s få vara med och leka själv.)
Kvällens Sats Running Intervals by Urban Tribes på Kristinebergs IP var inget undantag.
Vilket drag!
Och saken blir inte ett dugg sämre av att våren äntligen är här.
Hett, hett efterlängtad i alla fall av mig. :-)


 
Vad längtar du efter just nu?
[Comments]
Monday 2015-04-27 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
Första återbesöket
Tänk vilken liten krigare vårt lilla troll är. Från att ha varit helt nere under isen och med ena tassen på andra sidan livet så är hon nästan som vanligt igen.
I dag var vi på ett första återbesök på Djursjukhuset. Vi har haft (minst) tre olika veterinärer men jag får lov att säga att de är fantastiska och har full koll på allt som hänt. Annat mot vanliga vårdcentralen det...

Medicinen verkar funka och ögonen ser så fina ut att veterinären tycker det räcker med att vi ger ögondroppar 2ggr/dag nu. Rena semestern mot de sju gånger det varit sen hon kom hem. Ett himla pyssel kan jag berätta. Det är ju inte precis som så att hon tycker det är lattjolajbans och samarbetar när det är dax. Men hon är duktig och väldigt tapper.
Och vi gör det så gärna. Bara hon mår bra så är vi glada.
Win-win rakt igenom!


 
Det märks verkligen på min kropp att jag är lugn i sinnet igen. Nu är den åter smidig och värken jag hade i leder och nästan in i cellerna är helt borta. Märkligt va?
Stress och allmän röra kan jag hantera väldigt mycket bättre än sorg och oro.
Det sistnämnda kan man ju liksom inte göra ett skvatt åt hur man än försöker. Det bara tär.

Hur som helst så bara måste jag skärpa till simträningen. Känns som jag tappat all teknik och mest ligger och harvar runt igen.
Suck.
Men som den optimist jag är så tror jag det kommer vända om jag bara håller i och håller ut.


Kuta funkar i alla fall bra! Liksom coachandet, jobbandet, sömnen, aptiten och livet i stort.
Så vad gnäller jag över? Egentligen. Fy skäms Nilsson. ;-)

Kram!
[Comments]
Sunday 2015-04-26 19:24
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland gör jag tokiga grejer (som visar sig vara väldigt otokiga)
Emellanåt är jag verkligen så lättövertalad och lättlurad att det nästan är skrämmande. Ett litet mail från coola Erik med en fråga om jag kanske ville vara med på ett (annorlunda) lopp och jag säger ja utan att ens fundera.

Salomon City Trail innebär att man springer på alla möjliga och omöjliga ställen inne i stan. (08a-land i detta fallet.)
Det enda man kan vara säker på är att det är inget vanligt asfaltsnötande på platt bana.
Här handlar det om trappor, kullerstenar, grusvägar, upp, ner, stenhällar och backar i en salig blandning. Alla som kutat innan ”varnade” mig för att banan är sjuuuukt jobbig och ska man kuta 14 km (= två varv) så får man slita ont.

Men vad sjuttsingen!
Kuta skulle jag ju oavsett och varför inte då testa något helt nytt?
Ja så tänkte jag...
Så därför stod jag där bland 100-tals andra i solskenet på Kungsan denna dag och väntade på startskottet.
Fortfarande lyckligt ovetande. :-)


Min uppladdning kanske inte var den allra bästa egentligen.
Många mil denna vecka plus intervaller i fredags och i går inte mindre än tre (!) pass.
Först 70 min. löpning följt av 70 min. vattenlöpning med bästa Lisa.
Vi hade inte setts sen… ja vi minns faktiskt inte när så det var ju liksom snudd på ”tvunget” att passa på när vi äntligen kunde synka våra liv.

 

Plus 50 min. Hot Mojo-yoga.

 
Jag hade med andra ord inga varken höga förväntningar eller krav på prestation.

Mycket skoj folk i starten. Som t.ex Fredda, Viktor och Joakim . Goa grabbar!
Mycket skoj folk i starten. Som t.ex Fredda, Viktor och Joakim . Goa grabbar!

 
Plötsligt var vi i väg. Redan efter några 100 meter var det att bita tag i första backen vid Slottet. Sen rullade det på. Upp och ner, trappor, kullerstenar och jag vet inte allt. Två varv.
Väntade på att det där tokjobbiga skulle börja men det kom liksom aldrig.
Fatta mig rätt. Visst var det jobbigt men inte jobbigt.
Jag tyckte faktiskt det var skojigt exakt hela vägen.
Kanske helt enkelt för att jag inte toksprang utan tog det hyfsat lugnt. Så pass att jag hann både fota och babbla och njuta av utsikten.

 
 

Hade som mål att vara under 90 min. Klockan stannade på 72!
Tror jag blev åtta totalt och det är jag verkligen nöjd med!

Och här är vi efter. Fredda, jag, Viktor och Joakim. Ännu gladare! :-) Endorfiner är härligt!
Och här är vi efter. Fredda, jag, Viktor och Joakim. Ännu gladare! :-) Endorfiner är härligt!
 

Sen var det bara att ta sig hem fort som attan, byta kläder och iväg till en PT-kund.
Hej å hå!
Och just det ja.
Är man i Kungsan får/kan man ju inte låta bli att även fota de fina körsbärsträden.


Tjingeling!
[Comments (3)]
Saturday 2015-04-25 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2015-04-24 19:48
Author: Ingmarie Nilsson
She´s back!
Visst är det fascinerande hur kroppen kan reagera på känslor och tankar?

Sen Elvira blev sjuk har jag haft en fruktansvärd värk i alla leder och kroppen har varit så tung så tung att den nog inte kunnat upplevas tyngre.
Att försöka springa ”fort” har inte funnits ens i min sinnevärld. Däremot lugnt och långt.
Men så idag, när jag visste att vi snart skulle få hämta hem vår lilla fyrbent, var det som att (nästan) allt bara vände.
26 x 1 min i skogen (30 sek. vila) + hopp och skutt i backe + vattenlöpningsintervaller.


Men även om vi nu visste att Elvira skulle få komma hem så visste vi ju inte hur det egentligen stod till med henne så det var med blandade känslor vi tog oss till djursjukhuset.
Hur skulle hon må? Hur skulle det bli?
När vi äntligen fick se henne igen var det nästan så hjärtat sprängdes av lycka. Faran är inte över, det kommer bli livslång medicinering och många återbesök till veterinären, men hon är så otroligt mycket piggare!


Och jag tror hon är ganska glad över att få vara hemma igen. :-)

 

 
Hon har redan sovit i sängen, slappat i soffan, slukat all mat och lagt alla mattor ”till rätta
Lilla trollet.


Kram från glad Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2015-04-23 19:53
Author: Ingmarie Nilsson
Telefonsamtalet
Väntat, väntat, väntat. På det där telefonsamtalet från Djursjukhuset.
För att få veta hur vår lilla kissekatt mår, om hon behöver opereras igen och hur prognosen är.
Känslorna har åkt berg-och dalbana mellan hopp och förtvivlan mest hela dagen.

Göra ingenting är förstås ett sätt att hantera det hela men det är inte riktigt min grej. Just i dag har jag försökt aktivera mig med att städa, kuta, jobba och Hot Mojo-yoga helt enkelt för att jag inte orkar vara ledsen och orolig hela tiden.

Till slut ringde de.

För att göra en lång story så kort som möjligt så är det som så här, om jag fattat allt rätt, att Elvira drabbats av hyperthyros. D.v.s en överaktiv sköldkörtel/giftstruma.
Tydligen väldigt vanligt. Särskilt hos katter över 12 år.

Detta gjorde att hon på väldigt kort tid gick ner massor i vikt vilket i sin tur gjorde att ögonen hamnade fel och ögonlocken vek sig och skadade hornhinnan.

Det här visste de inte när de opererade, de provsvaren kom senare, så den stressen det innebar att sövas och fraktas fram och tillbaks gjorde att hennes inte organ nästan kollapsade.
En katt som dessutom inte äter tillräckligt innebär livsfara.
Nu har de gett henne dropp och mat, fixat det andra ögat och påbörjat medicinering mot hyperthyreosen.
Faran är inte över men hon är bättre.

Så om inget oförutsett händer får hon komma hem i morgon!



Tjohooooo!

Gissa om vi längtar!
[Comments (2)]
Wednesday 2015-04-22 20:34
Author: Ingmarie Nilsson
Status quo
Mitt hjärta är fullt av sorg och oro och helst ville jag bara lägga mig ner i soffan och sova tills allt är över.

Vår älskade lilla Elvira the cat är jättesjuk och kvar på djursjukhuset. Det är så ekande tomt här hemma att det inte kan bli tommare.

Ingen som tjatar efter mat, ingen som ligger i soffan bredvid, ingen som spinner, ingen som jagar bollar, ingen som gömmer sig under mattorna, ingen som ligger i sängen och vill bli kelad, ingen som babblar om allt och inget eller skäller på fåglarna på balkongen.
I snart 15 år har hon varit en del av mitt liv och även om jag begriper att hon inte kommer leva för evigt så hoppas och önskar jag att vi får fler år tillsammans.



Sorg, oro och hjärtvärk är tuffa grejer och det tar oändligt mycket energi. Men även om jag känner mig dränerad på all ork så gav jag mig ut i skogen för att kuta. Helt villkorslöst.
Lät känslan styra. Ibland fort. Ibland långsamt. Ibland gråtandes. Ibland med lugnt sinne.


130 min. senare var sorgen inte mindre men jag mådde åtminstone inte sämre. Tvärtom.
Löpning ÄR terapi oavsett vetenskapliga bevis eller ej.
I alla fall för mig.

Var en sväng på gymet med.
Kände att jag behövde den energin som produceras där. Inte heller det gjorde sorgen eller oron mindre men det var åtminstone en stund då hjärnan fick annat att tänka på…

Take care out there och ta vara på livet.

[Comments (5)]
Tuesday 2015-04-21 17:20
Author: Ingmarie Nilsson
Hjärtesorg
I dag är ingen rolig dag.
I dag är en sorgens och orons dag.

Vår älskade lilla Elvira har blivit inlagd på djursjukhuset.


Jag vet att en del (okänsliga) kan tänka att ”äsch hon är ju bara en katt” men den som säger så vet varken vad kärlek är eller förstår vad det innebär att leva med ett älskat djur.
Elvira är en i vår lilla familj och har funnits i mitt liv i snart 15 år.
Jag vet också att hon har det bäst där just nu men mitt hjärta värker så jag tror det ska gå sönder.

Kram från ledsen Ingmarie.
[Comments (9)]
Monday 2015-04-20 19:47
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland är det molnigt trots sol...
Tillbaks i 08a land. Utan en endaste incident!

SJ sköter sig riktigt bra nu för tiden! (Peppar, peppar…)
Och det är jag glad och tacksam för eftersom jag ju faktiskt älskar att åka tåg!

Kom på i går kväll att jag inte haft en löpfri dag på, för mig, väldans många dagar så den fick bli idag.
Poolrun och simning på fina, och supertrevliga, Tivolibadet. Trots att det var ganska mycket barn på simundervisning och lekte som vildar så var de liksom ”skötsamma”. De lyssnade på både instruktörer och lärare och hjälpte varandra på ett vis som jag nog aldrig upplevt i Stockholm.
Undra varför?


I lyan väntade denna lilla arma sötnos.


Hon är inte helt lycklig i den där tratten och det andra ögat verkar inte helt bra det heller.
Kanske blir det återbesök hos djurdoktorn tidigare än beräknat.

För att spä på ”eländeskvoten” så har jag tappat en tandkrona på ena käksidan och på den andra håller jag på med en rotfyllning som är en av de knepigaste min tandis någonsin varit med om.
Vad slutfakturan blir vågar jag inte ens tänka på! :-O

Jag har även fått punka på cykeln, flera nya löpskor som "helt plötsligt" inte passar mina fötter, jag har beslutsångest över en del ganska "stora beslut" som jag behöver ta och varken telefon eller dator funkar som de ska.
Håhåjaja.
Men det blir nog bra och ordnar sig till slut det här med.

Kram från mig till dig!
[Comments (2)]
Sunday 2015-04-19 18:06
Author: Ingmarie Nilsson
Återhämtningsdag De Lux!
Det känns som att varje gång jag är i Skåneland så blir allt så himla bra!
Upplevelserna, människorna, ställena jag besöker, atmosfären, stämningen och känslan i kroppen.
Is it a sign?

Denna dag är inget undantag.
Bästa Thomas och Petra har förgyllt min dag så till fullo att den måste glittra och glänsa ända upp till solen som skinit på oss.
Planen var en kort lugn löprunda på förmiddagen men det blir ju inte alltid precis som man tänkt sig.
Lugn var den men 100 minuter är kanske inte så ”kort”. (Även om allt förstås är relativt.)
För hur kan man vilja sluta kuta när sällskapet är det bästa, samtalsämnena aldrig verkar ta slut, grönskan frodas, fåglarna kvittrar och kroppen är med?

Det är njutning på skyhög nivå det!

 
 

 
Lunchen intogs på Darins.
För ynka 80 riksdaler fick jag en portion så god och så stor att jag undrar om jag någonsin kommer bli hungrig igen.
Vilket lyxställe för hungry Runners!


Men hur mätta vi än var så blev det ett riktigt bra pass på Petras hemmagym också.
Jag tror jag vet minst en som kommer ha lite träningsvärk i magen i morgon.
Och det är inte Petra. ;-)

 
TACK ni båda guldklimpsvänner!
Nu smider vi vidare på våra planer. Planer som du också kommer kunna vara med när det är dax. :-)

I morgon var tanken att jag skulle åka hem till Halmstad men eftersom det är som det är hemma med lilla Elvira så avbryter jag min lilla turné och åker tillbaks till 08a land i morgon.
Känns förstås tråkigt att inte få träffa mina nära och kära men jag får förhoppningsvis snart en ny chans.

Kram från tacksam och hjärtevarm Ingmarie
[Comments]
Saturday 2015-04-18 21:27
Author: Ingmarie Nilsson
Trail på Österlen
Jag vet banne mig inte hur jag ska börja.

Denna dagen har varit…. magisk!

En sån där sällsynt då verkligheten är bättre än drömmen du vet.
Så där så man nästan tror det inte är sant eller som man är med i en riktig feelgoodfilm!

(Eko)trail på Österlen överträffade alla mina förväntningar. Från början till slut.
T.o.m vädret var perfekt.
Jag har haft så otroligt skoj och verkligen, på riktigt, njutit av varendaste litet steg upp och ner för backarna (Skåne är inte platt) såväl som lerpölarna och det enda jag egentligen kan gnälla över är att de där knappt 22 km tog slut på tok för fort!
För det var ett sånt lopp det var planerat att bli och det var ett sånt lopp det blev.
Ett njutar och upplevelse-lopp.

Jag har tagit så mycket bilder att jag haft världens beslutsångest över vilka jag ska dela med mig av men jag gör ett litet försök.

Jag har sovit på supermysiga Kuskahusen och blivit så väl omhändertagen av värdfolket att hade jag stannat kvar för länge hade jag blivit odrägligt bortskämd.
Det är andra gången jag är där och jag hoppas det blir många, många gånger fler för det är en oas!
Absolut helt omöjligt att stressa där och absolut omöjligt att inte trivas.


 
Min kära, kära vän Thomas mötte upp och tillsammans tog vi oss till Christinehofs slott där starten skulle gå.
Trots stor konkurrens av en massa andra lopp så var loppet fulltecknat sen länge. 600 pers som skulle kuta antingen 12 eller 21 km + hejarklacker och RBU-vandrare. Det kunde ha blivit kaos men allt flöt på hur bra som helst.
Parkeringen, nummerlappsutdelningen, toaköer, starten och allt vad det nu kan vara som ska klaffa innan alla får springa iväg.

 
Thomas och jag utan nummerlapp..
Thomas och jag utan nummerlapp..
..och med. :-)
..och med. :-)

Är det kalas så är det! Då har man kjol och…
Är det kalas så är det! Då har man kjol och…
 
…och fintröja. :-)
…och fintröja. :-)
 
Några av alla LonesomeRunnerslöparna.
Några av alla LonesomeRunnerslöparna.

Inga engångsmuggar så långt ögat nådde. Alla bar med sina egna. Så galet smart!!!
Inga engångsmuggar så långt ögat nådde. Alla bar med sina egna. Så galet smart!!!

Bland alla jag träffade fanns bl.a Sarah och Anna som jag ju hade lyckan att få hänga en hel del med i Portugal också. :-)


Själva banan var magisk! Mycket mer backar än jag trodde (lika många höjdmeter som på Lidingöloppet) och så vacker att jag fick ögonvärk.
Tog det verkligen lugnt och upplevde aldrig varken trötthet, stelhet eller motivationsdipp. Vilken resa!

 
 
 
Vid en av vätskestationerna stod minsann självaste Kjell-Erik Ståhl och servade! :-)
Vid en av vätskestationerna stod minsann självaste Kjell-Erik Ståhl och servade! :-)

Thomas och jag kom i från varandra men i stället fick jag sällskap av en från början okänd man men du vet hur det är. Löpning förenar och sammansvetsar. Peter visade sig vara en fantastiskt trevlig människa och vi babblade om i princip allt mellan himmel och trailstig och plötsligt var vi i mål.
Hur kunde ett lopp ta slut fort?
Men vi babblade så bra att vi redan har en ny plan så vi kan babbla vidare.
Om bara min kropp vill. ;-)

 

Härliga Yoie Rasta-Runner vann damernas 12 km överlägset och allra, allra bästa Anna sprang så snabbt och bra (som alltid) att hon minsann kom 3:a totalt på långa! (Jag kom 8:a och är mer än nöjd med det!)
Samtliga resultat hittar du på hemsidan.


 
Alla som kom i mål fick en helt fantastiskt fin och unik medalj.


Jag hörde inte en enda negativ kommentar efter målgång. Alla verkade lika glada och lyckliga som jag.
Helt otroligt!
Det var mycket kramar både hit och dit efteråt och endorfinruset visste liksom inga gränser! :-)

Anette som styr på Kuskahusen hade förvisso inte kutat men hon var den bästa hejarklacken ever!
Anette som styr på Kuskahusen hade förvisso inte kutat men hon var den bästa hejarklacken ever!
Supersnabba Anna
Supersnabba Anna

Supertuffa Sarah
Supertuffa Sarah

Superbästa Thomas! Själv verkar jag ha fastnat på varendaste bild. :-O
Superbästa Thomas! Själv verkar jag ha fastnat på varendaste bild. :-O

 
Och den vi alla kunde tacka är Joel Galy som är grundaren till det hela.
När prisutdelningen var klar fick han stående ovationer. Det säger en hel del…

Jag tycker verkligen synd om alla som inte fick/kunde springa detta lopp, eller helt enkelt missat att det finns, men snart snart kommer du få läsa om hela äventyret i den där braiga tidningen.
Jag har redan anmält mig till nästa år. :-)

Superfotografen Luca har fotat så kameran snudd på glöder från alla möjliga håll och kanter. Han har verkligen farit omkring som värsta paparazzi denna dag.
Thomas inte bara kutade utan var även chaffis åt oss när vi skulle vidare till Kristianstad.
Sånt måste belönas med en rejäl fika.


Så nu är jag här några dagar för att hitta på annat skoj.

Men det bästa denna dag är ändå att Elvira the cat verkar må bättre så mitt hjärta värker inte riktigt lika mycket längre.

Kram från glad och tacksam Ingmarie.
[Comments (5)]
Friday 2015-04-17 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Österlen med hjärtont...
Vill redan nu "varna" för ett högst rörigt inlägg men det är så min skalle är just nu...

När jag var liten var min dröm att bli veterinär men jag insåg ganska snabbt att det aldrig skulle funka för jag blir helt förstörd av att se ett djur lida.
(Även en av anledningarna till att jag valt vego-liv.)
Så när en av de jag älskar mest i livet inte mår väl brister nästan mitt hjärta.
Lilla Elvira hade fått något skrot i ena ögat så det var helt igensvullet nu på morgonen. Hon var trött och liksom inte sig lik så jag ringde djursjukhuset direkt.


Tur i oturen så fanns en akuttid till en ”ögondoktor”.
Till saken hör att just i dag skulle jag ju åka till Österlen för att kuta Ekotrail i morgon.
Ett ganska ”stort” projekt tillsammans med bästa fotograf Luca där både tåg, hotell, intervjuer och hela biddevitten är inbokat. Inte helt enkelt att bara blåsa av.

Nu har i alla fall älskade lilla Elvira varit hos doktorn. Hennes ena ögonlock hade av någon anledning vänt sig ut och in så efter blodprover och evig väntan så blev det sövning och operation.
Hon har fått tratt på huvudet och är helt groggy efter både läkemedel och den tuffa dagen. Hon ska ha droppar och grejer efter schema i en vecka innan det är dags för återbesök.
Lilla pluttan...
Inte kan man förklara heller.

Jag kom med tåget tillsammans med Luca och försöker nu ladda om både kropp och knopp men det är banne mig inte lätt.
Försöker åtminstone le. ;-)


Knoppen är väl en sak. Värre med kroppen tror jag.
De senaste dagarna har varit knökfulla av träning. Intervaller i tisdags. Plus H-backen. Intervaller i onsdags. I går blev det ett styrkepass, ett Hot Mojo, cykling på trögcykeln hit & dit samt två coachpass med intervaller både högt och lågt i blåst, regn, sol och hagel.
Behöver jag säga att benen mest kändes som två klumpar på dagens löptur?
Men skit detsamma. Jag ska kuta för att uppleva och jag kommer ha finfint sällskap. :-)
Och jag tycker det är så galet kul att få och kunna coacha igen!

Ett av gängen i går var Lululemon.
Varje torsdag bjuder de på gratis löpträning mellan kl. 18 och 19.
Vi som coachar gör det också gratis.
Ibland är det jag som håller i det, ibland någon annan, men oavsett så är det för alla.
Adress: Riddargatan 20.
T-bana Östermalmstorg.
Ingen anmälan behövs.
För bra för att missa, eller hur?

 
Från det ena till det andra (igen) så har jag och Luca hur som helst landat på ljuva Österlen nu.
Vi bor på ett av de finaste ställena jag vet.
Kuskahusen.
En oas där det är omöjligt att inte trivas och varva ner.
Även om man har hjärtvärk och hemlängtan.
Jag vet att Elvira blir väl omhändertagen därhemma men det är verkligen inte skoj någonstans det här.

Vi tar en dag i taget. Kanske avbryter jag min ”Söderturné” och åker hem direkt efter morgondagen.

Kram från Ingmarie med hjärtvärk.
[Comments (5)]
Thursday 2015-04-16 13:37
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Wednesday 2015-04-15 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Den hårfina balansen
Ibland lever jag verkligen inte som jag lär.

Till andra säger jag att de inte ska vara så hårda mot sig själv, känna tacksamhet till kroppen och inte ta löpningen/träningen på så himla stort allvar. Det är ju faktiskt bara en lek!

Men själv är jag tydligen ett undantag.

Jag kan vara hård som sten mot mig själv och uppleva att jag är en nolla bara för att benen inte springer snabbare.

Så sent som i december/januari kunde jag ju för sjuttsingen inte ens sitta ordentligt p.g.a hamstringruptursoperationen jag gjorde i oktober. Benet är helt läkt nu och i dag t.ex så kutade jag 8 x 4 min. intervaller utan större problem än att det var jobbigt (!) och att farten är usel. I mina mått mätt alltså.

Skäms på mig!
Bot & bättring Nilsson.

Så TACK kroppen! Jag är dig evigt tacksam för att du orkar med mina (egenställda) krav.

 

Men även om jag kan var stenhård mot mig själv så är jag inte självtaskig. Jag är en rackare på att ta powernaps mitt på dagen, blunda för dammråttorna och jag unnar mig i princip bara näringsrik mat.

Att t.ex yoga, meditera och simma i en nästan tom simhall är rena rama superbelöningen om du frågar mig.
Dock måste jag verkligen se till att få in mina simpass varje vecka för jösses vad tekniken blivit kass. Nog för att jag var långsam och armklen redan innan men nu går det löjligt långsamt och jag blir blixtsnabbt groteskt trött i de där spagettiarmarna.

Håhåjaja.
Det går då verkligen snabbt utför om man inte passar sig!


Bästa naprapat-Mats fixar den regelbundna rundkollen och rundsmörjnigen av min snälla kropp.
(Eller kanske det är just därför den är snäll?)
Och fastän det inte är så himla behagligt hela tiden, hans ”fotfixare är en oskön pryl kan jag berätta även om den gör gott, så ligger jag där jag ligger och behöver inte göra ett endaste smack mer än att bli omhändertagen och fixad.
Det är så lyxigt så det nästan slår gnistor om det.

Dessutom blir man ju galet glad av att träffa honom!


Kanske kan man vara ganska tuff mot sig själv om man bara samtidigt är lyhörd, realistisk, ömsint och balanserar det hela med mycket kärlek och omvårdnad?
För hur det än är så pressar man sig inte en bit utanför den där bekvämlighetszonen då och då så blir det inte mycket förändringar och/eller utveckling varken på det ena eller andra viset tänker jag.

Och helt ärligt så gillar jag ju det på något märkligt vis.
Att vara lite tuff och hård mot mig själv och inte vika ner bara för att det är snorjobbigt, obehagligt eller svåruppnått.
Men jag kan bara vara det om jag får tid till att softa, yoga och meditera också.
Missar jag den biten så blir det tvärstopp och jag blir mest en otrevlig typ som inte ens jag själv vill umgås med.

Yin och Yang i en jämn balans. :-)
Så enkelt men ändå så svårt!
Hur tänker du kring detta? Berätta gärna!

Kram.


[Comments (6)]
Tuesday 2015-04-14 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Klenisknep
Det är nog inte helt enkelt att vara min kropp. Den kastas från den ena aktiviteten till den andra och från den ena temperaturen till den andra i en osalig blandning.
Men ännu hänger den med ganska bra i svängarna och ingen är mer glad och tacksam än jag över det.

Tuffa poolrun-intervaller med ”mina” (racer)grabbar Fredda och Roger kräver nämligen sin lilla (kraft)insats.
Och jag tror faktiskt även de var ganska möra efteråt för det blev mest en massa trötthetsfnitter när vi väl var klara.
Då vet man att man haft både kul och tagit ut sig.

 

Men hur mycket jag än kämpar på i den där poolen så fryser jag men Hot Mojon tinade åtminstone upp mig till normaltemp men jag fick komplettera med filt i soffan.

Jo så klen är jag…

Men en garanterad upptinade trots regn och rusk är min kära Hammarbybacke.
I dag hade jag fått äran att tillsammans med min Urban Tribes-kollega Nicolas drilla ett tufft litet gäng upp och ner i backarna.


Nicolas är från La France och en hejare på bl.a triathlonträning och coachning. Förhoppningsvis får vi jobba ihop fler gånger för det var riktigt skoj!
Trots kyla, regn och rusk.

 
Sa jag att filten i soffan är minst lika skön nu?
Raggsockarna också. :-)

Nu hoppas jag på lite sol och värme till helgen för på lördag är det ju dax för detta.
Tjoho!

Kram.

[Comments (2)]
Monday 2015-04-13 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Testad
Om man ska definiera denna måndag med ett enda ord så är det v-ä-n-t-a.

Jag vill nästan inte tänka på hur många timmar jag stått på en perrong och hoppats på att pendeln/tuben ska komma och sen väntat/hoppats på att just den pendeln/tuben som äntligen kom skulle rulla vidare.
Två (!) timmars försening till skolan är inte helt ok tycker jag. I alla fall inte när värdarna hela tiden säger att "tåget kommer snart".

Men jag kom fram så småningom. Till den fina skolan högt uppe på höjden.


Allt det där gjorde dock att jag inte vågade stanna till sista lektionen för när Fartlekspasset på Sats börjar måste jag ju som coach faktiskt vara där. Och det var tur jag tänkte så för det var lika mycket försening även på andra hållet.

Hujedamig!

Det är ju en sagolik tur att jag inte behöver stå ut med detta varje dag som jag vet att många måste. Allt byggande i och runt spåren, plus alla ”vanliga” SL-fel à la signal-vagns-spår-lednings-lövpåspåret och för mycketkyla/värme-fel, har gjort att detta väntande har blivit till vardag för många. Snacka om bortkastad (arbets- och livs)tid.
Faktum är att jag tycker det borde vara gratis att åka tills det blir ordning på allt men tvärtom planeras SL-korts priserna att höjas.
Ta betalt är de nämligen väldigt bra på.

Jodå jag vet att det inte är lönt att hänga upp sig på saker jag ändå inte kan påverka, och jag vet att jag har ett val hur jag ska tänka och jag vet att det är bra med kommunaltrafik men ibland tryter även mina lugna yogandetag. ;-)

Fast kanske ska jag helt enkelt bara tänka och säga: "Tack SL för att du övat mig i både tålamod och acceptans redan denna veckans första dag”. ;-)

Men annars har de två senaste dagarna varit hur bra som helst. Skolan är kul och lärorik, coachpasset flöt på hur fint som helst trots en rejäl hagelskur mitt i,” premiären" av
Training For Runners likaså ( dock ingen hagelskur där) och benen är så där lagom mosiga efter gårdagens intervaller.
Fast just då, när jag väl kommit hem igen och gått alla trappor upp till lyan, var jag så trött att jag nästan inte orkade knyta upp skorna.

}
 

Men det bra med att ha guldfiskminne som jag är att nu när jag sitter här hemma i goa fåtöljen, nyduschad och mätt i magen, så tänker jag att det var nog inte så farligt trots allt.
Varken med intervallerna eller SL.

Hej hopp!
[Comments]
Sunday 2015-04-12 10:09
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Saturday 2015-04-11 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Någon gång ska vara den första
Eller riktigt första gången är det väl inte om man ska var petnoga men det är första gången jag kört traillektion i grupp med en PT.

Jag, Karin och naprapat-Mats hade bokat upp Kalle Flodin för särskild trail-drillning denna ljuva lördag. Jag sa ju faktiskt så sent som i går att jag skulle på´t igen och det är lika bra att smida medan järnet är varmt, eller hur?

Kalle är en en van. säker och pedagogisk traillöpare med stort tålamod och ännu större hjärta.
Han är den som bl.a startat och driver Springhjälpen. En helt galet bra grej om du frågar mig så stöd honom gärna på det viset just du kan!

Men tillbaks till trailpasset.

Kalle hade rekat terrängen runt Hellas lite extra och lektionen innehöll allt från teknik och styrka till tips på knepiga underlag och övningar både upp, ner och på platten.

Både Karin och Mats är vana skogsmullar som for fram som två jehun medan jag mest är…. en stor mes.
Men jag skyller på att jag nött fast mark i över 30 år och det tar sin lilla tid att tänka om och tänka nytt.

Jag ska i absolut ge detta en chans och fortsätta öva för visst finns det en liten trailgen även i mig. Det tror jag finns i alla för hur det än är så tänker jag att naturen vårt ursprung och vi borde känna oss som mest hemma där.
Trots (läskiga) rötter och stenar. ;-)

Passet var superskoj och oerhört lärorikt! Nu ska jag ”bara” få kroppen att begripa det hjärnan redan egentligen fattat.
(I teorin är jag nämligen en grym traillöpare...)
Blicken framåt, snabba fötter, balans, lek med det som finns i skogen och le.
(Det sista är jag dock redan en hejare på och en av fem är ju inte en så illa start. ;-) )

 
 
 

När jag for till Portugal var det fortfarande is på ”min” sjö men nu är äntligen eländet borta och jag kunde hoppa i!
Så ljuvligt att jag gjorde det flera gånger om innan jag kutade vidare hemåt igen.
Ännu mer endorfinhög.
Mer bad åt folket!

 
 

Kram!
[Comments (7)]
Friday 2015-04-10 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
En slags hjärnsläpp kombinerat med glädje
Ibland undrar jag verkligen hur jag tänker.
Eller ens om jag tänker.

För hur funderade jag egentligen när jag anmälda mig till detta?
Att kuta (obanad) terräng är väl en sak. Det kan jag klara bara jag skyndar långsamt.
Men att lägga till 3,6 km simning och dra med mig stackars Fredda i detta spektakel är nära på rena rama galenskapen.
Fredda som är en av de trevligaste människor jag vet, supersnäll, en säker traillöpare och en skicklig simmare men så ska han tvingas släpa runt på mig!
Hur kunde jag vara så... lurig!?
Till mitt försvar så sa han ja (nästan) helt utan tvekan.

Men det var förstås innan i dag.

Vi testsprang nämligen stora delar av banan (men skippade simningen) och bara det tog sin lilla tid.
Eller, om man nu ska vara petig, så sprang Fredda medan jag liksom skuttade fram i något som skulle likna löpning.
Hå hå ja ja. Men tant gör så gott hon kan.

 
 
 

 
Undra just om stackarn är i chock eller ”bara” sitter hemma och fnittrar åt tokeriet just nu men om jag nu ska se det positiva i det hela, och någon slags fördel I.Nilsson, så är det att jag är en seg och envis rackare.

Man ska öva det man är dålig på så redan i morgon ska jag på´t igen.
För flit lönar sig!
Det både vet jag och har fått bevis på så sent som i dag.

Har nämligen haft ”examen” hos PT Rafael som jag ju tog hjälp av här.
Han var så impad att han blev snudd på mållös och när han blir tyst, då är det något stort som hänt! ;-)

Jag ”betalade” tillbaks genom att drilla honom i löpningens sköna konst så nu är det han som ska nöta övningar.
Ja jag också, för även om min rörlighet och styrka i benet/benen är bra just nu så är man ju liksom aldrig ”klar”.

Use it or lose it du vet.


Något jag dock redan är bra på är vattenlöpning. Men det har jag å andra sidan övat flitigt.
Trodde det skulle vara det vanliga fredagskaoset på Eriksdalsbadet men det var tvärtom superlugnt.
Behövde inte ens vänta på en ledig dusch!
Extra glad blev jag över denna skylten:


Allra, allra (extra)gladast blev jag dock utan tvekan ändå av att få en lång härlig lunchdejt på Chutney med finaste, finaste Karin D..
Som jag längtat efter henne!
Vissa människor får man liksom aldrig nog av och Karin är absolut en av dem.
Så lyllos mig för att hon vill umgås med just mig.


 
Tiden går verkligen rasande fort när man har roligt. Tyckte nyss jag klev upp ur sängen och snart ska jag ner i den igen.
Vad hände liksom?

Tjingeling!
[Comments (2)]
Thursday 2015-04-09 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Up and down the hill
Portugals backpass som jag kört de senaste tre torsdagarna i all ära men ett rejält pass i min favvobacke går inte av för hackor det heller.
I synnerhet inte om man kör 10 gånger upp och ner och får tampas med en busig vind som kom från alla håll och kanter utan förvarning.

 
Kuta upp och ner i Hammarbybacken i över en timme må vara bra för både ben, hjärta, lungor och psyke men det är rena fördärvet för (den ev.) frissan.
Mundräglet får man på köpet.

 
När man kör så här långa/branta backar så blir fokus inte fart utan snarare styrka, uthållighet, teknik och pannben.

Jag tycker det är galet bra träning. I synnerhet efteråt.:-)
Två timmar totalt blev det för jag skulle ju ta mig både dit och hem också.


  
Det var väl inte helt smart att sitta stilla en massa timmar efter det där men vissa av mina jobb kräver ju att jag inte ränner omkring.
(Åtminstone tills någon uppfinner en dator som skriver det jag säger.)

Så det var inte helt enkelt att få igång benen igen men det gick.
45 min. Training for Runners satt riktigt bra kan jag säga + lite egen styrka och rörlighet.
På söndag ska jag hålla i det där passet själv men jag tror jag ska avstå den där backen före då. ;-)

Tack & kram för Ingmarie med de, för tillfället, möra benen.
[Comments]
Wednesday 2015-04-08 19:24
Author: Ingmarie Nilsson
Boktips!
En av de tre veckor jag var i Portugal var en Runner´s World-vecka, då flera från redaktionen var med.
Bl.a härliga Jenny Sunding som är webredaktör på nätupplagan.
Jenny har tillsammans med Tia Jumbe skrivit en bok som heter Yoga och jogga och naturligtvis passade jag på att köpa ett signerat ex!


Jag har inte läst exakt hela ännu men tillräckligt mycket för att veta vad jag tycker.

Det är en jättefin bok!

Bra upplägg, lättförståelig utan att bli fjantig, bra övningar, bra förklaringar, relevant fakta, mycket tips och bra med bilder.
Boken har en varm, go, mjuk känsla rakt igenom som gör att jag vill testa alla övningar nästan omedelbums.
Dessutom skriver både Jenny och Tia om sina egna förhållande till yoga och löpning samt har intervjuat några personer som också berättar.
Det gör att hela boken liksom blir mer ”levande”.

 

Om det är något jag skulle kunna gnälla lite på så är det väl i så fall titeln.
Varför ”Yoga och jogga? Hade varit mycket bättre med ”Yoga och löpning och jag tror inte jag är ensam om att tycka det.
Kanske hade jag också velat ha lite mer om meditation eftersom jag ser det som en del av yogan, men f.ö. är det verkligen en bok jag rekommenderar dig att köpa/låna/önska dig!
En guldklimp till bokhyllan helt enkelt!

Tidningen Yoga för dig har skrivit en bra recension om du vill läsa mer om boken och den fina kombon yoga + löpning.

Klicka på bilderna om du behöver se dem större. ;-)
Klicka på bilderna om du behöver se dem större. ;-)
[Comments]
Tuesday 2015-04-07 18:26
Author: Ingmarie Nilsson
På´t igen!
Det känns som fem evigheter sedan jag körde vattenlöpning och simning men i själva verket är det kanske max 2 veckor.
I min värld är det dock lång tid och det var nästan så jag trodde jag glömt bort hur man gör.
Men så lätt glömmer varken kropp eller knopp. Tack och lov för det för det skulle bli väldans kämpigt i längden om man var så glömsk.

Det jag dock hade glömt (eller förträngt) var att det är påsklov i 08a land vilket betyder att det är tokmycket folk på Eriksdalsbadet även på de i vanligtvis lugna timmarna. Inte bara av lediga barn och ungdomar utan även föräldrar och föreningar som passar på att ha semester alt. träningsläger.
Men det är å andra sidan trevligt att folk aktiverar sig och vi fick ju trots allt plats allihop.

30 x 70-20 intervaller, upptog, nedjogg och x antal simlängder blev i alla fall mitt resultat.
Och jag hade inte glömt varken hur man gör eller hur det känns när jag blir trött.



Kroppen är fortsatt snäll och det är egentligen inga större skavanker på den just nu, t.o.m tån är hyfsat ok, men det är ändå aldrig fel med lite fin rundservice tänker jag. Och eftersom jag är en kräsen filur som är mån om min kropp, jag har ju liksom bara en, så väljer jag bara den bästa till det.
Naprapat-Mats fixar det som behöver fixas och stärker det som behöver stärkas. Resten pysslar han bara om så det håller sig i trim.
Dessutom blir man både glad, pigg och lycklig av att träffa honom!

 
Kram från sunny 08a land.
[Comments]
Monday 2015-04-06 19:40
Author: Ingmarie Nilsson
Äntligen slipper vi vänta längre :-)
Har du också märkt?
Att den nu verkligen är här.

Våren!

Om du har längtat lika mycket som mig så har du längtat massor!
Nog för att jag är en sol- och sommarälskare av stora mått men just våren är mig minst lika kär.
För visst är det något speciellt när ljuset, värmen, fågelkvittret och den spirande naturen återkommer ännu en gång?
Trots att jag kunnat ”fly” Sverige flera gånger denna vinter så upplever jag det av någon anledning som att den varit extra lång.
Kanske för att den varit ovanligt isig.
Både över- och underifrån.
Isiga gator och isiga vindar som gått genom märg och ben oavsett klädsel.

Men nu är det över för denna gången och från och med i dag anser jag att det är vår på riktigt!
Och det måste förstås firas.

Först intervaller.
20 x 1 min. på kuperade spår med 1 min. gå/joggvila.

 

  
Kändes helt ok och framförallt var det skoj!
Avslutade med olika hopp&skutt-övningar i backe.
Är inte benen trötta innan så blir de det garanterat då.

Men firandet var inte slut där. Har även kört styrka och Hot MojoLa Gym.
Härligt!
Att sen kunna cykla hem i tunna tajts och det är fortsatt ljust trots att klockan började bli sent kändes verkligen lyxigt.

Så välkommen våren!
Du är efterlängtad!


 
[Comments]
Sunday 2015-04-05 18:18
Author: Ingmarie Nilsson
Löparläger dag 21 och avslut
Just nu känns det helt ofattbart att jag så sent som i går körde intervaller i värmen på dammiga grusvägar många, många mil bort från 08a land.

Dessutom hade jag grymt bra, typ den allra, allra bästa, sparringen, sällskapet och draghjälpen av Peter. (Han som du för det mesta annars hittar på Löplabbet Stinsen.)

Vilken lyx!

Det blev inte ett tokhårt pass, helt enkelt för att jag inte tror det är bra innan en lång resa, men det var tillräckligt hårt för att jag skulle bli trött och jag inte vara sugen på några mer intervaller.
5 x (3+2+1 min) med 1 min gå/joggvila.

 
Efteråt hängde vi i och runt poolen för att svalka benen och njuta av solen in i det sista innan hemresan som var både lång och seg.
Men inget varar för evigt som du vet.
Inte ens en träsmaks-hemresa.
Vi landade vid 01 i natt och eftersom det enda sättet att ta sig hem för de flesta var med taxi så kan du ju gissa hur lång den kön var…

Men hem kom jag och somnade gjorde jag framåt småtimmarna men i dag känns det nästan som om man är jetlegad bara för att hela dygnet blev upp- och nervänt.
Snacka om att vara lättpåverkad. Nattsudd är verkligen inget för mig.

Så nu är jag tillbaks i 08:a land igen efter tre otroligt härliga veckor i Portugal.
Jag är supernöjd med det allra mesta och väldigt tacksam.
Både för allt jag varit med om, alla goa människor jag lärt känna, solen, stranden, havet och för att min kropp varit så snäll.

Men visst känns det en smula knasigt att byta allt det här:

 
 
 
  


Mot det här:

 

 
Fast helt ärligt så är det inte så illa som det verkar trots snöblandat regn och kalla fingrar för vet du, jag kände mig liksom ”klar” med Monte Gordo nu.
Det är väldigt fint och bra där men det känns inte "hemma" så som jag känner när jag är i t.ex USA eller Halmstad. Då vill jag ju typ aldrig åka därifrån.

Hur som helst.

Det är skönt att få sova i sin egen mjuka säng, äta när/vad och hur jag vill, ha ett fungerande internet, tystnaden, löpvägarna i ”min” skog, vårsolen som tittade fram då och då på dagens runda och de underfundiga stickningarna som finns här och där runt stolpar och träd.


”Knitting peace in Bagis”. :-)
”Knitting peace in Bagis”. :-)
 
Och framförallt är det härligt att vara hemma hos mina allra finaste sambosar.

Nej Elvira gillar i-n-t-e att bli buren… Hon har heller aldrig under sina hittills 14,5 levnadsår varit en ”liggaiknäetochblikelad-katt” och kommer troligtvis heller aldrig att bli det. ;-)
Nej Elvira gillar i-n-t-e att bli buren… Hon har heller aldrig under sina hittills 14,5 levnadsår varit en ”liggaiknäetochblikelad-katt” och kommer troligtvis heller aldrig att bli det. ;-)

Livet svänger hit och dit och än är man här och än är man där.
För mig är det precis som det ska vara och jag gillar det så länge jag är hyfsat med i svängarna. :-)

Några lugna dagar sen är det bara att susa vidare mot nya äventyr!
Kram
[Comments (5)]
Saturday 2015-04-04 17:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Everything comes to you in the right moment.

/Okänd

[Comments]
Friday 2015-04-03 18:58
Author: Ingmarie Nilsson
Löparläger dag 20
Jag hade tänkt hyra cykel för att ta mig till bassängen i grannbyn men tack och lov kollade jag innan om det var öppet. Det var det (förstås) inte, långfredag som det är, så det blev till att trampa på cykeln nere i källargymet i stället.
Väljer att tänka att det någon mening med det.

Tufft och bra blev det hur som helst.
20 x 2 min med 30 sek. cykelvila. Plus 10 x 20-10 max.
Sen hade jag slut på svett. ;-)


Fast det var inte värre än att jag kunde skutta (nåja...) ut till ”plankan” och köra ett core/balans/styrke-pass.
Att vara med på andras pass är både skoj och inspirerande!
Och trots att mina svagheter blir extra märkbara när jag ”tvingas” göra nya övningar så är det himla skönt att liksom få ”parkera sig” och bara göra som instruktören säger.
 

 
Samma i buren.
Det är inget långt pass men galet intensivt. Till slut bara orkar man inte mer.
Varken med benen eller armarna.
Om det betyder att passet är extra utmanande eller om jag bara är extra klen låter jag vara osagt.
Men så mycket vet jag: vi kämpade väl!


Sent i morgon kväll bär det av till 08a land igen och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.

Men var sak har sin tid och plats och inget varar som bekant för evigt. Inte ens löparläger.
Eller ljuva havsbad.


Men det kommer snart nya läger, nya bad och nya äventyr!

So long!
[Comments]
Thursday 2015-04-02 20:00
Author: Ingmarie Nilsson
Löparläger dag 19
Det är hit vi åker varje torsdag till det som kallas ”Bergspasset”.


Odeleite är en liten, liten, t.o.m pytteliten by ca. 3 mil norr om Monte Gordo.
Och jo, ”berg” är där, eller om man så vill väldigt höga kullar. Allt är ju som bekant relativt.
Hur som helst så är det kuperat.
Som vanligt for vi dit tidigt på morgonen med ”våra” bussar och samlades vid det lilla cafét uppe på höjden.
Cafét är f.ö. det enda som finns där. Vad jag vet finns inte ens en liten kiosk om man blir sugen på något.


Även i dag valde jag 14 + 10 km. men det visade sig att jag var den enda som skulle kuta så ”långt”.
Och för första gången så låg jag i täten på 14 km-rundan. Det beror inte på att jag sprang fortare mot de andra gångerna utan helt enkelt för att klientelet är en smula annorlunda.


 
Absolut inget fel i det och jag fick fint sällskap av Leif under den första svängen. Man hinner avhandla en hel del om livets stora och små ingredienser under 14 kuperade kilometer.
Och trots att det bara är en vecka sedan sist så hade landskapet förändrats ännu mer. Nu blommar det så mycket att det nästan är ofattbart vackert! Vilken prakt!
Och dofterna var ljuvliga. Nästan så jag inte kunde andas in allt. :-)

 
 


Nere i dalen svängde jag av på nästa tur helt solo.
Och som jag njöt!
Benen var pigga trots en del träningsvärk och t.o.m tån höll sig hyfsat lugn. Den känns men gör inte ”ont-ont”.
Tack snälla lilla tå!
  
Odeleite sett från dalen.
Odeleite sett från dalen.

 
Helt sant var det inte att jag sprang längst för de här tre, Robert, Susanne och Peter, sprang först 14 och sen de 28 km tillbaks till hotellet.
Susanne höll förresten en fantastiskt kul och inspirerande föreläsning i går kväll om henne och Runes ”lilla” löptur från Portugal hem till Sverige som de gjorde för några år sedan. (Och nej, jag ska inte testa hur det är…)


Jag hade bra gärna velat följa med dem men så långt på asfalt med mina fötter kan jag just nu bara drömma om. Faktum är att jag sprang inte ens när vi var tillbaks som jag gjort de andra gångerna. Försöker intala mig att det var ett väldans klokt beslut.
Inte blev det mycket bad heller för vågorna var för vilda för mig denna dag.


Men sanden, solen och vågornas ljud var lika härligt som alltid och yogapasset på ”plankan” precis så ljuvligt som det verkar.
Den "nya" yogaläraren heter Mikael och även om han inte är som Carolina så är han absolut bra.


Det är ljuva dagar det här och det är väldigt enkelt att vänja sig vid dem. :-)

Kram.
[Comments (2)]
Wednesday 2015-04-01 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Löparläger dag 18
Nu ska jag berätta ännu en story om mina märkliga fötter och tår…
Tån som ömmar efter stentrampet kändes så pass ok i dag att jag begav mig av för att köra intervaller. Men du vet hur det är när man har haft ont. Det enda man i princip tänker på är om det ska göra ont igen.

Men inget hände varken under uppvärmningen eller stegringsloppen så jag drog iväg på mina planerade en-minutersintervaller.

Och det kändes riktigt bra!

Men så på den nionde bara small det till i tån och jag verkligen kände hur den hoppade ur led.
Den har ju gjort det innan så jag vet allt för väl hur det känns…
Det är inte skönt någonstans och det blev en tvärnit som hette duga.
Och trots att jag försökte så kunde jag inte ens på foten.

Jag vet inte om det var en inre reflex, mitt trots allt lugna sinne eller något annat som gjorde det, men i stället för att börja tjuta och förbanna tån, som jag normalt sett nog skulle gjort, så tar jag ett djupt andetag, lyfter den andra foten och liksom ”trampar ut” den onda tån.

Och banne mig!

Något rätt gjorde jag för plötsligt kunde jag åtminstone gå igen.
Eftersom jag var en ganska bra bit från hotellet så tänkte jag att jag provar jogga och inte ens det gjorde särskilt ont så jag började trycka på igen.
Utan problem.
Så det blev 11 intervaller till. D.v.s totalt 20 x1 min.
Förklara den du!


När jag var ”hemma” igen packade jag min bag, begav mig till stranden, yogade lite och sen stod/låg jag i havet bra länge för att kyla ner både mig och tån.

Jag körde sen även utan problem både intervallstyrka i ”buren”, slutet av ett jympapass och yoga på plankan.

  

Kan det verkligen vara som så att jag har manipulerat tån rätt av egen kraft?
Hemma är ju naprapat-Mats den enda som trollar ihop mina tår med sin lilla platta så kanske jag helt enkelt gjorde något liknande med hjälp av min andra fot? Och eftersom det var så "färskt" så funkade det?
Den är öm, och f.f.a helt missfärgad ,men jag har inte ”ont-ont”.

"Bulan" finns där i princip alltid men nu är den nog allt lite större än vanligt...
"Bulan" finns där i princip alltid men nu är den nog allt lite större än vanligt...

Ännu ska jag väl inte ropa hej men min filosofi är att så mycket som möjligt leva i nuet så därför väljer jag att tro att allt är väl och bra igen.

 
Kram från tacksam Ingmarie.
[Comments (7)]