Archive Jul 2015 (31 entries)

Friday 2015-07-31 19:14
Author: Ingmarie Nilsson
Det där gruvsamma
Det jobbigaste med intervaller är egentligen inte själva intervallerna om du frågar mig. De bara kör man.

Nej det allra kämpigaste är uppjoggen och förberedelserna. Den där stunden innan jag vet exakt hur jobbigt det kommer bli och vad jag liksom har att fajtas mot.

Och det näst jobbigaste är nog att ta sig upp när allt är klart och jag har stretchat färdigt.


  
Men det gick på något märkligt vis i dag också.


  
Har även varit på gymet och kört slut på mig ännu en gång. Tänker att hårda dagar ska vara hårda så de lugna kan vara verkligt lugna.

Dock tveksam till om det här är en särskilt bra laddning inför det spontana tokeriet jag ska göra i morgon men nu är det för sent för gjort är gjort.


Kram & tjingeling från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2015-07-30 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Mer hutter
Förutom att det här verkar vara sommaren då jag gör allt det där jag aldrig skulle göra så är det utan tvekan sommaren då jag frusit mer än någon annan sommar. Känns som om det inte gått en dag utan att jag huttrat så jag skakat.

Visst, för det mesta är det självförvållat, men jag skyller ändå mest på att solen envisas med att gömma sig bakom molnen för hade den bara kommit fram så hade troligtvis även värmen kommit och då hade jag inte huttrat så där förskräckligt varenda gång jag varit i plurret.

Men det hjälps inte. Glädjen och upplevelsen av våra OW-sim överväger.
Vi var inte så många i dag, jag och två Fredrik, när vi tog oss an Östra strandens vågor men kul hade vi! Stora vågor är mycket enklare än små och vansinnigt skoj. Varje gång vi simmar lär jag mig något nytt och kommer på någon ny grej som gör att det går en gnutta framåt i utvecklingen. Men jag är verkligen hopplöst långsammast…

  
Och kanske dessa timmar av skakningar är nyttiga på något vis trots allt? Ska bara försöka klura ut på vilket vis. :-)

Kram från hutter-Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2015-07-29 21:20
Author: Ingmarie Nilsson
En förlorad oskuld
Det verkar som om den här sommaren är den jag gör allt det där jag sagt att jag ”aldrig ska göra.”
En del skulle nog kalla det för 50-årskris men jag känner mer att det är en slags galen nyfikenhet på vad jag hittills ”missat”, på vad jag klarar av och på livet.

Faktum är att jag tycker även det är både skönt och liksom häftigt att få vara sämst och känna att det är helt ok!

Så fastän jag sagt att jag a-l-d-r-i-g ska testa triathlon så är det precis det jag gjort denna dag.
400m. sim + 20 km cykel och 5 km löpning.
På en gammal cykel som skramlade oroväckande emellanåt.
”Loppet” var en del av den sommar-cup TT&M arrangerar så det var tidtagning, växlingsområde och siffror på benen precis som de ”riktiga” triathleterna brukar ha.

  

Simningen gick skitkasst. På riktigt! Nissan är kall och ström så kommer man ur rytm, och dessutom redan är en kass simmare som jag, så blir det kämpigt.
Fick för första gången en mindre panikattack och höll nästan på att ge upp redan där.
Men längtan efter att ändå klara av det var tydligen större för jag fortsatte och kom upp, svirade om och trampade iväg. Till mitt sällskap hade jag hela tiden bästa Maria. Vi hade bestämt att vi skulle hänga ihop för att hjälpas åt och det gjorde vi. Hela vägen.
Vi frös så vi skakade, skrattade, kämpade och svor mot vinden, peppade varandra, fantiserade om vad vi skulle äta när vi väl var klara och hur skönt det skulle bli med en varm dusch.
För kallt var det! Den lilla solen som visade sig vid start försvann lika fort som den kom. Men vi var tacksamma att det åtminstone slutat regna…
Inte ens löpturen gjorde mig varm. Men upplevelsen av att börja kuta direkt efter cyklingen var så komisk att vi skrattade ännu mer.



För hur det än var så hade vi väldans skoj och vi kom ju i mål. Typ jättesist men också jätteglada.


En del av dagens gäng.
En del av dagens gäng.
  
Så fastän jag svor på att aldrig mer göra det här när jag frös som värst så sitter jag nu här i soffan mätt i magen och med den där varma koppen te vi fantiserade om och klurar på om jag nog ändå inte ska vara med nästa vecka också…

Hur som helst kan jag numera bära min badmössa utan att känna mig som en bluff.


Tack världens bästa klubb och tack Maria för att du ville köra med mig!

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Tuesday 2015-07-28 19:21
Author: Ingmarie Nilsson
Fler är guld
I dag kan jag då inte gnälla på att jag frusit. Tvärtom! Svetten har flödat och kinderna blivit rosiga av värmen. Äntligen!
Och det var inte egentligen för att den fina gula visat sig mellan skurarna.


Nej här har producerats svett från ren muskelkraft och om jag får säga det sjäv så har jag gjort det på ett riktigt fiffigt sätt.

För vad är väl bättre än att köra löpskolning, backintervaller och hopp&skutt-övningar i backe än när man gör det tillsammans med goa klubbisar?

Anders, Therese och Magnus hakade på mitt pass. Över två timmars drill (av mig) och de log ändå. Vilka tuffingar! Men så är de också stenhårda triathleter som är vana vid att träna mycket och ofta. Själv är jag en mes i jämförelse men jag kämpar i alla fall väldigt tappert!
Och det är både roligare, effektivare och bättre att träna hårt tillsammans med andra.

  
Le Grande Finale...
Le Grande Finale...
 
...à la I. Nilsson. garanterad bendödare OM man inte blivit trött innan. ;-)
...à la I. Nilsson. garanterad bendödare OM man inte blivit trött innan. ;-)

Jag, Anders, Therese & Magnus. Gött gäng!
Jag, Anders, Therese & Magnus. Gött gäng!
 
Det konstiga är att hur mör jag än var efter det där så har jag både jobbat och kört ett rejält gympass med god energi.
Men jag ska erkänna att det var nog tack vare powernapen jag tog. Bästa återhämtningen och dopingen om du frågar mig och som borde ingå i varje (tränings)vardagsliv.

Kram från supernöjd Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-07-27 19:32
Author: Ingmarie Nilsson
Ett annat sätt att skaka loss på
Det är något som inte stämmer denna sommar.
Eller rättare sagt, det är mycket som inte stämmer.
Vädret är en sak. Att jag utsätter mig för kyla (frivilligt) mest varje dag en annan och att jag dessutom älskar det en tredje.

Men så där kan det bli när man trots ”obehag” känner någonstans inne i magen och i djupet av själen att det här, det är något jag vill kunna bemästra. Till nästan vilket pris som helst.

Därför hängde jag med på ännu ett simpass med goa klubben som i dag bestod av Micke P., Therese, Maria, Fredrik K och Fredrik G. Ganska många trots blott 13 grader i luften, 15 grader i vattnet och blåsigt som fasiken. Vågorna var inte så stora men de kom från absolut alla håll och kanter.
Om jag var kass på att simma innan så var det ingenting mot vad jag blev i dag.

Therese Micke P. och jag. Mössa var det enda rätta i dag!
Therese Micke P. och jag. Mössa var det enda rätta i dag!
  
  
Jag och bästa Fredrik G. som hela tiden sporrar och peppar mig
Jag och bästa Fredrik G. som hela tiden sporrar och peppar mig
 
 
Maria, Therese och Fredrik K. Riktiga pro!
Maria, Therese och Fredrik K. Riktiga pro!
  
Som den klenis jag är så klev jag upp först. När jag börjar skaka av kylan redan i vattnet så är det liksom kört. Har inte slutat ännu trots lång, varm dusch och kokhett te.
Men det spelar ingen roll. Det är värt varenda sekund av skak. För så kul är det!


Kram från skakis.
[Comments]
Sunday 2015-07-26 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Finns inget "dåligt" väder...
Vindarna forsätter vina och regnet att envisas med att smattra mot både rutor och jord. Just nu undrar jag om jag liksom råkat sova bort sommaren och det egentligen är oktober i stället för juli?

Håhå jaja. Som den obotliga optimist jag är så hoppas jag på en makalöst solig och varm augusti. Det kan ju inte finnas mycket regn så även den månaden kommer regna bort. Väl…?

Men det hjälper inte att hänga läpp och helt klart blir i alla fall jag gladare av att komma ut och få träna. Busväder eller ej.
Blev först en lugn löptur i skogen där ljuset ibland var både magiskt och trolskt.

  

Plaskblöt och halvt bortblåst körde jag även ett pass på gymet. Kunde inte låta bli att ha nyaste tröjan på mig. ;-)

Precis som förra söndagen blev det lunch ute hos pappa i djupa skogen tillsammans med lillebror Markus, hans Lina och lilla Iris. Hur mysigt som helst!


Tack och lov så finns det många som fortfarande läser ”vanliga” böcker för sina barn. Fint!
Tack och lov så finns det många som fortfarande läser ”vanliga” böcker för sina barn. Fint!
  
Söndag betyder ju även simträning med TT&M i Torvsjön.
Insjö-sim i busväder kan var förrädiskt men som alltid kör vi stenhårt med säkerheten. Klara riktlinjer och vi hjälps åt att hålla koll på varandra hela tiden.

Jag tror ju på ”Face your fears” så för första gången vågade jag simma tvärs över sjön till bojen längst bort.
Det finns tre sådana bojar (som egentligen är stora plastdunkar) utplacerade och varje varv är 1000m.
Jag nöjde mig med ett varv + kort ut- och insim. Tänker att jag ska sluta när det känns som bäst och är som roligast för det är den känslan jag har med mig till nästa gång. :-)
Frysandet efteråt försöker jag dock förtränga direkt. ;-)

 

 
Kram & kraft från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2015-07-25 15:57
Author: Ingmarie Nilsson
Tylösand Aquathlon 2015
I går kväll, när solen sken och vindarna var både svaga och ljumna, kändes det helt overkligt att det skulle bli regnrusk i dag men varenda vädersajt fick rätt.
Som den värmeälskare jag är fick jag verkligen, verkligen ta till vartenda knep för att inte ge vika för frysfisen i mig.

Men har jag bestämt mig så har jag och klena frysfisar kan man inte ta hänsyn till. Vågorna visste jag ju att jag grejar nu.
Så det var bara att ladda och köra!

Ja jag hade MÖSSA! Jag som knappt har det på vintern! :-O
Ja jag hade MÖSSA! Jag som knappt har det på vintern! :-O
  
 
Det var allt en smula läskigt att springa ut i havet tillsammans med alla andra och när jag började simma kom jag helt ur fas. Fick smått panik av alla armar och ben, farten och kylan. Fick ”börja om” flera gånger och verkligen tala förstånd med mig själv. Men så plötsligt släppte det. Jag tog det superlugnt, höll min egen andnings rytm och vips (nåja) var jag framme vid rundkonen och vips ( nåja igen) var jag tillbaks vid växlingen.

Tog mig snabbt upp men sen började det. Jag frös så tänderna skallrade när jag tog av mig våtdräkten. Blåsten och regnet kylde ner mig på nolltid och en kort stund funderade jag på om det här verkligen var nyttigt. Men ingen annan bangade ju så jag insåg att det var de där hjärntrollen som försökte luras igen.

-Sluta tänk Ingmarie! Bara gör och gör en sak i taget!

Av med våtdräkt, badmössa och goggles. Ta ur öronpropparna. Skölj fötterna, torka med handduk, på med mössa, tröja, armvärmare och nummerlapp. (Ja jag vet att det är juli men det där var vad jag behövde!) På med strumpor och skor. Stoppa ner nötcremen i fickorna. Skölj munnen och ta en klunk vatten. Djupt andetag. Börja spring.

Första varvet (varje varv var 7 km) frös jag konstant. Hade nästan kunnat döda för en kopp kaffe eller te. Men konstigt nog kändes det ändå lätt att kuta. Tog det lugnt. Banan är ganska krävande med en del rejäla backar. Plus den hårda vinden. För att du ska förstå exakt hur hård den var så kan jag berätta att målportalen och alla tält utom ett hade flugit iväg när jag kom i mål tre varv senare.

Men jag kutade på. Hade ingen som helst koll på hur jag låg till och egentligen spelade det ingen roll för jag strävade enbart efter att hitta en bra känsla.
Kunde kuta fortare och fortare och kunde springa i mål med riktigt lätta ben!


När jag sen fick reda på att jag vunnit min klass började jag nästan lipa för det blev en slags fyrdubbel seger för mig.
Dels bara det här att våga simma i havet med en massa andra, dels att jag inte gav vika för kylan, dels att jag simmat i just Tylösand en stormig dag eftersom det mest är förknippat med död och elände för mig och dels över första platsen förstås. :-)

Och jag säger det igen. Det är mer eller mindre helt tack vare mina goa klubb-kompisar.


Men hur kallt, blött och blåsigt det än var så känner jag att det här, det vill jag göra om!
Helst redan nästa vecka!

Två lärdomar har jag dock verkligen tagit extra mycket till mig efter i dag.
1: Jag måste bli snabbare i växlingen. (Om man kan få pris för långsammast där så vann jag men jag skyller på mina fruktansvärda skakningar.)
2: Jag måste lära mig kissa i havet. Springa kissnödig är nämligen väldigt oskönt.

Kram från glad Ingmarie!

[Comments (5)]
Friday 2015-07-24 17:54
Author: Ingmarie Nilsson
Förflyttad och nu är det (nästan) ingen återvändo
Jag har förflyttat mig från min fina lilla stuga med tillhörande hus till en annan liten fin stuga (som egentligen är ett hus) för att från att ha passat en katt och ett hus till att passa en annan katt och ett annat hus.
Funderar allvarligt på att lägga in ”professionell katt- hund- och husvakt" på mitt CV. ;-)

Men mest försöker jag ladda och fatta att jag faktiskt ska göra en slags debut i morgon.
Har ingen aning om hur det här är att göra ”på riktigt” men jag tänker som så att om jag inte testar så kommer jag ju inte heller att veta och någon ska ju komma sist. :-)


  
Väderprognosen står verkligen inte på min sida, hårda vindar och regn, men det är bara att gilla läget och tänka att det är likt för alla.
Fast kanske det är lite mer synd om en fryslort som mig. ;-)

Kram från förväntansfull Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2015-07-23 20:56
Author: Ingmarie Nilsson
Topp-torsdag!
Det är inte ofta det händer att jag har svårt att finna ord men just i dag är det faktiskt så.
För just denna dag har varit så bra så bra så bra så bra så bra så bra så bra (ja jag vet att jag upprepar mig) att det liksom inte finns ord nog.

Men jag har bildbevis! :-)

Det började egentligen direkt på morgonen. Du vet när man har en sån där go känsla i magen redan när man vaknar.
Yogan och meditationen flöt, frukosten var extra god och det var medvind när jag cyklade in till stan.

Vid 10-snåret mötte jag upp allra bästa Anna som kom på besök från Skåneland. Lyllos mig!

Visst kunde vädret varit lite somrigare men vår löptur hade varit fin oavsett för så där är det här på bästkusten.
Fint. Alltid.



Och egentligen hade det räckt bra redan där men icke. Dagen bjöd på mer.

Som maten vi åt.

Har aldrig käkat på Café Rotundan men efter i dag så vet jag till 100% att det inte var sista gången.
Rakt igenom vego och det finns allt från soppa och pajer till kakor och glass att välja mellan. Vi valde två rejäla sallader som var så goda att jag tror varenda smaklök hoppade av glädje. För att inte tala om kroppens alla celler.
Billigt var det med!

  

 
Lagom till tallrikarna var barskrapade kom Annas Fredrik och förgyllde vår stund i solen ännu lite mer. Tre träningsnördar vid samma bord kan ju liksom omöjligtvis bli fel. :-)


Men hur gärna jag än hade velat hänga kvar där så var det annat som skulle hinnas med för alla. Jag cyklade hem (och nej nu var det då ingen medvind) för att snabbt svira om till nästa pass. Simträningen med min fina klubb.
Den blåst som det varit i dag har jag nog aldrig simmat i så helt ärligt kändes det lite småläskigt, dessutom var vindarna inte direkt ljumna, men det är liksom inte lönt att varken tänka eller känna efter för då är man körd.
Särskilt inte när jag hade fyra proffs-grabbar som sällskap.
Men jag tänkte att i ska jag och simma ska jag även om det går skitdåligt.

Och kanske är det just de gångerna det blir som bäst? När förväntningar, krav och prestation läggs helt åt sidan. När kroppen blir avslappnad och sinnet lugnt.
För just i dag simmade jag mitt bästa simpass (hittills) i min s.k. simkarriär. Jag var ett med havet och vågorna och hade det inte varit för kylan och trötthet trots allt kom efter ett tag så hade jag nog legat i fortfarande.
Jäklar vad skoj det var!
Och det är helt och hållet killarna och resten av klubbens förtjänst. Utan dem hade jag fortfarande legat och vevat i den trygga kakelvärlden.


  
1000 m. gick fortare än fort och jag skuttade (nåja) snabbt upp, av med våtdräkten, i löparskorna och kutade iväg. Helt utan yrsel. Gulingarna verkar funka!


Genrepet är avklarat. Nu kan jag bara hoppas vädret inte blir riktigt så dåligt som det utlovas till lördagens "lilla" äventyrsutmaning.

Kram från Swpring-Marie
[Comments (2)]
Wednesday 2015-07-22 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Gul hjälp
Mitt största ”problem” när jag simmat och ska springa direkt, om man nu kan kalla sån lyx som att träna för ”problem”, är dels att jag fryser som en nakenhund om jag gått över gränsen och dels att jag blir yr som en virrhöna.

Det där hänger förstås samman för kallt vatten påverkar balansen i örat men det där händer mig även om jag inte kommit in i "frysstadiet".
Jag har provat massor av olika öronproppar men inte riktigt fått till det. Men så i dag tog jag ett par extra feta såna där gula proppisar och minsann!
Min run-swim-run-träning är högst amatörmässig men för första gången kändes det liksom bra när jag började springa efter simningen. Det kan förstås ha varit högst tillfälligt, för en gång är ju ingen gång, men jag virrade inte omkring som en yr höna som jag brukar utan kunde faktiskt kuta rakt fram.
Långsamt, ja, men rakt. Och jag är glad för det lilla!


  
Men bassängsimning är långt från samma sak som OW-simning så i morgon ska jag testa dem ”på riktigt” i halvskarpt läge. :-)

Kram!
[Comments (2)]
Tuesday 2015-07-21 19:58
Author: Ingmarie Nilsson
En annan slags vattenlöpningsintervaller
En dags slappande med lite poolhäng och balkonghäng med kära mor och moster gjorde tydligen blybenen gott.

Framförallt var det nog mosters hembakade kakor som gjorde susen. Ingen kropp kan vara oglad efter dem nämligen.

Moster Gun-Lis och mamma Margot. Söta som smultron.
Moster Gun-Lis och mamma Margot. Söta som smultron.

I dag var det hur som helst lite annat tryck i spirorna men jag måste nog ta ett allvarligt snack med vädergudarna.
När jag körde intervaller så regnade det i princip non-stop, vattenpölarna var knähöga (nåja) och jag var lerig upp till håret innan jag var klar. (Det är i alla fall sant!)

  
Syns inte men jag är lerig som bara den. På riktigt.
Syns inte men jag är lerig som bara den. På riktigt.
  

Sen lagom till jag skulle in på gymet dök den lilla fina gula upp.


Ingen ordning alls men vad gör man? Bara att grabba tag i vikterna och svettas järnet!


 
I morgon hoppas jag åtminstone på regnfritt. Kläderna hinner ju liksom inte torka mellan alla skurar.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Monday 2015-07-20 18:44
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
The minute you think of giving up, think of the reason why you held on so long.
/Okänd

[Comments (2)]
Sunday 2015-07-19 20:34
Author: Ingmarie Nilsson
Skallbensstärkande och karaktärsdanande x flera
Jag vet inte hur men på något vis hade mina ben förvandlats till två blyklumpar under natten. Dagens långpass var det tyngsta, långsammaste och segaste på länge. Det hjälpte inte att rundan var superfin. Benen var totalt spänstfria. Men jag inbillar mig att ett sånt här pass är både skallbensstärkande och karaktärsdanande så det gjorde säkert nytta oavsett. :-)

  
 

Direkt efter en snabb dusch tog jag bussen till lillebror Markus och sen for vi tillsammans med resten av hans lilla fina familj ut i de djupa skogarna till världens bästa pappa.
Ja nu pratar vi de riktigt djupa skogarna. I "byn" finns tre hus och ett (!) är bebott.
D.v.s pappas hus.
Närmsta ”riktiga” granne (i bebott hus) ligger typ 2 km bort.
Det är där jag tillbringade min tonårstid och minnena är mest en salig blandning av berg och dalar.

Första året vi bodde där var det utedass, kallvatten och vedeldning som gällde. Sen var det ”nya” huset klart och vi kunde både duscha och sitta på toa inomhus. Ja så hade jag det men även det byggde skallben och var karaktärdanande på något vis. :-)

”Gamla” huset…
”Gamla” huset…

…och ”nya” huset.
…och ”nya” huset.
 
Go mat och mys hela eftermiddagen. Det må ligga ”off” men det är samtidigt en oas och en lisa för kropp och själ att vara där.

  

  
Söndag betyder ju även simträning med min goa klubb. Det var väl ingen som direkt svettades innan men i kom vi och simmade gjorde vi. En del både längre och snabbare än andra och det var inte jag.
Tre lager kläder, massor av skratt och hembakat fika efteråt satt som en smäck kan jag berätta!

Micke M. passade på att köra SUP samtidigt som han höll koll på oss som simmade. :-) Vad den där kettlebellen hade för egentlig funktion glömde jag fråga…
Micke M. passade på att köra SUP samtidigt som han höll koll på oss som simmade. :-) Vad den där kettlebellen hade för egentlig funktion glömde jag fråga…


 
Det har tagit sin lilla tid men nu är jag både torr och upptinad igen. Och, tror jag, ännu lite mer skallbensstärkt och karaktärdanad. :-)
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2015-07-18 17:53
Author: Ingmarie Nilsson
Snuvad...
Planen var att jag skulle kuta lopp i grannbyn en bit bort denna dag men av en händelse kollade jag en extra gång på inbjudan och såg att efteranmälan skulle göras minst två (!!!) timmar före start.

Tror aldrig jag varit med om det och att ta sig hela vägen dit och sen inte få kuta kändes si så där lockande. Jag hade nämligen inte hunnit dit i tid även om jag kört med gasen i botten.
Så jag sket i det och körde eget. Funkade att bli trött på det viset också.
Uppvärmning 5 km, stegringslopp, 2 x 5,1 km i kuperad terräng med några minuters vila mellan och sen nedjogg 5 km. Sen var jag både slut och mör.


Nu efteråt vet jag att det hade funkat efteranmäla sig senare. Men det var väl helt enkelt inte meningen. Kanske hade något hänt på vägen dit/hem. Kanske hade jag skadat mig eller sprungit vilse. Kanske hade det bara varit urtrist. (Du ser hur jag försöker peppa mig själv att det blev det bästa trots att jag blev snuvad på lopp-konfekten…)
I stället har jag även hunnit med ett galet bra gympass och vila både på stranden och i hängmattan.

  

Så nu har jag bestämt att det var precis så här denna dagen var menad att bli. :-)
Och jag må vara snuvad men hellre det än snuvig. ;-)
Kram!
[Comments (2)]
Friday 2015-07-17 19:28
Author: Ingmarie Nilsson
Större än Roxette
Ja i alla fall om man ser till utrymmet jag fick i senaste numret av Sommar Halland. ;-)


[Comments]
Thursday 2015-07-16 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
In i vågorna
Den här sommaren kommer verkligen inte gå till historien som en av de varmaste men kanske en av de mest utmanande och den då jag verkligen ”faced my fears”.

För låt dig inte luras av det tillsynes idylliska lugnet havet verkade bjuda på när det var dax för simtränig med klubben denna kväll. Det guppade rejält där ute och var jag inte på min vakt och var följsam i havets rytm försvann jag direkt i en våg och riskerade både svälja vatten och missa andetag.
För att inte tala om hur lätt det var att komma helt ur kurs.

Micke var förstås med. Vi börjar bli som Knoll & Tott och hänger ihop mest hela tiden även om jag inte hänger med i hans fart.
Men jag gör så gott jag kan just nu och ingen kan säga annat än att jag försöker och kämpar på.
Resten av gänget är proffs med stora bokstäver men de är också proffs på att ta hand om grönisar som mig både före, under tiden och efteråt.
Inte en enda sekund kände jag mig rädd eller utanför trots att de for iväg som raketer. Som de proffs de är har de nämligen stenkoll på varandra. Även mig. :-)
Det kallar jag sportslig kärlek och klubbanda.

Handikappbadet på Östra stranden är fint som attan!
Handikappbadet på Östra stranden är fint som attan!
  
Aldrig utan safeswimmern. :-)
Aldrig utan safeswimmern. :-)
  
 

Tack och kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Wednesday 2015-07-15 21:19
Author: Ingmarie Nilsson
Provar klubban
Mittemellan löpning, simning, gym och kvällshäng med en kär gammal vän så provade jag och hela kusinfamiljen på Ringenäs nya äventyrsgolf.
Den är som ett mellanting mellan minigolf och korthålsbana enligt de som kan det där.

Om man ska vinna ska man vara en rackare på att putta och vi kan väl säga, lite snällt sagt, att jag inte tillhör den kategorin.
Det var inte heller jag som gjorde att vårt lag vann den jämna kampen.
Men kul var det och man ska ju inte jämföra sig med proffs vilket hela den här familjen faktiskt är.
Dessutom har jag ju mycket större chans mot de andra att sänka mina poäng nästa gång.
Man får inte vara dum! ;-)

Susann och Lalle, mitt fina husfolk, och kusinbarnbarn Elin.
Susann och Lalle, mitt fina husfolk, och kusinbarnbarn Elin.
  
 
The whole gang! Lalle, Susann, Gun-Lis,Ulf, lena, Elin och jag.
The whole gang! Lalle, Susann, Gun-Lis,Ulf, lena, Elin och jag.

Kram från Ingmarie - no golfpro.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-07-14 19:59
Author: Ingmarie Nilsson
Goa backar
Egentligen känner mina polare Kenneth och Micke varandra superväl, de bor dessutom nästan grannar, och vi har alla tränat galet mycket ihop genom åren. Men just nu kan Micke inte springa fullt ut och Kenneth gillar inte att simma så jag jobbar på att slita ut dem på varsitt håll.

Eller kanske det snarare är de som sliter ut mig…

Men när det vankas sällskap på backintervaller så är inte jag den som säger nej så jag tog bussen ut till fina Gullbrandstorp för att få sällskap av Kenneth och hans grann-pojkar.
Riktigt bra pass och kul som fasen!

Ett par skor saknas. Vi ”tappade” en av grabbarna på vägen. ;-)
Ett par skor saknas. Vi ”tappade” en av grabbarna på vägen. ;-)

Solen fick värma och ge min kropp lite ny energi innan det var dax för poolen en stund.
Den är svår att låta bli för även om jag cyklar s-u-p-e-r-långsamt tar det max 3 minuter dit från min lilla stuga.

  
Att sen bli bjuden på mat hos mamma och Ulf och mysa med alla två och fyrbenta är en stor ynnest.



Ja så där bra har jag det här på bästkusten!
Kram!
[Comments]
Monday 2015-07-13 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
In to the ocean
Om någon sagt till mig förra sommaren när jag kämpade som en tok för att klara 25 meter crawl utan att helt dö kallsupar-döden, att jag denna sommaren lätt och ledigt skulle simma i havets vågor utan större problem hade jag skrattat både högt och länge.
Men se som det kan bli!

Trots måttlig vind och vågor gav jag och bästa Micke oss ut lite ”off road” utan annan markering än stenar, horisonten och strandremsan.



  
Jag vet inte om det är vi som är lite klena men trots våtdräkt så blev vi båda bra nedkylda efter ett tag så det satt fint med kaffe från Mickes ”special-termos” efteråt.
Den har han vunnit efter att ha placerat sig tvåa efter självaste löparkungen Kjell-Erik Ståhl en gång i tiden när vi båda var unga och raska som fasen.
Nu är vi nog mer unga än raska men vem vet, kanske termosen hjälper?


 
Har även bl.a hunnit med att besöka en annan gammal löparpolare i fina Haverdal, fixa en deadline, fika (igen) hos mamma och Ulf + ett härligt 90-minuters Hot Yoga-pass så nu är jag mer än väl upptinad och redo för morgondagen som kommer bli betydligt svettigare. Och jobbigare. :-)


Kram och hej från Ingmarie.


[Comments (2)]
Sunday 2015-07-12 19:56
Author: Ingmarie Nilsson
Varbergsloppet & söndagslyx
Egentligen vet jag inte riktigt varför men av någon anledning så trodde jag helt seriöst att jag aldrig mer skulle kuta Varbergsloppet.
Sist det begav sig var på den tiden då jag vann hela biddevitten. Det vill säga väldigt längesedan.

Men man ska ju som sagt var aldrig säga aldrig för livet kan ta oanade vändningar så i går stod jag på dess startlinje ännu en gång.
Som ”springande reporter”. Lillebror Markus hade jag hyrt in som fotograf. Han är proffs på det där nämligen.


Jag har nog inte sprungit ett 10 km lopp så här långsamt sen 80-talet men det kändes bra och för mig är det trots allt viktigast nu för tiden. Farten kommer jag jobba upp och jag vet ju varför benen inte är så raska just nu. All coachning har gjort mig vältränad men också ur form. Det är skillnad på de där två.
Kul var det i alla fall och resultatet av själva jobbet kommer du kunna läsa i nästa nummer av den här tidningen. (Och ja, det är rätt länk.)

Träffade bl.a goa Pernilla från Malmö-land!
Träffade bl.a goa Pernilla från Malmö-land!

  
Dagens två-timmars och lite annat får tala för sig själv. :-)

 
  





Kram från Ingmarie på bästkusten.
[Comments]
Saturday 2015-07-11 11:21
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
If we could live happy and healthy lives without harming others... why wouldn´t we?

/Edgardsmission.org 

[Comments (2)]
Friday 2015-07-10 19:21
Author: Ingmarie Nilsson
Simma + springa = sant (?)
Eftersom jag anmält mig till några helt galna grejer (igen) så måste jag ju öva.
Åtminstone till den första grejen.

Simma + springa är askul men det är en utmaning på flera sätt.
Särskilt om det ska ske i havet och blåser det som det gjort de senaste dagarna vet i sjuttsingen om jag ens vågar ställa upp på det här.

När man simmar påverkas balansen av vattnet. Extra mycket om det är kallt. Dessutom liksom ”dör” benen så när man börjar kuta direkt efter känns det mest som man vinglar fram på styltben utan att röra sig ur fläcken.
Men jag tänker att om jag utsätter kroppen för det tillräckligt ofta så kanske den vänjer sig. Och lär sig. Frågan är bara vad som är ”tillräckligt ofta”?


Hur som helst så om du undrar var sommarsolen är så kan jag berätta att den är här, på bästkusten. :-)
Så håll i och håll ut du som längtar efter dess värmande strålar. Snart skiner den på dig med!


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2015-07-09 21:51
Author: Ingmarie Nilsson
Förvandling
Hej hej!

Ingmarie heter jag och just nu befinner jag mig på bästkusten som, hoppas jag, tillfälligt förvandlats till en blås- och regnhåla utan dess like.

Regnet har periodvis smattrat så hårt att jag trott taket skulle trilla in och vattentunnan är absolut proppfull nu.


Skummet från vågorna har byggt driver på vägarna och kastvindarna gjorde sitt bästa för att slå undan benen på löpturen men tji fick den.
I was stronger!

Men hur det nu var så lugnade både regnet och vinden sig en smula framåt lunch när jag blev intervjuad och fotad av denna fina donna inför ett reportage. :-)

 
Det må vara skitväder ur sommarsynpunkt men frågar du mig så tycker jag bästkusten levererar oavsett.

 

Vågorna är fortsatt höga på havet men ute i Torvsjön var det nästan vindstilla. Allt är ju som bekant relativt.
Jag, Micke och Micke (bra med samma namn på båda så jag inte behöver anstränga hjärnan för mycket) fick ett härligt simpass.
Och nej, det var inte varmt, inte ens med våtdräkt, men ja, det var galet skoj!

  

Hands under water
Hands under water
  
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-07-08 17:23
Author: Ingmarie Nilsson
I hästarnas oas och vindarnas stad
I går var jag med mamma och Anne ute i stallet för mys och en ridtur. Jag har varit där massor av gånger innan men ändå inte för efter att den nya ägaren har tagit över har hela stället förvandlats till ett hästarnas palats!

My gööööd vad fint det blivit!

Det gamla stallet har rivits ner och förvandlats till en frukostmatsal värdig även den mest kräsna.
Vi snackar konst, smarta uppfinningar och unika detaljer.
T.o.m toan var värd att fotografera!

I det nya stallet glimmar guldknopparna i kapp med de lackade träväggarna, dusch-spiltorna och sadelkammaren och allt är i perfekt ordning med var sak på sin plats,
Det byggs både högt och lågt inklusive unika boende även för tvåbenta så snart kan även vi få sova över på Rosenlunds sweet escape.

 
  
  

Ja jösses!
Vilket ställe! För mig är det snudd på obegripbart hur de ens kommit på alla dessa häftiga små unika detaljer.
Det är hur coolt som helst att de satsar så hårt!

Men det där var i går. När vinden var lugnare och solen sken.
I dag har det blåst hårt från alla håll och kanter. Skönt i medvinden men i motvinden får man kriga hårt för att komma fram vare sig det är springandes eller cyklandes.
Men jag har gjort båda. Och kört ett bra gympass som jag garanterat kommer känna av i morgon.

Lunchen intogs tillsammans med mamma och Ulf ute i ett tappert försök att trotsa blåsten och fånga solstrålarna.
Det funkade i alla fall ett tag. Sen kom regnmolnen.
Och regnet.
Gav hur som helst Spis & Deli ännu en chans men tyvärr. Fortfarande inte så bra som det var när de startade. Inte enbart för att de bara har en (!!!) vegorätt att erbjuda utan även för att det är på tok för dyrt med tanke på vad man får.
Absolut gott men inte så där så jag säger ååååh och portionerna är ganska klena.
Jag borde ge upp stället men hoppet är ju det sista som överger en du vet.


 
Vindstark kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-07-07 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Tips på hur man (kanske) kan bli bättre
Om man vill bättre löpare/idrottare får man ta till de knep som finns.

Att ha en alldeles egen hare är ett av dem och eftersom jag är en flicka med tur så har jag flera stycken.
Super-Kenneth är en av dem. Han är lättövertalad också. Precis som jag när jag tänker efter.
6 x 4 min. med 2 min joggvila kanske inte låter jättemärkvärdigt men jag pinnande på så gott benen kunde. Jag är vältränad men i usel form så det är bara att gneta vidare.
Farten kommer så småningom bara jag får hålla mig hel och frisk.

  
 
Styrkan får man inte glömma bort…
Styrkan får man inte glömma bort…
…liksom vilan. :-)
…liksom vilan. :-)
  

Samma sak i simningen. Jag tänker att om jag hakar på de som är bättre borde ju jag också bli bättre. När bästa Micke frågade om jag ville med till Torvsjön så behövde jag inte ens fundera på svaret.
Dels för att sällskapet skulle vara det bästa, dels för att det är galet fint där och dels för att det är helt fantastiskt på alla sätt och vis att få simma i en sjö.
Fast jag får väl ändå lov att erkänna att utan denna suveräna uppfinning som våtdräkten är så hade det nog inte blivit varken så länge eller så långt som det ändå blev. (Med mina mått mätt vill säga.)

 
 

Men inte nog med detta. Jag har hängt med mamma och Anne i stallet som måste vara hästarnas motsvarighet till ett fem-stjärnigt hotell för människoknytt.
Och snart är det faktiskt möjligt för oss tvåbenta att kunna bo där också. Dock inte i stallet utan i ett helt eget makalöst kyffe. Mer om det i morgon. :-)


Tjingeling!
[Comments (2)]
Monday 2015-07-06 20:27
Author: Ingmarie Nilsson
B-e-g-ä-r
Visst är det märkligt hur man kan börja längta och få cravings efter något som man i normala fall nästan inte ens tycker om.
Och nu pratar jag inte om så där lite småsugen.
Nu pratar jag cravings som i attnästankunnadödaför.

För några veckor sedan fick jag helt plötsligt tok-pippi på jordnötter. Något jag inte ätit sen gud minns när.
Nu har det begäret tack och lov gått över.
Nu är det i stället tomater. Men inte vilka tomater som helst utan körsbärstomater.
Jag vågar inte ens tänka på hur många lådor jag satt i mig de senaste dagarna. Om det stämmer det där att man blir vad man äter så kommer du snart se mig som en röd rullande Ingmarie.
Fast hellre det än en liten gulbrun.


Tack och lov har jag ju lite annat att distrahera hjärnan med.
Höll i ett yogapass och ett löppass i förmiddags.
Vilket gäng! De flög upp och ner för backarna som om de aldrig gjort annat.
Och gruppen blir större och större. :-)


 
Min egen träning har bestått av vattenlöpning (kallt!) och Hot yoga (varmt!) så kroppen har fått jobba på bra med att växla temperatur.
När jag svettats mycket får jag en annan craving. Den efter kokosvatten .
Men det är bara gammalt vanligt begär och helt normalt. :-)


Kram från (tomat)Ingmarie.
[Comments (5)]
Sunday 2015-07-05 19:52
Author: Ingmarie Nilsson
Springer & simmar av hjärtans lust
När en löpare kallar på en annan löpare, då kommer man.
Eller hur det nu var.

Men när min käre vän Kenneth, som jag nött så många mil tillsammans under de fornstora dagarna, frågar om jag vill haka på ett långpass i hans hoods så kan man ju liksom inte annat än säga ja tack!
Och vilken runda han bjöd på!
Upp och ner, på platten, i skogen, på grusvägar och cyklvägar, på trails, på välkända och okända vägar.
Svetten rann och vätskan sinade men 27 km blev det till slut.

  

 

Nej, jag har varken kissat på mig eller spillt. It´s sweat!
Nej, jag har varken kissat på mig eller spillt. It´s sweat!

Bra som jag har det så finns havet inpå knuten. Flera stycken. Eller alltså det är ju samma hav men olika stränder.
Jag begriper helt ärligt inte de som gnäller över värmen och samtidigt vägrar att bada för att det är för kallt.
Nu är det ju så härligt i vattnet att det går alldeles utmärkt att simma utan våtdräkt så jag har roat mig både här och där med just det.

Först i Tylebäck.
Kristallklart vatten där vågorna skvalpade i takt med båtarna som for förbi och jag fick fäkta vilt emellanåt för att värja mig från manet-stimmen.
Ofarliga men jag ska erkänna att det är inte jättemysigt när de kommer rakt i nyllet.

  

I dag blev det Västra stranden där jag hängde med mamma många goa timmar.


Om du undrar vad den orange mekkapären är så är det en s.k. Safe-swimmer.
Mycket smart grej!
Funkar både som påse för prylar, som ”livboj” och som markering var man befinner sig.
Borde finnas i varje OW-simmare hushåll.

 
 
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2015-07-04 19:25
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Make each day your own masterpiece.

/Okänd


 
[Comments]
Friday 2015-07-03 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Sunny days
Åh vad jag njuter av dessa Ingmarie-väderdagar.

Om jag fick bestämma så skulle det vara så här varmt och skönt åtminstone 300 av årets dagar.
Men nu gör jag ju inte det så då gäller det att njuta till max de få jag får.

Det är inte bara det att jag upplever att värmen gör att både hjärta, själ och kropp tinar upp.
Allt blir ju så otroligt enkelt när jag slipper ta på mig tre lager kläder eller dra med mig en hel trunk med ombytesgrejer så fort jag ska någonstans.
För att inte tala om hur mycket mindre tvätthögen blir!
Känslan att kunna gå eller ta cykeln iklädd bara flip-flops, shorts och kortärmat är en enorm frihet för mig.
Och vem behöver åka utomlands när bästkusten har så många fina vyer och stränder att bjuda på?

  
Älskar lyxen av att kunna träffa mamma och extrapappa Ulf i princip när jag vill. :-)
Älskar lyxen av att kunna träffa mamma och extrapappa Ulf i princip när jag vill. :-)
Älskar lyxen att få äta jordgubbar.
Älskar lyxen att få äta jordgubbar.


Men visst svettas även jag. Särskilt när jag kutar hårt. Körde ett rejält pass på ca 20-21 km. med ”cruising intervalls” i förmiddags och jag var lika blöt av svett som om jag stått i duschen.
Vitt dregel får jag med. Och en törst som nästan inte går att släcka.
Men jag hanterar det så väldigt mycket bättre än kyla, modd och is.

 
 

Bäst är nog ändå att jag kan morgonyoga ute i det fria.
Helt ärligt så tror jag att om alla fick en möjlighet till det så skulle vi ha en snällare värld.


Solskenskram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Thursday 2015-07-02 21:33
Author: Ingmarie Nilsson
Om gruppens betydelse och att övervinna sig själv
Efter yoga och frukost ute tog jag hojen in till stan och körde ett löpcoach-pass med ett rackarns glatt gäng i strålande sol.

Att träna i grupp, i synnerhet när man ska köra hårt, är ett idiotsäkert sätt att få fram hornen även om de annars aldrig är framme.
När man tror man har slut på krafterna så ger resten av gänget energi och man orkar lite till fastän man inte tror det.

  

Älskade mamma var inte med och sprang men hon körde desto hårdare inne på gymet.
Sådan dotter sådan mor. Eller hur det nu var… ;-)


Tillbringade sen en massa sköna timmar vid mysiga Söderpiren.
Det kanske inte är jordens vackraste och coolaste playa men jag älskar verkligen stället. Avslappnat och lugnt med krypavstånd till kafét.
Dessutom kan man hyra diverse vattensports-prylar och hela stranden är ”hund-tillåten”. Om du aldrig sett hundar leka i och runt vatten så se till att göra det.
Här kan vi snacka om spring-i-benen!

 

Häftigaste upplevelsen alla kategorier denna dag, kanske t.o.m detta år, var ändå kvällens simning i Nissan tillsammans med min fina klubb.
För mig var det en gigantisk utmaning för Nissan är inte bara svart, den är ström som fasen också.
Men än en gång hjälper det att vara i en grupp.
I synnerhet en sån här som ger stöd och trygghet och där ingen liksom är för dålig eller långsam (läs som jag) för att vara med.
Så grymt skoj och jag längtar redan till nästa gång.

  

Kram och kraft för mod från Ingmarie
[Comments]
Wednesday 2015-07-01 18:10
Author: Ingmarie Nilsson
Och man kan ju inte heller låta bli att älska...
…den svenska sommaren.

Den må ha varit kall och blöt so far men allt är förlåtet när den bjuder på dagar som i dag med riktigt Ingmarie-väder.
Fåglarna sjunger så högt att jag nära på får tinnitus och kaprifolen doftar så gott att jag blir alldeles yrslig.
För första gången detta år i detta land både yogade och åt jag frukost jag ute.
Som stadsbo är jag inte så bortskämd med att bara gå ut genom dörren och hamna rakt i naturen så för mig är detta überlyx!.


 
Helt enl. plan har träningen varit superlugn och snälla Anette höll mig sällskap en bit på dagens magiska löptur. Mycket närmre en sagobok tror jag faktiskt inte det går att komma.


 
Sanden och havet bjöd på värme och svalka. Så himla finurligt egentligen att de två hänger ihop, eller hur?


Jag har förresten klippt mig också och fått trollhåret (tillfälligt) tuktat. Syns det?

 
Solvarm kram från Ingmarie.
[Comments (3)]