Archive Sep 2015 (31 entries)

Wednesday 2015-09-30 20:34
Author: Ingmarie Nilsson
Skulle det bli bu eller bä?
Inne i den här lilla till synes ocharmiga lokalen, långt borta på västra sidan av vår stora stad, visade det sig finnas en fantastisk sjukgymnast.


Jenny Jacobsson är en snäll, trevlig, hjälpsam, peppande, kunnig och oerhört sympatisk person.
D.v.s raka motsatsen till den otrevlige sjukgymnast jag hade före och efter operationen förra året och som jag ganska snart gav upp. (Undantag ”kunnig” men det hjälps inte om man är genom-otrevlig.)

Hon kände och klämde. Testade och frågade.

Precis som jag trott så har jag kopplat ur rumpan (igen) och då blir det helt enkelt för stor belastning på just hamstringfästena som liksom får ta över jobbet. Till slut pallar de (förstås) inte med mer.
Anledningen till det är väl helt enkelt att den, rumpan alltså, är lat. ;-)
Framförallt är det nog som jag beskrivit här innan att jag blev allt för målfokuserad och slutade lyssna på vad kroppen egentligen ville säga.

Men framtiden är ljus som solen!

Diagnosen är inte helt kristallklar men en blödning/bristning har det varit och det tar ca. 6-8 veckor innan det är ok igen under förutsättning att man (läs jag) inte hastar iväg för fort. Eller för långsamt.
Här snackar vi lagom med stort L rakt igenom.
Och jag verkar ha gjort helt rätt. Både när det gäller belastning och övningar.
MVG rakt igenom. :-)

Fick även några nya grejer att köra för att stärka både rumpa, baksida och inre coremusklerna. Och förmaning om att inte stretcha vilket jag faktiskt inte ens har velat.
Magkänslan vet en hel del har jag märkt bara jag har vett att lyssna på den!

Man lär sig ständigt nya grejer och snart kan jag kanske kalla mig hamstringrehab-specialist.
Har också lärt mig att nästa år ska jag ta det väldigt lugnt i september för det verkar vara min olycksmånad. :-O

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-09-29 19:40
Author: Ingmarie Nilsson
Vackra dagar
Alltså vänner. Vilka dagar vi bjuds på!
Rena sommarfeelingen!

Denna himmel gör det verkligen mycket enklare att (över)leva att jag missar både Turkiet och Italien-resorna.


  
Och jag är ju inte den som deppar allt för länge utan jag är redan i full färd med att planera andra nya äventyr och resor.
Enda bekymret med det är att det finns på tok för mycket att välja mellan för en velmajja som mig.
Men det brukar falla på plats så småningom. När hjärnan, magen och hjärtat väl har synkat ihop sig.

Jag sitter i alla fall inte still och velar. Det blir man bara ännu veligare av.
I alla fall jag. Både kroppen och knoppen degar liksom ihop sig totalt om jag inte får min dagliga träningsdos.
Det är dock inte helt enkelt att veta vad jag ”får” och” inte får” göra med benet men jag litar på min känsla.

Vissa av övningarna på Hot Mojon gör jag inte fullt ut helt enkelt för att det inte känns rätt.


Samma sak när jag rastar löpdojjorna.


Jag joggar när jag känner att jag vill, gör olika (p)rehabövningar och rörelser när jag känner för det och går när jag känner att jag vill det.
Precis som efter operationen förra året och det blev ju väldigt bra till slut.

I morgon kommer jag förhoppningsvis få kristallklara riktlinjer och har jag skött mig så bra som jag inbillar mig att jag har så är jag redan på helt rätt bana.

Kram från (extra hoppfull) Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2015-09-28 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Slakthus och måne
En väldigt bra grej med att ha kort på en stor gymkedja är att om man känner att det saknas inspiration, och man är lättroad som jag, så finns det alltid något nytt gym eller nytt pass man kan testa.

Jag var väl egentligen inte så oinspirerad i dag men ville ändå testa något annat än de gamla vanliga 5-6 gymen jag brukar hänga på.
Så jag hojjade bort till Sats Slakthuset och namnet (och vad det en gång varit...) till trots så var det ett riktigt bra ställe som jag garanterat kommer återvända till. Det blev ju dessutom en ”ny” cykelväg att upptäcka och det är visst det gym som ligger närmst vår lya kom jag på.
Tror även jag drog upp medelåldern några snäpp. :-)

 

På tal om lättroad. Jag ville verkligen se den där unika blodmånen som skulle bli natten till i dag.
Satte klockan på ringning vid 04 men vad hände? Himlen var full av moln och av den där unika händelsen såg jag ingenting.
S-n-o-p-e-t.
Bara att vänta i 18 år eller vad det nu var innan det ska ske igen.
Och hoppas på molnfri natt.
Den var i alla fall väldigt fin i går kväll innan molnen.

 

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2015-09-27 20:12
Author: Ingmarie Nilsson
Lopp-helg
Denna helg har det då kutats lopp och presterats så det stått härliga till både till höger och vänster, fram och bak, upp och ner.
Störst har väl Lidingö och Berlin varit.
Alla deltagare har förstås presterat bra men några har verkligen lyckats lite extra.

För att nämna några så sprang t.ex Sophie tokbra på Lidingö i går. Hon har verkligen bevisat att man kan kuta superbra trots att åren går och vägen mot målet inte alltid är spikrak.
Hon är en stor förebild för mig på flera plan.

Min coola löpar-poolrun-sim och spinning-kompis Fredda kutade både 15 och 30 km. efter varandra på samma ö i går! Phju! Det är ju liksom inga plättlätta banor någon av dem.

Och allra bästa Karin slog till med sin tredje bästa tid någonsin på Berlin-maran i dag. Trots ”tung” dag. Det tyder på både bra lägstanivå och f.f.a på ett sjuhelsikes pannben.
Men inte bara det! 3/4 av hennes fina familj kutade och klarade loppet med bravur. Ett livs levande bevis på att det visst går att kombinera familjeliv och löpning på hög nivå och dessutom göra det som en kul familjegrej.

Enda ”prestationen” jag gjort denna helg är att hålla mig i skinnet och hänga med goa människor. Den förstnämnda är banne mig svårare än det låter men det sistnämnda å andra sidan busenkelt för jag har bara goa vänner.

I går blev det lång promenad (med jogginslag), invigning av Bagis fina nya utegym (kommer bild så småningom för det måste vara ett av landets bästa) och Hot Mojo-yoga.

I dag slog jag på stort och körde Sats nya spinning-pass The race som också sägs vara deras tuffaste.

Onekligen en ”cool utsikt”.
Onekligen en ”cool utsikt”.
Torrt och fint före…
Torrt och fint före…
  
… men inte fullt så torrt efter 100 minuter.
… men inte fullt så torrt efter 100 minuter.

Vet inte om det är så för när bästa Glenn styr är det liksom alltid hårt.

  
För visst var det hårt men det är som det brukar när jag cyklar/kör spinning.
Jag är snortrött när jag sitter där men så fort jag gått av cykeln så tänker jag: ” Jaha, det var det. Vad ska jag nu göra?

Så det blev ett skönt simpass med en annan härlig (snabblöpande/simmande) Karin.
Enda nackdelen med att simträna tillsammans är att man inte kan babbla så mycket.
Och de där glosögonen man garanterat alltid får.
Men babbla kan man göra både före och efter och glosögonen går ju faktiskt bort. :-)


  
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2015-09-26 14:39
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Don´t cry over the past, it´s gone.
Don´t stress over the future, it hasn´t arrived.
Live in the present and make it beautiful.
/Okänd

[Comments (2)]
Friday 2015-09-25 19:00
Author: Ingmarie Nilsson
Vägval
Jag vågar nästan inte tänka på hur många gånger jag cyklat mellan Bagis-Eriksdalsbadet och Bagis-Sats Sjöstaden sen benet strejkade.
Plus alla andra gånger innan.

Och med min gamla rostiga hoj blir det nästan som lite träning bara av det. (Dock ser jag transportcykling mer som vardagsmotion…)

Det är en oerhörd lyx att kunna transportcykla. Och en stor frihet. För att inte tala om hur skönt det är att få vara ute. Något som ju dessvärre lätt annars blir lite av en bristvara när den mesta träningen förläggs inomhus.
Ärligt talat har jag svårt att förstå de som i princip alltid håller på med inomhusidrotter.
Hur står man ut?
Jag behöver syrerik luft och ljus. Inte var instängd mellan väggar under lysrör.
Men det är jag det. :-)

Vägen till och från ”mina” ställen är tack och lov till största del väldigt vacker men jag försöker variera med små krokar hit och dit för att inte ledsna ur.
Ännu har jag inte hittat några nya oupptäckta vägar men jag jobbar på det.


 
Jag tror på variation och nya utmaningar.
Liksom rutiner och att våga ha tråkigt.
Yin & Yang.
Plus & Minus.
Balans.

Kram & trevlig helg!
[Comments]
Thursday 2015-09-24 20:28
Author: Ingmarie Nilsson
Pannbensbyggande
Undra just om den här mekkapären inte är en av jordens bästa pannbensbyggare?


Jag tror det här att jag inte kommer någonstans gör att jag verkligen får kämpa med mindet.
För kul är det inte trots svett och trött kropp.
Det är samma "problem" med alla makkapärer som står stilla när jag tänker efter.
Så tack och lov att jag kan ”fuska” genom att kolla på tv. Jag blir en rackare på att veta vad som händer i dokusåporna om det här blir långvarigt.

  
Gymet är däremot skoj som attan och jag passar på att både bygga nya muskler och se till att de andra håller sig vid liv. Och rehaba upp mitt stackars hamstringfäste förstås.


Om man vill kan man nog kalla Yin yoga en annan slags pannbensbyggare.
Kallas ibland även för The Art of Letting Go och det är ju precis det jag verkar behöva just nu. :-)

Mycket enkelt förklarat så är det en meditativ form av yoga då man stannar i varje position i flera minuter. Man arbetar mycket med bindväven, senor, ligament och fascia i denna form liksom medvetenhet och inre stillhet.
Den stora utmaningen är att inte röra på sig när det börjar kännas obekvämt och/eller tjattret i huvudet sätter i gång.
Men jag älskar den där utmaningen. Älskar känslan av hur jag kan andas mig igenom och liksom komma igenom vad det nu må vara.
Funkar åtminstone nästan alltid.


Min önskan är att det blir min nästa yogalärarutbildning. Googlar som en tok efter den bästa men det är inte helt enkelt. Dels måste jag välja och dels måste jag få ihop pengar för det är ju inte precis gratis.
Men jag önskar vidare för önskningar kan ju bli sanna. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Wednesday 2015-09-23 18:02
Author: Ingmarie Nilsson
Lyx x 3
Jag vet att jag har skrivit om Eko direkt här innan men tycker stället tål att upprepas.

Ekologiska varor rakt igenom. Oftast även närproducerat. Finns det mesta man kan behöva. Allt från basvaror som frukt, grönsaker, torrvaror och kött/vego till barnmat, godis, tvättmedel och djurmat..
Om man inte kan åka dit själv så kan man handla via nätet och varorna körs sen hem med en biogasbil.
Superfint tycker jag! (Krävs dock att man bor i 08a land...)
Själv har jag det så bra att jag cyklar dit på ett tjillenix.
Superlyxigt!


  
Och superduper-lyxigt var det att jag hade sällskap hela tiden under mina timmar på Eriksdalsbadet i dag.
Av någon anledning verkade (nästan) alla mina sim- och poolrunvänner ha tänkt samma tanke så den ena avlöste liksom den andra och jag behövde inte köra ensam en endaste sekund.


Men det bästa är ändå att smärtan i benet är så gott som borta!
Det är obeskrivbart lyxigt!

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2015-09-22 19:35
Author: Ingmarie Nilsson
Omställning
Lustigt hur fort man kommer in i ”alternativtränings-tänket”.
Delvis är det säkerligen för att jag varit där ganska många gånger förr och delvis för att jag i princip alltid ”alternativ-tränar” vilket ju gör att jag inte behöver fundera så mycket på vad jag ska göra. Behöver inte ens lära mig något nytt om jag inte vill.

Men f.f.a. tror jag man snabbt som attan behöver ställa om hjärnan på att nu är det andra grejer som gäller och det är bra det med även om det inte blir som det var tänkt.
Jag har mina knep och hittills har det funkat.

Men visst sjuttsingen är det segt att inte kunna kuta! Och att alla planer liksom raserats.
Om jag sa något annat skulle jag ljuga så tungan blev svart och det osade ur öronen.
Nu är det dock som det är och det kunde ju faktiskt vara så otroligt mycket värre.

Och tack och lov har jag ju många snälla vänner som ser till att jag varken deppar ner mig, ruttnar hemma eller latar till mig.
När bästa Fredda först frågade om jag ville med på lunch-spinning tänkte jag spontant: ~Oh no!
Inte för att jag inte ville träna eller träffa honom utan för när jag tänkte på spinning så tänkte jag t-r-å-k-i-g-t.

Ändå sa jag ja.

Jag har inte kört spinning sen gud minns när. Det var så längesen att jag inte ens hittade spinningskorna först och när jag väl hittade dem så var de dammiga!
Hoppas det aldrig händer med ett par löparskor!

Hur som haver var det ju riktigt skoj och mina ben kommer garanterat att känna av detta i morgon för du vet hur det funkar. Use it or lose it och mina cykelben är absolut unused.


 
Har även fått till (p)rehab-styrka, ett härlig Hot Mojo-yogapass och en kort promenix i regnet.


Med tålamod och en dag i taget så kommer det här bli bra.
Också. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Monday 2015-09-21 20:46
Author: Ingmarie Nilsson
Prognos och min alldeles egna teori
Det här kommer bli ett långt, och ganska öppenhjärtligt, inlägg men håll till godo. :-)

Jag har varit hos ”min riktiga” (idrotts)läkare i dag.
Han som hjälpte mig förra året när det var andra benet och han drog genast öronen åt sig.
Om jag inte är s-u-p-e-r-f-ö-r-s-i-k-t-i-g så kommer även denna sidan gå av. Minst 6-8 veckor tar det innan skadan är läkt är hans prognos.
Jag har ju en massa bra övningar men ska ändå ta hjälp av en sjukgymnast så jag inte gör varken för mycket eller för lite.

Håhåjaja.

Min kropp har trots allt varit otroligt snäll hela året. Inte gnällt, inte slagit bakut och knappt inte ens känts!
Jag har följt min känsla och gjort det jag velat, kunnat och haft en längtan efter.
Jag har anpassat mig efter hur jag jobbat och efter ork och lust helt enkelt.

Så började jag ju på ett coachprogram någonstans i början av sommaren. Jag har verkligen gillat det och det har funkat bra över lag tycker jag.
Men så skruvades tempot upp på passen plus att coachningen drogs igång för fullt.
Där någonstans blev det helt enkelt för mycket för mig och med facit i hand så ser jag ju det kristallklart.

”Problemet” med mig är att jag är emellanåt alldeles för mycket ”duktig flicka”. Jag vill prestera, göra ”bra” ifrån mig, ställer (för) höga krav på mig själv och blir tokfokuserad.
Ett beteende som nog kan vara bra och dåligt för liksom det kan driva mig framåt och skapa framsteg så kan det driva mig bakåt och göra att jag faller.

Detta är något jag haft i mig sen barnsben tror jag. Jag var t.ex. ett av de där (få?) barnen som satt blixtstilla och åt för att inte spilla, jag har aldrig kuggat på en enda tenta och aldrig missat en deadline.
Det var säkerligen den egenskapen som gjorde att jag brakade helt ner i utmattningsträsket och depressionernas land en gång i tiden och det var säkerligen även den som gjorde att jag klarat flera olika utbildningar och blev en hyfsat bra löpare.

Så helt fel är det väl kanske inte men den där lilla egenskapen gör också att jag är en rackare på att stänga av mig själv och bara göra utan att känna efter.
Står det ett visst pass på pappret så gör det och då ska jag göra det oavsett.
Tror jag alltså.
Jodå, jag vet. Det är så korkat att det inte ens finns ord till det men vi har alla vår historia och våra anledningar till varför vi gör som vi gör.

Och jag borde väl lärt mig men tydligen inte helt.
Förra årets hamstringruptur var ett klassiskt exempel på när jag gått över gränsen och när jag inte lyssnat på kroppen trots alla varningssignaler så får den liksom ta till nödbromsen.
Denna gången verkar kroppen ha bromsat rejält direkt. Och jag verkar ha fattat.
Men nu kommer vi till det riktigt intressanta som jag inte hade en aning om förrän för några dagar sedan.

Inom bl.a yogan, ayur-vedan och andra filosofier så menar man att varje kroppsdel har en emotionell, d.v.s en känslomässig, motsvarighet.
T.ex att i hjärtat finns kärleken, i lungorna sorgen och i levern ilskan.
Kanske har du även hört uttrycket ”man har en börda på sina axlar” eller att ”man knäar av allt ansvar”.
En emotionell ”störning” sätter sig förr eller senare i kroppen på något vis.
Så gissa nu en gång vilka känslor som man säger finns i just hamstring/gluteus? (D.v.s baksida lår och rumpa.)

Just det.

Prestationskrav, att man slutar lyssna inåt och är väldigt mycket ”duktig flicka”. Men även att det är gamla känslor som ligger och spökar och s.a.s ”håller en tillbaks”.
Någon sammanfattade det så här: Tight hamstrings are directly related to my holding back of my power, my opinions, and my sense of direction in life.
Man är helt enkelt på fel spår och gör inte det man innerst inne vill utan det man (tror) man förväntas göra.

Man får ju tro vad man vill om detta men i mitt fall är det ruskigt mycket mitt i prick.

Lösningen, förutom att rent fysiskt låta det hela läka och köra rehab, är enl. samma filosofi att jobba med "Let go".
D.v.s släppa på kraven, släppa på kontrollen, släppa på prestationen och lyssna inåt.

Är du nyfiken på att läsa mer så är här ett tips och här ett annat.

Ingen lever väl i ett ständigt ”perfekt” liv och det som känns bra just nu kanske inte gör det om ett halvår eller ens om en vecka.
Att då våga/kunna välja en annan väg kan vara både tufft och svårt men ibland helt enkelt nödvändigt för att man inte ska förgås som människa.

Innerst inne vet jag ju det där och jag vet att det är dax.
Dax att ändra en smula på livsvägen.

[Comments (9)]
Sunday 2015-09-20 22:09
Author: Ingmarie Nilsson
Perfekt helgkompottsmix
Att tillbringa 2,5 timme i en av Eriksdalsbadets 25-meters banor en solig söndags förmiddag är verkligen inte jordens roligaste men det borde åtminstone vara grymt karaktärsdanande!


Och tack och lov sken ju den där solen lika fint både när jag cyklade dit, cyklade hem och sen satt på balkongen och jobbade. (Som frilansare har man inga vanliga veckor du vet…)


Det är tufft för mig att ”tvingas” vara inne nu när det är så fint ute. Ja annars också förstås men det är ju faktiskt helt frivilligt och egentligen är jag förbenat glad att jag kan träna ö.h.t.
I går var inomhusträningen dessutom extra kryddad när jag fick sällskap av oemotståndligt härliga Ann som hälsade på från den stora staden på andra kusten.


Svetten rann och tiden försvann i en rasande fart medan vi alltjämt babblade och plötsligt blev det bråttom värre till Stadion.
Universums bästa Karin skulle kuta lopp och då måste ju coachen vara där och heja. Om det var det, mitt gastande, eller hennes järnvilja och goda form låter jag vara osagt, men hon satte ett nytt snyggt pers på 5000m.



Även hennes blixtsnabba man satte nytt PB på 10 000m.
De där två kommer rocka på Berlins gator om en dryg vecka. :-)
Oj vad jag hade velat åka med!
Inte för att kuta utan för att heja. Inbillar mig att jag är ganska bra på det. ;-)


Ett Hot Mojo pass har det också hunnits med. Mycket glädje, mycket känsla och mycket svett.


Och kolla in den nya familjemedlemmen!


40% rabatt på Add Nature och eftersom jag efter denna sommaren vet att jag vill köra massor av mer swimrun så var det ju liksom inte mycket att tveka på. Svidande mycket pengar men billigare kommer jag aldrig att få den.

Söndagskvällen tillbringades hos min fantastiska forna yogalärar-utbildare Tomas tillsammans med ett gäng andra likasinnade.
Tomas ordnade en liten kurs med boken ”A course in Miracles” i centrum och det hela avslutades med en lång skön meditationsstund.
Kvällens ord var tillit och seende.
Tänkvärd och fin kväll. Precis vad jag behövde.


 
Kanske är det så? Att det vi behöver som bäst kommer när vi behöver det som mest?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2015-09-19 19:14
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
If you´re not living this moment you´re not really living
/Tolle

[Comments]
Friday 2015-09-18 20:26
Author: Ingmarie Nilsson
Svaret
Vi har alla svaga punkter i kroppen och min kroppsliga akilleshäl är helt klart hamstringfästena.
Däremot vet jag inget om hur det är att ha ont i knäna, hälsenorna, vaderna eller ens framsida lår och ljumskar. (Peppar, peppar…)

Och i dag fick jag så svaret på vad som felar och gör ont med mitt vänstra.
Hela bäckenet är röntgat så det känns som jag verkligen är genomkollad.

Det positiva, och det ska man fokusera på tycker jag, är att inget är av, att det inte finns ens en tillstymmelse till fraktur och att mitt högra opererade hamstringfäste är så fint att t.o.m röntgenläkaren reagerade och undrade hur det kunnat bli bra med tanke på att det var helt av förra gången jag röntgades.

Jag blev så glad över svaret att jag nästan började lipa och den stackars läkaren fick flera kramar medan jag om och om igen rabblade åh vad bra, åh vad bra.

Men visst, där finns ju en negativ del eftersom det är något som är tok.
Sedan förra gången har det på vänster ben skett ”högsignalerande förändringar i det redan förtjockade hamstringfästet talande för mindre skada.
D.v.s hade jag fortsatt streta på hade det garanterat lossnat delvis eller helt.

Det bra med detta är att med rätt övningar, vila och behandlingar in- och utvärtes så kanske, kanske, kanske jag kan börja jogga redan om 2-3 veckor.
Det är typ ingenting mot månader av kryckhopp, såromläggningar och intekunnatapåsigklädernasjälv.
Alternativt månader med kryckor/inga stötar p.g.a fraktur.

Visst, både Turkiet och Italien blir inställt och det svider som attan i magen, men från att ha trott det värsta så känns det plötsligt ändå helt ok!
Dessutom är jag ju en rackare på både hamstring-rehab, alternativträning och vila så jag är väldigt optimistisk till att det här kommer bli bra så småningom.
Tjohoooo!

Varför det blev så här lär jag aldrig få veta till 100% men jag har en teori som jag som sagt var ska dela med mig av om några dagar.
Enkel men svår.

Önskar dig en skön helg och har du tid över så kolla gärna in min artikel i senaste numret av Spring.

Där är förstås massor av annan härlig läsning också!


  
Själv ska jag roa mig på både vanliga och ovanliga vis.

Kram från hoppfull Ingmarie.
[Comments (6)]
Thursday 2015-09-17 21:34
Author: Ingmarie Nilsson
Yoga & meditation i kyrkan
Om det är något jag är supersnabb på så är det att deppa.
Kan sjunka djupt ner i deppträsket men tar mig snabbt som fasen upp igen för det är liksom inget alternativ att vara där nere.
Det har jag varit tillräckligt i mitt liv.

Så jag gör det jag kan och väljer att tycka det är bra nog.
Tack och lov har jag ju både gym- och badkort och vad kan väl vara bättre än att nyttja dem lite extra flitigt just nu?


 
Men jag tar det oerhört easy. Och jobbar stenhårt med att coola ner hela mitt system. Något galet har jag ju gjort för att det blev så här och det sista jag (tror jag) behöver är att pressa ännu mer på så i kväll passade jag på att vara med på ett superhärligt Yoga & meditations event i Markuskyrkan i ”grannbyn".
Helt otroligt! Hela kyrkan var knökfull av hundratals yogisar av alla möjliga och omöjliga slag.
Temat var ”empati och egoism”. Och tacksamhet.

En gång i månaden kommer Stillhet och ro att ha liknande event i kyrkan. Helt gratis så alla kan verkligen vara med.
Så himla fint tycker jag.

  

I morgon är det nytt läkarbesök och (förhoppningsvis) får jag svar på vad som felar. Jag har mina aningar liksom jag har mina aningar på varför det blev som det blev och den funderingen ska jag berätta om senast måndag.

Kram och tacksamhet från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-09-16 22:01
Author: Ingmarie Nilsson
MR och event
MR är en fantastisk uppfinning, och jag är oerhört tacksam att det
finns, men jag är också obeskrivbart tacksam över att inte behöva börja varje morgon kl. 07 i det där dunkadunka röret.

40 min. tog det innan allt var klart men nu är det gjort. På fredag får jag förhoppningsvis reda på svaret.


Det är segt det här får jag lov att erkänna. Det är lätt att vara positiv när allt flyter på men rackarns svårt när det blir lite väl mycket motvind och uppförsbacke. Ovissheten är värst. Ännu vet jag ju inte vad jag har att kämpa mot eller ens vad jag vågar göra.

Håll i och håll ut Nilsson!
Var inte en sån lipsill!

Jag har ju faktiskt haft flyt väldigt länge så lite motvind kanske bara är nyttigt så jag inte helt får hybris.

För att muntra upp mig var jag på ett swimrun-event på Wolff Wear nu i kväll.
Det bjöds bl.a på öl och (soja)korv med surdegsbröd, föreläsningar och erbjudande. Men jag höll i plånboken även om det lockade att slå till på en av alla swimrun-dräkter som finns.
Ju mer sporten växer ju mer prylar kommer det och ju svårare blir det att välja.
Med andra ord hopplöst för en velig swimrun-rookie som mig!
Nästan tur det är några månader tills säsongen drar igång igen så jag hinner läsa på, testa ännu mer och vela lite till.

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (7)]
Tuesday 2015-09-15 19:55
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland går det fort som tusan!
Akut ont i söndags.
Glödhet telefon i går.
Läkaren i dag.
MR i morgon kl 07.(!!!)
Svar fredag.

Ibland går det undan rasande fort och det är helt tack vare en vansinnig massa tur, mycket tjat och insatserna från mina fantastiska kollegor på Urban Tribes.

Läkaren misstänker att det är hamstringfästet igen. Nu är det dock andra benet. Mitt opererade är pansarstarkt.
Och jag hoppas det inte är lika illa som det var då.

Turkiet är hur som helst inställt för det behövdes ju fixas en vikarie och sånt kan inte vänta.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men ge upp finns inte på kartan.
För som Rubin så klokt sa: Running is a great sport but a hard one.

Jag har valt att vilja kuta och då kan det bli så här. Jag väljer också att tänka att i och med att jag valt detta livet så har jag också undgått en massa andra skador och sjukdomar. Fysiska såväl som psykiska.
Få, om ens någon, går oskadd med slätstruket hår genom livet.
Det händer grejer som gör ont och som rufsar till även den mest hårdsprayade frissa.

Jag är inte direkt optimistisk när det gäller målet men jag är fortsatt positiv för vem kan helt deppa ihop av dels detta fina blogg-inlägg eller av att komma hem till det här:

  
En dag i taget och blicken stadigt framåt.
Mer än så kan jag inte göra just nu.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Monday 2015-09-14 18:23
Author: Ingmarie Nilsson
Tog det slut här?
Det blir inte alltid som man tänkt sig även om man strävar efter att göra enligt regelboken och konstens alla regler.
Och ibland händer saker utan att man fattar hur.

Jag tror det hela kanske började i somras någon gång. Hade lite ont i korsryggen men det kan jag ha av och till p.g.a att jag är överrörlig där och det lätt ”halkar fel”. Plus att jag har ett litet diskbråck i ländryggen som kan bråka ibland.
Men inget som oroade och jag fick det fixat.

Har också några gånger känt av en skum slags smärta in i höften/skinkan, särskilt efter jag kutat hårt, men inget som inte gått över nästan direkt eller i alla fall till dagen efter.

I lördags när jag och Karin hade kutat kändes det lite skumt trots att vi tagit det lugnt men sen gick det över och jag kände ingenting när jag stack ut i går på mitt tänka 20 km i stegrande fart.

Tralalallaaa-känsla!

Efter ca. 11 km. var det som om någon stack en kniv in i benet/höften/rumpan (nej jag vet inte hur det känns men kan ana…) och det blev tvärstopp. Gjorde så ont att jag började lipa, och då har jag ont, men på något vis joggade jag vidare ytterligare 7km i knapp styrfart för jag var ju tvungen att ta mig hem. (Finns ingen SL i skogen.)
Jag tänkte först som Anna, att om jag inte skriver om det här på bloggen så finns det liksom inte, men jag måste se sanningen i vitögat och inse att det finns.

Något är på tok.

Redan i morgon ska jag till en läkare som ska fixa en MR.
”Problemet” är inte bara smärtan, mitt mål eller det faktum att jag inte kan jobba som jag vill. Planen är nämligen även att jag ska åka till Turkiet på söndag för två veckors jobb/träning.
Just nu finns det inte ens i min fantasivärld.
Resan involverar dessutom fler än mig och gör att jag liksom ställer till oreda och det är en känsla jag verkligen ogillar.

Men under har skett förr.
Anna kunde kuta maran trots extrem fotont dagarna innan och jag är en obotlig optimist. Om än något nedstämd just nu…
Tills jag åter är redo får löparskorna helt enkelt vila upp sig.


Kram från Ingmarie.
[Comments (6)]
Sunday 2015-09-13 19:41
Author: Ingmarie Nilsson
ICE
Många har lagt in en s.k. ICE (In Case of Emergency) på sin telefon och det är jättebra tycker jag!
Alla, idrottare eller ej, kan råka ut för olyckor och sjukdomar som gör att man inte själv kan berätta vem man är eller vem som är ens närmsta anhörig.

Men det är inte säkert att det är tillräckligt för dels så kan telefonen gå sönder om man t.ex. trillar/vurpar, dels kan batteriet laddas ur om man blir liggandes någonstans, dels är det inte helt säkert att den som hittar en kan ”låsa upp” telefonen och dels har man inte alltid telefonen med sig.
Därför har jag skaffat ett sånt här:

 

ICE 112 är ett svenskt företag och i själva armbandet ingår (minst) ett års abonnemang på en hälsoportal där man själv kompletterar med ex. fler ICE, om man har någon sjukdom, ev. mediciner, längd/vikt och om man säger ja eller nej till donation.
På baksidan av brickan står tel. nr och inloggningsuppgifter till portalen så det blir enkelt för ex. ambulanspersonal att kolla upp allt.
Inom t.ex triathlonvärlden har de flesta någon typ av ICE-band och det börjar spridas mer och mer.

Det finns massor av olika typer av armband och man kan enkelt byta efter vad man känner för att ha för färg och modell för dagen. Det finns även roliga varianter till barnen.

 
Om du vill införskaffa denna, tycker jag, enkla lilla ”livförsäkring” så kan du använda koden IN och få 10% rabatt. Bra va?
Du kan läsa mer om det hela , och beställa, här.

  

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2015-09-12 20:06
Author: Ingmarie Nilsson
What I call a super-Saturday
Denna helgen, särskilt i dag, har det varit lopp i varenda hörna av vårt avlånga land känns det som.
Stort grattis till er alla som tävlat! Oavsett resultat så har ni gjort ett bra jobb genom att vara med och ta er runt.

Jag har inte kutat lopp men jag har haft en makalöst fin, och svettig, dag som slår absolut alla medaljer i världen.
Att få tillbringa massor av timmar tillsammans med en älskad vän är nämligen bland det bästa man kan göra om du frågar mig.
Och Karin är en sån. Att våra liv korsats är en av de största gåvor jag fått i livet.

Direkt när vi lastat in vår packning på Sats Odenplan begav vi oss till Hagaparken för en lugn, fin löptur.


 
Vi hann lagom tillbaks till ett Crosstraining-pass som heter duga. Mannen som (troligtvis) skapat morgondagens träningsvärk heter
Stefan Silfvergren. Grymt bra instruktör och en stor förebild för mig.


Vi två, Karin och jag alltså, slet så hårt vi kunde och mer eller mindre trillade ihop som två urvridna trasor efteråt. Men jädrans så skoj det var!


  
För andra gången denna veckan, åt jag på Organic Green.
Vilken lyx va!? Och lika gott, mättande och trevligt där som alltid!


Många timmars babbel senare avrundade jag med en timmes Hot Mojo.
Jag tror minsann jag har bytt ut all svett denna dag.


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Friday 2015-09-11 19:19
Author: Ingmarie Nilsson
Wear it like a crown
Det är väldigt sällan jag ser samma film/program/teater eller läser en bok mer än en gång. Tror jag kan räkna på ena handens fingrar hur många ”dubletter” det blivit genom åren.
Wear it like a crown med Cirkus Cirkör tillhör den exklusiva lilla utvalda skaran.
Faktum är att jag nog skulle kunna se den varje dag i en månad utan att tröttna. Men plånboken skulle förstås ledsna rejält…

Två gånger har det i alla fall blivit. Och jag njöt lika mycket i går som förra gången.
Jag ä-l-s-k-a-r själva storyn om att bära sina rädslor och misslyckande med stolthet. Att våga utmana trots rädslan för att inte "lyckas".
Men vågar man inte misslyckas så kan man inte heller lyckas tänker jag.
Face your fears.

Och jag älskar pulsen, den svindlande föreställningen och musiken.
Magiskt och berörande från början till slut.

 

 
Ta dig gärna tid att lyssna på själva huvudlåten. Både musiken och texten…


En annan slags magi är Naprapat-Mats.
Han fixar alltid till mig på bästa sätt!
För att hålla kroppen något sånär glad så försöker jag ju med jämna mellanrum serva den och då gör jag det bara hos de absolut allra bästa.
Som hos Mats och Guru-Danne du vet. :-)
De jobbar på olika vis och kompletterar varandra perfekt enl. mig. Dock blir man ruskigt glad av dem båda. :-)


Och träningen flyter på hyfsat tycker jag. Benen är inte så raska som jag önskar men man kan ju inte få allt här i livet.

Dagens skörd:
Uppvärmning, backe 12 x ca 250m. följt av 15 min. snabbdistans. Nedjogg, coreövningar, lite yoga och sen... B-a-d-a!

  

 
Blev även ett skönt poolrun-pass på Forsgrenska.

Livet är bra fint!
I morgon ska jag skaffa mig t-r-ä-n-i-n-g-s-v-ä-r-k.
Hoppas jag. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2015-09-10 14:30
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Don´t let little stupid things break your happiness.
/Okänd

[Comments]
Wednesday 2015-09-09 18:45
Author: Ingmarie Nilsson
Olika jobb ger olika grejer
Det är en galen lyx att ha ett jobb som innebär att jag får köra tuffa intervaller med vassa grabbar mitt på dagen i solens sken.

 
Lyxigt är det med att kunna köra ett bra styrkepass på andra jobbet direkt efter.


Tredje jobbet innebär dock mest rumpnötande men jag pausade med ett ruskigt bra simpass på Eriksdalsbadet.
(Där jobbar jag dock inte.)


  
I morgon tror jag dock att jag håller mig till bara ett jobb. ;-)
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-09-08 21:00
Author: Ingmarie Nilsson
Bör jag bli orolig?
Det är inte ofta tack och lov men ibland har jag verkligen huvudet under armen.

Tog hojen hela vägen till Sats Sjöstaden för att , trodde jag, vara med på ett Hot Mojo-pass.
Men se där var inget sånt alls för det var på ett helt annat ställe.
Så tji fick jag.
Men det har sina fördelar att var anställd där man tränar för jag roade mig riktigt bra på egen hand i Hot salen. :-)


Fast så länge jag håller reda på det som är verkligt viktigt så är jag ändå inte så orolig.

Som att käka lunch med allra bästa Karin D. på ett av mina absoluta favvohak.

   
Och gårdagens ”Tricking the mind” fartlekspass i Tanto.
Full fart och galet skoj.


  
Liksom dagens ”Sweet and sour” intervallpass på Kristinebergs IP.
Sött och surt i en härlig blandning alltså. men se så glada vi är efteråt!


Där producerades även en av de coolaste svettningarna jag sett någonsin!

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-09-07 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
Tips!
Jag vet att jag är ganska dålig på att tipsa om andra bra bloggar/sidor/poddar o.s.v. här. Inte alls som t.ex Malin och Anna som verkligen är grymma på det där.

Och nu när jag äntligen ska tipsa så vet jag att jag är en smula (läs mycket) partisk eftersom det är min lillebror Daniel som är den som blir intervjuad.

Men jag tycker verkligen att detta Flawd-podavsnitthur man inspirerar 100 miljoner människor” är mer än väl värt att lyssna på. :-)

 
Kram och tjingeling!
[Comments (2)]
Sunday 2015-09-06 18:27
Author: Ingmarie Nilsson
Snabbis i Linköping
På drygt 22 timmar i Linköping hinner man med ganska mycket om man vill. Även utan minsta lilla stress.
Förutom slappa, sova, läsa, käka hotellfrukost och jobba vill säga.

Man hinner t.ex springa en finfin runda utmed Stångån.

  
 

 
Svetta ner hotellgymet.

Käka en gigantisk lunch på Hälsofreak tillsammans med universums bästa Marie.


Och gå en skön tur i ljuva parker tillsammans med de fyrbenta godingarna Zick Zack och Grappa.

 

Jag och Marie ses tyvärr så sällan nu för tiden att det är nästan skamligt men varje gång vi får till det så är det ändå som i går. Eller för en timme sedan.
Inga ämnen är för banala eller för svåra att prata om. Det finns inga som helst hemligheter eller prestationskrav mellan oss och vi hittar ständigt nya saker att utveckla vidare.

För mig är det ett stort tecken på djup och verklig vänskap.
Vi vårdar den kanske inte alltid så som man ”ska” enl. regelböckerna men vi vårdar den väl. På vårt sätt.
Och efter dryga 20 års vänskap får man nog ändå säga att vi klarat det ganska bra. :-)


Kram från Ingmarie
[Comments (2)]
Sunday 2015-09-06 18:26
Author: Ingmarie Nilsson

[Comments]
Saturday 2015-09-05 17:27
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass
Enligt coachens program skulle jag inte springa långpass förrän i morgon men dels ska jag åka till en annan stad och kommer ha både kort om tid och är osäker på var jag kan kuta flera mil, och dels ska det enl. SMHI regna hinkvis i morgon.

Inte för att jag bryr mig om något av det där egentligen, jag har ju kutat en hel del både på okända platser och i busväder under åren, men kan man välja, och det kunde jag ju, så väljer jag ju hellre en sån här dag!

   
 

 
Om jag vore en neggo-person som letar fel och brister så skulle jag verkligen kunna gräma ihjäl mig över att benen inte är snabbare nu för tiden.
För visst är det en smula trist att det är så men 31 oplatta kilometer med en liten, liten, PYTTEliten fartökning de sista 3-4 hur långsamt det än må gå är trots allt inte fy skam.
Så jag väljer att känna tacksamhet och glädje över att ö.h.t få och kunna. Det är ju faktiskt ingen varken självklarhet eller rättighet 

 
  

Kram från tacksam Ingmarie.
[Comments]
Friday 2015-09-04 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Längden behöver inte betyda ett skvatt
När löppassen blir längre och längre är det lätt hänt att man börjar tänka att de ”korta” passen kommer bli plättlätta. I alla fall funkar jag så. Ju längre och hårdare ju mer laddar jag mentalt.
Långpassen är nog nästan ”värst”. Trots att det ju inte är ”fort-hårt” så kan jag uppleva det som psykiskt tufft. Konstigt med tanke på att jag gillar att kuta…

Hur som helst. 30 min. ”fast run” kan verka enkelt på pappret men i verkligheten kan det vara 30 min. av konstant plåga.
Eller i alla fall nära på.
Nedför är det ju trots allt lite lättare men å andra sidan får man pinna på fort som fasen för att hålla pulsen inom rätt spann.
Den biten lyckades jag illa fall bra med. Värre med farten. Men där skyller jag på uppförsbackarna. ;-)

Och om man slår ihop upp- och nedjogg + stunden på utegymet så blev det ett ganska långt pass ändå till slut när jag tänker efter.

Inte från i dag men dock från ett löppass. :-)
Inte från i dag men dock från ett löppass. :-)

Fredagskvälsmyset var dock både ganska kort och ohårt.
Testade först Sats nya Yoga for athletes. Ok pass men inget riktigt wow.
Det blev lite för lite yogafeeling för mig utan istället för mycket styrka/hinna med många övningar-feeling. Fast jag ska absolut ge det några chanser till.


Simningen blev ynka 30 min. tillsammans med, kändes det som, 100 andra i den ynka lilla banan som var för oss ”långsam-crawlare”. Och som dessutom bemannades av ännu långsammare bröstsimmare. (!)
Jag vet att just kvällar är hopplösa på Eriksdalsbadet för då har alla klubbar mer eller mindre ockuperat stället och det blir liksom inte mycket över till oss hobby-simmare.
Så egentligen får jag skylla mig själv men det var enda tiden jag kunde denna dag.
Och det gav bra trängselträning. :-)

Men 30 min. är 30 min. och bättre än noll tänker jag. När man inte kan en sak till fullo så måste man hålla det hela vid liv annars hamnar det lilla man kan snart i en vrå djupt inne i hjärnans små gångar och det kan bli attans kämpigt att hitta det igen. Så därför får man snällt fortsätta öva, öva, öva och åter öva trots trängsel och "kort" tid.

 
Fredagskram till dig!
[Comments]
Thursday 2015-09-03 21:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
The purpose of fear is to raise your awareness, not to stop your progress.
/Okänd

[Comments]
Wednesday 2015-09-02 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Lära nytt och lära mer
Jag älskar att lära mig nya saker. Och att få ta del av andras erfarenheter och kunskaper.
Ibland lär jag mig massor från en person, bland bara lite, men oavsett så tänker jag att man kan alltid lära sig någonting. Även om det är hur man inte vill vara/tänka. ;-)

I går var jag och Anders och lyssnade på tre bra snubbar. Det var egentligen en slags ”försäljningsgrej” men om man bortsåg från det så blev det några riktigt bra timmar.
Arrangören var Kilmanninstitutet och allt var gratis.
Första föreläsaren, efter ena ägaren Lottas ganska torftiga presentation, var Lars Frölander. Han behöver väl ingen närmre presentation egentligen.
Supersimmaren numero one!
Han berättade bl.a hur han kom in på simning ö.h.t, om alla sina sjukdomsår och hur allt vände när han la om kosten med hjälp av Ulf Kilman och kinesiologin.
Riktigt intressant och Lars är en bra talare!


Näste man var Aron Andersson. Killen som blev i princip förlamad innan han ens var tonåring p.g.a cancer. Men det stoppade inte honom. Han är en äventyrare av rang som gjort den ena ”omöjliga” grejen efter den andra i sin rullstol. Det senaste han gjorde var att simma över Ålands hav. (Dock utan rullstol…) Du kan följa honom här. Även han fick hjälp med kosten av Ulf för att slippa vara sjuk hela tiden och istället förbättra sin fysiska förmåga och kapacitet.
En stor förebild!


Sist pratade Ulf själv och demonstrerade lite hur just kinesiologin funkar. Jag kan förstå att folk kan tycka det är märkligt, och kanske t.o.m snudd på bluff, för helt begripligt är det nog inte. Jag minns själv vad jag tänkte första gången för si så där 20 år sen.
Men det funkar!
Det vet jag till 100%. (Under förutsättning att det är en bra kinesiolog förstås...) Be mig dock inte förklara hur för det kan jag inte men du kan läsa mer ex. här. :-)
Och att kosten påverkar hela vårt system är jag också 100% säker på. Liksom stress, miljö och tankar.


Vi var väl egentligen inga "optimala" gäster för vi köpte ingenting.
Kan säkert vara bra grejer men jag upplevde det som lite för mycket "sekt-business" för mig just nu.
Jag kör på med de grejer jag litar på helt enkelt.

Guru-Danne är en av de mest anlitade kinesiologer vi har i vårt land och jag är obeskrivbart tacksam att jag har möjlighet att både få hans hjälp och att få ta del av hans kunskap. Varje gång jag är där lär jag mig något nytt. Både om min egen kropp och om kroppar i största allmänhet.
Dessutom blir jag både peppad, energifylld och glad som attan varje gång jag är där.
Bättre än så kan det väl inte bli?


  
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2015-09-01 22:10
Author: Ingmarie Nilsson
Backe & ett problem
Vill man bli bättre på att kuta i backe så finns det bara ett sätt.
Öva.

Och som med det mesta så räcker det inte att man sprungit i backar hundratals gånger innan. Man måste hålla det vid liv. Inte för att man glömt varken hur man gör eller hur jobbigt det är, utan helt enkelt för att väcka och vänja backmusklerna igen.

Hammarbybackens baksida är perfekt att kuta upp och ner för.
Brant, men inte så brant att man inte kan kuta. 450 meter är dessutom en hyfsat bra sträcka.


Tio gånger blev det. Sen ville benen inte mer.

 


Fast det gjorde de.
Här.

  
Mjukade upp mig med ett skönt Hot Mojo-pass nu i kväll. Splitter ny koreografi. Tror jag kommer gilla den.

Enda egentliga ”problemet” jag har nu när det gäller mitt mål är att jag måste fylla i ett ”Health form” som intygar att jag är frisk nog att delta och det måste ha en stämpel som innehåller ”Sportsdoctor” eller liknande.
Så är reglerna. (Främst i Italien och Frankrike.)
Det riktigt fjantiga är att intyget kan vara upp till ett år gammalt. Hur tänker man då? Om det nu är för att man är rädd om löparna så skulle hälsoundersökningen göras max en dag innan.
För även om jag är frisk nu betyder det ju inte att jag är det om en och halv månad.

Ja jösses. Men problem ska lösas. Ska bara klura ut hur. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]