Archive Jan 2016 (31 entries)

Sunday 2016-01-31 04:39
Author: Ingmarie Nilsson
Vegoliv
Mer än en gång har jag fått frågan vad jag äter för att orka det jag gör och så sällan är sjuk.
Det verkar som om många automatiskt tror att vegomat innebär mest sallad och väldigt lite med både energi och proteiner.
Särskilt proteiner. Folk är ju helt fixerade vid det där!
Faktum är att risken för proteinbrist är minimal i vår del av världen. Tvärtom äter de flesta på tok för mycket vilket i sin tur är en belastning för hela kroppen.
(Undrar förresten om frågan är lika vanlig till köttätare?)

Att ha valt vegoliv innebär inte ett liv där man späker sig och lever asketiskt alla veckans dagar, eller att man inte ”får” äta vissa saker. Jag ”får” äta precis vad jag vill men jag väljer vego av hälsomässiga, etiska, humana, globala och känslomässiga skäl.
Jag vill inte vara en del av den vidriga industrin köttproduktion är mot både djur, natur och andra människor.
För så här är det: Efterfrågan styr tillgången och så länge folk köper kommer eländet fortsätta.
Spelar ingen roll vad det gäller. Same, same.
Och alla borde välja minst en vegodag/vecka. Skulle göra stor skillnad både för djuren, andra människor och miljön.

Men tillbaks till den där frågan.

Svaret är enkelt. Jag äter! I vardagspraktiken innebär det ungefär flingor av olika slag, bär, bröd, nötter, fröer, alla typer av grönsaker, bönor, linser, hampa, kokosolja, tofu, soja i olika former, avocado, groddar och emellanåt ”vanlig" (eko)yoghurt, getost och t.o.m ett ägg om det är från glada hönor. Men faktiskt ytterst lite frukt! Gillar det helt enkelt inte.
I min värld är det inga problem att göra vegomat. Köttmat verkar mycket knepigare! Ska även tillägga att sambon inte är vego även om han äter "min" mat hemma och det funkar hur fint som helst.

Jag tar även en del kosttillskott såsom t.ex d-vitamin, magnesium, selen och alger/grönt pulver helt enkelt för att det inte finns tillräckligt av allt i vår mat nu för tiden även om man väljer eko.
(Här är f.ö. en bra länk om just det: Morotsliv.)
Och något rätt måste jag ju ha gjort för nu firar jag snart 35 år som vego. :-)

Och jag äter gott! Alltid!
Skulle inte få för mig att äta ”ogod mat”. Då gör den mer skada än nytta tror jag.
I dag lunchade vi på Active Culture. Vego, eko, mättande och himmelskt gott!


  
Mat är nästan alltid extra gott när man tränat innan.
Jag hade dels dammat av tuffa intervaller på beachtrailen innan. Molnen hopade sig men svetten rann och sved rejält i ögonen.

 

 
Plus en effektiv dryg timme på gymet. Sen kändes det liksom att jag levde…
Nu har förresten även Anders hittat en av mina favvomaskiner! :-)


Hur mycket jag än älskar gymet så kommer jag nog ändå aldrig att bli riktigt så här nördig… ;-)
(Klicka på bilden om du inte ser texten.)

  
Har även fått uppleva ett vansinnigt svettigt, annorlunda och magiskt yogapass på finhaket.
Vilken grej!
Men det ska jag berätta om i morgon.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-30 05:41
Author: Ingmarie Nilsson
Upp och ner, ner och upp mest hela tiden
Jag gillar backar och tur är väl det för annars hade jag haft problem här.
Precis när man tror man gnetat sig upp för en backe så kommer ännu en till och ännu en till och ännu… Ja du fattar.

De platta partierna är både lätträknade och lättavverkade då de oftast är superkorta men går det upp så går det ju oftast även ner och vyerna är värda all svett och mjölksyra i världen!

Där borta började jag.
Där borta började jag.
 
En av många och den ser inte så brant ut på bild men verkligheten är en helt annan. Jag vet för jag var där. ;-)
En av många och den ser inte så brant ut på bild men verkligheten är en helt annan. Jag vet för jag var där. ;-)

Mot havet!
Mot havet!
Om det inte är allt för brant ner går det desto enklare och snabbare. Nästan flygvarning. :-)
Om det inte är allt för brant ner går det desto enklare och snabbare. Nästan flygvarning. :-)
 
Två timmar distans i den ljuva solen ger kanske inte så många kilometer men känns i den här terrängen. I alla fall för mig.
Perfekt att kunna svalka de möra benen direkt i Oceanen.
Lika crazy vågor och sug i dag så det var tur det fanns lite kraft kvar i kroppen så jag inte sögs med ut igen.
Jag älskar verkligen det där vattnet!


 
Blev även ytterligare 2 timmars yoga. Ett ”Soothing yoga” och ett ”Hot Vinyasa”. Det första är superlugnt och det andra om inte supertufft så i alla fall bra tufft.
Precis som backarna när jag tänker efter. Lätt utför. Tufft uppför. Balans och jämvikt.
Exakt som jag tycker det ska vara.

Hur som helst är jag nu mest bara mjuk och rosig som en övermogen persika.
Och absolut tillfreds med tillvaron.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2016-01-29 05:48
Author: Ingmarie Nilsson
Varför det är bra med starka ben
Som jag ser det finns det två sidor.

Dels gör de att man efter ett ruskigt bra, men också ruskigt tufft, intervallpass orkar ta sig alla trappstegen först upp från Beach trailen (129 st.) och sen trappstegen (inte riktigt lika många) upp till lyan.



Vinka på Anders från balkongen när han var tillbaks från sin löptur kräver förvisso inte så mycket benstyrka men å andra sidan hade jag inte orkat stå upp så hade jag inte sett honom över räcket.


Det gör också att man klarar av över två timmars yoga där benen, ja hela kroppen för den delen, får jobba så svetten rinner, hjärtat bankar extra fort emellanåt och andningen blir både djupare och mer medveten efter hand.


Sen är starka ben en absolut nödvändighet när man envisas med att bada i den stora oceanen när den suger som mest.



Eftersom jag tror att allt hänger samman så tänker jag att starka ben även ger ett starkt mind och vice versa.

För det krävs inte bara starka ben för att ta sig igenom aktiviteter som intervaller, yoga och Ocean-bad utan även bra med fokus, närvaro och beslutsamhet. Slappnar man av i skallen slappnar även benen av och slappnar man av i benen slappnar även skallen av och det blir liksom ingen riktig ordning på någonting.

Så det är bara att jobba vidare med båda. Tillsammans ger och gör de superkraft!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-01-28 05:31
Author: Ingmarie Nilsson
Så hände det!
Någon, minns inte vem, sa till mig en gång för längesedan att det är vid 50 livet börjar. Där och då begrep jag inte hur det skulle kunna stämma. 50 var ju typ jätte-gammalt.
Typ nära döden.
På den tiden fattade jag nog inte ens att jag varken kunde eller skulle bli så "gammal".
Så där härligt sorglöst som man gör när man är riktigt ung.

Nu börjar jag dock förstås vad den där människan menade.

Det är inte så att jag inte levt fram tills nu, för det har jag, men faktum är att jag undrar om jag någonsin känt mig gladare, piggare, starkare och med mer livslust än nu.
Visst, jag är långsammare rent löpmässigt Och visst rynkorna och de grå hårstråna är fler medan fastheten i musklerna är mindre.
Men det spelar liksom ingen roll. Det är känslan av att livet är som bäst just nu som är viktig.
Och av vetskapen att jag har en massa roligt framför mig.
Halvsekels-dagen firade jag på mitt lilla vis.
Två timmar tuff bergslöpning, god mat, havsbad, strandhäng, yoga, presentöppning och tid tillsammans med världens bästa sambo.
Vill även från djupet av mitt hjärta tacka alla som grattat mig på ett eller annat vis.
Tusen, tusen tack!

 

 

 

 

Som 50 + 1 dag har jag roat mig med ett riktigt gött poolrun-pass + ännu en hot yoga session. Börjar bli ”kändis” på det där härliga yoga-haket.
Hade det inte varit så förbenat dyrt att hoppa i Aquatics-bassängen så hade jag garanterat varit kändis där med men hur bra där än är så tycker jag $8 är en smula för mycket.


Mittemellan har vi gjort en rejäl utflykt norrut till Dana Point, Laguna beach, Newport beach, rekat terrängen inför framtiden i Laguna Coast Wilderness park och fikat.
Det är i princip omöjligt att fånga de hisnande vyerna, valarna i havet, de vackert sjungande fåglarna, himlen, solen, bergen, blommorna, de oändliga stränderna och den stora oceanen på foto men här är några glimps.


Tur jag inte skulle lägga min handduk här för jag hade nog aldrig kunnat välja var…
Tur jag inte skulle lägga min handduk här för jag hade nog aldrig kunnat välja var…


Så numera vet jag att livet inte alls tar slut vid 50. Tvärtom!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-01-26 16:39
Author: Anders Gustafson
Dagens födelsedagsbarn
August 24, an Angel sent me a sign.
October 20, I drowned in her eyes.
Year 2001, I woke up from my sleep.
From that moment on, she is always on my mind.

Stort grattis på födelsedagen min älskade.
[Comments (1)]
Tuesday 2016-01-26 16:37
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå.

För i dag är ingen vanlig dag för det är Ingmaries födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra! :-D



[Comments]
Tuesday 2016-01-26 05:22
Author: Ingmarie Nilsson
Finns alltid något nytt att lära
Jag älskar verkligen den här känslan när man är ”hemma borta”. Du vet den när man skapat rutiner fastän man inte är hemma. När det liksom flyter på och allt fungerar utan ansträngning, undran och letande.

Men vill man så finns det ändå alltid något nytt att upptäcka och lära i livet vare sig man är hemma eller borta och jag är ju en nyfiken skit som gillar att testa nytt. (Inbillar mig lite i hemlighet att det håller både kropp och knopp ungt också.)

För även om jag inte ”letar” så hittar jag nya stigar och vägar mest hela tiden så löprundorna har en tendens att bli en smula längre än jag tänkt mig. Det finns ju så många spännande vägar att utforska!



T.o.m på gymet hittar jag på nya grejer att göra. Känner mig stark som både grabbarna Stallone och Schwarzenegger vars foto hänger på gymets väggar. (Dock lite oklart varför. Har svårt att tänka mig att de varit där men vem vet?)


Varje yogapass jag varit på, och det är en del nu, har jag lärt mig nya grejer och det är riktigt coolt tycker jag. Jag vet att jag sagt det innan men lärarna på Pure.Love.Yoga. är verkligen the top of the top!


Dock tar jag kortaste vägen ner till beachen. Och alltid samma. Max 5 min. dit på två ben. Och sämre lunchvy, och badbalja, kan man ju ha, eller hur?


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-01-25 05:07
Author: Ingmarie Nilsson
Hur blev det så här? Vad hände?
2016 är ett speciellt år för mig.
Det är året då jag levt ett halvt sekel. E-t-t h-a-l-v-t s-e-k-e-l! 50 hela år.
Femtio!

Jag fattar egentligen inte hur det har gått till.
Eller hur det egentligen känns. Jag är nog mest bara väldigt förvånad. På tisdag vet jag mer. Det är då det är exakt 50 år sedan jag föddes på Halmstad BB av min älskade mamma som var ynka 18 år.
Pappa var inte mycket äldre han. 21 bast. Så otroligt unga… Själv har jag ju inga kids alls och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle varit om jag fått barn i den åldern! På den tiden var jag ju dessutom mer vild än tam.

Många tycker att det här med att fylla år inte är något att fira. En del säger t.o.m att det är ”en sorgens dag”.
Jag begriper inte alls det där. För mig är en ny födelsedag en otrolig gåva! Det betyder ju att jag fått vara med i jordelivet ännu ett år! Något som inte alls är en självklarhet. Allt för många människor som varit en del av mitt liv har dött för tidigt.
En del har inte ens fått leva i 30 år..
Kanske är de på ett bättre ställe, kanske inte. Kanske vi ses igen, kanske inte.
Vem vet? Egentligen.

Men i stället för att bara fira en enda dag så tänkte jag fira hela året! Det är bl.a därför jag är här jag är. Och därför jag ser till att varje dag blir så bra som möjligt.
Jag tänker att det är nu som är viktigt och faktiskt det enda jag har.
I går hade också ett ”nu”, liksom i morgon kommer att ha sitt ”nu”, och faktum är att ett ”sen” nästan genast blir ett ”nu”.
Det är ju egentligen ganska lönlöst att älta det som varit eller oroa sig för framtiden för vi kan inte göra något åt det. Det är i nuet vi ska sträva efter att vara.

Och vet du, varje dag jag vaknar så tänker jag att jag får en ny dag med massor av möjligheter.
Om och om och om igen. Visst är det en fantastisk grej?
Det blir inte alltid toppenbra men oavsett så blir det ännu en dag i det som är mitt liv och jag vill att de dagarna jag får ska vara färgglada. Då räknas även både svart och vitt in. Och grått.

Just nu är det dock bara starka glada färger för det är väldigt, för att inte säga helt omöjligt, att inte älska livet och nuet när man har har detta inpå husknuten.
Och vi kan väl även säga som så att när det gäller löpträningen så behövs det inga extra särskilda backpass. Det ingår liksom vare sig man vill eller ej.

 
 
 
 

 
"Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är "jag".
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare."
(Tomas Tranströmer, "Minderne ser mig".)

Kram från Ingmarie.
[Comments (6)]
Sunday 2016-01-24 04:10
Author: Ingmarie Nilsson
Boostad
Visst finns det mycket skit i det här landet. Som t.ex. all trafik (inkl. att många kör som biltjuvar), vissa staters vapenkärlek, all reklam på tv, den ibland extrema fattigdomen och lika extrema rikedomen samt den negativa miljöpåverkan.

Dessutom är dollarn tokdyr just nu bara för att kronan är så otroligt svag.
Men det där stoppade inte oss från att shoppa loss på Roadrunners för även om kronan är svag så är skor ändå väldigt mycket billigare än i Sverige.



Och hur det än är så ser jag mest fördelar i detta landet. Jag skulle lätt kunna flytta hit om det inte var för den där lilla detaljen med Green card. Skulle kunna bo i princip var som helst av alla de platser jag hittills varit på när jag tänker efter. Med undantag av Kansas.

Intressant det där.
Vad det är som gör att jag trivs så himla bra just här. Faktum är att jag upplevt det så sen första gången jag var här 1991. Och nej, det är inte för att jag är mer ledig, även om jag har en del jobb med mig denna gång, för i så fall skulle det ju kännas likadant oavsett var jag befinner mig utan stämpelklocka.

Hur som helst. En av de grejerna jag gillar, och det kanske kan verka otroligt fjantigt, är alla uppmuntrande och peppande hejarop jag får när jag t.ex. springer eller är på gymet.
Ord som ”looking good”, ”you´re strong” ,”,wow, you´re fast” gör mig både löjligt glad och superpeppad!
Jag gör förresten ganska ofta likadant hemma i Sverige. Tjoar glatt åt okända i löparspåret, eller säger hur impad jag är av någon på gymet, och oftast blir ju folk glada så det är märkligt att det liksom inte sprider sig och fler gör likadant.

Så kanske det är för all pepp som det känns så galet bra i kroppen nu? I kombination med barmark, värme, perfekta löparvägar, yoga och bagels.
Drog till med 4 x (3+2+1) min. + 10 x 30-30 + hopp & skutt + upp- och nedjogg denna förmiddag.
Kändes ruskigt bra!
Jag peppade två tjejer att hänga med mig på några 30-sekundare och jösses vad de kämpade bra! Lyckan i deras ögon när de grejat det var oslagbar!

  

 
Efter att ha jobbat klart, jag slappar och leker som sagt var inte riktigt hela tiden, så blev det gymet igen.
Även där kändes det ruskigt bra och jag var stark som en Grizzly-björn!
Här är två av mina benfavvisar.


 
Det är skönt att vara glad, stark och peppboostad. :-)

Kram från Ingmarie. 
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-23 05:17
Author: Ingmarie Nilsson
Ökar på lyckokontot
Det här blir ett långt inlägg så jag hoppas du pallar läsa. Det är mycket bilder också. :-)

Alltså gott folk, jag tror jag har hittat ännu ett (löpar)paradis på vår jord.

Ronald W Caspers Wildernesspark ligger ca. 20 min. bilfärd från där vi bor och jag finner liksom inga vettiga ord för att beskriva detta helt makalösa ställe.
Hur många fina och välmarkerade trails som helst och vyer så både andan och hakan tappades.
Det blev en del timmars springande för mig och jag ska absolut dit igen för jag är inte på långa vägar färdig där. Kanske kan du förstå varför med hjälp av dessa bilder.

 
 
Nytt års-distansrekord för Anders igen. :-)
Nytt års-distansrekord för Anders igen. :-)
 
Stor varning för Mountain lions, vi fick t.o.m instruktionsblad om hur vi skulle göra om vi stötte på en, men inte ens ett fotspår fick vi se. :-(
Stor varning för Mountain lions, vi fick t.o.m instruktionsblad om hur vi skulle göra om vi stötte på en, men inte ens ett fotspår fick vi se. :-(
 
 

När vi nu ändå var där tog vi den långa kringelikrokvägen genom hela skogen (inget för höjdrädda eller åksjuka) för att kolla in Lake Elsinore. Hade en stor förhoppning om att få bada och skölja av mig alla svettränder men det visade sig vara absolut obadbart trots att den såg så fin ut…
Väldans retsamt!


  
Men det finns ju tack och lov ett stort, stort hav att plaska i. Där gäller det dock att hålla sig på benen för annars är man snart en del av det för dess sugkraft är extremt stor.
Men likväl är det ljuvligt skönt!

 
 

 
Egentligen var det här mer än tillräckligt för att kalla torsdagen en toppendag men ändå blev den ännu bättre.

 

Yogahaket är så bra att när man kollar efter ”reviews” på ex. Facebook så har de 100% med 5 stjärnor.
Ja du fattar va? Vi pratar Magnifico här! The top of the top!
Inte så konstigt att jag hängt där varje dag sen jag köpte det där månadskortet. I dag blev det t.o.m dubbla pass.
D.v.s mer än två timmar total fokus och maximal lycka!
Jag önskar av hela mitt hjärta att fler får chans att uppleva något liknande. Både yogans effekt på kropp och själ och just ett så här fint ställe.

Gymet var jag dock bara på en gång i dag. ;-)
Körde riktigt bra cykelintervaller i min lilla hörna. :-)
5 x (3+2+1 min) + 10 x 20-10 max.
Undra just om någon svettats så mycket som jag på den där hojen…




Sa jag att jag känner mig proppfull av lycka?
Och även om jag vet att livet går upp och ner så är planen att fortsätta fylla på lyckokontot för 2016 är ett mycket speciellt år för mig. Mer om det snart.

Tack för att du läste ända hit!

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2016-01-22 02:00
Author: Ingmarie Nilsson
Löpningens dag 2016
Tiden går så fort så fort. Särskilt när man har skoj!
Så nu är det snart dax igen!
För sjunde gången firas Löpningens dag!

2010 fick nämligen löpningen officiellt en egen Temadag av mig.
Nämligen den första lördagen i februari vilket innebär den 6:e i år.
Det är den tid då jag tyckte (och tycker) det behövs lite festligheter utan att det kostar något och som samtidigt symboliserar att det är nytt år med nya möjligheter och nya äventyr.

Det är en dag då vi kan ära, hedra och hylla en av de roligaste, bästa och underbaraste saker som finns.
(Om du frågar mig)
Nämligen att springa. :-)

Vem som helst är välkommen och vem som helst kan anordna något var som helst under hela dagen så länge det är löpinspirerat. :-)
2016 blir det alltså för sjunde året i rad och jag hoppas så många som möjligt vill vara med.
Ensam, tillsammans med andra, långt, kort, snabbt, långsamt, uppför, nerför, i Sverige eller utomlands spelar ingen roll.
Bara spring det du kan!

Så här var det i 08a land förra året.
Och i resten av vårt land.
Alla är välkomna och har du en egen idé om att ordna något denna dag så är det fritt fram!
Bara att posta här eller på den officiella FB-sidan.
Och sprid dagen hur mycket och hur du vill!
Ju fler desto roligare och jag hoppas på många skojiga bilder!
Men det ska som sagt var vara gratis och det ska vara för alla som gillar löpning.

Jag kommer befinna mig i San Clemente, Californien och firar. Om någon är här så hör av dig så styr vi upp något. :-)

Från förra året.
Från förra året.
[Comments (3)]
Thursday 2016-01-21 05:19
Author: Ingmarie Nilsson
Svett och fokus i olika former (fast ändå same same)
På perfekt uppvärmningsavstånd ligger en sprillans ny park med perfekta fina grusvägar att kuta på.
M.a.o ett perfekt ställe för intervaller tänkte jag. Och det var det väl i och för sig men det blev mycket fram- och tillbaks för av någon anledning hade byggarna envisats med att göra trappor mitt i allt i stället för att låta det bli goa backar.
Garanterat inga löpare i den planerings-styrelsen...
Nåja, det blev bra till slut i alla fall.

20 x 1 min. med lika lång gå och joggvila i skön solvärme.
Jag älskar verkligen när svetten rinner ner i ögonen så man nästan inte ser och kläderna blir lika blöta som om jag stått i duschen.
Då mår jag verkligen gott!
Avslutade med en bunt hopp & skuttövningar så jag var säker på att benen skulle vara absolut slut.


Eller egentligen avslutade jag löppasset med ett gudomligt skönt Slow Flow yoga-pass på det där fina yogahaket.

Man ska dock inte luras av att det heter just ”slow” för det var tuffare än jag trodde. I stället för att ha ett ganska snabbt flöde i övningarna höll man dem tvärtom ganska länge och det kan bli väldigt svettigt kan jag berätta.
Och verkligen utmanande för både kropp och sinne men det är ju liksom det som är en del av hela yoga-grejen. Att stärka både kropp, själ och sinne.

Genom att verkligen vara närvarande och ta hjälp av andningen så tycker jag att jag pallar mer oavsett vad det är.
Helt klart hjälper det mig i vardagslivet och i löpningen men även t.ex. på gymet.
Köra tungt kräver fokus som i sin tur kräver närvaro. Andningen är superviktig. Och att pressa ”lagom” mycket. Precis som i yogan.
Jag gillar verkligen det där gymet även om det är både litet, slitet och snudd på omodernt. Men som med så mycket annat så kan det där "omoderna" visa sig vara det bästa till slut ändå. Jag har hittat flera gamla redskaps-godingar som jag nästan glömt fanns. Men de borde verkligen sluta med att envisas ha vikterna i pound. Att behöva räkna när svetten rinner är väl ändå att begära lite för mycket? ;-)


Den här dagen borde kännas av i morgon men man vet aldrig. Ibland gör man pyttelite och är som ett vrak dagen efter. Ibland gör man massor och är ändå odödlig även dagen efter.
Ingen ordning alls.

Anders satte förresten distansrekord för i år denna fina dag.
Tänk vad sol och barmark kan göra!


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-01-20 04:26
Author: Ingmarie Nilsson
Det här blir verkligen bara bättre och bättre!
Så håll i dig nu!

Bara någon kilometer från vår lya har jag hittat jordens yogahak.
För ynka $30 får jag träna hur mycket jag vill där i en hel månad.
Fatta vilken lycka!

Testade ett 75-minuters ”Hot 26” i kväll. Är resten av passen lika bra finns det risk jag flyttar in där. Eller i alla fall jubla högt som attan varje gång. Dessutom är det superfräscht och überlyxigt med alla duschattiraljer man kan tänka sig behöva efteråt.
Enda bekymret är att välja… Cirka 50 klasser/vecka, både i rumstemperatur och i hot sal, kräver en viss beslutsamhet vilket ju inte är min starkaste gren.


Två kvarter från vår lya går en brant väg ner till havet och San Clemente beachtrail som jag ju invigde i går.
I dag sprang jag till höger och tog mig upp, upp, upp och ännu mer upp på en del asfalt men mest trail. Fördelen med uppför, förutom att det är galet bra träning, är att vyerna ofta blir hisnade!

 
 

Men inte nog med detta.
Utmed dessa trails ligger en stor lekpark för både vuxna och barn. Olika typer av bollplaner, stor lekplats, massor av fler löpvägar och en gigantisk simanläggning.
Så stor att jag hade en egen bana hela passet.

 

Allt detta i närområdet och då har jag ändå inte nämnt alla bra mataffärer.
Favvisarna hittills är denna och denna.
Så skulle jag oturligt nog dö nu så skulle det inte vara av varken hunger eller för att jag är uttråkad. ;-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-01-19 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Det kunde ha blivit vad som helst
När vi bokade resan hit visste vi inte ens att San Clemente fanns. Det mest ”råkade” bli att vi hamnade här helt enkelt för att vi hittade ett boende som verkade bra.
(Vi hyr alltså hus via Airbnb igen. Har funkat utmärkt varje gång.)
Så egentligen var det en vild chansning att åka just hit för det kunde ju varit en håla och rena öknen både när det gällde löpning, gym, natur och (mat)affärer.

Förvisso svarade vår hyresvärd att det fanns allt vi verkade behöva men du vet ju hur olika referenser man kan ha. ”Bra att springa” kan betyda allt från en strandpromenad på några kilometer till flera mil av fina trails beroende på vem du frågar.
Frågar du mig ska det vara det sistnämnda.
Och det har hittills visat sig stämma väldigt bra.

Jag har hittat massor av trails och fina löpvägar som jag ska utforska. Några har jag klarat av i dag och en av vägarna kommer jag springa många gånger till. Dels för att San Clemente beachtrail ligger tre stenkast från huset och dels för att den sammanbinds med många av de andra vägarna.
Hur bra som helst!

Rundan blev inte riktigt som jag tänkt från början för det visade sig att en del av trailsen var hiskeligt kuperade. Nu pratar vi stup! Och jag hade ingen lust att vurpa redan på dag 1 så jag mesade och tog en annan väg men det blev väldans bra ändå. :-)

 
Lite småkyligt tidigt på morgonen men innan jag var klar åkte både jacka och tröja av. Skönt!
Lite småkyligt tidigt på morgonen men innan jag var klar åkte både jacka och tröja av. Skönt!

San Mateo Point är ett av många surafres paradis.
San Mateo Point är ett av många surafres paradis.
  
Havet är berusande vackert, och jag älskar dess ljud, men något bad blev det inte i dag. Svart flagga betyder big no-no för vågorna och strömmarna är inte något för oss dödliga. Surfarna är dock av ett annat virke, det har jag förstått sen långt tillbaks.

Däremot är gymkort redan införskaffat. Och invigt. På San Clemente gym.
Absolut oflådigt men det finns allt jag behöver och lite till.
Dessutom trevligt folk med stort träningsfokus. Sånt gillar jag. Suger åt mig som en svamp, eller en tjuvaktig parasit om man vill vara elak, av energin som skapas. Men kanske jag läcker ut lite jag med så det jämnar ut sig i slutänden.


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2016-01-18 03:45
Author: Ingmarie Nilsson
I den Californiska solen
Efter över 19 timmars resa och 9 timmars tidsskillnad är man inte särskilt kaxig. Samma visa varje gång. Jag undrar hur i all sin dar jag ska överleva att vara ihopknycklad så där länge och det enda jag längtar efter är att få sträcka ut kroppen i en säng.

Men som alla gånger överlevde både jag och Anders med råge och även om hotellet var av medelmåttig standard så får jag lov att säga att sängen och kuddarna var ovanligt sköna.
Eller så var jag bara ovanligt trött…

Ser lika tråkigt ut på utsidan som de flesta hotell…
Ser lika tråkigt ut på utsidan som de flesta hotell…

…men sängen och kuddarna var outstanding! och sånt är viktigt när man är astrött…
…men sängen och kuddarna var outstanding! och sånt är viktigt när man är astrött…
 
Resan var dock ovanligt ”lyxig” fram till inrikesflyget Chicago-San Diego. (Det är ju också då man är som allra tröttast…)
Vi fick hänga i SAS-Loungen innan och p.g.a en konstig ombokning av SAS blev vi uppgraderade som kompensation för krånglet.
Det kallar jag service!
Planet var så nytt att det var nästan oanvänt så bara det gjorde allt extra flådigt.
Bättre stolar, bättre skärmar, internet och t.o.m elkontakter!
(Och nej, jag är inte sponsrad denna gången heller. Tyvärr…)

Dessutom måste det vara en av de vackraste (arbetsplats)vyer man kan få.
Jag blev effektiv som attan och hann bli klar med massor av jobb.


Chicago från ovan
Chicago från ovan
 
Det bra med att vara jetlegad på detta hållet är att man vaknar snortidigt. Det tråkiga är att det är verkligen snortidigt och få andra är vakna då.
Inte ens solen är uppe.
Så det var bara att tvinga sig kvar i sängen tills det blev en mer anständig tid.

När bilen väl var uthämtad kändes det som att vår resa hade börjat på riktigt.
I några veckor framåt, innan vi drar vidare, kommer San Clemente vara vårt ”hemma”.
Vi bor i ett supernajs hus, har redan hittat bra löpvägar, packat upp, fyllt kylen med mat och ätit våra första bagels.
Och jag tror faktiskt inte vi kommer ha någon som helst hemlängtan.


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-16 09:19
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är aldrig för sent att få minnen för livet.
/Bo Säfström

[Comments]
Friday 2016-01-15 18:17
Author: Ingmarie Nilsson
Transportlöpning
Det här med transportlöpning är ändå himla käckt!
Slippa tuben och spara massor av tid!
I alla fall om man har en snäll sambo som fraktar två tunga väskor med ombyteskläder dit man själv ska transportera sig.
För så mycket behövdes en dag som denna när termometern visar -17 och man har aktiviteter efteråt som kräver annan klädsel än träningskläder.

För vilken dag!
Bra fäste, nästan vindstilla och strålande sol. Kan nog inte bli mycket bättre en helt vanlig vinterdag i Sverige!


Tuffade på i hyfsad fart men man får ta det varligt med både halka och kyla. Finns ingen anledning att pressa på och riskera något tänker jag.
Väl framme väntade ännu en belöning (löpningen i sig är ju en belöning bara den) i form av ett alldeles magiskt bra Yin yoga-pass.
Love it!

Töntvarning men med 2 mössor, 2 jackor, 2 tröjor, 2 par brallor och 2 par vantar kan man ju inte begära för mycket. Dock bara ett par sockar. ;-)
Töntvarning men med 2 mössor, 2 jackor, 2 tröjor, 2 par brallor och 2 par vantar kan man ju inte begära för mycket. Dock bara ett par sockar. ;-)
 
I morgon blir (hoppas jag) sista snö och kylpasset innan nästa vinter.
I morgon far vi nämligen västerut. Länge.
Hoppas du hänger med på ett hörn.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-01-14 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Hermans
I går var jag på Hermans och käkade lunch. Jag har varit där oräkneliga gånger men av någon anledning så har det inte varit på ett tag.

Det här är ett av de bästa vegohak som finns på vår planet enl. mig och hur mysigt som helst. Det ligger högt upp på Söders höjder och sitter man på verandan kan man blicka ut över vattnet mot stan och Djurgården. På sommaren kan man sitta ute i den stora trädgården och det är öppet 11-21 i princip varje dag. Alltid mycket folk (poppis som attan) och alltid supergod mat.

Deras filosofi är ungefär att allt hänger samman och det vi gör mot oss själva och andra kommer märkas förr eller senare.
Helhetstänket går som en röd tråd genom allt.
Därför har man gått över till helt vegansk meny för att slita så lite som möjligt på Moder jord, värna om både djur- och människoliv och för att visa hur god och nyttig vegansk mat är!

Menyn varieras hela tiden och just nu är temat "Multi kulti. We love and embrace diversity.".
Härligt, eller hur?
Och vansinnigt gott! Och mättande.

Man slänger heller ingen mat utan ger till flyktingar och hemlösa. Om man är med i t.ex Djurens rätt eller Hälsofrämjandet har man 10% rabatt och alla studenter har dessutom 50% rabatt så att de har chans till att få bra mat så de orkar plugga.
Väldigt fint tycker jag!


 
Och nej, jag är inte sponsrad. :-)

Kram från Ingmarie.

[Comments (3)]
Wednesday 2016-01-13 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
En mening med allt?
Man brukar ju säga att det finns en mening med allt men jag vet inte jag...

Som det här med modd.


Och is under snö.


Nja..
Jag är allt bra skeptisk där…

Men gymet, det är grejer det! Där finns massor av ”meningar”.
Som t.ex för att bli svettig, bli starkare, bli smidigare, bli piggare, bli tröttare, bli gladare, bli peppad, bli inspirerad, bli utmanad, bli tuffare, bli smidigare och bli lugnare. Ja helt enkelt bli en bättre upplaga av sig själv.

Fick med mig bästa Jenny (hon var i ärlighetens namn inte särskilt svårövertalad) till Zenit där vi först körde Transformer i och utanför ”buren” och sen direkt ett Yoga for athletes.

Kommer garanterat att göra sig påmint i morgon.
På ett bra sätt. :-)

 
Instruktör på båda passen: Super-Wanda. Här snackar vi tuff brud i lyxförpackning.
Instruktör på båda passen: Super-Wanda. Här snackar vi tuff brud i lyxförpackning.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Tuesday 2016-01-12 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Det finns en första gång med allt
Om jag inte helt missminner mig så var det 12 år sedan, minst, jag testade spinning för första gången på Må Bättre i Falun. Minns i alla fall att jag slog till på stort direkt och hoppade på ett 90-minuterspass som var tokjobbigt!
Att jag inte blev helt avskräckt där och då är en gåta men kanske också ett av de säkraste tecken på att det var och är himla skoj!

Sen har jag cyklat både korta och långa pass. Ibland över tre timmar. Svettats floder och varit så trött att jag nästan trillat av hojen.
Jag har varit på bra pass och kassa pass. Liksom roliga och tråkiga.

Men jag har har konstigt nog aldrig riktigt funderat på att instruera själv fastän flera tyckt det.
Men så i dag, när jag satt där och trampade i Sats Medis nya fina spinningsal och väntade på att passet skulle börja, så hände det.
Instruktören kom inte och för att göra en kort story ännu kortare så erbjöd jag platsansvarig (som även är min chef ) att hoppa in. Trots att jag inte har just den utbildningen.
Ibland rör sig munnen verkligen fortare än hjärnan.
Men hon litade tydligen på att jag skulle greja det och på mindre än 30 sekunder hade jag fixat musik, bytt plats till instruktörscykeln och dragit i gång passet.

Visst kändes det en smula läskigt men eftersom jag lever efter mottot "face your fears Ingmarie" så var det egentligen aldrig någon tvekan.
Och jösses vad skoj det var!

Jag älskar verkligen att instruera! Blir så himla glad av att få ett svettigt leende tillbaks och att se hur deltagarna utmanar sig själva. Och ibland även varandra.
Har jag tur så får jag göra om det. :-)
Och helt ärligt är ett spinningpass inte helt olikt ett Indoor Runningpass.


Med tanke på hur många Hot Mojo yoga-pass jag kört skulle jag nog greja det med men det var inte dax just i dag. Men det kommer snart det med!

  
Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Monday 2016-01-11 20:45
Author: Ingmarie Nilsson
Real lifesavers
Det finns en slags karamell i USA, kanske även i Sverige, som heter Lifesavers.

Den är inte särskilt god, faktiskt nästan äcklig, och så mycket lifesaver tror jag knappast den är. Möjligtvis för tandtrollen.
Men jag har mina egna lifesavers och tur det för nu när modden och ishalkan invaderat hela 08a land så är det med risk för att bryta både ben och armar bara man sticker ut näsan.


Gymen är min räddning.
Löpbandsintervaller på ett. Svettigt, sjukt jobbigt men absolut modd- och halkfritt. :-)


 
Och sen svettig styrka på ett annat.


Bästa lifesavern efter detta är mat + soffan.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2016-01-10 15:54
Author: Ingmarie Nilsson
Okaxig...
Jag kan vara oerhört kaxig när jag planerar t.ex en resa och tänka att ”äsch det är väl inga problem att lämna Elvira the cat och åka iväg. Hon klarar sig fint utan oss."
Men när det sen väl kommer till kritan är jag blödig som fasen och undrar hur i all sin dar jag ska greja ens en dag utan henne.

Jag vet att ”svärmor” tar hand om henne på allra bästa sätt men det hjälps inte.
Mitt hjärta är på bristningsgränsen varje gång jag måste säga: ”hej då på ett tag” till henne.
Hon själv verkar dock mest tycka det var taskigt att vi väckte henne för att säga hej då när hon låg i sin egen lyxsäng och sussade så gott…


Nu sitter vi på tåget mot 08a land igen och då får jag se till att skärpa till mig. Man kan ju liksom inte hålla på att lipa hur mycket som helst.
Jag är glad vi åker tåg. Både för att det är bekvämt, hyfsat billigt och (förhoppningsvis) snabbt men också för att det är säkert, miljövänligt och för att jag slipper sitta still hela tiden.
Friheten att kunna röra på sig samtidigt som man rör sig framåt är värt väldigt mycket i min värld!


  
Löpturen blev en snöig historia men det var knappt -14 grader så det blev nästa svettigt (!) och benen pinnade på ganska bra emellanåt. Eftersom jag springer så mycket som möjligt på känsla så lät jag dem hållas.
Det gäller ju att passa på för man vet aldrig när det sker nästa gång. :-)


 
Knappt en vecka till i vinter-Sverige sen hoppas jag vi bytt det hela mot absolut snöfria vyer och många fler plusgrader.
Tills dess får jag ha sett till att ha slutat böla och snutit mig ordentligt

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-09 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
Tillfälligt lugnad rödnäsa
Det är svårt att sova riktigt gott när oron gnager i mage och hjärta.
Tack och lov verkar Elvira the cat redan må bättre.
Veterinären tyckte hon såg fin ut (tro jag det!), alla prover utom ett var bra och vikten håller sig stabil vilket är toppen!
Det prov som inte var bra var njurvärdet.
Njurarna sviktar, därav hennes krasslighet, och när det gäller katter finns inget botemedel utan man får behandla med njurvänlig kost.

Det är tydligen inget ovanligt för äldre katter och hon är ju trots allt 15,5 år.
En minst sagt aktningsvärd ålder.

Så nu har vi inhandlat njurvänlig mat och peppar peppar verkar hon gilla den!
Förr åt hon allt men nu för tiden är hon kräsen som attan.
Det är väl så med gamla erfarna och bestämda damer.
Känner liksom igen mig. ;-)


 
Så för tillfället är läget stabilt och lugnt. Måtte det förbli så för planen är att lämna henne här i Njurunda en längre tid då resten av vår lilla familj (d.v.s två stycken) ska dra över Atlanten.

Men ännu är vi kvar här.
-22 grader visade termometern när jag gav mig ut. (Lite senare var den närmre -24.) Då biter det en del i näsan kan jag berätta. Men jag föredrar ändå detta väder veckans alla dagar framför +2 och modd.
Visst är det kallt, du vet så där så "näsvingarna" slår igen, men jag tycker det finns en tjusning i det hela också. Som en slags utmaning och med en känsla av skräckblandad förtjusning. Jag och naturens kraft på något vis.

75 min. lugnt och fint. Sol, blå himmel och bedövande vackert överallt.
Fördelen med kylan är att kläderna knappt blir svettiga (= mindre tvätt), skorna fäster hur bra som helst och att det är bedövande vackert.
Nackdelen är den stela nunan och att man blir så smått tvungen att springa kissnödig om man inte vill riskera förfrusen rumpa.

  

Det tog ett tag att bli varm och go igen men med ett rejält gympass i bagaget tillsammans med Anders så blev jag både lite svett och har återfått min talförhet igen.
En del kanske skulle säga ”tyvärr” där. ;-)

 
 

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-01-08 22:18
Author: Ingmarie Nilsson
Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Ibland blir det bättre!
Och ibland sämre.

Elvira the cat blev skruttig i kväll och vi fick akut åka till Djursjukhuset.
Ena ögat svullnade igen och vis av erfarenhet så vet jag att det där är inget man ska nonchalera.
Lilla kraken. Så tapper så tapper.
Trots att veterinären klämde och kände överallt, droppade läskiga grejer i ögat för att utesluta sår på hornhinnan, öppnade munnen för att kolla tänderna och vägde henne så pep hon inte ens. Enda gången var när det var dax för blodprov men även det uthärdade hon tappert. Som ”anhörig” är det skitjobbigt att stå bredvid men vi klarade av det ganska bra trots allt.

Ögat verkar ok men vi ska ge ögondroppar i förebyggande syfte.
Blodproverna vet vi inte svaret på ännu så det är bara att hålla tummar och tår.

 

Men innan allt detta så flöt det på bättre än väntat.

När jag stack ut på dagens löppass tänkte jag att det skulle bli 10 backar. Sen tänkte jag 12. Sen 15.

Det blev till slut 16 stycken à 2,5 minut upp. Totalt 130 min. i -16 grader. Gött!
Då får man räkna med lite frost i skägget och att man inte är så talbar på ett tag p.g.a stelfrusen nuna.

 

Fick även ett fint poolrun-pass i lilla fina Njurundahallens bassäng.
Livet är fullt av överraskningar och ibland är det nog både bra och tur att man inte vet allt.
I morgon är en ny dag. Vad som händer då är skrivet i stjärnorna och vi människoknytt (och djurknytt) får hänga med så gott vi kan.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-01-07 14:23
Author: Ingmarie Nilsson
Extremväder? :-O
För mig som är uppvuxen och (löp)tuktad i och av den halländska fuktiga kylan, som verkligen går in i märg och ben, så är -16 torra grader ingenting att gnälla över. Om man bara är hyfsat frisk så går det alldeles utmärkt att kuta i ändå. För allvarligt talat är det inget extremväder som tidningsrubrikerna vill påskina bara för att det är -25 grader.
Lika lite som det är extremväder på sommaren de ynka dagarna det är över +25 grader.
Vi bor i Sverige, vi har årstider och då är det så här det är. Varje år.

I min värld handlar det mest om klädsel, fart/distans och ffa attityd oavsett om det är -30 eller + 30 grader.
Jag har kutat i båda varianterna. Och överlevt. ;-)
Du kan, och kanske bör, inte springa lika fort/långt om det är ovanligt kallt eller ovanligt varmt men du kan springa. Och absolut kan du vara ute och träna.

-16 hade vi i 08a land när jag stack ut i dag. Totalt 110 minuter. Vindstilla, klar hög luft, sol och fast fint underlag. T.o.m mina halvslitna absolut dubbfria Newton-pjux greppar i backarna när det är så här och då är det tokbra underlag.
Visst önskar jag sjöarna vore isfria så jag kunde hoppa i, och visst är det en smula tungt med alla lager kläder, men å andra sidan så är skridskoåkarna jätteglada och extratyngden kommer göra mig stark. :-)
T.o.m cykla funkar utmärkt även om växlarna på min gamla skrutt fryser fast efter några minuter. (Det gäller med andra ord att ha valt rätt växel för annars kan det bli tungt värre.)

Så nej, det finns absolut ingenting att gnälla över bara för att kvicksilvret tillfälligt är på många minus.
Hade hela vintern varit så här hade ju allt varit plättlätt!


 
 
Öronvärmare, mössa, buff, bh, två tröjor, två jackor, långkallingar, tjocka tajts, sockar, skor, två par vantar. Då fryser man inte. Inte ens om man joggar i snigelfart. :-)
Öronvärmare, mössa, buff, bh, två tröjor, två jackor, långkallingar, tjocka tajts, sockar, skor, två par vantar. Då fryser man inte. Inte ens om man joggar i snigelfart. :-)

 

Så mina enkla råd är och förblir:
Klä dig och anpassa fart och distans efter vädret, acceptera situationen och gilla läget.
Gör ett aktivt val och om du väljer att kuta så gör det med glädje och var tacksam för att du ens kan och får.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Wednesday 2016-01-06 18:02
Author: Ingmarie Nilsson
Vek mes eller hård tuffing??
Oavsett vad det gäller så har man nästan alltid minst två val och i princip alltid kan man välja hur man reagerar och tänker om det som sker.

Så vill man vara negativ så skulle man kunna säga att jag varit en vek mes de två senaste dagarna.
Inomhusträning i värme och med fast mark under fötterna på alla träningar.
Men jag väljer att se det positiva. Att jag är en hårding efter två ganska tuffa, och framförallt skiskojiga, dagar!

I går blev det en slags löpbandsdubbel på sprillans nya Sats Sportpalatset. Först egna intervaller och sen direkt ett ”jobb-pass” Indoor Running med en hel radda olika slags intervaller. Där mesade jag dock lite. Måste ju orka prata med. ;-)
(Om du är nyfiken på hur passet kan se ut så klicka på länken och kolla filmen. Jag är med på ett pyttelitet hörn. :-))

Inte för att det är någon fet timlön precis men tänk ändå vilken lyx att få betalt för att köra på hamsterbandet så svetten rinner!

 
 
Åkte sen direkt till jobbet på Aktivitus, många timmar senare vidare tillbaks till stan och Sats Zenit för ett riktigt bra styrkepass.
(Vissa dagar är jag extra glad över mitt SL-kort. Särskilt när de sköter sig. En sån här dag hade inte funkat annars .~)

Totalt en timmes effektiv styrka. Här i "the killing machine". Ger en klenis som mig garanterat trötta muskler trots lite fuskhjälp.
Totalt en timmes effektiv styrka. Här i "the killing machine". Ger en klenis som mig garanterat trötta muskler trots lite fuskhjälp.
 

I dag blev det tre goa timmar på 08a lands Disneyland och största lekpark.
För det är vad jag tycker Bosön är.
Är man där dessutom med ett härligt gäng likasinnade så kan det inte bli annat än svettigt, pulshöjande och mjölksyrastinnt.

 
Först intervaller. Karin, Jenny, Carl och jag. :-)
Först intervaller. Karin, Jenny, Carl och jag. :-)
Det ser ut som vi är samlade och kör i samma fart men jag ska erkänna att det är bara fejk. Jag var dock glad att jag fick springa jämsides med dessa gaseller i alla fall några meter…
Det ser ut som vi är samlade och kör i samma fart men jag ska erkänna att det är bara fejk. Jag var dock glad att jag fick springa jämsides med dessa gaseller i alla fall några meter…
 
Löpskolning hör också till.
Löpskolning hör också till.
Liksom styrka. Cirkelträning is da grej när man är en grupp! Gymträning ger effekt för även om jag är långsammast i gänget (just nu) så är jag i alla fall stark och uthållig som attan! Och två av tre är ju inte så illa tänker jag.
Liksom styrka. Cirkelträning is da grej när man är en grupp! Gymträning ger effekt för även om jag är långsammast i gänget (just nu) så är jag i alla fall stark och uthållig som attan! Och två av tre är ju inte så illa tänker jag.
 
Någonstans där tyckte halva gänget att det fick räcka.
Andra halvan, jag och Jenny, tyckte bassängen var på tok för lockande för att avstå.


Vattenlöpning är verkligen mjumma för vilka kroppar som helst men särskilt intervalltrötta.

 
Men såklart har jag varit ute också. Ännu går tuben eller bussen inte från dörr till dörr.
Så förutom tung packning har jag släpat runt på femtielva lager kläder för jag vägrar att frysa!
Hur man (av fåfänga?) kan gå i tunna brallor, uppknäppt jacka och utan mössa när det är minus 10-15 grader är för mig en gåta.
Eller så är vi bara gjorda av helt olika material.


 
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-01-05 09:00
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
If you still can see shadows in the dark, there must be a light.
/Dag Geo Wassdahl

 
[Comments]
Monday 2016-01-04 20:41
Author: Ingmarie Nilsson
En slags perspektiv
Vad jag har förstått så finns det de människor som älskar att gå i stan, vimla bland hundratals andra och shoppa både i fönster och på riktigt.
Själv blir jag helt matt bara av tanken men hur det än är så ibland ”måste” även jag bege mig in i grytan.
T.ex när det som behöver göras/fixas inte finns i vår lilla hörna av 08a land.

Inte nog med all trängsel, tempot och flängandet hit och dit.
Man ska jämföra och välja också.
För precis som det finns 68 olika flingsorter i även den lilla by-butiken så verkar det finnas minst lika många val bland allt annat oavsett vad det är.

Så för en velmajja som mig är det ett mindre helvete. Särskilt när det ska investeras i dyra grejer där det verkligen gäller att välja rätt.
Fel paket flingor går ju liksom an men att t.ex välja fel dator är, tycker jag, en aning värre.
Då måste man vara säker på sitt val.

Kanske ändå den fysiska träningen hjälper mig att härda ut de få gånger jag utsätter mig själv för detta. Och kanske det även gör att jag inte velar ihjäl mig.
Lyckades minsann bestämma mig nästan direkt i dag.

Men stadsrännande ger mig ämdå lite perspektiv på något vis.
För på riktigt tycker jag att fyra timmars träning som i går är väldigt mycket lättare än två timmar i stan.
Både fysiskt och psykiskt.
För att inte tala om dagens 90 minuter i bassängen med sim- och vattenlöpningsträning.
Plättlätt i jämförelse. Och väldigt mycket roligare!


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2016-01-03 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
SuperSunday
Jag vet inte vad det är för gen jag har men i går när jag satt i soffan, lagom mör, och läste om alla som kutat Årets första långpass så började mina hjärnceller genast vakna till liv.
Totalt var de flera hundra som sprungit tillsammans. En del hade kutat 60 km. Andra 25. Oavsett så flimrade det ena fotot efter det andra med rosiga, endorfinglada och lagom möra löpare förbi i Facebook-flödet.
Och som den endorfinknarkare jag är så ville ju jag med.
Och det var alltså den tanken som gjorde att mina hjärnceller började jobba på högvarv.

Men kuta länge är inte lika kul om man är själv så då får man fråga någon som har samma skumma gener som man själv om hen vill med.

Som t.ex. Jenny.

Hon var utan tvekan med på ett 3-timmars så då blev det så. Vi sprang dit näsan pekade och det blev en helt magisk runda i Hagaparken, runt Ulriksdals slott, utmed Brunnsviken och tillbaks till Sats Fridhemsplan där vi startat.
Med några extra varv runt husen för är det 3 timmar så är det.
Vi sprang lugnt och fint hela tiden för att vara snälla mot benen samtidigt som vi nog lyckades lösa vartenda världsproblem.
Jag är säker på att om alla hade kutat så hade jorden varit en fredligare plats. Inte bara för att man hinner babbla och lösa problematiska frågor, utan också för att man helt enkelt inte orkar bråka efteråt. ;-)



Det fanns en tanke med att vi startade från just Fridhemsplan.
Förstås.
För på just söndagar har en av mina favvoinstruktörer Hot Mojoyoga där och eftersom jag och Jenny har samma tokiga gener så tyckte vi förstås det var en alldeles strålande idé att avrunda det hela med lite mer svett.
Och ett bättre sätt att mjuka upp småstela och småfrusna (löpar)kroppar får man nog faktiskt leta efter.


Nog för att jag gillar Ecos kokosvatten annars men det vet i sjuttsingen om den varit godare än i dag efter det där 4 timmarnas svettpasset.


 
För att inte tala om maten.


Tack för i dag livet!

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Saturday 2016-01-02 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Bosö-häng
För idrottstokar är Bosön som en enda stor lekplats. I princip allt finns på en och samma plats oavsett om du vill boxas, kuta, spela pingis, paddla eller hoppa hopprep.
Roligast, om du frågar mig, är löparbanan och alla gym/styrkegrejer.

På 200-metersbanan kan man springa runt runt i en rasande fart.
Eller rättare sagt, det känns som det går i en rasande fart.
I sällskap av Marcus, Karin, Jenny och Sophie var jag absolut långsammast men det är inget jag hänger läpp för ens en sekund.

Dels för att de alla är fantastiska (löpar)människor som jag önskar allt gott i världen. Och i det ingår ju liksom härliga löparpass på snabba fötter.

Dels hade jag en riktigt bra känsla hela tiden och för första gången på länge både kunde jag och ffa. vågade jag ta i så jag blev så där riktigt, riktigt snortrött.

Det är ju liksom en sak att vara bra tränad. En helt annan att vara i bra form. Men det kommer. Det är bara att hålla i och gneta på.
När det gäller att våga så är jag helt enkelt nästan löjligt rädd för att skada mig. Jag springer hellre långsamt och är hel än fort och pajjar.
Förvisso ingen garanti. Nog snarare ett försök att verka lite klok. ;-)

 

Vi tjejer fortsatte efteråt med löpskolning och cirkelträning tills vi tyckte både ben och överkropp fått nog.
Jag är lite hopplös där för jag får liksom nästan aldrig nog. Det är ju så galet skoj!


Jenny är av typ samma skrot och korn så vi raggade upp ett varsitt vattenlöpningsbälte och hoppade ner i den lilla poolen och sprang tills vi inte fick vara i längre. (Förresten enda dåliga på Bosön. De borde i alla fall ha en 25-meters bassäng kan man tycka…)

  
Men en dag är lång så jag hann även med ett Hot Mojo yogapass.
Nu sitter jag dock i soffan och tänker inte röra mig mer än nödvändigt.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-01-01 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Första dagen på 2016
Nytt år innebär för många både nya förutsättningar, nya mål och nya löften.
Jag har slutat med det. När jag bestämt mig för något så börjar jag liksom direkt oavsett datum och dag.
Nyårslöften verkar inte vara någon bra grej heller. 70-80 % bryter dem tydligen inom en månad. Dåliga odds med andra ord…

Man skulle ha kunnat tro att det var en massa nyårslöften som dragit igång för gymet var absolut knökfullt denna dag men jag vågar påstå att åtminstone 95% var
superseriöst vant träningsfolk. Jag tror helt enkelt det berodde på att de flesta (alla?) andra gym var stängda så vi träningstokar blev helt enkelt hopfösta på samma ställe.

Men det gjorde åtminstone inte mig ett skvatt. Jag blir tvärtom väldigt peppad av att se andra träna hårt. Dessutom hade jag min super-lekkamrat Jenny med mig.
Då blir det som det blir. När man har skoj rullar tiden på i ett rasande tempo och från att ha tänkt ta det hyfsat lugnt så blev det istället ganska svettigt.
Kanske får jag lida i morgon men skit detsamma. Ibland får man verkligen leva i nuet och strunta i morgondagen tycker jag.

Klarar mig fortfarande inte utan "fuskband" här...
Klarar mig fortfarande inte utan "fuskband" här...
Men armhävningsmålet har jag fixat x flera!
Men armhävningsmålet har jag fixat x flera!
  

  
Och i dag fick jag äntligen min gårdagsönskan uppfylld!
Hellasgården kan man lita på!
Hela sjön är full av is utom vid en av bryggorna så idag blev det årets första Sprada.
+ 1 grad i plurret.
Friskt och garanterat uppiggande!

 
  
  
 

Några nyårslöften blir det alltså inte men det betyder inte att jag inte har mål eller att det kommer ske förändringar.
Just detta året är lite extra speciellt för mig och jag ska snart förklara både varför och hur det blir.

Redan snart kommer du kunna se en förändring här faktiskt. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]