Archive Mar 2016 (31 entries)

Thursday 2016-03-31 04:34
Author: Ingmarie Nilsson
Variationen
Jag begriper mig verkligen inte riktigt på människor som tycker löpning är tråkigt och enformigt.
Finns det egentligen någon sport som kan varieras så in i det oändliga?

Långt, kort, snabbt, långsamt, på asfalt, på stigar, i träsk, uppför, nerför, på platten, i sol, i regn, i snö, på dagen, på natten, ensam, tillsammans med andra, på bana, obanat, på rad, i bredd, medvind, motvind, sommar, höst, vinter, vår, bestämd tid, obestämd tid, med kläder, utan kläder, barfota, med skor, framlänges, baklänges, vackra omgivningar, fula omgivningar, med nummerlapp, utan nummerlapp, ung-gammal-mittemellan-ålder, med hund/fyrbent sällskap, utan hund/fyrbent sällskap, med fikapaus, utan fikapaus, hårt, lätt, på tid, utan tid, på reflexbana, på elljusspår, på gator, på parkeringsplatser, kombinera till swimrun, med pannlampa, med karta, i storstad, på vischan, på lätta ben, på blytunga ben och man kan ju faktiskt t.o.m springa i en bassäng.

Phju!

Du kan säkert komma på ännu fler varianter. (Tell me!)

Det närmsta jag kan komma alla dessa varianter är nog cykel. Men då har man mekket att behöva ha just en cykel. Däremot är cyklister världsbäst på att fika. ;-)

Jag valde i dag varianten platt, långsam, halvlång (eller halvkort beroende på hur man ser det) löpning i vacker stigmiljö. Och även i pool förresten.
Att det var lite halvsegt var väl i och för sig också ett val eftersom jag tränat på ganska bra senaste tiden. Och seghet går över. I alla fall har det gjort det hittills i livet.



 
Var och en finner förstås sin grej som gör en glad och lycklig. En del blir ju saliga av att sparka en boll, klättra på väggar eller hoppa över hinder.
Och tur är väl det för det vore hiskleigt trist om alla gillade, och gjorde, samma grej.
Men att säga att löpning är tråkigt och enformigt kan jag aldrig hålla med om!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-03-30 03:33
Author: Ingmarie Nilsson
Springtime
Våren här i Albuquerque är lika nyckfull som i Sverige.
Kanske t.o.m ännu nyckfullare? Temperaturen kan växla från + 25 till -5 och det kan både regna, snöa och ffa blåsa hiskeligt mycket. Men mestadels skiner solen, vindarna är stillsamma och himlen klarblå.

Vinden kan ställa till en väldig oreda när tiotusentals tumbleweeds far omkring. För att få bort dem måste man ibland ha stora lastbilar till hjälp som t.ex. här.


I dag har det blåst rejäla gusty winds men eftersom det samtidigt var varmt gjorde det inte så mycket.
Kuta kan man ju ändå och på trailsen uppe vid Sandia Mountain är tumbleweeds ganska sällsynta. Och om man skulle få en sån på sig är det förvisso inte skönt, de sticks som attan, men de är inte som att få en gren i skallen. Eller något annat som kan få ett människoknytt att falla.

Vind eller ej så är det en utmaning i sig att kuta upp och ner i princip hela tiden på 1600-2000 m. ö.h.
Men jag är en rackare på att ta det lugnt så faktum är att de 160 min. jag gnetade ihop kändes riktigt bra!
Jag är övertygad om att kuta på slingriga, krokiga, kuperade trails där man hela tiden får ändra steglängd, balansera och ibland klättra både upp och ner är superduper bra för kroppen och hjälper till med återhämtningen. Jag blir mycket mer sliten av att springa på plan asfalt.
Farten spelar säkert också roll för det är då inga snabba minuter och kilometer jag producerar. Men jag tänker som så att det är tiden jag är igång som s.a.s ”räknas.

Det blev en väldigt fin runda med delvis lite nya stråk. Kutade hela vägen bort till Sandia Peak Tramway och uppför några djävulska backar. (Tänk Hammarbybacken x 5.)
Sen ner. Och sen upp igen på några andra lika branta långa, sega backar.
Det tuffaste är nog att ha kutat ner, ner, ner för att sen vända i 180 grader och kuta upp, upp, upp igen. Benen liksom bara dör.
Blir jag inte stark av detta blir jag det aldrig.


  
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-03-29 04:04
Author: Ingmarie Nilsson
Två guldkorn
Jag älskar verkligen yoga!
Om nu någon missat det.
Det är ytterst sällan jag tycker det är ”tråkigt” eller att jag inte har lust.
Inte ens om det är en dålig lärare kan jag känna olust. Då ser jag det som en utmaning att fokusera på det som är bra. (För det finns alltid något.)
Är jag min egen lärare så följer jag mitt eget flöde bara. Ibland har jag en plan. Ibland inte.

Jag älskar känslan av att vara i nuet, av att verkligen fokusera på andningen, på medvetandet och på kroppen. Av att stilla sinnet, utmana kropp och knopp och att försöka förstå hela den yogiska filosofin.

Ibland är det en baggis att komma in i flödet oavsett yogaform. Ibland är det svårare och hjärnan är inte alls med.
Ibland yogar jag flera timmar per dag. Ibland max 10 min. men varje dag gör jag alltid någon slags yoga och meditation.
Bättre lite och ofta än sällan och mycket tänker jag.

Inget pass är det andra likt och jag lär mig ständigt nya grejer om mig själv.
Otroligt spännande!
Det stämmer verkligen det där att så som man är, agerar och reagerar på mattan speglar det ”vanliga livet”. I alla fall för mig.

Ofta använder jag mig av yogaövningar även efter/före löpningen/styrketräningen/cyklingen/simningen eller vad det nu är jag gjort för att öka på rörligheten, väcka kropp & sinne alt. lugna ner dem. Det är ju det som är så fint med yoga tycker jag. Att man kan använda det lite hur man vill och på så många olika vis.

Om jag vore tvungen att välja två övningar som mina after training-favvisar så blir det nog dessa:

Huksittande/djup squat. (Malasana.)

Det här är en övning/rörelse vi i väst har tappat medan man i österland oftast inte har några som helst problem att sitta både länge och väl på huk. Vi har i stället blivit lata och orörliga och måste ha en stol.
Det är väldigt synd för att sitta på huk är otroligt välgörande för kroppen.
Man inte bara stretchar och stärker vader, insida lår, fötter nederdelen av ryggen samt vristerna. Övningen öppnar även upp höfterna, kan förbättra matsmältningen samt skapa ny energi.
Dock bör man undvika denna övning om man har knä alt. ländryggskada.

Gör så här:

1: Utgå från t.ex bergspositionen. Placera sedan fötterna lika brett som mattan, med tårna riktade snett strax utanför. På en utandning, sitt så djupt ned som det går med rumpan mot golvet. Hälarna ska vara kvar i mattan/golvet. Om det inte går, eller du inte kommer så djup, lägg block eller filtar under.
2: Öppna upp knän och lår lite bredare än överkroppen och kom fram med överkroppen lite emellan.
3: Placera överarmarna mot insidan av låren och pressa försiktigt ut dem samtidigt som du riktar svanskotan snett nedåt/bakåt.
4: Pressa handflatorna mot varandra framför bröstbenet. Lyft bröstbenet uppåt, bredda mellan nyckelbenen. Låt skulderbladen komma in mot ryggraden och ner mot svanskotan.
5: Håll positionen medan du andas långt ner i magen samt ut i ländryggen på inandning. Släpp spänningar och sjunk djupare på utandning. Håll en bra stund här, allt från fem till trettio andetag. Eller 30 sek. till 10 min. Börja försiktigt och öka efter hand. När du är klar så sträck långsamt på benen samtidigt som du andas in.



Barnets position” (Balasana.)

En fantastisk viloposition och en perfekt avrundning efter ett löp/cykel/tränings-pass. Eller innan du ska sova. Barnets position hjälper dig att varva ner, ”öppna upp” ryggen och sträcka ut ländryggen, skapa ny energi, lugna ner hjärta, andning och nervsystem samt sträcka ut höfter, lår och fotryggen upp till vristerna.

Gör så här:

1: Börja sittandes på knä, fotryggarna i golvet så att stortårna nuddar varandra.
2: Bredda lite på knäna och sjunk ned med sittbenen mot hälarna.
3: Känn att sittbenen nuddar hälarna. Om detta gör ont i knäna så rekommenderar jag att du gör denna position med en yogalärare och inte hemma själv. Du kan testa om det känns bättre med en filt mellan benen eller i knävecket.
4: Luta dig långsamt fram på en utandning ned med armarna framför dig.
5: Den sista biten sjunker du ned med pannan till mattan.
6: Armarna är rakt sträckta framför dig, axelbrett. Fingrarna spretar på mattan och pekfingret är riktat rätt framåt. Du kan även prova att ha armarna bakåt och hålla om hälarna alt. bara låter händerna vila fritt mot marken.
7: Blunda och dra djupa andetag ända ned i ländryggen. Pausa kort på in- såväl som utandning.



Prova några minuter varje dag i en vecka och se vad som händer. :-)
Lycka till!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-03-28 04:27
Author: Ingmarie Nilsson
Det som betyder något
Det är sällan jag deppar någon längre stund, tvärtom är jag faktiskt glad nästan jämt, men ibland är det verkligen e-x-t-r-a enkelt att känna tacksamhet, älska livet och njuta av att kroppen är frisk och stark.


 
Sträva efter att fylla ditt liv med sådant som är viktigt och bra för dig.
Allt annat är ju faktiskt ganska meningslöst om man tänker efter...

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Sunday 2016-03-27 04:05
Author: Ingmarie Nilsson
Glad påskafton!
Jag är inte särskilt påskfirig av mig.

Hade inte ens en endaste påskfärg på mig denna afton men ingen kan säga att jag inte är färgglad illa fall!


Men jag gillar ju att fira. Helst varje dag!
Om inte annat kan man ju fira att man lever tänker jag.

Eller t.ex. att man klarat ett ruskigt bra banpass.
16 x 200 m + 10 x100 m. + hopp&skutt.
Där var ett stort gäng unga vansinnigt snabba killar som körde 800-ingar fortare än jag sprang mina 200-ingar på.
Snacka om att känna sig som en sengångare bland geparderna.



Men jag var glad ändå för en dag, om de har tur, kommer de också vara långsammare och sukta efter sina fornstora dar.
På så vis är livet väldigt rättvist.
Kul hade jag också! Trevligt folk att babbla med och jag blev så där härligt ruskigt trött.



Gympasset gjorde väl kanske inte direkt mig piggare men garanterat starkare!
De, gymet alltså, bjöd dessutom på påskgodis så jag hann inte ens bli hungrig innan lunchen var klar.


Åkte dit en gång till nu ikväll för poolrun och mysigt jaccuzzi-häng med några kompisar och fick ännu mer godis så egentligen har jag verkligen påskfirat när jag tänker efter.
Här "hemma" är det så fint pyntat både högt och lågt och t.o.m månen verkar skina lite extra.

 

Och som du märker så har jag kunnat ladda upp lite bilder. Facebook har då sina ljusglimatar för det var där jag fick hjälp. Nu håller jag tummarna att Macen orkar en stund till. :-)

Så berätta, hur firade du din påskafton?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2016-03-26 02:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2016-03-25 02:54
Author: Ingmarie Nilsson
Full Mac
Datorer och annan elektronik är väldans bra uppfinningar. I alla fall så länge de fungerar.

Min stackars Mac startskiva är ”full” och hur jag än raderar, tömmer papperskorgen och startar om så förblir den proppfull.
Inte ens en smula verkar få plats. :-(

Har klurat ut att det är ”övrigt” som tar all plats men var det där ”övrigt” finns, eller ens är, har jag dock ingen som helst aning om.
Så om någon Mac-kunnig läser detta och vet hur jag ska göra så är jag evigt tacksam för hjälp! (Ny dator ska införskaffas så fort jag är tillbaks i 08a land men det dröjer ett tag.)

Detta lyxproblem gör nämligen att jag inte kan ladda upp bilder och det är väldigt ledsamt tycker jag.
I synnerhet i dag när jag fick till några riktigt fina foton på mitt 2,5 timmars pass på flodtrailsen som jag berättade om här.
Inte heller kan jag visa bilder från simningen eller jaccuzzibubblandet.
De sista grejerna är väl i och för sig inget att missa men flodturen är det banne mig!
Så tills dess jag löst bekymret får dessa två gamla duga. :-)


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Thursday 2016-03-24 02:31
Author: Ingmarie Nilsson
När ångesten tar sitt grepptag
Visst sjuttsingen funderar jag ibland på varför i all sin dar jag håller på som jag gör.

Hur jag år efter år efter år fortsätter med intervaller, långpass, prehab, rehab, köper dyra skor, åker på läger och håller på.
Och varför jag envisas med att leka seriös löpare när jag lika väl hade kunnat vara en mysjoggare och satsat lika mycket tid på något annat och verkligen åstadkommit något.
Kanske t.o.m gjort någon slags yrkeskarriär och tjänat bra med pengar.
De här tankarna kan verkligen ge mig en slags ångest.
Varför kan jag inte bara tagga ner och bete mig som de flesta folk gör?

Men tydligen funkar jag inte så. Kanske för att jag (hittills) i livet inte hittat något ”riktigt” jobb där jag kan hålla intresselågan brinnande alt. så har jag hittat men ej fått.
För nej, det här (frilans)livet gör mig varken rik eller mynnar ut i en tjusig yrkeskarriär. Men det gör mig lycklig. Och rik på ett annat vis.

Som den optimist jag är så tror jag också att allt löser sig på bästa sätt till slut. Ännu så länge har det ju faktiskt gjort det.

Och visst gillar jag intervaller, tröttheten och känslan efter men om nu någon tror att jag gör det utan både psykisk och fysik ansträngning så kan jag berätta att det är helt fel.
Faktum är att här kan jag verkligen ha ångest innan.

Inte för att jag inte ska klara det utan mer för hur jobbigt det kommer att bli och hur mycket jag kommer behöva slita.
Ändå gör jag det.
Om och om igen.
Varför liksom? Jag kommer ju inte varken persa eller vara med på VM igen.
I natt drömde jag t.o.m om dagens pass, just för att jag visste det skulle bli tufft, så på något vis har jag ju gjort det två gånger nu.
Väldigt onödigt för effekten är garanterat inte dubbel…
Det jag hade småångest över var f.f.a detta:
6 x 5 min. + 10x30-30 sek. Plus hopp&skutt.

Det var slitigt som attan. Sprang ”yttervarvet” på Academy Park. Gillar den rundan. Ganska exakt 5 km. Platt på kortsidorna och uppför/nerför på långsidorna. Vinden hade inte mojnat sen i går så jag fick slita som en tok både uppför och nerför. Uppför för att det är just uppför och nerför för då låg motvinden på som mest. Bitvis kändes det som jag stod helt still men eftersom jag tog mig runt hela varvet och lite till så var det tydligen bara en känsla.


Tufft gympass på det och lite senare även Athletic yoga. Sen var jag v-ä-l-d-i-g-t nöjd.

Och kanske det är just det som är grejen? Att man s.a.s genomlider ångesten och klarar det.
Spelar egentligen ingen roll om det är träning, jobb eller något annat det gäller.
Man håller i och håller ut för att man vill innerst inne.
Och förhoppningsvis blir man även starkare och utvecklas.
If it doesn´t challenge you, it doesn´t change you" som någon sa.

I natt tänker jag dock drömma om bagels, benen i högläge och vindstilla solskensvyer.

Kram från Ingmarie.
[Comments (9)]
Wednesday 2016-03-23 02:48
Author: Ingmarie Nilsson
Blowing
I dag har vindguden verkligen jobbat på ordentligt.

Vägskyltarna svajar, ökenbuskarna flyger som papperstussar hit och dit, flaggorna smattrar, bilarna svajar och att bära någon som helst huvudbonad är bara att glömma.
Men man behöver ingen hårtork om man nu använder en sådan.


Men jag är ju en väst-bästkustböna så jag är härdad. Dessutom är vinden varm och har man den i baken på löpturen så går det som tjohejsan.
Vill man stå still får man dock se till att ha fötterna väl förankrade i backen annars riskerar man hamna med dem uppåt och näsan nedåt
Tycker av någon anledning det är lite festligt. Vinden gör minsann precis som den vill!
Och gillar man det inte så är det bara att vänta en stund. Förr eller senare vänder det ju och det blir ett annat väder.
En ganska befriande tanke oavsett, eller hur?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-03-22 02:49
Author: Ingmarie Nilsson
Och så här kan man börja en vecka
Man kan t.ex köra cykelintervaller så svetten rinner ner i ögonen och man inte ser ett skit samtidigt som hela gymet hör mig utan problem. (I det här läget är det helt klart en nackdel med ljuddämpande mattor och musikfritt… Omöjligt att smyga med sin trötthet.)


Man kan även svettas och låta på gymet och tjuvkika på vad de andra gör och härma när de inte längre är där. (Jag vill ju liksom inte avslöja mina övnings-stölder.)
På warmyogan var jag dock mest svettig. Där andas jag väldigt tyst tvärtemot många andra.


Sen kan man se till att skaffa i-landsproblem typ att plötsligt behöva välja mellan två lika roliga jobb. Kanske t.o.m fyra.
Märkligt det där men det är så typiskt mig.
Har jag inte minst två val så skaffar jag mig. Alltid och oavsett vad det gäller. Som om jag liksom måste ha möjligheten att välja annars känner jag mig ofri.
Hur tramsigt som helst.

Finns det kanske någon bokstavskombination för den åkomman?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Monday 2016-03-21 03:05
Author: Ingmarie Nilsson
Hur man kan avsluta en vecka
Man börjar med att gå upp långt innan solen, käkar frukost och åker sen till ett race på andra sidan stan.

Miles for Minds bjöd på ett 5 km. lopp och ett 1 mile Kids race. Pengarna går till ”promote the education of our children´s body and mind” vilket är en väldigt bra sak tycker jag!

Start och mål var på sprillans nya Nusenda community stadium.
Så ny att tartanen kändes helt oanvänd! Du vet när man liksom studsar fram utan att ens behöva anstränga sig.
Men det var inte på den loppet gick i snorottan denna söndag.
Sådär tidigt är det dessutom snorkallt så jag hade t.o.m vantar och långärmat under loppet.
Men inte långbrallor. Någon måtta får det vara och jag älskar ju mina kjolar!


Fem km. är inte särskilt långt men det kan vara galet jobbigt om man vill det ska gå undan. Inte blir det heller direkt enklare om banan innehåller avsnitt med djup sand och en hel del backar eller att den går på 1700 m-ö-h. Men det är onekligen tokbra träning!

Det var ett tufft race. Många som såg snabba ut på startlinjen så ville jag vara med i stridenförstod jag att det inte skulle funka att maska i början på en så kort sträcka. Bara att gasa och hoppas det skulle hålla.

Och jag tyckte jag gjorde ett riktigt bra jobb!

Etta i min 50+ klass, trea av damerna och minsann åtta totalt!
Fick upp på prispallen två gånger för i det här landet premieras man extra som Master! Så summa summarum så gick jag t.o.m på plus!
Inte frös jag längre heller för när solen kommer då blir det hot.



Riktigt nöjd och glad där! Sprang en lång nedjogg och fick även till ett bra gympass (skulle ju ändå dit för att duscha) innan jag, Trish, Shannon och hennes kompis drog till Soutwest chocolate & coffee festival.
Ja du hör ju vilken grej! Nästan så man inte tror det är sant!
Tydligen landets största chocolate-coffee and gourmet food festival enligt hemsidan men oavsett så var den stor och det fanns nästan obegränsat med smakprover av alla möjliga slag.
Köpte bl.a ett supergott ekologiskt kaffe där 10% av alla inkomster bl.a går till att stödja lokala producenter och till utbildning för flickor/kvinnor. Sånt gillar jag!


  
Efter några superskojiga timmar där var jag så cookie-chocolate-coffee-high att jag var tvungen att rasta av mig med en timmes vattenlöpning och simning.


A really Magic Fun-Day som jag avslutar i soffan med benen i högläge samtidigt som jag smaskar i mig goa bagels. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-03-20 02:30
Author: Ingmarie Nilsson
Trailfinnare
Jag hade tänkt skriva om en helt annan grej i dag men jag bara måste få berätta om trailsen vid Upper Corrales Riverside.

Alltså här har jag varit jag vet inte hur många gånger och sprungit 100-tals, kanske t.o.m tusentals, timmar utan att ha upptäckt denna pärla.
Eller det är väl inte riktigt sant för jag har kutat på den men åt andra hållet.
Egentligen tror jag det är en slags förlängning av Paseo del Bousque Trail som ligger nere vid Rio Grande floden och är totalt 16 miles av ringlande, slingrande trails utmed vattnet.
Det är inga backar att tala om, faktiskt inga alls, så i jämförelse med trailsen uppe i bergen är det väldigt lättsprunget.
Trailsen är till 95% gjorda av hårt packad sand och även om de inte är markerade så kan man liksom inte springa vilse eftersom man hela tiden har vattnet som riktmärke.

Innan har jag alltid kutat söderut helt enkelt för att jag trott jag varit på ”änden” av trailystemet.
Men så idag fick jag för mig att kolla vad som fanns på andra sidan bron och voilà!
Norrut finns ännu en guldgruva av fina, fina trails. Det här är verkligen ”på landet” och man springer förbi den ena gigantiska (häst-)gården efter den andra och många är ute och rider på sina vackra hästar.
Benen var skittrötta men det spelade ingen roll. Turen var 100% ren njutning.
Träden som börjar bli gröna, fåglarna som kvittrar, solen som värmer, den klarblå himlen, Sandia mountain i bakgrunden och doften av hö gör mig lika lyrisk varje gång.
Du vet så där så man vill stanna i ögonblicket för evigt om det bara gick.

Jag hade inte med mig kameran utan fick springa tillbaks en bit efter att jag var klar för att även du ska få en liten glimt av underverket.



 
Jag tror jag vet var nästa långpass kommer bli…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-03-19 03:21
Author: Ingmarie Nilsson
En SÅN dag
Det här är, för mig, verkligen smärtsamt att se.


Fråga mig inte varför den är stängd nu när solen strålar så fint men de har väl sina regler och anledningar antar jag. Precis som t.ex Eriksdalsbadet har när de stänger långt innan sommaren är över.
Med lite tur så öppnar de den i april så jag får väl helt enkelt ge mig till tåls.

Nu är det som det är och jag är ju inte den som låter sånt där stoppa mig.
Simmar gör jag ändå förstås. Jag vet inte hur höghöjden påverkar just simningen men jag antar den påverkar kroppen på samma sätt oavsett vilket element eller vilken rörelse jag befinner mig i.
Inbillade mig ett tag att jag flöt bättre men det vet i sjuttsingen. Vissa dagar sjunker nederdelen som en gråsten. Andra flyter jag som en kork. Precis som på sealevel. Just i dag hade jag dock ett ruskigt bra pass. Ett sånt där tiden bara försvann och jag nog hade kunnat fortsätta i all evighet om jag inte hade blivit så förbenat kissnödig.
Och hungrig.

  
För innan simningen hade jag kutat. Eller ska jag säga flugit? Känslan jag hade var att minst 80% av passet gick nerför men det är en omöjlighet eftersom jag började och slutade på samma ställe.
Glömde t.o.m att kolla på klockan och det blev nästan en halvtimme längre än jag tänkt mig. Då är det lätt!


Och yogan. Vad hände där? En timme som bara försvann. En både hisnande och magisk upplevelse.


Jag har även bokat in roliga jobb, möten och spännande upplevelser, gjort klart ett jobb och påbörjat ett annat.
Med andra ord en riktig Go with the flow dag.
Lika underbart varje gång det händer.
Så berätta, när upplevde du flow sist?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Friday 2016-03-18 02:51
Author: Ingmarie Nilsson
Traditionsbryt
Av gammal (löpar)tradition så läggs långpassen nästan uteslutande på söndagar.

Exakt varför vet jag inte riktigt men jag antar att det är för att många kör intervaller/tävlar på lördagar och f.f.a är de flesta lediga på söndagar och har mer tid både för själva kutandet och för att vila efteråt.
Inget fel i det men ska man hitta på annat på söndagen får man ändra om så jag gjorde en Anna i dag. Hennes långpannor brukar vara på just torsdagar följt av (minst) en cappuccino.

”Långt” är förstås relativt men 130 min. är i min värld ett långpass och även om farten är snudd på skämmigt långsamt så blev jag väldans trött i benen. Kanske det beror på i går och kanske det beror på att först går det upp, upp, upp, sen upp-ner-upp-ner-upp-ner och sen ner, ner, ner innan man ska tvinga benen att springa upp, upp, upp igen och tack och lov lite ner när jag är nästan tillbaks igen.


Vilan gjorde jag under solen innan yogan.
Med fågelkvitter, trädblomsdoft och en ruskigt bra bok som sällskap. Någon cappuccino blev det dock inte. Passade liksom bättre med vatten när solen gassade på max.

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2016-03-17 02:47
Author: Ingmarie Nilsson
(Oplanerat) onsdagsnöje
Rutiner är bra och ofta nödvändiga men ibland blir det ändå inte riktigt som man vill, tänkt och planerat.
Saker händer, jobb kommer emellan, planer raseras och man får helt enkelt tänka om lite.

Så istället för mitt vanliga onsdagsrace med intervaller på platten vid floden, styrka på Riverpoint-gymet och Athletic yoga så blev det backiga intervaller i Academy parken, styrka på Del Norte-gymet, egen yoga och poolrun följt av jaccuzzi-mys.



Ibland är det bra att tvingas tänka om tror jag. Och gilla det.
Att aldrig ändra på rutiner kanske t.o.m tyder på en viss form lättja? Nu var ju detta ingen stor omtänkar-grej precis men jag tror du förstår hur och vad jag menar.

Nido Quebin lär ha sagt:
Börja alltid med att förvänta dig att bra saker ska hända.
Väldigt bra ord att ha med sig i tanken när det kärvar på ett eller annat vis, eller hur?

Faktum är nämligen att jag tycker det här blev ett grymt bra omtänkande och omplanerande.
Kanske t.o.m bättre än den ursprungliga planen. Vem vet?


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-03-16 02:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (2)]
Tuesday 2016-03-15 02:05
Author: Ingmarie Nilsson
Det här med höghöjdsträning
Flera gånger har jag fått frågan om jag tycker jag märker effekt av höghöjdsträning, om jag tror det är bra och hur det egentligen fungerar.

Svaret är att jag inte vet...

Ibland har jag märkt stor effekt, ibland ingenting alls. Faktum är att jag tror ingen riktigt vet utan det är högst individuellt och kanske t.o.m olika från gång till gång.

I Idrottsmedicin Syd skriver man om just detta och även Svensk idrottsforskning har en artikel från 2006 här. Riktigt nya forskningsrön är underligt nog svåra att hitta. Kanske för att det ekonomiskt troligtvis inte är någon vinst? Höghöjden är ju liksom "gratis" och fri för alla som kan och vill.

Jag har själv skrivit ett inlägg här om vad som egentligen händer i kroppen när man är på höghöjd, om för- och nackdelar samt tips på fler länkar.

Det jag däremot vet är att jag mår väldigt bra på höghöjd mellan 1000-2000 m.ö.h och att min kropp verkar gilla det. Varför det är så funderade jag ju lite på här.

Jag vet också att det är väldigt mycket jobbigare att träna intervaller på höghöjd oavsett i vilken form de utförs.
Det är svårt att förklara känslan men när man gått över den där osynliga trötthets-gränsen så blir man liksom punkatrött. D-e-t-g-å-r-i-n-t-e-a-t-t-p-r-e-s-s-a-m-e-r hur gärna man än vill.
Luftrören är som supertunna sugrör, hjärtat pulserar på max och benen är typ orörliga av mjölksyra.
En både fruktansvärd och underbar känsla för en sån som mig som gillar att pressa på mellan varven.

Men jag gillar lugnt också. Jättemycket!
Därför gör jag oftast båda varianterna under en och samma dag.

Cykelintervaller, styrka och ett ljuvligt warmyoga-pass har jag roat mig med denna dag.
Jobbighetsgraden var i samma ordning som de står uppradade om nu någon undrar.


Har du kanske egen erfarenhet av höghöjdsträning?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-03-14 02:55
Author: Ingmarie Nilsson
Spring forward
Att USA gärna vill vara först, och störst, är ju inte precis någon nyhet eller ens en överraskning men att de var flera veckor före t.ex. Sverige med sommartid hade jag helt missat. Eller egentligen vet jag det sen förr men hade väl förträngt det.
Missade det gjorde jag hur som helst.
Tyckte jag kände mig alldeles väldans trött när klockan ringde. Så där så jag nästan trodde att jag helt plötsligt blivit sjuk. Inte ens hundarna var pigga.
Men hur yr i nattmössan jag än var så fattade jag ganska fort för de ”vanliga” klockorna visade en tid medan de digitala visade en annan.

Och så sjuk tror jag inte att jag varken var eller är.

2,5 timmes löpning på trailsen i bergen, 40 min. vattenlöpning, jaccuzzimys, städning, matlagning, hundpromenad, solstolshäng och lite annat pyssel
I så fall är det en märklig sjuka som jag gärna kan ha varje dag men då utan att bli snuvad på en timmes go sömn.




Och helt ärligt. Det här med sommartid och vintertid. Jag är allt bra skeptisk..

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-03-13 03:32
Author: Ingmarie Nilsson
Tuffare än det verkar
Vid Albuquerque Academy finns inte bara en av de finaste banorna i staden utan även en ruskigt fin park där de fixat en ”terrängbana”.
Totalt tror jag själva ”huvudbanan” är ca. 5 km. men det finns små trails som slingrar sig hit och dit så man kan lätt få ihop mer om man vill.
Själva banan är bred med perfekt (löp-)underlag. Det är alltid löpare i olika kategorier som kutar här så man är i princip aldrig ensam men man behöver heller aldrig trängas.

I dag blev det korta intervaller som på pappret verkar plättlätt men i IRL är det något helt annat. I alla fall för mig och i alla fall uppför på höghöjd.
Men efter två dagar med bara lugn träning kände jag mig redo för lite tuffare tag igen.
6 x (75-60-45-30-15 sek.) med 45-15 sek vila.


  
När jag var klar hade jag inte bara trötta ben. Eller egentligen var nog benen ganska ok. Det är egentligen värst med hjärta och lungor för de får jobba stenhårt på höghöjden. Hur som helst, på köpet får man alltid en massa dregel tack vare den torra luften. Men vem orkar liksom bry sig?
Jag har ju alltid fullt upp med att bara hämta andan.


Ökade på mina hopp&skutt-övningar lite och kompletterade med nästan en timme på gymet.
Och ännu lite senare faktiskt även med 50 min. poolrun.


Bra lördag det här om jag får säga det själv.
Och det får jag ju.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-03-12 03:30
Author: Ingmarie Nilsson
Rio Grande Arts & Craft Festival
Nu har det blivit så många gånger att jag tappat räkningen men i princip varje gång jag varit här har jag besökt Rio Grande Arts and Craft Festival.

Cirka 185 konstnärer och hantverkare från hela USA samlas för att visa och sälja sina grejer. Det är allt från vackra handgjorda skrivböcker, glasskålar och smycken till stora tavlor och enorma vattenfontäner och trädgårdsstatyer.
Det finns även en mathörna med ”free samples” av choklad, salsa, ost och en massa annat. (Fast så ”free” är det egentligen inte för det kostar både att parkera och gå in…)
Jag och Trish smakfrossade oss runt och som den brödälskare jag är kunde jag ju inte låta bli att slå till på denna godbiten.


Det räcker långt att bara gå runt och titta på allt. Absolut inget är krimskrams utan här pratar vi gediget hantverk. En del grejer är så dyra att man liksom inte fattar hur dyrt det är.
Men man förstår att det är värdefullt bara genom att titta och lyssna på hur hantverkaren/konstnären gjort.
Det blev inte på långa vägar så många påsar som denna gången men en blev det i alla fall.
Dock visar jag inte vad för det finns en chans att mottagarna läser det här och en avslöjad överraskning är ju ingen överraskning längre, eller hur?


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-03-11 03:43
Author: Ingmarie Nilsson
Fettgott
Jag undrar om det finns något annat ställe i världen som har så mycket ”light” och ”diet” produkter som USA.
Ändå är de bland de fetaste i världen.

Sverige ligger troligtvis inte långt efter. Kolla bara utbudet i mathyllorna, den stigande övervikten, reklamen och för att inte tala om den kolhydrat- och fettfobi många verkar ha.
Till i princip ingen nytta!

För, hör och häpna, vi människoknytt behöver både de där två grejerna samt proteiner, mineraler, vitaminer, spårämnen och annat smått och gott för att funka.
Men det gäller förstås att välja sina källor med omsorg.
Det finns ju både bra och dåliga varianter av det mesta här i livet.

Jag är ingen stor förespråkare av varken pasta, snabbmat, hel/halvfabrikat, vitt mjöl, socker, vanligt salt eller ens produkter från djur men det finns säkert de som tycker och tror tvärtom.
Istället väljer jag produkter från växtriket såsom t.ex grönsaker, bär, frukt, bönor, hampa, linser, tofu, nötter, olika fröer, quinoa, amaranth, hirs, tempeh, havre och jag vet inte allt som finns.

När det gäller fett så tar jag varje dag, förutom nötter, avokado o.s.v., extra av Udo´s oil. För mig funkar det bra och jag tycker det är ruskigt gott.
Jag är ju också helt tokig i kokosolja. Det finns de som säger att det är skit och andra som lovordar det. Jag tillhör de sistnämnda och t.ex. här kan du läsa lite mer.
Använder det till massor av olika grejer, f.f.a till att äta, men det finns massor av olika användningsområden! Kolla här.
Nu har jag hittat ett kokossmör som är så gott att jag nästan dör gottdöden varje gång!


Om man inte är lat som mig kan man göra eget. Här hittade jag t.ex ett recept och här var lite fler varianter.
Varnar dock för att viss beroendeframkallning finns.

Livet är gott och då inte enbart tack vare kokossmöret.
Kroppen är snäll, själen glad, solen skiner och jag fick både en ljuvlig löptur och en egen bana på simningen denna dag.
Vad mer kan man väl liksom begära?


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2016-03-10 03:58
Author: Ingmarie Nilsson
Onsdagsskoj
Om kroppen (och knoppen) hade pallat hårdkörning varje dag hade jag lätt kunnat göra mitt onsdagsskoj veckans alla dagar helt enkelt för att jag gillar känslan och för att det faktiskt är kul!. Kanske inte just då, när ben och lungor svider som mest, men efteråt.

Men nu är jag ju ingen maskin utan bara en vanlig (åldrande) dödlig så därför njuter och uppskattar jag extra mycket de dagar jag kan och klarar av tuffa pass.
I synnerhet när väder, vind och vyer är så här.
Jag älskar verkligen att kuta utmed floden. Fram och tillbaks på platten med solen antingen i ansiktet eller i ryggen. Det enda jag önskar är att det hade varit möjligt att hoppa i den också, floden alltså, men man kan inte få allting här i livet. Åtminstone inte samtidigt.

Löpintervaller (4 x 5-3-1 min), styrka (helkropp) + "Athletic yoga".

Tack kroppen!



Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Wednesday 2016-03-09 02:59
Author: Ingmarie Nilsson
Bodyflow
Jag gillar ju att testa nya grejer. Inte allt men är det något som jag känner mig nyfiken på så provar jag.Kanske helt enkelt för att jag vill slippa dö utan att veta. ;-)
Ibland blir det nitlott men oftare blir det faktiskt vinst.

Ett par gånger i veckan går jag därför på ett pass som heter Bodyflow. Gillade det från första gången.
Passet är yogainspirerat med inslag av lite Thai Chi och pilates. Lite som Body Balance men jag upplever detta passet som lite mer lugnt och sansat. De BB jag kört hemma har jag ofta tyckt verka som att så många rörelser som möjligt ska hinnas med under de minuter man håller på och sånt har jag lite svårt för. Risken för skador blir ju dessutom rejält mycket större.
Instruktören komponerar ihop sitt eget Bodyflow-pass och jag tror att de även har sin egen musik.
Så här beskriver de själva det:

Ideal for anyone and everyone, BODYFLOW® is the yoga-based class that will improve your mind, your body and your life.
During BODYFLOW an inspired soundtrack plays as you bend and stretch through a series of simple yoga moves and embrace elements of Tai Chi and Pilates. Breathing control is a part of all the exercises, and instructors will always provide options for those just getting started.
You’ll strengthen your entire body and leave the class feeling calm and centered.
Happy.

Om det förbättrar livet vet i sjuttsingen, men troligtvis sinnet och absolut kroppen.
Det är enkelt, inte särskilt jobbigt och lugnt. M.a.o perfekt som återhämtning.
Alla pass varken ska eller behöver ju vara svettiga tänker jag. :-)

För övrigt kan jag berätta att våren har kommit med stormsteg. Det är så vackert så jag blir alldeles tårögd.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-03-08 03:57
Author: Ingmarie Nilsson
Studiebesök
Banan jag brukar köra mina intervaller på tillhör Albuquerque Academy.
Som så många andra skolor i USA har de massor av olika sporter att träna och lag att tävla för. Friidrott är en liten del och i den ingår ju löpning.
Skolans friidrottslag är ett av de bästa i hela NM och från i dag förstår jag varför. Fick nämligen möjligheten att hänga med Coach Kedge och några av hans assistent coaches när de hade pass.

Jag är verkligen djupt impad. Flera dagar i veckan kommer 100-tals kids i olika åldrar (grade 6-12) för att träna friidrott. En del är superseriösa och går all in medan andra gör det mest på skoj.
Nu på våren är det Track&field och till hösten är det cross-country som gäller. En del kör båda, andra bara en av säsongerna.
Spelar ingen roll vilka mål du har, alla är välkomna.
Ordningen, disciplinen och fokuseringen är minst sagt imponerande. För att inte tala om kamratskapen och glädjen som genomsyrade allt som gjordes!
Vilka ungdomar och vilka coacher!
Makalöst!
Att jag hade skitskoj behöver jag kanske inte ens skriva?



Min egen träning bestod av cykelintervaller,


+ vattenlöpning,
 
+ yoga förstås. :-) (Och nej bilden är inte från i dag men jag var för relaxad efteråt för att ens komma ihåg att ta en lämplig bild. Så kan det ju bli ibland. :-))


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Monday 2016-03-07 04:44
Author: Ingmarie Nilsson
Borta bra men.. (Och 2 P.s)
Det där var som är bra att kuta är verkligen relativt.
Liksom vad som är ”lättsprunget”.
Flera i går på loppet som jag frågade tyckte jag skulle springa i Tom Mays Park som ligger i Franklin Mountain State Park.
Så självklart åkte jag dit!

Två timmar hade jag tänkt mig. Lugnt och fint.
Lugnt blev det, och fint som i vackra vyer var det, men så fint som i springvänligt vet i sjuttsingen om det var. Inte i min löparvärld i alla fall..
30% var löpvänligt. 60% väldigt komplicerat och 10% absolut ospringbart. Att jag inte stod på näsan är ännu ett underverk. Men det var bra nära och varje gång det nästan hände steg pulsen till det dubbla. Trilla bland en massa vassa stenar är inte precis det jag önskar mig varken nu eller någonsin.

  

110 minuter blev det men då ”fuskade” jag en halvtimme på asfalt. Min hjärna pallade liksom inte mer.



Sen drog jag vidare norrut. Sitta i en bil är ju som sagt var inte min sport men vet du vad det allra värsta ändå var? Faktiskt miljarder gånger värre än både rumpskav, leda och hjärtvolter p.g.a den galna trafiken.
Utmed denna stora 3-5-filiga väg fanns det inhägnad efter inhägnad med tusentals och åter tusentals (mjölk)kor. Tätt packade stående i sin egen skit. Stanken var fruktansvärd.
På stora skyltar stod det: Drink more milk. Eat more icecream.
Fy fasen!
Mjölkindustrin är minst lika vidrig som köttindustrin. Och den är inte mycket bättre i Sverige om nu någon tror det…
Tack och lov såg jag även några få ”glada” kor som åtminstone fick gå på lite gräs.
Sånt där gör mig fruktansvärt ledsen och illa berörd.
Jag vet att det här är ”känsligt”, och de flesta vill inte varken se eller veta, men sanningen kvarstår. Så länge folk köper så kommer eländet finnas kvar. Efterfrågan styr. Alltid.
Man ”måste” ju faktiskt inte dricka flera liter mjölk och äta ost/mjölkprodukter/kött varje dag…

Gjorde några små korta stopp i bl.a ToC och Elephant Buttelake.
Hade bra gärna velat bada i den där sjön men dels är jag osäker på om man ens kan och dels hade jag inte lust att betala ännu mer $$$ för att snabbdopp. (Parken kostade med nämligen.)
Nu när jag tänker efter var det väl en smula snålt…


  
”Badet” blev stället i gymets bassäng när jag äntligen var ”hemma” igen.
När jag såg Sandia och staden samtidigt som Coldplays Adventure of a lifetime mirakulöst spelades på radion började jag lipa av ren lycka.
"I can feel my heart beating. Oh you make me feel".
För så är det med Albuquerque.
Utan att jag vet varför eller ens kan förklara så är detta platsen där mitt hjärta och min själ hör hemma.
Fast kanske det inte är så märkligt. Egentligen…


Kram från Ingmarie.

P.s. 1:
De enda sakerna jag faktiskt önskar mig just nu är två biljetter till Colplaykoncerten om någon har några till övers.
/Ds.

P.s 2: Ursäkta det något röriga inlägget. Min hjärna blev nog en smula överkokt av både parklöpningen och bilkörningen. ;-)
/Ds.
[Comments]
Sunday 2016-03-06 04:01
Author: Ingmarie Nilsson
Las Cruces, El Paso, race och lite Clintan
Mount Cristo Rey är ett 1425 m. högt berg med en ca.9 m.hög Jesus-staty placerad högst upp.
Statyn skapades av konstnären Soler och sattes upp på bergets topp 1940 som en helgedom för alla troende. Varje år vallfärdar tusentals människor upp dit för att be och visa sin vördnad.
Vägen upp ringlar sig i serpentiner och är ca. 4.4 miles fram och tillbaks. (D.v.s ca. 7 km.)
För att göra en lång story kort så råkade jag i onsdags se att det fanns ett lopp upp till toppen och eftersom jag ju bestämt mig för att göra lite tvärtom, plus att jag var nyfiken på hur det såg ut här nere i det södraste av NM, drog jag iväg på den här lilla roadtripen.

Men jag hade ingen laddainförlopp-taktik.
Tänkte mer att det skulle bli ett bra träningspass och en kul upplevelse. Och mitt första i K50-klassen!

I torsdags tränade jag i princip som vanligt. I går blev det ”bara” ett pass som var så segt att jag undrade om kännsbra-vinden vänt. Sprang på platten utmed Rio Grande i Las Cruses (ja samma Rio Grande som i Albuquerque även om den inte är så ”Grande” i just Las Cruses) men det kändes som både motvind och uppför exakt varje steg.



Visste du förresten att det var i just Las Cruses som Hang ´em high med Clintan spelades in?
Jag kan verkligen förstå varför. This is the wild, wild west. :-)
Men nu för tiden är det mer bilar än ridande cowboysare och indianer. Troligtvis fler löpare också.


För att slippa gå upp mitt i natten så drog jag hit till El Paso, Texas, redan i går.
Starten var nämligen redan kl. 7.30, vilket är ganska vanligt i detta land, men största anledningen till just dagens starttid är nog helt enkelt att vid den tiden är temperaturen sval. (Därav långärmad tröja.) Redan kl 09 var det 23 grader. Kl 11 visade kvicksilvret 28.
För min del får det ju gärna vara varmt men nu var det ju inte jag som bestämde.
Loppet erbjöd tre klasser. 1 mile, 5 km och 8 miles. Den sistnämnda var hela vägen till toppen och såklart jag valde den.
Innan hade jag blivit ”varnad” för hur ”streneous” banan skulle vara och med tanke på gårdagen så hade jag inga som helst varken förväntningar eller ambitioner. En kul grej helt enkelt!
Bestämde mig t.o.m för att ta mig tid att fota några snapshots.

Allt gick över förväntan. Kände mig skitstark och tokglad hela vägen upp. Inte ens då jag och några till i täten efter bara några kilometer blev stoppade av ett tåg (!!!) och ikappsprungna blev jag putt.
Godstågen här är inte som de svenska godstågen. De är, utan att överdriva, kilometerlånga så det tog sin lilla tid innan vi kunde fortsätta.
Visst var det uppför, och visst var det ansträngande men inte mycket uppför och ansträngande som jag fått höra. Alla backar jag nött har onekligen gett mig styrka och vana. Tar man det bara lite soft i början, hittar flyt och undviker mjölksyra så brukar det gå bra.

Nerifrån ser statyn ut som en liten flugskit men IRL är den inte det. Och vyn. O lalala!
Man ser både Mexico, New Mexico och Texas. Hur coolt är inte det?



Nerför gick det desto lättare. Om det inte är en massa sten, rötter och annat bröte i vägen är jag ganska bra på att ”rulla”. Just i dag gick det så bra att jag vann och kom trea over all. Konkurrensen var förvisso inte stenhård men en seger är en seger
Grabben som vann var väl typ halva min ålder (och 7-8 min. snabbare) och jag kan utan att överdriva säga att jag i det stora hela drog upp medelåldern några snäpp.

Pokalen var i absolut Texas-style. Big!


 
Fördelen med tidig start är att man har en hel härlig dag kvar!
Lunch och slapp på gräset i en park jag hittade blev en bra återhämtning.

 
Jag gillar verkligen El Paso. Lagom stort, mycket att se och göra, många olika trails att kuta på och fullt av andra träningsmöjligheter men en sak begriper jag inte.
Samma i Alb. faktiskt.
Utomhuspoolerna öppnar inte förrän sent i april eller t.o.m i maj. Även hotellpoolen är stängd.
Helt ofattbart när de flesta dagarna är som vår finaste sommardagar.
Men det finns tack och lov pooler. Inomhus.
Hittade ett fint YMCA som bjöd på både ett härligt styrkepass och ett härligt poolrun-pass.
Väl investerade (ynka) $10!




Tror jag kommer sova extra gott i natt. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-03-05 03:34
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (2)]
Friday 2016-03-04 04:21
Author: Ingmarie Nilsson
Söderut med rumpskav
I min värld är det väldigt mycket jobbigare att åka/köra bil i 4 timmar kontra träna i 4 timmar.

Förvisso tog dagens löpning och simning bara halva den tiden men jag är ganska säker på att jag grejat det dubbla enklare än denna drygt 40 mil långa bilfärden söderut.
Min kropp är helt enkelt inte gjord för att sitta still så där länge. Men nu är det gjort. Nu befinner jag mig i alla fall i Las Cruses.
Vägen hit var… ospännande om jag säger så.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över landskapet. Emellanåt finns det liksom i-n-g-e-n-t-i-n-g mer än oändlig desert och emellanåt tornar sig gigantiska berg upp och mitt i allt kan det dyka upp stora gröna fält och t.o.m en stor sjö.

Enda riktiga stoppet jag gjorde var i Truth or Consequences. En plats med ett sånt namn bara måste man ju stanna vid men för dig som inte varit där kan jag säga att du har inte missat särskilt mycket. Fast egentligen ska jag väl inte säga så för ska man verkligen kunna bedöma en plats behöver man vara där mer än en kvart.


Av det jag sett av Las Cruses är intrycket positivt och haket jag bor på i natt är riktigt gulligt om än typiskt ännu ett amerikansktliggervidvägenmotell.
Fast det är ju inte alla som sovit där "The worlds biggest chili" finns!

 

Och som allting annat i detta land så är (enkel)sängen onekligen tillräckligt stor.

 
I morgon ska jag dra till El Paso i Texas. Om allt går som jag hastigt (o)planerat så kommer du få läsa om mitt äventyr så snart det är avklarat.
If I survive…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-03-03 03:31
Author: Ingmarie Nilsson
Triggers
Om jag inte helt missminner mig så var det någon idrottspsykolog, eller om det kanske var en idrottare/golfare som jag skulle ”härma”, som gjorde att jag började med det en gång för längesedan.

Triggers.

Tanken var att med hjälp av en tanke, ett ord eller en kroppsrörelse skapa energi, fokus, en känsla och avspändhet inför något utmanande.
I början gjorde och använde jag denna trigger som en slags belöning efter ”genomfört uppdrag”. På så vis blev den kopplad till en positiv händelse vilket liksom var syftet.
Meningen är sen att man ska kunna använda sin trigger så fort man vill skapa den där speciella känslan/få energi/fokus.

När jag skulle välja visste jag direkt vad jag ville ha.
En knuten hand. Eller två.


Jag har även några olika mantra/meningar jag kan rabbla för mig själv när jag märker att tankarna svävar iväg åt håll som inte gynnar utmaningen jag ska klara av. Typ nu dör jag eller fasen vad trött jag är eller nu orkar jag inte mer.
En mening som jag ofta tar till och upprepar om och om igen är: Nice and easy, nice and strong.

Nu för tiden gör jag allt det där utan att behöva tänka så mycket på det men precis som med allting annat så måste man ändå öva för att det ska stanna kvar.
Man blir liksom aldrig ”färdig” varken med fysisk eller mental träning.
Det är nöta, nöta, nöta om och om igen som gäller oavsett.

I dag hade jag stor nytta av mantrat när jag körde intervaller nere vid floden.
3 x 10 min + 10 x 1 min. + hopp och skutt, upp- och nedjogg.

 

Min trigger kom av sig själv när jag väl var klar.
Trött men grymt nöjd.

  

Det lite lustiga är att jag använder inte triggers när jag ex. styrketränar, då tänker jag mest på andning och att räkna repetitionerna, eller annan slags träning. Och absolut inte vid yoga eftersom den inte handlar om prestation. Där bara är jag tillsammans med min andning och nuet.

Har du några triggers/mantran du använder dig av?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Wednesday 2016-03-02 02:53
Author: Ingmarie Nilsson
Den snabba tiden
Jag minns när jag var yngre att alla ”gamla” (ja alltså de som då var i den ålder jag är nu och kanske t.o.m yngre) sa att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir.

Jag minns också att jag tyckte det lät fjantigt och så där skulle jag minsann aldrig säga eller tycka. Ärligt talat så trodde jag inte ens jag skulle bli ”gammal”. På den tiden var man ju liksom både odödlig och osårbar.
Nu för tiden fattar jag vad de menade. Och jag säger (förstås) exakt samma sak för numera vet jag ju också att det är sant.
Enda skillnaden är väl att jag inte tycker jag är särskilt ”gammal”.
50 is the new 30 som sagt var.
Tiden går naturligtvis inte fortare, det är bara en känsla och en tanke och tankar kan man styra, men lik förbenat så upplever jag att det är så.
Ibland går den extra fort.
Som när jag kutar på nya platser. Minns hur snabbt jag tyckte tiden gick när vi testade nya rundor i Californien.


Men det behöver inte vara nya rundor. Trailsen här har samma effekt trots att jag sprungit jag vet inte hur många gånger på dem.
Förklaringen är troligtvis ganska enkel. De är många, de går i kringelikrok, de går upp, de går ner, de är ibland galet tekniska och ibland superlättsprungna.
Faktum är att man behöver inte korsa/beträda en trail mer än en gång och ändå få ihop hur många mil som helst!
Landskapet skiftar hela tiden och alltid stöter man på något djur eller någon (springande, gående eller cyklande) människa.
Som idag. 90 min. som bara ”försvann” utan att jag fattade riktigt hur.

  
Helt ärligt upplever jag det som att alla mina träningspass försvinner i ett nafs. T.o.m tok-cykelintervallerna i går. Gymet och yogan ska vi bara inte tala om. Hinner bara komma dit innan klockan rusat fram minst en timme.
Skumt...
Eller inte. Jag har väl bara väldigt roligt!

Tiden är nog egentligen bara något vi ”uppfunnit” för att skapa någon slags ordning i tillvaron antar jag.
Den bästa klockan jag sett någonsin var den på mitt favvohak i San Clemente.
Tycker den är superfin och en bra påminnelse om att nuet är det enda, och det viktigaste, vi har.
Undra hur det hade blivit om vi alla hade en sån?


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-03-01 02:13
Author: Ingmarie Nilsson
Crazy races
Det verkar finnas hur många knasiga, konstiga, roliga och hysteriska lopp som helst att kuta om man vill.

Eller vad sägs om Will Run for Beer-race, Underwear Run, Beer Mile, Hot Chocolate Race, Burro Race, Run BeerFit races, The New York Hot dog challenge, Nude Run of Finland, Chiditarod, Krispy Kreme Challenge, The Chocolate Race, The color run och Twinkie Run är bara några få av alla.

Här är en sida om ”15 of the World most extraordinary Races in 2015.”
Och här är en om ”7 crazy runs and marathons around the world.”

Men, och det här är ofattbart i min värld, jag har ännu inte hittat något Bagel-race.

Det hade jag garanterat varit med på för jag ä-l-s-k-a-r bagels. På riktigt! Men en om dagen får kanske ändå räcka...


Vilket race skulle du vilja fanns?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]