Archive Apr 2016 (31 entries)

Saturday 2016-04-30 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Valborg
Om jag fattat det hela rätt så har Valborg firats som ”vinterns sista dag” sen lång tid tillbaks.

Om det är hedendomen, kristendomen, tyska köpmän eller svenska bönder som ligger bakom valborgseldarna låter jag vara osagt, men firandet av sista april som vinterns sista dag finns i en rad olika kulturer och epoker. Att vi i Sverige kallar dagen för Valborgsmässoafton är egentligen lite märkligt eftersom Valborg tydligen kom in i almanackan först 1901. Eller så kom hon kanske in i almanackan just tack vare detta firande?

Hur som helst så tycker jag man ska fira, rejält, och det kan man egentligen göra precis hur som helst. Med eller utan brasa.

Så här gjorde jag:

Fin morgonyoga och meditation, frukost och långläsning av tidningen innan jag tog tuben in till stan där bästa Jenny mötte upp och gjorde mig sällskap i Hagaparken.
Man behöver som bekant inte köra exakt samma pass så vi hade sällskap dit och tillbaks till gymet. Dessemellan gjorde vi lite eget skoj. Mitt pass blev 3 x 10 min. + 10 x 30-30.
Känslan var helt ok även om benen kanske inte direkt dansade fram. Men det har ju sin förklaring.
Coachar man mycket så blir det förvisso många timmar på benen men det blir ingen vidare kvalité på det hela. Ingen vila heller för den delen.
Men jag gnäller inte. Bara konstaterar. :-)


Man behöver inte köra samma grejer på gymet heller! Det går lika bra ändå!
Och alla foton blir inte briljanta heller men de funkar de också.


Inte långt från Odenlan ligger Organic Green. Du som hängt med här ett tag vet att det är ett av mina absoluta favvohak. För Jenny var det första besöket men jag är 100% säker på att det inte var det sista.
That food is to die for!
Vego och eko såklart. :-)
Inte blev det hela direkt sämre av att vi kunde sitta ute och njuta av solen.


  
Men där kunde vi ju inte sitta och drälla resten av dagen. Jenny for åt sitt håll medan jag for vidare till Eriksdalsbadet och körde ett roligt och (för mig) tufft pass helt enl. Coachens anvisningar.
Man får säga vad man vill om min simning men jag är lydig och flitig som få.


Egen bana nästan hela tiden och massor av plats i både duschen och bastun.
Bättre än så där kan det ju inte bli!
Brasan skippar jag dock. Laddar för morgondagen i stället för då ska…
Ja det får du se i morgon! :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-29 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Peace can not be kept by force. It can only be achieved by understanding.

/A. Einstein

[Comments]
Thursday 2016-04-28 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Prestera lagom
Samhället i dag handlar i mångt och mycket om att prestera, göra karriär och ”vara” någon.
Inget fel i det så länge man känner att det är på en lagom nivå som man mår bra av. Att sträva framåt är ju faktiskt oftast av godo och det är troligtvis det som gjort att vi människoknytt är där vi är i dag och inte lever kvar i grottor.

Samtidigt så upplever jag det ofta som att människor vill prestera på alla plan. På jobbet, hemma, i sin social umgängeskrets och faktiskt t.o.m i ett förhållande och inför sina barn.
För mig börjar det blinka röda lampor direkt för jag tror att det där är ohållbart i längden. Alla behöver någon slags andrum och plats där vi slipper den där prestationshetsen och alla krav. En plats där vi bara är.

Presterande människor vill gärna prestera även på löpträningen och även om det också kan vara bra så är det är ju trots allt bara löpning. En fantastiskt rolig idrott (den bästa om du frågar mig) men den är verkligen inte på liv och död. De allra flesta av oss springer och tränar ju faktiskt för att det ska vara roligt och för att vi ska må bra av det. Eller hur?

Så när jag coachar försöker jag ofta ”avdramatisera” det hela en smula helt enkelt för att jag vill att så många som möjligt ska hitta, och behålla, glädjen i att kuta.
Det betyder inte att passen inte kan vara både tuffa och utmanande eller att man inte kan ha mål med sin träning. Vad jag menar är att utan glädjen så tror jag helt enkelt att glöden förr eller senare kommer att slockna och då har man ju på något vis förlorat en värdefull bit i livet.
En del behöver mer morot än andra. En del behöver mer broms än andra. För mig är det nog den största utmaningen som coach. Att "läsa av" deltagarna och varken driva för mycket eller för lite. Det är en konst och vill det sig väl kommer jag lära mig det riktigt bra till slut.

Jag har lekt löpare i över 30 år nu på i princip alla nivåer från nybörjare till elit. Jag har kämpat och slitit. Gråtit tårar och varit rusig av lycka. Jag har velat ge upp och jag har velat ha mer. Men ska jag vara helt ärlig så har jag nog aldrig uppskattat löpningen så mycket som de senaste åren. Det är som om jag äntligen fattat!
Fattat att löpningen är en gåva och inget man kan ta för givet.
Fattat att jag inte ”är” mina prestationer men det jag har gjort och gör ska jag bära med stolthet. Oavsett vad andra tycker.
Fattat att sann glädje är det som skapar livslust och (kanske) livslång kärlek. Spelar egentligen ingen roll vad du ägnar dig åt.
Jag tror helt enkelt att vi behöver skratta mer åt oss själva ibland och inte ta oss på så himla stort allvar.
Vad tror du?

Torsdagracet är väl kanske lite crazy men jag lovar att jag gör det med glädje från början till slut.
Även om mitt jobb är en aning mer oglamoröst när det regnar snöblandat och kvicksilvret håller sig mellan 4 och 7 som i dag. Dock plusgarder tack och lov. Och tack och lov för att alla vinterkläder inte var bortplockade. Min mössa värmde gott och alla deltagare har varit extra glada för att de utmanade sig dubbelt och tog sig ut i blasket.


Inne är det dock varmt och gott. Veckans citat på mina Indoor Running pass har varit:
”If you still look cute after your workout you haven´t worked hard enough”.
Tycker jag lyckats ganska bra med den!

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (9)]
Wednesday 2016-04-27 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
Onsdags-trissen
Hello folks!
Fryser ni i den icke-existerande vårvärmen?

Jag får nog lov att säga att just i dag, när det nöp rejält i näsan av kylan, kändes det ganska lyxigt att få köra en Indoor Running-klass. Garanterat frysfritt.
Kul är det alltid!


Men hur det än är så är ute bäst. Jag skulle verkligen ruttna om jag tvingades vara inne hela tiden. Det är väl därför jag valt som jag valt när det gäller idrott och liv antar jag.
För även om det är kyligt så är det alltid värst att stå inne och titta ut. Har man bara fått igång (kropps)maskineriet så kommer ju också värmen. Endorfinerna får man på köpet och jag tror banne mig de blir ännu fler när man delar dem med andra som t.ex på kvällens Outdoor Running-klass.

  
Om mindre än en månad öppnar förresten Eriksdals utebad.
Känns snudd på ofattbart men oj vad jag längtar. Vattentemperaturen brukar faktiskt vara bättre ute än inne och bastun är alltid en skön plats att avsluta det hela i.
Jag och härliga Lisa körde en repris på förra veckan eftersom den var så bra med först simning och sen poolrun.
Det är überlyx att kunna vara där vid lunchtid för just då är det i princip alltid massor av plats och man slipper trängas i varken duschen eller bassängen.
jag har en ny baddräkt med. Syns det? :-)

 

Och snart vänder det och vårvärmen kommer. Det är bara att hålla i och hålla ut. För vänder gör det alltid. Någon gång.


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Tuesday 2016-04-26 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk på hur du tänker
Jag tror helt ärligt på att man redan när man vaknar på morgonen i mångt och mycket kan bestämma sig för hur dagen ska bli.
Inte så du kan bestämma exakt vad som kan och ska hända utan mer hur du ska förhålla dig till det som kommer ske. Även det du inte vet om.
Nu menar jag inte stora trauman av olika slag utan vardagsgrejer. Som att kassakön är längre än du räknat med, solen skiner, chefen är sur, du får ett fint leende av någon, diskmaskinen läcker eller du blir bjuden på kaffe av en okänd.

Våra tankar styr så otroligt mycket mer än vi anar! Tänker du sura, buttra, negativa tankar är det galet svårt att vara glad.
Men tänker du snälla, trevliga och positiva tankar så är det å andra sidan galet svårt att vara sur.
Inte bara när det gäller det som sker runt omkring dig utan även hur du tänker om dig själv och ditt liv.
Man brukar säga att dit tanken går går också kraften. Så tänker du elaka tankar om t.ex en kroppsdel så kommer den kroppsdelen ganska säkert inte må bättre. Antagligen inte resten av kroppen heller.

Det här är inte längre hokuspokus eller flum flum. Vetenskapen har gått framåt enormt när det gäller just tankens kraft.
Det finns oräkneliga böcker och forskningsrapporter att ta del av.
Här är t.ex en intressant artikel. Liksom här och här.
Det finns även kurser att gå om man vill lära sig mer om olika metoder. Själv tycker jag ju att yoga och meditation är finfina grejer.

Så därför börjar jag varje morgon med att direkt yoga och meditera en liten stund. Där lägger jag liksom grunden för dagen. Där skapar jag en känsla av att (nästan) oavsett vad som händer så kommer jag att vara vänligt sinnad och det kommer att ordna sig.
Har jag extra tur som i dag när Jenny, en av mina absoluta favvo-yogainstruktörer, har ett extra 75 min yogapass på eftermiddagen som jag hinner vara med på så är min tankelycka total.
Bilden är inte från idag men känslan efter ett pass med Jenny är densamma.
Då förstår du kanske hur magiskt bra hon är. :-)


Sen tror jag i och för sig att oavsett om jag bestämt mig för att känna tacksamhet och glädje denna dag så hade det varit svårt att inte lyckas.
Förutom sol, god mat, planering och SL-flyt så har jag ännu en gång fått drilla ett av mina supergäng.


 
Vet inte hur länge de har varit ”mina” men det är länge nu. Trots att de alltid blir så trötta att de nästan inte ens orkar torka snoret.
Men minnet är som bekant bra kort ibland.
Kanske särskilt om man tänker glada tankar om svettiga händelser för då kommer man ju bara ihåg den goa känslan som endorfinerna alltid ger.

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2016-04-25 17:50
Author: Ingmarie Nilsson
Den alltid rosa magneten
Våren må både tveka och dröja men den är här.

Ett av de säkraste tecknen är körsbärsträden i Kungsan.
Vackert så man blir tårögd och jag tycker det är supercoolt att folk mer eller mindre vallfärdar dit för att uppleva det hela. Det är alltid knökat med folk som kollar, luktar, fotar, umgås och bara är.
År efter år efter år efter år.

Jag med.

Fast nu har jag ju det så turligt att jag inte behöver vallfärda dit utan kan göra ett snabbstopp på (jobb)vägen.
Det är en av fördelarna när ens jobb innebär att man ”måste” springa genom stan. Enda nackdelen är väl egentligen att man inte är direkt ensam på trottoarerna...



Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-04-24 21:07
Author: Ingmarie Nilsson
Kurs-söndag
Gå upp snortidigt är inte min grej, särskilt inte en söndag, men vissa grejer är värda att offra sig för och snöra på löpskorna innan solen är uppe.

Alpha-Plus ordnade nämligen en föreläsning om Idrottsnutrition och epigenitik med föreläsaren Dr. Robert A. Rakowski.
Första delen (största delen om idrottsnutritionen i går) missade jag men dagens om generna har jag slukat.


Och ja, det var minst lika intressant som det låter.
Att sammanfatta en hel dag, som lätt hade kunnat få vara en vecka, är snudd på omöjligt.
Mycket kortfattat handlade det om hur lite våra gener egentligen betyder och om hur stor påverkan vi själva kan göra på dem. Åt alla håll.
Egentligen är det bara 10% av alla sjukdomar som är direkt genetiska. Resten är livsstilsrelaterat.
Och även de där 10% kan du till stor del göra något åt enl. den forskning som finns.
Your DNA is not your destiny”.
Även om vi har en gen för ex. diabetes så kan vi påverka den genom vår livsstil.

De sammanfattande råden för ett friskt och hälsosamt liv enl. Dr. Rakowski är:

Eat right.
Drink right.
Think right.
Move right.
Sleep right.
Poop right.
Talk right.
Många av de där grejerna är till viss del individuella men det allra mesta funkar för alla.
Sen gäller det förstås att förstå på riktigt vad de där punkterna betyder. :-)


Vi fick alla även en första glimt av Peter Wilhelmssons nya bok ”Snabbare, starkare, friskare.
Om du gillar konditionsträning så är den här ett måste. Jag vet för jag har haft äran att få vara med på en liten hörna i jobbet med den.
Du beställer den enkelt här. (Maila dem. 20% rabatt t.o.m den 23/6 så passa på!)

  
På tal om Mighty Sports så blev vi bjudna på deras nya smarriga proteinbars.
Tror jag gillar Power Bite bäst. :-)


Det bra med tidig start är att det blev tid efteråt för ett bra sim- och poolrunpass.
I slutet av helgdagarna är Eriksdalsbadet (oftast) ganska glesbesökt så det var gott om plats för mig och mitt super-sällskap Ulrika.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2016-04-23 19:57
Author: Ingmarie Nilsson
Några saker jag tror på
Jag tror på pulsering. Är det hårt så är det hårt och är det lugnt så är det lugnt. Nästan oavsett vad det gäller. Sen är ju det där med ”hårt” och ”lugnt” förstås väldigt individuellt.
Jag tror även att det är i vilan och stillheten insikter, kreativitet och kunskap föds och gror. Rusar man hela tiden på hinner man ju liksom aldrig varken känna efter eller fundera på vart man är på väg.
Ja det är så jag tänker i alla fall.
Yin & Yang.

I går blev det därför två yogapass och ett simpass.
Lugnt och fint. Simningen gjorde jag i min egen ensamhet men helt efter coachens program.
På yogan parkerade jag mig bara på mattan och lät mig ledas. Oerhört skönt att slippa fundera eller tänka på nästa steg så som min vardag annars oftast alltid är.
Faktum är att jag nästan inte pratade på hela dagen!

I dag blev det svettigare och tuffare men ska jag vara ärlig så kan jag ”sejfa” ganska mycket även på mina hårda pass. Hårt behöver liksom inte betyda max.
Sen hade det ändå inte hjälpt om jag hade maxat för mitt fina löpsällskap Karin är snabbare än mig även om jag har en superdag och hon en intesuperdag.
Men även en traktor och en Porsche kan köra ihop! Jag jagade och hon jagades. :-)

 
Och jag tror på glädje!
Av Sprada blir man garanterat glad! Just i dag verkade det dock bara vara änderna och jag som fattat det…

 

Jag tror också på variation. Därför kör jag även annan träning. Som t.ex. styrka. Tack och lov har jag allt sånt på ena jobbet och jag älskar verkligen att härja runt där bland alla grejer och trötta ut kroppens alla muskler. I dag var det dessutom så turligt att det fanns ett Hot Mojo yoga-pass som tajmade perfekt!


Varje dag väljer jag också att tro på tacksamhet. Och ödmjukhet.
Inför mig själv, min omgivning och livet.


Om jag har rätt eller inte i det jag, och du, tror på spelar egentligen ingen roll. Åtminstone inte så länge det känns rätt i mage och hjärta och inte skadar någon eller något.

Vad tror du på?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-22 10:40
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Being negative only makes a difficult journey more difficult.
You may be given a cactus, but you don´t have to sit on it.
/Okänd

[Comments]
Thursday 2016-04-21 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Tough Thursday
Under ganska många veckor framöver kommer (förhoppningsvis) mina torsdagar se ut som i dag.

Den börjar med morgonyoga, frukost och sittastilla-jobb. (Läs skrivjobb av olika slag.)
Men sen är det inte mycket mer rumpsittar-nötande.

In till stan med (som alltid) hjälp av cykel, tuben och benen för coachpass nummer ett. Intervaller med ett glatt gäng där det gäller att ha snabbskorna på fossingarna.


Hem. Fixa mat och matlåda. Och äta förstås.
In till stan igen på samma vis som innan för ett coachpass av ett annat gäng. Inget hårt men benen ska vevas igång oavsett. Passade på att ta ett par andra skor. Så snabbskorna fick vila lite till senare.


Tillbaks till söder. Ena jackan byttes till en annan.


Tio minuter till godo innan det är dax för att köra en Indoor Running intervall klasshemmagymet.
Det är däremot hårt. Egenpåhittade pyramidintervaller med knorr. (= En backe mitt i alltihop.)
Garanterat svettrikligt!

  
Här någonstans hade det väl kunnat räcka egentligen men när jag nu ändå är på gymet så passar jag på att köra ett bra styrkepass också. Det är ingen garanti för ett skadefritt (löpar)liv men däremot vet jag att om jag inte gör det så kommer kroppen förr eller senare protestera på något vis.
För det är viktigt med styrketräning om du frågar mig. Dessutom är det ju bra även för övriga livet tänker jag. För att inte tala om hur kul det är!



Allt det här är helt självvalt och jag längtar redan till nästa Tough Thursday.
För att jag kan, vill och får.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-04-20 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Temperaturväxlingarna
Vi männsikoknytt har många unika förmågor i jämförelse med andra levande varelser. Liksom vi inte har vissa förmågor som andra har.
Om vi t.ex. blev helt lämnade i naturen utan några som helst hjälpmedel skulle vi ganska säkert snart duka under medan de flesta andra djur klarar det galant hela sitt liv.
Å andra sidan har vi människor t.ex förmågan att kunna tänka abstrakt och att anpassa oss till olika temperaturer.

Ju mer jag tänker på det där med kroppens förmåga till temperaturväxling ju häftigare tycker jag det är. Vilken grej liksom. En inbyggd termostat!

I dag svettades jag först så kläderna droppade när jag höll i ett Indoor Runningpass. (Ja det kan verka lite tokigt att kuta inomhus nu men hellre det än att sitta still på en kontorsstol. Klassen finns, jag gillar det och har förmånen att få göra det som jobb. Inte mycket att tveka på liksom.)

Några timmar senare efter ett sim- och poolrunpass tillsammans med härliga Lisa så frös jag så tänderna skallrade. Men det gäller att jag ligger i och övar, övar, övar nu om det ska bli någon vettig simmare av mig. Dessutom vill jag ju inte skämmas inför coachen. Det är en sak om jag övat och ändå inte kan. En helt annan om jag inte kan för att jag varit för lat för att öva.


Frysandet satt hårt i så när jag tog mig hemifrån senare (igen) för att köra kvällens Outdoor Runningpass hade jag rena vintermunderingen på!
Om det var därför jag fick många blickar, eller om det var för att jag var så färgglad, låter jag vara osagt.
Varm blev jag i alla fall, så några lager åkte av, och kul hade vi jag och min partner in crime Pär, när vi drillade ett glatt gäng i en av Söders fina parker.

  
Innan jag kommit hem var jag kall som en isbit igen och det krävdes både varm dusch, kokhett te, raggsockar och filt för att tina upp.

Var är det där svenska lagom när man behöver det som mest?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-04-19 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
April april
Man får ju säga vad man vill om årets aprilväder men det lever då verkligen upp till sin egen myt om att vara ombytligt.

Det är inte helt enkelt att klä sig till (ute)jobben när man ena stunden vill vara helt barbent, barhuvad, vantlös och ha max en t-shirt på överkroppen (ja och en bh förstås) för att nästa vilja ha både regnjacka, långbrallor, vantar och mössa.
Min transportrygga är ganska knökad av diverse vädersurvival-kit.

Men våren är här och jag är otroligt glad att jag valt att lägga mycket krut på just utejobben ett tag fram över.
I min värld är det über-lyx att få betalt för att kuta även när det är växelväder och tiden är för knapp för att stanna och lukta på blommorna.


Det är faktiskt så über-lyxigt att jag ibland undrar om jag bara drömmer. Men i så fall undrar jag även vem det är som sliter ut alla mina skor och gör att tvättkorgen alltid är full…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-04-18 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Med coach
Simning är en underbar idrott men lurig som attan.
Underhåller man den inte så är den mer eller mindre förlorad.
Åtminstone om man som jag inte till fullo riktigt fått till varken tekniken eller flytet.

De simpass jag gjort de senaste 4-5 månaderna är lätträknade och varje pass har mest känts som ett evigt kämpande och hur oskoj som helst.
Men eftersom jag verkligen vill kunna simma bra så är det bara att ta tag i det ordentligt (igen) och se till att få ordning på det hela en gång för alla. Simning är en av de grejer som är väldigt svårt att lära sig utan hjälp om man vill få till en bra teknik.

Nu är det då så himla turligt att en av mina kollegor är en extremt välmeriterad multisportare och förutom löp-och cykelcoach är han även simcoach.
Plus att Nicholas är en rackare på swimrun, som ju är ett moment i sig, så valet att fråga honom om hjälp var liksom både lätt och självklart. Dessutom vet jag sen innan att han är otroligt pedagogisk, lugn och metodisk.


Simning är svårt för mig och har varit hela tiden även om det varit små (flyt)ljusglimtar emellanåt.. Simning är så totalt olikt löpning att det är som att jämföra en blå Volvo med ett blått munspel . Enda likheten är att de har samma färg. Enda likheten mellan simning och löpning, som jag ser det, är att man måste andas.

Och äntligen var det skoj igen!
Inte en enda gång kände jag att jag var så kass som jag vet att jag egentligen är helt enkelt för att Nicholas lyfte fram det som trots allt var lite bra och korrigerade det som var mindre bra.

I en timme övade jag flytläge, armsträckningar, rotationer, benspark och tryck. Sen gick brandlarmet och vi fick rusa ut! Jo, på riktigt! Och om du inte vet kan jag berätta att det är ganska kallt att i blöta kläder vara ute i några ynka plusgrader.
Tack och lov var det falskt larm så jag kunde värma upp mig i bastun när vi blev insläppta igen.

Så nu ska det nötas, nötas och nötas. Jag vill ju inte göra min supercoach besviken eller slänga pengarna i sjön (!) och ffa vill jag kunna simma så där lätt och ledigt som det kan se ut en gång för alla. Gärna snabbt också.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-04-17 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
En liten klurighet att fundera på
Det är mycket jag inte begriper här i livet och det här är en grej.

Hur kan det komma sig att jag månad efter månad i USA har känt mig smidig och spänstig som en färsk gummisnodd utan en tillstymmelse till varken stelhet eller ömma fötter bara behöver några ynka dagar i 08a land innan kroppen blivit stel, kantig och fossingarna gnäller?

Inte så att det är någon ”fara” men kroppen markerar liksom. Den är inte lika tillfreds med tillvaron helt enkelt.

Jag springer och tränar inte mer än jag gjorde där. Snarare tvärtom. Är det det som är felet?

Är det något i den amerikanska maten/jorden som gör att kroppen mår bättre? Jag vet t.ex att de har mer selen i sin mark men jag tar extra här hemma så det borde inte vara det.

Är det alla bagels?

Att höghöjden får mig att må bra vet jag (även om jag inte kan förklara varför) men faktum är att jag mår bra även på sealevel i det landet.

Och nej, det har inte att göra med om jag jobbar eller ej för i så fall skulle det räcka med att åka till Borås och bo på hotell. ;-)
Dessutom har jag ju jobbat även over there.

Värmen hjälper, det vet jag ju, men det är inte alltid 20 plus ens i Californien.

Asfalten/stenplattorna och alla tvära start och stopp i coachjobbet här spelar säkert roll men jag tror inte det är hela förklaringen. Kanske det helt enkelt inte finns någon förklaring. Eller kanske det är så enkelt att jag mår extra bra i både kropp och själ så fort jag hamnar i det där toklandet? (Undantag Kansas...)

Nu låter det som att jag mår skit här men det gör jag verkligen inte.
Det är mer en fråga om grader på min må-bra-skala som allt som oftast är på topp-poäng nu för tiden.
Jag tycker mest det är är fascinerande att det kan bli så här och det vore väldans intressant att fatta varför.

Hur som helst så blev det ett bra långpass i dag.
Det började med dubbla jackor, vantar, blygrå himmel och regn och slutade med en jacka, inga vantar, några små molntussar på en blå himmel och sol.


 
Liksom yogan är löpningen en av de finaste gåvor jag fått här i livet och jag har lärt mig att den aldrig går att ta för given.
Men tvärtemot yogans trygga och stabila grund är löpningen mer skör och ostabil. Vill inte kroppen så går det liksom inte oavsett vad man gör.
Så även om det går långsamt och benen är trötta som i dag är jag tacksam som fasen för att jag kan och får.


Tackade och belönade mig själv med ett härligt yogapass i värmesalen. Det är mjumma för hela mig så just nu är jag i alla fall som en halvfärsk gummisnodd. :-)

Så berätta! Har du någon plats på jorden du känner att din kropp och själ mår extra bra av att vara?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-04-16 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Det blev ett annat party
Jag må ha missat ett Österlenparty med knorr men 08a land kan minsann också bjuda på fest!

Det enda jag möjligtvis kan gnälla över är kanske att vädret varit en smula för svalt för min smak men turligt nog har jag fått en supernajs mössa från bästa klubben. Hade ju faktiskt varit förskräckligt synd att inte få använda den på många månader.


Av de lopp som fanns valde jag Kvarnloppet av flera anledningar.

En är att det är ett ”gediget gammalt lopp” med bra rykte men som jag aldrig kutat. Efteranmälningsavgiften var dessutom bara 200 kr. vilket är precis lagom tycker jag.
Banan (två varv på en 5 km runda) var väl inte varken den vackraste eller roligaste jag kutat men allt var otroligt välorganiserat och jag träffade en hel bunt med härliga löparkompisar!
Hade bra flyt och mycket ork! Sen att benen inte rör sig snabbare är en annan sak. Höghöjdsträning är (~troligtvis) bra grejer men den begränsar även fartträningen.

Skit detsamma. Jag är nöjd och tacksam som attan!

 
En annan anledning är att alldeles i närheten bor allra bästa Karin som jag nästan längtat ihjäl mig efter.
Nu var hon så snäll att hon efter racet bjöd på både sitt härliga sällskap och fantastiskt god (vego)mat.
Så god att inte ens en smula blev kvar. :-O


  
Vi har båda hunnit bli lite äldre sen vi sågs sist och sånt ska ju firas.
Min present till Karin är inte så mycket att orda om men den jag fick av henne var så fin och bra att jag nära på trillade av stolen!

Gosh!

Tur jag har några år på mig att klura ut en lika fin tills hon fyller det nya 30.


 
På hemvägen passade jag på att köra ett bra pass på ”mitt” hemmahak.
Det ser inte mycket ut från utsidan men insidan. O la laaaaa!! Måste vara ett av de finaste, bästa, coolaste, största och nyaste gym som finns i vårt land just nu!
I looooove it!


Helt ärligt, jag måste vara en av universums mest lyckligt lottade människoknytt alla kategorier.
tack för i dag alla och allt som varit med på ett eller annat vis.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-04-15 19:17
Author: Ingmarie Nilsson
Huvudet under armen. Eller i alla fall på fel plats.
Just nu skulle jag ha befunnit mig på hotell i Kristianstad, laddat för fina Österlen trail (som jag kutade förra året) och sett fram emot att få träffa bl.a Anna, Fredrik och Thomas. Men så är det alltså inte. Klant-Nilsson sitter i stället kvar i 08a land.

På något vis hade jag lyckats boka tåg till fel dag och det var rena turen jag kom på det. Ringde nämligen SJ i går för att ändra till en lite senare restid men se det gick ju inte för dagen var fel och dessutom vara alla andra tåg fulla. Att boka om dagarna skulle ha kostat en (i min värld) halv förmögenhet så det var bara att avboka allt ihop. (Tack och lov var den ombokningsbar och hotellet avbokningsbart.)

Det här har faktiskt aldrig hänt mig förut men jag tror jag vet hur det gick till denna gången.
SJ har en ny sida och den gör att även om man klickar i att man vill resa ex fredag så kommer torsdag eller lördag fram.
(Jag har påtalat felet och de ”jobbar med det”.)
När jag bokade denna biljett var jag inte tillräckligt uppmärksam antar jag och så blev det så där tokigt.

Hå hå ja ja.
Det svors mycket i vår lya i går kväll kan jag berätta. Hade vi haft skorsten hade det säkerligen rykt ur den.

Men nu är det som det är och kanske det var lika bra så?
Tänk om jag gått upp i snorottan, hoppat på tåget och det uppdagades söder om Södertälje! Det hade varit väldigt oskoj. Troligtvis hade det blivit väldigt dyrt också.

Och efter en galen vecka med minst två löppass/dag i någon slags intervallform så kanske 21-22 km i terräng (troligtvis dessutom regnblöt sådan) inte hade varit en toppenidé trots allt.
Jag är ju numera ganska bra på att acceptera och tänka om så jag har hittat ett annat, kortare, lopp här i 08a land som jag troligtvis kommer kuta. Förvisso ska jag då också helst kuta lite snabbare, vilket kroppen och knoppen inte verkar så inställd på, men bra träning blir det hur som helst.
Har jag tur träffar jag andra fina vänner i stället.

Livet tar sin tvära kurvor ibland och det är bara att hålla i hatten och hänga med så gott det går. En sån här grej är ju egentligen bara en fjantbagatell och har ingen som helst betydelse i det stora hela.
Jag försöker att alltid hitta de ljusglimtar som ändå finns för de finns!
Plötsligt fick jag ju en ”extra” dag som jag har använt till dubbla yogapass och ett poolrun-pass.
Kärlek!

Ju mer jag yogar ju mer undrar jag hur man kan leva utan den?

Som ett stort stabilt berg, eller ett träd med gigantiska rötter, så finns den kvar oavsett vad som händer runt omkring.
För mig är det en av de största gåvor jag fått i livet...


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-04-14 22:39
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Undret är inte att flyga i luften eller gå på vattnet utan att vandra på jorden.
/Okänd

[Comments]
Wednesday 2016-04-13 20:57
Author: Ingmarie Nilsson
Behöver nog lära mig klockan igen
Kom till dagens första jobbplats i precis lagom tid men tyckte det var något ”konstigt”. Ovanligt lugnt och ingen som hade börjat förbereda sig för min Indoor Runningklass kl. 11.15 vilket det alltid är annars. Det var liksom helt tomt överallt.

Gick på toa och kollade snabbt på klockan. 9.50 stod den på. Tänkte att det där var ju märkligt. Hade den ställt om sig helt plötsligt? Kollade telefonen. Samma där. Kollade väggklockorna. Same same. Då fattade jag att jag helt enkelt var en timme för tidigt på plats.
Hur kunde jag se och tänka så galet?

Ja jösses. Men hellre det än tvärtom! Och tack och lov finns det ju superroliga grejer att roa sig med där. :-)


Till nästa klass kom jag dock i helt rätt tid så kanske jag inte behöver vara orolig.
Stort glatt gäng som körde backintervaller så asfalten nästan glödde!


Kram från Ingmarie.

P.s. Till ”Intresseklubben antecknar”: Nu kan jag nog säga att jag är helt tillbaks i hjulspåren för lyan är nystädad. ;-) D.s
[Comments]
Tuesday 2016-04-12 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Med rask fart
Nästan lite läskigt hur snabbt man trillar in i de gamla vanliga hjulspåren igen trots tre månader på andra spår.

Matlådor lagas, tvätten tvättas och SL-kort + badkort har inhandlats.


Både Coop och Ica har besökts och första groddsatsen har hunnit bli klar.
Mums!

 
Jag har även hunnit med flera jobbmöten och ett besök hos Guru-Danne.
Inte för att det är några fel på mig (inga reparerbara i alla fall) utan mer för att jag vill förebygga och se till att kropp och knopp är i balans så jag kan tuffa på så länge som möjligt. Inte för att ens Danne kan ge 100% garanti för evig ungdom men man får göra det man kan för att det ska bli så bra som möjligt tänker jag.
Dessutom blir man ju så galet glad och pepp av att träffa den där mannen! (Och nej, jag är inte sponsrad där heller.)


Alla mina jobb har gjorts minst en gång redan och dagar som dessa är jag verkligen tacksam över att ha det som jag har det. För tänk vilket privilegium att få kuta intervaller i vårsolen tillsammans med ett glatt gäng och en fin kollega.

  
Det enda jag ännu inte har gjort är att städa men av någon anledning så känns det liksom inte så bråttom att komma in i det hjulspåret…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-04-11 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
Aprils första
Både lördag och söndag blev det mycket fart och fläkt för benen. Närmare bestämt tre intervallpass i olika längd och intensitet + lite annat röj.
Även om det känns helt ok i kroppen så försöker jag vara klok och smart. Om det räcker för att vara fortsatt pigg, hel och frisk får framtiden utvisa.

Så idag blev det ett skönt Hot Mojo pass och ett mega lugnt löppass på en av mina absoluta favvorundor i skogen.

 

Den där när man bl.a springer runt denna vackra sjö.

 
Och helt ärligt, vem kan liksom avstå från att hoppa i?

Inte jag!

Det finns inte tillräckligt med superlativv för hur fantastiskt, ljuvligt och härligt det var att få Sprada igen!
Aprils första men garanterat inte den sista. :-)


Kicken var magisk! Hade det inte varit för att klockan tickade på och annat väntade så hade jag vänt och gjort om det igen.
Nu får jag snällt tya mig till nästa gång.


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Sunday 2016-04-10 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Sunday söndag
Alla stora fester är i dagarna tre. Även den här.

Ska jag vara helt ärlig kändes det en smula knasigt att behöva köra pass inne när det var en så ljuvlig vårdag ute som i dag.
Eller att sitta inne på jobbmöte i en massa timmar.
Dessutom en söndag.

Men nu är det ju så turligt att 1: Jag älskar alla mina jobb oavsett var de är och 2: I dag funkade det finfint med transportlöpning där nöje ju förenas med nöje.


 
Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-04-09 19:42
Author: Ingmarie Nilsson
En riktig Gala-Premiär!
Redan innan jag drog iväg så hade Sats Medis börjat sin totalrenovering. Det har tagit sin lilla tid men denna helgen är det stor invigning med massor av aktiviteter, extraklasser och shower.


Hela centret är helt förändrat och olikt sig. Massor av nya salar, klasser och ytor så numera är det ett av de största träningscentren i hela Norden.
Kul tycker jag!
T.o.m namnet är ändrat. Numera heter det Sats SoFo.

Passade på att testa AMP. Athletic Movement Performance.
Klassen är 45 min. och har tre fokusområden. Flow, gymnastics och strength.
En av mina favvoinstruktörer och en av de bästa PT jag vet, Rafael, höll i passet.
Riktigt kul och vill man kan man garanterat bli ruskigt trött och mör om man vill.



Jag mesade lite om jag ska vara ärlig. Dels för att det är en dag i morgon med, dels för att jag är jetlagad och kroppen inte riktigt är med och dels för att jag hade själv haft tre Indoor Running Intervall-pass där jag inte hade mesat.
SoFo´s Cardiosal måste vara en av de finaste och bästa som finns. Visst, ute är bäst, men i en sån här sal är det banne mig en fröjd både att få instruera och att kuta. I alla fall så länge man inte måste vara där för ofta.
Som extra piff var Cirkus Cirkör där och hade uppvisning. I just Love them!
Har sagt det innan men säger det igen. Har du möjlighet så se dem IRL. It´s Magic!


Som på alla fina premiärer och event så ska det ju fotas i ”VIP-båset”.
Smart nog gjorde jag det före alla de där svettpassen.
Vad tycks? :-)

 

I morgon kör vi vidare på Premiärtemat!
Välkommen om du vill och kan oavsett om du är medlem eller ej!

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-08 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Bakis utan partyt
Det här med jetlag är ett mycket märkligt fenomen ändå.
Som att vara bakis x 3 utan att ha druckit en droppe alkohol. Faktiskt utan att ens ha dansat!

Efter 4-5 timmars sömn tycker kroppen den ska vara vaken trots att den (d.v.s jag) är trött ända in i märgen,
Hur kan det bli så? Man kan ju tycka att det skulle bli tvärtom liksom. Att eftersom kroppen är så trött så borde den bara vilja sova och vara svårväckt, eller hur?

Men men. Det är bara att härda ut för det är så här det är. Åtta timmars tidsskillnad under tre månader tar förstås sin lilla tid att ändra men det är det som också är en smula märkligt. Åker jag västerut tar det max några dagar innan jag är i rätt rytm. Österut tar det oftast lika många dagar som antal timmars tidsskillnad. Vad är det som gör att kroppen vänjer sig så snabbt på ena hållet men inte på det andra?
Mycket man inte begriper här i livet.

Jetlagad eller ej så har jag hållit i gång hela dagen och turligt nog är det ju i princip enbart roliga saker och jobb jag gör.
Åkt omkring än hit och dit denna dag och tackat de högre makterna över att SL varit på bra humör för en positiv sak är att jag är för trött för att ens förstå att jag skulle behöva skynda mig.

Ett yogapass och ett löppass har det också hunnits med. Lugnt och fint bara.
Och hur trött jag än var så underlättade det helt klart med ett par nya skor och att backarna är på sealevel. Plötsligt mindes jag hur det kändes att inte ha mjölksyra upp till öronen och nära maxpuls så fort det gick uppför.
Lite ordentligt sömn på detta så ska det nog bli och kännas riktigt bra!

Det är a-p-r-i-l. Då ska det vara vår och man ska springa barbent. Punkt.
Det är a-p-r-i-l. Då ska det vara vår och man ska springa barbent. Punkt.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2016-04-07 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Tillbaks
I går morse sprang jag på trailsen i Albuquerque samtidigt som solen gick upp över Sandia Mountains.
Nu i kväll sitter jag i soffan över tusen mil därifrån i 08a land och försöker fatta vad som hände.
Det här med att kunna förflytta sig snabbt långa avstånd är verkligen på både gott och ont.

Att säga hej då till allt och alla gjorde ont i hjärtat och det är lika smärtsamt varje gång jag ser det vackra berget från ovan…


Resan gick i alla fall väldigt smidigt. Ett litet skutt på några timmar till LA, kaosbyte och sen nästan 11 timmar med direktflyg till Arlanda. Trots den långa flygtiden så tror jag det var det en av de smidigaste flygningarna jag gjort! Gott om plats, bra vegomat och lyckades sova lite. Hann bara se en film!



Efter alla dessa långflyg + jetlag så har jag mina rutiner som funkar ganska bra för mig.
Hem, packa upp, sova några timmar, käka något, kolla post och sen träna något lätt innan dusch och mat igen.
75 minuters Yin yoga var ett perfekt sätt att lugnt och fint komma tillbaks till 08a lands verklighet.


 
Så nu är jag nog så redo jag kan bli. Redan i morgon börjar nya roliga grejer och jag är säker på att det kommer bli bra det här med.
Bara det kunde bli lite varmare också...

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-04-06 16:26
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda


[Comments]
Wednesday 2016-04-06 04:39
Author: Ingmarie Nilsson
Alla dessa Hej och Hej då
Livet är verkligen fullt av Hej och Hej då.
En del är bra och roliga. Andra dåliga och trista.
På "båda sidorna".

Jag tycker ju som sagt var att det är fruktansvärt trist att säga ”hej då” till mina Newton-löparskor.
Tramsigt, jag vet.
För tänk så många kul, spännande, svettiga timmar vi haft tillsammans och så många äventyr vi upplevt!
Och som tack så slänger jag dem. (Nej de går inte att återanvända..)
 

Men det bra är att jag har fyra nya par som väntar på att få ta över!
  
Att säga ”hej då” till platser och varelser (oavsett antal ben) man älskar är nog bland det värsta som finns.
Men i bland ”måste” man ju liksom. I morgon far jag tillbaks till 08a land så det har varit mycket kramandes och snyftandes de sista dagarna…
Min kära vän Angela fixade dessutom gravöl. That´s what friends are for, eller hur?


Det bra med det hela är att snart får jag säga ”hej” till världens bästa sambo och katt, min familj och mina vänner i Sverige. Har jag tur så skiner solen även där.

Denna sista dag på min plats på jorden har jag försökt att verkligen rasta av mig så jag ska klara den där snudd på evighetslånga resan. (Över 24 timmar från dörr till dörr.)
Planerade cirka två timmars löpning på trailsen men det slutade med tre.
Man vet aldrig riktigt vad de där Newtonpjuxen får för sig eller vill hitta på.
Utnötta eller ej.

 

  
Fick även till ett bra styrkepass och sen en timmes Body Flow.

Jag må vara luspank just nu men det spelar ingen roll. Dessa månader har varit bland de bästa i mitt liv hittills! Och firandet kommer (förstås) att fortsätta på andra vis.
Och som jag brukar säga.
Don´t cry because it´s over. Smile because it happened.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-04-05 04:09
Author: Ingmarie Nilsson
Hur jag kan börja fundera en helt vanlig måndag...
Jag är mycket, mycket medveten om att jag är en oerhört lyckligt lottad människa. Att jag är en del av den minoritet i världen som har ett hem, kan bli mätt varje dag, har en kropp som fungerar och att jag kan göra denna fantastiska resa.
Du ska veta att det går inte en dag utan att jag tänker på det och jag uppskattar till fullo varje vaken stund. Även när jag sitter i bilkö, kippar efter andan vid en intervall eller fått en kaktussticka i foten.

Som så många andra har jag också haft mina dalar. Inte bara det där långa besöket i det svarta hålet jag berättat om flera gånger innan.

Jag har även varit hemlös, arbetslös, utan pengar, gått igenom egen skilsmässa och även närståendes. Jag har varit snubblande nära "andra sidan" flera gånger och jag har upplevt död, stor sorg och djup saknad.
Säkerligen inte mer än vad många andra gått igenom och helt klart är att topparna är betydligt fler än dalarna!

Allt som händer och som man går igenom har inte en mening enligt mig men när jag ser tillbaks på allt det där som hänt hittills så kan jag ändå välja att tänka att det kanske ändå funnits något slags syfte med allt.
Det som hänt har ju också format mig till den jag är i dag.
På gott och ont.

En hisnande fundering är att det finns så mycket ”om” i livet. Om inte det och det hade hänt så hade inte nästa sak heller hänt.
Vad vi vet…
Så är det säkerligen i allas liv. Ditt med.
Att alla dessa "om" gjort att du är där du är i dag och gör det du gör.
Om jag inte hade börjat kuta så hade jag ganska säkert inte suttit här i Albuquerque och plitat ihop dessa rader nu. Jag kanske inte ens hade bloggat. Eller ens varit i USA ö.h.t.
När jag börjar fundera på alla de där ”omen” kan jag bli alldeles svettig. Så vilken himla tur att jag haft så många "om" och valt som jag gjort. Annars kanske jag hade suttit i en dragig husvagn på en öde camping och byggt tändstickshus.
Vem vet liksom?

Förresten, om (!) du också gillar denna typ av klurigheter så missa inte t.ex. filmen Sliding Doors om du inte sett den.
Gammal men lika bra för det och kan ses mer än en gång.

Här, in the Land of Enchantments har det hettats till rejält med över +25 grader. Och jag är ju inte den som klagar på sånt.
Utan solen vissnar jag.


Hur knasigt det än låter så blev träningen ändå inomhus. Cykelintervaller + yoga + poolrun för den som möjligtvis undrar.

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2016-04-04 04:16
Author: Ingmarie Nilsson
Sunday = Raceday
Visst kan det vara ganska festligt hur man kan inbilla sig fel saker ibland?

Ibland åker man till en tävling och är så nervös att man nästan inte är talbar medan man till en annan är så otaggad att man nästan somnar.
Och ibland åker man till tävlingar som man tror kommer innebära knökat med snabbfotingar och stenhård konkurrens men som det visar sig inte alls vara, och ibland åker man till tävlingar som man tror kommer vara de närmast sörjande utan tillstymmelse till tävlingshets men där det visar sig vara rena getingboet.

Dagens ”Forever Young race" var verkligen en överraskning!
Loppet har funnits i över 10 år och startades till minne av Albuquerque RoadRunners-löparen Charlie Young som dog i en cykelolycka i Colorado 2004. Av berättelserna så förstår man att han var, förutom en duktig löpare, en speciell man. T.ex sprang han alltid utan tröja oavsett hur kallt det var.

Eftersom Charlie bodde i Placitas som ligger några mil norr om Albuquerque så är det också där loppet går.
Placitas är ingen stor håla men sagolikt vackert! Och kuperat. När man blickar upp mot berget så ser det inte så ”farligt” ut, det är samma här ”hemma”, men jag lovar att det är bara en synvilla.
Där finns backar som kan suga musten ur vem som helst.

Loppet var 6 miles (fanns även 3 miles) och det var i princip 3/4 uppför och 1/4 ner. (Nej, jag skojar i-n-t-e.)
Jag vet egentligen inte varför men jag trodde det här skulle vara ett riktigt ”lowkey-race” med kanske 50 deltagare varav några snabba löpare och resten mer ”vanliga”.
Och i och för sig var det så för det var flaggstart, manuell tidtagning och enda ”priset” var en liten handskriven plakett till de tre bästa i varje klass.
Men trots det så kom det hundratals löpare! Och snabba löpare. Vi pratar ruskigt snabba!

Jag hade blivit varnad innan över backarna och kanske var det det som gjorde att jag liksom aldrig taggade till utan tog det lugnt ända in i mål. Eller så var det bara inte en ”sån” dag när hornen växer ut. Hade inte laddat utan kutat 90 min. både fredag och lördag + vattenlöpning och såg verkligen det hela som ett bra pass med sällskap.
Jag var egentligen inte ”trött” rent fysiskt utan det var mer skallen som inte var med. Tyckte det var superskoj men jag var inte på hugget helt enkelt.

Ett bra träningspass blev det hur som helst och jag fick en av de där handskrivna plaketterna + att det bjöds på fri dricka, snacks och burritos. Alla som sprang ”shirtless” (but not topless) fick även $2 dollar tillbaks. Det var ju trots allt ett lopp i Charlies anda och helt ärligt föerstår jag inte varför inte alla gjorde det för solen stekte rejält.

Det var där i minglet efteråt som jag förstod varför det kommit så många. Trots bristen på tjusiga pokaler och pengar.
Man kom för stämningen, den vackra och utmanande banan, för att hedra Charlie och löpningen, för den goda maten, för att få sin tröja och helt enkelt hänga tillsammans med likasinnade. Och du vet hur det är. Ryktet sprider sig. Nästa år kanske det är dubbelt så många och parkeringsraderna ännu fler kilometer.
Jag skulle gärna kuta det igen men då utan att maska.

Guld kan verkligen glimma på olika vis..




Om man nu ska se någon fördel med att slöa och inte ta ut sig på ett lopp så är det väl att jag hade en himla massa energi över. Fixat och donat, lapat sol, läst, fått jobb gjort och kört ett bra pass på gymet.


  
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-04-02 17:26
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Saturday 2016-04-02 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Olika vänner
En av fördelarna med att åka tillbaks som en envis boomerang till samma ställe om och om och om och om igen är, förutom att man vet var allting finns och vad som är ”bra”, att man även (förhoppningsvis) har lyckats bygga upp ett bra socialt nätverk.

De flesta kompisarna jag har här har jag ingen som helst kontakt med när jag inte befinner mig på plats men varje gång jag är tillbaks så gör vi en snabb resumé av vad som hänt och sen är det som om den där tiden sen sist aldrig hänt.
Sånt gillar jag. Gymets jaccuzzi är ett perfekt ställe att hitta nya vänner på har jag lärt mig. Ja gymet ö.h.t. faktiskt.
Jag gillar att lära mig, och ta del av, hur livet för en ”vanlig” amerikan är. Hur de tänker inför valet, om miljön, om regler och lagar, om träning, familelivet och om jobb.
Många säger ju att ”amerikaner är ytliga” eller på annat sätt försöker stöpa dem i en och samma form men inget kunde vara mer fel enl. mig.

Precis lika lite som att ”alla” svenskar är tysta, inbundna och svåra att komma inpå livet är ”alla” amerikaner ytliga, konservativa och världsomedvetna.
Man måste komma ihåg att detta är ett stort land med många olika stater som alla har sina egna kulturer och regelverk.
Det finns tokstollar och guldklimpar överallt.

Hur som helst så har jag även två fyrbenta vänner.
Theo har jag känt sen förra gången jag var här. Han kommer från ett ”shelter” och mellan tummen och pekfingret så är han 4-6 år och en charmknutte utan dess like.
Han älskar att bära på grejer, springa, busa, gosa och att skälla. (Det sistnämnda är inte så poppis alltid förstås.)
Det enda han nog avskyr är att bli borstad.
Han älskar verkligen alla men jag undrar just om han inte älskar mig mest. ;-)
När jag är hemma är han vid mina fötter precis hela tiden och när jag är borta och min dörr är stängd så ligger han utanför och gråter.
När jag kommer tillbaks tjuter han av lycka.
Trish har berättat att så har han aldrig gjort med någon annan och jag tror aldrig jag har varit med om det förr heller.
Kanske det är för att jag snackar svenska med honom emellanåt. ;-)
Samtidigt som det värmer mitt hjärta att denna lille varelser gillar mig gör det mig ledsen för hur blir det när jag inte är här?
Lille vännen.
Om jag i alla fall kunde förklara att det inte skulle bli bra för honom att bo hos mig.

 
Lola kommer också från ett shelter. Tror hon är några år yngre än Theo. Ingen vet vad den stackarn egentligen har varit med om men när hon kom till familjen för drygt ett år sedan var hon rädd för precis allting.

Hon har sakta men säkert lärt sig att lita på Trish, Shannon och några få till men det har tagit dem månader av lock och plock.
Tänk om hon kunde berätta…
Hon gillar att vara ute och gå och hon gillar att bli borstad. När hon väl vågat lita på ”borstaren” vill säga. Det tog mig en dryg vecka av envist fjäskande, lock och pock innan hon vågade stanna kvar så jag fick klappa henne. Nu går det hur bra som helst och hon t.o.m ligger på rygg så jag får klia hennes lurviga lilla mage. (På ”hundspråk” är det ett tecken på tillit.)

Det lite lustiga med henne är att fastän hon är en sån pytteliten mes och fegis så är hon en galet bra vakthund! När det kommit in främlingar (typ en hantverkare eller liknande) så har hon huggit direkt.


Jag kommer sakna dem båda förskräckligt mycket när det är dax att åka tillbaks till 08a land. Mycket mer än alla människorna faktiskt.
Kanske just för att jag inte kan förklara varför jag plötsligt inte är kvar. Jag kommer känna mig som, och vara, en stor svikare.
Tack och lov har jag ju Elvira the cat som jag hoppas väntar på mig men hon har det så ruskigt bra där hon är just nu att jag inte ens vet om hon vill åka därifrån.

Håhåjaja. Det är banne mig inte alltid så lätt att vara varken djur eller människa när man tänker efter.
Men en sak är då säker: Vänner är livsviktiga oavsett antal ben.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-01 03:16
Author: Ingmarie Nilsson
Det där J-ordet
Flodplatten är mjumma. Inga obstacles någonstans. Bara att tuta och köra så länge benen mäktar.
I synnerhet i dag när vinden var mot mig på ”utvägen” och med mig på ”hemvägen”. Inte för att den var särskilt stark men du vet hur det är när man är trött. Då räcker det ibland man måste byta spårriktning för att det ska bli extra kämpigt.
Och även om det är pannkaksplatt kan det ju faktiskt bli väldans jobbigt.

10 x 2 min + 10 x 1min (1 min. gå/joggvila) + 10 x 30-30 + hopp & skutt + upp- och nedjogg + styrka men den gjorde jag inomhus.


Tyckte jag sprang på ganska bra men när jag i en av pauserna fick frågan från en gentleman på hoj ”how far are you jogging” blev jag en smula osäker.
Jag tyckte ju I was running. Dessutom Intervals så jag nästan dog tröttdöden.
Och det kan man väl ändå inte göra joggandes?

En del avskyr det där ordet och blir snudd på skogstokiga om någon säger att de joggar. För mig betyder det att jag springer långsammare än mitt vanliga distanstempo. D.v.s inte i dag. Om man räknar bort upp-och nedjogg vill säga. Jag läste någonstans att det är ffa journalister av den äldre generationen som använder det där J-ordet helt enkelt för att de är vana vid det från tiden då jogging-boomen kom. Kanske de heller inte begriper bättre. (?)

Jag kunde faktiskt inte låta bli att svara att jag inte j-o-g-g-a-d-e utan was running intervals.
Då fnissade han lite och berättade att hans knä var kassa så han kunde inte varken jogga eller springa.
Svårt vara arg på en sån stackare…

Det fina med solen, förutom att den värmer så skönt och ger massor av bra d-vitamin, är att kläderna torkar på ett tjillenix!
Inte för att jag behövde dem mer i dag, däremot baddräkten, men det är bra smidigt med självtork även om plaggen kan bli en smula saltstela. :-)


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]