All weblogs at NNM (4782 entries)

Tuesday 2016-05-31 23:43
Author: Anders Gustafson
Tack för tillfället
Som Ingmarie skrev i sin senaste blogg, så är det nu dags för Weblog@NNM att ta en paus. I nästan tio år har denna blogg alltså varit hem för oss, men nu är det dags för vila.

Weblog@NNM är ju ett hemsnickrat bloggverktyg, men både jag och Ingmarie vill testa lite andra (och nyare) bloggverktyg. Det har ju inte hänt så mycket här senaste åren när det gäller layout och tekniska förändringar (och det beror ju endast på mig). Det har dock varit en underbar och lärorik resa att koda och rätta till buggarna här under åren.

Ingmarie, som ju är den som har upprätthållit skrivandet här på NNM-bloggen tar som sagt sin tillflykt till blog.yoging.se.

För egen del så har jag inget nytt ställe. Eller egentligen så har jag ett nytt ställe, men för tillfället tycker jag det är roligare med labbandet kring hur saker och ting fungerar där jämfört med att skriva. Dessutom vill jag lägga lite tid på att hjälpa Ingmarie få ordning på sin nya blogg-oas.

Vår gemensamma knutpunkt här på nätet, Nemo nisi mors, kommer säkerligen så småningom uppdateras med länkar till alla våra nyfunna platser på nätet. Be there or...

När man minst anar det kommer säkert en återupplivning även av bloggen här på blog.nemonisimors.com, men för tillfället så är det alltså dags att säga over and out.

Ha det himmelskt!

[Comments]
Monday 2016-05-30 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Flyttkort
Efter 10 år, och jag vet inte hur många tusentals inlägg, är det dax att lämna den trygga hamnen och segla vidare på nya okända vatten även om jag får erkänna att det är en smula både läskigt och sorgligt.
Men jag måste också verkligen lära mig att inte vara så förbenat sentimental!
And face your fears Ingmarie.

Därför har jag bytt bloggportal och du hittar den här.
Om det är rätt eller inte får tiden utvisa.
Kanske kommer jag tillbaks hit. Kanske inte.
Oavsett hoppas jag du hänger med på min fortsatta (blogg- och livs-)resa!

Kram från Ingmarie.

[Comments (2)]
Sunday 2016-05-29 20:11
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Saturday 2016-05-28 21:35
Author: Ingmarie Nilsson
Racerapport Utö Swimrun Sprint
Den här dagen kunde ha slutat nästan innan den hade börjat och mitt och Freddas spontanplanerade race inte bli mer än en svindyr anmälningsavgift.
När vi träffades på tuben började vi babbla så mycket att vi glömde hoppa av vid rätt station, fick byta tåg, åka tillbaks och sen tokrusa över Medborgarplatsen till Södra station för att hinna med pendeltåget mot Västerhaninge.
Tokrusa på morgonen är väl aldrig någon hit och med en packning à la megabig och megatung är det dessutom förbenat jobbigt.

Men vi hann!
Hade t.o.m en minuts marginal!
Väl i Västerhaninge blev det buss och sen båt till Utö.
Två timmars resa kan var sjukt drygt men med rätt sällskap så försvinner tiden på ett tjillenix!


 
Utö Swimrun Sprint är totalt ca. 12 km. och en baggis om man jämför med söndagens 39. Men man ska inte jämföra sig med andra och man ska ju börja någonstans.

Oavsett så kan man lätt konstatera att swimrun-sporten växer så det knakar! Nu finns det race i massor av länder och bara idag var det nästan 10 olika nationer representerade. Coolt!
Vi som redan fastnat förstår ju varför. Det här är verkligen vansinnigt roligt!

Innan den gemensamma genomgången av racet så var vi bara tvungna att fika på Bakgården. Ett supergulligt bageri som bl.a är känt för sina kanelbullar och sitt bröd.
Tror det där var ett perfekt laddningsställe!



Den gemensamma samlingen innan innebar att tävlingsledarna berättade om hela swimruns historia i allmänhet och Utös i synnerhet. Riktigt intressant! Regler och bana gicks igenom och alla lag fick nummerlappsväst, karta mössa och chip.




När det gäller ”vanliga” löptävlingar bryr jag mig inte särskilt mycket om hur banan är men när det gäller swimrun har jag verkligen fattat att det är en stor fördel att veta vad som väntar. Coachen hade berättat en hel del om banan för mig innan, han kan den i sömnen efter alla träningspass och race där, vilket jag nu i efterhand är jätteglad över att han gjorde. Genom att veta innan så kan man vara mycket mer förberedd på både underlag, hur det ser ut där man går i och ur vattnet, hur strömmarna är och så klart hur långa sträckorna är.

Och jag är sjukt glad över gårdagens investeringar för jag är helt säker på att jag hade frusit förskräckligt mycket i det 10-gradiga vattnet utan min extra värmetröja och mina värmehandskar.
Enda nackdelen med alla prylar är väl att det tar en faslig tid att ta på (och av) sig. Men man håller å andra sidan värmen.
Det är inte heller riktigt läge att bli kissnödig när allt kommit på. Men det blir man. Förstås.

Chip-påsättning och…
Chip-påsättning och…
…klädpåsättning.
…klädpåsättning.

 
När vi började värma upp kändes det så där overkligt som det kan göra när man inte riktigt fattar att det snart är dax.
Som om man är med i en film. Eller drömmer.
Men det var verklighet och jag kände mig mest bara otroligt glad, lycklig, tacksam och förväntansfull.
Totalt tror jag vi var 50-60 anmälda lag som klämde ihop oss i startfållan.


Starten gick med ett dunderskott, vi kutade, simmade, kutade, simmade om och om igen av hjärtats lust. Det var kul från steg ett till det sista och inte en enda gång fick jag ”andningspanik” i vattnet trots kylan, vågor, sparkande ben med skor och viftande paddlar.

I swimrun springer man i princip alltid i par. Det är ett teamwork från början till slut där man inte får vara mer än max 10 m. från varandra. Jag och Fredda känner varandra väl men vi hade bara övat ihop en gång före så med tanke på det tycker jag vi gjorde ett sjukt bra teamjobb.
Sjua totalt i mixklassen, som också var den största klassen, är väl godkänt tycker jag. Ska väl tillägga att det var inte min förtjänst att det blev så där bra. Förutom att Fredda är en fantastisk vän så är han även en perfekt teammate som aldrig stressar på trots att han säkerligen hade kapat åtskilliga minuter om han haft ett snabbare sällskap än mig.


 
Under precis hela dagen, före, under tiden såväl som efteråt, har det varit en otroligt härlig stämning bland alla. Spelade ingen roll om det var elitlag eller absoluta nybörjare, alla var lika välkomna och alla hyllades.
Som en stor familj där alla var lika mycket värda.
Otroligt fint tycker jag!

Efteråt var det snabbt av med kläderna, på med torra och sen var det bara att mysa med härligt eftersnack och mer fika innan den lika långa hemresan.
Men som sagt var, med trevligt sällskap försvinner tiden blixtsnabbt och denna gången gick vi av vid rätt stationer, slapp tokrusa och kunde i lugn och ro planera nästa äventyr.
För det här mina vänner, det här är nästan livsfarligt vanebildande.
Tack för i dag bästa Fredda, tack Ö till Ö swimrun World Series och tack coachen för all hjälp och pepp!

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2016-05-27 19:40
Author: Ingmarie Nilsson
Skitstarten som blev guldslut
Om det hade velat sig illa hade det här kunnat bli en riktig skitdag.
Inte för regnets och kylans skull utan för att min kära gamla skruttcykel blivit stulen.
Kan verkligen inte begripa hur någon ens kunde göra sig besväret att stjäla den och jag hoppas den som gjorde det i alla fall har vett nog att uppskatta den.
Jag som trodde jag skulle klara mig får cykeltjuvar nu sedan jag skippat ”fina” cyklar.

Först blev jag nog mest förvånad och började fundera på om jag blivit senil och ställt den på ett annat ställe än där jag brukar. Sen blev jag arg. Och ledsen. Visst, det är bara en rostig hoj det handlar om och inte mycket att hänga ner mungiporna för, men allt blir väldigt mycket krångligare för mig utan hoj. Och tyngre. Kånka på tunga (tränings)väskor till/från tuben tillhör inte precis mina favvosysslor.

Men nu är det som det är och jag bestämde mig redan där och då att en enskild knäppskalles gärning inte skulle få förstöra min dag.
Och kolla här så bra den blev!

Kort men härligt simpass på Eriksdalsbadet. Ruggväder = gott om plats på utebadet.


 
Yin yoga med alltid lika fantastiska Jenny och sen en smarrig (arbets) lunch på Organic Green där avtalet med min nya arbetsgivare Alpha-Plus äntligen blev klart!
Känns ruskigt spännande och kul!


Sånt där måste ju firas och man kan fira utan bubbel.
Gott kaffe duger fint för mig. Och fina fynd på Trispot.
D.v.s när man med ”fynd” inte menar extra billiga grejer utan mer sånt som (förhoppningsvis) kommer göra att jag fryser mindre.
Trispot är f.ö en sån där butik à la IKEA där man kommer på en massa saker man inte visste man behövde förrän man ser dem.
Men hellre en träningsgrej för mycket än en potatisskalare eller värmeljushållare för mycket tänker jag.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2016-05-26 21:13
Author: Ingmarie Nilsson
Tvära kast
Hur mycket jag än försöker så kan jag inte komma ihåg att jag någonsin varit med om så här otroligt stora temperaturskillnader i Sverige någon gång innan.
Från 25 grader i tisdags till 10 dagen efter. Och i dag inte ens det!
Hade det inte varit för alla blommor och grönskande träd hade jag tippat på att det var november.

Köra styrka på gymet eller kuta Indoor är ju inga som helst problem när det är så här svalt ute. T-shirt och kjol oavsett. Nästan så jag tyckte det var skönt att vara "tvungen" gå in i Cardio-salen.
Och det var tydligen fler som tyckte för dagens klass var överfull.


Utepassen däremot krävde en del klädlager. Det är knepigt för när man coachar så är det ju inte riktigt som att kuta själv. Ibland kan det bli en hel del pauser, och då vill jag förstås undvika att börja frysa, men det kan också bli tuffa intervaller så svetten rinner extra mycket om jag har för mycket på mig.

Håhåjaja.

Snacka om i-landsproblem va?
Till 90% har jag i alla fall ett jobb som ser till att jag håller mig både varm och glad oavsett vad kvicksilvret visar.
Hur många har det så bra?
Att tvättkorgen alltid är full får man liksom på köpet. Tvättmedelstillverkarna måste ju också överleva.


Men om jag får ta på önskemössan så önskar jag att det bli lite varmare, att jag lyckas turbovila i morgon och att att min inre termostat går på högtryck för annars kan det bli kämpigt värre på lördag.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-05-25 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Näringsrika godbitar
Det är inte alltid helt enkelt att få ihop det här med att få i sig mat när (coach)passen ligger för tätt för att äta en stadig måltid men för långt från varandra för att jag ska klara mig på ingenting.

Nu är jag ju en smula partisk men jag får nog lov att säga att de här godbitarna är en riktigt bra nödlösning.
Funkar i princip lika bra före, som under tiden som efter ett träningspass.


Med undantag av ”Powerbite” som innehåller vassleprotein, så är de alla gluten och laktosfria.
Basen är nötter och dadlar och sen är där även bär, körsbär, kakao eller jordnötter beroende på vilken man väljer. Inga konstiga tillsatser, inga sötningsmedel. Plain raw med mycket näring och vansinnigt goda!
Och just det där sista är väl egentligen enda nackdelen med dem.
Passar jag mig inte så kan jag nog snart lägga till ”Powerbite-addicted” på visitkortet.
Men det kan det vara värt!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-05-24 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Med solsken i blick!
Varje år när de kommer så börjar jag fundera på samma sak.
Hur kan man kalla maskrosor för ogräs? I min värld är de otroligt fina.

Som små vackra solar vars enda uppgift är att skina och vara en fantastisk läkeväxt.


Jag blir glad av dem! För mig betyder de sommar och hopp om soliga, varma och sköna dagar.
Just i dag har det ju verkligen varit både soligt och varmt. Och skönt för en sån som mig som gillar att sporta och som blir extra glad när det inte behövs 17 lager kläder.

Först blev det premiär för vattenlöpning i utebadet. Som jag har längtat efter just en sån här dag! När solen värmer, vinden är ljummen och det finns bra med plats för att ranta runt.

 
I möjligaste mån cyklar jag till allt nu, eller springer, och denna dagen har jag trampat ihop ganska många mil på min skruttcykel.
Var bara hemma en kort sväng innan jag cyklade tillbaks till Skanstull för att vara Headcoach på ett megastort löparevent. Tror aldrig jag coachat så många på en och samma gång när jag tänker efter.
Skitskoj på ren svenska!

Och eftersom det är tisdag så är det också Sickla swimrun och även om jag fick cykla som en tok bort till Hammarbybacken, komma för sent till starten och svira om i 180 knyck innan jag rusade iväg ut på första "rundan" så ville jag inte missa det hela ens om alla maskrosor försvann. Så kul är det nämligen!


Och en ljuvligt varm dag som i dag fryser inte ens en fryslort som mig. Fick t.o.m köra lite nedcabbat på slutet. Då är det varmt!

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Monday 2016-05-23 20:59
Author: Ingmarie Nilsson
Avslut och premiär
Det är alltid samma sak.
När ett stort (löpar) event är igång är det full rulle överallt hela tiden. Det kryllar av folk överallt, man är i princip hela tiden ”på”, tempot är högt och på hotellet är det lite småhetsigt, trångt och liksom aldrig tyst någonstans.

Så plötsligt är allt över och det blir helt tomt. Och faktiskt lite ensamt.
Jag stannade kvar en extra natt i Göteborg för att få umgås med lillebror lite till och slippa stressa i väg till något tåg. Så från att ha haft härliga människor att babbla med, käka tillsammans med och umgås med hela tiden var jag helt solokvist på hotellet.
Med undantag av några äldre par, ett gäng tyskar och en svensk-engelsk familj där halva släkten var med och där ungarna verkade vara utfodrade med något högpotentiellt uppåttjack.

Tack och lov har jag inte ont av det utan tycker det är ganska skönt att få ladda om i lugn och ro innan nästa rush.

Jag sov i sängen, orkade alltså ta mig dit, och i morse blev det ett lugnt löppass och ett bra gympass samtidigt som Daniel körde med sin PT.




Hann med en lång sista hotellfrukost innan tågresan tillbaks. Gott om plats, helt tyst och jag hamnade på samma stol och samma vagn som när jag åkte ner. Nästan som att ha en VIP-stol!


Väl i 08a land var det bara att ta sig hem, packa upp och svira om och hoppa på hojen för att inviga utebassängen som premiäröppnade för säsongen i dag.
Så länge vi har bott i 08a land har jag inte missat den enda gång så självklart ville jag inte bryta den sviten.


Jag var fruktansvärt seg och simningen gick minst sagt urkasst.
De här dagarna må ha varit hur roliga som helst men de har tagit på mina krafter.
Känner mig verkligen helt slut.

Men det spelar ingen roll.

Ett roligt jobb är ett roligt jobb även om man blir lite sliten, ett träningspass är ett träningspass även om det är kasst och en premiär är en premiär med eller utan glans. Och jag blev i alla fall inte varken tröttare eller segare.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2016-05-22 20:44
Author: Ingmarie Nilsson
Göteborg dag tre och fyra
Att leva som man lär är inte alltid det enklaste men ibland lyckas man riktigt bra!

I går när jag vaknade så kände jag direkt att nej, jag var inte sugen på att hamra 21 km asfalt bland 10 000 tals andra.
Inte ens om jag tänkte att jag skulle ta det lugnt blev jag sugen.
Dessutom vet jag att när nummerlappen är på och någon springer om mig så åker hornen ut.
Och att kuta ”fort” så pass långt på hårt underlag skulle kanske inte skada mig men jag skulle bli trött och stel i benen och just nu har jag liksom inte varken ”råd” eller lust med det eftersom nästa vecka är full av springgrejer.

Jag har ju dessutom lovat mig själv att aldrig kuta lopp "bara för att" och särskilt inte om jag inte är sugen.
Det här var ju inte heller något lopp jag planerat att kuta utan det "ingår" liksom i jobbapåmässan-paketet.

Det jag däremot ville var att springa i skogen med mig själv så det var så det blev.
Jag älskar verkligen Skatås.
Om/när jag flyttar till Göteborg ska jag bo precis jämte denna otroliga oas.

 
  

Kände mig otroligt klok och med facit i hand var det absolut det rätta valet.
Efter några timmar där kände jag mig som ny och hann med ett par timmars jobb innan jag mötte upp mamma och lillebror Daniel för käk, reseplanering och mys.
Det är vansinnigt längesedan vi sågs och jag har nästan dött längtandöden.
Nu fick jag saknaden stillad en stund och framförallt magen proppad av god mat!
Vi var på Happy Kitchen vars profil är att i grunden ha ekologisk vegomat som man kan ”bygga på ” med ännu mer vego (typ tofu) eller med fisk.
”Vi gör bönor sexiga och grönsaker glamorösa.”
Coolt!
Maten är lika god som vacker och hela stället är otroligt smakfullt inrett.
Rekommenderas varmt!
Men gå dit hungrig!

 

 
På tal om mat så blev jag kompenserad med en två-rätters meny av hotellet bara för att det varit entt fasligt oväsen av x antal skolungar som härjade runt i korridorerna min första natt här.
Det kallar jag högklassig service.
Gott var det med!
Helt vego såklart. :-)


Göteborgsvarvs-mässan var öppen även nästan hela dagen i dag. Vet inte vad jag tycker varken om det eller om Mässan ö.h.t..
Det var ju väldigt avslaget i dag och över lag så tycker jag den har varit lite väl utspridd, oorganiserad och liksom rörig. Det var svårt att veta både var allt fanns och när det hände grejer. Men å andra sidan finns det en rejäl utvecklingspotential. Tycker dock det var bra att de lagt den på Svenska Mässan.
Jag och Robert var de enda som stannat kvar av hela vårt gäng och vi har hållit ut riktigt bra med både varandra och med att knega. Men helt ärligt har det inte varit ett dugg svårt.


Lite folk betyder mer tid till att leka. Daniel och Robert hakade på en ”partävling i statisk chins” (ja det går att tävla i det mesta) och kom minsann tvåa! Tuffa grabbar!
Men det var bara ettan som vann pris.
Om de hade de vunnit hade jag ändå snott priset som bästa hejarklack.

  
Det har verkligen varit mycket jobb men träning finns (nästan) alltid tid till så i dag blev det ett hyfsat bra snabbdistans-pass på morgonen och foamrolling + ett ljuvligt 90-min. yogapass tillsammans med Daniel på kvällen.




Nu är jag dock h-e-l-t slut i rutan och funderar på hur i all sin dar jag ska orka rulla över från soffan till sängen. Och orka ta på nattlinne, dra tandtråd och borsta tänderna.
Vilken tur att jag är stor flicka och faktiskt kan skita i allt det där och ligga kvar här i soffan tills i morgon bitti.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2016-05-21 10:55
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2016-05-20 21:26
Author: Ingmarie Nilsson
Göteborg dag ett och två
Jobba på en stor löparmässa är kanske inte det bästa för att skapa en pigg kropp, det tar rejält på krafterna att stå på betonggolv timme efter timme, men det är en garanterad kick för knoppen! Jag tycker verkligen det är helt galet skoj!

Så mycket härliga människor att snacka med, nya såväl som gamla bekantskaper, föreläsningar att lyssna på, event att vara med på och grejer att testa och köpa om man vill.



Nu har jag i och för sig inte varken varit med på event, hunnit lyssna på någon föreläsning eller ens köpa något men om man vill/hinner så finns förutsättningarna i alla fall.

Babblat har jag däremot gjort. Och träffat härliga människor.
I massor!

Som t.ex de här två pinglorna! Midde och Anette. En gång i tiden fajtades vi hårt mot varandra på banorna men aldrig varken före eller efter ett lopp. Underbara tjejer!

  
Och skrattat har jag gjort så magmusklerna ömmar för jag har kollegor som är bland de mest tokiga och roliga jag vet.


Några gånger har jag även äntrat scenen för att intervjua några proffs i olika ämnen.

Mikael Ekvall, som bl.a har svenska rekordet på halvmaraton samt har 4:e bästa tiden på maran genom tiderna i Sverige, är en härlig kille med fötterna på jorden och huvudet på skaft.
Han är verkligen en löpare i själ och hjärta.

  
Och även Peter Wilhelmsson som är snudd på omöjlig att sätta en titel på. Pionjär, föreläsare, grundare av IFM kliniken och Alpha Plus, cyklist, löpare, simmare och författare till inte mindre än 12 böcker.
Nu lanserar han sin nya bok ”Snabbare, starkare, friskare”. Jag har haft äran att få vara en del av den och jag lovar att den är ett måste för alla som gillar konditionsidrotter, träning och hälsa.
Det är långt till jul men den är en het julklapp om du frågar mig.


Bästa Anna som var på snabb genomresa tillsammans med mannen fick ett eget signerat ex. och snabbvisit eller ej, vi hann göra upp några grymma sommarplaner och jag längtar så jag nästan dör längtandöden redan!


Även BG som var där i egenskap av att lansera Spring 2.0 (missa inte det!) har sommaren säkrad med ett eget ex. Peter får väl istället läsa Spring..


Det bra med att mässan är där den är, och att jag bor precis jämte, är att då är det snornära till både Sats och Valhallabadet


Bättre än så här kan det ju faktiskt inte bli!
Kanske jag är med på Varvet i morgon, kanske inte. Känslan får bestämma när jag vaknar i morgon bitti. Men oavsett så blir det i så fall just bara ett deltagande. Och det är ju faktiskt ganska fint att kuta hyfsat långt med service och publik när jag tänker efter…

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Thursday 2016-05-19 11:27
Author: Ingmarie Nilsson
Mot annan storstad
Morgonens löppass måste varit ett av mina segaste sen mannaminne.
Jag ljuger inte när jag säger att det var knappt styrfart. Men ska man hinna innan tåget går så får man masa sig upp och ut utan att fundera eller känna efter så himla mycket.
Hur det än är så är det ju väldigt sällan man ångrar ett träningspass hur segt det än må ha varit.

Och hur långsamt jag än kutade så är en timme fortfarande bara en timme och jag hann det jag skulle och var t.o.m före tåget.


Målet är Göteborg och Göteborgsvarvet där jag ska jobba i dagarna fyra på Mässan med framförallt Mighty Sport.
Jag gillar ju deras produkter och har använt dem i flera år så det känns liksom bra i magen att göra det. Jag ska även ägna mig åt en hel del intervjuer på scen, avverka några möten, träna och träffa en massa härliga människor.
Kommer bli vansinnigt intensiva dagar och det ska bli ruskigt skoj!
Har du vägarna förbi som kom gärna och säg hej!

Så nu tokladdar jag och förbereder mig med benen utsträckta på ett av mina favoritkontor.

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-05-18 21:14
Author: Ingmarie Nilsson
Inne eller ute. Båda kan vara bäst.
Det är inte utan att jag tycker det är en smula märkligt att trots att solen äntligen sken i dag så hade jag full klass på mitt Indoor running-pass.

Fast mest är jag nog ändå väldigt anti-jante som känner mig löjligt glad, och stolt, för att deltagarna kom på just mitt pass. Sats har ju liksom en del att välja mellan.
Men det är kul att hamra fram där på bandet och känna sig (nästan) gepard-snabb.


Även på kvällens Outdoor var det knökat men det är ju väldigt mycket enklare att förstå. Vem vill liksom inte vara ute oxh springa (intervaller) nu?
Där har jag dessutom två fantastiska kollegor med mig och kan inte på något vis ta åt mig äran.

På tal om inne så blev det sista innesim-passet på ett bra tag.
Från måndag är utebassängen öppen! Tjohoooo!

Det är en fantastisk lyx att ha så här fint sällskap en helt vanlig onsdags-lunch.


En timme kan försvinna så fort så fort och jag tyckte jag bara hann börja på mina drills, kicks och att leka med den nya leksaken innan jag var klar.
Det är bara att konstatera ännu en gång. Tiden går fort när man har roligt!

 
Men nu är jag allt en smula trött efter att ha varit på benen hela dagen med träning, transporterande, fixande och trixande.
I morgon har jag några sköna timmar på tåget där jag ska slappa riktigt duktigt innan nästa stå-springa-gåomkring-jobbdrive.
Kommer bli ruskigt skoj och utmanade. Är faktiskt lite pirrig!
Häng med får du se!

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Tuesday 2016-05-17 21:52
Author: Ingmarie Nilsson
(Iskall) Tisdagslycka!
Om en och en halv dag öppnar Eriksdals utebad för säsongen och som jag längtar.
Även om luften är kall så är vattnet i bassängen alltid perfekt och bastun är den bästa jag någonsin satt min fot i. Dessutom är det så himla skönt att kunna andas frisk luft, få solljus och höra fåglarna.
Men ännu är utebassängen stängd så det blev till att köra vattenlöpningsintervallerna inne. Funkade såklart det också.

Swimrun gör man däremot ute oavsett så länge det bara är (hyfsat) isfritt. Och i dag är det tisdag igen och åter dax för Sickla Swimrun-träning.

Precis som förra tisdagen var det ett stort glatt gäng som samlades. Jag vet inte om jag har tur som hamnat i just denna grupp, eller om det är så här bland swimrunners, men alla är fantastiskt trevliga, snälla, mysiga, glada, hjälpsamma och ödmjuka.
Janne som håller i det hela är som en stor härlig nallebjörn och en klippa som fixar och håller ordning på allt och alla.



Efter samlingen vid ”verandan” nedanför Hammarbybacken sprang vi i väg mot först simningen. Jag var på tok för kall och hade det kämpigt att hänga med i deras racerfart. Jag är trögstartad och behöver tid för att komma i gång. Tappade helt andan när vi hoppade i från klippan och fick jobba hårt på att behålla lugnet. Men med tålamod och mantra kommer man en bra bit på vägen mot lugnet har jag märkt. Vid andra simningen gick det mycket bättre och snart var kroppen med i matchen. Nästa gång ska jag se till att värma upp ordentligt innan.

Höll i hop med mina superboys hela vägen. Den ena är allra bästa Fredda som jag inte sett sedan november och ska köra race tillsammans med redan om 1,5 vecka. Så kan det nämligen bli om två galenpannor börjar fundera på samma sak.
Det är då spontananmälningarna haglar utan någon riktig eftertanke. Nåja. Fredda är pro så jag hänger väl bara med och hoppas jag inte fryser ihjäl…

Den andra grabben är Ingemar som jag inte kände innan förra tisdagen men som jag ju nu ska försöka ta mig igenom det här äventyret med. Han är en tuffing som vågar dras med mig. Tror inte riktigt han begripit det... Jag får förlita mig på min seghet för när det gäller styrka och snabbhet är jag ljusår efter honom.

Goa grabbar helt enkelt!

Fredda, jag och Ingemar framför..
Fredda, jag och Ingemar framför..

...första simsträckan. Fast här är vi klara. :-)
...första simsträckan. Fast här är vi klara. :-)
 
Precis som förra veckan var (är) jag skyhög på endorfiner och lycklig in i magen. Både för upplevelsen och för alla sköna människor som är med.
Coach Nicolas var också där och kollade för att ge mig tips och feedback. Låter nog mer seriöst än vad det är men helt klart har hans hjälp utvecklat min simning en hel del.

En sak var det dock dåligt med denna kväll.

Värme!

Men nu har jag lärt mig.
Dubbla tröjor, vinterbrallor, tjocka sockar, torra skor, två jackor, vantar och mössa så klarar jag mig ända hem på gammelhojjen.



Om du inte vet så kan jag berätta att ljummet vatten på iskall kropp kan göra galet ont. Men man glömmer fort du vet. Nu har t.o.m fingrarna tinat upp så jag kunde skriva allt det här och jag längtar redan till nästa gång!

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Monday 2016-05-16 20:57
Author: Ingmarie Nilsson
Utegym
En sak som 08a land verkligen har lyckats med är alla utegym som finns. I skrivande stund finns det runt 40 (!!!) stycken och det pluppar upp nya hela tiden och de är verkligen superfina.

De allra flesta är robusta saker gjorda av trä, med olika vikter och bra beskrivningar på hur man ska använda de olika redskapen och stationerna. Det finns även klätterställningar, trästockar att hoppa över/på, ställningar att hänga upp ex. en TRX på eller fästa gummiband vid, träplattformar för stretch/egna övningar och ibland även stenar i olika storlekar och däck som man kan leka med.
Det är egentligen bara fantasin som begränsar.

Till 99%, kanske t.o.m 100% när jag kollar som hastigast på listan, ligger de vid någon slags löpspår.
Bara i min närhet på en radie av ca. tre km. finns sju sådana här utegym. Nästan så man får beslutsångest.
Jag tycker det är superbra grejer och särskilt nu när det är ”sommartid” är det perfekt om man vill slippa ta sig till ett gym.
Dessutom är det ju helt gratis.

I dag var jag på det närmaste, det vid fina Kärrtorps IP, efter att ha kutat en lugn fin runda i skogen.
En grå, småkylig dag som denna är det ytterligare en fördel med utegym.
Det finns väldigt gott om plats.


Har du utegym i din närhet och brukar du i så fall träna på dem?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-05-15 21:42
Author: Ingmarie Nilsson
Snabbhelg
Sommaren må ha kommit av sig men det är bara att gilla läget, plocka fram värmekläderna och roa sig bäst man kan medan man väntar på bättre (varmare) tider.
Och om det är något jag är bra på så är det just att roa mig. T.o.m de timmars jobb jag gjort i helgen känns mest som att jag leker.

Jag känner stor tacksamhet över att livet är så här bra och snällt mot mig. Att jag föddes där jag gjorde och har fått de chanser jag fått i livet.
Hade det velat sig illa kunde jag ju varit en av de hundratusentals som tvingas fly sina hem, tigga för att överleva och som saknar både hem och familj.
Livet är fint men det är inte rättvist…
Tycker det är viktigt att påminna sig om det emellanåt.
Kallt väder i maj är kanske inte så skoj men det är verkligen inget att gnälla över eller låta mungiporna hänga ner för.
Förr eller senare kommer det ju att vända. Igen.

Helgen har försvunnit i en rasande fart trots solbristen.
Många timmars träning har det blivit. Precis som jag gillar.

Lördag blev det först intervaller som kändes oväntat bra.
10 x 2 min + 10 x 1 min. Joggvila 1 min. + 10 x30-30 sek.


Andra passet blev styrka och Hot Mojo-yoga på fina Sats SoFo.

 
I dag, söndag, blev det ett härligt löppass i skogen tillsammans med Catharina. Det var typ hundra evigheter sedan vi sågs så de där 140 min. räckte egentligen inte riktigt till för att vi skulle hinna babbla av oss. Men klart bättre än noll minuter.


Sen var jag ju ”tvungen” att testa min nya leksak.
Så liten och jobbig. Men förhoppningsvis kommer den göra nytta och få mig att röra armarna några hack snabbare.

 
Det blev även ännu ett Hot Mojo pass. 90 min. denna gången. (Normalt är de bara en timme.)
Skönt att få känna sig riktigt varm ett tag. Försökte behålla den där goa värmen tills jag kom hem. Det gick väl si så där trots att jag verkligen gjorde mitt bästa.


Men jag har inte bara tränat.
Jag och Anders var och kollade på Djungelboken i går.
Jösses så bra! Omöjlig att beskriva så gå och se den!
Magi!

  
En dag utan mys med Elvira the cat är ingen riktigt bra dag och det är så himla mysigt att ha henne hemma igen! Hon verkar må hur bra som helst nu. Lycka för oss!
Mellon verkade hon förresten lika ointresserad av som mig. Jag försökte intressera mig, för att liksom vara lite uppdatera, men jag föll långt innan målsnöret.
Å andra sidan gillar hon inte filmer som jag gillar heller. Hon är svårflirtad ända tills matlådan öppnas. Hon är väldigt bra på att höra det hon vill höra även om hon verkar sova.


I går hade vi finbesök på lunchen av fina vännen Karin.
Det är lycka det ! Att ha en kär vän!


Ja det var den helgen det.
Typiskt jättebra!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-05-14 09:48
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
All we have to decide is what to do with the time that is given to us.
/Okänd

[Comments]
Friday 2016-05-13 20:32
Author: Ingmarie Nilsson
Fredags-slapp
Så som mitt liv är just nu så är fredagar min softardag. Då passar jag på att ladda om. Slöa lite helt enkelt. Och för att städa, handla, ringa nödvändiga telefonsamtal och jobba undan de där grejerna som inte riktigt hinns med de andra dagarna. I största möjliga mån försöker jag ha dagen helt utan någon superviktig klocktid att passa.

På något vis blir det dock sällan särskilt mycket slappande om man gör = mellan slappa och göra ingenting.
Men för mig är det just det där att kunna göra saker i min egen takt utan stress och klocka som är "att slappa". Och att göra det jag känner för utan att ha planerat så himla mycket.

En sak jag visste redan när jag vaknade var att jag ville till Flaten och öva swimrun. Det är så otroligt mycket skojigare nu när jag lärt mig lite mer. Jag tyckte ju det var skoj redan innan så kan du ju ana hur skoj det är nu!

Att vara vid Flaten en vardag är som att ha en alldeles egen swimrun-sjö. Några få andra människor som promenerade förbi, några som satt på en bänk, några som solade samt några kids som lekte på en av strandplättarna.
Tillräckligt många för att jag skulle känna mig trygg om något skulle hända. Jag må vara galen men jag är inte dum. Säkerheten är alltid nr. ett.
Våtdräkt, dolme och skor är bra flythjälpmedel och mitt pass gick över förväntan. Jag sprang upp och ner i vattnet, hoppade (joggandes) i från de olika bryggorna och simmade på okända vattendrag utan att bli rädd en enda gång. Vad de där andra runt omkring tänkte när jag sprang där i min våtdräkt, röda badmössa, goggles i pannan och med en rosa dolme runt ena benet vore förstås lite intressant att veta.

 
Torkarstället.
Torkarstället.

Två yogapass blev det också. Förutom min egen lilla vanliga korta meditativa direkt på morgonen.
Ett skönt Hot Vinyasa flow och ett ännu skönare Yin Yoga-pass.

  
Ruskigt bra slappardag!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-05-12 20:51
Author: Ingmarie Nilsson
Hjärnsnurr
Har du också dagar då du vaknar upp och känner dig totalt förvirrad trots att dagen knappt börjat och det liksom inte borde finnas något att vara förvirrad över?
Tvärtom borde ju hjärnan vara helt blank och redo att fyllas på.
Jag kan i alla fall göra det och i dag var det exakt en sån morgon.

Hjärnan verkar liksom inte koppla vad den ska göra trots att t.ex grötgrejerna står precis framför näsan precis som de brukar göra.
Det var nog mest ren tur att jag inte tog Elvira the cats mat och gav henne min gröt.
Eller att jag tog hudkrämen på tandborsten och tandkrämen i ansiktet.

På mitt första coachpass räknade jag helt tokfel så de stackars deltagarna fick flera bonusintervaller.
Men man behöver ju inte berätta allt direkt och när de fick höra det efteråt så såg de mest bara väldigt glada och stolta ut.
Tack och lov behövde jag i allafall inte fundera på jobbklädseln. Samma rakt igenom hela dagen.


Och de andra passen klarade jag faktiskt utan varken räknefel eller felspringning. Ju mer jag rände omkring ju bättre verkade hjärnan funka igen.
Syre, sol, endorfiner och svett verkar vara bra grejer för att ta bort senil light symtomen.

Däremot vet jag inte vad som hände med mitt stackars finger när jag körde på gymet.
tunga kettlebells använder jag verkligen inte.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-05-11 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Jag växer
När Coach Nicolas föreslog att vi skulle köra swimrun-träning ute istället för bassängträning inne så nappade jag direkt.
Det gäller att passa på så länge vädret är på oss fryslortars sida.
Någon självplågande asket kommer jag aldrig att bli så blir det skitväder på något träningspass/race jag tänkt köra då ställer jag in.
Det är tufft nog ändå utan att jag ska behöva frysa häcken av mig också. ;-)

Men i dag var det finfint och eftersom Nicolas hade sett en film från igår på när jag/ vi skulle hoppa i vattnet från några klippor så visste han vad vi bl.a skulle öva på.
Att komma i och upp ur vattnet snabbt och smidigt är superviktigt i swimrun. Inte bara för att man sparar tid men även för att inte tappa rytmen eller riskera onödiga skador.
Och jag var alltså inte smidig på den där filmen...

För att du ska förstå vilken stor grej det här är för mig är så måste jag berätta att jag är i grund och botten ruskigt rädd för att just hoppa i vattnet. Särskilt när jag inte vet vad som finns under ytan.
Att sen även ha skor, dolme och pinaler som ska sitta rätt gör ju inte det hela mycket enklare.
Rädslan har sina förklaringar men de är oviktiga egentligen. Nu är nu och det man ska koncentrera sig på.

Som det proffs han är så gav han mig övningar så jag steg för steg vågade mer och mer och plötsligt kunde jag springa rakt ut från klipporna och hoppa rakt ut i plurret.
Första gången var skitläskig. På riktigt. Så där så jag nästan tror hjärtat stannade en stund!
Men tar man allt i rätt ordning och har en trygg handledare så går den mesta rädslan att övervinna!

Och vilken kick det är!
Att våga!

Jag växte säkert flera centimeter och känner mig just nu som jordens Superwoman även om jag vet att det här är plättlätt för de flesta.
Men man ska bara jämföra med sig själv tänker jag. För jag är jag och den enda jag kan göra något åt.



Det blev ett superbra pass och min nya våtdräkt funkade hur bra som helst både att simma och springa i.
Newtonskorna är perfekta för swimrun! Swimrun är även ett supereffektivt sätt att hålla skorna rena på. :-)


På tal om prylar så kom i dag några av de där prylarna jag inte visste att jag behövde.
Även prylhögen växer så snart får jag nog skaffa en extra garderob till allt.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-05-10 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
Oj!!!
Här sitter jag.
Är så hög på endorfiner, glädje och upplevelser att jag nästan studsar i soffan!
Du vet så där så man liksom inte riktigt vet var man ska börja för att berätta allt utan att snubbla allt för mycket på orden.

Det har helt enkelt varit en superduper-dag.
Ska försöka förklara på vilket vis.

Dagens (enda faktiskt) coachpass gick som tjohejsan.
Med positiva deltagare, "Ingmarie-väder" (=+ 25 grader) tillsammans med proffsiga kollegan Göran så kan väl egentligen inget gå fel. ;-)
T.o.m mina ben var glada trots söndagens äventyr.


Så redan där var jag en smula endorfinrusig.
Men det var bara början.
Det var ett tag sen jag fick nya sulor hos ”sulmannen”. Jo jag kallar honom så för han är superbäst på att fixa perfekta sulor till mina känsliga fossingar. Men egentligen heter han Ulf och han finns på Anatomic.
Det är lätt att glömma att även sulor slits så nu har jag ett par nya fina att nöta ner!
Härligt!


 
En annan som är en rackare på att fixa både mina fossingar och resten av kroppen är ju Mats. Jag har inget ont någonstans men förebyggande kan ju liksom aldrig vara fel, eller hur? Dessutom blir man så himla glad bara av att träffa honom!


Men så till det absolut bästa i dag!
Som jag var ruskigt nervös för innan. Så nervös att jag nästan hoppade av.
Men jag fortsätter, bestämd som en envis åsna, att köra efter mitt mantra. face your fears Ingmarie.

Så jag tog hojen till Hammarbybacken där det väntade ett stort , för mig, helt okänt gäng i full färd med att dra på sig våtdräkter.
Alla såg ruskigt proffsiga ut och hade det inte varit för att coachen dyrt och heligt hade lovat att alla var snälla och hjälpsamma hade jag nog bara cyklat förbi och låtsats att jag var på väg någon annanstans.
Tack och lov att jag inte gjorde det utan vågade stanna!

Sickla swimrun ordnar gratis (!!!) swimrunträning varje tisdag kl. 18.
Upplägget är ganska simpelt. Man har en runda och kör så många gånger man hinner inom en viss tid.
Man hjälps åt och ingen lämnas ensam eller sist.
Stämningen är otroligt lättsam och alla är supertrevliga! Precis som jag blivit lovad.

 
Tre varv gjorde jag och det kändes riktigt bra!
Hade säkerligen kunnat göra ett par varv till men man ska sluta när det känns som bäst tänker jag.
Shit vad skoj det var!


Det här var min första ”riktiga” swimrunträning ever och jag begriper fortfarande inte riktigt hur jag vågade. Jag är ju en rookie på det här och jag kände absolut ingen av alla som var med.
Men jag lärde känna för det är så det funkar. Alla pratar med alla och alla är välkomna.

Är riktigt (osvenskt) stolt över mig själv. Jag klarade det och det här kommer jag göra många fler gånger.
För utan att jag fattade hur så blev jag erbjuden, och sa ja, till en plats på Stockholm swimrun full distans tillsammans med en (ännu) ganska okänd människa.
Jag som inte ens vill/kan planera så långt fram. Det är ju typ flera veckor dit!

Så hur tänkte jag här?
Undra vad jag egentligen gett mig in på. Borde jag vara nervös?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Monday 2016-05-09 20:40
Author: Ingmarie Nilsson
Flaten-skolan
Det gäller att passa på nu när värmen och solen är här så fortare än kvickt cyklade jag till Flaten efter jobbet. Som ju turligt nog också oftast är ute för så bra har jag det.
Och den här vyn är värd borde att cykla fort till och ta sig tid att cykla till ö.h.t.


Coachen hade snickrat ihop ett fint litet Open Water pass som jag gav mig an.
Det är inte enkelt för mig men det är galet kul och jag längtar verkligen till varje pass.
Framåt går det och jag jobbar stenhårt med att ha tålamod.
Och med att andas lugnt när vågorna skvalpar "fel" och de kalla undervattensströmmarna tränger genom våtdräkten.
Men så kommer vågorna rätt och de varma undervattensströmmarna tar över. Då blir det plötsligt riktigt lätt!
Flaten må vara en liten obetydlig insjö i det stora hela men den har sina nycker och egenheter.


  
Vissa grejer man tar sig an känner man efter ett tag att, ”nej, det där är inte min grej”.
Du har säkert också varit med om det.
Jag har slitit hårt med att t.ex. lära mig att sy, dansa och spela golf men dels har jag inte tyckt det varit skoj, dels har jag varit urkass på det och dels har jag tröttnat.
Antagligen hänger det samman.

Kall hann jag iallafall aldrig bli för solen är verkligen extra snäll nu som värmer så gott.
I ”min lilla hörna”, som är ganska stor, finns det gott om plats att torka alla pinalerna. Vem sa att simning är en minimalistisk sport?

 
Så även om du kämpar med något nytt så håll i och håll ut! I alla fall om du känner i magen att du vill lära dig det.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2016-05-08 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Ända in i kaklet
Minns du att jag bestämt mig för att inte planera så himla mycket vilka lopp jag ska springa utan mer leta lopp när jag känner för det?
Tycker det funkar ganska bra faktiskt! Det känns mycket roligare med spontaniteten och att få göra det kroppen känner för, än att långt innan vara orolig för att något oförutsett händer så det inte blir något. Eller för att just den dagen så är kroppen absolut inte med på det jag planerat.

Jag är medveten om att detta sättet också kan innebära att jag kommer missa en del lopp som jag kanske vill kuta helt enkelt för att det är fullt. Eller för att min kalender är fulltecknad. Men jag tar risken.

I torsdags bestämde jag mig för att kuta lopp i helgen och det som lockade var Lidingö Ultra 26 km. (Jag vet att 26 km inte är ultra men loppet heter så.)
Har ju kutat det en gång innan och gillade det stenhårt. Kuperat som attan och ca. 75% på grus/stig. Dessutom visste jag ju att det skulle bli Ingmarie-väder.


Det är inget jättelopp men tillräckligt stort för att man aldrig behöver kuta ensam. Stämningen är härligt avslappnad och hela arrangemanget är supervälorganiserat.
Många kroknade tydligen vid 18-20 km., antagligen p.g.a värmen, men det var typ där jag kom igång.
Kom på mig själv med att ha fegat och gått på sparlåga. Någonstans innerst inne är jag nog mer rädd för att skada mig än för att få en sunkig tid/placering.
”Hellre långsam och hel än skadad och (tillfälligt) snabb” liksom.
(Fast jag vet ju inte om det hänger ihop så där egentligen. )
Men när jag kom ikapp ena tjejen efter den andra så växte de gamla hornen ut och de sista 5 km körde jag verkligen allt jag förmådde.
Och kroppen höll!
Någonstans där stod även finaste Jenny och hejade.
Och fotade!


  
10 min. sämre än förra gången och 3 placeringar back, men 5.a totalt och 1:a i Masterklassen är jag väldans nöjd med!
Bara Finisher-tröjan var värd att svettas för!



Att åka SL en söndag mellan Lidingö och Bagis tar sin lilla tid , särskilt när man tar en liten omväg för att hänga en stund tillsammans med ovan nämnda Jenny, men hem kom jag.
Fixade till en matlåda och rullade ner till Söderbysjön för bad och lite siesta.

Vilken lyx!
Hela jag älskar det här vädret!
I min värld hade det gärna fått vara så här alltid. Har inte alls något behov av en massa årstider. Särskilt inte den där grå, isiga, moddiga och kalla mellan november och april.
Så här är mycket bättre!


Där hade dagen kunnat sluta egentligen men så lockade Ulrika med ett poolrunpass och jag är ju inte den som säger nej till något sådant.
Hojjade hem, packade väskan, hojjade vidare till Eriksdalsbadet, poolrun och simning i totalt en timme (sen stängde de), bastu och en massa härligt babbel.


Det var väl en smula segt att cykla hem uppför alla backar, totalt blev det nog nästan 2 mil på skruttcykeln, men jag tror det där var perfekt återhämtningsaktiviteter för mina ben.
Nu får de dock vila i soffan. Tills i morgon. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-05-07 18:28
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2016-05-06 20:16
Author: Ingmarie Nilsson
Grottar
Anna skrev i går att det fanns risk att hennes träningsblogg förvandlas till en matblogg ett tag framöver. Med lite träningsinslag.
Jag säger typ samma fast det blir simning i stället för mat. Med inslag av löpning, yoga och annat skoj.

Men det blir ju lätt så där när man går all in i något du vet. När man har ett konkret mål och försöker förbättras, utmanas och klättra uppåt på utvecklingsstegen.
Ja i alla fall blir jag så.
Jag kollar t.o.m på You Tube klipp och har köpt prylar jag inte ens visste jag behövde!
Ja jösses...

Alla mina simpass är olika och jag kollar aldrig i förväg vad som står på schemat. Då hade jag nog inte ens vågar mig i baddräkten.
Coach Nicolas är en rackare på att hitta på olika pass och se till att de är exakt lagom utmanande för mig.
Så där så att det inte känns för lätt men inte heller så svårt att det är omöjligt. Även om jag tror det innan jag tagit mig an det hela.

Och om det är någon som tror att simning inte är jobbigt ska hänga på mig.
För här snackar vi syreskuld så det bubblar ut i både tår och fingrar.
Helt ärligt tror jag aldrig jag haft sån andnöd ens under ett intervallpass på höghöjd.

 

 
Ja jösses igen...
Om det där gör nytta att kunna och ”stå ut” med i andra sammanhang vet jag inte men jag tror det.
Alla utmaningar man klarar, och alla trappsteg man tar, gör att man utvecklas.
Det är nog lite därför jag fortsätter med det där temat Face your fears Ingmarie, för jag vill verkligen inte vill fastna i ett och samma mönster och stagnera som människa.

Yogan utmanar mig också hela tiden. Både fysiskt och mentalt. Den har massor av fördelar oavsett vilken form du väljer. Den hjälper mig bl.a att andas ”smart” vid all annan träning. Liksom all annan träning gör att jag blir uthållig och stark så jag pallar de tuffa positionerna på så bra vis som möjligt.

Mitt snudd på heliga fredagsYin Yoga-pass är förvisso lugn rent fysiskt men den kan vara tillräckligt mentalt utmanande för en sån som mig med myror i brallan.
I början tyckte jag den var skitjobbig trots, eller tack vare, att man liksom inte ”gör” så mycket.
Nu älskar jag den. Precis som jag vet bl.a Malin gör. Hon har skrivit en massa fint om den.
Jenny som har passet är en gudagåva! Hon har en förmåga att säga exakt rätt ord vid rätt tillfälle för att min skalle ska våga släppa taget.

Liksom Sami som hade kvällens (nästan lika heliga) Hot Vinyasa flow yoga. Han går helt på känsla och det blir alltid både häftigt och fantastiskt bra.

Och svettigt…


Inga löpbilder i dag heller, ffa för att skorna hade veckans enda vilodag, men det kommer. Jag lovar. Förhoppningsvis med knorr!
Kram från Ingmarie
[Comments (2)]
Thursday 2016-05-05 18:31
Author: Ingmarie Nilsson
La Mini-Première!
Röd torsdag betyder att mitt vanliga torsdagsrace blev ovanligt lugnt.
Rättare sagt, det blev inget race alls.

Transportlöpning till min Indoor Running-klass, ett rejält styrkepass och lite cyklande på gammelhojjen var i princip allt.

Och årsinvigning av våtdräkten!

Det blev inte varken långt eller länge så jag kan verkligen inte kalla det "träning". Mer övning.
Men jag gjorde det, två gånger t.o.m, och det kändes riktigt skoj!
Mellan tummen och pekfingret tror jag Flatensjöns temperatur ligger på mellan 7-9 grader nu.
Det är tur det finns våtdräkt och våtdräktssockar om jag säger så…

 

  
Det var ovant att simma i våtdräkt, ”begränsande” på något vis, men jag tror att mitt senaste flit har gett lite resultat.
Framförallt märker jag att det inte är riktigt lika scary längre. Jag vet liksom att jag inte kommer att drunkna bara för att andningen blir tillfälligt ”fel” eller att något sjömonster kommer att ta mig.
Det trodde jag väl i och för sig inte innan heller men du vet hur tramsiga tankarna kan bli ibland.
Löjliga gamla skräckfilmer från längesedan kan på något skumt vis göra sig påminda när man minst vill. ;-)

08a land har verkligen sina godbitar och jag är en rackare på att nosa upp dem.
Bättre vy för att käka lunch, ta en liten siesta och bara ligga och filosofera vid än denna är nog svår att finna.
Och tänk att den finns bara några (långa) stenkast från en storstad. Och ännu färre från där vi bor.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-05-04 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Allt går inte alltid framåt
Simning är galet mycket teknik och precis som all annan träning så har man bra och mindre bra dagar.

I dag var det en något mindre bra dag.
Jag var inte på något vis trött men jag hade liksom inte något riktigt bra flyt. (!) Det kändes mest som om jag harvade på samma ställe och liksom backat ett steg i min s.k. utveckling.
Men det är väl så där det är med det mesta som man övar på för att utvecklas i och bli bättre på. Tre steg fram, ett steg bak, stiltje och sen tre steg fram igen.
Bara att hålla i och hålla ut.
Och fortsätta öva, öva, öva.

Sällskapet var dock det bästa och mitt humör är det då inget bakåthack på. :-)



Löppassen har dock känts finemang.
Ett Indoor Running och ett Outdoor Running med extra transportlöpning.
Båda med härliga deltagare, massor av energi och jag i fortsatt färgglad utstyrsel.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-05-03 20:38
Author: Ingmarie Nilsson
Colours
Egentligen behöver man inte liva upp någonting någonstans nu för naturen gör det så himla bra själv.
Det är nästan så man kan höra hur det växer och knakar och färgerna fullkomligt exploderar!
Nu går det undan och det gäller att hänga med.
Blinkar vi för många gånger finns risken att vi missar hela vårfesten.

Men jag gillar ändå att ha färgglada kläder och jag blandar hej vilt utan någon som helst tanke på vad ”som passar sig” eller inte.
Ju mer ju bättre är min filosofi verkar det som när man kollar vad jag har på mig.
Helt ärligt har jag ingen filosofi. Mer än att jag tar det som jag tycker känns bra.

Dagens, och de flesta andra dagars, baddräkt ser ut som amerikanska flaggan x 48. Köpt i USA så det är väl därför.


Dagens Hot Mojo-stass. Gul handduk, gult linne med rött tryck och rosa brallor.


Dagens UT-dress (och min egen löpnings dress för jag kutade dit) var gul, röd, gröngul och lila.



Färgblind eller färgglad.
Gränsen är hårfin.
Eller kanske det helt ligger i betraktarens ögon?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Monday 2016-05-02 21:35
Author: Ingmarie Nilsson
Framsteg!
Fantastiskt egentligen hur något som ser så löjligt enkelt ut kan vara så löjligt svårt.

Men nu börjar det hända grejer med simningen. Jag är inte längre långsammast i bassängen och jag upplever det inte längre som att jag liksom harvar mig framåt.

Coach Nicolas är en rackare på att hitta på nya övningar varje gång vi ses, rätta till allt det som behöver rättas till och på att ge exakt lagom utmaningar.

Eller i alla fall utmaningar.

När han i dag sa till mig att jag skulle jobba mig ner från 7 andetag/25m till noll trodde jag han skämtade med mig aprilo Men se så var det visst inte.
det var fullt allvar.
Syftet var att jag skulle lära mig att verkligen sträcka ut och rappa på armtagen lite.

Det där att om man bara tror tillräckligt på det man ska göra så går det alt. om man inte tror så går det inte stämmer nog inte så bra. Jag trodde nämligen verkligen inte att jag skulle klara det.
Men Nicolas trodde.
You might surprise yourself” var hans kommentar innan jag började.
7-6-5-4-3-2-1 andetag/25m.
Och sen noll! Jag klarade det! På riktigt! Utan att ens halvdrunkna! Det där var en rejäl boost för mitt självförtroende kan jag berätta!

 
Spinning är däremot något jag tycker jag kan ganska bra. Inte så att jag kan sova och göra det, det skulle bli en väldans svettig och jobbig dröm, men jag behöver ju liksom inte tänka på vad jag gör.
Det är något jag bara gör. men så har jag ju också övat ganska många timmar. :-)
Jag och käraste vännen Karin var på Odenplan och körde. Inte det bästa passet jag varit med på men det dög för att bli skönt trött i benen och ordna en rejäl svettpöl på golvet.


Håller du på att lära dig något nytt just nu?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-05-01 19:33
Author: Ingmarie Nilsson
Fyra ä-n-t-l-i-g-e-n
Vissa saker kan man nästan längta ihjäl sig efter.
Du vet så där så hjärtat värker av saknad.

Som den här tiden när vårvärmen äntligen kommer, det doftar jord, fåglarna kvittrar ikapp och alla blommor spricker ut.



Eller när man äntligen kan göra ett skönt Sprada-pass i ovan nämnda vårvärme. Emellanåt var det så varmt att t.o.m den tunna tröjan kändes för varm under min 2,5 timmarstur.
I Flaten-sjön var det förvisso svalt, kanske runt 8 grader, men jag hann inte mer än komma upp ur vattnet innan jag var varm igen tack vare solen.
Ljuvligt!

 

Jag kanske inte tänkte äntligen, eller hade längtat ihjäl mig efter BodyBalance-passet, men skönt var det och en väldigt fin avslutning på veckan.
Satt som en smäck i kropp & knopp. :-)


Men allra, allra mest har jag längtat och väntat efter denna stund då vår lilla fina Elvira the cat äntligen, äntligen kom hem igen efter att ha varit på ”svärföräldrarnas fina pensionat" i vad som känts som en halv evighet.
Anders for upp och tog med henne hem på tåget. Vilken lycka att få se dem där på perrongen!

 
Elvira avskyr att åka bil men är jätteduktig på att åka tåg, tub och cykel. (!!!)
Jag vet att hon haft det fantastiskt bra men jag tror hon tycker det var ganska bra att komma hem hit med och rulla runt på golvet, käka och sen sova under täcket i sängen. :-)


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-04-30 20:43
Author: Ingmarie Nilsson
Valborg
Om jag fattat det hela rätt så har Valborg firats som ”vinterns sista dag” sen lång tid tillbaks.

Om det är hedendomen, kristendomen, tyska köpmän eller svenska bönder som ligger bakom valborgseldarna låter jag vara osagt, men firandet av sista april som vinterns sista dag finns i en rad olika kulturer och epoker. Att vi i Sverige kallar dagen för Valborgsmässoafton är egentligen lite märkligt eftersom Valborg tydligen kom in i almanackan först 1901. Eller så kom hon kanske in i almanackan just tack vare detta firande?

Hur som helst så tycker jag man ska fira, rejält, och det kan man egentligen göra precis hur som helst. Med eller utan brasa.

Så här gjorde jag:

Fin morgonyoga och meditation, frukost och långläsning av tidningen innan jag tog tuben in till stan där bästa Jenny mötte upp och gjorde mig sällskap i Hagaparken.
Man behöver som bekant inte köra exakt samma pass så vi hade sällskap dit och tillbaks till gymet. Dessemellan gjorde vi lite eget skoj. Mitt pass blev 3 x 10 min. + 10 x 30-30.
Känslan var helt ok även om benen kanske inte direkt dansade fram. Men det har ju sin förklaring.
Coachar man mycket så blir det förvisso många timmar på benen men det blir ingen vidare kvalité på det hela. Ingen vila heller för den delen.
Men jag gnäller inte. Bara konstaterar. :-)


Man behöver inte köra samma grejer på gymet heller! Det går lika bra ändå!
Och alla foton blir inte briljanta heller men de funkar de också.


Inte långt från Odenlan ligger Organic Green. Du som hängt med här ett tag vet att det är ett av mina absoluta favvohak. För Jenny var det första besöket men jag är 100% säker på att det inte var det sista.
That food is to die for!
Vego och eko såklart. :-)
Inte blev det hela direkt sämre av att vi kunde sitta ute och njuta av solen.


  
Men där kunde vi ju inte sitta och drälla resten av dagen. Jenny for åt sitt håll medan jag for vidare till Eriksdalsbadet och körde ett roligt och (för mig) tufft pass helt enl. Coachens anvisningar.
Man får säga vad man vill om min simning men jag är lydig och flitig som få.


Egen bana nästan hela tiden och massor av plats i både duschen och bastun.
Bättre än så där kan det ju inte bli!
Brasan skippar jag dock. Laddar för morgondagen i stället för då ska…
Ja det får du se i morgon! :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-29 19:13
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Peace can not be kept by force. It can only be achieved by understanding.

/A. Einstein

[Comments]
Thursday 2016-04-28 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Prestera lagom
Samhället i dag handlar i mångt och mycket om att prestera, göra karriär och ”vara” någon.
Inget fel i det så länge man känner att det är på en lagom nivå som man mår bra av. Att sträva framåt är ju faktiskt oftast av godo och det är troligtvis det som gjort att vi människoknytt är där vi är i dag och inte lever kvar i grottor.

Samtidigt så upplever jag det ofta som att människor vill prestera på alla plan. På jobbet, hemma, i sin social umgängeskrets och faktiskt t.o.m i ett förhållande och inför sina barn.
För mig börjar det blinka röda lampor direkt för jag tror att det där är ohållbart i längden. Alla behöver någon slags andrum och plats där vi slipper den där prestationshetsen och alla krav. En plats där vi bara är.

Presterande människor vill gärna prestera även på löpträningen och även om det också kan vara bra så är det är ju trots allt bara löpning. En fantastiskt rolig idrott (den bästa om du frågar mig) men den är verkligen inte på liv och död. De allra flesta av oss springer och tränar ju faktiskt för att det ska vara roligt och för att vi ska må bra av det. Eller hur?

Så när jag coachar försöker jag ofta ”avdramatisera” det hela en smula helt enkelt för att jag vill att så många som möjligt ska hitta, och behålla, glädjen i att kuta.
Det betyder inte att passen inte kan vara både tuffa och utmanande eller att man inte kan ha mål med sin träning. Vad jag menar är att utan glädjen så tror jag helt enkelt att glöden förr eller senare kommer att slockna och då har man ju på något vis förlorat en värdefull bit i livet.
En del behöver mer morot än andra. En del behöver mer broms än andra. För mig är det nog den största utmaningen som coach. Att "läsa av" deltagarna och varken driva för mycket eller för lite. Det är en konst och vill det sig väl kommer jag lära mig det riktigt bra till slut.

Jag har lekt löpare i över 30 år nu på i princip alla nivåer från nybörjare till elit. Jag har kämpat och slitit. Gråtit tårar och varit rusig av lycka. Jag har velat ge upp och jag har velat ha mer. Men ska jag vara helt ärlig så har jag nog aldrig uppskattat löpningen så mycket som de senaste åren. Det är som om jag äntligen fattat!
Fattat att löpningen är en gåva och inget man kan ta för givet.
Fattat att jag inte ”är” mina prestationer men det jag har gjort och gör ska jag bära med stolthet. Oavsett vad andra tycker.
Fattat att sann glädje är det som skapar livslust och (kanske) livslång kärlek. Spelar egentligen ingen roll vad du ägnar dig åt.
Jag tror helt enkelt att vi behöver skratta mer åt oss själva ibland och inte ta oss på så himla stort allvar.
Vad tror du?

Torsdagracet är väl kanske lite crazy men jag lovar att jag gör det med glädje från början till slut.
Även om mitt jobb är en aning mer oglamoröst när det regnar snöblandat och kvicksilvret håller sig mellan 4 och 7 som i dag. Dock plusgarder tack och lov. Och tack och lov för att alla vinterkläder inte var bortplockade. Min mössa värmde gott och alla deltagare har varit extra glada för att de utmanade sig dubbelt och tog sig ut i blasket.


Inne är det dock varmt och gott. Veckans citat på mina Indoor Running pass har varit:
”If you still look cute after your workout you haven´t worked hard enough”.
Tycker jag lyckats ganska bra med den!

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (9)]
Wednesday 2016-04-27 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
Onsdags-trissen
Hello folks!
Fryser ni i den icke-existerande vårvärmen?

Jag får nog lov att säga att just i dag, när det nöp rejält i näsan av kylan, kändes det ganska lyxigt att få köra en Indoor Running-klass. Garanterat frysfritt.
Kul är det alltid!


Men hur det än är så är ute bäst. Jag skulle verkligen ruttna om jag tvingades vara inne hela tiden. Det är väl därför jag valt som jag valt när det gäller idrott och liv antar jag.
För även om det är kyligt så är det alltid värst att stå inne och titta ut. Har man bara fått igång (kropps)maskineriet så kommer ju också värmen. Endorfinerna får man på köpet och jag tror banne mig de blir ännu fler när man delar dem med andra som t.ex på kvällens Outdoor Running-klass.

  
Om mindre än en månad öppnar förresten Eriksdals utebad.
Känns snudd på ofattbart men oj vad jag längtar. Vattentemperaturen brukar faktiskt vara bättre ute än inne och bastun är alltid en skön plats att avsluta det hela i.
Jag och härliga Lisa körde en repris på förra veckan eftersom den var så bra med först simning och sen poolrun.
Det är überlyx att kunna vara där vid lunchtid för just då är det i princip alltid massor av plats och man slipper trängas i varken duschen eller bassängen.
jag har en ny baddräkt med. Syns det? :-)

 

Och snart vänder det och vårvärmen kommer. Det är bara att hålla i och hålla ut. För vänder gör det alltid. Någon gång.


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Tuesday 2016-04-26 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk på hur du tänker
Jag tror helt ärligt på att man redan när man vaknar på morgonen i mångt och mycket kan bestämma sig för hur dagen ska bli.
Inte så du kan bestämma exakt vad som kan och ska hända utan mer hur du ska förhålla dig till det som kommer ske. Även det du inte vet om.
Nu menar jag inte stora trauman av olika slag utan vardagsgrejer. Som att kassakön är längre än du räknat med, solen skiner, chefen är sur, du får ett fint leende av någon, diskmaskinen läcker eller du blir bjuden på kaffe av en okänd.

Våra tankar styr så otroligt mycket mer än vi anar! Tänker du sura, buttra, negativa tankar är det galet svårt att vara glad.
Men tänker du snälla, trevliga och positiva tankar så är det å andra sidan galet svårt att vara sur.
Inte bara när det gäller det som sker runt omkring dig utan även hur du tänker om dig själv och ditt liv.
Man brukar säga att dit tanken går går också kraften. Så tänker du elaka tankar om t.ex en kroppsdel så kommer den kroppsdelen ganska säkert inte må bättre. Antagligen inte resten av kroppen heller.

Det här är inte längre hokuspokus eller flum flum. Vetenskapen har gått framåt enormt när det gäller just tankens kraft.
Det finns oräkneliga böcker och forskningsrapporter att ta del av.
Här är t.ex en intressant artikel. Liksom här och här.
Det finns även kurser att gå om man vill lära sig mer om olika metoder. Själv tycker jag ju att yoga och meditation är finfina grejer.

Så därför börjar jag varje morgon med att direkt yoga och meditera en liten stund. Där lägger jag liksom grunden för dagen. Där skapar jag en känsla av att (nästan) oavsett vad som händer så kommer jag att vara vänligt sinnad och det kommer att ordna sig.
Har jag extra tur som i dag när Jenny, en av mina absoluta favvo-yogainstruktörer, har ett extra 75 min yogapass på eftermiddagen som jag hinner vara med på så är min tankelycka total.
Bilden är inte från idag men känslan efter ett pass med Jenny är densamma.
Då förstår du kanske hur magiskt bra hon är. :-)


Sen tror jag i och för sig att oavsett om jag bestämt mig för att känna tacksamhet och glädje denna dag så hade det varit svårt att inte lyckas.
Förutom sol, god mat, planering och SL-flyt så har jag ännu en gång fått drilla ett av mina supergäng.


 
Vet inte hur länge de har varit ”mina” men det är länge nu. Trots att de alltid blir så trötta att de nästan inte ens orkar torka snoret.
Men minnet är som bekant bra kort ibland.
Kanske särskilt om man tänker glada tankar om svettiga händelser för då kommer man ju bara ihåg den goa känslan som endorfinerna alltid ger.

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2016-04-25 17:50
Author: Ingmarie Nilsson
Den alltid rosa magneten
Våren må både tveka och dröja men den är här.

Ett av de säkraste tecknen är körsbärsträden i Kungsan.
Vackert så man blir tårögd och jag tycker det är supercoolt att folk mer eller mindre vallfärdar dit för att uppleva det hela. Det är alltid knökat med folk som kollar, luktar, fotar, umgås och bara är.
År efter år efter år efter år.

Jag med.

Fast nu har jag ju det så turligt att jag inte behöver vallfärda dit utan kan göra ett snabbstopp på (jobb)vägen.
Det är en av fördelarna när ens jobb innebär att man ”måste” springa genom stan. Enda nackdelen är väl egentligen att man inte är direkt ensam på trottoarerna...



Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-04-24 21:07
Author: Ingmarie Nilsson
Kurs-söndag
Gå upp snortidigt är inte min grej, särskilt inte en söndag, men vissa grejer är värda att offra sig för och snöra på löpskorna innan solen är uppe.

Alpha-Plus ordnade nämligen en föreläsning om Idrottsnutrition och epigenitik med föreläsaren Dr. Robert A. Rakowski.
Första delen (största delen om idrottsnutritionen i går) missade jag men dagens om generna har jag slukat.


Och ja, det var minst lika intressant som det låter.
Att sammanfatta en hel dag, som lätt hade kunnat få vara en vecka, är snudd på omöjligt.
Mycket kortfattat handlade det om hur lite våra gener egentligen betyder och om hur stor påverkan vi själva kan göra på dem. Åt alla håll.
Egentligen är det bara 10% av alla sjukdomar som är direkt genetiska. Resten är livsstilsrelaterat.
Och även de där 10% kan du till stor del göra något åt enl. den forskning som finns.
Your DNA is not your destiny”.
Även om vi har en gen för ex. diabetes så kan vi påverka den genom vår livsstil.

De sammanfattande råden för ett friskt och hälsosamt liv enl. Dr. Rakowski är:

Eat right.
Drink right.
Think right.
Move right.
Sleep right.
Poop right.
Talk right.
Många av de där grejerna är till viss del individuella men det allra mesta funkar för alla.
Sen gäller det förstås att förstå på riktigt vad de där punkterna betyder. :-)


Vi fick alla även en första glimt av Peter Wilhelmssons nya bok ”Snabbare, starkare, friskare.
Om du gillar konditionsträning så är den här ett måste. Jag vet för jag har haft äran att få vara med på en liten hörna i jobbet med den.
Du beställer den enkelt här. (Maila dem. 20% rabatt t.o.m den 23/6 så passa på!)

  
På tal om Mighty Sports så blev vi bjudna på deras nya smarriga proteinbars.
Tror jag gillar Power Bite bäst. :-)


Det bra med tidig start är att det blev tid efteråt för ett bra sim- och poolrunpass.
I slutet av helgdagarna är Eriksdalsbadet (oftast) ganska glesbesökt så det var gott om plats för mig och mitt super-sällskap Ulrika.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2016-04-23 19:57
Author: Ingmarie Nilsson
Några saker jag tror på
Jag tror på pulsering. Är det hårt så är det hårt och är det lugnt så är det lugnt. Nästan oavsett vad det gäller. Sen är ju det där med ”hårt” och ”lugnt” förstås väldigt individuellt.
Jag tror även att det är i vilan och stillheten insikter, kreativitet och kunskap föds och gror. Rusar man hela tiden på hinner man ju liksom aldrig varken känna efter eller fundera på vart man är på väg.
Ja det är så jag tänker i alla fall.
Yin & Yang.

I går blev det därför två yogapass och ett simpass.
Lugnt och fint. Simningen gjorde jag i min egen ensamhet men helt efter coachens program.
På yogan parkerade jag mig bara på mattan och lät mig ledas. Oerhört skönt att slippa fundera eller tänka på nästa steg så som min vardag annars oftast alltid är.
Faktum är att jag nästan inte pratade på hela dagen!

I dag blev det svettigare och tuffare men ska jag vara ärlig så kan jag ”sejfa” ganska mycket även på mina hårda pass. Hårt behöver liksom inte betyda max.
Sen hade det ändå inte hjälpt om jag hade maxat för mitt fina löpsällskap Karin är snabbare än mig även om jag har en superdag och hon en intesuperdag.
Men även en traktor och en Porsche kan köra ihop! Jag jagade och hon jagades. :-)

 
Och jag tror på glädje!
Av Sprada blir man garanterat glad! Just i dag verkade det dock bara vara änderna och jag som fattat det…

 

Jag tror också på variation. Därför kör jag även annan träning. Som t.ex. styrka. Tack och lov har jag allt sånt på ena jobbet och jag älskar verkligen att härja runt där bland alla grejer och trötta ut kroppens alla muskler. I dag var det dessutom så turligt att det fanns ett Hot Mojo yoga-pass som tajmade perfekt!


Varje dag väljer jag också att tro på tacksamhet. Och ödmjukhet.
Inför mig själv, min omgivning och livet.


Om jag har rätt eller inte i det jag, och du, tror på spelar egentligen ingen roll. Åtminstone inte så länge det känns rätt i mage och hjärta och inte skadar någon eller något.

Vad tror du på?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-22 10:40
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Being negative only makes a difficult journey more difficult.
You may be given a cactus, but you don´t have to sit on it.
/Okänd

[Comments]
Thursday 2016-04-21 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Tough Thursday
Under ganska många veckor framöver kommer (förhoppningsvis) mina torsdagar se ut som i dag.

Den börjar med morgonyoga, frukost och sittastilla-jobb. (Läs skrivjobb av olika slag.)
Men sen är det inte mycket mer rumpsittar-nötande.

In till stan med (som alltid) hjälp av cykel, tuben och benen för coachpass nummer ett. Intervaller med ett glatt gäng där det gäller att ha snabbskorna på fossingarna.


Hem. Fixa mat och matlåda. Och äta förstås.
In till stan igen på samma vis som innan för ett coachpass av ett annat gäng. Inget hårt men benen ska vevas igång oavsett. Passade på att ta ett par andra skor. Så snabbskorna fick vila lite till senare.


Tillbaks till söder. Ena jackan byttes till en annan.


Tio minuter till godo innan det är dax för att köra en Indoor Running intervall klasshemmagymet.
Det är däremot hårt. Egenpåhittade pyramidintervaller med knorr. (= En backe mitt i alltihop.)
Garanterat svettrikligt!

  
Här någonstans hade det väl kunnat räcka egentligen men när jag nu ändå är på gymet så passar jag på att köra ett bra styrkepass också. Det är ingen garanti för ett skadefritt (löpar)liv men däremot vet jag att om jag inte gör det så kommer kroppen förr eller senare protestera på något vis.
För det är viktigt med styrketräning om du frågar mig. Dessutom är det ju bra även för övriga livet tänker jag. För att inte tala om hur kul det är!



Allt det här är helt självvalt och jag längtar redan till nästa Tough Thursday.
För att jag kan, vill och får.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-04-20 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Temperaturväxlingarna
Vi männsikoknytt har många unika förmågor i jämförelse med andra levande varelser. Liksom vi inte har vissa förmågor som andra har.
Om vi t.ex. blev helt lämnade i naturen utan några som helst hjälpmedel skulle vi ganska säkert snart duka under medan de flesta andra djur klarar det galant hela sitt liv.
Å andra sidan har vi människor t.ex förmågan att kunna tänka abstrakt och att anpassa oss till olika temperaturer.

Ju mer jag tänker på det där med kroppens förmåga till temperaturväxling ju häftigare tycker jag det är. Vilken grej liksom. En inbyggd termostat!

I dag svettades jag först så kläderna droppade när jag höll i ett Indoor Runningpass. (Ja det kan verka lite tokigt att kuta inomhus nu men hellre det än att sitta still på en kontorsstol. Klassen finns, jag gillar det och har förmånen att få göra det som jobb. Inte mycket att tveka på liksom.)

Några timmar senare efter ett sim- och poolrunpass tillsammans med härliga Lisa så frös jag så tänderna skallrade. Men det gäller att jag ligger i och övar, övar, övar nu om det ska bli någon vettig simmare av mig. Dessutom vill jag ju inte skämmas inför coachen. Det är en sak om jag övat och ändå inte kan. En helt annan om jag inte kan för att jag varit för lat för att öva.


Frysandet satt hårt i så när jag tog mig hemifrån senare (igen) för att köra kvällens Outdoor Runningpass hade jag rena vintermunderingen på!
Om det var därför jag fick många blickar, eller om det var för att jag var så färgglad, låter jag vara osagt.
Varm blev jag i alla fall, så några lager åkte av, och kul hade vi jag och min partner in crime Pär, när vi drillade ett glatt gäng i en av Söders fina parker.

  
Innan jag kommit hem var jag kall som en isbit igen och det krävdes både varm dusch, kokhett te, raggsockar och filt för att tina upp.

Var är det där svenska lagom när man behöver det som mest?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-04-19 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
April april
Man får ju säga vad man vill om årets aprilväder men det lever då verkligen upp till sin egen myt om att vara ombytligt.

Det är inte helt enkelt att klä sig till (ute)jobben när man ena stunden vill vara helt barbent, barhuvad, vantlös och ha max en t-shirt på överkroppen (ja och en bh förstås) för att nästa vilja ha både regnjacka, långbrallor, vantar och mössa.
Min transportrygga är ganska knökad av diverse vädersurvival-kit.

Men våren är här och jag är otroligt glad att jag valt att lägga mycket krut på just utejobben ett tag fram över.
I min värld är det über-lyx att få betalt för att kuta även när det är växelväder och tiden är för knapp för att stanna och lukta på blommorna.


Det är faktiskt så über-lyxigt att jag ibland undrar om jag bara drömmer. Men i så fall undrar jag även vem det är som sliter ut alla mina skor och gör att tvättkorgen alltid är full…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-04-18 20:39
Author: Ingmarie Nilsson
Med coach
Simning är en underbar idrott men lurig som attan.
Underhåller man den inte så är den mer eller mindre förlorad.
Åtminstone om man som jag inte till fullo riktigt fått till varken tekniken eller flytet.

De simpass jag gjort de senaste 4-5 månaderna är lätträknade och varje pass har mest känts som ett evigt kämpande och hur oskoj som helst.
Men eftersom jag verkligen vill kunna simma bra så är det bara att ta tag i det ordentligt (igen) och se till att få ordning på det hela en gång för alla. Simning är en av de grejer som är väldigt svårt att lära sig utan hjälp om man vill få till en bra teknik.

Nu är det då så himla turligt att en av mina kollegor är en extremt välmeriterad multisportare och förutom löp-och cykelcoach är han även simcoach.
Plus att Nicholas är en rackare på swimrun, som ju är ett moment i sig, så valet att fråga honom om hjälp var liksom både lätt och självklart. Dessutom vet jag sen innan att han är otroligt pedagogisk, lugn och metodisk.


Simning är svårt för mig och har varit hela tiden även om det varit små (flyt)ljusglimtar emellanåt.. Simning är så totalt olikt löpning att det är som att jämföra en blå Volvo med ett blått munspel . Enda likheten är att de har samma färg. Enda likheten mellan simning och löpning, som jag ser det, är att man måste andas.

Och äntligen var det skoj igen!
Inte en enda gång kände jag att jag var så kass som jag vet att jag egentligen är helt enkelt för att Nicholas lyfte fram det som trots allt var lite bra och korrigerade det som var mindre bra.

I en timme övade jag flytläge, armsträckningar, rotationer, benspark och tryck. Sen gick brandlarmet och vi fick rusa ut! Jo, på riktigt! Och om du inte vet kan jag berätta att det är ganska kallt att i blöta kläder vara ute i några ynka plusgrader.
Tack och lov var det falskt larm så jag kunde värma upp mig i bastun när vi blev insläppta igen.

Så nu ska det nötas, nötas och nötas. Jag vill ju inte göra min supercoach besviken eller slänga pengarna i sjön (!) och ffa vill jag kunna simma så där lätt och ledigt som det kan se ut en gång för alla. Gärna snabbt också.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-04-17 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
En liten klurighet att fundera på
Det är mycket jag inte begriper här i livet och det här är en grej.

Hur kan det komma sig att jag månad efter månad i USA har känt mig smidig och spänstig som en färsk gummisnodd utan en tillstymmelse till varken stelhet eller ömma fötter bara behöver några ynka dagar i 08a land innan kroppen blivit stel, kantig och fossingarna gnäller?

Inte så att det är någon ”fara” men kroppen markerar liksom. Den är inte lika tillfreds med tillvaron helt enkelt.

Jag springer och tränar inte mer än jag gjorde där. Snarare tvärtom. Är det det som är felet?

Är det något i den amerikanska maten/jorden som gör att kroppen mår bättre? Jag vet t.ex att de har mer selen i sin mark men jag tar extra här hemma så det borde inte vara det.

Är det alla bagels?

Att höghöjden får mig att må bra vet jag (även om jag inte kan förklara varför) men faktum är att jag mår bra även på sealevel i det landet.

Och nej, det har inte att göra med om jag jobbar eller ej för i så fall skulle det räcka med att åka till Borås och bo på hotell. ;-)
Dessutom har jag ju jobbat även over there.

Värmen hjälper, det vet jag ju, men det är inte alltid 20 plus ens i Californien.

Asfalten/stenplattorna och alla tvära start och stopp i coachjobbet här spelar säkert roll men jag tror inte det är hela förklaringen. Kanske det helt enkelt inte finns någon förklaring. Eller kanske det är så enkelt att jag mår extra bra i både kropp och själ så fort jag hamnar i det där toklandet? (Undantag Kansas...)

Nu låter det som att jag mår skit här men det gör jag verkligen inte.
Det är mer en fråga om grader på min må-bra-skala som allt som oftast är på topp-poäng nu för tiden.
Jag tycker mest det är är fascinerande att det kan bli så här och det vore väldans intressant att fatta varför.

Hur som helst så blev det ett bra långpass i dag.
Det började med dubbla jackor, vantar, blygrå himmel och regn och slutade med en jacka, inga vantar, några små molntussar på en blå himmel och sol.


 
Liksom yogan är löpningen en av de finaste gåvor jag fått här i livet och jag har lärt mig att den aldrig går att ta för given.
Men tvärtemot yogans trygga och stabila grund är löpningen mer skör och ostabil. Vill inte kroppen så går det liksom inte oavsett vad man gör.
Så även om det går långsamt och benen är trötta som i dag är jag tacksam som fasen för att jag kan och får.


Tackade och belönade mig själv med ett härligt yogapass i värmesalen. Det är mjumma för hela mig så just nu är jag i alla fall som en halvfärsk gummisnodd. :-)

Så berätta! Har du någon plats på jorden du känner att din kropp och själ mår extra bra av att vara?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-04-16 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Det blev ett annat party
Jag må ha missat ett Österlenparty med knorr men 08a land kan minsann också bjuda på fest!

Det enda jag möjligtvis kan gnälla över är kanske att vädret varit en smula för svalt för min smak men turligt nog har jag fått en supernajs mössa från bästa klubben. Hade ju faktiskt varit förskräckligt synd att inte få använda den på många månader.


Av de lopp som fanns valde jag Kvarnloppet av flera anledningar.

En är att det är ett ”gediget gammalt lopp” med bra rykte men som jag aldrig kutat. Efteranmälningsavgiften var dessutom bara 200 kr. vilket är precis lagom tycker jag.
Banan (två varv på en 5 km runda) var väl inte varken den vackraste eller roligaste jag kutat men allt var otroligt välorganiserat och jag träffade en hel bunt med härliga löparkompisar!
Hade bra flyt och mycket ork! Sen att benen inte rör sig snabbare är en annan sak. Höghöjdsträning är (~troligtvis) bra grejer men den begränsar även fartträningen.

Skit detsamma. Jag är nöjd och tacksam som attan!

 
En annan anledning är att alldeles i närheten bor allra bästa Karin som jag nästan längtat ihjäl mig efter.
Nu var hon så snäll att hon efter racet bjöd på både sitt härliga sällskap och fantastiskt god (vego)mat.
Så god att inte ens en smula blev kvar. :-O


  
Vi har båda hunnit bli lite äldre sen vi sågs sist och sånt ska ju firas.
Min present till Karin är inte så mycket att orda om men den jag fick av henne var så fin och bra att jag nära på trillade av stolen!

Gosh!

Tur jag har några år på mig att klura ut en lika fin tills hon fyller det nya 30.


 
På hemvägen passade jag på att köra ett bra pass på ”mitt” hemmahak.
Det ser inte mycket ut från utsidan men insidan. O la laaaaa!! Måste vara ett av de finaste, bästa, coolaste, största och nyaste gym som finns i vårt land just nu!
I looooove it!


Helt ärligt, jag måste vara en av universums mest lyckligt lottade människoknytt alla kategorier.
tack för i dag alla och allt som varit med på ett eller annat vis.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-04-15 19:17
Author: Ingmarie Nilsson
Huvudet under armen. Eller i alla fall på fel plats.
Just nu skulle jag ha befunnit mig på hotell i Kristianstad, laddat för fina Österlen trail (som jag kutade förra året) och sett fram emot att få träffa bl.a Anna, Fredrik och Thomas. Men så är det alltså inte. Klant-Nilsson sitter i stället kvar i 08a land.

På något vis hade jag lyckats boka tåg till fel dag och det var rena turen jag kom på det. Ringde nämligen SJ i går för att ändra till en lite senare restid men se det gick ju inte för dagen var fel och dessutom vara alla andra tåg fulla. Att boka om dagarna skulle ha kostat en (i min värld) halv förmögenhet så det var bara att avboka allt ihop. (Tack och lov var den ombokningsbar och hotellet avbokningsbart.)

Det här har faktiskt aldrig hänt mig förut men jag tror jag vet hur det gick till denna gången.
SJ har en ny sida och den gör att även om man klickar i att man vill resa ex fredag så kommer torsdag eller lördag fram.
(Jag har påtalat felet och de ”jobbar med det”.)
När jag bokade denna biljett var jag inte tillräckligt uppmärksam antar jag och så blev det så där tokigt.

Hå hå ja ja.
Det svors mycket i vår lya i går kväll kan jag berätta. Hade vi haft skorsten hade det säkerligen rykt ur den.

Men nu är det som det är och kanske det var lika bra så?
Tänk om jag gått upp i snorottan, hoppat på tåget och det uppdagades söder om Södertälje! Det hade varit väldigt oskoj. Troligtvis hade det blivit väldigt dyrt också.

Och efter en galen vecka med minst två löppass/dag i någon slags intervallform så kanske 21-22 km i terräng (troligtvis dessutom regnblöt sådan) inte hade varit en toppenidé trots allt.
Jag är ju numera ganska bra på att acceptera och tänka om så jag har hittat ett annat, kortare, lopp här i 08a land som jag troligtvis kommer kuta. Förvisso ska jag då också helst kuta lite snabbare, vilket kroppen och knoppen inte verkar så inställd på, men bra träning blir det hur som helst.
Har jag tur träffar jag andra fina vänner i stället.

Livet tar sin tvära kurvor ibland och det är bara att hålla i hatten och hänga med så gott det går. En sån här grej är ju egentligen bara en fjantbagatell och har ingen som helst betydelse i det stora hela.
Jag försöker att alltid hitta de ljusglimtar som ändå finns för de finns!
Plötsligt fick jag ju en ”extra” dag som jag har använt till dubbla yogapass och ett poolrun-pass.
Kärlek!

Ju mer jag yogar ju mer undrar jag hur man kan leva utan den?

Som ett stort stabilt berg, eller ett träd med gigantiska rötter, så finns den kvar oavsett vad som händer runt omkring.
För mig är det en av de största gåvor jag fått i livet...


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-04-14 22:39
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Undret är inte att flyga i luften eller gå på vattnet utan att vandra på jorden.
/Okänd

[Comments]
Wednesday 2016-04-13 20:57
Author: Ingmarie Nilsson
Behöver nog lära mig klockan igen
Kom till dagens första jobbplats i precis lagom tid men tyckte det var något ”konstigt”. Ovanligt lugnt och ingen som hade börjat förbereda sig för min Indoor Runningklass kl. 11.15 vilket det alltid är annars. Det var liksom helt tomt överallt.

Gick på toa och kollade snabbt på klockan. 9.50 stod den på. Tänkte att det där var ju märkligt. Hade den ställt om sig helt plötsligt? Kollade telefonen. Samma där. Kollade väggklockorna. Same same. Då fattade jag att jag helt enkelt var en timme för tidigt på plats.
Hur kunde jag se och tänka så galet?

Ja jösses. Men hellre det än tvärtom! Och tack och lov finns det ju superroliga grejer att roa sig med där. :-)


Till nästa klass kom jag dock i helt rätt tid så kanske jag inte behöver vara orolig.
Stort glatt gäng som körde backintervaller så asfalten nästan glödde!


Kram från Ingmarie.

P.s. Till ”Intresseklubben antecknar”: Nu kan jag nog säga att jag är helt tillbaks i hjulspåren för lyan är nystädad. ;-) D.s
[Comments]
Tuesday 2016-04-12 20:05
Author: Ingmarie Nilsson
Med rask fart
Nästan lite läskigt hur snabbt man trillar in i de gamla vanliga hjulspåren igen trots tre månader på andra spår.

Matlådor lagas, tvätten tvättas och SL-kort + badkort har inhandlats.


Både Coop och Ica har besökts och första groddsatsen har hunnit bli klar.
Mums!

 
Jag har även hunnit med flera jobbmöten och ett besök hos Guru-Danne.
Inte för att det är några fel på mig (inga reparerbara i alla fall) utan mer för att jag vill förebygga och se till att kropp och knopp är i balans så jag kan tuffa på så länge som möjligt. Inte för att ens Danne kan ge 100% garanti för evig ungdom men man får göra det man kan för att det ska bli så bra som möjligt tänker jag.
Dessutom blir man ju så galet glad och pepp av att träffa den där mannen! (Och nej, jag är inte sponsrad där heller.)


Alla mina jobb har gjorts minst en gång redan och dagar som dessa är jag verkligen tacksam över att ha det som jag har det. För tänk vilket privilegium att få kuta intervaller i vårsolen tillsammans med ett glatt gäng och en fin kollega.

  
Det enda jag ännu inte har gjort är att städa men av någon anledning så känns det liksom inte så bråttom att komma in i det hjulspåret…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-04-11 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
Aprils första
Både lördag och söndag blev det mycket fart och fläkt för benen. Närmare bestämt tre intervallpass i olika längd och intensitet + lite annat röj.
Även om det känns helt ok i kroppen så försöker jag vara klok och smart. Om det räcker för att vara fortsatt pigg, hel och frisk får framtiden utvisa.

Så idag blev det ett skönt Hot Mojo pass och ett mega lugnt löppass på en av mina absoluta favvorundor i skogen.

 

Den där när man bl.a springer runt denna vackra sjö.

 
Och helt ärligt, vem kan liksom avstå från att hoppa i?

Inte jag!

Det finns inte tillräckligt med superlativv för hur fantastiskt, ljuvligt och härligt det var att få Sprada igen!
Aprils första men garanterat inte den sista. :-)


Kicken var magisk! Hade det inte varit för att klockan tickade på och annat väntade så hade jag vänt och gjort om det igen.
Nu får jag snällt tya mig till nästa gång.


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Sunday 2016-04-10 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Sunday söndag
Alla stora fester är i dagarna tre. Även den här.

Ska jag vara helt ärlig kändes det en smula knasigt att behöva köra pass inne när det var en så ljuvlig vårdag ute som i dag.
Eller att sitta inne på jobbmöte i en massa timmar.
Dessutom en söndag.

Men nu är det ju så turligt att 1: Jag älskar alla mina jobb oavsett var de är och 2: I dag funkade det finfint med transportlöpning där nöje ju förenas med nöje.


 
Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-04-09 19:42
Author: Ingmarie Nilsson
En riktig Gala-Premiär!
Redan innan jag drog iväg så hade Sats Medis börjat sin totalrenovering. Det har tagit sin lilla tid men denna helgen är det stor invigning med massor av aktiviteter, extraklasser och shower.


Hela centret är helt förändrat och olikt sig. Massor av nya salar, klasser och ytor så numera är det ett av de största träningscentren i hela Norden.
Kul tycker jag!
T.o.m namnet är ändrat. Numera heter det Sats SoFo.

Passade på att testa AMP. Athletic Movement Performance.
Klassen är 45 min. och har tre fokusområden. Flow, gymnastics och strength.
En av mina favvoinstruktörer och en av de bästa PT jag vet, Rafael, höll i passet.
Riktigt kul och vill man kan man garanterat bli ruskigt trött och mör om man vill.



Jag mesade lite om jag ska vara ärlig. Dels för att det är en dag i morgon med, dels för att jag är jetlagad och kroppen inte riktigt är med och dels för att jag hade själv haft tre Indoor Running Intervall-pass där jag inte hade mesat.
SoFo´s Cardiosal måste vara en av de finaste och bästa som finns. Visst, ute är bäst, men i en sån här sal är det banne mig en fröjd både att få instruera och att kuta. I alla fall så länge man inte måste vara där för ofta.
Som extra piff var Cirkus Cirkör där och hade uppvisning. I just Love them!
Har sagt det innan men säger det igen. Har du möjlighet så se dem IRL. It´s Magic!


Som på alla fina premiärer och event så ska det ju fotas i ”VIP-båset”.
Smart nog gjorde jag det före alla de där svettpassen.
Vad tycks? :-)

 

I morgon kör vi vidare på Premiärtemat!
Välkommen om du vill och kan oavsett om du är medlem eller ej!

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-08 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Bakis utan partyt
Det här med jetlag är ett mycket märkligt fenomen ändå.
Som att vara bakis x 3 utan att ha druckit en droppe alkohol. Faktiskt utan att ens ha dansat!

Efter 4-5 timmars sömn tycker kroppen den ska vara vaken trots att den (d.v.s jag) är trött ända in i märgen,
Hur kan det bli så? Man kan ju tycka att det skulle bli tvärtom liksom. Att eftersom kroppen är så trött så borde den bara vilja sova och vara svårväckt, eller hur?

Men men. Det är bara att härda ut för det är så här det är. Åtta timmars tidsskillnad under tre månader tar förstås sin lilla tid att ändra men det är det som också är en smula märkligt. Åker jag västerut tar det max några dagar innan jag är i rätt rytm. Österut tar det oftast lika många dagar som antal timmars tidsskillnad. Vad är det som gör att kroppen vänjer sig så snabbt på ena hållet men inte på det andra?
Mycket man inte begriper här i livet.

Jetlagad eller ej så har jag hållit i gång hela dagen och turligt nog är det ju i princip enbart roliga saker och jobb jag gör.
Åkt omkring än hit och dit denna dag och tackat de högre makterna över att SL varit på bra humör för en positiv sak är att jag är för trött för att ens förstå att jag skulle behöva skynda mig.

Ett yogapass och ett löppass har det också hunnits med. Lugnt och fint bara.
Och hur trött jag än var så underlättade det helt klart med ett par nya skor och att backarna är på sealevel. Plötsligt mindes jag hur det kändes att inte ha mjölksyra upp till öronen och nära maxpuls så fort det gick uppför.
Lite ordentligt sömn på detta så ska det nog bli och kännas riktigt bra!

Det är a-p-r-i-l. Då ska det vara vår och man ska springa barbent. Punkt.
Det är a-p-r-i-l. Då ska det vara vår och man ska springa barbent. Punkt.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2016-04-07 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Tillbaks
I går morse sprang jag på trailsen i Albuquerque samtidigt som solen gick upp över Sandia Mountains.
Nu i kväll sitter jag i soffan över tusen mil därifrån i 08a land och försöker fatta vad som hände.
Det här med att kunna förflytta sig snabbt långa avstånd är verkligen på både gott och ont.

Att säga hej då till allt och alla gjorde ont i hjärtat och det är lika smärtsamt varje gång jag ser det vackra berget från ovan…


Resan gick i alla fall väldigt smidigt. Ett litet skutt på några timmar till LA, kaosbyte och sen nästan 11 timmar med direktflyg till Arlanda. Trots den långa flygtiden så tror jag det var det en av de smidigaste flygningarna jag gjort! Gott om plats, bra vegomat och lyckades sova lite. Hann bara se en film!



Efter alla dessa långflyg + jetlag så har jag mina rutiner som funkar ganska bra för mig.
Hem, packa upp, sova några timmar, käka något, kolla post och sen träna något lätt innan dusch och mat igen.
75 minuters Yin yoga var ett perfekt sätt att lugnt och fint komma tillbaks till 08a lands verklighet.


 
Så nu är jag nog så redo jag kan bli. Redan i morgon börjar nya roliga grejer och jag är säker på att det kommer bli bra det här med.
Bara det kunde bli lite varmare också...

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-04-06 16:26
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda


[Comments]
Wednesday 2016-04-06 04:39
Author: Ingmarie Nilsson
Alla dessa Hej och Hej då
Livet är verkligen fullt av Hej och Hej då.
En del är bra och roliga. Andra dåliga och trista.
På "båda sidorna".

Jag tycker ju som sagt var att det är fruktansvärt trist att säga ”hej då” till mina Newton-löparskor.
Tramsigt, jag vet.
För tänk så många kul, spännande, svettiga timmar vi haft tillsammans och så många äventyr vi upplevt!
Och som tack så slänger jag dem. (Nej de går inte att återanvända..)
 

Men det bra är att jag har fyra nya par som väntar på att få ta över!
  
Att säga ”hej då” till platser och varelser (oavsett antal ben) man älskar är nog bland det värsta som finns.
Men i bland ”måste” man ju liksom. I morgon far jag tillbaks till 08a land så det har varit mycket kramandes och snyftandes de sista dagarna…
Min kära vän Angela fixade dessutom gravöl. That´s what friends are for, eller hur?


Det bra med det hela är att snart får jag säga ”hej” till världens bästa sambo och katt, min familj och mina vänner i Sverige. Har jag tur så skiner solen även där.

Denna sista dag på min plats på jorden har jag försökt att verkligen rasta av mig så jag ska klara den där snudd på evighetslånga resan. (Över 24 timmar från dörr till dörr.)
Planerade cirka två timmars löpning på trailsen men det slutade med tre.
Man vet aldrig riktigt vad de där Newtonpjuxen får för sig eller vill hitta på.
Utnötta eller ej.

 

  
Fick även till ett bra styrkepass och sen en timmes Body Flow.

Jag må vara luspank just nu men det spelar ingen roll. Dessa månader har varit bland de bästa i mitt liv hittills! Och firandet kommer (förstås) att fortsätta på andra vis.
Och som jag brukar säga.
Don´t cry because it´s over. Smile because it happened.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-04-05 04:09
Author: Ingmarie Nilsson
Hur jag kan börja fundera en helt vanlig måndag...
Jag är mycket, mycket medveten om att jag är en oerhört lyckligt lottad människa. Att jag är en del av den minoritet i världen som har ett hem, kan bli mätt varje dag, har en kropp som fungerar och att jag kan göra denna fantastiska resa.
Du ska veta att det går inte en dag utan att jag tänker på det och jag uppskattar till fullo varje vaken stund. Även när jag sitter i bilkö, kippar efter andan vid en intervall eller fått en kaktussticka i foten.

Som så många andra har jag också haft mina dalar. Inte bara det där långa besöket i det svarta hålet jag berättat om flera gånger innan.

Jag har även varit hemlös, arbetslös, utan pengar, gått igenom egen skilsmässa och även närståendes. Jag har varit snubblande nära "andra sidan" flera gånger och jag har upplevt död, stor sorg och djup saknad.
Säkerligen inte mer än vad många andra gått igenom och helt klart är att topparna är betydligt fler än dalarna!

Allt som händer och som man går igenom har inte en mening enligt mig men när jag ser tillbaks på allt det där som hänt hittills så kan jag ändå välja att tänka att det kanske ändå funnits något slags syfte med allt.
Det som hänt har ju också format mig till den jag är i dag.
På gott och ont.

En hisnande fundering är att det finns så mycket ”om” i livet. Om inte det och det hade hänt så hade inte nästa sak heller hänt.
Vad vi vet…
Så är det säkerligen i allas liv. Ditt med.
Att alla dessa "om" gjort att du är där du är i dag och gör det du gör.
Om jag inte hade börjat kuta så hade jag ganska säkert inte suttit här i Albuquerque och plitat ihop dessa rader nu. Jag kanske inte ens hade bloggat. Eller ens varit i USA ö.h.t.
När jag börjar fundera på alla de där ”omen” kan jag bli alldeles svettig. Så vilken himla tur att jag haft så många "om" och valt som jag gjort. Annars kanske jag hade suttit i en dragig husvagn på en öde camping och byggt tändstickshus.
Vem vet liksom?

Förresten, om (!) du också gillar denna typ av klurigheter så missa inte t.ex. filmen Sliding Doors om du inte sett den.
Gammal men lika bra för det och kan ses mer än en gång.

Här, in the Land of Enchantments har det hettats till rejält med över +25 grader. Och jag är ju inte den som klagar på sånt.
Utan solen vissnar jag.


Hur knasigt det än låter så blev träningen ändå inomhus. Cykelintervaller + yoga + poolrun för den som möjligtvis undrar.

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2016-04-04 04:16
Author: Ingmarie Nilsson
Sunday = Raceday
Visst kan det vara ganska festligt hur man kan inbilla sig fel saker ibland?

Ibland åker man till en tävling och är så nervös att man nästan inte är talbar medan man till en annan är så otaggad att man nästan somnar.
Och ibland åker man till tävlingar som man tror kommer innebära knökat med snabbfotingar och stenhård konkurrens men som det visar sig inte alls vara, och ibland åker man till tävlingar som man tror kommer vara de närmast sörjande utan tillstymmelse till tävlingshets men där det visar sig vara rena getingboet.

Dagens ”Forever Young race" var verkligen en överraskning!
Loppet har funnits i över 10 år och startades till minne av Albuquerque RoadRunners-löparen Charlie Young som dog i en cykelolycka i Colorado 2004. Av berättelserna så förstår man att han var, förutom en duktig löpare, en speciell man. T.ex sprang han alltid utan tröja oavsett hur kallt det var.

Eftersom Charlie bodde i Placitas som ligger några mil norr om Albuquerque så är det också där loppet går.
Placitas är ingen stor håla men sagolikt vackert! Och kuperat. När man blickar upp mot berget så ser det inte så ”farligt” ut, det är samma här ”hemma”, men jag lovar att det är bara en synvilla.
Där finns backar som kan suga musten ur vem som helst.

Loppet var 6 miles (fanns även 3 miles) och det var i princip 3/4 uppför och 1/4 ner. (Nej, jag skojar i-n-t-e.)
Jag vet egentligen inte varför men jag trodde det här skulle vara ett riktigt ”lowkey-race” med kanske 50 deltagare varav några snabba löpare och resten mer ”vanliga”.
Och i och för sig var det så för det var flaggstart, manuell tidtagning och enda ”priset” var en liten handskriven plakett till de tre bästa i varje klass.
Men trots det så kom det hundratals löpare! Och snabba löpare. Vi pratar ruskigt snabba!

Jag hade blivit varnad innan över backarna och kanske var det det som gjorde att jag liksom aldrig taggade till utan tog det lugnt ända in i mål. Eller så var det bara inte en ”sån” dag när hornen växer ut. Hade inte laddat utan kutat 90 min. både fredag och lördag + vattenlöpning och såg verkligen det hela som ett bra pass med sällskap.
Jag var egentligen inte ”trött” rent fysiskt utan det var mer skallen som inte var med. Tyckte det var superskoj men jag var inte på hugget helt enkelt.

Ett bra träningspass blev det hur som helst och jag fick en av de där handskrivna plaketterna + att det bjöds på fri dricka, snacks och burritos. Alla som sprang ”shirtless” (but not topless) fick även $2 dollar tillbaks. Det var ju trots allt ett lopp i Charlies anda och helt ärligt föerstår jag inte varför inte alla gjorde det för solen stekte rejält.

Det var där i minglet efteråt som jag förstod varför det kommit så många. Trots bristen på tjusiga pokaler och pengar.
Man kom för stämningen, den vackra och utmanande banan, för att hedra Charlie och löpningen, för den goda maten, för att få sin tröja och helt enkelt hänga tillsammans med likasinnade. Och du vet hur det är. Ryktet sprider sig. Nästa år kanske det är dubbelt så många och parkeringsraderna ännu fler kilometer.
Jag skulle gärna kuta det igen men då utan att maska.

Guld kan verkligen glimma på olika vis..




Om man nu ska se någon fördel med att slöa och inte ta ut sig på ett lopp så är det väl att jag hade en himla massa energi över. Fixat och donat, lapat sol, läst, fått jobb gjort och kört ett bra pass på gymet.


  
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-04-02 17:26
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Saturday 2016-04-02 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Olika vänner
En av fördelarna med att åka tillbaks som en envis boomerang till samma ställe om och om och om och om igen är, förutom att man vet var allting finns och vad som är ”bra”, att man även (förhoppningsvis) har lyckats bygga upp ett bra socialt nätverk.

De flesta kompisarna jag har här har jag ingen som helst kontakt med när jag inte befinner mig på plats men varje gång jag är tillbaks så gör vi en snabb resumé av vad som hänt och sen är det som om den där tiden sen sist aldrig hänt.
Sånt gillar jag. Gymets jaccuzzi är ett perfekt ställe att hitta nya vänner på har jag lärt mig. Ja gymet ö.h.t. faktiskt.
Jag gillar att lära mig, och ta del av, hur livet för en ”vanlig” amerikan är. Hur de tänker inför valet, om miljön, om regler och lagar, om träning, familelivet och om jobb.
Många säger ju att ”amerikaner är ytliga” eller på annat sätt försöker stöpa dem i en och samma form men inget kunde vara mer fel enl. mig.

Precis lika lite som att ”alla” svenskar är tysta, inbundna och svåra att komma inpå livet är ”alla” amerikaner ytliga, konservativa och världsomedvetna.
Man måste komma ihåg att detta är ett stort land med många olika stater som alla har sina egna kulturer och regelverk.
Det finns tokstollar och guldklimpar överallt.

Hur som helst så har jag även två fyrbenta vänner.
Theo har jag känt sen förra gången jag var här. Han kommer från ett ”shelter” och mellan tummen och pekfingret så är han 4-6 år och en charmknutte utan dess like.
Han älskar att bära på grejer, springa, busa, gosa och att skälla. (Det sistnämnda är inte så poppis alltid förstås.)
Det enda han nog avskyr är att bli borstad.
Han älskar verkligen alla men jag undrar just om han inte älskar mig mest. ;-)
När jag är hemma är han vid mina fötter precis hela tiden och när jag är borta och min dörr är stängd så ligger han utanför och gråter.
När jag kommer tillbaks tjuter han av lycka.
Trish har berättat att så har han aldrig gjort med någon annan och jag tror aldrig jag har varit med om det förr heller.
Kanske det är för att jag snackar svenska med honom emellanåt. ;-)
Samtidigt som det värmer mitt hjärta att denna lille varelser gillar mig gör det mig ledsen för hur blir det när jag inte är här?
Lille vännen.
Om jag i alla fall kunde förklara att det inte skulle bli bra för honom att bo hos mig.

 
Lola kommer också från ett shelter. Tror hon är några år yngre än Theo. Ingen vet vad den stackarn egentligen har varit med om men när hon kom till familjen för drygt ett år sedan var hon rädd för precis allting.

Hon har sakta men säkert lärt sig att lita på Trish, Shannon och några få till men det har tagit dem månader av lock och plock.
Tänk om hon kunde berätta…
Hon gillar att vara ute och gå och hon gillar att bli borstad. När hon väl vågat lita på ”borstaren” vill säga. Det tog mig en dryg vecka av envist fjäskande, lock och pock innan hon vågade stanna kvar så jag fick klappa henne. Nu går det hur bra som helst och hon t.o.m ligger på rygg så jag får klia hennes lurviga lilla mage. (På ”hundspråk” är det ett tecken på tillit.)

Det lite lustiga med henne är att fastän hon är en sån pytteliten mes och fegis så är hon en galet bra vakthund! När det kommit in främlingar (typ en hantverkare eller liknande) så har hon huggit direkt.


Jag kommer sakna dem båda förskräckligt mycket när det är dax att åka tillbaks till 08a land. Mycket mer än alla människorna faktiskt.
Kanske just för att jag inte kan förklara varför jag plötsligt inte är kvar. Jag kommer känna mig som, och vara, en stor svikare.
Tack och lov har jag ju Elvira the cat som jag hoppas väntar på mig men hon har det så ruskigt bra där hon är just nu att jag inte ens vet om hon vill åka därifrån.

Håhåjaja. Det är banne mig inte alltid så lätt att vara varken djur eller människa när man tänker efter.
Men en sak är då säker: Vänner är livsviktiga oavsett antal ben.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-04-01 03:16
Author: Ingmarie Nilsson
Det där J-ordet
Flodplatten är mjumma. Inga obstacles någonstans. Bara att tuta och köra så länge benen mäktar.
I synnerhet i dag när vinden var mot mig på ”utvägen” och med mig på ”hemvägen”. Inte för att den var särskilt stark men du vet hur det är när man är trött. Då räcker det ibland man måste byta spårriktning för att det ska bli extra kämpigt.
Och även om det är pannkaksplatt kan det ju faktiskt bli väldans jobbigt.

10 x 2 min + 10 x 1min (1 min. gå/joggvila) + 10 x 30-30 + hopp & skutt + upp- och nedjogg + styrka men den gjorde jag inomhus.


Tyckte jag sprang på ganska bra men när jag i en av pauserna fick frågan från en gentleman på hoj ”how far are you jogging” blev jag en smula osäker.
Jag tyckte ju I was running. Dessutom Intervals så jag nästan dog tröttdöden.
Och det kan man väl ändå inte göra joggandes?

En del avskyr det där ordet och blir snudd på skogstokiga om någon säger att de joggar. För mig betyder det att jag springer långsammare än mitt vanliga distanstempo. D.v.s inte i dag. Om man räknar bort upp-och nedjogg vill säga. Jag läste någonstans att det är ffa journalister av den äldre generationen som använder det där J-ordet helt enkelt för att de är vana vid det från tiden då jogging-boomen kom. Kanske de heller inte begriper bättre. (?)

Jag kunde faktiskt inte låta bli att svara att jag inte j-o-g-g-a-d-e utan was running intervals.
Då fnissade han lite och berättade att hans knä var kassa så han kunde inte varken jogga eller springa.
Svårt vara arg på en sån stackare…

Det fina med solen, förutom att den värmer så skönt och ger massor av bra d-vitamin, är att kläderna torkar på ett tjillenix!
Inte för att jag behövde dem mer i dag, däremot baddräkten, men det är bra smidigt med självtork även om plaggen kan bli en smula saltstela. :-)


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2016-03-31 04:34
Author: Ingmarie Nilsson
Variationen
Jag begriper mig verkligen inte riktigt på människor som tycker löpning är tråkigt och enformigt.
Finns det egentligen någon sport som kan varieras så in i det oändliga?

Långt, kort, snabbt, långsamt, på asfalt, på stigar, i träsk, uppför, nerför, på platten, i sol, i regn, i snö, på dagen, på natten, ensam, tillsammans med andra, på bana, obanat, på rad, i bredd, medvind, motvind, sommar, höst, vinter, vår, bestämd tid, obestämd tid, med kläder, utan kläder, barfota, med skor, framlänges, baklänges, vackra omgivningar, fula omgivningar, med nummerlapp, utan nummerlapp, ung-gammal-mittemellan-ålder, med hund/fyrbent sällskap, utan hund/fyrbent sällskap, med fikapaus, utan fikapaus, hårt, lätt, på tid, utan tid, på reflexbana, på elljusspår, på gator, på parkeringsplatser, kombinera till swimrun, med pannlampa, med karta, i storstad, på vischan, på lätta ben, på blytunga ben och man kan ju faktiskt t.o.m springa i en bassäng.

Phju!

Du kan säkert komma på ännu fler varianter. (Tell me!)

Det närmsta jag kan komma alla dessa varianter är nog cykel. Men då har man mekket att behöva ha just en cykel. Däremot är cyklister världsbäst på att fika. ;-)

Jag valde i dag varianten platt, långsam, halvlång (eller halvkort beroende på hur man ser det) löpning i vacker stigmiljö. Och även i pool förresten.
Att det var lite halvsegt var väl i och för sig också ett val eftersom jag tränat på ganska bra senaste tiden. Och seghet går över. I alla fall har det gjort det hittills i livet.



 
Var och en finner förstås sin grej som gör en glad och lycklig. En del blir ju saliga av att sparka en boll, klättra på väggar eller hoppa över hinder.
Och tur är väl det för det vore hiskleigt trist om alla gillade, och gjorde, samma grej.
Men att säga att löpning är tråkigt och enformigt kan jag aldrig hålla med om!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-03-30 03:33
Author: Ingmarie Nilsson
Springtime
Våren här i Albuquerque är lika nyckfull som i Sverige.
Kanske t.o.m ännu nyckfullare? Temperaturen kan växla från + 25 till -5 och det kan både regna, snöa och ffa blåsa hiskeligt mycket. Men mestadels skiner solen, vindarna är stillsamma och himlen klarblå.

Vinden kan ställa till en väldig oreda när tiotusentals tumbleweeds far omkring. För att få bort dem måste man ibland ha stora lastbilar till hjälp som t.ex. här.


I dag har det blåst rejäla gusty winds men eftersom det samtidigt var varmt gjorde det inte så mycket.
Kuta kan man ju ändå och på trailsen uppe vid Sandia Mountain är tumbleweeds ganska sällsynta. Och om man skulle få en sån på sig är det förvisso inte skönt, de sticks som attan, men de är inte som att få en gren i skallen. Eller något annat som kan få ett människoknytt att falla.

Vind eller ej så är det en utmaning i sig att kuta upp och ner i princip hela tiden på 1600-2000 m. ö.h.
Men jag är en rackare på att ta det lugnt så faktum är att de 160 min. jag gnetade ihop kändes riktigt bra!
Jag är övertygad om att kuta på slingriga, krokiga, kuperade trails där man hela tiden får ändra steglängd, balansera och ibland klättra både upp och ner är superduper bra för kroppen och hjälper till med återhämtningen. Jag blir mycket mer sliten av att springa på plan asfalt.
Farten spelar säkert också roll för det är då inga snabba minuter och kilometer jag producerar. Men jag tänker som så att det är tiden jag är igång som s.a.s ”räknas.

Det blev en väldigt fin runda med delvis lite nya stråk. Kutade hela vägen bort till Sandia Peak Tramway och uppför några djävulska backar. (Tänk Hammarbybacken x 5.)
Sen ner. Och sen upp igen på några andra lika branta långa, sega backar.
Det tuffaste är nog att ha kutat ner, ner, ner för att sen vända i 180 grader och kuta upp, upp, upp igen. Benen liksom bara dör.
Blir jag inte stark av detta blir jag det aldrig.


  
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-03-29 04:04
Author: Ingmarie Nilsson
Två guldkorn
Jag älskar verkligen yoga!
Om nu någon missat det.
Det är ytterst sällan jag tycker det är ”tråkigt” eller att jag inte har lust.
Inte ens om det är en dålig lärare kan jag känna olust. Då ser jag det som en utmaning att fokusera på det som är bra. (För det finns alltid något.)
Är jag min egen lärare så följer jag mitt eget flöde bara. Ibland har jag en plan. Ibland inte.

Jag älskar känslan av att vara i nuet, av att verkligen fokusera på andningen, på medvetandet och på kroppen. Av att stilla sinnet, utmana kropp och knopp och att försöka förstå hela den yogiska filosofin.

Ibland är det en baggis att komma in i flödet oavsett yogaform. Ibland är det svårare och hjärnan är inte alls med.
Ibland yogar jag flera timmar per dag. Ibland max 10 min. men varje dag gör jag alltid någon slags yoga och meditation.
Bättre lite och ofta än sällan och mycket tänker jag.

Inget pass är det andra likt och jag lär mig ständigt nya grejer om mig själv.
Otroligt spännande!
Det stämmer verkligen det där att så som man är, agerar och reagerar på mattan speglar det ”vanliga livet”. I alla fall för mig.

Ofta använder jag mig av yogaövningar även efter/före löpningen/styrketräningen/cyklingen/simningen eller vad det nu är jag gjort för att öka på rörligheten, väcka kropp & sinne alt. lugna ner dem. Det är ju det som är så fint med yoga tycker jag. Att man kan använda det lite hur man vill och på så många olika vis.

Om jag vore tvungen att välja två övningar som mina after training-favvisar så blir det nog dessa:

Huksittande/djup squat. (Malasana.)

Det här är en övning/rörelse vi i väst har tappat medan man i österland oftast inte har några som helst problem att sitta både länge och väl på huk. Vi har i stället blivit lata och orörliga och måste ha en stol.
Det är väldigt synd för att sitta på huk är otroligt välgörande för kroppen.
Man inte bara stretchar och stärker vader, insida lår, fötter nederdelen av ryggen samt vristerna. Övningen öppnar även upp höfterna, kan förbättra matsmältningen samt skapa ny energi.
Dock bör man undvika denna övning om man har knä alt. ländryggskada.

Gör så här:

1: Utgå från t.ex bergspositionen. Placera sedan fötterna lika brett som mattan, med tårna riktade snett strax utanför. På en utandning, sitt så djupt ned som det går med rumpan mot golvet. Hälarna ska vara kvar i mattan/golvet. Om det inte går, eller du inte kommer så djup, lägg block eller filtar under.
2: Öppna upp knän och lår lite bredare än överkroppen och kom fram med överkroppen lite emellan.
3: Placera överarmarna mot insidan av låren och pressa försiktigt ut dem samtidigt som du riktar svanskotan snett nedåt/bakåt.
4: Pressa handflatorna mot varandra framför bröstbenet. Lyft bröstbenet uppåt, bredda mellan nyckelbenen. Låt skulderbladen komma in mot ryggraden och ner mot svanskotan.
5: Håll positionen medan du andas långt ner i magen samt ut i ländryggen på inandning. Släpp spänningar och sjunk djupare på utandning. Håll en bra stund här, allt från fem till trettio andetag. Eller 30 sek. till 10 min. Börja försiktigt och öka efter hand. När du är klar så sträck långsamt på benen samtidigt som du andas in.



Barnets position” (Balasana.)

En fantastisk viloposition och en perfekt avrundning efter ett löp/cykel/tränings-pass. Eller innan du ska sova. Barnets position hjälper dig att varva ner, ”öppna upp” ryggen och sträcka ut ländryggen, skapa ny energi, lugna ner hjärta, andning och nervsystem samt sträcka ut höfter, lår och fotryggen upp till vristerna.

Gör så här:

1: Börja sittandes på knä, fotryggarna i golvet så att stortårna nuddar varandra.
2: Bredda lite på knäna och sjunk ned med sittbenen mot hälarna.
3: Känn att sittbenen nuddar hälarna. Om detta gör ont i knäna så rekommenderar jag att du gör denna position med en yogalärare och inte hemma själv. Du kan testa om det känns bättre med en filt mellan benen eller i knävecket.
4: Luta dig långsamt fram på en utandning ned med armarna framför dig.
5: Den sista biten sjunker du ned med pannan till mattan.
6: Armarna är rakt sträckta framför dig, axelbrett. Fingrarna spretar på mattan och pekfingret är riktat rätt framåt. Du kan även prova att ha armarna bakåt och hålla om hälarna alt. bara låter händerna vila fritt mot marken.
7: Blunda och dra djupa andetag ända ned i ländryggen. Pausa kort på in- såväl som utandning.



Prova några minuter varje dag i en vecka och se vad som händer. :-)
Lycka till!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-03-28 04:27
Author: Ingmarie Nilsson
Det som betyder något
Det är sällan jag deppar någon längre stund, tvärtom är jag faktiskt glad nästan jämt, men ibland är det verkligen e-x-t-r-a enkelt att känna tacksamhet, älska livet och njuta av att kroppen är frisk och stark.


 
Sträva efter att fylla ditt liv med sådant som är viktigt och bra för dig.
Allt annat är ju faktiskt ganska meningslöst om man tänker efter...

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Sunday 2016-03-27 04:05
Author: Ingmarie Nilsson
Glad påskafton!
Jag är inte särskilt påskfirig av mig.

Hade inte ens en endaste påskfärg på mig denna afton men ingen kan säga att jag inte är färgglad illa fall!


Men jag gillar ju att fira. Helst varje dag!
Om inte annat kan man ju fira att man lever tänker jag.

Eller t.ex. att man klarat ett ruskigt bra banpass.
16 x 200 m + 10 x100 m. + hopp&skutt.
Där var ett stort gäng unga vansinnigt snabba killar som körde 800-ingar fortare än jag sprang mina 200-ingar på.
Snacka om att känna sig som en sengångare bland geparderna.



Men jag var glad ändå för en dag, om de har tur, kommer de också vara långsammare och sukta efter sina fornstora dar.
På så vis är livet väldigt rättvist.
Kul hade jag också! Trevligt folk att babbla med och jag blev så där härligt ruskigt trött.



Gympasset gjorde väl kanske inte direkt mig piggare men garanterat starkare!
De, gymet alltså, bjöd dessutom på påskgodis så jag hann inte ens bli hungrig innan lunchen var klar.


Åkte dit en gång till nu ikväll för poolrun och mysigt jaccuzzi-häng med några kompisar och fick ännu mer godis så egentligen har jag verkligen påskfirat när jag tänker efter.
Här "hemma" är det så fint pyntat både högt och lågt och t.o.m månen verkar skina lite extra.

 

Och som du märker så har jag kunnat ladda upp lite bilder. Facebook har då sina ljusglimatar för det var där jag fick hjälp. Nu håller jag tummarna att Macen orkar en stund till. :-)

Så berätta, hur firade du din påskafton?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2016-03-26 02:33
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2016-03-25 02:54
Author: Ingmarie Nilsson
Full Mac
Datorer och annan elektronik är väldans bra uppfinningar. I alla fall så länge de fungerar.

Min stackars Mac startskiva är ”full” och hur jag än raderar, tömmer papperskorgen och startar om så förblir den proppfull.
Inte ens en smula verkar få plats. :-(

Har klurat ut att det är ”övrigt” som tar all plats men var det där ”övrigt” finns, eller ens är, har jag dock ingen som helst aning om.
Så om någon Mac-kunnig läser detta och vet hur jag ska göra så är jag evigt tacksam för hjälp! (Ny dator ska införskaffas så fort jag är tillbaks i 08a land men det dröjer ett tag.)

Detta lyxproblem gör nämligen att jag inte kan ladda upp bilder och det är väldigt ledsamt tycker jag.
I synnerhet i dag när jag fick till några riktigt fina foton på mitt 2,5 timmars pass på flodtrailsen som jag berättade om här.
Inte heller kan jag visa bilder från simningen eller jaccuzzibubblandet.
De sista grejerna är väl i och för sig inget att missa men flodturen är det banne mig!
Så tills dess jag löst bekymret får dessa två gamla duga. :-)


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Thursday 2016-03-24 02:31
Author: Ingmarie Nilsson
När ångesten tar sitt grepptag
Visst sjuttsingen funderar jag ibland på varför i all sin dar jag håller på som jag gör.

Hur jag år efter år efter år fortsätter med intervaller, långpass, prehab, rehab, köper dyra skor, åker på läger och håller på.
Och varför jag envisas med att leka seriös löpare när jag lika väl hade kunnat vara en mysjoggare och satsat lika mycket tid på något annat och verkligen åstadkommit något.
Kanske t.o.m gjort någon slags yrkeskarriär och tjänat bra med pengar.
De här tankarna kan verkligen ge mig en slags ångest.
Varför kan jag inte bara tagga ner och bete mig som de flesta folk gör?

Men tydligen funkar jag inte så. Kanske för att jag (hittills) i livet inte hittat något ”riktigt” jobb där jag kan hålla intresselågan brinnande alt. så har jag hittat men ej fått.
För nej, det här (frilans)livet gör mig varken rik eller mynnar ut i en tjusig yrkeskarriär. Men det gör mig lycklig. Och rik på ett annat vis.

Som den optimist jag är så tror jag också att allt löser sig på bästa sätt till slut. Ännu så länge har det ju faktiskt gjort det.

Och visst gillar jag intervaller, tröttheten och känslan efter men om nu någon tror att jag gör det utan både psykisk och fysik ansträngning så kan jag berätta att det är helt fel.
Faktum är att här kan jag verkligen ha ångest innan.

Inte för att jag inte ska klara det utan mer för hur jobbigt det kommer att bli och hur mycket jag kommer behöva slita.
Ändå gör jag det.
Om och om igen.
Varför liksom? Jag kommer ju inte varken persa eller vara med på VM igen.
I natt drömde jag t.o.m om dagens pass, just för att jag visste det skulle bli tufft, så på något vis har jag ju gjort det två gånger nu.
Väldigt onödigt för effekten är garanterat inte dubbel…
Det jag hade småångest över var f.f.a detta:
6 x 5 min. + 10x30-30 sek. Plus hopp&skutt.

Det var slitigt som attan. Sprang ”yttervarvet” på Academy Park. Gillar den rundan. Ganska exakt 5 km. Platt på kortsidorna och uppför/nerför på långsidorna. Vinden hade inte mojnat sen i går så jag fick slita som en tok både uppför och nerför. Uppför för att det är just uppför och nerför för då låg motvinden på som mest. Bitvis kändes det som jag stod helt still men eftersom jag tog mig runt hela varvet och lite till så var det tydligen bara en känsla.


Tufft gympass på det och lite senare även Athletic yoga. Sen var jag v-ä-l-d-i-g-t nöjd.

Och kanske det är just det som är grejen? Att man s.a.s genomlider ångesten och klarar det.
Spelar egentligen ingen roll om det är träning, jobb eller något annat det gäller.
Man håller i och håller ut för att man vill innerst inne.
Och förhoppningsvis blir man även starkare och utvecklas.
If it doesn´t challenge you, it doesn´t change you" som någon sa.

I natt tänker jag dock drömma om bagels, benen i högläge och vindstilla solskensvyer.

Kram från Ingmarie.
[Comments (9)]
Wednesday 2016-03-23 02:48
Author: Ingmarie Nilsson
Blowing
I dag har vindguden verkligen jobbat på ordentligt.

Vägskyltarna svajar, ökenbuskarna flyger som papperstussar hit och dit, flaggorna smattrar, bilarna svajar och att bära någon som helst huvudbonad är bara att glömma.
Men man behöver ingen hårtork om man nu använder en sådan.


Men jag är ju en väst-bästkustböna så jag är härdad. Dessutom är vinden varm och har man den i baken på löpturen så går det som tjohejsan.
Vill man stå still får man dock se till att ha fötterna väl förankrade i backen annars riskerar man hamna med dem uppåt och näsan nedåt
Tycker av någon anledning det är lite festligt. Vinden gör minsann precis som den vill!
Och gillar man det inte så är det bara att vänta en stund. Förr eller senare vänder det ju och det blir ett annat väder.
En ganska befriande tanke oavsett, eller hur?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-03-22 02:49
Author: Ingmarie Nilsson
Och så här kan man börja en vecka
Man kan t.ex köra cykelintervaller så svetten rinner ner i ögonen och man inte ser ett skit samtidigt som hela gymet hör mig utan problem. (I det här läget är det helt klart en nackdel med ljuddämpande mattor och musikfritt… Omöjligt att smyga med sin trötthet.)


Man kan även svettas och låta på gymet och tjuvkika på vad de andra gör och härma när de inte längre är där. (Jag vill ju liksom inte avslöja mina övnings-stölder.)
På warmyogan var jag dock mest svettig. Där andas jag väldigt tyst tvärtemot många andra.


Sen kan man se till att skaffa i-landsproblem typ att plötsligt behöva välja mellan två lika roliga jobb. Kanske t.o.m fyra.
Märkligt det där men det är så typiskt mig.
Har jag inte minst två val så skaffar jag mig. Alltid och oavsett vad det gäller. Som om jag liksom måste ha möjligheten att välja annars känner jag mig ofri.
Hur tramsigt som helst.

Finns det kanske någon bokstavskombination för den åkomman?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Monday 2016-03-21 03:05
Author: Ingmarie Nilsson
Hur man kan avsluta en vecka
Man börjar med att gå upp långt innan solen, käkar frukost och åker sen till ett race på andra sidan stan.

Miles for Minds bjöd på ett 5 km. lopp och ett 1 mile Kids race. Pengarna går till ”promote the education of our children´s body and mind” vilket är en väldigt bra sak tycker jag!

Start och mål var på sprillans nya Nusenda community stadium.
Så ny att tartanen kändes helt oanvänd! Du vet när man liksom studsar fram utan att ens behöva anstränga sig.
Men det var inte på den loppet gick i snorottan denna söndag.
Sådär tidigt är det dessutom snorkallt så jag hade t.o.m vantar och långärmat under loppet.
Men inte långbrallor. Någon måtta får det vara och jag älskar ju mina kjolar!


Fem km. är inte särskilt långt men det kan vara galet jobbigt om man vill det ska gå undan. Inte blir det heller direkt enklare om banan innehåller avsnitt med djup sand och en hel del backar eller att den går på 1700 m-ö-h. Men det är onekligen tokbra träning!

Det var ett tufft race. Många som såg snabba ut på startlinjen så ville jag vara med i stridenförstod jag att det inte skulle funka att maska i början på en så kort sträcka. Bara att gasa och hoppas det skulle hålla.

Och jag tyckte jag gjorde ett riktigt bra jobb!

Etta i min 50+ klass, trea av damerna och minsann åtta totalt!
Fick upp på prispallen två gånger för i det här landet premieras man extra som Master! Så summa summarum så gick jag t.o.m på plus!
Inte frös jag längre heller för när solen kommer då blir det hot.



Riktigt nöjd och glad där! Sprang en lång nedjogg och fick även till ett bra gympass (skulle ju ändå dit för att duscha) innan jag, Trish, Shannon och hennes kompis drog till Soutwest chocolate & coffee festival.
Ja du hör ju vilken grej! Nästan så man inte tror det är sant!
Tydligen landets största chocolate-coffee and gourmet food festival enligt hemsidan men oavsett så var den stor och det fanns nästan obegränsat med smakprover av alla möjliga slag.
Köpte bl.a ett supergott ekologiskt kaffe där 10% av alla inkomster bl.a går till att stödja lokala producenter och till utbildning för flickor/kvinnor. Sånt gillar jag!


  
Efter några superskojiga timmar där var jag så cookie-chocolate-coffee-high att jag var tvungen att rasta av mig med en timmes vattenlöpning och simning.


A really Magic Fun-Day som jag avslutar i soffan med benen i högläge samtidigt som jag smaskar i mig goa bagels. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-03-20 02:30
Author: Ingmarie Nilsson
Trailfinnare
Jag hade tänkt skriva om en helt annan grej i dag men jag bara måste få berätta om trailsen vid Upper Corrales Riverside.

Alltså här har jag varit jag vet inte hur många gånger och sprungit 100-tals, kanske t.o.m tusentals, timmar utan att ha upptäckt denna pärla.
Eller det är väl inte riktigt sant för jag har kutat på den men åt andra hållet.
Egentligen tror jag det är en slags förlängning av Paseo del Bousque Trail som ligger nere vid Rio Grande floden och är totalt 16 miles av ringlande, slingrande trails utmed vattnet.
Det är inga backar att tala om, faktiskt inga alls, så i jämförelse med trailsen uppe i bergen är det väldigt lättsprunget.
Trailsen är till 95% gjorda av hårt packad sand och även om de inte är markerade så kan man liksom inte springa vilse eftersom man hela tiden har vattnet som riktmärke.

Innan har jag alltid kutat söderut helt enkelt för att jag trott jag varit på ”änden” av trailystemet.
Men så idag fick jag för mig att kolla vad som fanns på andra sidan bron och voilà!
Norrut finns ännu en guldgruva av fina, fina trails. Det här är verkligen ”på landet” och man springer förbi den ena gigantiska (häst-)gården efter den andra och många är ute och rider på sina vackra hästar.
Benen var skittrötta men det spelade ingen roll. Turen var 100% ren njutning.
Träden som börjar bli gröna, fåglarna som kvittrar, solen som värmer, den klarblå himlen, Sandia mountain i bakgrunden och doften av hö gör mig lika lyrisk varje gång.
Du vet så där så man vill stanna i ögonblicket för evigt om det bara gick.

Jag hade inte med mig kameran utan fick springa tillbaks en bit efter att jag var klar för att även du ska få en liten glimt av underverket.



 
Jag tror jag vet var nästa långpass kommer bli…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-03-19 03:21
Author: Ingmarie Nilsson
En SÅN dag
Det här är, för mig, verkligen smärtsamt att se.


Fråga mig inte varför den är stängd nu när solen strålar så fint men de har väl sina regler och anledningar antar jag. Precis som t.ex Eriksdalsbadet har när de stänger långt innan sommaren är över.
Med lite tur så öppnar de den i april så jag får väl helt enkelt ge mig till tåls.

Nu är det som det är och jag är ju inte den som låter sånt där stoppa mig.
Simmar gör jag ändå förstås. Jag vet inte hur höghöjden påverkar just simningen men jag antar den påverkar kroppen på samma sätt oavsett vilket element eller vilken rörelse jag befinner mig i.
Inbillade mig ett tag att jag flöt bättre men det vet i sjuttsingen. Vissa dagar sjunker nederdelen som en gråsten. Andra flyter jag som en kork. Precis som på sealevel. Just i dag hade jag dock ett ruskigt bra pass. Ett sånt där tiden bara försvann och jag nog hade kunnat fortsätta i all evighet om jag inte hade blivit så förbenat kissnödig.
Och hungrig.

  
För innan simningen hade jag kutat. Eller ska jag säga flugit? Känslan jag hade var att minst 80% av passet gick nerför men det är en omöjlighet eftersom jag började och slutade på samma ställe.
Glömde t.o.m att kolla på klockan och det blev nästan en halvtimme längre än jag tänkt mig. Då är det lätt!


Och yogan. Vad hände där? En timme som bara försvann. En både hisnande och magisk upplevelse.


Jag har även bokat in roliga jobb, möten och spännande upplevelser, gjort klart ett jobb och påbörjat ett annat.
Med andra ord en riktig Go with the flow dag.
Lika underbart varje gång det händer.
Så berätta, när upplevde du flow sist?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Friday 2016-03-18 02:51
Author: Ingmarie Nilsson
Traditionsbryt
Av gammal (löpar)tradition så läggs långpassen nästan uteslutande på söndagar.

Exakt varför vet jag inte riktigt men jag antar att det är för att många kör intervaller/tävlar på lördagar och f.f.a är de flesta lediga på söndagar och har mer tid både för själva kutandet och för att vila efteråt.
Inget fel i det men ska man hitta på annat på söndagen får man ändra om så jag gjorde en Anna i dag. Hennes långpannor brukar vara på just torsdagar följt av (minst) en cappuccino.

”Långt” är förstås relativt men 130 min. är i min värld ett långpass och även om farten är snudd på skämmigt långsamt så blev jag väldans trött i benen. Kanske det beror på i går och kanske det beror på att först går det upp, upp, upp, sen upp-ner-upp-ner-upp-ner och sen ner, ner, ner innan man ska tvinga benen att springa upp, upp, upp igen och tack och lov lite ner när jag är nästan tillbaks igen.


Vilan gjorde jag under solen innan yogan.
Med fågelkvitter, trädblomsdoft och en ruskigt bra bok som sällskap. Någon cappuccino blev det dock inte. Passade liksom bättre med vatten när solen gassade på max.

 
Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2016-03-17 02:47
Author: Ingmarie Nilsson
(Oplanerat) onsdagsnöje
Rutiner är bra och ofta nödvändiga men ibland blir det ändå inte riktigt som man vill, tänkt och planerat.
Saker händer, jobb kommer emellan, planer raseras och man får helt enkelt tänka om lite.

Så istället för mitt vanliga onsdagsrace med intervaller på platten vid floden, styrka på Riverpoint-gymet och Athletic yoga så blev det backiga intervaller i Academy parken, styrka på Del Norte-gymet, egen yoga och poolrun följt av jaccuzzi-mys.



Ibland är det bra att tvingas tänka om tror jag. Och gilla det.
Att aldrig ändra på rutiner kanske t.o.m tyder på en viss form lättja? Nu var ju detta ingen stor omtänkar-grej precis men jag tror du förstår hur och vad jag menar.

Nido Quebin lär ha sagt:
Börja alltid med att förvänta dig att bra saker ska hända.
Väldigt bra ord att ha med sig i tanken när det kärvar på ett eller annat vis, eller hur?

Faktum är nämligen att jag tycker det här blev ett grymt bra omtänkande och omplanerande.
Kanske t.o.m bättre än den ursprungliga planen. Vem vet?


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2016-03-16 02:02
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (2)]
Tuesday 2016-03-15 02:05
Author: Ingmarie Nilsson
Det här med höghöjdsträning
Flera gånger har jag fått frågan om jag tycker jag märker effekt av höghöjdsträning, om jag tror det är bra och hur det egentligen fungerar.

Svaret är att jag inte vet...

Ibland har jag märkt stor effekt, ibland ingenting alls. Faktum är att jag tror ingen riktigt vet utan det är högst individuellt och kanske t.o.m olika från gång till gång.

I Idrottsmedicin Syd skriver man om just detta och även Svensk idrottsforskning har en artikel från 2006 här. Riktigt nya forskningsrön är underligt nog svåra att hitta. Kanske för att det ekonomiskt troligtvis inte är någon vinst? Höghöjden är ju liksom "gratis" och fri för alla som kan och vill.

Jag har själv skrivit ett inlägg här om vad som egentligen händer i kroppen när man är på höghöjd, om för- och nackdelar samt tips på fler länkar.

Det jag däremot vet är att jag mår väldigt bra på höghöjd mellan 1000-2000 m.ö.h och att min kropp verkar gilla det. Varför det är så funderade jag ju lite på här.

Jag vet också att det är väldigt mycket jobbigare att träna intervaller på höghöjd oavsett i vilken form de utförs.
Det är svårt att förklara känslan men när man gått över den där osynliga trötthets-gränsen så blir man liksom punkatrött. D-e-t-g-å-r-i-n-t-e-a-t-t-p-r-e-s-s-a-m-e-r hur gärna man än vill.
Luftrören är som supertunna sugrör, hjärtat pulserar på max och benen är typ orörliga av mjölksyra.
En både fruktansvärd och underbar känsla för en sån som mig som gillar att pressa på mellan varven.

Men jag gillar lugnt också. Jättemycket!
Därför gör jag oftast båda varianterna under en och samma dag.

Cykelintervaller, styrka och ett ljuvligt warmyoga-pass har jag roat mig med denna dag.
Jobbighetsgraden var i samma ordning som de står uppradade om nu någon undrar.


Har du kanske egen erfarenhet av höghöjdsträning?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-03-14 02:55
Author: Ingmarie Nilsson
Spring forward
Att USA gärna vill vara först, och störst, är ju inte precis någon nyhet eller ens en överraskning men att de var flera veckor före t.ex. Sverige med sommartid hade jag helt missat. Eller egentligen vet jag det sen förr men hade väl förträngt det.
Missade det gjorde jag hur som helst.
Tyckte jag kände mig alldeles väldans trött när klockan ringde. Så där så jag nästan trodde att jag helt plötsligt blivit sjuk. Inte ens hundarna var pigga.
Men hur yr i nattmössan jag än var så fattade jag ganska fort för de ”vanliga” klockorna visade en tid medan de digitala visade en annan.

Och så sjuk tror jag inte att jag varken var eller är.

2,5 timmes löpning på trailsen i bergen, 40 min. vattenlöpning, jaccuzzimys, städning, matlagning, hundpromenad, solstolshäng och lite annat pyssel
I så fall är det en märklig sjuka som jag gärna kan ha varje dag men då utan att bli snuvad på en timmes go sömn.




Och helt ärligt. Det här med sommartid och vintertid. Jag är allt bra skeptisk..

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-03-13 03:32
Author: Ingmarie Nilsson
Tuffare än det verkar
Vid Albuquerque Academy finns inte bara en av de finaste banorna i staden utan även en ruskigt fin park där de fixat en ”terrängbana”.
Totalt tror jag själva ”huvudbanan” är ca. 5 km. men det finns små trails som slingrar sig hit och dit så man kan lätt få ihop mer om man vill.
Själva banan är bred med perfekt (löp-)underlag. Det är alltid löpare i olika kategorier som kutar här så man är i princip aldrig ensam men man behöver heller aldrig trängas.

I dag blev det korta intervaller som på pappret verkar plättlätt men i IRL är det något helt annat. I alla fall för mig och i alla fall uppför på höghöjd.
Men efter två dagar med bara lugn träning kände jag mig redo för lite tuffare tag igen.
6 x (75-60-45-30-15 sek.) med 45-15 sek vila.


  
När jag var klar hade jag inte bara trötta ben. Eller egentligen var nog benen ganska ok. Det är egentligen värst med hjärta och lungor för de får jobba stenhårt på höghöjden. Hur som helst, på köpet får man alltid en massa dregel tack vare den torra luften. Men vem orkar liksom bry sig?
Jag har ju alltid fullt upp med att bara hämta andan.


Ökade på mina hopp&skutt-övningar lite och kompletterade med nästan en timme på gymet.
Och ännu lite senare faktiskt även med 50 min. poolrun.


Bra lördag det här om jag får säga det själv.
Och det får jag ju.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-03-12 03:30
Author: Ingmarie Nilsson
Rio Grande Arts & Craft Festival
Nu har det blivit så många gånger att jag tappat räkningen men i princip varje gång jag varit här har jag besökt Rio Grande Arts and Craft Festival.

Cirka 185 konstnärer och hantverkare från hela USA samlas för att visa och sälja sina grejer. Det är allt från vackra handgjorda skrivböcker, glasskålar och smycken till stora tavlor och enorma vattenfontäner och trädgårdsstatyer.
Det finns även en mathörna med ”free samples” av choklad, salsa, ost och en massa annat. (Fast så ”free” är det egentligen inte för det kostar både att parkera och gå in…)
Jag och Trish smakfrossade oss runt och som den brödälskare jag är kunde jag ju inte låta bli att slå till på denna godbiten.


Det räcker långt att bara gå runt och titta på allt. Absolut inget är krimskrams utan här pratar vi gediget hantverk. En del grejer är så dyra att man liksom inte fattar hur dyrt det är.
Men man förstår att det är värdefullt bara genom att titta och lyssna på hur hantverkaren/konstnären gjort.
Det blev inte på långa vägar så många påsar som denna gången men en blev det i alla fall.
Dock visar jag inte vad för det finns en chans att mottagarna läser det här och en avslöjad överraskning är ju ingen överraskning längre, eller hur?


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-03-11 03:43
Author: Ingmarie Nilsson
Fettgott
Jag undrar om det finns något annat ställe i världen som har så mycket ”light” och ”diet” produkter som USA.
Ändå är de bland de fetaste i världen.

Sverige ligger troligtvis inte långt efter. Kolla bara utbudet i mathyllorna, den stigande övervikten, reklamen och för att inte tala om den kolhydrat- och fettfobi många verkar ha.
Till i princip ingen nytta!

För, hör och häpna, vi människoknytt behöver både de där två grejerna samt proteiner, mineraler, vitaminer, spårämnen och annat smått och gott för att funka.
Men det gäller förstås att välja sina källor med omsorg.
Det finns ju både bra och dåliga varianter av det mesta här i livet.

Jag är ingen stor förespråkare av varken pasta, snabbmat, hel/halvfabrikat, vitt mjöl, socker, vanligt salt eller ens produkter från djur men det finns säkert de som tycker och tror tvärtom.
Istället väljer jag produkter från växtriket såsom t.ex grönsaker, bär, frukt, bönor, hampa, linser, tofu, nötter, olika fröer, quinoa, amaranth, hirs, tempeh, havre och jag vet inte allt som finns.

När det gäller fett så tar jag varje dag, förutom nötter, avokado o.s.v., extra av Udo´s oil. För mig funkar det bra och jag tycker det är ruskigt gott.
Jag är ju också helt tokig i kokosolja. Det finns de som säger att det är skit och andra som lovordar det. Jag tillhör de sistnämnda och t.ex. här kan du läsa lite mer.
Använder det till massor av olika grejer, f.f.a till att äta, men det finns massor av olika användningsområden! Kolla här.
Nu har jag hittat ett kokossmör som är så gott att jag nästan dör gottdöden varje gång!


Om man inte är lat som mig kan man göra eget. Här hittade jag t.ex ett recept och här var lite fler varianter.
Varnar dock för att viss beroendeframkallning finns.

Livet är gott och då inte enbart tack vare kokossmöret.
Kroppen är snäll, själen glad, solen skiner och jag fick både en ljuvlig löptur och en egen bana på simningen denna dag.
Vad mer kan man väl liksom begära?


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2016-03-10 03:58
Author: Ingmarie Nilsson
Onsdagsskoj
Om kroppen (och knoppen) hade pallat hårdkörning varje dag hade jag lätt kunnat göra mitt onsdagsskoj veckans alla dagar helt enkelt för att jag gillar känslan och för att det faktiskt är kul!. Kanske inte just då, när ben och lungor svider som mest, men efteråt.

Men nu är jag ju ingen maskin utan bara en vanlig (åldrande) dödlig så därför njuter och uppskattar jag extra mycket de dagar jag kan och klarar av tuffa pass.
I synnerhet när väder, vind och vyer är så här.
Jag älskar verkligen att kuta utmed floden. Fram och tillbaks på platten med solen antingen i ansiktet eller i ryggen. Det enda jag önskar är att det hade varit möjligt att hoppa i den också, floden alltså, men man kan inte få allting här i livet. Åtminstone inte samtidigt.

Löpintervaller (4 x 5-3-1 min), styrka (helkropp) + "Athletic yoga".

Tack kroppen!



Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Wednesday 2016-03-09 02:59
Author: Ingmarie Nilsson
Bodyflow
Jag gillar ju att testa nya grejer. Inte allt men är det något som jag känner mig nyfiken på så provar jag.Kanske helt enkelt för att jag vill slippa dö utan att veta. ;-)
Ibland blir det nitlott men oftare blir det faktiskt vinst.

Ett par gånger i veckan går jag därför på ett pass som heter Bodyflow. Gillade det från första gången.
Passet är yogainspirerat med inslag av lite Thai Chi och pilates. Lite som Body Balance men jag upplever detta passet som lite mer lugnt och sansat. De BB jag kört hemma har jag ofta tyckt verka som att så många rörelser som möjligt ska hinnas med under de minuter man håller på och sånt har jag lite svårt för. Risken för skador blir ju dessutom rejält mycket större.
Instruktören komponerar ihop sitt eget Bodyflow-pass och jag tror att de även har sin egen musik.
Så här beskriver de själva det:

Ideal for anyone and everyone, BODYFLOW® is the yoga-based class that will improve your mind, your body and your life.
During BODYFLOW an inspired soundtrack plays as you bend and stretch through a series of simple yoga moves and embrace elements of Tai Chi and Pilates. Breathing control is a part of all the exercises, and instructors will always provide options for those just getting started.
You’ll strengthen your entire body and leave the class feeling calm and centered.
Happy.

Om det förbättrar livet vet i sjuttsingen, men troligtvis sinnet och absolut kroppen.
Det är enkelt, inte särskilt jobbigt och lugnt. M.a.o perfekt som återhämtning.
Alla pass varken ska eller behöver ju vara svettiga tänker jag. :-)

För övrigt kan jag berätta att våren har kommit med stormsteg. Det är så vackert så jag blir alldeles tårögd.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-03-08 03:57
Author: Ingmarie Nilsson
Studiebesök
Banan jag brukar köra mina intervaller på tillhör Albuquerque Academy.
Som så många andra skolor i USA har de massor av olika sporter att träna och lag att tävla för. Friidrott är en liten del och i den ingår ju löpning.
Skolans friidrottslag är ett av de bästa i hela NM och från i dag förstår jag varför. Fick nämligen möjligheten att hänga med Coach Kedge och några av hans assistent coaches när de hade pass.

Jag är verkligen djupt impad. Flera dagar i veckan kommer 100-tals kids i olika åldrar (grade 6-12) för att träna friidrott. En del är superseriösa och går all in medan andra gör det mest på skoj.
Nu på våren är det Track&field och till hösten är det cross-country som gäller. En del kör båda, andra bara en av säsongerna.
Spelar ingen roll vilka mål du har, alla är välkomna.
Ordningen, disciplinen och fokuseringen är minst sagt imponerande. För att inte tala om kamratskapen och glädjen som genomsyrade allt som gjordes!
Vilka ungdomar och vilka coacher!
Makalöst!
Att jag hade skitskoj behöver jag kanske inte ens skriva?



Min egen träning bestod av cykelintervaller,


+ vattenlöpning,
 
+ yoga förstås. :-) (Och nej bilden är inte från i dag men jag var för relaxad efteråt för att ens komma ihåg att ta en lämplig bild. Så kan det ju bli ibland. :-))


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Monday 2016-03-07 04:44
Author: Ingmarie Nilsson
Borta bra men.. (Och 2 P.s)
Det där var som är bra att kuta är verkligen relativt.
Liksom vad som är ”lättsprunget”.
Flera i går på loppet som jag frågade tyckte jag skulle springa i Tom Mays Park som ligger i Franklin Mountain State Park.
Så självklart åkte jag dit!

Två timmar hade jag tänkt mig. Lugnt och fint.
Lugnt blev det, och fint som i vackra vyer var det, men så fint som i springvänligt vet i sjuttsingen om det var. Inte i min löparvärld i alla fall..
30% var löpvänligt. 60% väldigt komplicerat och 10% absolut ospringbart. Att jag inte stod på näsan är ännu ett underverk. Men det var bra nära och varje gång det nästan hände steg pulsen till det dubbla. Trilla bland en massa vassa stenar är inte precis det jag önskar mig varken nu eller någonsin.

  

110 minuter blev det men då ”fuskade” jag en halvtimme på asfalt. Min hjärna pallade liksom inte mer.



Sen drog jag vidare norrut. Sitta i en bil är ju som sagt var inte min sport men vet du vad det allra värsta ändå var? Faktiskt miljarder gånger värre än både rumpskav, leda och hjärtvolter p.g.a den galna trafiken.
Utmed denna stora 3-5-filiga väg fanns det inhägnad efter inhägnad med tusentals och åter tusentals (mjölk)kor. Tätt packade stående i sin egen skit. Stanken var fruktansvärd.
På stora skyltar stod det: Drink more milk. Eat more icecream.
Fy fasen!
Mjölkindustrin är minst lika vidrig som köttindustrin. Och den är inte mycket bättre i Sverige om nu någon tror det…
Tack och lov såg jag även några få ”glada” kor som åtminstone fick gå på lite gräs.
Sånt där gör mig fruktansvärt ledsen och illa berörd.
Jag vet att det här är ”känsligt”, och de flesta vill inte varken se eller veta, men sanningen kvarstår. Så länge folk köper så kommer eländet finnas kvar. Efterfrågan styr. Alltid.
Man ”måste” ju faktiskt inte dricka flera liter mjölk och äta ost/mjölkprodukter/kött varje dag…

Gjorde några små korta stopp i bl.a ToC och Elephant Buttelake.
Hade bra gärna velat bada i den där sjön men dels är jag osäker på om man ens kan och dels hade jag inte lust att betala ännu mer $$$ för att snabbdopp. (Parken kostade med nämligen.)
Nu när jag tänker efter var det väl en smula snålt…


  
”Badet” blev stället i gymets bassäng när jag äntligen var ”hemma” igen.
När jag såg Sandia och staden samtidigt som Coldplays Adventure of a lifetime mirakulöst spelades på radion började jag lipa av ren lycka.
"I can feel my heart beating. Oh you make me feel".
För så är det med Albuquerque.
Utan att jag vet varför eller ens kan förklara så är detta platsen där mitt hjärta och min själ hör hemma.
Fast kanske det inte är så märkligt. Egentligen…


Kram från Ingmarie.

P.s. 1:
De enda sakerna jag faktiskt önskar mig just nu är två biljetter till Colplaykoncerten om någon har några till övers.
/Ds.

P.s 2: Ursäkta det något röriga inlägget. Min hjärna blev nog en smula överkokt av både parklöpningen och bilkörningen. ;-)
/Ds.
[Comments]
Sunday 2016-03-06 04:01
Author: Ingmarie Nilsson
Las Cruces, El Paso, race och lite Clintan
Mount Cristo Rey är ett 1425 m. högt berg med en ca.9 m.hög Jesus-staty placerad högst upp.
Statyn skapades av konstnären Soler och sattes upp på bergets topp 1940 som en helgedom för alla troende. Varje år vallfärdar tusentals människor upp dit för att be och visa sin vördnad.
Vägen upp ringlar sig i serpentiner och är ca. 4.4 miles fram och tillbaks. (D.v.s ca. 7 km.)
För att göra en lång story kort så råkade jag i onsdags se att det fanns ett lopp upp till toppen och eftersom jag ju bestämt mig för att göra lite tvärtom, plus att jag var nyfiken på hur det såg ut här nere i det södraste av NM, drog jag iväg på den här lilla roadtripen.

Men jag hade ingen laddainförlopp-taktik.
Tänkte mer att det skulle bli ett bra träningspass och en kul upplevelse. Och mitt första i K50-klassen!

I torsdags tränade jag i princip som vanligt. I går blev det ”bara” ett pass som var så segt att jag undrade om kännsbra-vinden vänt. Sprang på platten utmed Rio Grande i Las Cruses (ja samma Rio Grande som i Albuquerque även om den inte är så ”Grande” i just Las Cruses) men det kändes som både motvind och uppför exakt varje steg.



Visste du förresten att det var i just Las Cruses som Hang ´em high med Clintan spelades in?
Jag kan verkligen förstå varför. This is the wild, wild west. :-)
Men nu för tiden är det mer bilar än ridande cowboysare och indianer. Troligtvis fler löpare också.


För att slippa gå upp mitt i natten så drog jag hit till El Paso, Texas, redan i går.
Starten var nämligen redan kl. 7.30, vilket är ganska vanligt i detta land, men största anledningen till just dagens starttid är nog helt enkelt att vid den tiden är temperaturen sval. (Därav långärmad tröja.) Redan kl 09 var det 23 grader. Kl 11 visade kvicksilvret 28.
För min del får det ju gärna vara varmt men nu var det ju inte jag som bestämde.
Loppet erbjöd tre klasser. 1 mile, 5 km och 8 miles. Den sistnämnda var hela vägen till toppen och såklart jag valde den.
Innan hade jag blivit ”varnad” för hur ”streneous” banan skulle vara och med tanke på gårdagen så hade jag inga som helst varken förväntningar eller ambitioner. En kul grej helt enkelt!
Bestämde mig t.o.m för att ta mig tid att fota några snapshots.

Allt gick över förväntan. Kände mig skitstark och tokglad hela vägen upp. Inte ens då jag och några till i täten efter bara några kilometer blev stoppade av ett tåg (!!!) och ikappsprungna blev jag putt.
Godstågen här är inte som de svenska godstågen. De är, utan att överdriva, kilometerlånga så det tog sin lilla tid innan vi kunde fortsätta.
Visst var det uppför, och visst var det ansträngande men inte mycket uppför och ansträngande som jag fått höra. Alla backar jag nött har onekligen gett mig styrka och vana. Tar man det bara lite soft i början, hittar flyt och undviker mjölksyra så brukar det gå bra.

Nerifrån ser statyn ut som en liten flugskit men IRL är den inte det. Och vyn. O lalala!
Man ser både Mexico, New Mexico och Texas. Hur coolt är inte det?



Nerför gick det desto lättare. Om det inte är en massa sten, rötter och annat bröte i vägen är jag ganska bra på att ”rulla”. Just i dag gick det så bra att jag vann och kom trea over all. Konkurrensen var förvisso inte stenhård men en seger är en seger
Grabben som vann var väl typ halva min ålder (och 7-8 min. snabbare) och jag kan utan att överdriva säga att jag i det stora hela drog upp medelåldern några snäpp.

Pokalen var i absolut Texas-style. Big!


 
Fördelen med tidig start är att man har en hel härlig dag kvar!
Lunch och slapp på gräset i en park jag hittade blev en bra återhämtning.

 
Jag gillar verkligen El Paso. Lagom stort, mycket att se och göra, många olika trails att kuta på och fullt av andra träningsmöjligheter men en sak begriper jag inte.
Samma i Alb. faktiskt.
Utomhuspoolerna öppnar inte förrän sent i april eller t.o.m i maj. Även hotellpoolen är stängd.
Helt ofattbart när de flesta dagarna är som vår finaste sommardagar.
Men det finns tack och lov pooler. Inomhus.
Hittade ett fint YMCA som bjöd på både ett härligt styrkepass och ett härligt poolrun-pass.
Väl investerade (ynka) $10!




Tror jag kommer sova extra gott i natt. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-03-05 03:34
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments (2)]
Friday 2016-03-04 04:21
Author: Ingmarie Nilsson
Söderut med rumpskav
I min värld är det väldigt mycket jobbigare att åka/köra bil i 4 timmar kontra träna i 4 timmar.

Förvisso tog dagens löpning och simning bara halva den tiden men jag är ganska säker på att jag grejat det dubbla enklare än denna drygt 40 mil långa bilfärden söderut.
Min kropp är helt enkelt inte gjord för att sitta still så där länge. Men nu är det gjort. Nu befinner jag mig i alla fall i Las Cruses.
Vägen hit var… ospännande om jag säger så.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över landskapet. Emellanåt finns det liksom i-n-g-e-n-t-i-n-g mer än oändlig desert och emellanåt tornar sig gigantiska berg upp och mitt i allt kan det dyka upp stora gröna fält och t.o.m en stor sjö.

Enda riktiga stoppet jag gjorde var i Truth or Consequences. En plats med ett sånt namn bara måste man ju stanna vid men för dig som inte varit där kan jag säga att du har inte missat särskilt mycket. Fast egentligen ska jag väl inte säga så för ska man verkligen kunna bedöma en plats behöver man vara där mer än en kvart.


Av det jag sett av Las Cruses är intrycket positivt och haket jag bor på i natt är riktigt gulligt om än typiskt ännu ett amerikansktliggervidvägenmotell.
Fast det är ju inte alla som sovit där "The worlds biggest chili" finns!

 

Och som allting annat i detta land så är (enkel)sängen onekligen tillräckligt stor.

 
I morgon ska jag dra till El Paso i Texas. Om allt går som jag hastigt (o)planerat så kommer du få läsa om mitt äventyr så snart det är avklarat.
If I survive…

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-03-03 03:31
Author: Ingmarie Nilsson
Triggers
Om jag inte helt missminner mig så var det någon idrottspsykolog, eller om det kanske var en idrottare/golfare som jag skulle ”härma”, som gjorde att jag började med det en gång för längesedan.

Triggers.

Tanken var att med hjälp av en tanke, ett ord eller en kroppsrörelse skapa energi, fokus, en känsla och avspändhet inför något utmanande.
I början gjorde och använde jag denna trigger som en slags belöning efter ”genomfört uppdrag”. På så vis blev den kopplad till en positiv händelse vilket liksom var syftet.
Meningen är sen att man ska kunna använda sin trigger så fort man vill skapa den där speciella känslan/få energi/fokus.

När jag skulle välja visste jag direkt vad jag ville ha.
En knuten hand. Eller två.


Jag har även några olika mantra/meningar jag kan rabbla för mig själv när jag märker att tankarna svävar iväg åt håll som inte gynnar utmaningen jag ska klara av. Typ nu dör jag eller fasen vad trött jag är eller nu orkar jag inte mer.
En mening som jag ofta tar till och upprepar om och om igen är: Nice and easy, nice and strong.

Nu för tiden gör jag allt det där utan att behöva tänka så mycket på det men precis som med allting annat så måste man ändå öva för att det ska stanna kvar.
Man blir liksom aldrig ”färdig” varken med fysisk eller mental träning.
Det är nöta, nöta, nöta om och om igen som gäller oavsett.

I dag hade jag stor nytta av mantrat när jag körde intervaller nere vid floden.
3 x 10 min + 10 x 1 min. + hopp och skutt, upp- och nedjogg.

 

Min trigger kom av sig själv när jag väl var klar.
Trött men grymt nöjd.

  

Det lite lustiga är att jag använder inte triggers när jag ex. styrketränar, då tänker jag mest på andning och att räkna repetitionerna, eller annan slags träning. Och absolut inte vid yoga eftersom den inte handlar om prestation. Där bara är jag tillsammans med min andning och nuet.

Har du några triggers/mantran du använder dig av?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Wednesday 2016-03-02 02:53
Author: Ingmarie Nilsson
Den snabba tiden
Jag minns när jag var yngre att alla ”gamla” (ja alltså de som då var i den ålder jag är nu och kanske t.o.m yngre) sa att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir.

Jag minns också att jag tyckte det lät fjantigt och så där skulle jag minsann aldrig säga eller tycka. Ärligt talat så trodde jag inte ens jag skulle bli ”gammal”. På den tiden var man ju liksom både odödlig och osårbar.
Nu för tiden fattar jag vad de menade. Och jag säger (förstås) exakt samma sak för numera vet jag ju också att det är sant.
Enda skillnaden är väl att jag inte tycker jag är särskilt ”gammal”.
50 is the new 30 som sagt var.
Tiden går naturligtvis inte fortare, det är bara en känsla och en tanke och tankar kan man styra, men lik förbenat så upplever jag att det är så.
Ibland går den extra fort.
Som när jag kutar på nya platser. Minns hur snabbt jag tyckte tiden gick när vi testade nya rundor i Californien.


Men det behöver inte vara nya rundor. Trailsen här har samma effekt trots att jag sprungit jag vet inte hur många gånger på dem.
Förklaringen är troligtvis ganska enkel. De är många, de går i kringelikrok, de går upp, de går ner, de är ibland galet tekniska och ibland superlättsprungna.
Faktum är att man behöver inte korsa/beträda en trail mer än en gång och ändå få ihop hur många mil som helst!
Landskapet skiftar hela tiden och alltid stöter man på något djur eller någon (springande, gående eller cyklande) människa.
Som idag. 90 min. som bara ”försvann” utan att jag fattade riktigt hur.

  
Helt ärligt upplever jag det som att alla mina träningspass försvinner i ett nafs. T.o.m tok-cykelintervallerna i går. Gymet och yogan ska vi bara inte tala om. Hinner bara komma dit innan klockan rusat fram minst en timme.
Skumt...
Eller inte. Jag har väl bara väldigt roligt!

Tiden är nog egentligen bara något vi ”uppfunnit” för att skapa någon slags ordning i tillvaron antar jag.
Den bästa klockan jag sett någonsin var den på mitt favvohak i San Clemente.
Tycker den är superfin och en bra påminnelse om att nuet är det enda, och det viktigaste, vi har.
Undra hur det hade blivit om vi alla hade en sån?


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-03-01 02:13
Author: Ingmarie Nilsson
Crazy races
Det verkar finnas hur många knasiga, konstiga, roliga och hysteriska lopp som helst att kuta om man vill.

Eller vad sägs om Will Run for Beer-race, Underwear Run, Beer Mile, Hot Chocolate Race, Burro Race, Run BeerFit races, The New York Hot dog challenge, Nude Run of Finland, Chiditarod, Krispy Kreme Challenge, The Chocolate Race, The color run och Twinkie Run är bara några få av alla.

Här är en sida om ”15 of the World most extraordinary Races in 2015.”
Och här är en om ”7 crazy runs and marathons around the world.”

Men, och det här är ofattbart i min värld, jag har ännu inte hittat något Bagel-race.

Det hade jag garanterat varit med på för jag ä-l-s-k-a-r bagels. På riktigt! Men en om dagen får kanske ändå räcka...


Vilket race skulle du vilja fanns?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Monday 2016-02-29 02:52
Author: Ingmarie Nilsson
Nödvändigt (?) mål
Alltså, det här med att sätta mål med träningen. Måste man verkligen det? Måste man ha ett specifikt syfte för all tid man lägger ner på sin träning? Måste det "bli" något av det och måste det finnas en mening?
Måste man ha mål överhuvudtaget?

Jag tror det är både ja och nej. Utan någon slags mål, oavsett vad det gäller, så blir det nog inte mycket gjort till slut för utan mål tror jag det liksom blir och känns meningslöst.
Men ett mål behöver inte vara exakt som i ”S M A R T”. (Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt, Tidsatt.)
En del behöver verkligen exakta mål för att motivera sig till att träna men jag tillhör inte den skaran. Förr i tiden, när jag elitsatsade, var jag vansinnigt målfokuserad vilket nog också var en förutsättning. Nu för tiden är själva träningen målet för mig. Och känslan efteråt. Jag är på något vis fullt nöjd med att kunna träna så som jag vill, känna mig stark, inte ha ont och tycka det jag gör är kul.

Sen har jag kommit på att varje gång jag försöker satsa på något specifikt så går det åt pipan så nu tänker jag göra tvärtom.
Jag kommer därför att träna på och när jag känner att kroppen känns bra och suget finns samtidigt som det är en tävling så kommer jag vara med.
Fast riktigt sant är det väl kanske inte för innerst inne har jag allt några mål jag vill uppnå men jag har bestämt mig för att inte låta dem styra och ta över min mag- och hjärtkänsla.
Det är som att om hjärnan tar över blir jag automatiskt även korkad. Hur man nu ska tolka det… Min ”riktiga” hjärna kanske helt enkelt sitter i magen och i hjärtat?

I dag blev det 140 min. löpning på trailsen och 40 min. vattenlöpning. Känns fortsatt bra i både kropp och själ så jag inbillar mig att jag ligger i både balans och fas med vad kroppen pallar just nu.



Hur tänker du om meningen med mål och hur gör du?

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Sunday 2016-02-28 03:12
Author: Ingmarie Nilsson
Syrebrist?
Undra om det är höghöjden som gör att min hjärna liksom får syrebrist och börjar gilla sånt jag annars inte är superförtjust i. Som raksträckor och banintervaller.

Alltså jag kan väl tycka det är ok annars med men här liksom toklängtar jag.
Körde på min favvobana i dag och även om jag kutade själv så kände jag mig aldrig ensam. Det var ett helt gäng med ungdomar som körde stenhårt medan coachen stod och tog tid, någon mer ”singel” + ett gäng japaner som körde sina ”specialare”. (De har mycket trix för sig som jag inte begriper mig på och de envisas fortfarande att kuta i träningsoveraller trots att det var över 20 grader i skuggan samt springa åt ”fel” håll. Jag kanske har missat någon viktig detalj i hur man ska träna bäst?) Mitt i allt kom en bunt pensionärer och gick runt, runt.

Festligt! Och skönt för plötsligt var jag ju inte långsammast.

Mitt pass bestod av 10 x 300m + 6 x 200m + 10 x 100m + ”hopp&skutt-övningar”.
Sen var mina ben mos.
Ärligt talat var det brutalt jobbigt, min andning borde ha hörts hela vägen över Atlanten, men det kändes bra och tiderna var helt klart godkända med mina mått mätt.
Framförallt var det ruskigt skoj!
Och någon nytta borde det ju ha gjort för snabbheten i benen.


  
Hur det nu var så efter några timmars slöande så orkade jag ändå med ett bra pass på gymet också. Men jag var tacksam över att det inte var allt för många trappsteg att gå efteråt. (Typ 3…)
Förhoppningsvis gjorde alla rörlighetsövningarna på slutet lite nytta så jag pallar med morgondagen. Om inte annat var det skönt och absolut ”ojobbigt”.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-02-27 03:20
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2016-02-26 04:06
Author: Ingmarie Nilsson
Återhämtningstips!
Återhämtning är ett väldigt brett begrepp och när folk frågar mig vad som är bäst så brukar jag svara ”det beror på”.

Det beror på hur mycket och vad du tränar, hur mycket du rör dig i vardagslivet, hur och vad du äter, hur du sover, om du upplever stress, om du har gått igenom livsförändringar, hur kroppen känns och är, om du är du skadad och sjuk ofta, hur ditt humör är och om du har någon sjukdom.
Vi är alla unika och det finns inget "passar alla-program" (lika lite som det finns en "bästa löparsko") men det finns dock några saker som de allra flesta kan använda sig av oavsett.

förutom näringstät kost, bra sömn och balanserad träning kommer här några fler tips.

* Att promenera , helst i hyfsat lugn takt utan musik/telefon eller annan stimuli är verkligen ett bra sätt att landa i stunden och uppleva det som finns i din närhet.
Lyssna, lukta, se, känn. Gå helst solo men känns det ensamt att gå själv så kan fyrbent sällskap vara fint.
Andas gärna i takt med dina steg. Andas in på 1-2-3-4 steg och andas ut på 5-6-7-8 steg. Repetera.


* Vattenlöpning och/eller simning har flera positiva effekter. Vattnet i sig ger ett tryck på musklerna som är otroligt gynnsamt. Nästan som massage. Att samtidigt röra sig skapar ytterligare cirkulation. Vattnet i sig har även en lugnande effekt på de flesta. (Om mn inte måste trängas med allt för många andra förstås…)

 
* Om du har möjlighet att sitta i en varm jacuzzi så gör det! Har du inte den lyxen så har du kanske tillgång till en varm bastu.
Båda gör gott för musklerna och tankarna brukar sakta ner av värmen. Enligt många ska man gärna sitta så länge att man börjar svettas så att kroppen får möjlighet att rensa ut skit den inte behöver.


* Det finns oräkneliga forskningsresultat på yogan och meditationens positiva effekter på kropp och sinne. Här är ett litet urval om du vill läsa mer. Och här.

Prova dig fram till vilken form du gillar bäst. Det finns massor av olika varianter och den ena är varken bättre eller sämre än den andra. Yoga är ingen tävling så nej, du behöver inte vara ”vig” innan eller ha på dig särskilda yogakläder.
Bara de är bekväma så duger i princip vad som helst att ha på sig.

Yoga är inte heller bara en massa fysiska positioner, det är egentligen en pytteliten del, utan det handlar om hela livet och hur vi förhåller oss till och använder det.
Om du inte tycker du har tid så behöver du troligtvis det extra mycket. :-) Man får ta sig tid helt enkelt. Har du ingen studio i närheten så kolla nätet och kör hemma på vardagsgolvet.
Håller du i så kommer du nog snart vilja ”go live” och lära dig mer. Yogan brukar nämligen ha den effekten. Att man vill veta och förstå mer av det som händer. Den öppnar upp både här och där, lossar på fysiska såväl som psykiska knutar och vem vet vad som finns under alla skyddande lager vi skapat genom åren?

  
* ”Just be”. Våga sitta ner och göra i-n-g-e-n-t-i-n-g. Du får tid till att både känna efter och reflektera över var du är i livet. Och ha gärna lite tråkigt emellanåt. Det är då kreativitet får en chans att blomma!


Lycka till!
Har du kanske några heta tips på bra återhämtning att dela med dig av?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2016-02-25 04:13
Author: Ingmarie Nilsson
Normalt onormalt
Det är något med mig och höghöjd. (Och sol.) Kroppen blir nästan som ny! Jag återhämtar mig fortare, är smidigare/vigare, sover bättre, äter bättre, huden blir lite mjukare, skallen klarare och kroppen starkare.

Det enda som blir lite sämre av höghöjden är väl egentligen farten på benen.


Någon förklarade det för mig med att på höghöjd så finns det fler negativa joner. Sealevel + all elektricitet, datorer, tv o.s.v kryllar av positiva joner så jag kanske helt enkelt bara blir "jonbalanserad" här uppe? :-O
Vad jag läst mig till så förändras jonerna ju högre upp de kommer så helt tokigt kanske det inte är?
Eller har det med själva lufttrycket att göra?
Ja inte vet jag, men något är det.
Åtminstone så länge jag inte går över 2500 m.ö.h. Då får jag höghöjdssjukan direkt. Inbillar mig att det är för att jag har så mycket (muskel)blodkärl som ska syresättas. ;-)

I normala fall föredrar jag ju även helst skog, småkuperat och varierat men här fullkomligt avgudar jag plattrakorna utmed Rio Grande-floden.
Märkligt va?


Snön är i princip helt borta, solen tillbaks och himlen lika klarblå som alltid.
När busväder försvinner så där fort är det ganska lätt att stå ut.
Dagens träning blev intervaller på den där platten. 5 x 5min. med 1 min vila + 10 x30-30 sek. max. + "hopp & skuttövningar" (utfall, grodhopp, enbenshopp) + upp och nedjogg förstås.
Långärmat i början men sen blev även det för varmt.


  
Det är alltid en massa folk som kutar/ cyklar/går där (mer på helgerna förstås) och många elitlöpare/elitgångare håller till här.
Förutom japanerna som jag berättat om är här även gäng från ex. Polen och Kenya. Har dock inte stött på Paula ännu som förra gången. Tror inte hon kommer hit längre nu sen hon mer eller mindre lagt av storsatsningen.

Hur som helst så springer de oftast 1-3 personer ihop och har då med sig minst en ”hjälpcyklist" som servar med dricka, farttider, hejarop och att ta hand om kläderna.


Själv har jag aldrig, eller har haft, sån ”lyx” utan jag får serva mig själv bäst jag kan.
(Undantag långpass då jag några gånger lyckats få med en servicecyklist..)
I ärlighetens namn tror jag inte heller att jag hade velat ha med någon som softar fram på hjul när jag själv kutar intervaller med andnöd. Jag kör så hårt jag kan oavsett.
Däremot gärna löpsällskap. Så man slipper flåsa ensam.
Och även om jag blev gruvligt trött så tröttnar jag aldrig på vyn.


 

Direkt efter blev det 50 min. styrka på gymet och avslutade sen dagen med 1 timmes "Athletic yoga". :-) (Riktigt bra!)

Att vara frisk och känna sig stark är obeskrivbart skönt. Väldigt lätt att glömma när allt rullar på så det gäller att påminna sig själv med jämna mellanrum.
I alla fall måste jag det.
Det är enkelt att gnälla över det man inte har eller inte kan men jag försöker tänka tvärtom.
Hur mycket jag faktiskt kan, har och får.
Livet är banne mig ett mirakel i sig själv!
Med eller utan snabba ben.


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Wednesday 2016-02-24 02:57
Author: Ingmarie Nilsson
Naturens (löpar)magi
Albuquerque ligger in the desert i New Mexico på höghöjd. (1500-1900 m.ö.h.) Det är torrt klimat och vädret är oftast ganska stabilt med svala/kalla kvällar och ljumna/varma dagar beroende på årstid.
Uppe på Sandia Mountains kan man ofta åka skidor under vintern och värma sig i solen nere vid dess fot. Det torra klimatet gör att det ofta är vattenrestriktioner och vill man bada/simma i Open water får man åka långt.

Men så ibland kan det bli som i dag. Från + 25 grader och strålande sol till -4 och snöfall på bara ett dygn.
Det är ju faktiskt vinter här trots allt.


Men det är vid sådana här tillfällen jag ändå undrar om det inte finns någon/något som barmhärtigar sig över oss löpare.
För även om precis allt var täckt av snö så var trailsen helt snöfria. Som om det fanns värmeslingor just där.
Är inte det magi så vet jag inte vad som är det.


 
Jag har ju tack och lov varit med förr så packningen innehöll även lite varma kläder. :-)
Jag har ju tack och lov varit med förr så packningen innehöll även lite varma kläder. :-)

 
Redan i morgon blir det över + 10 grader igen och till helgen över 20.
Vem sa att väder är tråkigt?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-02-23 04:25
Author: Ingmarie Nilsson
S&W gymen
Det finns massor av olika gym att välja mellan här i Albuquerque men min vana trogen körde jag på med samma även denna gång. Sports & Wellness finns på 5 olika ställen och jag nyttjar f.f.a 3 av dem.
De är väldigt lika på många sätt och vis. Ö.h.t taget upplever jag gymen ungefär som i Sverige om du är på samma kedja.
Jag har ju testat en del gym i det här landet genom åren och skillnaden mot hemma är inte jättestor. Vissa är bra, andra kassa. Vissa är superflådiga, andra sunkiga. Vissa har bra instruktörer, andra pinsamt dåliga.
Vissa har extremt bra koll på allt och alla med petnoga ordning, andra är det lite hipp som happ med.

När det gäller just S&W så har alla inomhus-bassäng, gym, bollplaner av olika slag, gruppträning, PT, sjukgymnaster, ”gratis” handdukar och dusch/efterdusch-grejer, cardiomaskiner och en del har även tennisbanor, utebassäng och café.

De som tränar är allt från kids till verkligen gamla med både syrgas (jodå!) och gå-hjälpmedel.

Så mycket är likt men det finns några grejer som skiljer sig rejält mot i t.ex. Sverige.
Det finns ingen musik någonstans. Förutom i gruppträningssalarna förstås. Det är väldigt tyst och mycket beror det också på att det är heltäckningsmattor nästan överallt.
Inga sådana där flushiga mjuka saker där fötterna försvinner utan mer som en tunn hård matta.
I början tyckte jag det verkade externt ohygieniskt men jag har ändrat mig. Torka upp svetten på ett ”vanligt” golv så förstår du vad jag menar. Jag tror tvärtom att dessa mattor är renare. Det städas väldigt mycket.

Riverside är det som ligger nere vid Rio Grande-floden
De har som en löpbana runt hela gymdelen vilket är lite kul. Har dock aldrig kutat där men det finns de som gör det trots att de har fantastiska löpvägar bara utanför dörren. Det gäller förresten de andra ställena med men där kutar folk på löpband. Helt obegripligt i min värld!


Highpoint är det som ligger närmast där jag bor och också det enda (hittills som jag vet) som byggt om. Alla de andra ser exakt likadana ut som de alltid gjort (nu snackar vi typ 20 år!) med undantag av lite ommöblering av grejerna.
Ganska fantastiskt bara det egentligen i tider som dessa när allt ska förnyas och förändras mest hela tiden.
Highpointshar massor av tennis- och squashbanor.

 
Del Norte är det största och nog där jag är mest. Gillar det för att där finns så mycket att välja mellan + att deras bassäng är den enda som är djup nog för vattenlöpning. Dessutom har de en av jordens finaste utomhus-jaccuzzi.


Det var där jag hängde en del i dag.
Först cykelintervaller. 5 x (3+2+1 min.) + 10 x30-30 direkt följt av en timmes ”Warm-yoga”. Nu var det inte så varmt för någon hade glömt sätta på värmen. Men passet var superbra så jag var nöjd ändå.

Handdukar på golvet. :-)
Handdukar på golvet. :-)

  
Lite senare när jag jobbat klart blev det även ett lugnt och fint poolrun-pass.

 
På tal om jobb. Ingen dålig arbetsplats jag har, eller hur?


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-02-22 04:37
Author: Ingmarie Nilsson
Långpass med vy
Det är verkligen lätt att vara ödmjuk när solen skiner mest varje dag, himlen är absolut klarblå och precis lagom ljummen för att man inte helt ska torka ut.
Värre och svårare om man är i ett grått, mörkt och moddigt Sverige. Men snart vänder det även där så håll ut du som kämpar!

På höghöjd är det extra (livs)viktigt att dricka vatten för man behöver mer och det är absolut nödvändigt att ha med sig på längre löpturer.
140 min. fick jag ihop. Med bara vatten och mitt egna fett som bränsle. Funkade hur bra som helst. Spelar liksom ändå ingen roll vad man dricker när det går uppför. Det är jobbigt oavsett. Men nerför! Då går det undan!
Snacka om långpass med vy!

Skorna jag invigde för inte alls längesedan är väl insprungna nu. :-)
Skorna jag invigde för inte alls längesedan är väl insprungna nu. :-)

 

Eftermiddagen var det mest slapp, lek med hundarna och lite allmänt fix. Och sen pool-run + bubbelpool.
Nu är jag som ny igen.

  
Kroppen känns bra och jag är tacksam som attan för det.
Man vet ju aldrig hur länge det varar så det gäller att njuta.

När jag körde hem från gymet (det är där bassängen finns) sken månen så vansinnigt vackert över bergen. Försökte fota men du vet hur det är. Verkligheten är svår att fånga på bild.
Precis som det ska när jag tänker efter.
För verkligheten ska ju ändå vara det bästa, eller hur?



Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-02-21 02:58
Author: Ingmarie Nilsson
Mjukt & hårt
Det är inte alltid så lätt men jag strävar efter att låta de lugna träningsdagarna vara just lugna och de hårda verkligen hårda.
Jag vet inte hur det är med dig men jag måste liksom verkligen tänka att det är så annars hamnar jag plättlätt i ”mellanmjölkslandet” och så blir det liksom mest ingenting av någonting. Eller jo det blir just mellanmjölk och aldrig varken bra eller dåligt.
Inget fel i det i och för sig men jag har också märkt att det är oftast då min kropp börjar protestera på ett eller annat vis.

Så igår sprang jag ca. 100 min. lugnt och sansat i bergen, vattenlöpte och var på ett ljuvligt Restorative yoga-pass. F.f.a det sistnämnda är suverän återhämtning!

I dag började min arbetsdag redan strax efter kl. 06 och i min värld är det hårt bara det.
Men jag har inte jobbat hela dagen så jag har ändå hunnit svettas en del också. Vilket inte är så svårt när solen skiner från en klarblå himmel och kvicksilvret visar + 25. (De japanska elitlöparna envisas ändå med att ha långbrallor och långärmat. Dock inga vantar men mössa. Jag hade kokat bort!)

Friidrottsbanorna är i princip alltid förlagda vid någon skola. Här i Albuquerque finns massor att välja mellan och det är nästan aldrig några problem att köra. I synnerhet inte en helgdag.
Favvon är Academy´s men just idag blev det Eldorado High School´s eftersom jag ändå var i närheten.

Det var nog tur att jag hade en tid att passa för annars hade jag garanterat gjort för mycket. Så skoj var det nämligen!
200 meter är inte långt men det kan svida galet mycket i både ben och lungor om man vill. I synnerhet på höghöjd.
Kändes hur som helst riktigt bra och jag höll i princip samma fart som jag gjorde inomhus innan vi for. Klart godkänt för höghöjden gör som sagt var även de snabbaste benen långsammare. I alla fall innan de vant sig. :-)

Sämre vy kan man ju ha. :-)
Sämre vy kan man ju ha. :-)

 
Svettades på gymet med. Ska det vara hårt så ska det ju liksom. ;-)


Så berätta, hur lägger du upp dina (tränings)dagar? Same, same intensitet eller pulserar du?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-02-19 22:49
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2016-02-19 03:19
Author: Ingmarie Nilsson
Den återkommande chocken
Märkligt det här. Första intervallpassen på höghöjd ger samma chock varje gång. Hjälper inte att jag gått igenom det hur många gånger som helst eller att jag körde på "platten" nere vid Rio Grande-floden. (Där är det ”bara” 1500 m.ö.h mot upp till 1900 m.ö.h vid Sandia Mountains ”fot”. Sandia är över 3000 m.ö.h. by the way.)

Mjölksyran är obarmhärtig oavsett! Om du varit med om det vet du, om inte så kan jag väl mest likna det vid att benen helt plötsligt blir som bly och det är absolut omöjligt att trycka på. Pulsen stiger till rekordnivåer och andningen låter som om man andas genom ett sugrör.
Som ett intervallpass på sealevel x 50.
Typ så.

Men jag ska nog vänja mig denna gången med och det knasiga är att jag verkligen älskar det!
15 x 2 min. + hopp & skutt-övningar sen var det nära på att jag inte tog mig till bilen igen. Benen blir som överkokt sladdrig spagetti av sånt här lekande.



Om det var som jag bara inbillat mig att jag blev snortrött eller om det är som jag återhämtar mig snabbt får jag väl kanske låta vara osagt men det blev ett riktigt tufft och bra pass på andra gymet lite senare ändå.
Just nu är här ett stort gäng japanska elitlöpare så det var skoj att se vad de pysslade med. Som den härm-tjuv jag är ska jag testa några av deras övningar. Fast ska jag vara helt sanningsenlig så var det inte mycket nytt under solen.

 
Överhuvudtaget är här massor av bra löpare och jag tycker det är superinspirerande att se hur de svettas och kämpar mot tröttheten de med. Att de sen är både snabbare, spänstigare och yngre får jag liksom leva med.
Men jag begriper verkligen inte hur en del kan kuta med heltäckande träningsoveraller (typ som japanerna) när det är 26 grader varmt och strålande sol.
Inte heller begriper jag riktigt hur himlen kväll efter kväll kan bli så här magiskt vacker.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-02-18 03:35
Author: Ingmarie Nilsson
Mycket snörvel
Trots att jag mår galet bra så var det längesedan jag lipade så här mycket och ofta som de senaste dagarna.
Men jag ser det som något bra för jag tänker som så att det är en gåva både att kunna och få gråta. Och att slippa göra det ensam..

I går var jag, Anders och Trish vid ännu en minnessten uppe i bergen här och även vid den ”riktiga” graven. Egentligen är nog Pat och Connor lite varstans för dels brann ju planet upp och dels har de spridit askan de fick både uppe vid berget och grävt ner vid graven. Men det känns fint att ha några "riktiga" platser att gå till.

Stenen har jag varit vid innan. Den ligger väldigt vackert på en av de platser f.f.a Connor älskade att vara.
Graven har Trish och Shannon ”designat” helt själva och en bättre plats kan man nog inte hitta. Lugnt, fridfullt och väldigt vackert.

Visst var det tungt men vi skrattade en massa också när vi berättade den ena historien efter den andra om de där två herrarnas hyss.
Som när Connor under en hike bara plötsligt försvann och de var nära ringa polisen för de inte hittade honom (han var max 5 bast då) när han plötsligt dök upp på andra sidan bergskullen och undrade varför de gastade så mycket.
Eller den gången polisen jagade mig och Pat för vi hade kissat bakom några buskar (dock inte samma) under en löptur. (Nej, de hann inte i kapp oss för på den tiden var jag riktigt rask i benen. Pat var alltid snabb.)

Stenen
Stenen
Graven
Graven
 
I dag åkte dessutom Anders tillbaks till 08:a land så jag är solo. Tungt!
Vi har verkligen haft en fantastisk resa tillsammans (den bästa om du frågar mig) och det är väldigt, väldigt tomt utan honom.
Men samtidigt vet jag att det är här jag vill vara nu och det är ju faktiskt inte livsfarligt att få längta lite.

Men jag har inte bara lipat.
Tvärtom!

Löpning i snorottan är inte min favorit i vanliga fall men att springa vid bergsfoten och uppleva solen gå upp kan få den mest morgontrötta att både le och få spring i benen märkte jag.



Jobbat har jag också gjort.
Och varit på gymet två gånger minsann.
Ett bra vattenlöpningspass och ett bra yogapass.



Så det går då verkligen ingen nöd på mig.
Och allvarligt talat, om jag inte hade trivts här borde jag nog skämmas…


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-02-17 02:45
Author: Ingmarie Nilsson
Ready
Det bra med att komma till en plats man varit på oräkneliga gånger innan, jag tror första gången var i mitten av 1990-talet d.v.s långt innan både internet och mobiltelefon var vardag, är att det behövs inte någon research eller annat letande för att hitta det viktiga.

Jag vet precis var jag ska köpa mat, fixa gymkort, fylla på telefonkortet, hitta de godaste bagelsen/godaste kaffet och annat livsviktigt.
Så allt det där är redan fixat. Grejerna är uppackade och jag är hemmastadd.

Inte heller behöver jag googla var jag ska kuta. ”Mina” trails finns utanför husknuten och efter alla hundratals timmar jag tillbringat där genom åren så känner jag dem ganska väl. Jag vet de bästa intervallställena vare sig de ska vara platta eller kuperade och jag vet exakt hur galet jobbigt det är de första gångerna man kör och höghöjden verkligen gör sig påmind.
Men jag vet också att jag vänjer mig ganska fort och lite ”höghöjds-tjuvträning” blev det ju faktiskt i Sedona.

Jag älskar de där trailsen. Det finns triljoner (nästan) att välja mellan. Har väldigt svårt att tänka mig att jag någonsin skulle tröttna på dem faktiskt.
70 fina minuter blev det i dag (+ en timme på gymet lite senare) och jag njöt av precis varje steg.

Mycket varningsskyltar men faktum är att jag aldrig sett något av varken Cougar, Rattlesnake eller Bear. Däremot Coyotes, Dears, Roadrunners och Rabbits.
Mycket varningsskyltar men faktum är att jag aldrig sett något av varken Cougar, Rattlesnake eller Bear. Däremot Coyotes, Dears, Roadrunners och Rabbits.
 
 
Och vem kan liksom tröttna på att se detta varje kväll?



Känns bra det här!
I´m ready to Rock n´roll!

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Tuesday 2016-02-16 06:21
Author: Ingmarie Nilsson
Hur rakt kan det bli?
Hur många, och långa, raksträckor finns det egentligen?

Jag kan inte låta bli att tänka på de som en gång byggde dessa till synes oändliga rakor. Vilket jobb!


Enda lilla undantaget på dagens långa tripp var en snutt mellan Sedona och Flagstaff. Den är å andra sidan så kurvig och kuperad att man både blir yr i skallen och får en släng av höjdskräck.




Men till slut kom rakan vi längtat efter.
Och vyn.
Den över Sandia Mountains och Albuquerque.


Det här är My place on earth och här ska jag få vara ett tag.
Lyllos mig!

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Monday 2016-02-15 04:42
Author: Ingmarie Nilsson
Devil´s bridge och mer Sedona
Jag läste någonstans att bara i lilla Sedona finns det över 200 miles (d.v.s 320 kilometer) med olika trails. Med andra ord inte konstigt att jag har haft beslutsångest!
En del kunde jag dock ta bort direkt. De där som kallas ”strenuous” eller är markerade med röd triangel. För mig räcker det mer än väl med ”easy och moderate” eller är grönmarkerade. :-)


Vi valde till slut att börja med Chuck Wagon trail för att sen börja klättra uppåt mot Devils Bridge. Det är den största sandstensformationen i Sedona och det är en ruskigt tuff resa upp till 1500 m.ö.h.
Brant, tekniskt, lerigt, is (jodå!), klättring och maximal svindelvarning.
Men jag lovar. Det var värt varje hjärtvurpa.

Foto kan nog aldrig riktigt visa hur det ser ut, inte ens om man är proffsfotograf, för hur många bilder jag än sett kunde jag aldrig ha fattat förrän nu när jag varit där live.
Vilken grej! Så där så man tror man är i en dröm. Eller i en film.
För tänk dig.
Stå där. 1500 m.ö.h på en smal "bro". Hisnande!


En första platå.
En första platå.
 

Devils Bridge! Det ser ut som det är träd ända upp men det är en synvilla. Träden är långt ner. Det är ett hål under "bron".
Devils Bridge! Det ser ut som det är träd ända upp men det är en synvilla. Träden är långt ner. Det är ett hål under "bron".

  
Ta sig upp är en sak. Det ger både puls, flås och mjölksyra oavsett men särskilt på höghöjd. Ändå tycker jag nerför, när det är så här brant, är tusenfalt värre. Upp ser man ju liksom inte hur långt det är ner + att det känns som att trillar man så trillar man framåt. (Mitt sunda förnuft fattar förstås att det inte är riktigt så enkelt.)
Helt ärligt var det väldigt läskigt att klättra upp men det var med "nuärdetkört-känsla" jag tog mig ner.
But I did it!
Du vet ju mitt motto: Face your fears Ingmarie.

Att jag inte vurpat en enda gång (peppar, peppar) dessa dagar är ett under i sig för gudarna ska veta att jag har varit snubblande (!!!) nära.
Bitvis är det riktigt tuff trailterräng över stock, sten och i dag även några creeks (jag springer t.o.m om MTB:arna ibland) men tack och lov är det också långa sträckor med hårt packad stenfri trail. Det är då man får ösa på så gott det går.
Det är vad jag kallar naturlig fartlek!

När vi tagit oss tillbaks till utgångspunkten förlängde jag lite till. Jag var liksom bara tvungen när jag såg hur nästa trail såg ut. Det är nog den största faran här, om man bortser från risken att snubbla, skallerormar och andra vilda djur, att man hela tiden vill se vad som finns bakom nästa krön och krök. Och nästa. Och nästa. Och nästa.

 
Maroon Mountain
Maroon Mountain
 

Det blev totalt nästan tre timmar i dag med men bara två ”aktiva”. D.v.s springandes.
Sen var vi båda badsugna som attan men förutom poolen är det klent med badhålor här.
Vi hade dock ett ess i ärmen (trodde vi) för förra gången vi var här hade vi besökt Slide Rock State Park som ligger bara någon mil norr om Sedona. Som vi minns det var den en oas.
Men ibland minns man visst fel. Det var mest bara dyrt och trist.
Bada skulle jag i alla fall även fastän vattnet var isande kallt och vansinnigt strömt. Behöver jag säga att jag var den enda som gjorde det?

  

Men solen sken, sällskapet var det bästa och den medhavda maten var god. :-) Vad mer kan man begära en Alla Hjärtans dag?



Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-02-14 16:57
Author: Ingmarie Nilsson
Även i de lyckligaste stunder kan sorgen göra sig påmind
Jag är väl medveten om att jag är en otroligt lyckligt lottad människa. Jag har inte bara mat, boende och kläder. Jag är även frisk, stark och hyfsat normal i skallen.
Jag har även kravlat mig ur det svarta hålet och kan i dag verkligen, verkligen känna äkta livsglädje. Jag har vänner som bryr sig om mig och en familj jag älskar.

Faktum är att jag tror inte jag varit lyckligare än jag är just nu.
Visst har jag haft många lyckliga stunder även innan men då var det just stunder. Nu är jag liksom lycklig mest hela tiden.
Men det betyder inte att livet är ett ständigt sus och dus. Det kommer in svarta moln emellanåt vare sig man vill eller ej.

Du som hängt här ett tag minns kanske den där dagen för 3,5 år sedan när Sorgen kom in i paradiset?
När en av mina äldsta vänner Pat Porter, hans son Connor och Connors kompis Connor Mantsch (ja de hette samma) dog i en flygkrasch?
Pat blev 53 år. De båda Connor-pojkarna 15.

Det var här i Sedona det hände. Jag hade flugit med Pat flera, flera gånger, även hit, och varje gång kände jag mig hur trygg som helst. Pat var en extremt noggrann person när det gällde allt. Snudd på kontrollfreak när jag tänker efter.
Ingen vet ju vad som hände men jag är ganska säker på att Pat blev akut sjuk.

Vid flygplatsen har hans fru Trish och dottern Shannon ordnat ett väldigt fint minnesmärke.


En bit därifrån finns en minnesbänk för Connor Mantsch.
Klicka gärna på bilden med text och läs.
Nej förresten, gör det!


 
Vi satt där länge. Såg solen gå ner bakom bergen och pratade om hur märkligt det ändå är det här med livet. Att vi fått det men att vi en dag inte längre kommer att ha det.
Allt vi har här har vi bara till låns. Inget kan vi ta med oss. Kanske inte ens minnena?
Vem vet?
Egentligen.


Livet är skört. Lev det väl.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-02-14 04:37
Author: Ingmarie Nilsson
Sedona
Vi lämnade India och Kalifornien i går och färdades många, många mil på vägar så platta, raka och övergivna att man undrar vad som hänt.

I vanliga fall är ju liksom USA inte precis bilfritt.
Här kan man verkligen snacka om desert och hålor. Vi funderar fortfarande på vad (och hur) folk gör som bor så där långt bort från precis allting. Där det inte finns en tillstymmelse till varken skugga eller bad.
Hur hamnar man ens där? Nog för att jag är en värme- och solälskare men jag tackade min lyckostjärna flera gånger för att jag inte var född någonstans i ingenstans.
Samtidigt fascinerar det mig för på något vis är det ändå vackert i sin enkla fulhet. Hur det än är så är det en del av vår Moder jord.

 
 

När vi kommit en bit in i Arizona ändrades landskapet helt. Böljande kullar, berg, mängder av kaktusar, mycket grönare och samhällena såg mer ”välmående” ut.

Och plötsligt var de där!

Sedonas röda berg. Så vackert att man får ont i magen och hur mycket jag än försöker kan jag aldrig förmedla denna storhet varken i bild eller med ord.


  
Vi har varit här en gång för sex år sedan men då bodde vi betydligt simplare än nu. Just denna helgen är det både Alla Hjärtans dagen + Presidents Day så allt var i princip uppbokat men jag hade flax och fick tag på ett riktigt bra boende.
Dyrt men så väl värt det!
Kolla bara in vyn från fönstret!


Ett par hundra meter från vår dörr börjar några av de triljoner (nåja) trails som denna stad erbjuder.
Det finns alla möjliga och omöjliga varianter och det svåraste är att välja. Det är inte heller helt enkelt att veta svårighetsgraden.
Det där med ”easy, moderate, strenuous” är definitioner som beror på vem du frågar har jag lärt mig.
Dagens runda bjöd på alla om du frågar mig. (Malin du hade älskat detta!)
Ibland flög jag fram på fina torra stigar för att sedan klättra uppför stora stenpartier alt krypa nerför.
Tre timmar totalt men bara två timmar effektiv löpning. (Jag stänger nämligen klockan så fort jag går/står stilla…)
Backarna och höghöjden (ca 1300-1500 m.ö.h) ger förstås en del mjölksyra men mest var det bara alldeles, alldeles underbart.
(Jag kommer förresten ta upp det här med höghöjdsträning senare för det kommer bli en del sånt framöver.)


 
 
 



På hotellet finns även en perfekt pool för lite avkylande vattenlöpning. Som jag längtat!


Jag tror bestämt att i mitt nästa liv ska jag se till att födas här. ;-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2016-02-13 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Friday 2016-02-12 04:51
Author: Ingmarie Nilsson
Joshua Tree National Park del 2 & Salton Sea
Jag är en beach-person till 100% men det vet i sjuttsingen om jag inte är lika mycket en desert-person.
Det är något i det där karga, torra, varma, skarpa och vilda som gör att alla mina cylindrar klickar igång.

Precis så som det visade sig vara i Cottonwood Springs i södra delen av Joshua Tree National Park.
Området var länge boplats för Cahuilla-indianerna (osäkert varför de försvann) för att i början av 1900-talet bli en viktig vattenpost för bl.a guldgrävare, nybyggare och andra resande.

Lost Palms Oasis är en one-way trail upp till en av de största palmsamlingarna i parken.
Landskapet är väldigt annorlunda det i norra delen. Inga Joshua trees men massor av små palmer, buskar, stenformationer och kaktusar.

De första kilometerna gick obarmhärtigt uppför. Här är det inte bara ”vanligt” uppför utan även ”höghöjdsuppför” (ca. 1000 m.ö.h.) och den tröttheten som blir är liksom inte lik någon annan trötthet och det är omöjligt att trycka på.
Men sen lättade det och blev mer ”rolling hills”. Och nerför gick det rasande fort.
Hade lätt kunna springa hela trailen en gång till bara för att det var så bedövande vackert och fint!

 
 
 
En del av den stora palmsamlingen.
En del av den stora palmsamlingen.

På tillbakavägen åkte vi genom en magisk dal. Som ett mini Grand Canyon! Glömde helt att fota.
Från höghöjd till under sealevel på typ en halvtimme.
Salton Sea kom till efter en översvämning av Coloradofloden. Den är gigantisk och ligger ca. 69 m. under sealevel och den sjunker ytterligare p.g.a avdunstning.


Fågellivet är rikligt och sjön är även poppis för vattensporter. Men inte simning och badning.
På håll ser den magiskt vacker ut men inte ens jag ville bada där. Det ligger fullt av döda fiskar både i kanten och i vattnet.
Dessutom är lukten inte hallondoft om jag säger så...


Helt ärligt var det inte värt varken de där $5 som det kostade att åka in i parken eller ens ett besök.
Vi tyckte båda att det liksom var kusligt där. Som ett perfekt ställe att spela in en skräckis på!
Så funderar du på att åka dit, tänk om!
Det blev m.a.o. inget superlångt besök där. I stället åkte vi ”hem”, svirade om och hoppade i poolen.
Helt ensamma i dag med! Snacka om lyx! Och det kan jag berätta, att flyta på rygg i en skön pool med blicken upp mot palmtopparna och en vacker månskära, det är fina grejer det!

 

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-02-11 06:40
Author: Ingmarie Nilsson
Joshua Tree National Park
Den enda nackdelen med att resa och hitta ställen man verkligen gillar är den dag man måste lämna det.

Fatta mig rätt! Jag är oerhört tacksam över våra veckor i paradiset men det var med stor sorg i hjärtat vi for från fina San Clemente i går kväll.
Jag snörvlade en hel del kan jag berätta.

Det som dock gjorde det hela lite lättare är att nästa etapp på vårt äventyr har börjat.
Nu befinner vi oss i Indio och i dag har vi upplevt en del av Joshua Tree National Park. Jag skriver ”en del” för parken är galet stor och det krävs flera dagar för att ens komma i närheten av att se allt.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att beskriva landskapet. Pannkaksplatt men med höga berg mitt i allt och stenbumlingar i formationer som man inte begriper hur de ens har kommit dit. Ungefär som en jätte har gått omkring och slängt stenhögar lite varstans mitt i det platta liksom.
Supercoolt!
I den norra delen som vi var i dag finns det massor av Joshua trees. Därav namnet på parken.
Som vanligt vill jag helst upptäcka springandes. Tycker jag både upplever och ser mer då. Så ganska snart började jag kuta medan Anders körde till en punkt vi bestämt (varken gps eller mobiltäckning är att lita på där) sen sprang vi någon liten trail ihop, jag fortsatte till nästa punkt, kutade ihop igen o.s.v tills mina fötter började gnälla, det var sen eftermiddag och min mage kurrade högljutt.

På väg från Indio. Rakorna är inte att leka med men utsikten kompenserar. För det mesta.
På väg från Indio. Rakorna är inte att leka med men utsikten kompenserar. För det mesta.

 
Barker Dam. En gång i tiden var den en vattenreservoar för boskap och gruvor. I dag är det mest bara en liten pöl.
Barker Dam. En gång i tiden var den en vattenreservoar för boskap och gruvor. I dag är det mest bara en liten pöl.
 
 
Wall Street Mill from a long time ago. Nu är det bara rester kvar.
Wall Street Mill from a long time ago. Nu är det bara rester kvar.
Det är mycket viktigt att man håller sig på trailsen. Detta är vildmark med många farliga djur och även om man aldrig är "säker" så kan man i alla fall inte komma vilse. Så här välmarkerade är dock inte alla trailsen men det är inga svårigheter att hitta.
Det är mycket viktigt att man håller sig på trailsen. Detta är vildmark med många farliga djur och även om man aldrig är "säker" så kan man i alla fall inte komma vilse. Så här välmarkerade är dock inte alla trailsen men det är inga svårigheter att hitta.
 

Själva byn Joshua Tree är verkligen ingen stor håla men de har ofattbart nog ett makalöst bra vegohak som heter The Natural Sisters.
Dyrt som skam men milde himmel vilken mat! Och man fick så stora portioner att både jag och Anders fick ta en varsin Doggy bag. Då är det mycket mat!

 
På hemvägen tog vi omvägen inom några av de andra Desert cities in the valley. Mycket palmer, mycket golf, mycket carshops och mycket shoppingcenter. Vackert på sitt alldeles egna vis.
När solen sen går ner är det för sent för sightseeing för det blir absolut kolsvart.
Vi hamnade i en sån här igen och avslutade det hela med att simma i hotellets ljuva ”Olympic size pool.”
Blir garanterat en repris i den efter morgondagens äventyr.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Wednesday 2016-02-10 07:15
Author: Ingmarie Nilsson
Egotripp, finbesök och brutet löfte
You are so inspiring! You´re an animal! (Följt av en high-five.) You´re my hero! You´re flying!

Det var några av kommentarerna jag fick höra i dag när jag körde mina intervaller och hopp & skuttövningar på beachtrailen.
Och det där är nästan snudd på ”vardagsmat” i USA ö.h.t. Inte så konstigt då att man blir både peppad, glad och får både en egoboost och en släng av hybris trots att det svider i benen och svetten rinner i ögonen.
Eller så är jag bara ovanligt lättlurad. Och lättroad.


Jag äter förresten lunch ute mest varje dag. Hemmagjord. Med ny vy varje gång. Fint som attan.

  
Och bara en kort bit från dagens lunchhak fick jag se denna skönhet! Tydligen väldigt speciellt!


 
Anders hade fått för sig att han inte skulle bada i dag. (Don´t ask me why.) Men det gick ju si så där med det.


Jag kommer aldrig att lova något sådant! Kanske jag var en säl i mitt förra liv? Eller en sjöjungfru. ;-)

 
Jag älskar verkligen havet. Det fascinerar mig samtidigt som det skrämmer en del. Så otroligt starkt, i synnerhet här där vågorna verkligen suger, otämjbart, mystiskt, oändligt och vackert på en och samma gång.
Lukten, ljudet, färgerna och skiftningarna beroende på tidvattnet kan få mig att börja gråta av lycka.
I början av vår vistelse var tidvattnet lågt på morgonen och blev högre och högre fram på dagen. Nu är det tvärtom.
Högt tidvatten kan göra yogamovesen lite extra utmanade. :-)



Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-02-09 06:04
Author: Ingmarie Nilsson
Heta, ljuva dagar
Ännu en gång åkte vi till Laguna Coast Wilderness park (dock annan ingång) och härjade runt både länge och väl där och i Crystal Cove State Park. Ändå har jag massor kvar att upptäcka där. Hårt liv det här…

Bommer trail, Rattlesnake trail, Moro trail, Elevator trail, (gissa om den var brant?) Bommer trail, Water tank trail och sen ner till havet.
Start på höjden, ner i dalen, upp igen, ner, upp, ner, upp och till slut n-e-r.
Jag och Anders höll ihop en stund innan jag drog iväg på mitt håll.


 
Om du klickar på bilden och kollar noga ser du en liten röd prick långt borta. Det är Anders. :-)
Om du klickar på bilden och kollar noga ser du en liten röd prick långt borta. Det är Anders. :-)
 
Han är där borta med någonstans.
Han är där borta med någonstans.
 

 
Det knepiga med de här rundorna är att man aldrig riktigt vet hur långt det egentligen är. Det kan se ut som en sak på kartan men när backarna är som både halva, hela och tredubbla Hammarbybackar emellanåt så blir det liksom en smula mer än vad det till en början verkade som.

Men det är också det som är lite av tjusningen. Att inte veta vad som kommer härnäst, att inte veta hur jobbigt det kommer bli och att ”tvingas” småsmutta på vattnet trots att munnen är snustorr just för att man inte vet hur långt det är kvar.
När jag väl kom ner till stranden efter några timmar, och mil, brann mina fossingar och munnen var som ett sandpapper.
Tur det finns både vatten att dricka och att bada i!
Och vet du, jag fullkomligt älskar det!

Det blev mycket plask i vågorna denna heta solskensdag.
Och skönt slappande på vackra beachen.



En fördel med att sen även köra ett svettigt Hot Vinyasa-yogapass är att när man kommer ut igen känns det väldigt svalt.

Hårt liv det här som sagt var, men någon måste ju offra sig. ;-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-02-08 05:55
Author: Ingmarie Nilsson
Dubbel-Super-Söndag
När man mår och känner sig så här som jag gör nu, odödlig, stark och nästan löjligt lycklig, det är då man börjar leva lite ”farligt”. För det är då det är så himla enkelt att göra too much, gå över gränsen och hamna på den ”dödliga” sidan.
Eftersom jag är stor flicka numera så försöker jag därför leva mer och mer som jag lär.

Gasa är kul och bra, faktiskt nödvändigt emellanåt, men lättar man inte på den där gasen emellanåt kommer man garanterat att krascha. Ingen går fri från det. Ingen är ett undantag.
Det handlar om Yin och yang. Balans. Jämvikt.

Därför tog jag en ”lugn” dag i dag. Allt är relativt men för mig betydde det en dryg timmes lugn löpning i sprillans nya fina Newton.
Det är på något vis lika sorgligt varje gång jag behöver kassera ett par som jag kutat många härliga rundor med. Som att slänga en gammal kompis på tippen.
Ja så löjlig är jag..
De nya var illa fall både sköna, pigga och färgglada!


Var även en dryg timme på gymet och körde ett riktigt bra pass. Jag inte bara känner mig starkare, jag är starkare.
Tjoho!

Arnold..
Arnold..

..me and Anders. :-)
..me and Anders. :-)
 
Sen var det bara att traska ner till vår playa och njuta!

 

Ett skönt, lugnande Yin-yogapass gjorde ytterligare gott för att lugna ner hela min kropps system.


I dag är det förresten inte vilken söndag som helst i detta stora land.
It´s Superbowl Sunday!
Den 50:e!
Superbowl är ofattbart stort i vanliga fall. I år har det varit gigantiskt!

En dag vill jag se det live. Jag gillar det även om jag inte fattar riktigt allt. Roligast är dock reklamen. (Den måste vara bra för priset per 30 sekunder är svindlande 5 miljoner dollar!)
Och The late show efteråt är lika skoj. Man får tycka vad man vill om Obama men rolig är han!
(Broncos vann förresten över Panthers om du undrar.)


  
I morgon är det ny dag och ny vecka och även om jag (förhoppningsvis) är (och verkar) lite klokare nu mot förr så tycker jag livet blir roligast så här:


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2016-02-07 05:28
Author: Ingmarie Nilsson
Min Löpningens Dag 2016
Tror minsann jag har firat Löpningens dag på olika vis varje år sen starten 2010 men firat har jag och i dag var inget undantag.
Jag gillar ju att fira. Livet är kort så det gäller att hitta på en anledning varje dag tycker jag. Och det finns. Alltid! :-)

Så jag firade med intervaller på fina beachtrailen.
12 x 2 min. (gå/jogg-vila 1 min.) + 12 x 30-30.
Lite möra ben sen i går men det kändes ändå helt ok.
Anders firade också på trailen men skippade intervalldelen.

 

  
Piffade till det hela med hopp på bänk och de där 129 trappstegen. Riktigt goa grejer för benen! Särskilt när de redan är ganska möra...

 

 
Har man tränat hårt är vilan extra skön. Och det svalkande havet.
I dag var vågorna hyfsat snälla och gick superbra att leka i utan att vi riskerade åka med ut igen.

Det stora havet gör att man förvandlas till en liten prick på ett tjillenix!
Det stora havet gör att man förvandlas till en liten prick på ett tjillenix!
 
Även Anders trots att han är över 2 m. i strumplästen
Även Anders trots att han är över 2 m. i strumplästen
 
Och surfarna
Och surfarna
 

Lördag betyder även Live Music Vinyasayoga på fina haket.
I dag var det en DJ som spelade. Galet bra! Och Maggie som höll i klassen är en 10-poängare på alla sätt och vis!
Tufft och svettigt med massor av skratt och kärlek.

DJ Josh och Yogateacher Maggie.
DJ Josh och Yogateacher Maggie.

Hoppas du har haft en fin Löpningens dag också!
Tusen tack alla som varit med på ett eller annat vis och tack alla som skrivit och lagt in bilder här.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Saturday 2016-02-06 06:34
Author: Ingmarie Nilsson
Parkernas parker och strändernas strand
Har jag berättat att jag har en sjukt smart sambo?
Inte bara på det där matematiska-programmerings-fatta-svåra-grejer-viset utan även smart som i klurig.

För hör här.

När vi var i Alisoparken i förrgår blev Anders väldigt sugen på att få kuta där jag kutat men för att jag skulle slippa kuta samma runda igen hade han klurat ut en helt ny runda till mig. Som i princip hade kunnat utökas till att bli hur lång som helst.
I och för sig inte så jättesvårt för parkområdena är gigantiska men logistiken skulle bli en annan och den tänkta rundan var ju verkligen ett okänt blad.

Jag nappade förstås direkt.
Helt ovetandes om vad som egentligen väntade.

Vi tog bilen till Top of the World och planen var att vi så småningom skulle ses nere vid en strand Anders hade kollat upp. Jag skulle ta mig dit springandes och Anders skulle helt enkelt köra ner när han var klar och möta upp mig.


Tid och mötesplats bestämdes innan vi gav oss av.
Var och en på sitt håll. Så modiga har vi nämligen blivit.
Tog mig via den övre rimmen ner på ”Stair step trail” ner till botten in i Laguna Coast Wilderness park, upp på en annan topp via ”Laurel Canyon trail” och efter ett kort velande bestämde jag mig för att ta mig allra längst bort i parken via "Bommer ridge trail" innan jag skulle springa tillbaks ner till havet.

Egentligen inget svårt beslut för jag kände det som jag kommit till himlen. Galna backar, vackra sagoskogar, klippformationer som fick mig att tappa andan, fågelkvitter, strålande sol, värme, hårt packade sandstigar och vägar, prasselljud i buskarna, tystnad och obeskrivbara vyer.
Längst bort i det nordvästra hörnet av parken fanns även vatten så jag kunde fylla på. Och tur var väl det för svettränderna blir både många och vita i den här delen av världen.
Samtidigt ska man inte överdriva drickandet. för då kan det gå riktigt illa. Det ska mycket till innan man dör av törst men inte alls lika mycket för att dö av övervätskning. Jag litar på att kroppen vet så jag dricker helt enkelt när jag är törstig.

Fatta att det finns de som CYKLAR här!
Fatta att det finns de som CYKLAR här!
 
 
 

Det där med att springa ”ner" till vattnet är dock en sanning med modifikation för precis när man tror man tagit sista backen upp och det ska vända neråt så kommer det en till och en till och en till och en till.
Hur mycket backar kan det egentligen finnas?
Men allt nötande har gett resultat för jag känner verkligen att jag blivit starkare!
Under timmarna jag höll på mötte jag max tre andra löpare men däremot oräkneliga MTB:are. Förstår att de gillar att köra här!
Själv var/är jag helt gråtfärdig av lycka. Vilken runda!

 
 
  

Men så klart tog backarna slut, inget varar ju för evigt, och såklart jag kom ner till havet och s-t-r-a-n-d-e-n, mötte upp Anders som var lika lyrisk han och såklart vi både badade, käkade lunch, kollade på surfarna och slappade.

 
Fotograferna väntar på surfarna som väntar på vågorna. :-)
Fotograferna väntar på surfarna som väntar på vågorna. :-)

Det kallar jag en rejäl belöning på en redan belöning!
För springa en så fin runda är en belöning i min värld.
Sa jag att jag har en väldigt smart sambo?

Vi var kvar tills tidvattnet nästan nuddade våra handdukar. Avslutade denna kanondag med ett av de bästa yogapass jag varit på ever. Då är det bra!


Now is all we really have.
And at this Now I´m just where I want to be.


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-02-05 05:15
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda

[Comments]
Thursday 2016-02-04 07:01
Author: Ingmarie Nilsson
On The Top Of The World
Jag fattar inte riktigt hur mycket fina parker det finns att kuta i bara i vårt närområde. Vi har ju varit i en del redan och har ändå massor kvar!
Det kostar ofta några $ att parkera (typ 3) och det är värt vartenda öre!
Då ingår välvårdade och markerade trails, parkinfo om naturen och djuren, kartor, toa, vatten och oftast någon slags picknick-area. Med parkeringsavgiften stödjer man att parkerna bevaras och är välvårdade och det tycker jag känns fint i både magen och hjärtat.

Aliso ligger precis sydost om parken vi besökte i måndags.
En gigantisk park med oräkneliga trails i olika svårighetsgrad. (En oas för MTB:are!) Trots att jag kutade i 140 min. hann jag bara se en liten hörna av hela härligheten.

 

I dag kutade jag och Anders ganska olika men vi hade samma mål. Bara det att jag tog en rejäl omväg. ;-)

Målet var The top of the world. Jo det heter faktiskt så. Och jag kan förstå varför.
What a view!
Nästan så jag tappade andan helt och då menar jag inte p.g.a backarna. ;-)

Får också lov att säga att jag är galet impad av Anders! Att ta sig från botten till toppen är minsann inget man bara snyter ur näsan så där. Han tog sig ju dessutom ner igen.

 
Kunde inte låta bli. Och lite sköna yogamoves kan ju liksom aldrig skada.
Kunde inte låta bli. Och lite sköna yogamoves kan ju liksom aldrig skada.
  

 

 
Tog i princip samma (om)väg tillbaks och då märkte jag hur mycket jag trots allt kutat uppför.

  

Vita ränder av svett, en nyans brunare och höga på endorfiner möttes vi åter vid the parkentrance.


 
Den lunchen satt förbenat gott i magen kan jag berätta.


För att inte tala om kaffet och bageln på bästa varuhuset och de där timmarna i yogasalen nu i kväll. Två klasser. Bara för att jag kunde och ville.

Vilken dag! Känner mig oerhört privilegierad och lycklig in i varendaste liten cell.
Shanti shanti!

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Wednesday 2016-02-03 05:11
Author: Ingmarie Nilsson
Det där jobbiga "före"
Det jobbigaste med intervaller är inte själva intervallerna utan stunden före. När man värmer upp och gör sig redo. Jag kan ha en aning om hur det kommer bli men jag vet aldrig helt säkert förrän jag verkligen är igång.
Kanske det är så för alla? Oavsett vilken idrott eller syssla man ska göra som kräver lite extra ansträngning.

Dagens intervaller (+ styrka direkt efter) gick hur som helst väldans bra tycker jag. Liksom svårt att inte njuta i denna miljön även när man är skittrött.

 


Inom yogan säger man förresten att så som man ”är” på mattan speglar hur man ”är” även utanför. Vissa är superentusiastiska i början och tröttnar efter ett tag. Andra är jämna rakt igenom, någon fipplar med en massa annat och har svårt för att vara still och koncentrera sig, någon är seg i starten men får upp ångan efter ett tag och ytterligare någon växlar mellan ”på” och ”av” mest hela tiden.

Tycker det där är otroligt intressant.
Jag är trögstartad rent fysiskt men sen vill jag nästan inte sluta. Jag har oftast superlätt på att vara absolut stilla, vara i nuet och tänka ett andetag i stunden.
På mattan såväl som utanför mattan.
Det där att vara stilla och i nuet är något jag lärt mig medan det där att vara trögstartad nog är något jag alltid varit även om det är lite tvehågat.
Får jag för mig att göra något ska det helst ske i går men när det gäller träning och fysisk aktivitet vill jag starta lugnt för att sen öka efter hand.

Inget sätt är egentligen varken rätt eller fel eller ens för evigt. Precis som allt runt omkring oss förändras så förändras ju även vi. Om vi bara tillåter oss.
Det är superspännande tycker jag. Och rogivande på något vis. Att inget är för evigt. Inte ens eländet. :-)


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-02-02 06:13
Author: Ingmarie Nilsson
Laguna Coast Wilderness Park
Vi var lite sega i starten denna måndag, stormen hade stört nattsömnen en smula, och vi velade både länge och väl hur vi skulle lägga upp dagen. Ja sådana bekymmer har vi. It´s a hard life but someone´s got to do it. ;-)

När det har regnat mycket (vilket det gjorde i går) så stänger en del parker men med teknikens hjälp fick vi till slut reda på att Laguna Coast Wilderness Park var öppet så vi packade ihop oss och for dit.

Vilken höjdare!

Både bokstavligen och bildligt talat!
Här snackar vi Loving Life, Runner´s high och be in the moment.
När vi kutar så här på helt okända platser, med olika fart och olika länge gör vi helt enkelt som så att jag kutar iväg till en viss punkt, vänder och springer tillbaks till Anders, kutar vidare till en ny punkt, tillbaks o.s.v, o.s.v. På så vis har vi lite koll på varandra.

Sen brukar det ändå bli att jag förlänger ännu lite till. Då blir det sms...
Liksom helt omöjligt att låta bli att vilja kuta lite till i denna miljön!

 
 
Långt, långt där borta skymtar LA:s skyskrapor!
Långt, långt där borta skymtar LA:s skyskrapor!
 

Ett par timmar senare sladdade jag in på parkeringen igen. Vansinnigt nöjd och vansinnigt lycklig.
Och en smula vindblästrad för även om vinden mojnat rejält sen i går så fläktade det på ganska bra emellanåt.

 
Som sagt var. Mat ute i solen efter träning är oslagbart härligt!
Som sagt var. Mat ute i solen efter träning är oslagbart härligt!

På vägen hem lyckades vi hinna inom den stora bokaffären innan jag landade på mattan för ännu ett magiskt yogapass.
Räknade ut att jag tillbringat över 11 timmar där förra veckan. Så inte konstigt jag känner mig ovanligt både smidig, lugn och full av energi!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-02-01 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Yogaliv (och lite annat liv)
Himmel och hav vad det har fläktat i dag!

Eller nej nu underdrev jag nog allt. Vi snackar hårda vindar. Och piskande regn. Så där mycket att jag trott både palmerna och gatlamporna skulle knäckas och bilen flyga iväg.
It ain´t always sun in California.


Men i morgon ska solen skina igen, vinden mojna och vi är glada ändå för utan vind ingen stillhet och utan regn ingen regnbåge.

 
Det var delvis därför jag planerat in ett cykelpass idag och med facit i hand var det väldans smart.
Körde ett hiskeligt tufft cykelpass på gymet.
Svårt att se glad och ”tjusig” ut just då men efteråt kunde jag le desto större!



Jag tror ju dock inte på att gasa mest hela tiden. Det funkar åtminstone inte för mig. Något jag lärt mig den hårda vägen.
Hur man coolar ner det inre (och yttre) systemet är högst individuellt men för mig är yoga och meditation idiotsäkert.
I synnerhet klasser som i dag. Först en meditation och Pranayama-klass och sen direkt en Yin-yoga-klass.
Under denna typen av pass kommer alla system i kroppen ner till ”slow-forward”. Inte bara andningen, rörelserna och hjärtslaget utan även hormonsystemet, tankarna och sinnet.
Något som faktiskt är livsviktigt om man inte vill ha ett överhettat inre eller få kortslutning. Nu för tiden är det där ju varken rocket science eller hokus pokus. Oräkneliga forskningar visar hur viktigt det är för hälsan att kunna balansera gasen och bromsen.

Men yoga kan vara oerhört tufft både fysiskt och mentalt också så lite försiktig får man vara så det inte blir gasen även där.
I går var jag med på en ruskigt cool och tuff Vinyasa-yogapractise med Live music.
Vilken grej!
Trots att det var en "non-heated" klass svettades jag som om jag stod under en dusch.
:-)
Fanns inte en chans att tänka på något annat än här och nu och jag lovar att varenda liten muskelcell jobbade under de där 80 minuterna.


Vet att jag upprepar mig som en gammal hackig skiva men pure.love.yoga. är värt att tjata om. Alla lärarna är absolut top-class! Dedikerade proffs! Inte för att yoga är en tävling utan mer för att de verkligen är yogisar inifrån och ut och kan förmedla hela budskapet som yoga innebär. Det är ju så himla mycket mer än bara den fysiska biten. Det handlar även t.ex. om hur man förhåller sig till livet, till andra och till sig själv.

 
Så berätta! Yogar och/eller mediterar du? Varför/varför inte?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2016-01-31 04:39
Author: Ingmarie Nilsson
Vegoliv
Mer än en gång har jag fått frågan vad jag äter för att orka det jag gör och så sällan är sjuk.
Det verkar som om många automatiskt tror att vegomat innebär mest sallad och väldigt lite med både energi och proteiner.
Särskilt proteiner. Folk är ju helt fixerade vid det där!
Faktum är att risken för proteinbrist är minimal i vår del av världen. Tvärtom äter de flesta på tok för mycket vilket i sin tur är en belastning för hela kroppen.
(Undrar förresten om frågan är lika vanlig till köttätare?)

Att ha valt vegoliv innebär inte ett liv där man späker sig och lever asketiskt alla veckans dagar, eller att man inte ”får” äta vissa saker. Jag ”får” äta precis vad jag vill men jag väljer vego av hälsomässiga, etiska, humana, globala och känslomässiga skäl.
Jag vill inte vara en del av den vidriga industrin köttproduktion är mot både djur, natur och andra människor.
För så här är det: Efterfrågan styr tillgången och så länge folk köper kommer eländet fortsätta.
Spelar ingen roll vad det gäller. Same, same.
Och alla borde välja minst en vegodag/vecka. Skulle göra stor skillnad både för djuren, andra människor och miljön.

Men tillbaks till den där frågan.

Svaret är enkelt. Jag äter! I vardagspraktiken innebär det ungefär flingor av olika slag, bär, bröd, nötter, fröer, alla typer av grönsaker, bönor, linser, hampa, kokosolja, tofu, soja i olika former, avocado, groddar och emellanåt ”vanlig" (eko)yoghurt, getost och t.o.m ett ägg om det är från glada hönor. Men faktiskt ytterst lite frukt! Gillar det helt enkelt inte.
I min värld är det inga problem att göra vegomat. Köttmat verkar mycket knepigare! Ska även tillägga att sambon inte är vego även om han äter "min" mat hemma och det funkar hur fint som helst.

Jag tar även en del kosttillskott såsom t.ex d-vitamin, magnesium, selen och alger/grönt pulver helt enkelt för att det inte finns tillräckligt av allt i vår mat nu för tiden även om man väljer eko.
(Här är f.ö. en bra länk om just det: Morotsliv.)
Och något rätt måste jag ju ha gjort för nu firar jag snart 35 år som vego. :-)

Och jag äter gott! Alltid!
Skulle inte få för mig att äta ”ogod mat”. Då gör den mer skada än nytta tror jag.
I dag lunchade vi på Active Culture. Vego, eko, mättande och himmelskt gott!


  
Mat är nästan alltid extra gott när man tränat innan.
Jag hade dels dammat av tuffa intervaller på beachtrailen innan. Molnen hopade sig men svetten rann och sved rejält i ögonen.

 

 
Plus en effektiv dryg timme på gymet. Sen kändes det liksom att jag levde…
Nu har förresten även Anders hittat en av mina favvomaskiner! :-)


Hur mycket jag än älskar gymet så kommer jag nog ändå aldrig att bli riktigt så här nördig… ;-)
(Klicka på bilden om du inte ser texten.)

  
Har även fått uppleva ett vansinnigt svettigt, annorlunda och magiskt yogapass på finhaket.
Vilken grej!
Men det ska jag berätta om i morgon.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-30 05:41
Author: Ingmarie Nilsson
Upp och ner, ner och upp mest hela tiden
Jag gillar backar och tur är väl det för annars hade jag haft problem här.
Precis när man tror man gnetat sig upp för en backe så kommer ännu en till och ännu en till och ännu… Ja du fattar.

De platta partierna är både lätträknade och lättavverkade då de oftast är superkorta men går det upp så går det ju oftast även ner och vyerna är värda all svett och mjölksyra i världen!

Där borta började jag.
Där borta började jag.
 
En av många och den ser inte så brant ut på bild men verkligheten är en helt annan. Jag vet för jag var där. ;-)
En av många och den ser inte så brant ut på bild men verkligheten är en helt annan. Jag vet för jag var där. ;-)

Mot havet!
Mot havet!
Om det inte är allt för brant ner går det desto enklare och snabbare. Nästan flygvarning. :-)
Om det inte är allt för brant ner går det desto enklare och snabbare. Nästan flygvarning. :-)
 
Två timmar distans i den ljuva solen ger kanske inte så många kilometer men känns i den här terrängen. I alla fall för mig.
Perfekt att kunna svalka de möra benen direkt i Oceanen.
Lika crazy vågor och sug i dag så det var tur det fanns lite kraft kvar i kroppen så jag inte sögs med ut igen.
Jag älskar verkligen det där vattnet!


 
Blev även ytterligare 2 timmars yoga. Ett ”Soothing yoga” och ett ”Hot Vinyasa”. Det första är superlugnt och det andra om inte supertufft så i alla fall bra tufft.
Precis som backarna när jag tänker efter. Lätt utför. Tufft uppför. Balans och jämvikt.
Exakt som jag tycker det ska vara.

Hur som helst är jag nu mest bara mjuk och rosig som en övermogen persika.
Och absolut tillfreds med tillvaron.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2016-01-29 05:48
Author: Ingmarie Nilsson
Varför det är bra med starka ben
Som jag ser det finns det två sidor.

Dels gör de att man efter ett ruskigt bra, men också ruskigt tufft, intervallpass orkar ta sig alla trappstegen först upp från Beach trailen (129 st.) och sen trappstegen (inte riktigt lika många) upp till lyan.



Vinka på Anders från balkongen när han var tillbaks från sin löptur kräver förvisso inte så mycket benstyrka men å andra sidan hade jag inte orkat stå upp så hade jag inte sett honom över räcket.


Det gör också att man klarar av över två timmars yoga där benen, ja hela kroppen för den delen, får jobba så svetten rinner, hjärtat bankar extra fort emellanåt och andningen blir både djupare och mer medveten efter hand.


Sen är starka ben en absolut nödvändighet när man envisas med att bada i den stora oceanen när den suger som mest.



Eftersom jag tror att allt hänger samman så tänker jag att starka ben även ger ett starkt mind och vice versa.

För det krävs inte bara starka ben för att ta sig igenom aktiviteter som intervaller, yoga och Ocean-bad utan även bra med fokus, närvaro och beslutsamhet. Slappnar man av i skallen slappnar även benen av och slappnar man av i benen slappnar även skallen av och det blir liksom ingen riktig ordning på någonting.

Så det är bara att jobba vidare med båda. Tillsammans ger och gör de superkraft!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-01-28 05:31
Author: Ingmarie Nilsson
Så hände det!
Någon, minns inte vem, sa till mig en gång för längesedan att det är vid 50 livet börjar. Där och då begrep jag inte hur det skulle kunna stämma. 50 var ju typ jätte-gammalt.
Typ nära döden.
På den tiden fattade jag nog inte ens att jag varken kunde eller skulle bli så "gammal".
Så där härligt sorglöst som man gör när man är riktigt ung.

Nu börjar jag dock förstås vad den där människan menade.

Det är inte så att jag inte levt fram tills nu, för det har jag, men faktum är att jag undrar om jag någonsin känt mig gladare, piggare, starkare och med mer livslust än nu.
Visst, jag är långsammare rent löpmässigt Och visst rynkorna och de grå hårstråna är fler medan fastheten i musklerna är mindre.
Men det spelar liksom ingen roll. Det är känslan av att livet är som bäst just nu som är viktig.
Och av vetskapen att jag har en massa roligt framför mig.
Halvsekels-dagen firade jag på mitt lilla vis.
Två timmar tuff bergslöpning, god mat, havsbad, strandhäng, yoga, presentöppning och tid tillsammans med världens bästa sambo.
Vill även från djupet av mitt hjärta tacka alla som grattat mig på ett eller annat vis.
Tusen, tusen tack!

 

 

 

 

Som 50 + 1 dag har jag roat mig med ett riktigt gött poolrun-pass + ännu en hot yoga session. Börjar bli ”kändis” på det där härliga yoga-haket.
Hade det inte varit så förbenat dyrt att hoppa i Aquatics-bassängen så hade jag garanterat varit kändis där med men hur bra där än är så tycker jag $8 är en smula för mycket.


Mittemellan har vi gjort en rejäl utflykt norrut till Dana Point, Laguna beach, Newport beach, rekat terrängen inför framtiden i Laguna Coast Wilderness park och fikat.
Det är i princip omöjligt att fånga de hisnande vyerna, valarna i havet, de vackert sjungande fåglarna, himlen, solen, bergen, blommorna, de oändliga stränderna och den stora oceanen på foto men här är några glimps.


Tur jag inte skulle lägga min handduk här för jag hade nog aldrig kunnat välja var…
Tur jag inte skulle lägga min handduk här för jag hade nog aldrig kunnat välja var…


Så numera vet jag att livet inte alls tar slut vid 50. Tvärtom!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-01-26 16:39
Author: Anders Gustafson
Dagens födelsedagsbarn
August 24, an Angel sent me a sign.
October 20, I drowned in her eyes.
Year 2001, I woke up from my sleep.
From that moment on, she is always on my mind.

Stort grattis på födelsedagen min älskade.
[Comments (1)]
Tuesday 2016-01-26 16:37
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå.

För i dag är ingen vanlig dag för det är Ingmaries födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra! :-D



[Comments]
Tuesday 2016-01-26 05:22
Author: Ingmarie Nilsson
Finns alltid något nytt att lära
Jag älskar verkligen den här känslan när man är ”hemma borta”. Du vet den när man skapat rutiner fastän man inte är hemma. När det liksom flyter på och allt fungerar utan ansträngning, undran och letande.

Men vill man så finns det ändå alltid något nytt att upptäcka och lära i livet vare sig man är hemma eller borta och jag är ju en nyfiken skit som gillar att testa nytt. (Inbillar mig lite i hemlighet att det håller både kropp och knopp ungt också.)

För även om jag inte ”letar” så hittar jag nya stigar och vägar mest hela tiden så löprundorna har en tendens att bli en smula längre än jag tänkt mig. Det finns ju så många spännande vägar att utforska!



T.o.m på gymet hittar jag på nya grejer att göra. Känner mig stark som både grabbarna Stallone och Schwarzenegger vars foto hänger på gymets väggar. (Dock lite oklart varför. Har svårt att tänka mig att de varit där men vem vet?)


Varje yogapass jag varit på, och det är en del nu, har jag lärt mig nya grejer och det är riktigt coolt tycker jag. Jag vet att jag sagt det innan men lärarna på Pure.Love.Yoga. är verkligen the top of the top!


Dock tar jag kortaste vägen ner till beachen. Och alltid samma. Max 5 min. dit på två ben. Och sämre lunchvy, och badbalja, kan man ju ha, eller hur?


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2016-01-25 05:07
Author: Ingmarie Nilsson
Hur blev det så här? Vad hände?
2016 är ett speciellt år för mig.
Det är året då jag levt ett halvt sekel. E-t-t h-a-l-v-t s-e-k-e-l! 50 hela år.
Femtio!

Jag fattar egentligen inte hur det har gått till.
Eller hur det egentligen känns. Jag är nog mest bara väldigt förvånad. På tisdag vet jag mer. Det är då det är exakt 50 år sedan jag föddes på Halmstad BB av min älskade mamma som var ynka 18 år.
Pappa var inte mycket äldre han. 21 bast. Så otroligt unga… Själv har jag ju inga kids alls och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle varit om jag fått barn i den åldern! På den tiden var jag ju dessutom mer vild än tam.

Många tycker att det här med att fylla år inte är något att fira. En del säger t.o.m att det är ”en sorgens dag”.
Jag begriper inte alls det där. För mig är en ny födelsedag en otrolig gåva! Det betyder ju att jag fått vara med i jordelivet ännu ett år! Något som inte alls är en självklarhet. Allt för många människor som varit en del av mitt liv har dött för tidigt.
En del har inte ens fått leva i 30 år..
Kanske är de på ett bättre ställe, kanske inte. Kanske vi ses igen, kanske inte.
Vem vet? Egentligen.

Men i stället för att bara fira en enda dag så tänkte jag fira hela året! Det är bl.a därför jag är här jag är. Och därför jag ser till att varje dag blir så bra som möjligt.
Jag tänker att det är nu som är viktigt och faktiskt det enda jag har.
I går hade också ett ”nu”, liksom i morgon kommer att ha sitt ”nu”, och faktum är att ett ”sen” nästan genast blir ett ”nu”.
Det är ju egentligen ganska lönlöst att älta det som varit eller oroa sig för framtiden för vi kan inte göra något åt det. Det är i nuet vi ska sträva efter att vara.

Och vet du, varje dag jag vaknar så tänker jag att jag får en ny dag med massor av möjligheter.
Om och om och om igen. Visst är det en fantastisk grej?
Det blir inte alltid toppenbra men oavsett så blir det ännu en dag i det som är mitt liv och jag vill att de dagarna jag får ska vara färgglada. Då räknas även både svart och vitt in. Och grått.

Just nu är det dock bara starka glada färger för det är väldigt, för att inte säga helt omöjligt, att inte älska livet och nuet när man har har detta inpå husknuten.
Och vi kan väl även säga som så att när det gäller löpträningen så behövs det inga extra särskilda backpass. Det ingår liksom vare sig man vill eller ej.

 
 
 
 

 
"Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är "jag".
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare."
(Tomas Tranströmer, "Minderne ser mig".)

Kram från Ingmarie.
[Comments (6)]
Sunday 2016-01-24 04:10
Author: Ingmarie Nilsson
Boostad
Visst finns det mycket skit i det här landet. Som t.ex. all trafik (inkl. att många kör som biltjuvar), vissa staters vapenkärlek, all reklam på tv, den ibland extrema fattigdomen och lika extrema rikedomen samt den negativa miljöpåverkan.

Dessutom är dollarn tokdyr just nu bara för att kronan är så otroligt svag.
Men det där stoppade inte oss från att shoppa loss på Roadrunners för även om kronan är svag så är skor ändå väldigt mycket billigare än i Sverige.



Och hur det än är så ser jag mest fördelar i detta landet. Jag skulle lätt kunna flytta hit om det inte var för den där lilla detaljen med Green card. Skulle kunna bo i princip var som helst av alla de platser jag hittills varit på när jag tänker efter. Med undantag av Kansas.

Intressant det där.
Vad det är som gör att jag trivs så himla bra just här. Faktum är att jag upplevt det så sen första gången jag var här 1991. Och nej, det är inte för att jag är mer ledig, även om jag har en del jobb med mig denna gång, för i så fall skulle det ju kännas likadant oavsett var jag befinner mig utan stämpelklocka.

Hur som helst. En av de grejerna jag gillar, och det kanske kan verka otroligt fjantigt, är alla uppmuntrande och peppande hejarop jag får när jag t.ex. springer eller är på gymet.
Ord som ”looking good”, ”you´re strong” ,”,wow, you´re fast” gör mig både löjligt glad och superpeppad!
Jag gör förresten ganska ofta likadant hemma i Sverige. Tjoar glatt åt okända i löparspåret, eller säger hur impad jag är av någon på gymet, och oftast blir ju folk glada så det är märkligt att det liksom inte sprider sig och fler gör likadant.

Så kanske det är för all pepp som det känns så galet bra i kroppen nu? I kombination med barmark, värme, perfekta löparvägar, yoga och bagels.
Drog till med 4 x (3+2+1) min. + 10 x 30-30 + hopp & skutt + upp- och nedjogg denna förmiddag.
Kändes ruskigt bra!
Jag peppade två tjejer att hänga med mig på några 30-sekundare och jösses vad de kämpade bra! Lyckan i deras ögon när de grejat det var oslagbar!

  

 
Efter att ha jobbat klart, jag slappar och leker som sagt var inte riktigt hela tiden, så blev det gymet igen.
Även där kändes det ruskigt bra och jag var stark som en Grizzly-björn!
Här är två av mina benfavvisar.


 
Det är skönt att vara glad, stark och peppboostad. :-)

Kram från Ingmarie. 
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-23 05:17
Author: Ingmarie Nilsson
Ökar på lyckokontot
Det här blir ett långt inlägg så jag hoppas du pallar läsa. Det är mycket bilder också. :-)

Alltså gott folk, jag tror jag har hittat ännu ett (löpar)paradis på vår jord.

Ronald W Caspers Wildernesspark ligger ca. 20 min. bilfärd från där vi bor och jag finner liksom inga vettiga ord för att beskriva detta helt makalösa ställe.
Hur många fina och välmarkerade trails som helst och vyer så både andan och hakan tappades.
Det blev en del timmars springande för mig och jag ska absolut dit igen för jag är inte på långa vägar färdig där. Kanske kan du förstå varför med hjälp av dessa bilder.

 
 
Nytt års-distansrekord för Anders igen. :-)
Nytt års-distansrekord för Anders igen. :-)
 
Stor varning för Mountain lions, vi fick t.o.m instruktionsblad om hur vi skulle göra om vi stötte på en, men inte ens ett fotspår fick vi se. :-(
Stor varning för Mountain lions, vi fick t.o.m instruktionsblad om hur vi skulle göra om vi stötte på en, men inte ens ett fotspår fick vi se. :-(
 
 

När vi nu ändå var där tog vi den långa kringelikrokvägen genom hela skogen (inget för höjdrädda eller åksjuka) för att kolla in Lake Elsinore. Hade en stor förhoppning om att få bada och skölja av mig alla svettränder men det visade sig vara absolut obadbart trots att den såg så fin ut…
Väldans retsamt!


  
Men det finns ju tack och lov ett stort, stort hav att plaska i. Där gäller det dock att hålla sig på benen för annars är man snart en del av det för dess sugkraft är extremt stor.
Men likväl är det ljuvligt skönt!

 
 

 
Egentligen var det här mer än tillräckligt för att kalla torsdagen en toppendag men ändå blev den ännu bättre.

 

Yogahaket är så bra att när man kollar efter ”reviews” på ex. Facebook så har de 100% med 5 stjärnor.
Ja du fattar va? Vi pratar Magnifico här! The top of the top!
Inte så konstigt att jag hängt där varje dag sen jag köpte det där månadskortet. I dag blev det t.o.m dubbla pass.
D.v.s mer än två timmar total fokus och maximal lycka!
Jag önskar av hela mitt hjärta att fler får chans att uppleva något liknande. Både yogans effekt på kropp och själ och just ett så här fint ställe.

Gymet var jag dock bara på en gång i dag. ;-)
Körde riktigt bra cykelintervaller i min lilla hörna. :-)
5 x (3+2+1 min) + 10 x 20-10 max.
Undra just om någon svettats så mycket som jag på den där hojen…




Sa jag att jag känner mig proppfull av lycka?
Och även om jag vet att livet går upp och ner så är planen att fortsätta fylla på lyckokontot för 2016 är ett mycket speciellt år för mig. Mer om det snart.

Tack för att du läste ända hit!

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Friday 2016-01-22 02:00
Author: Ingmarie Nilsson
Löpningens dag 2016
Tiden går så fort så fort. Särskilt när man har skoj!
Så nu är det snart dax igen!
För sjunde gången firas Löpningens dag!

2010 fick nämligen löpningen officiellt en egen Temadag av mig.
Nämligen den första lördagen i februari vilket innebär den 6:e i år.
Det är den tid då jag tyckte (och tycker) det behövs lite festligheter utan att det kostar något och som samtidigt symboliserar att det är nytt år med nya möjligheter och nya äventyr.

Det är en dag då vi kan ära, hedra och hylla en av de roligaste, bästa och underbaraste saker som finns.
(Om du frågar mig)
Nämligen att springa. :-)

Vem som helst är välkommen och vem som helst kan anordna något var som helst under hela dagen så länge det är löpinspirerat. :-)
2016 blir det alltså för sjunde året i rad och jag hoppas så många som möjligt vill vara med.
Ensam, tillsammans med andra, långt, kort, snabbt, långsamt, uppför, nerför, i Sverige eller utomlands spelar ingen roll.
Bara spring det du kan!

Så här var det i 08a land förra året.
Och i resten av vårt land.
Alla är välkomna och har du en egen idé om att ordna något denna dag så är det fritt fram!
Bara att posta här eller på den officiella FB-sidan.
Och sprid dagen hur mycket och hur du vill!
Ju fler desto roligare och jag hoppas på många skojiga bilder!
Men det ska som sagt var vara gratis och det ska vara för alla som gillar löpning.

Jag kommer befinna mig i San Clemente, Californien och firar. Om någon är här så hör av dig så styr vi upp något. :-)

Från förra året.
Från förra året.
[Comments (3)]
Thursday 2016-01-21 05:19
Author: Ingmarie Nilsson
Svett och fokus i olika former (fast ändå same same)
På perfekt uppvärmningsavstånd ligger en sprillans ny park med perfekta fina grusvägar att kuta på.
M.a.o ett perfekt ställe för intervaller tänkte jag. Och det var det väl i och för sig men det blev mycket fram- och tillbaks för av någon anledning hade byggarna envisats med att göra trappor mitt i allt i stället för att låta det bli goa backar.
Garanterat inga löpare i den planerings-styrelsen...
Nåja, det blev bra till slut i alla fall.

20 x 1 min. med lika lång gå och joggvila i skön solvärme.
Jag älskar verkligen när svetten rinner ner i ögonen så man nästan inte ser och kläderna blir lika blöta som om jag stått i duschen.
Då mår jag verkligen gott!
Avslutade med en bunt hopp & skuttövningar så jag var säker på att benen skulle vara absolut slut.


Eller egentligen avslutade jag löppasset med ett gudomligt skönt Slow Flow yoga-pass på det där fina yogahaket.

Man ska dock inte luras av att det heter just ”slow” för det var tuffare än jag trodde. I stället för att ha ett ganska snabbt flöde i övningarna höll man dem tvärtom ganska länge och det kan bli väldigt svettigt kan jag berätta.
Och verkligen utmanande för både kropp och sinne men det är ju liksom det som är en del av hela yoga-grejen. Att stärka både kropp, själ och sinne.

Genom att verkligen vara närvarande och ta hjälp av andningen så tycker jag att jag pallar mer oavsett vad det är.
Helt klart hjälper det mig i vardagslivet och i löpningen men även t.ex. på gymet.
Köra tungt kräver fokus som i sin tur kräver närvaro. Andningen är superviktig. Och att pressa ”lagom” mycket. Precis som i yogan.
Jag gillar verkligen det där gymet även om det är både litet, slitet och snudd på omodernt. Men som med så mycket annat så kan det där "omoderna" visa sig vara det bästa till slut ändå. Jag har hittat flera gamla redskaps-godingar som jag nästan glömt fanns. Men de borde verkligen sluta med att envisas ha vikterna i pound. Att behöva räkna när svetten rinner är väl ändå att begära lite för mycket? ;-)


Den här dagen borde kännas av i morgon men man vet aldrig. Ibland gör man pyttelite och är som ett vrak dagen efter. Ibland gör man massor och är ändå odödlig även dagen efter.
Ingen ordning alls.

Anders satte förresten distansrekord för i år denna fina dag.
Tänk vad sol och barmark kan göra!


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2016-01-20 04:26
Author: Ingmarie Nilsson
Det här blir verkligen bara bättre och bättre!
Så håll i dig nu!

Bara någon kilometer från vår lya har jag hittat jordens yogahak.
För ynka $30 får jag träna hur mycket jag vill där i en hel månad.
Fatta vilken lycka!

Testade ett 75-minuters ”Hot 26” i kväll. Är resten av passen lika bra finns det risk jag flyttar in där. Eller i alla fall jubla högt som attan varje gång. Dessutom är det superfräscht och überlyxigt med alla duschattiraljer man kan tänka sig behöva efteråt.
Enda bekymret är att välja… Cirka 50 klasser/vecka, både i rumstemperatur och i hot sal, kräver en viss beslutsamhet vilket ju inte är min starkaste gren.


Två kvarter från vår lya går en brant väg ner till havet och San Clemente beachtrail som jag ju invigde i går.
I dag sprang jag till höger och tog mig upp, upp, upp och ännu mer upp på en del asfalt men mest trail. Fördelen med uppför, förutom att det är galet bra träning, är att vyerna ofta blir hisnade!

 
 

Men inte nog med detta.
Utmed dessa trails ligger en stor lekpark för både vuxna och barn. Olika typer av bollplaner, stor lekplats, massor av fler löpvägar och en gigantisk simanläggning.
Så stor att jag hade en egen bana hela passet.

 

Allt detta i närområdet och då har jag ändå inte nämnt alla bra mataffärer.
Favvisarna hittills är denna och denna.
Så skulle jag oturligt nog dö nu så skulle det inte vara av varken hunger eller för att jag är uttråkad. ;-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2016-01-19 04:23
Author: Ingmarie Nilsson
Det kunde ha blivit vad som helst
När vi bokade resan hit visste vi inte ens att San Clemente fanns. Det mest ”råkade” bli att vi hamnade här helt enkelt för att vi hittade ett boende som verkade bra.
(Vi hyr alltså hus via Airbnb igen. Har funkat utmärkt varje gång.)
Så egentligen var det en vild chansning att åka just hit för det kunde ju varit en håla och rena öknen både när det gällde löpning, gym, natur och (mat)affärer.

Förvisso svarade vår hyresvärd att det fanns allt vi verkade behöva men du vet ju hur olika referenser man kan ha. ”Bra att springa” kan betyda allt från en strandpromenad på några kilometer till flera mil av fina trails beroende på vem du frågar.
Frågar du mig ska det vara det sistnämnda.
Och det har hittills visat sig stämma väldigt bra.

Jag har hittat massor av trails och fina löpvägar som jag ska utforska. Några har jag klarat av i dag och en av vägarna kommer jag springa många gånger till. Dels för att San Clemente beachtrail ligger tre stenkast från huset och dels för att den sammanbinds med många av de andra vägarna.
Hur bra som helst!

Rundan blev inte riktigt som jag tänkt från början för det visade sig att en del av trailsen var hiskeligt kuperade. Nu pratar vi stup! Och jag hade ingen lust att vurpa redan på dag 1 så jag mesade och tog en annan väg men det blev väldans bra ändå. :-)

 
Lite småkyligt tidigt på morgonen men innan jag var klar åkte både jacka och tröja av. Skönt!
Lite småkyligt tidigt på morgonen men innan jag var klar åkte både jacka och tröja av. Skönt!

San Mateo Point är ett av många surafres paradis.
San Mateo Point är ett av många surafres paradis.
  
Havet är berusande vackert, och jag älskar dess ljud, men något bad blev det inte i dag. Svart flagga betyder big no-no för vågorna och strömmarna är inte något för oss dödliga. Surfarna är dock av ett annat virke, det har jag förstått sen långt tillbaks.

Däremot är gymkort redan införskaffat. Och invigt. På San Clemente gym.
Absolut oflådigt men det finns allt jag behöver och lite till.
Dessutom trevligt folk med stort träningsfokus. Sånt gillar jag. Suger åt mig som en svamp, eller en tjuvaktig parasit om man vill vara elak, av energin som skapas. Men kanske jag läcker ut lite jag med så det jämnar ut sig i slutänden.


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Monday 2016-01-18 03:45
Author: Ingmarie Nilsson
I den Californiska solen
Efter över 19 timmars resa och 9 timmars tidsskillnad är man inte särskilt kaxig. Samma visa varje gång. Jag undrar hur i all sin dar jag ska överleva att vara ihopknycklad så där länge och det enda jag längtar efter är att få sträcka ut kroppen i en säng.

Men som alla gånger överlevde både jag och Anders med råge och även om hotellet var av medelmåttig standard så får jag lov att säga att sängen och kuddarna var ovanligt sköna.
Eller så var jag bara ovanligt trött…

Ser lika tråkigt ut på utsidan som de flesta hotell…
Ser lika tråkigt ut på utsidan som de flesta hotell…

…men sängen och kuddarna var outstanding! och sånt är viktigt när man är astrött…
…men sängen och kuddarna var outstanding! och sånt är viktigt när man är astrött…
 
Resan var dock ovanligt ”lyxig” fram till inrikesflyget Chicago-San Diego. (Det är ju också då man är som allra tröttast…)
Vi fick hänga i SAS-Loungen innan och p.g.a en konstig ombokning av SAS blev vi uppgraderade som kompensation för krånglet.
Det kallar jag service!
Planet var så nytt att det var nästan oanvänt så bara det gjorde allt extra flådigt.
Bättre stolar, bättre skärmar, internet och t.o.m elkontakter!
(Och nej, jag är inte sponsrad denna gången heller. Tyvärr…)

Dessutom måste det vara en av de vackraste (arbetsplats)vyer man kan få.
Jag blev effektiv som attan och hann bli klar med massor av jobb.


Chicago från ovan
Chicago från ovan
 
Det bra med att vara jetlegad på detta hållet är att man vaknar snortidigt. Det tråkiga är att det är verkligen snortidigt och få andra är vakna då.
Inte ens solen är uppe.
Så det var bara att tvinga sig kvar i sängen tills det blev en mer anständig tid.

När bilen väl var uthämtad kändes det som att vår resa hade börjat på riktigt.
I några veckor framåt, innan vi drar vidare, kommer San Clemente vara vårt ”hemma”.
Vi bor i ett supernajs hus, har redan hittat bra löpvägar, packat upp, fyllt kylen med mat och ätit våra första bagels.
Och jag tror faktiskt inte vi kommer ha någon som helst hemlängtan.


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-16 09:19
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det är aldrig för sent att få minnen för livet.
/Bo Säfström

[Comments]
Friday 2016-01-15 18:17
Author: Ingmarie Nilsson
Transportlöpning
Det här med transportlöpning är ändå himla käckt!
Slippa tuben och spara massor av tid!
I alla fall om man har en snäll sambo som fraktar två tunga väskor med ombyteskläder dit man själv ska transportera sig.
För så mycket behövdes en dag som denna när termometern visar -17 och man har aktiviteter efteråt som kräver annan klädsel än träningskläder.

För vilken dag!
Bra fäste, nästan vindstilla och strålande sol. Kan nog inte bli mycket bättre en helt vanlig vinterdag i Sverige!


Tuffade på i hyfsad fart men man får ta det varligt med både halka och kyla. Finns ingen anledning att pressa på och riskera något tänker jag.
Väl framme väntade ännu en belöning (löpningen i sig är ju en belöning bara den) i form av ett alldeles magiskt bra Yin yoga-pass.
Love it!

Töntvarning men med 2 mössor, 2 jackor, 2 tröjor, 2 par brallor och 2 par vantar kan man ju inte begära för mycket. Dock bara ett par sockar. ;-)
Töntvarning men med 2 mössor, 2 jackor, 2 tröjor, 2 par brallor och 2 par vantar kan man ju inte begära för mycket. Dock bara ett par sockar. ;-)
 
I morgon blir (hoppas jag) sista snö och kylpasset innan nästa vinter.
I morgon far vi nämligen västerut. Länge.
Hoppas du hänger med på ett hörn.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-01-14 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Hermans
I går var jag på Hermans och käkade lunch. Jag har varit där oräkneliga gånger men av någon anledning så har det inte varit på ett tag.

Det här är ett av de bästa vegohak som finns på vår planet enl. mig och hur mysigt som helst. Det ligger högt upp på Söders höjder och sitter man på verandan kan man blicka ut över vattnet mot stan och Djurgården. På sommaren kan man sitta ute i den stora trädgården och det är öppet 11-21 i princip varje dag. Alltid mycket folk (poppis som attan) och alltid supergod mat.

Deras filosofi är ungefär att allt hänger samman och det vi gör mot oss själva och andra kommer märkas förr eller senare.
Helhetstänket går som en röd tråd genom allt.
Därför har man gått över till helt vegansk meny för att slita så lite som möjligt på Moder jord, värna om både djur- och människoliv och för att visa hur god och nyttig vegansk mat är!

Menyn varieras hela tiden och just nu är temat "Multi kulti. We love and embrace diversity.".
Härligt, eller hur?
Och vansinnigt gott! Och mättande.

Man slänger heller ingen mat utan ger till flyktingar och hemlösa. Om man är med i t.ex Djurens rätt eller Hälsofrämjandet har man 10% rabatt och alla studenter har dessutom 50% rabatt så att de har chans till att få bra mat så de orkar plugga.
Väldigt fint tycker jag!


 
Och nej, jag är inte sponsrad. :-)

Kram från Ingmarie.

[Comments (3)]
Wednesday 2016-01-13 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
En mening med allt?
Man brukar ju säga att det finns en mening med allt men jag vet inte jag...

Som det här med modd.


Och is under snö.


Nja..
Jag är allt bra skeptisk där…

Men gymet, det är grejer det! Där finns massor av ”meningar”.
Som t.ex för att bli svettig, bli starkare, bli smidigare, bli piggare, bli tröttare, bli gladare, bli peppad, bli inspirerad, bli utmanad, bli tuffare, bli smidigare och bli lugnare. Ja helt enkelt bli en bättre upplaga av sig själv.

Fick med mig bästa Jenny (hon var i ärlighetens namn inte särskilt svårövertalad) till Zenit där vi först körde Transformer i och utanför ”buren” och sen direkt ett Yoga for athletes.

Kommer garanterat att göra sig påmint i morgon.
På ett bra sätt. :-)

 
Instruktör på båda passen: Super-Wanda. Här snackar vi tuff brud i lyxförpackning.
Instruktör på båda passen: Super-Wanda. Här snackar vi tuff brud i lyxförpackning.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Tuesday 2016-01-12 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Det finns en första gång med allt
Om jag inte helt missminner mig så var det 12 år sedan, minst, jag testade spinning för första gången på Må Bättre i Falun. Minns i alla fall att jag slog till på stort direkt och hoppade på ett 90-minuterspass som var tokjobbigt!
Att jag inte blev helt avskräckt där och då är en gåta men kanske också ett av de säkraste tecken på att det var och är himla skoj!

Sen har jag cyklat både korta och långa pass. Ibland över tre timmar. Svettats floder och varit så trött att jag nästan trillat av hojen.
Jag har varit på bra pass och kassa pass. Liksom roliga och tråkiga.

Men jag har har konstigt nog aldrig riktigt funderat på att instruera själv fastän flera tyckt det.
Men så i dag, när jag satt där och trampade i Sats Medis nya fina spinningsal och väntade på att passet skulle börja, så hände det.
Instruktören kom inte och för att göra en kort story ännu kortare så erbjöd jag platsansvarig (som även är min chef ) att hoppa in. Trots att jag inte har just den utbildningen.
Ibland rör sig munnen verkligen fortare än hjärnan.
Men hon litade tydligen på att jag skulle greja det och på mindre än 30 sekunder hade jag fixat musik, bytt plats till instruktörscykeln och dragit i gång passet.

Visst kändes det en smula läskigt men eftersom jag lever efter mottot "face your fears Ingmarie" så var det egentligen aldrig någon tvekan.
Och jösses vad skoj det var!

Jag älskar verkligen att instruera! Blir så himla glad av att få ett svettigt leende tillbaks och att se hur deltagarna utmanar sig själva. Och ibland även varandra.
Har jag tur så får jag göra om det. :-)
Och helt ärligt är ett spinningpass inte helt olikt ett Indoor Runningpass.


Med tanke på hur många Hot Mojo yoga-pass jag kört skulle jag nog greja det med men det var inte dax just i dag. Men det kommer snart det med!

  
Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Monday 2016-01-11 20:45
Author: Ingmarie Nilsson
Real lifesavers
Det finns en slags karamell i USA, kanske även i Sverige, som heter Lifesavers.

Den är inte särskilt god, faktiskt nästan äcklig, och så mycket lifesaver tror jag knappast den är. Möjligtvis för tandtrollen.
Men jag har mina egna lifesavers och tur det för nu när modden och ishalkan invaderat hela 08a land så är det med risk för att bryta både ben och armar bara man sticker ut näsan.


Gymen är min räddning.
Löpbandsintervaller på ett. Svettigt, sjukt jobbigt men absolut modd- och halkfritt. :-)


 
Och sen svettig styrka på ett annat.


Bästa lifesavern efter detta är mat + soffan.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2016-01-10 15:54
Author: Ingmarie Nilsson
Okaxig...
Jag kan vara oerhört kaxig när jag planerar t.ex en resa och tänka att ”äsch det är väl inga problem att lämna Elvira the cat och åka iväg. Hon klarar sig fint utan oss."
Men när det sen väl kommer till kritan är jag blödig som fasen och undrar hur i all sin dar jag ska greja ens en dag utan henne.

Jag vet att ”svärmor” tar hand om henne på allra bästa sätt men det hjälps inte.
Mitt hjärta är på bristningsgränsen varje gång jag måste säga: ”hej då på ett tag” till henne.
Hon själv verkar dock mest tycka det var taskigt att vi väckte henne för att säga hej då när hon låg i sin egen lyxsäng och sussade så gott…


Nu sitter vi på tåget mot 08a land igen och då får jag se till att skärpa till mig. Man kan ju liksom inte hålla på att lipa hur mycket som helst.
Jag är glad vi åker tåg. Både för att det är bekvämt, hyfsat billigt och (förhoppningsvis) snabbt men också för att det är säkert, miljövänligt och för att jag slipper sitta still hela tiden.
Friheten att kunna röra på sig samtidigt som man rör sig framåt är värt väldigt mycket i min värld!


  
Löpturen blev en snöig historia men det var knappt -14 grader så det blev nästa svettigt (!) och benen pinnade på ganska bra emellanåt. Eftersom jag springer så mycket som möjligt på känsla så lät jag dem hållas.
Det gäller ju att passa på för man vet aldrig när det sker nästa gång. :-)


 
Knappt en vecka till i vinter-Sverige sen hoppas jag vi bytt det hela mot absolut snöfria vyer och många fler plusgrader.
Tills dess får jag ha sett till att ha slutat böla och snutit mig ordentligt

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2016-01-09 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
Tillfälligt lugnad rödnäsa
Det är svårt att sova riktigt gott när oron gnager i mage och hjärta.
Tack och lov verkar Elvira the cat redan må bättre.
Veterinären tyckte hon såg fin ut (tro jag det!), alla prover utom ett var bra och vikten håller sig stabil vilket är toppen!
Det prov som inte var bra var njurvärdet.
Njurarna sviktar, därav hennes krasslighet, och när det gäller katter finns inget botemedel utan man får behandla med njurvänlig kost.

Det är tydligen inget ovanligt för äldre katter och hon är ju trots allt 15,5 år.
En minst sagt aktningsvärd ålder.

Så nu har vi inhandlat njurvänlig mat och peppar peppar verkar hon gilla den!
Förr åt hon allt men nu för tiden är hon kräsen som attan.
Det är väl så med gamla erfarna och bestämda damer.
Känner liksom igen mig. ;-)


 
Så för tillfället är läget stabilt och lugnt. Måtte det förbli så för planen är att lämna henne här i Njurunda en längre tid då resten av vår lilla familj (d.v.s två stycken) ska dra över Atlanten.

Men ännu är vi kvar här.
-22 grader visade termometern när jag gav mig ut. (Lite senare var den närmre -24.) Då biter det en del i näsan kan jag berätta. Men jag föredrar ändå detta väder veckans alla dagar framför +2 och modd.
Visst är det kallt, du vet så där så "näsvingarna" slår igen, men jag tycker det finns en tjusning i det hela också. Som en slags utmaning och med en känsla av skräckblandad förtjusning. Jag och naturens kraft på något vis.

75 min. lugnt och fint. Sol, blå himmel och bedövande vackert överallt.
Fördelen med kylan är att kläderna knappt blir svettiga (= mindre tvätt), skorna fäster hur bra som helst och att det är bedövande vackert.
Nackdelen är den stela nunan och att man blir så smått tvungen att springa kissnödig om man inte vill riskera förfrusen rumpa.

  

Det tog ett tag att bli varm och go igen men med ett rejält gympass i bagaget tillsammans med Anders så blev jag både lite svett och har återfått min talförhet igen.
En del kanske skulle säga ”tyvärr” där. ;-)

 
 

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2016-01-08 22:18
Author: Ingmarie Nilsson
Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Ibland blir det bättre!
Och ibland sämre.

Elvira the cat blev skruttig i kväll och vi fick akut åka till Djursjukhuset.
Ena ögat svullnade igen och vis av erfarenhet så vet jag att det där är inget man ska nonchalera.
Lilla kraken. Så tapper så tapper.
Trots att veterinären klämde och kände överallt, droppade läskiga grejer i ögat för att utesluta sår på hornhinnan, öppnade munnen för att kolla tänderna och vägde henne så pep hon inte ens. Enda gången var när det var dax för blodprov men även det uthärdade hon tappert. Som ”anhörig” är det skitjobbigt att stå bredvid men vi klarade av det ganska bra trots allt.

Ögat verkar ok men vi ska ge ögondroppar i förebyggande syfte.
Blodproverna vet vi inte svaret på ännu så det är bara att hålla tummar och tår.

 

Men innan allt detta så flöt det på bättre än väntat.

När jag stack ut på dagens löppass tänkte jag att det skulle bli 10 backar. Sen tänkte jag 12. Sen 15.

Det blev till slut 16 stycken à 2,5 minut upp. Totalt 130 min. i -16 grader. Gött!
Då får man räkna med lite frost i skägget och att man inte är så talbar på ett tag p.g.a stelfrusen nuna.

 

Fick även ett fint poolrun-pass i lilla fina Njurundahallens bassäng.
Livet är fullt av överraskningar och ibland är det nog både bra och tur att man inte vet allt.
I morgon är en ny dag. Vad som händer då är skrivet i stjärnorna och vi människoknytt (och djurknytt) får hänga med så gott vi kan.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2016-01-07 14:23
Author: Ingmarie Nilsson
Extremväder? :-O
För mig som är uppvuxen och (löp)tuktad i och av den halländska fuktiga kylan, som verkligen går in i märg och ben, så är -16 torra grader ingenting att gnälla över. Om man bara är hyfsat frisk så går det alldeles utmärkt att kuta i ändå. För allvarligt talat är det inget extremväder som tidningsrubrikerna vill påskina bara för att det är -25 grader.
Lika lite som det är extremväder på sommaren de ynka dagarna det är över +25 grader.
Vi bor i Sverige, vi har årstider och då är det så här det är. Varje år.

I min värld handlar det mest om klädsel, fart/distans och ffa attityd oavsett om det är -30 eller + 30 grader.
Jag har kutat i båda varianterna. Och överlevt. ;-)
Du kan, och kanske bör, inte springa lika fort/långt om det är ovanligt kallt eller ovanligt varmt men du kan springa. Och absolut kan du vara ute och träna.

-16 hade vi i 08a land när jag stack ut i dag. Totalt 110 minuter. Vindstilla, klar hög luft, sol och fast fint underlag. T.o.m mina halvslitna absolut dubbfria Newton-pjux greppar i backarna när det är så här och då är det tokbra underlag.
Visst önskar jag sjöarna vore isfria så jag kunde hoppa i, och visst är det en smula tungt med alla lager kläder, men å andra sidan så är skridskoåkarna jätteglada och extratyngden kommer göra mig stark. :-)
T.o.m cykla funkar utmärkt även om växlarna på min gamla skrutt fryser fast efter några minuter. (Det gäller med andra ord att ha valt rätt växel för annars kan det bli tungt värre.)

Så nej, det finns absolut ingenting att gnälla över bara för att kvicksilvret tillfälligt är på många minus.
Hade hela vintern varit så här hade ju allt varit plättlätt!


 
 
Öronvärmare, mössa, buff, bh, två tröjor, två jackor, långkallingar, tjocka tajts, sockar, skor, två par vantar. Då fryser man inte. Inte ens om man joggar i snigelfart. :-)
Öronvärmare, mössa, buff, bh, två tröjor, två jackor, långkallingar, tjocka tajts, sockar, skor, två par vantar. Då fryser man inte. Inte ens om man joggar i snigelfart. :-)

 

Så mina enkla råd är och förblir:
Klä dig och anpassa fart och distans efter vädret, acceptera situationen och gilla läget.
Gör ett aktivt val och om du väljer att kuta så gör det med glädje och var tacksam för att du ens kan och får.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Wednesday 2016-01-06 18:02
Author: Ingmarie Nilsson
Vek mes eller hård tuffing??
Oavsett vad det gäller så har man nästan alltid minst två val och i princip alltid kan man välja hur man reagerar och tänker om det som sker.

Så vill man vara negativ så skulle man kunna säga att jag varit en vek mes de två senaste dagarna.
Inomhusträning i värme och med fast mark under fötterna på alla träningar.
Men jag väljer att se det positiva. Att jag är en hårding efter två ganska tuffa, och framförallt skiskojiga, dagar!

I går blev det en slags löpbandsdubbel på sprillans nya Sats Sportpalatset. Först egna intervaller och sen direkt ett ”jobb-pass” Indoor Running med en hel radda olika slags intervaller. Där mesade jag dock lite. Måste ju orka prata med. ;-)
(Om du är nyfiken på hur passet kan se ut så klicka på länken och kolla filmen. Jag är med på ett pyttelitet hörn. :-))

Inte för att det är någon fet timlön precis men tänk ändå vilken lyx att få betalt för att köra på hamsterbandet så svetten rinner!

 
 
Åkte sen direkt till jobbet på Aktivitus, många timmar senare vidare tillbaks till stan och Sats Zenit för ett riktigt bra styrkepass.
(Vissa dagar är jag extra glad över mitt SL-kort. Särskilt när de sköter sig. En sån här dag hade inte funkat annars .~)

Totalt en timmes effektiv styrka. Här i "the killing machine". Ger en klenis som mig garanterat trötta muskler trots lite fuskhjälp.
Totalt en timmes effektiv styrka. Här i "the killing machine". Ger en klenis som mig garanterat trötta muskler trots lite fuskhjälp.
 

I dag blev det tre goa timmar på 08a lands Disneyland och största lekpark.
För det är vad jag tycker Bosön är.
Är man där dessutom med ett härligt gäng likasinnade så kan det inte bli annat än svettigt, pulshöjande och mjölksyrastinnt.

 
Först intervaller. Karin, Jenny, Carl och jag. :-)
Först intervaller. Karin, Jenny, Carl och jag. :-)
Det ser ut som vi är samlade och kör i samma fart men jag ska erkänna att det är bara fejk. Jag var dock glad att jag fick springa jämsides med dessa gaseller i alla fall några meter…
Det ser ut som vi är samlade och kör i samma fart men jag ska erkänna att det är bara fejk. Jag var dock glad att jag fick springa jämsides med dessa gaseller i alla fall några meter…
 
Löpskolning hör också till.
Löpskolning hör också till.
Liksom styrka. Cirkelträning is da grej när man är en grupp! Gymträning ger effekt för även om jag är långsammast i gänget (just nu) så är jag i alla fall stark och uthållig som attan! Och två av tre är ju inte så illa tänker jag.
Liksom styrka. Cirkelträning is da grej när man är en grupp! Gymträning ger effekt för även om jag är långsammast i gänget (just nu) så är jag i alla fall stark och uthållig som attan! Och två av tre är ju inte så illa tänker jag.
 
Någonstans där tyckte halva gänget att det fick räcka.
Andra halvan, jag och Jenny, tyckte bassängen var på tok för lockande för att avstå.


Vattenlöpning är verkligen mjumma för vilka kroppar som helst men särskilt intervalltrötta.

 
Men såklart har jag varit ute också. Ännu går tuben eller bussen inte från dörr till dörr.
Så förutom tung packning har jag släpat runt på femtielva lager kläder för jag vägrar att frysa!
Hur man (av fåfänga?) kan gå i tunna brallor, uppknäppt jacka och utan mössa när det är minus 10-15 grader är för mig en gåta.
Eller så är vi bara gjorda av helt olika material.


 
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2016-01-05 09:00
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
If you still can see shadows in the dark, there must be a light.
/Dag Geo Wassdahl

 
[Comments]
Monday 2016-01-04 20:41
Author: Ingmarie Nilsson
En slags perspektiv
Vad jag har förstått så finns det de människor som älskar att gå i stan, vimla bland hundratals andra och shoppa både i fönster och på riktigt.
Själv blir jag helt matt bara av tanken men hur det än är så ibland ”måste” även jag bege mig in i grytan.
T.ex när det som behöver göras/fixas inte finns i vår lilla hörna av 08a land.

Inte nog med all trängsel, tempot och flängandet hit och dit.
Man ska jämföra och välja också.
För precis som det finns 68 olika flingsorter i även den lilla by-butiken så verkar det finnas minst lika många val bland allt annat oavsett vad det är.

Så för en velmajja som mig är det ett mindre helvete. Särskilt när det ska investeras i dyra grejer där det verkligen gäller att välja rätt.
Fel paket flingor går ju liksom an men att t.ex välja fel dator är, tycker jag, en aning värre.
Då måste man vara säker på sitt val.

Kanske ändå den fysiska träningen hjälper mig att härda ut de få gånger jag utsätter mig själv för detta. Och kanske det även gör att jag inte velar ihjäl mig.
Lyckades minsann bestämma mig nästan direkt i dag.

Men stadsrännande ger mig ämdå lite perspektiv på något vis.
För på riktigt tycker jag att fyra timmars träning som i går är väldigt mycket lättare än två timmar i stan.
Både fysiskt och psykiskt.
För att inte tala om dagens 90 minuter i bassängen med sim- och vattenlöpningsträning.
Plättlätt i jämförelse. Och väldigt mycket roligare!


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2016-01-03 19:18
Author: Ingmarie Nilsson
SuperSunday
Jag vet inte vad det är för gen jag har men i går när jag satt i soffan, lagom mör, och läste om alla som kutat Årets första långpass så började mina hjärnceller genast vakna till liv.
Totalt var de flera hundra som sprungit tillsammans. En del hade kutat 60 km. Andra 25. Oavsett så flimrade det ena fotot efter det andra med rosiga, endorfinglada och lagom möra löpare förbi i Facebook-flödet.
Och som den endorfinknarkare jag är så ville ju jag med.
Och det var alltså den tanken som gjorde att mina hjärnceller började jobba på högvarv.

Men kuta länge är inte lika kul om man är själv så då får man fråga någon som har samma skumma gener som man själv om hen vill med.

Som t.ex. Jenny.

Hon var utan tvekan med på ett 3-timmars så då blev det så. Vi sprang dit näsan pekade och det blev en helt magisk runda i Hagaparken, runt Ulriksdals slott, utmed Brunnsviken och tillbaks till Sats Fridhemsplan där vi startat.
Med några extra varv runt husen för är det 3 timmar så är det.
Vi sprang lugnt och fint hela tiden för att vara snälla mot benen samtidigt som vi nog lyckades lösa vartenda världsproblem.
Jag är säker på att om alla hade kutat så hade jorden varit en fredligare plats. Inte bara för att man hinner babbla och lösa problematiska frågor, utan också för att man helt enkelt inte orkar bråka efteråt. ;-)



Det fanns en tanke med att vi startade från just Fridhemsplan.
Förstås.
För på just söndagar har en av mina favvoinstruktörer Hot Mojoyoga där och eftersom jag och Jenny har samma tokiga gener så tyckte vi förstås det var en alldeles strålande idé att avrunda det hela med lite mer svett.
Och ett bättre sätt att mjuka upp småstela och småfrusna (löpar)kroppar får man nog faktiskt leta efter.


Nog för att jag gillar Ecos kokosvatten annars men det vet i sjuttsingen om den varit godare än i dag efter det där 4 timmarnas svettpasset.


 
För att inte tala om maten.


Tack för i dag livet!

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Saturday 2016-01-02 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Bosö-häng
För idrottstokar är Bosön som en enda stor lekplats. I princip allt finns på en och samma plats oavsett om du vill boxas, kuta, spela pingis, paddla eller hoppa hopprep.
Roligast, om du frågar mig, är löparbanan och alla gym/styrkegrejer.

På 200-metersbanan kan man springa runt runt i en rasande fart.
Eller rättare sagt, det känns som det går i en rasande fart.
I sällskap av Marcus, Karin, Jenny och Sophie var jag absolut långsammast men det är inget jag hänger läpp för ens en sekund.

Dels för att de alla är fantastiska (löpar)människor som jag önskar allt gott i världen. Och i det ingår ju liksom härliga löparpass på snabba fötter.

Dels hade jag en riktigt bra känsla hela tiden och för första gången på länge både kunde jag och ffa. vågade jag ta i så jag blev så där riktigt, riktigt snortrött.

Det är ju liksom en sak att vara bra tränad. En helt annan att vara i bra form. Men det kommer. Det är bara att hålla i och gneta på.
När det gäller att våga så är jag helt enkelt nästan löjligt rädd för att skada mig. Jag springer hellre långsamt och är hel än fort och pajjar.
Förvisso ingen garanti. Nog snarare ett försök att verka lite klok. ;-)

 

Vi tjejer fortsatte efteråt med löpskolning och cirkelträning tills vi tyckte både ben och överkropp fått nog.
Jag är lite hopplös där för jag får liksom nästan aldrig nog. Det är ju så galet skoj!


Jenny är av typ samma skrot och korn så vi raggade upp ett varsitt vattenlöpningsbälte och hoppade ner i den lilla poolen och sprang tills vi inte fick vara i längre. (Förresten enda dåliga på Bosön. De borde i alla fall ha en 25-meters bassäng kan man tycka…)

  
Men en dag är lång så jag hann även med ett Hot Mojo yogapass.
Nu sitter jag dock i soffan och tänker inte röra mig mer än nödvändigt.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2016-01-01 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Första dagen på 2016
Nytt år innebär för många både nya förutsättningar, nya mål och nya löften.
Jag har slutat med det. När jag bestämt mig för något så börjar jag liksom direkt oavsett datum och dag.
Nyårslöften verkar inte vara någon bra grej heller. 70-80 % bryter dem tydligen inom en månad. Dåliga odds med andra ord…

Man skulle ha kunnat tro att det var en massa nyårslöften som dragit igång för gymet var absolut knökfullt denna dag men jag vågar påstå att åtminstone 95% var
superseriöst vant träningsfolk. Jag tror helt enkelt det berodde på att de flesta (alla?) andra gym var stängda så vi träningstokar blev helt enkelt hopfösta på samma ställe.

Men det gjorde åtminstone inte mig ett skvatt. Jag blir tvärtom väldigt peppad av att se andra träna hårt. Dessutom hade jag min super-lekkamrat Jenny med mig.
Då blir det som det blir. När man har skoj rullar tiden på i ett rasande tempo och från att ha tänkt ta det hyfsat lugnt så blev det istället ganska svettigt.
Kanske får jag lida i morgon men skit detsamma. Ibland får man verkligen leva i nuet och strunta i morgondagen tycker jag.

Klarar mig fortfarande inte utan "fuskband" här...
Klarar mig fortfarande inte utan "fuskband" här...
Men armhävningsmålet har jag fixat x flera!
Men armhävningsmålet har jag fixat x flera!
  

  
Och i dag fick jag äntligen min gårdagsönskan uppfylld!
Hellasgården kan man lita på!
Hela sjön är full av is utom vid en av bryggorna så idag blev det årets första Sprada.
+ 1 grad i plurret.
Friskt och garanterat uppiggande!

 
  
  
 

Några nyårslöften blir det alltså inte men det betyder inte att jag inte har mål eller att det kommer ske förändringar.
Just detta året är lite extra speciellt för mig och jag ska snart förklara både varför och hur det blir.

Redan snart kommer du kunna se en förändring här faktiskt. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2015-12-31 15:51
Author: Ingmarie Nilsson
Gott slut & Gott Nytt!
Jag hade hoppats på en sista Sprada men tji fick jag för varenda sjö var täckt av is.
Sprang ändå förbi fem stycken. :-O

Men men. Vad är väl en bal på slottet?
160 ljuva minuter tillsammans med allra bästa Jenny på småhala stigar och emellanåt en ganska kylig vind är minsann inte fy skam det heller.
Faktiskt väldigt svårslaget!


 
Önskar alla ett Gott slut på härliga 2015 och Gott Nytt 2016!
Låt det bli vårt bästa år hittills!
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-12-30 21:58
Author: Ingmarie Nilsson
Buren
Nog för att jag kan Sprada i tid och otid men det är liksom en egen grej. Det är svalt (!) men är snabbt över och blodet rusar runt i en rasande fart när jag springer vidare.
När jag varit i bassängen fryser jag oftast resten av dagen.
Hjälper inte att jag hänger i bastun både länge och väl efteråt. Blodet är som is.
Men simningen går bra! Ja vattenlöpningen också men det gör den ju i princip alltid. Det är ju inte så knepigt för en poolrun-räv som mig :-)


Så det var med stelfrusen kropp jag tog mig till House of Shapes tillsammans med bästa Jenny för att testa den beryktade ”Buren”.
Mats Rotegren är förvisso mjuk som bomull på insidan men han är hård som pansar på utsidan och det är inte tack vare att han legat på soffan och latat sig.

Så det blev förstås övningar i hans anda:
15 övningar, två varv, minimal with rest.
Plus två extraövningar på slutet. (Planka + jägarvila.)

Mats gick noga genom alla övningar. Det tyckte jag kändes väldigt tryggt och bra för även om jag är van var det en del nya övningar och i adrenalinets hetta är det väldigt lätt att göra fel.
Passet var tufft men inte mördande jobbigt. Jag hade nog kunnat köra både ett och två varv till faktiskt. Men det var verkligen superskoj och inspirerande!
Det här vill jag absolut göra om!
Och utan att skryta allt för mycket tycker jag att både jag och Jenny klarade det med bravur!

 
Jenny är inte bara en snabb (och snygg) löpare. Hon är stark som attan också!
Jenny är inte bara en snabb (och snygg) löpare. Hon är stark som attan också!
  

  
Mats är inte bara en rackare på det här. Han är även bl.a en mästare på att massera och baka. Dagen till ära, det var ju sista passet för i år, så hade han bakat meganyttiga och supersmarriga ”kakor”. Gluten och mjölkfria utan socker så alla kunde smaka.
Vilken kille va? :-)

Mats himself in action och vid de smarriga kakorna.
Mats himself in action och vid de smarriga kakorna.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-12-29 21:17
Author: Ingmarie Nilsson
Aptit
En grej jag verkligen gillar med att träna är att man efteråt, i alla fall efter ett tag, får så där härligt god aptit.

Jodå, jag vet att en del förbannar den också. Det räcker ju att kolla vilken tidning som helst. Den ena ”mirakeldieten" efter den andra som lovar viktnedgång och med den på något vis ibland även nästan evig lycka.
Innerst inne vet nog alla att det är bara buffel och båg från början till slut. Det finns inga mirakeldieter. Eller någon metod för evig lycka. Och vem orkar förresten hålla ”diet” resten av livet?
Jag skulle dö tråkdöden direkt.

Däremot är vi alla olika oavsett aptit. Gillar olika saker och mår bra av olika saker. Dock vet vi att alla behöver näring och energi för att palla att träna, slippa bli sjuka och bibehålla hjärnan i hyfsat skick.
Tänk dig då att inte känna hunger men ändå tvingas äta. Vilken mardröm. Det är fler än man tror som saknar aptit av någon anledning, jag har varit en av dem, och just därför är jag så himla glad att jag har min tillbaks.
Och att jag verkligen, verkligen kan njuta av att äta.

Just i dag har jag kört löpbands-intervaller av en massa olika varianter (både eget pass och pass för andra), avverkat ett bra styrkepass plus ett Hot Mojo yogapass.
Mycket svett ger såklart även mycket törst men nu var det maten det gällde.
En av dagens måltiderna blev extra lyxiga. Serverad supergod vegomat på Organic Green tillsammans med fyra goa grabbar.
Japp, så fint har jag det. :-)
Många bra grejer på en och samma gång.


Anders, Markus, Rasmus och Daniel. Och jag där inne i hörnan. :-)
Anders, Markus, Rasmus och Daniel. Och jag där inne i hörnan. :-)
  
Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Monday 2015-12-28 18:09
Author: Ingmarie Nilsson
Anti-gravity yoga
Det var min nyfikenhet i kombination med att jag tycker det är bra att man som instruktör har testat så många klasser som möjligt som gjorde att jag i går provade ett Anti-Gravity yoga-pass.
Det är en slags yoga där man utför alla övningar i en hammock. Oftast ovan mark.
Tydligen hett som attan i USA.


På bilderna såg det ganska behagligt ut och jag tänkte i ärlighetens namn att det där kan väl inte vara så himla svårt.
Men å andra sidan ser det ju nästan alltid plättlätt ut när någon som kan gör något, eller hur?
Jag borde ha lärt mig att skenet bedrar...

Redan vid första (!!!) övningen var jag beredd att gå ut.
Man skulle egentligen bara knyckla in och över benet så man blev sittande som på en sadel men det var visst lättare sagt än gjort. Och det var skitläskigt! Hammocken håller för en babyelefant så där kände jag mig lugn men det var vingligt och gungigt och jag såg för min inre syn hur jag skulle störta ner i golvet och bryta nacken.
Minst!
Men så tänkte jag att jösses Nilsson. Skärp dig! Face your fears och sluta sjåpa dig så förbenat!
Alla de andra kan ju.
Så jag stannade kvar och till slut så lyckades även jag.
Sen var det bara att hänga med. Upp och ner, in- och ut, bak och fram både högt och lågt.
När jag väl bara vågade släppa rädslan, det var ju den som mest gjorde det hela så knepigt, så var det riktigt skoj! Och vilken känsla att kunna sväva upp- och ner i luften!
Det här kommer det garanterat bli mer av!



Betydligt mer hemma och orädd känner jag mig på mina Indoor-runningklasser.
Minst lika skoj och avsevärt mycket svettigare.


  
Så våga testa nytt! Det värsta som kan hända är att det inte är skoj.
Och då vet du det. Dö nyfiken är ännu värre. ;-)
Kram från Ingmarie.
[Comments (6)]
Sunday 2015-12-27 13:32
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad.
/Okänd

[Comments]
Saturday 2015-12-26 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Annandagen
Om, ve och fasa hemska tanke, jag någon gång måste välja en enda sport jag får göra resten av livet så skulle det utan tvekan bli löpning.
Den är min själ och mitt hjärta på gott och ont.

Men styrketräning och gymhäng, som jag bl.a beskrev här för inte så längesedan, är banne mig inte särskilt långt bakom.

Jag älskar känslan av att känna mig stark.
Och att bli starkare.
Liksom den speciella trötthet som blir i musklerna.
Jag har inga problem med att köra ensam men det bra är att jag har en del själsfränder i denna lusta. Som t.ex. allra bästa Jenny. Vi skulle lätt kunna leva på gymet i flera dagar och ändå inte var sysslolösa.
Sen skulle vi springa däremellan. Och äta. Men det skulle bli klent på lönekontot förstås för ännu vet jag ingen som är villig att betala för att jag leker. ;-)

  

 
Tack och lov behöver jag ju inte välja så en dag med både löpning och gym är en finfin dag i min värld!

 

Och supertopp blir den om löpningen blir en Sprada.
Flatensjön i strålande sol går ju bara inte att låta bli. :-)

Utan tvekan årets svalaste dopp men också ett av de härligaste!
Det gäller att passa på när man kan.


  
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Friday 2015-12-25 22:24
Author: Ingmarie Nilsson
Juldagen
Visst kan man gå upp innan ljuset för att njuta av en julotta någonstans men man kan också ta lite sovmorgon och njuta av långfrukost.
Så det gjorde jag. :-)
(Är i ärlighetens namn ingen gåupptidigt-människa annars heller…)
Sen fanns det gott om ork kvar för att palla med annat.

T.ex kan man springa upp och ner i Hammarbybacken en massa gånger. 10 närmare bestämt. 5 på ”framsidan” och 5 på ”baksidan”. Med transportlöpning dit och hem tar det sina timmar.
Kände mig hyfsat stark men när vinden slet som mest på toppen var jag extra glad att jag inte vägde mindre än jag gör för det vara attans nära på att jag kastades omkull. På riktigt!
Jösses
Var även glad att jag inte hade någon jämte mig för när det blåser så där mycket och man samtidigt andas med öppen mun (det kräver ju en del syre att kuta uppför den där backen) så liksom flyger allt spott och drägel ut av sig själv. :-O
Backen är tuff och suger musten ur benen men man kan verkligen inte annat än älska den där kullen!

  

Rundade av med ett härligt Hot Vinyasa/Yin yoga-pass innan jag parkerade rumpan i biostolen för att se denna premiär.


Alltså.
Jag har läst boken, sett Rheborgs fantastiska enmansshow och nu filmen.
Men det hjälps inte.
Jag blir lika tagen och berörd varje gång.
Filmen är snudd på ett måste att se.
Men jag varnar redan nu.
Om du inte har ett stenhjärta så ta med näsduken.

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2015-12-24 16:51
Author: Ingmarie Nilsson
Julafton!
Alltså goa männsikor som läser här, vilken fin julafton!
Förvisso ingen snö men sol och klar fin kall luft!
Och jag fick ett alldeles otroligt fint sällskap på min runda idag.
Annelie är en av de coolaste och tuffaste brudar jag känner.

 
 

 
Annelie är inte bara en tuff, snygg, stark och proffsig donna. Hon är smart och klok med.
Hon var genast med på att Sprada!

  
  
 
  
  
 
 

 
Blev även ett bra pass på 08:as (kanske t.o.m hela Sveriges ?) finaste utegym. :-)
Det gäller ju att passa på för vem vet när det blir så här fin julafton hemmavid nästa gång?


  
Sen har vi mest chillat och myst.
Tydligen har jag varit galet snäll för oj vilka fina julklappar jag har fått!

Fejksk^nka. :-) Griljerad kålrot. Första försöket. Hade behövt lite mer krydda men annars mums!
Fejksk^nka. :-) Griljerad kålrot. Första försöket. Hade behövt lite mer krydda men annars mums!
  
Går alldeles utmärkt att fira jul utan kött. :-)
Går alldeles utmärkt att fira jul utan kött. :-)
 
  
Och ingen jul hemma utan Kalle & hans vänner tycker vi alla tre. :-)
Och ingen jul hemma utan Kalle & hans vänner tycker vi alla tre. :-)

Hoppas du haft en riktigt fin julafton också!
God Jul alla!
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2015-12-23 19:00
Author: Ingmarie Nilsson
Måntokig på Bosön
Läste någonstans att det är första gången sedan 1977 som det var fullmåne på julafton sist.


Kanske det är därför jag märker av den extra mycket denna gången. Min sömn blir i princip alltid påverkad. Antingen sover jag som medvetslös, sådär så jag inte rör mig på hela natten och nästan får liggsår, eller så sover jag inte alls.
Eller i alla fall på tok för lite och för dåligt.

Tre nätter på raken har jag somnat tidigast kl 03 och till slut pallade kroppen förstås inte längre.
Så i morse försov jag mig för första gången sedan förra seklet! :-O

Just den dagen jag hade inplanerat ett Bosö-pass med två kalaspinglor!
Men de där pinglorna är inte bara snabba. De är gudasnälla också. Så istället för att strunta i mig så planerade de raskt om så vi kunde köra tillsammans med viss tidsförskjutning.
Eller mer sanningsenligt, vi härjade på banan tillsammans för även om jag är hyfsat vältränad är jag superlångsam i jämförelse med Karin och Jenny.
Men det kvittar! Man hjälps åt ändå på något vis genom att peppa och liksom bara finnas där.
Jag komponerade ihop ett tufft pass till dem och körde betydligt lättare själv. (fördel vara coach)
Styrkan efteråt körde vi dock ihop och kunde jag iallafall hänga med.

 
  

  
Att träna på anläggningar som i vanliga fall är knökade med folk, dagen innan julafton verkar vara en hit!
Bosön var nästan folktom.
Samma på Forsgrenska. Nästan ensam i bassängen!
Toklyx!


Enda molnet på himlen denna dag är en av mina krångeltår. Det är en punkt som inte är större än en tio-öring (sådana som fanns på 1900-talet) som emellanåt gör så ont att jag nästan skriker till.
Fick tag på kiropraktor-hjälp så just nu sitter den där den ska och jag hoppas det räcker.

Och det ska visst dröja 19 år till nästa julaftonsfullmåne. Tills dess ska jag se till att ha lärt mig hur jag ska sova trots den. Eller skaffa femdubbla väckarklockor.


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2015-12-22 21:01
Author: Ingmarie Nilsson
Jular lite
Jag kan verkligen inte skryta med att jag är en ”julig” människa men man kan ju inte vara totalt obstinat och strunta helt i traditionerna.
Så lite har jag allt julpysslat!

  
  

Få se om det kanske t.o.m blir lite julig (vego)mat.

Annars har dagen innehållit en liten lagom blandning av allt möjligt.
Lite löpning.

 
 
Lite Hot Mojo-yoga.


Och lite jobb. :-)

  
 
 

Hur jular du så här dagarna innan?

Kram från Ingmarie.

[Comments]
Monday 2015-12-21 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
Finbesök kör test
Spännande det där hur man på några ynka minuter liksom kan skifta liv på ett tjillenix.
Från ett hyfsat stillsamt och tyst småstadsliv där man cyklar till allt, hejar på de flesta man träffar även om de är i princip okända, väntetiderna är minimala, man läser om lokala händelser och där det oftast är gott om plats på alla gym/badhus oavsett tidpunkt.
Till stressgång, tubåkande (där man samtidigt ber en stilla bön att det inte ska strula), väntan, packat med folk mest överallt, de flesta glor ner i telefonen eller ilar fram med stressig blick och där det är ett ständigt brus.

Men var sak har sin tjusning och i det stora hela gillar jag ändå 08a land och livet här.
Det är ju även här jag har några av mina roliga jobb.

I dag var det finbesök på Aktivitus när bästa Karin kom och gjorde ett Avancerat löptest. D.v.s ett laktat-test och ett MaxVO2 test.
Tycker allt det här är superspännande och jag lär mig hela tiden nya grejer.
Jag anade ju redan innan svaren men nu har vi det svart på vitt och det kan jag säga, hennes värden är enormt bra. Hon kommer aldrig mer att kunna säga att hon inte har bra kondis. ;-)


 
Förutom löptester kan man även köra cykel, triathlon och skidtest. Ska själv snart köra hela löp-paketet. Men någon annan får såklart göra själva testandet.
Blir ju liksom knepigt annars. ;-)

Man ska ha kul på jobbet tycker jag, livet blir ju onekligen väldigt mycket enklare då, och det har då jag!
Lite allvarsamma är vi emellanåt men utan tvekan skrattar vi mest hela tiden!

Jag och superduktiga Martin. En av medarbetarna.  En klippa!
Jag och superduktiga Martin. En av medarbetarna. En klippa!

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2015-12-20 15:29
Author: Ingmarie Nilsson
Dåligt som blev riktigt bra
I förrgår fick jag ett sms om att mitt tåg till Göteborg riskerade bli försenat eftersom det skulle utföras id-kontroller.
Därför rekommenderades man åka tidigare om man skulle med anslutande tåg i Göteborg. Vilket jag ju skulle.

Så det var bara att boka om vilket då också innebar mindre ”sista-tid” i fina Halmstad + att jag ju fick gå upp ännu lite tidigare för att hinna med det jag skulle innan avfärd.

Men ändå blev det alltså skitbra!
För på tåget upp till Göteborg fanns lillebror Daniel.
Hade jag åkt senare hade jag missat honom! Och som den inspiratör och entreprenör han är så har jag fått massor av nya skojiga idéer att jobba med!


Och jag hann ju, förstås, allt jag skulle. Man gör ju oftast det trots allt. Och om jag inte hade hunnit så hade det inte heller varit hela världen. Egentligen.

Tvättat, städat, packat, fixat matlåda, logistiksamordning med nycklar och ett galet bra (spontant) löppass med några härliga människor från IFK Halmstad.
Totalt 90 min. inklusive några 8-minuters fartökningar i hard but comfortable pace.

Jag är fortfarande lite försiktig med ”för hög” fart för jag känner att kroppen liksom inte riktigt, riktigt vill. Jag är pigg som attan och benen lätta men det är en känsla jag har och nu ska jag vara vis och lyssna på den istället för att dras med och dra på.
Ibland är jag faktiskt precis lika klok som jag verkar. ;-)


  
Tack vare allt detta har jag inte ens börjat lipa fastän det känns sorgligt som attan att lämna min fina hemstad. Nu dröjer det ett tag till nästa gång men istället ska jag få resa till andra, ljuva nya och ”gamla” älskade platser.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2015-12-19 18:09
Author: Ingmarie Nilsson
Blöt lördag
Jag hörde ryktas om att det varit finfint vårlikt väder i 08a land i dag.
Så har det inte varit här men det är förstås fortfarande bästkusten. :-)

Visst har det varit plusgrader men när regnet kommer i jämna och ojämna skurar samtidigt som vinden ligger på och leran stänker är det inte särskilt vårskönt och det känns så där lagom glamoröst att var löpare.

Men det är egentligen bara innan man kommit igång.
Sen tuffar det ju liksom bara på.

Har man som jag dessutom sällskap av fyra andra glada så går två timmar fortare än kvickt hur blött och kallt det än må vara.
Och ibland får man liksom bara göra. Jag tror att många är på tok för bekväma av sig och lyder minsta motståndets lag så fort något inte är ”perfekt”. Inte alla men många.
Eller vad tror du?
Så mycket kan jag också säga att ingen av oss skulle velat ha detta ogjort. :-)

  

  
Glamoröst, och ”bekvämt”, var det däremot att ha en nästan tom bassäng för sig själv! Och jösses vad bra det gick! Plötsligt liksom bara släppte det och jag simmade längd efter längd efter längd efter..., ja du fattar, i ett fantastiskt flyt.

Och jag begriper verkligen inte vad det var som hände men efter att ha kollat på x antal simtekniks-filmer så verkar jag ha fått till det! :-O

Precis som när jag springer, yogar eller styrketränar så strävar jag efter den rätta känslan. Det ska liksom vara ”avspänt” även om jag tar i. Börjar jag tänka för mycket, andas fel/inte alls eller spänner mig går det åt pipan.
Prova t.ex att springa/cykla med spända axlar, stå i ”trädets” position och vrida överkroppen utan att andas eller simma med spänd hand så förstår du vad jag menar.
Flow och spänd avspändhet är grejen. Oavsett vad. :-)
Och det kommer om man bara övar, håller i, håller ut och har tålamod.

 
40 min. sim + 30 min poolrun. Sen stängde de. :-O
40 min. sim + 30 min poolrun. Sen stängde de. :-O

Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Friday 2015-12-18 19:43
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
First they will laugh.

Then they will copy.

Don´t. Give. Up!

[Comments]
Thursday 2015-12-17 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Happy gummisnodd
Någon mil öster om Halmstad ligger Kaneberget.
Ett stort skogsområde med oändligt många stigar och grusvägar att kuta omkring på.
Och som det berg det är bjuder det förstås även på en hel del av både uppför och nedförsbackar. :-)

Detta är verkligen en riktig trollskog. Särskilt i dag när dimman var så tät att den gjorde luften regnblöt och fukten droppade från trädgrenarna.
Inte ett ljud hördes förutom mina fotsteg. Och inte en själ syntes till under hela tiden jag var där. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott jag plötsligt var ensam på jorden.


  
 
  

Det är också där vår fina sim-sjö ligger. D.v.s den jag härjade runt i tillsammans med mina klubbisar hela sommaren.
Och alltså, vem kan motstå detta?


Inte jag!

  
 
 

 
Helt allvarligt så är jag säker på att världen skulle vara både snällare och skojigare om folk hade Spradat mer. Det är ju absolut helt omöjligt att inte bli både pigg och glad av det!

För att inte tala om hur extra fint allt blir när man som jag har det så himla bra att jag kunde köra dubbla hot yoga pass på Yogasinstitutet i kväll.
Först 65 min. ”vanlig” hot yoga och sen 75 min. warm Yin och Yang-yoga. Allt med allra, allra bästa Mikael som alltså är en av de andra lärarna förutom Pernilla.


Så nu är jag som en glad och mjuk (färsk) gummisnodd. ;-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-12-16 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
Favorit i repris
Det är ju dumt att ändra på något skoj och eftersom det var så bra och kul så körde jag helt enkelt en slags repris av förra onsdagen.

Sololöpning 70 min.


Sen blev det spinning med bästa klubben. Här är det ingen fancy spinninglokal med senaste tekniken som gäller.
Nej, vi drar fram (de ganska använda) cyklarna ur ett städförråd, riggar upp dem i läktargången på Arenan drar igång den gamla stereon och sen bara kör vi.
Inte hur som helst utan noga efter både program och klocka. 65 min. totalt.Tufft, svettigt och tokskoj!

  

Sen är det bara att packa ihop allt, ta sig snabbt som attan till andra sidan av Arenan, in i duschen och ner i bassängen. Jag bjöd dem på ett tufft men skoj och effektivt 45-minuters intervallpass. Den som inte var trött efter detta fick skylla sig själv .
Men det var faktiskt ingen som ville köra mer. Här snackar vi nämligen seriöst träningsfolk som inte sparar på krutet.;-)
Tror vi kommer somna ovaggade hela bunten.

 
Grymt bra onsdag tycker jag!

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2015-12-15 19:26
Author: Ingmarie Nilsson
Två favvo-Pernillor
Många hot yoga ställen kan vara ganska sunkiga, ofräscha och ibland även ha en "skum stämning" men inte Yogainstitutet här i Halmstad.

  
Alltid fint och trivsamt. Utan att överdriva har de även bland de bästa Hot yoga klasserna jag varit på och jag har ju testat en hel del numera.
Alla lärarna är olika i sina stilar men av absoluta toppklass.
Jag verkligen längtar efter varje pass.
Särskilt Pernillas. (Även Mikael och Jenny men nu var det ju om Pernillorna inlägget skulle handla om.) Pernilla är outstanding. Så där så man vill ha henne hemma och kunna ta del av all hennes (mjuka) power och kunskap när helst behovet dyker upp.


En annan grej som jag gillar, som egentligen inte är specifik för Halmstad, men som är tack vare en annan Pernilla. Nämligen Super-Pernilla på Urban Tribes.
Det var på den där workshopen hon höll för ett tag sedan som jag blev både påmind och fick en aha-upplevelse. Efter det har jag återupptagit rejäl benträning igen och jag älskar känslan av att sakta men säkert orka mer och mer. Men teknik före vikt. Det poängterade Pernilla oräkneliga gånger och jag lyder. :-)

Inga superbra bilder. Det är nämligen inte helt lätt att tajma autokameran.
Och jag begriper verkligen inte varför mina ben ser ut som tändstickor för det är de verkligen inte. :-O


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-12-14 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Sperlingsholmsrundan
Löpmöjligheterna i Halmstad är snudd på oändliga och en av mina absoluta favvorundor är runt Sperlingsholm. Särskilt på våren när bokskogen precis slagit ut. Som att springa i en saga.

Men även en dag som i dag med frostvitt landskap är den svårslagen.
Faktum är att jag har nog älskat detta området så länge jag kan komma ihåg. Farmor och farfar bodde i en av statarhusen när jag var liten och jag kan än i dag minnas hur det luktade i stallarna av hö, kor och rovor och hur mysigt det var att sitta i det varma köket med vedspisen och äta av farmors bullbak.
Samtidigt är jag medveten om att mitt minne kanske sviktar och jag vet med att de levde ett ganska hårt liv där patron styrde det mesta och friheten var ytterst begränsad. Hierarkin var orubblig.
När jag läste historia på högskolan skrev jag nämligen min B-uppsats om kapellet och fick då möjlighet både att intervjua människor som levt under statartiden och läsa om hur det var. Livet var inte alltid bättre förr.
Men nu är det nya tider. Folket är fritt åtminstone från en gods-herre och statarhusen hyrs numera ut till "vanligt" folk.

Och rundan är magisk oavsett.

Över Galgberget, ner i dalen, runt godset, stallarna, kapellet och kraftverket, förbi travet, genom Frennarpsskogen, upp på Galgberget igen och vips! Efter ca 100 min. är man tillbaks där man startade.

  
  
  

I morgon ska jag berätta om en annan slags favorit. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2015-12-13 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
Lucia och advent
Ibland är världen extra vacker. Som i dag.

Två timmar lugnt och fint tillsammans med härliga Anette i ett ljus så vackert att ögonen tårades.
För att inte tala om vår fina runda…

Gorm, eller om det var Helga, satte stopp ibland men det finns massor av andra vägar att välja på. :-)
Gorm, eller om det var Helga, satte stopp ibland men det finns massor av andra vägar att välja på. :-)
  

 
Och är det både Lucia och advent så måste det ju firas. Fast jag fick av någon anledning göra just detta själv. ;-)

  


Ljusfesten skulle varit för två veckor sedan men Gorm tyckte annat. Bra för mig för då fick jag se allt det fina.

Ett upplyst Halmstad är temat på årets Ljusfest. Från Österbro och Järnvägbron med Nissan i centrum blir det fokus på oroligheterna i världen och det stora flyktingmottagandet som görs av länder, kommuner, städer och människor i vår del av världen.
Ett upplyst Halmstad ska vara en motvikt till den förtvivlade stämning och hjälplöshet som många människor upplever när det kommer till världsläget.
Otroligt vackert och det var massor av aktiviteter av väldigt varierande slag på det fina biblioteket.


På köpet fick jag se Lucia igen och träffa lillebror Markus och hans två pinglor.

 

Avslutade denna dag med en go timme på gymet. Det var nämligen som på badet i går. Var tvungen att sluta för de ville visst stänga. (!!!)


  
 
 
 

Hur har din Lucia och advent varit?

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2015-12-12 18:22
Author: Ingmarie Nilsson
(Kanske) nya vindar
Det är mycket man inte begriper sig på här i livet och kroppen är verkligen en av dem.

Helt utan förvarning så ville benen plötsligt springa igen. Både mycket, hårt och ”snabbt”.
men någonstans djupt inne så kände jag att även om det skulle ha funkat med intervaller så skulle det inte vara ”smart”.
Men det blev både bra och hyfsat tufft ändå.
Sprang först 50 min. distans. Bitvis friska vindar och goa backar.


 
Sen vet jag inte vad som flög i mig för helt plötsligt hade kroppen bestämt att jag skulle kuta trappor! :-O
6 x hela Galgbergstrappan med flytlöpning ner på kringelikrokvägen ner till botten. För dig som inte vet kan jag berätta att det är väldigt många trappor och man får minsann rappa på fötterna om man inte vill snubbla.
Vågar nästan påstå att det är omöjligt att inte få mjölksyra av dem…

Uppifrån och..
Uppifrån och..
…nerifrån.
…nerifrån.

  

90 min. totalt och jag hade lätt kunnat fortsätta men det är ju en dag i morgon med. Och det var ju en eftermiddag också!
Bästa Micke tog följe i bassängen och vi både simmade och körde vattenlöpning tills vi helt enkelt inte fick vara i längre. De ville visst stänga. (!!!) Men 80 min. blev det i alla fall! :-)


Älskar trainingcamp på hemmaplan. :-)
Nu är det bara att hoppas benen vill fortsätta kuta.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Friday 2015-12-11 20:11
Author: Ingmarie Nilsson
Jag har flyttat
Eller vad man nu ska säga.
Jag har inte flyttat "på riktigt" som permanent varken fysiskt eller ens med bloggen och jag är fortfarande i ljuva Halmstad. Men från att ha bott i en kär väns fina lägenhet har jag flyttat till mamma och Ulfs mysiga lya. Så bra har jag det. :-)

På köpet fick jag en ny sambo. Eller kanske det snarare är att vi blev det igen för jag och Silverkatten har camperat ihop en hel del genom åren.


Det här att vara hus/lägenhets/katt/hund/häst-vakt är ett himla käckt sätt att få nya miljöer och ny inspiration på. Eftersom jag får komma tillbaks igen så ser jag det som att jag klarar mina uppgifter ganska bra.

Helst hade jag ju velat ha en egen lya (och ett jobb) här i min hemstad men det blir säkert så när det är tänk att det ska bli.
Tills dess njuter jag av allt jag trots allt får och har.
Kutade en fin runda innan regnet började vräka ner och stormvindarna högg tag i både armar och ben.

  
Det var dock kortvarigt, stormregnet, så när jag hojtade till Hot yogan var det sagolikt vackert. Jag är löjligt förtjust i alla ljus, tingeltangel och bling bling som är nu i juletider. Och lite varstans syns stadens symboler. Tre hjärtan. Vackert. :-)


Kram från Ingmarie.

[Comments (2)]
Thursday 2015-12-10 19:01
Author: Ingmarie Nilsson
Den där styrkan
Jag vet många som tycker det är skittrist att träna styrka. Särskilt på gym.

Jag älskar det. Faktum är att jag hade nog kunnat tänka mig att köra på ganska mycket för att bli väldigt mycket starkare och ”muskligare” om jag inte hade haft löpningen. Kanske blir något till mitt nästa liv.
Eller kanske tidigare. Har ju märkt att man aldrig vet riktigt vad livet bär med sig.

Jag tror att de allra flesta faktiskt behöver, kanske t.o.m måste, träna mer styrka för vår vardag är för det mesta väldigt, väldigt bekväm med ytterst lite rejäl ansträngning för musklerna.
Det räcker inte att bära matkassar då och då eller gå i trappor. Resten av kroppens muskler behöver också användas.
Use it or lose it.

I dag blev det 50 min. på crosstrainern och 50 min. tuff styrka. Har jag tur kommer jag känna av det i morgon men jag har också märkt att även om jag absolut kan bli trött i musklerna så har jag toksvårt för att få träningsvärk.

  

Jag har klippt mig med. :-) Syns det? Det tog hur som helst flera timmar för bästa Anne att få ordning på trollhåret.
Men fint blev det om jag får tycka själv. :-) Under tiden vill man dock inte gärna att brandlarmet eller strömmen ska gå. ;-)

Före.
Före.
Under tiden.
Under tiden.
 
Och efter. :-)
Och efter. :-)

  
Det lär väl vara så här fint åtminstone tills i morgon förmiddag så jag njuter och känner mig lite extra ”lyxig” så länge det varar. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-12-09 21:32
Author: Ingmarie Nilsson
Icke-adventskalendern
Många är så otroligt flitiga och fiffiga på att göra en ”adventsträningskalender” där målet är att göra något i samma antal som datumet.

Det är en superbra grej men jag får liksom inte till det. Siffrorna stämmer aldrig.
Som i dag.
Först 65 min. löpning i nästan vårlikt (!) väder.

Onsdag betyder klubbträning vilket i dag innebar ett 55 min. tufft spinning med coach Anders.

 
 

Direkt följt av 55 min. poolrunintervaller (där jag höll i trådarna). En del var visst så trötta vid fototagningen att det ser ut som det är nära ett drunkningstillbud. :-O



 
Ja du ser! Inte en nia så långt ögat når.
Men det gick bra ändå. ;-)
Och jag har haft galet skoj precis hela tiden!

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Tuesday 2015-12-08 20:47
Author: Ingmarie Nilsson
Steninge och lite annat
Om jag vore häst skulle jag utan tvekan vilja bo på Rosenlund som mammas Stjarni och resten av hans kompisar.

Det är en oas för både tvåbenta och fyrbenta. Ordning & reda från golv till tak. Allt är finurligt ordnat och förutom superfina stallar, hagar och ridmöjligheter finns det små söta ”hyddor” man kan bo i.
I två av dem finns dessutom ett grillkåta och en bastukåta. Allt är inte riktigt klart ännu men till våren är det fritt fram att boka både boende, grillning och bastu. :-) Det kommer även finnas stenungsbakat bröd och en massa annat skoj!

  

Stjarni är förvisso inte någon superungdom längre men ibland tror jag han tror han är det.
Rulla sig i sågspån, efter att ha blivit fint borstad, är bland det bästa han vet.
Men jag förstår honom. Jag hade gjort exakt samma sak.

  

 
Stallet ligger i vackra Steninge ett par mil norr om Halmstad. Precis vid havet.
Och tja, då går det som det går.
Det gäller minsann att passa på att Sprada mellan stormbyarna!

Springa...
Springa...
..bada...
..bada...
  
..och springa igen = Sprada. :-)
..och springa igen = Sprada. :-)

Kvällen tillbringade jag i ”hörnan”. Mycket svett, mycket flow och t.o.m. några "tumme upp" och ett "shit vad du kör hårt" från en grabb max hälften av min ålder.
Så jag tipsade honom om några bra hårda pass.
Gammal är väl äldst eller hur det nu var. ;-)

  
Kram från Ingmarie.
[Comments (6)]
Monday 2015-12-07 20:50
Author: Ingmarie Nilsson
Ett evigt givande och tagande
Naturen ger och naturen tar. Precis som livet ger och tar.
Det är inte alltid man förstår varför det blir som det blir eller varför det som sker sker men i slutändan verkar det bli någon slags balans trots allt.

När jag hade gjort mitt sista coachpass på ett tag sent i november tänkte jag att nu skulle jag minsann köra på av hjärtans lust och se till att få lite fart i benen. Men vad händer?
Kroppen tvärvägrar. Den vill inte alls springa fort. Inte ens om den blev jagad av vargar. Det började egentligen med att en liten nerv i ryggen kom i kläm. Som ett ”tecken” på att jag skulle bromsa.
Nu är det i princip bra men kroppen vill ändå inte. Lugn distans funkar utmärkt, liksom hård cykling, vattenlöpning och styrka, men springa fort är omöjligt.
Egentligen tror jag att det är precis som det ska. Allt annat i naturen går på sparlåga just nu men vad gör vi människoknytt? Jo vi far runt som tokar och jagar julstämning, deadlines och snabba tider.
Om man ska ta det lugnt någon gång under året så är det säkerligen just nu när mörkret är som tätast och dagarna som kortast.
Hur ska vi annars orka med att gasa när ljuset kommer tillbaks?

Så jag gör som jag brukar nu för tiden. Accepterar och gillar läget. Något alternativ finns egentligen inte.
I går blåste det vindar från alla håll och kanter och jag hade ingen plan på varken runda eller tid. 130 minuter blev det till slut och det flaxade bra i kjoltygen kan jag lova!
Och nej någon Sprada blev det inte för även om jag kan anses tokig så är jag inte dum i huvudet. Men småkall blev jag så Hot yogan på seneftermiddagen var ljuvligt för musklerna.

  
  
Nej det är inte snö utan skum från havet. :-)
Nej det är inte snö utan skum från havet. :-)
 
 

 
Så idag hade vinden helt plötsligt mojnat och naturen var en helt annan. Solen har strålat och världen blev genast lite ljusare. De duktiga skogsröjarna har börjat städa efter Gorm men ännu är det en hel del hinder. Lugnt och fint joggade jag tills jag helt enkelt kände att jag var nöjd för dagen.
I alla fall med löpbiten. En timmes hårdkörning blev det på gymet också. :-)

  
  
 

 
Även om träning är bra för både in- och utsidan om du frågar mig så har jag gett själen lite extra näring dessa dagar.
I går var jag på en magiskt vacker Luciakonsert i Immanuelskyrkan. Minns inte när jag såg något liknande ”live” sist men helt säkert är att det är på tok för längesedan.
Så otroligt vackert!


I dag har jag haft turen att få lyssna på Markus Torgeby.
Jag har träffat honom någon gång för längesedan på löpartävlingar med betoning på längesedan. För dig som inte vet något om honom så levde han under fyra år i skogen och hans föreläsning handlar mycket om acceptans, att hitta sig själv och sin egen mening med livet.
Oavsett om du är löpare eller inte så har du möjlighet att få lyssna på honom så gör det!


  
När jag hörde honom berätta kom jag att tänka på dessa kloka ord:
”Sometimes your heart needs more time to accept what your mind already knows.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2015-12-06 20:10
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
When you say "yes" to others, make sure you´re not saying "no" to yourself.
/Paulo Coelho

[Comments (2)]
Saturday 2015-12-05 18:32
Author: Ingmarie Nilsson
Bra Helga-dag
Helga rasar vidare och det är som det är oavsett vad vi tycker och vill. Bara att gilla läget och streta på.

Det var inte utan att jag var ganska nöjd med, och tacksam över, att ha en alternativdag i dag.
90 minuter med vattenlöpningsintervaller (gjorde det ”enkelt” för mig och körde hårt på långsidorna och lugnt på kortsidorna) + 70 min. cykel då jag körde 5x (3 + 2 + 1) min. med 30 sek vila + 10 x (40-20).
Sats i Halmstad håller på att bygga om, och ska dessutom säljas till en annan kedja, så just nu är vi tränande hänvisade till en minst sagt oinspirerande lokal. Tänk dig det tristaste källargymet du kan tänka dig x 118.
Men med bra musik i lurarna så går det mesta och man bygger onekligen pannben när detta är vyerna.

Åt vänster
Åt vänster
Åt höger
Åt höger
 
 
Rakt fram
Rakt fram

Rakt ner
Rakt ner
 
Men jag var glad ändå för jag kan och får.


Har även mer eller mindre fått klart två artiklar och tvättat många svettiga kläder så jag kan svetta ner dem igen.
Bara fördelar med ruskdagar alltså!
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2015-12-04 22:08
Author: Ingmarie Nilsson
Storstadsnöjesdag
En del spenderar all tid i en storstad med att shoppa. Andra med att träna. Och äta. Jag tillhör de som gillar de två sistnämnda.
Göteborg är en guldplats för vegomat- och träningslovers.

Jag har hängt med älskade mamma och lillebror Daniel i Göteborg mest hela dagen. Lunch på Andrum, fika på Bar Centro It caféet och ännu mer mat på En Deli.
Allt ruskigt gott!
Min mage står åt exakt alla håll nu och det känns som jag inte kommer kunna äta på en vecka.
Minst!
Men jag vet hur det är. I morgon bitti kommer jag längta efter min gröt igen.

  
 
 

 
Jag hade nog inte fått i mig allt om jag inte fått till ett riktigt bra gympass mitt i allt. Måste ha varit bra krut i den där Andrumsmaten för jäklar vad jag lassade på!
Inte gjorde det saken sämre att Sats Kompassen är ett grymt inspirerande träningshak!

  

  
Kutade gjorde jag dock hemma i Halmstad i Helgas sällskap. Inget för den som är rädd om (nya) skor eller för att få krullhår.


  
Trevlig helg alla!
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2015-12-03 21:37
Author: Ingmarie Nilsson
Ljusen i mörkret
Visst gillar jag ljus och mys men lite segt är det allt när klockan ringer och det fortfarande är kolsvart ute.
Men det finns många (osynliga) ljusglimtande "tack & lov" och de hänger jag stenhårt fast vid.

Så tack & lov att jag kan springa under de få ljusa timmar det är på dagen just nu. Jag lider verkligen med de som tvingas vara inne hela dagen utan mer ljus än det från lamporna.
Om du inte redan börjat, och du vill slippa bland annat förkylningar och vinterdepp, så är det hög tid att börja käka extra d-vitamin nu.


 
Och tack och lov att detta ljuva hak finns.
När fukten tränger in i märg och ben så som den bara kan här på bästkusten då kräver nämligen min kropp mer än varma sockra och rykande te för att tina upp.


Om klubbkompisarna som var med på mitt poolrun-pass i går sa tack & lov för att jag kom och coachade låter jag vara osagt men de såg då förbenat glada ut. Efteråt.
Jag tyckte det var skoj exakt hela tiden!

 

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Wednesday 2015-12-02 20:51
Author: Ingmarie Nilsson
I stormens spår
Vi människoknytt må vara rackare på att uppfinna coola smarta saker som kan ta oss både ut i rymden och byta hjärtan, bygga skyhöga byggnader, göra vapen som dödar miljontals, ändra gener, anlägga konstgjorda sjöar och jag vet inte allt.
Men när naturen sätter in sina krafter då har vi inte mycket att säga till om.
Spåren efter stormen Gorm är inte de värsta som varit här i Sverige och absolut inte om man jämför hur det ser ut efter andra naturkrafter i världen, men de är då tillräckligt stora för att man ska förstå vilka krafter det handlar om.
Hus som rasat, tak som flugit iväg, bilar som vält, strömlösa samhällen, inställda tåg, översvämningar, nedfallna skyltar och alla dessa träd som knäckts som små klena tändstickor.

Det var med både fascination och en slags fasa jag tog mig över allt bröte på en av mina vanligtvis så fina stigar. Överallt låg grenar huller om buller som slitits av sitt träd och jag vet inte hur många träd som slitits upp med hela rotpaketet.
Nästan obegripligt vilka krafter!


  
 
  

Vilken liten skrutt man är ändå i det stora hela. Ingen av oss hade stått pall om vi varit i vägen.
Då hjälper det inte hur mycket vi uppfunnit för då är det enda smarta att ta skydd och hoppas det räcker.
Kram från Ingmarie.
[Comments (5)]
Tuesday 2015-12-01 15:43
Author: Ingmarie Nilsson
Far söderut
Jag gillar verkligen att åka tåg.

Särskilt när man kutat sköna (nåja) intervaller innan och särskilt när det flyter på utan ett enda missöde och särskilt när det tar mig till ett av mina absoluta favvoställen.
Smidigt, bekvämt, miljövänligt och har man tur även hyfsat billigt.

En mycket bättre arbetsplatsvy än så här vet i sjuttsingen om jag kan få. Gratis kaffe inkluderat! :-)


 
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-11-30 18:54
Author: Ingmarie Nilsson
Insikten
Den finns där nog egentligen alltid men ibland slår den till med en vansinnig kraft.
Den där insikten om att livet är kort, ändligt och just nu.

Känslan kan göra att jag nästan tappar andan. Det är så otroligt ogreppbart att en dag kommer jag, och inte heller du, finnas med här på jordelivet längre.
Det är en hisnande tanke samtidigt som den för mig är helt obegriplig.
Kanske är det åldern, kanske är det något i luften eller kanske det blir så där extra kraftigt när man en gång varit i ”det svarta hålet”.

I går tog jag ”mod” till mig och skrev ett kort inlägg på FB om just depression och om att kanske inte riktigt ”passa in” i mallen.
De flesta har ju trots allt barn, fast (heltids)jobb och kanske t.o.m hus, bil och vigselring.
Jag har typ inget av det där. :-)

Ungefär så här skrev jag:
Det finns alltid någon som retar sig på vad man gör/inte gör oavsett. Så det finns säkert de som tycker jag är fjantig och patetisk som fortsätter springa trots att min ”PB-tid" är förbi sen länge och det finns garanterat de som tycker jag är en idiot som Spradar.
Men så här är det.
Livet är kort och ändligt. Jag har periodvis levt med svåra depressioner och vill inte ner i det svarta hålet igen. Nu pratar vi inte ”vadtristvädervardagsdepp” utan ”inteviljalevalängre-depp”. Du som varit där vet vad jag menar. Till dig som inte varit där kan jag bara säga att du har inte missat ett skit.
Nu är jag frisk men jag måste jobba med detta v-a-r-j-e dag.
D-vitamin, yoga, meditation och löpning är mina bästa mediciner i nuläget.
Och Sprada.
Att hoppa i det iskalla vattnet är en kick utan dess like. Med risk för att bli helt idiotförklarad så skrattar jag högt och plaskar runt som en tokig unge.
Men det bjuder jag på. Oftast är det ändå ingen som ser mig. Änderna är ju lika tokiga de.

Jag har helt enkelt insett att jag lever för min egen skull men jag lever även för att vara en del av andras liv och som deprimerad är det snudd på omöjligt...
Jag har ansvar för min egen hälsa, liksom du har för din, och jag har valt att leva som jag gör just nu.
Få av oss är ”offer” för de livsval vi har gjort men det är väldigt mycket enklare att skylla på andra/annat än att ta ansvar.
Därmed inte sagt att det är enkelt men alternativet är ändå väldigt mycket värre.

Gensvaret gjorde mig helt paff. Och rörd djupt in i hjärtat. Så mycket snällt som skrevs och så mycket pepp vet jag inte om jag någonsin läst!
Det finns mycket ondska i världen men jag är övertygad om att det finns ännu mer kärlek. :-)

Så jag lever på.
I går blev det distans-Sprada samt gym och Hot mojo yoga tillsammans med fina Jenny.

  

  
  

 
”Örnen” klarar jag hyfsat fint men…
”Örnen” klarar jag hyfsat fint men…

…när det gäller ”bryggan” har jag dock lite att jobba på. :-)
…när det gäller ”bryggan” har jag dock lite att jobba på. :-)
 
I dag har det blivit långa vattenlöpningsintervaller och gym men utan en endaste bild. :-)

Ännu har jag inte tänkt lämna in men den dagen det är dax hoppas jag att jag är nöjd och liksom ”färdig” med tiden på Moder jord.
Och att någon annan tar över Sprada-äventyren.


Lev väl gott folk!
Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Sunday 2015-11-29 19:20
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
The best and most beautiful things in the world can not be seen or even touched. They must be felt with the heart.
/ Helen Keller

[Comments]
Saturday 2015-11-28 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Sista novemberlördagen
När man coachar andra mycket blir man förvisso (förhoppningsvis)  vältränad men också galet ur form.
Från nu så lugnar det ner sig och jag kan träna ”på riktigt” och mer efter vad kroppen vill och behöver så nu hoppas jag kunna få lite mer fart på benen.
Tiden får utvisa.
Jag vet av erfarenhet att oavsett går det inte att skynda fram något. Tålamod, tålamod.

10 x 2 min med 1 min. joggvila + 10x30-30 blev det i dag som en första start.
Mest segt och tungt men det är väl som det ska.
Då kommer det kännas desto lättare när det vänder. :-)

  

 
Det riktigt bra var dock att nu var isen borta!
Änderna också.
De kanske inte orkade vänta på att få bada. ;-)

 

Det brann gött i benen när jag fått på mig kläderna och sprang hemåt igen.
Och plötsligt var de superpigga också!

Men visst, kallt är/var det så en timmes Hot mojo yoga på detta satt bra fint.



Kram från Ingmarie
[Comments (2)]
Friday 2015-11-27 20:44
Author: Ingmarie Nilsson
Allt för hälsan mässan 2015
Det är när man gör samma grej varje år vid samma tid som man verkligen inser hur enormt fort tiden går.

Tyckte det bara var någon vecka sedan sist men nu var det dax för Allt för hälsan-mässan igen.
Precis som förra året jobbade jag för Mighty Sport och precis som förra året var det skoj som attan. Folk som är där är ju både trevliga och nyfikna!


Detta året har man slagit ihop hela kalaset med Fitness festivalen och Acadermia.
Vet inte om det är bra eller dåligt för jag hade fullt upp med en. Jag upplever det dock generellt som det mattats av en smula med åren och att det kan vara stor variation på kvalitén hos utställarna.

Men jag hittade några riktigt fina grejer och fynd när jag traskade runt lite.
Som t.ex Ecos kokosvatten.
Det finns absolut inget bättre och godare kokosvatten om du frågar mig och eftersom det var grymt bra erbjudande shoppade jag rejält av supertrevliga Magnus.

 

Jag fick även en kokostvål samt flera påsar med grymt goda kokoschips. Förstå vilken lycka för en kokosfantast som mig!



I en annan hörna fyndade jag en massa Yogi-te. Massor av olika smaker så det var fasligt svårt att välja men till slut blev jag ju tvungen. Det går ju inte att vela hur länge som helst.


Hittade även en monter där man kunde köpa äldre nummer av en av mina nya favvotidningar Yoga World
Det är en ganska ny tidning så det finns inte så många "gamla" nummer vilket väl var tur för annars hade det kunnat bli väldans dyrt.
Och tungt.

  
För med allt detta, plus alla träningskläder och matlåda, så var min packning minst sagt tung när jag skulle hem.
Tur jag går på gym. ;-)


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2015-11-26 21:30
Author: Ingmarie Nilsson
Bye Tanto Tribe
I hate goodbyes.
På riktigt.
Särskilt såna där långdragna, sega, känslosamma när man till slut inte vet vad man ska säga.
Eller ens när man kan gå.
Mycket bättre att bara säga ”vi ses” och sen dra.
En psykolog skulle säkert ha någon bra diagnos på det där men jag tänker inte ens försöka analysera varför.

Vår avslutning på Sats Running Intervals by Urban Tribes var en avslutning i min stil även om den var sorglig den med.
Svett, snabba ben, mjölksyra, pepp, glädje, hejarop, applåder och sen hej då.

  


Och såklart ännu mer pepparkakor. Är det avslutning så är det. :-)

 
Som den positivitetssökare jag ändå är så har jag i alla fall kommit på en bra grej med att inte ha dessa pass längre.
Jag kommer faktiskt inte att sakna att behöva ge mig iväg på kvällen. Särskilt inte nu när det är så mörkt.
Men med mitt miniminne så har jag snart glömt det lilla minuset och kommer antagligen inte ens komma ihåg att det ibland t.o.m regnade och var snorkallt. Eller ens Tantos grymma backar. ;-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-11-25 19:53
Author: Ingmarie Nilsson
Inspirerande möte
En av de största fördelarna med mina jobb är att jag träffar så otroligt mycket trevligt folk.
Jag har fått ta del av makalösa historier som innehållit både glädje, sorg, skräck och spänning.
Livshistorier som berört djupt in i hjärtat men även, till synes, små vardagssaker utan betydelse. Men vardagen är ju en del av det som kallas livet och därför egentligen det verkligt stora.

Så ibland träffar jag på en människa som jag på något vis vet att jag aldrig kommer att glömma.
Du har säkert också varit med om det.
Det behöver egentligen inte vara något supermärkvärdigt men något hos denna person berör lite extra mycket och liksom fastnar direkt i hjärnans minnesbank. Som en extrafin liten tatuering som aldrig kommer att gå att ta bort.

I dag har jag träffat just en sådan person.
Björn är kanske ingen superkändis men han har då både gjort avtryck och inspirerat mig till fullo denna eftermiddag.
Nu går min hjärna på högtryck!
Och du kommer få chansen att läsa om varför och mer om denne man i Spring i början av nästa år.


Jag blev dessutom bjuden på jordens, troligtvis, godaste lingondricka. Homemade!
Björn skulle kunna öppna en lingondricka-butik utan problem.

 
Träningsmässigt har det blivit gymet och en löptur.
Nu när jag har coachat så mycket känns det nästan konstigt att springa solo.

  

Enda "kassa" denna dag har egentligen varit att det inte blev någon Sprada.
Isen låg i vägen. T.o.m änderna såg lite ledsna ut när de spatserade fram på det frusna vattnet. De har ju liksom jag fattat grejen. ;-)


Men om någon dag tror jag eländet är borta för nu är det mildväder på g. :-D
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-11-24 20:36
Author: Ingmarie Nilsson
Ovetenskapligt test
Testade ett nytt ”träningsupplägg” i dag.

Ingen särskild anledning egentligen mer än att jag var nyfiken på hur det skulle vara och kännas.
Det jag gjorde var att jag i förmiddags körde ett rejält tufft spinningpass på en timme direkt följt av ett medelhårt styrkepass.
Inget ovanligt med det men nu i kväll körde jag dessutom löpintervaller och just den kombinationen på samma dag var ny för mig.

Om det var detta, en bra dag eller kraften från de andra i intervall-gänget låter jag vara osagt men benen kändes galet pigga!
Själv tror jag att om man kör cykling på lätt växel och med hög kadens dagen innan ett löpintervallpass så kan det bli en jäkla kick för benen. Men det är alltså bara som jag tror.
Med bara en person i "testgruppen" så är det väl kanske inte någon särskilt tillförlitlig studie även om jag testat vansinnigt många gånger med samma resultat. ;-)

Och det var verkligen något magiskt KIP i dag,
Vi var många som var pigga.
Kanske blir det så på avslutningsfester? Samtidigt som det är lite sorgligt så vill man liksom göra det extra roligt och energifyllt.


En annan fördel med att få vara med på så många avslutningspartaj så här innan jul är att man får extra mycket glögg och pepparkakor. :-)

 
Kram från Ingmarie.
[Comments]
Monday 2015-11-23 23:47
Author: Ingmarie Nilsson
Känslosam dag
I dag tog en epok slut. Eller kanske mer korrekt denna vecka.
Efter två år med Sats Running i samarbete med Urban Tribes är slut och finito. Kontraktet har helt enkelt löpt ut och kommer inte att förlängas. Jag har varit med från allra första början och varit ganska mmycket involverad på flera sätt och det har varit roligt exakt hela tiden. Faktum är att detta har varit ett av mina roligaste coachuppdrag hittills.

Måndagens Sats Fartlek by Urban Tribes har varit ”min” på så vis att jag varit Headcoach från start. Så det var med sorg i hjärtat jag körde detta för sista gången någonsin med mina goa kollegor. Kommer sakna dem och alla fantastiska deltagare som varit med oerhört mycket.



Till våren kommer det säkert att bli någon annan typ av ”Outdoor Running”, men jag vet inte exakt vad, och jag kommer fortsätta jobba med löpning på Sats. Jag vet dock att detta kommer bli galet svårslaget!

Om det är något jag avskyr så är det farväl och det var precis så jag klarade mig från att börja lipa.
Tror jag lyckades så bra med att hålla mig i skinnet för att vi efter passet bjöd på glögg och pepparkakor. Vem kan liksom börja lipa då?

  
Nu var det så turligt att jag och finaste Karin hade bokat in oss på Mia Skäringers ”Avig Maria” direkt efter. (Jo vi hann att duscha om du undrar. ;-) )


Faktum är att jag inte riktigt finner ord för hennes föreställning så jag låter helt enkelt bli.
Det enda jag kan säga är se den om du får chansen för här snackar vi mästerligt mästerverk!

  

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2015-11-22 14:07
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Keep life simple and enjoyable by doing what you know in your heart is right.
/Okänd

[Comments]
Saturday 2015-11-21 20:15
Author: Ingmarie Nilsson
Solsken och egoboost
Det är himla bra när man prickat ett av alla extra coachpass på en av novembers finaste dagar.

Ett Sats Fartlek by Urban Tribes-pass i strålande sol med en massa andra glada kan ju bara bli helt rätt.

 

Sen gjorde jag som förra lördagen och kutade hem.
Nästan snabbare än SL. 
(Om man jämför med resandet dit så var det förresten snabbare. För ett stopp av okänd orsak + en krånglande dörr med påföljd att hela tåget behövdes tas ur bruk gjorde att det jag nära på kom för sent till passet.)

  

Lite senare dammade jag även av ett bra gympass på Medis.
De håller på att renovera så det är en härlig röra men det kommer bli grymt bra! Och en lördagskväll är det ändå väldans gott om plats.
Folk gör tydligen annat. ;)

 
En plats som blivit väldigt fin, om jag får säga det själv, är vår lya.
Under en dryg veckas tid har vi röjt, slängt, sorterat, gett bort och möblerat om så nu känner vi nästan inte igen oss.
Så här blev min nya egohörna. Vad tycks? :-) 

 

Kanske kan det verka skrytigt men jag är faktiskt stolt över vad jag trots allt åstadkommit genom åren.
(Även om det är ett tag sedan.)
Känns fint att kunna tänka tillbaks på samtidigt som jag blickar framåt mot nya äventyr och mål.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2015-11-20 15:37
Author: Ingmarie Nilsson
Det som göms i damm...
Röjandet och rensandet fortsätter.
Vet inte hu många kassar vi slängt och skänkt men många är det!

Om någon vill ha gratis böcker av alla möjliga slag (skönlitteratur såväl som anatomi/medicinböcker och prosa) har jag några välfyllda kassar som finns att hämta gratis här i Bagarmossen. :-)


Liksom ett fint skrivbord för ynka 200 kr.


Nu har vi kommit till steg två.
Möblera om.
Och det tar sin lilla tid för även om jag rensat bort galet mycket så är det en hel del grejer kvar.
Förutom allt damm i bokhyllan så hittade jag även den här!


Det där kallar jag riktigt bra städpeng. Kanske jag helt enkelt borde städa oftare…?
:-)
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Thursday 2015-11-19 21:24
Author: Ingmarie Nilsson
Ljusglimtarna
Oj oj oj.
Det är verkligen, verkligen grått nu.
Och kallt.
Och blött.
Nästan så jag inte vet om det är morgon, kväll eller någonstans mittemellan.

Redan klockan 16 är det både gatlampor och cykelljus som gäller om man vill se något.
Redan klockan 16 är det både gatlampor och cykelljus som gäller om man vill se något.
 

Så nu gäller det att hitta varenda liten ljusglimt för att inte skrumpna ihop.
För de finns!
Även om de är pytte-pyttesmå.

Som ett besök hos världens bästa sjukgymnast t.ex.
Mitt ben är ju i princip bra men Jenny ger fortsatta bra tips, behandlar och peppar så man blir glad i hela magen.


Eller ett bra pass på Eriksdalsbadet på bästa tiden. D.v.s när det är minst med folk i plurret och gott om plats i bastun.


För att inte tala om en minisiesta jämte Elvira the cat mitt på eftermiddagen.
Hög mysfaktor där!

Jo hon ligger där med. Kamouflerad. ;-)
Jo hon ligger där med. Kamouflerad. ;-)

Intervaller med ett härligt Sats-gäng i regn och mörker är väl kanske inte direkt mysigt men galet skoj!
Vilket ös! Och jag älskar som sagt var Årstabron. Skitcool!

  

  
Och hjälper inte något av detta så kan man alltid titta sig runt omkring på tuben för där finns garanterat en och annan liten juvel som gör att man inte kan låta bli att le. :-)


Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2015-11-18 20:37
Author: Ingmarie Nilsson
Topp-onsdag
Det känns som det händer väldigt mycket elände i vår värld just nu så jag känner mig extra lycklig och oerhört tacksam för allt jag har.
Med lite fantasi kan man kalla mig proffs för jag får ju faktiskt betalt för att kuta!
Och prata löpning med både ”riktiga” proffs, amatörer och allt däremellan.
Inte dumt alls.

Först ett företagscoachpass för Urban Tribes med några riktigt tuffa intervaller i LillJanskogen tillsammans med några unga och ruskigt raska grabbar.
Men jag hängde faktiskt med riktigt bra!

  


Körde direkt ett riktigt bra styrkepass på gymet, käkade och sen vidare till Eriksdalsbadet för vattenlöpning med Guldsällskap.

 
Hade det inte varit för jag hade en tid att passa hade jag hängt kvar tills stängningsdax. Underbart!
För sist men inte minst blev det även ett PT-pass för Aktivitus. Men då ”fuskade” jag lite och lät adepterna jobba desto mer.
Man ska ju inte spänna bågen för hårt.


Tror banne mig inte det finns någon mycket bättre och härligare känsla än denna när man liksom bara kan.
När kroppen är stark och villig och odödlighetskänslan är som störst.
Jag vet att den inte är för evig och just därför gäller det att njuta till 100% när den väl är där.
Och det gör jag.
Jösses vilken bra dag!

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Tuesday 2015-11-17 19:49
Author: Ingmarie Nilsson
Inte utan att jag undrar vad som felar ibland...?
En kort stund visade sig både solen och en klarblå himmel denna dag och vad gör jag då?
Jo, jag går ner i en mörk källare, sätter mig på en sunkig spinningcykel, kör en klass + eget i totalt 80 min.
Kanske är det något fel på mig?


  

Och kanske är det något fel på mig när det hos ”grannarna” är endast några ynka droppar svett på golvet medan det hos mig är en mindre sjö?

Golvet runt cyklarna framför mig efter passat
Golvet runt cyklarna framför mig efter passat
Jämfört med runt mig…
Jämfört med runt mig…
  

Men ärligt talat så tycker jag det är helt ok.
Att sitta där i källaren och mata på.
Svettas och bli toktrött.
Jag går in i min egen bubbla och tänker inte så mycket mer än på just den intervallen jag kör.

Det hade dock varit busenkelt att sticka ut och springa istället men, även om det inte är någon som helst garanti, så tror jag detta är min väg för att undvika skador.
5-6 löppass/vecka är vad jag grejar just nu. Resten av alla pass får helt enkelt bli annat.
Bra träning kan man ju få på många sätt och varken hjärta eller lungor fattar egentligen skillnaden.

  
Så förhoppningsvis är dessa ”fel” i skallen bra i längden. Oavsett har jag kul och lever livet fullt ut.
Och det är väl det som är meningen med alltihop? :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-11-16 21:16
Author: Ingmarie Nilsson
Blöt måndagsfest
Måndag betyder Eriksdalsbadet på förmiddagen och i dag tror jag minsann halva Stockholm stads skolkids var där och simmade klädsim.
Jösses!
Tur jag inte behöver så mycket plats som vattenlöpare.

Eftermiddag och kvällen betyder först Sats Fartlek by Urban Tribes på kvällen och sen styrka på gymet.
Blött, mörkt och ganska klent med deltagare men energin från de som var där var det då inget fel på!
Jädrans vad det gick undan!
Och absolut ingen ångrade att de tagit sig dit. Större leende än på Tanto-gänget fanns inte i stan denna kväll. I alla fall efter passet.


 
Sen var det extra mysigt att rocka loss på gymet. ”Sämsta” tiden rent utrymmesmässigt, för det är verkligen packat med folk, men jag tycker det är riktigt skoj och inspirerande. Utan att ens ha vett att skämmas stjäl jag träningsideér från alla bra PT och andra kunniga atleter som finns på Medis.
Är jag riktigt modig ber jag dessutom om hjälp. :-O
Får väl bjuda igen med något skoj löppass. ;-)


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Sunday 2015-11-15 20:01
Author: Ingmarie Nilsson
Röj- och svett
Varje gång jag grejat en deadline så känns det, under en kort tid tills det är dax för nästa, som jag har e-o-n-e-r av tid.
Du vet ungefär som den där känslan när man hade sommarlov som barn.
Som en evighet.
Och jag ser alltid till att fira varje gång lite extra.
Så som jag tycker om att fira.

Vi har röjt och rensat i garderober, förråd och köksskåp som tokar här hemma.
Vi snackar röj som i flyttröj fastän vi inte ska flytta.

Ännu.

Nu är det nästan helt tomt överallt och jösses så skönt det är. Men ännu är vi inte helt klara. Röj-projektet fortsätter. Lika bra att passa på när man är på det humöret.
Jag behöver verkligen rensa i röran emellanåt. Tror det är bra för själen. Att bli av med saker som ändå inte används. Som bara finns utan orsak. Bättre någon annan får nytta av dem alt. slänga bort det.

Bra träning har det också blivit. Det har förstås, trots allt svettande, varit omöjligt att inte tänka på det hemska som hänt i Paris. Kanske det delvis var därför som jag känt extra mycket glädje över att jag har lyxen att bo där jag bor och att jag inte vet någon som direkt drabbats av hemskheterna.

Lördag betyder numera Running fartlek by Urban Tribes-coachning från Sats Fridhemsplan.
Härligt gäng och härligt pass!
Bäst var att jag fick träffa Karin och att benen tog mig hela vägen hem till Bagis efteråt utan en endaste protest.


  
  

Lite senare härjade jag runt på Sats Medis och jag tror banne mig jag lyckades jobba med varje liten tänkbar muskel. :-)

  
Men det var alltså i går.
I dag hojjade jag bort till Slakthuset.
Där det är så bra cyklar och man kan sitta i spinningsalen hur mycket man vill bara det inte är klass.

Jag vet att jag säger det nästan varje gång, att det här var bland det mest jobbiga jag gjort, men just där och då så känns det verkligen så.

10 x 60-30 + 20 min. tröskel + 10 x 60-30.
Allt med kadens 90-110 och watt på 3.5-4.5 gånger min kroppsvikt. (Har fattat att watt-träning är grejen! Och att man ska ligga på 3-4 ggr. sin kroppsvikt. Typ...)
Plus upp- och avcykling förstås.
Jädra vad jag slet. De där 20 min. mitt i var inte att leka med. :-O

  
 
 

 
Och tro det eller ej men det blev ett Barre-pass på Medis även denna söndag.
Hur jag kunde tycka det var ojobbigt är för mig en gåta nu. Jag blir genomsvett och benen skittrötta!


Det mest slappa denna helg, förutom att skrattmusklerna fick jobba, var utan tvekan biostunden.
En underbar jävla jul är en helt underbar jävla film!
Se den!


Så berätta, vad har du gjort i helgen?

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2015-11-14 14:30
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Sometimes you have to stop thinking so much and go where your heart takes you.
/Okänd

[Comments]
Saturday 2015-11-14 14:29
Author: Anders Gustafson
Problemen med svenska bokstäver (förhoppningsvis) lösta
Det har under hösten varit problem med att använda (bl a) svenska bokstäver (å, ä och ö) när man lämnar en kommentar till ett blogginlägg.

När man använt svenska bokstäver i namn- eller text-fältet, så har ibland dessa värden försvunnit.

Detta ska nu vara löst, så ni ska återigen kunna använda å, ä och ö när ni lämnar kommentarer.
[Comments (2)]
Friday 2015-11-13 19:44
Author: Ingmarie Nilsson
Egentid
Att coacha innebär mycket tid med andra och emellanåt kan det vara en stor utmaning för en person som mig med stort behov av egentid.
Fatta mig rätt, jag älskar det jag gör, men det gäller att finna balans så det inte blir för mycket av varken det ena eller det andra.

I dag sprang jag helt för mig själv.
Superlugnt i skogen.

 
 
 

 
Jag vet aldrig riktigt när det händer.
Att det blir en Sprada.
Men när jag sprang förbi fina Flaten visste jag!
Och jag var garanterat ensam.

  
 
 
Ja det blåste en del... ;-)
Ja det blåste en del... ;-)

Sen var det bar att dra på sig jackan och brallorna (tröja och trosor skippar jag) och kuta hem.
Rusig av endorfiner!

Kram från Ingmarie.
[Comments (6)]
Thursday 2015-11-12 20:47
Author: Ingmarie Nilsson
Stilla sinnet
Även om jag yogar och mediterar i princip minst en gång varje dag så betyder det inte att jag per automatik är lugn, sansad och godhjärtad hela tiden.

Jag är ju fortfarande jag. Med en virrig hjärna, skiftande humör och en rastlös själ.
Skillnaden nu är väl egentligen f.f.a att jag inte längre dras med i känslovågorna så lätt.
I stället väntar jag ut dem och låter det hela lägga sig innan jag agerar.

Men ibland dras jag ändå med i sinnet och känslornas svallvågor. Som i går.

Jag tänker inte gå in på hela dagens detaljer men låt oss säga att efter lunch var det en skitdag med stort S. Så när jag sent på kvällen landat på en stol och ännu en gång fick sitta ensam utan mat i ett stort sällskap bara för att jag valt vego fick jag nog. (Ursäkten var att de bara hade en stekpanna. Som om det gjorde saken bättre. Har jag valt vego vill jag naturligtvis den ska tillagas vego med!)
Dessutom var den försenad typ en timme. Bara det räcker egentligen.

Så jag reste mig och gick.

Jo jag vet, som en obstinat 5-åring.
Men ibland bara måste man.
Stå upp för sig själv och markera att det inte är ok.
Exakt hur svårt kan det vara att servera alla samtidigt? Eller att ha två stekpannor?

Det finns nog de (särskilt i sällskapet) som tycker detta är tramsigt och ett lyxproblem men just där och då var min tålamodsork som sagt var slut.
Jag valde, helt själv att leva vego-liv för 35 år sedan, då var man verkligen en knepig typ, men nu är det år 2015 och jag tycker vi borde ha kommit längre än så här.
Ännu ett hak jag aldrig mer kommer sätta min fot på.

Irritationen och ilskan fanns kvar i morse men eftersom jag inte gillar att känna så var det bara att se till att skala av sig eländet.
Efter dagens långa poolrun-pass och undersköna Yin yoga-pass är jag åter mjuk i både kropp och sinne.
Så enkelt var det. :-)


Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Wednesday 2015-11-11 22:59
Author: Ingmarie Nilsson
Some days...
Vissa dagar önskar man banne mig att man inte gått upp från sängen ö.h.t.
I dag har varit en sådan dag.

Den började egentligen väldigt bra med den vanliga morgonyogan, god frukost och ett härligt coachgäng i solen.


Så hur skulle jag ens ha kunnat ana att den helt skulle spåra ur efter lunch med datorkrångel, sura mail och inställda möten?
När jag sen inte heller fick den (förbeställda) maten sent på kvällen efter många timmar utan mat så tröttnade jag totalt.
Då var liksom motgångsorken slut.

Men i morgon är en ny dag och den kommer garanterat vara bättre för just denna onsdag är verkligen svårslagen när det gäller skitdagar.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-11-10 20:08
Author: Ingmarie Nilsson
Hollywood nästa?;-)
Alla grupptränings-pass på Sats har även en beskrivning på vad det är med ord, bild och små filmsnuttar.
Emellanåt behöver dessa förstås uppdateras, göras om och även göras nya då det hela tiden hittas på nya releaser.

I dag har jag varit med på två sådana filminspelningar.
Ett Hot Mojo och ett Indoor Running.
Ruskigt skoj!
Typ tokroligt!
Lovar att berätta när det ligger uppe på hemsidan så ni kan se spektaklet.

Ett här på Spårvagnshallarna
Ett här på Spårvagnshallarna

Och ett här på Sveavägen
Och ett här på Sveavägen
  
Hot Mojon är ju en av mina favvisar och jag kör 1-2 pass/v. om inget oförutsett händer.
Och även om det inte låter så himla lattjolajbans att köra på löpband så kan jag lova att det är det. I alla fall i grupp som på t.ex Sveavägen.
Även som instruktör är det ett guldpass. Valfri musik, headset och massor av löpare som ger järnet.
Jag dras med nästan direkt. Särskilt när det är en så bra coach som min kollega Göran. Grymt bra pass!
Kalla mig lättlurad men jag går igång på sånt här!
4 x 2 min. hög fart + 4 x 50 sek. stegrande backe + 4 x 90 sek full sula.
Tror t.o.m filmsnubben drogs med i draget. :-)


Coach Göran himself. Grym grabb!
Coach Göran himself. Grym grabb!


  
Mitt emellan de där två passade jag på att vara ute och köra ett coachpass på ett företag tillsammans med kollegan Kenth.
Snacka om lyx! Strålande sol, klarblå himmel, intervaller med stort glatt gäng på betald arbetstid.


Något Hollywood lär det inte bli men det har varit skoj som fasen och på köpet har jag fått härligt trötta ben. Vad mer kan man väl begära av en helt vanlig tisdag i november?
Kram från Ingmarie
[Comments (4)]
Monday 2015-11-09 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
Bli sedd
I min del av landet börjar det bli mörkt redan vd 16-snåret nu. Kl 17 är det garanterat kolsvart.
Det är bara att gilla läget för så här kommer det att vara ett tag till innan det vänder.
För vänder gör det.
Alltid.

Nu har jag ju ofta turen att kunna träna ute på dagtid och jag bor dessutom såpass bra att även om jag ska kuta när det är mörkt så finns det lampor som lyser upp i princip överallt.
Vi har faktiskt en pannlampa men det är mest Anders som använder den. Men snart kommer nog jag med ta den i bruk för även om jag är pimpad uppifrån och ner med reflexer så kan det vara knepigt för cyklisterna att se mig.

För reflexer måste man ha nu.

De flesta löparkläderna har en hel del inbyggda men det räcker oftast inte. Det finns superbra västar och annat att komplettera med.
måndagspassen erbjuder vi alltid reflex-västar till deltagarna och eftersom alla ser likadana ut blir det en härlig gruppkänsla på köpet.

Busenkla ”rullar” att ha runt arm och/eller ben vare sig man kutar eller ej.
Busenkla ”rullar” att ha runt arm och/eller ben vare sig man kutar eller ej.
Det märks kanske inte här men reflexvästarna gör att man syns ofantligt mycket mer än utan.
Det märks kanske inte här men reflexvästarna gör att man syns ofantligt mycket mer än utan.
 

Roligast, och sötast, är nog ändå min blinkade Mr Smiley. :-)



Vilken är din favvo bli sedd-pryl?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2015-11-08 20:17
Author: Ingmarie Nilsson
Full helg
Att vara egenföretagare innebär stor frihet men också att det är stor brist på ”vanlig” arbetstid.

Så i helgen har det jobbats en hel del men egentligen känns det inte som jag knegar för jag gör ju mest bara sånt jag gillar.
Bl.a har jag skrivit träningsprogram och kört ett härligt intervallpass med Kristinebergs triben. En smula blött men jag är ju inte gjord varken av socker eller papper.

  
 

Kutade till Södermalm efteråt och när jag skalat av mig alla blöta kläder förstod jag varför det var en smula tungt. Vatten väger! Mycket!
Men med lite go mat tillsammans med världens bästa sambo på Chutney så kom krafterna snart tillbaks.


 
Ett 90 min. f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t Yin yoga-pass på Yogayama avrundade gårdagen.
Fattar fortfarande inte hur tiden kan gå så fort fastän man inte gör många knop.


Köra egna cykelintervaller på Slakthuset är superbra! Man får nämligen vara i spinningsalen hur mycket man vill bara där inte är en klass. Bra hojjar med både kadens-watt- och pulsmätare.
12 x 120-30 (rullvila 2 min. ) + 10 min tröskel (rullvila 2 min.) + 10 x 30-30. Samt uppvärmning och nedcykling förstås.
Inbillar mig att t.o.m en ”riktig” cyklist skulle tycka det var ett ganska ok pass. Jag blev illa fall trött…

 

Och sen ännu ett Barre-pass på Medis.
Ja du läste rätt. Det börjar nästan bli en vana. Numera blir jag t.o.m svettig av passet.

Men svettigast är ”helvetesmaskinen”.
Ändå är den mindre svettig än the real thing

  
Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Saturday 2015-11-07 19:48
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Life begins at the end of your comfort zone.
/Okänd

  
[Comments]
Friday 2015-11-06 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Utbildas och testar tester
Ännu en utbildningsdag på Aktivitus.

Estelle från centret i Göteborg kom hit för att drilla mig och mina super-kollegor i löpstegs- och funktionsanalys.
Aldrig hade jag väl trott att det kunde vara skoj! Att ta del av andras kunskap är enormt utvecklande och att dessutom få diskutera fram nya metoder och analyser är ruskigt spännande.

  
Estelle, Mia, Jeff och Martin.
Estelle, Mia, Jeff och Martin.

Men ingen teori utan praktik. Inte om det ska bli riktig bra i alla fall. ;-)
Jag fick genomgå hela paketet med filmning från alla håll och kanter, synad uppifrån och ner, granskad och analyserad in i minsta detalj.
Nyttigt!
Och peppande som attan för jag fick faktiskt väl godkänt på det mesta. :-)



Det finns dock alltid något att slipa vidare på, alltid någon liten svaghet som kan förbättras och någon ny övning som kan hjälpa så löpningen/cyklingen/träningen blir effektivare och enklare.
Fysiskt såväl som psykiskt.

Snart ska jag även ge mig på att genomföra ännu en tröskel- och maxVO2 test. Det kommer bli intressant för båda de där sakerna är ju extrema färskvaror och det är väldigt många år sedan jag gjorde det sist.
Minns mest att det var roligt, svettigt och att sista delen var sjukt jobbig.
Men eftersom jag har guldfiskminne så kommer jag inte ihåg hur jobbigt.

Vill du med köra någon test eller flera?
Löpning, cykling, skidor eller triathlon.
Boka här för Stockholm eller här för Göteborg.
Kanske blir det jag som tar hand om dig. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2015-11-05 21:45
Author: Ingmarie Nilsson
Fylla år
Tvärtemot många andra (ffa de över 25 år verkar det som) så tycker jag det är väldans skoj att fylla år.
Jodå, jag begriper också att man i och med ökad ålder även blir rynkigare, får fler gråa hår, blir långsammare och har färre år kvar att leva.
Men det är ju så livet är och något vi (hittills) inte kan göra ett smack åt.

Sa Ta Na Ma
Födelse, liv, död. återfödelse.

Det är så jag ser det.
En ständig kretsgång.
Precis som i naturen och dess årstider.

Att få vara med ännu ett år är i min värld ett stort privilegium och långt ifrån en självklarhet.
Ganska snart fyller jag lite jämt. Eller nä, nu underdrev jag nog allt. Snarare jättejämt.

Så nu klurar jag för fullt på hur jag ska fira detta.

Kanske springa en kilometer för varje år jag levt som Anna gjorde när hon fyllde (färre) jämna år. Gärna med sällskap för det lär ju ta hela dagen.
Eller kanske en stor fest, en resa långt bort, göra ingenting eller bara vänta och se vad som händer.
Tjocka kuvert med ”inbjudan” av detta slag kan jag dock vara helt utan.


 
Not my cup of tea.
Dessutom snordyrt!

Funderar vidare. Kanske gör jag allt det där jag skrev innan för jag har i alla fall bestämt mig för att hela nästa år ska firas lite extra. Det tycker jag det är värt. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Wednesday 2015-11-04 20:55
Author: Ingmarie Nilsson
Kläder
I princip alla mina jobb hittills i livet har inneburit att jag haft någon slags jobbkläder/uniform. En del skulle nog tycka det var tråkigt men jag har alltid upplevt det som extremt skönt.
Att liksom slippa fundera på vad man ska ha på sig var eviga dag.
När jag jobbat på sjukan behöver man inte tänka överhuvudtaget på vad man ska ha på sig. Allt ingår. Man behöver inte ens tvätta sina kläder.

Mina nuvarande jobb innebär att jag går/springer/hoppar/står/hänger i träningskläder mest varje dag och jag tycker det är väldans skönt. Skulle inte palla gå omkring i någon tjusig dräkt och absolut inte i några högklackade skor. Inte ens om de var lågklackade förresten.
En bra grej med att aldrig vara ”finklädd” är att när jag väl är det, även om det bara är att jag har jeans på mig, så märks det och folk tror nästan direkt att jag ska på galej.
Så enkelt kan det tydligen vara. :-)

Enda kruxet med att ha många olika jobb är att det också innebär (minst) fem olika jackor.
Så det gäller att ta rätt.

Fyra färdiga med tryck. Den femte är när jag kör privat. Då gör jag ju lite som jag vill. :-)
Fyra färdiga med tryck. Den femte är när jag kör privat. Då gör jag ju lite som jag vill. :-)

Hur har du det? Arbetskläder eller privata?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-11-03 20:41
Author: Ingmarie Nilsson
Fast forward
Så var det tisdag igen och där satt jag och världens bästa Fredda på våra spinningcyklar och trampade för glatta livet så svetten rann i rännilar på golvet. Nej, jag skojar inte!

Tyckte det var senast i går men det är ju faktiskt en vecka sedan sist. Som vi spinnade alltså. Inte svettades.
Vad hände liksom? Hur kan tiden gå så rasande fort hela tiden?

Nej, Fredda gömmer sig inte där bakom hojjen utan torkar upp svett. Mest sitt eget. Tror jag.
Nej, Fredda gömmer sig inte där bakom hojjen utan torkar upp svett. Mest sitt eget. Tror jag.
  

Efter jobb och simträning har jag tillbringat tiden tillsammans med AktivitusCykelcity.
Johan hade en föreläsning om träningsoptimering och det är intressanta grejer det där kan jag lova!

 
Tiden går fort när man har roligt och så som jag håller på nu lär den då inte gå långsammare.
Kanske jag borde ha lite mer tråkigt för att liksom spara tid?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-11-02 21:00
Author: Ingmarie Nilsson
Höst
Även om jag är en solens dotter så gillar jag faktiskt höstens mörker, de dova färgerna och den kalla luften.

Faktum är att jag gillar all årstider även om jag mest gillar sommaren.
Det jag inte gillar är snön, modden, isen och allt slir. Bara tanken gör att jag nästan mår illa.
Så jag hoppas det dröjer tills det vita eländet, som direkt brukar förvandlas till grått elände, kommer.

Och ännu bättre blir hösten när jag får finfint sällskap som i går av allra bästa Karin.


  
 


Och som av en händelse (!) sprang vi förbi "min" sjö och tja, då går det ju som det går.
Novembers första Sprada är redan avklarad.


Mina badkompisar. ;-)
Mina badkompisar. ;-)





Karin höll sig dock på land och tyckte detta räckte.
Karin höll sig dock på land och tyckte detta räckte.

Faktum är att jag kan inte riktigt minnas när det var en så här (löparmässigt) fin höst sist.
Torrt och fint överallt åtminstone här i 08a land och i gatlampornas ljus blir det hur mysigt som helst att kuta trots att det är bäcksvart. Nu i kväll coachade jag som vanligt Running fartlek by Urban Tribes.
Superskoj och nästan lite NY-känsla när vi for fram på Årstabron.
Och svettigt förstås.


Eriksdalsbadet och gymet är väl som det brukar men ändå inte.
Jag tycker det är mindre folk än vanligt på badet och mer folk än vanligt på gymet.
Perfekt om du frågar mig!
Lugnt på ena stället så man slipper trängas och riskera bli halvdränkt, och fullt ös på det andra där inspirationen bara sprutar från alla tränande!
Därför slutar det nästan likadant varje gång. Att jag kör både mer och hårdare än jag tänkt.
Men hellre det än tvärtom. :-)

  
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2015-11-01 18:32
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
"Not everything that counts can be counted, and not everything that can be counted counts".
/Albert Einstein


  
[Comments]
Saturday 2015-10-31 19:11
Author: Ingmarie Nilsson
Hedra och fira
Alla Helgon-helgen är en påminnelsenas dagar för mig.
Om att livet är skört och ändligt, om att livet är här och nu och om att man ska säga det man vill säga och göra det man vill göra medan tid finns.

Jag har inga gravar att gå till här i 08a land men hedrar alla de som inte finns i mitt liv ändå.
Med ljus och extra många tankar.


Och f.f.a hyllar och firar jag livet och att kroppen funkar så bra som den gör. Och vad kan väl vara bättre sätt än att låta hjärta, lungor och svettkörtlar få jobba lite extra en dag som denna?
Jag har bl.a varit på ett spinningpass som gjorde mig tröttare än trött. Kan nästan inte minnas när jag blev så där trött sist.
Du vet så där trött att man nästan inte ens tror man ska komma ut klossarna. Än mindre ta sig från salen.

 
 
 

90 min. blev det totalt hur som helst och jodå, jag kom både in och ur duschen, åt lunch med en fin vän, traskade x antal km., körde Hot mojo och fraktade mig än hit och dit genom staden och dess utkanter innan jag landade på soffan hemma.

Elvira the cat firar livet på sitt lilla vis.
Sova, äta och knyckla ihop mattorna, det är grejer det!


  
Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Friday 2015-10-30 20:26
Author: Ingmarie Nilsson
När man inte vill det ska ta slut
Utan att överdriva kan jag nog säga att jag gillar och trivs med 90% av allt jag gör.
Ganska bra ”livsbetyg” tror jag. Framförallt tycker jag nog det ska vara så. Varför ska man liksom annars leva?

Men det är ju trots allt några grejer som är lite extra skoj och härligt och som man liksom nästan inte vill ska ta slut.
Varje dag ser jag till att göra minst tre sådana grejer.
Det behöver inte vara så stora och märkvärdiga saker. Det viktigaste är just att det är något så där lite extra och att det är något man själv uppskattar.
Leka med Elvira the cat, njuta länge av frukosten och lusläsa tidningen, lyssna på en riktigt bra låt, skratta åt en rolig seriestrip eller träna så mjölksyran sprutar åt öronen är sånt jag gillar.

I dag blev det en massa sådana saker.
Bl.a klarar jag redan fem riktiga armhävningar på raken nu.
Jajjemensan!
Får väl ändra mitt mål till tio nu.
(Bildbevis kommer så småningom.)
Styrka är kul!
Jätte-kul!

Och galet skoj är det att hålla i Indoor Running-pass. I dag vikade jag på fina Sveavägen.
Full klass, fullt ös och massor av svett!

Tillfälligt tomt. Och lugnt. :-)
Tillfälligt tomt. Och lugnt. :-)

För att balansera allt så var jag på ett (gratis) Yin yoga-pass på Yogahimsa.
Första gången är nämligen gratis.

 
Jättehärligt och rejält utmanande men jag kommer inte köpa kort där.
Inte för att det inte var bra utan för att det dels är ganska dyrt, dels ligger lite ”off” för mig och dels att jag ju kan gå på supernajs ("gratis") Yin yoga på Sats. :-)

Så vad har du gjort för extrahärligt i dag?

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Thursday 2015-10-29 20:25
Author: Ingmarie Nilsson
Magasin Spring
Tills för ganska nyligen skrev jag under många år för Runner´s World. Jag är oerhört tacksam för allt jag lärt mig och allt jag fått vara med om tack vare tidningen och f.f.a chefred. Stefan.
Han är en klippa och en stor förebild för mig.
Liksom Pernilla.
Åren har varit utmanande, roliga, lärorika och verkligen känts hedersamma. Jag har varit otroligt stolt över att vara en del av teamet helt enkelt!

Men var sak har sin tid som du vet. Inget varar för evigt och ibland tar förhållande slut även utan någon större anledning.

På ett sätt tycker jag det är väldigt tråkigt. RW är ju en internationell tidning med brett spektrum och många infallsvinklar.
Men på ett annat sätt tycker jag det är otroligt kul att jag istället fått chansen att vara en del av Magasin Spring-gänget.
Jag är minst lika stolt och tacksam över det!
Tidningen är grymt bra och en dröm för löpnördar av alla kategorier.
Tidningsred. Magnus är en av de mest sympatiska människor man kan tänka sig och här snackar vi om en person som verkligen kan sitt hantverk!

Så vad du än gör, missa inte denna tidning. I senaste numret fullkomligt svämmar det över av roliga, spännande, intressanta och gripande artiklar.
Bäst är förstås om du börjar prenumerera direkt så du inte missar något nummer. :-)


Två av mina reportage i senaste numret. :-)
Två av mina reportage i senaste numret. :-)
 
Kram från Ingmarie
[Comments (5)]
Wednesday 2015-10-28 22:10
Author: Ingmarie Nilsson
Invant och ovant
Människan är en komplex varelse.
I alla fall de flesta av oss. Å ena sidan vill vi ha variation, äventyr, utmaningar, spänning, ombyte och upplevelser.
Å andra sidan vill vi ha stabilitet, rutiner, vanor, trygghet och en fast tillvaro.

Ingen är nog helt det ena eller det andra utan en blandning men kanske den ena sidan överväger.
Jag tror vi behöver båda.
Om vi hela tiden far runt som virvelvindar utan en stabil grund blir vi nog lätt rotlösa och vilse i livet, men om vi aldrig vågar hoppa och testa nytt blir vi nog snart både inskränkta och förändringsrädda.

Samma med träningen. Kör du samma träning året runt händer det till slut inget men om du hela tiden ”börjar om” blir det inte heller så bra.

Enkelt men ändå svårt för vad som är lagom är ganska knepigt och högst individuellt.
Jag behöver verkligen både och. Så fort något blir för mycket rutin ledsnar jag men samtidigt behöver jag vanor för att inte tappa fotfästet.

Därför känns det så himla kul och bra att dels ha allt det nya på Aktivitus och dels ha en del ”gammalt vanligt” med coachningen och skrivandet även om det också är väldigt omväxlande förstås.
Där har jag dock någon slags rutin. På Aktivitus är förvisso basen träning, vilket jag ju pysslat en del med de senaste åren, men det är massor av nya grejer att förstå och lära sig.
Hjärnan svettas!

Testare Martin in action. Ett cykelproffs på alla plan.
Testare Martin in action. Ett cykelproffs på alla plan.

Löpcoachning ute är extra lyxigt en dag som i dag!
Löpcoachning ute är extra lyxigt en dag som i dag!

Hur funkar du? Vad vill du ha mest av? Rutin eller nytt?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-10-27 21:12
Author: Ingmarie Nilsson
Svettkärlek
Själva svettandet är oerhört viktigt för mig när jag tränar. Jag älskar att träningssvettas!
Särskilt när jag förväntar mig att svettas.
Som på Hot mojon där ju svettandet liksom är en del av hela grejen.
Så när hot salen för andra gången på en vecka inte funkade helt ut blev jag ruskigt besviken. Knappt ljummet och jag blev inte ens fuktig i pannan.

Tur då att det finns spinning!
Där är det svettgaranti!
Jag är där långt före alla andra, den som går sist och jag är absolut den som svettas mest.

Bästa Fredda satt på hojjen jämte och lättlurad som jag är inbillade jag mig att det var race och slet som en tok för att han inte skulle komma förbi. (Sa jag att jag är lättlurad?)
Grymt bra pass och jag inbillar mig att detta är bra för min löpning med. Kolla bara hur bra t.ex Jonas Buud och Kajsa Berg blev av en massa cykling!

Men viktigast är att det känns bra och är skoj förstås.

 

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-10-26 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
Månhög
Det är inte riktigt alltid det sker men nästan alltid.
När det är fullmåne så blir jag som dopad av något som gör mig snudd på odödlig och jag känner mig högre än både Burj Khalifa och Shanghai Tower tillsammans.


Särskilt bra är det när det sammanfaller med måndag och fullspäckad (jobb)vecka.
Har varit så effektiv i dag att det är nästan ruskigt och jag ska därför bespara dig detaljerna.

Det jag dock kan berätta är att jag redan grejat tre riktigt snygga armhävningar och på Coach-passet i kväll var jag i en snabbare grupp än vanligt och tyckte det kändes busenkelt.

 

Kanske är det en tillfällig odödlighet. Kanske är jag superdödlig i morgon.
Men vem bryr sig liksom?
I dag är i dag och det är skönt att vara stark! Eller hur?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2015-10-25 17:11
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Don´t try to understand everything, because sometimes it is not meant to be understood, but accepted.
/Unknown

[Comments (2)]
Saturday 2015-10-24 20:14
Author: Ingmarie Nilsson
Styrketräning för löpare
Det här med styrketräning om man är löpare är ett omdiskuterat ämne.
En del tycker att man absolut måste, en del att man absolut inte behöver eller ska. En del säger lätta vikter alt. bara kroppsvikten (p.g.a rädsla för att man annars kan bli för stor) och andra säger att man ska köra tungt för att få effekt.
Åsikterna är nog lika många som både löpare och myterna.

Personligen, efter att ha läst och skaffat egen erfarenhet, så tror jag styrketräning är ett måste. Löpare eller ej. Både för att kunna springa bättre, hålla sig (hyfsat) skadefri men f.f.a. för att klara av vardagslivet.
Och det där att man skulle bli stor av tung styrka är just bara en myt.
lätt är det inte att bygga stora muskler. Fråga vilken kroppsbyggare som helst så får du samma svar.
Men visst går det att få "för mycket" muskler. Dock inte om du kör rätt i rätt mängd.

Första gången jag var på gym var någon gång i slutet av 80-talet. Ganska snabbt körde jag en hel del och testade bl.a Body pump som var en nyhet på den tiden. Och aerobic.
Minns t.o.m mina första trikåer. Illgröna. Jag tyckte de var skitsnygga!

Men det var inte det jag skulle berätta om.

Även om styrka alltid enbart varit ett komplement till löpning så har den funnits med som en röd tråd sen dess. Minst 1-2 pass/v. om inte skada/resor/sjukdom eller liknande har hindrat.
När jag var som mest löpaktiv och på elitnivå hade jag även en PT som jag lärde mig massor av.
T.o.m när jag var snudd på nyopererad förra hösten tog jag ju mig till gymet och körde det jag kunde trots att det tog halva dagen.
Jag tycker faktiskt det är ruskigt skoj och jag ska erkänna att jag flera gånger funderat på att satsa lite mer på det. Men löpningen har liksom dragit mer.

Så det var med stor glädje jag såg att Urban Tribes skulle ha en workshop med ”Styrketräning för löpare”.
Anmälde mig omedelbums för dels finns det alltid något nytt att lära och dels var läraren Pernilla Ohlson som är en av de bästa instruktörer jag vet.
Hon skulle kunna prata om en skruvmejsel och få det att bli j-ä-t-t-e-intressant.

Coach Pernilla visade och vi övade som tokar.
Coach Pernilla visade och vi övade som tokar.
  

Från morgon till kväll har vi drillats. Pernilla har berättat, förklarat, dödat myter och demonstrerat hur man ska göra/inte göra. Sen har vi andra fått fråga, testa själv och fått feedback.

I slutet på dagen fick vi köra ett ”riktigt” helt pass. skoj men lite kort. Fast nog lika bra det. Är ju en dag i morgon med.
Här är några av övningarna som jag och Kenth körde.

 
F-o-k-u-s.
F-o-k-u-s.

  

 
Chins är en av mina sämsta grenar och jag har LÅNGT till att klara mig utan gummiband som hjälpmedel. Men vänta bara!
Chins är en av mina sämsta grenar och jag har LÅNGT till att klara mig utan gummiband som hjälpmedel. Men vänta bara!
Kenth grejar det däremot.
Kenth grejar det däremot.
  
 

Jag har lärt mig massor av nya grejer, som t.ex. betydelsen av ryggen och höftens läge, och jag har blivit påmind om övningar jag inte kört på flera evigheter.
Skitkul på ren svenska!

Enda jag väl önskar är att det varit lite mer av allt och att vi ev. hade filmats för att verkligen se hur man ser ut. Å andra sidan fick vi bra feedback och verkligen jobba med att hitta känslan.
Den som är så himla viktig även i löpningen.

Min sammanfattning är att det varit en toppendag och till allra största del beror det på Pernillas enorma kunskap, tålamod och obeskrivbara entusiasm.

  
Nu ska jag öva!
Innan nyår ska jag klara 5 riktiga armhävningar och i alla fall en chins utan gummiband.

Kram från Ingmarie
[Comments (4)]
Friday 2015-10-23 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Behövs 10 000?
Det sägs att man måste göra något 10 000 timmar för att bli riktigt bra men jag vet inte om jag tror på det.
Helt klart måste man öva för att utvecklas och bli bra på något oavsett vad det gäller men 10 000 timmar?
Även om det stämmer så finns det, som alltid, undantag.
Återkommer snart till det.

Nu har jag kört två Barre-pass och är så långt från att ens vara lite van som man nästan kan vara.
Dock får jag nog säga att det var en smula både jobbigare, enklare och svettigare i dag. Det var väl delvis p.g.a tuffare instruktör men också för att jag helt enkelt ”visste” lite mer vad som väntade och därmed kunde ta i lite mer.

Hot mojon flyter dock på ganska bra.
Och då menar jag inte bara för att det är svettigt utan för att jag ju faktiskt övar minst 2 timmar/vecka. Några 10 000 är jag dock inte ens i närheten av.


Något jag däremot övat på både länge och ofta är att springa. Men trots alla timmar jag övat (nu snackar vi långt över 10 000) så är det fortfarande mer eller mindre enkelt och lätt.
Å andra sidan är ju kroppen ingen maskin och i just löpning måste den ju vara med till fullo.
Kanske löpning är undantaget åt andra hållet? Att det aldrig går att bli fullärd?

 


Oavsett är det alltid lika härligt med ett dopp i sjön i slutet av en löptur! Tänk att jag en gång i tiden inte alls fattade grejen med det!
Helt ofattbart!
Och här är ett av undantagen med de där 10 000 timmarna för jag har inte behövt öva en endaste gång efter den första.
Det är ju liksom bara att göra.:)


 

Och i dag kom jag på vad det är jag gör.
Springa + bada = Sprada!
Jodå!
Vänta bara. Snart hittar du ordet i SAOL.

Kram från Ingmarie.
[Comments (4)]
Thursday 2015-10-22 20:14
Author: Ingmarie Nilsson
Tre av mina bästagrenar
Det finns några grejer jag faktiskt är riktigt bra på.
Så där bra att jag nästan borde få medalj.

Här är mina topp-3:

1:
Svettas. Och bli fysiskt trött.
90 min. på spinningcykeln (egen körning inkl. ett 30 min.
HIT) och man skulle kunna tro jag hällt vatten både på mig själv och golvet. Jag är enormt fascinerad av de som inte ens blir fuktiga på pannan. Hur i all sin dar gör de?

  

  
2:
Slappna av helt rent fysiskt, gå inåt och göra absolut i-n-g-e-n-t-i-n-g mer än att bara vara.
Kanske därför jag älskar Yin yogan lite extra. Vara i flera minuter i samma position utan att röra en fena och utan att direkt "fly" tankar, känslor och sin kropp genom att röra på sig kan upplevas som superjobbigt för en del.
I love it!
Vågar man stanna kvar i det som kan upplevas som rastlöshet och/eller obehag så kan det nämligen hända väldigt coola grejer på både in- och utsidan.
Under Yogans Savasana (”dead man/corpse pose”) då man helst ska ligga helt still är det knappt jag andas. Det enda som vittnar om att jag lever är att hjärtat fortfarande slår.


3:
Äta. Länge. Särskilt när maten är så där tokgod (och för all del även tokdyr) som på Sally & systrarna Voltaire och särskilt när jag har så lyxigt sällskap som i dag när Anna och Fredrik är på besök i stan och ville lunchdejta med just mig.


  
Så berätta, vilka är dina bästa grenar?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Wednesday 2015-10-21 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
Barre
En av Sats stora nyheter i höst är Barre.
En balettinspirerad klass och den absolut hetaste träningsformen i NYC och Hollywood just nu. Barre lovordas av superstjärnor som Taylor Swift, Dakota Fanning och Rosie Huntington Whiteley”
Väntelistan brukar vara evighetslång, ofta över 100 (!!!) i kö så det gäller att hänga på bokningsknappen så fort klassen släpps.

Så för att stilla min nyfikenhet till vad det är som drar så otroligt så var jag ju bara tvungen att testa.


Så hur var det då?
Passet är 60 minuter långt. Man står vid barren hela tiden och övningarna är förhållandevis enkla. Mycket fokus på fötter, vrister, höfter, insida ben, hållning och även lite balans.
På slutet blev det även lite ”vanlig” corestyrka.
Kolla gärna lite på Sats egen video här.

Mina fötter grejade inte riktigt att vara sådär direkt på hårt golv (man har nämligen inga skor) så jag tog en mjuk matta och stod på.
Det var mycket roligare och enklare än jag trodde men inte särskilt svettigt och inte heller så tufft som jag trodde det skulle vara.
Kanske det blir jobbigare ju mer man gör det för det är ju oftast som så att ju bättre man blir på något ju mer kan man utmana.

Så jag får väl helt enkelt gå några gånger till men det är inget pass jag kommer att springa benen av mig för och hade jag inte kutat före hade jag nog känt mig väldigt snuvad på träningstid…
(Sen ska man ju förstås vara medveten om att jag inte direkt är ett balett-ämne...)
Dock tror jag att det är ett grymt bra komplement till löpning/annan cardioträning just för att man övar fötter/vrister/höfter/hållning.


Aktivitus-jobbet är däremot välinvesterad tid! Även om det emellanåt fortfarande känns rörigt som sjuttsingen för min skalle så är det otroligt spännande och intressant!
Handledare Johan är verkligen extremt kunnig och det bästa är att han delar frikostigt med sig av all sin kunskap.
Lyllos mig!


Kram från Ingmarie.
[Comments]
Tuesday 2015-10-20 19:22
Author: Ingmarie Nilsson
Tröttsamt
Det är tack och liv inte jätteofta det händer men när klockan ringde i morse ville jag verkligen inte gå upp.

Jag hade ingen som helst lust.
Kroppen var trött, skallen var trött och jag tror t.o.m täcket var trött för det låg blytungt kvar.
Ja jösses vad tungt det var.

En sån dag alltså.
En tröttsam olustdag.
När man bara vill ligga kvar i sängen, sova tills dagen efter och hoppas det vänt tills dess.

Jag har gjort mitt bästa för att försöka svettas bort den där sömntutan som slagit klorna i mig.

Först Spinning + styrka.


  
Och sen Hot mojo yoga.

Hårkrullet får jag på köpet med all svett. ;-)
Hårkrullet får jag på köpet med all svett. ;-)

Om det hjälpte eller inte kommer jag ju aldrig få veta men jag har i alla fall lyckats ta mig igenom dagen utan att somna.
Inte ens en tupplur har det blivit!

I morgon är en ny dag och då röstar jag för en pigg lustdag.

Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Monday 2015-10-19 19:32
Author: Ingmarie Nilsson
Fartleks-försök
Träningsformen går snabbt utför. Mycket snabbare än det går uppför.
Några veckor utan löpning och sen några veckor med bara lugn lufs och kroppen verkar helt ha glömt hur den ska göra när den ska röra sig åtminstone lite fortare framåt än i lustempo.
Det hjälps inte att jag svettats floder och producerat litervis med mjölksyra på cykeln.
I alla fall inte för mig.

Men man måste börja någonstans så jag försökte mig på lite enkel fartlek i dag.
Jag t.o.m fuskade och la varje ökning i en nedförsbacke men skillnaden var marginell.
Farten är antingen super-långsam eller super-superlångsam.


Det gjorde åtminstone inte ont någonstans och jag är i alla fall hyfsat stark.
Alla extra timmar på gymet har gett resultat!

  

Ännu en gång inser jag att jag måste prioritera styrkan om kroppen ska hålla ihop. Inte för att det är någon garanti på något vis för att slippa skador men utan den blir det garanterat något som pajjar så småningom.
Dessutom tror jag att det är viktigare ju äldre man blir.
Muskelcellerna behöver hållas vid liv.

Det är så himla lät att glömma bort den delen när allt flyter på och man är så där (härligt) odödlig.
Jag gör ju den året runt men det kan ju verkligen vara mer eller mindre regelbundet (en gång/v. är ju också en slags regelbundenhet om man ska vara ärlig) och f.f.a mer eller mindre fokuserat.
Och kanske kroppen vaknat till nästa försök.

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Sunday 2015-10-18 19:07
Author: Ingmarie Nilsson
Välja för- eller nackdel?
Just nu skulle jag egentligen varit i Italien och (förhoppningsvis) ha kutat färdigt det där loppet som jag längtat efter, strävat mot och satsat pengar på. Jag skulle ha suttit på någon terrass, sipprat på vin och njutit av både Toscanas sol och trötta ben.

Men så blev det ju aldrig.

Kroppen ville annat. Eller rättare sagt, den vill inte alls.

Jag skulle ha kunnat vara både bitter, sur, ledsen, förbannad och tycka livet var orättvist men jag väljer att inte göra det helt enkelt för att det inte hade hjälpt ett skvatt.
Visst har jag varit allt det där men bara en kort stund. Det är ju som det är och jag inbillar mig att det faktiskt (nästan) alltid finns någon liten fördel med det mesta.
Inte allt men nästan allt.
Om inte annat gör den tanken att det känns lite lättare.

För om jag hade åkt så hade jag bl.a missat den magiska cykelturen till E-badet i går.
Jag har hängt en hel del där i helgen och även om helgerna är småkaotiska, en del har liksom inte riktigt fattat det där med regler eller att visa hänsyn och badvakterna är inte särskilt aktiva, så är jag ändå oerhört tacksam att jag har tillgång till det.

  

Jag hade även missat ett härligt Hot Mojo yoga-pass följt av en skön stund på biografen tillsammans med Anders.
Filmen The Intern må vara en smula förutsägbar och ”amerikaniserad” men jag gillar feelgoodfilmer och happy endings.
Vår värld är tillräckligt full av elände ändå utan att jag behöver se det på film också.


Det mesta av det där hade jag väl i och för sig kunnat göra när som helst ändå men jag hade definitivt missat dagens ljuva löptur.
Fördelen med att vara ”dåligt löptränad” är att man är nöjd med ganska lite. Nära 90 min. löpning utan att kroppen protesterade! För några veckor sedan var det "ingenting". I dag kändes det superstort!

Men jag tar det supernätt och fortsätter att variera löpningen med att hoppa sidled, baklänges och lite små ”väckarumpan-övningar” Det känns dock som den vaknat igen.
Helt klart hjälpte en av mina nya Loverunning kjolar till.

  

 
Och jag hade helt klart, hemska tanke, missat en härlig, lång och supergod lunch på Chutney
med Karin. Jag tror helt ärligt att vi aldrig kommer att ha pratat klart.
Enda felet med henne är att vi ses för sällan. ;-)


 
Så du ser. Det blev riktigt bra ändå!
Och det kommer bli ännu bättre för även om en plan och ett projekt fallerar så finns det massor av nya att hitta på och det är precis det jag håller på med nu. :-)

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Saturday 2015-10-17 09:59
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Dream it.
Wish it.
Do it.


[Comments (2)]
Friday 2015-10-16 20:28
Author: Ingmarie Nilsson
Fredagsmys à la I. Nilsson
Jag gillar egentligen inte det där ordet ”fredagsmys”.
Eller kanske snarare det ordet ska symbolisera.

Slappa i soffan med något gott att smaska på kan, och ska, man absolut göra men helt ärligt har det i många fall gått en smula överdrift i det där.
Räcker att kolla statistiken över hur mycket godis, läsk och chips svenskarna köper. Och då är det ett medelvärde.
Jag är en av de som väldigt sällan köper av det där och jag är ju heller inte den enda som hellre lägger pengar på annat.
Det måste m.a.o betyda att de som köper, köper ännu mer än medelvärdet visar.
Både skrämmande och sorgligt på något vis.

Nu finns dock det där fenomenet och det är ju faktiskt inte mitt bekymmer hur folk lever.
Egentligen.

Så här har i alla fall mitt fredagsmys varit.

Först en härlig runda i skogen. Benen är inte raska men de gör åtminstone inte ont någonstans.
Nu gäller det bara att hålla sig på rätt sida gränsen och inte ivra iväg.


  

När jag sprang förbi sjön på vägen hem var det bara helt omöjligt att låta bli.
Av med kläderna, i, upp igen, på med kläderna och sen springa sista biten hem.
Jösses så ljuvligt!



Sist, men inte minst, blev det ett riktigt bra pass på La gym.


Nu är det gudagott att sitta i soffan efter detta + jobb, städ och tvätt.
Men jag smaskar på annat än godis och chips. ;-)

Så berätta, hur fredagsmyser du?

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Thursday 2015-10-15 20:48
Author: Ingmarie Nilsson
Andra slags intervaller
När man inte kan köra löpintervaller av en eller annan anledning (t.ex med risk för att få eller förvärra en skada) så funkar det alldeles utmärkt att göra det på annat vis.

Cykel, poolrun eller crosstrainer är t.ex. bra alternativ.
Inte riktigt samma sak rent rörelsemässigt förstås men när det gäller hjärta, lungor, kapillärsystem och metabolism så fattar kroppen faktiskt inte skillnaden. smart är den inte.
Men det gäller att kunna ta i och bli lika trött som om man springer.
Annars är det ju liksom inte riktigt samma sak.

På crosstrainern kan jag av någon anledning inte. Tappar direkt tekniken när det går "för fort".
Samma i ex. roddmaskinen. (+ att min kropp inte gillar den ö. h. t.)
Jag tror det beror på att i båda de där fallen krävs armstyrka och där är jag en klenis. Blir trött fortare än blixtsnabbt och även om det säkert är bra träning så vill jag ju klara av ett helt pass. Minns även hur död jag var när jag körde den där handcykeln efter operationen förra året.
Fast kanske det funkar lika bra även det?

I bassängen eller på spinningcykeln kan jag däremot bli så trött att jag nästan kräks.
Däremot varar inte den där trötthetskänslan särskilt länge har jag märkt och så där ”intervalltrött” som efter löpning blir jag ju aldrig riktigt oavsett.
Någon mer med den erfarenheten kanske?

Dagens all svett och mjölksyra balanserade jag med (ännu) ett ljuvligt Yin yoga-pass.


Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Wednesday 2015-10-14 20:49
Author: Ingmarie Nilsson
Färgsprak
Simning på Eriksdalsbadet kvällstid är värre än SL i rusningstrafik. Två ynka banor till alla crawlare! Och ungefär lika många till bröstsimmarna. Resten är till föreningar av olika slag.
Inte många millimeter att plaska på där inte.

Men visst, jag får skylla mig själv. Det är ju högst frivilligt det där och kan jag så är jag ju helst där dagtid. Men just i dag har det varit uppbokat med en massa annat skoj.

Det är bl.a full drillning på Aktivitus och just nu känns det som om jag aldrig kommer lära mig allt jag behöver men förhoppningsvis är det bara just en känsla som går över när några fler pusselbitar faller på plats.

Coachningen är i full gång och fastän jag är en sol och sommarälskare så tycker jag hösten ändå är en vansinnigt vacker årstid. Älskar alla kontraster och färgnyanser plus att vädret brukar passa de flesta när man väl bara fått upp värmen.
Så vad är väl bättre än att försöka matcha naturen med färgglada kläder?
Den som missade mig och mitt goa gäng i dag har nog en släng av färgblindhet.

Tufft och härligt pass à la I. Nilsson och både ben och rumpa funkade riktigt bra!
Trallalaaaa!


Jacka Craft. Kjol Loverunning, Tights Peak Performance. Skor Neton. Tröja under jackan, Craft. Trosor, bh och sockar okänt. Inget sponsrat utan köpt av mina egna pengar. :-)
Jacka Craft. Kjol Loverunning, Tights Peak Performance. Skor Neton. Tröja under jackan, Craft. Trosor, bh och sockar okänt. Inget sponsrat utan köpt av mina egna pengar. :-)

 
kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Tuesday 2015-10-13 19:51
Author: Ingmarie Nilsson
Allt har ett slut
Min lilla Dala-visit är över för denna gången så just nu sitter jag i en helt annan fåtölj i 08a land. (Eller om man ska vara petig så är det en soffa jag parkerat rumpan i.)

Konstigt det där hur man liksom på ett tjillenix nästan inte fattar att man nyss var någon helt annanstans.
Att jag så sent som i morse sprang en ljuvlig runda med finaste Lena uppe på Lugnet många mil från där jag befinner mig nu.


  
  

Så på något vis var det nog bra att jag åkte det slöa tuff-tuff tåget tillbaks hit så jag inte dessutom hade blivit jetlegad. ;-)
Men saknar allt och alla där gör jag oavsett. Måtte det nu inte dröja allt för länge till nästa besök...

Kram från Ingmarie.
[Comments (2)]
Monday 2015-10-12 20:52
Author: Ingmarie Nilsson
Mer Falun
Nu sitter jag i exakt samma fåtölj som i går kväll, är exakt lika bubbligt lycklig i hjärtat och magen som jag var i går och funderar exakt lika mycket på hur i alla sin dar jag ens ska försöka berätta om dagen i dag.
Jag tror jag börjar någonstans mitt i.

Ett par kilometer söder om Falun, precis vid vackra Runn har Alpha Plus och Mighty Sport sitt huvudkontor.
Peter Wilhelmsson har varit och är en av mina största förebilder ända sen den dag jag lärde känna honom. Han är inte bara en genomsnäll människa och en bra löpare, han är även en av de absolut mest skickliga jag vet när det gäller näring, kinesiologi och integrerad funktionsmedicin.
Det han inte kan om detta är på något vis inte värt att veta.

Just nu har jag även förmånen att få vara med och lusläsa hans nästa bok som kommer att handla om näring för idrottare. Superspännande!

Peter bjöd på en av de smarrigaste luncherna ever (han är nämligen dessutom en utomordentligt bra kock) och trots att han inte gör så mycket behandlingar nu för tiden så tog han sig tid att fixa till mig och min lilla ledsna piriformis.
Om det räcker får tiden utvisa men oavsett gjorde det gott och jag passade på att inhandla en stor påse av deras dundergrejer.
100% kvalité!

Mighty Sports coola bil som snälla Robert hämtade mig med. Flådigt värre!
Mighty Sports coola bil som snälla Robert hämtade mig med. Flådigt värre!
  

Tuffaste träningen gjorde jag i förmiddags. 90 minuter med intervaller på crosstrainern och spinningcykeln.
Jag lovar att ingen var tröttare, och svettigare, än jag på Friskis i Falun där och då.
(Att det var mest pensionärer där samtidigt behöver jag ju inte berätta…)


  
Pass två var betydligt lugnare. Ett ok Yin yoga-pass på Må Bättre.
Passet var nog egentligen bra men inte instruktören. Tyvärr…
Däremot hittade jag en kär gammal vän! Så härligt att få vibba lite igen och jag inser att jag bara måste hitta ett bra Powerplate-ställe i 08a land för det är grym träning!
(Tips någon?)


Jag minns att det en gång i tiden var som så att jag sa att jag aldrig skulle ha en löparkjol.
testade jag ändå en för några vintrar sedan när vi var i USA och kom på att det där var ju ganska skönt.
Först köpte jag en. Sen en till.
Så kom vi hem igen och jag blev tipsad om Loverunning. Sen var det liksom kört.
Jag som inte ens är särskilt intresserad av kläder har nu runt 10 kjolar.

T-i-l-l-s-i-d-a-g.

Det är nämligen Lena som ”är” Loverunning och när man kliver in i hennes tröj-kjol- och topförråd och får syn på allt så inser man direkt att det aldrig kommer gå att välja.

Så det gjorde jag inte.

Tänker inte säga hur många nya kjolar, tröjor och toppar jag har nu. Jag nöjer mig med att säga att nu har jag ”lagom” många.

  
Två av de nya!
Två av de nya!

Tröja + kjol. Visst är det tjusigt?
Tröja + kjol. Visst är det tjusigt?
  
Kram från Ingmarie.
[Comments (3)]
Sunday 2015-10-11 21:58
Author: Ingmarie Nilsson
I Falun!
I går tog jag tufftuff-tåget (trodde knappt den där gamla typen utan en endast modernitet fanns kvar!) upp till fina, fina Falun som ju var min hemstad i många år.
Som jag saknat och som jag längtat!


Inga problem att sova här inte!
Inga problem att sova här inte!
  

08:a land har absolut sina fördelar men jag är verkligen ingen storstadsbo. Det är bara att konstatera. Rötterna går inte ur. Jag är en lantlolla som behöver tystnad, skog, vatten, berg, vidder och avgasfri luft.

Anledningen till att resan äntligen blivit av är flera och du kommer snart förstå.
Just nu sitter jag i fåtöljen och är så lycklig i magen och hjärtat att jag liksom inte vet var jag ska börja.
Inte en sekund har, eller kommer att,"gå förlorad".

Redan i går direkt efter att jag installerat mig så blev jag upplockad av Lena, Robert och deras två grabbar.
Så fantastiskt skoj att få träffa dessa goa, fina, härliga vänner igen!
Vi for till grannbyn Borlänge och Maserhallen som inte bara bjuder på generösa öppettider utan även varsin simbana!
Nu var det väl kanske mest en slump men ändå. Lyx på hög nivå var det oavsett!
Och jag fick massor av supervärdefulla tips av Robert som är både en proffs-triatlet och ett simproffs.


Dagen i dag började med att Lena tog mig med på en helt magisk löprunda på en del av Vattnets väg till gruvan.
Även om jag försöker förklara kommer jag inte ens vara i närheten av verkligheten men några små fjuttiga bilder kanske ändå kan ge en liten glimt.

  

  

 
Benet/rumpan höll sig snällt hela tiden (tack!) och orken är det i alla fall inget fel på. :-)

Lite senare blev jag hämtad av bästa Pekka för en färd upp till Dala-Järna och en av våra största löpare genom tiderna. Jonny Danielsson. Hans svensk rekord från 1989 (!!!) på 10 000 m. står sig fortfarande.
27.55.74.
Ofattbart snabbt!

Mycket löparsnack, mycket skratt, go fika och så himla härligt få uppleva en nostalgitripp i vackra Dalarna.
En hel del av det vi snackade om, plus Pekkas fina bilder, kommer du kunna ta del av i Magasin Spring så småningom.
Don´t miss it!


 
Det där tog ju sin lilla tid och det hann bli både mörkt och kall(are) innan vi var tillbaks i Falun igen men inte senare än att jag och Lena hann med ett pass på gymet också.
Inte något som helst avancerat eller tufft pass men bra och skönt för både kropp och själ.

  

Så du ser hur fint jag har det! Och detta är bara början...

Kram från Ingmarie.
[Comments]
Saturday 2015-10-10 15:20
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Take a chance. You never know what might happen.
/Okänd


[Comments]
Friday 2015-10-09 19:30
Author: Ingmarie Nilsson
Fredagens toppisar
Malin är suveränt bra på att göra listor av olika slag och det är verkligen skoj att läsa dem. Mitt lilla försök är inte alls lika skoj men här är en slags "Ingmaries fredags-topplista".

Dagens vackraste är ett av träden precis utanför husknuten. Blir lika fascinerad varje år.


Dagens svettigaste var utan tvekan Hot Mojon.
Jag lovar att ingen svettas mer än mig. Om man inte visste skulle man lätt kunna tro att jag stått under en dusch. Hur de där som bara är lite smått fuktiga gör är och förblir en av livets största gåtor för mig.

  
Dagens tuffaste