Weblog #2279

Monday 2010-03-15 19:23
Author: Ingmarie Nilsson
Förbenade blajmåndag
Att livet kan vända otroligt fort det vet jag redan.
Ett ord, en olycka, ett möte, eller ett dödsfall och plötsligt är ingenting sig likt längre.
På en millisekund kan allt det som varit vara borta eller något nytt komma till.
På gott och på ont.

Just nu, i mitt liv, på ont.
Både bokstavligt och bildligt talat.

I dag som skulle ha blivit en sån rolig dag med löpträning, jobb med kunder, vattenlöpning och massage blev inte alls som jag tänkt mig.
Det blev mest bara skit.

Men jag tar det från början.
Och det blir långt så sluta här och hoppa till slutet om du inte vill ha "mellanlagret". ;-)

Den senaste tiden har jag i princip inte haft ont någonstans.
Lite småstel och stram här och där men det är mer sånt som tillhör löparens vardag.

I går var det ljuvligt och jag hade inga som helst känningar av någonting någonstans.
Inte mer än på e.m. när jag suttit stilla och jobbat vid datorn en stund.
Tyckte det gjorde lite ont runt svanskotan men det har det gjort typ 25 000 gånger innan och lite stretch brukar hjälpa. (Vilket jag förstås gjorde)

Började dagen som jag tänkt mig med en kort löptur och det kändes fortfarande lite stel men inget oroväckande.
Galet halt nästan överallt och det var mer tur än skicklighet att jag inte trillade.
Men något blev värre på slutet av turen.
(Tack och lov får jag väl lov att säga för jag hade varken tid eller lust att stanna där ute på isgatorna och försöka hem.)
Så fort jag kom innanför dörren så ville mitt högerben inte mer.
Det bara vek sig.
Kunde inte lokalisera smärtan mer än till ett litet, litet område runt själva svanskotan.
Ingen strålning nedåt.
Inget ont i benet.
Men , det funkade nästan inte.
(Hur jag kunnat kuta minuten innan undrar jag fortfarande!)

På något vis kom jag i duschen, ut, kläder på, frukost och ner till gatan igen för att ta mig till jobbet.
Där tog det tvärstopp.
Tanken på att gå den där dryga km. till tunnelbanan bara fanns inte.
Tårarna började komma både av smärta och frustration för jag behövde verkligen ta mig till jobbet och det är ju i morgon jag ska åka!

Fick ut cykeln så jag kunde delvis rulla fram på den och delvis luta mig som avlastning.
Mötte upp "min" massör Ida som fick nyckeln till jobbet så hon kunde ta hand om sina kunder och ringde till mina kollegor som turligt nog kunde rycka in för mig medan jag for till Cityakuten på Hötorget.
För jag förstod ju att något var galet!

Fanns ingen ortoped förrän senare på e.m.
Krånglade mig gråtande till jobbet där snälla, söta Ida tog hand om mig och hittade en massa ömma knutor.
Men benet ville fortfarande inte.
Som en kniv skar det in i svanskotan och all kraft i benet var totalt borta.

Mina tankar på vad det kunde vara var förstås en fraktur eller ett sjuhelsikes diskbråck men som supernaprapaten PA sa; Nu ska du inte tro det värsta.

Mina snälla kollegor Karin och Thomas kunde tack och lov ta hand om kunderna (TACK än en gång!) och jag tog mig så småningom tillbaks till Cityakuten.
T.o.m rullator-ägarna var snabbare och jag åkte i varje rulltrappa och hiss jag kunde hitta.
Då har jag ont!
S-k-i-t-o-n-t!

Ytterligare lite vänta innan jag fick träffa Dr. vadhannuhette.
Han var hur som helst trevlig och efter lite tryckande och dragande var diagnosen klar.
Och nej det var inte det värsta.

Ett sträckt litet (skit)ligament.

Gör extremt ont men är helt "ofarligt".
Avlastning, aniti-inflammatoriska och smärtstillande tabletter så är det tydligen borta på en vecka.
Orsak; Utan tvekan is-halkan.
De små, små vridningarna som blir på hal is har helt enkelt gjort att ledbandet vid svanskotan blivit sträckt och överansträngt.
Och det sker fort!
Om inte på en millisekund så näst intill.

Tabletterna skulle så gott som hjälpa direkt så flygresan skulle inte vara några problem.

Låter ju fantastiskt bra men jag väntar fortfarande på att det onda ska släppa...
Som det är nu finns det inte en chans i världen att jag kan ta mig till Arlanda med packning och allt.

Och jag som dessutom fått ett så underbart fint litet resekit av snälla Caroline och tack vare Milla även ett par urtjusiga kompressionsstrumpor från Go Co Co.


Snart måste jag bestämma mig.
Åka eller inte åka. Det är frågan...

16 comments to "Förbenade blajmåndag"

Monday 2010-03-15 19:32
Camilla
Åhhh, jag lider med dig nu! Stor kram!
Monday 2010-03-15 19:42
Per
Den där tokiga värmlänningen tänker oxå på dig...
Hoppas det ordnar sig... Det måste det göra...
Monday 2010-03-15 19:46
Oliver Sture
Vilken förbenad otur! Hoppas skitligamentet lugnar sig så du får en någorlunda smärtfri flight. För det är klart att du åker! Ha en underbar resa!
Monday 2010-03-15 19:55
Pernilla
Men vilken himla otur!! Hoppas smärtan snart ger med sig..

Och nog tror jag att Du åker - ha en trevlig resa!
Monday 2010-03-15 20:04
Kenn1
Det var verkligen tråkigt det där men det är klart du ska åka! be om hjälp med allt praktiskt tills du sitter på planet,och när du kommer fram till det varma paradiset så kan nån expert på andra sidan fixa o knixa till ligamentet så det blir som nytt:-)
Ha en bra resa!
Monday 2010-03-15 21:07
Anna
Nej vad tråkigt att höra men ändå positivt att det inte var värre även om det just nu är skit. Jag tycker du ska åka. Nu är du ju inställd på det och att bara få vara på sin favoritplats på jorden borde hela dina ligament. Jag håller mina tummar Ingmarie. Många varma kramar Anna
Monday 2010-03-15 21:27
Ingmarie
Camilla; Den värmer! Tack snälla! :-)

Per; TACK! Det ordnar sig (nästan) alltid frågan är bara hur?...

Oliver Sture; Skitligament! Exakt! I morgon ska det vara bra för jag VILL ju åka!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Pernilla; Ja jag tror det med... Ibland är de där giftpillrena ganska bra. ;-)

Kenn1; Du har helt rätt. Jag har ju superduper experter där och det är ju åtminstone lite roligare att vara invalid där...;-) TACK!

Anna; Det kanske räcker att jag kommer dit?;-)Tack Anna och kram tillbaks!
Monday 2010-03-15 21:38
bureborn
Nej, nej, nej! Håller tummarna för att du kan åka. Skaffa bärare till bagaget och gny ordentligt på planet. Då måste någon i första klass visa förbarmande och så får du en skön flygresa! :-)
Väl där gör luften underverk förskitligament - det är jag säker på.
Monday 2010-03-15 22:00
Daniel
Ja, vad ska man säga om sådan här skit? ;)
Klart du ska åka! Shit vad du kommer ångra dig om du blir bra fort och inte har åkt iväg, det är ju nästan värre. ;)
Du är en riktig kämpe så jag hoppas du fixar resan, när du väl är framme blir det säkert bra igen.
Skickar dig en styrkekram!!!
Monday 2010-03-15 22:02
Caroline
Stackare!!! Tycker såklart jättesynd om dig!!
Monday 2010-03-15 22:20
A-L
Vi håller tummarna för dig att allt ska fixa sig till det bästa. Och kom ihåg att det du bestämmer dig för är det bästa. Kram.
Monday 2010-03-15 23:39
Fredrika
ÅH vad trist! Så onödigt, så... tråkigt. Känner med dig! Hoppas det redan känns bättre när du vaknar. Kram.
Tuesday 2010-03-16 08:23
Lisette
Usch, vad tråkigt. Hoppas att du blivit bättre och kommer iväg. Skickar stärkande kramar!
Tuesday 2010-03-16 09:06
Masse
Otur! Träligt! Men det är klart som korvspad att du ska åka. Ligga hemma och ha ont eller sitta på planet och ha ont. Det spelar ingen roll. Åk! Ha skönt!
Tuesday 2010-03-16 09:13
Dunceor
Riktigt tråkigt nu när du ska iväg!
Krya på dig!
Tuesday 2010-03-16 09:38
Ingmarie
TACK alla ni mina underbara läsare som läst, tröstat, cyberkramat och peppat mig! Ni har rätt! Jag åker! KRAM till er alla!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?