Weblog #2314

Wednesday 2010-03-31 04:42
Author: Ingmarie Nilsson
Är jag ovanligt korkad?
Det kändes inte alls så pjåkigt i "svansen" i morse.
Struttade runt lite på golvet i mitt rum för att känna efter och även om det inte var helt super så gjorde det inte "ont-ont" utan mest stelt.

Hade det blivit så mycket bättre att jag skulle kunna springa?

Förväntansfull och lycklig tog jag på mig löparkläder och snörade på dojjorna.
Ut i det ljuvliga vädret till mina älskade stigar.


Jag var så inställd på att det skulle funka att springa så när smärtan kom efter bara tre ynka steg blev jag mest förvånad!
Försökte lite till för att se om det släppte men efter fyra minuter gav jag upp.
Det blev inte bättre och det var inte kul.

Jag älskar verkligen att springa (som du väl fattat vid det här laget) men att springa med "ont-ont-smärta" gör jag inte.
Faktum är att det hade inte gått även om jag velat.
Och då gör det ont.

Tog mig hem och vidare till gymet.
Mördande jobbiga intervaller på Schwinnbiken styrketräning och vattenlöpning.
(Energin är det då inget fel på.)
Inget av det där gör ont.

Bunkrat upp massor av D-vitamin i solen och känner fortfarande ingen smärta.
Det är själva "stöten" som blir när foten kommer i backen som gör ont.
Jag har testat mitt skelett och det är helt ok, men från och med nu kommer jag att tänka att det är en (stress)fraktur trots allt tills motsatsen är bevisad.
6-8 veckor med no running.

Mitt mål är raserat och får skjutas på framtiden.
Jag vet att det finns andra lopp och jag vet att jag kommer att kunna springa igen, men just nu känns det för jä..igt!

Jag är frustrerad, arg, ledsen och förbannad på mig själv.

Varför sprang jag den där måndagen när jag egentligen inte hade tänkt det? (Svaret vet jag; tidsbrist. Går mycket fortare att springa en runda än att ta sig till badet med allt vad det innebär.)

Var det ett straff för att jag hade beklagat mig lite efter lördagens långpass och då jag erkände att jag kände en slags "hatkärlek" till det?

Varför var jag inte klokare och förstod att min övre gräns för vad kroppen klarar var nådd?

Å andra sidan, hur skulle jag vetat?
Jag hade ju inte ont någonstans innan, jag mådde bra, det hade känts både lätt och smärtfritt veckorna innan och det var ju bara en kort-kort runda jag skulle springa.
kort att den troligtvis hade kunnat kvitta, men så tänkte jag inte då...

För att bli bättre och utvecklas som löpare så måste man öka och ändra träningen i "lagom dos". Ingen vet (ännu så länge) vad som är lagom dos eller när gränsen är nådd.
Den där gränsen är dessutom högst individuell och kan skifta med tiden.

Jag gick tydligen över den.
Den där lilla måndagsturen på isigt underlag var tydligen helt enkelt för mycket för mig.
Jag önskar verkligen att jag vore lite klokare och förstod lite mer om hur min kropp funkar.

Det är lätt att vara efterklok och jag vet inte ens om jag lärt mig något.
Mer än att jag ännu en gång får bevisat hur mycket jag älskar att springa, hur mycket det betyder för mig och hur mycket jag saknar det...

10 comments to "Är jag ovanligt korkad?"

Wednesday 2010-03-31 06:07
Caroline
Vad tråkigt!!!! Ja, man kan alltid ångra i efterhand att man tog den där sista löprundan då skadan gav sig till känna. Men det är ju inte så lätt att veta om allt känns bra innan just den löprundan. Håller alla tummar och tår för att du ska läka fort.
Wednesday 2010-03-31 08:25
Anna
Men man funkar ju inte så. Man har ju inte den insikten att man borde gå av banan och vila. När allt känns okej kör man ju på trots att det finns en gnagande känsla av att man borde vila. Det är den negativa sidan med löpningen. Den är så beroendeframkallande speciellt när man har flow och allt känns så underbart. MEN som du skriver, det är inte för evigt. Du kommer säkert komma tillbaka till ditt paradis hel och frisk i kroppen laddad med energi för att ta dig an de fina stigarna. Och loppet, det är skittrist men ska det ställas in så är det på något vis skönt att göra det nu och inte en vecka innan. Håll ut Ingmarie, du är grym och du är en inspiration för mig och många andra. Vi får ta hand om varandra och peppa varandra genom dessa skadetider som vi alla förr eller senare hamnar i. Njut av solen och alla de goda bagels som finns hos dig. Här hemma är det regn i dag och min frukost bestod av tråkig havregrynsgröt. Stora kramar!
Wednesday 2010-03-31 09:48
Miranda
Men åååhhhhh nej!!!!!!!!!!!!

Vet inte vad jag ska skriva för tröstande ord egentligen, jag förstår att det känns otroligt tungt kära Ingmarie. Det enda som är bra är väl att du är en otroligt stark kvinna och jag är säker på att du tar dig igenom detta och kommer tillbaka starkare..

Men ändå, nej :( Jag lider med dig
Wednesday 2010-03-31 10:29
anneliten
Men Ingmarie! Don´t be too hard on yourself! Hur skulle du kunnat veta? Jag gråter när jag tänker på att du är bland alla dessa underbara springvägar och inte kan/får! Du kommer att åka tillbaka till Albuquerque fler gånger, när du är bra igen. För bra kommer du att bli, det har jag bestämt!
Wednesday 2010-03-31 10:33
Magnus
Näe - faaaan (på ren svenska) vad trist! Jag vet inte heller om jag kan bidra med något som tröstar. Jag kan bara instämma i påståendena att du är en inspiratör utan dess like och att jag hoppas du får utföra ditt "kära" löpande snart igen! Under tiden så får "inkvisationscykeln" hjälpa dig med endorfinbehovet. Håller tummar och tår för att du snart kan ge dig ut!
Wednesday 2010-03-31 17:09
Ingmarie
Caroline; Tack! Nej det är ju inte det... Lätt att veta...Och kanske hade det hänt oavsett...

Anna; Tack snälla! Ja, vi får stötta varandra och dina ord peppade mig verkligen! Jag mår ju egentligen inte "dåligt". har ju det nästan skamligt bra här! :-)
Konstigt det där att trots att jag har "allt" så är det inte komplett förrän jag kan springa. Och ett nytt lopp-japp-så får det bli! Gäller bara att hitta något lämpligt. :-)

Miranda; Tack snygging! Jag ska igenom även detta och det finns som sagt vara kanske någon mening med det även om jag inte ser det just nu...
Sommaren är dock lång så viska nog kunna kuta ihop! :-)

Anneliten; Gullunge! Jag ska både bli bra och åka tillbaks. Albuquerque is calling for me you know. ;-)
Och jag kunde ju som sagt var haft det betydligt sämre än att vara här. :-)

Magnus; Det tröstar bara att du skriver. Och att du håller tumar och tår för min skull. Tack! :-) Och inkvistationscykeln är ju ganska bra trots allt. (Fast mördande jobbig!)
Wednesday 2010-03-31 19:12
Sofie RW
Jag tror att jag vet precis hur du känner. Attans så surt, men för att låna dina ord till mig säger jag tillbaka: Var inte så hård mot dig själv. Man vill ju så gärna tro att man ska vakna upp en morgon och så är man hel igen, men tyvärr funkar det ju inte så. Men snart, snart fina Ingmarie är vi hela igen!
Wednesday 2010-03-31 19:48
Miss Agda
Men vännen, skyll inte på dig själv! Vi funkar alla så, man går så hemskt gärna över den där gränsen. Nånting man oftast får ångra efteråt.
Många styrkekramar till världens bästa Ingmarie!!
Wednesday 2010-03-31 21:56
bureborn
NEJ! Jag är så ledsen för din skull, lider verkligen med dig. Men du, alla kommentatorer ovan har rätt, det vet du - du är alldeles för hård mot dig själv! Hade du känt av skadan, och gett dig ut ändå, hade det varit en annan sak (möjligen). Men den tog dig ju med total överraskning, den eländiga svansen. Jättekramar till dig!
Thursday 2010-04-01 02:43
Ingmarie
Sofie RW; Tack söta, fina Sofie! Ja attan vad vi kommer att vara starka och sugna när vi är hela igen! Oj oj oj! Vi kommer att slå världen med häpnad du och jag. :-D

Miss Agda; Ja vi är väl kanske sådana vi människor som vill "framåt". Testar man inte sina gränser så vet man ju liksom inte heller. TACK världens bästa Milla!

Bureborn; Jag är nog helt rätt min egen hårdaste kritiker... På gott och ont. Men nu ska jag inte klandra mig själv mer för det hjälper ju inte! Nu ska jag gulla med svansen och bli hel på rekordtid! KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?