Weblog #2390

Friday 2010-05-14 13:30
Author: Ingmarie Nilsson
Den dubbelbottnade löparen
En av förutsättningarna för att vara löpare tror jag är att man gillar, och klarar av, att träna ensam.
Det är ju även mycket det som är en del av tjusningen med att springa.

Jag kan välja.

Kuta själv, med någon annan eller i grupp.
Jag behöver inte anpassa mig till någon eller något annat om jag inte vill.
Löpningen kan jag göra oberoende andras livs-scheman, öppettider, ljus eller mörker.
Så himla enkelt och hur bra som helst!

Därmed inte sagt att man behöver vara varken asocial eller en enstöring.
Jag brukar kalla mig själv för en social ensamvarg.
För precis så är det!
Jag trivs att vara med mig själv och mitt eget sällskap liksom jag trivs att vara med andra människor, men jag vill kunna välja.

När jag erbjuds sällskap på någon av mina pass tar jag (oftast) gladeligen emot det!
De gånger jag inte gör det är helt enkelt för att ibland vill jag bara vara för mig själv med mina egna tankar.

I dag var dock ingen sådan dag så när jag hade chansen att haka på bröderna G så gjorde jag förstås det!

Bröderna G= my darling Anders (höger) och hans bror Mattias
Bröderna G= my darling Anders (höger) och hans bror Mattias

Eftersom de ville testa om deras Garminklockor (jag har fortfarande bara en vanlig "start-stopp" klocka) var synkade och om 5 km rundan vid Hellasgården verkligen är
fem kilometer så tog vi oss genom skogen ut på slingan.



Backe upp och backe ner.
Ljuvligare än ljuvligt även om jag mest känner mig som en sån här just nu;


Utan huset på ryggen såg det dock ut så här;


Min plan att jag skulle kuta max 30-40 minuter för att inte öka för mycket raserades dock.
Det blir lätt så när sällskapet är trevligt, vädret är varmt och jag pratar för mycket. ;-)

Totalt blev det i stället 55 minuter ännu en gång.
Eftersom jag absolut inte kan sluta på en "femma" så blir jag alltså tvungen att kuta åtminstone en gång till innan veckan är slut så total-summan slutar på noll.
(Lite smart gjort när jag tänker efter...hehe)
Jag, Mattias och Anders
Jag, Mattias och Anders

Hur lång den där femman är?
Enligt Garmin (och tre olika mätningar) så är den faktikst ganska exakt 5 km.

6 comments to "Den dubbelbottnade löparen"

Friday 2010-05-14 14:00
Lennart
Då är 5:an på Hellasgården 5 km, i alla fall tillräckligt nära.

Social ensamvarg, då kanske jag hittade mig själv lite. Behöver tid för mig själv men inte för mycket, efter ett tag vill jag umgås med andra.....
Friday 2010-05-14 15:58
MarathonMia
Jag känner mig alltid som snigeln - vi tar en runda så får du känna dig som en gasell!
Friday 2010-05-14 18:03
anneliten
Tre mätningar? Med två Garmins... Sprang du ett extravarv med någons klocka? Du borde ha en själv - jag tycker det är jättebra. Blir lite roligare när man kan mäta.
Friday 2010-05-14 20:37
Ingmarie
Lennart; Japp. 100% kan man väl inte vara för det beror väl med på hur man springer i kurvorna. ;-)
Jag vill inte heller vara ensam FÖR länge.

MarathonMia; Du? Snicksnack! Du är snabbare än vinden! Men gärna en tur ihop!

anneliten; Några tre mätningar i dag var det inte. Anders har dock mätt flera gånger innan (!)så totalt är det nog fem gjorda nu. Jag vill ju helst inte veta hur sakta jag springer...;-)
Friday 2010-05-14 22:40
Fredrika
Social ensamvarg, precis så är det här med. Men sådana är ju vargarna. Otroligt sociala djur - som också kan och trivs med att vara ensamma.

Och som springer mil efter mil... :)
Friday 2010-05-14 23:59
Ingmarie
Fredrika; har inte tänkt på det på det viset men det stämmer ju precis! Jag har alltid "dragits" till vargar och är en av deras största "supportrar". Ve dem som vill ha bort dem!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?